28 fulltext01
UPPSALA PAPERS IN ECONOMIC HISTORY 1995 RESEARCH REPORT NO 37 Efter avslutad färd, en anständig begravning En karakteristik av undantagsinstitutionen Nederluleå och Råneå socken 17904 895 Olov Aberg Johan Öster Department of Economic History ISRN UU-EKHI-RR--37--SE ISSN 0281-4560 Uppsala universitet Reprocentralen HSC Uppsala 1995 INNEHÅLL INLEDNING .............................................................................. Syfte ....................................................................................... 9 10 Avgränsningar ............................................................................ 11 Metod och metoddiskussion ........................................................... .13 Källor och källdiskussion............................................................... 1.5 .19 Definitioner .............................................................................. Uppsatsens disposition .................................................................2 0 AKTUELL TEORIBILDNING OCH DISKURSDISKUSSION ................ .22 Gaunts teori om undantagsinstitutionen ............................................. ..2 2 Överenskommelsemas struktur och effekter.. .....................................23 Källkritiska synpunkter angående Gaunts teori ....................................2.5 Gaunts egen forskning ...............................................................25 Litteraturen i ämnet ................................................................... .27 Avslutande noteringar om eventuella generationskonflikter ..................... .28 Litteratur med undantagsinstitutionen som primärt objekt.......................... 30 Litteratur med undantagsinstitutionen som sekundärt objekt ....................... 33 Övrig litteratur........................................................................... .36 NEDERLULEÅ OCH RÅNEÅ - EN KORT PRESENTATION.. . . . . . . . . . . . . . . . .38 UNDANTAGSINSTITUTIONENS FRAMVÄXT.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .41 HUR SÅG EN UNDANTAGSÖVERENSKOMMELSE UT?. ................. ..4 4 Undantagskontraktets form.. .......................................................... .44 Förändras strukturen i undantagsöverenskommelsen?. ............................ .46 Specificering och formalisering ........................................................ 47 Hur kan graden av specificering förklaras?. ......................................47 Undersökningens resultat .......................................................... .49 Tolkning av resultatet ............................................................... SO Förekomst av villkor .................................................................... 51 Undersökningens resultat ............................................................5 2 .53 Tolkning av resultatet ................................................................ Sammanfattande diskussion ............................................................ 54 VAD INGICK 1 UNDANTAGET OCH HUR VANLIGT VAR DET?. ........ ..5 5 Undantagskontraktets innehåll ......................................................... 55 Livsmedel ................................................................................ .57 Njutningsmedel ......................................................................... .60 Kläder och skor .......................................................................... 63 66 Husrum ................................................................................... Hur bodde undantagstagarna?. ......................................................7 0 Tjänster ................................................................................... 73 Egen produktion ......................................................................... 76 Kontanta medel och icke specificerat .................................................. 7 9 Sammanfattande diskussion ........................................................... .80 HUR MYCKET INGICK 1 UNDANTAGET? ..................................... .82 Hur mycket ingick i undantaget?. ..................................................... .82 Undersökningens resultat ............................................................ 85 Var det någon skillnad mellan skylda och oskylda köpare?. .................... .88 .90 Tolkning av resultatet ................................................................ Gick det att leva på undantag?. ........................................................9 1 Undersökningens resultat ............................................................9 2 Tolkning mot litteraturen ............................................................ .93 Skillnaden mellan kontrakt med och utan villkor .................................... 9 6 Metodkommentarer ...................................................................9 6 Undersökningens resultat ............................................................98 Tolkning av resultatet ................................................................10 1 Finns det ett samband mellan gårdens och undantagets storlek?. ................. 102 Undersökningens resultat ...........................................................104 Tolkning av resultatet ................................................................108 .109 Sammanfattning ........................................................................ VILKA OMFATTADES AV UNDANTAGET?. ................................... 111 För vilka upprättades undantaget i första hand?. ....................................l 11 Undersökningsresultat och tolkning ...............................................112 Förekom förmåner till andra än säljaren?. ........................................... 114 Undersökningens resultat ...........................................................1 15 Tolkning av resultatet ................................................................119 Sammanfattning ......................................................................... 121 ÖVERI._ÅTELSEN TILL ?............................................... 122 Förekom ett pris vid överlåtelsen?. ...................................................122 HUR GICK Till vem gick ersättningen?. ...........................................................124 Undersökningens resultat ...........................................................1 27 Tolkning av resultatet ................................................................130 Förhållandet mellan pris och undantagets storlek ................................ 132 Hur var förhållandet mellan gårdens pris och taxeringsvärdet?. .................. 133 Undersökningens resultat ...........................................................1 35 Tolkning av resultatet ................................................................136 När skedde tillträdet av hemmansdelen?. ............................................ 137 Undersökningens resultat ........................................................... 139 Trendmässiga förändringar .........................................................140 Tolkning av resultatet ............................................................... .142 Sammanfattning.. ......................................................................1 45 VEM VAR SÄLJARE OCH VEM VAR KÖPARE?. .............................. 146 Vilka var säljama? ......................................................................147 .15 1 Tolkning av resultatet............................................................... Ålderspensionär eller slöfock?. .....................................................152 .155 Vilka var köparna?. .................................................................... .156 Undersökningens resultat .......................................................... Sambandet giftermål och undantagskontraktets upprättande ...................... 158 Undersökningens resultat ...........................................................1 60 .161 Sammanfattande diskussion.. ........................................................ HUR VANLIGT VAR DET ATT ‘SÄTTA SIG’ PÅ UNDANTAG?. .......... .163 Hur många undantag tillkom under den undersökta perioden?. .................. 163 Är det möjligt att mäta hur vanligt förekommande undantagen var?. .......... 166 På vilka gårdar skapades undantag?. .................................................167 Undersökningens resultat och tolkning ............................................168 Sammanfattning ......................................................................... 169 HUR BETUNGANDE VAR UNDANTAGEN? ...................................170 Hur vanligt var det med dubbla undantag?........................................... 170 Undersökningens resultat.. .........................................................1 72 Tolkning av resultatet................................................................ 173 Minskas innehållet i undantaget vid ena mottagarens död?. ....................... 174 Undersökningens resultat ........................................................... 175 .177 Tolkning av resultatet ............................................................... Hur länge varade undantagen?. .......................................................1 78 Undersökningens resultat ...........................................................179 Tolkning av resultatet ................................................................18 1 .182 Sammanfattning ........................................................................ AVSLUTNING .........................................................................183 Undantagsinstitutionen i Nederluleå och Råneå socken ........................... .183 Hur betungande var undantagen?. .................................................186 Behovet av en revision av teorierna kring undantagsinstituionen ................ .188 BILAGA 1 KARTA ÖVER DET UNDERSÖKTA OMRÅDET.. . . . . . . . . . . . . . . . 191 BILAGA 2 EXEMPEL PÅ UNDANTAGSKONTRAKT.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .192 DIAGRAM, TABELLER OCH FIGURER.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194 KÄLLOR OCH LITTERATUR.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .197 FÖRORD Föreliggande rapport är en omarbetad och reviderad version av en seminarieuppsats framlagd vårterminen 1995 vid Institutionen för Ekonomisk Historia, Uppsala Universitet. Förutom till vår handledare Maurits Nyström riktas från författarnas sida ett tack till de personer vilka tagit sig tid att lyssna och ge synpunkter på vårt arbete och/eller varit behjälpliga vid anskaffande av material till detsamma: Michael Andersson, Handelshögskolan Stockholm Conny Blom, Lunds Universitetsbibliotek Mats Morell, Institutionen för Ekonomisk historia Uppsala Elisabeth Reuterswärd, Landsarkivet i Lund Eric Åberg, Sikeå Hamn (t) Arkivpersonal vid Landsarkivet i Härnösand, Riksarkivet i Stockholm och SVAR i Ramsele. Åldringen står på en solig höjd, skördar omkring honom bölja. Handen är valkig och ryggen böjd. Barnen ha bärgning, och han är nöjd, Glad anfdfäderna följa.’ Hur det ser tu om handra dr jag undra ej behöver. Ty för det första är väl a2 mitt brödbekymmer över och för det andra är jag kvin björnarna som brumma och påhitt utav alla slag, bdd’ löjliga och dumma.’ ’ Nordberg (1928) s. 210. * Dikt fr;ln Väslcrboucns inland. Chad i Grensjö (1990) s. 33 1 INLEDNING Härmed och i kraft häraf upplater och försäljer jag undertecknad mitt i Ersnäs by innehafwande och egande skatte hemman 21/128 dels mantal No 8, med allt hwad derunder lyder i &ker och äng, skog och mark samt alla öfriga derunder lydande rattigheter och förmoner Till min älsta son Olof Johan Nilsson.’ De här orden nedtecknades den 16:e april 1856 av bonden Nils Petter Olofsson och hans hustru Christina Olofsdotter i Ersnäs by Nederluleå socken. Den då 43 årige sonen Olof Johan skulle för köpet av hemmansdelen lösa ut sina två syskon Nils Petter och Anna med 400 respektive 200 riksdaler och dessutom underhålla sina föräldrar i deras livstid med mat, kläder, bostad och allt annat som en före detta hemmansägare kunde vara i behov av. Christina dog redan året därpå men det är inte omöjligt att Olof Johan och hans hustru Ulrika Olofsdotter fick försörja fadern anda till hans död 14 år senare. 1 sex år brukade Olof Johan hemmanet utan den extra försörjningsbörda som fadern innebar. 1876 sålde han i sin tur hemmanet vidare till sin måg och dotter, Nils Petter och Greta Elisabeth Palmqvist och passade samtidigt på att försäkra sig och sin hustru liknande förmåner som fadern en gång gjort.* Det här arbetet skall uppfattas som ett försök att berätta historien om strukturerna bakom de beslut som Nils Petter Olofsson och andra med honom fattade under delar av 1700- och 1800-talet. Det äldre agrara samhällets brist på fungerande vårdformer för att sörja för de gamla skapade tillsammans med behovet att lösa arvsskiftesproblematiken, användandet av olika former av familjestrategier.3 Genom att sätta sig på undantag,4 att likt Nils Petter och Olof Johan i exemplet ovan överlåta sin gård mot ersättning in natura, försäkrade man Citerat ur undantagskontrakt (UK.) nummer 17 - 1856 Nederluleå @ILA.). Ibid. samt UK. nummer 33 - 1876 Nederlulea @ILA.) och husförhörslängder (HFL.) omfattande ilren 1854-84 @ILA.). Se till exempel Taussi Sjöberg (1994). Se vidare under rubriken ‘Definitioner’ nedan. 9 sig därigenom både om ett livslångt uppehälle av de gamla men också av en ordnad försörjning för de unga. Genom att studera de kontrakt, varigenom undantagsöverenskommelsen bekräftades, är det möjligt att fästa uppmärksamheten på hur problem kring åldrande, generationsväxlingar, boende och omsorg om omyndiga och sjukliga familjemedlemmar sköttes i det agrara samhället. Under de etthundra år över vilka den har uppsatsen spänner, omvandlas såväl Sverige som de i Norrbotten belägna socknarna Nederluleå och Råneå under trycket av befolkningstillväxt och ekonomisk expansion. En närmare granskning av undantagsinstitutionen och dess förändring kan öka förståelsen av det lokala agrara samhällets förmåga att handskas med och anpassa sig till denna omvandling. Genom att studera detta “mikrokosmos” ges en möjlighet till såväl interregional jamförelse som empirisk prövning av teoristrukturer vilka befinner sig på en helt annan aggregeringsnivå.’ Förhoppningsvis kan de empiriska resultat som här presenteras, i någon mån, tillföra ytterligare kunskap om ett till största delen outforskat falt inom svensk agrarhistoria. Syfte Med hänvisning till vad som ovan anförts, är författarnas syfte med föreliggande arbete att i en brett upplagd empiriskt studie försöka karakterisera undantagsinstitutionen och beskriva dess förändring i två norrbottenssocknar under ett sekel av expansion och förändring inom det norrländska jordbruket. 1 karakteristiken ingår aspekter avseende institutionens ekonomiska innehåll, aktörer och sociala funktioner. En generell strävan har också varit att diskutera resultat i avhandlingen i ett jämförande perspektiv med andra empiriska undersökningar och övrigt litteratur som berör institutionen och dess förändring. S Se till exempel Österberg (1975) och (1990), citat s. 44 eller Rosén (1994) s. 33 ff. 10 Avgränsningar Avgränsningen i rummet är genomförd så att studien uppehåller sig vid två mot varandra angränsande socknar i Norrbottens län, Nederluleå och Råneå socken.6 Norra Sverige är den del av landet där undantagssystemet var kanske vanligast förekommande sett ur ett nationellt perspektiv, vilket gör valet av landsända naturligt. Bakgrunden till valet av undersökningsområde kan vidare relateras till konstaterandet att empiriska undersökningar av undantagsinstitutionen helt saknas från denna del av Sverige, till den goda tillgången på källmaterial samt att forskningen delvis kan ses som en fortsättning på en i tidigare uppsats genomförd undersökning av förmögenhetsbildningen i ovan nämnda socknar under sent 17004al och några decennier in på 1800-talet.’ Den tidsmässiga avgränsningen innebär att uppsatsen koncentreras till den dryga lOO-årsperioden 1790-1895, med referens till perioder av såväl statisk karaktar som tillväxt och omvandling inom den agrara sektorn. Det ungefärliga seklet studeras utifrån fem representativa undersökningsperioder, var och en omfattande tre år för att därigenom tillse ett tillräckligt antal undantagskontrakt som kan studeras. Valet av år inom respektive decennium sammanhanger här delvis med praktiska överväganden kring befintlig tillgång på vissa årgångar av småprotokoll (se vidare nedan under ‘Källor och källdiskussion’). 1 den fortsatta framställningen behandlas respektive treårsperiod som en sammanhållen tidsenhet för att möjliggöra högsta möjliga statistiska säkerhet. Valet av treårsperioderna bedöms i sin helhet utgöra ett tillräckligt urval för lösande av de uppgifter som diskuteras i uppsatsen. De grundläggande motiven bakom valet av de fem undersökningsperioderna 1790-92, 1823-25*, 1855-57, 1876-78 samt 1893-95 är avhängigt följande avvägningar. Perioderna har i första hand valts utifrån kriteriet att de skall medge studier under tid kännetecknad av relativt sett begränsad ekonomisk aktivitet och kontrasterande däremot, tid karakteriserad av ekonomiskt omvandlingstryck. ’Socknarna tillhörde under en del av undersökningsperioden, före finska krigets slut 1809, Västerbottens län. Se till exempel Lundholm (1993) s. 179. ’Aberg och Öster (1994). ’Mellan denna och nästa undersökningsperiod avskiljdes Överlulea socken från det som tidigare hade benämnts Nederluleå socken. För att säkerställa de olika byarnas geografiska lokalisering har Rosenberg (1993) och Pellijeff (1990) använts. 11 Decennier kännetecknade av extrema påfrestningar på det lokala samhället har däremot i görligaste mån undvikits. Under 1790-talet antas reformer som awittring och storskifte ännu inte ha fått betydande genomslag inom den här studerade agrara sektorn. 1 och med valet av 1790~talet som ingångsperiod för undersökningen bedöms det vara möjligt att studera förändringen i brottet mellan ett agrart samhälle präglat av hög grad av självhushållning och extensiv agrar produktion med ett mer marknadsorienterat och dynamiskt jordbrukssamfund. 1820-talet är den andra perioden i undersökningen och motivet för valet av dennna period är dels att storskifte och avvittring nu bedöms påverka jordbruksnäringen, men perioden kan även motiveras utifrån betänkligheter kring att använda år från 18 lO-talet i undersökningen. Genom detta förfarande undviks ett belastande av undersökningen med följderna av det finska kriget, 1808-1809, vilket för de berörda socknarna innebar stora påfrestningar. De extrema dödstalen under denna period skulle ha kunnat påverka undersökningens resultat rörande undantagstagarnas och -givarnas ålder vid tillträdet och frågan om hur länge undantagen varade. Den följande perioden, 1850 talet, kan tankas vara en tid då laga skiftesreformer börjar påverka den lokala agrara ekonomin samtidigt som effekterna av missväxten på 1830-talet undviks. Under 1870-talet kan vidare efterfrågan på skogsråvara ha medverkat till ekonomisk expansion inom området för undersökningen och genom detta val undviks även hungersnöden 1867-68. 1890-talet har slutligen valts med tanke på att det är först under denna tidsperiod som tillgången på monetära resurser antas bli mer vanligt förekommande även inom det agrara hushållet. Man kan avslutningsvis notera att undantagen förmodligen inte upphör som institution på landsbygden förrän åtskilliga decennier efter sekelskiftet. Detta antagande kan mycket väl bli föremål för en undersökning inom ramen för en kompletterande studie. Periodiseringen som här skisserats har vid ett antal tillfallen i arbetet tyvärr inte kunnat följas fullt ut, på grund av metodiska problem med källmaterialet i olika avseenden. Två av dessa fall har varit i avsnitten ‘Vem var säljare och vem var köpare?’ samt ‘Hur länge varade undantagen?‘, vid vilka tillfallen den första respektive den sista undersökningsperioden inte behandlats. Att 1790~talet inte 12 studeras närmare har sina orsaker i det källmaterial som sarskilt har använts till dessa avsnitt, nämligen husförhörslängder (se vidare nedan under rubriken ‘Källor och källdiskussion’). Dessa visade sig vid en okulär besiktning till skillnad från övriga serier, vara dels svårlästa, särskilt för Råtreas del, dels av bristande kvalité och tillförlitlighet. Exempel på detta är orimlig åldersangivelse för makar i relation till giftermål och/eller i förhållande till barnens ålder. Eftersom flera uppgifter dessutom saknades helt har författarna efter en källkritisk bedömning valt att, för största möjliga säkerhet i undersökningens olika delar, utesluta 1790~talet i det här avseendet. Vad galler 1890-talet är det senare kyrkoarkivaliematerialet från sekelskiftet och framåt mer svårbearbetat då husförhörslängderna inte längre finns centralt samlade. Vad som då blir nödvändigt är att studera fler angränsande källor som födelse-, vigsel- och dödböcker. Trots att uppgifterna ansetts viktiga att bearbeta, bedömdes dessa kompletterande undersökningar vara av en så tidsödande karaktar att de inte har kunnat genomföras inom ramen för föreliggande arbete. Metod och metoddiskussion Metoden i arbetet ansluter rent allmänt till de i syftet angivna målsättningarna att ge en karakteristik av undantagsinstitutionen över tid samt att tolka resultaten av undersökningen mot teori, andra empiriska undersökningar och annan litteratur som berör undersökningens objekt. Denna jämförande diskussion genomförs i tillämpliga fall i anslutning till de resultat som redovisas under respektive fråga i undersökningen. För att kunna göra denna karakteristik har den grundläggande arbetsformen varit att dela upp undersökningen i ett antal övergripande frågor. Varje huvudfråga har därutöver innehållit ett antal delfrågor for att medge ett fördjupat studium inom varje delundersökning. De huvudfrågor som har använts i uppsatsen är följande: Hur såg en undantagsöverenskommelse ut? Vad, hur vanligt och hur mycket in gick i undantaget ? Vilka omfattades av undantaget? Hur gick överlåtelsen till? Vem var köpare och vem var säljare? Hur vanligt var det att ‘sätta sig’ på undantag och hur betungande var undantagen? 1 flera av arbetets delundersökningar har olika slags kategoriseringar genomförts med avsikt att förenkla generella slutsatser vad gäller till exempel förändring 13 över tid. Som exempel kan nämnas att i kapitlet ‘Vad ingick i undantagen?’ kategoriseras allt som kunde ingå i en undantagsöverenskommelse i bland annat livsmedel, tjänster och kontanta medel. Detta förehavande, tillsammans med bland annat omrakningar av mått- och myntenheter för att skapa jamförbara storheter, återfinns och kommenteras närmare under respektive avsnitt.9 Författarna har, så långt det har varit möjligt, studerat samtliga undantagskontrakt för de undersökta perioderna enligt ovan, något som dessvärre inte med nödvändighet behöver innebära att alla överenskommelser för dessa år har återfunnits. Detta har sin grund i att kontrakten inte genomgående återfinns i småprotokollhandlingarna under det år som de är upprättade, utan det finns en tendens att förskjuta den legala registreringen av kontrakten till året eller åren därpå alternativt eller i kombination med brister i hanteringen av det legala materialet vilket innebär att ihopbindningen kan ha skett mindre systematiskt. Eftersom författarna av arbetstekniska skäl enbart har sökt handlingar i volymer från de år som ingår i undersökningen, innebär detta praktiska handhavande att ett smärre antal kontrakt kan ha förbigåtts och då i så fall särskilt från det sista året i respektive undersökningsperiod. De praktiska erfarenheterna från excerperingsarbetet visar dock att det torde röra sig om ett fåtal kontrakt, till exempel har det antal från 1893 som återfunnits i 1894 och -95 bara varit några enstaka exemplar. Det eventuella bortfallet bedöms inte ha påverkat undersökningens resultat på något menligt sätt då de som har återfunnits senare än de skrevs inte på något avgörande sätt skiljer sig från det ‘vanliga’ kontraktet. Vid vissa spridda tillfallen har författarna noterat att säljaren inte skapar något undantag för sig eller sin familj utan säljer egendomen mot att köparen vidmakthåller den överenskommelse som säljaren blev ansvarig för när han köpte hemmanet i sin tur. Vid ett fåtal tillfallen har denna originalöverenskommelse upp repats i det nya köpekontraktet, men då undantagen är tillkomna vid tidpunkter vilka ligger utanför denna uppsats arbetsområde, har dessa ej närmare studerats. * Vid excerperandet av småprotokoll, husförhörslängder och dödböcker från Nederluleå och Rånea socken har författarna gemensamt arbetat med dessa handskrivna arkivalier för att om möjligt kunna diskutera problem kring läsbarhet och tolkning och därigenom säkerställa en gemensam bedömning av det undersökta materialet. Författarna har under arbetets gtig haft nytta av Anderö (1979) och Åberg (1955) för att tyda de emellanåt nagot svårlästa texterna. 14 Källor och källdiskussion Överenskommelsen mellan generationerna om upprättande av ett undantag nedtecknades och registrerades i form av ett undantagsprotokoll eller -kontrakt i vilket såväl rättigheter som skyldigheter preciserades. Det totala antalet överenskommelser som har studerats i uppsatsen uppgår till 286 stycken, fördelat på respektive period enligt följande, 1790-92: 42, 1823-25: 53, 1855-57: 56, 1876-78: 66 och 1893-95: 69.” För att garantera att överenskommelsen efterlevdes även om gården såldes vidare inlämnades denna till häradsrätten för registrering och inteckning. Det primära materialet för uppsatsen är just dessa protokoll vilka finns bevarade i den lokala häradsrattens handlingar under beteckningen småprotokoll. 1 denna serie ingår förutom dessa även till exempel förmyndarskaps-, intecknings-, boupptecknings- och lagfartsprotokoll samt testamenten.” 1 småprotokollsvolymerna återfinns undantagskontrakten på ett antal olika sätt, dels i form av köpebrev där man säljer-köper ett hemman (antingen i original eller som avskrift), dels i anhållan om lagfart eller inteckning (alltid som avskrift där man upprepar köpekontraktets ordalydelse). Med största sannolikhet betyder denna form för överenskommelsen inte något alls för undersökningens resultat. Där så har varit möjligt har samma undantag studerats både som köpehandling och som anhållan om lagfart eller inteckning och befunnits identiska. Inte heller torde trovärdigheten minska på grund av bruket med avskrifter av handlingarna. 1 förekommande fall har kontroll skett både mot originalet och avskriften utan att några innehållsmässiga skillnader har kunnat hittas. Tvärtom kan det noteras att själva avskriften ger ett intryck av att ha skett med en betydande noggrannhet, till exempel återfinns ibland tillskrivna noteringar i marginalerna när något utlämnats i texten och vidare sporadiska tillägg till undantaget vilka i sådana fall är undertecknade av de inblandade partema. ” Fördelningen över tid diskuteras vidare i avsnittet ‘Hur vanligt var det att sätta sig på undantag?‘. 1 vissa delundersökningar har av olika metodiska skäl inte samtliga kontrakt kunnat användas, vilket i förekommande fall anges i anslutning till dessa tillfällen. Sammantaget har endast ett fåtal (6) undantagskontrakt inte kunnat studeras överhuvudtaget ptI grund av sin svtiydbarhet: UK. nummer 6,8, 10 och 17 - 1790 samt 14 och 16 - 1792 Nederluleå @ILA.). ” Charpentier (1897) s. 102 f., Zemell-Durhan (1990) s. 26 och Rosén (1994) s. 189. Till exempel Garnen (1982) s. 22 ff. 15 Eftersom de flesta hemmansägarna icke var skrivkunniga nedtecknades överenskommelserna av en lokal skrivare. Är det möjligt att han genom sin naturliga status och sin rutin med det skrivna ordet kan ha påverkat kontraktens utformning? Till viss del kan dessa sägas uppvisa vissa likheter såtillvida att de i stort behandlar ungefär samma förhållanden men innehållet skiljer sig betydligt åt, inte bara över tid och mellan socknarna utan också mellan olika kontrakt från samma by och tid.‘* Genom att mängderna, kvalitén, ordningen i uppräknandet och beteckningarna på vad som skulle ingå i undantaget varierade avsevärt förefaller det som om lokala förhållanden och uttryckssätt samt de personliga behoven och preferenserna spelade större roll än skrivarens eventuella strävan efter enhetlighet. Ett tankbart problem som har uppmärksammats i en del av den litteratur som behandlar undantagsinstitutionen är frågan om i vilken grad de i kontrakten stipulerade överenskommelserna tillämpades. En tankbar kritik mot källvärdet av dessa är att de inte i praktiserades såsom det var tänkt, utan att de istället var avsedda för att behålla gården inom familjen. Genom att sätta ett högt ‘pris’ på de gamla när man skapade ett undantag, blev hemmanet enligt detta synsätt mindre attraktivt för en ny köpare som då skulle få betala ett hög kostnad för det hemman som han köpt. Detta förfarande skulle vara särskilt förekommande i norra Sverige, där uppköp från skogsbolag var vanligt. Vad som talar emot denna tolkning är det faktum att försäljning av produktiv skogsmark icke var vanlig bland de självägande bönderna i älvdalarnas jordbruksbygd. Utförsäljning av skogshemman härrörde framför allt från nybyggen i utmarker. Eftersom dessa förhållanden inte föreligger i de av undersökningen berörda socknarna, kan det antas att tendens i källmaterialet av detta slag är mindre troligt. Uppgiften att så skulle vara fallet härstammar ursprungligen från Nils Wohlin, som med dagens mått mätt knappast kan betecknas som en nyanserad bedömare.13 1 en bilaga till den omfattande Emigrationsuttedningen i början av seklet skriver han som huvudförfattare till en bilaga att: 12 Se vidare diskussionen i avsnittet ‘Vad ingick i undantaget och hur vanligt var det?‘. ” För kritik av Wohlin, se till exempel Rosén (1994) s. 87 ff. eller Winberg (1981). 16 Särskildt från Norrland och Småland, men äfven andra orter, gifva de inkomna utlt%ndena ccksa vid handen, att undantagen anses mycket tyngande. Väl berättas från Nordand, att födoråden esomoftast icke uttagas, da hemmanet är i skyldemans [slaktings] besittning, och i själfva verket tilltagits så rundligt endast for att göra hemmanen mindre begärliga för oskylda köpare (särskildt bolag). S&funa tecken pd urpräglade farni& synpunkter torde emellertid icke heller i Norrland vara allrför allmänna. Från manga orter äfven i denna landsända uppgifves, att födoraden utkräfvas äfven af skyldemannen och för honom utgöra en tryckande borda.” Tyvärr har senare författare använt sig av enbart den andra meningen i citatet ovan (‘Väl berättas...‘) och inte bekymrat sig om vad Wohlin egentligen skrev.” Innebörden av hans resonemang i den andra meningen förändras onekligen en aning med hänsyn taget till hela stycket varifrån den är hämtad! l6 En liknande uppfattning att kontrakten var överdrivna men från en annan utgångspunkt finner man även hos en samtida historiker, David Gaunt. Denne menar att överenskommelserna överdrevs för att minska potentiella konflikter inom familjen, ett resonemang som tas upp och kritiseras av författarna i anslutning till teorigenomgången nedan. Samme Gaunt argumenterar dessutom för att så var fallet med hänvisning till näringsundersökningar av innehållet i kontrakten, vilket diskuteras närmare i avsnittet ‘Gick det att leva på undantag?‘.17 j’ Wohlin (1910) s. 41, författarnas kursivering. ls Jämför till exempel Högnäs (1938) s. 48, som gör en direkt avskrift av den andra meningen i citatet ovan. Samme forfattare företar sig även en egen undersökning för an se huruvida Wohlin har rätt eller inte, men misslyckas med att tolka resultaten på ett riktigt sätt. Högnäs ser de fatal fall, han refererar själv bara till fyra exempel under en period av 104 år (!), där säljaren i undantagskontraktet specificerar att om en person som inte tillhör slakten skulle köpa hemmanet sa skall han utgiva en högre ersättning i natura, som ett bevis for att samtliga konfrukt var överdrivna för att hindra uppköp från icke-släktingar. Högnäs resonemang faller tyvärr och stärker istället källvärdet av undantagsöverenskommelserna om man betänker det logiska felslut han gör sig skyldig till. Kontrakten med detta villkor blev inte överdrivna förrän de fördubblades vid den oskylda personens köp, innan hade de varit helt ‘normala’ och endast avsedda for den konsumtion som säljarna krävde vid avträdelsen. Visst kan man uppfatta kontrakten som ha& detta villkor inskrivet som överdrivna, men inte i sin ursprungliga betydelse alltså före ett eventuellt köp av en oskyld person. Omdömet galler dessutom sannerligen inte för den överväldigande majoriteten kontrakt utan detta villkor. Se även Juttikala (1963) s. 362 och Morell (1983) s. 22. ” För en vidare diskussion av Nils Wohlin, se avsnittet ‘Aktuell teoribildning och diskurs diskussion’ nedan. ” Gaunt (1983a) s. 144 och (1983~) s. 164 f. och 171. 17 Uppsatsens andra huvudkälla utgörs av två slags ministenalböcker eller kyrkoarkivalier, nämligen husförhörslängder och död-, begravnings- eller likböcker. Syftet har här varit att få fram kompletterande uppgifter om familjemedlemmar som inte omnämndes i undantagsöverenskommelsen samt att ta reda på personalia som födelse-, giftermåls- och dödsålder för de i arbetet berörda personerna. Dödböckerna innehåller uppgifter om vilka församlingsmedlemmar som avled det år handlingen författades och i vilken ålder. Husförhörslängderna omfattar i sin tur en längre period, en volym kan sträcka sig tiotals Ar framåt i tiden och är samtidigt mer komplex i sin informationsmängd. Dessa innehåller, för respektive by, varje hemman i nummerordning med angivande av samtliga på respektive hemmansdel boende personer, deras födelseår samt giftermåls- och/eller dödsår om dessa inträffar inom volymens räckvidd. Dessutom innehåller de noteringar om avflyttningar samt naturligtvis om kyrkobesök och kristendomskunskap, den egentliga avsikten med denna kyrkliga längd.” Problemet med särskilt husförhörslängderna, vilket flera författare har uppmärksammat,19 ar ‘. att dessa ibland inte är helt tillförlitliga, till exempel kan uppgifter saknas eller vara delvis felaktiga. Författarna har strävat efter att minimera denna potentiella felkälla genom att i viss utsträckning använda dödböckerna som komplement till husförhörslängderna. Eftersom målet har varit att se när säljama avled, har det varit nödvändigt att följa flertalet personer i inte bara två utan till och med tre olika på varandra följande husförhörslängder. Därigenom har ytterligare en möjlighet givits till kontroll av uppgifterna, vilka allmänt förefaller vara av tillfredsstallande kvalité. Det enda undantaget utgör 1790-talet, vilket av skäl som tidigare redogjorts följaktligen inte heller medtas i arbetet.” Material utöver detta utgår från vetenskaplig diskurs och har som uppgift att diskutera undersökningens kontext, ge bakgrund och möjlighet till definition av studieobjektet samt att utifrån de särskilda i uppsatsen belagda resultaten underlätta tolkning och möjliggöra att nya frågor kan ställas. ‘I Se till exempel Thorsell & Schenkmanis (1993). kap 5 och 6. ‘# Bland annat Winberg (1975) kapitel 4 och Isacson (1979) s. 96 och 207 ff. 20 För en intressant diskussion om såväl problemen som vägar ur dessa, se Friberg (1954). Aven sa kallade förkortade husförhörslängder har använts i arbetet. Dessa består av utdrag ur originalböckerna och användes för statistiska ändamal av berörda myndigheter. 18 Definitioner Med undanrug skall i den fortsatta framställningen förstås bruket hos bönder att överlåta sin egendom på andra personer, mot livslångt uppehälle i form av till exempel mat, kläder, bostad och olika former av skötsel. Synonyma begrepp är bland annat sytning, skötande, födoråd, födomål, fördel, förgångsbeting, förgånga, avradstag och flatföring.*’ Som tidigare har påpekats kallades själva överenskommelsen undantagskontrakt eller -protokoll. Andra uttryck för samma fenomen är försörjningsavhandling eller lagansavtal. Personer som hade skapat eller satt sig på ett undantag kallades bland annat syrningshjon eller undantagstagare och den som ansvarade för deras uppehälle undantagsgivare. Den nye ägaren av gården, undantagsgivaren, kunde vara skyld (släkt) eller oskyld (ickesläkt) i förhållande till säljaren eller avträdaTen.p Undantagsöverenskommelsen återfanns först och främst i det köpekontrakt som upprättades vid överlåtelsen och även i det senare upprättade köpebrevet. Innan köparen blev egentlig ägare till jordbruksfastigheten var han sedan tvungen att vid häradsrätten eller motsvarande ansöka om l@ärf. Detta skedde vid tre så kallade uppbud, vilket var tingstillfällen då alla som var släktingar till säljaren skulle ha möjlighet att lösa ut köparen för samma överenskomna summa. Vid dessa tillfällen upprättades lagfartsprotokoll, vari vid åtminstone det första tillfället undantaget kunde upprepas. Först efter dessa tre uppbud fick köparen lagfart och så kallat fastebrev och blev i lagens namn ägare till fastigheten. När bördsrätten eller i praktiken släktens förköpsrätt avskaffades 1863 försvann även uppbudsskyldigheten i mitten av 1870-talet.23 Att vara hemmansägare innebar att man ägde ett hemmun, ursprungligen en jordbruksfastighet som kunde försörja brukaren och hans familj och samtidigt möjliggöra ett betalande av de skatter som förelåg bonden. Kunde egendomen Lindstedt (1915) s. 10, Erixon (1938) s. 95, Ejdestam (1975) s. 186, Gaunt (1977) s. 25 och Ordbok över svenska sprdket, (1928) spalt 22 16 och 27 17 f. Betydligt äldre uttryck är ‘fara a flat’ eller ‘att ge sig som gävträl’, seKulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid (1959) s. 414 ff. Den kanske vanligaste använda uttrycket vid sidan av undantag är förmodligen sytning, vars namn ursprungligen kommer från ordet sköta. Se Nikander (1917) s. 72.1 Danmark respektive Tyskland är benämningarna fledføring och bland annat brödung eller winkel. Se Alstrup & Olsen (1991) s. 218 f. samt Wikander (1909) s. 4. Thorsell & Schenkmanis (1993) s. 95 och Wikander (1909) s. 4. Ros& (1994) s. 40 f., 147 och 155. Se även Herlitz (1974) ss. 281-296. 19 göra detta ansågs man vara besutten. Hemmanet skulle vara ett tvärsnitt av den by vari den befann sig och innehålla delar av all den sorts mark som fanns där. När nyodlingen fortskred och den uppodlade arealen ökade, kom varje hemman att utgöras av flera hemmansdelar. Till exempel kunde hemman nummer 1 i Sunderbyn i Nederluleå bestå av inte bara en utan flera olika brukningsenheter eller hemmansdelar. För att mäta hemmanet använde man sig av begreppet mantal där varje hemman från början skulle bestå av ett helt mantal. Genom hemmansklyvningen som accellererade under slutet av 1700 och framförallt 1 SOOtalet minskade storleken på hemmanets mantal successivt. Mantalsstorleken, ofta uttryckt i bråkform som bland annat 1/4 eller 1/8, går dock inte att direkt översätta i något arealmått. Storleken på de olika brukningsenheterna var avgörande av var någonstans de var belägna, eftersom mantalet uttrycktes i ett produktionsmått och inte i ett ytmått. Som exempel kan nämnas Västerbotten år 1773 där om “ett hemman äger 8 tunnlands utsäde och 50-60 parmar eller vinterlass hö jämte mulbete, skog och fiskevatten till husbehov, så anses det efter ortens gamla skattläggningssätt för ett helt mantal”. Svårigheten ökar att jamföra mantalssiffror med varandra då mantalet var sedan lange fixerade siffror som inte påverkades av den fortgående nyodlingen. Mantalet kan dock ligga till grund för jamförelser inom ett begränsat geografiskt område.” Uppsatsens disposition Uppsatsen inleds med en sammanfattande översikt av teorier om och litteraturen i ämnet vilken följs av en kort presentation av de i arbetet behandlade socknarna och en mindre genomgång av inte minst den juridiska bakgrunden till undantagsinstitutionen genom tiderna. Därefter studeras själva överenskommelsen närmare, med början i hur kontraktet såg ut och hur själva strukturen i detsamma förändrades. Nästa avsnitt behandlar vad, hur vanligt och vidare hur mycket som enligt kontraktet skulle ingå i undantaget av de olika persedlarna och tjänsterna, detta med särskild referens till hur undantagstagarna skulle bo. p’ Hannerberg (1971) ss. 35-44, Winberg (1975) s. 39, Behre mfl (1985) s. 88 och 222, Persson (1992) s. 47 ff., Rosén (1991) och Enequist (1937) ss. 436-444, citat s. 440. En annorlunda syn pi överensstämmelsen mellan mantal och areal Aterfinns hos Karlsson (1976) ss. 404-14. För en vidare diskussion om mantalet, se till exempel Thulin (1890). 20 Vidare avhandlas vilka som omfattades av undantaget och om det var fler än bara säljaren av gården, på vilket sätt. Därpå följer en undersökning om hur själva överlåtelsen gick till, exempelvis när tillträdet skedde samt frågan om vem som var säljare respektive köpare och hur vanligt förekommande det var att ‘sätta sig’ på undantag i de undersökta socknarna. Själva undersökningen slutar med ett avsnitt om hur betungande undantaget var för hemmansinnehavaren. Respektive avsnitt avslutas med en sammanfattning eller där så har bedömts önskvärt, en sammanfattande diskussion. Uppsatsen avslutas sedan med en karakteristik av undantagsinstitutionen i Nederluleå och Råneå socken utifrån undersökningens resultat samt en diskussion om behovet av en revision av teorierna kring undantaget. 21 2 AKTUELL TEORIBILDNING OCH DISKURSDISKUSSION Att tala om ett forskningsläge kan förefalla något överdrivet vid beaktande av att den sista mer omfattande empiriska studien som uteslutande behandlade undantagsinstitutionen publicerades för drygt 30 år sedan. Det generella intrycket av litteraturen i allmänhet är snarast undantagens frånvaro än dess närvaro i den vetenskapliga diskursen. Det har dock, särskilt under den sista 20 årsperioden, publicerats ett antal skrifter vari detta sociala fenomen har uppmärksammats, antingen som ett huvudobjekt eller mer i periferin. 1 den mån undantag har kommenterats, omnämnts eller varit föremål för undersökning, har syftet med arbetet inte i första hand varit att studera institutionen i sig. Mer vanligt förekommande är istället att forskare som studerar andra problem i det förindustriella samhället i sitt arbete använder kallmaterial relaterat till institutionen för att studera arvsskifte, proletarisering och olika familjeförhållanden eller liknande. Den litteratur som behandlar undantagen kan därför struktureras i form av litteratur som behandlar undantaget som primärt undersökningsobjekt respektive litteratur i vilken institutionen, på ett mer eller mindre empiriskt sätt, är mer sporadiskt förekommande. 1 kapitlets avslutande del kommenteras övrig litteratur i form av till exempel offentligt tryck och skönlitteratur eller liknande. Mer svårplacerad är den ende forskare som på ett mer allmänt plan har teoretiserat kring institutionen, något som har föranlett författarna att inleda avsnittet med en presentation av hans teorier. Gaunts teori om undantagsinstitutionen Historikem David Gaunt är upphovsman till den enda teoribildning av mer generell karaktar som behandlar undantagssystemets uppgång, varande och bortdöende. Framför allt från slutet av 1970-talet och i början på 80-talet föreligger ett flertal publicerade artiklar av denne forskare varför det i diskursgenomgången kan 22 anses motiverat att utförligare presentera Gaunts arbeten.’ Gaunts teori om undantagsinstitutionen kan beskrivas som ett stycke synteshistoria, i sig inrymmande bidrag från såväl sociologisk, historisk som juridisk forskning. Den geografiska avgränsningen för författarens studie är att betrakta som mycket vid, vilket något komplicerar analysen av vad han egentligen har att säga om svenska förhållanden. Arbetet omfattar nämligen uppgifter från Skandinavien, Österrike, Tyskland och England samt länder vilka enligt Gaunt tidigt påverkats av germansk rättstradition. Här exemplifierar författaren med Böhmen, Mähren och Finland. Den tidsmässiga avgränsningen utgör i stora drag tiden fr(in de svenska landskapslagarna på 1 lOO-talet till och med slutet av 1800talet då undantagsinstitutionen i stort sett anses upphöra.’ Överenskommelsernas struktur och effekter Enligt Gaunt gav förändringar i lagstiftningen, formaliserad i 1734 års lag, upphov till en ny typ av undantagskontrakt som var mer specificerade än tidigare. De förutvarande överenskommelserna om undantag, på en medeltida ordning grundad tradition, fungerade mer som ett pensionssystem än ett överförande av egendom mellan generationerna. Undantagsöverenskommelserna var före 1700talets juridiska förändringar enkla överenskommelser men genom att egendomsöverlåtelse blev allt mer framträdande vid tagande av undantag kom de att få en mer detaljerad utformning. Genom att mer detaljerat beskriva vad som skulle ingå i undantaget kunde överlåtaren på detta sätt försäkra sig om att få ut sin pension även vid en försäljning av fastigheten.3 En funktion av den ökade detaljregleringen i kontrakten var enligt författaren även att partema på detta sätt ville förhindra att problem mellan generationerna skulle kunna urarta till konflikt. De detaljerade kontrakten blev enligt detta synsätt ett medel för att förhindra generationskonflikter snarare än att reglera storleken på ’ Teorierna om undantagsinsritutionen återfinns först och främst i uppsatsen “Den pensionerade jordbrukaren: dennes egendom och familjeförhållanden sedan medeltiden” (1983a), även på engelska (1983b). Uppsatsen presenterades ursprungligen vid en världskonferens för sociologi i Uppsala 1978, jämför Kjellman (1984) s. 253. Liknande tankegångar &terfinns dels i Familjeliv i norden (1983c), dels i andra tidigare och senare arbeten, (1979) samt (1982 - pA tyska) respektive (1987). 2 Gaunt (1983a) s. 138 ff. och 161 ff. J Gaunt (1983a) s. 140 ff. och (1983~) s. 160. 23 pensionen. Kontrakten var inte menade att utlösas utan skulle verka sammanhållande inom familjen.4 Gaunt menar sig vidare ha belägg för att kontrakten i realiteten var överdimensionerade. De representerade inte de verkliga behoven hos undantagstagarna utan översteg dessa. Förklaringen vilken berörts ovan skall sammanhänga med att kontrakten inte var avsedda att utlösas utan syftade till att avskräcka frSn familjesplittring.5 Undantagen var dessutom i kraft under lång tid. Gaunt menar här att pensioneringen av jordbrukaren inte sammanhängde med ålderdomssvaghet utan istället med den unga generationens önskan att gifta sig och därmed få benen under eget bord. På grund av detta kommer kontrakten att vara i kraft under lång tid. Hållande i minnet förhållandet att kontrakten ansågs överstiga undantagstagarnas verkliga behov innebar detta för undantagsgivarna en betydande ekonomisk påfrestning.6 Enligt Gaunt ökar konfliktema mellan generationer från slutet av 1700-talet. Ökningen av konflikter antas härvid sammanhänga med jordbrukets kommersialisering genom att jorden får ett marknadsvärde samt förändrade rättsuppfattningar rörande arv under 1800-talet.’ Kombinationen av undantagens struktur, varaktighet och överdimensionerade innehåll tillsammans med de ökande generationskonfliktema från och med slutet av 1700-talet, medför att kontrakt löses ut vilket innebär ekonomiska påfrestningar för den tillträdande generationen. Eftersom institutionen inte fungerade som avsett, överges systemets från och med slutet av 1800-talet med alternativet för de gamla att istället sälja gården och helt enkelt leva på ränteinkomsterna.* ’ Ibid. s. 144 respektive s. 165 och 171. s Ibid. s. 151 f. respektive s. 164. 6 Ibid. s. 148 ff. respektive s. 154 och 163 f. samt Gaunt (1979) s. 52. ’ Gaunt (1983a) s. 145 ff. och (1983~) s. 159 ff. a Ibid. s. 154 ff. respektive 154 ff. och 160 ff. 24 Källkritiska synpunkter angående Gaunts teori En allmänt hållen kritisk ansats visavi Gaunts teoretiska konstruktioner skulle kunna ta som utgångspunkt svårigheter med att generalisera utifrån lokala iakttagelser och undersökningar om undantagsinstitutionen vilka är baserade på särskiljande socio-ekonomiska miljöer. Det bor redan här noteras de uppenbara problemen med att genomföra en generalisering utifrån lokala studier, vilket i och för sig Gaunt också påpekar men sedan bortser ifrån i sitt skapande av ‘nationella’ teorier om undantagsinstitutionen.9 Det ter sig för författarna av föreliggande arbete som något främmande att göra större generaliseringar utifrån till exempel den här uppsatsens resultat, annat än möjligen regionalt. En av de fundamentala förutsättningarna för Gaunts teoribygge är påståendet att konflikter mellan generationer, relaterat till undantagsinstitutionen, ökade i omfattning från slutet av 1700-talet. Vad som här sarskilt kommer att diskuteras är påståendet att konfliktema ökade mycket kraftigt i Sverige och Finland från senare delen av 1700-ta1et.‘0 Gaunt hanvisar i sina arbeten dels och med tonviken lagd på egna undersökningar, dels till allmän litteratur i ämnet. Diskussionen kommer därför att disponeras efter detta. Gaunts egen forskning Gaunts hanvisningar till sina egna undersökningar som stöd för påståendet om ökande konflikter kan relateras till ett enda publicerat arbete, närmare bestämt en studie rörande frälsebönders sociala problem i två skånesocknar på 1700-talet.” 1 denna studie visar Gaunt på förekomsten av konflikter mellan generationer genom att studera anteckningar ur nekrologer vilka nedtecknats av prästen i socknarna, Severin Schlüter. En kallkritisk kommentar till ovanstående arbete kan till en början ta fasta på den tendens som eventuellt kan återfinnas hos prästen. Schlüter tjänstgjorde i församlingen i 55 år och var ständigt i konflikt med sina församlingsmedlemmar, samtidigt som han prisade den lokala godsägaren för dennes godhet. Prästen skriver till exempel om allmogen såsom varande mindre begåvade, “Dumheten p Till exempel Gaunt (1983a) s. 137. lo Gaunt (1983a) s. 145 f. och (1983~) s. 153. 1‘ Gaunt (1977). 25 härrör av deras omätliga ätande och drickande.” Gaunt noterar prästens subjektivitet men förefaller ändå ta uppgifterna om bönderna på al1var.l’ Vidare kan det tidsmässiga avståndet mellan en av prästen antecknad ogärning och den inträffande händelsen vara betydande. Ytterligare en anmärkning kan vara svarigheten att utifrån frälsebönders sociala situation i Skåne under andra hälften av 1700~talet generalisera till samtliga bönders förhållanden i hela Sverige och Finland under perioder långt senare. Det bör dessutom noteras att Gaunt endast har funnit och redogör för fem fall av konflikter mellan undantagstagare och deras anhöriga. Vi får däremot i artikeln inte veta hur stor andel dessa utgör av de bönder som satt på undantag i de berörda socknarna. Eftersom Gaunt tidigare i arbetet refererat till prästens uppgift att de alha flesta hemmansägare skapade sig ett undantag på äldre dagar, förefaller dessa fem exempel på generationskonflikter snarare vara undantag än regel och knappast något fast fundament till en större teorikonstruktion.” Gaunts här refererade undersökning är den enda empiriska studie av generationskonflikter under den diskuterade perioden som har kunnat återfinnas. Möjligheten finns naturligtvis att författarna till denna uppsats inte har återfunnit annan av Gaunt genomförd forskning i föreliggande ämne. Följande citat från ovan diskuterade artikel kan tala för en sådan tolkning: Trots att böndernas ekonomi inte var dikt dålig förekom ofta grava sociala problem. Borgeby och Löddeköpinge var smA socknar; ända har jag här funnit flera fall av generationskonflikter och bristande omsorg om siväl gamla som unga än i alla socknar tillsammans som jag undersökt.‘4 Även om författarna hade lyckats att spåra de andra undersökningarna som Gaunt refererar till, vilket trots förenade ansträngningar icke har varit möjligt, hade detta kanske inte förändrat den ovan skisserade bilden av generationskonflikter som ganska ovanligt! Gaunt påstår vidare i sin artikel från 1987 att “Rural court retords are full of complaints about deliverance of bad food, wet qz Ibid. s. 18 f. Citat s. 25. (’ Ibid. s. 25 ff. l4 Ibid. s. 29. 26 firewood and constant quarreling.“” Märkligt nog finns ingen hänvisning till någon undersökning om detta (förutom Gaunts egen som har refererats ovan, men där nämns förhållandet inte alls), varför slutsatsen får stå för författaren själv. Litteraturen i ämnet Som tecken på att generationskonflikter blir vanliga hänvisar Gaunt till de klagomål, ofta från myndighetspersoner, att förhållandet mellan generationerna börjar försämras till följd av de detaljerade undantagskontraktens införande. En av Gaunts källor är den resande jordbruksreformatom Anders Barchaeus, vilken under en resa i Mellansverige noterar att förhållandet mellan generationerna allvarligt har försämrats på grund av kontrakten. Som grund för Barcheaus påståenden ligger framförallt utsagor från lokala präster och tjänstemän. Barcheaus citeras vid flera tillfällen, bland annat om att de gamla i Kolbäcks socken i Västmanland skall ha kallats för “de gamla satanen”. Gaunt vidarebefodrar även en längre historia om en bonde som skulle förudmjuka sin far som satt på undantag genom att göra ett tråg avsett för djurföda till faderns mat. Bondens son får reda på vad hon skall användas till och utropar “En sådan ho skall jag göra åt Er Far! när Ni blir gamma1.“16 1 sin avhandling vilken behandlar grannsocknen Munktorp, uppmärksammar Jan Olof Björkman nämnde Barcheaus “anekdot” och poängterar att den “skall givetvis inte ses som ren historieskrivning av faktiska förhållanden.” Även om det kan finnas en viss grund i att bönderna upplevde situationen som betungande, är frågan om inte uttalandena är att beskriva som så kallade vandringssägner.” En annan källa bakom påståendet om tilltagande osämja mellan generationer utgör Jacob Tengström, biskop i Åbo, vilken menade att bönderna pensionerade sig tidigt och tog ut stora undantag vilket skapade slitningar mellan äldre och yngre. Från 1790-talets Gästrikland citerar Gaunt vidare en Anders Schönberg ” Gaunt (1987) s. 139. ” Gaunt (1983a) s. 146 samt (1983~) s. 160 f., citat (ur Barcheaus) s. 160. Jämför även Barcheaus själv i Västmanlands fornminnesförenings drsskrif XIII (1923). ” Björkman (1974) s. 133 f., citat s. 133 och 134. Björkman noterar att samma citat före- kommit ordagrant i andra arbeten som har beskrivit förhallanden i till exempel Tyskland. Jämför af Klintberg (1986). 27 som hävdade att när bönderna tagit undantag reducerades de till hjon på sin egen gård.‘* De negativa följderna av sytningssystemet i Finland från 1800-talets senare hälft diskuteras slutligen i Gaunts arbeten utifrån en anonym insändare i Finlands Allmanna Tidning och en broschyr av en lärare och lokalpolitiker daterad 1868, vilken behandlar de negativa följderna av jordbrukets betungande med sytningar.19 Tankbara problem med den ovan refererade litteraturens källvärde avseende tendens och närhet i tid kan noteras liksom problemet att dra generella slutsatser utifrån ett begränsat antal lokala kallor. Det kan även i uppsatsen konstateras att den litteratur Gaunt använt sig av för att styrka påståendet om kraftigt ökande generationskonflikter i Finland och Sverige inte innehåller några systematiska empiriska undersökning av sådana konflikter. Dessa ger istället mer intrycket av att vara stridsskrifter och pamfletter än gedigna undersökningar. Avslutande noteringar om eventuella generationskonflikter Att tolkningar av historien, ibland utifrån undersökningar behäftade med metodoch källproblem, används för rekommendationer i samtida politik ger följande citat uttryck för. Anförandet hölls av David Gaunt vid ett symposium i Stockholm 1979 om synen på de äldre i samhället: Nar vi nu står i beredskap att tanka ut nya former för åldringsvård där bevarandet av hemmiljön och omsorg inom familjen kommer att spela större roll än idag, då bör vi vara klara på att enbart åberopandet av släktkänslor och familjeband kommer inte att skapa goda vardnadsförhallanden. Antagligen måste familjerna och hemmen få nya skräddarsydda stod for att man inte skall återuppliva de gamla dåliga förhållanden mellan generationerna som härskade förr.*’ Efter denna genomgång och det avslutande påpekandet kan det vara av intresse att notera att Gaunts teorier i viss utsträckning även kommit att påverka bilden av undantagsinstitutionen i den efterföljande litteraturen som berör ämnet. Gaunts Gaunt (1983a) s. 148 f., Gaunt (1983~) s. 153 f. och Tengsaöm & Wallenius (1819). Gaunt (1983a) s. 158 ff. och “Om sytning och dess betydelse inom Finlands gällande kreditlagstiftning” (1850). Gaunt (1979) s. 54. 28 uppsats “Den pensionerade jordbrukaren”‘l vilken tidigare har berörts, publicerades i anslutning till ett större forskningsprojekt, “De äldre i samhället förr, nu och i framtiden”. 1 samband med detta skrev Lars Tomstam att Gaunt har visat att undantagskontrakten “utgjorde grogrunden till en högst påtaglig antagonism mellan generationerna.” Även i slutrapporten från 1992 återkommer liknande tankegångar.= Det är också möjligt att finna hänvisningar till den Gauntska teorin hos författare som Christer Winberg och Ewa Zemell-Durhan samt delvis hos Birgitta Odén och Ulla Rosén.n Ett annat resultat än Gaunt når Gunilla Kjellman som i en undersökning berör frågan om förhållandet mellan generationer som sammanlevde med undantag. Hon noterar här förekomsten av en harmonisk kultur mellan undantagstagare och -givare. Särdrag som registreras är samarbete mellan generationer, åtminstone ytlig sådan och undvikande av konflikter.” Med bakgrund av den föreliggande diskussionen inser uppsatsskrivarna nödvändigheten av kompletterande systematiska undersökningar för att med större mått av säkerhet kunna verifiera eller falsifiera påståendet att generationskonfliktema ökade kraftigt i Sverige och Finland under senare delen av 1700talet. Till exempel kan i Häradsrättens handlingar fiias dokument rörande missnöje med tillämpningar av undantagsvillkoren vilka skulle kunna sägas avspegla konflikt mellan generationer. 1 skrivande stund är dock oklart om källmaterial för en sådan undersökning finns tillgängligt eller ej. Ett alternativt perspektiv i en undersökning av relationer mellan generationer skulle kunna ta som utgångspunkt att undantagstagarna inte enbart var att betrakta såsom tärande eller att undantagen var en ekonomisk belastning för berörda hemman. Tanken är att undantagstagarna skulle ha kunnat utgöra en materiell och kunskapsmässig resurs för undantagsgivarna. 1 en sådan undersökning skulle möjligen kunna fastställas huruvida undantagstagarna utförde arbete vid gården samt i vilken omfattning och i hur många år arbetet pågick efter pensioneringen. 2’ Gaunt (1983a). pz Citat urTomstam (1983) s. 183, se även Odén (1983) s. 127 och Odkn mfl (1993). *’ Winberg (1985) s. 222 not 3, Zemell-Durhan (1990) s. 9, Odén (1991) s. 85 f. och Rosén (1994) s. 196 och 213. Se även i viss mån Grensjö (1990) s. 20 f. *’ Kjellman (1984) s. 136 f., 143 ff. och 158 f. 29 Källmaterial till en dylik studie kan tankas utgå ifrån bondedagböcker som fiis samlade på Nordiska Museets arkiv eller publicerade annorstädes. Ett tredje sätt att närma sig problemet kunde vara att utifrån de arkivalier som finns samlade hos Dialekt- och ortnamnsarkiver? systematisera uppgifter från människor som levat på hemman dar undantag varit i kraft. Dessa utsagor kan undersökas utifrån konfliktbeteende och/eller ett på harmoniskt samarbete grundat förhållande mellan undantagstagare och -givare. En svaghet med kallmaterialet kan vara att uppgifter endast kan erhållas från senare delen av 1800~talet och början av 1900-talet vilket antas minska möjlighet till generalisering för den tid som diskuterats ovan. Man kan dock inte utesluta att det som komplementärt material kan vara av intresse. Litteratur med undantagsinstitutionen som primärt objekt Hugo Högnäs undersöker i Sytning och arvslösen sytningsinstitutionen på den finlandsvenska landsbygden mellan åren 1810 -1914. Högnäs avhandling från 1938 är förmodligen den mest omfattande empiriska undersökningen av sytningsinstitutionen inom det svenska språkområdet, närmare 600 kontrakt från sju socknar utgör underlag för arbetet. Högnäs studerar bland amrat frågor rörande kontraktens innehåll, sytningstagamas ålder och sytningstidens längd. Avhandlingen är starkt empiriskt hållen och saknar i stort sett all form av teorianknytning eller längre dragna slutsatsero Anmärkningar av metodisk karaktär kan dessutom riktas mot Högnäs urval av källmaterial. 1 forskarens underlag har endast medtagits syrningskontrakt som är väl specificerade och som klart fastställer den tidpunkt från och med när kontraktet skall börja gälla. Om innehållet bedömts obestämt avseende till exempel syrningsägomas storlek har de avtal uteslutits vilka inte anger realmått på de ägor som syrningstagaren har undantagit. Avtal av detta slag skall enligt Högnäs ha varit vanliga under den första hälften av 1800-talet, samtidigt som författaren inte anger hur många avtal som på dessa kriterier avförts från undersökningen.*’ z5 Jämför Gamert (1982). Kanske särskilt ULMA i Uppsala eller DAUM i Luleå kan vara av intresse. 26 Högnäs (1938). *’ Ibid. s. 5. 30 Enligt uppsatsförfattarnas mening kan mot denna bakgrund Högnäs undersökningar endast ligga till grund för utsagor om detaljerade kontrakt med väl angivna tillträdesdatum. Allmänna och på Högnäs undersökning baserade slutsatser om undantagsinstitutionens karaktär och förändring över tid får därigenom ett begränsat värde på grund av att resultaten från denna undersökning bygger på ett selektivt urval av undantagskontrakt.28 Ytterligare en omfattande studie av undantagsinstitutionen, publicerad i början av 1960 talet, presenteras av Carl Olof Cederlund i hembygdstidskriften Stranda. Undersökningsområdet är här Mönsterås socken i Småland och perioderna för studien omfattar åren 1860-1865 och 18751960. 1 studien har systematiskt bearbetats ett 804 kontrakt och som kompletterande material har använts en frågelista baserad på utsagor från personer med erfarenhet av liv på gårdar med i kraft varande undantag. Cederlund studerar innehållet i kontrakt såväl som frågor rörande undantagstagares ålder vid undertecknande och undantagens varaktighet. Cederlunds arbete bedöms vara den hittills mest omfattande empiriska undersökningen av undantagsinstitutionen baserat på svenskt källmaterial. Ett problem i studien är dock att antalet undersökta kontrakt är relativt få.29 Bengt Grensjö berättar i Satt på undantag med undantagshjonet Anna Maria Forsmark som pedagogiskt och personligt exempel, om de äldres situation på 1800~talet utgående från Vännäs-bygden i södra Västerbotten. Författarens essä är en diskussion om samhällsomdaning med utgångspunkt från lokala förhållanden och bygger på befintlig litteratur samt lokalt källmaterial. Grensjö poängterar att relationerna mellan generationerna till stor del kan ha präglats av harmoni och samarbete istället för konflikt.“’ 1 raden av mindre omfattande studier kan här också nämnas prästen i Nederluleå socken, Albert Nordbergs, reflektioner över undantagsinstitutionen. 1 en betraktelse i tidskriften Norrbotten berättar Nordberg om undantagsfolkets liv utifrån tiotal kontrakt och brev från slutet av 1600- och början av 1700-talet. Enligt författaren var det vanligt under ovannämnda tid att personkonflikter drogs inför ” Se vidare nedan i metoddiskussionen under avsnittet ‘Hur sAg en undantagsöverenskommelse ut?’ ‘* Cederlund (1962-64) ss. 19-48. SO Grensjö (1990), särskilt s. 21. 31 domstol. Några systematiska undersökningar som styrker detta påstående redovisas dock inte i artikeln.” Ytterligare en studie i det lilla formatet redovisas i Tuna Hembygdsförenings program och medlemsblad från 1964. Artikeln innehåller en redogörelse över gamla födorådskontrakt under gården Vivsta 3:3 och författaren Gösta Bergengren noterar utifrån ett material bestående av ett kontrakt från 1880-talet och två från 1910-talet, att kontrakten uppvisar liten skillnad i innehåll. Förklaringen som anförs av författaren utgår från den traditionsbundenhet vilken antas ha präglat det agrara samhället. Underlaget för generella utsagor om förändring av kontraktens innehåll över tid bedöms här av författarna dock vara i minsta laget.” 1 en kalender utgiven av Svenska Folkskolans Vänner, återfinns från det svenska språkområdet i vårt östra grannland en deskriptiv artikel av Gabriel Nikander om syrningsinstitutionen i Sibbo socken. Artikeln innehåller detaljerade avskrifter av ett tiotal syrningskontrakt samt reflexioner kring dessa.33 Om Syrning är titeln på en avhandling framlagd 1896 i Helsingfors av Axel Charpentier och här är perspektivet juridiskt. 1 avhandlingen ges en mycket omfattande historisk överblick av rättsutvecklingen från medeltid över nyare tid samt rättsutvecklingen efter 1734 års lag. Avhandlingen innehåller därutöver en genomgång av gällande rätt. Charpentiers avhandling är en ofta återkommande referens i arbeten som diskuterar undantag och bedöms därför i betydande grad ha påverkat den rättshistoriska uppfattningen av institutionen.” Ett annat arbete med juridiska förtecken är Hugo Wikanders doktorsavhandling från 1909 vilken behandlar rätten till undantag av fast egendom. Wikanders undersökning utgår från undantagsinstitutionens natur av reallast med vilken författaren avser rätten till inkomst och förmåner av fast egendom. 1 avhandlingen diskuteras juridiska avvägningar och tolkningar av problem som uppstått i tvister om undantagens fullgörande. Avhandlingen innehåller många citat i jamförelsen med tysk litteratur och kännetecknas av en viss oklarhet i slutsatserna.” ” Nordberg (1929) ss. 23-32. lz Bugengren (1964). l3 Nikander (1917) ss. 70-79. ” Charpentier (1896). as Wikander (1909). 32 Den samlade bedömningen av förekommande litteratur som utifrån juridiska och/eller historiska aspekter undersöker undantagsinstitutionen är att den innefattar ett fåtal empiriska och systematiska studier. För 1800-talet har det samtidigt inte kunnat återfinnas en rättshistorisk undersökning av institutionens utveckling i Sverige. Noteras kan dessutom att de få systematiska undersökningar som finns tillgängliga knappast kan sägas representera nyare forskning. Litteraturen inrymmer vidare en betydande andel forskning baserad på finlandssvenskt material. Detta förhållande kan mycket väl ha påverkat bilden av undantaget i den litteratur som senare behandlat institutionen. Litteratur med undantagsinstitutionen som sekundärt objekt Elisabeth Andreasson berör undantagsinstitutionen i artikeln Åldrandets villkor i Fleninge 1876-1895, där skillnader i åldrandets villkor diskuteras utifrån två livsöden, en relativt välbärgad bonde med undantagskontrakt och i kontrast däremot en obesutten husmansanka. Utan att ta ställning i frågor om hur de gamla blev behandlade konstaterar Andreasson att förutsättningar för en socialt och ekonomiskt tryggad ålderdom förelåg för den besuttne bonden till skillnad från husmansankan i exemplet. Ett argument som talar för att de gamlas förhandlingsposition var betydande sägs i artikeln vara att de ofta hade ekonomiska fodringar på den tillträdande generationen jordbrukare.36 1 sin lic-avhandling Arvet och hemmanet undersöker Ewa Zemell-Durhan familjemas generationsstrategier, det vill säga hur man planerade för slaktens fortlevnad i vid bemärkelse, i den Ångennanländska byn Kubbe mellan 1750-1895. Eftersom hon utgår från ett familjeperspektiv noterar hon undantagen men uppmärksammar inte i någon större grad själva innehållet i överenskommelserna. Av intresse är dock författarinnans slutsats att bönderna inte alls drog sig tillbaka och satte sig på undantag i unga år, utan istället fortsatte med sitt arbete till de var över 60 år. Tyvärr är arbetet ibland svårt att följa, då det inte alltid är klart uttryckt om en delundersökning omfattar samtliga bönder eller bara de som satt på undantag.j7 Ytterligare en begränsad bild av undantagen får man i Ulla Rosens avhandling Himlajord och handelsvara som behandlar Kumla socken och jordöverföringarna y Andreasson (1985). s’ Zemell-Durhan (1990), till exempel s. 24, diskussionen ps s. 29 f. eller tabellen på s. 68. 33 där mellan 1780-1880. Vad som noteras är bland annat undantagstagarnas ålder vid avträdelsen, vilken sägs variera mellan 51 och 60 år under den undersökta perioden. Bilden grumlas dock något av det fåtal kontrakt som har undersökts, endast 37 stycken under hela perioden, vilket gör det svårt att uttala sig om eventuella förändringar över tid18 Som tidigare påpekats har Gunilla Kjellman publicerat studien Kultur och åldrande, ett arbete där intervjumaterial har legat till grund för en bild av hur vårdandet av’ de äldre skedde tidigare i olika miljöer, till exempel bland bönder. Här noteras samtidigt inslag av samarbete och icke-konflikt mellan de olika generationerna.” 1 ett flertal arbeten med samma empiriska prägel som ovanstående har undantagsinstitutionen noterats, men samtidigt inte närmare undersökts. Ett äldre exempel på detta är byundersökningen Gruddbo på Sollerön från 1938 där John Granlund har hittat ett antal överenskommelser men inte närmare undersökt hur vanligt det var eller vad som ingick i undantagen.40 1 modernare tid finner man bland andra Christer Winberg, med både Grenverket (som behandlar släkt och jordägande) och artikeln “Familj och jord i tre västgötasocknar” (som behandlar arvssedvänjor). 1 den förra visar Winberg att oskylda personer genom att ansvara för syrning kan ha uppfattats som till viss del slakt med undantagstagaren samt att konflikter har ägt rum om undantagen. De fall han hänvisar till hänför sig till äldre tid och rör inte innehållet i överenskommelserna eller tillämpningar av dessa utan istället rätten till jorden. Att konflikter även kan ha handlat om innehållet påpekar författaren i den senare artikeln, men hur vanligt detta var framgår tyvärr inte alls.4’ 1 sin avhandling rörande bönder och tjänstehjon i Ullvi by i Munktorps socken noterar Jan Olof Björkman att undantag förekommer i anslutning till en diskussion om hur familjestrukturerna såg ut. Förutom kopplingen till Barchaeus som tidigare nämnts, visar författaren knappast något närmare intresse för Rosén (1994). Jämför s. 214. Uppställningen i tabell 7.11 omfattar två 50-års perioder vardera, något medeltal är inte uträknat och materialet är kategoriserat 5-Ars i intervaller. Kjellman (1984), särskilt s. 135 ff., 145 och 158. Granlund (1938) s. 78. Winberg (1985) s. 112 f. och 222 f. samt (1981). 34 undantagsinstitutionen.” En liknande attityd uppvisar även Christer Persson som i avhandlingen Jorden, bonden och hans familj undersöker Locknevi socken i Småland med avseende på bland annat familjens struktur. Att undantag förekom påvisas men hur vanligt det var berörs inte alls.43 Ett intressant arbete är Mats Morells Inledning till en undersökning av jordbruksbefolkningens livsmedelskonsumtion ca 1700-1850, där författaren inledningsvis ger en sammanfattande översikt av undantagsinstitutionens utveckling under de senaste århundradena. Intresset för undantagsöverenskommelserna motiveras här med ett forsök att utifrån kontrakten se hur mycket livsmedel och av vilket slag som konsumerades, något som på grund av de stora metodproblemen av författarna bedöms som svårgenomförbart.” Vad gäller ekonomisk-historiska översiktsverk kan det vara av intresse att notera att till och med i de större arbetena av Eli Heckscher och Gustaf Utterström, Svenskt arbete och liv respektive Jordbrukets arbetare, behandlas institutionen mycket sparsamt.“’ Vidare berörs utländska förhållanden i Eino Juttikkalas klassiska Bonden i Finland genom tiderna.* 1 den etnologiska litteraturen finns avslutningsvis undantaget berört vid ett smärre antal tillfällen, bland annat hos Sigurd Erixon. Skildringarna är dock tämligen knapphandiga och bygger inte på några nya undersökningar.4’ Ett annat exempel är Orvar Löfgren som i Land och stad ger en hastig bild av undantagsinstitutionen. Författaren bygger till största delen på uppgifter från Charpentier och Cederlund och poängterar att undantagsfolket även deltog i enklare arbeten vid gården och således inte enbart var en börda att bära för undantagsgivaren.48 ‘2 Björkman (1974) s. 131 ff. ” Persson (1992), sarskilt s. 302 f. och 317 f. ” Morell(l983). Detta diskuteras vidare i avsnittet ‘Gick det att leva på undantag?’ nedan. IS Heckscher (1957) s. 184 och Utterström (1957) s. 861. ‘e Juttikala (1963) sarskilt ss. 348-357. För situationen i Danmark, se till exempel Alstrup & Olsen (1991) s. 218 f. och Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid (1959) s. 416 f. Ett engelskt exempel är Spufford (1976) och ett tyskt Berkner (1976). ” Erixon (1938) s. 93 ff., (1921) s. 196 och (1930) s. 182. ‘* Löfgren (1974) s. 241 ff. Liknande tankegangar aterfinns i (1970) s. 16 ff. 35 övrig litteratur 1 offentliga sammanhang har undantagsinstitutionen kommenterats vid åtminstone två tillfallen, dels i emigrationsutredningen, dels i en riksdagsmotion och därpå följande handlingar. 1 det senare fallet motionerade, samtidigt som delar av emigrationsutredningen publicerades, en viss herr Fomander i Riksdagens andra kammare om att inrätta en särskild pensionskassa för jordbrukare så att dessa inte skulle behöva sätta sig på undantag. Motionen avslogs dock, bland annat med hänvisning till en större utredning om pensionssystemet.@ 1 emigrationsutredningen var det Nils Wohlin som närmare undersökte undan tagen, tyvärr med kanske inte alltid så lyckat resultat. 1 den del som ger en statistisk översikt av sammansättningen av landsbygsbefolkningen mellan 1751 och 1900, slås märkligt nog undantagstagare samman med barn under 15 år och bildar en gemensam kategori. Följaktligen kan man omöjligen säga något om det totala antalet undantagstagare eller dess förändring över tid.‘” 1 en annan bilaga undersöker Wohlin undantagsinstitutionen närmare (det är här det ovan refererade citatet under ‘Källor och källdiskussion’ återfiis), genom att använda sig av frågeformulär till olika myndighetspersoner runt om i landet. Till exempel konstaterar han att den är vanligast förekommande i Norrland och delar av Småland. Författaren är starkt kritisk till undantagssystemet och menar att detta dels har skapat många konflikter genom tiderna (utan att direkt referera till någon undersökning i ämnet), dels har varit mycket betungande för undantagsgivarna. Wohlin säger avslutningsvis att institutionens “försvinnande i stora delar af riket är en synnerligen betydelsefull företeelse.” Man bör naturligtvis fråga sig hur stor tilltro man kan fasta vid författarens påståenden, emedan dessa knappast kan sägas präglas av någon större empirisk förankring.5’ ao Riksdagensprotokoll (1910 a, b, c och d). 5o Wohlin (1909) s. 22 f. Jämför tabellerna på s. 26 f. Ett antal uppgifter föreligger dock från Aren 1870, -80, -90 och 1900, se tabeller s. 300. 5j Wohlin (1910) ss. 31-43, citat s. 43. För kritiska synpunkter angående Nils Wohlin, se not 13 ovan. Liknande uppfattningar, finns i exemplen pa svar som har skickats in till emigrationsutredningen, se Emigrutionmtredningen bilaga XVII (1909) s. 65 ff., 124 f. och 177 f. Wohlins synpunkter uppmärksammas sedan i utredningens huvudbetankande, Sundbärg (1913) s. 672 ff. Förekomsten av undantag berörs kortfattat i utredningens egna bygdeundersökningar, se Mattson (1909) s. 22 f. och Nelson (1909) s. 64 f. 36 Avslutningsvis är det möjligt att notera att emellanåt har undantagssystemet även skymtat förbi i skönlitteraturen, till exempel hos Sara Lidman i Nabots sten eller i Vilhelm Mobergs Utwndrurnu, där Karl Oskars far och mor sätter sig på undantag när sonen skall ta över gården. Ivar Lo-Johansson har vidare översiktligt beskrivit systemet i Stridsskrifter. Gustaf af Geijerstams Unduntagsgumman är en fiktiv skildring av ett jordbrukarpar som hamnar på undantag och som inte kommer överens med undantagsgivarna. Historien är utgiven 1897 på ett förlag vid namn Folkupplysningsföretagets förlag och passar väl in i bilden av den propaganda som vid olika tidpunkter har bedrivits mot undantagssystemet.‘* )* Lidman (1984), Moberg (1951), Lo-Johansson (1974) samt af Geijerstam (1897). 37 3 NEDERLULEÅ OCH RÅNEÅ EN KORT PRESENTATION Socknarna Nederluleå och Råneå är belägna i Norrbottens län, där den förra är av mer utpräglad kustnatur och den senare sträcker sig längre inåt landet i riktning mot lappmarken. Till en början ingick båda två i vad som benämndes Luleå socken, men 1654 kom RAneå att bilda en egen församlingsenhet. Nästa delning av intresse för uppsatsen kommer inte förrän på 1820~talet då Nederluleå socken bildades. 1826 fattades det formella beslutet vilket sedan trädde i kraft 1831 och då försvann inte mindre än ungefär 75% av den tidigare ytan. Befolkningsmässigt var Nederluleå betydligt större än Råtrea, vilket framgår av tabell 1 nedan.’ Tabell 1. Befolkningsmängden i Nederluleå och Råneå socken 1790-1890. Ar Nederluleå Råneå 1790 3522 1924 1820 4910 2769 1840 6432 3910 1860 8283 5487 1880 10105 7135 10727 7411 1890 Källa: Mattrits Nyströms excerptsamling. Anm: Data för Nederluleå 1790 och 1820 omfattarNederlule& och inte den dåtida Luleå socken. ’ Hollström mfl (1852) s. 69, Nordberg (1946) s. 8 och 18, (1948) s. 4 samt även Anjou (1921) s. 116 ff. En karta över det undersökta omr&Iet är bifogad framställningen som bilaga 1. 38 Av tabellen förstås att en betydande folkökning äger rum mellan de år över vilka undersökningen spänner, samtidigt som farsoter tidvis härjar i området. Socknarna drabbas till exempel av smittkoppsepidemier under slutet av 1700-talet och dessutom av slutfasen av det finska kriget 1808-09 där sjukdomar härjade i soldaternas spår vilket även kom att drabba civilbefolkningen. Engelbert Byström skriver till exempel i sin bok om Råneå socken att “över vintern 1808-1809 blevo liken så många, att man icke kunde gräva ner dem ordentligt i den tjälfrusna marken.” Särskilt Råneå kom att drabbas hårt av en difteriepidemi på 1860-talet, då 14% av innevånarna avled mellan åren 1863 och 1865. Under slutet av den studerade perioden förkommer även en viss amerikaemigration, vilken med norrländska mått mätt förefaller vara ganska stor.’ 1 båda socknarna var jordbruket den viktigaste inkomstkällan. Även trävaruoch jämhantering fanns representerad under perioden i form av flera anläggningar, varav förmodligen Meldersteins bruk i Råneå är det mest omtalade. Det jordbruk som bedrevs var av traditionell karaktär samtidigt som boskapsskötseln i likhet med förhållandena i större delen av norra Sverige intog en betydelsefull del av produktionen. Den dominerande grödan var komet, vilket flera gånger kom att drabbas av missväxt med minskad avkastning som följd, något som bland annat skedde under 1780- och 90-talen. Regionen hemsöktes av missväxt även under 1800~talet, till exempel hela perioden 1830-37 och under de svåra åren 1867-68.3 Förutom själva jordbruket var befolkningen sysselsatt med olika binäringar, till exempel jakt av olika slag samt fiske vilket praktiserades såväl utmed kusten som inne i landet. Den kanske viktigaste inkomsten av detta slag kom från tjärbränningen, som var särskilt viktig i Råneå. Kolning och salpetertillverkning förekom också, det senare vanligast förekommande i Nederluleå.” ’ Byström (1955) s. 205 f., 222, 293 f. och citat s. 243, Nordberg (1965) s. 400 ff., Pira (1928) s. 166 ff., Nelson (1986), Norman och Runblom (1980) samt Lundholm & Nyström (1990) s. 34 ff. ’Engström (1989), Brolin (1954), Enequist (1937) ss. 118-40, Öhlund (1955) ss. 319-38, Lundholm & Nyström (1990) s. 33 f. och Nordberg (1965) s. 192 ff. ’Hoppe (1945) s. 160 ff., Engström (1989) s. 135 ff., Öhlund (1955) s. 337, Nordberg (1965) s. 256 ff., Holkörn mfl (1852) s. 80 f. samt Bröms mfl (1853) s. 106 f. 39 Den under 1700- och framförallt 1800-talet accelererande nyodlingen var sarskilt markerad i Norrland och kom även att påverka de undersökta socknarna. Den exakta tillväxtvolymen är inte klarlagd men den uppodlade arealen torde ha ökat för Nederluleå och RAneå med ungefär 63% respektive 94% mellan 1750 och 1824/25 samt med 405% respektive 171% mellan 1824/25 och 1868/69. Samtidigt omfattades socknarna av skiftesreformerna med början på 1700-talet och då särskilt storskiftet. Jordomfördelningsprocessen inleddes på 1770-talet och var inte avslutad förrän några årtionden in på 1800-talet. Det senare laga skiftet genomfördes också under en utdragen period, till största delen mellan 1830 och 1850. Nyodlingen påverkades också i positiv riktning av den under 1780-talet igångsatta avvittringen, varigenom kronans och byamas marker skiljdes åt från varandra. Denna så kallade äldre avvittring följdes sedan av en yngre avvittring med början några decennier in på 1800-talet. Förfarandet möjliggjorde skapandet av fler nybyggen, något som också blev resultatet inom det undersökta området.’ Vad gäller jordägandet dominerade skattebönderna i båda socknarna, samtidigt som antalet kronohemman var något fler i Råneå än i Nederluleå. Frälsejord var sällsynt i regionen och det som fanns kan till största delen relateras till de bruk, främst Melderstein i Råneå och Selet i Nederluleå, som fanns i området.6 Det undersökta området kan sammanfattningsvis uppfattas som traditionella jordbrukssocknar, ur ett nationellt perspektiv belägna i vad som skulle kunna beskrivas som en ekonomisk periferi. Ur regional norrländsk synvinkel framstår de med vissa variationer däremot som mer typiska för 1800-talets lokala agrarsamhälle. 5 Enequist (1937) ss. 195-207, Egerbladh (1987) s. 265 f. och 271 f., Lundholm & Nyström s. 37, Heckscher (1949) s. 186 och Ovre Norrlunds historia (1974 del III) s. 396 f. Jämför Nyström (1982) s. 320 not 60 och,:. 322 not 81. Norrbottens läns jordbruk (1945 del II) s. 19 ff., F’rawitz (1950) samt Ovre Norrlund hisroriu (1974 del IV) s. 75 ff. Storskiftet inleddes 1771 i Nederluleå och var färdigt 1817. En intressant skildring av laga skiftet i delar av Nederluleå återfinns i Johansson (1978) ss. 26-32 och Hedström (1978) ss. 32-41. Exakta uppgifter om stor skiftets fortskridande i Råneå föreligger inte, men processen gick säkerligen inte snabbare där än i Nederluleå. För en mer utförlig beskrivning av avvittringen, se Almquist (1928) ss. 416-33. s Muntlig uppgift Inez Egerbladh lO/l 1995. 40 4 UNDANTAGSINSTITUTIONENS FRAMYÄXT Traditionen att sätta sig på undantag har gamla anor och är en spridd företeelse runt om i Europa, förutom i Norden återfinns institutionen i åtminstone England, Tyskland, österrike och i områden som Böhmen och Mähren. För Sveriges del finns redan i den medeltida rätten uppgifter om bestämmelser genom vilka en person mot överlåtelse av fastighet kan erhålla försörjning under återstoden av sitt liv. Avtal av denna karaktär betraktas i den rättshistoriska forskningen som “gåfva med ändamålsbestämning”. Samtliga landskapslagar förutom Gotlandslagen och Visby stadsrätt innehöll stadganden om avtal varigenom fastighet på detta sätt byttes mot försörjning. Även landslagen och den allmänna stadslagen innehöll liknande formuleringar vilket innebär att i så gott som samtliga medeltidslagar återfinns bestämmelser om undantag.’ Det kan vara värt att notera att i den medeltida rätten övergår inte äganderätten av fastigheten i samband med att avtalet upprättas mellan undantagstagare och givare, utan att detta sker först vid sytningstagarens död. Det är emellertid inte säkert att hela egendomen då överförs till undantagsgivaren, eftersom dåvarande ratt stadgade att undantagsgivaren under försörjningspliktens gällande skall ha så stor del av egendomen som motsvaras av hans utgifter för försörjningen. Avtal om undantag blev i medeltidsrätten också en omyndighetsförklaring av säljaren vilken degraderades frr!n att vara familjens överhuvud till att bli en medlem av densamma. Under den nyare tiden förändras inte institutionen genom lagförändringar utan genom att praxis utvecklas och förnyas. Äganderätten till fastigheten under 1600’ Charpentier (1897) s. 5 f., citat s. 5 samt Gaunt (1983a) s. 138 ff. Föreliggande historiska exposé över institutionens framväxt skall läsas med beaktande av att litteratur om dess historia vilar på ett begränsat antal systematiska och empiriska undersökningar, se diskurspresentationen tidigare. ’Charpentier (1897) s. 19 f. och 36. 41 och i början av 1700-talet innehar undantagstagaren dock alltjämt till sin död. Däremot blir undantagspersonen under denna tid inte helt underställd sin husbonde och det blir vanligare i motsats till medeltida sedvänja, att undantagsgivaren flyttar till undantagstagarens bostad istället för tvärtom vid en uppgörelse om undantag. Sigurd Erixon har beskrivit denna process som att undantagstagaren blev “mera som en pensionär och rentier än som patient eller inhysehjon”.3 Den nya lagen år 1734 innehöll inga särskilda bestämmelser om undantag, utan dessa ansågs kunna regleras genom den alhnänna lagstiftningen. Skillnaden mot tidigare rättsläge är att jorden nu formellt överlåtes vid tillfället för överenskommelsen och inte när undantagstagaren avlider. Ytterligare en betydande förändring är att undantagstagaren nu inte längre står under försörjarens husbondevälde. ’ En uppfattning som återfiins i den litteratur som behandlat undantagen är att i anslutning till denna förändring skulle det bli det vanligare att undantagskontrakten kom att uppvisa en högre grad av specificering i jord och persedlar. När undantagsgivaren nu under livstiden gav ifrån sig äganderätten till hemmanet kan det som en försäkring ha bedömts nödvändigt att på detta sätt mer noggrant formalisera innehållet i överenskommelsen5 De skildringar av undantagsinstitutionens rättsliga läge som är förhandenvarande idag, behandlar från och med Finlands skiljande från Sverige enbart finska förhållanden och medger därför inte att man kan dra några långtgående slutsatser med avseende på utvecklingen under 1800-talet. Det finns dock inte några indikationer i den allmänna litteraturen som skulle kunna tyda på att någon genomgripande förändring av rättsläget ägde rum under den tid över vilken det här arbetet spänner.6 Det är även mycket svårt att skaffa sig en bild över institutionens utbredning i landet, men Wohlin skriver i en bilaga till Emigrurionsutredningen att under slutet av 1800- och början av 1900-talet var den på generell tillbakagång i landet. Vanligast förekommande skall den då ha varit i Norrland och i delar av Småland ’Charpentier (1897) s. 45 och 55 ff., Erixon (1938) citat s. 96 samt Morell(l983) s. 7 f. ’ Charpentier (1897) s. 62 ff. 5 Charpentier (1897) s. 61 ff. samt Gaunt (1983a) s. 144 och (1983~) s. 160. 6 Jämför Erixon (1938) s. 96 f. eller Morell(l983) s. 8. 42 samtidigt som den var mycket sällsynt i till exempel Skåne. Det förefaller dock som att traditionen att sätta sig på undantag levde kvar på landsbygden en bra bit in på 1900~talet, så sent som på 1940~talet fis exempel på att nya undantagsöverenskommelser skapas.’ ’ Wohlin (1910) s. 35, Cederlund (1962-64) s. 41, Morell (1983) s. 18 och Odén (1983) s. 70, jämför även Hamrin (1954) s. 116 ff. Orvar Löfgren menade (1974) s. 243 att “man kan fortfarande finna exempel på denna traditionella pensioneringsform”.Gaunt är inne på samma spAr när han (1983~) s. 295 säger att “1 delar av Norrland finns undantagskontrakt fortfarande.” 43 5 HUR SÅG EN UNDANTAGSÖVERENSKOMMELSE UT? 1 denna första del av uppsatsens egentliga avhandling studeras inledningsvis på ett översiktligt sätt hur ett undantagskontrakt kunde vara uppställt och formulerat. Därefter genomförs en närmare granskning av hur den grundläggande strukturen i överenskommelserna förändras. Detta behandlas med utgångspunkt i frågan om kontrakten blir mer eller mindre specificerade samt användandet av olika typer av villkor i kontrakten. Undantagskontraktets form Undantagsöverenskommelsen kodifierades såsom tidigare har påpekats i ett så kallat undantagskontrakt.’ Dessa dokument uppvisar trots att undersökningsområdet består av två socknar och spänner över drygt 100 år vissa genomgående strukturella likheter. Kontrakten inleds med en notering om vem det är som är säljare, vilken jordbruksfastighet som säljs, vem som köper och till vilket pris. Om någon mer person än säljaren skall omfattas av undantaget brukar även det anges i inledningen av kontraktet. Därefter följer ofta en sammanställning av vad som skall ingå i köpet, som till exempel: Med fastigheten medföljer hela åbyggnaden som finnes å hemmanet uppförd, kyrkastugan i Lule staden, andel i qvam norr på marken, lador, snetar och härjevirke som finnes.’ Framställningen om vad som skall ingå i själva undantaget kan vara behäftad med olika sorters villkor, vilket därefter anges i kontraktet. Det vanligaste är att säljama garanterar sig en försörjning om man mot förmodan inte skulle åsämjas eller komma överens med köparna. Utgångspunkten är att undantagspersonen i ’ Ett exempel på undantagskontrakt finns bifogat uppsatsen som bilaga 2. * UK. nummer 1 - 1878 Nederluleå (HLA.). 44 första hand skall leva i ‘hus och bröd’ eller ‘i samma matlag’ som köparen, det vill säga få hela sin försörjning och sitt livsuppehälle där. Om undantagstagaren av någon anledning inte längre skulle vilja ingå i samma matlag som den nye hemmansägaren så stipulerar villkoret att ersättning in natura och/eller pengar skall utgå istället. Det har kan uttryckas på lite olika sätt, “om jag hellre åstunda förgånga”, ”om vi ej finner för gott förbliva i hus och bröd”, “om jag och min hustru för missämja nödgas fly” eller “skulle vi av en eller annan anledning icke fia oss belåtna att vara i Hemmansinnehavarens hus och bröd”.’ 1 kontrakten återfinns även villkor av ett annat slag som stadgar någon form av högre ersättning om fastigheten återigen skulle säljas. Har förekommer ibland formuleringar vilka skulle kunna tolkas som att säljaren försöker förhindra köp från oskyld, det vill säga en i släkten icke ingående person. Exempel på detta villkor i undantagskontrakten är “om hemmanet säljs till annan man utgår dubbel förgånga” eller “vilken jord vi icke komma att begagna, utom i händelse att hemmanet kommer i annan mans hand’” Jämfört med samtliga kontrakt som innehåller villkor är dock villkoret i samband vid försäljning till oskyld att betrakta som mer än ovanligt förekommande. Förutom 1790~talet då inga sådan villkor föreligger, är de jämnt fördelade över de olika undersökningsperioderna. För alla delperioder sammantaget utgör kontrakt med villkor av denna sort endast 5.5% eller 10 stycken och av samtliga kontrakt endast 3.5%. Av villkorsfunktionerna framstår således försakring vid osämja mellan köpare och säljare som den i särklass vanligaste. Alternativet till detta förfarande var att inte skriva in något villkor alls. 1 dessa fall saknades den försäkringsfunktion som skisserats ovan, vilket innebar att överenskommelsen om undantaget var det primära. Det vanligaste var i dessa fall att man skulle leva i hus och bröd med köparen men det förekom även mer eller mindre specificerade önskemål om varor och tjänster vilka kunde utkrävas från undantagets upprättande eller från en annan överenskommen tid. Efter angivande av eventuella villkor följer det egentliga undantaget med bestämmelser om vad säljaren skall få i ersättning in natura för sin gård. överens’ UK. nummer 10 - 1876, 26 1/2 - 1856, 10 - 1791 Nederluleå och 34 - 1877 Råneå (HLA.). ’ UK. nummer8 - 1856 Nederlulea och 34 - 1877 Rbeå (HLA.). 45 kommelsen kan vara mer eller mindre specificerad såtillvida att vissa kontrakt kan innehålla upp till 2-3 sidor av detaljerade önskemål om till exempel mat, husrum, kläder, antal skjutsar till kyrkan och kvarnen eller ett noggrant angivande av den åkermark som skall få brukas av säljaren. Den andra ytterligheten utgörs av kontrakt som bara konstaterar att säljaren ämnar dela köparens hus och bröd, det vill säga ingå i hemmansinnehavarens hushåll. Mellan dessa båda ytterligheter fis en mängd varianter och kombinationer av kontrakt som innehåller någon form av noggrann specifütation och därutöver mer allmänt hållna önskemål om att få vara i hemmansägarens hus och bröd. När det viktigaste i överenskommelsen, eventuella villkor och ersättningen in natura, är redovisat på detta sätt är det vanligt att tid för tillträde av hemmanet anges. Vanligtvis är kontraktet avslutat i och med detta och överenskommelsen är sedan undertecknad av säljaren. Förutom två vittnen skriver också köparna på kontraktet, ofta efter att ha avgivit löfte om att undantaget skall respekteras och förbli som det är avsett, till exempel “Med föregående afbandling förklara vi oss till alla delar med all bamslig lydnad fullgöm” eller “Med ovanstående afhandling förklarar jag mig nöjd och förbinder mig alla däruti betingade villkors fullgörande”.’ Det finns naturligtvis en del variationer men i stora drag är detta vad som avhandlades i kontrakten. Ordningen i uppräknandet av allt detta kunde variera en del, men den stora skillnaden mellan olika kontrakt var uttrycken för de personliga preferenserna som gällde vad och hur mycket som undantagstagaren hade betingat för sin egen del. Förändras strukturen i undantagsöverenskommelsen? Undantagskontraktens grundläggande strukturella förändring över tid har undersökts utifrån de två faktorer vilka kan sägas karakterisera kontraktens utformning, nämligen grad av specificering av de ersättningar som ingår i undantaget samt eventuell förekomst av villkor. Genom att studera förändringen av dessa faktorer medges möjlighet att diskutera frågor som rör relationer mellan säljare och köpare samt spörsmål sammanhangande med en eventuell formalisering av institutionen. s UK. nummer 16 - 1823 och 17 - 1856 Nederlulea (HLA.). 46 Specificering och formalisering En ökad grad av specificering, det vill säga att mer konkret och i detalj uttrycka sina önskemal, kan betraktas som en ökad grad av formalisering. Genom att vara mer noggrann vid uppräknandet av vad som skall ingå i undantaget transformeras institutionen från att vara informell (bara att man skall erhålla sitt uppehälle) till att bli mer formell (det finns klart angivet, på papper, vad som skall vara med i undantaget). Tanken bakom undersökningen av graden av specificering är att se om institutionen har genomgått denna formalisering över tid. För att möjliggöra jämförelse har kontrakten därför kategoriserats efter specificeringsgrad med utgångspunkt i de skillnader i kontraktens utformning som har diskuterats ovan. För att kunna genomföra undersökningen har tre olika kategorier skapats: väl specificerat, någon speci$cering och utan specificering. 6 Hur kan graden av specificering förklaras? Följande faktorer har utifrån studier av i diskursdiskussionen ovan redovisad litteratur och teoribildningen kring undantagsinstitutionen valts för att diskutera undersökningens resultat. Dessa förklaringsfaktorer skall inte betraktas som färdiga hypoteser men skulle kunna utgöra grund för skapande av sådana i kompletterande forskning. Ökat marknadsvärde på jord och skogsmark. Den ekonomiska omvandlingen skulle kunna innebära en ökad grad av försäljning av fastigheter i samband med att jordens bruksvärde i allt högre grad kombinerades med ett marknadsvärde. 1 detta perspektiv ingår också att under senare halften av 18@0-talet får skogen ett värde som råvara. Ökad specificering i kontrakten kan antas sammanhänga med de gamlas oro inför den agrara sektoms ekonomiska omvandling och kanske ’Uran specificering. 1 denna kategori inryms de kontrakt som endast innehåller överenskommelser om att undantagstagaren skall leva i hemmansinnehavarens hus och bröd, åtnjuta föda och försörjning eller andra jamförbara allmänna formuleringar. Till denna kategori hör också de fåtal kontrakt som inte stadgar någon ersättning förutom pengar. N&on specificering. Kontrakt som kan innehålla stadganden om hus och bröd eller liknande, i kombination med pengar och någon specifikation om till exempel åkermark, tjänster eller livsmedel. Väl specificerat. Kontrakt som kan innehalla bestämmelser om hus och bröd i kombination med pengar, Akermark och en noggrann specifikation med avseende på livsmedel, tjänster och kläder. Dessa kontrakt skall innehalla en omfattande och väl specificerad konsumtionsdel. 47 framförallt farhågor för att hamna som undantagstagare hos en tredje person eller icke släkting. Den tilltagande emigrationen. En ökad specificering i kontrakten skulle kunna tankas sammanhänga med den oro säljama kände inför möjligheten att deras barn skulle emigrera. 1 likhet med ovanstående fall skulle då specificeringen fylla funktionen av garanti om oskylda köpare på detta sätt skulle komma i besittning av jorden.’ 1734 års lag. 1 David Gaunts teori är en ökning av antalet detaljerade kontrakt från slutet av 1700~talet sammanhangande med 1734 Ars lagstiftning, som medförde att tagande av undantag innebar samtidig överlåtelse av fastighet. 1 denna aspekt ligger bedömningen att detaljerade undantagskontrakt blev nödvändiga som säkerhet för säljaren i och med överlåtelsen.’ Krav på formella avtal. Denna faktor kan relateras till att statsmaktens krav på formella avtal i samband med jordöverlåtelse blev mer vanligt förekommande under slutet av 1700- och början av 1800-talet. 1 detta perspektiv förklaras kontraktens allt mer detaljerade utformning med ett mer allmänt förekommande bruk av skrivna väl specificerade handlingar om äganderätt.’ ’ RrIneå och NederluleA socken uppvisar frAn mitten av 1860-talet och under resten av seklet en av de största andelama utvandrare per innev&we av socknarna i Norr- och Västerbotten. Jämför Norman & Runblom (1980) ss. 1-7. a Gaunt (1983a) s. 144 ff. Charpentier för i sin rättshistoriska studie fram Åsikter om att detaljerade kontrakt i jord och persedlar blev mer vanligt förekommande i och med förandringen av äganderatten i samband med 1734 Ars lag. Denna bedömning kan dock inte anses vila på systematiska undersökningar av undantagskormaktens utformning före och efter lagändringen. Charpentier (1897) s. 66. o Se till exempel Rosén (1994) s. 40 f. 48 Undersökningens resultat Diagram 1. Grad av specificering i undantagskontrakt. Nederluleå och Råneå 1790-1895. Period 1190.92 1823-25 1855.57 1876.78 1893.95 Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1790-92, 1823-25, 1855-57, 1876-78 och 1893-95 @ILA.). En stort inslag av förändring torde vara ett utmärkande karakteristika för den undersökning som presenteras i diagram 1 ovan. Väl specificerade kontrakt existerar inte under den första undersökta delperioden men under 1820-talet ser vi att det har skett en språngartad ökning av denna kontraktstyp. Det kan även konstateras att i jämförelse med de andra kategorierna har väl specificerade kontrakt en helt dominerande andel från och med denna undersökningsperiod till och med åren på 1870-talet. Denna kategori representerar under ovannämnda perioder, med en höjdpunkt under 1850~talet, mellan 70% till 84% av samtliga kontrakt. De avslutande åren på 1890-talet uppvisar däremot en klart markerad tillbakagång. Under denna sista mätperiod är kontrakt av denna kategori inte längre den vanligast förekommande typen av överenskommelser. Kontrakt innehållande någon specificering är helt övervägande under den första mätperioden på 1790-talet. Kategorin minskar sedan kraftigt under 1820-1850- 49 talen men uppvisar en viss ökning från 1870~talet och är dominerande typ av kontrakt under den sista delperioden representerande närmare hälften av i perioden ingående kontrakt. Utmärkande för kontrakt vilka helt saknar specificering, är att kontraktstypen under samtliga mätningar är den minst vanligt förekommande. Störst andel, eller 19% respektive 14%, har kategorin i den första och i den sista delperioden. Under 1850-talet är andelen endast 5%. Att notera vid beaktande av procenttalen för denna kategori är att till exempel 19% i den första perioden är detsamma som åtta kontrakt och att låga procenttal för denna kategori under undersökningen som helhet representerar få överenskommelser i absoluta tal. Tolkning av resultatet För 1790-talet kan en möjlig ansats till förklaring utgå fi-ån att frånvaron av väl specificerade kontrakt kan uppvisa samband med ett samhälle präglat av kontinuitet, tradition och reproduktion och ett relativt extensivt bruk av jorden. Den språngartade ökningen av antalet detaljerade kontrakt och den dominerande andelen från 1820-tal till 1870-tal skulle kunna antas sammanhänga med den pågående samhällsomvandlingen och kommersialiseringen av den agrara näringen. Den markerade tillbakagången av denna kontraktstyp under den sista mätperioden kan delvis förklaras av att i kategorin kontrakt utan respektive med någon specificering ingår även de som innehöll mer eller mindre kontanter, vilka skulle kunna fungera som substitut för specificerade kontrakt in natura. Formalisering skulle utifrån denna allmänt hållna förklaring kunna sägas sammanhänga med ekonomisk omvandling. Det kan dock vara värt att notera att språnget mot formalisering kommer så tidigt som före 1823 och når en topp redan på 1850-talet. Frågan är om den ekonomiska omvandligen redan då kommit så långt att den har kunnat sätta sådana spår i människors medvetande så att det avspeglas i undantagskontrakten. Samtidigt når de väl specificerade kontrakten sitt maximala värde långt innan emigrationen från området sätter fart på allvar.” En förklaring baserad på Gaunts teori där förekomst av detaljerade kontrakt relateras till lagändring förefaller mindre trolig med tanke på att avståndet i tid mellan 1734 års lag och den ökning av detaljerade kontrakt vilken i underlo Jämför Nordberg (1965) s. 80 f. eller Norman & Runblom (1980) ss. 1-7. 50 sökningen kan registreras på 1820-talet. Här skall dock göras ett förbehåll att den språngvisa förändringen kan ha kommit åtskilliga år tidigare än just vid undersökningsperioden 1823-25. Även om denna förändring skulle ha noterats runt sekelskiftet kan konstateras det icke föraktliga avståndet i tid mellan denna antagna tidpunkt för förändring och lagens ikraftträdande. En möjlig felkälla vid användandet av David Gaunts förklaringsmodell kan vara eventuella skillnader mellan uppsatsens författare och Gaunt avseende definitionen av kategorin väl specificerade kontrakt. Under den första undersökningsperioden dominerar kategorin innehållande någon specificering och det är har möjligt att denna grupp sammanfaller med vad författaren definierar som väl specificerade kontrakt. Mot denna invändning talar att Gaunt i de fall han diskuterar innehållet i detaljerade kontrakt gör det utifrån exempel liknande de kontrakt vilka i uppsatsen kategoriserats som väl specificerade. Det förefaller därmed som att undersökningens resultat inte kan anses verifiera något mer betydande samband mellan förändringar relaterade till 1734 års lag och ökningen av detaljerade kontrakt.” Undersökningens resultat skulle däremot kunna tolkas som an förekomsten av detaljerade kontrakt sammanhanger med ett mer allmänt bruk av skrivna avtal där exempel på sådana skulle kunna vara lagfart för fastigheter. Det kan i arbetet inte hållas för otroligt att ett sådant samband skulle kunna beläggas, men här konstateras dock att kompletterande undersökningar krävs för att konstatera förändring i förekomst av detaljerade uppgörelser och kontrakt samt eventuell koppling mellan dessa och den ökade tillämpningen av väl specificerade undantagskontrakt. Förekomst av villkor Med villkor avses i det här sammanhanget den försäkringsfunktion som diskuterades i avsnittet ‘Undantagskontraktets form’ ovan. Undantagstagaren betingade sig därigenom en ersättning in natura om osämja skulle uppstå mellan partema när de levde i ett gemensamt hushåll. För att förklara en eventuell förändring avseende förekomsten av villkor i kontrakten används i tillämpliga fall förklaringsfaktorer från undersökningen ovan om graden av specificering i ” Gaunt (1983a) s. 151 och (1983~) s. 159 och 165. 51 kontrakten, nämligen ökat marknadsvärde på jord och skogsmark samt den tilltagande emigrationen. 1 dessa fall blir det underliggande resonemanget liknande det som har redovisats ovan, nämligen att villkoret blev en sorts försäkring för de gamla om nya ägare skulle ta över och med vilka de inte skulle åsämjas. En nytillkommen faktor för förklaring som prövas i anslutning till denna undersökning är generationskonflikter. Tolkningen utgår här från en av de förutsättningar vilka kan sägas konstituera David Gaunts teori om undantagets tillkomst och upphörande. 1 och med ett ökat inslag av marknadstankande och ett försvagande av traditionella värderingar kring arv och jord ökade enligt nämnde forskare antalet konflikter mellan generationer kraftigt frAn slutet av 1700~talet. Förekomst av villkor i kontrakten skulle kunna antas avspegla farhågor om osämja mellan generationerna och en ökning av antalet ‘villkorade’ kontrakt skulle således möjligen kunna vara ett resultat av ökande generationskonflikter. Undersökningens resultat Diagram 2. Andelen undantagskontrakt med respektive utan villkor. Nederluleå och Råneå 1790-1895. % 103 80 64 iu 64 - 60 50 l 50 r 1790.92 54 46 l 1823.25 1876.78 1855.57 il P&Cd 1893.95 Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1790-92, 1823-25, 1855-57, 1876-78 och 1893-95 @ILA.). 52 Det sammanlagda utfallet av fördelningen mellan kontrakt som innehåller villkor och de som saknar sådana i Råneå och Nederluleå visar en klar övervikt under samtliga delperioder för kontrakt med villkor, se diagram 2 ovan. Andelen kontrakt uran villkor är dock i alla undersökta perioder betydande, mellan 29 % och 46%. Beträffande förändring kan för perioden som helhet sägas att andelen kontrakt med villkor minskar något mot slutet av perioden. Även under denna period är dock antalet kontrakt med villkor fler än de som inte hade det. Noteras kan också att under 1850-talet är andelen kontrakt med villkor mest vanligt förekommande med 7 1%. Hallande i minnet de förändringar som här uppmärksammats är huvudintrycket av undersökningen snarast den kontinuitet som kan registreras i fördelningen av kontrakt med och utan villkor under perioden som helhet. Inte under någon period kan det sägas förekomma någon exceptionell förändring av fördelningen. Möjligen kan 1890-talet utgöra början på ett trendbrott men det återstår att undersöka om den nedgång som där konstateras är bestående eller ej. Tolkning av resultaten Om förekomsten av villkor skulle avspegla konflikt mellan generationer enligt Gaunts teori saknas trendbrottet från slutet av 1790-talet liksom under undersökningsperioden som helhet. Likaså saknas en markant skillnad mellan den inledande perioden, vilken kan antas utmärkas av låg grad av ekonomiskt omvandlingstryck och övriga perioder i undersökningen. En förklaring baserad på ökat inslag av marknadsekonomi och därmed sammanhängande försäljning av fastigheter i den agrara sektorn, kan därför svårligen appliceras på den bild av kontinuitet som undersökningen uppvisar. Förhållandet verkan snarare vara det motsatta med hänsyn taget till den ekonomiska omvandlingens accelererande karaktär. Förekomsten av migration från mitten av 1860-talet uppvisar snarast ett negativt samband eftersom antal kontrakt med villkor minskar från mitten av 1800-talet och framåt. Ovan diskuterade faktorer för förklaring är relaterade till förändring men eftersom undersökningen istället ger belägg för ett betydande inslag av kontinuitet i användandet av villkor kan faktorerna således sägas innehålla ett svagt förklaringsvärde. 53 Sammanfattande diskussion 1 kapitlet har diskuterats frågor sammanhängande med om undantagskontraktens struktur förändrades under den undersökta perioden och om dessa innehöll villkor eller ej. 1 den första frågan har noterats att kontrakten genomgår en förändring från en majoritet av något specificerade kontrakt i början av undersökningsperioden till en majoritet väl specificerade sådana under de tre första perioderna på 1800-talet. Mellan de två sista perioderna uppvisas en minskning av kategorin väl specificerade samtidigt som kategorin något specificerade ökar. De kontrakt som innehåller villkor om säljare och köpare ej skulle åsämjas i hus och bröd utgör en majoritet av kontrakten under hela den undersökta perioden. Denna kategori av kontrakt minskar något mot slutet av undersökningsperioden men utgör ändå den största andelen av undantagskontrakten. 1 frågor avseende förändringen av undantagskontraktens struktur kan förmodligen inte något samband beläggas mellan tendensen till specificering eller formalisering av institutionen och förekomsten av kontrakt med villkor. Förklaringar vilka är gemensamma för förändring i den ena undersökningen och kontinuitet i den andra bedöms här inte kunna utgå frAn samma faktor. Om en förändring ska kuMa relateras till exempelvis ekonomisk omvandling bör ett liknande resultat ha kunnat konstateras i båda undersökningarna som presenterats, vilket inte är fallet. 1 avsnittet om villkor uppvisas stabilitet över tid vilket kan tala för att relationer mellan generationerna inte genomgår några betydande förändringar under perioden i stort. Denna möjliga tolkning talar mot den teori om generationskonflikt vilken diskuterats ovan. Eftersom samband inte kunnat beläggas mellan de båda undersökningarna kan förändringen, som mycket klart noteras i undersökningen om specificerade kontrakt, troligen inte enbart förklaras utifrån den kommersiella omvandlingen av den agrara ekonomin. Krav på och ett mer allmänt förekommande bruk av detaljerade avtal vid jordöverlåtelse, eventuellt i samband med ekonomisk omvandling, kan avslutningsvis sägas vara de kanske intressantaste faktorerna att studera i kompletterande forskning. 54 6 VAD INGICK 1 UNDANTAGET OCH HUR VANLIGT VAR DET? 1 denna del av uppsatsen behandlas det egentliga innehållet i överenskommelserna; vad var det som ingick och hur vanligt förekommande var det. Detta sker under åtta olika rubriker nedan, bland annat livsmedel och njumingsmedel. 1 ett avsnitt under huvudrubriken ‘Husrum’ redovisas dessutom en särskild studie över undantagstagarnas stipulerade boende. Undantagskontraktets innehåll Vid en första anblick av vad som ingick i undantagsöverenskommelserna i Nederluleå och RAneå är det lätt att överväldigas av det stora antal olika varor in natura eller slag av tjänster som skulle ingå i undantaget. För att kunna genomföra detta avsnitt med avsikt att se vad som stipulerades i kontrakten och hur vanligt förekommande de olika sakerna var, har en kategorisering av innehållet skett. Denna har ägt rum med utgångspunkt från den uppställning och den ordning som var oftast förekommande i kontrakten och omfattar följande åtta kategorier: livsmedel, njutningsmedel, kläder och skor, husrum, tjänster, egen produktion, kontanta medel samt avslutningsvis bruket att få sitt uppehälle hos hemmansinnehavaren, så kallat hus och bröd. Under dessa rubriker redovisas nedan olika grupper av varor och tjänster. Under njutningsmedel återfinns exempelvis såväl tobak och brännvin som kaffe och socker. Eftersom det kan finnas olika sorters tobak och det skulle vara omöjligt att studera alla, har grupperna fått tjäna som utgångspunkt för översikten 55 av hur vanligt förekommande det olika innehållet var i överenskommelserna.’ Resultatet återges i grafisk form där antalet kontrakt med en viss vara eller liknande uttrycks i procentform och relateras till det totala antalet kontrakt för den undersökta perioden. Ett generellt drag i alla överenskommelser är att inte bara föra fram sin avsikt att erhålla en viss vara utan att också ganska noggrant ange hur mycket som skulle levereras av densamma. Vad gällde spannmål uttryckte man sig oftast i tunnor och mera sällan men förekommande var fot, kubikfot eller skäl. Även fisk uppmättes vanligtvis i tunnor och kött, smör samt torra varor i lis- eller skålpund. Flytande varor som mjölk och brännvin mättes i kannor och ved i famnar. Tendensen är att när vi närmar oss sekelskiftet 1900, används allt oftare de nya måtten kilo och liter istället för dessa äldre mått.’ 1 de flesta fallen stadgas i kontrakten att det som undantagstagaren skall erhålla gäller per år, men till skillnad från i den av Cederlund genomförda undersökningen i Mönsterås socken anges mycket sällan när på året varorna skall levereras.’ Då detta har noterats i det här genomgångna materialet skall ersättningen i natura ha utbetalats antingen två gånger, på våren och på hösten eller ’ Detta innebär att med avseende på hur vanliga olika saker var, studeras under: Livsmedel: spannmål, kött, fisk, mjölkprodukter, salt och övrigt (potatis, kålrötter, sirap och små gryn). Njutningsmedel: tobak, brännvin, kaffe och socker. Kläder och skor: kläder och skor. Som framgår vidare nedan utgörs denna kategori av en mängd olika slags persedlar och kvalitéer, varfor här endast noteras om undantagstagaren har specificerat vilka slags kläder eller skor som skall ingå i undantaget. Husrum: boningsrum, ladugård, förvaringsrum (visthus och foderhus) samt övriga husrum (bagar- eller bryggstuga). Tjänsrer: skjutsar, skötsel, läkarvård (inklusive lakemedel) och begravning. Egen produktion: åker, äng och hö/halm, rätt att torka/mala spannmål, insatsvaror (ull, tyg eller rätt att klippa får) och övrigt (rätt att mjölka kor, salpeterhus, humlegarde, potatisland och tobaksgärde). Kontanta medel: kontanter. Icke specificerat: icke specificerat, det vill säga hus och bröd, förgånga eller liknande uttryck. 2 En tunna för torra varor innehöll 16.5 liter och motsvarande för våta varor 126 liter. Fot och kubikfot är samma sak och omfattar 26.17 liter medan ett skäl spannmål är detsamma som 20.6 liter. Ett lispund bestod av 20 skålpund eller 8.5 kilo, 1 kanna var 2.62 liter och en famn ved varierade i omfång mellan olika delar av landet. Jämför Jansson (1950) s. 6 f., 20, 25, 75 och 93 ff. ’Jämför Cederlund (196264) s. 24. 56 bara en gång om året och då efter skörden på hösten. Ett fåtal varor och tjänster är dock mer eller mindre klart angivna nar de skall överlämnas, till exempel mjölk som genomgående skall erhållas i en bestämd mängd varje dag. Ett annat exempel är skjutsar där det ibland sägs att dessa skall kunna begagnas ett antal om sommaren och om vintern. Livsmedel Vad gäller spannmål förekom i huvudsak två sädesslag, kom och råg, och i proportioner om ungefär 4 till 1. Det är troligt att denna skulle levereras omald eftersom mjöl (råg- eller kom-) förekommer vid bara enstaka tillfallen i kontrakten och enbart under den sista undersökningsperioden på 1890-talet. Vete fis bara noterat en gång och då i form av vetemjöl. Man var vidare mycket noggrann med kvalitén på spannmålet och uttryckte ofta sina önskemål att detta skulle vara av “av god beskaffenhet” eller “väl rensad och av årets gröda”.4 1 kontrakten fanns flera olika slags kört; nöt- eller ko-, får-, kalv- och fläskkött. Nöt- och fårkött är vanligast medan flask- och kalvkött är mycket sällsynt förekommande. Dessa produkter namns någon enstaka gång i kontrakten och i så fall på 1890-talet. Noteras kan här att får- och nötkött vanligtvis följs åt såtillvida att undantagstagarna förbehåller sig både och men hälften av varje av dessa produkter. Köttet kan vidare vara färskt, saltat, torkat eller rökt där det sistnämnda dock tillhör ovanligheten.’ Fisk förekommer regelbundet i kontrakten med olika variationer som förmodligen direkt kan relateras till undantagarnas smak. Här fis enkla sortbenämningar som strömming, löja, sik eller lax och ibland med påpekandet att hälften skall levereras på hösten och hälften på våren. Dessa förekommer även med tilläggen salt, färsk eller rökt där de två förstnämnda i likhet med kött ovan är vanligast. Smakriktningarna konkretiseras i uttryck som “god” eller “väl rensad” samt “mellansaltad”, ”valsaltad” .’ eller “hhårdsaltad” i kombination med någon eller några av fiskslagen.6 Strömming var det vanligaste fiskslaget samtidigt som lax ’ UK. nummer 18 och 34 - 1877 Ranea @ILA.). 5 Bringkus (1988) s. 81 ff. noterar också att rökning inte är ett vanligt sätt att hållbarhetsförbättra livsmedel i Norrland, saltadoch torkad mat torde ha varit betydligt vanligare. ’UK. nummer 7 - 1823,29 och 68 - 1893 R%neå och 47 och 55 - 1856 Nederluleå (HLA.). 57 var mycket sporadiskt förekommande i materialet och då oftast i Nederluleå. Detta kan vara något förvånande med tanke på att det fanns många fångstplatser för lax. Det troliga är dock att en stor del av laxfisket var för avsalu.’ Med mjölkprodukter avses här enbart smör och mjölk. Sorterna förekommer under dessa enkla rubriker men vanligast i fråga om mjölken är mer konkreta betinganden att det skall vara oskummad mjölk, det vill säga mjölk där grädden inte separerats och att det skall vara sötmjölk. Någon enstaka gång förekommer dock uttrycket skummad mjölk samt surmjölk och förmodligen använde man den sötmjölk man fick till att göra den form av surmjölk som var vanlig i norra Sverige, nämligen långmjölk eller långfil.* För att vara saker på att få färsk mjölk används ibland uttryck som “spenvann mjölk” eller “nymjölkad mjölk”. Smör omnamns vanligtvis utan ytterligare specificeringar men förekommer av och till som sommar- och vintersmör eller med mer personliga krav som “saltat smör”.’ Det normala är att mjölkmängden bara noteras i form av en dagsranson och smöret på årsbasis, men det händer också att smöret anges i veckomängder samt att det poängteras att mjölken varje dag skall bäras in till undantagstagaren. Salt hade sin givna plats i bondesamhällets matlagning, inte minst vad gäller konservering av livsmedel. Under rubriken övriga varor har slutligen sammanförts sådana varor som endast i enstaka fall återfiis i protokollen. Hit hör potatis (vilket var den vanligaste varan inom den har gruppen) och kalrötter men också specerivaror som sirap och små gryn. De två sistnämnda förekommer i enstaka kontrakt under den sista undersökningsperioden på 1890-talet. ’ Jämför Nordberg (1965) kapitel 4. * Bringeus (1988) s. 86 f. * UK. nummer 12 - 1876 och 48 - 1895 Rbea samt 35 - 1855 Nederluleå (HLA.). 58 Diagram 3. Andelen undantagskontrakt med olika livsmedel. Nederluleå och Råneå 1790-1895. 90 al m M 33 ‘Kl 30 B 10 0 1790.92 1823.25 1855.57 1876.78 1893.95 Kalla: UK. Nederlulea och Råneå 1790-92, 1823-25, 1855-57,1876-78 och 1893-95 (HLA.). Ser vi nu till hur vanligt förekommande de olika livsmedelsslagen var, kan noteras i diagram 3 att den övergripande tendensen har en återkoppling till resultatet i det föregående avsnittet om graden av specificering i kontrakten. På 1700-talet är det överhuvudtaget mycket få som har något livsmedel alls men under 304rsperioden fram till 1820~talet har någonting hänt med kontrakten och allt fler har mer noggrant specificerat vad som skall ingå i överenskommelserna. Den stigande trenden kulminerar sedan på 1850~talet och blir därefter avtagande. De olika livsmedlen kan grupperas i tre avdelningar efter grad av förekomst och utveckling över tid, nämligen spannmål-köttfisk, mjöl@rodukter-salt och övrigt. Den första gruppen är den allra vanligaste och det är inte så konstigt eftersom här finns den viktiga basmaten för människorna i norr. Det kan vara värt att notera att undantagstagarna till och med erhöll något mer fisk än kött, vilket kan förklaras med närheten till havet och andra vattendrag samt fiskets viktiga roll som binäring till jordbruket. Det viktigaste posten var ändå spannmålet, som finns representerat 59 redan på 1790-talet och som därefter också når de högsta siffrorna med 84% av samtliga kontrakt under perioden 1855-57. 1 den norrländska mathållningen spelade framförallt komet en betydande roll och användes förutom till brödbakning också till framställning av husmanskost som palt av olika slag samt gröt och välling vilket var vanligt återkommande maträtter.‘0 Det kan även i form av mältat kom ha använts för framställning av öl eller svagdricka, vilket indikeras av att undantagstagare i några fall även förbehåller sig en humleodling. Mjölkprodukter och salt har en liknande utveckling som den första gruppen, vanligast på 1850-talet med 66% respektive 57%, men befinner sig hela tiden en bit under spannmål-kött-fisk. Den tredje gruppen, övrigt, uppvisar däremot en annorlunda bild där det till och med 1870-talet blir allt vanligare med dessa varor. Man skall här vara medveten om att till största delen består gruppen av potatis och minskningen mellan 1870- och 90-talet berör inte potatisens andel i gruppen övriga. Potatisodlingen är en relativt sen historia i Norrbotten och odlingar i större skala kommer igång först i slutet av 1810-talet. Allmänt förekommande blir potatisen först på 40- och 50-talen, vilket också kan vara förklaringen till kategorins annorlunda utveckling visavi de andra livsmedlen.” Njutningsmedel Under denna rubrik återfinns varuslagen tobak, alkohol, kaffe och socker. Det är möjligt att diskutera om socker bör hänföras till kategorin eftersom det även kan ha använts i matlagningen i allmänhet. Eftersom kategoriseringen på ett så rättvisande sätt som möjligt skall avspegla innehållet i kontrakten är denna uppdelning förmodligen den mest relevanta emedan kaffe och socker i den mån de förekommer, alltid redovisas parvis i undantagsbetingen. Tobak återfinns dels i olika former, dels i olika kvalitéer och dels under olika varubeteckningar. Bland de former som nämns finns smal-, rök-, grov-, lång-, tugg-, blad- och flattobak samt dessutom snus. Ibland förekommer även värdeomdömen som “av god beskaffenhet” eller “grann tobak”.” Benämningar vilka kan relateras till olika varumärken är exempelvis Chandelupper, Piccannell, lo Jämför Keyland (1989) s. 94 f., 103, 156 och 161 ff. l’ Utterström (1946). lp UK. nummer 20 - 1856 och 5 - 1857 R&neå (HLA.). 60 Kännpå, Finska tobaksblad, Rättigskupp och Ljunglöfs nr 1 (snus). Tobak omnämns i kontrakten, förutom i uppräkningen av de varor som skall ingå i förgångan, även ofta i slutet av kontrakten där undantagstagarna medger att halva förgångan skall försvinna vid endera makens/makans död. Där kan ofta utläsas makens önskemål att tobak skall utgå som betingat om han skulle överleva sin hustru. Tobaken kan antingen uttryckas enbart i form av att tobak skall ingå i undantaget eller vara mer noggrannt viktangiven i form av till exempel ett visst antal karduser, rullar, kaggar eller marker.” Alkohol omnamns vanligtvis under benämningen brännvin. Varianter på detta är även sexgradigt sådant och “gott” brännvin.‘4 Liksom i fallet med tobak omnämns ibland också brännvin i samband med att halva förgångan förfaller vid den ena hälftens död. Som regel är det även här karlar som försäkrar sig om fortsatt leverans av den begärliga drycken. De använda måtten är ankare (halvt) eller kanna och det händer att det anges när brännvinet skall utdelas, till exempel hälften vid jul och den andra hälften vid midsommar.15 Kuffe och socker redovisas som ovan påpekats ofta som en enhet, det vill säga exempelvis “1 1/2 lispund kaffe och socker”. 1 de fall de står åtskilda skrivs de så gott som alltid i ansluming till varandra, till exempel “1 1/2 lispund kaffe och 1/2 lispund socker”. Någon gång har de vanligast förekommande måttangivelserna ersatts av det betydligt anspråkslösare att man skall få ett visst antal koppar kaffe per dag.16 Is Marker är detsamma som skalpund, det vill säga 425 gram. Jansson (1950) s. 48 ff. De övriga matten är mängdmässigt oklara eftersom de var relaterade till hur tobaken var förpackad. ” UK. nummer 3 - 1855 Nederlulea (HLA.). ‘5 Ett ankare motsvarar 39.25 liter och en kanna 2.62 liter. Jansson (1950) s. 10 och 34. te UK. nummer 8 - 1856 och 8 - 1857 Nederlulea (HLA.). 61 Diagrum 4. Andelen undantagskontrakt med olika njutningsmedel. Nederluleå och Råneå 1790-1895. 03 m al 50 40 Kaffe och socker 20 ill 10 0 1790.92 1823-25 1855.57 1876.78 1893.95 Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1790-92, 1823-25, 1855-57, 1876-78 och 1893-95 @ILA.). 1 likhet med de flesta livsmedlen så uppvisar i diagram 4 både tobak respektive kaffe och socker samma övergripande trend med 1850-talet som ett lokalt maximum. Kaffe och socker var hela tiden det mest populära njutningsmedlet men tobaken var vid två tillfallen, under 1850- och 1870-talet, betingat i drygt hälften av alla kontrakt. Att kaffet ökar så starkt mellan 20- och 50-tal kan bero på att det kom till Nederluleå ganska sent. Det berättas att det var en lantmätare som under storskiftet 1819-24 var inneboende hos en kvinna i Kallax by och dit förde med sig bruket att dricka kaffe.17 Eftersom det säkerligen tog ett tag innan bruket spred sig och dessutom en tid innan det blev så vanligt att använda att det tog plats i undantagskontrakten, är det inte konstigt att 20-talet uppvisar en låg siffra i detta avseende. Kaffets popularitet kan avläsas i det språng som sker till 1855-57 då kaffe och socker fanns med i 84% av alla kontrakt eller lika ofta som spannmål. l’ Nordberg (1970) s. 781 f. 62 Brännvinet uppvisar däremot en stabil utveckling fram till och med 1870-talet för att sedan nästan försvinna helt. En tänkbar förklaring till detta kan vara husbehovsbränningens inskränkande 1855 och förbudet 1860. Det är naturligtvis markligt att ingenting händer till perioden 1876-78, men detta kan bero på Norrbottens lans och dessa socknars karaktär av periferi i jämförelse med landets centrum. Att brännvinet så totalt försvinner till 1893 kan innebära att vid den tidpunkten har myndigheterna fått upp ögonen för problemet med hembränning och eftersom undantagskontrakten skulle registreras i häradsrätten fanns det naturligtvis skäl som talade för att man undvek att skriva in detta önskemål. Av detta skall dock inte förstås att leveranserna därmed med nödvändighet upphörde fullständigt. En annan tankbar förklaring är nykterhetsrörelsens framväxt eller att det egenproducerade brännvinet ersattes med inhandlat dito, men en sådan utveckling framstår som mindre trolig då stadgandet i kontrakten om brännvin i det närmaste fullständigt försvinner mellan 1878 och 1893.” Ett sätt att gardera sig mot oförutsedda händelser som förbudet innebar uppvisar Anders Wätterberg som 1823 sålde sitt hemman i Sunderbyn Nederluleå till sin son Erik. Wätterberg den äldre var en förutseende person om än lite tidigt ute, eftersom i kontraktet stadgas att “skulle Brännvins bränningen af Regeringen förbjudas då istället en tunna godt kom av tolf lispunds vikt”.19 Kläder och skor Under denna rubrik redovisas kläder och skor men begreppet inrymmer även sängkläder. En redovisning strikt baserad på material som kläderna är tillverkade av är omöjlig att genomföra helt ut eftersom detta endast delvis anges. Hållande i minnet denna begränsning där gränserna mellan nedanstående grupper inte får uppfattas som absoluta, redovisas kläderna efter ändamål, material och kön. Restposten övriga k&ider, det vill säga de persedlar som inte kan inrymmas under någon av de andra rubrikerna, redovisas tillsammans med skor som en grupp. ‘* Bringeus (1988) s. 100 f och Keyland (1989) ss. 86-99. ‘* UK. nummer 16 - 1820 Nederluleå (HLA.). 63 Alternativet till att specificera kläderna på något av dessa sätt var att göra som de flesta undantagstagare gjorde och endast ange till exempel “nödiga kläder för man och hustru”.Zo De flesta specificerade klädespersedlarna skulle utgivas varje år, men större enheter som exempelvis en hel vadmalsklädning bestående av tröja, byxor och väst kunde ibland kontrakteras per vartannat, vart tredje, vart femte eller till och med vart tionde år. 1 kläder efter ärzdamål inryms ett antal olika sorters persedlar. Som arbetskläder får betecknas kläder såsom arbetshandskar, vardags-, slets- och slitskläder. Sängkläder är en icke ovanlig post i denna kategori liksom noteringar om söndags- och sockenkläder samt gångkläder. Kläder efter material omfattar tillverkade enheter av bomull, vadmal, ylle och skinn. Skjortor av grov eller fin lärft är de enda plagg av bomull som har kunnat återfinnas i kontrakten. Vadmalskläder namns specificerade som byxor och tröja eller som hel vadmalsklädning (byxor, tröja och väst) och vadmalskostym samt i färgerna grått eller blått. Yllekläder är en relativt vanlig kategori av klädespersedlar och här kan noteras klädning av ylletyg, skjorta eller skjortel, vantar, strumpor och kjol. Skinnkläder är däremot mycket sparsamt förekommande där pälsfordrad rock återfinns i ett fall och skinnhandskar av renhud i ett fåtal andra. 1 protokollen redovisas ganska ofta kläder efter kön. Beteckningar som mannens och hustruns kläder är relativt vanliga och det har hänt att könsskillnader här kan uttryckas i termer av betydligt mindre kläder åt kvinnan eller att mannen räknar upp ett antal persedlar åt sig själv och sedan avrundar med nödiga kläder åt hustrun. Här återfinns vidare kläder som redovisats ovan i andra grupper och därutöver könsspecifika sådana såsom förkläde och lintyg för kvinnan samt väst och kalsonger för mannen. Liknande fast mer allmanna uttryck är mansdräkt eller fruntimmersdräkt, ofta av halvylle. Övriga kläder och skor betecknar mindre persedlar som strumpor, vantar, halsduk, mösstyg och vintermössa. Återkommande benämningar på skodon i källmaterialet är kängskor, kängskotofflor, lappskor och stövlar. 2o UK. nummer 47 - 1856 Nederluleå @ILA.). 64 Diagram 5. Andelen undantagskontrakt med kläder och skor. Nederluleå och Råneå 1790-1895. 1790-92 1823.25 1876.78 1855.57 1893.95 Källa: UK. Nederlulett och Råneå 1790-92, 1823-25, 1855-57, 1876-78 och 1893-95 (HLA.). Liksom tidigare exempel följer kläder och skor i diagram 5 det övriga mönstret i stort, även om det högsta antalet med 21% respektive 18% infaller en period senare än förut. Detta skulle kunna förklaras med att konsumtionsvaruindustrin slår igenom sent i dessa trakter och att bruket att själv göra sina kläder lever kvar relativt länge. Skillnaden mellan kläder och skor är som synes mycket blygsam och tendensen är att har man specificerat kläder, har man också gjort detsamma med skorna. Att totalsiffrorna blir så låga som ovan med noteringar mellan 6% och 21% beror på att många undantagstagare inte tar med dessa specificerade förbehåll i sina kontrakt utan nöjer sig med att leva i hus och bröd med köparen och där årnjuta nödiga kläder. 65 Husrum Under beteckningen husrum inrymmes i det följande boningsrum åt undantagstagaren, ladugård och förrådsutrymmen samt övriga husrum. 1 bostaden ingår alltid ved, oftast redovisat som ett antal famnar ved, nödig ved eller bara som ved och värma. 1 de allra flesta fall finns kravet att den skall vara kluven och av hemmansägaren hemförd till gården eller till undantagstagarens bostad. En återkommande beteckning är kastved men någon gång förekommer benämningar som långved, blandved eller konkretiseringar som olika proportioner av björk, tall och granved. Belysning återfinns i anslutning till bostaden från och med den sista undersökningsperioden och där i ett fåtal protokoll. Här finns nedtecknat talgljus, lampolja till lyse, fotogen och tändstickor. Det hände också att man angav att det rum som disponerades skulle vara väl städat av hemmansinnehavaren. Kraven på bostad är ibland löst formulerade och dessa fall kommenteras inte närmare under rubriken boningsrum. 1 de fallen kan rätt till egen bostad nämnas även tillsammans med andra mm på gården, som till exempel “nödiga hus i man och ladugård”, “fritt husrum i gården”, eller “vilka rum jag vill i gården”. Undantagstagaren kan också, oavsett vilket boende som anges, bekräfta att man får en egen nyckel till sitt mm eller “fri in och utgång genom förstugan” samt “rätt att gå och vistas i andra hus i gården”.” Boningsrum kan vara av lite olika slag i de fall där man har valt att specificera det närmare. Ofta återkommande noteringar refererar till rum i gårdens huvudbyggnad, den så kallade manbyggnaden. Denna var vanligtvis en så kallad loknuta eller långstuga respektive S-knuta eller parstuga, det vill säga en lite större eller lite mindre byggnad. Två för området typiska mangårdsbyggnader såg ut på följande sätt ? PI UK. nummer 3 - 1825 Rånei. 17 - 1823. 8 och 53 - 1856 samt 8 - 1857 Nederluleå (HLA.). z2 Walden (1926). 66 Figur 1. Mangårdsbyggnaden Per-Olsgården; Antnäs i Nederluleå socken. Källa: Waldén (1926) s. 34. Figur 2. Mangårdsbyggnaden Svenngården; Svensbyn i Piteå socken. Källa: Waldh (1926) s. 34. Anm: Piteå är en grannsocken till det undersökta området. Skillnaden mellan dessa två huvudtyper är inte så stor, den mindre (fig. 1) saknar de två kamrar som finns ute till höger på den större stugan (fig. 2). 1 manbyggnaden kunde olika mm komma ifraga åt undantagstagarna, till exempel den stora salen eller kökskammaten - förstukammaren. Detta var rummet innanför farstun på figurerna ovan och att detta rum benämndes med lite olika namn berodde på om den hade förbindelse med köket (kökskammare) eller med farstun (förstukammare). 1 det mindre huset ovan är det uppenbarligen en kökskammare och i det andra fallet förmodligen det senare alternativet. Ibland angavs en kombination som sals- och förstukammaren eller bara beteckningen kammaren. Vid några tillfallen angavs kammare på vinden (den stora stugan ovan har en vind) och även väderstreck i samband med manbyggnaden angavs som till exempel södra eller västra kammaten och då avsågs en av de två kamrama som ligger ute till höger på figur 2 o~an.~ Bland andra alternativ till boende förekom att undantagsfolket kunde bo i det som brukar benämnas bagarstugan, närmare bestämt i bagarstugukammaren. Det här var ett mindre hus som fanns på gården och som kunde användas som sommarbostad, så kallad sommarstuga, om det inte fanns ett speciellt hus uppsatt för det ändamålet. Andra hus som ibland kan noteras som önskemål från de gamlas sida är bryggstugan eller bryggstukammaren och enskilda hus som uppsätts enkom för undantagstagarens behov. Ett speciellt hus som ofta skulle få disponeras av undantagstagaren var kyrkstugan, vilket var ett mindre och ganska enkelt hus som låg i anslutning till kyrkan. Eftersom det var en lång väg till kyrkan reste landsbygdsbefolkningen dit när det var större kyrkliga högtider och bodde i den stuga som hörde till varje hemman. Runt både kyrkan i Råneå och i Nederluleå växte det upp så kallade kyrkstäder bestående av dessa hus, den senare är för övrigt störst i Sverige med hela 544 byggnader? Till ladugård har återfunnits ett begränsat men återkommande antal noteringar om nödvändiga rum i ladugård, fähus eller husrum för boskap. Vad gäller förrådsutrymmen finns däremot flera olika benämningar där mer ospecificerade kan vara enbart vistrum, uthus eller “nödiga visthus”.” Till mer konkreta önskemål hör bod, vind, källaren och foderhuset vilket ofta utgjordes av ett utrymme över själva ladugården eller kan ha varit del av en fristående lada. Den vanligaste benämningen är förmodligen stolpboden eller härbret, vilket är en och samma sak och utgörs av en bod med två våningar och ett rum på respektive våning. Det fanns också andra slags bodar varav en kallas portlidersbod, vilket var ett större förrådsutrymme. De olika förvaringsrummen var avsedda för lösegendom och/eller livsmedel. Härbret var lite speciellt för där hängde man på övervåningen in de kläder som inte användes under årstiden och på nedervåningen förvarades mat.% 2’ Ibid. I’ Ibid, Nordberg (1970) s. 562 och Ladornas bygd (1976) s. 23 f. IS UK. nummer 2 - 1823 Rånea @ILA.). *6 Waldén (1926) s. 44 ff. samt Ludernus bygd (1976) s. 23 f. 68 Till de övriga rum som betingades i kontrakten hörde rätt att få disponera bryggstugan och bagarstugan eller bara bakugnen. Betydligt mer sällsynt var smedjan eller verkstaden, det senare återfanns endast i ett kontrakt. Diagrum 6. Andelen undantagskontrakt med olika sorters husrum. Nederluleå och Råneå 1790-1895. 1790.92 1823-25 1855.57 1876.78 1893.95 Källa: UK. Nederlulei och Råneå 1790-92, 1823-25,1855-57, 1876-78 och 1893-95 (HLA.). Det i särklass mest dominerande husrummet är utan tvekan boningsrummet som också anges allt oftare av undantagstagarna, från 57% till 100% av samtliga kontrakt, se diagram 6 ovan. Det förefaller således som det blir av allt större vikt att mer konkret föreskriva ett speciellt mm som bostad. Att inte alla har boningsrum hela tiden förklaras till största delen av att en del undantagstagare enbart konstaterar att de skall leva i hus och bröd med hemmansinnehavaren. Detta innebar även boende tillsamrnans med denna, men det är ändå en skillnad jämfört med att som i diagrammet ovan, klart peka ut att man skall ha ett (eget) mm att bo i. Intressant är också att noteringar om ladugården eller fähuset blir allt mindre förekommande. If& en högsta siffra 1790-92 då drygt vararmat kontrakt hade 69 detta krav faller önskemålen kraftigt till 19% och verkar sedan stabiliseras på en ganska låg nivå, runt 14%. Det verkar alltså som utvecklingen går mot mindre av egen produktion, för vilken ladugården i viss mån är en förutsättning. Genomgående lägre siffror uppvisar förvaringsrum och övriga rum, där utvecklingen också går från små värden på 1790-talet, 12% respektive O%, till de högsta på 1850-talet, 55% respektive 13%. Skillnaden är att övriga rum går direkt från noll och upp till 13% för att sedan minska när undersökningsperioden går mot sitt slut. Hur bodde undantagstagarna? För att möjliggöra ett mer exakt svar på frågan var undantagstagarna bodde, genomförs under detta avsnitt en specialstudie i denna fråga. De olika slags boningstum som ovan har redovisats under husrum, har har kategoriserats i fyra grupper omfattande rum i manbyggnad, särskilt hus på gården, valfritt rum respektive eget hus. Den femte och sista kategorin bildas av de som inte hade noterat någonting om boendet, icke angivet.27 Gruppen valfritt rum var med största sannolikhet detsamma som antingen rum i manbyggnad eller i bagarstugan och liknande, eftersom det ofta betingas att det rör sig om ett rum och inte en hel stuga eller liknande och dessutom att rummet skall vara på gården. Det kan vara värt att poängtera att skillnaderna mellan vissa av dessa kategorier är större än vad de vid första anblicken ger sig ut för att vara. Den största kvalitativa skillnaden torde gå mellan å ena sidan rum i manbyggnaden eller hus på gården och å andra sidan eget hus. 1 de två första fallen handlar det om att de gamla skall få bo i någon gårdens huvudbyggnader, i manbyggnaden eller i 27 Rum i manbyggnaden kan vara ett eller flera rum och mer eller mindre exakt angivet vilket/vilka. Särskilt hus pd gården avser hela eller oftast delar av ett redan uppfört hus på gården exempelvis bagarstugan. Valfritr rum täcker in de undantagstagare som ej närmare angivit vilket slags boningsrum de skulle ha, som till exempel ‘vilket rum jag vill i g&rden’ eller ‘nödiga husrum’enligt vad som ovan sagts. Eget hus innebar de nya eller äldre stugor som var avsedda enbart för undantagstagarna. Icke angivit är de som till exempel endast kommit överens om att leva i hus och bröd med hemmansägaren. Detta innebar att undantagstagaren även får en plats att bop& men eftersom författarna inte med säkerhet vet var dessa skall leva har de fatt utgöra en egen kategori. Till denna grupp hör även det fåtal kontrakt som inte har angivit någon bostad. 70 bagarstugan, och i det andra fallet är det något helt annat - att bo i ett hus avsett endast för undantagstagarna och dessutom ibland ett nyuppsatt sådant med andra möjligheter att ha ett eget hushåll. Inom det undersökta området finns flera olika sorters gårdar med mer eller mindre spridd bebyggelse dar den vanligaste gårdsbebyggelsen hade två avskilda områden för man- respektive ladugårdsbyggnader. Även om bagarstugan inte så ofta var belägen alldeles bredvid mangårdsbyggnaden så förefaller avståndet däremellan inte heller ha varit speciellt långt. Var den egna stugan skulle placeras/var placerad är däremot betydligt svårare att avgöra. Av de tre noteringarna dar detta förekommer verkar åtminstone en ligga utanför det direkta gårdsområdet, de andra två är tyvärr omöjliga att närmare lokalisera. ‘* Diagrum 7. Undantagstagarnas bostad. Nederluleå och Råneå 1790-1895. PlXiOd 1790-92 1823-25 1855.57 1876.78 1893.95 Källa: UK. Nederlulei och Råneå 1790-92, 1823-25, 1855-57, 1876-78 och 1893-95 (HLA.). 2* Waldén (1926) ss. 25-33. 71 Det kanske mest slående i diagram 7 ovan är dominansen för kravet att bo i mangårdsbyggnaden, vilket desstutom ökar från 40% till 71% av samtliga kontrakt. Samtidigt minskar andelen som inte har angivit något boningsrum, fram till 1820-talet till förmån för önskemålen att få välja vilket mm som helst på gården och därefter att få bo i mangårdsbyggnaden. Som vidare framgår var det kontinuerligt ganska ovanligt att man bodde i ett annat uppfört hus på gården, maximalt ungefär var tionde gjorde detta och det blev något vanligare mot slutet av undersökningsperioden. Det stora flertalet skulle med andra ord bo i mangårdsbyggnaden eller i angränsande hus. Samtidigt var det mycket ovanlig att föreskriva en nyuppsatt stuga för eget bruk på någon del av gårdens mark, det förekom endast vid tre tillfällen under hela perioden. Som påpekades ovan är det vid ett av dessa tillfallen möjligt att något mer exakt få reda på var stugan skulle ligga: Förbehållandes oss dejämte rättighet, att å hemmanets egor i öster från Bagarestugan utmed Johan Johanssons sa uppsätta nödige förgångshus, bestående af en stuga med tvenne rum och förstufva, en mindre stolpebod och ett fähwz9 Förmodligen kom säljama, Nils Olofsson Lindgren och Anna Cajsa Larsdotter, att sätta upp sitt hus eftersom det i kontraktet inte nämns något alls om ett annat boningsrum eller liknande. Paret skulle inte få någon ersättning i natura utan enbart 250 riksdaler riksmynt varje år vilket talar för att de hade sitt eget hushåll. Köparen, före detta inspectom Albert Långman, var inte heller släkt med säljama vilket också kan ha spelat in i sammanhanget. Att bruket att bo i en egen undantagsstuga utanför själva gården var mycket ovanligt framstår som ovedersägligt eftersom bara 1.1% eller tre av sammanlagt 275 säljare föreskrev detta om sitt boende. Situationen liknar den i Kubbe by i Ångermanland som Zemell-Durhan undersökt, vilket skall jamföras med delar av södra Sverige där det förekom betydligt fler separata undantagsstugor. En tankbar förklaring till denna regionala differens kan vara skillnaden i inkomst och Is UK. nummer 87 1857 NederMeS (HLA.). 72 hemmanens bärkraft mellan olika delar av landet.3o 1 gruppen icke angivet ingår på 1890~talet ett fåtal kontrakt vilka stadgade att om generationerna inte kunde komma överens, så skulle de gamla erhålla en blygsam penningsumma per dag att utbetalas två gånger per år istället för den mat, omsorg och bostad de tidigare erhållit. Det är naturligtvis möjligt att dessa i händelse av missämja skulle flytta till ett eget boende i en stuga någonstans på gården, men det förefaller mindre troligt vid beaktande av att alla naturaförmåner forsvann, att inte ett ord nämns om att en ny stuga skulle sättas upp och att om ett hus redan funnits uppsatt i likhet med exemplet nedan, så är det inte omöjligt att säljaren skulle ha flyttat dit direkt efter att affären blev klar. Intrycket är istället att pengarna användes att betala en inackordering hos någon annan bonde, vilket blir möjligt att konstatera när penningekonomin under slutet av 1800-talet slog igenom starkare i de undersökta socknarna. Tjänster Under ovanstående rubrik presenteras de tjänster vilka specificerades i överenskommelserna. Den första av dessa är skjutsar vilka registreras i handlingarna som destinerade till kyrkan eller kvarnen och i något enstaka fall återfinns krav på resor till slaktingar. Kyrkplatsen fanns för respektive socken i Gammelstaden och Rånbyn, vilket säkerligen betydde att resorna var av stort värde för undantagstagarna eftersom avstånden till kyrkan var långa. Ibland specificerades skjutsarna till en, två eller fyra per år och i några fall noteras också årstiden för resorna, sommar och vinter. Ett alternativ till skjutsar var att köparen betalade för undantagstagarens resor, detta var dock sällsynt. Det vanligaste uttrycket var det mer allmanna “nödiga resor” eller “skjuts till kyrkan vid behov”.3’ Inom det egentliga omvårdnadsområdet återfis dels fiibdrd dels skötsel från hemmansinnehavaren. 1 det första fallet ingår oftast även mediciner och i ‘O Zemell-Durhan (1990) s. 66 och Cederlund (196264) s. 29 ff. och 37. Högnäs noterar inte skillnaden mellan att bo i en redan uppförd stugapi gården och att göra detsamma i ett nytt eller gammalt hus utanför själva mang&rdsbyggnadema, en sa kallad undantagsstuga. Jämfor Högnäs (1938) ss. 143-153. Att siffran 275 nämns i detta sammanhang beror på att i vissa fall säljer hemmansägaren sin fastighet till två söner, vilka skall dela på gården. Vid 11 tillfallen uttrycks detta i ett kontrakt för respektive son, vilket i det här fallet innebar att det totala antalet kontrakt inte överensstämmer med antalet säljare. 31 UK. nummer 1 - 1856 och 6 - 1876 R&nea (HLA.). 73 något enstaka fall även kostnaderna för att ta dit en präst. Köparens ansvar betonas noga i form av den skötsel som skall utgå, det kan omfatta uppassning, omvårdnad eller tillsyn och gälla vid sjukdom eller orkeslöshet och ålderdom. 1 händelse att skötseln inte skulle utfalla till belåtenhet förbehåller sig en del rätten att anställa en piga för den saken, som skall avlönas och födas av hemmansinnehavaren. Det förekommer även mer personliga formuleringar om att skötandet skall ske på ett tillmötesgående sätt, som exempelvis “Ett vänligt och kärleksfullt bemötande och väl vårdas och skjötas till vår död”.32 Ett frekvent återkommande karakteristikum i undantagsprotokollen är stadganden kring begravning. Begravningssederna var i området att betrakta som omfattande med riklig förplägnad för de sörjande, varför undantagstagarna kan ha varit särskilt noga med att poängtera att de skulle ha en ordentlig begravning och inte en fattigbegravning. Omkring 30 olika uttryck för detta har påträffats dar det vanligaste var enklare uttryck som “efter döden, en anständig begrafvning” eller “anstendigt till grafven befodra”.3’ Mer uttrycksfulla formuleringar var exempelvis “samt vid vår död, vår jordanfard anstalta och uthålla begrafningskostnadema” eller “när den Aldra Högste behagar oss händankalla, oss efter landets sed och bruk, anständeligen begrafva”.” ‘2 U K .n u1m 6 m1e8r 9 -4 Nederlulei ( H L A . ) . ” Jämför Nordberg (1970) s. 779 f., Ladornas bygd (1976) s. 96 eller Thurfjell (1978) s. 164 f. UK. nummer 17 - 1856 och 16 - 1823 Nederlulea (HLA.). ” UK. nummer 18- 1877 R%neå och 27- 1876 Nederlulea @ILA.). 74 Diagrum 8. Andelen undantagskontrakt med olika former av tjänster. Nederluleå och Råneå 1790-1895. 90 80 m 60 50 40 r) al 10 0 PClKd 1790.92 1823.25 1855.57 1876.78 1893.95 Källa: UK. Nederluleå och Råne& 1790-92, 1823-25, 1855-57, 1876-78 och 1893-95 (HLA.). Den vanligaste tjänsten var, som ges av diagram 8 ovan, skjutsar med 71% under perioden 1855-57. Under samma tid var begravning nästan lika vanligt med 70% av samtliga undantagstagare. Dessa båda kategorier uppvisar en liknande förändring över tid med en stigande andel fram till och med 1850-talet för att sedan minska. Skillnaden var att begravningarna borjade på en högre nivå redan på 1790-talet, vilket kan vara ett utryck för deras betydelse som tidigare berörts. Skötseln av de gamla kan också ha varit av stor vikt, eftersom noteringarna är ganska jämna över hela den undersökta tiden. Andelen med skötsel varierade mellan som minst 45% och som mest 64% av alla kontrakt. Läkarvård verkar däremot vara ett okänt begrepp fram till 50-talet, vilket inte var så konstigt eftersom det var ont om lakare i området. När antalet läkare sedan stiger, ökar också andelen noteringar om läkare bland kontrakten för att finnas i nästan vart fjärde kontrakt mot slutet av undersökningsperioden.35 s5 Byström (1955) s. 220 ff. 75 Egen produktion Ett inte oävet antal av kontrakten innehåller beting rörande olika slags egen produktion, i huvudsak livsmedel eller kläder. Vad gäller åkermark, åkerstycket eller förkovringsjorden som det också kallades, kunde detta anges i mått som skäls- eller tunnland där undantagstagaren ibland själv fick välja på vilken plats det skulle ligga. 1 detta sammanhang motsvarar ett tunnland inte nuvarande areal utan representerar ett mått på hur mycket utsäde som åtgick till att beså ett åkerstycke.% Ett annat sätt att ange sitt önskemål var att namnge den eller de åkrar som man skulle ha och det kunde vara delar av både nybruk och äldre hävdad jord. Vanligt förekommande i källmaterialet är dessutom att hemmansinnehavaren skall svara för att det undantagna åkerstycket skall plöjas och/eller gödslas. Ofta anges även med vilket intervall detta skall ske som till exempel en gång om året eller vid behov. Det anges aldrig klart vad marken skall användas till, men eftersom jordarealen ofta angavs i något av de tidigare diskuterade måtten och inte förefaller vara alltför liten, är det inte orimligt att tänka sig att den skulle besås med spannmål. Undantagstagarna kunde även begära ängsmark eller hölhalm. 1 det förra fallet noterades att man skulle ha en hel eller del av en äng eller bara rätt för koma att få beta på gårdens marker. Vad gäller höhalm där halmen var kornhalm, mättes denna oftast i skrindor som var det transportmedel med vilket fodret fördes hem till gården. Vanligt var en eller två skrindor om 35-40 lispunds vikt vardera eller omkring 290-340 kilo hö eller halm. Detta skulle alltid vara väl bärgat men kunde vara av till hälften bättre och till hälften sämre kvalité. Av kraven på foder att döma kan slutsatsen dras att de som hade ängsmark eller liknande i första hand hade kor eftersom det ibland stadgades att ett kofoder om ungefär 35 lispund hö skulle erhållas och antalet kor torde därför ha varierat mellan en och två.37 36 1 protokollen kunde det till exmpel stå “förkofringsjord om 2 skälsland”, vilket innebar att säljaren skulle disponera sa mycket åker som kunde bes& med 2 skäl utsade eller 41.2 liter. Ett tunnland omfattade 4936 kvadratmeter och ett skälsland 1/8 av detta eller 617 kvadratmeter. Jämför Jansson (1950) s. 75 f. och 96 f. samt Väsrerbotrens kuriren (1994). UK. nummer 10 - 1824 Rånetl (HLA.). ” Jämfor Kouljok (1985) s. 44 f. Kornhalm kan ha använts till utfyllnadsfoder uppblandat med agnar från malningen. Som saö användes troligen torv från myrar. Muntlig uppgift Eric Aberg 7/1 1995. 76 Det hände också att insatsvaror skulle erhållas vilka sedan användes för att tillverka kläder av. Det vanligaste var att ett antal får fick klippas varje år och vanligtvis finns också tillägget att de skulle fodras och skötas av hemmansinnehavaren. Någon enstaka gång tick de även slaktas av undantagstagaren och det hände även att mängden ull noterades i skålpund istället för ett eller två får att klippa. Tyg fanns också föreskrivet i form av vadmal eller bomullslärft, mätt i ett antal ahrar.38 Det förekom att undantagstagarna krävde rätten att få torka och mala sitt spannmål som de erhållit i förgånga. Malningen skedde vid gårdens eller byns kvarn och torkningen i gårdens bastu. Bastun användes för övrigt så gott som uteslutande för detta ändamål och inte som badstuga.” Slutligen fanns inslag av vad som här har rubricerats övrig produktion vilket kunde vara en humlegård, ett tobaksgärde eller ett kålland, samtliga dock ganska sällsynta noteringar. Ett fåtal uppgifter om potatisland återfinns vilket stärker intrycket från diskussionen tidigare under rubriken ‘Livsmedel’ att potatis genomgående är ganska sällsynt både som konsumtionsvara och i egen produktion. 1 ett fall noterades även hälften av ett salpeterhus. Istället för att få mjölkprodukter kunde även säljaren föreskriva att få möjlighet att mjölka en eller annan ko, vilka skulle födas och skötas av hemmansinnehavaren. Sa En aln var 59.38 centimeter. Jansson (1950) s. 9. as Waldén (1926) s. 58 ff. 77 Diagram 9. Andelen undantagskontrakt med olika former av egen produktion. Nederluleå och Råneå 1790-1895. 1790-92 1823-25 1855-57 187678 1893.95 Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1790-92,1823-25,1855-57,1876-78 och 1893-95 @ILA.). Den viktigaste tendensen i diagram 9 ovan är utan tvekan att åkermark, äng samt hö och halm minskar under hela den undersökta perioden. Minskningen sker från att dessa funnits hos 67% av undantagstagarna på 1790~talet till bara drygt var tionde under 1890-talet. Åkermarken användes förmodligen till spannm&odling och höet till kofoder, varför detta innebär en klar minskning av möjligheten till egen produktion. Även så kallad övrig produktion uppvisar ett liknande förlopp, men här är siffrorna genomgående ganska små med 8% av undantagstagarna 1823-25 som högsta notering. Till skillnad från dessa följer dels insatsvarorna, dels rätten att torka/mala spannmål den tidigare skisserade trenden med en ökning fram till den mittersta perioden och sedan en minskning till 19 respektive 3% 1893-95. Det förefaller naturligt att det senare skall förhålla sig på detta sätt, eftersom det krävs spannmål för att kunna mala och torka. 78 Kontanta medel och icke specificerat 1 kontrakten finns konranta medel oftast specificerade som en summa pengar att användas istället för någon naturaföm-rån till exempel säng- och gångkläder, förkovringsjord, mat eller tobak. Vid några enstaka tillfallen under 1890-talet påträffades också de som bara hade pengar och ingenting annat. Icke specificerat är en samlingsrubrik för vad som främst brukar inrymmas i den första delen av kontrakten dar förutsättningen är att undantagsgivare och tagare lever i samma matlag. Inom denna rubrik inryms en mängd olika uttryck dar de vanligaste är är man skall leva i hus och bröd med varandra eller få sin föda, skötsel och försörjning av hemmansägaren. Diagrum 10. Andelen undantagskontrakt med kontanta medel respektive ‘Hus och bröd’. Nederluleå och Råneå 1790- 1895. 77 75 L1 3 16 ~ 1790.92 1823-25 1855.57 1876.78 l Period 1893.95 Källa: UK. Nederlulea och Råneå 1790-92, 1823-25, 1855-57, 1876-78 och 1893-95 (HLA.). Av diagram 10 framgår tydligt kopplingen mellan innehållet i kontrakten och graden av specificering som diskuterades i det föregående avsnittet. Hus och bröd blir som en pendang till vad som där betecknades icke specificerat och vi ser här 79 att till en början har alla undantagstagare detta. När sedan andelen med specificerade kontrakt ökar, minskar i sin tur hus och bröd till någonstans mellan 70 och ungefti 80% av alla överenskommelser. Det kan möjligen finnas en svag tendens att hus och bröd sedan ökar mot slutet av perioden när samtidigt andelen väl specificerat minskar, men i det fallet sker det istället en ökning av vad som benämndes någon specificering. 1 denna kunde hus och bröd ingå men i kombination med någonting mer som livsmedel, jord eller pengar. Kontanta medel ökar också kraftigt och finns den sista perioden i 39% av fallen och vanligen tillsammans med de som hade något, men inte mycket specificerat. Sammanfattande diskussion Undantagskontrakten innehöll överenskommelser om vad säljaren skulle ha i fråga om livsmedel, njutningsmedel, kläder och skor, husrum, tjänster, egen produktion och kontanta medel. 1 kontrakten var också vanligt förekommande mer allmänt hållna önskemål om att undantagstagaren skulle få sitt uppehälle hos den nye hemmansägaren, så kallat hus och bröd. En jamförelse av innehaIlet i kontrakten med liknande överenskommelser från andra delar av Sverige eller Finland är svår att genomföra, eftersom det handlar om lokala studier vilka utgår från lokala förhAllanden. Skillnader i smak, inkomst och odlingsmöjligheter kan säkert påverka vad som har betingats av undantagstagare på olika platser. Om det finns någon skillnad så kan det vara att i både Småland och Österbotten hade undantagstagarna något flera livsmedelsslag upptagna i sina överenskommelser. Detta skulle kunna bero på att kontrakten i Norrbotten är mindre utförligt specificerade än andra så att vissa självklara persedlar inte togs med. Med största sannolikhet förhåller det sig dock inte så eftersom de varor som inte finns med i denna undersökning visavi tidigare studier till största delen inte är att betrakta som de viktigaste baslivsmedlen i området. Skillnaden kan snarare vara ett uttryck för ett annorlunda konsumtionsmönster.40 Intrycket av materialet är istället att det genom sina många olika kvalitéer och beteckningar på liknande produkter är ett tecken på en hög grad av detaljrikedom och mångfald i undantagsprotokollen. De uttrycker inom ramen för resurssvaga och i stora stycken självförsörjande hushåll olika preferenser vilka kan antas här‘O Jämför Högnäs (1938) kapitel 4 och Cederlund (1962-64) s. 24 f. och 42 f. 80 röra från undantagstagarnas egna önskemål om den fortsatta konsumtionen. Denna konsumtionsmässiga diversifiering stärker följaktligen protokollens värde som källmaterial i linje med vad som tidigare diskuterats i avsnittet ‘Källor och källdiskussion’. Den övergripande tendensen bland det undersökta innehållet i överenskommelserna har varit att detta i huvudsak har följt utvecklingen för specificerade kontrakt i allmänhet, det vill säga blivit vanligare fram till och med 1850-talet för att sedan minska och bli ovanligare. De viktigaste undantagen är skötseln som har varit lika vanligt förekommande hela tiden, potatis, boningsrum, läkarvård och kontanter som blir allt vanligare samt vissa delar av den egna produktionen som har minskat i omfattning. Det förefaller avslutningsvis som om de allra flesta av undantagstagarna bodde om inte i samma hus som köparna så åtminstone på samma gård under hela den undersökta perioden. Samtidigt uppvisas tecken på att sammansättningen av de förmåner som ingick i undantagen förändras över tid. Från att ha bestått av hus och bröd med en viss produktionsdel transformeras undantaget via en väl specificerad ersättning in natura till en avslutande fas i slutet av 1800-talet då både varor och pengar ingick i överenskommelserna. Undantagstagaren kan tankas bli allt mindre av bonde och allt mer av pensionär för att tala i våra termer. 81 7 HUR MYCKET INGICK 1 UNDANTAGET? Följande del av uppsatsen behandlar frågor om hur mycket som ingick i undantagen. Den första frågan som avhandlas är hur stor mängd av de olika naturaförmånerna som kunde ingå och om det gick att leva på detta. Därefter följer en undersökning om det fanns någon skillnad mellan ‘villkorade’ och ‘ovillkorade’ undantag det vill säga kontrakt med respektive utan det villkor om att generationerna skulle åsämjas som diskuterades tidigare. Kapitlet avslutas med frågan om det fanns något samband mellan gårdarnas storlek och storleken på ersättningen i kontrakten. Hur mycket ingick i undantaget? Denna delundersökning är avgränsad i tid beroende på att de kontrakt som kunnat användas är begränsat till dem som innehåller en väl specificerad konsumtionsdel. Från den första undersökningsperioden på 1790-talet har, som redovisats tidigare i undersökningen, inte återfunnits några kontrakt av detta slag. Arbetet inskränks därför till att omfatta perioderna från och med 1820~talet och framåt.’ Delstudien omfattar ett urval av de varor vilka tidigare presenterats under avsnittet om vad som ingick i undantaget, nämligen spannmål, kött, fisk och kaffe. Valet av varor har genomförts utifrån kriterierna att den konsumtion som ’ Ett smärte antal kotmakt har inte medtagits på grund av svarigheter att exakt avgöra antalet undantagstagare. Detta har varit speciellt aktuellt för kontrakt från 1890-talet då någon kontroll mot husförhörslängder inte har skett. Till grund för undersökningen finns totalt 163 stycken väZ specificerade kontrakt. De variabler som undersöks grundas på följande antal kontrakt: Spadl 156, Kött 129, Fisk 94 och kaffe 99 (det varierande antalet kontrakt beror på att vissa varuslag inte förekom lika ofta som andra). För respektive varuslag är fördelningen över de olika perioderna följande: Spannmdl 1823-25: 38, 1855-57: 38, 1876-78: 35 och 1893-95: 18. Kött 1823-25: 34, 1855-57: 37, 1876-78: 34 och 1893-95: 24. Fisk 1823-25: 31, 185557: 33, 1876-78: 17 och 1893-95: 13. Kaffe 1823-25: 3, 1855-57: 39, 1876-78: 33 och 1893-95: 24. 82 studeras bör representera betydande åtaganden för undantagsgivaren och vara av central betydelse för undantagspersonernas försörjning. De objekt som studeras bör representera vad gården kunde producera av förnödenheter samt innehålla inslag av utifrån kommande varor. Genom detta förfarande kan förändring studeras av såväl baskonsumtion som förändring relaterad till förekomst av andra konsumtionsvaror. De varor som undersöks skall vidare uppfylla kravet att återfinnas i så många delperioder som möjligt.* Mängduppgifterna för de i studien ingående varorna har i ett första steg omräknats till en gemensam enhet och därefter dividerats med det antal personer som omfattats av överenskommelsen. På detta sätt har ett mått skapats som visar exempelvis antalet liter spannmål per person och år under en undersökningsperiod. 1 den undersökta kategorin spannmål ingår råg och kom i ungefärlig proportion av 20% råg och 80% kom. Angivna mängder spannmål varierar kraftigt mellan olika kontrakt vilket ger stöd för tolkningen att kontrakten var konstruerade efter personliga preferenser och/eller hemmanets bärkraft. För spannmål har valts enheten liter eftersom spannmål genom hela perioden oftast * Av kategorin livsmedel har utvalts vanligt förekommande och för försörjningen betydande livsmedel som spannmal, kött och fisk. Andra livsmedel är antingen ständigt återkommande i likartade proportioner (mjölk), är mer sporadiskt förekommande (potatis) och/eller behäftade med mätproblem. Potatis kan exempelvis förkomma i foxm av antal tunnor eller som potatisland. 1 kategorin njutningsmedel har kaffe bedömts vara väl förekommande och dessutom mätbart. Det skulle även vara möjligt att titta närmare på sockret, men eftersom detta alltid återfinns i samband med och i ungefärligt jämnstora kvantiteter som kaffe, har detta bedömts vara av mindre intresse. Brännvin är relativt ovanligt i kontrakten och har därför uteslutits. Om tobak förekommer saknar det ibland enhet och om denna noteras är det ofta olika sådana ellersvti att överföra till en gemensam måttenhet (till exempel en kardus ). Kläder och skor kan betmktas som en icke-homogen kategori (olika kvalitéer och slag av persedlar) vilket försv&u skapande av ett enhetligt mått. Kontrakten stadgar dessutom leverans av kläder i sinsemellan skiljande tidsintervall vilket försvårar jämförelsen per år. Husrum har karaktären av antingen eller och kan därför inte jämföras i termer av mer eller mindre. Tjänster har samma antingen eller karaktär som husrum och är dessutom differentierade. Vissa tjänster är dessutom relaterade till person och av engbgskaraktär och bedöms därför mindre viktiga att undersöka i denna studie. Egen produktion och särskilt åkermarken bedöms som intressant för undersökningen men kan tyvärr inte ingå på grund av att användande av arealmått är oregelbundet förekommande, ofta används begrepp som tv& serstycken eller dylikt. Slutligen aterfinns konranta medel sent bland undersökningsperioderna och dessutom av olika slags omfattning (för tobak eller för mat och liknande) vilket försv8rar jämförelse över tid. Innehallet i kategorin icke specificerat kan av lätt insedda skäl inte heller undersökas. 83 angetts i rymdmåttet tunna och att eventuella problem med omrakning till viktmått därmed kunnat undvikas.3 Kött innefattar i det här sammanhanget såväl torkat, färskt, rökt som saltat sådant från i huvudsak nöt- och fårkreatur. Måttet för kött i arkivaliema är oftast lispund (8.5 kilo) eller skålpund (0.425 kilo) och enheten kilogram förkommer först från och med den sista delperioden. Liksom i fallet med spannmål finns betydande variationer i de mängder som undantas i olika kontrakt. Metodiska problem i samband med denna kategori kan sammanhänga med att kött förekommer i olika former i undantagen där ett kilo torkat kött kan anses representera mer av kött och mindre av vatten än ett färskt dito. Bedömningen i uppsatsen är dock att varan kött är jamförbar på grund av att kött alltid återfinns noterad i form av både färskt och torkat i samma kontrakt. De vikter som anges är också likvärdiga i så måtto att om två lispund kött undantages så följs denna notering av specificeringen ‘hälften färskt och hälften torrt’. 1 detta fall kan måttet för undersökningen förefalla något grovt tillyxat men bedöms ändå vara möjligt att anvanda. Möjliga utvägar hade varit fler kategorier vilket hade gjort undersökningen svår att genomföra alternativt viktomräkningar mellan torkat och farskt/saltat kött. Fisk är den tredje varan som undersöks och den förtecknades som andel av tunna och då oftast som en fjärding eller en fjärdedel (31.5 liter). Enheter om en halv tunna (63 liter) är emellertid inte heller ovanligt förekommande i kontrakten4 Ett problem vid beräkning är att antingen hade personen i fråga undantagit en fjärding eller en halv tunna strömming medan i uppsatsen beräknas medelvärden i liter och genom detta hamnar värdet mitt emellan en fjerding och en halv, vilket egentligen ingen undantagstagare hade betingat. De olika måtten passar uppenbarligen något illa att konverteras på detta sätt. Hållande i minnet denna begränsning motiveras ändå användandet av detta något trubbiga medelvärde med ’ Som spannmålstunnans innehåll har använts fast (165 liter) och inte struket mått (146 liter). Hansyn tas inte till mellan socknarna eventuellt skiljande korntal, eftersom skörderesultatet bedöms såsom varande relativt likvärdigt mellan de två undersökta områdena. 1 tunnmåttet åtskiljs torra och våta varor, varför en tunna strömming eller annan fisk representerar 126 liter. Se vidare Heckscher (1942) s. 31 ff., Jansson (1950) s. 93 ff., Brogårdh (1984) s. 6 ff., Morell (1983) s. 20 och Morell (1988) ss. 41-48. ’1 de fall fisk har angetts i kilo har kontrakten ej beaktats i undersökningen. Detta på grund av svArigheter med omräkning från liter fisk till kilo. Jansson (1950) s. 23 och 95. 84 tanke på studiens begränsade anspråk på exakthet. Vad som här önskas klarläggas är rimliga uppskattningar av storleken på undantaget och dess förändring över tid. Kaffe mättes oftast i skålpund, marker eller i lispund. Beräkningar har skett i kilo med en decimal på grund av de små mängder som noteras i överenskommelserna. Mängderna uppvisar klara skillnader i olika kontrakt vilket stärker intrycket av samband mellan person och innehåll i kontrakten. Undersökningens resultat Diagram Il. Undantagen mängd spannmål i medeltal per person och år. Nederluleå och Råneå 1823-1895. 484 452 I 1823.25 1855-57 1876.78 1893.95 PUiCd Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1823-25,1855-57, 1876-78 och 1893-95 (HLA.). Spannmål bedöms som den i särklass viktigaste basvaran i de hushåll som undersökts och resultatet presenterat i diagram 11 ovan visar på medeltal, raknat i liter spannmål per person under en period, på som lägst 440 och som högst 484 liter. Differensen mellan högsta och lägsta värde måste bedömas som relativt obetydlig och kan vara avhängig slumpartade faktorer. Någon stigande eller sjunkande trend kan inte observeras eftersom ökningar och minskningar tar ut 85 varandra under perioden som helhet. Det samlade intrycket kan därför beskrivas i termer av kontinuitet över tid. Mängden undantagen spannmål förefaller inte i avgörande grad ha förändrats under tiden för undersökningen. Diagram 12. Undantagen mängd kött i medeltal per person och år. Nederluleå och Råneå 1823-1895. 16 16 I 1823.25 1876.78 1x55-57 1893.95 PtiCd Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1823-25, 1855-57, 1876-78 och 1893-95 (HLA.). Det andra undersökta livsmedelsslaget är kötr raknat i medeltal kilo per år och person, se diagram 12 ovan. Skillnaden mellan den högsta och lägsta noteringen utgör här två kilo vilket bedöms vara en relativt liten sådan räknat på årskonsumtionsnivån. Liksom i föregående studie är denna undersökning svår att diskutera i termer av förändring. Ökningar och minskningar tar även här ut varandra över tid varför trend i någon riktning inte kan utläsas. Karakteristiskt för undersökningen måste därför sägas vara dragen av stabilitet istället för förändring. De skillnader som trots allt går att notera bedöms vara av marginell natur och kan sammanhänga med att enstaka kontrakt med höga respektive låga mätvärden belastar olika perioder. 86 Diagram 13. Undantagen mängd fisk i medeltal per person och år. Nederluleå och Råneå 1823-1895. 1823-25 1876.78 1855.57 1893.95 Period Killa: UK. Nederluleåoch Rånett 1823-25,1855-57, 1876-78 och 1893-95 (HLA.). Den betingade mängdenfisk i kontrakten, här raknat i antal liter per person och år, kan i diagram 13 ovan sägas uppvisa ett med de övriga här studerade varorna jämförbart resultat. Differensen mellan den period som noterar det högsta medeltalet och samtliga andra delperioder i undersökningen är 2 liter fisk raknat på årsbasis. Den noterade skillnaden uppfattas även i denna del av undersökningen som mycket marginell. Mängden fisk per person förändras i stort sett inte alls inte under perioderna, vilket kan sägas förstärka det drag av kontinuitet som kännetecknar föregående undersökningar. 87 Diagram 14. Undantagen mängd kaffe i medeltal per person och år. Nederluleå och Råneå 1823-1895. 7 - 6.5 6.6 1876-78 1893.95 6 -. 5 -. 4 -. 3 -. 1823.25 1855-57 I PRiCd Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1823-25, 1855-57, 1876-78 och 1893-95 (HLA.). 1 studien över den mängd kafse som avtalas i kontrakten konstateras dock ett mot de övriga undersökningarna kraftigt avvikande resultat, se diagram 14 ovan. Under 1820-talet är den avtalade mängden kaffe, mätt i kilo per år och person, obetydliga 1.6 kilo. Under femtiotalet uppvisas ett språng i konsumtionsmängd med en konstaterad ökning på mer än tre gånger i jamförelse med den inledande perioden. På 1870 talet konstateras en blygsammare ökning i jamförelse med 1850-talet och under 1890-talet endast en marginell sådan i komparation med föregående mätperiod. Undersökningens resultat påminner i detta fall inte om den kontinuitet och stabilitet i konsumtion vilken har noterats i de föregående undersökningarna. Var det någon skillnad mellan skylda och oskylda köpare? En tankbar möjlighet är att det kan finnas en skillnad i avtalad mängd livsmedel mellan de undantagstagare som sålde sin gård till en son eller dotter i jamförelse 88 med försäljning till en främmande person. Tanken är här att oskylda köpare eller mer avlägsna slaktingar skulle kunna tankas få betala mer i underhåll för de gamla än nära slaktingar som söner eller döttrar och mågar. De avlägsna släktingarna eller oskylda personer som köpare var emellertid ganska få. För att inte enstaka noteringar skall kunna påverka den statistiska helhetsbilden alltför mycket, kommer undantaget vid försäljning till dessa kategorier av köpare att räknas samman för alla undersökta perioder enligt tabell 2 nedan.’ Tabell 2. Undantagen mängd livsmedel: eventuell skillnad mellan oskylda personer och avlägsna släktingar respektive skylda köpare. Nederfufeå och Råneå 1823-78. Köpare Spannmål Kött Fisk Kaffe Oskylda/ avlägsna slaktingar 470 L. 18 Kg. 29 L. 4.1 Kg. Skyl& 457 L. 15 Kg. 23 L. 5.9 Kg. Skillnad i procent +3% +20% +26% -31% Kalla: UK. Nederlulea och Råneå 1823-25, 1855-57 och 1876-78 @ILA.), HFL. Nederlulea 1821-31, 1854-63 och 1874-84 (HLA.) och Rånefl 1816-27, 1849-58 och 1870-79 (HLA.) samt förkortade husförhörslängder Nederlulea och Rbeå 1870 och 1880 (RA.). Vad gäller det viktigaste livsmedlet spannmål, fick båda grupperna av köpare erlägga i princip samma underhåll till de gamla, både skylda samt oskylda och avlägsna släktingar. Däremot fick den sistnämnda gruppen underhålla undantagstagarna med mer kött (tre kilo) och fisk (sex liter) än de skylda köparna. 1 dessa fall baseras dock uppgifterna på bara 4 respektive 5 kontrakt med delvis avvikande innehall, varför dessa siffror förefaller något överdrivna. Den återstående ’För att säkerställa graden av släktskap har en kontroll mot husförhörslängderna varit nödvändig, varför denna del av undersökningen endast presenteras för perioderna 1823-25, 1855-57 och 1876-78. Antalet oskylda eller avlägsnare slaktingar som köpare och samtidig förekomst av specificerade konsumtionsdelar påträffades därvid vid sammanlagt sju tillfällen. Dessa fördelades på de olika varuslagen enligt följande: spannm& 7, kött 4,jisk 5 och k@e 6. 89 varan kaffe skall däremot erläggas i 3 1% mindre mängd än för de köpare som var släkt med undantagspersonerna. Tolkning av resultatet En återkommande iakttagelse har varit att de varor vilka kan förmodas vara centrala inslag i de gamlas dagliga kost inte uppvisar någon avgörande förändring under de perioder som här studerats. Det samlade intrycket från denna del av undersökningen är att konsumtionen av spannmål och sovel inte annat än marginellt förändras över tid och att den mängd mat som undantogs under 1820talets början undantogs också under 1890~talets första hälft. En anledning till detta kan vara att undantagen i mat motsvarade vad de gamla behövde för sin försörjning. En antagen ökad inkomst över hela den undersökta tidsperioden behöver utifrån ett sådant perspektiv inte visa sig i en ökad konsumtion av basvaror. Extra tunnor spannmål behöver inte vara den första preferensen om undantagstagaren redan har avtalat tre. Den något statiska bild av konsumtionen som har uppvisas skulle kunna tala för att kontrakten är skrivna utifrån mallar och inte efter behov, en tolkning som emellertid motsägs av att kontrakten innehåller betydande differenser i avtalade mängder och kvalitéer. Kaffekonsumtionen uppvisar i undersökningen ett säreget mönster. Här kan den mycket märkbara ökningen sättas i samband med introducerandet av en ny konsumtionsvara under de år undersökningen omfattar. Den ökade konsumtion av kaffe som kontrakten kan tankas spegla motsvaras antagligen av ett allmänt ökat bruk av kaffe.6 Det förefaller avslutningsvis som att det inte var någon större skillnad i avtalad livsmedelsmängd om köparen var släkt med säljaren eller inte, åtminstone vad gäller den viktigaste varan spannmål. Eftersom det statistiska underlaget är att betrakta som mindre omfattande i det här sammanhanget, kan enskilda variationer tankas förklara att den oskylde köparen fick erlägga något mer av kött och fisk men något mindre av kaffe än en nära släkting. För att kunna avgöra frågan definitivt måste dock kompletterande studier genomforas med ett större statistiskt underlag av oskylda och avlägsna släktingar. 6 Nordberg (1970) s. 781 f. 90 Gick det att leva på undantag? 1 föreliggande avsnitt av uppsatsen undersöks de delar av undantagsöverenskommelsen som i enlighet med diskussionen ovan visat sig vara fruktbara att mäta. Det vore naturligtvis önskvärt att kunna jamföra resultaten mot gårdarnas produktion för att se vad hela hushållet konsumerade. Eftersom sådana uppgifter inte föreligger diskuteras här andra tankbara vägar att besvara frågan om det gick att leva på undantaget, i synnerhet om det är möjligt att jämföra undantagstagarnas i kontrakten stipulerade livsmedelskonsumtion med andra undersökningar om hur mycket livsmedel som konsumerades av jamförbara grupper. Ett problem vid en närmare undersökning om undantagstagarna klarade sig på det som överenskommits i undantagskontrakten, är att dessa relativt ofta innehöll formuleringar som reglerar disponering av åkerstycken samt tillgång på foder till kreatur. De undantagstagare som hade en relativt sett blygsam mängd av spannmål kan ha haft en större jordbit att bruka som kompensation. Att beräkna avkastningen av denna egna produktion är dock omöjligt utifrån de knapphandiga noteringar om åkerareal som återfinns i kontrakten. En stötesten är således att kunna uttala sig om vad undantagen egentligen motsvarade i livsmedelsmängd. Andra problem sammanhängande med att mäta och jämföra innehållet i kontrakten är svårigheterna kring omräkning av kvantiteter. Mängden fisk i de undantag som här studerats mättes under större delen av undersöknings-perioden i liter och inte i kilo, ett omrakningsmoment som har genomförts i vissa av de publicerade studierna av tidigare livsmedelskonsumtion som finns tillgängliga. Hur raknar man till exempel om ett antal liter hårdsaltad siklöja i Nederluleå till ett antal kilogram lättsaltad brax i Mellansverige? Möjligen är problemet kring varornas densitet i detta fall försumbart, men om skillnad föreligger kan små fel förmeras vid en bearbetning av större kvantiteter. Även om problem kring omrakning går att lösa återstår svårigheten vid själva jamförelsen. Eftersom konsumtionsmönster förändras och dessutom kan vara geografiskt betingade, bör ett jämförelseobjekt ligga rätt både i tiden och i rummet. Då unga och gamla, kvinnor och män äter olika mycket bör föremålet för jämförelse väljas med hänsyn tagen till ålder och könsfördelning men också sysselsättning. Hållande i minnet att olika sociala kategorier kan antas uppvisa 91 skillnader i konsumtion bör jamförelse även ske inom järnförbara sociala strata. Mot bakgrund av ovansagda kan det anses att rubrikens fråga på ett mer utförligt sätt bor studeras inom ramen för en kompletterande undersökning. Detta konstaterande har emellertid inte hindrat författarna till föreliggande arbete att utifrån de resultat som tidigare framkommit i undersökningen försöka genomföra en ungefärlig bedömning av uppgifternas värde i det här sammanhanget. Undersökningens resultat Medelvärdet för spannmål ligger i undersökningen på 456 liter per person och år för undersökningsperioden som helhet och för kött på 15 kilo per person. Dessa varor bedöms som centrala i undantagstagarnas konsumtionen och är därför motiverade att använda i en jämförelse. Som objekt för jamförelsen har valts livsmedelskonsumtionen för hospitalhjon vid vissa hospital i Mellansverige som har undersökts under perioden 1621-1 872.8 Val av jämförelseobjekt kan motiveras med att hospitalhjonen inte var fullt arbetsföra människor som antas ha en konsumtion av livsmedel i paritet med de gamla människor som här studeras. Uppgifterna från hospitalhjonen härrör dock från senare hälften av 1700~talet, det vill säga tidigare än uppgifterna från Råneå och Nederluleå vilket kan minska jamförelsens värde. En negativ faktor är också att rummen för jämförelsen är Mellansverige och Norrbotten, ett geografiskt avstånd som också kan ligga till grund för annorlunda konsumtionsvanor. De varor som valts bedöms dock vara centrala i konsumtionen både för hospitalhjonen och undantagstagarna. Jamförelsen underlättas av att omrakningen av mått i detta fall är relativt okomplicerad att genomföra.9 Vad gäller spannmål noteras att jämförelsen utfaller med följande resultat: medeltalet för fyra hospital räknat per år är 318 kilo per person. För undantagstagarna är medeltalet 295 kilo per person och år. För kött beräknas hospitalhjonens konsumtion per år till 19 kilo vilket skall jämföras med undantags’ Problem sammanhängande med ovanstående diskussion kan studeras vidare i Harmerberg (1971) s. 111 ff., Essemyr (1988) och Morell(l989). 8 Morell (1989), särskilt s. 223. * Morell (1989) s. 332. De enheter som har omräknats är spannmål, liter till vikt i fast tunna. Spannmål har uppdelats i 80% kom och 20% råg och har därefter omräknats efter 0.63 kilo per liter kom och 0.72 kilo per liter råg. 92 kontraktens noteringar på 15 kilo.” Ovanstående jämförelse skall naturligtvis endast ses som ett försök att i grova drag bedöma om de resultat som tidigare framkommit i uppsatsen kan vara rimliga eller ej. Resultatet antyder att de redovisade livsmedelsmängdema ligger under men i paritet med hospitalhjonens konsumtion. Att resultatet förefaller knappt för undantagarnas del måste bedömas mot att endast en del av deras konsumtion är synlig i undantagen. En relativt snålt tilltagen mängd spannm31 och kött kan ha kompenserats med avkastning från mindre jordstycken och/eller slakt av egna djur, ett möjligt kosttillskott som inte förelåg hospitalshjonen. Inte heller syns i jämförelsen den relativt frekvent återkommande kannan oskummad mjölk per dag eller produkter som smör. En försiktig bedömning med hänsyn tagen till de metodproblem som ovan diskuterats, kan ge stöd för tolkningen att undantagen gick att försörja sig på och förmodligen inte gav något större överskott för undantagstagarnas del. Tolkning mot litteraturen En avgörande fråga i diskussionen om kontraktens värde som källmaterial är frågan om vad avtalen egentligen representerade. Var avtalen överdimensionerade i syfte att hålla samman och bevara gården i familjens ägo eller motsvarade avtalens innehåll vad som i samtiden kunde ha uppfattats som skäligt för undantagstagarnas försörjning? David Gaunt har i sin teoribildning utgått ifrån att kontrakten kunde vara överdimensionerade och orsaken till det är att de inte var ämnade att utlösas, “Beräkningar av näringsvärdet av några fullständiga undantagskontrakt visar att många pensionerade bönder fordrade leveranser som var större än de kunde konsumera” eller När kontraktet skrevs hoppades alla parter att det inte skulle behöva användas, det existerade som en garanti att endräkt skullerAda mellan generationerna. Detta kan vara en av förklaringarna till de mycket dyra kontrakt där de äldre skulle få mycket mer av gArdens produktion än de kunde konsumera. Men vid mitten av 1800-talet hade dessa levnadsregler brutit sammann lo Morell(l989) s. 223. Uppgifterna om de medelvärden som noteras i undersökningen för spannmal, kött, risk och kaffe bedöms av samme författare som rimliga och snarare i under- än överkant. Muntlig uppgift Mats Motell 24/1 1995. ” Gaunt (1983~) s. 164 och 171. Jämför även Gaunt (1983a) s. 151 ff. 93 Undersökningens resultat kan naturligtvis inte ge svar på frågan om undantagen var överdimensionerade eller ej, eftersom inte gårdarnas produktion är känd. Jämförelsen mot hospitalhjonen kan dock möjligen tolkas som att undantagen inte var rundligt tilltagna utan snarare tvärtom. Studien av hur mycket som ingick i undantagen och den därmed sammanhangande jämförelsen förefaller inte heller ge stöd för uppfattningen att undantagen var medvetet överdimensionerade utan ger istället visst underlag för tolkningen att undantagen representerade en ersättning som var vad mottagarna behövde. Antagandet om dyra kontrakt bedöms därför inte kunna verifieras av undersökningen. Inte heller kan noteras någon påtaglig förändring i mitten av 1800-talet eller senare som skulle kunna tankas bero på något slags sammanbrott i ‘levnadsreglerna’. Mot bakgrund av undersökningens resultat har det i uppsatsen bedömts nödvändigt att mer utförligt redovisa källorna bakom Gaunts påståenden att undantagskontrakten var överdimensionerade. En källa som författaren använder är jordbruksreformatom Anders Barchaeus som från en resa 1772 berättar om tre gamlingar i Mellansverige som beviljats stora undantag. Biskopen i Åbo Jacob Tengström är vidare medförfattare till en skrift från 1802 som också refereras av författaren, i vilken hävdas att de bönder som gick i pension krävde så stora undantag att den tillträdande bonden fick ekonomiska svårigheter.” En svensk aristokrat förvånas enligt Gaunt när han studerar ett fåtal undantagskontrakt från 1862. När innehållet i kontraktet värderades skulle det enligt aristokraten motsvara mer än dubbelt den årliga ranta vilken betalades till godsets ägare. 1 en dansk undersökning redovisas vidare uppgifter från Jylland på 1700talet där det noteras att en normal ersättning för ett gammalt par var två tunnor råg och två tunnor kom per år.13 Gaunt hävisar också till en dansk näringsexpert som analyserat ett kontrakt, vilket av författaren betecknas som magert och dar det påvisas att den mängd kalorier som framraknas med ledning av uppgifter i kontraktet var fullt tillräckliga för att försörja en gammal person. Slutligen hanvisas i Gaunts artiklar till olika undersökningar av undantagsinstitutionen i Finland där kontrakten förefaller vara lz Gaunt (1983a) s. 146 ff. och (1983~) s. 161 f, jämför Västmanlands fornminnes- förenings drsskriji X111 (1923) och Tengström & Wallenius (18 19). I’ Gaunt (1983a) s. 151 f. och (1983~) 164 f, jämför Trolle-Bonde (1906) s. 411 ff och Skrubbekrang (1959-61). 94 mer omfattande till sitt innehål1.‘4 Gaunt kan på metodologiska grunder kritiseras för användandet av andrahandsuppgifter från olika tider, länder och socio-ekonomiska miljöer för att underbygga det teoretiska påståendet att undantagskontrakten generellt sett var ‘dyra’. Författarens källmaterial kan också ifrågasättas utifrån aspekter rörande tendens och för att utsagorna bygger på enstaka uppgifter. Källmaterialet innehåller vidare mycket få systematiska empiriska undersökningar och när de analyseras diskuteras inte resultatens generaliserbarhet utan används okritiskt som grund för generella påståenden om institutionen och som underlag för en allmänt omfattande teoribildning om undantagen i hela norra Europa. Med viss förvåning noteras dessutom att den danske näringsexpert som författaren åberopar, vid närmare påseende visar sig vara en distriktslakare som på tre sidor i en veckoskrift för lakare utgiven 1940 redogör för cirkauppgifter om kalorimängder baserat på ett fåtal undantagskontrakt.‘5 De finska undersökningar som Gaunt hänvisar till uppvisar betydligt högre innehåll vad gäller livsmedel än de som undersökts i den här uppsatsen.16 Skillnaden kan vara ett resultat av de finska g%rdamas högre produktionskapacitet, vilket uppmärksammar svårigheterna vid jamförelser i rummet mellan olika socio-ekonomiska miljöer. Det kan naturligtvis vara möjligt att de finska uppgifterna är överdrivna sett ur ett finskt perspektiv på grund av lokala förhållanden, men ingen har undersökt detta systematiskt. Slutsatsen blir att fler empiriska undersökningar från olika områden är nödvändiga för att möjliggöra de jamförande studier, vilka enligt författarna krävs för att det skall bli möjligt att skapa solida teorier om undantagsinstitutionen, ” Gaunt (1983a) s. 151 f. och (1983~) 164 f. jS Lemche (1940) s. 790 ff. För en utförlig diskussion om svArigheterna med att beräkna undantagstagarnas näringsintag baserat pi uppgifter i undantagskontrakt hänvisas till Morell(l983) ss. 19-27. ‘* Högnäs (1938) kapitel 4. 1 Högnäs refereras även till de tva undersökningar inom det finska sptiomrzldet vilka behandlar andra delar av Finland. Det kan i sammanhanget atetigen vara värt att understryka den finska dominans i litteraturen om undantagsinstitutionen, som dessa undersökningar är uttryck för. 95 Skillnaden mellan kontrakt med och utan villkor 1 kapitlet om kontraktens struktur, diskuterades förekomsten av kontrakt med och utan villkor. 1 anslutning till denna del av avhandlingen som behandlar hur mycket som ingick i kontrakten, diskuteras de eventuella skillnader i mängd vad gäller avtalad ersättning som kan tankas föreligga mellan kontrakt med villkor, det vill säga i huvudsak kontrakt med formuleringar som ‘om vi ej skulle åsämjas i hus och bröd’ och de kontrakt som saknar sådana villkor och därmed kan antas träda i kraft i nära anslutning tilI överenskommelsens upprättande. Undersökningen sammanfaller i detta fall med diskussionen tidigare om kontraktens värde som källmaterial. En aspekt på innehållet i kontrakten som redovisats tidigare i detta arbete är att dessa var överdimensionerade och inte ämnade att sättas i kraft. De kontrakt som var förenade med villkor innebar uppenbarligen att undantagstagarna i första hand ämnade leva i hus och bröd med hemmansinnehavaren. Dessa kontrakt skulle kunna vara mycket kostsamma för köparen av hemmanet om de trädde i kraft och undantagsgivaren tvingades ersätta undantagstagaren med produkter in natura, förutsatt att antagandet om ‘dyra kontrakt’ är riktigt. De kontrakt som saknade villkor och därmed kunde antas utlösas i samband med kontraktets undertecknande eller kort tid därefter bör därför kunna vara avsevärt ‘billigare’ eftersom presumtiva köpare av hemmanet annars kan antas ha tvekat inför köp av hemman belastade med alltför omfattande kostnader för undantaget. Om undersökningen uppvisar markanta skillnader mellan kontrakt med och utan villkor kan den sägas verifiera hypotesen om att undantagskontrakten var överdimensionerade och inte menade att utlösas. Det vill säga undersökningen bör i så fall visa något slags samband mellan ‘dyra’ kontrakt och undantag med villkor och mellan mindre kostsamma kontrakt och undantag utan villkor. Metodkommentarer De undantag utan villkor som kunnat användas i denna undersökning är de kontrakt som är väl specificerade och därmed möjliga att mäta. Den övervägande delen av kontrakten utan villkor är emellertid inte detta utan tillhör kategorierna något specificerade eller icke specificerade. Även för undantagstagare med 96 kontrakt som saknar villkor kan därför antas gälla att majoriteten av dessa i första hand tänkte sig att bo i hus och bröd med köparna. Ett mindre antal kontrakt som är väl specificerade återstår således som grund för att genomföra denna undersökning.” Det statistiska underlaget för studien blir därmed relativt begränsat och enstaka kontrakt med stora eller små mängder kan komma att påverka utfallet på ett slumpartat sätt. Undersökningen bedöms trots denna invändning möjlig att genomföra eftersom skillnaderna mellan de olika kategorierna, kontrakt med och utan villkor, bör vara betydande om antagandet om ‘dyra kontrakt’ ska kunna sägas uppvisa något förklaringsvärde. Om ansatsen är riktig bör systematiska skillnader i utfall mellan de olika kategorierna kunna bli synliga, även om det statistiska underlaget är något begränsat. Undersökningen utgår från spannmål, kött och fisk. Motivet bakom detta val sammanhanger med att det är centrala varor i undantagstagarnas konsumtion och att de därmed utgjorde en betungande del av det undantag som gården skulle bära. Varan kaffe har uteslutits ur denna undersökning på grund av de mycket få noteringar som finns i kontrakten vilka saknar villkor. Resultaten redovisas även här som medelvärden per person och år under en undersökningsperiod. De olika varuslagen har som i undersökningen ovan för att möjliggöra jamförelse omraknats till liter och kilo. Spannmål, kött och fisk räknades under största delen av den undersökta perioden i större enheter som tunna och lispund. När liter och kilogram börjar användas, vilket är aktuellt under den sista undersökningsperioden, är de angivna kvantiteterna ofta i paritet med de gamla måtten. Således kan mängden kött för en person uppges till 18 kilo, vilket ungefär motsvarar två lispund (17 kilo). De ursprungliga agrara måtten är som sagts ovan, något komplicerade att konvertera till moderna mått. Resultaten av en undersökning med ett så begränsat underlag kan därför för att underlätta tolkning även beaktas utifrån dåtidens mått. För att i någon mån kunna bedöma rimligheten har resultatet för samtliga väl specificerade kontrakt också lagts in i undersökningen. ” Som grund för undersökningen finns totalt 32 stycken väl specificerade kontrakt utan villkor. De variabler som undersöks grundas på följande antal kontrakt: Spannmål 32, Kött 31 och Fisk 21. För de olika varuslagen är fordelningen över de olika perioderna följande: sparvm& 1823-25: 7, 1855-57: 9, 1876-78: 11 och 1893-95: 5, kört 1823-25: 6, 1855-57: 9, 1876-78: 11 och 1893-95: 5,fisk 1823-25: 5, 1855-57: 9, 1876-78: 5 och 1893-95: 2. Det totala antalet undersökta undantagskontrakt med väl specificerade konsumtionsdelar finns angivet i not 1 s. 82 ovan. 97 Undersökningens resultat Diagrum 15. Undantagen mängd spannmål i undantagskontrakt med respektive utan villkor, medeltal per person och år. Nederluleå och Råneå 1823-1895. 1823.25 1855.57 1876.78 1893.95 Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1823-25, 1855-57, 1876-78 och 1893-95 @ILA.). Det första diskuterade resultatet i undersökningen avser fördelningen av spamrmål i olika typer av kontrakt och eventuell förändring över tid, se diagram 15 ovan. Under de två första mätperioderna ser vi en skillnad mellan kontrakt med och utan villkor på 90 liter under 1820-talet och 92 liter på 1850-talet motsvarande en dryg halv tunna spannmål mätt med tidens mått. Under dessa perioder kan noteras en något större mängd för de kontrakt som saknar villkor. Mängden överstiger dessutom något den mängd som redovisas för samtliga kontrakt. De två sista perioderna uppvisar ett omvant förhållande dar kontrakt med villkor har en större mängd spannmål per person men skillnaderna i mängd mellan kategorierna är mindre än i de två första mätperioderna, 53 liter för 1870-talet och 33 liter för 90-talet. Omraknat i tunnor motsvaras detta av ungefär en tredjedels 98 tunna och en knapp fjärdedels tunna spannmål. 1 dessa perioder kan det större måttet anses ligga i nivå med värdet för samtliga kontrakt. Med tanke på det begränsade antalet kontrakt som studeras kan de redovisade skillnaderna och den förändring som noteras över tid betecknas som förhållandevis små och sammanhängande med förekomsten av enstaka kontrakt med avvikande mängder spam-mål. De perioder som uppvisar skillnad kan dock inte sägas innehålla några extraordinära avvikelser mellan undantag med eller utan villkor. Diagrum 16. Undantagen mängd kött i undantagskontrakt med respektive utan villkor, medeltal per person och år. Nederluleå och Råneå 1823-1895. - Kg./pers‘Xl 10 18 16 14 13 12 10 8 6 4 2 0 r 1823.25 1855.57 1876.78 1893.95 Källa: UK. Nederluleåoch Rine% 1823-25, 1855-57, 1876-78 och 1893-95 (HLA.). Det redovisade resultatet för kött kan sägas sammanfalla med föregående undersökningsresultat i det att de två inledande perioderna representerar ett högre värde för kontrakt utan villkor och ett mindre värde för de två avslutande perioderna enligt diagram 16 ovan. Den enda period som kan sägas innehålla en markant skillnad är 1823-1825 där skillnaden är 7 kilo mer kött per person och år. 99 Orsaken till detta kan sökas i att två stora undantag får genomslag i statistiken beroende på ett begränsat underlag. Skillnaderna i de övriga perioderna är däremot marginella. Perioden som helhet får därför betraktas som kännetecknad av blygsamma och periodvis omvanda skillnader mellan olika kontraktstyper. Avvikelsen mot samtliga väl specificerade kontrakt förefaller inte exceptionell förutom i den första ovan diskuterade mätperioden. Noteras kan att även i denna period understiger den största påvisade skillnaden 7 kilo den då vanliga måttenheten ett lispund eller 8.5 kilo kött. Diagrum 17. Undantagen mängd fisk i undantagskontrakt med respektive utan villkor, medeltal per person och år. Nederluleå och Råneå 1823-1895. 1823.25 1855.57 1876-78 1893.95 Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1823-25,1855-57, 1876-78 och 1893-95 @ILA.). 1 den avslutande undersökningen om undantagna mängder fisk uppvisar i diagram 17 kontrakt med villkor, i kontrast mot de föregående undersökningarna om kött och spannmål, högre värden än kontrakt utan villkor. Visserligen är skillnaderna marginella, men under de två senare perioderna noteras mer 100 betydande avvikelser. På 1870-talet uppvisar kontrakt utan villkor fem liter mer fisk per person och på 90-talet åtta liter mindre per person i jämförelsen med kontrakt med villkor. Inte under någon delperiod uppvisas dock en differens mellan kontraktstyperna i närheten av det då vanliga måttet, en fjärding fisk eller ungefär 32 liter. Även i denna undersökning kan ett fåtal avvikande noteringar förklaras i termer av slumpens skördar på grund av det begränsade statistiska underlaget. Den avslutande undersökningen kan med dessa anmärkningar sägas förstärka det generella intrycket av relativt blygsamma skillnader mellan kontrakt med och utan villkor under undersökningsperioden som helhet. Några systematiska skillnader mellan kontraktstyperna kan inte anses föreligga under de undersökta perioderna. Tolkning av resultatet Föreliggande undersökning kan på goda grunder diskuteras eftersom underlaget är relativt begränsat. Tanken bakom studien är dock att om det förhåller sig så att kontrakt inte är menade att utlösas och därför i förebyggande syfte medvetet åsatts ett högt ‘pris’, så bör detta förhållande bli synligt vid en jamförelse med kontrakt som är ämnade att träda i kraft i samband med nedtecknandet. Om det finns någon systematisk skillnad mellan dessa typer av kontrakt bör det kunna bli synligt även med ett begränsat underlag som i denna undersökning eftersom skillnaden mellan ‘dyra’ kontrakt och kontrakt utan villkor kan antas vara påtaglig. Undersökningens resultat kan tolkas så att ingen systematisk skillnad i avtalade mängder spannmål, kött eller fisk kan sägas föreligga mellan kontrakt med eller utan villkor. De skillnader som noteras är där de förekommer inte exceptionellt stora, det vill säga så stora att de antas spegla skillnader mellan kontrakt som medvetet åsatts ett ‘dyrt’ pris för köparen och kontrakt tänkta att träda i kraft inom en kort tid efter undertecknandet. Differenserna som förekommer kan dessutom troligen förklaras med att de avspeglar enstaka stora undantag vilket i en undersökning med få uppgifter ger ett betydande genomslag. Som kontroll av den tolkning som genomförts av undersökningens resultat kan genomföras en beräkning på samtliga i undersökningen ingående värden för spannmål, kött och fisk under undersökningsperioden som helhet. Jämförelsen är grov men bedöms möjlig eftersom stora skillnader över tid inte kunnat noteras i 101 undersökningarna. Medelvärdet räknat på samtliga väl specificerade kontrakt utan villkor blir per person och år 473 liter spannmål, 16 kilo kött och 23 liter fisk. Medeltalen för spannmål per år och person raknat på kontrollvariabeln samtligu väl specificerade kontrakt ligger på 456 liter, för kött på 15 kilo och för fisk på 23 liter. Om hypotesen ‘dyra’ kontrakt är riktig borde resultatet i undersökningen ha blivit annorlunda. Överenskommelserna utan villkor skulle då ha haft betydligt mindre mängd av ersättningar i natura än samtliga väl specificerade kontrakt. Kontrollen av tolkningen av undersökningen som genomförts ovan förefaller ge stöd för uppfattningen att undantag med villkor inte systematiskt kan sägas uppvisa markant större avtalade mängder spannmål, kött eller fisk än kontrakt utan villkor. Undersökningen kan därmed inte sägas stödja antagandet i Gaunts teoribildning att undantagskontrakt inte var menade att träda i kraft och av denna anledning medvetet gjorts ‘dyra’. Finns det ett samband mellan gårdens och undantagets storlek? 1 ett tidigare avsnitt visades att det som undantagstagarna betingade åt sig in natura, kan ha varit tillräckligt för att täcka det nödvändiga behovet av livsmedel. Samtidigt har det tidigare noterats en viss variation i mängema av de stipulerade varuslagen och frågan som diskuteras i detta avslutande avsnitt är om detta kan vara beroende av gårdens storlek. Det är naturligtvis tänkbart med andra variabler för att mäta den sociala stratifieringen, som exempelvis förmögenhet. 1 ett förindustriellt samhälle där jordinnehavet är grunden till såväl social status som ekonomiskt förmåga förefaller dock detta vara det mest relevanta sättet att se på skillnaden mellan bönderna i lokalsamhället. En ungefärligt bild av åkerarealen erhålls genom att studera skattläggningsbegreppet mantal, som diskuterades närmare i inledningen av uppsatsen. Även om måttet är behäftat med en del brister som åskådliggörs vid till exempel jämförelser över stora geografiska avstånd, skall ändå detta kunna användas vid mer begränsade omrAden som här på sockennivå. 102 För att kunna använda mantalet i sambandsundersökningen har angivna brakvärden därför omraknats till decimaltal.‘8 Undersökningen är tidsmässigt avgränsad till att omfatta perioderna 1823-25, 185557,1876-78 och 1893-95 med hänvisning till 1790~talets avsaknande av väl specificerade överenskommelser. Vad gäller 1890-talet har inte medtagits några värden fr&n Nederluleå på grund av det begränsade antal kontrakt som då föreligger, vilket genom enstaka avvikande värden har bedömts kunna ge osäkrare resultat i undersökningen. Eftersom uppgifter för denna period följaktligen endast föreligger för Råneå, är det undersökta antalet något begränsat vilket också bör noteras. För att möjliggöra en så stor undersökningspopulation som möjligt, kommer också ett gemensamt resultat för samtliga perioder att anges för respektive varuslag. De varor som har varit möjliga att undersöka är de som tidigare har behandlats vid skilda tillfällen, nämligen spannmål, kött, fisk och kaffe. Av dessa fyra har de två förstnämnda valts ut, delvis på grund av deras centrala karaktär i undantagstagarens kosthåll och delvis med hanvisning till varornas frekvens under de olika perioderna. Kaffe finns till exempel inte alls i Råneå under 1820-talet och i samma område är fisk på 1870-talet på grund av varierande måttenheter svåranvänt. Fisk är dessutom svårare att använda av en annan orsak, nämligen det mått som detta mättes i. Som tidigare har noterats var detta tunnan, en halv eller en fjärdedels och nagon annan användbar mängd fanns inte detta varuslag noterat i. Det innebär att innehavet inte blir så särdeles differentierat, antingen hade undantagstagaren 16 liter, 32 liter eller inte någon fisk alls. Efter kontroll har författarna vidare konstaterat att det förefaller som om fiskinnehavets storlek var relativt jämnt fördelat över de undersökta grupperna och storleken på hemmanet inte spelar så stor roll i detta fall. En tankbar förklaring till detta är att avståndet till ‘I Isacsson (1979) s. 20 f.. Morell (19831 s. 36 not 59. Rosén (1991) s. 26 samt not 24 s. 20 ovan. Det skulle naturligtvis ha varit’önskvärt att även här känna bli hur mycket-undantagstagama kunde producera på det åkerstycke som de ofta erhöll dispositionsrätten till för att säkerställa hur mycket livsmedel som egentligen ingick i undantaget. Detta förefaller dock mycket sv& eftersom det inte är säkert vad jordbiten skulle användas till samt att dess areal ofta är tämligen oklar. 103 fångstplatserna eller kusten i allmänhet var av stor vikt i sammanhanget.19 1 undersökningen har det eventuella sambandet studerats utifrån det så kallade Pearsons r eller produktmomentkorrelationskoefficienten, ett mått som varierar mellan minus ett och plus ett beroende på om sambandet är negativt eller positivt. Resultatet presenteras i tabell 3 nedan men redovisning kommer också att ske i grafisk form för att lättare åskådliggöra ett eventuellt samband. Presentationen underlättar slutsatser om själva sambandet, vilket kan vara mer sammansatt än vad siffrorna antyder. 1 detta fall kommer endast det sammantagna resultatet för båda socknarna under samtliga perioder att presenteras i texten.” Undersökningens resultat Tabell 3. Sambandet mellan gårdsstorlek och storlek på undantaget, mätt i Pearsons r. Nederluleå och Råneå 1823-1895. Period Spannmål Kött 1823-25 0.33 0.49 1855-57 0.31 0.50 1876-78 0.33 0.05 1893-95 0.59 0.56 1823-95 0.36 0.36 Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1823-25, 1855-57,1876-78 och 1893-95 (HLA.). Anm: 1893-95 refererar enbart till Råneå. ‘* Till grund för undersökningen finns följande antal kontrakt för respektive period och varuslag, 1823-25: spannmål 38 och kött 34, 1855-57: spannmål 38 och kött 37, 1876-78: spannmål 35 och kött 34 samt 1893-95: spannmål 15 och kött 19. ” Jämför Hellevik (1977) s. 209 ff. och Söderberg & Eggeby (1993) s. 80 f. Det är naturligtvis möjligt att välja ett annat sambandsmått, men strävan bör alltid vara att välja det mest utvecklade statistiska mattet med hänsyn taget till aktuell skalnivå. 104 Tabell 3 ovan visar att det förefaller finnas ett visst positivt samband mellan gårdens storlek mätt i mantal och storleken på innehållet i undantagsöverenskommelsen. För spannmål är det möjligt att notera ett Pearsons r i de olika perioderna på drygt 0.3 med det betydligt högre värdet 0.59 för 1893-95. En möjlig orsak till denna skillnad kan vara det färre antal kontrakt som finns tillgängliga vid detta tillfälle och att enstaka värden därigenom får genomslag i materialet. Variationen över tid är i övrigt försumbar och värdet för samtliga perioder är 0.36. Vad gäller kött kan det i tre av fyra fall även noteras ett till och med något starkare samband än för spannmål, Pearsons r varierar mellan 0.49 och 0.56. Helt avvikande är perioden 1876-78, då det inte förefaller finnas någon koppling alls. Ett högre värde finns även här för den sista undersökningsperioden, men skillnaden är mindre än för spannmålet. Förhållandet mellan mantal och storleken på undantaget mätt i spannmål respektive kött kan också illustreras grafiskt enligt följande: Diagram 18. Sambandet mellan gårdsstorlek och undantagen mängd spannmål. Nederluleå och Råneå 1823-95. LYperson 700 xx X x X 0 .05 ,l ,15 2 .25 .3 .35 -4 .45 Källa: UK. Nederlulea och R&nea 1823-25, 1855-57, 1876-78 och 1893-95 (HLA.). Anm: 1893-95 refererar enbart till Råneå. 105 1 diagram 18 ovan är mängden spannmål satt i relation till mantalet och varje kryss representerar alltså en observation, det vill säga en undantagstagare med en hemmansdel. Av den föregående diskussionen framgick att det fanns ett visst samband mellan de två variablerna, men som illustereras av den grafiska presentationen är korrelationen kanske inte bara positiv i den meningen att ju större gården är, desto mer får undantagstagaren i underhåll. Eftersom det för de mindre mantalen eller storlekarna på gårdarna fiis ett stort antal varierande noteringar och denna variation minskar när mantalet ökar, förefaller det som om sambandet får ett närmast ‘trattlikt’ utseende. Det är med andra ord så att på de mindre brukningsdelarna erhåller undantagspersonerna mycket olika mängder spannmål; i de godtyckligt valda intervallen 0-0.15 mantal mellan ungefär 200 och 580 liter per person vilket sjunker till mellan 390 och 660 vid 0.15-0.3 mantal och avslutningsvis till 390 och 600 mellan 0.3 och 0.45. Sambandet är dock inte så ‘enkelt’ som måttet Pearsons r visar, det vill säga att det finns en viss positivt korrelation mellan mantal och spannmålsmängd. Generellt sett får undantagstagare på de större hemmansdelarna en större mängd spannmål än undantagstagare på mindre gårdar, skillnaden är dock inte anmärkningsvärt stor. Framförallt är skillnaden att på de större enheterna erhålls inte en mindre mängd spannmål, däremot kan det finnas gårdar som är mindre än dessa och dar undantagspersonen kan få lika mycket eller något mer. Ett exempel på detta är de högsta värdena ovan som noteras i intervallet 0.15-0.3 mantal och inte i gruppen med den största gårdsstorleken 0.3-0.45. 106 Diagram 19. Sambandet mellan gardstorlek och undantagen mängd kött. Nederluleå och Råneå 1823-95. Kg.lPerson x 30. x >o< 25. x 20. x X *oo lLX a “X’ x xI<mx x lo- #dat 5-x 0. 0 ii . .05 X = x ,1 x x Il x x >o<>Q x x mcxx xX .15 .2 .25 .3 .35 .4 , Mantal Källa: UK Nederlulea och Råne& 1823-25, 1855-57, 1876-78 och 1893-95 @ILA). Anm: 1893-95 refererarenbart till R&neå. Även i fallet med kött existerar ett visst samband mellan mantal och erhållen kvantitet i undantaget, Pearsons r uppmättes enligt tidigare till 0.36 över hela perioden. Spridningen i diagram 9 för hela den undersökta perioden ger dock ett något annorlunda resultat än i det föregående fallet med spannmål. Här finns samma övergripande bild av att ju större hemmansdelen är, desto mer kött får den enskilde undantagstagaren. Vidare handlar det framförallt om att på de större enheterna erhålls mindre ofra små kvantiteter kött, även om det kan finnas de som får mer på mindre gårdar. Skillnaden är att här varierar mängden mer, även vid större gårdsenheter. 1 samma intervall som ovan blir resultatet ungefär 2.5 till 26 kilo vid 0 - 0.15 mantal, 5 - 43 kilo vid 0.15 - 0.3 mantal och avslutningsvis 17.5 - 27.5 vid 0.3 - 0.45 mantal. 107 Tolkning av resultatet Sambandsmåttet Pearsons r visar ovan att det i sju av de åtta undersökta perioderna för respektive vara finns ett visst positivt samband mellan gårdarnas storlek och mängden kött respektive spannmål som undantagstagarna erhöll. Det egentliga enda undantaget härifrån är kött i Nederluleå på 1870~talet, där någon relation ej kunnat noteras. Även den grafiska framställningen visar ett liknande förhållande, men det förefaller som om det mest avgörande är att på de större gårdarna får undantagspersonerna inte enbart en något större mängd, utan istället mer sällan en mindre mängd än vad de får på de jämförelsevist mindre produktionsenheterna. Variationerna i mängden är till viss del betydande och genomgående mindre för spannmål än kött. En tänkbar orsak till detta är att spannmål var det viktigaste livsmedlet, vilket gjorde att mängden inte kunde variera hur mycket som helst. Möjligt är också att fisk kan ha varit en substitutvara för kött vilket skulle kunna förklara de större variationerna för den senare. En intressant aspekt i sammanhanget är hur undantagstagarna på de mindre gårdarna kunde klara sig på det som de fick, när det faktiskt var en skillnad mot de större enheterna. Av diagram 18 och 19 ovan framgår att de allra flesta trots allt hamnade inom intervallet ungefär 375 - 500 liter spannmål samt 9 - 18 kilo kött. De som bodde på en mindre gård kunde få något mindre och de som bodde på en större något mer, men förutom enstaka avvikande exempel var inte differenserna så stora. Det fanns dessutom de undantagstagare som hade möjligheten att dryga ut ersättningen in natura med egen produktion på den åkermark som ibland också betingats. Det skall här uppmärksammas att storleken på undantaget mätt i naturaförmåner som har spannmål och kött även kan ha varierat beroende på andra förhållanden och faktorer. Förmögenhetsbilden, undantagstagarens personliga preferenser och hemmansdelens bärkraft i allmänhet kan vara tankbara sådana förklaringsfaktorer, vilka dock framstår som tämligen svåra att undersöka. Det kan vidare diskuteras i hur hög grad jordinnehavet med mantalet som måttenhet verkligen är det bästa sättet att mäta stratifieringen bland bönderna. Ett tecken på detta skulle kunna vara resultatet att det ibland inte är de enligt mantalet största gårdarna där undantagspersonerna får den rikligaste mängden spannmål eller kött. 108 Ett liknande resultat som i det här fallet har Högnäs kommit fram till i undersökningen om situationen i olika områden i Finland, där innehållet i undantaget också ökar med storleken på mantalet. Även där var variationerna mellan hemmansdelarna inte så stora, utan köparen var “tvungen att taga hänsyn till det verkliga behovet av understöd, som varit ungefär lika stort för gammelfolket både på det ena och det andra stället”.” 1 Nederluleå och RAneå socken kunde man som undantagstagare under 1800-talet med ledning av resultatet i denna undersökning ha det något bättre på större gårdar än på mindre. Förmodligen var detta fallet redan under undantagstagarens aktiva tid som jordbrukare. Sammanfattning 1 undersökningen om hur mycket som ingick i undantaget inleddes studien med att konstatera hur stora mängder av spannmål, kött, fisk och kaffe som i genomsnitt ingick i undantagskontrakten. Denna studie av förekommande kvantiteter visade att baslivsmedlen förekom i ungefär lika stora mängder under undersökningsperioden som helhet. Kaffe däremot visade en stigande kurva från och med 1820-talet. En tolkning av detta kan vara att undantagstagarna fick vad de behövde för sin försörjning av baslivsmedel och att den ökande konsumtionen av kaffe sammanhänger med att denna vara introducerades först under 1820-talet. Undersökningen fortsatte med frågan om det förelåg skillnad i tilldelad mängd av ovanstående varor om köparen var släkt med undantagstagaren eller inte. En försiktigt hållen tolkning av denna studie var att någon sådan systematisk skillnad ej kunde beläggas. En oskyld köpare eller avlägsen släkting fick erlägga något större ersättning i kött och fisk, mindre av kaffe och ungefär lika mycket av spannmål. Om det gick att leva på undantag var det tredje delavsnittet i detta kapitel. 1 jämförelsen med hospitalhjonen i Mellansverige visade det sig att undantagstagarna i tilldelning av spannmål och kaffe låg något under men i paritet med hospitalhjonen. Med tanke på att undantagstagarna hade tillgång till andra försörjningsmöjligheter drogs slutsatsen att undantagskontrakten gick att leva på men att de knappast kunde betraktas som överdimensionerade. 21 Högnäs (1938) kapitel 4 och 7, citats. 212. Jämför även Mod1 (1983) s. 26. 109 I undersökningen om det förelåg någon systematisk skillnad i undantagens storlek mellan kontrakt med respektive utan villkor av typ ‘hus och bröd’ noterades att så formodligen mte var fallet, vilket kan sägas konfirmera tolkningen ovan att kontrakten inte var överdimensionerade. Av dessa undersökningar drogs slutsatser pekande mot att kontrakten ej medvetet hade åsatts ett högt ‘pris’ för att de inte skulle kunna utlösas. 1 den avslutande delen av kapitlet noterades förekomsten av ett svagt men visst samband mellan gårdarnas storlek och den mängd av förnödenheter i spannmål och kött som undantagstagarna fick. Den stora skillnaden mellan större och mindre gårdar var att stdrre brukningsenheter sällan fick en mindre tilldelning varor. Majoriteten av gårdarna låg dock samlade inom ett intervall av livsmedelstilldelning som föreföll rimlig ur försörjningssynpunkt. 110 8 VILKA OMFATTADES AV UNDANTAGET? 1 det här avsnittet riktas uppmärksamheten inledningsvis mot vem det var som erhöll de undantagsförmåner som har redogjorts för i tidigare kapitel. Det vill säga för vem gjordes ett undantag, var det säljaren av hemmansdelen som fick de stipulerade mängderna spannmål med mera eller var det någon annan. Säljaren kunde också betinga förmåner åt andra än sig själv när hemmansdelen såldes, till exempel åt sina barn. Det här inslaget av social omsorg i undantagssystemet behandlas avslutningsvis i detta kapitel. För vilka upprättades undantaget i första hand? När bonden sålde sin gård och genom en undantagsöverenskommelse skapade någon slags försörjning åt en person eller flera, var det allra vanligaste att det var säljaren själv (med maka) som stod som mottagare av de ersättningar som stipulerades i kontrakten. Det hände emellertid också att säljaren inte tog ett undantag för sin egen del utan lät någon annan person ta del av förmånerna istället. Undantagstagaren behöver med andra ord inte vara samma person som säljaren, även om detta som framgår nedan i tabell 4, inte var speciellt vanligt. 111 Undersökningsresultat och tolkning Tabell 4. Mottagare av ersättningar stadgade i undantagskontrakt. Nederluleå och Råneå 1790-1895. Period Undantagstagare i första hand: Föräldrar Säljaren 1790-92 93% 7% 1823-25 96% 4% 1855-57 100% 1876-78 97% 2% 1893-95 99% 1% övriga 2% Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1790-92,1823-25, 1855-57, 1876-78 och 1893-95 @ILA.). Av tabell 4 ovan förstås att till en överväldigande del var undantagspersonerna och säljama samma individer, det var till och med mycket sällsynt att det var på ett annat sätt. Den lägsta noteringen är för perioden 1790-92 då 93% av undantagstagarna också var de som hade sålt garden. 1 relation till hela perioden blir skillnaden än mer tydlig, av 286 undersökta kontrakt var det bara 8 stycken eller 3% där säljarens föräldrar eller någon annan person fick ett undantag och inte säljaren. Även om den relativa fördelningen indikerar att det blir mindre vanligt att det inte är säljaren som får undantaget, så är skillnaderna i absoluta tal så små att det är svårt att med säkerhet uttala sig om detta är en tendens eller inte. 1 sju av de åtta noterade fallen är det säljarens föräldrar som sätts på undantag, två föräldrapar och fem ensamma mödrar. Vid ett av dessa tillfallen är undantagstagaren inte alls slakt med säljaren, året var 1878 och Petter Willhelm Gottboldt sålde tillsammans med sin hustru Britta Greta Rutström sin hemmansdel i Sunderbyn Nederluleå till de två bröderna Petter Olov och Nils Johan Sandberg mot en överenskommen köpesumma på 6000 riksdaler. Köparna lånade i sin tur pengarna av sin mor, Kajsa Ulrika Sandberg och som ersättning för detta fick hon 112 förmåner in natura under återstoden av sitt liv.’ Strukturen i dessa kontrakt skiljer sig inte på något avgörande sätt från de ‘vanliga’ överenskommelserna där säljaren också är mottagare av förmånerna. På 1790-talet är de ospecificerade, på 1820-talet väl eller något specificerade, på 1870-talet väl specificerade och avslutningsvis under perioden 1893-95 något spec#icerude där mottagaren också skall ha pengar i underhåll och inte bara ersättning in natura. Två intressanta och möjligen sammanlänkade aspekter i sammanhanget är dels varför säljaren inte tog ut ett undantag för sin egen del och dels hur denne kunde klara sin försörjning när gården var överlåten. En tankbar förklaring till den första frågan är att säljaren kan ha tagit hansyn till hemmanets bärkraft, det var inte möjligt att försörja sig själv och sina föräldrar på ett undantag och samtidigt lämna så mycket potentiellt produktionsresultat så att någon skulle vilja överta gården. En företeelse av betydelse i amlurning till detta är att i fyra av de åtta fallen, samtliga på 1820- eller 1870-talen, där författarna lyckats fiia åldern på säljama har dessa visat sig vara yngre eller betydligt yngre än den genomsnittliga åldern för avträdarna under respektive period. Det har tyvärr inte varit möjligt att följa var dessa säljare tar vägen, emedan de vid alla fyra tillfallena försvinner spårlöst ur de kyrkoarkivalier som har använts för att säkerställa deras personalia. Det troligaste är kanske att säljaren avhände sin hemmansdel för att sedan flytta någon annanstans och eventuellt till en annan verksamhet.’ 1 sju av de åtta överenskommelserna fanns en köpesumma åsatt gården och i flera fall skulle denna eller en del av den utbetalas direkt till säljaren. Det är möjligt att av en större vikt för säljarens fortsatta försörjning var att föräldramas uppehälle genom undantagsöverenskommelsen tryggades i deras livstid. Säljaren blev fri från ansvaret att försörja sina föräldrar och kunde genom försäljningen också skapa sig ett mindre kapital. ’ UK. n u29 m m1878 e r - Nederluleå (HLA.). 2 Jämför HFL. för perioderna 1821-31, 1832-42, 1874-84, 1885-94 Nederluleå och 1816-27 Råneå @ILA.). 113 Förekom förmåner till andra än säljaren? 1 av%ittet ovan berördes att det fanns ett fåtal exempel på att säljaren avträdde sin gård men utan att själv ‘sätta sig’ på undantag. Betydligt vanligare var att den äldre generationen inte bara undantog sig egna förmåner, utan att även andra personer i hushållet skulle komma att få ta del av vissa ersättningar och förmåner. Överenskommelsen om detta formulerades i samma kontrakt som för säljama menTå ett något enklare sätt, i dessa fall finns inte alls den noga specificerade mängd persedlar som skulle utgivas till den ‘riktige’ undantagstagaren eller så att säga undantagstagaren i första hand. 1 den litteratur som behandlar undantagsinstitutionen är det möjligt att ibland stöta på uttrycket dubbelt undantag, vilket inte skall förväxlas med vad som har har bwkrivits. Ett dubbelt undantag blev resultatet när ett hemman såldes och säljaren skapade ett undantag åt sig själv och det samtidigt redan fanns en liknande överenskommelse som belastade gården. Den nye köparen kunde således få dra försorg om inte bara ett utan två pensionerade jordbrukspar3 Den företeelse som diskuteras här innebär istället att det var säljaren som i sitt kontrakt och på-speciella villkor tog med någon eller några till i överenskommelsen. Dessa personer kom att utgöra ett slags undantagstagare i andra hand, på ett särskilt sätt och med annorlunda villkor. 1 undersökningen nedan redovisas vilka dessa var, vad som ingick i deras undantag och hur vanligt förekommande företeelsen var i det undersökta området. För att kunna ge ett närmare svar på frågan vilka det var som erhöll förmånerna har dessa delats in i tre kategorier: barn till säljaren, säljarens förtildrar och övriga personer. ’ Gaunt (1983a) s. 158 ff. och (1983~) s. 170 ff. 114 Undersökningens resultat Tabell 5. Mottagare av ersättningar stadgade i undantagskontrakt förutom de egentliga undantagstagarna. Nederluleå och Råneå 1790-1895. Period Undantagstagare i andra hand: Barn Föräldrar övriga 1790-92 86% 14% 1823-25 86% 7% 7% 1855-57 90% 3% 7% 1876-78 86% 1893-95 76% 14% 6% 18% Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1790-92, 1823-25, 1855-57.1876-78 och 1893-95 @ILA.). Till allra största delen använde säljama den här möjligheten för att bereda försörjning åt sina barn (se tabell 5). 1 ett följande kapitel diskuteras det vidare vilka köparna egentligen var och utan att föregå resultatet där är det viktigt att poängtera att eftersom de flesta av köparna var säljamas söner eller döttar och mågar, innebar detta att säljamas barn i det har fallet oftast är det samma som köparnas syskon. Antalet barn kunde också variera, oftast är det bara ett eller två men det förekommer också syskonskaror på upp till fem personer. Andelen av de som fick del av detta underhåll ligger för barnens del relativt konstant runt 86% förutom på 1850-talet då siffran är 90%. Nedgången i slutet av perioden till 76% kan tyda på att att det finns en tendens att det blir mindre vanligt att skapa denna försörjning till just barnen. Frågan om hur många barn som skulle omfattas anges inte alltid exakt, varför i tabellen endast har tagits hänsyn till att ett eller flera barn skulle erhålla försörjning. Görs en beräkning på det egentliga antalet barn blir siffrorna än högre för denna grupp relativt de andra kategorierna. Att föräldrar fick ersättning på detta vis var mycket ovanligt, sett över samtliga undersökningsperioder finns bara fyra exempel på detta av 103 fall sammanlagt 115 eller knappt 4%. Att förmåner kom att inkludera andra än säljamas barn eller föräldrar var däremot något vanligare, vilket förekom vid elva tillfallen eller i 11% av fallen. Dessa övriga personer kunde oftast vara någon slakting till säljaren, en syster, broder eller en gammal moster. Alternativet var att det handlade om en piga som tjänat i familjen, som till exempel när Gustav Wikström sålde sin hemmansdel i Kallax Nederluleå år 1893 och tillät “gamla pigan Maria Catarina Johansdotter bebo bryggstugan så länge hon det åstunda”.4 Vad gäller själva innehållet av överenskommelsen i det här sammanhanget skiljer sig detta generellt från det vanliga undantaget genom att specificerade stadganden om till exempel en viss mängd spannmål eller kött aldrig förekom i de fall varvid undantagstagare i andra hand fick ta del av vissa förmåner. För säljamas föräldrar och andra personer förutom barnen stadgades bara att dessa skulle få bo tillsammans med och få sitt uppehåhe inklusive bland annat kläder i sin återstående livstid av den nye hemmansinnehavaren. Det var således en variant på det som tidigare har betecknats hus och bröd. Ett undantag från regeln var Anna Greta Nilsdotter i Brändön Nederluleå som när hennes bror Hans sålde gården också skulle ha “kokadt caffe tvenne gånger om dagen”.’ Barnen var vanligtvis omyndiga och de skulle f% föda, husrum, skötsel och kläder på gården i ett antal år från det att överenskommelsen nedtecknades.6 Åtagandet var oftast tidsbestämt och kunde vara fram tills dess att barnen kunde försörja sig själva, blev myndiga eller vid en annan bestämd tidpunkt som vid 15 eller 16 års ålder. Den längsta försörjningstid som påträffats var till och med 30 års ålder och om det var en dotter gällde det ofta tills dess att hon blev gift. Det hände ibland att barnen fick stanna hur lange de ville, som hos den nye ägaren Hans Petter Hansson i Persön Nederluleå där syskonen fick vara kvar “så lange de åstunda [...] och så länge de sig anständige hålla”.’ ’UK. nummer 122 - 1893 Nederluleå @ILA.). 5 UK. nummer 3 - 1855 Nederluleå (HLA.). ’ Vid några tillfallen har det i protokollen stadgats att barnen skall erhålla så kallat hemkall, vilket är ett äldre uttryck som ursprungligen var forknippat med indelningsverket. Hemkall var då den ersättning i naturapersedlar eller motsvarande hus och bröd som den indelte soldaten hade ratt till. Med största sannolikhet har begreppet i det har sammanhanget kommit att få en liknande betydelse. Jämför Ordbok över svenskasprdket (1930) spalt 748 ellerSvensk uppslagsbok (1949) spalt 185 f. ’ UK. nummer 22 - 1823 Nederluleå (HLA.). 116 Ibland påpekades också att barnen skulle uppfostras ordentligt eller att köparen vid det framtida giftermålet skulle betala en del av bröllopsfesten. Alternativt så skulle barnen få en ersättning antingen kontant eller i ett antal tunnor spannmål. Vad som är viktigt att uppmärksamma är att dessa förmåner nästan alltid utgick mot att barnen efter förmåga deltog i arbetet på gården. Exempelvis i Högsön Nederluleå fick Jöns Gabrielssons syskon “fri rättighet att vistas och bo å hemmanet, när och så ofta de det åstunda, emot det arbete de mäkta hemmansinnehafvaren tillgodo uträtta”.* Det förekom även att det i protokollen skrevs in att barnen fick byta husbonde under en viss tid om de så ville: Om så händer att bemälte GustafFtedric Will något &r tjena hos någon annan person skall han äga rattighet att få återkomma $ör att njuta den betingade hemkallsrätten med samma willkor som här förut är omnämnt. En annan aspekt på barnens försörjning var att vissa av dessa skulle erhålla samma rattigheter till uppehälle på gården under resten av sin livstid och det rörde sig i detta fall om personer som inte kunde klara av att försörja sig på egen hand. 1 kontrakten eller i husförhörslängderna finns de anteckande såsom varande en idiot, svagsinta, dövstumma eller bara sjukliga. Ett tredje alternativ för barnens del var att dessa kunde få komma tillbaka till barndomshemmet och erhålla samma förmåner igen och under resten av livet om någonting oförutsett skulle inträffa. Det kunde röra sig om sjukdom, olycka eller rent allmänt i händelse av att de inte kunde försörja sig själva: Köparena eller hemmansinnehafvarena skola i den händelse någon af de andra af våra barn, utom köparena, skulle blifva genom sjukdom, eller annan olyckshändelse oförmögne, att sig sjelft föda och för$jrja, ett sådant af sina syskon föda och försörja till dödedagen och anständigt begrafva. 1 den avslutande delen skall här beröras hur vanligt det var att det förekom undantagstagare förutom säljaren, vilket presenteras i diagram 20 nedan. ’ UK. nummer 6 - 1823 Råneå (HLA.). e UK. nummer 1 - 1856 Råtrea (HLA.). ” UK. nummer 3 - 1855 Nederluleå (HLA.). 117 Diagram 20. Förekomst av undantagstagare i andra hand. Nederluleå och Råneå 1790-1895. 1790-92 1823.25 1855-57 187678 1893-95 Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1790-92, 1823-25, 1855-57, 1876-78 och 1893-95 @ILA.). Fördelningen över tid av undantagstagarna i andra hand uppvisar enligt diagram 20 ovan en betydande skillnad mellan de olika perioderna. Under 1790~talet är det förhållandevist ganska sällsynt med sådana i knappt vart femte fall. Fram till 1823-25 blir det allt vanligare då det fanns bestämmelser som dessa i mer än hälften av alla undantagskontrakt. Efter 1855-57 minskar åter noteringarna i antal och återfinns under den sista undersökningsperioden i var fjärde överenskommelse. Av samtliga 286 undersökta överenskommelser förkommer undantagspersoner i andra hand i 103 av dessa eller i 36% av fallen. Eftersom antalet barn oftast var fler än ett och föräldrarna oftast var i livet båda två, betyder detta dock att det totala antalet personer som underhölls på detta sätt var betydligt fler än så. 118 Tolkning av resultatet Undantagsöverenskommelser som omfattar personer i andra hand förutom säljaren kan förefalla lika det vanliga undantaget när detta är formulerat som att leva i hus och bröd med hemmansinnehavaren. På ett antal avgörande punkter fiis dock betydande skillnader, till exempel är förmånstagarna oftast ett eller flera omyndiga barn och mycket sällan vuxna personer. Åtagandena är vanligtvis tidsbestämda och innehåller ofta villkor att barnen efter sin förm%ga skall fungera som arbetskraft hos hemmansinnehavaren. Försörjningsbördan för dessa torde därför inte ha behövt vara alltför stor, sarskilt vid jamförelse med säljama som skulle få del av sina naturaförmåner under resten av livet. Den kraftiga ökningen av förekomsten av undantagstagare i andra hand mellan åren 1790-93 och 1823-25 kan möjligen uppvisa samband med flera av de i kapitlet ‘Hur såg en undantagsöverenskommelse ut?’ diskuterade orsakerna till den i allmänhet stigande tendensen av formalisering i kontrakten. En tänkbar utgångspunkt är hemmanens ökade värde i samband med skogsindustrins expansion, vilket kan tänkas ha medfört ökad försäljning av hemmansdelar. Föräldramas ansvar för sina barn skall här ses i ljuset av risken att en oskyld person köpte hemmanet och inte tillät barnen att ha samma rattigheter som förut. Det är dock möjligt att notera att det stora brottet i antal undantagstagare i andra hand kommer långt innan den ekonomiska omvandlingen har tagit ordentlig fart och dessutom minskar efter mitten av seklet när omvandligen av ekonomin snarast tilltar. Vad gäller en eventuell påverkan av 1734 års lag förefaller detta inte så troligt eftersom ungefär 60 år senare är företeelsen fortfarande ganska sällsynt i området och den stora skillnaden kommer nagon gång mellan 1790-92 och fram till 1820talet. En alternativ förklaring skulle istället kunna ta fasta på statsmaktens ökade krav på formella avtal i slutet av 1700- och början av 1800-talet. Det är möjligt att ett ökat användande av noggrant specificerade avtal med avseende på äganderatt kan ha påverkat formaliseringsgraden i undantagskontrakten vad gäller förmåner inte bara för säljaren utan också till honom närstående personer. En liknande iakttagen minskning av antalet undantagstagare i andra hand under andra hälften av 1800-talet noterar också Hugo Högnäs i sin undersökning av 119 förhållanden i delar av Finland.” Där för författaren fram uppfatmingen att detta berodde på ökade inkomster för jordbrukarna genom bland annat förbättrad produktion vilket medgav högre lösenbelopp för de syskon som inte fick ta över hemmansdelen. Förklaringen är intressant eftersom det gör systemet med undantagstagare i andra hand i viss mån överflödigt, men i de undersökta socknarna problematiseras situationen av utvecklingen med avseende på antalet syskon som överhuvudtaget fick någon ersättning. Detta avhandlas i nästa kapitel och en av huvudtendenserna där är att andelen syskon som fick en kontant utlösen faktiskt minskar under hela 1800-talet. Undersökningen galler inte hur mycket de gårdslösa arvingarna fick, men det kan vara av intresse att notera att det blev mer sällsynt att de fick något alls. Högnäs nämner också den ökade emigrationen som en tänkbar orsak till minskningen och det är inte otroligt att även detta kan ha påverkat utvecklingen i socknarna. Emigrationens verkliga höjdpunkt kommer dock snarast efter än före perioden 1876-78, åtminstone vad gäller Nederluleå. Eftersom några betydande inskränkningar i barnarbetet inte heller var aktuella under den här delen av 1800talet, är det vidare möjligt att den expanderande sågverksindustrin kan ha sugit upp en del av de unga syskon som annars skulle ha fått sin bärgning på gården. En enkel förklaring kan också vara det faktum att föräldrarna var något äldre vid hemmansförsäljningen mot slutet av den undersökta perioden, vilket framgår av kapitlet ‘Vem var säljare och vem var köpare?’nedan. Om säljama vid avträdelsen var äldre än tidigare kan antalet minderåriga barn också ha varit färre på samma hemman, men det förutsätter att tidpunkten för att skaffa barn inte förändrades alltför mycket under 1800-talet.‘2 Enligt författarnas uppfattning var bruket att inte bara sätta sig själv på undantag utan även upplåta förmåner till de barn vilka inte kom att äga hemmansdelen, en mycket viktig del av undantagsinstitutionens funktion och karaktär. Genom att ta hand om omyndiga barn, sjukliga syskon eller barn som under sin livstid råkar ut ‘l Högnäs (1938) ss. 84-91. Zemell-Durhatt noterar i sin undersökning av Kubbe by i Arrgermanland att även där fanns en motsvarande funktion. Av 60 undersökta undantag förekommer det vid fyra tillfällen, vilket dock ger bilden av en mer sällsynt företeelse. Det rör sig också mer uttalat om barn som är sjuka eller av någon annan anledning inte kan klara sitt eget uppehälle.Jämför Zemell-Durhan (1990) s. 27 och 31 f. ” Högnäs (1938) s. 89, Nordberg (1965) s. 80 f. och Carlsson (1967) s. 10 f. 120 för en olycka eller liknande får undantaget en social dimension som knappast har uppmärksammats efter sin betydelse i den vetenskapliga diskursen. David Gaunt menar till exempel att syskonen till köparen blev i hög grad missgynnade, “Dessa personer förfördelades mest genom den här typen av överlåtelse” och nämner inte alls möjligheten till försörjning av det slag som här diskuterats. Några av de möjligheter som förelåg den som på 1800-talet inte kunde försörja sig var bland annat tiggeri och sockenfattigstugor, vilket i sammanhanget framstår som ett sämre alternativ järnfört med uppehälle vid den gård dar barnen växt upp. Att med ledning av detta resonemang säga att denna sociala omsorgsfunktion är undantagsinstitutionens tredje pelare, vid sidan av föräldraförsörjningen och lösandet av arvsskiftesproblematiken, är förmodligen inte någon överdrift.13 Sammanfattning Frågan om vilka som omfattades av undantagen har i avsnittet undersökts i flera steg. Den första frågan som penetrerades var för vem undantagen upprättades i första hand. Svaret på detta spörsmål var att undantagen huvudsakligen upprättades för säljaren av hemmanet och endast i undantagsfall för andra och då företrädesvis säljarens egna föräldrar. Den andra undersökningen berörde frågan om det förekom förmåner till andra än säljaren. Detta visade sig vara fallet i närmare 40% av samtliga undantagsavtal. Av dessa undantagstagare i andra hand visade sig den överväldigande delen vara säljarens omyndiga barn. Skillnaden mellan dessa undantag i andra hand och ‘vanliga’ undantag bedömdes vara att kontrakten för barnens del var ospecificerade, tidsbestämda och ofta innehöll stadganden om arbetsinsats från deras sida. En slutsats i undersökningen blir att undantagsinstitutionen förutom att fylla funktionerna att lösa arvsskiftet och pensionen för undantagstagarna, även hade en social funktion i form av omvårdnad av framförallt omyndiga och sjuka barn. Is Jämför Gaunt (1983a) eller (1983~). Citerat ur Gaunt (1983~) s. 159. Högnäs uppmärksammar delvis förhållandet och skriver att “Systemet med sjukliga och mindetiga medarvingars underhåll i hemgården måste tillskrivas stor betydelse”. Högnäs (1938) s. 91. 121 9 HUR GICK ÖVERLÅTELSEN TILL? Fyra övergripande frågor behandlas inom ramen för föreliggande kapitel. Det har i inledningen av uppsatsen kort noterats att undantagsöverenskommelser upprättas när ägaren avhänder sig sin gård och i den har inledande studien undersöks frågan om det förekom ett pris vid överlåtelsen av hemmansdelen. 1 anslutning till detta behandlas också därmed sammanhangande spörsmål om vem som fick eventuella pengar och hur problem kring betalning av köpesumman hanterades. Under den tredje huvudfrågan i denna del av avhandlingen studeras förhållandet mellan det angivna priset för köpet och det taxeringsvärde som var åsatt gården. De problem som diskuteras i detta avsnitt sammanhanger med eventuella skillnader mellan köpesumma och värdering. Kapitlet avslutas med en undersökning och diskussion kring frågor om när den nye ägaren tillträdde hemmansdelen. Skedde detta i anslutning till kontraktens undertecknande eller vid ett senare tillfälIe? Förekom ett pris vid överlåtelsen? 1 denna undersökning studeras frågan om ett pris förekom vid försäljningen eller om uppgörelsen endast inkluderade att hemmanet övertogs mot förmåner in natura. Om svaret är nej på ovanstående fråga innebär det att gården övertogs mot en överenskommen försörjning i form av varor, tjänster och/eller en egen produktionsdel. Om frågan däremot besvaras jakande förekom, utöver annan avtalad ersättning, ett pris för köpet av hemmansdelen. 122 Diagram 21. Förekomst av pris vid försäljning av hemmansdelar vilka omfattades av undantagsöverenskommelser. Nederluleå och Råneå 1790-1895. I 1790-92 1823.25 1855.57 1876.78 Penod 1893.95 Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1790-92, 1823-25, 1855-57, 1876-78 och 1893-95 (HLA.). Undersökningen presenterad i diagram 21 ovan visar en överväldigande dominans i samtliga delperioder för de undantagskontrakt som innehåller ett pris vid överlåtelsen av hemmansdelen. Den lägsta noteringen för kontrakt som innehåller ett pris i någon av delperioderna är ungefär 80% och det är den första undersökningsperioden på 1790-talet. Trenden för kontrakt innehållande pris är tydligt stigande mellan den första och den andra delperioden och ligger därefter stadigt under resten av 1800-talet på över 90%. Skillnaden mellan den första och andra perioden skulle kunna tolkas som ett kvalitativt sprang men andelen försäljningar innehållande pris uppvisar en så dominant andel även under den första delperioden att en sådan tolkning av undersökningen får beaktas med viss försiktighet. Resultatet av studien kan vara ägnat att förvåna på olika sätt. Eftersom förekomst och användande av pengar kan antas ha varit mindre vanligt under periodens början än i slutet av densamma, kunde resultatet ha pekat på större 123 skillnader i andelen försäljningar med pris sett över tid. Det är möjligt att med ledning av detta dra slutsatsen att försäljning mot en kombination av ersättning i kontanter och förmåner var betydligt vanligare än bara överlåtelse av gården mot ett undantag. För att kunna säga detta är det dock samtidigt nödvändigt att ta hansyn till de reella penningströmmarna efter en dylik transaktion. Det vill säga frågan om förekomsten av ett pris i undantagskontraktet vid försäljning av hemmansdelen också innebar att kontanta medel bytte ägare i direkt anslutning till transaktionen. Detta förehavande förefaller emellertid vara förenat med betydande svårigheter vad gäller möjligheten att i efterhand konstatera om så verkligen var fallet. En förklaring till resultatet i detta avseende kan möjligen erhållas i nästa delavsnitt där det närmare studeras till vem ersättningen skulle utbetalas. Resultatet av undersökningen kan också väcka viss förvåning mot bakgrund av de uppgifter i litteraturen vilka gör gällande att monetära ersättningar tillhörde ovanligheterna i denna landsanda. Till exempel skriver Nils Wohlin i en bilaga till emigrationsutredningen att “Från Norrland uppgives understundom, att en köpeskilling icke förekommer, utan att det betingade födorådet ensamt anses motsvara denna.“’ Norrland kan naturligtvis definieras och avgränsas på många olika sätt. Undersökningen från denna del av övre Norrlands kustland kan dock inte sägas ge stöd för Wohlins påstående. För de undersökta socknarna under perioden som helhet måste istället anses gälla att användandet av pris vid upprättande av kontrakt var regel och inte undantag. Till vem gick ersättningen? Frågan om vem som fick den avtalade monetära ersättningen kan anses vara viktig att studera utifrån en mängd perspektiv, inte minst frågeställningar relaterade till resultatet ovan att ett pris oftast förekom vid överlåtelsen av egendomen. Undantagskontrakten innehåller dock ett brett spektrum av stadganden om ersättningar, bland annat hur, när och till vem pengarna skall utbetalas. ’ Wohlin (1910) s. 41. Zernell-Durhan diskuterar i sin studie av en del av Angermanland även denna fråga och noterar en mindre fdrekomst av penningsummor vid försäljningar av gåxlar SS tidigt som under andra halvan av 1700-talet. Tyvärr renodlar inte författarinnan begreppen så tydligt varför det är svårt att avgöra hur stora proportionerna är mellan försäljningar med och utan pris då ett undantag skapas. Zemell-Durhan (1990) s. 46 f. 124 Undantagskontraktens formuleringar avseende vilka som skulle ha pengar kan reduceras till fyra övergripande kategorier, där köpesumman för det första kan vara ämnad för sti@wr personligen. 1 dessa fall är det angivet i kontrakten att säljaren ska ha pengarna och ofta med en noga bestämd tidpunkt när köpesumman ska utbetalas: [Köpesumman] skall liqvideras på sa sätt att köparen deraf skall [...] trehundrade kronor [...] till oss erläggas alt räntefritt tils han uppnår sinmyndighets2lder.’ Ersättningen kan också vara förbehållen för köparens syskon. Om så är fallet stadgas vanligtvis noggrannt hur mycket var och en av dessa skall erhålla av summan och vid vilka tidpunkter pengarna skall utbetalas. Återkommande formuleringar i dessa fall är att pengarna skall utbetalas i samband med bröllop, nar någon uppnår myndighetsålder och/eller flyttar hemifrån. Ofta ingår dessutom detaljerade förbehåll om ränta skall utgivas eller inte räknat från tiden vid kontraktets upprättande till tidpunkten för pengarnas utbetalande. Som exempel kan nämnas när Klas och Kristina Holmqvist sålde sin hemmansdel i Vitan R&neå år 1893. och till hvar och en våra Tre döttrar Eva Maria, Adelina Kristina och Anna Rosina etthundra /lOO/ kö sedan de uppnått myndig ålder utan att någon Ränta komma ifråga.’ Den tredje övergripande kategorin är övertagande eller skapande av skuld. 1 denna grupp ingår såväl övertagande av gamla skulder som skapande av nya skulder i samband med tillträde. Skulden kan alltså innefatta att köparen genom en revers eller skuldförbindelse övertar säljarens gamla skyldigheter till person eller kreditinstitut. 1 kategorin skuld förstås även skapandet av en ny skuld till säljaren genom upprättande av en skuldförbindelse, överenskommelse att köpesumman får innestå i hemmanet eller att köpet skall betalas vid påfordran därom. En kombination av detta är följande exempel: * UK. nummer 14 - 1877 Råneå @ILA.). 3 UK. nummer 51 - 1893 Råneå @ILA.). 125 af hvilken summa köparen skall till Norrlands Hypoteksförening utbetala 893 kr 46 öre samt till oss aterstoden 1606 kronor 54 öre af hvilken sistnämnde summa är till oss härförut betaldt 1354 kr så att köparen nu till oss endast häftar i skuld för tillhandlade hemmansdelen tvåhundrade femtiotvå kr 54 öre, hvilken summa skal1 när vi sa påfodra utbetalas.4 1 den avslutande kategorin icke-angivet inryms de kontrakt dar det inte anges till vem köpesumman skall utbetalas. 1 denna kategori finns också de fåtal kontrakt där priset betalas i form av dagsverken och inte i pengar vilket är sällsynt förekommande och bara under slutet av den undersökta perioden. Svårigheten med ovanstående kategorisering sammanhänger med att människors val av lösning på ett problem inte alltid låter sig kvantifieras och kategoriseras efter forskarens önskemål. Köpesummans fördelning i ett undantagskontrakt kan således till en del gå till säljaren av fastigheten och till en annan del att gälda hypotekskassans fordringar på hemmanet. På grund av detta kan inte kategoriseringen genomföras strikt efter ovanstående mall. 1 undersökningen har därför valts att redovisa inte enbart dessa ovannämnda övergripande eller enkla kategorier utan även förekommande kombinationer av kategorier eftersom detta förfarande bedöms bättre avspegla verkliga val och förhållanden. Som en möjlighet att testa eventuella trender i undersökningen sammanvägs resultaten från enskilda kategorier som syskon med halva resultatet från de sammansatta kategorier där syskon utgör ena halvan, som exempelvis säljaresyskon. Den testmöjlighet som här skapas är ett mycket grovt raster för bedömning eftersom någon hansyn inte tas till fördelningen inom de sammansatta kategorierna. Förfarandet kan dock försvaras genom att metoden används enbart i syfte att kontrollera trendmässiga förändringar i undersökningen. 1 föreliggande avsnitt bedöms det möjligt att diskutera resultatet av undersökningen utifrån ett antal faktorer med början i anpassning till regelverk. 1 denna ansats till förklaringsmodell inryms tanken att förändringar från ett traditionellt till ett mer kommersiellt jordbruk och därmed sammanhangande institutionella förändringar kan antas visa sig i ett mer formaliserat mönster vid fördelningen av pengar vid undantagsöverenskommelser. Köparens syskon kan under perioden tänkas ha fått en ökande andel av köpesumman vid ett arvskifte av jorden ’ UK. nummer 26 - 1878 Rånea (HLA.). 126 meddelst undantag. Ett sådant förhållande kan sammanhänga med att lagstiftningen ändrades under perioden, exempelvis att det från 1845 stadgades om lika arvsrätt mellan syskon. Om denna förklaring skall uppvisa något värde antas ett mer formaliserat mönster kring fördelning av priset bli synligt i undersökningen.’ Kapital för investeringar. En annan tankbar orsak kan vara att en ekonomisk omvandling mot ett intensivare användande av jorden är avhängig tillgång på likvida medel för investeringar i till exempel nya jordbruksredskap och maskiner. En fördelning av överenskommen köpesumma i riktning mot en ökad skuldsättning vid övertagandet kan eventuellt antas sammanhänga med behov av denna karaktar. Shkhhzrsydda lösningar. Ytterligare en faktor för förklaring kan utgå från att fördelning av köpesumman inte i första hand är beroende av institutionella förändringar eller relaterade till behovet av investeringar utan istället sammanhangande med praktiska överväganden kring respektive gårds skuldsituation, antal syskon som skall lösas ut, säljamas egna behov och det agrara samhällets brist på likvida medel. Om denna faktor skall sägas uppvisa ett större värde borde utfallet av undersökningen ge en mer splittrad bild. Noteras bör slutligen att de instrument för förklaring vilka här tillämpas inte har formen av färdiga hypoteser, utan att de kan möjligen ligga till grund för skapande av sådana. Undersökningens resultat Tabell 6 nedan visar fördelningen av noteringar över vilka kategorier som ska erhålla den köpesumma som anges i kontrakten. Redovisningen av undersökningen utgår från enkla grupper som säljare, syskon och så vidare, fortsätter med kombinationer av kategorierna och diskuterar slutligen sammanvägningar av dessa.6 ’ Göransson (1992) s. 108. @ 1 delundersökningen ingår de undantagskontrakt där ett pris har angivits, vilket har kunnat noteras i 266 av sammanlagt 286 kontrakt. Dessa 266 överenskommelser är fördelade på de oliia undersökningsperioderna enligt följande, 1790-92: 33, 1823-25: 49, 1855-57: 55, 1876-78: 61 och 1893-95: 68. 127 Tabell 6. Köpesummans fördelning vid försäljning av hemmansdelar vilka omfattades av undantagsöverenskommelser. Nederluleå och Råneå 1790-1895. Mottagare Period 1790-92 Säljare 1823-25 1855-57 1876-78 1893-95 6% 11% 13% 1% Syskon 48% 31% 27% 13% 15% Skulder 12% 12% 18% 37% 32% Icke angivet 30% 20% 24% 25% 28% 3% 12% 5% 2% 6% 3% 12% 7% 6% Säljare-syskon Säljamskulder Syskon-skulder 6% 6% 12% 15% Källa: UK. Nederluleå ochRåneå 1790-92,1823-25,1855-57,1876-78 och 1893-95 (HLA.). Säljaren ensam erhåller inte under någon del av perioden mer än ungefär 10% av noteringarna och under den första och den sista delperioden är ersättningar till säljaren att betrakta som obefintliga. Kategorin syskon däremot är en betydande grupp raknat över samtliga delperioder. 1790-92 är syskon omnämnda som mottagare i nästan hälften av de kontrakt som innehåller ett pris. Under återstoden av perioden uppvisas däremot en tydligt nedåtgående trend för denna kategori, 48% kan jämföras med noteringen 15% 1893-95. Skulder är en av de större enskilda kategorierna med samtliga noteringar på över 10% per delperiod. Från redovisade 12% på 1790-talet är trenden klart uppåtstigande under större delen av 1800-talet. Under 1890-talet uppvisar denna grupp den största andelen eller uppskattningsvis en tredjedel av samtliga kontrakt. Kategorin icke angivet har under hela mätperioden omkring 25% av gjorda noteringar samt uppvisar marginella förändringar och är lika stor under den första som den sista delperioden. Den sammantagna slutsatsen för dessa enkla kategorier är att säljare kan betraktas som en relativt obetydlig kategori under hela undersökningsperioden. 128 Syskon är däremot en betydande kategori men med en klart nedåtgående trend. Skulder är också att betrakta som en relativt betydande kategori och uppvisar till skillnad från syskon en stigande tendens under perioden. Under den sista mätningen visas en möjlig stagnation men på en fortsatt hög nivå i förhållande till andra kategorier. Icke angivet representerar cirka en fjärdedel av samtliga fall under hela mätperioden. Gemensamt för de sammansatta kategorierna är att de procentsatser som noteras mestadels ligger under 10% och att några trender med referens till fördelning över tid är svåra att registrera. Av de olika kombinationerna är syskon-skulder den kategori som är mest betydande med ett zenit under 1850-talet på 15% och lägsta noteringar om 6% i de inledande och avslutande 90-talen. Säljare-syskon är den andra sammansatta kategorin som uppvisar noteringar i samtliga delperioder, fyra av fem noteringar ligger dock klart under 10% vilket motsvarar ett fåtal undantagskontrakt raknat i absoluta tal. Säljare-skulder har endast iakttagits vid tre av fem perioder med tyngdpunkt på den avslutande delen av mätperioden. För att kontrollera ovanstående resultat kan sammanvägda kategorier skapas. Den enkla kategorin sä@e uppvisade för sig blygsamma noteringar från perioden som helhet. Om noteringarna för de sammansatta kategorierna säljure-syskon och säljare-skulder delas på hälften och tillförs gruppen säljare som en grovmaskig kontroll av en möjlig trendförändring visar det sig att periodens resultat utfaller som följande: 1790-92 1,5% 1823-25 15% 1855-57 135% 1876-78 155% 1893-95 10% Genom denna ‘manipulering’ av resultaten uppvisas en jämnare fördelning över tid. Samantaget kan sägas att kategorin säljare inklusive denna förstärkning ändå är att betrakta som en mindre betydande kategori under perioden som helhet. 129 Kategorin syskon som uppvisade en betydande andel av alla kategorier men också en klart markerad nedåtgående trend under perioden som helhet tillförs nu i kontrollsyfte hälften av de noteringar som återfinns i sammansatta kategorier där syskon utgör ena halvan: 1790-92 52,5% 1823-25 43% 1855-57 37% 1876-78 17,5% 1893-95 21% Utfallet av kontrollen ger inte heller i detta fall anledning till ett förändrat omdöme avseende tendensen under perioden som helhet. Kategorin syskon uppvisar en tydligt nedåtgående trend under den studerade perioden med en dryg halvering av procenttalet från den första till den sista delperioden. Den enkla kategorin skulder tillförs till sist på samma sätt som i andra prövade enkla kategorier hälften av de noteringar som redovisas i de sammansatta kategorier där skulder utgör en del: 1790-92 15% 1823-25 21% 1855-57 25,5% 1876-78 42% 1893-95 41% Även i detta fall förändras inte den trend som visade att skulder ökar markant under perioden i stort. Av de sammanvägda kategorierna utgör gruppen med skulder den största i den sista delperioden trots att ökningen avstannat mellan de två sista mätperioderna. Tolkning av undersökning Kategoriseringen i undersökningen har baserats på de olika sätt att fördela köpesumman vilka har uppmärksammats i undantagskontrakten. Antalet kategorier kan genom detta förfarande sägas representera en mängd av alternativ som övervägts och tillämpats av olika hemmansägare. Mångfalden av lösningar och fördelningen av olika alternativ mellan perioderna talar mot antagandet att köpesummans fördelning formaliserades under undersökningsperioden. Skräddarsydda lösningar förefaller på grund av de många olika kombinationer för agerande som åskådliggörs, därför vara en faktor innehållande ett visst för- 130 klaringsvärde. Genom att bestämmelserna i kontrakten om fördelning av köpesumman tepresenterar ett flertal kategorier och dessutom i många fall är kategoriöverskridande kan de antas vara anpassade lösningar sammanhängande med till exempel den enskilda gårdens lånebild, antal syskon som skall lösas ut eller säljarens egna preferenser. Lösningama förefaller unika för respektive tillfälle och inte uppgjorda efter mallar eller i någon högre grad påverkade av lagstiftningen om arvsrätt. 1 undersökningen noteras den minskande trend som uppvisas för stadgade ersättningar till syskon under perioden som helhet. 1 och med att en överenskommelse om undantag skapas, mister de andra syskonen i allmänhet ratten till gården. Vid ett fåtal tillfallen har i arbetet med kontrakten noterats att två eller flera syskon klyver hemmanet och därmed också delar på undantaget. Detta förhållande förändrar inte det generella intrycket att syskon till köparen kan vara en kategori som bedöms få en minskande andel av köpesumman över tid. En förklaringsfaktor som utgår från en förändrad lagstiftning om arvsrätt förefaller i ljuset av undersökningens resultat därför ha ett begränsat förklaringsvärde. Denna orsak bedöms inte kunna förklara den splittrade bild av lösningar som diskuterats ovan samt den redovisade nedåtgående trenden för ersättningar till syskon. Utan att dra alltför stora växlar av en undersökning med ett så relativt begränsat underlag som denna, kan möjligen resultatet belysas utifrån den bild av nedåtgående social rörelse som Christer Winberg uppmärksammar i sin studie av folkökningen på landbygden under delar av 1700- och 1800~talet. Winberg visar i sin avhandling att proletarisering inte i första hand sammanhänger med befolkningsökning hos de obesuttna utan kan förklaras med att en ökande andel barn till besuttna bönder proletariseras.7 Kapital för investeringar i samband med jordbrukets kommersialisering kan vara en faktor som uppvisar ett visst värde eftersom skulder som enskild och sammansatt kategori uppvisar en markant ökning från periodens början till dess slut. Detta kan stamma även om det tas i beaktande att i skuldbegreppet ingår såväl skapande av ny likväl som övertagande av en gammal skuld. Den totalt sett ökande skuldsättningen kan eventuellt uppvisa ett samband med utvecklingen mot ett mer kommersiellt inriktat jordbruk. ’Winberg (1975) och Norborg (1981) s. 47 f. 131 Den rika floran av olika former av skuldsättningar bedöms i arbetet också vara uttryck för det agrara samhällets sätt att handskas med problem sammanhängande med bristen på likvida medel. Även om denna tolkning kan förefalla rimlig förklarar den inte varför skuldsättning uppvisar en ökning under den avslutande del av perioden som bör innehålla en ökande tillgång till kapital i de agrara hushållen. En ökad skuldsättning i samband med investeringar i jordbruket kan därför anses vara av intresse att studera i kompletterande undersökningar. Förhållandet mellan pris och undantagets storlek 1 arbetet med uppsatsen har beaktats möjligheten att studera förhållandet mellan det uppgjorda priset och värdet av undantagets storlek. Denna undersökning bedöms svår att genomföra på grund av flera med uppgiften sammanhangande metodproblem. Omfattningen av undantaget skulle förmodligen behöva utgå från de fyra varor som redovisats tidigare i undersökningen, på grund av svårigheter att mäta övriga i undantaget överenskomna ersättningar. Vissa övriga förmåner som en begravning eller ett antal klädespersedlar per år kan möjligtvis också studeras, men uttryck som ‘resor vid behov’ eller ‘ett åkerstycke’ är betydligt svårare att vardera. 1 undersökningen måste dessutom användas en metod för att ingående ersättningar skall kunna räknas om till jamförbara enheter i pengar. Problemen med denna sorts omräkning av varor och tjänster till ett gemensamt värde förefaller svår att genomföra inte endast med tanke på omrakningar av myntenheter eller hansynstagande till fluktuerande priser. 1 undersökningen har tyvärr endast påträffats ett enda exemplar av värdering av de i ett undantag ingående persedlarna och tjänsterna vilket för att genomföra denna diskuterade typ av undersökning inte förefaller att räcka särdeles långt.’ ’ Författarna har av en händelse vid ett tillfällepåtxäffat ett av häradsrätten värderat innehåll av en undantagsöverenskommelse. Undantagskontraktsvärdering nummer 2 - 1856 Rånea (HLA.). 132 Hur var förhållandet mellan gårdens pris och taxeringsvärdet? Nedan redovisade undersökning koncentrerar sig på frågor sammanhängande med relationen mellan det pris som fastigheten såldes för och det taxeringsvärde som fiis angivet i lagfartsprotokollet. Ett syfte med detta är att se om det föreligger någon systematisk skillnad mellan pris och värdering och ett annat att studera om det är någon skillnad i pris mellan köpare vilka är nära släkt till säljaren respektive oskylda eller avlägsnare släktingar. Ett tredje är att diskutera eventuella samband mellan relationen pris och taxeringsvärde och storleken på de undantag som medföljde köpen. Först från och med perioden 1855-57 återfiis taxeringsvärden i lagfarter över hemmansdelar i de här studerade socknarna. Detta är ett konstaterande vilket kan te sig en aning besynnerligt med tanke på att det år 1810 infördes en fastighetstaxering i Sverige som skulle omfatta alla socknar och att taxeringslängder därefter skulle upprättas varje år.9 Undersökningen avgränsas på grund av detta till att omfatta perioderna 1855-57, 1876-78 och 1893-95 (enbart Råneå). Avsaknaden av på lagfarter åsatta taxeringsvärden under 1820-talet för båda socknarna och 1890-talet för Nederluleå kan möjligen vara avhängigt brister i inbindning och/eller andra praktiska problem i relation till handhavandet av källmaterialet. Att lagfarter med taxeringsvärden saknas från undersökningens första period kan relateras till att fastighetstaxering, som sagts ovan, infördes först från år 1810. Emellanåt är taxeringsvärde och köpesumma i kontrakten uttryckta i olika myntenheter vilket medfört omrakningar från riksdaler banco till riksgäldssedlar. För kontroll har omräknade enheter jämförts med kontrakt uppvisande gemensam myntenhet i samma period för att möjliggöra bedömning av de värden som noterats. Genom att endast relationer mellan köpesumma och taxeringsvärde har studerats har det varit möjligt att bortse från de fluktuationer i penningvärdet som kan förekomma mellan olika perioder.” ’ Persson (1992) s. 150 ff. ” 1 riksdaler banco motsvarade 1 1/2 riksdaler riksgäld eller riksmynt som penningenheten ocksA kallades, se till exempel Heckscher (1949) s. 13 ff., Lagerqvist & Nathorst-Böös (1984) s. 23 ff. och Brogårdh (1984) s. 9 f. 1 arbetet har runstycken av praktiska skäl icke medtagits i beräkningarna. 133 För att genomföra studien har det skapats två kategorier som utgångspunkt för undersökningen, söner med jlera respektive oskylda med jlera. Som bas för jämförelsen återfinns dessutom kategorin samtliga konh-akt. 1 gruppen söner ingår barn till säljama, det vill säga söner och döttrar. Även mågar ingår här eftersom inte döttrarna utan deras respektive män är registrerade som köpare i kontrakten.” 1 kategorin oskyld ingår förutom dessa även mer avlägsna släktingar som systersöner och brorssöner. Noteras bör att denna kategori omfattar endast 9 personer totalt fördelade på tre stycken per period. Underlaget för denna kategori är således att betrakta som något rudimentärt men om systematiska skillnader mellan oskyld och skyld köpare föreligger kan en differens mellan kategorierna eventuellt bli synlig.‘* Mot undersökningens resultat kommer följande faktorer för förklaring att prövas: Underliitta generationsskifte. Om denna faktor skall uppvisa förklaringsvärde kan köpesumman som hemmansägarens barn betalar för hemmansdelen antas vara mindre än taxeringsvärdet. 1 händelse att barn till säljaren betalar mindre i förhållande till taxeringsvärdet än oskylda köpare kan detta förhållande bidra till att öka förklaringsvärdet. Samband mellan pris och undantagets storlek. Förändring över tid mellan köpesumma och taxeringsvärde kan förklaras med att samband föreligger mellan priset och undantagets storlek. Om denna faktor skall kunna verifieras i någon högre utsträckning gäller att ett minskat pris i förhållande till taxeringsvärdet motsvaras av en större försörjningsbörda i form av ett mer omfattande undantag och tvärtom. !’ Jämför exempelvis Qvist (1977) s. 162 ff. ‘z Det totala antalet undantagskontrakt med med angivet taxeringsvärde uppg&r till 68 stycken eller för respektive period, 1855-57: 17,1876-78: 31 och 1893-95: 20. 134 Undersökningens resultat Diagrum 22. Förhållandet mellan pris och taxeringsvärde vid försäljning av hemmansdelar vilka omfattades av undantagsöverenskommelser. Nederluleå och Råneå 1855-1895. Ri.s/taxmingsvtirde i % 100 !B 93 76 03 TI 60 20 40 30 a) 10 0 1855-57 1876.78 1893.95 Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1855-57, 1876-78 och 1893-95 (endast Råneå) (HLA.). 1 diagram 22 ovan uttrycks förhållandet mellan pris och taxeringsvärde i procent, där ett tal på 100 procent innebär att köparen betalar lika mycket som taxeringsvärdet. En översiktlig bedömning av resultatet ger vid handen att i samtliga undersökningsperioder kan noteras en markant skillnad mellan köpare som är nära slaktingar och de som inte är det. 1 den första delperioden betalar söner 70% av taxeringsvärdet samtidigt som oskylda betalar närmare 100% av värdet. 1 delperiod nummer två är relationerna mellan dessa kategorier likartade med 39% för nära släktingar och 70% för oskylda. Även om relationerna mellan kategorierna i stort sett är oförändrade mellan denna och föregående period har den andel som betalas i förhållande till taxerat värde generellt sett kraftigt minskat. Den sista mätperioden uppvisar samma mönster med större procenttal för oskylda 135 köpare än för nära släktingar. Differensen har dock minskat något mellan kategorierna och här redovisas 60% för söner och 76% för oskylda. Jämfört med föregående mätperiod noteras nu generellt sett högre procentvärden för samtliga kategorier. Den kontrollkategori, samtliga kontrakt, som finns i diagrammet visar en följsamhet mot gruppen söner, vilket knappast är ägnat att förvåna på grund av att mer än 90% av kontrakten i samtliga perioder utgörs av just den kategorin. Noteras kan dock att de fåtaliga kontrakt som utgör underlag för oskylda och mer avlägsna släktingar, uppvisar en liten men markant skillnad gentemot kategorin samtliga respektive söner. En kraftig minskning kan också registreras under den mittersta undersökningsperioden av det pris som avtalas i relation till taxeringsvärdet. Den relativa fördelningen mellan kategorierna följer dock samma mönster i samtliga undersökningsperioder. Tolkning av resultatet Den markanta skillnaden mellan taxeringsvärde och det pris som åsatts köpen vid försäljning till barn och måg talar för att överenskommelsen kan ha underlättat överföring av fastigheten mellan generationerna. Ett reducerat pris kan ha motiverats med att köparna inte bara övertog egendom utan också i och med köpet blev ansvariga för föräldramas försörjning. Undantagsinstitutionen bedöms i detta avseende ha underlättat generationsskiftet genom att den som ärvde gården också förpliktigade sig att genom undantag försörja sina föräldrar i deras återstående livstid. En del syskon blev visserligen mindre tillgodosedda genom detta förfarande men behövde inte bära kostnaderna för föräldramas uppehälle. Den redovisade skillnaden mellan skylda och oskylda köpare förefaller systematisk och talar också för att det lägre pris som barn fick betala kan ha tillämpats för att underlätta ett arvsskifte. De eventuella överväganden som låg bakom att priset för nära släktingar reducerades markant i förhållande till taxeringsvärdet kan i betydligt mindre grad sägas vara gällande vid försäljning till oskylda köpare eller avlägsnare släktingar. Den klart markerade förändringen av relationen mellan pris och taxeringsvärde som registreras i undersökningen låter sig svårligen förklaras i termer av samband med undantagets storlek. Förhållandet pris/taxeringsvärde uppvisar en mycket 136 betydande nedgång under 1870-talet vilket bör ha någon orsak utöver slumpmässiga sådana. Vid jämförelse med undersökningen om hur mycket som ingick i undantaget är det inte möjligt att notera en förändring som skulle kunna tänkas korrespondera med en motsvarande skillnad i relationen pris/taxeringsvärde. Utmärkande för undersökningen om hur mycket som ingick i undantaget är i stället den stabilitet i avtalad mängd som uppvisas över undersökningsperioden som helhet. För att förklara den förändring som diskuterats ovan krävs antagligen kompletterande undersökningar kring eventuella förändrade bestämmelser om taxeringsinstrumentet samt lokala tillämpningar av dessa och/eller förändringar i prisbilden på grund av penningvärdesförsämringar. När skedde tillträdet av hemmansdelen? Att hedra Öfverhet, Lärare och Husbönder har Gud befallt oss, emedan äfwen de äro af Gud insatte i hans ställe här på jorden för att efter hans Wilja och rätter befordra allmän och enskild wälfärd, d.w.s.. din och alla andras wälfärd.13 Ovanstående ord ur den svenska katekesen kan belysa innebörden i de relativt vanligt förekommande formuleringarna i undantagskontrakten där husbonden förbehåller sig rätten att förestå hemmansbestyret antingen tillsvidare eller till en avtalad tidpunkt. Frågan om när detta övertogs av den tillträdande köparen är märkligt nog inte alls undersökt och klarlagd i den litteratur och i de empiriska studier som behandlar undantagsinstitutionen.‘4 Frågan bedöms här intressant att undersöka utifrån arbetets syfte att ge en bred karakteristik av institutionen och kan vara viktig att klargöra på grund av att i beräkningar om hur länge undantaget varade måste hänsyn tas till synpunkten att tiden för överlåtelse av husbondeväldet inte nödvändigtvis behöver sammanfalla med tidpunkten för skrivandet av avtal om undantag. 1 undersökningen sker en jämförelse av samtliga kontrakt när det gäller köparens övertagande av hemmansdelen. För att möjliggöra detta har ett antal lJ Citat av Martin Luther, citerat i Björkman (1974) s. 110. För en utförlig diskussion om husbondeväldet och patriarkalismen, se Björkman (1974) s. 110 ff. ” Högnäs utgti i sin studie endast från de kontrakt som innehåller tydliga angivelser om tilluädestid av undantaget och har i enlighet med detta undvikit alla övriga kontrakt. Högnäs (1938) s. 5. 137 kategorier skapats utifrån de skillnader vilka har kunnat noteras i arbetet med kontrakten. Det bor även uppmärksammas att trots en utförlig undersökning kring frågan om när gården övertogs, kan inte med absolut säkerhet fastställas att så verkligen skedde i alla de enskilda fallen enligt de stadganden som fiis i avtalen. Vad som här redovisas är således teoretiska beräkningar utifrån de möjligheter som källmaterialet medger. Genast. Denna inledande kategori innebar att det i kontrakten är angivet att husbondebestyret skall tillträdas i samband med kontraktsskrivandet: Med förestående betings uppfyllande afhänder jag mig all eganderätt till förestfiende hemmansdel och tillegnar köparen att utan mitt vidare hörande,$enast tillträda fastigheten med allt hvad denmder lydt, lyder och framdeles tillvinnas kan. Inom 0-2 år. En kategori som relativt nära ansluter till föregående men på grund av undersökningens breda karaktar ansetts motiverad. 1 dessa kontrakt anges med stor exakthet, ofta med månad och år eller speciell helg, tid för tillträde. översiktligt kan nämnas att de flesta kontrakt i denna kategori ligger inom ett år efter kontraktets undertecknande. Längre än 2 år. Som i ovanstående kategorier är tid för tillträde noggrant nedtecknade i avtalen även i dessa fall. Här är avståndet mellan undertecknande och tillträde ofta omkring 5 år vilket får anses vara en markant skillnad i jamförelse med ovanstående grupper av kontrakt. Behålla hemmansbestyret. Återkommande formuleringar i avtalen berättar om att husbondeväldet eller hemmansbestyret var en viktig funktion i det agrara samhället. Ibland återfinns även stadganden om husmödrabestyret även om det kan sägas vara mindre vanligt förekommande. Att förestå hemmansbestyret innebar att bestämma i huset vilket följande exempel kan sägas illustrera, dar fadern och modem skulle “vara rådande i huset och förestå husbondewäldet så länge vi orkaPI Icke angivet. En kategori där tillträdesdatum inte är angivet, men som i uppsatsen antas ligga nära kategorierna ovan om genast tillträde eller inom en kortare tid efter avtalets uppgörande. Detta med ledning av olika formuleringar om att l3 UK. nummer 1 - 1878 Nederlulea (HLA.). IS UK. nummer 6 - 1792 NederluleS (HLA.). 138 köparen äger ratt att samma dag som kontraktet skrivs söka lagfart på fastigheten och liknande. 1 undersökningen motiveras denna kategori dock med att i den kan också inrymmas att husbondebestyret tills vidare skall bestå. Undersökningens resultat 1 redovisningen av resultatet diskuteras inledningsvis kategorierna utifrån dess andel av samtliga kontrakt. Redovisningen avslutas med en genomgång av eventuella större övergripande trendmässiga förändringar. Diagrum 23. Tidpunkt för tillträde till försålda hemmansdelar vilka omfattades av undantagsöverenskommelser. Nederluleå och Råneå 1790-1895. 179092 182325 1876-78 1855-57 1893-95 Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1790-92, 1823-25, 1855-57, 1876-78 och 1893-95 (HLA.). Av diagram 23 ovan förstås att kategorin genast saknas helt under den första perioden. Under 1820-talet återfinns formuleringen i drygt 20% av kontrakten liksom under 1850-talet. 187678 är den i särklass störst av alla kategorier med 55% av samtliga kontrakt. Under 1890-talet är samma grupp fortfarande den största men har minskat med tio procentenheter till 45% av kontrakten. Kategorin 139 kan sägas uppvisa en betydande andel av samtliga kontrakt under de perioder dar den återfinns med noteringar mellan 21-55%. Inom 0-2 år är en kategori som uppvisar relativt låga procenttal i samtliga undersökningsperioder utom i den första på 1790-talet där notering helt saknas. Under 1820-talet har denna kategori en andel av 7%, på 1850-talet 14% och under 1870-talet når denna kategori sitt maximum med 15% för att sedan under den avslutande perioden uppvisa endast 4% av noteringarna. Andelen för denna kategori får för perioden som helhet sägas vara relativt obetydlig med undantag för perioderna på 1850 och 1870-talen. Längre än 2 år förefaller vara en kategori som definitivt inte kansägas utgöra ett betydande inslag i undantagskontraktens överenskommelser. Under samtliga mätperioder där resultat noteras ligger siffrorna på mellan l-2%. Bestå hemmanet är en kategori ‘som både uppvisar noteringar från samtliga delperioder och dessutom har en betydande andel av samtliga kontrakt inom dessa. Under 1790-talet noteras 17% vilket skall jamföras med 36% i nästa delperiod på 1820-talet. Ökningen fortsätter i blygsammare takt och under 1850-talet kan konstateras 39% för kategorin. Endast 11% kan noteras under 1870-talet och den avslutande noteringen på 1890~talet visar en andel av 15% av samtliga överenskommelser i delperioden. Icke angivet utgör en betydande andel i samtliga delperioder motsvarande i delperioderna mellan ungefär 20-80% av de undersökta kontrakten. Icke angivet avviker mot resultatet för andra kategorier med en total andel av kontrakten under 1790-talet på hela 83%. För de övriga undersökningsperioderna noteras resultat på mellan en femtedel och en tredjedel av samtliga kontrakt. Därmed kan kategorin sägas vara en av de mer betydande under perioden som helhet. Trendmässiga förändringar Tre av kategorierna, genast, bestå hemmanet och icke angivet kan sägas uppvisa en markant större andel av kategorierna jämfört med de övriga inom 0-2 år och längre än 2 år. Inför diskussionen om trendmässiga förändringar i materialet avförs därför kategorin längre än 2 år för att den endast kan sägas representera enstaka kontrakt och därmed saknar större betydelse i sammanhanget. Inom 0-2 år medtas inte heller, med motiveringen att den dels ligger utomordentligt nära 140 kategorin genast, dels uppvisar en liknande tendens i anslutning till nyss nämnda kategoris utveckling över tid, om ej med så klart markerade förändringar som denna. De awikelser som kan konstateras mellan dessa båda kategorier hanger möjligen samman med att kategorin inom 0-2 år representerar ett relativt sett begränsat antal kontrakt. Diagram 24. Förenklad framställning av tidpunkt för tillträde till försålda hemmansdelar vilka omfattades av undantagsöverenskommelser. Nederluleå och Råneå 1790-1895. 1790.92 1823.25 1855.57 1876-78 1893.95 Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1790-92, 1823-25, 1855-57, 1876-78 och 1893-95 (HLA.). Diagram 24 ovan visar för icke angivet en mycket klart markerad nedgång mellan de två första mätperioderna. Minskningen fortsätter i långsammare takt till 1870-talet varefter en markerad uppgång tar vid. För kategorin bestå hemmanet noteras en jämnt stigande utveckling från den första till den mittersta mätperioden och mellan 1850- och I870-talet sker en klart iakttagbar minskning. Under de avslutande perioderna kan noteras en svagt stigande trend. Genast tillträde uppvisar en stigande kurva från 1790-talet till 1820-talet. Stigningen planar ut mellan 20- och 50-tal för att därefter stiga mycket kraftigt från seklets mitt till 141 1870-talet. Nästa markerade brott blir synligt med en klart markerad nedgång mellan de två sista perioderna. Tolkning av resultatet En förändring av tillträdesdatumet i undantagskontrakten skulle kunna sammanhänga med tidigare diskuterade orsaker vilka utgår från undantagstagarnas eventuella oro inför ekonomisk omvandling, emigration, generationskonflikter och/eller ett allmänt ökat användande av skrivna kontrakt. Andra möjliga faktorer skulle kunna vara relaterade till att säljamas ålder förändrades (se avsnittet ‘Vilka var säljama?’ nedan) eller att undantagen över tid innehöll en minskande andel egen produktion och därför allt mer kom att innebära en pensionering i nutida betydelse. Med avseende på förekomsten av de olika kategorierna tyder resultaten i undersökningen på en märkbar förändring mellan den första och de fyra följande perioderna. 1790-92 återfinns endast två kategorier medan under samtliga andra perioder återfinns samtliga i undersökningen använda grupper. Förekomsten av allt fler kategorier kan antas sammanhänga med den mycket kraftiga nedgång för icke angiver som noteras mellan 1790- och 1820-talet. En tolkning av det markant minskande inslaget skulle kunna ta sin utgångspunkt i den tidigare redovisade iakttagelsen att kontrakten formaliseras mellan dessa perioder i form av att avtalen i allmänhet blev alltmer specificerade. 1 denna tolkning ligger att den ökade graden av specificering även skulle kunna tankas omfatta frågor om när hemmanet skulle tillträdas. En svårighet med denna tolkningsmodell är emellertid att förklara den synliga uppgången mellan de två avslutande perioderna. Om förändringen över tid kan antas sammanhänga med faktorer relaterade till undantagstagarnas oro att våga ge ifrån sig hemmanet borde nedgången i kategorin icke angivet kunna uppvisa samband med perioder präglade av omvandling. Icke angivet skulle i detta perspektiv vara ett uttryck för den trygghet undantagstagarna kände. Genom att harmoni rådde mellan generationerna skulle det inte vara nödvändigt att närmare ange när överlåtelsen av hemmanet skulle ske. Perioden på 1790-tal skulle då vara en sådan trygg period samtidigt som resten av perioderna skulle präglas av någon form av turbulens. En s%dan utgångspunkt får emellertid svårt att förklara uppgången under den sista perioden 142 vilken kan betecknas som präglad av ekonomisk omvandling och en ökande emigration. Den kraftiga förändringen som noteras mellan de inledande perioderna kan dessutom till en betydande del vara att betrakta som en synvilla, emedan kategorin i många fall kan antas innebära att hemmanet skall tillträdas genast. Trenden för kategorin bestå hemmanet skulle kunna tankas ha ett samband med faktorer som oro inför kommersialiseringen av jordbruket, konflikter mellan generationerna, emigrationen och/eller situationen med ett minskat undantagande av jord för undantagstagarens rakning och en därmed sammanhangande övergång till ‘en mer vanlig’ pensionärstillvaro. Om oro av något slag kan tänkas ha påverkat beslut om att behålla husbondeväldet för säkerhets skull kan det förutsättas att kategorin skulle uppvisa en ökning i samband med faktorer som kan tänkas ha orsakat denna situation. Den uppåtgående trenden från 1790-talet till 1850-talet skulle då kunna tolkas som de äldres oro inför omvandling, men en tolkning utifrån dessa överväganden blir svårare att applicera på de avslutande åren fmn 1850 till 1890-talet då kommersialisering av jord såväl som skogsbruk tillsammans med emigrationen kan antas ha frestat på relationerna mellan barn och föräldrar. Förändringen över tid för kraven på att få förestå hemmansbestyret uppvisar en kraftigt avtagande kurva under denna period förutom en mindre uppgång mellan 1876-78 till 1893-95. Ett eventuellt samband mellan minskningen av kraven att få bestå hemmanet och övergången fti ett aktivt brukande av jorden tiLl en mer pensionärslik tillvaro kan möjligen ha varit aktuell. Problemet med denna förklaring kan vara det faktum att minskningen av bruket att betinga åkermark för sin egen del i huvudsak äger rum mellan de två första delperioderna i undersökningen, 1790-92 och 1823-25. Trenden för kategorin genast visar gentemot kravet att få fortsätta att förvalta husbondeskapet en omvänd tendens under den sista delen av undersökningsperioden. Att tillträda direkt uppvisar en skarp öknmg mellan 1850~tal och 1870tal och kan eventuellt sägas korrespondera med den fallande trenden under samma period för kategorin bestå hemmanet. Den kraftiga nedgången för genast som inträffar mellan de två sista perioderna skulle teoretiskt sett kunna sammmanhänga med den ökning av antalet undantag med krav på att få bestå hemmanet som uppvisas under samma period. 143 Om kategorin bestå hemmanet är en funktion av undantagstagarnas oro inför omvandling, ändrade värderingar och attityder mellan generationer och/eller rädslan att bli övergivna av emigrerande barn borde det vara möjligt att notera fler kontrakt med detta krav under senare delen av 1800-talet, men vi ser i stället färre i jämförelse med den första halvan av undersökningen. Det kan dock noteras en viss ökning mellan de sista två perioderna av undersökningen. 1 händelse av att seden att avhända sig hemmanet direkt vid undantagskontraktets uppgörande kan tänkas sammanhänga med att undantagstagarna upplever sin situation som trygg och därmed inte fruktar att skiljas från husbondeväldet, kan det sägas att den upplevda tryggheten i så fall ökar markant mellan perioderna 1855-57 och 1876-78. Detta trots att under denna tid kan det förmodas förekomma markanta inslag av omvandling och utvandring från bygden. Den sista perioden uppvisar en möjligt nedåtgående trend för denna kategori, vilket skulle kunna tänkas vara en resultat av en tilltagande oro inför den ekonomiska omvandlingen. Minskningen motsvaras också av en mindre ökning av kategorin bestå hemmanet under samma period. Undersökningen visar att det var relativt vanligt att den gamle husbonden stadgade i undantagskontrakten att han önskade förestå hemmansbestyret ytterligare en tid efter kontraktets tillkomst, åtminstone fram till perioden 185557. Från den andra hälften av undersökningen kan denna kategori sägas ha varit mindre vanligt förekommande i undantagskontrakten. Kategorin genast uppvisar en delvis motsatt bild och är betydande under de två perioderna på 20- och 50talet men är mest vanlig av samtliga kategorier under de avslutande perioderna. Ökningen mellan den första och den andra undersökningsperioden kan dock vara en chimär eftersom kategorin icke angivet under denna period med relativt sett ospecificerade kontrakt kan tänkas ha innefattat en icke obetydlig mängd informella överenskommelser om ett omedelbart tillträdande av hemmansbestyret. Svårigheterna an tolka undersökningens resultat kan sammanhänga med an en stor del av överenskommelserna döljs i kategorin icke angivet vilken har en betydande andel under hela undersökningsperioden. Andra svårigheter i tolkningen kan tänkas bero på att ett flertal faktorer, inte minst relaterade till personliga preferenser kring familjesituation och eventuell sjukdom, kan ha varit avgörande för de formuleringar som har utformats i kontrakten. 144 Sammanfattning 1 undersökningen om det förekom ett pris vid försäljningen konstaterades att så var fallet i de allra flesta hemmansförsäljningar dar säljaten samtidigt skapade ett undantag, även under den inledande perioden på 1790-talet. Priset fördelades på många fler händer än säljarens. Säljure som grupp fick endast en mindre del av försäljningssumman i de fall dar det fanns angivet till vem pengarna skulle gå. De största mottagarna av försäljningssumman visade sig vara syskon vars andel var betydande under den första perioden. Kategorin syskon minskade dock under resten av undersökningsperioden. En annan stor kategori var skuld vilken visade motsatt utveckling och ökade i stort sett under perioden som helhet. Förhållandet mellan gårdens pris och taxeringsvärdet undersöktes därefter och i denna studie visade det sig att barn till köparen fick ett lägre pris i förhållande till taxeringsvärdet än oskyld köpare. Den tolkning som gjordes utgick ifrån att ett lägre pris underlättade arvsskiftet och var ett sätt att hantera problem kring den brist på likvida medel som kan antas ha förelegat. Ingen koppling kunde i anslutning till denna undersökning göras mellan priset vid försäljningen och undantagets storlek eftersom storleken på de baslivsmedel som ingick i undantaget över tid uppvisat stabilitet under hela tidsperioden. Det sista avsnittet i kapitlet behandlade frågan om när tillträdet till hemmanet kunde ha skett. Tre större kategorier kunde identifieras i undersökningen och av dessa var det en som saknade uppgifter om när hemmanet skulle tillträdas, icke angivet. Av de övriga kategorierna visade genast en stigande trend fram till perioden på 1870-talet men minskade något mellan de sista två perioderna. Denna kategori var dock den största under den senare hälften av 1800-talet. Den andra kategorin bestå hemmanet uppvisade en motsatt utveckling under den senarare delen av undersökningen och var under denna period betydligt mindre än kategorin genast. 145 10 VEM VAR SÄLJARE OCH VEM VAR KÖPARE ? Under ovanstående rubrik avhandlas frågor om vilka som var köpare respektive säljare samt deras inbördes relation. Några aspekter som behandlas i detta avseende är säljamas och köparnas civilstånd och ålder samt släktskapsförhtianden dem emellan. Frågorna bedöms viktiga att undersöka för att möjliggöra skapandet av en profil av de människor som levde tillsammans med ett undantag. Andra frågor som studeras i undersökningen är om det fanns någon koppling mellan köparnas önskemål att gifta sig och tidpunkten för kontraktens upprättande eller om det var husbondens avtagande krafter som resulterade i beslutet att med undantag överlåta gården till en ny generation. De källor som använts för föreliggande studie är, förutom undantagsprotokoll och husförhörslängder, förkortade dito och dödböcker. Därmed har jämförelse möjliggjorts mellan olika källor och att ur materialet avlägsna mer tveksamma eller tvetydiga uppgifter. Perioderna som undersöks i denna delstudie är 1823-25, 1855-57 samt 1876-78.’ ’ Orsakerna varför endast tre perioder har använts i undersökningen sammanhänger med de brister i källorna som tidigare diskuteras samtsvtigheter förknippade med övergången till ett delvis annorlunda källmaterial från och med undersökningens sista delperiod. Alla personuppgifter från samtliga kontrakt under de tre perioderna har inte återfunnits, vilket tillsammans med det faktum attsMl säljare som köpare ofta var gifta vid kontraktstillfället, medför att summorna vid respektive delundersökning (antalet undersökta personer) inte alltid överensstämmer med det totala antalet kontrakt från dessa perioder. Ytterligare en orsak är att det ibland är två köpare och oftast två söner som övertar gården och gemensamt svarar för undantaget, i dessa fall har bägge köparna medräknats. Det totala antalet undantagskontrakt för de tre undersökningsperioderna uppgår till 175 och antalet undersökta personer är för respektive delstudie och period följande, säljarnas civilstdnd 1823-25: 52, 1855-57: 54 och 1893-95: 60, ensamsrående sä&zres kön: 182325: 10, 1855-57: 14 och 1893-95: 17, säljurnasdlder 1823-25: 93, 1855-57: 91 och 189395: 101, köparnas grad av släkMap med säljarna 1823-25: 58, 1855-57: 69 och 1893-95: 74, köparm dlder 1823-25: 79, 1855-57: 108 och 1893-95: 122, köparnas civilstdnd 1823-25: 54, 1855-57: 65 och 1893-95: 75 samt köpurnas giften& i relation till undmragskmtraktets upprämnde 1823-25: 49, 1855-57: 64 och 1893-95: 64. 146 Alla uppgifter i nedanstående undersökningar gäller vid själva kontraktstecknandet. 1 arbetet har alltså valts att bortse från beräkningar utifrån de kategorier som använts i föregående avsnitt vad gällde hemmansdelens tillträdande. Att göra detta skulle ha inneburit att en mångfald av kategorier måste undersökas och att en av dessa, icke angivet, ända inte möjliggör att något helt rättvisande resultat blir möjligt att redovisa. Hänsyn har därmed inte tagits till att en betydande del av undantagstagarna under ett antal år efter skrivandet av kontraktet behöll husbondebestyret, vilket gör att de facto åldern på undantagstagarna kan vara något högre vid skiftet av husbondeväldet än de siffror som redovisas nedan. Detta bör dock för undersökningspopulationen som helhet endast röra sig om något eller några år eftersom i de fall där en fördröjning av överlåtelsen har konkretiserats i kontrakten rör det sig för det mesta om något enstaka år. Resultatet av undersökningen innehåller därmed siffror något i underkant för säljamas och köparnas ålder vid avträdande respektive tillträdande av gården. Även köparnas giftermålsålder bör beaktas mot bakgrund av att tidpunkten för tillträdandet av hemmanet i praktiken kan ha skett något senare än vad som redovisas vid en beräkning utgående från avtalens undertecknande. 1 diskussionen nedan om köparnas respektive säljamas ålder vid skiftet av gården, skall noteras att begreppet ålder är relaterat till historisk tid. Uppfattningar om vad som är gammalt respektive ungt bedöms skilja sig högst väsentligt mellan dags dato och den tid som här studeras. Vilka var säljarna? Den första delen av undersökningen behandlar säljamas civilstånd vid tiden för kontraktens skrivande (diagram 25). Undersökningens andra del innefattar frågan om de säljare som konstaterats vara ensamstående i den första undersökningen var kvinnor eller man (diagram 26). Den avslutande delen av undersökningen om säljama redovisar deras ålder vid kontraktsskrivandet (diagram 27). 147 Diagrum 25. Hemmansägamas/säljamas civilstånd vid tidpunkten för undantagskontraktets upprättande. Nederluleå och Råneå 1823-1878. 1823.25 1855.57 1876-78 Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1823-25, 1855-57 och 1876-78 (HLA.), HFL. Nederluleå 1821-94 och Råneå 1816-99 @ILA.) samt förkortade husförhörslängder Nederluleå och Råneå 1870 och 1880 (RA.). Resultatet av undersökningen visar i diagram 25 ovan att en överväldigande majoritet av säljama var gifta vid tiden för kontraktens undertecknande. Under den första undersökningsperioden är ungefär 20% av undantagstagarna ensamstående och under den sista perioden knappt 30%. Tendensen är att antalet ensamstående ökar under perioden vilket inte förändrar helhetsintrycket av en stor dominans för gifta par under samtliga studerade delperioder. 148 Diagram 26. Ensamstående hemmansägares/säljares kön vid tidpunkten för undantagskontraktets upprättande. Nederluleå och Råneå 18231878. L n Kvinna oh& 1823-25 Källa: 18X-57 1876-78 UK. Nederluleåoch Råne% 1823-25,1855-57 och 1876-78 (HLA.). 1 diagram 26 ovan visar denna del av undersökningen en stor förändring i fördelningen mellan män och kvinnor som var ensamstående vid tiden för avtalsöverenskommelsen. 1 den första perioden är andelen kvinnor i mycket stor majoritet bland dessa, 80%, medan förhållandet i den sista delperioden är det motsatta. Män utgör där 65% av de som var ensamstående vid tiden för undantagets nedtecknande. Trenden under perioden som helhet är att andelen ogifta män ökar markant och att andelen ogifta kvinnor på motsvarande sätt minskar. 149 Diagram 27. Hemmansägamas/säljamas ålder vid tidpunkten för undantagskontraktets upprättande. Nederluleå och RAneå 1823-1878. 1823-25 1855.57 1876-78 Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1823-25, 1855-57 och 1876-78 (HLA.), HFL Nederluleå 1821-94 och Råneå 1816-99 @ILA.), förkortade husförhörslängder Nederlulea och Rånea 1870 och 1880 (RA.) samt dödböcker Nederluleå 1877-1920 och Råneå 18761906 (HLA.). Det dominerande intrycket av diagram 27 ovan är den jämna fördelning över tid och mellan kön som uppvisas. För män kan konstateras en långsamt stigande trend från genomsnittliga 59 år vid avtalets skrivande under den första delperioden 1823-25 till 62 år 1876-78. Under ett drygt halvsekel uppvisas en ökad ålder för jordbrukare vid försäljning av hemmansdelen med tre år räknat från den första undersökningsperioden till den sista. Variationen inom respektive period är för både kvinnor och man inte så betydande, det finns dock ett fåtal personer som kan betecknas vara yngre än flertalet. Dessa kvinnor och man har avlidit strax efter avtalets undertecknande vilket troligen innebar att om unga människor ‘sätter sig’ på undantag beror det på sjukdom eller liknande. För kvinnor är bilden av förändring över tid likartad, kvinnorna är i genomsnitt 57 år gamla under 1820- 150 talet och 60 år på 1870~talet vid skapandet av överenskommelsen. Även har ar alltså differensen mellan mätperioderna 3 år. Resultatet för samtliga uppvisar avslutningsvis åldersvärden som ligger mellan resultaten för man och kvinnor. Tolkning av resultatet Frågan om säljama var gifta eller ensamstående bedöms intressant att diskutera utifrån frågeställningar om kontrakten kan antas sammanhänga med den jordägande makens död eller ej. Möjligen kan detta ge en fingervisning om kontrakten var tillkomna på grund av en händelse som dödsfall eller om det var ett resultat av makamas gemensamma överväganden. Undersökningens resultat skulle utifrån denna aspekt kunna tala för att undantagen huvudsakligen var tillkomna under båda makamas livstid och därmed kan beslutet att överlåta hemmansdelen ha varit föremål för en gemensam diskussion. Aspekten att undantag skulle ha varit relaterat till den jordägande makens död och att ett arvsskifte därför var nödvändigt att genomföra, kan inte ses som huvudorsak till undantagens upprättande utifrån här redovisade undersökning eftersom säljama till största delen var gifta par. De stora forandringar i fördelning mellan man och kvinnor i gruppen som var ensamstående i samband med kontraktsskapandet kan vara avhängigt demografiska förändringar inom perioden. Inom uppsatsens ram bedöms det vanskligt att tolka resultaten i denna del av undersökningen utan därför komplettemnde lokala studier. Den avslutande undersökningen om undantagarnas ålder ger, förutom den stabilitet över tid och mellan kön som uppvisas under perioden, underlag för tolkningar vilka kan ge stöd för uppfattningen att undantagstagarna är relativt sett gamla eller med andra ord pensionsmässiga vid tiden för överenskommelsens uppgörande. Ålder är naturligtvis, som tidigare påpekats, ett relativt begrepp men en genomsnittlig ålder på mellan 58 och 61 år förefaller vara en rimlig ålder för att dra sig tillbaka från ett yrkesverksamt liv. En upplevd brist i undersökningen är att det inte varit möjligt att studera utvecklingen över tid från undersökningsperioden som helhet, med beaktande av att undantagskontrakten genomgår förändring mot en ökad specificering och ett minskande bruk att undanta åkermark för egen produktion mellan de två första perioderna p% 1790- och 1820-talet. Ett antagande 151 vart att undersöka hade varit om denna förändring kunnat avläsas i en lägre ålder vid kontraktsskrivandet under den första perioden än senare i undersökningen. Detta beroende på att undantagstagaren då kan antas ha varit en mer aktiv jordbrukare än de personer som i allt högre grad specificerade sin ersättning in natura och därmed mer uttalat än tidigare kan ha varit att betrakta som pensionärer. Ålderspensionär eller slöfock? Ovanstående resultat diskuteras här i anslutning till andra empiriska undersökningar och de uppgifter som återfinns i litteraturen vilka gör gällande att undantagstagarna tog ut pensionen i sin krafts dagar och därmed kom att utgöra en tung försörjningsbörda för den tillträdande generationen. Nils Wohlin och David Gaunt får anses representera de författare vilka menar att undantagstagarna kan ha tagit ut sin pension tidigare än vad deras ålder motiverade. 1 en bilaga till emigrationsutredningen skriver Wohlin att: Från åtskilliga delar av riket och i synnerhet fr&r Norrland och Småland anföres, att en tendens gör sig gällande hos den nutida bondegenerationen att sätta sig på undantag i fortid innan arbetskraften avtager.’ Wohlins artikel är från 1910 vilket försvårar en jamförelse mellan de i denna undersökning noterade resultaten och artikelförfattarens påstående, men tendensen att i förtid sätta sig på undantag kan knappast sägas finna stöd i har redovisade resultat. Detta eftersom pensionsåldern är att betrakta som relativt hög med ett medeltal på 58 år under 1820-talet och dessutom stigande under perioden som helhet till i medeltal 61 år under senare hälften av 1870-talet. David Gaunt ger i sina arbeten om undantagsinstitutionen uttryck för en liknande inställning som Wohlin: Det är en vanlig föreställning att bönder fortsatte att arbeta tills de dog och att de endast drog sig tillbaka från arbetet då döden var mycket nära. Sidana människor maste ha funnits, men de flesta grundliga undersökningar som gjorts visar att manga drog sig tillbaka Mngt innan ålderskrämpor började göra sig gällande.3 * Wohlin (1910) s. 41. 3 Gaunt (1983a) s. 150. 152 Gaunt definierar inte närmare den tidpunkt som anses sammanhänga med tiden när ålderskrämpor inträffar i den genomsnittlige jordbrukarens liv i det förindustriella samhället. Inte heller definieras begreppet ‘grundliga undersökningar’ men den empiriska undersökning vilken behandlar förhållanden i Skandinavien och dessutom kan verifiera Gaunts påstående ovan, är en undersökning från Finland vilken visar att pensionsaldem för gifta män var 53 år och ungefar 50 år för gifta kvinnor under mitten av 1800-talet. Som underlag för det allmanna påståendet att bönder av egoistiska skäl pensionerade sig innan ålderskrämporna visade sig, förefaller en empirisk studie utgöra ett relativt begränsat underlag för uttalanden av generell karaktär:’ Refererande till empiriska studier som berör eller huvudsakligen behandlar undantagsinstitutionen kan nämnas Cederlunds undersökning från Mönsterås socken i Småland, dar det visas att undantagstagarna vid kontraktets upprättande var cirka 59 år gamla under perioden 1860-1890, en notering vilken kan sägas korrespondera med de resultat som redovisats ovan. Ålder i samband med tagande av undantag stiger sedan under hela den period som Cederlund därefter undersöker, det vill säga 1860-19605 Ewa Zemell-Durhan uppmärksammar även undantagstagarnas ålder vid överlåtelse av egendom i sin undersökning av i Ångermanland belägna Kubbe by 1751-1895.1 genomsnitt är bönderna i Kubbe under undersökningsperioden som helhet 62 år nar de upprättar ett formellt undantag. En svårighet vid jämförelse mot denna undersökning är att underlaget för författarens beräkningar för de olika perioderna är relativt litet och att de grupperats i åldersklasser om fem år. Noteras kan att åldern under perioden sammantaget förefaller att ligga över 60 år och att den, tvärtemot de resultat som redovisats i föreliggande uppsats och i Cederlunds undersökning, visar en tendens att sjunka mot slutet av undersökningsperioden.6 1 sin avhandling berör Ulla Rosén säljamas ålder i liknande sammanhang i Kumla socken. Två svårigheter kan här diskuteras vid jämförelse mot författarinnans resultat. Undersökningen omfattar perioden 1780-1879 men ’Gaunt (1983a) s. 149 och (1983~) s. 163. 5 Cederlund (1962-64) s. 35 och 45. S Zemell-Durhan (1990) s. 24. Även Andreasson kommer till ett liknande resultat i Fleninge socken där bönderna i allmänhet överlät sina hemmansdelar till söner och mågar vid en ålder på mellan 60-70 år, se Andreasson (1985). 153 omfattar endast 31 undantagsöverenskommelser, vilka i sin tur är klassindelade i perioder om fem år och något medelvärde redovisas inte. 22 av de 31 noterade resultaten representerar åldrar från 56 år och äldre vilket gör att en uppskattad medelålder för perioden som helhet kan tankas ligga i nivå med de resultat som redovisats i föreliggande arbete. Förbehåll görs här med anledning av det ringa underlag som Rosens undersökning kan sägas vila på.7 Hugo Högnäs redovisar i sin undersökning från Österbotten att från tiden 1825 till 1890 stiger undantagstagarnas ålder från 58.8 år till 62.8 år för män och för kvinnor är motsvarande uppgifter 55.4 och 59.9 år. Ett problem att uppmärksamma i anslutning till detta är att Högnäs skiljer på synring för en person och sytning för två personer. 1 jamförelsen har ansetts mest relevant att använda den senare kategorin eftersom undantagstagarna i vår undersökning till övervägande del är gifta par.* En översiktlig bedömning av uppsatsens resultat i anslutning till andra empiriska studier ger vid handen att undantagstagarnas ålder i undersökningar som baseras på svenskt material kan antas ligga nära 60 år under den period som här studerats, vilket kan anses motsvara en rimlig ålder för pensionering i det samhälle som undersökts. Ett arbete från det egentliga Finland ger ett markant annorlunda resultat vilket understryker betydelsen av att generella teorier och utsagor om det agrara samhällets undantagsinstitution bör baseras på ett j7ertuZ systematiska undersökningar utgående från skilda socio-ekonomiska miljöer. Har kan påminnas att den pensionsålder som redovisats ovan är den teoretiskt lägsta möjliga åldern för pensionering och att en del bönder kan förmodas ha behållit husbondeväldet ännu något år efter kontraktets upprättande. Av de bönder som överlät sina gårdar och var fullt friska kan en del antas att efter förmåga ha fortsatt att arbeta på gården. Andra överlät hemmansdelen i samband med sjukdom oMeller att orken började tryta. En vanlig formulering i de undantagskontrakt som studerats rör just frågor om sjukdom och avtagande krafter som till exempel följande inledningsmening till ett kontrakt, “Som min förmåga ej tillåter att längre Kunna förestå, och tillbörligen skiöta mitt erfliga skattehemman”.9 ’Rosén (1994) s. 214. 8 Högnäs (1938) s. 187. * UK. nummer 19 - 1790 Nederluleå (LILA.). 154 Vilka var köparna? Frågor om köparnas slaktrelationer till säljama, deras civilstånd och ålder samt om giftermål skedde i anslutning till kontraktens upprättande penetreras i följande undersökningar. 1 undersökningen om förhållandet mellan undantagskontraktens tillkomst och den tillträdande generationens önskan om giftermål diskuteras avslutningsvis eventuella kausala samband utifrån aktuell teori. 1 sammanhanget är det viktigt att uppmärksamma att begreppet släkt kan innefatta olika relationer i olika kulturer och historiska kontexter. Vad som upp levs som nära slakt i ett förindustriellt samhälle behöver inte nödvändigtvis vara samma sak etthundra år senare. 1 samhällen dar avstånd är betydande hinder för kommunikation och hushåll inte endast består av mamma, pappa och barn utan också av en farfar och en farmor, en piga och en dräng, kan släktbegreppet antas ha haft en annan innebörd än i dagens industrisamhälle.‘0 1 uppsatsen har bedömts mest intressant att studera om köparna av hemmansdelen och därmed de presumtiva undantagsgivarna var barn till säljama eller ej. Utifrån vad som har framkommit i undantagskontrakten och delvis kompletterat med uppgifter från husförhörslängder, har en grov kategorisering genomförts så att tia släkt kommit att motsvaras av söner samt döttrar och mågar. Avlägsen släkt innefattar bror, syster, styvson, brorson och sonson. Oskyld utgörs av de personer som inte alls är slakt med säljama.” ‘O För en mer utförlig diskussion om begreppet slakt med anknytning till svensk agrar historisk forskning se Rosén (1994) s. 56 ff. och 161 ff. ” Antalet oskylda köpare i denna studie överensstämmer inte med antalet i den undersökning som studerar skillnaden mellan skyld och oskyld vad gäller förhållandet mellan pris och det taxeringsvarde som åsatts gården. Detta har sin grund i att den undersökningen omfattar uppgifter från alla perioder men endast de medåsatta taxeringsvärden. 155 Undersökningens resultat Diagrum 28. Köpare till hemmansdelar vilka omfattades av en undantagsöverenskommelse, eventuellt släktskap med säljaren. Nederluleå och Råneå 1823-1878. 1823.25 1876.78 1855.57 Källa: UK. Nederlulea och Rineå 1823-25, 1855-57 och 1876-78, HFL. Nederlulea 1821-94 och Råneå 1816-99 (HLA.) samt förkortade husförhörslängder Nederlulea och Rineå 1870 och 1880 (RA.). Av diagram 28 kan konstateras att 90% och däröver av tillträdarna i samtliga undersökta perioder utgörs av barn till köparna och ingifta mågar. De små förändringar som kan noteras över tid förefaller svåra att förklara utifrån systematiskt verkande orsaker utan kan sammanhänga med faktorer av slumpmässig karaktär. Ett mönster av stabilitet kan i stället anses prägla perioden som helhet. 1 undersökningen synliggörs dessutom att vad som här definierats som avlägsen släkt nästan inte alls förekommer som köpare, Under perioden 185557 finns noteringar för avlägsen släkt och då endast med 3%. Vanligare är då att en oskyld köper även om detta också får anses förekomma relativt sällan. 1 den första och den sista delperioden ligger noteringarna på omkring 10% av köparna 156 medan samma kategori nästan helt saknas under mellanperioden. Eftersom försäljningar till oskylda köpare är relativt få till antalet kan dessa antas sammanhänga med att undantagstagarna inte hade fått några egna barn eller att de egna barnen hade dött innan de uppnådde vuxen ålder. Undersökningens utfall liknar i stort det resultat som Cederlund redovisar i sin studie från Mönsterås socken där 84% av köparna var nära släkt, 5% var avlägsna släktingar och 11% var oskylda. Jämförelsen får dock betraktas som en mycket ungefärlig sådan på grund av att kategorisering och tidsperiodisering anses vara olika i undersökningama.‘2 Diagram 29. Köpamas/tillträdamas ålder vid tidpunkten för undantagskontraktets upprättande. Nederluleå och Råneå1823-1878. - 1823.25 1855.57 1876.78 Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1823-25, 1855-57 och 1876-78 (HLA.), HFL. Nederluleå 1821-94 och Råneå 1816-99 @ILA.) samt förkortade husförhörslängder Nederluleå och Råneå 1870 och 1880 (RA.). ‘* Cederlund (1962-64) s. 34 f. 157 Köparnas ålder under den studerade perioden uppvisar enligt diagram 29 ovan en svagt stigande trend.‘j Under den första delperioden är man i medeltal 26 år gamla, 1855-57 29 år samt under den sista mätperioden noteras 30 Ar och en liknande utveckling kan även märkas för kvinnor. Den enda period där man och kvinnor skiljer sig åt är i mellanperioden på 1850~talet där kvinnor har en något högre medelålder än män. Under perioden som helhet stiger köparnas ålder med fyra år räknat från den första till den sista mätperioden. Detta resultat kan studeras tillsammans med den tidigare i denna undersökning redovisade studien av säljamas ålder vid undantagskontraktens uppgörande (se diagram 27 ovan). Även i den undersökningen noteras en svagt stigande trend under perioden som helhet. Det kan vara möjligt att den förändring som noteras i respektive undersökning har ett visst samband på så vis att den stigande åldern kan tankas vara en funktion av en allmänt ökad livslängd. En jämförelse med Cederlund visar att resultatet av uppsatsens undersökning korresponderar väl med köparnas ålder vid undantagskontraktens upprättande i Mönsterås under åren 1869-1890. P% grund av Cederlunds periodisering är resultaten naturligtvis inte fullt jamförbara men det medeltal som redovisas för köparna på 28.5 år motsvaras relativt väl av resultaten ovan.14 Sambandet giftermål och undantagskontraktens upprättande 1 litteraturen förekommer påståenden om ett samband mellan den unga generationens önskan att få gifta sig och upprättande av undantag. David Gaunt menar att eftersom gårdarna uppläts när undantagstagarna var relativt unga så kan inte överlåtande av gården haft samband med undantagstagarens avtagande krafter.” Bilden är nagorlunda klar. Den ålder, vid vilken en jordbrukare överlät sin gård under sin livstid, hängde ihop med den yngre generationens längtan att ta över och gifta sig. Ju tidigare man gifte sig, desto tidigare trädde undantagen i kraft. Det verkar inte alls som om fysisk svaghet är nagon avgörande faktor.r6 Is Om köparen var ogift vid kontraktstillfälet och därefter gifter sig, har åldern för den tillblivande makan inte registreras i denna delundersökning. ” Cederlund (196264) s. 45. l5 Gaunt (1983~) s. 164. Se även diskussionen ovan under ‘Ålderspensionär eller slöfock?‘. ta Gaunt (1983a) s. 151. 158 Zemell-Durhan fann i sin forskning om Kubbe by i Ångermanland att det förhöll sig precis tvärtom. Ingen koppling mellan barnens önskan att gifta sig och upprättande av undantaget kunde noteras. Icke ovanligt var istället att barnen gifte sig innan övertagande av gården och att de tillsamman med sina egna barn bodde i lag med föräldrarna innan gården övertogs mot undantag.” Dessa antaganden om förhållandet mellan köparnas giftermål och upprättande av undantagskontrakt förefaller möjliga att diskutera utifrån de undersökningar som presenteras nedan. Om tiden för gårdsöverlåtelsen sammanhänger med ungdomarnas önskan att få gifta sig bör giftermålen ske efter kontraktens undertecknande eftersom det unga paret då kan anses ha ‘sitt på det torra’, det vill säga ha förvärvat äganderätten till hemmansdelen. Om Gaunts antagande generellt sett är riktigt bör alltså giftermålen ha skett efter avtalen om undantag. Om det däremot visar sig att undantagstagarna redan är gifta vid tiden för undantagskontraktets upprättande bedöms barnens önskan om att få gifta sig inte nödvändigtvis ha något samband med tidpunkten för upprättandet av dessa avtal. ” Zemell-Durhan (1990) s. 40 ff. 159 Undersökningens resultat Diagram 30. Köpamas/tillträdamas civilstånd vid tidpunkten för undantagskontraktets upprättande. Nederluleå och Råneå 1823-1878. 704 65 1823.25 1855.57 1876.78 Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1823-25, 1855-57 och 1876-78 (HLA.), HFL. Nederluleå 1821-94 och Råneå 18 1699 @ILA.) samt förkortade husförhörslängder Nederluleå och Råneå 1870 och 1880 (RA.). Av diagram 30 framgår att under den första perioden var ungefär hälften av köparna gifta vid tiden för kontaktens undertecknande och under de två senare undersökningsperioderna konstateras att det blivit allt vanligare att köparna är gifta i samband med undertecknandet av kontrakten. Under den sista perioden är nästan två tredjedelar av gårdstillträdarna gifta. Av de som inte var detta var så gott som samtliga män, i det har fallet 75 av 76 köpare. Om Gaunts antagande hade varit riktigt borde inte en så betydande andel av köparna ha varit gifta, men förklaringen kan vara att undantagstagarna gifte sig direkt i anslutning till kontraktsskrivandet. För att få svar på frågan måste alltså studeras om undantagstagarna gifte sig före, i samband med eller efter kontraktstecknandet. 160 Tabell 7. Köparnasltillträabxas gifternå1 i relation till tidpunkten för undantagskontraktets upprättande. Nederluleå och Råneå 1823-78. Period Tidpunkt för giftemål visavi kontraktets upprättande >2 år före 2-0 år före 0 år 0-2 år efter >2 år efter Före i % Efter i % 1823-25 6 12 6 7 18 37 51 1855-57 20 15 8 10 11 55 33 1876-78 24 16 10 9 5 63 22 Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1823-25, 1855-57 och 1876-78 (HLA.), HFL. Nederluleå 1821-94 och Råneå 181699 (HLA.) samt förkortade husförhörslängder Nederluleå och Råneå 1870 och 1880 (RA.). 1 tabell 7 kan avläsas att under perioden på 1820-talet är 37% gifta innan kontraktens upprättande och 51% är det inte. 1855-57 är 55% av köparna gifta innan undantagskontraktens upprättande och under den sista delperioden 18761878 är hela 63% av köparna redan gifta innan undantagskontrakten skrivs. Kontraktens upprättande låter sig därmed svårligen förklaras utifrån den unga generationens önskemål att få gifta sig, eftersom köparna till betydande del redan är gifta när kontrakten formuleras. Fördelningen av gifta och ogifta i samband med avtal om undantagskontrakt förefaller därför inte kunna verifiera Gaunts påståenden. Sammanfattande diskussion 1 kapitlet har undersökts frågor sammanhängande med vem som var köpare respektive säljare. Majoriteten av säljama har befunnits vara gifta par och av de 20-30% som var ensamstående var under undersökningsperiodens början majoriteten kvinnor. Förhållandet mellan kvinnor och man ändrades därefter så att man var i majoritet av de ensamstående under slutet av perioden. Köparna var till 90% och däröver säljamas egna barn. 1 denna kategori ingick även de mågar som gifte in sig i familjen och fick stå som köpare vid hemmanets försäljning. 161 Tre av undersökningarna i detta avsnitt om relationerna mellan säljare och köpare kan till viss del sägas samvariera. För det första kan registreras att säljama är relativt sett gamla redan under den första perioden med en genomsnittlig ‘pensionsålder’ på 58 år och de blir sedan allt äldre under undersökningsperioden som helhet. 1 den sista mätperioden är undantagspersonerna i genomsnitt 61 år gamla vilket får anses vara en betydande ålder i det agrara samhälle som här studeras. 1 studien om köparnas ålder kan konstateras samma trend i utveckling mot allt äldre individer i samband med undantagsavtalens upprättande. Under den första mätperioden är tillträdarna till hemmanet i genomsnitt 26 år och i den sista delperioden 30 år. Den avslutande undersökningen visar att köparna vid undantagens upprättande i allt högre grad under perioden som helhet är gifta i samband med att avtalen nedtecknas. 1 den inledande perioden kan konstateras att 46% av gårdsövertagarna är gifta medan det i den sista perioden är hela 68% som är det. Ett möjligt samband här emellan skulle kunna tankas utgå från att överlåtelsen av gården i betydande utsträckning är avhängigt att krafterna hos den verksamme husbonden börjar avta och att han därför önskar ordna med ett generationsskifte inom familjen. Köparens ålder vid övertagandet blir därmed en funktion av när den gamle bonden önskar träda tillbaka. Om medellivslängd och standard ökar över tid, kan det förväntas att bonden då kommer att skjuta upp sitt tillbakadragande ett antal år. Som en funktion av detta bor då också åldern för tillträdaten av hemmanet öka, vilket det också gör i den här undersökningen. Det ökande antalet gifta tillträdare under perioden kan då ses som en funktion av att den generation som tilltrader blir allt äldre under den studerade perioden och därmed i allt högre utsträckning kan antas vara gift vid avtalandet om undantag. 1 denna ansats till förklaringsmodell ligger bedömningen att överväganden kring överlåtelser av hemmansdelar är praktiska avvägningar sammanhängande med säljarens ålder och inte med den unga generationens önskan att gifta sig. Betonas bör dock att detta är att betrakta som en löst formulerad hypotes med avseende på de förändrade relationer vilka kan noteras i undersökningen. Denna aspekt bedöms dock mer fruktbar att undersöka än den förklaring som utgår från ett konfliktfyllt förhållande mellan olika generationer. 162 11 HUR VANLIGT VAR DET ATT ‘SÄTTA SIG’ PÅ UNDANTAG? Under denna rubrik närmar sig författarna frågan om hur vanligt förekommande traditionen att skapa sig ett undantag egentligen var i de undersökta områdena och hur detta förändrades över tid. 1 den första avdelningen görs detta genom att se på hur många nya undantag som skapades. Följande avsnitt ägnas åt en diskussion om hur förekomsten av undantag egentligen kan mätas och den sista delen behandlar slutligen frågan om bland vilka bönder undantagsinstitutionen kan sägas ha varit mest förekommande. Hur många undantag tillkom under den undersökta perioden? Den traditionella uppfattningen om undantagsinstitutionen är att denna under 1800-talet var på väg att försvinna i stora delar av landet. 1 början av det här seklet skall den till och med ha varit helt borta från delar av landskap som till exempel södra Skåne samtidigt som Norrland skall ha varit ett av de få områden där undantagen fortfarande var relativt vanliga. Den här bilden återfiins bland annat hos David Gaunt vid flera tillfällen och uppgifterna härstammar ursprungligen från Nils Wohlins undersökning som ingick i emigrationsutredningen. Förutom dessa bidrag uppmärksammas undantagsinstitutionens förändring över tid bara av Carl Olof Cederlund, som visade att i Mönsterås socken minskar bruket att sätta sig på undantag under första hälften av 1900-talet för att försvinna helt efter 1948 då det sista kontraktet nedtecknades.’ Ett tänkbart sätt att se hur undantagens utbredning förändrades i de undersökta socknarna är att närmare kontrollera hur många nya undantag som tillkom under den undersökta perioden. Det vill säga i praktiken det antal som författarna har använt sig av till föreliggande arbete, vilket presenteras i tabell 8 nedan. ’ Gaunt (1983a) s. 156 och (1983~) s. 169 och Cederlund (1962-64) s. 41. Jämför även Wohlin (1910) s. 35 och Morell (1983) s. 18. Högnäs diskuterar inte saken vidare i sin undersökning. Högnäs (1938). 163 Tabell 8. Antalet nya undantagsöverenskommelser tillkomna under undersökningsperioden, Nederluleå och Råneå 1790-1895. Ar Antal Summa År Antal Summa År Antal 1790 15 1855 21 1893 34 1791 17 1856 23 1894 23 1792 10 1857 12 56 1895 12 1823 17 1876 25 1824 19 1877 21 1825 17 1878 20 66 (X 286) 42 53 Summa 69 Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1790-92,1823-25,1855-57,1876-78 och 1893-95 (HLA.). Tabell 8 visar att sett i absoluta tal förefaller antalet undantag öka mellan 1790 och 1895, från 42 till 69 nya överenskommelser. Att det sker en viss ökning är kanske inte så konstigt eftersom 1800-talets hemmansklyvning resulterade i betydligt fler brukningsdelar än tidigare och därmed en potentiell möjlighet för fler att skapa sig ett undantag. Detta förhållande belyser svårigheten att med säkerhet uttala sig om utvecklingen över tid vad gäller undantagens utbredning. 1 uppsatsens inledning berördes det faktum att kontrakten inte alltid återfanns i den volym där de borde ha återfunnits, det vill säga ett kontrakt från 1893 kunde av olika anledningar hittas i handlingarna för år 1894 eller -95. 1 tidigare undersökningar har detta inte bedömts ha någon betydelse eftersom de senare påträffade kontrakten inte avviker i struktur eller innehåll från de ‘vanliga’ kontrakten. Här blir det däremot avgörande att alla kontrakt som skrevs inom en viss period också kan studeras, annars blir jämförelsen missvisande. Ett mörkertal kan delvis anas genom att studera fördelningen inom respektive period som anges i tabell 8 ovan. Antalet kontrakt för varje år inom en period skiljer sig åt kraftigt i flera av fallen, till exempel på 1890-talet då för 1893 noteras 34 kontrakt och för 1895 bara 12. 164 Skillnaden kan förklaras i termer av minskat behov av undantag men också ses som ett tecken på att ett antal kontrakt har undgått att bli noterade överhuvudtaget. En annan komplikation är att antalet brukningsdelar förändras, kraftigt under 1800~talet, delvis på grund av hemmansklyvningen men också beroende på den ökande nyodlingen. Det torde vara så att antalet gårdar ökar betydligt mer än antalet undantagsöverenskommelser som i sin tur stiger med 64% över det dryga seklet, vilket innebär att resultatet av tabell 8 i själva verket är att det blir mindre vanligt med undantag i de undersökta socknarna. Eftersom författarna endast haft tillgång till antalet nya undantag går det inte att med någon säkerhet konstatera när minskningen sker, hur stor den är och inte heller att den egentligen har ägt rum. Det här kan tyckas som självklarheter men uppmärksammas inte alls av Cederlund som bara noterar undantagens absoluta fördelning över tid.’ Uppsatsförfattarna har i arbetet strävat efter att genomföra en undersökning avseende förekomsten av undantagskontrakt relaterat till det totala antalet hemmansdelar i socknarna, något som tyvärr har befunnits omöjligt att realisera. Detta har sin grund i att uppgifter om hur många brukningsenheter det fanns under de olika perioderna är att betrakta som något svåråtkomliga. 1 de två fall där detta trots allt har påträffats har dessa inte bedömts vara användbara för undersökningens genomförande. Vad gäller Nederluleå finns uppgifter för 1825 och 1850, men då bara för ett fåtal byar. För Råneå föreligger uppgifter från i stort sett de fyra sista undersökningsperioderna, men noteringarna är dock svåra att använda eftersom det inte helt klart framgår vad som ingår i de olika summorna som där redovisas.’ Detta medför att det är svårt att svara på den ställda frågan om det blir mer eller mindre vanligt att ‘sätta sig’ på undantag i Nederluleå och Råneå socken under perioden 1790-1895. Det förefaller som att det blir mindre vanligt, men hur mycket och vid vilken tidpunkt är inte säkerställt. 1 nedanstående avsnitt utvecklas därför detta tema av författarna där ett antal förslag till lösningar skisseras och diskuteras. 2 Egerbladh (1987) kapitel 8. Jämfor Cederlund (196264) s. 41. 3 Jägare (1955) s. 281, Öhlund (1955) s. 331 f. och Enequist (1937) s. 229 och 281. Det är möjligt att använda de kommenterade beskrivningarna till den ekonomiska kartan för att se hur m%nga brukningsdelar det fanns, men denna är för socknarna daterad 1868 respektive 1869. För att avgöra om det blev mindre vanligt eller ej återstår dessutom att finna fler jämförelsepunkter än denna. Se Beskrörring rill kurran @er Neder-Lule härad (1868) och Beskrifning till kartan @er Rdne härad ( 1869). 165 Är det möjligt att mäta hur vanligt förekommande undantagen var? Den ursprungliga frågan om hur vanligt det var att sälja sitt hemman mot livslång ersättning i natura, är förmodligen mycket svår att svara på. En teoretisk möjlig lösning är att försöka ta reda på hur många undantag som var i kraft under olika perioder. Eftersom en undantagstagare kunde leva ett antal år efter det att överenskommelsen nedtecknades betyder detta att det blir nödvändigt att gå tillbaka kanske 20-30 år tillbaka i tiden före respektive period och studera varje kontrakt som hittas under dessa år. Personuppgifterna skall därefter jamföras med husförhörslängder eller dödböcker för att se när mottagarna avled. Ett annat alternativ är att här noggrannt studera husförhörslängderna eftersom där anges för varje hemmansdel de på gården boende personernas relation till husbonden, till exempel syster, dräng eller undantagsman och liknande. Tyvärr har det vid kontroll av detta visat sig vara ganska sällsynt att undantagspersonerna noteras som sådana, vilket betyder att ett okänt antal skulle undgås att notera vid användande av denna metod. Genom att jämföra antalet försäljningar av gårdar där undantag upprättas med det totala antalet fastighetsförsäljningar, skulle det vara möjligt att se en eventuell förändring av förekomsten över tid. Problemet är här att hitta alla hemmansförsäljningar, vilka dels är svårfunna i allmänhet, dels kan återfinnas i skilda volymer i häradsrättens handlingar. Eftersom tryckta uppgifter om antalet brukningsenheter i socknarna inte föreligger i en sådan utsträckning och av en sådan kvalité att dessa kan användas för att jämföra med antalet nya undantag, måste detta först undersökas vidare. Ett sätt att göra detta kan vara att studera husförhörslängderna där de olika hemmansdelarna finns angivna. Ibland är dock dessa svårtydbara när flera brukningsenheter är belägna under ett och samma hemman och hemmansklyvningen gör att det hela tiden blir fler enheter. Alternativet till detta skulle kunna vara att använda mantalslängder, där hushållen också finns registrerade.4 Att studera undantagsinstitutionens förekomst.och dess förändring över tid är en intressant fråga för att erhålla en mer komplett bild av hur den praktiserades i det undersökta området. Detta inte minst som uppgifterna om utvecklingen i litteraturen är något knapphandiga och härstammande fn!tn i princip en enda källa ’Thorsell & Schenkmanis (1993) s. 114 ff. 166 eller undersökning. Hållande i minnet diskussionen ovan om hur detta kan utföras är dock författarnas uppfattning att en dylik undersökning kan vara förenad med vissa svårigheter och metodproblem. På vilka gårdar skapades undantag? 1 denna avslutande del diskuteras bland vilka bönder i Nederluleå och Råneå som det var vanligast att sälja sin gård mot ett undantag. Frågan hur man skall socialt sett skall skilja bönderna åt under det studerade seklet har tidigare berörts och här används samma utgångspunkt, det vill säga jordinnehavet mätt i mantal. Det skulle även vara av intresse att studera förhållanden som böndernas förmögenhet för att ytterligare komplettera bilden av hos vilka bönder som ett undantag skapades, men detta bedöms såsom varande utanför uppsatsens ram.5 För att se vilken storlek på gårdarna som var vanligast har en kategorisering av de studerade hemmansdelarna genomförts med avseende på mantalsstorlek. Fyra grupper av hemmansdelar har skapats omfattande större än eller lika med 1/4, mindre än 1/4 till och med 1/8, mindre än 1/8 och större än 1/16 samt slutligen mindre än eller lika med 1/16 mantal. En tidigare kategorisering representerande tre kategorier där de två mellangrupperna var ihopslagna befanns inte kunna visa de trendmässiga förändringarna tillräckligt tydligt varför föreliggande lösning istället valdes. 5 Ett smärre antal undantagskontrakt har av olika anledningar icke kunnat studeras i det här avseendet, bland annat beroende på att mantalet inte har angivits eller varit omöjligt att tyda. Sammanlagt handlar det om sex kontrakt fördelat på perioderna 1823-25: 1, 1855-57: 2, 1876-78: 2 och 1893-95: 1. 167 Undersökningens resultat och tolkning Tabell 9. Storleken på hemmansdelar vilka omfattades av undantagsöverens- kommelser. Nederluleå och Råneå 1790-189.5. Period Storlek mätt i mantal > 114 < 1/4 t.o.m. 1/8 < 1/8 och > 1/16 5 1/16 43% 5% 23% 48% 17% 12% 1790-92 52% 1823-25 1855-57 6% 48% 24% 22% 1876-78 2% 28% 22% 48% 1893-95 3% 15% 32% 50% Kälia: UK. Nederluleå och Råneå 1790-92, 1823-25, 1855-57, 1876-78 och 1893-95 (HLA.). 1 den första perioden dominerar de mantalsmässigt stora hemmansdelarna på 1/4 mantal eller mer enligt tabell 9 ovan med 52% av samtliga kontrakt. En iögonfallande minskning sker sedan till den andra undersökningsperioden där istället den större av de två mellangrupperna noterar 48%. Minskningen för de största hemmanen fortsätter till 1850~talet för att sedan plana ut runt bara ett par procentenheter. Mellan 185557 och 1876-78 minskar den genomsnittliga storleken ytterligare och i båda de sista perioderna är den minsta storlekskategorin omfattande hemmansdelar vilka är mindre än 1/16 den vanligast förekommande bland de gårdar som säljs med undantag med 48% respektive 50% av samtliga enheter. Det allmanna intrycket av vilka bönder som sålde sin gård och ‘satte sig’ på undantag är att dessa tillhörde ett brett storleksspektrum av de brukningsenheter som fanns representerade i socknarna. Den accelererande hemmansklyvningen under 1800-talet är tydligt märkbar i materialet eftersom storleken mätt i mantal hela tiden minskar. Det är inte möjligt att uttala sig med någon absolut säkerhet om resultatet av denna undersökning eftersom kännedom om hela gårdsstrukturen 168 avseende storlek saknas. Det förefaller dock som att fördelningen skulle kunna motsvara de verkliga förhållandena i det undersökta området. Gårdarna med undantag skulle därför kunna sägas utgöra ett förhållandevis representativt tvärsnitt av alla brukningsdelar i socknama.6 Sammanfattning 1 kapitlet behandlas frågor sammanhangande med hur vanligt det var att ‘sätta sig’ på undantag. Det visas att i absoluta tal ökade antalet undantag under perioden men om hemmansklyvning och nybruk raknas in i undersökningen blir resultatet antagligen att undantagen i förhållande till antal brukningsenheter minskar. Frågan kan dock på grund av källäget inte anses besvarad i uppsatsen. Undersökningen om på vilka gårdar det skapades undantag visar att detta förmodligen följer hemmansklyvningen och att tagande av undantag inte kan anses sammanhänga med gårdarnas storlek. ’ Cederlund menar att det var på “medelstoragbdar” som de flesta undantag påträffades. Vad som avses med detta är dock något oklart. Cederlund (1962-64) s. 23. 169 12 HUR BETUNGANDE VAR UNDANTAGEN? 1 denna avslutande del av undersökningen behandlar författarna tre frågor som alla har en koppling till rubriken ovan, det vill säga om hur betungande undantagen var. 1 ett första skede redovisas hur vanligt det var med så kallade dubbla undantag som kunde belasta hemmansdelarna. Vidare utreds om ersättningen minskades vid den ena makans/makens död eller ej och avslutningsvis uppmärksammas frågan om hur länge undantagen belastade gårdarna. Hur vanligt var det med dubbla undantag? Det skall inledningsvis poängteras att ett dubbelt undantag inte är samma sak som att undantaget även omfattade personer i andra hand, till exempel säljarens omyndiga barn eller andra individer. Med dubbelt undantag menas i stället att vid upprättande av ett undantag medföljer därutöver en äldre överenskommelse så att gården får försörja inte bara säljaren och hans hustru utan dessutom ytterligare en eller flera personer. Oftast handlar det om att en far säljer till sin son och att någon av faderns föräldrar fortfarande är i livet och har ett eget undantagskontrakt. 1 dessa fall med dubbla undantag kan alltså hushållen representera ända upp till fyra generationer omfattande farfar, far (säljaren), son (köparen) och sonson. Vad som ingick i undantaget för en gammelfarfar eller gammelfarmor är svårt att svara på. 1 de undantagsprotokoll som studerats i detta arbete finns endast antecknat att de bestämmelser som gällde för ett äldre undantag skulle fortsätta att gälla även vid denna försäljning. Att återfinna dessa äldre undantagskontrakt kan vara förenat med vissa svårigheter eftersom datum ofta saknas för avtalens upprättande, vilket betyder att åtskilliga decenniers undantagsöverenskommelser måste studeras. 1 det här sammanhanget kan det tankas vara så att en del av dessa dubbla undantag är av karaktaren ospecificerade eller något specificerade, eftersom studien visar att dessa kategorier var vanliga under den inledande perioden 170 1790-92. Kontrakten kan då antas ha innehållit stadganden om försörjning i hus och bröd och eventuellt ett undantaget stycke åkermark. Ett exempel på hur det dubbla undantaget formulerades i kontrakten är följande fall fr% Nederlulea, där Erik Eriksson förmodligen är säljarens svärfar: och skall dett vore barn och efterkommande det vare sig skyld eller oskyld, åligga att alla de rättigheter som gamla Fadren Erik Eriksson sig förbehållitt och dess skyld$heter tillhöra enligt Hemmansafhandling af den 1O:de november 1801 böra först upfyllas. 1 undersökningen anses det mycket viktigt att klarlägga om dubbla undantag var vanligt eller inte. Dubbla undantag kan antas ha inneburit att hemmanet ur försörjningssynpunkt belastades hårt eftersom en gammelfarfar eller -mormor förmodligen inte kunde ha bidragit annat än marginellt till gårdens försörjning. Genom att studera förekomsten av dubbla undantag blir det även möjligt att undersöka om generationsväxlingen vid gårdarna hanger samman med säljamas ålder. Om undantagens upprättande sammanhänger med att jordbrukaren på grund av åldersskäl önskar att något av barnen skall ta över, då bör det inte finnas många dubbla undantag eftersom säljarens egna föräldrar då borde vara döda. Det blir också möjligt att notera om någon förändring har ägt rum i förhållande till tidpunkten för kontraktens upprättande och säljarens ålder. Om det i någon delperiod finns avsevärt fler dubbla undantag än i andra, kan det tyda på att säljama då har ‘pensionerat’ sig tidigare och av andra skal än ålder. Detta skulle i så fall ge stöd åt tolkningen att undantagstagarna på grund av konflikt mellan generationer kan ha valt att tanka på egen kortsiktig bekvämlighet och inte tagit hänsyn till barnens möjlighet att på lång sikt skapa sin försörjning på gården. Ett fåtal dubbla undantag och liten förändring under perioden bör sammanfattningsvis peka på att undantagens upprättande sammanhänger med jordbrukarens ålder och att det är fråga om ett generationsskifte i jordbruket samt att detta mönster är bestående över tid. Många dubbla undantag och stor förändring kan tyda på att den avträdande generationen har ‘pensionerat’ sig i förtid och att detta eventuellt skulle kunna sammanhänga med den generationskonflikt som är grundbulten i David Gaunts teori om undantagsinstitutionen.* ’ UK. nummer 16 - 1823 Nederluleå (HLA.). p Gaunt, till exempel (1983a) och (1983~). 171 Undersökningens resultat Diagram 31. Förekomst av dubbla undantag i undantagsöverenskommelser. Nederluleå och Råneå 1790-1895. 17w92 1823-7.5 1855.57 187678 1893.95 Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1790-92, 1823-25, 18.5557, 1876-78 och 1893-95 (HLA.). Undersökningen vilken åskådligörs i diagram 31 ovan visar att förekomsten av kontrakt som sulcnar dubbla undantag dominerar under perioden som helhet med procentsatser på mellan 86 till 100% i de olika delperioderna. Kontrakt med dubbla undantag återfinns i de fyra sista perioderna men saknas helt 1790-92. Under perioden 1855-57 är antalet dubbla undantag mest frekvent förekommande, vilket i absoluta tal innebär 8 kontrakt. Avslutningsvis kan konstateras att av de 286 kontrakt som undersökts återfanns endast 15 stycken med dubbla undantag. 1 procent raknat innebar detta att 5% av kontrakten har dubbla undantag och att således 95% inte har det. Fördelningen av undantag över tid bör därför beaktas mot att de procenttal som anges för dubbla undantag endast representerar enstaka kontrakt. 172 Tolkning av resultatet De mycket sparsamt förekommande dubbla undantagen anses kunna ge stöd för tolkningen att undantagens upprättande i första hand är avhängigt jordbrukarens ålder och således är att betrakta som naturliga generationsskiften när hemmansägarens ork började tryta. Denna slutsats kan diskuteras med hansyn taget till de resultat som tidigare redovisats dar jordbrukarens ålder under undersökningens period som helhet visar en svagt stigande tendens från 59 år i den första till 62 år i den sista delperioden, vilket kan anses vara en ansenlig ålder i det lokalsamhälle som här studeras. Den andra möjliga slutsatsen av undersökningen är att den förändring som kan noteras mellan olika perioder svårligen kan betraktas som ett uttryck för en trend, på grund av det fåtal kontrakt som omfattas av dubbla undantag. Det dominerande intrycket måste även raknat över tid antas vara att det mönster för generationsskifte, beroende på säljarens ålder vid upprättande av undantag, är stabilt över perioden i sin helhet. Denna ståndpunkt kan finna stöd i undersökningens resultat där undantagskontrakt utan dubbla undantag representerar langt över 90% i fyra delperioder och som lägst 86% under en delperiod. Undersökningen kan därmed inte sägas verifiera tidigare ovan diskuterade antaganden om att säljama tog undantag tidigare än vad deras ålder kan ha motiverat. Inte heller kan den sägas ha verifierat påståendet enligt Gaunts teori att generationskonflikter skulle ha uppträtt från och med den senare delen av 1700talet när mer detaljerade undantagskontrakt skulle ha blivit mer vanligt förekommande. Om konflikter skulle ha varit vanliga i slutet av 1700-talet och resulterat i att bönderna tog ut en förtida ‘pension’, kunde detta ha avspeglats i en betydande förekomst av dubbla undantag under de första perioderna av undersökningen. Under perioderna 1790-92 och 1823-25 registreras emellertid in alles två stycken dubbla undantag. Tolkningen av undersökningen tar har fasta på att den sparsamma förekomsten av dubbla undantag kan sammanhänga med att hemmansdelarna skiftades på grund av åldersskäl och att detta var att betrakta som en naturlig generationsväxling. Detta mönster anses också uppvisa stor stabilitet över tid eftersom ingen avgörande förändring sker inom den undersökta perioden. De dubbla undantag som eventuellt skulle ha kunnat återfinnas i de första delperioderna, vilka då 173 skulle ha varit upprättade under den senare halvan av 17!Wtalet, lyser helt med sin frAnvaro.3 Minskas innehållet i undantaget vid ena mottagarens död? 1 avtalen har ibland noterats formuleringar om att undantaget skall minskas med hälften vid ena makens/makans död, ibland med förbehållet att tobak och brännvin skulle utgå oavkortat om säljaren skulle överleva sin hustru. Frågan om undantaget skulle minskas eller ej vid ena partens död bedöms också viktig att undersöka i anslutning till frågan om hur betungande undantagen var där en halvering av undantaget vid enderas död bör ha underlättat för den nye hemmansägaren. Om detta är vanligt förekommande i avtalen kan det tyda på att de generationer som levde av gården månade om familjens gemensamma och långsiktiga intresse av att inte belasta gården mer än vad som var absolut nödvändigt. Om undantagen däremot skulle utgå oavkortat vid ena personens frånfälle kan denna bestämmelse tänkas ha syftat till att förhindra försäljning av gården till oskyld man. En gård med endast en person att försörja på undantag skulle i enlighet med denna tanke kunna vara av större intresse för eventuella spekulanter i jord och skogstillgångar. Om undantagen fortfarande skulle utgå oavkortat trots att den ena undantagstagaren var död skulle detta kunna tolkas som ett sätt att behålla hemmansdelen i familjens ägo. Detta förhAllande med ett oavkortat erhållande av undantaget kan även tänkas sammanhänga med eventuella konflikter mellan generationer, där undantagstagaren kortsiktigt tog hänsyn till sina egna intressen och till viss del bortsåg från barnens väl och ve samt gårdens förmåga att på lång sikt bära en betydande försörjningsbörda. Om det förhåller sig så att undantagen skall utgå som vanligt trots att någon av undantagstagarna dör, kan detta ge stöd för den teori om generationskonflikt som David Gaunt har argumenterat för enligt tidigare redovisningar.4 3 Problemet med att generalisera utifrån begränsade empiriska undersökningar kan belysas av Högnäs resultat i det här avseendet. 1 hans undersökning av svenskbygder i Finland noteras så många som ungefär 22% dubbla undantag relaterat till samtliga undantagskontrakt. Cederlund å andra sidan nämner inte förhållandet överhuvudtaget. Jämför Högnäs (1938) s. 209 ff. och Cederlund (196244). ’Gaunt, till exempel (1983a) och (1983c). 174 1 undersökningen har en kategorisering genomförts enligt följande: Ej noterat representerar kontrakt som inte har noteringar om att undantagen skall reduceras eller utgå oavkortade vid ena makans död. 1 kategorin minskas med Il2 ingår de kontrakt som stadgar att ersättningen skall minskas med hälften om en undantagstagare avlider. Minskas inte med Z/2 innehAller i sm tur de kontrakt som anger att undantaget skall utgå oavkortat trots att endera parten har lämnat jordalivet.’ Undersökningens resultat Diagram 32. Förekomst av stadganden om minskning av innehållet i undantagsöverenskommelsen vid ena mottagarens död. Nederluleå och Råneå 1790-1895. Minskas mte mal 1/2 1790.92 1823.25 1855.57 1876.78 1893.95 Källa: UK. Nederluleå ochRåneå 1790-92, 1823-25, 1855-57, 1876-78 och 1893-95 (HLA.). 5 Undersökningen utgår av naturliga skäl från den majoritet av undantagstagare som var gifta vid kontraktens upprättande. Detta innebär att sammanlagt 212 undantagskontrakt har studerats fördelat på respektive period enligt följande, 1790-92: 29, 1823-25: 45, 1855-57: 42, 1876-78: 47 och 1893-95: 49. 1 undersökningen tas endast häsyn till om det är den mer betydande delen av undantaget med mat och kläder som skall behållas eller försvinna vid ena personens död. Därför ingår inte eventuella förbehåll kring uppenbarligen eftertraktade livselexir som tobak och sprit. Inte heller ingz%r ved och varma eftersom dessautgk även om endera parten franfaller. 175 Undersökningen visar i diagram 32 ovan att kategorin Ej noterat dominerar mycket stort under 1790-talet med hela 93% av samtliga undantagsavtal under delperioden. Från den första till den andra perioden sker en mycket markerad nedgång från över 90% till 47%. Kategorins andel av kontrakten förefaller sedan relativt stabil under perioderna 1855-57 med 38% och 1876-78 med 45%. Under den sista perioden uppvisar kategorin ej noterat 71% vilket jämfört med föregående period måste anses vara en betydande uppgång. Sammantaget för denna kategori kan sägas att den utgör en betydande andel inom samtliga delperioder och att den visar en klar nedgång mellan den första och den andra perioden och en likaledes betydande uppgång mellan de två sista perioderna. Kategorin minskas med 1/2 återfinns nästan inte alls under den första mätperioden 1790-92. Noteringen för denna första period är endast 3% av kontrakten. Under 1820-talet representeras däremot kategorin i hela 48% av kontrakten vilket innebär en mycket klar ökning i jämförelse med föregående notering och att kategorin nu är den största av samtliga. Under de två följande delperioderna under 1850- och 1870-talen svarar de kontrakt som minskas med hälften vid endera mottagarens död för 55% av samtliga kontrakt inom dessa perioder. 1 den sista delperioden 1893-95, har denna kategori en notering på 27% av kontrakten vilket i jamförelse med föregående period innebär en betydande minskning. Sammanfattningsvis kan sägas att kategorin minskas med Z/2 i stort sett saknas under den första mätperioden, mellan den första och den andra perioden noteras en mycket kraftig ökning och under de tre mellanperioderna är denna kategori den största av samtliga grupper. Mellan de två avslutande perioderna minskar kategorin markant men utgör fortfarande en betydande andel av kontrakten (27%) i denna delperiod. Kategorin minskas inte med II2 varierar under undersökningsperioden som helhet mellan noteringar på 0% till 7%. Detta resultat innebar att procenttalen endast representerar enstaka kontrakt, vilket medför att eventuella tendenser måste beaktas med en viss försiktighet. Minskas inte med I/2 motsvaras under samtliga undersökningsperioder i absoluta tal av endast 7 kontrakt och denna kategori måste därför anses vara försumbart förekommande i de avtal som stadgar förandringar i ersättning vid den ena undantantagstagarens död. 176 Tolkning av resultatet Att kategorin ej noterat minskar kraftigt mellan de två första perioderna skulle kunna förklaras utifrån iakttagelsen att undantagskontrakten blir mer specificerade mellan dessa perioder. En större detaljrikedom i kontrakten skulle kunna återspeglas i mer allmänt hållna önskemål om ersättningar även i detta fall kan tankas uppvisa förändring mot ett mer specifikt angivande av olika önskemål. Förandringen mellan de två sista perioderna förefaller dock att svår att förklara utifrån detta perspektiv utan kompletterande undersökningar. Minskas med 1/2 ökar kraftigt mellan de två första perioderna vilket kan förklaras med samma faktor som ovan, nämligen att kontrakten blev allt mer specificerade och att detta förfarande även kom att gälla användandet av regler om förändrad ersättning vid den ena partens död. En annan men delvis sammanlänkad förklaring kan ta sin utgångspunkt i att kontrakten under 1790-talet aldrig var väl specificerade utan innehöll en mycket liten del av noggrant angivna konsumtionsvaror och liknande. Begeppet hus och bröd som då dominerade är av naturliga skal svårare att dela i hälften vid händelse av dödsfall jamfört med fem tunnor kom. även om detta är vad som i praktiken också kan ha skett. Den stora andelen av denna kategori under återstoden av perioden kan höra ihop med undantagstagarnas önskan att gården inte skulle belastas mer än absolut nödvändigt av ikraftvarande undantag, vilket kan tolkas som en omsorg om gårdens och familjens gemensamma intressen över generationsgränserna. Nedgången för denna kategori under den sista delperioden sammanfaller med en ökning av antalet undantagstagare som ej noterat sina önskemål. Denna utveckling förefaller vara svår att förklara utan därför kompletterande studier. Kategorin minskas inte med 112 förekommer så gott som aldrig under perioden som helhet. De förklaringsfaktorer som utgår från generationskonflikt eller skydd mot vad som kunde ha uppfattats som fientliga köp från oskyld har därmed ett näst intill obefintligt förklaringsvärde i det här avseendet. Om konflikt mellan generationer eller försök att hindra oskylda köpare att överta gården skulle ha varit för handen, borde undersökningens resultat utfallit på ett omvant sätt. Kan någon alhnän tendens utläsas ur undersökningen så pekar denna istället mot att undantagen konstruerats med tanke på hänsyn till gårdens möjlighet att försörja de som levde på den och därmed allas bästa, oavsett vilken generation man tillhörde. 177 Hur länge varade undantagen? En inte oväsentlig fråga i undersökningen om hur betungande undantagen var för köparna rör spörsmålet om hur lange de varade. För att beräkna hur många Ar som undantagen möjligen kunde belasta gårdarna har skapats ett mått på resursförbrukningen som motsvarar antal år på undantag per undantagsöverenskommelse. Detta mått visar det totala antalet personår som kunde belasta ett hemman med undantag och är på så vis ett mått på resursbelastning.” En med ovan sammanhängande fråga är hur länge undantagen varade som längst. Här beräknas för varje hemman undantagets varaktighet, det vill säga hur lång tid det längsta undantaget varade eller med andra ord, när den sista av undantagstagarna dog.7 Måttet bedöms som ett viktigt komplement till belastningsmåttet ovan eftersom ett undantags varaktighet innebar att undantagsgivaren var ansvarig och bunden till undantagstagaren under deMeS livstid. För att exemplifiera dessa mått är det möjligt att tanka sig ett gift par som lever på undantag och där båda två dör efter 10 år. Då har dessa med sin konsumtion belastat hemmanet med 20 år medan köparna av hemmanet varit ansvariga för undantagstagarnas omvårdnad och skötsel under 10 års tid. 1 ett andra exempel dör en av undantagstagarna redan efter 2 månader, men hennes make lever i ytterligare 20 år. I detta fall är antalet år av resursbelastning också 20 Ar men undantagsgivarna har i detta fall haft ansvaret för undantagstagaren dubbelt så länge som i föregående exempel. 6 Av det totala antalet personår som belastade en hemmansdel görs ett medeltal, det vill säga summa ti per enhet delas med antalet totalt under perioden. Antalår räknas efter kontraktsskrivandet såtillvida att ingen hänsyn tas till om kontraktet har en inbyggd fördröjning i form av stadganden om att hemmansbestyret skall överlåtas när husbonden så bestämmer eller vid ett angivet tillfälle senare än kontraktets upprättande. På detta sätt kommer antalet år som teoretiskt sett kan ha belastat en gård att något överdrivas. Måttet kan vidare inte anses helt rättvisande eftersom män och kvinnor äter olika mycket, men används för att i grova drag diskutera undantagens möjliga resursbelastning på gårdarna. ’Här mäts summan av de som levde längst efter kontraktens upprättande, delat med antalet hemmansdelar. På detta sätt visas hur-länge undantagskontrakten var i kraft som längst i medeltak 178 Det första måttet kan alltså sägas sammanhänga med de ekonomiska resurser som undantagstagarna förbrukar i sin konsumtion och det andra med hur länge undantagsgivarna har ansvar för föräldramas omvårdnad.* Undersökningens resultat Diagram 33. Antal personår på undantag per undantagsöverenskommelse räknat från tidpunkten för kontraktets upprättande. Nederluleå och Råneå 1823-1878. 1823.25 1855-57 1876.78 PaiCd Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1823-25, 185557 och 1876-78 (HLA.), HFL. Nederluleå 1821-94 och Råneå 1816-99 (HLA.), förkortade husförhörslängder Nederluleå och Råneå 1870 och 1880 (RA.) samt dödböcker Nederluleå 1877-1920 och Råneå 1876. 1906 (HLA.). ’ 1 denna undersökning medtas endast perioderna pa 1820-, -50 och -70.talen eftersom det är bara under dessa som det har varit möjligt att beräkna alla födelse- och dödsår. Emedan alla personuppgifter från samtliga kontrakt under de tre perioderna inte haraterfunnits, har detta medfort att summorna for respektive delundersökning inte överensstämmer med det totala antalet kontrakt från dessa perioder. Antalet undantagskontrakt som har varit möjliga att studera i det har avseendet uppgår totalt till 138 stycken fördelat på respektive period enligt följande, 1823-25: 43, 1855-57: 45 och 1876-78: 50. 179 1 den första delundersökningen visas antal personår på undantag per hemmansdel vilka omfattades av en undantagsöverenskommelse räknat i medeltal per period enligt diagram 33 ovan. De två första perioderna visar ett medeltal år per hemman på 29 år medan det under den sista mätperioden är relativt sett betydligt farm eller 22 år. Differensen mellan de första två och den sista delperioden får betecknas som avsevärd. Skillnaden mätt i antal år mellan perioderna är hela 7 år. Fördelningen inom perioderna utmärks av en betydande variation, det kortaste värdet i det här avseendet är ett år och det längsta 65 år. Diagram 34. Undantagens maximala varaktighet räknat från tidpunkten för kontraktets upprättande. Nederluleå och Råneå 1823-1878. 182?-25 1855-57 187678 PtiOd Källa: UK. Nederluleå och Råneå 1823-25, 1855-57 och 1876-78 (HLA.), HFL. Nederlulea 1821-94 och Råneå 1816-99 @ILA.), förkortade husförhörslängder Nederluleå och Råneci 1870 och 1880 (RA.) samt dödböcker Nederlulec! 1877-1920 och Rånea 18761906 (HLA.). 180 1 den andra delundersökningen visas i diagram 34 undantagens varaktighet per hemmansdel räknat i år och mönstret förefaller likartat i jämförelse med den föregående undersökningen. De två första perioderna uppvisar en varaktighet av undantagen på 20 respektive 21 år och i den sista delperioden noteras relativt sett färre Ar än i de två första perioderna. 1 denna period varade det längsta undantaget i medeltal 17 år efter kontraktets undertecknande. Det längsta undantag som har återfunnits varade i 38 år och det kortaste i bara ett år. Tolkning av resultatet Två förhållanden förefaller vara karakteristiska i de föregående undersökningarna. Det första är att undantagen kan ha belastat gårdarna relativt länge, både mätt i antal år som resursförbrukning och i antal år som undantagen varade som längst. Hållande i minnet att detta är teoretiska beräkningar av den längsta möjliga tid undantagen kan ha varit i kraft är det ändå åtskilliga år som dessa kan ha varit i funktion. Det andra karakteristiska draget är den mycket markerade nedgång som uppvisas mellan de sista delperioderna i båda undersökningarna. Detta skulle delvis kunna förklaras av att undantagstagarnas ålder ökat under perioden med tre år men detta förklarar inte den stora differensen och skulle möjligen också ha motverkats av en allmänt stigande livslängd. En rimlig förklaring kan ej i detta arbete ges till den nedgång som här synliggjorts. En svårighet i jämförelsen med andra undersökningar är att måtten för beräkningar av hur länge undantagen belastade hemmanen ej anges tydligt och/eller är beräknade på ett annat sätt än i föreliggande arbete. 1 Högnäs undersökning från österbotten är problemen vid jämförelse att författaren förutom att indela antalet år på undantag i kategorier om en eller två undantagspersoner, ock& använder en uppdelning på minskade och oförminskade undantag vilket inte heller används i undersökningen i det här sammanhanget. De perioder som är jämförbara visar vid en grov jämförelse att undantagen för ett gift par varar ungefär 17 år på 1820-talet, 17 år på -50-talet och 14 år på -70~talet. Beräkningar utifrån antalet resursår som belastar hemmanet förekommer inte alls i Högnäs studie.’ ’ Högnäs (1938) s. 193 ff. 181 Cederlund har för sin del raknat på undantagens varaktighet i Mönsterås och redovisar att undantagen varar i drygt 26 år under perioden 1860-90. Även här föreligger problem vid jamförelse eftersom det inte är bekant hur författaren har beräknat undantagens varaktighet. Dessutom omfattar perioden hela 30 år vilket inte möjliggör någon jämförelse över tid.” Sammanfattning Det inledande avsnittet i kapitlet behandlade frågan om hur vanligt förekommande det var med dubbla undantagsöverenskommelser. Undersökningens resultat därvidlag pekar på att dubbla undantag endast representerade 5% av samtliga undantagskontrakt och därför får anses som mycket sällsynt. Studien om huruvida undantaget minskades med hälften vid en av undantagstagarnas död visade att av de kontrakt där detta överhuvudtaget hade uppmärksammats, fanns endast enstaka kontrakt i vilka stadgades att undantagen ej skulle minskas. 1 övriga kontrakt med något specificerat önskemål angavs att undantaget skulle minskas med hälften vid endera partens död. 1 den avslutande undersökningen konstaterades att det antal undantagsår som kunde belasta hemmanets resurser och det antal år som undantagen varade som längst får betraktas som betydande. 1 båda undersökningarna var antalet år lägst i den avslutande mätperioden 1876-1878. lo Cederlund (1962-64) s. 45. 182 13 AVSLUTNING 1 det här avslutande kapitlet diskuteras två övergripande frågor. Den första behandlar och skall uppfattas som ett försök att sammanfatta undantagsinstitutionen i Nederluleå och Råneå socken. 1 anslutning till detta diskuteras hur betungande systemet med undantag kan ha varit för det samhälle där det praktiserades. Här uppmärksammas också undantagsinstitutionens tillämpande samt föräldramas roll som pensionerade jordbrukare med den yngre generationen som husbonde. 1 den avslutande delen diskuteras det eventuella behovet av en revision av befintlig teori om undantagsinstitutionen utifrån såväl källkritiska och metodiska aspekter som den prövning av teori mot empiri vilken har tillämpats i samband med redovisningen av avhandlingens resultat. Undantagsinstitutionen i Nederluleå och Råneå socken Överenskommelser om undantag i Nederluleå och Råneå socken under perioden 1790-1895 kunde innehAlla väl specificerade önskemål om livsmedel, njutningsmedel, tjänster, en egen jordbit att bruka och mycket annat. Avtalen kunde emellertid också vara ordknappa dokument där undantaget utgjordes av allmänt hållna önskemål om att få leva i hemmansinnehavarens hus och bröd. Mellan de två första perioderna i undersökningen förändras kontraktens utformning i detta hänseende. Antalet avtal som är detaljerade och väl specificerade i sina önskemål ökar mycket kraftigt mellan 1790-92 och 1823-25 och dominerar sedan bilden till och med 1876-78 då därefter denna kategori avtal minskar. Samtidigt som detta kan konstateras blir det av undersökningen att döma allt mer sällsynt att önskemål om åker och äng eller tillgång till ladugård förekommer i kontrakten. Förutsättningarna för den egna produktionen som ett komplement till ersättning in natura försvinner på detta sätt allt mer ur avtalen. Detta är mycket märkbart mellan delperioderna 1790-92 och 1823-25 men fortsätter också under resten av århundradet. Under slutet av undersökningsperioden kan också noteras att ersättningar i kontanta medel börjar ersätta de detaljerade angivelserna om 183 naturaförmåner och tjänster som präglat de detaljerade kontrakten. 1 allmänhet kan sägas att vad som ingick av persedlar i kontrakten följer den förändring av kontraktens struktur som ovan redovisats. När kontrakten blev allt mer specificerade ökade inslagen av inte endast baslivsmedel utan också njutningsmedel som kaffe och tobak. 1 undantagskontrakten garanterades också en bostad för de gamla nar de hade avträtt husbondebestyret. Den stora majoriteten önskade bo tillsammans med hemmansinnehavarna i mangårdsbyggnaden och de som önskade något annat ville bo i ett mm i någon annan byggnad på samma gård. Undantagsfolket undantog så gott som aldrig ett hus utom gården. Undantagsavtalen innehöll ofta villkor som kan tolkas som en försäkring i den händelse att om mot förmodan osämja skulle uppstå mellan parterna, kunde undantagstagaren ta ut sin ersättning in natura i enlighet med det kontrakt som upprättats. 1 första hand stadgades dock oftast att undantagstagarna skulle bo i hus och bröd med hemmansinnehavarna. Om dessa villkor inte endast var enkla och praktiska försäkringsarrangemang för den händelse att något oförutsett skulle inträffa, utan kunde tänkas sammanhänga med undantagarnas oro inför ekonomisk omvandling och att barnens solidaritet över generationerna inte alltid var att lita på när penningen blev alltings mått; då kunde det tankas att sådana villkor skulle bli allt mer vanligt förekommande när förändringens vindar svepte allt starkare över denna perifera del av riket. Någon sådan förändring kunde emellertid inte konstateras, vilket kan tyda på att förhållandet mellan generationer var förhållandevis gott. Om de gamla kunde försörja sig eller tent av levde på undantag tilltagna med råge var ett av föremålen för undersökningen om hur mycket som ingick i undantaget. Jamförelsen med hospitalhjonen gav en fingetvisning om att undantagen var att betrakta som en försörjning för de gamla men knappast mycket mer. Inte heller kunde förmärkas någon markant skillnad i mängden betingade baslivsmedel över den tid som undersökningen omfattade. Vad undantagspersonerna fick på 1790-talet, det fick man också på 1890-talet. Ett visst samband i undantag av livsmedel kunde registreras mellan gårdarnas och avtalens storlek. De flesta gårdarna låg dock samlade inom ett intervall vilket kunde sägas utgöra rimliga gränser för vad människor kunde förvänta av försörjning i ett resurssvagt samhälle. 184 Undantagsöverenskommelsen gällde i första hand för säljaren och hans hustru eftersom säljama oftast var ett gift par. 1 kontrakten stadgades emellertid i många fall även ersättning åt säljamas omyndiga eller sjuka barn och där reglerades även deras rätt till försörjning mot det arbete de kunde uträtta på gården. Dessa formuleringar i avtalen var inte så specificerade som föräldramas och de var dessutom oftast begränsade till tidpunkten för barnens gifternå1 eller myndighetsdag. Den som av någon anledning inte därefter kunde försörja sig kunde dock tillåtas bo kvar och försörjas på gården intill dödedagen. Undantagen hade uppenbarligen även en funktion av omsorg om dem som inte kunde försörja sig själva på grund av sjukdom eller olyckshändelser. Säljare och köpare var oftast släkt med varandra, fader sålde till söner eller dotter och måg och någon större förändring under perioden kan inte noteras. Säljama avhände sig sin gård när de närmade sig de sextio och barnen övertog hemmanet nar de var mellan 26 och 30 år gamla. Säljama blev allt äldre vid tiden för kontraktets upprättande under undersökningsperioden liksom barnen. Dessa var ofta gifta vid tillträdet och detta förh&llande blev alltmer vanligt under perioden som helhet. Upprättandet av kontrakten föreföll därmed sammanhänga med att jordbrukaren av åldersskäl lämnade över till nästa generation. Att övertagarna av gårdarna var äldre vid kontraktens upprättande kan då ha berott på att fäderna släppte ift%n sig gårdarna senare och att de i allt större utsträckning var gifta vid tiden för övertagandet kan i sin tur vara avhängigt att de var äldre vid kontraktets upprättande. Det pris köparna fick betala understeg markant det taxerade värdet på fastigheten, såväl som det pris en oskyld köpare fick betala. Detta förfarande måste ha underlättat arvsskiftet i ett samhälle med knapp tillgång på likvida medel. Köparens syskon fick visserligen mindre på det här viset men de behövde inte heller ha ansvaret för föräldramas eller de omyndiga och/eller sjuka barnens försörjning. Hur betungande försörjningsbördan var för dem som tillträdde hemmansbestyret är inte helt klarlagt men arvskiften i samband med att jordbrukaren började bli till åren kommen gjorde att gårdarna inte belastades med dubbla undantag annat än i enstaka fall. Det vanligt förekommande bruket att halvera undantagen vid endera partens död tyder även det på att de beslut som fattades i 185 manbyggnadernas kökskammare hade varit föremål för diskussioner kring vikten av att långsiktigt behålla gårdarnas barkraft och inte belasta dessa mer än nödvändigt. De överväganden som eventuellt kan skönjas bakom de beslut som fattades av personer som Nils Petter Olofsson i Ersnäs by Nederluleå socken, förefaller ha haft alla generationers gemensamma bästa som utgångspunkt. Det här innebar att gårdens möjlighet att försörja ett hushall om tre generationer inte fick förfuskas meddelst förtida uttag av överdimensionerade undantag eller att gårdarna belastades med fler undantag än vad de rimligen kunde bära. Det förefaller således som att det samhälle författarna studerat var präglat av omsorg om generationernas gemensamma intresse av försörjning och att det därmed inte heller funnits plats för ekonomiska excesser i tagandet eller givandet av undantag. Mönstret förefaller därjämte uppvisa ett inte obetydligt mått av stabilitet över tid, trots att omvandling bör ha varit ett karakteristikum under den tid som studerats. Hur betungande var undantagen? Det allmänna intrycket av undersökningen av undantagsinstitutionen kan tolkas som att denna var en betydande belastning för de som övertog hemmanet. Undersökningens resultat ger för handen att säljama till största delen var gifta par och att en stor del av undantagen omfattade stadganden om försörjning av säljarens omyndiga barn. Undantagen kunde också vara relativt länge, även om variationerna i detta avseende var betydande. Å andra sidan är frågan om hur mycket som ingick i undantaget visserligen ofullständigt utredd, men resultaten pekar ändå mot att den undantagna ersättningen motsvarade vad de gamla behövde för sin försörjning men inte så mycket mer. Det kan dessutom anses föreligga ett svagt samband mellan gårdarnas produktionsförmåga och den ersättning som undantogs i kontrakten även om de flesta gårdarna oavsett storlek skall utge ungefär lika mycket i matersättning. Slutligen kan nämnas den ringa förekomsten av dubbla undantag eller den ofta inbyggda minskningsmekanismen när någon mottagare av undantaget avled. 186 Slutsatsen är att möjligen kan den i litteraturen relativt vanligt återkommande synen på undantagstagare såsom tärande på hemmanets knappa resurser delvis sägas vara en felsyn.’ Vad som redovisas och inte redovisas i forskning kan tankas vara avhängigt av det som är möjligt och enkelt att mäta. Det är relativt lätt att mäta hur mycket spannmal som ingick i undantaget eller antalet år som undantagstagaren lever på köparens bekostnad och sedan dra slutsatsen att den gamle och hans hustru är en belastning eftersom de konsumerar hemmanets resurser. Betydligt svårare är att mäta den tillgång som det pensionerade paret kan ha utgjort för gården. Arbete ute på åkern eller andra sysslor som barnpassning kan mycket väl ha varit en del av de visserligen pensionerade men för den skull inte nödvändigtvis passiva före detta hemmansägarna. Svårare är också att mäta den kunskap om jordbruk, boskapsskötsel, skogsbruk, jakt och fiske som de äldre generationerna måste anses ha besuttit.* Eftersom kunskap i det gamla agrara samhället till övervägande del bygde på ackumulerad erfarenhet av många jordbruksår kan den ‘pensionerade’ jordbrukaren och hans hustru i detta avseende beskrivas som i viss mån närande. En tolkning som uteslutande tar fasta på det mätbara i fråga om de äldres förbrukning av gårdens resurser bedöms i föreliggande arbete vara ett alltför trubbigt instrument för att besvara frågan om hur betungande undantagen var för de nya hemmansinnehavarna. För en mer nyanserad bild kravs därför kompletterande forskning om bland annat vad undantagstagarna arbetade med efter att de avträtt husbonde- och husmödrasysslan. En naturlig fråga i anslutning till detta är om och i vilken grad undantagsöverenskommelserna verkligen tillämpades. Sattes undantagen i verket eller levde partema i hus och bröd med sina barn och utgjorde dessa två alternativ egentligen någon skillnad. De undantag författarna studerat i detta arbete förefaller med hänvisning till frekventa noteringar med karaktar av personliga preferenser, vara uttryck för verkliga önskemål om en skälig pension och en trygghet för minderåriga och/eller sjukliga barn. j Jämför Wohlin (1910) eller Gaunt (1983a) och (1983~). 2 Jämför Cederlund (1962-64) s. 40, Rosander (1970) s. 23 och Löfgren (1974) s. 243. 187 Avtalen verkar vara skrivna så att om ersättningen in natura skulle utgivas, det vill säga om generationerna inte skulle åsämjas vid ett och samma bord, så skulle detta inte hota varken den äldre eller den yngre generationens möjlighet till fortsatt försörjning. Det kan alltså finnas argument för ståndpunkten att undantagen teoretiskt sett kan ha tillämpats. Det går dock inte att säga något bestämt om detta förhållande vilket uppmärksammar vikten av en fördjupad studie med avseende på undantagsinstitutionens inte bara form eller innehåll, utan också praktiska tillämpning. En alternativ aspekt i sammanhanget kan vara att betrakta kontrakten som formella försäkringar om något skulle gå på tok och att dessutom se det detaljerade innehållet i avtalen som den ersättning vilken undantagstagarna och deras barn ansåg vara skälig, vare sig kontrakten utlöstes eller ej. Avtalen kan på så vis ses som en spegling av vad undantagstagaren konsumerade i hus och bröd tillsammans med den nya husbonden och hans familj. Vissa bönder tillämpade formella avtal och andra gjorde det inte, men alla skulle de försörjas på ålderns höst. Behovet av en revision av teorierna kring undantagsinstitutionen Den teori som diskuterats och testats mot empirin i detta arbete är David Gaunts teori om generationskonflikt i anslurning till undantagsinstitutionen. Denna teori är den enda teori med anspråk på generaliserbarhet som återfunnits i arbetet med ovanstående undersökning. David Gaunts arbete är unikt eftersom det är den första större teoretiska ansatsen kring en institution som kan ha varit av stor betydelse för det agrara samhällets förmåga att handskas med problem kring åldrande, omsorg och arvsskifte. De artiklar och arbeten av nämnde författare som studerats har alltid varit läsvärda på grund av Gaunts goda handlag med språket och för djärvheten att våga generalisera över tid och rum. Författarna till föreliggande arbete är medvetna om att det alltid är lättare att komma efter och kritisera ett föregående verk än att skapa något eget och unikt som Gaunt kan sägas ha åstadkommit med sitt arbete om undantagsinstitutionen. Inom forskningens ram ingår dock att kritiskt granska och värdera vad andra forskare har kommit fram till och hur de har gjort detta. Den kritik som nedan riktas mot 188 Gaunts teorikonstruktioner utgår från brister i källmaterialet och i det metodiska arbetet samt från de forsök att testa antaganden i teorin mot den nya empiri som framkommit i föreliggande undersökning. Det kallmaterial Gaunt använt sig av för att underbygga sina hypoteser bedöms i arbetet vara behäftade med vissa brister. Ett exempel som diskuterats har varit underlaget for påståendet att konflikter mellan generationer blev mycket vanligt förekommande i Finland och Sverige under slutet av 1700-talet. Detta antagande bygger i huvudsak på andrahandskällor vars tendens kan diskuteras. Vidare rör det sig ofta om enstaka noteringar och i något fall av en anekdot som har karaktaren av vandringshistoria. Gaunts hanvisningar till egen forskning består, såvitt författarna till denna uppsats kan bedömma, av en undersökning om frälseborider i ett område i Skåne under 1700-talet varav fem bönder behandlats illa av sina barn på ålderns höst. Den hanvisning till egen forskning som författaren gör i en engelsk tidskrift om att svenska domstolar under denna tid var fulla av gamlingars klagomål över sina barn, återfinns inte i den artikel författaren hänvisar till. Flera exempel på ett flexibelt och icke professionellt arbete med källmaterial har diskuterats tidigare och i detta avseende riktas viss kritik mot författaren. Ett problem av metodisk karaktar som diskuterats i arbetet har varit att eftersom mycket få systematiska empiriska arbeten om undantagsinstitutionen finns att tillgå kan avvikande uppgifter från lokala undersökningar av undantagsinstitutionen bedömas som svåra att generalisera till större områden vars socio-ekonomiska miljö kan vara helt annorlunda. Gaunts empiriska material från de nordiska länderna bygger framförallt på enstaka finska undersökningar och att generalisera över undantagsinstitutionen utifrån ett så begränsat underlag av empiriska undersökningar kan sägas innebara att teorin får ett mycket begränsat förklaringsvärde. Dessutom kan risken vara uppenbar att lokala säregenheter på detta sätt upphöjs till att gälla som karakteristika för institutionen generellt. 1 de fall det varit möjligt att testa Gaunts teori mot den nya empiri som föreliggande undersökning har frambringat har teorin inte någon enda gång kunnat verifieras. Ett exempel kan vara Gaunts antagande om att undantagskontraktens tillkomst uppvisar ett samband med den unga generationens önskemål att få gifta sig. 1 Nederluleå och Råneå socken visade sig denna unga generation i betydande 189 och växande utsträckning vara sedan lange gift innan kontrakten undertecknades. Detta betyder inte att Gaunts teori inte stammer i någon del av Finland men den stämmer troligen inte i Norrbottens kustland beroende på att det kan vara svårt att generalisera utifrån enstaka studier. De resultat som erhållits i detta arbete ger en helt annan bild av undantagsinstitutionen än den som förmedlas av Gaunts teori. Det är i detta stadium av undersökningen inte möjligt att med säkerhet veta om denna bild är lokal, generell för den kategori av bönder som här studerats eller om undersökningen innehåller resultat som kan vara generaliserbara för ett större område. För att kunna avge generella påståenden om institutionen krävs enligt författarnas mening ett långt större empiriskt underlag än vad som idag är för handen. 190 BILAGA 1. KARTA ÖVER DET UNDERSÖKTA OMRÅDET MED ANGRÄNSANDE SOCKNAR Källa: Egetbladh (1987) S. 43. 191 BILAGA 2. EXEMPEL PÅ UNDANTAGSKONTRAKT Följande undantagskontrakt upprättades 1856 i Ersnäs by, Nederluleå socken.’ Härmed och i kraft häraf upplåter och försäljer jag undertecknad mitt i Ersnäs by innehafwande och egande skatte hemman 21/128 dels mantal No 8, med allt vad derunder lyder i åker och äng skog och mark samt alla öfriga derunder lydande rättigheter och förmoner till min älsta Son Olof Johan Nilsson imot de villkor att Sonen Nils Petter Nordström utlöses med Fyrahundrade / 400 / Rdr Rgs samt domen Anna Lisa utlöses med tvåhundrade / 200 / Rdr Rgs enahanda mynt utom hvad de förr hafva bekommit hvilken summa skall köparen till Bemälte son och Dotter vid hemmans tillträdandet erläggas, och som förkofring förbehåller jag och min Hustru oss 1 1/2 tunna kom, 16 kappor dito råg, 8:a stycken Cardusar Chandelup, Twå lispund Caffe 1 dito socker samt besörja utfodringen för två får årligen utaf hwilka vi ega rättighet att afyttra det ena hvarje år, Men skulle jag, och min hustru emot förmodan med hemmansinnehafwaren ej finna förgodt att förblifwa så skola wäl dessutom i Förgånga utbekomma 6 Tunnor gott kom sådant som året gifwer 1 Tunna råg, 2 Lispund smör, 4 Lispund tort kött, hälften får och andra hälften nötkött, 114 Tunna hård saltad strömming 2 skäl salt 10 skålpund talg ljus årligen samt Twå kannor söt och oskummad mjölk Dagligen till boningsrum förbehåller vi två rum i gården hwilka vid Hälst åstunda och till wisthus Norra delen af Häbbaret Häst till kyrkan och andra nödiga resor så ofta wi påkallar Nödige släts och sängkläder huggen och hemförd kastwed efter behov, erforderlig sjötsel vid förekommande ålder och Sjukdomsbrakligheter samt efter döden En anständig begravning j UK. nummer 17 - 1856 Nederluleå @ILA.). 192 Kyrka stugan och stallen i Gka staden medföljer äfven detta köp Emot ofwanstående wilkor och förbehåll afhänder jag mig nu ägande rätten till omförmälte Hemman och tillägnar Det förenämnde min Son Olof Johan Nilsson och äger han att kära hos Wällofl Härads Rätten söka sig laga fatstellelse som försäkras Neder Luleå Ersnäs den 16 April 1856, Nils Petter Olofsson afträdare Med Ofwanstående afhandling förklarar jag mig nöjd och förbinder mig alla deruti betingade villkors fullgörande försäkrar Dag som ovan Olof Johan Nilsson tillträdare Likalydande med originalet betygar J.A. Mårtensson Isat Olofsson i Ersnäs För ofanstående förgångs förbehåll lemnar jag mina kära föräldrar rattighet att hos den Wällofl Härads Rätten Söka sig laga inteckning uti ofwan berörde 21/128 mtl No:8 i Ersnäs som försäkras dag som ofvan Olof Johan Nilsson / bomärke/ Wittnar J.A. Mårtensson Isat Olofsson i Ersnäs bom;ke 193 DIAGRAM, TABELLER OCH FIGURER Diagram Diagram 1. Diagram 2. Diagram 3. Diagram 4. Diagram 5. Diagram 6. Diagrum 7. Diagram 8. Diagram 9. Diugram 10. Diagrum II. Diagram 12. Diagrum f3. Diagram14. Diugrum 1.5. Grad av specificering i undantagskontrakt. Nederluleå och Råneå 1790-1895. Andelen undantagskontrakt med respektive utan villkor. Nederluleå och Råneå 1790-1895. Andelen undantagskontrakt med olika livsmedel. Nederluleå och Råneå 1790-1895. Andelen undantagskontrakt med olika njutningsmedel. Nederluleå och Råneå 1790-1895. Andelen undantagskontrakt med kläder och skor. Nederluleå och Räneå 1790-1895. Andelen undantagskontrakt med olika sorters husrum. Nederluleå och Råneå 1790-1895. Undantagstagarnas bostad. Nederluleå och Råtrea 1790-1895. Andelen undantagskontrakt med olika former av tjänster. Nederluleå och Råneå 1790-1895. Andelen undantagskontrakt med olika former av egen produktion. Nederluleli och Kattea 1790-1895. Andelen undantagskontrakt med kontanta medel respektive ‘Hus och bröd’. Nederluleå och Råneå 1790-1895. Undantagen mängd spannmål i medeltal per person och år. Nederluleå och Råneå 1823-1895. Undantagen mängd kött i medeltal per person och år. Nederluiea och Råneå 1823-1895. Undantagen mängd fisk i medeltal per person och år. Nederlulea och Råneå 1823-1895. Undantagen mängd kaffe i medeltal per person och år. Nederluleå och Rånea 1823-1895. Undantagen mängd spannmål i undantagskontrakt med respektive utan villkor, medeltal per person och år. Nederluleå och Råneå 1823-1895. 194 Diagram 16. Undantagen mängd kött i undantagskontrakt med respektive utan villkor, medeltal per person och år. Nederluleå och Råneå 1823-1895. Diagram 17. Undantagen mängd fisk i undantagskontrakt med respektive utan villkor, medeltal per person och år. Nederluleå och Råneå 1823-1895. Diagram 18. Sambandet mellan gårdsstorlek och undantagen mängd spannmål. Nederluleå och Råneå 1823-95. Diagram19. Sambandet mellan gardstorlek och undantagen mängd kött. Nederluleå och Råneå 1823-95. Diagram20. Förekomst av undantagstagare i andra hand. Nederluleå och Råneå 1790-1895. Diagram 21. Förekomst av pris vid försäljning av hemmansdelar vilka omfattades av undantagsöverenskommelser. Nederluleå och RAneå 1790-1895. Diagram 22. Förhållandet mellan pris och taxeringsvärde vid försäljning av hemmansdelar vilka omfattades av undantagsöverenskommelser. Nederluleå och Råneå 1855-1895. Diagram 23. Tidpunkt för tillträde till försålda hemmansdelar vilka omfattades av undantagsöverenskommelser. Nederluleå och RAneå 1790-1895. Diagram 24. Förenklad framställning av tidpunkt för tillträde till försålda hemmansdelar vilka omfattades av undantagsöverenskommelser. Nederluleå och Råneå 1790-1895. Diagram 25. Hemmansägamas/säljamas civilstånd vid tidpunkten för undantagskontraktets upprättande. Nederluleå och Råneå 18231878. Diagram 26. Ensamstående hemmansägares/säljares kön vid tidpunkten för undantagskontraktets upprättande. Nederluleå och Råneå 18231878. Diagram 27. Hemmansägamas/säljamas ålder vid tidpunkten för undantagskontraktets upprättande. Nederluleå och Råtrea 1823-1878. Diagram 28. Köpare till hemmansdelar vilka omfattades av en undantagsöverenskommelse, eventuellt släktskap med säljaren. Nederluleå och Råneå 1823-1878. Diagram 29. Köpamas/tillträdamas ålder vid tidpunkten för undantagskontraktets upprättande. Nederluleå och Råneå 1823-1878. Diagram 30. Köpamas/tillträdamas civilstånd vid tidpunkten för undantagskontraktets upprättande. Nederluleå och Råneå 1823-1878. 195 Diagram31. Förekomst av dubbla undantag i undantagsöverens- kommelser. Nederluleå och Råneå 1790-1895. Diagram32. Förekomst av stadganden om minskning av innehållet i undantagsöverenskommelsen vid ena mottagarens död. Nederluleå och Råneå 1790-1895. Diagram 33. Antal personår på undantag per undantagsöverenskommelse räknat från tidpunkten för kontraktets upprättande. Nederluleå och Råneå 1823-1878. Diagram 34. Undantagens maximala varaktighet raknat från tidpunkten för kontraktets upprättande. Nederluleå och Råneå 1823-1878. Tabeller Tabell 1. Tabell 2. Tabell 3. Tabell 4. Tabell 5. Tabell 6. Tabell 7. Tabell 8. Tabell 9. Befolkningsmängden i Nederluleå och Råneå socken 1790-1890. Undantagen mängd livsmedel: eventuell skillnad mellan oskylda personer och avlägsna släktingar respektive skylda köpare. Nederluleå och Råneå 1823-78. Sambandet mellan gårdsstorlek och storlek på undantaget, matt i Pearsons r. Nederluleå och Råneå 1820-1895. Mottagare av ersättningar stadgade i undantagskontrakt. Nederluleå och Råneå 1790-189.5. Mottagare av ersättningar stadgade i undantagskontraktförutom de egentliga undantagstagarna. Nederluleå och Råneå 1790-1895. Köpesummans fördelning vid försäljning av hemmansdelar vilka omfattades av undantagsöverenskommelser. Nederluleå och Råneå 1790-1895. Köparnasltillträdarnas gifternå1 i relation till tidpunkten för undantagskontraktets upprättande. Nederluleå och Råneå 1823-78. Antalet nya undantagsöverenskommelser tillkomna under undersökningsperioden. Nederluleå och Råneå 1790-1895. Storleken på hemmansdelar vilka omfattades av undantagsöverenskommelser. Nederluleå och Råneå 1790-1895. Figurer Figur 1. Figur 2. Mangårdsbyggnaden Per-Olsgården; Antnäs i Nederluleå socken. MangårdsbyggnadenSvenngården;SvensbyniPiteåsocken. 196 KÄLLOR OCH LITTERATUR Otryckta källor Riksarkivet Stockholm (RA.) Förkortade husförhörslängder: Nederluleå respektiveRrlnea socken, Arz 1870 och 1880. Landsarkivet Härnösand (HLA.) Frotokoll:Lulea domsaga/Nederluleå tingslag och Råneå tingslag. r 1790-92, 1823-25, 1855-57, 187678 och 1893-95. Husförhörslängder: Nederlulea respektive Rårrea socken. År: 1821-1894respektive 1816-1899. Dödböcker: Nederluleå respektiveRåneå socken. Arz 1877-1920 respektive 1876-1906. Matnits Nyströms excerptsamling Upplands Väsby. Litteratur Alstrup, Erik & Olsen, Poul Erik, Dansk kulturhistorisk opslagsvuk. Band 1 (1991). Almquist, Jan Eric, “Avvittring såsom form for ny skattläggning” iSvenska lanfrnäreriet 16281928. Del 1. (Stockholm: 1928). Anderö, Henrik, Läsebokför släktforskare. (Västerås: ICA Förlaget, 1979). Andreasson, Elisabeth, “Åldrandets villkor i Fleninge 1876-1895” i Ale 1985:l. Anjou, Yngve, “Råneå älvdal” i Norrbotten. Del 1. (1921). Behre, Göran mfl, Sveriges historia 1521-1809: Stormaktsdröm och smdstatsrealiteter. (Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1985). Bergengren, Gösta, “Gamla födorådskontrakt under Vivsta 33”. Tunabygden: Program och medlemsblad för Tuna hembygdsförening 1964: 16. 197 Berkner, Lutz K., “Inheritance, land tenure and peasant family structure: a German regional tomparison” i Goody, Jack mfl (red), Family and inheritance: Rural society in Western Europe, 1200-1800. (Cambridge: Cambridge University Press, 1976). Beskrifning till kartan öfier Neder-Lule Härad. (Luleå: 1868). Beskrifning till kartan öfier Rdne Härad. (Lulea: 1869). Björkman, Jan Olof, Bonde och tjänstehjon: Om social stratifiering i äldre mellansvensk agrarbygd. Avhandling för doktorsexamen. (Uppsala: 1974). Bringéus, Nils-Arvid, Mat och måltid: Studier i svensk matkultur. (Stockholm: Carlssons bokförlag, 1988). Brogårdh, Thore, Gamla mått, mål och vikter. (1984). Brolin, Per-Erik, “Omdömen om skördarna i Sverige under 1700-talet och början av 1800talet” i Statistisk tidskrift 1954: 10. Bröms, N.P., “Beskrifning öfver Råneå socken och härad” (1853) i Palmgren, Georg (red), Beskrifning öfver Luleå. (Luleå: 1983). Byström, Engelbert, “Sociala förhållanden” i Rdned socken 1654-1954. (Luleå: 1955). Carlsson, Sten, “Den moderna socialpolitikens grundläggning 1881-1914” i Den svenska historien. Band 14. (Stockholm: Bonniers, 1967). Cederlund, Carl Olof, “Undantagsinstitutionen i Mönsterås socken 1860-1960”, i Stranda 1962-64. Charpentier, Axel, Om syrning. Avhandling för doktorsexamen. (Helsingfors: 1896). Ejdestam, Julius, Svenskt folklivslexikon. (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1975). Egerbladh, Inez, Agrara bebyggelseprocesser: Utvecklingen i Norrbottens kustland fram till 1900~talet. Avhandling för doktorsexamen. Gerum nr 7. (Umeå: 1987). Emigrationsutredningen. Bilaga XVII. (Stockholm, Nordstedts, 1909). Enequist, Gerd, Nedre luledalens byar: En kulturgeografisk studie. Geographica nummer 4. (Uppsala, 1937). Engström, Martin, Rdned älvdalar 1200-1900 talet. (1989). 198 Erixon, Sigurd, “Gården och familjen” i Etnologiska studier tillägnade Nils Edvard Hammarstedt. (Stockholm: Teknologföreningens förlag, 1921). Erixon, Sigurd, Svenskt folkliv: Några kapitel svensk folklivsforskning med belysning av dessa arbetsuppgifter och metoder. (Uppsala: Lindbloms, 1938). Erixon, Sigurd & Wallin, Sigurd, (red) Svenska kulturbilder. Band III. (Stockholm: Skoglunds bokförlag, 1930). Essemyr, Mats, Bruksarbetarnas livsmedelskonsumtion: Forsmarks bruk 1730-1880. Avhandling för doktorsexamen. (Uppsala: 1988). Friberg, Nils, Dalarnas befolkning på Z600-talet. Särtryck ur Geografiska annaler 1953 (Stockholm, 1954). Gamert, Jan, Kulturhistoria för släktforskare. (Västerås: ICA Förlaget, 1982). Gaunt, David, “1 slottets skugga: Om frälsebönders sociala problem i Borgeby och Löddeköpinge under 1700~talet” i Ale 1977:2. Gaunt, David, “Attityder till de äldre i historiskt perspektiv” i Ström, Carl& Zotterman, Yngve (red), Attityder och åldrande: Har vi en förändrad syn på åldrandet? (Stockholm: Liber, 1979). Gaunt, David, “Formen dcr Altersversargung in Bauemfamilien Nord- und Mitteleuropas” i Mitterauer, Michael & Sieder, Reinhard, Historische Familienforschung. (Frankfurt am Main: Suhrkamp Verlag, 1982). Gaunt, David, “Den pensionerade jordbrukaren: Dennes egendom och familjeförhållanden sedan medeltiden: Norra och centrala Europa” i Odén, Birgitta mfl (red), Äldre i samhället förr, nu och iframtiden.Del2: Probleminventeringar. (Stockholm, Liber, 1983a). Gaunt, David, ‘T’he property and kin relationships of redred farmers in northem and central Europe” i Wall, Richard (red) Family forms in Historie Europe (Cambridge: Cambridge University Press, 1983b). Gaunt, David, Familjeliv i Norden. (Stockholm, Gidlunds, 1983~). Gaunt, David, “Runal household organization and inheritance in northem Europe” i Journal of Family History, 1987: 1-3. af Geijerstam, Gustaf, Undantagsgumman. Svenska folkets öreskrifter nr 18 (Stockholm: 1897). 199 Granlund, John, “Familj och gård” i Berg, Gösta & Svensson, Sigfrid (red), Gt-uddbo pd Sollerört: En byundersökning. (Stockholm: Thule, 1938). Grensjö, Bengt, Satr pd undantag: Fr& Wännäsbygdens horisont - att aldras för 100 dr sedan. Småskrift nr 3. (Lycksele: 1990). Göransson, Anita, “Från släkt till marknad: Ägande, arbete och äktenskap pa 1800-talet” i Kvinnohistoria. (1992). Hamrin, Eva, Bostadsvanor och möblering. Statens forskningsanstalt för Lantmannabyggnader, meddelande nr 32. (Lund: 1954). Hannerberg, David, Svenskt agrarsamhälle under 1200 dr. (Läromedelsförlagen, 197 1). Heckscher, Eli F., De svenska penning-, vikt- och mdttsystemen. (Stockholm: Nordstedt, 1942). Heckscher, Eli F., Sveriges ekonomiska historia frdn Gustav Vasa. Del III. (Stockholm: Bonniers, 1949). Heckscher, Eli F., Svenskt arbete och liv: Från medeltiden till nutid. (Stockholm: Bonniers, 1957). Hedström, Jan-Olof, “Laga skifte” iLadornas bygd. Del 2. (Luleå: 1978). Hellevik, Ottar, Forskningsmetoder i sociologi och statskunskap. (Stockholm: Natur och Kultur, 1977). Herhtz, Lars, Jordegendom och ränta: Omfördelningen av jordbrukets merprodukt i Skaraborgs län underfrihetstiden. Avhandling för doktorsexamen. (Lund: 1974). Hollström, C.G.T. mfl, “Beskrifning öfver Nederluleå socken” (1852) i Palmgren, Georg (red), Beskrtfning öfier Luled. (Luleå: 1983). Hoppe, Gunnar, Vägarna inom Norrbottens länfidn 15CCtalet till vara dagar. Avhandling för doktorsexamen. Geographica nummer 16. (Uppsala: 1945). Högnäs, Hugo, Sytning och arvslösen i den folkliga sedvänjan uti Pedersöre- och Nykarlebybygden 1810-1914. Avhandling för doktorsexamen. (Åbo: 1938). Isacson, Maths, Ekonomisk tillvt?xt och social differentiering 1680-1860: Bondeklassen i By socken, Kopparbergs län. Avhandling för doktorsexamen. (Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1979). 200 Jansson, Sam Owen, Mdttordbok: Svenska mdttstermer före metersystemet. (Stockholm: 1950). Johansson, Bengt, “Byastruktur och laga skiftesforrattningar” i Laaiwnas bygd del 2. (Luleå: 1978). Jutikkala, Eino, Bonden i Finlandgenom tiderna. (Stockholm: LT:s forlag, 1963). Jägare, Axel, “Socknens befolkning och bebyggelse” i Rdned socken 1654-1954. (Luleå: 1955). Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid: Fr& vikingatid till reformationstid. Band IV. (Malmö: Allhems förlag, 1959). Karlsson, Folke, Mark och människor: Befolkning och försörjningsresurser i västra Småland 1800-1850. Avhandling för doktorsexamen. (Göteborg, 1976). Keyland, Nils, Svensk allmogekost. (Stockholm: Carlsson bokförlag, 1989). Kjellman, Gunilla, Kultur och dldrande: En etnologisk studie av boendemönster och livsformer bland äldrepd svensk lamisbygd. (Lund, 1984). af Klintberg, Bengt, Råttan ipizzan: Folksägner i vdr tid. (Stockholm: Nordstedt, 1986). Kuoljok, Inger, Nordsvensk älvdalskultur: En etnologisk rapport frdn Lule älvdalsprojektet. Nordskandinavisk etnologi 19854. (Umeå: 1985). Ladornas bygd. Norrbottens museums årsbok 1974-75. (Luleå: 1976). Lagerqvist, Lars 0 & Nathorst-Böös, Ernst, Vad kostade det? Priser och löner från medeltid till vdra dagar. (Stockholm: LTs Förlag, 1984). Lemche, Johan H, “Kan aftmgtskontrakter tjene ti1 belysning af emaerings problemer?“. Ugeskriji for Lager. 1940. Lidman, Sara, Nabors sten. (1984). Lindstedt, G., “Öfversikt af den svenska fattigvårdens historia”. Fattigvårdslagstiftningskornmittens betänkanden del II. (Stockholm: 1915). Lo-Johansson, Ivar, Stridsskrifter. Del 2. (Lund: Corona, 1974). Lundholm, Kjell, Norrbotten i den svenska historien. (Luleå: 1994). Lundholm, Kjell & Nyström, Mattrits, Luledförr och nu. (Luleå: 1990). 201 Löfgren, Orvar, Familj och släkt Duplicerad. (Stockholm, 1970). Löfgren, Orvar, “Familj och hushåll - slakt och äktenskap” i Hellspong, Mats & Löfgren, Orvar, Land och stad: Svenska samhällstyper och livsformer fr& medeltid till nutid. (Stockholm, Liber, 1974). Mattson, Ruben, “Väne, Flundre, Bjärke och Ale härader” (1909) i Emigrationsutredningens bilaga VIII. (Stockholm: Nordstedts, 1910). Moberg, Vilhelm,Utvandrarna. (Stockholm, Bonniers, 19.51). Morell, Mats, Inledning till en undersökning av jordbruksbefolkningens livsmedelskonsumtion ca 1700-1850. Seminarieuppsats. (Uppsala: Uppsala universitet, Institutionen för Ekonomisk historia, 1983). Morell, Mats, Om mått- och viktsystemens utveckling i Sverige sedan J500-talet: Vikt- och rymdmdttfram till metersystemets införande. Uppsala papers in Economic History, Research report no 16. (Uppsala: 1988). Morell, Mats, Studier i den svenska livsmedelskonsumtionens historia: Hospitalhjonens livsmedelskonsumtion 1621-1872. Avhandling för doktorsexamen. (Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1989). “Måttet är rågat: Smått och stort av största vikt” iVästerbottens-Kuriren. (1994). Nelson, Helge, “Öland” (1909) i Emigrations utredningens bilaga VIII. (Stockholm: Nordstedts, 1910). Nelson, Marie Clark, ‘The year the children died: A study of the diphtheria epidemic in Råneå parish, Sweden, 1863-1865” i Rogers, John (red), Death: the Publit and Private Spheres. (Uppsala: 1986). Nikander, Gabriel, Sytningsfolk i Sibbo. Kalender utgiven av Svenska folkskolans vänner. (Helsingfors: 1917). Norborg, Lars-Arne, Sveriges historia under J800- och J900-talen: Svensk samhällsutveckling 1809-1986. (Stockholm: 1981). Nordberg, Albert, “Till Lulebygden” i Bergfors, Georg & Neander, Albin, Norrbotten: Läsebok för skola och hem. Del 1. (Uppsala: Lindblads förlag, 1928). Nordberg, Albert, “Förgånga” i Norrbotten: Norrbottens läns hembygdsförenings tidskrtft 1929. 202 Nordberg, Albert, “Ur Rånebygdens äldre historia” i Norrbotten: Norrbottens läns hembygsförenings drsbok 1945. (Luleå: 1946). Nordberg, Albert, Ur Nederluled sockens historia. Särtryck ur Norrbottens Kuriren. f&uleå: 1948). Nordberg, Albert, En gammal Norrbottensbygd: Anteckningar till Luled sockens historia. Del 1 och II. (Luleå: 1965 och 1970). Norman, Hans & Runblom, Harald, Nordisk emigrutionsatlar. Kartor. (1980). Norrbottens läns jordbruk. Del II. (Luleå: 1945). Nyström, Maurits, Norrlands ekonomi i stöpsleven: Ekonomisk expansion, stapelvaruproduktion och maritima näringar 1760-1812. Avhandling för doktorsexamen. (Umeå: 1982). Odén, Birgitta, “Åldrandet och arbetslivet” i Odén, Birgitta mfl (red), Äldre i samhället -förr, nu och iframtiden. Del 2: Probleminventeringar. (Stockholm, Liber, 1983) Odén, Birgitta, “Relationer mellan generationerna: Rättsläget 1300-1900” i Maktpolitik och husfrid: Studier i internationell och svensk historia tillängnade Göran Rystad. (Lund: Lund university press, 1991). Odén, Birgitta mfl, Att åldras i Sverige. (Stockholm: Natur och Kultur, 1993). “Om sytning och dess betydelse inom Finlands gällande kreditlagstiftning” i Finlands allmänna tidning, 1850: 40. Ordbok över svenska sprdket. Band 1X och XIa. (Lund: 1928 och 1930). Pellijeff, Gunnar,Ortnamnen i Norrbottens län. Del 9. (Umeå: 1990). Persson, Christer, Jorden, bonden och hans familj. Avhandling för doktorsexamen. (Stockholm: 1992). Pira, Ragnar, “När ryssarna voro i Norrbotten” i Bergfors, Georg & Neander, Albin, Norrbotten: Läsebokför skola och hem. Del 1. (Uppsala: Lindblads förlag, 1928). Prawitz, Gunnar, “Avvittringen av skattebyarna i Norrbottens län”. Svensk Lantmäteritidskrifr 1950. Qvist, Gunnar, “Ett perspektiv pi den s.k. kvinnoemancipationen i Sverige” i Historisk tidskrift 1977. Riksdugensprotokoll. Andrakammarmotioner nr 1-184. (Stockholm: 191Oa). 203 Riksdagens protokoll. Första kammaren, tillfalliga utskottets utlåtanden nr 1-34. (Stockholm: 1910b). Riksdagens protokoll. Andra kammaren. (Stockholm: 191Oc). Riksdagensprorokoll. Register. (Stockholm: 1910d). Rosander, Göran, “Arbete” i Bringeus, Nils-Arvid mfl (red), Arbete och redskap: Materiell folkkulturpd svensk landbygdföre industrialismen. (Stockholm: Liber, 1970). Rosén, Ulla: “Mantals- och taxeringslängder som kallor för studier av sociala relationer i lokalsamhället” i Landbygdens omvandling efter 1800. Stads- och kommunhistoriska institutet, Lokalhistoria 6. (Stockholm: 1991). Rosén, Ulla: Himlajord och handelsvara: Ägobyten av egendom i Kumla socken 1780-1880. Avhandling for doktorsexamen. (Lund: Lund university press, 1994). Rosenberg, C M, Geogra.fiskt - statistiskt handlexikon öfver Sverige. Band 1-4. (Göteborg: 1993). Skrubbeltrang, Fridlev, “Frestegården som forsorger. Aftregt og anden forsorg i det 18. århundrede” i Jyske Samlinger: Tidskriftfor Danmarks historie (1959-61). Spufford, Margaret, “Peasant inheritancecustoms and land distribution in Cambridgeshire from the sixteenth to the eighteenth centuries” i Goody, Jack mfl (red), Family and inheritance: Rural society in Western Europe, 1200-1800. (Cambridge: Cambridge University Press, 1976). Sundbärg, Gustav, Betänkande i utvandringsfidgan och därmed sammanhängande spörsmdl. Emigrationsutredningens betänkande (Stockholm, Nordstedts, 1913). Svensk Uppslagsbok. Band 13 (Malmö: 1949). Söderberg, Johan & Eggeby, Eva, Kvantitativa metoder för ekonomisk och social historia. (Stockholm: 1993). Taussi Sjöberg, Marja, “Mellan far och make: Ägandet, arvet och kvinnorna” i Broberg, Gunnar mfl (red), Bryta, bygga, bo. (Stockholm: Ordfronts förlag, 1994). Thorsell, Elisabeth & Schenkmanis, Ulf, Släktforskning: Vägen till din egen historia. (Västerås, ICA Förlaget, 1993). Thulin, Gabriel, Om mantalet. Avhandling för doktorsexamen. (Stockholm: Nordstedt& söner, 1890). 204 Thurfjell, Birgitta, “Ettår” i Ladornas bygd. Del 2. (Luleå: 1978). Tomstam, Lars, “Solidariteten mellan generationerna” i i Odén, Birgitta mfl (red), Äldre i samhäller -förr, nu och ifrurntiden.Del2: Probleminventeringar. (Stockholm: Liber, 1983). Trolle-Bonde, Carl, Trolleholm förr och nu, del 3. (Lund: 1906). Utterström, Gustaf, ‘Den äldsta potatisodlingen i Norrbotten” i Norrbotten: Norrborrens läns henbygdförenings drsbok 1945. (Luleå: 1946). Utterström, Gustaf, Jordbrukets arbetare: Levnatiillkor och arbetsliv pd landbygden från frihetstiden till mitten av 1800-talet. Del II. Avhandling för doktorsexamen. (Stockholm: Tidens förlag 1957). Västmanlands Fornminnesförenings Årsskrift XIII. (Västerås: 1923). Waldén, Bertil, “Den gamla garden: En undersökning av den äldre bebyggelsen i Pite- och Luledalamas bondebygder”. Norrbotten: Norrbottens läns hembygdsförenings tidskrift 1926:5. Wikander, Hugo, Om rätt till undantag af fast egendom. Avhandling för doktorsexamen. (Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1909). Winberg, Christer, Folkökning och proletarisering. Avhandling för doktorsexamen. Meddelanden från Historiska institutionen i Göteborg. (Göteborg: 1975). Winberg, Christer, “Familj och jord i tre västgötasocknar: Generationsskiften bland självägande bönder ca 1810-1870”, i Historisk tidskrift. 1981:3. Winberg, Christer, Grenverket: Studier rörande jord, släktskapssystem och ståndsprivilegier. (Stockholm: 1985). Wohlin, Nils, Den jordbruksidkande befolkningen i Sverige 1751-1900. Emigrationsutredningen bilaga IX. (Stockholm: Nordstedts, 1909) Wohlin, Nils, Bondeklassens undergräfiande. Emigrationsutredningen bilaga X. (Stockholm: Nordstedts, 1910) Zemell-Durhan, Ewa, Arvet och hemmanet: Generatinsstrategier i det norrländska bondesamhället 1750-1895. Avhandling för licentiatexamen. (IJmeå; Umeå Universitet, 1990). Aberg, Alf, Läsning av gamla handstilar. (Stockholm: 1955). 205 Åberg, Olov & Öster, Johan, Korn pd kapitalismen: Kapitalackumulationen inom jordbraket i Nederluled och Rdned socken 1777-1820. Opublicerad seminarieuppsats (Uppsala: Uppsala universitet, Institutionen för Ekonomisk historia, 1994). Öhlund, Manfred, “Socknens näringsliv”i Rdned socken 1654-1954. (Luleå: 1955). Österberg, Eva, “Rikshistoria och lokalhistoria: En fråga om centrum och periferi i historieforskningen” i Periferi og sentrum i historien. Studier i historisk metode 10. (Oslo: Universitetsforlaget, 1975). Österberg, Eva, ‘Lokalhistorien och den nya agrarhistorien” i Lokalhistoria inför framtiden: Nya vägar - nya uppgifter. Stads- och kommunhistoriska institutet, Lokalhistoria 1. (Stockholm: 1990). övre Norrlands historia. Del III och IV. (Umeå: 1974). Intervjuer Inez Egerbladh, Demografiska databasen Umeå universitet,lO/l 1995. Mats Morell, Institutionen för Ekonomisk historia, Uppsala universitet24/1 1995. Eric Åberg, Sikeå Hamn, 7/1 1995. 206 Uppsala Papers in Economic History consists of the following series: RESEARCH REPORTS 1. Bo Gustafsson: The Causes of the Expansion of the Publit Sector in Sweden during the 20th Century. 1983. 2. Mats Essemyr: Food Consumption and Standard of Living: Studies on Food Consumption among Different Strata of the Swedish Population 1686-1933. 1983. 3. Göran Rydén: Gammelstilla stångjärnssmedja - en manufakturindustri, 1984. 4. Alf Johansson: Market, Nature and Work: The basics of work organization in a nineteenthcentury export sawmill. 1984. 5. Lena Sommestad: Strukturomvandling och yrkessammansättning: Ala sågverk under mellankrigstiden. 1985. 6. Li Bennich-Björkman: Nationalekonomi och ekonomisk historia. Inställningen hos nationalekonomer till ämnet ekonomisk historia 19291947. 1985. 7. Hakan Lindgren: International Fiims and the Need for an Historital Perspective. 1985. 8. Alice Teichova: Economic Policies in Interwar East Europe: Freedom and Constraints of Action. 1985. 9. Lynn Karlsson & Ulla Wikander: Kvinnoarbete och könssegregering i svensk industri 1870-1950: Tre uppsatser. 1985. 10. Bo Gustafsson: Det antika slaveriets nedgång: En ekonomisk teori. 1985. 11. Mats Morell: Eli F. Heckscher, utspisningsstaterna och den svenska livsmedelskonsumtion e n f r å n 1500-talet till 1800-talet. Sammanfattning och komplettering av en lång debatt. 1986. 12. Ragnhild Lundström & Kersti Ullenhag: Methodological Problems in Business History: Two Papers. 1986. 13. Kersti Ullenhag (editor): Books and Articles from the Department of Economic History at Uppsala University. 1986. 14. Georg Péteri: The Role of State and Market in the Regnlation of Capita1 Imports: Hungary 1924-1931. 1987 15. Hakan Lindgren: Banking Group Investments in Swedish Industry: On the emergence of banks and associated holding companies exercising s h a r e h o l d e r influence on Swedish industry in the fnst half of the 20th century. 1987. 16. Mats Morell: Om mått- och viktsystemens utveckling i Sverige sedan 1500-talet. Vikt- och rymdmått fram till metersystemets införande. 1988. 17. Juergen Salay: The Soviet Union River Diversion Projett. From Plan to Cancellation 19761986. 1988. 18. Göran B. Nilsson: Kreditens jättekraft. Svenskt bankväsende i brytningstid och genombrottstid vid 1800-talets mitt. 1988. 19. Mattrits Nyström: En spegel av ett sekel. Riksdagens resor i Norrbotten 1880-1988. 1988. 20. Lars Magnusson: Korruption och borgerlig ordning naturrätt och ekonomisk diskurs i Sverige under Frihetstiden. 1989. 21. Hans Sjögren: Kreditförbindelser under mellankrigstiden. Krediter i svenska affàrsbanker 1924-1944 fördelade på ekonomiska sektorer och regioner. 1989. 22. Eskil Ekstedt: Knowledge Renewal and Knowledge Companies. 1989. 23. Karl-Gustaf Hildebrand: Om företagshistoria. 1989. 24. Gert Nylander: och företagshistorisk Företagsarkiv forskning. (Forthcoming) 25, Bo Gustafsson: Gunnar Myrdal 1898-1987. Liv och verk. 1990. 26. Gaim Kibreab: The State of the Art Review of Refugee Studies in Af?ica. 1991. 27. Lena Schröder: Från springpojke till fullgod arbetare: Om bakgrunden till 1930-talets ungdomsreservarbete. 199 1. 28. Ulla Wikander: Delat arbete, delad makt: Om kvinnors underordning i och genom arbetet. 1991. 29. Anders Floren & Göran Rydén: Arbete, hushåll och region. Tankar om och den industrialiseringsprocesser svenska järnhanteringen. 1992. 30, Maths Isacson: Arbetslivsforskaren i det offentliga samtalet. 1992. 3 1. Gunnar Nordström: Mo och Domsjö och arbetareorganisationerna intill 1940. Frans Kempes personalpolitiska program och Domsjö arbetareföreningen. 1993. 32. Conny Norling: Byråkrati och makt. Ingenjörer vs ekonomer. 1993. 33. Anita Göransson: Om teori och historia. Mening, makt och materialitet. 1993. 34. Bo Hannestrand: Finansieringssätt och attityder. Några erfarenheter ur ledarhundsarbetets historia. 1994. 35, Lars Magnusson: Eli Heckscher and Mercantilism - An Introduction. 1994. 36. Torbjörn Lundqvist Industrialismens kritiker. Utopism, ambetsmannaideal och samvetspolitik i Carl Lindhagens ideologi. 1995. 37. Olov Åberg & Johan Öster Efter avslutad färd, en anständig begravning. En karakteristik av undantagsinstitutionen, Nederluleå och Råneå socken 1790-1895. 1995. WORKING PAPERS 1 Alice Teichova: Rivals and Partners. Banking and Industry in Europe in the First Decades of the Twentieth Century. (Report from the Vienna Banking - Industv Symposium 1988.) 1988. 2 . FritzfKastnerfLarsson: Banking and Bank Legislation in Europe 1880-1970. (Report from the Vienna Banking -- Industry Symposium 1988.) 1989. 3. Elizabeth A Boross & Hakan Lindgren: Bank-Industry Connections in Hungary and Sweden. Two Studies. (Report from the Vienna Banking - Industry Symposium 1988.) 1989, 4. Volker Wellhöner & Harald Wixforth: Bank-Industry Relations in Theory and Practise. Two Studies. (Report from the Vienna Banking - Industry Symposium 1988.) 1989. 5. Ragnhild Lundström & Jan Ottosson: Bank-Indusny Relations in Sweden: Ownership and Interlocking Directorates. (Reports from the Vienna Banking - Industry Symposium 1988.) 1989. 6. Agnes Pogny & György Kövér: Banking and Industry In Hungary. (Reports from the Vienna Banking ~ Industry Symposium 1988.) 1989. 7. Ulla Wikander (ed.): The Sexual Division of Labour, 19th & 20th Centuries. Six essays presented at the Ninth International Economic History Congress, Beme 1986. 1989. 8. Agneta Emanuelsson, Lynn Karlsson, Ulla Wikander & Ingrid Åberg (red.): Kvinnohistoria i teoretiskt perspektiv. Konferensrapport från det tredje nordiska kvinnohistorikermötet. 13 -16 april 1989. 1990. BASIC READINGS 1. Hakan Lindgren & Kersti Ullenhag (eds.): Teorier och teoretisk tillämpning i företagshistorisk forskning. Med bidrag av Herman Daems, Erik Dahmén, Hakan Lindgren och Kersti Ullenhag. 1985. 2. Britta Jonell-Ericsson: Skmnare i Malung. 1987. 3. Hakan Lindgren & Hans Modig: The Swedish Match Company in the Interwar Years. An International Perspective. 1987. 4. Bo Gustafsson: Den ekonomiska vetenskapens utveckling. Del 1: Från Aristoteles till Adam Smith. 1988. 5, Bob Engelbertsson & Lynn Karlsson: Seminarieuppsatsen. En genomgång av formella krav. 1989. 6. Mats Larsson & Hakan Lindgren: Risktagandets gränser. Utvecklingen av det svenska bankväsendet 18501980. 1989. 7, Paulina De Los Reyes: Bortom Europa. Käll- och litteraturvägledning i u-landsstudier. 1992. 8. Hakan Lindgren (red.): Teori, empiri och metod i ekonomiskhistorisk analys. 1992. 9. Juan Bergdahl: Den Europeiska Ekonomiska Gemenskapen - ursprung och fundament. 1995. UPPSALA PAPERS IN FINANCIAL HISTORY 1. Mats Larsson: Aktörer, marknader och regleringar. Sveriges finansiella system under 1900talet. 1993. Svenska finanskriser - orsaker, förlopp, 2. Alexander Boksjö & Mikael Lönnborg- Andersson: åtgärder och konsekvenser. 1994. 3. Hans Sjögren (red.): Bankinspektör Folke von Krusenstjernas vitbok. Anteckningar från bankkrisen 1922-1923. 1994. WORKING PAPERS IN TRANSPORT AND COMMUNICATION HISTORY 1. Lena Andersson-Skog & Jan Ottosson: Institutionell teori och den svenska kommunikationspolitikens utformning betydelsen av ett historiskt perspektiv. 1994. 2. Jan L. östlund: Reglering av kollektivtrafik - striden på 1910-talet om tillkomsten av AB Stockhohns sparvägar. 1995: 1. 3. Thomas Pettersson Regionalpolitik och regional utveckling - med fallstudie för Arvidsjaurs flygplats 1995:2. 4. Sven Gerentz Vägverket och företrädarna för bilism och näringsliv - ett nätverks betydelse för transportpolitik och transportutveckling efter kriget. 1995:3.
© Copyright 2024