1. No category

REGNSKOGEN
Utställningsfakta
1
Den ”blå tråden” i Universeums levande utställningar
är vatten. Från Akvariehallen leds besökaren genom
hajtunneln till Regnskogen som är ett 18 000 m3
stort myllrande äventyr fullt av djur och växter. Allt
från bladskärarmyror, ibisfåglar, pilgiftgrodor, apor,
sengångare och ödlor till pirayor, arapaimor och kajmaner lever här.
Universeums regnskog är en levande modell av en
sydamerikansk tropisk regnskog. Klimatet och urvalet av växter och djur är därför anpassat för att efterlikna denna miljö i så stor utsträckning som möjligt.
Tanken är att här kunna studera några av de många
anpassningar och samspel som finns hos regnskogens organismer.
Även människans roll har en viktig plats i utställningen. Här ges exempel på indianernas kultur och
nyttoväxter liksom den moderna industrins bruk av
regnskogsprodukter och framför allt vad regnskogen
betyder för oss.
VÄRLDENS REGNSKOGAR
Ungefär 6 procent av jordens landyta är
idag täckt av regnskog. Mellan 2 000-2
010 försvann det det ungefär 130 000
km2 tropikskog årligen. Orsakerna är flera;
lyxlängtan efter ädelträ, etanol till bilar,
savanner som konvertera till sojaodlingar
och palmoljeplantager, dammbyggen,
betesmark till köttproduktion m m. Avröjd
skog har ytterst små eller inga möjligheter att
återväxa. Med förlorad skog försvinner den
vattenavdunstning som förut skett främst
genom trädens blad. Luften tillförs mindre
fukt, varefter nederbörden minskar.
Näringstillgången i regnskogsmark är
begränsad. Då det mesta av näringen finns
bunden i biomassan och snabbt tas upp vid
förmultning så är avverkad regnskogsmark
näringsfattig.
av regnskogar. Den man vanligen menar, den
tropiska låglandsregnskogen, är den som
innehåller flest arter och som anses vara den
mest skyddsvärda.
Den tropiska låglandsregnskogen bildade för
bara hundra år sedan ett sammanhängande
bälte runt hela ekvatorn, men i takt med att
jordens befolkning och behovet av odlingsmark och virke har ökat, har regnskogarna
krympt i en allt snabbare takt. Idag återstår
bara hälften av den regnskog som fanns då.
Stora sammanhängande skogar finns idag
i Sydamerika, Afrika och Asien. Störst är
Amasonas i Sydamerika.
Begreppet regnskog berör nog de flesta
människor på ett eller annat sätt. Men det
är inte alla som vet vad en regnskog egentligen är. Man skiljer dessutom på olika typer
2
REGNSKOGENS FYSIK
Miljön runt ekvatorn har varit konstant
under mycket lång tid. På vissa platser
tros den ha varit konstant i 60 miljoner år.
När andra delar av jorden har drabbats av
istider, torka och andra svåra påfrestningar,
har evolutionen ostört fortsatt i de tropiska
regnskogarna.
HUR MYCKET REGNAR
DET I EN REGNSKOG?
I låglandsregnskog är årsnederbörden
ungefär 1 800-2 000 mm fördelat på minst
nio månader. Ofta regnar det betydligt mer.
Rekordet har uppmätts i Colombia med en
årsnederbörd på 8 230 mm! Det är också
viktigt att regnandet är utspritt över året.
Även om de flesta regnskogar har en torrperiod så brukar man säga att det regnar minst
60 mm under den torraste månaden.
Den starka solinstrålningen vid ekvatorn
värmer luften. Varm luft är lättare än kall och
luftmassorna stiger därför uppåt. När luften,
som innehåller vattenånga, stiger så kyls
den ner. Kall luft kan inte hålla lika mycket
fuktighet som varm och som en följd av detta
fälls vattnet ut i form av regn. Processen är
i princip densamma som när ett åskväder
bildas hos oss en varm sommardag. Temperaturen inne i en regnskog är inte alls så hög
som man skulle kunna tro när man tänker
på att solens strålar är som starkast vid
ekvatorn.
Evapotranspirationen, avdunstningen från
regnskogen, kräver energi. Detta kyler ner
luften på samma sätt som du själv kyls
ner när svett avdunstar. Genom den här
processen skapar skogen den miljö som den
själv gynnas av. Utan nedkylning skulle det
snart bli för varmt i den starka solen.
Medeltemperaturen under en månad i en
tropisk regnskog understiger dock aldrig
18oC. Dessutom uppfattas temperaturen
som högre än vad den är på grund av att
den relativa luftfuktigheten ofta är över 90%.
Med relativ luftfuktighet menas hur mycket
vattenånga som finns i luften i förhållande till
hur mycket som är möjligt vid den aktuella
temperaturen. Ju varmare det är, ju mer fukt
kan luften bära. Om luftfuktigheten överstiger 100% så kondenserar vattenångan till
flytande vatten – det börjar regna.
ANPASSADE VÄXTSÄTT
Att få tillgång till ljus innebär den största
utmaningen för regnskogens växter. Det finns
inte nog med utrymme för att alla plantor
ska kunna få växa på en solig och fin plats.
Konkurrensen om ljuset har gett upphov till
ett antal anpassningar hos växterna.
EPIFYTER
Epifyter kommer åt ljuset genom att utnyttja
andra växter, framförallt stora träd som
växtplats. Genom att växa uppe i regnskogens krontak kan dessa ofta konkurrenssvaga
växter försäkra sig om en plats i solen.
3
Denna strategi, att växa på andra, innebär
också svårigheter med att komma åt vatten.
Ananasväxter har t ex bladen rosettlikt
placerade. På så sätt leds regnvatten in mot
mitten där det bildas en liten vattensamling.
Detta vatten utnyttjas av många trädlevande
djur. Vissa dricker av det, andra arter lägger
till och med sina ägg i det. Många insekter
och grodor är helt beroende av detta vatten
för sin reproduktion. Genom sin avföring
tillför djuren näring till vattnet, näring som
sedan kan tas upp av växten.
SUCKULENTER
Orkidéer och kaktusar är suckulenta, d v s
har uppsvällda växtdelar som lagrar vatten
och/eller blad som är överdragna med ett
isolerande ämne som reducerar avdunstning Mängden epifyter kan med tiden bli så
stor att värdträdet tar skada eller välter av
tyngden
Många regnskogsträd har en slät bark där
epifyter har svårt att få fäste. Fröna från
många epifyter (alla orkidéer) sprids med
vinden eller djur, främst fåglar.
STRYPARE
Stryparnas liv startar på samma sätt som hos
epifyterna, men till skillnad från dessa sänder
de ut långa luftrötter. När rötterna får markkontakt ökar plötsligt plantans tillgång på
näring och vatten. Tillväxten tar fart, och till
slut kan hela värdträdet vara inneslutet av en
kvävande väv av stryparens grenar och rötter.
I många fall slutar det hela med att värdträdet dör och förmultnar. Kvar står ett ihåligt
skelett av stryparens rötter, på avstånd ett till
synes helt vanligt träd.
LIANER
Lianer är ytterligare en grupp av växter
som utnyttjar större träd för att komma
åt solljuset. Till skillnad från epifyter och
strypare, startar lianer sitt liv nere på marken
där de har god tillgång på vatten och näring.
Lianer utnyttjar helt enkelt regnskogens träd
som stöd för att slingrande växa sig upp till
ljuset.
Kakaoträd
BLOMMORNAS
PLACERING
Det vanliga för växter är att ha blommorna
placerade längst ute på de tunnaste
grenarna, väl exponerade för pollinatörer.
För mindre och mellanstora trädarter i
regnskogen skulle detta innebära att deras
blommor hamnade precis under de större
trädens skymmande lövverk. En olämplig
plats att ha sina blommor på. Kakaoträdet,
en av de mer välkända tropiska växterna,
är en av de växter som i stället har sina
blommor placerade direkt på stammen. Där
sitter blommorna luftigt och väl synliga för
pollinatörer.
SAMARBETE
Faktum är att miljön uppe bland trädkronorna är mycket torr. Här finns ingenting som
skyddar mot den starka solen och vattnet
avdunstar därför mycket snabbt. Även tillgången på näringsämnen är dålig. De flesta
epifyter tillvaratar de knappa resurserna, ofta
i symbios med olika djur.
4
REGNSKOGENS JORDAR
I en regnskog går nedbrytningen av döda
växter och djur mycket snabbt. Nedbrytande
organismer som svampar, bakterier, maskar
och insekter frodas i den varma och fuktiga
miljön. Näringsämnen frigörs till marken eller
tas upp av nedbrytarnas vävnad.
I tempererade skogar (som i Sverige) är
marken täckt av ett mer eller mindre tjockt
lager förna som består av döda växter och
djur under nedbrytning. I regnskogen är
nedbrytningen så effektiv att något riktigt
förnaskikt sällan hinner bildas. Det blir ofta
bara ett par centimeter tjockt.
Detta är också bakgrunden till en av de viktigaste ekologiska företeelserna i den tropiska
regnskogen. Snabb nedbrytning innebär
snabb frisättning av näringsämnen. Under
det översta markskiktet är jorden mycket
urlakad. Miljontals år av riklig nederbörd har
sakta löst upp och sköljt ner näringsämnen
till för träden onåbara djup. Växterna tar
snabbt tillvara den frisatta näringen genom
sina ytliga rotsystem. Skogens bäckar är ofta
klara och näringsfattiga. Växternas ytliga
rotsystem hindrar även att jorden sköljs bort
av kraftiga regn.
Ett stort problem vid kalhuggning av
regnskog är att jorden spolas bort när
rötterna dör. Den snabba cirkulationen av
näringsämnen är en viktig anledning till att
regnskog är så känsligt för storskalig avverkning. När träden avlägsnats finns ingen
näringsreserv för ny tillväxt. Näringskapitalet
förs ut ur ekosystemet tillsammans med den
nerhuggna skogen.
Du har kanske lagt märke till hur få döda
blad och andra växtdelar som ligger på
botten av Universeums regnskog? Det beror
inte på noggranna trädgårdsmästare. En
del av svaret får du i stället om du plockar
upp några vissna löv från planteringarna.
Titta noga så ser du en mängd smådjur som
snabbt springer och gömmer sig. En del
av dem äter av de multnande växtdelarna.
Andra är rovdjur som lever av nedbrytande
organismer.
I den varma och fuktiga miljön sker nedbrytningen av bakterier, svampar, insekter, maskar
och andra småkryp väldigt snabbt. Det är
här man finner den allra största artrikedomen i en tropisk regnskog. På en yta av
en hektar (100x100 m) har man funnit över
40 000 insektsarter. Jämför med hur marken
ser ut i en svensk skog med långsammare
nedbrytning!
5
ARTRIKEDOMEN
Ungefär 6 procent av jordens yta är täckt
av tropisk regnskog idag. Otroligt nog
uppskattas denna lilla del av planeten
innehålla över hälften av alla växt- och
djurarter. Bara i Amazonas flodsystem har
man hittills funnit över 1 800 fiskarter. Det
är fler arter än vad som är känt från hela
Atlanten! Detta trots att bara 55 procent av
Amazonflodens fiskarter beräknas vara kända
för vetenskapen. Ett hektar tempererad skog
innehåller som mest några tiotal arter av träd.
I regnskogen kan samma yta innehålla hundratals arter!
Men vad beror då denna enorma artrikedom
på? Flera faktorer tros ha medverkat. Den
långa tiden (60 miljoner år) av stabilitet i
kombination med gynnsamma förhållanden
för tillväxt och biologisk produktion kan
sägas vara de två viktigaste faktorerna,
tillsammans med geografisk isolering samt
specialisering på grund av konkurrens.
Om man tar Amazonfloden och dess många
fiskarter som exempel så är de flesta arterna
anpassade till att leva i sin speciella del av
floden och till de förhållanden som råder just
där. De har en så kallad ekologisk nisch. I
ett hårdare klimat finns endast utrymme för
den som är optimalt anpassad. Individer som
sticker ut från artens mall slås ut. I regnskogen har sådana individer i stället kunnat
fortleva för att lägga grunden till en ny art.
Växtätande insekter är ofta specialiserade
på en viss art. Det finns till och med insekter
som är specialiserade på bara ett enstaka
träd. I regnskogen, där de flesta växter är
gröna året runt, tillåts insekterna äta året
runt.
Det finns inget naturligt årstidsavbrott som
kan hindra insektpopulationernas tillväxt. En
hög artrikedom med långt avstånd mellan
växter av samma art förhindrar att de artspecifika insekterna ökar till för höga nivåer.
Detta är också orsaken till växternas många
raffinerade sätt att både försvara sig och
föröka sig på.
MANGROVESKOGEN
Där hav möter regnskog hittar man mangroveträsken. Den lågt växande skogstypen finns
vid de subtropiska och tropiska kusterna där
tidvattnet spelar stor roll och i brackvattnet
som bildas där floder har sitt utlopp.
Skogen växer på löst underlag, i sand och
lera. Under årmiljonerna har det hos träden
utvecklats olika sätt att kompensera för
dessa dåliga livsbetingelser. Genom speciella
andningsrötter ovanför jorden får de tillgång
till syre som den syrefattiga leran inte kan
bidra med och med hjälp av styltrötter håller
de sig kvar på plats. För att klara av det salta
vattnet finns det vissa träd som avsaltar
vattnet i rötterna och andra som fäller ut
saltet på sina blad. Några träd har frön som
gror redan på moderplantan och som med en
spjutlik grodd senare kan slå rot i gyttjan.
Mangrovevegetationen hyser många marina
arter vilka är beroende av den för sin fortplantning. En del djur som alltid lever där har
anpassat sig till tidvattenströmmarna genom
att gräva ner sig i dyn när det är lågvatten.
Mangroven stabiliserar stränderna mot
vågerosion och förhindrar att slam förs ut i
havet och lagras på de känsliga korallreven.
De utgör dessutom en viktig barriär och ett
skydd för befolkningen mot jättevågor som
bildas vid till exempel orkaner.
Under de senaste 40 till 50 åren har världens
mangroveskogar halverats. De skövlas för att
ge plats åt dammar för odling av jätteräkor.
Då mangroveskogen ger fisk, skaldjur, virke,
ved, fibrer, medicinalväxter, foder med mer
åt lokalbefolkningen betyder skövlingen att
de senare drabbas hårt. Även om räkindustrin skulle kunna vara en bra födkrok för
befolkningen är det få som är anställda och
då under oftast mycket dåliga arbetsförhållanden. Räkindustrin gör också så att den
stora biologiska mångfalden av olika djur
och växter som lever i mangroveträsken
försvinner så att slam förs ut och ödelägger
korallrev och att skyddsbarriären mot jättevågor försvinner.
6
TROPISK
HETTA
Det första som slår dig när du kommer
in i Universeums regnskog är värmen. Till
mångas förvåning ligger temperaturen bara
på runt 26o C, men en relativ luftfuktighet
på nästan 100 procent får det att kännas
varmare än vad det är. Snart har du vant dig
vid värmen och kan påbörja vandringen. Ta
först en titt ut över trädkronorna, regnskogens tak. Krontaket bidrar till att skapa den
varma, fuktiga miljön och är samtidigt hem
för många av de fåglar och fjärilar som flyger
fritt i utställningen.
7
DJUR OCH VÄXTER
Fundera över vilka funktioner de olika djuren
har i regnskogens näringsväv. Vem äter vem?
Vad skulle hända om bältan slutade äta av
alla smådjur och insekter. Om tapirerna blev
jättemånga eller om alla växtätare försvann?
Varför finns det fler tapirer än jaguarer?
Ruinsjön är hem för många fiskarter. Sätt
dig på huk och studera de olika arterna av
jordätare en stund. Snart ser du varför de
har fått sitt namn. De tar in bottenmaterial i
munnen och filtrerar det i jakten på godbitar.
Efter Kajmanviken kan du ta trappan ner
till Indiansjön. Den djupa sjön ger en bra
möjlighet att studera hur olika fiskar är
anpassade till att leva i olika nivåer av
vattnet.
Och vilken roll har människan i regnskogen?
Jämför den moderna exploateringen med
Amazonasindianernas liv. Småskaligt svedjebruk kan vara positivt för skogen eftersom
nya ljusa ytor öppnas, men vad händer vid
Pansarkajman
storskalig skövling? Människan är en relativt
ny art i regnskogen, bältan har funnits där i
miljontals år. Ändå kan människan hota hela
regnskogens existens.
REPTILER
Förutom fåglar så rör sig även både grodor
och ödlor fritt i utställningen. Titta noga,
de är väl kamouflerade och ibland nästan
omöjliga att upptäcka. Med lite tur kan du
se anolisödlor och basilisker. Basilisker kallas
även för jesusödlor – de kan springa på
vattenytan!
RÖDFOTAD SKOGSSKÖLDPADDA
Vid ruinsjön lever rödfotad skogssköldpadda.
Den trivs bäst i varm och fuktig miljö, om det
blir för torrt kan den gräva ner sig i väntan på
nytt vatten. Ofta håller sköldpaddorna liksom
ödlorna till under våra UV-lampor. UV-ljus
behövs vid bildandet av D-vitamin som är
viktigt för uppbyggnaden av sköldpaddornas
ryggsköld och ödlornas skelett.
PANSARKAJMAN
i Kajmanviken lever två pansarkajmaner.
Kajmaner räknas till alligatorfamiljen och är
besläktade med krokodiler. Pansarkajmanen
är den minsta arten av alla krokodilartade
kräldjur. Hanarna blir som störst 1,6 m,
honorna något mindre.
Till skillnad från många av dess släktingar är
pansarkajmanen inte utrotningshotad. Det
bepansrade skinnet är för hårt för att vara
intressant för skinnhandeln. Eftersom de är
så små anses de inte heller utgöra något hot
för människor och jagas inte heller av denna
anledning. Dock är kajmanerna indirekt
hotade pågrund av den stora miljöförändring
som sker i regnskogen.
Pansarkajmanerna är framförallt aktiva under
dygnets mörka timmar. Dagarna tillbringar
de mest i vila. Ibland kan man dock se någon
ligga på botten med vidöppen mun, i väntan
på att en fisk ska göra misstaget att simma
för nära.
8
Alligator eller krokodil?
Många undrar hur man skiljer alligatorer
från krokodiler. Alligatorer har som regel
en rundare nos, men det enklaste sättet är
att titta på tänderna. Hos krokodiler syns
den fjärde underkäkstanden när munnen är
stängd. Alligatorer och kajmaner har en ficka
i överkäken där tanden göms.
Groddjuren lägger sina ägg i vatten, men
tillbringar större delen av sina liv på land.
Hos krokodiler och alligatorer är livscykeln
omvänd. Honan lämnar vattnet och gräver
ner sina ägg i marken. Vissa arter har lärt sig
att utnyttja värmen som bildas vid förmultning genom att honan lägger sina ägg i en
”kompost” av ihopsamlat växtmaterial.
de är beroende av att visa upp sina varningsfärger är de till skillnad från de flesta andra
groddjur dagaktiva.
Håll utkik efter de pilgiftgrodor som lever
fritt i Regnskogen. Ett säkert ställe är berghällen till höger efter terrariet. Lyssna också
efter hanarnas spelläte, det är förvånansvärt
högt och kan locka till sig honor från långt
avstånd.
AMFIBIER
PILGIFTGRODOR
Vissa pilgiftgrodors hud avger ett av det
starkaste biologiska gifterna man känner
till, batrachotoxin (BTX). Från den giftigaste
arten innebär 0,00001 g av giftet en dödlig
dos för en människa!
I fångenskap förlorar de flesta arterna sin
giftighet. Det beror det på att grodorna
bygger upp sitt gift genom att äta en
blandning av olika giftiga insekter som i sin
tur får sitt gift från giftiga växter. Har inte
grodorna tillgång till denna speciella föda så
kan de inte bilda giftet.
Nyligen fann man BTX i fjäderdräkten hos
vissa fåglar på Nya Guinea. Där upptäckte
forskare tillsammans med lokalbefolkningen
att fåglarna fick giftet från en speciell skalbaggsart. Förmodligen hade skalbaggarna
i sin tur bildat giftet genom att äta giftiga
växter. Ett tydligt exempel på hur komplicerat
samspelet mellan växter och djur kan vara i
regnskogen! Forskare är mycket intresserade
av pilgiftgrodorna och deras gift. Man har
upptäckt att vissa delar av giftets beståndsdelar kan användas som smärtstillande
medicin i små doser!
De flesta pilgiftgrodor har starka varningsfärger. Det är ju ingen idé att vara giftig om
inte angriparen vet om det. Vissa arter har
samma försvarsstrategi som kycklingsnoken.
De har starka varningsfärger utan att vara
giftiga. Tack vare sitt effektiva försvar har
pilgiftgrodorna få naturliga fiender. Eftersom
Blå pilgiftsgroda
FISKAR
Amazonfloden är hem för en otrolig rikedom
av fiskarter. Hittills har man funnit över 1
800 arter. Det är fler än man känner till från
hela Atlanten. I Göta älv, Sveriges artrikaste
sötvattenmiljö, har man funnit drygt 35 olika
arter. Vad kan den stora skillnaden bero på?
Liksom på land erbjuder Amazonas
vattenmiljöer många olika nischer. Alla
fiskarter lever inte på samma ställen utan
är anpassade till att kunna leva i sin del av
floden. Stora forsar, småbäckar, lugna partier
och om vattnet är grumligt eller klart innebär
skilda miljöer som alla kräver speciella
anpassningar. Den långa tiden med stabil
miljö har inneburit att arter som nischat sig
överlever. De skulle ha svårare att överleva i
mer skiftande miljöer.
Många populära akvariefiskar härstammar
från Amazonfloden.
9
RÖDBUKAD PIRAYA
I Pirayalagunen lever ett stim av den mytomspunna rödbukade pirayan. I Sydamerika
lever många olika pirayasläktingar. Några gör
skäl för sitt blodtörstiga rykte, men de allra
flesta är faktiskt vegetarianer.
Rödbukad piraya räknas som den mest
aggressiva och potentiellt farliga arten. Den
kan bli upp till 30 cm lång och är beväpnad
med rakbladsvassa trekantiga tänder,
anpassade till att gröpa små köttstycken ur
bytet med. Framförallt står fiskar på menyn.
Pirayor angriper sällan friska djur, jaktinstinkten vaknar först om ett djur uppträder
underligt. Lukten av blod eller ryckiga
oregelbundna rörelser utlöser pirayans
jaktinstinkter. Om en fisk i stimmet attackerar väcks jaktlusten även hos de andra
medlemmarna.
Det är detta som gör pirayor till så effektiva
rovdjur. Plötsligt kokar vattnet av frenetiskt
ätande fiskar. Även om varje enskild fisk inte
äter så mycket kan stimmet tillsammans vara
mycket effektivt.
Pirayor spelar en mycket viktig roll i regnskogens ekosystem. De växtätande släktningarna
hjälper till att sprida frön och håller floderna
öppna. De köttätande utgör effektiva renhållare genom att avlägsna svaga individer.
DARRÅL
Darrålen är i själva verket en knivfisk, och
alltså ingen ål. Det enda de har gemensamt
med ålar är kroppsformen.
Darrålen tar upp syre genom ett stort nätverk
blodkärl som sitter inne i munhålan och kan
därför leva i väldigt syrefattiga vatten. Små
individer livnär sig på evertebrater (ryggradslösa djur) medan vuxna äter fisk och mindre
däggdjur.
Darrålar är farliga (mycket sällan livshotande)
för människor eftersom de kan ge stötar på
över 600 V med 1 A styrka som kan ledas
genom kroppen beroende hur man kommit i
kontakt med dem. De ombildade muskelcellerna samverkar för att skapa dessa mycket
obehagliga stötar.
Darrålens förmåga att avge elektriska
impulser gjorde den ryktbar redan på 1700talet, men det var först 1953 som man
lyckades förklara det elektriska systemet.
Darrålen kan avge två sorters impulser, dels
Rödbukad piraya
med lågspänning på 5-10 V, dels högspänning. En decimeterlång darrål kan ge stötar
på 100 V medan en meterlång kan ge ifrån
sig 500 V eller mer. Lågspänningen används
som orienterings- och varningssystem
medan högspänningen är ett jakt- och
försvarsvapen.
SILVERAROWANA
I Ruinsjön lever silverarowanor. Studerar man
hur fisken är byggd och munnens placering
ser man snart att det är uppe i ytan dessa
fiskar hör hemma. Födan består av andra
fiskar samt diverse insekter och smådjur som
faller ner i vattnet. De kan till och med hoppa
upp över ytan för att fånga ormar, insekter
och fåglar från grenar som hänger över
vattnet.
Arowanor är så kallade munruvare. Hanen
förvarar de befruktade äggen i en fördjupning i munhålan fram till att de kläcks. Många
fiskarter producerar många små ägg med
hög dödlighet. Tack vare munruvningen kan
arowanorna i stället satsa på få men stora
ägg.
10
STINGROCKA
Titta på stingrockornas färger. Säger de
dig någonting? De klargula fläckarna talar
tydligt om att rockan inte vill bli störd. Blir
den provocerad snärtar den till med sin
taggförsedda stjärt. Taggen ligger gömd i
en ficka tillsammans med ett giftigt slem.
Giftet orsakar outhärdlig smärta, ger svåra
infektioner och har en celldödande effekt.
Skadorna begränsas om den stuckna kroppsdelen hålls i hett vatten, så att proteingiftet
koagulerar.
Rockor tillhör liksom hajarna klassen broskfiskar, fiskar som man vanligen finner i marin
miljö. När Anderna för länge sedan bildades,
avskildes stora vattenmassor från havet. En
del broskfiskar blev kvar och kom under
årmiljonerna att utvecklas till dagens sötvattenslevande stingrockor.
PACÚN
Längre ner i vattnet lever pacún, en släkting
till den rödbukade pirayan. Tittar man på
de bägge piraya-arternas yttre kroppsform
så ser de lika ut, men där tar många av
likheterna slut. Pacún är vanligen en ensamlevande fisk. Tänderna är inte vassa, utan
anpassade för att mala sönder födan. Denna
utgörs framförallt av växtdelar, frön och
frukter, men framförallt unga fiskar har även
smådjur på menyn.
När regnperioden kommer lämnar de vuxna
fiskarna flodfåran för att ge sig ut i översvämmade skogsområden. Där simmar de omkring
och äter av växter, frukter och frön som fallit
ner på vattnet. En del frön klarar passagen
genom fiskens matsmältningsystem oskadda.
På så sätt sprids de med fiskarna till nya
växtplatser.
För indianerna är várzea viktiga fiskevatten. De lägger växter, s k barbasco, med
bedövande ämnen i vattnet. Sedan är det
bara att samla ihop de avsvimmade fiskarna!
ARAPAIMA
Arapaiman är en av världens största sötvattensfiskar. Den kan bli 4,5 m lång och väga
200 kg. När den är liten andas den med gälar
som de flesta fiskar men när den blir större
(över 1 kg) andas den med sin stora simblåsa.
4–5 gånger i timmen måste den upp till ytan
för att byta ut den gamla koldioxidrika luften
mot syrerik.
Luftandningen är en anpassning, motsvarande pacúns höjda halt av röda blodkroppar
och stora gälyta, för att klara av att leva och
jaga i syrefattiga vatten. Arapaimans byten
hålls fast av de starka käkarna och mals
sönder mot gommen av den tandförsedda
tungan.
Honan lägger omkring 100 000 romkorn i
en grund sandgrop och bägge föräldrarna
vaktar både rom och yngel.
MAL
Bottenvattnet i Indiansjön domineras av olika
former av malar. Man ser dem bäst om man
går ner till rutan på bottenvåningen. Malarnas
antenner fungerar som känselspröt. Med hjälp
av dem kan de lukta, navigera och hitta mat i
mörker eller grumligt vatten.
Ancistrus
Vid regnperiodens slut sjunker vattnet undan
från den översvämmade skogen. Många
pacús hittar inte tillbaka till floden, utan
blir innestängda i kvarvarande småsjöar, s
k várzea. I dessa småvatten kan syrenivån
minska snabbt. För att överleva till nästa
högvatten har pacun utvecklat vissa anpassningar. Man har visat att arten i samband
med syrebrist kan öka mängden av röda
blodkroppar i blodet, och på så sätt öka sin
syreupptagningsförmåga. I jämförelse med
många arter har den även en ovanligt stor
gälyta, ytterligare en anpassning för att klara
syrebrist.
11
FÖRVANDLINGEN
På väggen mitt emot trappan ner mot plan 2 finns ett terrarium med fjärilspuppor. Universeums
fjärilar kommer från Costa Rica, där lokalbefolkningen odlar dem i stora hägn. När de förpuppats
kommer de med flyg till oss och de färdiga fjärilarna släpps ut för att flyga fritt i regnskogen. En
del av betalningen används i olika projekt för att bevara Costa Ricas krympande regnskogar.
I Förvandlingen kan man på nära håll studera det sista steget i metarmofosen. Fjärilens förvandling från ägg, larv, puppa och slutligen till färdig fjäril. Den nykläckta fjärilen sitter på sin tomma
puppa och väntar på att vingarna ska vecklas ut, därefter släpps den ut ur terrariet.
De flesta fjärilarna äter nektar som de suger ur blommarna med hjälp av en ”snabel”, proboscis.
Det finns arter som sätter sig vid ögonen på djur och dricker tårvätska ur ögat och arter som
dricker blod ur sår på andra djur.
FRIFLYGANDE FJÄRILAR
Normalt finns tre arter fjärilar i Regnskogen. Oftast flyger de bara snabbt
förbi, men vid någon av matningsstationerna kan du ibland studera dem
på närmare håll.
12
INSEKTER
FÅGELSPINDEL
I Spindelhålan på plan 4 lever en fågelspindel
från östra Brasilien. Den äter insekter och
möss som den dödar med ett gift som
ungefär motsvarar ett getingstick. Den har en
centimeter långa tänder med gift som löser
upp bytet inifrån så spindeln kan suga i sig
innehållet.
Fågelspindelns kropp är täckt med hår som
den kan kasta av sig mot en angripare. Håren
irriterar slemhinnorna, därför ska man aldrig
ta i ett skinn som spindeln har ömsat.
HELICONIUSFJÄRIL
Heliconiusfjärilar utgörs av en grupp
fjärilsarter med liknande levnadssätt och
utseende. De är alla mer eller mindre giftiga
och osmakliga för rovdjur.
Heliconiusfjärilar har passionsblomman
som värdväxt. För att begränsa de
hungriga larvernas framfart har växten flera
försvarsmekanismer:
Ugglefjäril
●● Äggliknande utväxter som lurar
fjärilshonan att växten redan är
”upptagen”.
●● Svaga klängen. När äggen kläcks och
larverna ökar i vikt, lossar klänget och
faller till marken.
●● Fångsthår som fångar in larverna tills de
svälter ihjäl.
●● Små knoppar som avsöndrar nektar. Myror
dras till växten för att äta av nektarn och
rensar samtidigt bort fjärilslarverna.
UGGLEFJÄRIL
Ugglefjärilen har fått sitt namn av en stor
fläck på vardera bakvingen som tillsammans
påminner om ett uggleögon. Angripare blir
ofta tveksamma när de plötsligt tror sig stå
öga mot öga med en rovfågel.
Liksom många andra fjärilar kan ugglefjärilar kommunicera med hjälp av doftämnen,
s k feromoner. Honorna kan lägga ut långa
”kärleksstigar” för att locka till sig hanar.
Nästan alla fjärilsarter har en speciell
värdväxt där de lägger sina ägg. Ugglefjärilar
föredrar olika växter inom bananfamiljen och
orsakar ofta stora problem när de angriper
bananodlingar.
Hos oss lägger de sina ägg på heliconians
blad. Dessa arter påminner i växtsätt om
varandra. Heliconian och bananplantan är
både örter, inte träd. Ugglefjärilens puppor
ser ut som torkade blad.
BLÅ MORPHO
Blå morpho är liksom ugglefjärilen en stor
fjäril. Den håller för det mesta till uppe bland
trädtopparna. Deras puppor ser ut som små
gröna knoppar. Vissa indianstammar tror
att de vackert blåskimrande fjärilarna är de
dödas andar som återvänt till jorden.
BLADSKÄRARMYRA
Bladskärarmyrorna är sociala insekter som
lever i organiserade kolonier, det vill säga
grupper av samarbetande individer. Olika
arters samhällen kan vara organiserade
på olika sätt men alla domineras av honor.
En typisk myrkoloni består av en fruktsam
drottning och ett oräkneligt antal sterila
honor som är arbetare.
13
Drottningen är specialiserad på äggläggning
medan arbetarna – hennes döttrar – bygger
och försvarar boet, sköter om drottningen,
ägg, larver och puppor samt hämtar blad till
den svamp de odlar.
Hela samhället är beroende av ett effektivt
kommunikationssystem med hjälp av dofter,
feromoner, som fungerar som kemiska
signaler. Medan majoriteten av alla myror
lever som jägare och samlare har den här
gruppen, bladskärarmyrorna, antagit ett rent
odlande liv där de skickligt odlar sin egen
mat, en svamp, i underjordiska trädgårdar.
De vilda kolonierna i Amazonas är stora som
en fotbollsplan och djupa som ett trevåningshus. Just nu har vi ingen aktiv koloni i
utställningen.
de olika fåglarnas näbbar. Vissa är bra till att
fånga insekter, andra till att suga nektar eller
knäcka hårda fröskal.
Reflektera också över fåglarnas färger. Varför
är vissa oansenligt grå och bruna när andra
är vackert färgade? De vackrast färgade
hannarna har valts av honor i större utsträckning under evolutionens lopp. Färgen gör
fågeln mer synlig för rovdjur, men att den
ändå har överlevt visar att den är frisk och
stark. En utmärkt far till honans ungar!
RÖD IBIS
FÅGLAR
Om du blickar ut över regnskogens trädkronor kan du ha turen att se våra röda ibisar.
De är gråbruna under de första två åren
men blir successivt mer och mer rosa för att
slutligen vid två års ålder vara vackert röda.
Deras färg kommer ifrån de kräftdjur som de
äter.
Lägg märke till hur de olika fågelarterna
skiljer sig åt i färg och form. Varje detalj hos
fågeln är resultatet av en anpassning till dess
miljö och födoval eller levnadssätt. Jämför
DÄGGDJUR
Röd ibis
Ta gärna en titt ner på marken på plan 3.
Spår från några av Amazonasregnskogens
däggdjur följer stigen. Spåren kommer från
växtätande tapir, småkrypsätande bälttjur,
rovdjuret jaguar och inte minst allätaren
människan.
TVÅTÅIG SENGÅNGARE
Sengångare är däggdjur och hör till
ordningen håriga trögdjur. De lever större
delen av sitt liv hängande under trädgrenar i
sina långa kraftiga krokliknande klor. De har
flera anpassningar till detta levnadssätt.
Sengångare kan vrida huvudet upp till 270°
och på så sätt komma åt löv omkring dem
utan att behöva flytta kroppen. Nästan
alla däggdjur har 7 halskotor (till och med
elefanter och giraffer), undantagen är sjökor,
tvåtåiga och tretåiga sengångare som kan ha
både fler och färre antal halskotor.
Sengångare äter huvudsakligen knoppar,
späda skott, frukt, bär och blad. Eftersom
blad är energifattiga och svårsmälta har
sengångare flera anpassningar för detta.
De har en stor mage med flera avdelningar
som långsamt smälter maten med hjälp av
symbiotiska bakterier. Så mycket som två
tredjedelar av sengångarens vikt kan utgöras
14
av maginnehållets vikt och det kan ta över en
månad att smälta en måltid. Jämfört med t ex
en skatas 30 minuter.
Sengångaren lämnar grenarna bara för att
byta träd och för ”toalettbehov”. På grund av
den låga ämnesomsättningen behöver den
bara bajsa en gång per vecka. Urinen och
avföringen kan då utgöra 30% av den totala
kroppsvikten! Den gräver ner sin avföring
på en bestämd toalettplats vid sitt favoritträd. Detta medför att trädet får gödsel
och/eller att via ”doften” lockar till sig en
parningspartner.
Sengångare är vanligen tysta men de har
några låga läten.
När den enda ungen föds händer det att den
faller fritt tills den fångas upp av den 1-1,5
m långa navelsträngen och hissas upp av
modern. Den första tiden ligger den sedan på
moderns buk.
Tvåtåiga sengångare lever i hela Amazonområdet och angränsande bergstrakter. I bergsregioner förekommer de upp till 3 300 meter
över havet.
GOELDISAPA
Goeldisapan tycks vara en övergångsform
mellan gamla och nya världens apor och
mellan tamariner/marmosetter och kapusinapor. Den har klor i stället för naglar och
är den enda småapan i nya världen med 36
tänder.
Alla andra marmosetter och tamariner har
32 tänder. Den kommunicerar med minst 40
olika läten, ändå är den inte känd för att vara
speciellt högljudd.
Goeldisaporna är små och nätta, väger runt
0,5 kg och är ungefär 25 cm långa. De är
helt svarta med långt hår som sticker ut
runt huvudet. De har långa svansar som de
använder för att hålla balansen när de rör sig
över tät skog eller långa grenar hängande
i träden. De söker igenom skogen i jakt på
fruktträd ofta i sällskap av marmosetter och
tamariner. De måste röra sig mer under torrperioden för att hitta träd som bär frukt.
Även om den mesta tiden spenderas i träd,
kommer de ibland ner på marken, oftast för
att titta efter insekter och reptiler. Deras
årliga diet består av en tredjedel frukter som
de äter på morgonen, en tredjedel insekter
Goeldisapa
som de äter på mitten av dagen och en
tredjedel svamp som de äter på eftermiddagen och på kvällen.
Närvaro av bambu är viktigt för goeldisapan
eftersom de är beroende av en svamp som
växer i bambu och nära vattendrag. Av de 22
arterna som äter svamp är goeldisaporna den
enda art som är beroende av svamp.
Goeldisapan kommer ursprungligen från
regnskogen i mitten av Sydamerika. Den lever
ofta i primär och sekundär regnskog.
Bevarandeprojekt
Goeldisapan är rödlistad och nära utrotning.
Det finns därför ett bevarandeprojekt som
syftar till att föda upp goeldisapor i djurparker världen över för att säkerställa artens
fortlevnad. Planer finns att i framtiden kunna
återinplantera apor uppfödda i fångenskap i
återställda, skyddade områden i Sydamerika.
De första aporna som kom till Universeum är
uppfödda i Zürich av artens stamboksförare
och Universeum ingår i det världsomspännande bevarandearbetet.
Goeldisaporna lever i familjegrupper om
fyra till tio djur och utgörs av föräldrarna,
alltså det reproducerande paret, och deras
ungar. Den äldre avkomman hjälper även som
15
vuxna till att passa sina yngre syskon. Detta
ger dem värdefull kunskap tills de själva får
ungar.
TVÅFÄRGAD TAMARIN
Den tvåfärgade tamarinen är dagaktiv och
trädlevande. Den förflyttar sig mellan träden
med kvicka och ryckiga rörelser. Man har sett
en apa som hoppade från 15 meters höjd ner
till marken utan att ta skada.
VITÖRAD SILKESAPA
Den vitörade silkesapan (Callithrix jacchus)
är vanligt förekommande i starkt varierande
skogstyper – från atlantregnskogar till torra
taggbuskbuskområden och savannskogar i
Brasilien. Den kan bli ca 18 cm lång och väga
ca 250 g.
Den tvåfärgade tamarinen lever i tropisk
regnskog, öppet skogslandskap och sekundärskog i ett begränsat område i och kring
staden Manaus i Brasilien. I naturen äter den
frukt, blommor, bladknoppar, snäckor, små
groddjur, sav och nektar. Bytesdjur dödas
med ett bett i huvudet.
Som hos andra tamariner hjälper hanen till
vid födseln genom att ta emot och tvätta
ungarna. Den nyfödda ungen har kort päls
och är hjälplös. Den klänger sig hårt fast till
pappan eller mamman. Pappan lämnar över
ungen till mamman när den ska dia och tar
tillbaka den efteråt.
Tvåfärgad tamarin
Den vitörade silkesapan är brunspräcklig,
grå och gul päls med vita örontofsar och
lång bandad svans. Ansiktet har ljust skinn
som mörknar om det utsätts för solljus och
pannan har vit päls. Alla tår utom tummarna
har klor i stället för naglar vilket gör att den
vitörade silkesapan rör sig likt en ekorre i
träden. Den har förstorade mejselformade
framtänder och specialiserad blindtarm som
en anpassning till sin speciella diet. De föder
ofta ickeidentiska tvillingar vilket är ovanligt
för primater.
Till skillnad från våra goeldisapor så är dessa
apor något lugnare, använder sig inte av
lika många läten samt att de lever på mer
animalisk föda. Man kan ibland se huggtänderna som sticker ut utanför munnen, dessa
långa huggtänder gör att de kan bita sig
igenom bark på träd och därigenom få i sig
trädets sav, som också är en stor del av deras
dagliga föda.
Insekter utgör den andra viktiga födan. På
grund av sin litenhet kan den tillgodose hela
sitt proteinbehov genom att äta insekter.
Den äter dock även en mindre mängd frukt,
frön, blommor, svamp, nektar, sniglar, ödlor,
trädgrodor, fågelägg och boungar och små
däggdjursungar.
När aporna lämnat sitt sovträd äter de oftast
intensivt under en timme och alternerar
sedan resten av dagen mellan ätande, vilande
och socialisering. När de vilar sträcker de
ofta ut sig och kan ligga helt stilla i över en
16
halvtimma. På grund av sin litenhet faller de
ofta offer för mårddjur, kattdjur, trädormar,
ugglor och rovfåglar.
I en familjegrupp med flera honor och hanar
är det endast honan och hanen med högst
rang som är reproducerande, men hela familjegruppen hjälps åt att ta hand om ungarna
vilket ökar deras överlevnad. I början är det
pappan som bär ungarna på ryggen, de
lämnar honom endast för att bli ammade av
mamman.
VÄXTER
MONSTERA
I landdelen av Pirayalagunen växer monstera,
en vanligt förekommande prydnadsväxt. De
stora bladen får fler hål ju äldre de blir och
ju högre upp de växer. De uppsprickande
bladen släpper igenom ljus till underliggande
blad. Hålen i bladen minskar risken för att de
ska blåsa sönder. Monsterans kottliknande
frukter smakar som en blandning av banan
och ananas.
ruttnande kött. Just jättepiprankans blomma
har ett magnifikt skyltande, djupt purpurrött kronbräm – ofta 3–4 dm stort – med
ett gulstrimmigt nektarmärke. Där kryper
den intet ont anande, värpsjuka honflugan
in genom en hårklädd pip, blott för att strax
finna sig inspärrad i ett tomt hålrum. Utvägen
blockeras nu av håren som styvnat och
vissnar ner först när växten blir pollinerad.
Det blir den under flugans desperata kamp
för att finna friheten och ett stycke härligt
ruttnande kött att lägga ägg i. När flugan då
släpps fri är den täckt med pollen och kan
pollinera en annan blomma.
COSUTUS
Costus känns lätt igen på sitt spiralformade
växtsätt. Känn på bladens sammetslena
undersidor. Vad tror du de har för funktion?
Nedanför Costus växer röd galanrot som är
en nära släkting till ingefäran.
KALEBASS
Vid bron till trapphuset på plan 3 hittas
kalebassträdet. Dess torkade frukter används
som förvaringskärl och andra bruksföremål.
ACAIPLAM
Vid insidan av svängen på plan 3 står en
acaipalm. Från acaipalmen skördas palmhjärta. Eftersom en individ består av flera
skott kan man skörda utan att hela växten
dör.
AVOCADO
Avokado har troligen odlats av indianer i över
10 000 år. Universeums exemplar är litet och
producerar inte någon frukt.
COYUREPALM
EPIFYTER
Bergväggen vid Fallgropen är växtplats för
många epifyter. En epifytfamilj är orkidéer
som till exempel vanilj. Andra epifyter som du
kan hitta här är ormbunkar, ananasväxter och
kaktusar.
PIPRANKA
Mitt emot bergväggen mellan plan 4 och
3 finns en pipranka som har en intressant
pollinering. Den har en doft som drar åt
sig asflugor, vilka normalt lägger sina ägg i
Coyurepalmen är en palm med kraftigt taggbevuxen stam. För växten fungerar taggarna
som ett effektivt försvar mot djur som vill
klättra upp och äta av bladen eller frukterna.
Coyurepalmens vetenskapliga namn är
Aiphanes horrida. Det grekiska ordet
aeiphanes betyder ständigt skinande,
lysande. Horridus kommer från latinets
horrere, som betyder vara taggig.
17
KAKAOTRÄD
FLADDERMUSPALM
Precis efter akvariet i trappan finns flera
spännande växter. Kakaoträdet ger ett
bra tillfälle att studera två egenskaper
som är unika för tropiska regnskogsväxter.
Det första, så kallad kauliflori, innebär att
blommorna sitter direkt på trädstammen.
Vanligtvis sitter blommorna hos träd längst
ut på de yttersta grenarna, väl synliga för
pollinatörer. Hos kakaoträdet, som tillhör
regnskogens mellanskikt skulle en ”normal”
placering av blommorna innebära att de
hamnade dolda inne bland de större trädens
grenar.
Under kakaoträdet växer en fladdermuspalm.
Den andra speciella anpassningen finns hos
de nyproducerade bladen. Liksom hos många
andra regnskogsväxter ser de vissna ut.
Man vet inte riktigt vad detta beror på, men
kanske är det ett sätt att se oaptitliga ut för
växtätare.
VATTENHYACINT
På vattenytan ovanför darrålen växer den
ljuskrävande vattenhyacinten som kan
utnyttja den icke skuggade vattenytan som
växtplats tack vare luftfyllda ”flytkuddar”.
Vattenhyacint
PANAMAPALM
Den lilla palmen med de flikiga bladen
bredvid fladdermuspalmenär en panamapalm. Bladen används till flätning av många
bruksföremål.
BIXATRÄD
Mitt emot Förvandlingen står ett bixaträd. Ur
dess frön, annato, utvinns det röda pigmentet
bixin som bland annat som ansiktsfärg av
ursprungsbefolkningen. Väggen bakom
Förvandlingen täcks av döda lianer och
många epifyter.
NYTTOVÄXTER
En hörna med nyttoväxter hittar du i glasgången utanför Regnskogen vid Gröna hissen
på plan 3. Nyttoväxter eller s k kulturväxter
har utvecklats från vilda växter som vid skilda
tidpunkter började odlas i olika delar av
världen men framförallt i regnskogen.
Människan har i alla tider varit beroende av
produkter ur växtriket. Många vilda växter
är nyttoväxter som människan länge har
utnyttjat. Ett flertal av dessa har ätliga frukter
eller rötter. En del är också föremål för odling,
även i Sverige. Andra vildväxande nyttoväxter
ger till exempel virke, ved, fibrer, läkemedel,
berusningsmedel och foder. Särskilt i tropikerna utnyttjar man vildväxande nyttoväxter
i högre grad än i tempererade områden.
En annan viktig grupp nyttoväxter är
prydnadsväxterna.
I Nyttoväxthörnan kan du hitta bland annat
sockerrör, papaya, kaffe, passionsfrukt,
bomull, tobak och te.
CALLIANDRA
Trädet med de röda bolliknande blommorna
som växer på vänstersidan av trappan mellan
plan 3 och 2 är en calliandra. Liksom många
andra växter med röda blommor pollineras
det av fåglar. I slutet av trappan till vänster
hittar man ett ojeträd som är en typ av fikus.
Fikusträd kan producera frukt under hela
året. De är därför en mycket viktig födokälla
för många av regnskogens djur, framförallt
apor. De enorma bladen efter ojeträdet är
18
elefantöra. Hela växten kan ätas (efter att
den kokats), men det är framförallt roten som
används.
ELFENBENSPALM
De stora palmbladen vid terrariet på plan
2 tillhör en elfenbenspalm. Stammen ligger
dold under marken, så det är bara bladen
man ser. Samma växtsätt finner man hos
ormbunkar. Bredvid elfenbenspalmen hittar
man den giftiga örten prickblad.
KOTRÄD
På vägen fram till Ormboet på plan 2
passerar du ett koträd, en strypare. Namnet
kommer från att den vita saven dricks av
Amazonasindianerna.
GENIPA
Mittemot elfenbenspalmen hittar vi genipa,
ett smalt träd. Där hämtar indianer den svarta
färg de använder till att måla sina kroppar
med.
Bambu
BAMBU
Bland sköldpaddorna på plan 1,5 växer även
bambu, ett gräs med en storlek och tillväxthastighet utöver det vanliga. De största
arterna kan bli över 40 m höga.
PHILODENDRON
Lägg märke till luftrötterna som hänger
ner i Kajmanvikens vatten. De kommer från
en philodendron i trappan ner till andra
våningen.
HAVSDRUVA
På landdelen av Indiansjön växer havsdruva.
Trädet är känt för sina goda frukter och för
veden som är hård och tyngre än vatten.
Trädet är tvåbyggare, han- och honblommor
bärs av skilda individer. Havsdruvan odlas
knappast som frukträd, men de vackra träden
utmed de karibiska öarnas stränder skattas
på sina frukter. Särskilt barnen är förtjusta
i de syrliga frukterna. De stoppar dem hela
i munnen och suger ur saften. Kärnan och
skalet spottas ut. Syrligheten gör frukterna
lämpliga till sylt och saft och man kan göra
ett gott vin av dem.
19
GRODSKOGEN
I grodskogsterrariet lever olika arter av pilgiftgrodor och rödögd
trädgroda. Det finns både mark- och trädlevande arter, så man får
spana i alla nivåer för att få syn på alla.
20
VÅRT EKOLOGISKA
FOTAVTRYCK
Mitt emot terrariet med bladskärarmyror
finns olika skyltar som försöker förklara och
tydliggöra det hot som regnskogen lever
under och som har sin koppling till vår livsstil
och konsumtion. Det avtryck som vår livsstil
sätter och som påverkar miljön i hela världen
kallas det ekologiska fotavtrycket.
De flesta av oss i västvärlden lever på ett
sätt som kräver väldigt mycket av jordens
ekosystem. Ju mer arbete från ekosystemen
som ens livsstil kräver desto större del av
jordens produktiva yta kan man sägas lägga
beslag på. Man tar helt enkelt större plats på
jorden, gör ett större avtryck (fotavtrycken
uttrycks i hektar. En hektar är lika med 10
000 m2, d v s 100x100 m).
Västerlänningens fotavtryck är här illustrerat
som ett stort skoavtryck. Som jämförelse
finns också ett betydligt mindre fotavtryck.
Det senare ska föreställa de avtryck som
befolkningarna i utvecklingsländerna sätter.
Andra orsaker till att regnskog skövlas och
som vi direkt eller indirekt är skyldiga till är
vägbyggen, betesmark för köttproduktion,
gruvdrift, skogsbruk och vattenkraft. Stora
mängder regnskog försvinner varje minut
från jordens yta och därmed en mängd arter
av växter och djur som vi inte ens visste att
de fanns.
KAN DU RÄDDA
REGNSKOGEN?
Man beräknar att det kan finnas upp till 100
miljoner arter av växter och djur på jorden
och att mer än hälften finns i regnskogen.
Men mindre än två procent har ännu beskrivits. Tänk efter hur viktig regnskogen är för
dig och reflektera över vad som kommer
hända i ditt liv när regnskogen inte finns kvar.
Vad kan du göra för att rädda regnskogen?
På internet finns det en internationell sida
för personlig fotavtrycksberäkning. Besök
myfootprint.org. Där kan du genom att
kryssa för 15 korta flervalsfrågor få en snabb
uppskattning av hur stort utrymme på jorden
som just du kräver.
HUR PÅVERKAR DIN
FRUKOST?
En vanlig svensk frukost ges som exempel på
hur vår konsumtion här kan påverka miljö och
människor i tropikerna. I mycket av det vi äter
finns produkter som odlas på marker som är
före detta regnskog. Till exempel de tropiska
frukterna som ingår i müsli samt olja från
oljepalmen som bland annat finns i många
margarinsorter.
När vi äter kött från gris, kyckling och kor
som får konventionellt kraftfoder, medverkar
vi också indirekt till att viktig regnskog och
savann bränns för att ge plats åt växande
sojaodlingar.
21