1. No category

1
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
2015-12-04
Meddelad i
Stockholm
Mål nr
T 13983-13
PARTER
Kärande
Well-Head Safety Systems AB, 556504-9177,
Norrmalmsvägen 24
953 22 Haparanda
Ombud: Advokaterna Peter Adamsson och Simon Arvmyren
Sandart & Partners Advokatbyrå KB
Box 7131
103 87 Stockholm
Svarande
Zacco Sweden AB, 556664-8480,
Box 5581
114 85 Stockholm
Ombud: Advokat Kjell Olsson,
Advokatfirman Kjell Olsson AB
Box 7018
103 86 Stockholm
Advokat Jonas Westerberg
Advokatfirman Lindahl
Box 1065
101 39 Stockholm
______________________
DOMSLUT
1. Tingsrätten förpliktar Zacco Sweden AB att till Well-Head Safety Systems AB
betala 2 000 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 12 maj 2013 tills
betalning sker.
2. Tingsrätten förpliktar Well-Head Safety Systems AB att betala Zacco Sweden
AB för dess rättegångskostnad med 1 530 589 kr, varav 671 500 kr avser
ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på hela beloppet från denna
dag tills betalning sker.
Dok.Id 1538786
Postadress
Box 8307
104 20 Stockholm
Besöksadress
Scheelegatan 7
Telefon
Telefax
08-561 654 70
08-561 650 05
E-post:
[email protected]
www.stockholmstingsratt.se
Expeditionstid
måndag – fredag
08:00-16:00
2
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
3.
Sekretessbestämmelsen i 36 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400) ska fortsätta att vara tillämplig på de uppgifter som lämnades under
förhöret med Alex Chua bakom stängda dörrar och för uppgifterna i
- aktbil. 96-101,
- aktbil. 130 s. 17 i inledande appendix och s. 347-376, samt
- aktbil. 140 s. 17 i inledande appendix och s. 347-376.
______________________
3
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
BAKGRUND
Well-Head Safety Systems AB:s (Well-Head) verksamhet är huvudsakligen att exploatera uppfinningar som kan beskrivas som nyskapande teknik för att stänga av läckande
olje- eller gasrör i källor eller pipelines. Målet rör en av dessa uppfinningar, nämligen
en uppfinning som kan minska säkerhetsrisker och risker för miljöskador i olje- och
gasbranschen. Uppfinningen innebär kortfattat att avstängning av olje- eller gasröret
utförs av en utrustning innefattande främst borrnings- och en blockeringsmekanism
som är monterad utanpå och runt det rör som ska blockeras. Utrustningens borrmekanism borrar sig först genom röret i tvärriktning mot den riktning som det rör som
ska blockeras har. En expanderenhet, en slags pluggmekanism, förs tillsammans med
borren in i det borrade hålet. Därigenom blockeras röret. När läckan är täppt och
eventuell skada åtgärdad kan borren reverseras och flödet öppnas igen. Avstängning
kan aktiveras genom fjärrstyrning.
År 1997 gavs Well-Head en exklusiv rätt till uppfinningen av Sea Valve Engineering
Oy (en av huvudägarna i Well-Head). I juni 1999 ansökte Sea Valve Engineering Oy
om patent på uppfinningen i Kanada. Alla rättigheter till uppfinningen överfördes sedermera från Sea Valve Engineering Oy till Well-Heads systerbolag Metal Patent
WHSS AB (Metal Patent). Mellan Metal Patent och Well-Head tecknades ett licensavtal som ger Well-Head den exklusiva rättigheten att fortsätta med att exploatera uppfinningen.
Zacco Sweden AB (Zacco) bedriver konsultverksamhet bland annat som patentbyrå.
Zacco anlitades för att hantera den aktuella patentansökan i Kanada. Zacco anlitade i
sin tur den kanadensiska firman Ridout & Maybee. Av förbiseende betalade Ridout
& Maybee inte vissa avgifter varför ansökan förföll. Något patent för uppfinningen
erhölls alltså inte i Kanada. Patent har däremot erhållits i 28 andra länder.
Den 3 oktober 2003 väckte Well-Head talan mot Zacco vid Stockholms tingsrätt (mål
T 16634-03), och yrkade att tingsrätten skulle fastställa att Zacco var skadestånds-
4
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
skyldigt i och för sig för den skada som Well-Head kan visa. Målet avslutades genom
avskrivning. Parterna är dock överens om att Zacco ansvarar för den kanadensiska firmans försummelse samt att Zacco är skyldigt att ersätta Well-Head för skada som har
uppkommit till följd av att patentansökan i Kanada förföll. Zacco har en ansvarsförsäkring med ett tillgängligt ansvarsförsäkringsbelopp om 20 000 000 kr.
Tvisten gäller huruvida Well-Head har lidit någon skada, hur stor denna skada i så fall
är samt om Zaccos eventuella ersättningsskyldighet gentemot Well-Head ska sättas
ned.
YRKANDEN OCH INSTÄLLNING
Well-Head har yrkat att Zacco ska förpliktas att till Well-Head betala 92 000 000 kr
jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 12 maj 2013 tills betalning sker.
Zacco har bestritt yrkandet och vitsordat yrkad ränta.
Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader. Således har Well-Head yrkat
ersättning av Zacco med 1 586 079 kr, varav 1 331 450 kr avser ombudsarvode, 9 768
kr ombudens utlägg, 121 350 kr ersättning till Grant Thornton för arbete och löpande
konsultationer, 50 000 kr eget arbete för Well-Heads ställföreträdare, 57 211 kr resor,
kost och logi till ställföreträdare och vittnen, 15 000 kr förlorad inkomst för vittnen
samt 1 300 kr övriga kostnader som telefonkonferens. Av detta yrkande har Zacco
vitsordat 1 000 000 kr i ombudsarvode samt hela yrkandet i övrigt. Zacco har för egen
del yrkat ersättning av Well-Head med 1 530 589 kr, varav 671 500 kr avser ombudsarvode, 826 384 kr ersättning till Copenhagen Economics, 27 000 kr Zaccos eget
arbete, 4 500 kr ersättning till vittnet Lars Brannemark samt 1 205 kr taxiresor. Av
Zaccos yrkande har Well-Head vitsordat 75 000 kr av ersättningen till Copenhagen
Economics samt hela yrkandet i övrigt.
5
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
GRUNDER M.M.
Well-Head
Har Well-Head drabbats av skada?
Den 1 oktober 2000 förföll ansökan om ett kanadensiskt patent på uppfinningen, på
grund av att Zaccos underleverantör inte hade betalat föreskriven årsavgift. Genom
försummelsen orsakades Well-Head den 1 oktober 2000 en skada som bestod i att
bolaget förlorade möjligheten till ett exklusivt utnyttjande av ensamrätten till
uppfinningen i Kanada, vilket bolaget annars skulle ha haft under 20 år. Skadestånd
vid avtalsbrott ska sättas till ett belopp som försätter den skadelidande i samma
ställning som om avtalsbrott inte skett.
Den 1 oktober 2000 hade såväl patentansökan som Well-Heads ensamrätt ett
ekonomiskt värde. Värdet på Well-Heads ensamrätt motsvarade värdet av
patentansökan. Well-Head har därför rätt till ett skadestånd som motsvarar detta värde.
Det saknar betydelse om Well-Head hade kunnat realisera värdet den 1 oktober 2000.
Det saknar även betydelse om ensamrätten i dag, på grund av omständigheter som har
blivit kända efter den 1 oktober 2000, skulle ha haft ett annat värde.
Värdet av den förlorade möjligheten till ett exklusivt utnyttjande av en ensamrätt till
uppfinningen i Kanada inkluderar de förlorade intjänandemöjligheter som förlusten
inneburit för Well-Head och bör bestämmas med ledning av 5 kap. 7 § skadeståndslagen.
6
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
Hur stor skada har Well-Head drabbats av?
Patentets användningsområde
Svårigheterna med att stänga av läckande oljekällor eller distributionsledningar (pipelines) under högt tryck vid en s.k. blow out ovan mark eller under vatten är väl kända i
olje- och gasbranschen och de samhällen som riskerar att beröras. Uppstår brand i
samband med en blow out är svårigheterna extrema. I olje- och gasbranschen har
frågor kring säkerhet och miljö fått en stadigt ökande betydelse. Säkerhets- och
miljötänkandet har drivits på av krigshandlingar, terroristattentat, miljökatastrofer och
skärpt lagstiftning. Det finns alltså en marknad för en uppfinning som kan minska
säkerhetsrisker och risken för miljöskador i olje- och gasbranschen. Den i målet aktuella uppfinningen är en sådan uppfinning. Well-Heads affärsidé är att med uppfinningen skydda liv, miljö och egendom samt minska riskerna för företag i olje- och
gasbranschen. Affärsidén är både sund och intressant.
År 2000 var Kanada världens nionde största oljeproducerande land och det tredje
största naturgasproducerande landet. År 2011/2012 var Kanada världens femte största
oljeproducerande land samt behöll sin tredjeplats i fråga om naturgas. I oktober 2000
fanns det 58 055 aktiva oljekällor och 64 971 aktiva gaskällor samt en befogad förväntning om att både antalet oljekällor och antalet gaskällor skulle öka. Det fanns även
cirka 540 000 km pipelines för olja och gas samt en befogad förväntning att antalet
kilometer distributionsledningar skulle öka. Under 2000 utfärdades 18 401 borrningslicenser för pågående olje- och gasborrningsprojekt. Det fanns en befogad förväntning
om att olje- och gasbranschen som helhet skulle fortsätta att växa.
Därtill hade Well-Head identifierat behov hos raffinaderier, petrokemiska anläggningar, vattendistributionsledningar och inom s.k. hot tapping, vilket innebär en metod
att montera en anslutning på ett befintligt rör eller trycksatt ledning utan att avbryta
funktionen av den rördel eller ledningsdel som berörs. Det amerikanska företaget
Flowserve Corp. har senare visat intresse för sådana applikationer.
7
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
Planer för produkten och Well-Head
Under åren 1996-1999 satsade Well-Head över 3 000 000 kr på utveckling av en prototyp av uppfinningen som skulle utgöra förlagan till en färdig produkt. Den största
delen av finansieringen för utvecklingsarbetet, 2 160 000 kr, kom i lika delar från
Haparanda kommun, Jokkmokks kommun, Kalix kommun och Länsarbetsnämnden.
År 1997 bedömde den norska byggkoncernen Kvaerner att den potentiella marknaden
uppgick till åtminstone 5 000 installationer enbart för Kuwait och Saudiarabien, vilket
den svenska statliga stiftelsen Industrifonden förmedlade till Well-Head.
I februari 1997 inledde Well-Head ett samarbete med Guy Vander Jagt, advokat och
politiker i USA. Samarbetet tog formen av ett partnerskap där Guy Vander Jagt till ett
reducerat arvode engagerades som Well-Heads lobbyist i USA. Det huvudsakliga
vederlaget utgick istället i form av aktier i Metal Patent. Guy Vander Jagts andel kom
till slut att uppgå till fyra procent av aktierna i Metal Patent. Det fanns en rimlig förväntan hos Well-Head att samarbetet med Guy Vander Jagt skulle leda till en lyckad
introduktion av och marknadsföring av produkten i USA och Kanada. Licensavtalet
mellan Metal Patent och Well-Head gäller fortfarande.
Den 3 maj 1999 ingick Well-Head ett agentavtal med National Establishment For
Export Development (NEED) som gav NEED en exklusiv rätt att marknadsföra och
sälja Well-Heads produkt i Mellanöstern, Nordafrika och Kanada (NEED-avtalet).
Well-Head och NEED uppskattade att marknaden enligt avtalet för en produkt baserad
på uppfinningen skulle överstiga 1 500 försålda enheter per år, vilket var en konservativ uppskattning av behovet för dels producerande oljekällor och naturgaskällor
inom det avtalade territoriet, dels behovet av nya färdigställda källor. Totalt uppgick
antalet producerande olje- och naturgaskällor inom territoriet till cirka 130 000. För
varje aktiv källa behövs minst tre enheter beroende på typ och storlek. Försäljningen
8
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
förmodades ta fart så snart produkten blivit certifierad i Lloyd’s Register, vilket skedde
den 28 februari 2002, samt produktanpassning hade skett.
Under sommaren 1999 färdigställdes prototypen och den 13 augusti 1999 hölls en
lyckad demonstration av prototypen i Kalix. Företrädare för NEED närvarade vid demonstrationen tillsammans med en potentiell slutkund som ägde oljefält i Egypten.
Dagen efter demonstrationen slöt Well-Head och NEED ett tilläggsavtal till NEEDavtalet varigenom den exklusiva agenträtten förlängdes med fyra år till att sammanlagt
gälla i sex år.
Kringutrustning för fjärrstyrning (t.ex. via satellit) fanns att tillgå på marknaden som
ett tillval efter varje kunds behov. Well-Head och Saab arbetade emellertid med att ta
fram en egen lösning som hade vissa fördelar. Det fanns en befogad förväntan hos
Well-Head att den egna fjärrstyrningslösningen skulle vara färdigutvecklad inom två år
från undertecknandet av NEED-avtalet. Det fanns en befogad förväntan hos Well-Head
att produkten skulle vara anpassad till linjeproduktion då och att det skulle finnas en
färdig produktionsanläggning.
Det fanns en rimlig förväntan hos Well-Head att bolaget skulle kunna fortsätta det
samarbete som under första delen av år 2000 hade påbörjats med Skanskakoncernen
för konstruktion av de anläggningar som behövdes för viss typ av installation av WellHeads produkt på pipelines.
I september 2000 investerade Nävrabäcken AB 14 000 000 kr i Well-Head och Metal
Patent och erhöll aktier motsvarande 19 procent av alla aktier i båda bolagen.
Investeringen grundade sig på en värdering av båda bolagen till cirka 74 000 000 kr.
Det verkliga värdet var dock högre, eftersom Närvabäckens pris var satt mot bakgrund
av bolagen genom Närvrabäckens förvärv tillfördes expertis i form av Anders
Andersson.
9
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
Skadeberäkningen
Det fanns en rimlig förväntan hos Well-Head att patentansökningen skulle utmynna i
ett beviljat patent. Den 8 oktober 2002 fick dock Well-Head vetskap om att den kanadensiska patentansökningen hade förfallit redan den 1 oktober 2000. Allt arbete som
bedrevs från den 1 oktober 2000 till den 8 oktober 2002 bedrevs alltså i tron att det
snart skulle finnas ett kanadensiskt patent.
När ansökan förfallit fanns/finns ingen möjlighet att göra en ny ansökan. Frånvaron av
ett kanadensiskt patent betydde bl.a. att Well-Head inte längre kunde uppfylla sina
åtaganden enligt NEED-avtalet, eftersom exklusivitet i Kanada inte längre kunde utlovas. I rädsla att utsättas för ett skadeståndskrav från NEED:s sida avbröt Well-Head
kontakterna med NEED i förhoppningen att avtalet skulle löpa ut utan att NEED
reagerade på Well-Heads tystnad. Den strategin lyckades.
Den starka kopplingen mellan den kanadensiska och den amerikanska marknaden
gjorde att de upparbetade kontakterna med USA påverkades negativt. Well-Head bedömde att bolaget inte med bevarad trovärdighet kunde fortsätta att bearbeta samma
kontakter i USA då Well-Head, förvisso okunnigt därom, hade förfarit med osanning
om sin kanadensiska patenträttighet. Med Well-Heads begränsade resurser bedömdes
det som mest förmånligt att för stunden avvakta med fortsatt satsning på den nordamerikanska marknaden och lägga tillgängliga resurser på att bearbeta nya kontakter.
Valet föll på Asien och arbete med att kommersialisera uppfinningen startades därför
om där. År 2003 påbörjades ett samarbete med Grandbase, som bl.a. innebar att
Grandbase som corporate finance-rådgivare för Well-Head presenterade Well-Heads
produkt för olika intressenter. En av intressenterna var IDEAL Circle, som år 2004
erbjöd att köpa 70 procent av aktierna i Well-Head för 35 000 000 USD, motsvarande
en värdering av hela bolaget om 50 000 000 USD. Grandbase har därefter medverkat
till att Well-Head inlett samarbete med en annan malaysisk partner knuten till Grandbase.
10
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
Eftersom Well-Head och Metal Patent i september 2000 hade ett marknadsvärde om
cirka 74 000 000 kr och genom Nävrabäckens förvärv tillfördes expertis i form av
Anders Anderson, kan man utgå från att bolagen därefter hade ett högre värde.
Bolagens värde var hänförligt till ensamrätten att utnyttja den i målet aktuella
uppfinningen. Vid värderingen av den förlorade rätten till patentansökan i Kanada ska
dock även beaktas att värdet till stor del var hänförligt till potentialen på den
kanadensiska marknaden, men att övriga marknader hade visst värde. Effekterna av
den uppjustering som ska göras till följd av Anders Anderssons expertis och den
nedjustering som ska göras med hänsyn till att visst värde är hänförligt till andra länder
tar ut varandra. Skadan för båda bolagen – efter beaktande av en skattesats om
28 procent – kan därför beräknas uppgå till drygt 102 000 000 kr (73 684 211 / 0,72
= 102 339 181). Av det totala värdet på patentansökan har Well-Heads andel motsvarat
omkring 90 procent eller 92 000 000 kr. En avkastningsbaserad värdering skulle leda
till ett betydligt högre belopp. Om den presenterade utredningen inte anses vara
tillräcklig för att styrka skadans värde, ska skadan uppskattas till skäligt belopp enligt
35 kap. 5 § rättegångsbalken.
Ska skadeståndet sättas ned?
Innan Well-Head återkallade den tidigare förda fastställelsetalan och det målet
avskrevs, bekräftade Zacco, genom ett brev den 8 februari 2006, att bolaget medgav
skadeståndsskyldighet i och för sig med förbehåll för att ett högre belopp än
20 000 000 kr vore oskäligt betungande. Detta medgivande lämnades trots att Zacco
var medvetet om att uppgörelsen innebar att bolaget förlorade möjligheten att senare
göra en invändning om medvållande. Genom parternas ömsesidiga viljeförklaringar
uppstod alltså en avtalsbundenhet som innebär att Zacco är civilrättsligt förhindrat att
åberopa medvållande i detta mål.
Det föreligger i vart fall inte någon jämkningsgrundande oaktsamhet från Well-Heads
sida. Beslutet att överge den amerikanska marknaden var, av skäl som redovisats ovan
och då Well-Head saknade resurser, både sunt och rationellt.
11
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
Begärd ersättning är inte heller oskäligt betungande. Det fanns ett uppdragsvillkor från
år 1999 (AU99s) som innehöll en ansvarsbegränsning om 2 000 000 kr. Det villkoret
utgjorde vid tidpunkten inte handelsbruk och tillämpades inte mer än undantagsvis.
Även om tillgängligt ansvarsförsäkringsbelopp uppgår till högst 20 000 000 kr så har
Zacco egna medel och kan förväntas erhålla ersättning från den kanadensiska firman.
Ränta
Well-Head har sänt över en preliminär stämningsansökan till Zacco den 12 april 2013
där skadan har beräknats. Ränta ska därför löpa från den 12 maj 2013 i enlighet med 4
§ tredje stycket räntelagen.
Zacco
Har Well-Head drabbats av skada?
Well-Head har inte lidit någon ekonomisk skada den 1 oktober 2000 på grund av att
patentansökan förföll. Bolagets rättigheter enligt licensavtalet hade vid den tidpunkten
inte något realiserbart värde. Well-Head ägde inte patentansökan och kunde därför inte
överlåta den. Well-Head hade inte heller rätt att överlåta sina rättigheter enligt licensavtalet, utan endast viss möjlighet att upplåta underlicens eller sälja produkter. Eventuell skada kan därför inte beräknas utifrån patentansökningens fiktiva försäljningsvärde.
Att patentansökan förföll har inte orsakat Well-Head några förlorade inkomstmöjligheter i Kanada. Den uteblivna framgången för produkten beror inte på avsaknaden av patent i Kanada, utan på att patentansökan avsåg en produkt som inte var
kommersiellt gångbar. Ingen annan har försökt sälja en liknande produkt. Trots att
Well-Head har ensamrätt att exploatera uppfinningen i 28 andra länder har bolaget inte
lyckats sälja någon produkt överhuvudtaget.
12
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
Hur stor är eventuell skada?
Planer för Well-Head
Well-Heads licensavtal med Metal Patent omfattar tre uppfinningar, nämligen
a) System for controlling and stopping oil drilling fires (den i målet aktuella uppfinningen), b) Safety Valve och c) Apparatus and method to shut down a pipeline. Avtalet gällde endast i tio år och Well-Head hade inte möjlighet att överlåta licensen, endast
sälja produkten och bevilja underlicenser. Därtill skulle Well-Head utge royalty till
Metal Patent med åtta procent av nettoförsäljningsvärdet på de försålda produkterna.
Well-Head ingick även ett licensavtal med HT Svarv AB den 12 januari 2000 som
löpte i tio år och gav HT Svarv exklusiv tillverkningslisens för de tre produkterna.
I marknadsplanen för Well-Head från år 2002 hade Kanada tagits bort från avsnittet
som beskrev marknaden för produkten Safety Valve. Den produkten har dock inte omfattats av den patentansökningen som förföll i Kanada.
Det ursprungliga NEED-avtalet upprättades innan patentansökningen lämnades in i
Kanada men nämner inte någon BOP-produkt (Blow Out Preventer) och förutsätter
inte att patent beviljats i Kanada. Avtalet gäller i två år och skulle således ha löpt ut
innan Well-Head hann färdigställa någon produkt. Avtalet förlängdes emellertid till
sex år, men har inte tillämpats. Avtalet ger inte heller stöd för något antagande om försäljningsvolym. Avtalet omfattar inte USA och behandlar Mellanöstern, Nordafrika
och Kanada tillsammans.
Nävrabäcken övertog 19 procent av aktierna i Well-Head för 8 000 000 kr år 2000.
Nävrabäckens årsredovisning för åren 2001-2004 visar att avsaknaden av patentet i
Kanada inte påverkade värderingen av aktierna i Well-Head. Först år 2012 gjordes en
marginell nedskrivning av värdet på innehavet av aktierna i Well-Head.
13
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
Avtalet med det amerikanska bolaget Flowserve Corp. har endast utgjort ett samarbetsavtal. I det samverkansavtal som tecknades med Grandbase år 2003 var både WellHead och Metal Patent parter medan bara Well-Head var part i det optionsavtal som
tecknades med Grandbase år 2005. I optionsavtalet har visserligen pris avtalats, men
Well-Head har inte uppfyllt sina åtaganden enligt avtalet varför det aldrig lett till
något.
Det samverkansavtal som ingicks med Skanska International Engineering AB år 2001
nämner inte heller något patent i Kanada och trots att resor gjorts till USA har inget
avtal träffats. Det finns heller ingen uppskattning gällande volym i samverkansavtalet.
Inte heller samverkansavtalet med Saab har lett till något förpliktande avtal. Det
samverkansavtal som träffades med Impeva Labs Inc. som träffades år 2009 har upphört utan att det lett till något faktiskt samarbete.
Brevet från Kvaerner som skickades till Well-Head år 1996 gäller Safety Valves och är
inte relevant avseende uppfinningen. I Kuwait och Saudiarabien har för övrigt aldrig
något patent för uppfinningen funnits. Även det brev som skickades från Industrifonden år 1997 gäller Safety Valves, och inte uppfinningen.
Skadeberäkning
Nävrabäcken betalade 8 000 000 kr för 19 procent av aktierna i Well-Head och Metal
Patent. Priset säger inget om bolagen verkliga värde, utan speglar endast Nävrabäckens
förhoppningar. Well-Heads värde var inte hänförligt till potentialen i den kanadensiska
marknaden. De siffror och procentsatser som ligger till grund för Well-Heads avkastningsbaserade värdering bestrids.
NEED-avtalet ger inget stöd för antaganden om försäljningsvolym av produkter baserade på uppfinningen. NEED-avtalet förutsatte för övrigt inte att Well-Head hade
patent i Kanada. Avtalet med Grandbase synes vara ett samarbetsavtal syftande till ett
14
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
joint venture men blev inte verklighet. IDEAL Circle var inte villigt att betala 35
miljoner USD för 70 procent av aktierna i Well-Head.
Vid skadeberäkningen ska dessutom beaktas att Well-Head enligt licensavtalet var
skyldigt att betala åtta procent av nettoförsäljningsvärdet till Metal Patent. Därtill
kunde Well-Heads licensrättighet sägas upp av patenthavaren per den 12 januari 2010,
dvs. efter tio år, medan den värdering som Well-Head har gjort bygger på en tjugoårig
ensamrätt.
Det är möjligt för Well-Head att föra bevisning om sin skada och saknas därför förutsättningar att tillämpa 35 kap. 5 § rättegångsbalken.
Ska skadeståndet sättas ned?
Well-Head hade kunnat bearbeta den kanadensiska marknaden och sälja de aktuella
produkterna där trots att patentansökan hade förfallit, men avstod från att göra det. Om
Well-Head hade vidtagit sådana åtgärder skulle skadan ha begränsats. Genom att inte
försöka begränsa sin skada på sådant sätt har Well-Head varit medvållande till eventuell skada. Eventuell ersättning ska därför jämkas eller sättas ned, i första hand till noll.
Det bestrids att Zacco i den tidigare processen vidtagit någon åtgärd som hindrar
bolaget från att åberopa medvållande i denna process. Zacco påpekade dessutom den
24 februari 2005, i den tidigare processen, att bolaget senare kunde komma att åberopa
medvållande.
Branschens dåvarande standardvillkor innehöll en ansvarsbegränsning till 2 000 000
kr, oavsett var riskexponeringen fanns. Av förbiseende kom detta standardvillkor, som
var branschpraxis, inte att inkluderas i avtalet som reglerade Zaccos åtagande avseende
patentansökningen i Kanada. Zaccos ansvarsförsäkring om 20 000 000 kr är dock
väsentligt högre och normal för ett företag i den bransch som Zacco verkar. Den
kanadensiska firman har hittills bestritt ersättningsskyldighet. Ersättningsskyldighet
överstigande nämnda belopp skulle därför sannolikt leda till konkurs. Eventuell
15
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
ersättningsskyldighet ska därför i vart fall jämkas till ett belopp om 20 000 000 kr
inklusive ränta och kostnader.
Ränta
I april 2013 presenterade Well-Head ett underlag i form av utkast till stämningsansökan jämte skadevärdering för Zacco. Dröjsmålsränta ska därför utgå i enlighet
med yrkandet.
BEVISNING
Parterna har genom hänvisning lagt fram samtliga ingivna handlingar. Vidare har vissa
filmsekvenser spelats upp. Förhör har ägt rum med Jan-Evert Lindmark, verkställande
direktör hos Well-Head, Anders Andersson, investerare och ägare till Nävrabäcken,
Bengt Ivner, tidigare affärsområdeschef hos Skanska, Alex Chua, ägare till Grandbase,
Björn Syrén, tidigare anlitad av Well-Head, Björn Petterson, tidigare anställd på bl.a.
Näringsdepartementet och Länsarbetsnämnden i Norrbotten, Lars Brannemark,
försäkringsmäklare, Marie Swahn, ekonomichef hos Zacco, samt de ekonomiskt sakkunniga Björn Gauffin och Claus Kastberg Nielsen, vilka också avgett utlåtanden.
DOMSKÄL
Inledning
Tingsrätten kommer inledningsvis (1) att ge sin syn på frågor om bevisbörda och
beviskrav. Tingsrätten ska därefter pröva (2) om Well-Head har orsakats skada och hur
skadan i så fall ska värderas, inklusive ett uppskattat värde enligt 35 kap. 5 § rättegångsbalken om den bestämmelsen ska tillämpas. Om någon skada inte föreligger eller
skadans storlek inte kan fastställas, ska Well-Heads talan lämnas utan bifall. Om skada
uppgående till visst belopp föreligger, ska tingsrätten pröva (3) huruvida skadeståndet
ska sättas ned på grund av att Well-Head inte har fortsatt sin satsning i Kanada, inklu-
16
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
sive om invändning får beaktas. Om det även efter denna prövning föreligger en ersättningsskyldighet för Zacco, ska tingsrätten pröva (4) huruvida skadeståndet ska
jämkas med hänsyn till Zaccos försäkringsskydd på 20 000 000 kr. Tingsrätten ska
avslutningsvis pröva (5) frågan om rättegångskostnader.
1. Vem har bevisbördan och vilket beviskrav ska tillämpas?
Parterna är i denna tvist, om man tills vidare bortser från frågan om nedsättning/jämkning, ense om att Zacco ska ersätta Well-Head för den skada som Well-Head
kan ha drabbats av till följd av att den kanadensiska patentansökan förföll. Tvisten
gäller alltså frågan om det föreligger någon skada och hur den i så fall ska värderas.
Enligt fast praxis ankommer det på den som yrkar skadestånd att visa vilken skada han
eller hon har lidit, se t.ex. rättsfallet NJA 2005 s. 180. Den skadelidande ska normalt
sett visa vad skadan bestått i samt skadans omfattning och värde.
I detta mål är dock ostridigt att Well-Head till följd av att den kanadensiska patentansökan förföll har förlorat möjligheten till ett exklusivt utnyttjande av ensamrätten
till uppfinningen i Kanada. Den fråga som tingsrätten ska pröva i denna del är endast
om Well-Heads rättighet hade något ekonomiskt värde och hur förlusten av denna rätt i
så fall ska värderas. Det är Well-Head som har bevisbördan för detta värde.
Frågan är då vad som krävs för att Well-Head ska anses ha fullgjort sin bevisbörda.
Normalt sett krävs i tvistemål är att parten ska ”styrka” att en omständighet föreligger.
Well-Head har haft goda möjligheter att säkra den bevisning som finns att tillgå. Ett
alltför högt beviskrav skulle emellertid kunna resultera i att en uppfinnare i praktiken
inte skulle kunna få skadestånd i en situation som den nu aktuella, vilket i sin tur skulle
medföra att en patentbyrå inte skulle behöva ta alltför allvarligt på sina skyldigheter
avseende en patentansökan. Sådana ändamålssynpunkter skulle kunna motivera ett
sänkt beviskrav. I detta fall är det dock fråga om en värdering av Well-Heads ensamrätt till ett patent. Vidare har Well-Head fortfarande motsvarande ensamrätt i andra
17
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
länder. Well-Head har också startat verksamhet i Mellanöstern utan stöd av patenträttigheter. Tingsrätten finner därför att varken bevissäkringsmöjligheter eller ändamålssynpunkter motiverar att beviskravet sätts ned. Utgångspunkten är alltså att Well-Head
ska styrka sin skada.
2. Vilket licensvärde hade den kanadensiska patentansökan?
Tvisten gäller som angetts värdet av den skada som Well-Head har lidit till följd av att
patentansökan i Kanada förföll. Det var Metal Patent som skulle ha erhållit patentet,
men Well-Head hade i så fall haft en licensrätt till uppfinningen. En utgångspunkt vid
bestämmandet av skadestånd är att den skadelidande ska få full ersättning för sin
skada, eller annorlunda uttryckt försättas i samma läge som om skadan inte hade
inträffat.
Skadan är enligt skadeståndslagens terminologi en ren förmögenhetsskada, dvs. utan
samband med person- eller sakskada. Någon uttrycklig regel för hur en sådan skada
ska värderas finns inte. När det gäller sakskada anges i 5 kap. 7 § skadeståndslagen, en
bestämmelse som parterna varit inne på, att skadeståndet omfattar ersättning för 1.
sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning, 2. annan kostnad till följd
av skadan, 3. inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet.
Well-Head har utförligt redogjort för och lagt fram bevisning som styrker vilka åtgärder bolaget hade vidtagit med uppfinningen samt vilka planer och samarbetspartner
bolaget hade avtal och kontakter med. Det är därigenom bevisat att bolaget satsning
var ambitiös och gedigen samt att dess kontakter hade möjlighet att verkställa planerna
på en satsning av dess produkter. Eftersom bolaget hade erhållit patent i flera andra
länder, finns det också anledning att utgå från att patent skulle ha erhållits också i Kanada.
I målet har parterna gjort beräkningar av värdet av det uteblivna patentet utifrån dels
en företagsvärdering, dels en avkastningsvärdering. Att värdera det utblivna patentet
18
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
utifrån nedlagda kostnaderna – t.ex. kostnader för framtagandet av uppfinningen och
produktutveckling samt ansökningsavgifter i Kanada – har förkastats av både WellHead och dess sakkunnige, och en värdering enligt den metoden har inte ingått i
Copenhagen Economics uppdrag i målet.
Well-Heads yrkande i målet grundar sig på en företagsvärdering utifrån Nävrabäckens
köp av 19 procent av aktierna. Well-Head angav ursprungligen att Nävrabäckens köp
för 14 000 000 kr avsåg endast Well-Head-aktier och Björn Gauffin utgick från detta,
men parterna är numera ense om att köpet i vart fall bokförts i Nävrabäcken som
8 000 000 kr för aktierna i Well-Head och 6 000 000 kr för aktierna i Metal Patent.
Björn Gauffin har vid förhandlingen uppgett att den fördelningen i Nävrabäcken inte
har med marknadsvärdet att göra och att det är svårt att fördela köpet mellan WellHead och Metal Patent. Han har uppskattat att 90 procent av värdet avsåg Well-Head,
men han har inte redogjort för hur han har gjort denna uppdelning. Anders Andersson,
som gjorde investeringen, har inte yttrat sig om fördelningen.
Björn Gauffin har också beaktat att Well-Head hade ett värde utöver den kanadensiska
patentansökan och att Nävrabäckens satsning var större än 14 000 000 kr, eftersom
Anders Andersson med ett stort kunnande skulle ingå i styrelsen. Björn Gauffin visste
emellertid inte vilken kunskap Anders Andersson hade och har inte beräknat hur
många timmar som Anders Andersson skulle arbeta eller vilken ersättning detta var
värt. Han har inte heller gjort någon egen värdering av Well-Heads tillgångar utöver
den kanadensiska patentansökan, t.ex. att bolaget hade ensamrätt att exploatera uppfinningen i 28 andra länder och dessutom kunskaper som gjorde det möjligt att bedriva
verksamhet också utan patenträttigheter. Detsamma gäller värdet av Well-Heads rättigheter avseende de andra två patenten. Björn Gauffin har endast angett att dessa omständigheter är lika mycket värda. Hans slutsats är därför att värdet av Well-Heads
ensamrätt till patentansökan när den förföll var 92 000 000 kr.
Copenhagen Economics har ifrågasatt flera av de utgångspunkter som Björn Gauffin
använder, t.ex. investeringens storlek, erhållen andel av aktierna och rådande skatte-
19
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
sats. Copenhagen Economics använder också den information som framkommit senare
för att ifrågasätta Björn Gauffins värdering, t.ex. att uppfinningen inte har lett till en
enda såld produkt. Tingsrätten godtar emellertid de angivna utgångspunkterna, som är
styrkta genom förhör med Anders Andersson och ingivna dokument. För att värdera
Well-Head vid skadetidpunkten, dvs. den 1 oktober 2000, är det också nödvändigt att i
stort bortse från senare inträffade händelser. Men även med dessa utgångspunkter kan
Björn Gauffins beräkningar enligt tingsrättens mening inte ligga till grund för en någorlunda säker värdering. Som angetts ovan saknar beräkningen en värdering av WellHeads övriga tillgångar och av Anders Anderssons personliga kunnande, något som
också Copenhagen Economics påpekat. Anders Andersson har inte heller uppgett att
den kanadensiska patentansökan spelade någon roll för hans investering. Anders
Andersson uppgav också i sitt förhör att han inte är så försiktig, och att investeringen
alltså var en viss chansning från hans sida. Enligt licensavtalet med Metal Patent erhöll
Well-Head dessutom rätt att utnyttja tre olika uppfinningar och värdet av de
uppfinningar som inte omfattades av det aktuella patentet har inte berörts ordentligt.
Den uppdelning som Björn Gauffin gjort av investeringen mellan Well-Head och
Metal Patent är inte redovisad annat än som en lös uppskattning. Tingsrätten menar
mot denna bakgrund att den presenterade utredningen om företagets värde inte är av
sådant slag att det därigenom kan anses vara visat att skadan uppgår till visst belopp.
Parterna har också argumenterat kring en avkastningsvärdering, vilken också behandlats utförligt under sakkunnigförhören. En sådan värdering är ofta förenad med svårigheter, bl.a. eftersom de faktiska förhållandena och konsekvenser av dem ofta är komplexa och svåra att fastställa med någon högre grad av noggrannhet. Well-Heads yrkande är inte heller beräknat utifrån dess avkastningsvärdering, vilken slutar på
234 000 000 kr. Denna värdering har åberopats till stöd för att värdet i vart fall uppgår
till 92 000 000 kr. Det finns därför skäl att bemöta värderingen, som ingående har
kritiserats av Copenhagen Economics.
Björn Gauffins avkastningsvärdering bygger på en försäljning av 1 000 enheter per år,
en siffra som grundar sig den förväntade försäljningen enligt NEED-avtalet. NEED-
20
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
avtalet anger emellertid inte vilken marknad som avses eller att produkten ska vara
patenterad. Vidare anger värderingen ett enhetspris på 1 245 000 kr, vilket baserar sig
på ett säljmöte och inte något ingånget avtal. Vidare beräknas tillverkningskostnaden
till 273 000 kr per enhet enligt ett offererat pris från Titech System AB från år 2011,
men HT Svarv hade ensamrätt på tillverkningen fram till år 2010, alltså under en betydande tid som värderingen avser. Beräkningen utgår också från att patentet är giltigt
under 20 år, men Well-Heads licensavtal med Metal Patent var begränsat till tio år och
i vart fall inte gällde längre än patentets giltighetstid, dvs. till år 2017. Härtill kommer
att de ingångna avtalen inte alltid preciserat anger uppfinningen utan ibland anger produkten Safety Valve. Även om Well-Head angett att det är uppfinningen som avses
med också detta uttryck, medför oklarheten en osäkerhet vid värderingen.
Sammantaget menar tingsrätten att inte heller den presenterade utredningen om WellHeads uteblivna avkastning visar att bolagets skada uppgår till 92 000 000 kr eller
något annat styrkt belopp.
Frågan är då huruvida skadan kan uppskattas till ett skäligt belopp enligt 35 kap. 5 §
rättegångsbalken. Om det är fråga om en inträffad skada och full bevisning inte alls
eller endast med svårighet kan föras, får rätten enligt den bestämmelsen uppskatta skadan till skäligt belopp. Av förarbetena till regeln framgår att den inte är avsedd att innebära att den som yrkar skadestånd befrias från skyldigheten att förebringa den utredning som skäligen kan åstadkommas (NJA II 1943 s. 449). Regeln bör således
endast betraktas som en bevislättnadsregel som är tillämplig under de nu nämnda förutsättningarna, se Fitger, Rättegångsbalken s. 35:62 f.
Bestämmelsen har använts i några rättsfall. I NJA 1994 s. 287 begärde en part resning
och åberopade att hovrättens rättstillämpning varit uppenbart felaktig vad gäller frågan
om parten lidit någon skada på grund av att ett patent hade förfallit. Hovrätten hade i
den delen anfört bl.a. att förhållandevis höga krav måste ställas på bevisning om en
uppfinnings kommersiella värde för bifall till en talan om skadestånd som grundas på
att patenträttigheterna gått förlorade, även om skadeståndets belopp kan vara svårt att
21
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
fastställa och därför måste uppskattas enligt 35 kap. 5 § rättegångsbalken. Efter en genomgång av bevisningen fann hovrätten att parten inte styrkt att han lidit någon skada
till följd av att patentet förföll och han tillerkändes därför inte något skadestånd. I
resningsansökningen anförde parten bl.a. att den rätta ståndpunkten är att en beaktansvärd skada uppkommit redan på den grund att ett nyligen beviljat patent gått förlorat
samt att det ankommit på hovrätten att - om den ansett att av parten åberopade omständigheter varit otillräckliga bevis för det av honom yrkade skadeståndsbeloppet tillämpa 35 kap. 5 § rättegångsbalken och fastställa ett skäligt skadestånd. Högsta
domstolen anförde emellertid att det enligt allmänna grundsatser åligger den som kräver skadestånd att visa att han tillfogats skada, och de lättnader i fråga om bevisningen
som är möjliga enligt 35 kap. 5 § rättegångsbalken avser endast skadans omfattning
och värde. Med hänsyn härtill ansågs hovrättens rättstillämpning enligt Högsta domstolen inte uppenbart stridande mot lag. Se också Lars Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 293.
En liknande bedömning gjordes i NJA 2005 s. 180 avseende intrångsersättning. Där
hade den skadelidande yrkat ersättning för utnyttjandet av mönster vid införseln av
provexemplar samt vid marknadsföring och saluhållning av vissa produkter. Den
skadelidande hade emellertid inte anfört vad den yrkade ersättningen avsåg och inte
heller några skäl till att inte någon utredning eller annan bevisning har frambringats.
Det fanns därför enligt Högsta domstolen inte stöd för att anta att det saknats all möjlighet härtill. Därmed förelåg det inte några förutsättningar att tillämpa 35 kap. 5 §
rättegångsbalken.
I några rättsfall har emellertid skadan uppskattats efter skälighet. NJA 2000 s. 325
gällde uppskattning av ren förmögenhetsskada som uppstått vid olovlig försäljning av
avkodningsutrustning. Högsta domstolen anförde att det är givetvis inte möjligt att
fastställa hur många nya abonnemang som skulle ha tillförts bolagen om piratkorten
inte hade sålts. Skadan måste därför enligt domstolen med stöd av 35 kap 5 § rättegångsbalken uppskattas till belopp som kan anses skäliga. Rättsfallet NJA 2011 s. 576
gällde stulna byggnadsställningar och den skadelidande yrkade ersättning motsvarande
22
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
nypris. Högsta domstolen menade att det fanns förutsättningar för ett avdrag grundat
på ålder och bruk avseende det stulna materialet. Parterna hade varit medvetna om att
materialet har varit begagnat, men de hade inte åberopat någon utredning om dess
kvalitet. Om någon av parternas positioner godtogs fullt ut, skulle det enligt Högsta
domstolen medföra - med beaktande av den begränsade utredning som faktiskt finns ett materiellt otillfredsställande resultat. Det kunde därför antas att de hade godtagit att
domstolen uppskattade skadeståndet efter skälighet. Frågan om avdragets storlek
skulle mot bakgrund därav avgöras efter en skälighetsbedömning grundad på den utredning som fanns i målet.
Bestämmelsen har också tillämpats i NJA 2015 s. 199 avseende värdet på olagligt
fällda tallar. Parterna hade fört bevisning om anskaffningskostnader, men Högsta domstolen menade att skadan skulle avgöras utifrån vilket minskat värde som fastigheten
hade efter fällningen, jämte ersättning för virkespriset. Högsta domstolen anförde således att ersättningen fick bestämmas med ledning av försäljningsvärdet på fastigheten,
att det inte fanns någon utredning om detta och att minskningen av värdet därför fick
uppskattas.
Utifrån de senare rättsfallen finns anledning att diskutera vilka krav som ska ställas på
en skadelidande att lägga fram den bevisning som skäligen kan åstadkommas, som det
anges i motiven till bestämmelsen. I 2011 års fall hade någon bevisning avseende avdrag för ålder och bruk inte lagts fram, trots att det hade varit möjligt. Vidare torde det
ha varit möjligt att lägga fram bevisning avseende fastighetens minskade värde i 2015
års fall, även om bevisningen skulle ha varit i viss mån osäker. Högsta domstolen har
funnit att 35 kap. 5 § rättegångsbalken kan tillämpas trots detta i båda fallen, i 2011 års
fall dock efter att parterna ansågs ha konkludent avtalat om tillämpligheten.
I det nu aktuella fallet har bevisning förts avseende företagsvärdering och avkastningsvärdering, men någon kostnadsmetod har inte använts. Vidare har de använda värderingarna varit behäftade med vissa brister. Emellertid är det enligt tingsrättens mening
klarlagt att Well-Head har drabbats av skada, dvs. att bolagets rätt till patentansökan
23
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
hade ett ekonomiskt värde. Tingsrätten konstaterar vidare att nedlagda kostnader inte
alltid kan tas som ett mått på värdet av ensamrätten till en intellektuell skapelse. En
beräkning av skadan skulle vid en företagsvärdering bli osäker i vart fall vad gäller
uppdelningen på de tre uppfinningarna och på patenträtten i de olika länderna samt vad
gäller kunskaperna som gjorde det möjligt att utnyttja uppfinningen utan någon patenträtt. På samma sätt blir en avkastningsvärdering osäker beroende på även andra svårbevisade faktorer som t.ex. försäljningsvolym, försäljningspris och tillverkningskostnader. Även utan de brister som påvisats i Well-Heads bevisning får det därför
anses att full bevisning om skadan inte alls eller endast med svårighet kan föras. Det
finns dessutom skäl att undvika en rättstillämpning som innebär att en part som med
hjälp av omfattande utredning och ambitiösa värderingsmetoder försöker att bevisa
något som är svårbevisat, men inte lyckas fullt ut, förlorar möjligheten att erhålla ersättning med stöd av 35 kap. 5 § rättegångsbalken. Tingsrätten menar alltså att 35 kap.
5 § rättegångsbalken kan användas i en sådan situation för att inte komma till ett
orimligt resultat.
Frågan hur en uppskattning enligt den angivna bestämmelsen ska göras framgår inte av
lagtexten. Om Nävrabäckens investering på 8 000 000 kr för 19 procent av aktierna i
Well-Head användes som utgångspunkt skulle det ge ett riktvärde för hela bolaget på
drygt 58 000 000 kr. Investeringen var dock gjord med en viss chansning. Vidare hade
bolaget licens till tre olika produkter och den aktuella uppfinningen patenterades i 28
andra länder. Härtill kommer att det fanns möjlighet att bedriva viss verksamhet med
produkterna utan patenträttigheter. Det ska också beaktas att Kanada hade många oljeoch gaskällor jämfört med andra länder. Vidare bör värderingen göras med viss
försiktighet. Tingsrätten menar därför att Well-Heads skada skäligen kan uppskattas
till 2 000 000 kr.
24
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
3. Ska skadeståndet sättas ned eftersom Well-Head inte har fortsatt sin satsning i
Kanada?
I den tidigare rättegången om skadeståndsskyldighet diskuterade parterna bl.a. frågan
om preskription. Zacco har i skrift till Well-Head den 8 februari 2006 angett: ”Zacco
Sweden åberopar inte att Well-Heads fordran på skadestånd är underkastad preskription enligt HB 18:9. Detta innebär att ingen invändning om specialpreskription
kommer att göras när Well-Head preciserar sitt skadeståndskrav. Vidare gäller att
Zacco medger skadeståndsskyldighet i och för sig i enlighet med den i målet redovisade inställningen. – Mot bakgrund av det anförda är parterna överens om att WellHead återkallar sin talan vid Stockholms tingsrätt därvid vardera parten ska stå sin
kostnad.” Zacco återkallade talan omedelbart, och tingsrätten skrev av målet samma
dag. I brev till Well-Head den 9 maj 2006 meddelade Zacco efter att ha mottagit en
faktura på 350 miljoner kr: ”I det mål som pågick vid Stockholms tingsrätt medgav
Zacco skadeståndsskyldighet i och för sig i enlighet med den i målet redovisade inställningen. Detta innebär att Zacco alltjämt åberopar att eventuellt skadestånd ska
jämkas ner till det tillgängliga ansvarsbeloppet.”
Zacco har i den nu aktuella rättegången åberopat att Well-Head kunde ha fortsatt att
bearbeta den kanadensiska marknaden och sälja produkten där trots att patentansökan
hade förfallit. Zacco har anfört att Well-Head då skulle ha begränsat skadan, att WellHead därför är medvållande till skadan samt att skadeståndet därför ska jämkas. WellHead har åberopat att medvållande skulle ha åberopats av Well-Head och prövats i den
tidigare rättegången samt att detta inte kan prövas i den nu aktuella rättegången. WellHead har även bestritt att bolaget varit medvållande.
Skadestånd kan jämkas enligt 6 kap. 1 § skadeståndslagen om den skadelidande har
medverkat till inträffad skada. För att jämkning ska ske på grund av medvållande
måste den skadelidande ha varit vårdslös; medverkan som varken är uppsåtlig eller
oaktsam beaktas alltså inte, se Jan Hellner – Marcus Radetzki, Skadeståndsrätt, 9 uppl.
2014, s. 211. Vid sakskada och ren förmögenhetsskada kan jämkning ske vid varje
25
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
slags oaktsamhet, men vid personskada krävs grov oaktsamhet. Jämkningen innebär
oftast att skadeståndsskyldigheten sätts ned till en viss kvotdel av fullt skadeståndsbelopp, men om hänsyn ska tas till de ekonomiska förhållandena eller till orsaksförhållanden kan annan fördelning ske, se a.a. s. 214.
Den skadelidande kan också underlåta att begränsa sin skada trots att det är möjligt.
Även i dessa fall sätts skadeståndet ned. Den del av skadan som kunde ha förhindrats
bortfaller, eventuellt bestämt efter skälighet. En skadelidandes plikt att begränsa sin
skada är inte lagreglerad i skadeståndslagen, men framgår av t.ex. 70 § köplagen. I den
bestämmelsen anges att den skadelidande ska vidta skäliga åtgärder för att begränsa sin
skada. Försummar han det, får han själv bära motsvarande del av förlusten. Det krav
som ställs på den skadelidande är att han eller hon ska vidta åtgärder som en normal
person i branschen vidtar och handla ekonomiskt förnuftigt och rationellt, se Jan
Ramberg – Johnny Herre, Köplagen En kommentar, 2 uppl. 2013, s. 602-604. För att
nedsättning av skadeståndet ska ske på grund av bristande skadebegränsning krävs
således inte som vid medvållande att den skadelidande har agerat vårdslöst.
Någon skarp gräns mellan medvållande och bristande skadebegränsning finns inte.
Marcus Radetzki, Skadeståndsberäkning vid sakskada, 2 uppl. 2012, s.175-177,
redogör för olika uppfattningar i doktrinen. Enligt den redogörelsen har Bertil
Bengtsson förordat att 6 kap. 1 § skadeståndslagen ges företräde så länge underlåtenheten avsett en fysisk skada, vilket anges vara förenligt med motiven till skadeståndslagen. Håkan Andersson vill emellertid inskränka medvållanderegeln till att avse föreliggande initialskada, medan följdskador av såväl fysisk som ekonomisk natur ska
hanteras enligt skadebegränsningsplikten.
I rättsfallet NJA 2008 s. 339 hade en kommun felaktigt beviljat bygglov. Sedan byggarbetena påbörjats avbröts arbetet under sammanlagt 112 veckor. I den första rättegången yrkade den skadelidande att tingsrätten skulle fastställa skadeståndsskyldighet.
Den skadelidande uppgav också att bolaget inte hade varit medvållande till skadan.
Skadegöraren medgav yrkandet. I den senare rättegången om vilket belopp som skade-
26
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
göraren skulle ersätta den skadelidande med åberopade skadegöraren bristande adekvans för andra skador än de som orsakats av det stillestånd som uppstod när de två
besluten om bygglov undanröjdes och fick handläggas på nytt, bristande skadebegränsning bestående i att arbetena hade kunnat återupptas 16 veckor tidigare än som
skedde samt jämkning på grund av medvållande bestående i att den skadelidande inledningsvis hade påbörjat arbetena utan att dessförinnan förvissa sig om huruvida talan
mot beslutet fullföljts eller kunde fullföljas. Domstolarna ansåg att det åberopade medvållandet hade kunnat prövas i den tidigare rättegången, varför det inte fick prövas i
beloppsrättegången. Däremot fick skadebegränsningsplikten och bristande adekvans
åberopas i denna rättegång. Mot bakgrund av detta avgörande menar tingsrätten att
medvållande som kunde ha gjorts gällande i en tidigare rättegång om skadeståndsskyldighet inte får prövas i en senare rättegång om ersättningens storlek. Någon skillnad mellan en av tingsrätt meddelad dom på grund av medgivande och ett mellan parterna träffat avtal bör inte upprätthållas.
Frågan blir således huruvida de av Zacco åberopade omständigheterna i detta mål har
ska ses som ett medvållande eller som en underlåtenhet att begränsa skadan. I det nu
aktuella fallet har skadan uppstått den 1 oktober 2000 i samband med att patentansökan
för Kanada förföll. De åtgärder som Zacco åberopar att Well-Head borde ha vidtagit
har således inträffat mer än två år efter skadetidpunkten. Bolagets avbrytande av
satsningarna i Kanada ska därför bedömas utifrån skadebegränsningsplikten och inte
ses som ett medvållande. Det av Zacco åberopade förhållandet att Well-Head avbrutit
sin satsning i Kanada ska således prövas i målet.
Det är i målet klarlagt att Well-Head, när bolaget uppmärksammades på att något
patent inte kunde erhållas, avbröt sin bearbetning av den nordamerikanska marknaden
inklusive Kanada och istället satsade på Asien. Well-Head har uppgett att den avbrutna
satsningen berodde på det uteblivna patentet, men någon övertygande bevisning har
inte lagts fram. Bolaget hade patent i USA, och någon direkt konkurrerande produkt
som motsvarade patentet fanns inte i varken USA eller Kanada. Å andra sidan har
tingsrätten redan vid sin uppskattning av skadan, dvs. vid sin uppskattning av värdet av
27
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
möjligheten till ett exklusivt utnyttjande av ensamrätten till uppfinningen i Kanada,
beaktat att det fanns möjlighet att bedriva viss verksamhet med produkterna utan ensamrätt. Det har inte framkommit att Well-Head skulle ha kunnat begränsa den skadan
genom att fortsätta bearbetningen. Som angetts ovan har produkten ännu inte kommit
ut på marknaden, och det är inte visat att så skulle ha blivit fallet om satsningen i
Kanada hade fortsatt. Tingsrätten menar därför att Zacco inte har visat att Well-Head
skulle ha kunnat begränsa sin skada genom att fortsätta att bearbeta den kanadensiska
marknaden. Zaccos invändning rörande skadebegränsningsplikten kan således inte
vinna bifall.
4. Ska skadeståndet jämkas med hänsyn till Zaccos försäkringsskydd?
Zacco har åberopat denna grund enbart för det fall skadeståndet överstiger 20 miljoner
kr. Som anges ovan har tingsrätten kommit fram till att skadeståndet ska bestämmas
till 2 miljoner kr. Zacco invändning i denna del ska således inte prövas.
5. Rättegångskostnader
Enligt 18 kap. 1 § rättegångsbalken ska den part, som tappar målet, ersätta motparten
hans rättegångskostnad, om ej annat är stadgat. I 4 § första stycket sista meningen
samma kapitel anges att om det som parten tappat är av allenast ringa betydelse, må
han dock erhålla full ersättning för sin kostnad.
Utgången i målet innebär att Well-Head har vunnit framgång med 2 000 000 kr av
yrkade 92 miljoner kr, dvs. ungefär två procent av det yrkade beloppet. Framgången
för Well-Head blir någon mindre om man beaktar att yrkandet fram till senare delen av
huvudförhandlingen var 102 miljoner kr. Enligt tingsrättens mening är det som Zacco
har tappat i målet av endast ringa betydelse, varför Well-Head fullt ut ska ersätta Zacco
för dess rättegångskostnad.
28
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
Av 18 kap. 8 § rättegångsbalken framgår att ersättningen fullt ut ska motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud och
biträde, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Er
sättning ska också utgå för partens arbete och tidsspillan i anledning av rättegången.
Skälighetskravet får anses ta sikte på såväl att den åtgärd som har föranlett kostnaden
ska vara motiverad som att kostnaden för åtgärden i sig ska vara rimlig, se NJA 2015 s.
62.
Well-Head har vitsordat samtliga kostnader utom ersättningen till Copenhagen
Economics på 826 384 kr där Well-Head vitsordat 75 000 kr. Well-Head har anfört att
förhöret med Hans Kastberg Nielsen från Copenhagen Economics avbröts på initiativ
av Zaccos ombud när den sakkunnige hade uppenbara svårigheter med att besvara
frågor om varför den relevanta marknaden för Well-Heads produkt hade begränsats till
marknaden för konventionella s.k. BOPs anpassade för borriggar och serviceriggar.
Det upplystes av Zaccos ombud att Copenhagen Economics hade instruerats eller getts
förutsättningen att endast marknaden för borriggar och serviceriggar var aktuell. Detta
som en följd av hur Zaccos ombud hade tolkat patentansökan. Givet förutsättningen att
den relevanta marknaden utgörs av marknaden för BOPs till borriggar och serviceriggar är undersökningen av marknadens storlek i fråga om antal enheter enligt WellHeads mening mycket enkel och framgår av inlagor i målet.
Trots den från Zacco givna förutsättningen att endast marknaden för borriggar och
serviceriggar var aktuell presenterar Copenhagen Economics en omfattande egen "utredning" kring konventionella BOP och marknaden för dessa. En "utredning" som
enligt egen uppgift bygger på inhämtande av ett stort antal icke-redovisade dokument
och telefonintervjuer med okända personer. "Utredningen" bildar sedan utgångspunkten för bedömningen att Well-Heads produkt inte hade några andra användningsområden än som ett substitut till konventionella BOPs. Well-Head anser därför att
Copenhagen Economics "utredning" framstår som onödig. Även i Copenhagen
Economics nollscenario framstår all utredning enligt Well-Head som onödig eftersom
detta scenario bygger på den otvistiga omständigheten att Well-Head (av olika skäl)
29
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
DOM
T 13983-13
2015-12-04
inte har sålt någon produkt från år 2000 till idag. Arvodet för Copenhagen Economics
värderingsarbete är 6,8 gånger så stort som Grant Thorntons arvode.
Well-Head menar sammantaget att den utredning som Copenhagen Economics utfört
till stora delar framstår som onödig mot bakgrund av givna förutsättningar för uppdraget och vad som är otvisigt i målet. Därmed anses också kostnaden som till stora delar
onödig.
Zacco har anfört att Copenhagen Economics har gjort en oberoende värdering inom
ramen för processen, dvs. baserat på yrkandet. En given utgångspunkt är därvid
patentets skyddsomfång. Well-Heads yrkande är på 92 000 000 kr och kräver ansenliga
resurser att bemöta. Copenhagen Economics har också gjort en fullständig genomgång
innefattande en utvärdering av Björn Gauffins värdering, en känslighetsanalys och en
egen värdering. Utlåtandet innehåller också en litteraturhänvisning. Enligt Zacco är
därför arbetet och kostnaden motiverad.
Enligt tingsrättens mening har det varit skäligen påkallat för Zacco att anlita en ekonomiskt sakkunnig mot bakgrund av att Well-Head hade anlitat sådan expertis. Det
arbete som utförts framstår också enligt tingsrättens mening som relevant för tvisten.
Vad därefter gäller huruvida kostnaden är skälig kan konstateras att Copenhagen
Economics har använt två sakkunniga för sin utredning. Utredningen har också styrts
från ombudens sida, utan att detta anges i utlåtandet. Härtill kommer att kostnaden är
betydligt högre än motsvarande utredning från Well-Heads sida. Emellertid är det yrkade beloppet så högt att det är rimligt att en svarande lägger ned betydande resurser
på ett sakkunnigutlåtande. Vidare är ombudsarvodet betydligt högre för Well-Head,
vilket möjligen beror på att Well-Heads ombud arbetat mera med skadeberäkningen
medan Zaccos ombud överlåtit detta till den ekonomiskt sakkunnige. Sammantaget
menar tingsrätten därför att den begärda ersättningen för Copenhagen Economics är
skälig.
Sammantaget ska Well-Head ersätta Zacco för dess rättegångskostnader med
30
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
T 13983-13
DOM
2015-12-04
1 530 589 kr, varav 671 500 kr avser ombudsarvode.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (Dv 401)
Överklagande ställt till Svea hovrätt ska, på grund av mellankommande helgdagar, ges
in till tingsrätten senast den 28 december 2015. Prövningstillstånd krävs.
Stefan Johansson
Joanna Björklund
Thore Brolin
Bilaga 1
ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE – DOM I TVISTEMÅL
Den som vill överklaga tingsrättens dom, eller ett i
domen intaget beslut, ska göra detta skriftligen.
Skrivelsen ska skickas eller lämnas till tingsrätten. Överklagandet prövas av den hovrätt som
finns angiven i slutet av domen.
Skrivelsen med överklagande ska innehålla
uppgifter om
Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten
inom tre veckor från domens datum. Sista dagen
för överklagande finns angiven på sista sidan i domen.
Har ena parten överklagat domen i rätt tid, får
också motparten överklaga domen (s.k. anslutningsöverklagande) även om den vanliga tiden för överklagande har gått ut. Överklagandet
ska också i detta fall skickas eller lämnas till tingsrätten och det måste ha kommit in till tingsrätten
inom en vecka från den i domen angivna sista dagen för överklagande. Om det första överklagandet återkallas eller förfaller kan inte heller anslutningsöverklagandet prövas.
Samma regler som för part gäller för den som inte
är part eller intervenient och som vill överklaga ett
i domen intaget beslut som angår honom eller
henne. I fråga om sådant beslut finns dock inte någon möjlighet till anslutningsöverklagande.
DV 401 • 2014-01 • Producerat av Domstolsverket
För att ett överklagande ska kunna tas upp i hovrätten fordras att prövningstillstånd meddelas.
Hovrätten lämnar prövningstillstånd om
1.
den dom som överklagas med angivande av
tingsrättens namn samt dag och nummer för
domen,
2.
parternas namn och hemvist och om möjligt
deras postadresser, yrken, personnummer
och telefonnummer, varvid parterna benämns klagande respektive motpart,
3.
den ändring av tingsrättens dom som klaganden vill få till stånd,
4.
grunderna (skälen) för överklagandet och i
vilket avseende tingsrättens domskäl enligt
klagandens mening är oriktiga,
5.
de omständigheter som åberopas till stöd för
att prövningstillstånd ska meddelas, samt
6.
de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis.
Har en omständighet eller ett bevis som åberopas i
hovrätten inte lagts fram tidigare, ska klaganden i
mål där förlikning om saken är tillåten förklara anledningen till varför omständigheten eller beviset
inte åberopats i tingsrätten. Skriftliga bevis som
inte lagts fram tidigare ska ges in samtidigt med
överklagandet. Vill klaganden att det ska hållas ett
förnyat förhör eller en förnyad syn på stället, ska
han eller hon ange det och skälen till detta. Klaganden ska också ange om han eller hon vill att
motparten ska infinna sig personligen vid huvudförhandling i hovrätten.
1.
det finns anledning att betvivla riktigheten av
det slut som tingsrätten har kommit till,
2.
det inte utan att sådant tillstånd meddelas går
att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till,
3.
det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller
Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden eller
hans/hennes ombud.
4.
det annars finns synnerliga skäl att pröva
överklagandet.
Ytterligare upplysningar lämnas av tingsrätten.
Adress och telefonnummer finns på första sidan av
domen.
Om prövningstillstånd inte meddelas står tingsrättens avgörande fast. Det är därför viktigt att det
klart och tydligt framgår av överklagandet till hovrätten varför klaganden anser att prövningstillstånd
bör meddelas.
Om ni tidigare informerats om att förenklad delgivning kan komma att användas med er i målet/ärendet, kan sådant delgivningssätt också
komma att användas med er i högre instanser om
någon överklagar avgörandet dit.
www.domstol.se