Förvaltningsplan Båraryd
Fiskevårdsplan Båraryds fiskevårdsområde Uppdragsgivare: Leader Västra Småland Kontaktperson: Sofia Skörde Tel. 0370- 33 10 30 E-post: [email protected] Utförare: Huskvarna Ekologi Projektansvarig: Fredrik Nöbelin Rapportskrivare: Fredrik Nöbelin och Anna Thorstensson Kvalitetsgranskning: Bengt-Göran Eriksson (Gislaveds kommun) Kontaktperson: Fredrik Nöbelin Tel. 036-13 20 40 E-post: [email protected] Omslagsfoton: Kyrkesjön, Moa Sågbäck, Moasjön, Kyrkesjön Illustrationer: Frida Axell Grafik & illustration Tryckeri: Tryckopia AB Förord Våren 2012 tog Leader Västra Småland initiativ till att driva ett projekt med målet att utarbeta fiskevårdsplaner för sjöar och vattendrag. Erbjudandet riktades till samtliga fiskevårdsområden inom kommunerna Gislaved, Gnosjö, Värnamo, Vaggeryd och Jönköping. Båraryds fiskevårdsområde var en av de aktörer som beslutade att delta. Målet med fiskevårdsplanen är att nå fram till arbetsmetoder som leder till att uttaget av fisk är uthålligt och i längden gynnar alla inblandade parter. Vi vill rikta ett stort tack till alla som på olika sätt bidragit med kunskaper och material vid framställningen av denna fiskevårdsplan, alla från t ex tjänstemän på kommunerna och Länsstyrelsen till privatpersoner och intresseorganisationer. Ett särskilt stort tack riktas till alla medlemmar i Båraryds fiskevårdsområdesförening som tillfört digna kunskaper om sjön och fisket, administrerat enkäter till de fiskande och både utfört och deltagit vid nätprovfisken. Ett särskilt tack riktas även till Bengt-Göran Eriksson på kommunen i Gislaved som har lämnat synpunkter planen, och Sofia Skörde, projekthandläggare vid Leader Västra Småland. Tilläggas kan att Länsstyrelsen i Jönköpings län bereddes möjlighet att lämna synpunkter men inga inkom. Färdigställandet av fiskevårdsplanen, inkluderande sammanställning av tillgänglig information, utvärdering av resultat och utarbetande av åtgärdsförslag har gjorts av Anna Thorstensson och Fredrik Nöbelin på Huskvarna Ekologi. Huskvarna 2014-06-12 Fredrik Nöbelin och Anna Thorstensson Innehållsförteckning FÖRORD 1. INLEDNING ....................................................................................... 4 2. UNDERLAG ........................................................................................ 6 3. BÅRARYDS FISKEVÅRDSOMRÅDESFÖRENING ........................................ 8 3.1 BILDANDE AV BÅRARYDS FISKEVÅRDSOMRÅDE ............................................................................... 8 3.2 ÄGOFÖRHÅLLANDEN .............................................................................................................. 11 3.3 FÖRENINGENS STYRELSE .......................................................................................................... 11 3.4 STADGAR ............................................................................................................................. 12 3.5 FISKEKORTSFÖRSÄLJNING ........................................................................................................ 14 4. SJÖ- OCH VATTENDRAGSBESKRIVNINGAR ........................................... 15 4.1 KYRKESJÖN ........................................................................................................................... 15 4.2 MOASJÖN ............................................................................................................................ 16 4.3 MORGENSJÖN....................................................................................................................... 18 4.4 MOA SÅGBÄCK ..................................................................................................................... 19 5. VATTENKVALITET.............................................................................. 21 5.1 SURHET ............................................................................................................................... 22 5.2 NÄRINGSHALT ....................................................................................................................... 24 5.3 FÄRGTAL .............................................................................................................................. 25 6. STATUSBEDÖMNING ......................................................................... 27 6.1 EKOLOGISK STATUS ................................................................................................................ 27 6.2 KEMISK STATUS ..................................................................................................................... 28 7. NATURVÄRDESBEDÖMNINGAR ........................................................... 29 7.1 VÄRDEFULLA VATTEN.............................................................................................................. 29 7.2 SYSTEM AQUA OCH BIOTOPKARTERING ...................................................................................... 29 8. OMRÅDESBESKRIVNING .................................................................... 32 8.1 NATURGEOGRAFI ................................................................................................................... 32 8.2 NATUROMRÅDEN MED FORMELLT SKYDD ELLER HÄNSYNSKRAV ....................................................... 32 8.2.1 Riksintresse för naturvård ........................................................................................ 33 8.2.2 Vattenskyddsområde ............................................................................................... 33 8.2.3 Strandskydd ............................................................................................................. 34 8.2.4 Nyckelbiotoper, naturvärden och sumpskogar ........................................................ 34 8.2.5 Våtmarksinventeringen (VMI).................................................................................. 35 8.2.6 Ängs- och betesmarksinventeringen ........................................................................ 35 1 8.2.7 Skyddsvärda träd ..................................................................................................... 36 8.3 FÅGELFAUNA ........................................................................................................................ 36 8.4 KULTURLÄMNINGAR ............................................................................................................... 39 9. FISKBESTÅNDET ............................................................................... 41 9.1 ABBORRE (PERCA FLUVIATILIS) ................................................................................................. 42 9.2 MÖRT (RUTILUS RUTILUS) ....................................................................................................... 43 9.3 GÄDDA (ESOX LUCIUS)............................................................................................................ 44 9.4 BRAXEN (ABRAMIS BRAMA) ..................................................................................................... 45 9.5 SIKLÖJA (COREGONUS ALBULA) ................................................................................................ 46 9.6 SUTARE (TINCA TINCA) ........................................................................................................... 47 9.7 ÅL (ANGUILLA ANGUILLA)........................................................................................................ 48 9.8 ÖRING (SALMO TRUTTA) ......................................................................................................... 49 9.9 ELRITSA (PHOXINUS PHOXINUS) ................................................................................................ 50 9.10 LAKE (LOTA LOTA) ............................................................................................................... 51 10. KRÄFTBESTÅNDET ........................................................................... 52 11. VATTENDOMAR ............................................................................... 55 12. LIMNOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR .................................................. 56 12.1 BOTTENFAUNA .................................................................................................................... 57 12.2 ELPROVFISKE....................................................................................................................... 58 12.3 KRÄFTPROVFISKE ................................................................................................................. 60 12.4 MAKROFYTER ..................................................................................................................... 61 12.5 NÄTPROVFISKE .................................................................................................................... 62 12.5.1 Kyrkesjön ............................................................................................................. 62 12.5.2 Morgensjön ......................................................................................................... 65 12.5.3 Moasjön .............................................................................................................. 66 13. MOTSTÅENDE INTRESSEN, YTTRE PÅVERKAN OCH FÖLJDEFFEKTER ...... 67 13.1 FÖRSURNING ...................................................................................................................... 67 13.2 VANDRINGSHINDER .............................................................................................................. 70 13.3 REGLERING ......................................................................................................................... 71 13.4 SJÖSÄNKNINGAR.................................................................................................................. 72 13.5 FYSISK PÅVERKAN PÅ VATTENDRAG .......................................................................................... 72 13.6 KVICKSILVER ....................................................................................................................... 73 13.7 ENSKILDA AVLOPP ................................................................................................................ 74 13.8 POTENTIELLT FÖRORENAD MARK ............................................................................................. 75 13.9 PÅVERKAN FRÅN SKOGS- OCH JORDBRUK .................................................................................. 76 14. FISKEVÅRDEN ................................................................................ 82 2 14.1 REGLER FÖR FISKETS BEDRIVANDE ........................................................................................... 82 14.2 FISKETILLSYN....................................................................................................................... 83 14.3 KALKNING .......................................................................................................................... 85 14.4 BEKÄMPNING AV BLADVASS ................................................................................................... 85 14.5 ANLÄGGANDE AV RISVASAR ................................................................................................... 85 14.6 FRAMTAGANDE AV BIOTOPVÅRDSPLAN .................................................................................... 86 14.7 BIOTOPVÅRD ...................................................................................................................... 86 14.8 FÅNGST AV MINK ................................................................................................................. 87 14.9 FISKUTSÄTTNINGAR .............................................................................................................. 87 15. FISKET OCH UTTAGET ..................................................................... 91 16. MÅL OCH ÅTGÄRDER ....................................................................... 92 16.1 FÖRVALTNING ..................................................................................................................... 95 16.2 FISKETILLSYN....................................................................................................................... 97 16.3 VATTENKVALITET/FYSISK PÅVERKAN ........................................................................................ 98 16.4 FISKEREGLER ....................................................................................................................... 99 16.5 ÅTGÄRDER FÖR FISKBESTÅNDET ............................................................................................ 101 16.6 UTSÄTTNINGAR AV FISK....................................................................................................... 103 REFERENSER ...................................................................................... 104 BILAGA 1. BESLUT OM BILDANDE AV BÅRARYDS FVOF ........................... 108 BILAGA 2. DJUPKARTOR ...................................................................... 109 BILAGA 3. ORDFÖRKLARINGAR ............................................................ 112 BILAGA 4. ÅTERUTSÄTTNING AV FISK ................................................... 116 BILAGA 5. ARTIKLAR ........................................................................... 117 3 1. Inledning Sjöarna och vattendragen inom Båraryds fiskevårdsområde ligger i ett omväxlande landskap i fråga om såväl topografi som markanvändning och bebyggelsegrad. Närmast obebyggda vidsträckta barrskogar samsas med ett öppet odlingslandskap med spridda gårdar, i flack såväl som kuperad terräng. Området har stora värden vad gäller både naturvård, rekreation och vattenförsörjning. I vattnen tillhörande Båraryds fiskevårdsområde återfinns den akut hotade flodkräftan, men även den likaledes rödlistade laken tillsammans med ett skyddsvärt bestånd av strömlevande öring. Observationer har även gjorts av de rödlistade arterna smålom och (troligtvis) kungsfiskare. Moa Sågbäck har av Länsstyrelsen i Jönköpings län pekats ut som regionalt särskilt värdefull ur både natur- och fiskesynpunkt. Motiven för utpekandet är förekomsten av rödlistade arter och en i övrigt artrik fiskfauna. Den akut hotade flodkräftan har föranlett Länsstyrelsen att bilda ett skyddsområde för flodkräfta i Moa Sågbäck. Historiskt sett har sjöarna inom fiskevårdsområdet förmodligen haft en betydande roll för fiskerättsinnehavarnas självhushållning. Gädda och abborre var säkerligen eftertraktade fiskar både i det egna hushållet och som handelsvara. En önskan att öka avkastningen genom utplantering av olika fiskarter i sjöarna, utvecklades så småningom till ett mera formellt samarbete mellan fiskerättsägarna, vilket resulterade i Kyrksjöns m fl. sjöars fiskevårdsförening. Nya fiskarter såsom braxen, siklöja och sutare introducerades, men även stora stödutsättningar av gädda gjordes. Den sista utsättningen av gädda gjordes 1963, vilket ger en antydan om att fisket betraktades som värdefullt för fiskerättsägarna långt fram på 1900-talet. Problemställningar Näringsvävarna i naturens ekosystem är både komplexa och sköra. Viktigt att ha i åtanke är att påverkan på varje sjö startar redan vid dess källflöden, t ex i våtmarker eller i källsjöar. För att långsiktigt bevara en sjös fiskoch fågelfauna liksom övriga biologiska mångfald, dess vattenkvalitet och allmänna naturvärde bör därmed stor aktsamhet visas samtliga våtmarker, gölar, sjöar och vattendrag som ingår i länken fram till sjön. Näringsväven i sjöar kan delas in i fyra trofinivåer, där den lägsta nivån utgörs av primärproducenterna, d v s växtplankton. De nästkommande trofinivåerna utgörs i ordning av djurplankton, planktonätande fisk och rovlevande fisk. Alla trofinivåer är beroende av varandra, vilket innebär att om en trofinivå utsätts för någon störning får detta återverkningar även på övriga trofinivåer. Som exempel leder en minskad tillgång på djurplankton till att näringsunderlaget för planktonätande fisk minskar, vilket slutligen påverkar beståndet av rovfisk. Som en parallell kan nämnas att samma situation kan uppkomma då introduktioner av nya fiskarter sker, där konkurrens om samma födounderlag kan uppstå mellan nyintroducerade arter och de ursprungliga arterna. Sjöar och vattendrag i området har länge brottats med mänskligt betingade problem. Industrialiseringen, både inom landet och i länder främst i västra Europa, har medfört en ökande tillförsel av försurande ämnen till atmosfären. Den försurade nederbörden har haft en negativ påverkan på många vatten i Sverige, där Nissans vattensystem tillhör de som drabbats i störst utsträckning. I många sjöar och vattendrag har arter slagits ut helt, även inom Båraryd fiskevårdsområde. Exakt när försurningsproblemen nådde en brytpunkt inom Båraryds fiskevårdsområde är okänt, men periodvisa störningar på olika djurarters fortplantningsförmåga har sannolikt pågått länge. Områdets känslighet visas av det faktum att vissa av de regelbundna undersökningar som utförs, indikerar att försurningen fortfarande, trots att kalkning pågått under flera decennier, påverkar vissa fiskarters reproduktionsförmåga. Utan den kalkning som sker skulle emellertid problemen bli oöverstigliga för många arter. Före industrialiseringen utövade lokalbefolkningen ett stort inflytande på Moa Sågbäck. Den vattenkraft som kunde utvinnas drev ett flertal sågar och kvarnar, verksamheter som människorna i det agrara Sverige var beroende av för sin överlevnad. Aktiviteterna ledde emellertid till att stora förändringar skedde i och längs ån. Såg- och kvarndammar växte upp på flera platser och människorna gjorde vad de kunde för att få så stort utbyte som möjligt av driften. Ett enkelt sätt var att underlätta för vattnet att rinna undan, vilket man 4 åstadkom genom att rensa bort stenar och block eller genom att gräva om vattendraget, ingrepp som åns fauna påverkas av än i dag. De fysiska ingreppen var betydande i Moa Sågbäck och begränsar i stor utsträckning både fisk och kräfta. Ett tämligen nyligen uppmärksammat problem i ett stort antal sjöar är en ökande brunifiering, som orsakas av en ökad tillförsel av humus, d v s delvis nedbrutna växtdelar. Utvecklingen är i många sjöar mer alarmerande än inom Båraryds fiskevårdsområde, men inte desto mindre tyder vattenprovtagningar på ökande färghalt i både Kyrkesjön och Morgensjön. Det finns en mängd teorier om vad som orsakar den ökande brunifieringen, baserade på både globala, regionala och lokala skeenden, och troligen kan inte problemen skyllas på endast en faktor. En påtaglig riskfaktor, som går att påverka lokalt, är emellertid hur skogsbruket bedrivs. Den uppsjö av negativa konsekvenser som en ökad brunifiering kan få på sjöar, bör motivera föreningen att ta frågan på största allvar och genomföra insatser på lokal nivå. Syfte och mål Den nu föreliggande fiskevårdsplanen, som har utarbetats efter initiativ av Leader Västra Småland, ger förhoppningsvis nya infallsvinklar för den nuvarande fiskevårdsområdesföreningen att arbeta vidare med. Möjligheterna att ytterligare utveckla sjöns fiske synes vara goda, sett ur många perspektiv, både ur fiske- och naturvårdshänseende, men även ur rekreationssynpunkt. Målet med fiskevårdsplanen är att nå fram till arbetsmetoder som leder till att uttaget av fisk är uthålligt och i längden gynnar alla inblandade parter. Fiskevårdsplanen avser vidare att ge en historisk återblick på föreningen och dess arbete, beskriva aktuella sjöar och vattendrag och deras närområden samt belysa de nutida förhållandena i sjön m.m. Fiskevårdsplanen tar hänsyn till tillgängligt underlag och rekommenderar utifrån detta åtgärder för föreningens fortsatta arbete. Förslagen berör alltifrån specifika åtgärder för att skydda vissa arter eller vattenkvaliteten, till att rekommendera biologiska undersökningar och förändringar i förvaltningen. Förtydligande kring presentationen En fiskevårdsplan innehåller en stor mängd ämnesspecifika ord och begrepp. Alla kan omöjligt förklaras i den löpande texten utan behöver förklaras i andra former. Vi har valt att tillämpa dels en bilaga (Bilaga 3) med ordförklaringar och dels faktarutor inlagda i textavsnitten, i en förhoppningsvis lämplig avvägning. Förutom att fungera som förklarande text då läsaren inte kan tas för givet att vara insatt i aktuellt ämne, fördjupar och utvecklar faktarutorna emellanåt ett ämne utan att vara nödvändiga för förståelsen. Slutligen är faktarutorna även avsedda till att göra den stora mängden text lättare att söka information i. 5 2. Underlag Underlaget som har legat till grund för fiskevårdsplanen har till störst del hämtats från Båraryds fiskevårdsområdesförenings arkiv och medlemmar, Länsstyrelsen i Jönköpings län och undersökningar inom ramen för projektet genomförda av Huskvarna Ekologi. Utöver dessa figurerar en mängd olika källor av varierande betydelse för fiskevårdsplanens innehåll och slutsatser, från olika statliga och kommunala myndigheter, vetenskapliga artiklar, lagar och förordningar, intresseorganisationer m.fl. Nedan görs en närmare beskrivning av de viktigaste källorna till fiskevårdsplanen. Samtliga illustrationer av fiskar har utförts av Frida Axell Grafik & Illustration. Båraryds fiskevårdsområdesförening Den samlade kunskapen inom Båraryds fiskevårdsområdesförening har varit av stort värde för fiskevårdsplanens utförande. Föreningsarkivet och muntliga upplysningar från medlemmarna har tillfört bakgrundsinformation som varit nödvändig för att kunna ge en historisk bild av föreningens utveckling och verksamhet, men även för att kunna dra slutsatser av den samlade informationen från alla olika källor. Föreningsarkivet innehåller handlingar som inte kan erhållas på annat sätt, t ex årsmötesprotokoll och kassabokföring. I arkivet finns även en mängd andra uppgifter, av vitt skilda slag, t ex Länsstyrelsens verksamhetsöversikter, skrivelser, kalkningsunderlag m.m. Muntliga uppgifter har tillfört kunskaper om såväl fisket förr och nu som påverkansfaktorer, men även detaljer om den allmänna historian i området, t ex vad gäller verksamheter som bedrivits i anslutning till sjöarna. I de fall medlemmarnas egna kunskaper har varit ofullständiga, har i vissa fall hänvisning kunnat ske till personer eller organisationer med djupare insikter i ämnet. Länsstyrelsen Länsstyrelsen i Jönköpings län har genom regelbundna vattenkemiska provtagningar, biologiska undersökningar och fiskevårdande åtgärder, samlat stora mängder information om sjöar och vattendrag inom Båraryds fiskevårdsområde. En betydande del av denna kunskapsbank finns idag tillgänglig i form av offentliga databaser och karttjänster. De offentliga tjänster som varit av störst betydelse vid utarbetandet av fiskevårdsplanen är databasen VISS och karttjänsten ”Webbgis”. Databasen VISS (VattenInformationsSystem Sverige) tillhandahålls av Vattenmyndigheten, men baseras i stor utsträckning på information som inhämtats av länsstyrelserna. VISS innehåller en avsevärd mängd data om alla Sveriges större sjöar, vattendrag, grundvatten och kustvatten. Informationen är tillgänglig för allmänheten. Den webb(internet)baserade karttjänsten ”Webbgis” har upprättats av länsstyrelserna länsvis, som ett led i deras arbete att tillgängliggöra planeringsunderlag för yrkesutövande och allmänheten. På ett lättillgängligt sätt presenteras en mängd geografisk information kring bl. a. natur- och kulturmiljö, skyddade områden, riksintressen, miljöskydd, fornlämningar, objektsskydd och andra bestämmelser. VISS och ”Webbgis” är kopplade till en lång rad andra myndigheters register och databaser, exempelvis till Riksantikvarieämbetets ”Fornsök”, Skogsstyrelsens ”Skogens pärlor” och IVLs (Institutet för Vatten och Luftvård) ”Kvicksilver i Biota”. Förutom de offentliga webbaserade tjänsterna finns omfattande information i Länsstyrelsens interna databaser. Genom underhandskontakter med personal på Länsstyrelsen har tillgänglig data från Fiskregistret, Sjöregistret, Utsättningsregistret och Vattenkemidatabasen erhållits. I stor utsträckning finns material publicerat i Länsstyrelsens rapportserie, som ofta finns att hämta på hemsidan. Äldre rapporter finns emellertid endast i pappersformat och måste beställas. Rapporterna har framställts av såväl Länsstyrelsens egen personal som av externa konsulter. Äldre handlingar, t ex verksamhetsöversikter, beslut, yttranden, ansökningshandlingar m.m. finns i viss mån samlade i Länsstyrelsens föreningsarkiv på Fiskeenheten. Dessutom finns alla diarieförda handlingar i Länsstyrelsens allmänna arkiv. 6 Undersökningar utförda inom ramen för projektet Inom ramen för fiskevårdsplanen genomfördes standardiserade nätprovfisken i Morgensjön och Moasjön, av Huskvarna Ekologi respektive Båraryds fiskevårdsområdesförening. I samband med nätprovfisket i Morgensjön företogs även en översiktlig makrofytundersökning. Platsbesök har gjorts vid samtliga sjöar och Moa Sågbäck med syftet att få en bild av deras allmänna karaktär och närområden. Kontinuerliga kontakter med markägarna har upprätthållits, dels i samband med möten och dels genom återkommande samtal med föreningens ordförande Våge Svenningsson. Övriga källor Flera myndigheter och institutioner, utöver Länsstyrelsen i Jönköpings län, har använts för att söka källmaterial till fiskevårdsplanen eller för att klargöra otydligheter. Havs- och vattenmyndigheten, Gislaveds kommun, Vattenmyndigheten, Artdatabanken, Skogsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) har i olika sammanhang refererats till, där informationen inhämtats genom antingen muntliga kontakter eller genom utnyttjande av offentliga databaser och rapporter. Vad gäller vissa aktuella frågor, t ex brunifiering, har den senaste kunskapen eftersökts främst i olika vetenskapliga artiklar och tidskrifter. Intresseorganisationer kontaktas i viss mån vid utarbetande av fiskevårdsplaner. Som exempel kontaktades Båraryds hembygdsförening och Västbos fågelklubb. Hembygdsföreningen gav värdefull information om de olika verksamheter som bedrivits i anslutning till sjöar och vattendrag inom fiskevårdsområdet. 7 3. Båraryds fiskevårdsområdesförening Traditionellt har allt fiske bedrivits inom de samfälligheter och enskilda hemman som har haft fiskerätt i sjöarna. Möjligheten att på olika sätt göra fiskevårdsinsatser, främst genom utsättning av fisk, ökade i början av 1900-talet, vilket frambringade ett behov av att organisera ett samarbete mellan fiskerättsägarna. Efter hand avtog husbehovsfiskets betydelse, vilket underlättade en övergång mot att upplåta fisket till allmänheten. Förändringar började ske när andra förvaltningsformer, d v s gemensamhetsfisken och fiskevårdsföreningar, slog igenom under 1910-talet. Fiskevårdsförening som förvaltningsform var den vanligaste fram tills att ombildningen till fiskevårdsområden tog fart under 1970-talet. Före tillkomsten av Båraryds fiskevårdsområde förvaltades fisket i Kyrkesjön, Moasjön och Morgensjön av Kyrksjöns med flera sjöars fiskevårdsförening. Denna förening bildades vid ett möte den 30 mars 1933 i Bårarydsby mellan fiskerättsägarna vid ”Kyrksjön, Moasjön och Morgonsjön”. Året därpå, 1934, utökades fiskevårdsområdet till att omfatta även ”den s.k. Mo Sågbäck från Kyrksjön och Nässjön till dess utlopp i Nissan”. Initiativtagare till fiskevårdsföreningen var, enligt föreningens årsstämmoprotokoll från 1953, Gunnar Svenningsson och Oskar Kjöllerström. Namnet Kyrksjöns med flera sjöars fiskevårdsförening ändrades 1967 till Båraryds fiskevårdsförening. Vid mötet 1933 valdes en styrelse bestående av tre ledamöter. Till ordförande valdes Aron Olsson, till vice ordförande valdes Johan Andersson och till kassör valdes Gunnar Svenningsson. Suppleanter var Oscar Kjöllerström och Axel Olsson. Årsavgiften för varje medlem sattes till en krona. Av 1934 års stämmoprotokoll framgår emellertid att inte alla fiskerättsägare slöt upp vid det inledande mötet 1933. Ett antal fiskerättsägare trädde in i föreningen 1934 och ytterligare inträden ägde rum 1942. Det kan emellertid antas att föreningens arbete till en början präglades av meningsskiljaktigheter, eftersom vissa fiskerättsägare utträdde ur föreningen redan 1937. Hur det fortsatta samarbetet, d v s efter 1942, mellan fiskerättsägarna förlöpte är okänt. Vid bildandet av Kyrksjöns med flera sjöars fiskevårdsförening ledde Hushållningssällskapets fiskerikonsulent Gillis Lüning förhandlingarna. Hushållningssällskapet tycks ha haft stort inflytande över föreningens verksamhet, vilket bl. a. visas av att föreningen vände sig till dem i frågor om utplantering av fisk. Som exempel kan nämnas att föreningen vid årsmötet 1936 beslutade ”att genom fiskerikonsulentens förmedling söka erhålla lämpligt fiskyngel för utplantering i föreningens sjöar”. 3.1 Bildande av Båraryds fiskevårdsområde När Lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter trädde i kraft 1974, försvann möjligheterna att driva en fiskevårdsförening på samma grunder som tidigare. Som en konsekvens av denna lag måste fiskevårdsföreningar antingen ombildas till samfällighetsföreningar eller till fiskevårdsområden. Den sistnämnda förvaltningsformen rekommenderades generellt av myndigheterna eftersom fiskevårdsföreningen, som var en ideell organisation, då ersattes av en juridisk person. En betydande fördel är att fiskevårdsområdet innefattar samtliga fiskerättsägare, vilket inte med nödvändighet var fallet i de ideella fiskevårdsföreningarna. Ombildningen av fiskevårdsföreningarna skulle enligt den nytillkomna lagen vara slutförd senast vid utgången av 1978. Sedermera förlängdes tidsfristen för ombildning av fiskevårdsföreningar till 1983 genom tillkomsten av SFS 1975:1310 (Svensk författningssamling). Båraryds fiskevårdsförening tog på årsstämman den 23 augusti, 1976, beslut om att en fiskerättsutredning skulle utföras. Den 8 oktober, 1976, sände fiskevårdsföreningen in en ansökan om bidrag för kostnaderna för fiskerättsutredningen till Gislaveds kommun. Kommunstyrelsen beslutade den 25 januari 1977 om att ett bidrag på 1000 kronor skulle utgå till föreningen (dnr 1976-263). Året efter, den 5 april 1978, beslutades på Båraryds fiskevårdsförenings årsmöte att föreningen skall övergå i Båraryds fiskevårdsområde. Frågan togs upp igen vid påföljande årsmöte den 16 februari 1979. Fiskevårdsföreningen beslöt vid mötet att föreningen skall upphöra samma dag. Av mötesprotokollen finns inget som indikerar att beslutet skulle vara annat än enhälligt. 8 Senare under året, den 12 december, inkom en ansökan om bildande av Båraryds fiskevårdsområde till Länsstyrelsen i Jönköpings län (dnr 11.379-933-79). Ansökan omfattade samma sjöar som ingick i fiskevårdsföreningens område, d v s ”Kyrksjön, Moasjön och Morgonsjön”. I yttranden från fiskerikonsulenten Birger Ahlmèr vid Fiskenämnden i Jönköpings län (14 december, 1979, dnr 31 233/79) och Fiskeriintendenten Åke Petersson i Nedre södra distriktet (19 december, 1979, dnr 1001-619-79), tillstyrktes bildandet av Båraryds fiskevårdsområde. Föreningens avsikt att arrendera ut Morgensjön, och föra in detta i stadgarna, anmärktes dock på i ett yttrande från Birger Siöalth vid Fiskeristyrelsen (15 februari, 1980, dnr 105-5625-79). Siöalth påpekade att fiskevårdsområdesföreningens avsikt att utarrendera Morgensjön inte kan bestämmas i stadgarna, eftersom detta skulle strida mot lagen om fiskevårdsområden. Fiskeristyrelsen ansåg därför att ett förtydligande var nödvändigt. I ett vidare yttrande från fiskerikonsulenten Birger Ahlmèr vid Fiskenämnden i Jönköpings län (25 februari, 1980, dnr 31 33/80), framhålls att stadgarnas lydelse bör ändras. Efter stadgeändringen tar Länsstyrelsen i Jönköpings län beslut om bildande av Båraryds fiskevårdsområden den 29 maj, 1980 (dnr 11.379933-79). Figur 1. Översiktskarta Båraryds fiskevårdsområde Faktaruta. Förvaltningslagar Lagen (1913:97) om gemensamhetsfiske Tillkom den 30 juni 1913 och var i bruk till 1960 då den ersattes av lagen om fiskevårdsområden. Lagen var inte framgångsrik då endast ett åttiotal föreningar bildades inom ramen för denna förvaltningsform. Lagen (1960:130) om fiskevårdsområden (LOFO) Den första lagen om fiskevårdsområden var ganska omständlig och krävde bland annat en omfattande fiskerättsutredning samt samtycke från en betydande majoritet av fiskerättsägarna. Trots detta bildades en hel del fiskevårdsområden enligt denna lag. Lagen (1981:533) om fiskevårdsområden (LOFO) Lagen ersatte den äldre lagen om fiskevårdsområden och trädde i kraft den 1 januari 1982. I samband med detta ombildades föreningar som tillkommit enligt den äldre lagen automatiskt. Lagen förenklade processen vid bildandet av fiskevårdsområden bland annat genom att mildra kravet på fiskerättsutredningens omfattning. Lagen innebar även att det blev enklare att genomdriva bildandet av fiskevårdsområde trots ett visst motstånd från fiskerättsägarna. Lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter Införandet av lagen om förvaltning av samfälligheter innebar att 24 § i lagen om rätt till fiske ändrades. Alla samfälligheter skulle lyda under denna lag, undantaget fiskevårdsområden som skulle lyda under lagen om fiskevårdsområden. 9 Figur 2. Båraryds fiskevårdsområde. 10 3.2 Ägoförhållanden En fiskerättsutredning utfördes av före detta överlantmätaren Helge Sölscher och stod klar den 28 mars 1977. Fiskerättsutredningen visade att de byar och hemman som redovisas i tabell 1, berördes. Enligt den markägarförteckning som redovisas av Båraryds fiskevårdsområdesförening har föreningen idag 19 medlemmar. Tabell 1. Aktuell markägarförteckning (juni 2014). Fastighet Andel (%) Ägare Ödegärde 3:1 17,0 Åke Eliasson Broddaryd 1:1 12,0 Thomas Melkersson Båraryd lilla 3:1 5,0 Våge Johansson Båraryd östra 2:21 10,0 Hans och Annica Palmgren Mo 1:2 8,0 Våge och Ingela Svenningsson Båraryd stora 1:2 6,7 Kjell Axelsson; Sten Axelsson Båraryd 1:3 6,7 Eva-Britt Junerud; Marianne Svensson Båraryd stora 1:4 6,7 Jan-Eric Johansson Signelsö 1:5 2,0 Gösta Johansson Signelsö 1:6 2,0 Markus Gustafsson Signelsö 1:8 3,0 Markus Gustafsson Signelsö 1:7 3,0 Anders Forsberg Signelsö 1:9 2,0 Lotta Tiljander Bockshult 1:1 15,0 Alf Johansson Smörhult 1:1 0,0 Gislaveds Pastorat 3.3 Föreningens styrelse I enlighet med föreningens stadgar, 15 §, skall styrelsen bestå av fem ledamöter och två suppleanter. Ordförande utses årligen i samband med fiskestämman medan vice ordförande, sekreterare och kassaförvaltare utses inom styrelsen. Enligt 17 § är styrelsen beslutsför när tre ledamöter deltar. Vid varje årsstämma utses två revisorer samt en revisorssuppleant, i enlighet med stadgans 20 §. Tabell 2. Styrelsen i Båraryds fiskevårdsområde. Befattning Namn Telefon Ordförande Våge Svenningsson 0371-12561 Sekreterare Kerstin Johansson 0371-98110 Kassör Åke Eliasson 0371-98032 Ledamot Jan-Eric Johansson 0371-98110 Ledamot Vakant - Styrelsesuppleant Thomas Melkersson 0371-98051 Styrelsesuppleant Vakant - Revisor Kjell Axelsson 0371-98130 Revisor Våge Johansson 0371-98155 Revisorssuppleant Alf Johansson 0371-981 09 11 3.4 Stadgar för Båraryds fiskevårdsområde i Båraryds och Våthults socknar, Gislaveds kommun av Jönköpings län. 1 §. Omfattning och syfte Båraryds fiskevårdsområde omfattar allt fiske i Kyrkesjön, i Moasjön med tillrinnande bäck upp till Ödegärde skifteslagsgräns och med utloppsbäcken Moa Sågbäck ner till Nissan samt i Morgensjön med utloppsbäcken Lillån ner till Gulleryds och Mos skifteslagsgräns. Fiskevårdsområdet utgör en sammanslutning av samtliga ägare av fiske ävensom övriga i 2 och 3 §§ lagen om fiskevårdsområden omnämnda fiskerättshavare i ovannämnda vatten. Fiskevårdsområdets ändamål är att främja och ordna fisket i nämnda vatten samt att upplåta fiske genom försäljning av fiskekort till allmänheten. 2 §. Tid (7 § LOFO) Fiskevårdsområdet är bildat för en tid av tio år räknat från och med den 1 juli 1980. Denna tid kommer automatiskt att förlängas med tio år i sänder om icke senast sex månader före den löpande giltighetstidens utgång, d v s närmast den 1 december 1989, delägare som företräder minst en tiondel av det sammanlagda delaktighetstalet, hos Länsstyrelsen skriftligen anmäler att förlängning ej önskas. 3 §. Delaktighet (8 § LOFO) Den delaktighet i fiskevårdsområdet, som tillkommer däri ingående fastigheter. Det åligger fiskevårdsområdets styrelse att hålla förteckningen aktuell. 4 §. Delägarnas eget fiske Delägare behåller sin rätt att bedriva fiske inom de vatten, där han äger fiskerätt, men är underkastad de av fiskevården betingade bestämmelser, som på ordinarie fiskestämma beslutas i avseende å redskap (beskaffenhet, antal), fisketider och dylikt. 5 §. Upplåtelse (10 och 11 §§ LOFO) Upplåtelse av fiske skall inom allt fiskevårdsområdets vatten ske genom försäljning av fiskekort. De närmare villkoren för denna försäljning bestäms årligen å ordinarie fiskestämma. 6 §. Tillskott (12 och 14 §§ LOFO) Utöver då så enligt 14 § st 2 o LOFO erfordras för betalning av klar och förfallen gäld kan delägarna åläggas lämna tillskott till fiskevårdsområdets verksamhet med ett sammanlagt belopp av högst 1000 kr årligen. Beloppet skall fördelas mellan delägarna efter vars och ens delaktighet. 7 §. Överskott (13 § LOFO) Fiskevårdsområdets årliga behållna avkastning skall, om denna icke överstiger 1000 kronor, oavkortat gå till främjande av fiskevården och därmed jämförliga åtgärder. Om angiven summa överstiges, skall av den överskjutande behållningen minst hälften fördelas mellan delägarna efter vars och ens delaktighet. Sådan utdelning sker vid tidpunkt som fiskestämman beslutat, dock minst vart tredje år. 8 §. Räkenskapsår Fiskevårdsområdets räkenskaper skall årligen avslutas per den 31 december. 9 §. Fiskestämma Ordinarie fiskestämma hålles årligen å tid och plats som styrelsen bestämmer, dock senast den 1 april. Eljest skall fiskestämma hållas då styrelsen finner anledning därtill eller då minst 5 delägare till styrelsen inger skriftlig framställning därom med angivande av det ärende som skall behandlas. 10 §. Kallelse till fiskestämma skall minst 8 dagar i förväg kungöras genom personlig kallelse per post. 12 11 §. Vid ordinarie fiskestämma skall förekomma: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. Anteckning av närvarande Fastställande av dagordning Val av ordförande för fiskestämman Val av sekreterare för stämman Val av två justeringsmän för stämman Fråga om kallelse till stämman behörigen skett Styrelsens berättelse över det gångna verksamhetsårets förvaltning Revisorernas berättelse Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen Fråga om arvoden Fråga om användande av uppkommen vinst eller täckande av förlust Fråga om tillskott för annat ändamål än täckande av förlust Val av styrelse Val av revisorer Fråga om upplåtelse av fiske samt villkoren därför Fråga om huru fisket eljest skall nyttjas under kommande verksamhetsår Övriga av styrelsen väckta frågor Av föreningsmedlemmar väckta frågor 12 §. Av föreningsmedlemmar väckta frågor skall, för att kunna upptas till behandling, vara styrelsens ordförande till handa senast fyra dagar före fiskestämman. 13 §. Å fiskestämma skall, om inte annat med stöd av bestämmelsen nedan beslutas, varje delägare äga en röst. Den mening skall gälla, varom de flesta röstande är ense. Vid lika röstetal skall lottning ske. Om så före omröstningen av någon delägare yrkas, skall dock röstning ske efter delaktigheten vid beslut, som reglerar i vilken omfattning delägarna skall få utöva sin fiskerätt enligt 4 §, samt vid beslut om fördelning av överskott enligt 7 §. Vid röstning efter delaktighet får icke någon rösta för mer än en femtedel av de sammanlagda vid fiskestämman företrädda delaktighetstalen. 14 §. Fiskestämmans beslut om delägarnas rätt att nyttja fisket skall senast inom 30 dagar efter beslutets fattande kungöras för delägarna genom tillställande av protokollsutdrag. Andra meddelanden tillkännages delägarna genom personliga skrivelser. 15 §. Styrelse (25-28 §§ LOFO) Styrelsen skall bestå av 5 personer, av vilka en å fiskestämman utses till ordförande. För styrelseledamöterna utses två suppleanter. Styrelseledamöter och suppleanter väljs för två år, dock att tre ledamöter första gången väljs för ett år. Styrelsen utser inom sig vice ordförande, sekreterare och kassaförvaltare. 16 §. Styrelsen har sitt säte i Gislaved. 17 §. Till styrelsens sammanträden skall kallas samtliga ledamöter samt suppleanter i mån av behov. Styrelsen är beslutför med tre ledamöter. Som styrelsens beslut gäller den mening flertalet omfattar. Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst. 18 §. Fiskevårdsområdets firma tecknas av ordföranden, vice ordföranden eller kassaförvaltaren var för sig. 13 19 §. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll. 20 §. Revision För granskning av styrelsens förvaltning och fiskevårdsområdets räkenskaper skall på ordinarie fiskestämma för tiden till nästa ordinarie stämma utses 2 revisorer och 1 revisorssuppleant. 21 §. Det gångna verksamhetsårets förvaltningsberättelse samt avslutade räkenskaper skall överlämnas till revisorerna senast den 1 februari. Revisionsberättelse skall hållas tillgänglig för delägarna senast den 1 mars. Revisorerna skall alltid äga taga del av protokoll, räkenskaper och fiskevårdsområdets övriga handlingar. 22 §. Upplösning (7, 23 och 24 §§ LOFO) Sedan beslut att fiskevårdsområde skall upphöra eller upplösas vunnit laga kraft och all känd gäld blivit gulden, skall fiskevårdsområdets tillgångar fördelas mellan delägarna efter delaktigheten. 3.5 Fiskekortsförsäljning Redan vid första mötet den 30 mars 1933 togs beslut om försäljning av fiskekort. Dagskort kostade 50 öre och säsongskort kunde köpas för perioden 1 juni till 30 september till en kostnad av fem kronor. Av allt att döma har fiskekort därefter fortsatt att säljas oavbrutet till dags dato. Försäljning av fiskekort sker under hela året och säljs av två fiskerättsägare samt Gipro fiske i Gislaved, se tabell 3 nedan. Fiskekortsförsäljarna erhåller tio procent i provision per sålt fiskekort. De fiskekort som säljs för närvarande samt gällande fiskekortspriser presenteras i tabell 4 nedan. Tabell 3. Försäljare av fiskekort. Namn Adress Telefon Gipro fiske Södra Storgatan 9, Gislaved 0371-14240 Bengt Melkersson Broddaryd 40 A, 332 92 Gislaved 0371-981 81 Jan-Erik Johansson St Broddaryd, 332 92 Gislaved 070-243 75 24 Tabell 4. Typer av fiskekort samt båtavgifter. Typ av fiskekort Pris Årskort 150 kr Veckokort 70 kr Dagkort vuxen 20 kr Dagkort under 15 år 10 kr Dagkort – angel (max 10 st.) 40 kr/don 14 4. Sjö- och vattendragsbeskrivningar Följande beskrivningar innehåller en mängd information om aktuella sjöar och dess tillflöden och avrinnande bäckar, inklusive Moa Sågbäck. Texterna och tillhörande tabeller är innehållsrika och rymmer såväl övergripande beskrivningar av miljö, växt- och djurliv som detaljerad sjödata. Det breda innehållet gör att texterna i viss mån fungerar som sammanfattningar. Vid behov av ordförklaringar se Bilaga 3. I Båraryds fiskevårdsområde ingår sjöarna Kyrkesjön, Moasjön och Morgensjön samt vattendragen Moa Sågbäck, från Kyrkesjön till utloppet i Nissan, och Lillån, från Morgensjön till sammanflödet med bäcken från Smörhultasjön (se Figur 2). Sjöarna och vattendragen ingår i Nissans vattensystem och Moa Sågbäcks respektive Lillåns delnederbördsområden (delavrinningsområden). Noterbart är att hela Moa Sågbäcks delnederbördsområde utgör skyddsområde för flodkräfta. Fiskevårdsområdet utbreder sig cirka 3,5 kilometer i nord-sydlig riktning och cirka fyra kilometer i öst-västlig riktning. Mest centralt läge har Moasjön, som ligger cirka en kilometer söder om Kyrkesjön och 400 meter nordöst om Morgensjön, mätt mellan närmast liggande stränder. Den geografiska placeringen av fiskevårdsområdet är i den mellersta, östra delen av Gislaveds kommun, med centrum tre kilometer från Gislaveds tätort. 4.1 Kyrkesjön Kyrkesjön ingår i Moa Sågbäcks delnederbördsområde och är till ytan den största av sjöarna inom Båraryds fiskevårdsområde. Sjön utsträcker sig som längst 700 meter i sydvästlig-nordöstlig riktning. Dess läge är 4,7 kilometer nordnordväst om Gislaveds tätort och 0,7 kilometer sydväst om Båraryd. Sjön avvattnas i den sydligaste delen via Moa Sågbäck ned till Moasjön och vidare till Nissan. Höjden över havet är cirka 44 meter över den höjd där Moa Sågbäck har sitt utlopp i Nissan. Tabell 5. Sjödata för Kyrkesjön Huvudavrinningsområde 101 Nissan Topografisk karta 6DSV Sjökoordinater (RT 90) 635944- 136176 Höjd över havet (m) 197,8 2 Avrinningsområdets storlek (km ) 3,8 Sjöstorlek (ha) 23 3 Sjövolym (miljoner m ) 1,22 Sjöns medeldjup (m) 4,6 Sjöns maxdjup (m) 14,9 Teoretisk omsättningstid (år) 0,73 Strandlängd (km) 2,4 Flikighetstal 1,4 m=meter, km2=kvadratkilometer, ha=hektar, m3 =kubikmeter, km=kilometer Tillflödena består av två mindre bäckar i norra delarna av sjön. Bäckarna har sin upprinnelse i våtmarker, bl. a Bondaryds gölar, och rinner därefter genom jordbruksmark och skogsmark samt till minst del genom våtmark. Tillflödena kantas på några ställen av hyggen, av en ålder från cirka 15 år till ett år gamla. Hyggen märks bl. a 15 utmed den ena bäckens passage genom Bondaryds gölar, ett område som för övrigt ingår i ett våtmarksområde med högt naturvärde. Kyrkesjöns tillrinningsområde är 3,5 kvadratkilometer stort och består av skogs- och odlingsmark med inslag av myrmark. Omgivningarna kring sjön utgörs främst av gran- och tallskog följt av huvudsakligen betesmarker vid de norra stränderna, och i övrigt bostäder och tomtmarker. Bebyggelsen inom strandskyddszonen är relativt omfattande och koncentrerad till de östra och västra delarna. En mindre bilväg löper längs sjöns östra sida. Terrängen är flack till måttligt flack och norr om sjön sluttar marken nedan Broddaryd och Båraryd. Kyrkesjön Kyrkesjön är en oligotrof-mesotrof (näringsfattig-måttligt näringsrik) sjö. Bottentopografin karaktäriseras av grunda strandzoner och en djuphåla i den östra halvan. Stränderna är generellt flacka och sandiga eller dyiga med inslag av steniga partier. Enligt en äldre källa består bottnen till ungefär lika delar av sten och dy (organisk jordart). I den södra delen finns en liten tallklädd ö och i den västra delen två smala vikar. Närmast vattnet växer bitvis en smal bård av yngre tall och björk. Strandtomterna består såväl av traditionella öppna gräsytor som träd- och buskrika naturtomter. Vattenvegetationen är sparsam och utgörs bl. a av vit näckros, sjöfräken, starr, notblomster, glesa bälten med sjösäv samt vass i vissa vikar. Fiskfaunan består av mört, braxen, abborre, sutare, gädda, siklöja och ål. Flodkräfta förekommer och sjön utgör, liksom hela Moa Sågbäcks delavrinningsområde skyddsområde för arten. Näringssökande smålom har observerats vid sjön. Både ål och flodkräfta klassas som akut hotade på den svenska rödlistan och smålom som nära hotad, vilket gör dem till raritetsvärden. Vid en äldre naturvärdesklassning bedömdes Kyrkesjön tillhöra kategorin ”skyddsvärde i övrigt” (klass 3), vilket motsvarar ett relativt lågt naturvärde. Innan kalkningen påbörjades 1978 var Kyrkesjön starkt försurningspåverkad, men sedan 1990 har pH legat över gränsvärdena. Sjön har även varit påverkad av diffusa utsläpp av närsalter från jordbruk, vilket högst troligt fortfarande pågår. Vidare är det sannolikt att ett flertal enskilda avlopp bidrar till en ökad mängd fosfor och kväve (eftersom även godkända avloppslösningar inte innebär hundraprocentig rening). En tillfällig sjösänkning skedde högst sannolikt under tidigt 1900-tal, i samband med byggnationen av ett kraftverk strax nedströms utloppet. Lämningarna från bygget utgör ett vandringshinder. Noterbart är att sjöns färgtal uppvisar en ökande trend. Kyrkesjön utgör ett värdefullt och lättillgängligt rekreationsområde, med bl. a kommunal badplats i den nordöstra delen och möjlighet till fritidsfiske. På sjön gäller förbud mot motortrafik, och för att skydda flodkräftan finns inte tillgång till båtramper. 4.2 Moasjön Moasjön ingår i Moa Sågbäcks delnederbördsområde och är till ytan den minsta av sjöarna inom Båraryds fiskevårdsområde. Sjön kan sägas bestå av två sjöar med en mycket smal förbindelse dem emellan. Den större, nordligast liggande sjön utsträcker sig som längst 500 meter i sydvästlig-nordöstlig riktning medan den mindre, närmast runda sjön, som längst mäter 200 meter i nord-sydlig riktning. Moasjöns läge är 3,5 kilometer nordnordväst om Gislaveds tätort och två kilometer söder om Båraryd. Sjön både avvattnas och har sitt tillflöde via Moa Sågbäck. Inloppet i Moasjön ligger i den nordvästra delen och utloppet i den östra delen. Höjden över havet är cirka 16 meter över den höjd där Moa Sågbäck har sitt utlopp i Nissan. 16 Tabell 6. Sjödata för Moasjön Huvudavrinningsområde 101 Nissan Topografisk karta 6DSV Sjökoordinater (RT 90) 635815 - 136208 Höjd över havet (m) 169,7 2 Avrinningsområdets storlek (km ) 10,4 Sjöstorlek (ha) 11 3 Sjövolym (miljoner m ) 0,11 Sjöns medeldjup (m) 1 Sjöns maxdjup (m) 3 Teoretisk omsättningstid (år) 0,02 m=meter, km2=kvadratkilometer, ha=hektar, m3 =kubikmeter, km=kilometer Moa Sågbäck rinner på sin väg från Kyrkesjön (och Nässjön) fram till Moasjön genom betesmarker, åkrar, skog och i liten mån våtmark. Unga hyggen förekommer på ett fåtal platser utmed bäcken från Nässjön fram till sammanflödet. Moasjöns närmaste omgivningar är flacka och har till stor del våtmarkskaraktär, med bl. a sumpskog. Trädskiktet består av yngre björk, al, tall och gran. Öppen jordbruksmark i form av vall och/eller betesmark märks längs de nordvästra stränderna. Ett av Skogsstyrelsen utpekat naturvärdesobjekt ansluter till den södra stranden av den större sjön. Österut från Moasjön tar ett barrskogsområde vid, bestående främst av vuxen gran, medan övriga väderstreck Moasjön domineras av jordbruksmarker. Vuxen gran växer förvisso även väster och söder om sjön men i mindre bestånd. Närmaste bebyggelse finns ungefärligen 150 meter söder (Väståkra) respektive norr om sjön (Mo). Moasjöns vattenvegetation utmärks av den mycket rikliga bladvassen. Sjön kringgärdas överallt av vass och på sina håll tar den en stor del av vattenspegeln i anspråk, i synnerhet i den mindre sjön. I Moasjön liksom i Kyrkesjön och Morgensjön, genomfördes en mängd vassbekämpningar under 1970- och 1980-talen. Förutom vass växer även en del säv i strandzonen. Sjöns bottentopografi är genomgående grund och strukturlös, vilket tillsammans med den myckna vassen skapar en karaktär av fågelsjö. Bottnen består enhetligt av dy (organisk jordart), enligt en äldre källa. Fiskfaunan utgörs av mört, braxen, abborre, sutare, gädda och ål. Flodkräfta förekommer och sjön utgör skyddsområde för arten, liksom hela Moa Sågbäcks delavrinningsområde utgör. En intressant fågel som har observerats vid sjön är smålom. Ål, flodkräfta och smålom utgör raritetsvärden då de är klassade som akut hotade respektive nära hotad (smålom) på den svenska rödlistan. Moasjön kalkades mellan 1985 och 2000 och var innan dess starkt försurningspåverkad. Sedan 1990 har kalkmålet alltjämt uppnåtts. Troligtvis påverkas sjön sedan en längre tid av närsalter från traktens jordbruk. Under 1900-talet har åtminstone en sänkning av sjön genomförts. Vandringshinder finns både uppströms och nedströms, dock inga närliggande. Moasjöns användning som rekreationsområde förefaller begränsat, trots ett relativt lättillgängligt läge, upplåtet fritidsfiske och möjligheter till troligtvis intressant fågelskådning. 17 4.3 Morgensjön Morgensjön ingår i Lillåns delnederbördsområde och är till ytstorleken mitt emellan övriga sjöar inom fiskevårdsområdet. Sjön är som längst i ungefärligen väst-östlig riktning, 1,1 kilometer, medan den i nord-sydlig riktning endast uppnår 260 meter. Det geografiska läget är 3,7 kilometer nordväst om Gislaveds tätort och tre kilometer såväl nordöst om Våthult som sydväst om Båraryd. Morgensjön avvattnas i den södra delen via Lillån, som efter en 12 kilometer lång sträcka rinner ut i Nissan mitt emellan Gislaved och Smålandsstenar. Den huvudsakliga tillrinningen kommer från Brännvinsbäcken, med inlopp i den norra delen av sjön. Bäcken har sin upprinnelse i jordbruksmarkerna i Stora Båraryd och passerar i övrigt på sitt 800 meter långa lopp främst skogsmark. Tabell 7. Sjödata för Morgensjön Huvudavrinningsområde 101 Nissan Topografisk karta 6DSV Sjökoordinater (RT 90) 635759 – 136072 Höjd över havet (m) 170,5 2 Avrinningsområdets storlek (km ) 1,7 Sjöstorlek (ha) 16 3 Sjövolym (miljoner m ) 0,48 Sjöns medeldjup (m) 3 Sjöns maxdjup (m) 10 Teoretisk omsättningstid (år) 2 0,89 3 m=meter, km =kvadratkilometer, ha=hektar, m =kubikmeter, km=kilometer Morgensjöns närmaste omgivningar utgörs främst av barrskogar i en terräng som är allt ifrån flack till kuperad eller brant. Markanta branter förkommer i den nordvästra delen längs en mindre väg mellan Göteborgsvägen och Våthult. Här finns i direkt anslutning till vägen en av Skogsstyrelsen utpekad nyckelbiotop. Ytor med karaktär av våtmark ansluter till den västra änden av sjön. Utmed de östra och södra stränderna förekommer mindre områden med nyligen slutavverkad skog. Unga kalhyggen förekommer även längs Lillåns sträckning inom fiskevårdsområdet gränser. Morgensjöns omgivningar bortom närmiljön utgörs även de av skogsmark, till skillnad från Moasjöns och Kyrkesjöns omgivningar som i betydande grad upptas av jordbruksmark. Bebyggelse inom strandskyddszonen består av ett fritidshus alldeles intill sjöns Morgensjön västra ände. Morgensjön förefaller vara av typen ”oligotrof (näringsfattig) skogssjö”. Till formen är sjön både olikformig och långsträckt. Bottentopografin är varierad med såväl branta som grunda strandzoner och två djuphålor. I synnerhet de nordvästra stränderna är branta och stupar vid en plats ner i den djupaste hålan. Mer centralt i sjön ligger den andra djuphålan. Flacka strandzoner finns i vikarna i de västligaste och östligaste delarna men även längst söderut. Enligt en äldre källa består bottnen av dy (organisk jordart) med inslag av sten. Barrskogen närmast vattnet kantas vanligtvis av björk. I fältskiktet växer en del pors och starr. I sjön förekommer övervattensvegetation i vissa vikar i norr och söder, medan botten- och undervattensvegetationen över lag är sparsam. Bland arterna märks bl. a gul- och vit näckros, löktåg, hårslinga, notblomster, flotagräs, 18 knappsäv, bladvass, vattenbläddra och flaskstarr. Fiskfaunan består med säkerhet av abborre, mört och gädda. Sannolikt förekommer även ål och eventuellt lake. Ål och lake utgör raritetsvärden då de är klassade som akut hotad respektive nära hotad på den svenska rödlistan. Kalkning påbörjades redan 1978 i Morgensjön. Trots den tidiga starten är inte pH-värdena sådana att de stabilt uppfyller kalkmålet, och därmed är sjön i viss mån fortfarande försurningspåverkad. Sjöns färgtal uppvisar en ökande trend. Morgensjön har ett mycket lättillgängligt läge och är upplåten till fritidsfiske. I övrigt tycks rekreationsvärdet litet. 4.4 Moa Sågbäck Moa Sågbäck sträcker sig från Kyrkesjön till Moasjön och vidare till Nissan ett par kilometer norr om Gislaved (VISS). Sträckan är uppmätt till knappt fem kilometer inklusive Moasjön. Notera att även biflödet från Nässjön (cirka en kilometer långt) i en del källmateriel anges som Moa Sågbäck. I vattensystemet ingår förutom nämnda sjöar även sjöarna Näsgölen och Bondaryds gölar. Vattendraget domineras av strömmande sträckor och har en fallhöjd på 45 meter, vilket ger en förhållandevis hög lutning. De närmaste omgivningarna består av skogsmark med ett ganska stort inslag av jordbruksmark. Tabell 8. Vattendragsdata för Moa Sågbäck Huvudavrinningsområde 101 Nissan Topografisk karta 6DSV Sjökoordinater (RT 90) 635809 - 136423 Höjd över havet uppströms (m) 197,8 Höjd över havet nedströms (m) 153 2 Avrinningsområdets storlek (km ) 11,8 Avrinningsområdets sjöprocent 2,69 Vattendragets längd (km) 2 4,47 3 m=meter, km =kvadratkilometer, ha=hektar, m =kubikmeter, km=kilometer Med avseende på närmiljö, strömhastigheter och bottensubstrat är Moa Sågbäck ett varierande vattendrag. Från utloppet i Kyrkesjöns sydligaste del rinner bäcken genom en mindre yta med öppen våtmark och därefter genom vuxen barrskog. Från väg 27 ner till sammanflödet med biflödet är loppet mer slingrande än tidigare. Denna sträcka faller Moa Sågbäck brant. Hårdbotten, Moa Sågbäck, främst sten- och grus, dominerar ända ned till Moasjön. Omgivningarna från och med strax nedströms väg 27 till Moasjön utgörs av ett vackert och bitvis kuperat odlingslandskap, med främst betesmarker. Åfåran innehåller såväl ringlande som kanaliserade sträckor och kantas mestadels av ett skuggande träd- och buskskikt. Längs sträckan från utloppet ur Moasjön ned till väg 27 växer i huvudsak fullvuxen granskog på den norra sidan, medan den södra sidan upptas av ett kalhygge som når ända fram till vattnet. Bäcken är här svagt strömmande med en botten bestående av sand med inslag av sten och grus. Sträckan är kraftigt påverkad genom sjösänkningar, rensning och omgrävning. Fotot visar elfiskelokalen strax uppströms väg 27 (nedre delen). 19 Nedströms väg 27 ökar åter igen fallhöjden och vattnet är tydligt strömmande, men övergår längre ner i främst svagt strömmande partier. Ner till Nissastigen kantas bäcken av mossmarker och tallmo med ett varierat trädskikt närmast bäcken, men även av ett äldre hygge. Moa Sågbäck slingrar sig därefter fram till utloppet i Nissan genom sandavlagringar med branta slänter. Ställvis växer tät granplantering alldeles intill vattnet. Nära utloppet kantas åfåran av tioåriga hyggen. Moa Sågbäck är utpekat som regionalt särskilt värdefullt vatten både ur natur- och fiskesynpunkt, baserat på förekomst av de rödlistade arterna flodkräfta (CR) och lake (VU) samt strömstationär öring. Hela Moa Sågbäcks avrinningsområde är skyddsområde för flodkräfta. Den nedersta delen berörs av ett riksintresse för naturvård, ”Nissan nedströms Nissansjöarna”, och ett vattenskyddsområde. Förutom nämnda fiskarter hyser bäcken gädda, bäcknejonöga, abborre och mört. Moa Sågbäck är ur flera aspekter ett relativt påverkat vattendrag. Bitvis är åfåran kanaliserad, omgrävd, rätad eller rensad och hyser en mängd spår efter äldre tiders vattenutnyttjande, vilka i flera fall skapar vandringshinder. Moasjön med tidigare kringliggande våt- och mossmarker är dessutom sänkta. Vidare har hela området varit kraftigt försurat varför exempelvis elritsa troligen har slagits ut i vattensystemet. Även diffus påverkan sker från skogs- och jordbruk liksom de korsande riksvägarna 26 och 27. Kalkning sker regelbundet sedan 1978, i sjöar och på våtmarker, och numera ligger pH stabilt över kalkmålet. Biologisk återställning (inom ramen för kalkade områden) har genomförts, bl. a återintroduktion av flodkräftor och åtgärder vid vandringshinder. I dagsläget finns ett flertal vandringshinder i bäcken, i form av främst vägtrummor och kulturlämningar. År 2009 fastställdes den gällande ekologiska statusen till Måttlig och den kemiska statusen (exklusive kvicksilver) till God. 20 5. Vattenkvalitet Försurning av vattendrag i Skandinavien upptäcktes redan i början av 1900‐talet. Detta till trots var kunskapen om försurningsläget i Sveriges sjöar och vattendrag i allmänhet mycket begränsad fram till slutet på 1970-talet. I takt med den ökade kunskapen inleddes motåtgärder i form av kalkning, men i större skala först 1976. Sedan dess ökade den årliga kalkmängden till som mest cirka 200 000 ton per år i slutet av 90‐talet. Från 2002 fram till 2013 har den årliga kalkningen minskat till cirka 125 000 ton (Palm, 2013). I sjöarna inom Båraryds fiskevårdsområde var kunskapen om de vattenkemiska förhållandena bristfällig innan en regelbunden vattenprovtagning inleddes 1985. De första kända mätningarna dateras till 9 maj 1967, då fiskerikonsulenten Birger Ahlmér på dåvarande Lantbruksnämnden, tog vattenprover i samband med ett möte med medlemmar i Båraryds fiskevårdsförening. Vattenproverna, som togs i alla tre sjöarna, Kyrkesjön, Moasjön och Morgensjön, visade att de var försurningspåverkade. Trots denna kunskap dröjde det ytterligare tio år, fram till 1977, innan närmare undersökningar av vattenkvaliteten verkställdes. Detta år genomförde Länsstyrelsen i Jönköpings län vattenkemiska mätningar i ett stort antal sjöar, bl. a i Kyrkesjön, för att klarlägga försurningens omfattning i länet (Länsstyrelsen i Jönköpings län, Försurningsläget i Jönköpings läns sjöar 1977). Den vattenkemiska provtagningen var fortsatt begränsad fram tills kalkningsverksamheten övergick i Gislaveds kommuns huvudmannaskap 1985. Sedan dess har regelbundna provtagningar i sjöarna och vattendragen inom Båraryds fiskevårdsområde utförts av Länsstyrelsen i Jönköpings län. Provtagningen drivs inom ramen för ett antal program, och det är inte ovanligt att en och samma lokal kan vara pågående inom flera av dessa. Inom ramen för den övergripande regionala miljöövervakningen (RMÖ) bedrivs t ex regional kalkeffektuppföljning (RKEU). Av allt att döma har fokus inom vattenprovtagningen legat på försurningsparametrar. Färghalten mäts, men uppgifter om halterna av fosfor och kväve saknas för samtliga sjöar, liksom siktdjup och syre. De enda kända uppgifterna om syrehalt och siktdjup härrör från de tillfällen då provfisken har genomförts. I Moa Sågbäck har mätningar av fosfor och kväve gjorts kontinuerligt sedan 1995. Redovisningen på följande sidor avser inte att ge en heltäckande bild av all vattenkemisk provtagning utan åskådliggör de provtagningar som har de längsta tidsserierna. Tabell 9. Vattenkemiska undersökningar Lokal Tid Motiv Kyrkesjön, mitt 2007, 2008 RMÖ Moasjön, mitt 2007, 2008, 2011 RMÖ Moasjön, väst 1991, 1994 RKEU Morgensjön, mitt 1985, 1991, 1994, 2007, 2008 (årligen) RKEU Kyrkesjön nedströms (Moa Sågbäck) 1977, 1980, 1981, 1985-2013 (årligen) RKEU Moasjöns utlopp (Moa Sågbäck) 1985-1995 (årligen) RKEU Moa Sågbäck, Furuhill 1992, 1995-2013 (årligen) RKEU Morgensjön utlopp (Lillån) 1985-1995 (årligen) RKEU RKEU=regional kalkeffektuppföljning, RMÖ=regional miljöövervakning 21 5.1 Surhet De första kända pH-mätningarna i Kyrkesjön, Moasjön och Morgensjön gjordes 1967 av den dåvarande fiskerikonsulenten Birger Ahlmér. pH-värdena uppmättes till 5,2 i Morgensjön, 5,4 i Kyrkesjön och 5,5 i Moasjön. Regelbunden provtagning påbörjades 1985 men enstaka mätningar gjordes mellan 1977 och 1985, bl. a en privat mätning av Birger Ahlmér år 1978 i alla tre sjöarna. Efter 1985 har pH vid de flesta mätningar legat över kalkmålet pH 6,0. I Kyrkesjön har den vattenkemiska provtagningen inte påvisat pH lägre än 6,0 sedan hösten 1988. I Moa Sågbäck har inga prover visat på pH under 6 sedan mätningarna startade 1992. Morgensjön uppvisar dock fluktuerande värden och vid enstaka tillfällen, senast våren 2010, har det uppmätta värdet (pH 5,63) understigit det uppsatta målet. I Nässjön, som ligger utanför Båraryds fiskevårdsområde, men som påverkar vattenkvaliteten i Moa Sågbäck och Moasjön, visar vattenprover att pH ofta understiger 6,0. Alkaliniteten följer pH-värdets fluktuationer, men har sällan nått låga nivåer. I Kyrkesjön har alkaliniteten inte understigit 0,10 mekv/l (milliekvivalenter per liter) sedan mitten av 1990-talet medan alkaliniten i Morgensjön mer frekvent har varit lägre än 0,10 mekv/l. Våren 2010 var alkaliniteten nästan 0 i Morgensjön. De gränsvärden för pH och alkalinitet som anges i ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag” (Naturvårdsverket, rapport 4913) visas i tabell 10 och 11. Faktaruta. Surhet och alkalinitet Surheten, d v s pH-värdet, är ett mått på antalet vätejoner i vattnet. pH minskar med ett ökande antal vätejoner i vattnet. Tillförsel av vätejoner beror i första hand på luftburna svavelföroreningar, men till viss del även på kväveutsläpp. Den omgivande marken har stor betydelse för graden av försurningspåverkan på sjöar och vattendrag. Försurningen är mer omfattande i områden med marker som till stor del utgörs av moränmark, som har låg förmåga att neutralisera det sura nedfallet (Bydén et al, 1996). Alkaliniteten är ett mått på vattnets buffertkapacitet, eller med andra ord vattnets förmåga att neutralisera syror, d v s dess förmåga att tåla tillskott av vätejoner utan att reagera med pH-sänkning. Om alkaliniteten är noll så sjunker pH vid varje tillskott av sura produkter. Alkaliniteten ger därför en uppfattning om hur känslig sjön är för försurning (Bydén et al, 1996). Tabell 10. Tillstånd, alkalinitet i sjöar, anges i mekv/l (milliekvivalenter per liter) Klass Benämning Alkalinitet (mekv/l) 1 Mycket god buffertkapacitet >0,20 2 God buffertkapacitet 0,10-0,20 3 Svag buffertkapacitet 0,05-0,10 4 Mycket svag buffertkapacitet 0,02-0,05 5 Ingen eller obetydlig buffertkapacitet ≤0,02 22 Tabell 11. Tillstånd, pH i sjöar Klass Benämning pH-värde 1 Nära neutralt >6,8 2 Svagt surt 6,5-6,8 3 Måttligt surt 6,2-6,5 4 Surt 5,6-6,2 5 Mycket surt ≤5,6 Kyrkesjön Kem.mål pH Alk 8 1 7 0,9 0,8 0,7 5 0,6 4 0,5 3 0,4 Alkalinitet pH 6 0,3 2 0,2 1 0,1 0 0 1977 1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2011 Figur 3. pH och alkalinitet i Kyrkesjön mellan 1977 och 2013. Morgensjön Kem.mål pH Alk 8 1 7 0,9 0,8 0,7 5 0,6 4 0,5 3 0,4 0,3 2 0,2 1 0,1 0 0 1978 1988 1991 1993 1994 1996 1999 2002 2005 2008 2012 Figur 4. pH och alkalinitet i Morgensjön mellan 1978 och 2013. 23 Alkalinitet pH 6 Moa Sågbäck pH Alk 1 7 0,9 0,8 pH 6 0,7 5 0,6 4 0,5 3 0,4 Alkalinitet Kem.mål 8 0,3 2 0,2 1 0,1 0 0 Figur 5. pH och alkalinitet i nedre Moa Sågbäck mellan 1992 och 2013. 5.2 Näringshalt Mätningar av fosfor och kväve har gjorts kontinuerligt i Moa Sågbäck sedan 1995. Inga mätningar av kväve eller fosfor har så vitt känt företagits i övriga vatten inom Båraryds fiskevårdsområde. I figur 5 redovisas resultaten av mätningarna som visar på starkt fluktuerande värden. Orsaken till de varierande halterna är troligen att provtagningsserien omfattar prover från vitt skilda tidpunktern över året. Förbrukningen av i synnerhet fosfor är högre under sommaren vilket innebär att lägre halter kan förväntas under denna period. För bedömning av tillståndet med avseende på näringsämnen, enligt ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag”, används den arealspecifika förlusten. Det tillgängliga underlaget ger inte utrymme för en tillståndsbedömning, men i VISS har statusen bedömts som God (se kapitel 6.1). Faktaruta. Fosfor och kväve Produktionen i sjöar styrs av näringsämnena fosfor och kväve. Vanligen är fosfor begränsande för primärproduktionen i sötvatten eftersom tillgången till fosfor oftast understiger produktionens behov av kväve. Fosfor och kväve tillförs sjöar från t ex jordbruk och punktkällor såsom reningsverk eller enskilda avlopp. Vid bedömningen av sjöar används begreppen totalfosfor och totalkväve. Totalfosfor inkluderar såväl löst oorganisk och organisk fosfor som mineral- och humusbunden fosfor. Den lösta oorganiska formen (fosfatfosfor) är den enda som är direkt tillgänglig för växterna. De övriga formerna av fosfor kan omvandlas till fosfatfosfor och är därför potentiella näringskällor för växtproduktionen. Totalkväve omfattar en mängd olika former av kväve. Nitrat, ammonium och urea är de kväveformer som används av primärproducenterna (växtplankton) som kvävekälla (Bydén et al, 1996). 24 Moa Sågbäck Tot-N Tot-P 60 1000 50 800 40 600 30 400 20 200 10 0 1995 1996 1997 1997 1998 1999 2000 2000 2001 2002 2002 2003 2004 2004 2005 2006 2006 2007 2007 2008 2008 2009 2010 2010 2011 2011 2012 0 Tot-P (µg/l) Tot-N (µg/l) 1200 Figur 6. Totalkväve och totalfosfor i Moa Sågbäck mellan 1995 och 2013. 5.3 Färgtal De första mätningarna av färgtalet företogs 1977 i Kyrkesjön och 1980 i Morgensjön, men regelbundna mätningar startade inte förrän i mitten av 1980-talet. I båda sjöarna tyder mätningarna på en ökande färghalt. I Kyrkesjön har vattnet varit starkt färgat vid en klart övervägande andel av mätningarna, även under 1980-talet, medan de uppmätta färghalterna i Morgensjön generellt har varit lägre. De gränsvärden för färgtal som anges i ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag” (Naturvårdsverket, rapport 4913) visas i tabell 16 nedan. Tabell 12. Tillstånd, vattenfärg, anges i mg Pt/l (milligram Platinaklorid per liter) Klass Benämning Färgtal (mg Pt/l) 1 Ej eller obetydligt färgat vatten ≤ 10 2 Svagt färgat vatten 10 - 25 3 Måttligt färgat vatten 25 - 60 4 Betydligt färgat vatten 60 - 100 5 Starkt färgat vatten > 100 Faktaruta. Humus och brunifiering Färghalten används i första hand som ett mått på humushalten i en sjö, d v s halten av löst organiskt material, men även järn- och manganföreningar ger vattnet en brun färg. Vid försurning är humösa sjöar (humusrika sjöar) bättre på att upprätthålla den biologiska produktionen än de humusfattiga klarvattensjöarna, eftersom humus är en fosfor- och kolkälla för växtplankton, djurplankton och bakterier. Humus har även en förmåga att binda giftiga metaller. Många svenska sjöar har blivit brunare under senare år, s.k. brunifiering, framförallt genom en ökad tillförsel av humus från omgivande skogs- och våtmarker. Problemet är dock komplext och orsaken är förmodligen en samverkan mellan globala processer såsom klimatförändringar (ökad nederbörd och temperatur) och minskat svavelnedfall, samt lokala processer såsom förändrad markanvändning och dräneringsgrad. 25 Kyrkesjön Vår Linjär (Vår) 250 sommar Linjär (sommar) 200 Färg 150 100 50 Figur 7. Färghalt i Kyrkesjön mellan 1977 och 2013. Morgensjön Vår Linjär (Vår) 200 180 sommar Linjär (sommar) 160 140 Färg 120 100 80 60 40 20 Figur 8. Färghalt i Morgensjön mellan 1980 och 2013. 26 2012 2010 2008 2006 2004 2002 2000 1998 1996 1994 1992 1990 1988 1986 1984 1982 1980 0 2013 2011 2009 2007 2005 2003 2001 1999 1997 1995 1993 1991 1989 1987 1985 1983 1981 1979 1977 0 6. Statusbedömning EUs ramdirektiv för vatten infördes 2004 i svensk lagstiftning vilket ledde till ett bildande av Vattenmyndigheten. Ramdirektivets mål är att alla vatten skall ha en god status och vattenkvaliteten inte försämras. Syftet med ramdirektivet är att uppnå ett långsiktigt och hållbart utnyttjande av vattenresurserna. Målet är att god vattenstatus, ur både ekologiskt och kemiskt perspektiv, skall uppnås till år 2015. Tekniska och ekonomiska svårigheter kan dock medföra att slutåret för god status kan förskjutas, dock senast till år 2027 (www.vattenmyndigheterna.se). Vattenmyndigheterna samlar tillgänglig information om vattenförekomster i Sverige och gör utifrån dessa data en bedömning av vattnets ekologiska och kemiska status. Av de sjöar och biflöden som ingår i Båraryds fiskevårdsområde har endast Moa Sågbäck statusklassats. De gällande ekologiska statusklassningarna fastställdes år 2009 men det finns även bedömningar från så sent som 2013. Anledningen är att det pågår ett omfattande arbete med att ta fram nya klassningar, allt efter som nya uppgifter kommer till. Remisstiden för klassningarna är slut i februari 2015 och fram till dess gäller alltså de fastställda klassningarna, medan övriga utgör arbetsmaterial och kan komma att ändras. 6.1 Ekologisk status Moa Sågbäck Enligt VISS bedömdes Moa Sågbäcks ekologiska status år 2009 som Måttlig. Statusen avgjordes genom undersökningar av sjöns fisksamhälle. Bedömningen grundades på 17 elprovfisken på två lokaler, utförda mellan 1995-2006. Öringtätheterna visade en markant minskning sedan mitten på 1990-talet och de senare åren saknades årsungar. Varje år indikeras försurningspåverkan. Bland de biologiska kvalitetsfaktorerna finns det även bedömningsgrunder för bottenfauna, som fick God status. Inga undersökningar av kiselalger har genomförts. Bedömda fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer är näringsämnen och försurning, båda med resultatet God status. Inga undersökningar har genomförts av särskilt förorenande ämnen (icke syntetiska respektive syntetiska ämnen). Bedömda hydromorfologiska kvalitetsfaktorer är kontinuitet och morfologiska förhållanden. Den sammanvägda bedömningen av kontinuitet ger Måttlig status enligt bedömningsgrunderna (Langhelle, 2014). De ingående kvalitetsfaktorerna ”fragmenteringsgrad” och ”barriäreffekt” ger God respektive Hög status medan ”förekomst av artificiella vandringshinder” ger Måttlig status. Den sammanvägda bedömningen av Morfologiska förhållanden ger God status enligt bedömningsgrunderna. Ingående kvalitetsfaktorer var rätnings/kanaliseringsgrad, andel rensad sträcka, antal vägövergångar och markanvändning i närmiljön. I arbetsmaterialet från 2013 kvarstår den ekologiska statusen som Måttlig (se ovan). Faktaruta. Ekologisk status Den ekologiska statusen i sjöar och vattendrag omfattar tre kvalitetsfaktorer som i prioriterad ordning klassificeras i en femgradig skala: 1) Biologiska kvalitetsfaktorer, 2) Fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer och 3) hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. Syftet med vattenförvaltningen är att biologin ska må bra varför de biologiska kvalitetsfaktorerna väger tyngst och ska klassificeras först. Om dessa visar minst god status behöver resultatet stödjas av fysikalisk-kemiska faktorer. Om både de biologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna visar hög status, behövs resultatet stödjas av hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. Om biologin är måttlig eller sämre måste ett åtgärdsprogram upprättas för att uppnå god status. Klassificeringsskalan indelas i: Hög status, God status, Måttlig status, Otillfredsställande status samt Dålig status. 27 Faktaruta. Ekologisk status (forts.) De biologiska kvalitetsfaktorerna för sjöar utgörs av bottenfauna (bottenlevande smådjur), makrofyter (vattenväxter), växtplankton och fisk. För vattendrag utgörs de av bottenfauna, kiselalger och fisk. För varje kvalitetsfaktor ingår särskilda parametrar eller index att gå efter. De fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna för sjöar utgörs av näringsämnen, ljusförhållanden, syrgasförhållanden, försurning och syntetiska särskilda förorenande ämnen i betydande mängd (eg. icke syntetiska resp. syntetiska ämnen). För vattendrag utgörs de av näringsämnen, försurning och syntetiska särskilda förorenande ämnen i betydande mängd (eg. icke syntetiska respektive syntetiska ämnen). För varje kvalitetsfaktor ingår särskilda parametrar eller index att gå efter. De hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna för både sjöar och vattendrag utgörs av kontinuitet, hydrologisk regim samt morfologiska förhållanden. För varje kvalitetsfaktor ingår särskilda parametrar att gå efter. Notera att det är den kvalitetsfaktor som uppvisar störst mänsklig påverkan som är utslagsgivande och därmed bestämmer statusklassen. 6.2 Kemisk status Moa Sågbäck Enligt VISS uppnådde Moa Sågbäck God kemisk status (exklusive kvicksilver). Observera att statusen enbart baseras på arbetsmaterial (2013)! Den hittills utförda kartläggningen har inte kunnat påvisa att statusen i vattenförekomsten är försämrad till följd av påverkan från andra miljögifter än kvicksilver (se kapitel 13.6). Observera att bedömningen är en expertbedömning och behöver utredas i nästa förvaltningscykel. Faktaruta. Kemisk status Kemisk status bestäms genom att mäta mängden av bestämda förorenande ämnen i en ytvattenförekomst. I direktivet är gränsvärden för 33 prioriterade ämnen samt 8 övriga förorenande ämnen fastlagda. Dessa gränsvärden ska vattenmyndigheten använda när den klassificerar och bestämmer kvalitetskrav för kemisk ytvattenstatus. Miljöövervakning och statusklassificering behöver bara göras för de ämnen som släpps ut i vattenförekomsten. Klassificeringsskalan indelas i ”God status” respektive ”Uppnår ej god status”. Om mätningar visar att halten av ett ämne (som omfattas av den kemiska statusen) överskrider sin miljökvalitetsnorm, får vattenförekomsten ”Uppnår ej god status” och åtgärder måste genomföras för att nå god kemisk status. De prioriterade ämnena grupperas storskaligt i ”bekämpningsmedel”, ”industriella föroreningar”, ”tungmetallergrupp”, ”kvicksilver och kvicksilverföreningar” samt ”övriga föroreningar”. Observera att kvicksilver idag överstiger gränsvärdet i alla ytvattenförekomster och inga förändringar kan förväntas inom en snar framtid. Därför görs bedömningen av kemisk status med respektive utan hänsyn till kvicksilver. 28 7. Naturvärdesbedömningar Genom åren har ett stort antal av länets sjöar och vattendrag naturvärdesbedömts, av naturliga skäl inte alltid med hjälp av samma metoder. Redan i slutet på 1980-talet skedde en värdeklassning (enligt äldre metodik) av alla sjöar större än 20 hektar, inom ramen för det som benämnts länets vattenvårdsprogram (Berntell med flera, 1990). Kyrkesjön bedömdes vid denna klassning tillhöra kategorin ”skyddsvärde i övrigt” (klass 3), vilket innebär ett relativt lågt naturvärde. 7.1 Värdefulla vatten Moa Sågbäck I Länsstyrelsens arbete med att föreslå värdefulla vatten har Moa Sågbäck utpekats som regionalt särskilt värdefullt vatten både ur natur- och fiskesynpunkt. Nedströms Moasjön utgörs skyddsvärdet av förekomsten av de rödlistade arterna flodkräfta (EN) och lake (VU) samt strömstationär öring (Länsstyrelsen i Jönköpings län, Meddelande 2013:28). Det är denna nedre del av bäcken som utgör värdekärnan. Sträckan mellan Kyrkesjön och Moasjön är ett regionalt särskilt värdefullt vatten endast ur natursynpunkt, vars skyddsvärde utgörs av förekomst av stationär öring. Hela Moa Sågbäcks avrinningsområde är skyddsområde för flodkräfta. Faktaruta. Värdefulla vatten Inom arbetet med miljökvalitetsmålet ”Levande sjöar och vattendrag” har Naturvårdsverket, Havs- och Vattenmyndigheten och Riksantikvarieämbetet tillsammans med länsstyrelserna, sammanställt områden med Sveriges mest värdefulla sötvattenmiljöer. Respektive länsstyrelse ålades att ta fram underlag av värde för natur, kultur och fiske samt slutligen utpeka aktuella vattenobjekt. Arbetet slutfördes 2006. Utpekandet av objekt grundades på flerårig insamling av data och kunskap där flera olika typer av undersökningar har inkluderats. Varje objekt kategoriserades antingen som värdefullt eller särskilt värdefullt, på regional eller nationell nivå. Utpekandet av ett värdefullt vatten bygger dock alltid på höga natur-, fiske- och/eller kulturvärden, varför extra stor hänsyn behöver tas i fråga om prioriteringar av skydd och restaureringsarbeten. Objekten prioriteras vid handläggning på myndigheterna, och verksamheter som kan påverka objektens status beaktas särskilt. Exempel på sådana verksamheter är jord- och skogsbruk liksom fiskeexploatering. 7.2 System Aqua och Biotopkartering Moa Sågbäck Moa Sågbäck biotopkarterades i mitten på 1990-talet av Länsstyrelsen i Jönköpings län. En förlaga till den gällande bitopkarteringsmetodiken användes. Fältvandring skedde med avseende på vattenbiotoper och vandringshinder. Uppgifter om närmiljö och diken sammanställdes med hjälp av satellitdata och fastighetskartan m.m. Observera att Moa Sågbäck i det här fallet avser sträckan Nässjön till Nissan varför inte resultaten är helt relevanta för sträckan Kyrkesjön till Nissan! Följande rader utgör detaljer från biotopkarteringen: Vattendraget domineras av strömmande sträckor (svagt strömmande-strömmande). Nio procent av vattendraget är rensat, främst svagt rensat. Det dominerande markslaget i närmiljön utgörs av barr/blandskog. Antalet vandringshinder är sju. År 2005 utförde Länsstyrelsen även en naturvärdesbedömning enligt System Aqua-metoden, av Moa Sågbäck (Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2005). Naturvärdet i ån bedömdes utifrån kriterierna ”Naturlighet”, ”Raritet” och ”Artrikedom”. Bedömningen av ”Naturlighet” baserades främst på biotopkarteringen (se ovan) medan 29 ”Artrikedom” bedömdes utifrån bottenfaunaundersökningar och elprovfisken (se tabellerna 13 och 14 nedan). Inom ”Raritet” noterades den rödlistade arten flodkräfta (VU). Faktorer som medtogs i begreppet ”Speciella förhållanden” var bl. a en mycket kraftig försurningspåverkan med bl. ett decimerat flodkräftbestånd som följd, utslagning av elritsa, skyddsområde för grundvattentäkt vid Båraryd, biologiskt återställningsområde, förekomst av flodkräfta i bäcken och förekomst av två sumpskogar i anslutning till bäcken. Hur mycket av dessa faktorer som har vägts in i den slutliga bedömningen är ovisst. Medelvärdet för ”Naturlighet”, d v s medel på klassningen, uppgick till 3,5. Medelvärdet för ”Artrikedom” uppgick till 4. Värdet för ”Raritet” beräknades till 2. Sammantaget bedömdes Moa Sågbäck ha ett högt naturvärde. Vi vill påpeka att bedömningen måste anses missvisande gällande klassningen av bestående ingrepp, vilket i sig är ett resultat av missbedömningar vid biotopkarteringen. Framför allt avser vi fysiska ingrepp i form av omgrävningar och kanalisering, som i huvudtaget inte har noterats. Vi menar att klassvärdet 4 är betydligt överskattat och att det sammantagna naturvärdet därmed borde hamna på måttligt istället för högt. Ser vi även till de förändringar som har skett sedan värderingen gjordes, bör klassvärdet för markanvändningsintensiteten sänkas med tanke på nytillkomna hyggen i närmiljön. Två av de vandringshinder som noterades vid biotopkarteringen har utgått, vilket möjligen kan ha en positiv effekt på det sammantagna naturvärdet. Tabell 13. ”Naturlighet”. Värderingarna poängbedöms i en skala mellan 0-5. Klass 5 avser den mest gynnsamma situationen och klass 0 den mest störda. Kriterium Klass Kommentar Bestående ingrepp 4 Bedömd utifrån kunskap på Länsstyrelsen. Påverkan på flödet 3 Regleringsmöjligheter saknas i dammarna. Markanvändningsintensitet 4 14 % av strandlängden utgörs av åker/hygge/anlagda ytor. Vattenkvalitet 3 Förändringar i biologi 3 Fragmentering 4 Tabell 14. ”Artrikedom”. situationen. Artrikedom Alkalinitet och totalfosfor klass 1 (enl. Bedömningsgrunderna). Surstötar trots kalkning. Flodkräfta har satts ut och påträffats vid elfiske. Elritsa utslagen. Bottenfauna klass 1 enligt BG. Fisksamhället klass 1,2,3 (enl. FIX). 45 %. Mellan vägpassage och damm vid väg 27 och damm i Jössabo. Värderingarna poängbedöms i en skala mellan 0-5. Klass 5 avser den mest gynnsamma Artantal Klass Kommentar Makrofyter - - Ingen inventering genomförd Bottenfauna 36 3 1 undersökt lokal Fisk 6 5 3 undersökta lokaler Lillån Hela Lillån, som rinner mellan Morgensjön och Nissan, har biotopkarterats. Då sträckan som ingår Båraryds fiskevårdsområde endast utgör cirka nio procent av totallängden kan inte resultaten anses relevanta. 30 Faktaruta. System Aqua och Biotopkartering En naturvärdesbedömning av ett vattendrag eller en sjö innehåller en mängd olika moment. Ett bedömningsverktyg som ofta har använts inom Jönköpings län heter System Aqua (Naturvårdsverket, 2001). Metoden innefattar främst kriterierna ”Naturlighet” och ”Raritet” (rödlistade arter) men även ”Artrikedom” och begreppet ”Speciella förhållanden” har viktiga roller. Vid bedömningen av ”Naturlighet” kartläggs fysisk påverkan, t ex uträtning, kanalisering, rensning, muddring, dikning och indämningar. Värderingen grundas delvis på hur stor del av vattendraget/sjön som påverkats. Även andelen starkt påverkade markanvändningstyper ingår (åker, hyggen, bebyggelse och anlagda ytor). ”Naturlighet” och ”Artrikedom” poängbedöms i en skala 0-5 medan poängen för ”Raritet” kan överskrida värdet 5. Ju högre poäng desto gynnsammare situation. Grundförutsättningen för System Aqua är att vattendragen eller sjöarna är biotopkarterade enligt föreskriven metodik. Biotopkartering innebär fotvandring längs objektet för bedömning av fysisk påverkan med hjälp av ett stort antal parametrar, rörande såväl vattenmiljön som närmiljön (Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2002). 31 8. Områdesbeskrivning 8.1 Naturgeografi Båraryds fiskevårdsområde ingår i den naturgeografiska regionen ”Sydsvenska höglandet och smålandsterrängens myrrika västsida”. Markslagen inom fiskevårdsområdet domineras av skogsmark följt av jordbruksmark, sjöar och våtmark, på näringsfattig berggrund. Berggrunden ingår i sydvästsvenska gnejsområdet i vilket västra delarna av Jönköpings län ingår. Gnejsområdet bildades för mellan 1800 och 1600 miljoner år sedan och har fram till nutid nötts ned till endast ”rötterna” av de forna bergskedjorna. Idag utgörs området i sin helhet främst av röda till grå, bandade gnejser med fältspater och kvarts som dominerande mineral. Den höga andelen kvarts ger en relativt sur berggrund. Gnejsområdet består av högre liggande slätter, det så kallade peneplanet, som splittras av dalgångar och sprickdalar, exempelvis Nissans dalgång. Landskapet är relativt flackt varmed vattnet hålls kvar i markerna. Tillsammans med klimat och nederbörd skapas förutsättningar för områdets vidsträckta myrmarker. Jordarterna inom Båraryds fiskevårdsområde domineras av morän (SGU, kartvisaren). Kalt berg och tunna jordar utgör ett ganska stort inslag, medan isälvssediment och torv endast förekommer sparsamt. Moasjön och Kyrkesjön ligger båda på moränmark, medan Morgensjön vilar på berg. Den övre halvan av Moa Sågbäcks lopp från Moasjön rinner genom bergmark, och den nedre halvan genom de sandiga och grusiga isälvssediment som utmärker Nissans dalgång. Största delen av Brännvinsbäcken tillhör samma bergzon som Morgensjön. I övrigt rinner bäckarna genom moränmark. Ett område med torv utbreder sig strax sydöst om Morgensjön och vidare öster ut. Strax väster om Brännvinsbäcken, ungefär efter halva sträckan till Morgensjön, finns en drumlin (Riksantikvarieämbetet, Fornsök). Faktaruta. Gnejs, morän, isälvssediment, torv, drumlin Gnejs är en metamorf bergart, d v s den har bildats genom omvandling och omkristallisation av sedimentära bergarter (bildade genom avsättning och cementering av lösa sediment) eller magmatiska bergarter (bildade ur en magmasmälta), ofta vid höga temperaturer och tryck nere i jordskorpan. Resultatet blir ett skiffrigt eller gnejsigt utseende där mineralkornen är tydligt orienterade, ibland även med en veckad struktur. Gnejser ger näringsfattiga jordar. Morän och isälvssediment är minerogena jordarter (bergartsfragment) som har sitt ursprung i inlandsisens erosion av berggrunden, men har också omformats efter istiden. Morän betecknar osorterade jordar som har transporterats och avsatts direkt av inlandsisen. Isälvssediment utgör sorterade glaciala jordar som har transporterats av isens smältvatten. Torv är en organogen jordart (växtfragment) som har skaptas efter istiden och utgör huvudstommen i våtmarkernas jordlager. En drumlin är en elliptisk, strömlinjeformad kulle bildad vid botten av inlandsisen. De är orienterade parallellt med isens rörelseriktning och uppträder ofta svärmvis. Ofta består drumliner uteslutande av morän, men många innehåller också en kärna av berggrund eller grus. 8.2 Naturområden med formellt skydd eller hänsynskrav Bevarandevärda naturområden (och kulturområden) kan skyddas på en mängd olika sätt och av olika anledningar, med varierande skyddsstatus. Nationalparker, naturreservat, Natura 2000-områden, biotopskyddsområden, naturminnen, strandskydd och i viss mån riksintressen är alla exempel på olika typer av lagstadgat skydd. Nyckelbiotoper är exempel på naturområden med (åtminstone) ett lagligt förankrat samrådskrav. Båraryds fiskevårdsområde berörs av ett riskintresse för naturvård, ett vattenskyddsområde, 32 strandskydd och en nyckelbiotop. I detta avsnitt medtags även några värdefulla naturobjekt utan laglig förankring, knutna till våtmark, skogsmark eller odlingslandskapet. 8.2.1 Riksintresse för naturvård Den nedersta delen av Moa Sågbäck, från utloppet och cirka 250 meter uppströms, berörs av ett riksintresse för naturvård, nämligen ”Nissan nedströms Nissansjöarna”. Området, som upprättades år 2000, utgörs av ett avsnitt av meandersystemet kring Nissan och är i sin helhet 1 175 hektar stort. Avsnittet sträcker sig mellan Södra Gussjön och sammanflödet med Anderstorpsån och ligger inom både Gnosjö och Gislaveds kommuner. I Gislaveds översiktplan uttrycks riksintressets värde på följande sätt: ”… utgör ett levande exempel på eroderande och ackumulerande geologiska processer som formar landskapet. Erosionen blottlägger vidare skärningar i den vidsträckta sandavlagringen, vilket kan vara betydelsefullt för möjligheteten att tolka sandavlagringens bildningssätt. Nissans meanderlandskap har en tilltalande landskapsbild.” I Gislaveds översiktplan är riktlinjen för riksintresset bl. a att ravinens sidor och botten med åfåra, meandrar och korvsjöar inte får förändras. Möjligen kan mindre markarbeten som syftar till att främja det rörliga friluftslivet accepteras. Eventuella åtgärder kräver samråd med Länsstyrelsen. Enligt Gnosjö kommuns hemsida (registerblad) är förutsättningarna för bevarande av riksintresset följande: ”Geologiska formelement kan skadas av täktverksamhet, schaktningar och dikningar, i vissa fall av terrängkörningar i samband med skogsavverkningar m. m”. Faktaruta. Riksintressen Riksintressen är områden av nationell betydelse med ett statligt skydd förankrat i Miljöbalkens tredje och fjärde kapitel. I det tredje kapitlet uttrycks att områden av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet så långt som möjligt skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön. Områden av riksintresse för naturvård pekas ut enligt 3 kap 6 §. Skyddet är inte ovillkorligt och det är först i en juridiskt bindande plan eller i en tillståndsprövning, som frågan om markanvändningen avgörs. Det är Naturvårdsverket och Havs- och Vattenmyndigheten som enligt 2 § förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden, lämnar uppgifter till länsstyrelserna om vilka områden verken bedömer är av riksintresse för naturvården. Därefter redovisar kommunen sitt ställningstagande i översiktsplanen. 8.2.2 Vattenskyddsområde Drygt en kilometer av Moa Sågbäcks nedersta del utgör den sydliga gränsen i Båraryds vattenskyddsområde (VSO 1). Området sträcker sig från Moa Sågbäck cirka 3,5 kilometer norr ut och inkluderar ett stycke av Nissan. Skyddsområdet utgörs av en grundvattentäkt som försörjer bl. a Gislaveds tätort med dricksvatten. Faktaruta. Riksintressen Ett sätt att skydda vattenresurserna är att enligt 7 kap. 21 § miljöbalken (1998:808) besluta om ett särskilt områdesskydd för vatten, vattenskyddsområden. Genom att inrätta ett vattenskyddsområde kan en länsstyrelse eller en kommun med stöd av 7 kap. 22 § MB utfärda föreskrifter, vilka inskränker möjligheterna att förfoga över fastigheterna innanför ett vattenskyddsområde. Enligt Naturvårdsverkets allmänna råd om vattenskyddsområden, NFS 2003:16, till 7 kap. 22 § MB och Naturvårdsverkets handbok (2010:5), bör föreskrifterna vara utformade så att de säkerställer ett tillräckligt skydd på både kort och på lång sikt. Exempel på åtgärder som kan förbjudas är att beträda vissa känsliga områden, tälta, göra upp eld, åka motorbåt, lägga ut bojar, rida, cykla samt att ha hund okopplad. 33 8.2.3 Strandskydd Generellt strandskydd, d v s 100 meter, gäller för samtliga sjöar inom Båraryds fiskevårdsområde samt Moa Sågbäck nedströms Moasjön. Strandskyddet inkluderar inte Lillån, Brännvinsbäcken och Moa Sågbäck mellan Kyrkesjön och Moasjön. Gislaveds kommuns riktlinjer enligt översiktplanen: ”Det är förbjudet att bygga eller utföra anläggningar eller vidta åtgärder som strider mot strandskyddets syfte. Om det finns särskilda skäl kan dispens ges från förbudet” Faktaruta. Strandskydd Strandskyddsbestämmelserna finner man i Miljöbalkens sjunde kapitel, paragraferna 13-18. Strandskydd råder generellt vid hav, sjöar och vattendrag och innebär att det är förbjudet att genomföra en rad olika åtgärder inom den skyddade zonen. Syftet är att långsiktigt trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtliv. Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt vattenstånd och får utvidgas till högst 300 meter. För att bevilja dispens eller upphäva strandskyddet krävs särskilda skäl. Vad som är särskilda skäl regleras i miljöbalken (7 kap 18 c §). Under alla omständigheter måste man dock lämna en fri passage som är minst några tiotal meter bred. 8.2.4 Nyckelbiotoper, naturvärden och sumpskogar I de nära omgivningarna till Morgensjön och Moasjön har Skogsstyrelsen pekat ut en nyckelbiotop respektive ett naturvärde. Utpekade sumpskogar ligger huvudsakligen spridda kring Moasjön. En mängd sumpskogar finns även på ett längre avstånd från Kyrkesjön, vid Bondaryds gölar (utom fiskevårdsområdets gränser). Nyckelbiotopen ligger alldeles norr om vägen invid den nordvästra delen av Morgensjön. Objektet är 0,6 hektar stort och utgörs av en rasbrant bevuxen med nästan uteslutande gran. Förekommande biotopkaraktärer är ”storblockigt eller blockrikt, ”rik förekomst av skrymslen” och ”värdefull lägre fauna”. Inslag av gammal grov gran och död ved finns. Förekommande naturvårdsintressanta arter är gammelgranslav, vågig sidenmossa, långfliksmossa, porellor och skogslind. Naturvärdesobjektet är beläget intill den södra stranden av Moasjöns större ”sjöhalva”. Objektet är 0,8 hektar stort och består av lövskog (Länsstyrelsens Webbgis). Då båda objekten inventerades 1997 och inga uppgifter därefter har tillkommit, är statusen i dagsläget ovisst. Gislaveds kommuns riktlinjer för nyckelbiotoper enligt översiktplanen: ”Verksamheter och åtgärder som kan skada naturmiljön får inte bedrivas eller vidtas i området”. Faktaruta. Rödlistade arter, nyckelbiotoper, naturvärden och sumpskogar Nyckelbiotoper utgör speciellt värdefulla naturmiljöer där det kan förväntas förekomma rödlistade arter. Sådana arter är i olika grad hotade, från ”nära hotade (missgynnade)” till ”nationellt utdöda” (se bilaga 3). Kunskapen till dags dato om var i skogslandskapet det finns nyckelbiotoper har inhämtats genom landsvida inventeringar, med Skogsstyrelsens som ansvarig myndighet. Nyckelbiotoper saknar juridisk status och medför därmed inget skydd mot avverkningar. Markägare är dock enligt miljöbalken skyldiga att samråda med Skogsstyrelsen om åtgärder som förändrar naturmiljön i en nyckelbiotop. Formellt skydd kan uppnås genom naturvårdsavtal, och därtill permanent genom bildandet av biotopskydd eller naturreservat. Områden som inte når upp till kraven på att vara nyckelbiotop kan ändå vara värdefulla för den biologiska mångfalden. Skogsstyrelsen klassificerar dessa som ”objekt med naturvärden”. Områdena har stor potential att utvecklas till nyckelbiotoper i framtiden, om de lämnas orörda eller i vissa fall vårdas. 34 Faktaruta. Rödlistade arter, nyckelbiotoper, naturvärden och sumpskogar (forts.) Ytterligare en värdefull miljö utgörs av sumpskog, vilket är samlingsnamnet för all skogklädd våtmark. Naturtypen har stora variationer och erbjuder livsmiljöer för många växter och djur, varför den utgör en stor andel av landets nyckelbiotoper. Kartläggningen av sumpskogarna baseras på en riksomfattande inventering som genomfördes under åren 1990 till 1998. Den gällde främst de större sumpskogarna och merparten kartlades enbart med hjälp av flygfotografier. Skogsstyrelsen uppdaterar kontinuerligt information om alla objekt utom sumpskogar och storskogsbrukets nyckelbiotoper. 8.2.5 Våtmarksinventeringen (VMI) Under 1980- och 90-talen genomförde länsstyrelserna med stöd av Naturvårdsverket en riksomfattande inventering av våtmarker i Sverige. I omgivningarna till Kyrkesjön och kring Lillån utpekades totalt fyra områden. Tre av områdena bedömdes ha vissa naturvärden, klass 3, och ett område bedömdes ha högt naturvärde, klass 2. Ett klass 3-objekt bestående av våtmark är beläget kring förgreningen där Lillån möter bäcken från Smörhultasjön. De andra två klass 3-objekten utgörs av mossar och ligger öster och väster om Kyrkesjön, varav den senare bl. a omfattar Näsgölen. De sträcker sig som närmast cirka 100 respektive 200 meter ifrån Kyrkesjöns stränder. Områdena är ungefärligen av storleken 25 hektar. Kring Bondaryds gölar ner till byn Broddaryd breder ett klass 2- objekt ut sig, av något större storlek än tidigare nämnda objekt. Ytan ligger förvisso på ett litet längre avstånd från fiskevårdsområdets gränser, men är värt att nämna då det avvattnas av ett av Kyrkesjöns tillflöden. Området består till stor del av mossar och sumpskogar varav de senare även är utpekade av Skogsstyrelsen. De yttre gränserna når drygt 400 meter norr om Kyrkesjöns stränder. Under de senaste åren har slutavverkning skett såväl inne i området som i kanterna. I boken ”Natur- Jönköpings län” från 1995 går att läsa följande text om Bondaryds gölar: ”Kring Bondaryds gölar, strax nordväst om Båraryds kyrka, ligger ett antal små mossar. De flesta mosseytorna är glest trädbevuxna och här och var har laggkärr utvecklats mot fastmarkskanten. De små gölarna och mossarna är bara i liten utsträckning påverkade av dikning eller torvtäkt”. Gislaveds kommuns riktlinjer enligt översiktplanen: ”Våtmarker klass 1 och 2 (enligt Våtmarksinventeringen) ska inte exploateras.” Faktaruta. Våtmarker Enligt den svenska våtmarksinventeringens definition är våtmarker sådan mark där vatten till stor del av året finns nära, under, i eller strax över markytan samt vegetationstäckta vattenområden. Minst 50 procent av vegetationen ska vara hydrofil, det vill säga fuktighetsälskande. Huvudindelningen av våtmarker grundar sig på vattnets ursprung och om marken är torvbildande eller inte. Begreppet våtmark innefattar en mängd olika naturtyper såsom myrar, kärr, sumpskogar, mossar, stränder och t o m träsk. Våtmarker har många funktioner. Förutom att de erbjuder livsmiljöer för många växter och djur, fungerar de som t ex flödesutjämnare, grundvattenmagasin, kvävereducerare, producenter av energitorv och jordförbättringsmedel. För vattenbalansens skull är det mycket viktigt att orörda våtmarker hålls intakta. 8.2.6 Ängs- och betesmarksinventeringen I jordbrukslandskapet mellan Kyrkesjön, Moasjön och Morgensjön ligger Stora Båraryd, Ödegärde och Mo. I Stora Båraryd och Mo ”registrerades” år 2002 tre ängs- och betesobjekt. Inget av objekten ligger i direkt anslutning till någon av sjöarna utan på ett avstånd av cirka 300 till 700 meter. 35 I jordbruksverkets databas TUVA står att läsa att områdena är 0,6 till 1,3 hektar stora och hävdas genom bete. Värdeomdömena innehåller främst kulturvärden och endast till mindre del floravärden. Kulturspåren består av ett gravröse, odlingsterrasser, grunder av hus eller vattenkvarn, en stenmur samt en äldre vägbank. Kärlväxtflora knuten till äldre tiders hävd utgörs av bl. a jungfrulin, sommarfibbla, slåttergubbe och ängsvädd. Faktaruta. Ängs- och betesmarksinventeringen Till äldre tiders småskaliga odlingslandskap hör de marker som har ”pekats ut” i den landsomfattande ängsoch betesinventeringen, genomförd i Jordbruksverkets regi under 2002- 2004. Inventeringen omfattar dels tidigare utpekade ängs- och hagmarker (från den första inventeringen med start 1987) men också marker som erhåller så kallat tilläggsstöd i EUs jordbruksstöd. Inventeringen omfattar såväl växt- och djurarter knutna till äldre brukningsmetoder, som byggnader och andra kulturspår hemmahörande i det äldre odlingslandskapet. En del av markerna sköts fortfarande på gammalt vis, t e x genom lieslåtter och hamling (kraftig beskärning) av lövträd. 8.2.7 Skyddsvärda träd I och uppe på sluttningarna norr om Kyrkesjön finns ett stort antal skyddsvärda träd varav några dessutom utgör jätteträd. Bortsett från kyrkogårdens trädpark återfinns träden knappt hundra meter till drygt 300 meter ifrån sjöns stränder, koncentrerat till Broddaryd och sluttningarnas östra delar. I Broddaryd är det dominerande trädslaget ask och i sluttningarna ek. Intill vägen direkt söder om sjön finns en skyddsvärd bok. Faktaruta. Inventering av skyddsvärda träd En inventering av skyddsvärda träd i kulturlandskapet pågår i länet sedan år 2004, genomförd av Länsstyrelsen och i viss mån i samarbete med Skogsstyrelsen. Bakgrunden är Naturvårdsverkets ”Åtgärdsprogram för skyddsvärda träd i kulturlandskapet”. Med skyddsvärda träd avses jätteträd (ek över 1 meter i diameter, övriga trädslag över 80 centimeter i diameter), hamlade (beskurna) träd, döda träd, mycket gamla träd, alléträd och träd med håligheter. Dessa typer av träd utgör hemvist för ett hundratal sällsynta svamp-, växt- och djurarter. Flera hundra av de arter som är upptagna på den svenska rödlistan är beroende av jätteträd eller andra ”kulturträd”. Arter som minskar på grund av att t ex gamla träd har blivit färre är skogsduva, nötkråka, läderbagge, almlav och lunglav. Träden utgör också viktiga kulturspår som berättar om människans historia i det brukade landskapet. Resultatet från inventeringen visar både lokalerna för de skyddsvärda träden samt vilka exemplar som är i behov av riktade åtgärder i form av frihuggning eller restaureringshamling. 8.3 Fågelfauna Fågellivet kring sjöarna och vattendragen inom Båraryds fiskevårdsområde tycks relativt dåligt dokumenterat. Området är uppenbarligen inte välbesökt av den lokala fågelklubben, Västbo fågelklubb, som vid kontakt inte har lämnat några uppgifter. Gislaveds Naturskyddsförening har tyvärr inte gått att nå. Inga specifika fågelinventeringar har heller genomförts av kommunen eller Länsstyrelsen. Äldre uppgifter finns om observationer av de rödlistade (se faktaruta till kapitel 8.2.4 samt Bilaga 3) arterna smålom (Gavia Stellata) och fiskgjuse (Alcedo atthis). Förekomst av smålom vid Kyrkesjön omnämns i Vattenvårdsprogrammet för Gislaveds kommun från 1990 (Länsstyrelsen i Jönköpings län), och i ett beslut angående restriktioner för motorbåtstrafik på Kyrkesjön från 1989 (Länsstyrelsen i Jönköpings län). I Vattenvårdsprogrammet uttrycks att det rör sig om näringssökande smålom. I nämnda beslut återges ett yttrande från Gislaveds Naturskyddsförening, där de bl. a omtalar att några av landets sydligaste par av smålom häckar i 36 smågölar kring Kyrkesjön. Naturskyddsföreningen menar att dessa fåglar i huvudsak utnyttjar Kyrkesjön som näringsbas och dessutom är mycket störningskänsliga, vilket inte är förenligt med motorbåtstrafik på sjön. Kungsfiskare noterades i samband med nätprovfisket i Kyrkesjön 1995 (Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1997). Det kan tilläggas att det i Artportalen finns observationer från 2005 och 2006 om förbiflygande kungsörn (Aquila chrysaetos) vid Bondaryds gölar. Kungsörnen är även den rödlistad. Några medlemmar i fiskevårdsområdesföreningen nämner att smålom emellanåt observeras i Moasjön, vilket bevisar att den fortfarande finns kvar i området. Övriga fågelobservationer som gjorts av medlemmar gäller vanliga till relativt vanliga arter såsom kanadagås (Branta canadensis), gräsand (Anas platyrhyncos), häger (Ardea cinerea), trana (Grus grus) och ”svan”. Om svan innebär knölsvan (Cygnus Olor) eller sångsvan (Cygnus cygnus) har inte framgått. Kanadagåsen uppges ha ökat de senaste 10 åren, vilket även har skett på många andra ställen i landet. Av naturvårdsskäl är smålom, kungsfiskare och trana värda att särskilt omnämnas. Smålom och kungsfiskare är som tidigare nämnt rödlistade arter, som innehar kategorin NT, d v s ”nära hotad/missgynnad”. Kungsfiskare utgör dessutom tillsammans med trana, arter med lite extra hänsynskrav i tillämpningen av EUs fågeldirektiv. De tillhör de 67 fågelarter, av Sveriges cirka 350, som är listade i direktivets bilaga 1 (så kallade Annex 1-arter). Det innebär att särskilda skyddsområden (Special Protection Areas - SPA) där dessa fåglar häckar ska pekas ut och ingå i Natura 2000-nätverket. Tranan bedöms visserligen som livskraftig inom Sveriges gränser men bedöms ha ogynnsam status på europeisk nivå. Nedan följer korta beskrivningar av nämnda naturvårdsarter, där speciellt faunavårdsåtgärder rörande smålom och kungsfiskare kan vara av intresse för fiskevårdsområdesföreningen. Notera även att vi starkt rekommenderar inhämtande av djupare kunskaper om fågellivet kring aktuella sjöar och vattendrag, i de fall föreningen planerar att genomföra fiskevårdande insatser. Det vore väldigt olyckligt om sådana insatser skulle orsaka negativ påverkan på särskilt hänsynskrävande arter. Faktaruta. Natura 2000-områden Natura 2000 är EUs nätverk av skyddade ekologiskt särskilt värdefulla områden. Nätverket grundar sig på EUs habitat- och fågeldirektiv. Natura 2000 omfattar områden med arter eller naturtyper som är särskilt skyddsvärda ur ett europeiskt perspektiv. Urvalet av svenska Natura 2000-områden är en viktig grund för att bevara ett representativt urval av naturmiljöer i Sverige. Målet med nätverket är att hejda utrotningen av arter och livsmiljöer. Många av områdena är också skyddade som biotopskyddsområde, naturreservat eller nationalpark men ytterligare områden kommer att behöva fullständigt skydd som naturreservat. Varje Natura 2000område ska ha en bevarandeplan som bl. a fastställer vad som ska skyddas och hur det ska skyddas. Miljöbalkens bestämmelser om Natura 2000-områden regleras i dess åttonde kapitel, paragraferna 27-29. Åtgärder i och i anslutning till dessa områden som kan påverka bevarandestatusen är tillståndspliktiga. Smålom Arten är den minsta av lommarna, något större än en gräsand, och har en för lomarter typiskt långsträckt, spolformad kropp med fötterna placerade långt bak. Arten livnär sig nästan enbart på fisk och är i stora delar av landet knuten till sjöar med goda bestånd av siklöja. Smålom finns i Sverige från Svealand och norröver, mera sällsynt på Sydsvenska Höglandet. Huvuddelen av det europeiska beståndet finns i de nordiska länderna, Skottland och Island. Denna fågel häckar vid små och ofta fisktomma skogsstjärnar och myrgölar. Övervintring sker till havs, främst i Skagerack, Kattegatt och Nordsjön. Arten innehar hotkategori Nära hotad (NT) i den svenska rödlistan eftersom populationen förutsägs minska med mer än fem procent inom 30 år. Antalet reproduktiva individer tycks fortsatt minska i landets södra och mellersta delar, där det även finns farhågor för att ungproduktionen är för låg för att kompensera för den årliga dödligheten. Hoten mot arten är många, inte minst bristande kvalitet på livsmiljöer, till följd av bl. a dikning och rensning i häckningstjärnarnas utlopp, igenväxning och sviktande födounderlag. 37 Exempel på effektiva faunavårdsåtgärder är begränsning av dikningar och liknande ingrepp i häckningstjärnarna och omgivande våtmarker, samt undvikande av utplanteringar av fisk i häckningsvattnen. Det senare avser inte enbart att skydda smålommen, utan även de allmänt stora naturvårdsvärden som den unika evertebratfaunan i vissa naturligt fisktomma vatten representerar. Vidare är kalkning i försurningspåverkade fiskevatten viktig, och smålommens fiskesjöar bör prioriteras vid beslut om fortsatta kalkningsinsatser. Däremot bör man undvika att kalka i smålommens häckningstjärnar, eftersom det är ovisst hur strandvegetation och boplatser påverkas. Kungsfiskare Kungsfiskaren är en liten, kompakt, kortstjärtad och kortbent fågel med stort huvud och oproportionerligt lång näbb. Kroppslängden är strax under 20 centimeter, hjässa och vingar är mörkt blå med gröna nyanser, och rygg och stjärt är metallglänsande klarblå. Kungsfiskaren flyger snabbt och lågt över vattenytan och har ett kort, vasst visslande lockläte. Arten förekommer sällsynt från Skåne till södra Dalarna och södra Gästrikland. I övriga världen är kungsfiskaren utbredd över nästan hela den tempererade och tropiska delen av Eurasien, liksom i Nordafrika och den sydostasiatiska övärlden. Under vintern flyttar de flesta svenska kungsfiskare mot sydväst till kontinenten, främst till Danmark och Holland. Kungsfiskaren innehar hotkategori Nära hotad (NT) i den svenska rödlistan. Efter de stränga vintrarna 1995/96 och 2009/2010 har det svenska beståndet utarmats rejält och uppskattas idag till cirka 200 par. Denna fågel är beroende av vattendrag med lummig strandvegetation samt tillgång till lodräta strandbrinkar för bohål. Födan består av fisk som fångas genom störtdykning från utskjutande grenar, varför stillastående eller långsamt rinnande vatten är ett måste. Det största hotet mot artens möjligheter till utbredning i landet är bristen på lämpliga brinkar för häckning. Bakomliggande orsaker är bl. a kanalisering av åar och bortrensning av strandbuskage men även intensiv båttrafik (erosion). Andra hot är giftiga utsläpp i vattendragen, boplundring och störningar genom sportfiske och båttrafik. Arten kan relativt enkelt gynnas genom att kräva låga hastigheter för båtar i åar med strandbrinkar och utläggning av vågbrytare vid strandbrinkar. Fiske utefter välbesökta åsträckor med häckande kungsfiskare bör dessutom, efter behov, tillfälligt kunna förbjudas. Ytterligare åtgärder är rening av giftiga utsläpp respektive minskning av kväveläckage till vattendragen. Trana Arten är en av våra största fåglar med mycket karaktäristiskt utseende med bl. a en stor yvig plym som döljer gumpen. Under flyttningen flyger de i V-formation, och skiljer sig då från flygande gäss och svanar på de utsträckta benen som når långt utanför gumpen. I månadsskiftet mars-april återkommer tranorna till Sverige och tusentals individer brukar då rasta vid Hornborgarsjön, där man även kan bevittna den berömda trandansen. Därefter fortsätter huvuddelen av beståndet till Norrlands skogs- och myrmarker för att häcka. Boet angörs på marken och består av mossa, starr och kvistar. Denna fågel flyttar i augusti till oktober, till Sydeuropa och Nordafrika, och rastar då ibland i Skåne och på Öland. Under senare år har tranan ökat kraftigt i antal och det nuvarande beståndet är runt 20 000 till 25 000 häckande par. För den som önskar fördjupad läsning om smålom, kungsfiskare eller andra rödlistade arter, rekommenderas sökning via Artdatabankens nätbaserade rödlista (www.slu.se/artdatabanken). 38 8.4 Kulturlämningar Uppgifterna i följande text är hämtade från Riksantikvarieämbetets databas Fornsök, Båraryds hembygdsförenings bok ”Båraryd förr och nu”, Rune Johansson (medlem i Båraryds hembygdsförening) samt inhämtade vid platsbesök. I anknytning till sjöar och vattendrag inom Båraryds fiskevårdsområde finns en mängd både äldre och yngre kulturlämningar. Vi har valt att ta med de som ligger på ett avstånd av som längst 300 meter. De talrikaste och mest spridda kulturspåren är skogsbrukslämningar av typen kolningsanläggningar. Dessa består av allt från kolningsgropar, kolbotten och kolarkojgrund samlat på en lokal, till enbart en av företeelserna. Lämningar av kolningsanläggningar finns söder och sydväst om Kyrkesjön, söder om Moasjön, strax uppströms Moa Sågbäcks utlopp i Nissan och längs Lillån, samt kring Morgensjön, i synnerhet söder om sjön. Lämningar knutna till både skogsbruk och vatten är de rester av sågverk som finns på flera platser längs Moa Sågbäck. Utmed sträckan mellan Kyrkesjön och Moasjön, strax väster om vägen till Stora Båraryd, finns en husgrund samt dammvallar på bägge sidor av bäcken. På båda sidor om väg 27 omfattas bäcken av begreppet ”plats med tradition”. Området beskrivs bl. a som en möjlig sågplats. En betydligt mer välkänd sågplats är ”Moa såg”, vars lämningar finns att beskåda strax öster om Nissastigen. Moa såg var en mindre byasåg som ägdes av bönderna i Mo, ÖdeMoa Såg gärde och Stora Båraryd. Det drevs av en vattenturbin som fick sitt vatten från en damm i Moabäcken. Till sågverket fanns även en stickhyvel för tillverkning av stickor till tak. Efter att ha varit nedlagd under en längre tid förstördes sågen vid en brand på 1960-talet. Idag återstår ruinerna av bl. a en fördämning tvärs över bäcken och en byggnad (se foto). I bäckfåran finns rester av ställningen för vattenhjulet samt en del timmer, varav somligt är eldskadat. En bit nedströms utloppet från Kyrkesjön finns lämningarna av en kraftstation. Stationen anlades 1918 och drevs av Båraryds Andelslyseförening fram till 1948. Kraftverket levererade ström till Båraryds kyrkby, Broddaryd, Bondaryd, Sebjörnarp, Näs och Ödegärde. Lämningarna av kraftstationen består av en damm, en vallanläggning, en ränna samt från vallen utstickande armar, troligen för turbinen. Idag används dammen för att reglera Kyrkesjöns vattennivå. Vid platsen för kraftstationen låg tidigare en husbehovskvarn för Broddaryd och Stora Båraryd. Strax nedströms kraftstationen finns lämningar av en hjulkvarn, som tjänade som husbehovskvarn för Lilla Båraryd och Ödegärde. Av hjulkvarnen återstår resterna av en dammvall, en kvarngrund, ett fundament samt en hjulgrav och två kvarnstenar. Områden med fossil åkermark tillsammans med gravlämningar finns i Mo, strax norr om Moasjön. Dessa kulturspår utgör fornlämningar, till skillnad från ovan beskrivna lämningar som i strikt mening utgör ”övriga kulturlämningar”. Mo har troligtvis varit befolkat sedan den äldre järnåldern, d v s perioden från 500 f. Kr. till Kristi födelse. Från denna tid bedöms en gravlämning i en hagmark härröra. Lämningen består av en stensättning i form av ett kvadratiskt röse, ett så kallat tempelrör, där hörnen är markerade med klumpstenar. Denna typ av anläggning kallas även ”hedniska kyrkor”. Möjligen finns också ytterligare en gravlämning på platsen, en så kallad hög. Lämningarna framträder som en samling stenar och gropar, starkt övertorvade och delvis bevuxna med träd eller buskar. I sammanhanget kan nämnas att välbevarade högar är jordfyllda, välvda och kan omges av en ränna medan rösen är byggda av stenar i enhetlig storlek. Högar hör vanligtvis till yngre järnålder (400 e.Kr. – 1 050 e.Kr.) och rösen till bronsåldern (1 800 f.Kr. - 500 f.Kr.). Monumenten ligger ofta ensamma och anlades för att synas, ofta på krön, där de markerade status och jordägande. Innehållet kan vara både jordfästning och kremering. 39 Övriga spridda kulturlämningar i närheten av sjöarna och vattendragen är främst torpruiner. Några minnesmärken och vägmärken finns kring Båraryd. Observera att kulturlämningar som utgör vandringshinder även omnämns i kapitel 13.2. Gislaveds kommuns riktlinjer enligt översiktplanen: ”Förekomst av fornlämningar ska alltid kontrolleras vid detaljplaneläggning, bygglovgivning och inför olika exploateringsföretag.” Faktaruta. Kulturlämningar Kulturlämningar kan delas in i två kategorier: fornlämningar och övriga kulturlämningar. I begreppet fornlämning inräknas fasta fornlämningar och fornfynd. Fasta fornlämningar avser olika typer av lämningar efter människans verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna. Fornfynd är föremål som kan antas vara minst ett hundra år gamla och saknar ägare när de hittas. Fornlämningar är i allmänhet betydligt äldre än övriga kulturlämningar. Fornlämningar skyddas enligt kulturmiljölagen (SFS 1988:950). Fornlämningar får inte rubbas, tas bort, grävas ut, täckas över, ändras eller skadas. Enligt kulturminneslagen är t ex skogsbrukaren skyldig att ta reda på om någon fornlämning berörs av en planerad skogbruksåtgärd. Länsstyrelsen har rätt att lämna tillstånd till vissa åtgärder efter prövning. Övriga kulturlämningar skyddas enligt skogsvårdslagens hänsynsregler § 30 (SKSFS 2011:7). Skogsstyrelsen ansvarar för skyddet av kulturlämningar belägna i skogsmark. Enligt skogsvårdslagen skall skador till följd av skogsbruksåtgärder undvikas helt eller så långt det är möjligt begränsas i och invid värdefulla kulturmiljöer. 40 9. Fiskbeståndet Flera av de idag förekommande fiskarterna inom Båraryds fiskevårdsområde tillhör sannolikt inte den ursprungliga fiskfaunan. Äldre uppgifter om fiskfaunan i området saknas, men troligen är bestånden av siklöja, sutare och braxen introducerade (se kapitel 14.9). De tidigaste kända uppgifterna om fiskbeståndet i sjöarna härstammar från fiskerikonsulenten Gillis Lüning, som antecknade fångstuppgifter för Morgensjön från 1930och 40-talet. I dessa angav han förekomst av abborre, gädda, mört och ål. Redan vid denna tidpunkt hade utsättningar av braxen och siklöja gjorts i sjön, uppenbarligen utan att lyckas. Av de fiskarter som kan anses som ursprungliga har elritsan slagits ut, troligen av försurningen. Dessutom är ålen på väg att försvinna om inga ytterligare utsättningar görs. Beståndet av ål som finns i sjöarna idag härstammar dels från utsättningar utförda inom ramen för Ålplan Nissan, dels från utsättningar som Båraryds fiskevårdsområdesförening gjort själva. Vad gäller de introducerade arterna är bakgrunden dåligt känd, eftersom de utsättningsuppgifter som finns ofta inte anger vilken sjö som varit målet för utsättningen. I fallet med sutare och siklöja finns inga konkreta upplysningar överhuvudtaget, men arternas naturliga utbredningsområde omfattar inte trakten kring Båraryd. Generellt tycks introduktionerna av nya fiskarter i Kyrkesjön varit lyckade medan de utsättningar som utförts i Morgensjön misslyckats. Orsaken kan troligen sökas i att större sjöar vanligen har en större mångfald av olika habitattyper, som skapar nischer för ett större antal arter. Dessutom hade Kyrkesjön troligen en högre näringsstatus, och därmed ett större födounderlag, vilket ökade sannolikheten att utsättningarna skulle lyckas. De stora skillnaderna i djupområdenas utbredning i sjöarna är med största sannolikhet en avgörande faktor till varför utsättningarna av siklöja i Kyrkesjön lyckades och misslyckades i Morgensjön. Den beskrivning av fiskfaunan som görs i föreliggande rapport fokuserar på de arter som bekräftats via de provfisken som har genomförts i sjöarna, arter som i olika källor angetts som utdöda samt arter som har introducerats i områdets sjöar. De nät- och elprovfisken som har genomförts har påvisat förekomst av åtta fiskarter, nämligen abborre, gädda, mört, braxen, sutare, lake, öring och siklöja (se kapitel 12). Utöver dessa beskrivs ål och elritsa, arter som inte fångats vid provfisken, men som enligt uppgift finns eller har funnits i sjön/sjöarna. 41 9.1 Abborre (Perca fluviatilis) Illustratör: Frida Axell Abborrens biologi Abborren tillhör, liksom gös och gers, familjen Percidae (abborrfiskar), som endast förekommer i de nordliga delarna av norra halvklotet. I Sverige är abborren en av de vanligaste fiskarterna och återfinns i såväl inlandsvatten som i brackvattenmiljöer längs kusten. I sötvatten är abborren spridd i hela landet förutom på extremt kalla platser i fjällregionen (Nationalnyckeln). Abborrens lek sker efter islossningen, vanligen under perioden april-maj vid en vattentemperatur på minst 8°C. Leken äger rum på strandnära områden med riklig vattenvegetation eller områden med ris och buskar under vattenlinjen. Det händer att abborre vandrar upp i tillrinnande vattendrag för lek. Rommen fästs på vegetation eller kvistar varefter den kläcks efter cirka två till tre veckor. Höga sommartemperaturer har en positiv effekt på överlevnaden hos ynglen. Hanen blir könsmogen vid en ålder av 2-6 år medan honorna könsmognar något senare, vid en ålder av cirka 3-7 år. Livslängden kan uppgå till cirka 22 år. Yngre abborrar äter framförallt djurplankton, men efter ett par år ökar betydelsen av olika bottendjur, såsom fjädermygglarver, sländlarver, vattengråsuggor m.fl., men även mindre fisk. I sjöar med kräfta har abborren en mycket stark predationseffekt på kräftbeståndet. Vid cirka 150 millimeters längd övergår abborren nästan uteslutande till att äta fisk och kräfta. Sjöarnas grundområden är en viktig uppväxtmiljö som erbjuder en lämplig miljö för både födosök och skydd mot predation. Yngre individer uppträder ofta i stim, ibland tillsammans med andra arter, t ex mört. Strukturer som skapar variation i miljön, såsom nedfallna träd, stenrösen och bryggor, attraherar av samma skäl såväl yngre som äldre abborre. Efterhand som abborren tillväxer söker den sig mot något djupare vatten även sommartid, och fiskätande abborre påträffas även pelagiskt. Jakten sker företrädesvis i stim då abborren jagar bytesfisken upp mot ytan, men äldre fiskar kan uppträda solitärt eller i små grupper. Under senhöst och vinter söker sig abborren ut mot djupare vatten. Det finns exempel på abborre som påträffats ned till 60 meters djup. Abborren är tämligen tålig mot försurning, och reproduktionen störs först kring pH 5-5,4. Under pH 5 slås reproduktionen ut helt. Abborren är en av få arter med denna tålighet, vilket har lett till att många försurade sjöar endast har abborre kvar. Av betydelse för fisket är att abborrfiskar har en sluten simblåsa, vilket gör att de troligen är känsliga mot snabba tryckförändringar. Inga närmare studier har genomförts, men indikationer finns på att dödligheten ökar hos fisk fångas som fångas på mer än cirka 7-9 meters djup (Sandström, 2014). Abborren inom Båraryds fiskevårdsområdesförening Abborre dominerar fiskbeståndet i Kyrkesjön och Morgensjön, såväl vad gäller antal individer som biomassa. Artsammansättningen i Moasjön avviker genom en dominans av mört, trots att beståndet av abborre var förhållandevis talrikt. Sannolikt har rekryteringen varit tämligen opåverkad av försurning i samtliga sjöar. Längdfördelningen i Moasjön visade dock att en mycket tydlig majoritet av beståndet utgjordes av årsungar medan resterande årsklasser var svaga. I varken Morgensjön eller Kyrkesjön påvisade provfiskeresultaten några störningar avseende produktionen under senare år. 42 9.2 Mört (Rutilus rutilus) Illustratör: Frida Axell Mörtens biologi Mört är en av omkring 15 arter inom släktet Rutilus, familjen Cyprinidae (karpfiskar). Utbredningsområdet utgörs av sötvatten och brackvatten i Europa och västligaste Asien. Mörten är troligen den vanligaste karpfisken i Sverige och hittas i såväl sjöar som rinnande vatten, men även längs östersjökusten. Sällan återfinns dock mört i vatten som ligger över 400 meter över havet (Nationalnyckeln). Mörtens lek sker, liksom abborrens, efter islossningen, vanligen under perioden april-maj, vid en vattentemperatur på lägst 10°C. Leken äger rum på grunt vatten i sjöar eller i tillrinnande vattendrag. Rommen klibbar fast på växter och stenar varefter den kläcks efter fyra till tolv dagar. Ynglen ligger först på bottnen, men samlas därefter i större stim som söker sig till vegetationsrika områden. Mörten blir vanligen könsmogen vid tre till fem års ålder. Livslängden uppgår till som mest 20 år. Särskilt i näringsrika miljöer bildar mörten hybrider med sarv, björkna, braxen och löja. Mörten förekommer sommartid såväl i sjöarnas grundområden som i pelagialens ytvatten. Liksom för andra arter utgör grunda, varma vikar en viktig födosökslokal vars vegetation ger skydd mot predatorer. I pelagialen rör sig mörten i större stim som skydd mot predation. Under höst och vinter söker sig mörten ut mot djupare vatten. Mörten är allätare och livnär sig av såväl djurplankton som bottendjur, maskar, snäckor, mindre kräftdjur och insektslarver, men även vegetabiliska ämnen, t ex slingeväxter och alger ingår i födan. Mörten äter gärna rom och mindre fiskyngel, bl. a anses den vara gäddans svåraste predator genom att på lekplatserna äta gäddrom och nykläckta yngel. Mörten är mycket känslig för låga pH-värden och reproduktionen störs redan vid pH 6 och uteblir helt kring pH 5,5. Som en följd av detta ligger vanligen länsstyrelserna kalkmål på pH 6 och ettåriga mörtar används som indikatorart inom kalkeffektuppföljningen. Mörten inom Båraryds fiskevårdsområdesförening Vid sidan av abborre är mörten den vanligast förekommande fiskarten i sjöarna inom Båraryds fiskevårdsområde. I Moasjön dominerar mörten, vilket troligen är en följd av sjöns näringsrika karaktär. Orsaken kan möjligen härledas till markanvändningen längs Moa Sågbäck och kring Moasjön (se kapitel 13), eventuellt i kombination med den sjösänkning som har genomförts. De provfisken som har genomförts i Kyrkesjön indikerar att försurning har påverkat mörtens fortplantning. Svag rekrytering, ökande medelvikt och minskande relativ fångst i näten, är parametrar som tyder på att beståndet påverkas av någon yttre störning. Provfiskeresultatet i Morgensjön tyder på att påverkansgraden under en följd av år har varit obetydlig, även om fångsten vid provfisket 2013 visade att antalet ettåriga mörtar var färre än äldre årskullar. Vad gäller Moasjön visar fångsten av ettårig mört att reproduktion har skett det senaste året. Ett glapp i längdfrekvensdiagrammet mellan 95-105 millimeter, kan emellertid indikera försurningspåverkan. 43 9.3 Gädda (Esox lucius) Illustratör: Frida Axell Gäddans biologi Gäddan är den enda gäddfisken, tillhörande familjen Esocidae och släkte Esox, som lever i Sverige. Familjen gäddfiskar är känd från paleocen i Nordamerika (cirka 57-65 miljoner år sedan), och från eocen i Kina (cirka 3557 miljoner år sedan). Dessa såg ungefär ut som dagens gäddor vilket innebär att gäddfiskar kan räknas som levande fossil. Gäddan uppträder, förutom i högfjällsregionen, i alla typer av vatten, i såväl mindre tjärnar som i älvar och åar. Gäddan är även allmän längs östersjökusten medan den på västkusten bara återfinns i vattendragsmynningarna, där salthalten inte är så hög (Nationalnyckeln). Gäddan leker vanligen relativt snart efter islossningen, under mars-april, på grunt vatten med mycket vegetation. Ofta sker leken på översvämmade starrängar eller liknande. Rommen är klibbande och fastnar på vegetationen och kläcks sedan efter 10-15 dagar. Efter ytterligare en vecka är de cirka 12 mm långa. Hanen blir könsmogen vid 1-3 års ålder, honan något senare, mellan 2-5 års ålder. Den äldsta gäddan som observerats i Sverige är 16 år, men i Finland har exemplar på över 30 år noterats. De största dokumenterade gäddorna har varit kring 150 cm långa och vägt 25-30 kg. Honorna blir större än hanarna, som mycket sällan blir över 100 cm långa. Gäddan lever vanligen solitärt, d v s den bildar inte stim. Frånsett yngre individer, som gärna uppehåller sig på grunt vatten under sommaren, söker sig äldre gäddor mot svalare, djupare vatten. Även större gäddor kan dock tidvis närma sig grundområden i samband med födosök. Ofta är gäddan relativt stationär, men kan även jaga aktivt i sjöars pelagial och följa stim av mört, nors m.fl. De två första veckorna efter kläckningen lever ynglet på gulesäcken, men övergår därefter till plankton. Redan vid fyra till fem centimeters längd börjar gäddungarna äta fiskyngel. Den tidiga lektiden innebär att de kan dra fördel av karpfiskleken senare under våren. Äldre gäddor äter det mesta som kommer i deras väg, framförallt fisk, men även ormar, grodor och fågelungar ingår i dieten. Den kan ta byten upp till drygt halva sin längd. Gäddan kan även vara en betydelsefull predator på kräftor. Gäddan inom Båraryds fiskevårdsområdesförening Gäddan har traditionellt varit en de mest betydelsefulla fiskarterna för det svenska husbehovsfisket. Gäddans stora betydelse medförde att stora stödutsättningar gjordes i många sjöar under första halvan av 1900-talet. Denna typ av stödutsättningar har skett vid ett flertal tillfällen även i sjöarna inom Båraryds fiskevårdsområde. Gädda finns i samtliga sjöar inom fiskevårdsområdet, men beståndens status är dock svår att skatta eftersom standardiserade provfisken vanligen inte ger en representativ bild av beståndet, främst på grund av deras stationära levnadssätt. Vid de provfisken som har genomförts har gädda fångats i Kyrkesjön och Morgensjön, däremot inte i Moasjön. Liksom abborren är gäddan tålig mot försurningsbelastning. Fortplantningen störs vid cirka pH 5-5,5 och uteblir helt först vid pH under 5. Denna tålighet talar för att samtliga bestånd kan ha överlevt försurningen under 1970- och 80-talen. 44 9.4 Braxen (Abramis brama) Illustratör: Frida Axell Braxens biologi Braxen är den enda arten inom släktet Abramis, familjen Cyprinidae (karpfiskar). Braxen påträffas, förutom i Sverige, även i södra Norge, större delen av Finland, hela Danmark och större delen av övriga Europa österut till Uralbergen (Nationalnyckeln). Braxen har ursprungligen främst varit knuten till sydöstra delen av Sverige där den förekom frekvent i sjöarna. I resten av landet har braxen funnits i betydligt mindre utsträckning (Schreiber et al, 2003) men finns ända upp till Tornedalen. Utplanteringar har dock spridit arten, främst i södra delen av landet. Braxen leker under maj-juni på grunda och växtrika bottnar, i synnerhet över braxengräs. Leken sker i omgångar under några dygn, ofta under mycket plaskande. Hanen vaktar den utvalda lekplatsen. Rommen klibbar fast på växtligheten och kläcks vanligen efter cirka 8-14 dygn. Braxen blir vanligen könsmogen vid tre till sex års ålder. Livslängden är 5-15 år, undantagsvis upp till 30 år. Braxen kan hybridisera med björkna, mört, sarv och löja. Braxen lever ofta i mindre stim, men kan även uppträda solitärt. Främst hittas den på mjukbottnar i strandzonens vegetationsbälten i både sjöar och i de lugnflytande delarna av vattendrag. Sommartid söker braxen sig mot grunda, vegetationsrika områden. Vintertid samlas de ofta i stora stim (s.k. braxenstånd) i ett dvalliknande tillstånd i djupvattnen i sjöar och vattendrag. Yngre individer, upp till cirka 10 cm, lever främst av djurplankton. Äldre braxnar övergår efterhand till olika bottendjur, t ex maskar, insektslarver och kräftdjur, men även växtdelar ingår i dieten. Större braxnar kan även ta småfisk. Bland de braxenlika fiskarna är braxen den art som är mest specialiserad på att söka föda vid bottnen. Braxen inom Båraryds fiskevårdsområdesförening Braxen är introducerad i Morgensjön 1936. Ytterligare utsättningar av braxen gjordes 1934 och 1937, men det är inte känt i vilka sjöar. Det är därför inte omöjligt att de bestånd av braxen som idag finns i Kyrkesjön och Moasjön är ett resultat av dessa utsättningar. Förekomst av braxen i Moasjön och Kyrkesjön bekräftas av de provfisken som gjorts, medan provfisket sommaren 2013 indikerar att braxen inte längre finns i Morgensjön. I en fiskevattenbeskrivning upprättad av Birger Ahlmér, från tiden kring 1970, anges inte braxen som förekommande i Morgensjön. Detta innebär troligen att den eller de utsättningar som gjordes under 1930-talet misslyckades. I Kyrkesjön och Moasjön utgör braxen en tämligen liten andel av antalet fångade individer, men en betydande del av biomassan. I Kyrkesjön är fångstbiomassan av braxen likvärdig med mörten. 45 9.5 Siklöja (Coregonus albula) Illustratör: Frida Axell Siklöjans biologi Siklöjan är en laxartad fisk tillhörande familjen Coregonidae (sikfiskar). Sikfiskar skiljer sig från övriga laxfiskar genom sina svagt utvecklade tänder. Siklöjan tillhör släktet Coregonus och finns i två former som tidigare betraktades som olika arter, vårlekande siklöja (Coregonus trybomi) och höstlekande siklöja (Coregonus albula). Den vårlekande siklöjan anses numera inte längre vara en egen art utan snarast en ekotyp. Siklöjans naturliga utbredning i Sverige begränsas av högsta kustlinjen, men arten har spridits till högre belägna sjöar genom utplanteringar. Siklöjan förekommer allmänt i hela Syd- och Mellansverige upp till Dalälven och längs norrlandskusten. Siklöjan återfinns även i utsötade delar av Bottenviken och Stockholms skärgård. Siklöjan sammanblandas ofta med siken, eller tvärtom, i synnerhet i vatten med småvuxna sikbestånd. En tydlig karakärsskillnad är dock underbettet hos siklöjan medan siken har överbett alternativt lika långa käkar. Siklöjan leker både i strömmande och stillastående vatten. I sjöar leker den i regel över grus- och sandbottnar under oktober-december. Djupet kan variera och i Vättern sker lek ned till 100 meters djup. Bestånden av siklöja kan variera starkt i cykler på grund av hård inomartskonkurrens. Siklöjan blir könsmogen vid cirka två till tre års ålder. Livslängden uppgår till cirka tio år. Siklöjan föredrar relativt klara, kalla och djupa sjöar, framförallt i den södra delen av sitt utbredningsområde. Sommartid har den ofta en vertikal dygnsvandring där den under dagtid söker sig till djupare kallare vatten, medan den under natten närmar sig ytvattnet i jakt på föda. Rovfiskar, framförallt gös, följer ofta denna dygnsvandring. När vattnet kyls av under hösten håller sig siklöjan närmare ytan. Genom sin pelagiska livsstil är siklöjan en utpräglad djurplanktonätare, men undantagsvis kan de även äta insektslarver och insektspuppor, särskilt fjädermyggor. Siklöjan inom Båraryds fiskevårdsområdesförening Uppgifter om utsättning av siklöja år 1937 nämns i både Länsstyrelsens Utsättningsregister och i Kyrksjöns m.fl. sjöars fiskevårdsförenings årsmötesprotokoll. Länsstyrelsen anger att utsättningsvolymen var 10 000 individer, men målsjön är okänd. I årsmötesprotokollet anges att 5000 siklöjor sattes ut i Morgensjön. Troligen handlar det om samma utsättning, men det kan inte uteslutas att siklöja samtidigt sattes ut i Kyrkesjön. Oavsett vilket är det sannolikt att siklöjan i Kyrkesjön är ett resultat av utsättningar, med hänsyn till att Kyrkesjön ligger högt ovanför högsta kustlinjen. Vem som levererade ynglen är okänt, men med tanke på den nära kontakten med Hushållningssällskapet är det troligt att leveransen kom från någon av deras fiskodlingsanstalter, antingen Fuse eller Bastedalen. Utsättningen av siklöja i Morgensjön misslyckades sannolikt, men i Kyrkesjön finns ett svagt bestånd. Vid de nätprovfisken som har genomförts har endast enstaka siklöjor fångats, och vid det senaste provfisket saknades siklöja helt. Vid provfiskena har emellertid inte pelagiska nät använts vilket, med avseende på artens levnadssätt, kan ha inneburit en underskattning av beståndstätheten. 46 9.6 Sutare (Tinca tinca) Illustratör: Frida Axell Sutarens biologi Sutaren tillhör släktet Tinca inom familjen Cyprinidae (karpfiskar). Sutaren är den enda arten inom släktet. Sutarens naturliga utbredning i Sverige begränsades ursprungligen till södra Sverige, men utsättningar har spridit arten till ett stort antal sjöar och vattendrag där den tidigare inte förekom, såväl i södra som i norra Sverige. Den finns lokalt i södra Norge och södra Finland samt i resterande delar av Europa österut till floden Jenisej. Sutaren är dessutom inplanterad på alla kontinenter utom Antarktis. Gamla namn på sutaren är bl. a skomakare och lindare, det sistnämnda genom dess vana att sno linan runt vattenväxter. Leken sker i omgångar på grunt vatten efter att vattentemperaturen nått cirka 19-20 °C, vilket innebär att leken i södra Sverige ofta inträffar i juni-juli. Rommen klibbar fast på vegetation och kläckningen sker redan efter cirka en vecka. Könsmognaden inträffar efter cirka två till tre år. Livslängden kan uppgå till som mest 20 år. Sutaren föredrar vegetations- och näringsrika miljöer i både sjöar och vattendrag. Stora bestånd kan finnas i vegetationsrika, grunda, varma vatten med mycket mjukbotten. Vintern tillbringas i dvalliknande tillstånd i dyn. Sutaren är tålig mot tämligen surt vatten, men även mot syrebrist och hög vattentemperatur. Sutaren livnär sig framförallt på bottendjur såsom insektslarver, musslor och snäckor, men även på vegetabilisk föda och småfisk. Vid sportfiske är den inte så kräsen utan fiskas med alltifrån majs till ost och hundfoder. Sutaren inom Båraryds fiskevårdsområdesförening Sutare har fångats i ett mindre antal vid provfisken i Kyrkesjön, och i Birger Ahlmérs fiskevattenbeskrivning av Moasjön finns sutare upptagen. Uppgifter om utsättningar av sutare saknas, men det är troligt att arten är introducerad i området. Utsättningar av sutare var vanliga i början av 1900-talet, före tillkomsten av Kyrksjöns m.fl. sjöars fiskevårdsförening. Avsaknaden av dokumentation före fiskevårdsförenigens tillkomst försvårar bekräftelse av eventuella utsättningar. Möjligen kan uppgifter finnas i t ex Hushållningssällskapets arkiv. Provfisken underskattar ofta bestånden av sutare, dels genom deras förkärlek till att röra sig i grunda vegetationsrika områden av sjöarna, dels genom att den största maskan är 55 millimeter. Båda sjöarna bedöms i viss utsträckning vara näringspåverkade vilket gynnar sutare. I synnerhet borde den grunda Moasjön, som domineras av mjukbotten och är vegetationsrik, utgöra en lämplig miljö för arten. 47 9.7 Ål (Anguilla anguilla) Illustratör: Frida Axell Ålens biologi Familjen Anguilidae (ålfiskar) omfattar bara släktet Anguilla med sammanlagt 16 arter. Ål finns, eller åtminstone har funnits, i alla svenska vatten utom i fjällområdena och ovanför större naturliga vandringshinder. Som exempel har troligen Trollhättefallen i Göta älv utgjort en naturlig barriär för dess spridning uppströms. Idag begränsas ålens utbredningsområde av de dammanläggningar som finns i flertalet vattendrag. Ålyngel kan i vissa fall passera äldre dammar av sten medan nyare betongdammar är definitiva hinder. Med anledning av kraftverksutbyggnaden inleddes i många vattensystem en insamling av ålyngel för att sedan sprida dessa i uppströms liggande vattenområden, vilket även skedde i Nissan. Ålen är en så kallad katadrom fiskart, d v s den leker i saltvatten, men har sin uppväxt i sötvatten. Leken, som sker i södra delen av Sargassohavet, har aldrig observerats, men bedöms börja i mars och pågår troligen ända fram till juli. Sannolikt dör den vuxna ålen efter leken. Larverna förs med Golfströmmen till Sverige och omvandlas under tiden till så kallade glasålar, som är i stort sett helt genomskinliga. Under sommarhalvåret vandrar de därefter upp i vattendragen. Vid cirka 3,5 års ålder förvandlas glasålen successivt till en så kallad gulål. Efter minst sex år och som mest 30 år sker ytterligare en omvandling till blankål. Ålen upphör i samband med detta att äta och påbörjar sin vandring mot Sargassohavet. Ges inte ålen möjlighet att vandra iväg kan den bli mycket gammal. En ål i Helsingborgs akvarium blev 88 år och en ål i en brunn i Brantevik i Skåne misstänks vara över 150 år. Ålen trivs över mjukbottnar där den kan gräva ned sig under dagtid. Ofta ansamlas flera ålar i en kammare i dyn. Ålen är främst aktiv under den mörka delen av dygnet. Ålens föda utgörs av såväl bottendjur såsom musslor, snäckor och maskar som kräftdjur, insekter och fiskar. Bland annat är den en svår predator på kräfta. Ålen är idag upptagen på den svenska rödlistan som akut hotad (klass CR). Invandringen av ålyngel har minskat mycket kraftigt sedan 1950-talet. Situationen varierar mellan olika vattendrag, men totalt har minskningen varit mer än 90 procent. Ålen inom Båraryds fiskevårdsområdesförening Troligen har ålyngel på ett naturligt sätt kunnat nå sjöarna inom fiskevårdsområdet före anläggandet av betongdammar i Nissan. Utbyggnaden av vattenkraften i Nissan ledde emellertid till att den naturliga uppvandringen av ålyngel stoppades på ett tidigt stadium. Utbyggnaden började under 1800-talet, och dammar anlades bl. a vid Nyebro, Sperlingsholm och Slottsmöllan. Vid samtliga dessa anläggningar anlades dock tekniska fiskvägar tidigt (Almer, 2006.) men deras funktion för ålyngel är okänd. Utsättningar i Nissans vattensystem har gjorts inom ramen för Ålplan Nissan men Båraryds fiskevårdsområdesförening har även genomfört egna utsättningar. Ålkistor har tidigare funnits både nedströms Kyrkesjön och på sträckan mellan Moasjön och Nissan. Så vitt känt har inga ålkistor funnits vid Morgensjön, men troligen bedrevs ett visst fiske i sjön. Fiskeriverket införde år 2007 ett allmänt stopp för ålfiske, med undantag av vissa yrkesfiskare och fiskare som fiskade med stöd av enskild rätt. Undantag från reglerna gäller områden belägna uppströms tre definitiva vandringshinder från havet, vilket innebär att fiske efter ål får ske inom hela Jönköpings län. Dock gäller ett minimimått på 70 centimeter (www.lansstyrelsen.se/jonkoping). 48 9.8 Öring (Salmo trutta) Illustratör: Frida Axell Öringens biologi Öring är en laxartad fisk, tillhörande familjen Salmonidae (laxfiskar). Minst 40 arter av laxfiskar är kända. Öring, i släktet Salmo, finns i stort sett i hela Sverige, frånsett de högst belägna fjällområdena. Öringen finns även i resten av norra och nordvästra Europa, inklusive Brittiska öarna och Island. Utplanterad öring finns i Sydeuropa, Nord- och Sydamerika, Afrika, Asien, Nya Zeeland och Australien. Öring är en mångfacetterad fiskart som förekommer både strömlevande, insjövandrande och havsvandrande. Den kan ha en s.k. anadrom livscykel, där fortplantningen sker i rinnande vatten varefter öringen som smolt vandrar ut i havet för att tillväxa. På liknande sätt vandrar insjövandrande stammar mellan sjöar och reproduktionsområdena i tillflödena medan strömlevande öring tillbringar hela livet i vattendragen, även i mycket små bäckar. Förutsättningen är att det finns tillgång till strömmande vatten där lek- och uppväxt kan ske. Vissa öringbestånd i fjällsjöar kan leka längs steniga stränder med god vattenomsättning. Leken äger vanligen rum under oktober-november då öringen vandrar upp för lek på vattendragens strömpartier. Uppvandringen i vattendragen kan emellertid ske redan under sommaren. Leken sker över grus-stenbäddar där rommen grävs ned i bottenmaterialet. Kläckningen sker under april-maj året därpå. Yngre öring är knutna till vattendragens strömsträckor, men större öringar söker sig mot lugnare vatten i höljor och dylikt. Öringungar tillbringar mellan ett till sex år i vattendragen (vanligen 2-3 år) innan de vandrar ut i sjö eller hav. I havsvandrande bestånd genomgår öringungen en förvandling från stirr till smolt före utvandringen till havet. Yngre individer, stirr, livnär sig till stor del på insekter, mindre kräftdjur och snäckor. Större individer i vattendragen äter även fisk. Öringar som vandrat ut i sjöar eller hav lever nästan uteslutande av fisk. Öringen används som indikator inom Länsstyrelsens kalkeffektuppföljning. Arten tillhör inte de mer försurningskänsliga men förekomst av årsungar indikerar trots detta låg försurningspåverkan. Orsaken till att arten används som indikator är att rommen ligger exponerad under hela vintern och våren fram till kläckningen i april-maj. Dessutom är öringungarna starkt knutna till vattendragens strömsträckor vilket gör att beståndet på ett tillfredsställande sätt kan följas med elfiske. Öringen inom Båraryds fiskevårdsområdesförening Moa Sågbäck hyser idag ett strömlevande bestånd av öring, men före anläggandet av vandringshinder hade bäcken troligen även stor betydelse som lek- och uppväxtområde för den strömlevande öringen i Nissan. Anläggande av ett flertal vandringshinder och en omfattande fysisk påverkan på strömvattenbiotoperna, har tillsammans med försurningen haft en starkt negativ effekt på öringbeståndet i bäcken. Fiskerättsägarna antog i slutet av 1960-talet att öringen var helt utdöd och diskuterade en utsättning av öring med Birger Ahlmér 1967. Så vitt känt gjordes inga utsättningar, och senare elfisken har visat att öringbeståndet fanns kvar. Öringstammen var dock allvarligt skadad och vid det första elfisket 1986 uteblev öringar i fångsten. Vid senare elfisken mellan Moasjön och Nissan, från början av 1990-talet fram till idag, har öring fångats årligen. Resultaten tyder på att beståndet är svagt och att reproduktion inte sker varje år. Elfisken har inte gjorts uppströms Moasjön, men Länsstyrelsen anger i sin utvärdering av kalkningsverksamheten att strömstationär öring finns på sträckan mellan Kyrkesjön och Moasjön (Meddelande 2013:28). 49 9.9 Elritsa (Phoxinus phoxinus) Illustratör: Frida Axell Elritsans biologi Elritsan är en mindre karpfisk (familjen Cyprinidae), som är upp till cirka 14 centimeter lång. Den förekommer över nästan hela Sverige utom i fjällregionen, men är ovanlig i delar av Småland och östra Svealand. Elritsan hittas främst i rinnande vatten, men ibland även i sjöars strandzoner samt även i Östersjön norr om Öland. Det totala utbredningsområdet omfattar hela Europa, utom de sydliga halvöarna, och vidare österut till Centralasien. Elritsan har många lokala benämningar, skinnäling, äling, alekula, blindsill, kyt, mudd, skinnfisk, m.fl. Leken äger huvudsakligen rum under juni-juli då elritsan samlas i stora stim över sten- och grusbottnar i sjöar och vattendrag. Leken sker parvis. Äggen klibbar fast vid bottnen och kläcks efter 5-14 dygn. Elritsan kan bli könsmogen redan vid ett års ålder. Livslängden kan uppgå till 5-10 år. Elritsan trivs bäst i klara rinnande vattendrag över sand- och grusbotten, men även längs steniga stränder i sjöar och bräckt vatten. Den rör sig i små stim, från 20-100 individer, och söker ofta föda nära vattenytan. Födan består av både luft- och vattenlevande insekter liksom kräftdjur och maskar, men den är även en effektiv rom- och yngeljägare. Elritsan inom Båraryds fiskevårdsområdesförening Elritsa finns i Lillåns vattensystem och lär tidigare även ha funnits i Moa Sågbäck. Elritsan är liksom mörten mycket känslig för försurningspåverkan och dess reproduktion störs redan vid ett pH strax under 6,0. Fortplantningen upphör helt vid pH-värden mellan 5,5 och 5,9. Slutsatsen är därför att orsaken till elritsans försvinnande i Moa Sågbäck kan härledas till försurningen. Det är dock möjligt att fysiska ingrepp i form av rätning och omgrävning har haft en negativ påverkan på elritsan. Även i Lillån påverkades beståndet starkt av försurningen, men slogs inte ut helt. Vid de elfisken som har genomförts i Moa Sågbäck har elritsa aldrig fångats. I Lillån har den varit sparsam och inte påträffats sedan 1996. Inga elfisken har dock gjorts inom den sträcka av Lillån som tillhör Båraryds fiskevårdsområde. 50 9.10 Lake (Lota lota) Illustratör: Frida Axell Lakens biologi Arterna tillhörande familjen Lotidae (lakfiskar) är i huvudsak marina, t ex lubb och långa, men laken är en av två arter som lever i sötvatten. Den andra arten, nordamerikansk lake finns inte i Sverige. Den finns spridd i större delen av Sverige, men saknas i sydligaste Skåne, på Öland och i högt belägna fjällvatten. Laken finns även i Östersjökustens skärgårdsområden. Leken sker under perioden december – mars på grunt vatten (0,5-3 m) på sandiga, grusiga eller steniga bottnar. Lake vandrar i vissa fall upp i tillrinnande vattendrag för lek. Vid leken ”klumpar” sig grupper om upp till 20 individer samman i ett stort nystan. En stor hona kan lägga upp till 5 miljoner ägg, som kläcks efter cirka sex veckor. Äggen innehåller en oljedroppe vilket innebär att de har viss flytkraft. Laken blir könsmogen vid två till sju års ålder. Ynglen lever pelagiskt tills gulesäcken konsumerats och övergår därefter till att äta plankton i sjöarnas övre vattenlager. Tillväxten första året är ofta snabb och de kan uppnå 15 centimeters längd i september då de vandrar ut på djupare vatten. Laken föredrar kalla och klara sjöar där den hittas på ler- och mjukbottnar större delen av året. Temperaturtoleransen är dock stor och den klarar sig väl till åtminstone 18°C. Den är tämligen tålig mot sjöregleringar och andra större miljöförändringar. Tåligheten mot försurning får anses vara måttlig. Födan utgörs av bottendjur såsom insektslarver, snäckor och musslor, men även av rom från andra fiskar. Med ökande storlek ökar även andelen fisk och i vattendrag med laxartad fisk kan den vara en svår predator. Laken äter även gärna kräftor. Laken är idag upptagen på den svenska rödlistan som nära hotad (klass NT). Tecken finns på en tydlig minskning av beståndet under senare år. Laken inom Båraryds fiskevårdsområdesförening Länsstyrelsen anger i sin utvärdering av kalkningsverksamheten att lake finns i Moa Sågbäck på sträckan mellan Moasjön och Nissan (Meddelande 2013:28). Lake har regelbundet fångats vid elfiske på den nedre elfiskelokalen i Moa Sågbäck, men däremot aldrig vid elfiskelokalen strax uppströms riksväg 27. Det skulle kunna innebära att trumman under riksväg 27 är ett definitivt vandringshinder för lake. Det är därför möjligt att lake inte finns i resterande delar av Moa Sågbäck, eller i någon av sjöarna. Inga uppgifter förekommer heller om att lake någonsin skulle ha funnits i Kyrkesjön och Moasjön. Enligt en fiskevattenbeskrivning gjord av Birger Ahlmér har lake funnits i Morgensjön. Inga lakar fångades vid provfisket sommaren 2013, men arten är vanligen underskattad vid nätprovfisken. Enligt uppgift från fiskerättsägaren Jan-Eric Johansson fångades en lake i en mjärde i Morgensjön under 1970-talet. Artens nuvarande status i Morgensjön måste anses osäker. 51 10. Kräftbeståndet Kräftans biologi I Sverige finns idag två olika kräftarter, dels den inhemska flodkräftan (Astacus astacus), dels den från Nordamerika importerade signalkräftan (Pacifastacus leniusculus). Flodkräftan, liksom övriga i Europa naturligt förekommande arter, är hotade av kräftpest, se faktaruta. Flodkräftans nedgång är så kraftig att den förts upp på Artdatabankens rödlista som akut hotad (CR). Kräftors fortplantning är beroende av goda vattenkemiska förhållanden, främst ur försurningsperspektiv, vilket gör den lämplig som indikatorart. Kräftor påverkas redan vid pH strax under 6, i synnerhet om detta inträffar mellan parning och kläckning. Vid låga pH drabbas i första hand reproduktionen, oftast på grund av att jonbytesförmågan hos de nykläckta ynglen inte fungerar. Förutom låg försurningspåverkan är sjöns bottenstruktur av stor betydelse för kräftbeståndet. Kräftor söker sig främst till hårdbottnar, där den enkelt kan finna skydd, men hittas även på andra platser som erbjuder skydd, t ex vid nedfallna träd eller rötter. Signalkräfta Parningssäsongen inleds på hösten då vattentemperaturen sjunker till omkring 10C. Honan fäster rommen på bakkroppen varefter hon bär dem med sig tills de kläcks följande sommar, vanligen i juni/juli. Tidpunkten för kläckning är beroende av vattentemperaturen vilket innebär att kläckningen sker tidigare i södra Sverige. Efter kläckningen uppehåller sig ynglen gärna i närheten av honan ytterligare en till två veckor. Kräftornas tillväxt sker genom upprepade skalömsningar och är beroende av födotillgång och temperatur. Skalömsningen sker endast under den varma årstiden och oftare i yngre åldrar. Första sommaren byter ungen skal fyra till sju gånger vilket med tiden minskar till att i vuxen ålder ske en till tre gånger per år. Hanar ömsar vanligen skal i två till tre omgångar medan honor ömsar en till två gånger per säsong. Detta resulterar i att hanar oftast är något större än honor av samma ålder. Orsaken till att honan ömsar skal färre gånger beror på deras rom- och yngelvård under försommaren, vilket försenar den första ömsningen. Detta syns ofta i provfisken som en skev könsfördelning. Signalkräftan könsmognar cirka ett år före flodkräftan. Konkurrensen både inom och mellan kräftarter är betydande och påverkar individens eller rent av artens möjligheter till överlevnad. Konkurrenssituationer uppstår till följd av brist på revir med goda födoresurser, skydd mot predatorer eller under parningssäsongen. Dominansen mellan kontrahenterna är starkt storleks- och könsrelaterad. Hanar dominerar oftast över honor av samma storlek. Faktaruta. Kräftpesten Kräftpesten kom troligen år 1860 till Italien från Nordamerika, där den slog ut kräftbeståndet i floden Po. 1907 nådde kräftpesten Sverige med smittade kräftor från Finland. På 1920-talet fastställdes att pesten orsakades av en svamp (Aphanomyces astaci) som är helt beroende av sötvattenskräftor för sin överlevnad. Svampen lever naturligt i skalet på de nordamerikanska kräftorna och förökar sig genom spridning av sporer. Sporerna är kortlivade och överlever endast några få dygn om de inte träffar på någon kräfta. Nordamerikanska kräftor ha utvecklat ett försvar genom att kapsla in svamptrådarna med det svarta pigmentet melanin, vilket är orsaken till att man på smittade signalkräftor kan se svarta fläckar. Hos flodkräftan sprider sig däremot svampen in i kroppen och kräftan dör inom några veckor. 52 I många sjöar med goda bestånd av signalkräfta, har under senare år märkts en kraftig minskning. De bakomliggande orsakerna till kollapserna är okända, men vissa faktorer förs fram som mer eller mindre troliga. Predation från såväl mink som häger och olika fiskarter, främst ål, abborre, lake och gädda, har stor betydelse för kräftbeståndet. Ål är sedan gammalt känd som en stark predator på kräfta, men senare studier tyder på att abborre kan ha samma effekt (Nyström et al, 2013). Hög vattentemperatur, vilket årtionde kräftorna sattes ut, närområdets markanvändning samt avvikande väderhändelser, är ytterligare parametrar som kan ha haft en stor effekt på kräftbestånden (Edsman, 2013). Som exempel kan nämnas att vattentemperaturen i genomsnitt har stigit med 0,6°C under senare år, vilket kan ha lett till en ökad stresskänslighet hos kräftorna. Ökad stress gör kräftorna mera mottagliga för olika sjukdomar, även kräftpest som signalkräftan normalt är immun emot. Andra faktorer är väderrelaterade händelser som kan ha påverkat reproduktionen, där framförallt 2002 års kalla oktobermånad har diskuterats. Ökad färghalt i sjöarna är ytterligare en faktor som bedöms kunna ha stor betydelse. Kräftbeståndet inom Båraryds fiskevårdsområde Hela Moa Sågbäcks vattensystem utgör ett skyddsområde för flodkräfta. Utpekandet av skyddsområden för flodkräfta är en följd av Regeringens miljömål ”Levande sjöar och vattendrag” och ”Ett rikt växt- och djurliv”. Målet är att upprättandet av skyddsområden ska bidra till att minska utslagningen av flodkräftbestånd och ge förutsättningar att stärka nuvarande bestånd. Länsstyrelsens målsättning är att beståndet i Moa Sågbäck ska uppnå en beståndstäthet som motsvarar en genomsnittlig fångst av tre kräftor per mjärde vid provfisken, samt att ett livskraftigt bestånd ska etablera sig i Kyrkesjön. Med livskraftigt bestånd avses en fångst av i snitt en kräfta per mjärde vid provfiske. Länsstyrelsen har i sin åtgärdsplan upprättat förslag till hur detta ska uppnås (Länsstyrelsen i Jönköpings län, Meddelande 2010:18), se följande punkter: Information till markägare och nyttjare av Moa Sågbäck, Moasjön och Kyrkesjön. Utplacering av informationsskyltar i skyddsområdet. Vidareutbildning av befintliga fisketillsynsmän. Löpande provfisken i Kyrkesjön, Moasjön och Moa Sågbäck vartannat år med start 2008. Regelbunden kontroll av vattenkemin inom skyddsområdet. Kalkningsstrategin bör ses över i syfte att undvika surstötar. Utplanteringar av fisk inom skyddsområdet får endast göras i enlighet med utsättningspolicyn. Enligt uppgifter i Nationella kräftdatabasen härstammar beståndet av flodkräfta i Kyrkesjön från utsättningar i sjöns tilloppsbäckar på 1950-talet. Flodkräftor påträffades i Kyrkesjön under 1960-talet, men beståndet var enligt kräftdatabasen svagt (Bohman, 2014). Av allt döma har beståndet av flodkräfta i Kyrkesjön även fortsättningsvis varit svagt, men enstaka kräftor har påträffats. I en fiskevattenbeskrivning sammanställd av Birger Ahlmér omnämns exempelvis fångst av kräftor i nät år 1985. 1995 beslutades att förstärkningsutsättningar av flodkräfta skulle göras i Kyrkesjön, Moa Sågbäck och Morgensjön. Fångsten av signalkräfta i Lillån och Smörhultasjön omöjliggjorde emellertid vidare satsningar på att etablera ett flodkräftbestånd i Morgensjön. Ytterligare förstärkningsutsättningar har däremot genomförts i både Kyrkesjön och Moa Sågbäck. Provfisken har visat att beståndet i Kyrkesjön är svagt, men i Moa Sågbäck ökade fångsterna fram till 2005, varefter flodkräftan försvann, möjligen på grund av kräftpest. Vid provfisket 2013 påträffades en flodkräfta vilket kan betyda att en återkolonisation pågår. Troligen var flodkräftan i Kyrkesjön och i övriga delar av Moa Sågbäcks vattensystem, nära att slås ut av försurningen. I dagsläget tycks Kyrkesjön fortfarande vara påverkad av försurning och det är möjligt att surstötar förekommer även nedströms. Surheten i Moa Sågbäck påverkas även negativt av bäcken från Nässjön, vars pH tämligen ofta har understigit 6,0. Förmodligen är de vattenkemiska förhållandena helt avgörande för flodkräftbeståndets fortsatta existens och utveckling inom vattensystemet. 53 Av stor betydelse för flodkräftan är tillgången till lämpliga habitat, men bottenmaterialets fördelning och sammansättning i Kyrkesjön och Moasjön är dåligt känd. Antagligen finns områden med lämpliga hårdbottnar i Kyrkesjön medan Moasjön domineras av mjukbottnar. Provfisket år 2013 visar dock att Moasjön hyser en förvånansvärt stor population. Faktaruta. Signalkräftan Under 1950-talet började man undersöka möjligheterna att ersätta flodkräftan med en likvärdig nordamerikansk art. Fiskeriverket bestämde 1968 att signalkräftan (Pacifastacus leniusculus) var en lämplig ersättare i kräftpestsmittade områden vilket ledde till att 60 000 signalkräftor importerades och planterades ut i 69 svenska sjöar. Dessutom bedrevs avelsförsök vid Simontorps akvatiska avelslaboratorium där signalkräftyngel togs fram och var tillgängliga från 1970. Idag har signalkräftan spridits till tusentals vatten runtom i landet, dels genom legala och illegala utsättningar, men även genom naturlig spridning. Numera är signalkräftan, näst efter gösen, den mest betydelsefulla arten i svenskt insjöfiske. Förutom det rent kommersiella värdet har signalkräftan ett stort rekreationsmässigt värde. 54 11. Vattendomar Wallbergs Fabriks AB (AM 12/1939) Wallbergs Fabriks aktiebolag ansökte år 1939 om tillstånd till bl. a ombyggnad av Slottsmöllans kraftstation i Halmstad. Västerbygdens vattendomstol tog den 21 oktober 1939 beslut i målet (AM 12/1939) och lämnade för driften villkoret att anlägga en uppsamlingsstation för ålyngel, för utsättning i Nissans övre, ej förorenade delar. Vattendomen ledde till att en ”plan för utsättning av inom Nissan uppsamlat ålyngel” upprättades den 15 juli 1949, benämnd Ålplan Nissan. Ålplaner upprättades i flera vattensystem och ersatte skyldigheterna att hålla ålledare vid varje kraftverk. Istället samlades ålynglen in vid det nedre kraftverket och transporterades upp i vattensystemet. I Nissans fall har ålyngel samlats upp vid kraftverket Slottsmöllan i Halmstad. Utsättningar av ålyngel utförda inom ramen för Ålplan Nissan redovisas i kapitel 14. Planen som upprättades 1949 baserades på att uppsamlat ålyngel skulle återutsättas efter ”medeltalet mellan ett områdes nederbördsområde och samma områdes sjöareal uttryckt i procent av i Nissans vattensystem ingående områden i samma avseende”. 1978 omarbetades utsättningsplanen till att grunda sig på att ålynglet fördelas efter i vattensystemet ingående sjöareal. Enligt Ålplan Nissan sätts 1,1 procent av fångade ålyngel ut ovan Ågårdsfors. Nästa utsättningsplats ligger vid Båraryds hållplats där 5,2 procent av ålynglen sätts ut. 55 12. Limnologiska undersökningar Inom ramen för den regionala kalkeffektuppföljningen (RKEU) i Jönköpings län, utförs kontinuerliga bottenfaunaundersökningar och elprovfisken i Moa Sågbäck samt nätprovfisken i Kyrkesjön. I nedre delen av Moa Sågbäck sker elfisken både årligen och i varierande tidsintervall, samt bottenfaunaundersökningar ungefärligen vart tredje år. I Kyrkesjön utförs nätprovfisken vart femte år. De insatser som har gjorts för att förstärka bestånden av flodkräfta inom fiskevårdsområdet har föranlett återkommande uppföljningar av flodkräftbeståndet och de utsättningar som har gjorts. Fokus har legat på Kyrkesjön och Moa Sågbäck, d v s inom de områden som varit föremål för utsättningar. Under 2013 genomfördes även ett kräftprovfiske i Moasjön i inventeringssyfte. Som en del av arbetet med den föreliggande fiskevårdsplanen genomfördes år 2013 standardiserade nätprovfisken i Moasjön och Morgensjön samt en översiktlig makrofytinventering i Moasjön. Tabell 15. Kända limnologiska undersökningar. Undersökning Lokal Tid Motiv* Bottenfauna Moa Sågbäck, Furuhill 1992-2013 RKEU Elprovfiske Moa Sågbäck, uppströms RV 27 1994-2013 RKEU Elprovfiske Moa Sågbäck, strax nedan g:a sågen 1986-2012 RKEU Kräftprovfiske Moa Sågbäck, utloppet 1995-2013 INV Kräftprovfiske Moasjön 2013 INV Kräftprovfiske Kyrkesjön 2000-2013 INV Kräftprovfiske Morgensjön 2000 INV Makrofyter Morgensjön 2013 Fiskevårdsplan Nätprovfiske Kyrkesjön 1973 INV Nätprovfiske Kyrkesjön 1995-2010 RKEU Nätprovfiske Moasjön 2013 Fiskevårdsplan Nätprovfiske Morgensjön 2013 Fiskevårdsplan * RKEU=regional kalkeffektuppföljning, INV=inventering 56 12.1 Bottenfauna Faktaruta. Bottenfauna Bottenfauna avser de djur som lever vid bottnen, främst insektslarver, kräftdjur, maskar, musslor och snäckor. Bottenfaunan är en viktig födoresurs för fisken i sjön, men spelar även en viktig roll i nedbrytningen av organiskt material. En mängd arter är viktiga för bedömning av påverkan av näringsämnen, försurning, giftiga metaller och organiska föroreningar. Undersökningar av bottenfaunan ger en samlad bild av påverkan av olika faktorer under lång tid liksom en bild av påverkan vid före- och eftersituationer. Bottenfaunan i Moa Sågbäck har undersökts ungefärligen var tredje år sedan 1992, inom ramen för Länsstyrelsens kalkeffektuppföljning i Jönköpings län (Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1993, 1996, 2000, 2003, 2007, 2010, 2013). Lokalen för provtagningarna är belägen cirka 500 meter uppströms inflödet i Nissan, d v s 150 meter uppströms väg 26. Ett undantag gjordes vid 2012 års provtagning, som istället skedde 150 meter uppströms väg 27. Vid undersökningarna 1992 och 1995 bedömdes lokalen vara betydligt försurningspåverkad, 1999 och 2002 inget eller obetydligt, samt 2006 till 2012 måttligt försurningspåverkad. Med andra ord uppvisar lokalen en viss försurningspåverkan, trots att kalkning påbörjades 1978. Påverkan av näringsämnen (organisk belastning) har sedan starten bedömts som ingen eller obetydlig. Naturvärdet bedömdes som mycket högt 2002 och 2006, övriga år som allmänt. Det allmänna värdet baserades på att inga sällsynta eller rödlistade arter hittades. Det mycket höga naturvärdet baserades uteslutande på förekomst av flodkräfta (Astacus astacus), som är klassad som starkt hotad. Den senaste undersökningen, genomförd 2012, uppvisade ett måttligt artantal (34) och en måttlig individtäthet. Förekommande artgrupper utgjordes av glattmaskar (Oligochaeta), iglar (Hirudinea), musslor (Bivalvia), kräftdjur (Crustaceae), hoppstjärtar (Collembola), dagsländor (Ephemeroptera), bäcksländor (Plecoptera), skalbaggar (Coleoptera), nattsländor (Trichoptera) och tvåvingar (Diptera). Av försurningskänsliga grupper fanns musslor, iglar och bäckbaggar, varav iglar hade ökat sedan förra undersökningen och även utökats med en ny art. Snäckor saknades helt liksom tidigare år. Inga genuint försurningskänsliga sländarter påträffades men däremot många renvattenarter. Inga flodkräftor (eller andra ovanliga arter) noterades varför naturvärdet sattes till allmänt. Den sammanvägda ekologiska statusen bedömdes vara God, liksom statusen för den enskilda parametern surhet. Parametrarna näringspåverkan och ekologisk kvalitét sattes till Hög status. Klassificeringsskalan indelas i Hög status, God status, Måttlig status, Otillfredsställande status samt Dålig status. För information kring bedömningen av den ekologiska statusen av Moa Sågbäck, med avseende på bl. a bottenfauna, se kapitel 6.1. 57 12.2 Elprovfiske Faktaruta. Standardiserat elprovfiske Standardiserade elprovfisken är en utbredd undersökningsmetod för fisk i rinnande vatten som upplyser om arförekomst, beståndstäthet och åldersstruktur samt ger information om beståndens utveckling över tid. Elprovfiskets betydelse för att undersöka fiskfaunan och påvisa miljöstörningar är avsevärd och metoden utgör ett mycket viktigt undersökningsredskap vid alla verksamheter i rinnande vatten. Som indikatorart inom kalkeffektuppföljningen används i första hand öring eftersom dess levnadssätt och relativt stationära beteende underlättar uppföljningar som ger en bild av artens beståndsutveckling. En fördel är även att öringens lekperiod infaller under hösten vilket innebär att rommen är exponerad för påverkan fram till kläckningen i april-maj. Bedömningen av försurningspåverkan grundas därför vanligen på en sammanvägning av tätheten av öringårsungar och beståndets utveckling över tid. Elprovfiske har genomförts på två lokaler i Moa Sågbäck på sträckan mellan Moasjön och utloppet i Nissan. Moa Sågbäck undersöktes för första gången 1986, då ett elprovfiske utfördes vid den gamla sågen strax nedströms riksväg 26. Ytterligare en elprovfiskelokal, strax uppströms riksväg 27 började undersökas 1994. Båda lokalerna har undersökts regelbundet sedan dess, den senare årligen. Elprovfiske Vid elprovfiskena på de båda lokalerna har abborre, bäcknejonöga, flodkräfta, gädda, lake, mört och öring fångats. Lokalerna undersöks inom ramen för Länsstyrelsens i Jönköpings län regionala kalkeffektuppföljning. Målet med elprovfiskena har primärt varit att få en bild av försurningspåverkan. På följande sida redovisas elprovfiskeresultaten från de båda lokalerna. På den övre lokalen ”Ovan riksväg 27” har öringårsungar saknats i fångsten eller varit fåtaliga, vid flertalet av tillfällena. Avsaknaden av öringårsungar, tillsammans med den negativa trenden, är en indikation på försurningspåverkan. Under senare år har årsungar av öring påträffats 2009, 2010 och 2012 på lokalen, samtidigt som tätheten av äldre öringar stigit tydligt. Detta kan tolkas som att de vattenkemiska förhållandena förbättrats något jämfört med förhållandena i mitten av 2000-talet. Det är inte heller osannolikt att den utläggning av leksten som gjordes i anslutning till elprovfiskelokalen 2009 (se kapitel 14.7) haft betydelse för den ökade öringtätheten. Länsstyrelsen bedömer försurningspåverkan som måttlig utifrån elfiskeresultaten från lokalen (Länsstyrelsen, meddelande 2013:28). På den nedre lokalen, ”Ned gamla sågen”, har ingen föryngring av öring kunnat konstateras sedan 1997. Vid två tillfällen, 1986 och 2000, fångades ingen öring. Även tätheterna av äldre öringar har varit låga vid samtliga elprovfisketillfällen. Resultatet indikerar enligt Länsstyrelsen betydlig försurningspåverkan (Länsstyrelsen, meddelande 2013:28). För information kring bedömningen av den ekologiska statusen av Moa Sågbäck, med avseende på bl. a fisksamhället, se kapitel 6.1. 58 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Skattad täthet (st/100m2) 10 8 0 0+ Linjär (0+) Figur 10. Skattad täthet av öring på lokalen ”Ned gamla sågen”. 59 2013 2012 2011 2010 2009 2008 2007 2006 0+ Linjär (0+) 2005 2004 2003 2002 2001 20 2000 1999 1998 1997 1996 1995 1994 Skattad täthet (st/100m2) 25 Ovan riksväg 27 > 0+ Linjär (> 0+) 15 10 5 0 Figur 9. Skattad täthet av öring på lokalen ”Ovan riksväg 27”. Ned gamla sågen > 0+ Linjär (> 0+) 6 4 2 0 0 12.3 Kräftprovfiske Faktaruta. Standardiserat kräftprovfiske Standardiserade elprovfisken används för att undersöka kräftbestånd i både sjöar och vattendrag, eller i delar av dem. Metoden används för att kvantifiera och beskriva kräftors beståndstäthet, att jämföra kräftpopulationer i olika vatten, att studera förändringar i täthet och storlek hos kräftbestånd över tid eller att följa upp utsättningar av kräfta. Flodkräftan är upptagen på den svenska rödlistan som akut hotad (klass CR) och kräftprovfisken är en mycket betydelsefull undersökningsmetod för att följa de kvarvarande bestånden. Förutom information om kräftbestånden ger resultaten indikationer på försurningspåverkan eftersom kräftor generellt är känsliga för försurning. Efter att stödutsättningar av flodkräfta gjordes 1995 har upprepade kräftprovfisken genomförts i Moa Sågbäck och Kyrkesjön. Samtliga provfisken i Moa Sågbäck har förlagts nedströms Moasjön. Det första provfisket 1995 utfördes som referens före stödutsättningen. Provfisket i Morgensjön genomfördes sommaren 2000, men vidare undersökningar, och utsättningar, ansågs meningslösa eftersom signalkräfta samma år fångades strax nedströms i Smörhultasjön och i Lillån. Länsstyrelsen drar i sina utvärderingar slutsatsen att flodkräftbeståndet i Kyrkesjön är mycket svagt. I Moa Sågbäck ökade beståndet successivt fram till provfisket 2005. Vid påföljande provfisken 2008, 2009 och 2010 fångades inga kräftor, vilket gjorde att Länsstyrelsen i sin utvärdering 2010 antog att kräftpest drabbat beståndet. Sommaren 2013 genomfördes återigen kräftprovfisken i Moa Sågbäck och Kyrkesjön samt, för första gången, i Moasjön. Vid provfisket fångades en flodkräfta i Moa Sågbäck vilket skulle kunna innebära att beståndet aldrig slagits ut alternativt att en återkolonisation från uppströms liggande vatten pågår. Förutsättningarna för en eventuell återkolonisation synes vara goda eftersom beståndet i Moasjön var större än förväntat, med tanke på att bottenmaterialet domineras av mjukbotten. Ingen utvärdering av resultaten finns ännu tillgängliga, men fångstresultaten redovisas i tabell 16 nedan. Tabell 16. Resultat från kräftprovfisken inom Båraryds fiskevårdsområde. Lokal År Mjärdar (st) Fångst Antal (st.) per mjärde Moa Sågbäck 1995 ? 2 ? Moa Sågbäck 1998 50 6 0,12 Moa Sågbäck 2001 48 23 0,48 Moa Sågbäck 2005 40 124 3,10 Moa Sågbäck 2008 40 0 0 Moa Sågbäck 2009 50 0 0 Moa Sågbäck 2010 50 0 0 Moa Sågbäck 2013 40 1 0,025 Kyrkesjön 2000 40 2 0,05 Kyrkesjön 2005 40 4 0,10 Kyrkesjön 2008 40 3 0,08 Kyrkesjön 2013 40 2 0,05 Moasjön 2013 30 15 0,50 Morgensjön 2000 45 0 0 60 12.4 Makrofyter Faktaruta. Makrofyter Makrofyter är makroskopiska (”storvuxna”) vattenväxter som växer i eller nära vattnet. Många arter har förmågan att leva såväl helt under vattenytan som på fuktiga stränder. Andra arter kan enbart existera i en typ av miljö. Makrofyter delas bl. a in i typerna undervattensväxter, övervattensväxter, flytbladsväxter och fritt flytande växter. Inventering av makrofyter ger information om förekommande naturvärden och miljöpåverkan. Genom en övervakning får man en bild av såväl negativa som positiva förändringar, som exempelvis försvinnande av arter och minskad eller ökad eutrofiering. Inga undersökningar av makrofyter i sjöarna eller vattendragen inom Båraryds fiskevårdsområde har genomförts av Länsstyrelsen eller kommunen. I samband med nätprovfisket i Morgensjön år 2013, med bakgrund i föreliggande fiskevårdsplan, utförde undertecknad en översiktlig makrofytinventering av sjön. Vi vill understryka att undersökningen inte på något vis avsåg att vara heltäckande. Vidare gäller att de arter som medtagits, se tabell 17, inte inkluderar strandvegetation som är att betrakta som landlevande, t ex pors (Myrica gale) och blåtåtel (Molinia caerulea). Inventeringen skedde från båt i slutet av augusti i klar väderlek och täckte in hela sjön. Inga noteringar om arternas omfattning gjordes. Äldre uppgifter av det slaget går att läsa i fiskerikonsulenten Birger Ahlmérs beskrivning av Morgensjön (1970). Där uttrycks att övervattensvegetation finns i vissa vikar i norr och söder medan botten- och undervattensvegetation över lag förekommer sparsamt. Arter som indikerar oligotrofa (näringsfattiga) förhållanden i Morgensjön är löktåg (Juncus bulbosus), hårslinga (Myriophyllum alterniflorum) och notblomster (Lobelia dortmanna). Av dessa klassas dessutom notblomster som karaktärsart i näringsfattig miljö. Flotagräs (Sparganium gramineum/friesii) anses vara sällsynt i Jönköpings län med undantag för i Nissansystemet (Carlsson, 2014). Arter som kopplas samman med eutrofa (näringsrika) förhållanden är bladvass (Phragmites australis) och vattenbläddra (Urticularia vulgaris). För bladvass åsyftas dock näringsrika sediment, inte vattnet som sådant. Notblomster Tabell 17. Makrofyter inventerade år 2013 i Morgensjön Art- latinskt namn Art- svenskt namn Art- latinskt namn Art- svenskt namn Carex rostrata Flaskstarr Nuphar lutea Gul näckros Eleocharis palustris Knappsäv Nymphaea alba Vit näckros Equisetum fluviatile Sjöfräken Potamogeton natans Gäddnate Juncus bulbosus Löktåg Phragmites australis Bladvass Lobelia dortmanna Notblomster Schoenoplectus lacustris Sjösäv Lysimachia thyrsiflora Topplösa Sparganium gramineum/friesii Flotagräs Menyanthes trifoliata Vattenklöver Urticularia vulgaris Vattenbläddra Myriophyllum alterniflorum Hårslinga 61 12.5 Nätprovfiske Faktaruta. Standardiserat nätprovfiske och EQR8 Standardiserade nätprovfisken används vid undersökningar av fiskbestånd i sjöar, t ex inom länsstyrelsernas kalkeffektuppföljning eller miljöövervakning. Den standardiserade metodiken avser såväl material som undersökningens utförande, för att i möjligaste mån ge möjlighet att på ett tillfredsställande sätt kunna jämföra tidsserier. Metoden ger information om en mängd parametrar, t ex artsammansättning, relativ abundans hos de enskilda arterna samt arternas längdsammansättning. Med ledning av denna information kan slutsatser dras om t ex miljöstörningar, vattenkemiska förändringar, förekomst av inom- och mellanartskonkurrens, tillväxt och åldersfördelning. Bedömningen av försurningspåverkan görs främst med utgångspunkt i mörtens åldersstruktur och reproduktion, men hänsyn tas även till tidsserier som ger information om förändringar över en viss tidsrymd. Mörtens fortplantning är känslig för försurningspåverkan och störs redan vid pH under 6. Fångas mört under 100 mm, d v s års- eller fjolårsungar, anses försurningspåverkan vara låg. Vid bedömningen av den ekologiska statusen med avseende på fisk, gäller bedömningsgrunderna EQR8 (Ecological Quality Ratio). EQR8 utgår från åtta parametrar, se diagram på följande sida. Som för övriga biologiska kvalitetsfaktorer (se kapitel 6.1) delas klassificeringsskalan in i fem statusklasser: Hög, God, Måttlig, Otillfredsställande och Dålig. Inom ramen för Länsstyrelsens i Jönköpings län kalkeffektuppföljning genomförs nätprovfisken i Kyrkesjön vart femte år. Övriga sjöar inom fiskevårdsområdet, Moasjön och Morgensjön, provfiskades sommaren 2013 som en del i utarbetandet av föreliggande fiskevårdsplan, med motivet att få en bild av artsammansättning och beståndsstruktur. Inga nätprovfisken hade innan dess utförts i Moasjön och Morgensjön. Nätprovfiske Nätprovfisken har även gjorts i Nässjön som ingår i Moa Sågbäcks vattensystem, vars vattenkvalitet påverkar vattenkemin nedströms. I Nässjön har försurningen slagit ut beståndet av mört och allvarlig syrebrist uppges ha drabbat sjön vintern 1996. Vid det senaste nätprovfisket 2000 var fångsten obetydlig och utgjordes endast av tre abborrar och två gäddor. Med hänsyn till att Nässjön ligger utanför Båraryds fiskevårdsområde görs ingen närmare redogörelse av provfiskeresultaten. 12.5.1 Kyrkesjön Provfisket 1973 Det första nätprovfisket utfördes 1973 av medlemmar i Båraryds fiskevårdsförening. Provfisket utfördes enligt en äldre metodik och med en annan typ av provfiskenät, så kallade biologiska länkar. Resultatet kan därför inte användas i en jämförelse med senare provfisken, men ger intressant information om fisksamhällets sammansättning i Kyrkesjön före kalkstarten. Emellertid är informationen om fångstresultatet begränsad och inskränker sig till uppgifter som redovisas i provfiskerapporten från 1995 (Länsstyrelsen, Meddelande 1997:32:1). Vid nätprovfisket fångades abborre, gädda och mört, där abborre var den klart dominerande arten. Ingen längdfördelning finns tillgänglig vilket försvårar en utvärdering av försurningspåverkan. Medelvikten hos mörten är dock hög, vilket tyder på en skev åldersstruktur. Det är därför sannolikt att reproduktionen inte fungerade. 62 Antal per nät Abborre Vikt per nät Gädda Mört Abborre Gädda Mört 1100 14,0 810 7,2 120 0,3 1973 1973 Figur 11. Fångst per ansträngning vid provfisket 1973 i Kyrkesjön. Provfisket 1995 Länsstyrelsen genomförde 1995 ett nätprovfiske i Kyrkesjön med syfte att undersöka effekterna av kalkningen. Liksom 1973 genomfördes provfisket 1995 med en äldre typ av översiktsnät, Drottningholm 14, vilket medför att det inte är jämförbart med senare provfisken. Vid provfisket fångades sex fiskarter, abborre, braxen, gädda, mört, siklöja och sutare. Abborre var den enskilt dominerande fiskarten i Kyrkesjön, både vad gäller antal och biomassa. Sammantaget utgör karpfisk, braxen, mört och sutare, drygt halva (53 %) av fångstbiomassan. Längdfrekvensdiagrammen för abborre och mört visar att rekryteringen fungerar. Ettåriga individer av båda arterna förekommer i relativt gott antal. En fungerande reproduktion tillsammans med att mörtens medelvikt är cirka 22 gram, indikerar att försurningspåverkan har varit liten. Antal per nät Abborre Braxen Gädda Mört Vikt per nät Siklöja Sutare Abborre 7,53 Braxen Gädda Mört Siklöja Sutare 293,4 5,40 183,1 121,5 2,53 107,0 60,1 0,13 0,07 0,07 5,1 1995 1995 Figur 12. Fångst per ansträngning vid provfisket 1973 i Kyrkesjön. 63 Standardiserade provfisken 2000 - 2010 Standardiserade nätprovfisken har genomförts i Kyrkesjön åren 2000, 2005 och 2010. Nätprovfiskena har följt den standardiserade metodik som finns beskriven i ”Undersökningstyp Provfiske i sjöar, vers 1:2, 010820” (se www.havochvatten.se). Vid provfiskena har inga pelagiska nät använts. Vid det senaste nätprovfisket, 2010, var abborre den antalsmässigt dominerande fiskarten (ca 71 %). Däremot utgjorde karpfisk sammantaget större delen av fångstbiomassan (ca 63 %). Fångsten per nät har minskat mellan 2000 och 2010 samtidigt som medelvikten hos abborre och mört har ökat. Görs en jämförelse med resultatet från 1995 är förändringen än mer påtaglig. Medelvikten hos mörten har ökat från cirka 22 gram vid provfisket 1995 till cirka 111 gram vid provfisket 2010. Rekrytering sker hos både mört och abborre, men antalet ettåriga mörtar är lågt. Länsstyrelsens åldersanalys av mört visar att flera årsklasser saknas i fångsten (Länsstyrelsen, meddelande 2013:28). Den dåliga rekryteringen av mört, avsaknaden av flera årsklasser av mört och den negativa beståndsutvecklingen, tyder på att Kyrkesjön är påverkad av försurning. Med utgångspunkt i provfiskeresultatet bedöms fiskfaunans status sammantaget som God i Kyrkesjön. En parameter, det relativa antalet inhemska arter, visar dock otillfredsställande status. Antal per nät Abborre Braxen 8,00 Gädda Vikt per nät Mört Siklöja Sutare Abborre Braxen Gädda Mört Siklöja Sutare 7,63 241,2 6,13 206,5 178,3 176,1 188,0 119,8 2,19 1,94 69,5 72,4 1,69 0,75 94,4 50,9 0,81 0,31 2000 0,06 0,06 2005 2,4 2010 2000 2005 2010 Figur 13. Fångst per ansträngning i bottennäten vid provfiskena 1995, 2000, 2005 och 2010 i Kyrkesjön. 5 1,00 Jämförvärde 0,80 0,75 0,80 0,64 3 0,52 2 0,47 0,35 0,32 0,60 0,40 0,15 Medel Kvot abborre/karpfisk Andel potentiellt fiskätande abborre Medelvikt i totala fångsten Relativ biomassa av inhemska arter 0,00 Artdiversitet: Simpsons D (vikt) 0 Artdiversitet: Simpsons D (antal) 0,20 Antal inhemska arter 1 Relativt antal av inhemska arter Klass 0,71 Jämförvärde 4 Figur 14. Ekologisk status 2010 i Kyrkesjön. Blå=hög status, grön=god status, gul=måttlig status, orange= otillfredsställande status och röd= dålig status. 64 12.5.2 Morgensjön Nätprovfisket i Morgensjön följde den standardiserade metodiken som finns beskriven i ”Undersökningstyp Provfiske i sjöar, vers 1:2, 010820” (se www.havochvatten.se). Vid provfisket fångades abborre, mört och gädda. Fiskbeståndet dominerades av abborre med cirka 57 procent av antalet fångade individer och cirka 52 procent av fångstbiomassan. Provfisket visade att fortplantningen hos både mört och abborre fungerar. Ingen åldersanalys gjordes av fångsten, men att döma av längdfördelningen saknades inga årsklasser i fångsten. Resultatet indikerar att försurningspåverkan har varit låg i Morgensjön. Nästan samtliga parametrar som belyser fiskfaunans status (EQR8) visade på Hög eller God status. Undantaget är parametern för det relativa antalet av inhemska arter per nät, som var högre än förväntat. Ett högt relativt antal individer per nät indikerar näringspåverkan. Det finns emellertid inga andra tecken på att sjön skulle vara näringsbelastad. Sammantaget bedöms statusen som God. Antal per nät Abborre Vikt per nät Gädda Mört Abborre Gädda Mört 24,23 632,1 17,85 384,8 194,8 0,31 2013 2013 Figur 15. Fångst per ansträngning i Morgensjön. 0,98 5 1,00 Jämförvärde 0,95 0,82 4 0,80 Klass 3 0,60 0,51 0,60 0,61 0,44 2 0,40 0,27 1 0,20 Medel Kvot abborre/karpfisk Andel potentiellt fiskätande abborre Medelvikt i totala fångsten Relativt antal av inhemska arter Relativ biomassa av inhemska arter Artdiversitet: Simpsons D (vikt) Artdiversitet: Simpsons D (antal) 0,00 Antal inhemska arter 0 Jämförvärde 0,65 Figur 16. Ekologisk status i Morgensjön. Blå=hög status, grön=god status, gul=måttlig status, orange= otillfredsställande status och röd= dålig status. 65 12.5.3 Moasjön Nätprovfisket i Moasjön genomfördes med fyra bottennät och betecknas som ett inventeringsfiske. Tillvägagångssättet finns beskrivet i ”Undersökningstyp Provfiske i sjöar, vers 1:2, 010820” (se www.havochvatten.se). I Moasjön fångades abborre, mört och braxen. Mörten utgjorde cirka 60 procent av antalet individer och cirka 47 procent av biomassan. Dominans av karpfisk tyder på att Moasjön är näringspåverkad, möjligen som en följd av en relativt hög markanvändningsintensitet kring sjön och längs Moa Sågbäck uppströms Moasjön (se kapitel 13.9). Den sjösänkning som ägde rum 1939 kan även ha bidragit till att frigöra näringsämnen som tidigare varit bundna i sedimenten. Både årsungar och ettåriga mörtar fångades i Moasjön, liksom ett stort antal årsungar av abborre, vilket visar att reproduktionen fungerat väl de senaste två åren. Ett glapp i längdfrekvensdiagrammet 95-105 mm, kan innebära att någon yttre störning har påverkat reproduktionen för två år sedan. I Moasjön påvisar två parametrar dålig ekologisk status, dels det relativa antalet av inhemska arter per nät, dels medelvikten i totala fångsten. Den erhållna fångsten, beräknat per nät, är högre än förväntat medan medelvikten i totala fångsten är lägre än förväntat. Avvikelserna indikerar i båda fallen näringspåverkan. Antal per nät Abborre Vikt per nät Braxen Mört Abborre Braxen Mört 58,25 519,8 378,8 34,00 207,5 4,75 2013 2013 Figur 17. Fångst per ansträngning i Moasjön. 4 0,74 0,78 0,80 0,72 0,63 3 Klass 1,00 Jämförvärde 0,91 0,53 2 0,60 0,40 0,41 1 0,20 0,04 0,01 Medel Kvot abborre/karpfisk 0,00 Andel potentiellt fiskätande abborre Medelvikt i totala fångsten Relativt antal av inhemska arter Relativ biomassa av inhemska arter Artdiversitet: Simpsons D (vikt) Artdiversitet: Simpsons D (antal) Antal inhemska arter 0 Jämförvärde 5 Figur 18. Ekologisk status i Moasjön. Blå=hög status, grön=god status, gul=måttlig status, orange= otillfredsställande status och röd= dålig status. 66 13. Motstående intressen, yttre påverkan och följdeffekter 13.1 Försurning Försurningens orsaker Försurningen kan vara orsakad av naturliga processer eller av människans aktiviteter. Naturligt tillförs vätejoner från växternas näringsupptag samt genom nedbrytning av humusämnen (Naturvårdsverket, Rapport 6449). Den främsta orsaken till den omfattande försurningen i delar av Sverige är antropogena (orsakade av människor) utsläpp av försurande ämnen, främst olika svavelföreningar, men i viss utsträckning även kväve. Utsläppen av svavel förorsakas i första hand genom förbränning av fossila bränslen såsom kol, olja och naturgas. Kvävets roll i försurningen är mera komplex. Kväve släpps som kväveoxider ut i atmosfären vid all typ av förbränning, men tillförs även i form av ammoniak från djurhållning. Kvävet omvandlas i atmosfären och försurar nederbörden på samma sätt som svavel. Vegetationen tar upp större delen av kvävet och neutraliserar den syra som frigörs i atmosfären. Kväve bidrar därför bara till försurning i ett läge där vegetationen inte förmår att ta upp mera kväve, s.k. kvävemättnad. Endast i sydvästra Sverige finns områden där kväve bidrar signifikant till försurningen. Indirekt kan dock kvävets gödande effekt bidra till försurning via en ökad tillväxt av skog. Vid trädens upptag av näringsämnen avges vätejoner vilket innebär att trädens tillväxt försurar marken. När barr, grenar och stammar dör och bryts ned frigörs en stor del av näringsämnena varvid pH-värdet i marken återställs. Uttag av skogsråvara, d v s avverkning, innebär därför att den försurande effekten av trädens tillväxt består (Naturvårdsverket, Rapport 6449). De näringsfattiga moränmarker som dominerar markområdena längs Nissan är svårvittade och tillförseln av buffrande joner är liten. Jordarternas allmänt sett dåliga buffringsegenskaper har lett till att Nissans avrinningsområde i Jönköpings län är hårt drabbat av försurning. Försurningsskador på fiskfaunan uppstod i många sjöar och vattendrag redan på ett tidigt stadium, sannolikt även i de sjöar och vattendrag som idag ingår i Båraryds fiskevårds område. Kalkningsverksamheten Länsstyrelsen i Jönköpings län undersökte totalt 274 sjöar i länet under tiden 25-28 april 1977 med avsikten att studera pH-situationen under vårfloden. För att vidare utreda frågorna om försurning tillsatte Länsstyrelsen i juni samma år en arbetsgrupp, med representanter från myndigheter, kommuner, fiskevattenägare och fritidsfisket. Uppföljande undersökningar hösten 1977 utmynnade i en utredning och förslag till åtgärder, bl. a en lista med totalt 31 sjöar som angavs som särskilt prioriterade. En av de sjöar som undersöktes inom projektet var Kyrkesjön, men situationen bedömdes inte vara så allvarlig att sjön sattes upp på prioriteringslistan för kalkningsåtgärder (Länsstyrelsen i Jönköpings län, Försurningsläget i Jönköpings läns sjöar 1977). De två mätningar som gjordes 1977 (26 april och 1 juni) påvisade vid båda tillfällena, ett pH på 5,6, d v s tillräckligt lågt för att orsaka allvarliga reproduktionsstörningar hos bl. a mört. Eftersom inga kalkningsåtgärder planerades från Länsstyrelsen i Jönköpings län eller Gislaveds kommun, tog Båraryds fiskevårdsförening vid årsstämman 1978 beslut om att i egen regi kalka områdets sjöar. Kalkstensmjöl beställdes samma vår från Lantmännen, totalt 20 260 kilo (Lantmännen, 1978). Den första leveransen, på 4 500 kilo, skedde den 14 april och påföljande leverans, på 15 760 kilo, gjordes 24 april. Merparten av kalken spreds i Morgensjön, men en mindre del tillfördes Kyrkesjön. Kalkningen av sjöarna, som initierades och utfördes av Båraryds fiskevårdsförening, stöddes ekonomiskt av Gislaveds kommun. Kalkningen fortsatte i föreningens regi fram till 1983, men uteblev 1984, på grund av att Gislaveds kommun inte uppfyllde löfte om kalkning. Metoder som användes av föreningen var spridning på is och spridning i tillrinnande bäckar. 67 Gislaveds kommun övertog 1984 rollen som huvudman för kalkningen av sjöarna inom Båraryds fiskevårdsområde. En ansökan om statsbidrag till kalkning av sjöar skickades in till Länsstyrelsen den 27 september 1984 (Länsstyrelsen dnr 11.186-1678-84). Motiven som angavs för kalkning var fisket i sjöarna samt att det finns en kommunal badplats i Kyrkesjön. Länsstyrelsen tog den 28 januari och den 4 februari 1985 beslut om statsbidrag för kalkning av Kyrkesjön m.fl. sjöar (dnr 11.186-1875-84) respektive Morgonsjön (dnr 11.186-1675-84). Samma år, den 15 oktober, kalkades Kyrkesjön, Moasjön och Nässjön inom Moa Sågbäcks avrinningsområde samt Morgensjön inom Lillåns avrinningsområde. 1992 tillkom kalkning av Bondaryds gölar, som avvattnas ned till Kyrkesjön. Frånsett Moasjön, som kalkades sista gången den 13 januari 2000, fortgår kalkningsverksamheten i övriga sjöar. Kalkningen görs numera på årlig basis, i Kyrkesjön sedan 1996, i Morgensjön och Bondarydsgölarna sedan 2000, samt i Nässjön sedan 2006. Enligt den nu gällande kalkplanen kommer kalkningen under kommande år att utföras enligt nedanstående tabell 18. I åtgärdsplanerna för båda områdena anges att pH skulle sjunka under 5,0 om kalkningen upphörde (Länsstyrelsen, Meddelande 2013:28). Sjöarna inom Moa Sågbäcks avrinningsområde ingår i Länsstyrelsens Åtgärdsområde 036 Moa Sågbäck medan Morgensjön ingår i Åtgärdsområde 043 Lillån. Motiven för kalkningen i åtgärdsområdena framgår av nedanstående tabell 19 (Länsstyrelsen, Meddelande 2013:28). Tabell 18. Kalkmängder i sjöar som berör Båraryds fiskevårdsområde (Länsstyrelsen, meddelande 2013:28). Sjö Kalkmängd (ton) Metod 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 Bondaryds gölar 2 2 2 2 2 2 4 4 4 4 4 Flyg Kyrkesjön 32 32 27 27 27 27 18 18 18 18 18 Båt - 3 3 3 3 3 8 8 8 8 8 Flyg 16 24 16 16 16 16 16 16 16 16 16 Båt Nässjön Morgensjön Tabell 19. Motiv för kalkningsverksamheten (Länsstyrelsen, meddelande 2013:28). Målområde Motiv Kemiskt mål (pH) Moa Sågbäck nedströms Moasjön Regionalt särskilt värdefull natur, regionalt särskilt värdefullt fiskevatten, flodkräfta, strömstationär öring, lake 6,0 Moasjön Upplåtet fritidsfiske 6,0 Moa Sågbäck nedströms Kyrkesjön Regionalt särskilt värdefull natur, strömstationär öring 5,6 Kyrkesjön Flodkräfta, upplåtet fritidsfiske 6,0 Morgensjön Upplåtet fritidsfiske 6,0 Läget i Båraryds fiskevårdsområde Exakt när pH sjönk under en kritisk gräns för fiskens reproduktion i vattnen inom Båraryds fiskevårdsområde är okänt, men störningar bör ha uppstått senast under 1960-talet. I verksamhetsöversikten som Båraryds fiskevårdsförening sände till Birger Ahlmér 1976 (anställd vid Lantbruksnämnden i Jönköpings län) anges att all småmört försvunnit i Morgensjön. I verksamhetsöversikten från 1979 anges att ”mörten är på utgående” i Morgensjön. De lägsta kända pH-värdena noterades vid en mätning 1967, då pH bestämdes till 5,2 i Morgensjön och 5,4 i Kyrkesjön. Samma värden mättes upp i Morgensjön vid ytterligare två tillfällen, åren 1978 och 1981, och i Kyrkesjön upprepades pH 5,4 vid 1978 års provtagning, d v s samma år som kalkningen av sjöarna startade. Innan kalkningen inleddes hade försurningen allvarligt skadat fiskbestånden i sjöar och vattendrag i området. I Moa Sågbäck försvann elritsan och i Nässjön slogs mörtbeståndet ut. Beståndet av flodkräfta minskade kraftigt, men ett restbestånd överlevde. I Lillån ledde försurningen till att beståndet av flodkräfta slogs ut, att elritsan 68 försvann från större delen av vattendraget samt att öringbeståndet minskade (Länsstyrelsen, Meddelande 2013:28; Meddelande 2010:18; Johansson, 2007). Sedan kalkningen startade 1978 har vattenkemin återhämtat sig och ligger numera på en stabil nivå i Moa Sågbäck och Kyrkesjön. I Morgensjön har pH vid ett mindre antal tillfällen varit lägre än det kemiska målet, medan situationen tycks vara allvarligare i Nässjön med ett pH som frekvent understiger 6,0. Det senaste nätprovfisket i Kyrkesjön visade på en dominans av äldre mörtar, en mycket låg förekomst av ettåriga individer och avsaknad av flera årskullar, d v s indikationer på försurningspåverkan. Det går med ledning av detta inte att utesluta att Kyrkesjön fortfarande påverkas negativt av försurning. Sommaren 2013 genomfördes provfisken i Morgensjön och Moasjön som i båda fallen visade god förekomst av yngre mörtar. Följdeffekter av försurningspåverkan Som tidigare nämnt, störs fiskens reproduktionsförmåga i samband med ökande försurningspåverkan. Hos försurningskänsliga arter som mört och elritsa störs reproduktionen redan vid pH 6 och slås ut helt vid pH kring 5,5. Andra arter som t ex öring, abborre och gädda är tåligare och reproduktionen hos dessa slås ut först då pH understiger 5. Öringrommen är emellertid exponerad under lång tid från det att leken äger rum i oktober till kläckningen sker i månadsskifter april-maj, vilket påverkar överlevnaden. Även kräftor och flera arter av bottenfauna är mycket känsliga för försurning. De känsligaste perioderna är rom- och yngelfaserna medan äldre individer har en större motståndskraft. Försurningsskador yttrar sig därför ofta med ett allt äldre bestånd, för att till sist helt dö ut (Degerman et al, 1998). Ofta är känsligheten emellertid beroende av andra vattenkemiska parametrar. Exempelvis kan kalcium, natrium och humusämnen gynna överlevnaden under vissa betingelser, medan förekomsten av framförallt aluminium har motsatt effekt (Degerman et al, 1998). Dödligheten hos fisk och annan fauna i sötvatten kan i första hand relateras till följande orsaker: 1. Den faktor som anses vara av störst betydelse för dödligheten är påverkan på jonbytesförmågan, d v s förmågan att ta upp och avge joner. Djur som lever i sötvatten reglerar aktivt kroppens innehåll av vatten och joner, exempelvis natrium, klorid och kalcium. Orsaken är att sötvatten har betydligt lägre koncentration av salter (joner) än djuren. Detta leder till att djuren ständigt förlorar joner via hud och gälar samtidigt som vatten läcker in. För att kompensera detta sker ett aktivt upptag av joner, vilket kräver energi. Sänkningen av pH-värdet medför både en ökad förlust av joner och ett försämrat upptag. (Naturvårdsverket, Rapport 6449). 2. Rommen är mest känslig för ett lågt pH, medan yngel och vuxen fisk är känsligast för aluminium. Om pHvärdet blir för lågt i ägget inaktiveras ett enzym som har till uppgift att bryta ner äggskalet. Detta resulterar i att rommen inte kläcks (Naturvårdsverket, Rapport 6449). 3. Fisk kan vid mera omfattande försurning drabbas av järn- eller aluminiumförgiftning som orsakar slemavlagringar på gälarna, vilket resulterar i en försämrad syreupptagnings- och jonbytesförmåga. Tabell 20. Olika fiskarters försurningskänslighet. Art Reproduktion Lektid Saknas (pH) Störd (pH) Abborre <5 5-5,4 Vår Gädda <5 5-5,4 Vår Öring <5 5-5,4 Höst Braxen 5-5,4 5,5-5,9 Vår Mört 5,5-5,9 <6 Vår Siklöja 5-5,4 5,5-5,9 Höst Elritsa 5,5-5,9 <6 Försommar 69 13.2 Vandringshinder Inventeringar av vandringshinder i Moa Sågbäck har företagits vid flera tillfällen. Den första, begränsade, kartläggningen genomfördes av Länsstyrelsen i Jönköpings län 1986 och påvisade två partiella vandringshinder för öring, dels Moa såg i nedre delen av bäcken, dels resterna av en såg strax uppströms riksväg 27. 1995 genomfördes en utökad kartering, en så kallad biotopkartering, som förutom vandringshinder även omfattade bl. a vattenbiotoper och bäckens strandzon (se kapitel 7.2). Karteringen gjordes på sträckan mellan Nässjön och Nissan. Vattendragssträckan mellan Kyrkesjön och sammanflödet med bäcken från Nässjön karterades inte. Utöver de två vandringshinder som redan var kända sedan 1986 noterades ytterligare tre partiella hinder vid karteringen. Det gällde trumman under riksväg 27, en ålkista mellan Moasjön och riksväg 27 samt trumman under Våthultsvägen. Notera att både trumman under riksväg 27 och dammen uppströms riksväg 27 bedömdes som definitiva hinder för mört. På uppdrag av Gislaveds kommun utförde Emåförbundet år 2007 en biotopvårdsplan för Moa Sågbäck, omfattande sträckan mellan Kyrkesjön och Nissan. I planen nämns de redan kända vandringshindren Moa Såg, trumman under riksväg 27 och trumman under Våthultsvägen. Två av de vandringshinder som noterades vid karteringen 1995 har utgått, d v s sågresterna uppströms riksväg 27 och ålkistan mellan Moasjön och riksväg 27. Mellan Kyrkesjön och sammanflödet med bäcken från Nässjön noterades tre definitiva vandringshinder, en äldre hjulkvarn strax nedströms riksväg 27, trumman under riksväg 27 samt den gamla kraftstationen nedströms Kyrkesjön. Trummor under Våthultsvägen Tabell 21. Kvarvarande vandringshinder i Moa Sågbäck mellan Kyrkesjön och Nissan. Benämning Användning Kommentar Tidigare Idag Såg Ingen Riksväg 27 nedre - Trumma Partiellt hinder för öring och definitivt hinder för mört Våthultsvägen - Trumma Svårpasserbart hinder för öring Hjulkvarn Ingen Definitivt vandringshinder - Trumma Definitivt vandringshinder Kraftverk Reglerdamm Definitivt vandringshinder Moa såg Kvarn nedan Riksväg 27 övre Riksväg 27 övre Kraftverksdamm vid Kyrkesjön Partiellt hinder för öring och mört Följdeffekter av anläggande av vandringshinder Anläggande av dammar leder till en fragmentering av vattendragen som inskränker de reproduktionsområden som kan användas av uppvandrande lekfisk, till de sträckor som finns nedströms vandringshindren. Även för strömlevande fiskbestånd riskerar en begränsning av vandringsmöjligheterna att påtagligt minska förutsättningarna för beståndets/artens fortsatta existens. Detta i första hand genom att lek- och uppväxtområden skiljs från födosöksområden. En uppdelning av ett vattendrag i mindre delar kan därför medföra en total utslagning av fiskbestånden mellan vandringshindren, eller en genetisk utarmning hos beståndet. Är vattendraget dessutom påverkat av yttre störningar, som t ex försurning, ökar risken avsevärt för att arter eller bestånd helt slås ut. 70 Förutom att hindra fiskens vandringar har dammar en indämningseffekt på uppströms liggande strömsträckor. Detta kan få negativa följder genom att reproduktionsområden för strömlevande arter som öring förstörs. En damm utgör samtidigt ett lämpligt habitat för rovlevande fisk, t ex gädda. Det bör framhållas att fragmentering av vattendrag även kan leda till negativ påverkan på andra djurgrupper, t ex evertebrater, och därmed på den biologiska mångfalden som helhet. Flera teorier har framlagts som orsaker till evertebraters behov av migration (förflyttning) i vattendrag. Som exempel kan nämnas sök efter föda och habitat, hög populationstäthet, fortplantning, kompensation av nedströmsdrift, återkolonisation m.m. 13.3 Reglering Kyrkesjöns vattennivå reglerades under den period kraftverket var i drift, d v s mellan 1918 och 1948. Möjligen har reglering även skett tidigare eftersom det har legat en hjulkvarn där kraftverksdammen ligger idag. Ingen aktiv reglering bedrivs numera vid dammen utan vattennivån i Kyrkesjön regleras naturligt av dammens överfall. Enligt Rune Johansson, Båraryds hembygdsförening, var vattennivån ofta låg i Kyrkesjön under sommaren, vilket indikerar att differensen mellan sänkningsgräns och dämningsDammen nedan Kyrkesjön gräns var betydande. Rune nämner även att leveranserna av el begränsades till morgon och kväll, men el kunde även levereras vid speciella tillfällen, t ex vid tröskning, dock endast mot beställning. Detta indikerar att avsänkningen skedde långsamt, men både den faktiska avsänkningshastigheten och regleramplituden är okända. Följdeffekter av vattenreglering Reglering av vatten för kraftverksändamål innebär en påfrestning både på det uppströms liggande lugnvattnet och vattendraget nedströms kraftverket. Fluktuerande vattennivåer påverkar i stor utsträckning fauna och flora i båda miljöerna, men leder även till vattenkemiska förändringar, i synnerhet vad gäller näringsstatusen. Av stor betydelse är hur regleringen bedrivs, t ex huruvida sänkningen av sjöarnas vattenyta sker snabbt eller långsamt. Skadorna på fiskfaunan i sjöarna blir störst då avsänkningen är snabb, så kallad korttidsreglering, särskilt om sänkningen sker under eller strax efter fiskens lekperiod. Korttidsreglering ökar även risken för bestående skador på kräftbestånd och bottenfaunasamhället. Trots detta kan en positiv effekt uppstå de närmaste åren efter att regleringen inletts, eftersom upprepade vattenståndsvariationer medför att näringspartiklar från den nya stranden sköljs ur och ”göder” sjön, den så kallade dämningseffekten. Efter några få år är stranden utarmad och sjön kan bli näringsfattigare än tidigare, vilket i sin tur leder till att produktionen minskar. Tabell 22. Ett urval negativa effekter i sjöar och vattendrag (Renöfält m fl, 2013). Uppströms liggande lugnvatten Nedströms liggande vattendrag Ökad erosion Torrläggning Utarmning av de produktiva grundområdena Försämrad utspolning av sediment påverkar lekområde Förändrad artsammansättning i strandzonen Minskad produktion Homogenisering av habitat Utslagning av arter Försämrad vattenkvalitet Försämrad tillväxt hos fisk 71 13.4 Sjösänkningar Moasjön har sänkts vid minst ett tillfälle, sannolikt 1939, men det finns uppgifter om att en sjösänkning ägde rum även på 1950-talet (Våge Svenningsson; Jan-Eric Johansson). Den senare sänkningen måste i så fall ha utförts i början av 1950-talet eftersom den ekonomiska kartan från 1953 visar att sjön är sänkt. Ytterligare historiskt kartmaterial saknas från tiden för sjösänkningen och kartan som var gällande innan 1953, generalstabskartan från 1874, visar att ingen sänkning har gjorts (Lantmäteriet). Sannolikt ägde en tillfällig sjösänkning rum i samband med anläggandet av kraftverket vid Kyrkesjön 1918. Enligt Kenneth Olsson, fiskerättsägare vid Kyrkesjön, sänktes sjön tillfälligt cirka 1,5 meter. Huruvida dammens nuvarande överfall representerar den ursprungliga medelvattenytan är okänt. Likaså är det okänt om sjöns nuvarande ytmässiga utbredning skiljer sig gentemot de ursprungliga förhållandena. Följdeffekter av sjösänkningar En sjösänkning leder till genomgripande förändringar för sjöns ekosystem och vattenkemiska förhållanden. För fiskbeståndet innebär en sjösänkning initialt att delar av fiskens gamla lekområden försvinner, vilket får negativa konsekvenser för rekryteringen hos flera arter. En sjösänkning innebär även att sjöns karaktär homogeniseras när variationen av olika habitat minskar. Som exempel kommer de tidigare sedimentationsbottnarna närmare vattenytan och erosionszonen i strandområdet försvinner. När bottenstrukturen förändras mot en större andel mjukbottnar förändras förutsättningarna för många arter. Vissa arter gynnas, medan andra missgynnas, t ex kräftor. En utbredning av näringsrika mjukbottnar kan även få till följd att arter såsom bladvass och näckrosor tillväxer kraftigt, vilket i sin tur kan leda till att lekområden förstörs eller skadas, i synnerhet för gädda. 13.5 Fysisk påverkan på vattendrag Påverkansgraden till följd av omgrävning, rätning och rensning är omfattande i Moa Sågbäck. Ingreppen har på ett allvarligt sätt påverkat de ursprungliga biotoperna, och starkt begränsat förutsättningarna för fisk och kräftor att utnyttja sträckorna som reproduktionsområden eller uppehållsplatser. Nedströms Moasjön skedde omgrävningar längs cirka 500 till 600 meter av bäcken i samband med sänkningen av Moasjön. Längs sträckan finns upplagda vallar av uppgrävt material. Bottnen är idag mycket slät och består av sand med inslag av sten och grus (Johansson, 2007). Omgrävning nedan Moasjön Enligt den naturvärdesbedömning som utarbetats för Moa Sågbäck (Länsstyrelsen, Meddelande 2005:18), har rensningsåtgärder i varierande omfattning genomförts på cirka nio procent av vattendragets sträckning (se kapitel 7.2). Notera dock att denna siffra avser sträckan mellan Nässjön och Nissan. Den biotopvårdsplan som utfördes av Peter Johansson vid Emåförbundet bidrar med ytterligare kunskap om rensningsgraden i Moa Sågbäck. Sträckan mellan Moasjön upp till sammanflödet med bäcken från Nässjön anges vara rensade. Efter att bäcken delat sig är bäcken kanaliserad längs de uppodlade sträckorna. Nedströms den gamla hjulkvarnen är bäcken försiktigt rensad. Till skillnad mot Moa Sågbäck är kunskapen om påverkansgraden i Lillån inom Båraryds fiskevårdsområde limiterad. Enligt Länsstyrelsens naturvärdesbedömning av Lillån utgörs dock sträckan närmast nedströms Morgensjön av en potentiell limnisk nyckelbiotop, vilket indikerar att påverkansgraden är liten (Länsstyrelsen, 2005). 72 Följdeffekter av fysisk påverkan Rensning, d v s borttagande av block, stenar och död ved, genomfördes för att öka effektiviteten hos sågar och kvarnar, men begränsades ofta till de sträckor som låg omedelbart nedströms dammarna. Undantaget är rensning som utfördes i samband med timmerflottning, ingrepp som kunde ha en mera allmän påverkan på strömsträckorna i vattendragen. Vid större ingrepp, såsom omgrävning och rätning, ändrades vattendragets lopp och djup, ofta för att öka de tillgängliga arealerna för skogs- och åkerbruk. Vanligen kombinerades ingreppen med utdikningar av vattendragens vattensjuka närområden. Fysiska ingrepp av den här karaktären innebär att den naturliga hydrologiska balansen rubbas. Vid nederbörd transporteras vattnet effektivt undan, men vid torka sjunker vattennivåerna i vattendragen till mycket låga nivåer eller så torkar de helt ut. Korta högflödestoppar följs av extrema lågvatten. Problematiken är starkt kopplad till försurning och tillförsel av gödande och grumlande ämnen som berörs utförligare i kapitel 13.6. Bortrensning av block, stenar och död ved får direkta effekter på vattendragets fauna. Rensningen skapar mera likartade, homogena biotoper i vattendraget vilket allmänt sett försämrar livsbetingelserna för både fisk, kräftor och andra evertebrater. Färre ståndplatser, sämre lekmöjligheter och mindre födounderlag medför att populationerna minskar. 13.6 Kvicksilver Moa Sågbäck bedöms ha miljöproblem i klassen miljögifter på grund av halter av kvicksilver i fisk över gällande gränsvärden (VISS). Den kemiska statusen medräknat kvicksilver är därför inte godkänd (se kapitel 6.2). Även om inga mätningar är gjorda så bedöms kvicksilver kunna vara ett miljöproblem då bakgrundshalterna i regionen oftast ligger över gränsvärdet. Sverige har i många områden naturligt höga bakgrundshalter av kvicksilver. Gränsvärdet för kvicksilver i biota (djurvävnad) är 20 µg/kg (mikrogram kvicksilver per kilo), d v s 0,20 mg/kg. Detta värde tar även hänsyn till risk för effekter på organismer högre upp i näringskedjan och bedöms överskridas i samtliga ytvattenförekomster i hela landet. Gränsvärdet anges i Europaparlamentets och Rådets direktiv (2008/105/EG). WHO/FAOs (World Health Organization/Food and Agriculture Organization) gränsvärde är däremot 0,5 mg/kg. I t ex gädda som säljs är det gemensamma gränsvärdet inom EU 1,0 mg Hg/kg. I sammanhanget kan nämnas att Livsmedelsverket rekommenderar att arter som abborre, gädda, gös och lake inte äts mer än en gång per vecka (www.livsmedelsverket.se). Enligt Vattenmyndighetens bedömning medför framför allt de naturliga förutsättningarna, att det inte under överskådlig tid bedöms vara möjligt att sänka de nuvarande kvicksilverhalterna i svenska ytvattenförekomster. Det saknas dessutom tekniskt möjliga och ekonomiskt acceptabla åtgärder för att åstadkomma detta. Det har därför beslutats om ett generellt undantag för samtliga vattenförekomster i hela landet, i form av ett mindre strängt kvalitetskrav för kvicksilver och kvicksilverföreningar. Yttre orsaker till förhöjda kvicksilverhalter Kvicksilver är en tungmetall som har använts i många olika sammanhang, som betningsmedel i utsäde, i pappersmassa, som konserveringsmedel i mediciner, i amalgam till tandfyllningar, i termometrar m.m. Under lång tid har utsläpp av kvicksilver skett både i Sverige och utomlands. Den främsta anledningen till varför kvicksilverhalterna är förhöjda, är för höga halter i luftnedfall. Kvicksilvret deponeras från luften och ansamlas och lagras i marken under lång tid. Ombildning sker genom biologisk nedbrytning (metylering) till metylkvicksilver, vilket i sin tur urlakas till vatten och tas upp av vattenlevande organismer. Metyleringen av kvicksilver utförs av bakterier som lever under syrefria förhållanden. Bakteriernas aktivitet ökar när de får tillgång till färskt organiskt material, och forskning pekar på att processen är högst i miljöer med hög primärproduktion av alger och plankton (SLU, 2009). 73 I Sverige har en mängd åtgärder gjorts för att minska användning och spridning av kvicksilver men nedfallet är fortfarande stort, cirka 4,2 ton per år (Kemikalieinspektionen, 2004). Exempelvis uppgår medelhalterna av kvicksilver i gädda i södra Sverige, till mellan 0,5-1 mg/kg (Naturvårdsverket, 2008). Nedfallet härrör främst från andra länders utsläpp men det finns även kvicksilverutsläpp från svensk industri (www.naturvardsverket.se). Följdeffekter av kvicksilverpåverkan Kvicksilver, främst som metylkvicksilver, anrikas genom hela näringskedjan och halterna är som störst hos rovfisk såsom gädda och fiskätande sjöfåglar. Metylkvicksilver är kraftigt toxiskt för människor och kan skada bland annat nervsystem, muskler, njurar och immunförsvar. Undersökningar visar även på att fortplantningen hos fiskätande fåglar och däggdjur påverkas negativt. Inga direkta negativa effekter har dock noterats hos fisk (Degerman et al, 1998). 13.7 Enskilda avlopp Bebyggelsen kring aktuella sjöar, dess förbindelseåar samt Moa Sågbäck varierar från mycket knapp till riklig. Moasjöns närmaste bebyggelse utgörs av Väståkra gård, cirka 150 meter söder om sjön. Intill Morgensjöns västra ände finns ett fritidshus. Kring Kyrkesjön däremot finns relativt många permanenta bostäder belägna inom strandskyddszonen (100 meter), varav en stor andel är utbyggda fritidshus. Kring Broddaryd och Båraryd sluttar landskapet ner mot Kyrkesjöns norra stränder, och inom 300 meter från stränderna ligger en mängd gårdar och enskilda bostadshus. På längre avstånd från Kyrkesjön men nära eller i anslutning till (norrifrån) tillrinnande bäckar, finns ytterligare gårdar och enskilda bostadshus. Vid Ödegärde ligger gårdsbebyggelse och annan verksamhet (se kapitel 13.8), inom 70 till 150 meter från Moa Sågbäck och den anslutande bäcken från Kyrkesjön. Landskapet vid Ödegärde sluttar bl. a österut ner mot den anslutande bäcken. Gislaveds kommun har inte utfört någon inventering av avlopp i området på senare tid. Baserat på befintlig kunskap förekommer inga olämpliga avloppslösningar eller direktutsläpp till någon av sjöarna eller vattendragen. Samtliga avlopp antas vara enskilda, åtminstone har inga större gemensamma avloppsanläggningar åstadkommits. Fritidshusen bedöms ha slutna tankar. Kommunens nuvarande krav på enskilda avloppsanläggningar är slamavskiljning med efterföljande infiltration. Den samlade bilden ger att enskilda avlopp troligen bidrar till en ökad mängd fosfor och kväve i Kyreksjön, eftersom godkända avloppslösningar inte är synonymt med hundraprocentig rening. För Moa Sågbäcks del gäller att den enskilda bedömningen av näringsämnen får resultatet God status, vid bedömningen av bäckens ekologiska status (se kapitel 6.1). Man måste ha i åtanke att näringsläckage även sker från jordbruk (se kapitel 13.9). I sammanhanget bör nämnas att fiskevårdsområdet berörs av rekommendationer för så kallad ”hög skyddsnivå” för enskilt avlopp, av miljöskyddsskäl (Länsstyrelsen i Jönköpings län & Jönköpings läns kommuner, 2012). Hög skyddsnivå innebär mycket enkelt uttryckt att kraven på rening är högre än vid normal skyddsnivå. Generellt vid sjöar och vattendrag motiveras hög skyddsnivå inom 50 meter. Detta avstånd är satt som ett minimiavstånd för att skydda sjöar och vattendrag mot läckage av näringsämnen, i vårt län främst fosfor. Hög skyddsnivå rekommenderas även gälla för värdefulla vatten, inom 100 meter, med andra ord längs hela Moa Sågbäck. Hög skyddsnivå gäller sannolikt delar av Båraryds vattenskyddsområde. Följdeffekter av näringspåverkan Avloppsguiden har sammanfattat regelverket kring enskilda avlopp (www.avloppsguiden.se). Där går att läsa följande: ”Viktigaste kravet på avloppsrening är att den ska minimera risken för utsläpp av smittämnen till grundvattnet (och därmed till dricksvattnet) eller till ytvattnet”. Konsekvenser av förhöjda halter av smittämnen går lätt att föreställa sig, i form av förgiftning och olika sjukdomstillstånd. Vidare uttrycker avloppsguiden: ”De största miljöproblemen med avlopp är utsläpp av syreförbrukande och gödande ämnen som kan leda till t ex algblomning eller att sjöar växer igen. Krav ställs framförallt på att minska dessa utsläpp.” 74 En ökande näringsstatus, eutrofiering, gynnar inledningsvis den totala produktionen av växter och djur, men orsakar även ökad vattengrumling och ökad syrgasförbrukning. En tilltagande eutrofiering leder till att rovfisk som abborre och gädda får svårt att hävda sig i konkurrensen med karpfisk. Artsammansättningen förändras därför mot en större andel karpfisk. En kraftig eutrofiering kan leda till att syrebrist uppstår då växter ruttnar vintertid, orsakat av att isläggningen hindrar tillförsel av syre och omblandning av vattnet. Syrebrist och massdöd av fisk var under mitten av 1900talet vanligt förekommande i sjöar som fungerade som recipienter för dåligt renat avloppsvatten. 13.8 Potentiellt förorenad mark I närheten av Moa sågbäck finns två potentiellt förorenade områden samt en tillståndspliktigt miljöfarlig verksamhet registrerade. Objekten utgörs av en bilverkstad med skrotupplag, en skjutbana med kulor och en bergtäkt. Bilverkstaden med skrotupplaget ligger i Ödegärde, i närmast direkt anslutning till Moa Sågbäck. Drygt 200 meter nedströms ansluter bäcken som avvattnar Kyrkesjön. Skjutbanans yttre gränser sträcker sig nästan ända fram till Moa Sågbäck, inte långt ifrån utloppet i Nissan. De båda objekten är hitintills oklassade. Den tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheten, bergtäkten, är belägen strax öster om Signelsö. Verksamhetsområdets yttre gränser ligger knappt 300 meter söder om bäcken. Faktaruta. Branschklasser Naturvårdsverket har tagit fram en lista med olika branscher som bedöms kunna orsaka föroreningar i mark, vatten eller sediment. Branscherna har delats in i olika prioriteringsklasser som kallas branschklasser (BKL). Vilken BKL en bransch har tilldelats beror på hur stor risk för förorening branschen i helhet har bedömts utgöra. Det betyder att branschklassen är gemensam för alla verksamheter inom respektive bransch och endast utgör en första generell indelning. Branschklasserna är uppdelade från 1 till 4, där 1 innebär störst prioritering (mycket stor risk) och 4 lägst prioritering (liten risk). Bilverkstäder respektive skrotupplag tillhör BKL 3 (måttlig risk). Notera att skrothantering och skrotupplag är en inhomogen bransch vars BKL i vissa fall kan variera från 1-4. Skjutbanor med kulor tillhör BKL 3. Den verksamhet som troligast kan ha en förorenande påverkan på Moa Sågbäck (och Moasjön) är bilverkstaden med skrotupplaget. Möjliga utsläpp (generellt sett) till ytvatten och/eller mark- och grundvatten är mineralolja, tungmetaller, lösningsmedel, bensin och diesel (petroleumkolväten), övriga kemikalier m.m. Verksamheten är besiktigad och godkänd av kommunen men kommer att avslutas under år 2014. Bergtäkten bör inte utgöra något hot mot vattenkvaliteten i Moa Sågbäck då inget avledande vatten ifrån området tycks nå bäcken. Generellt är det relativt höga halter kväve i vatten från täkter men allt vatten från brytningsområdet passerar en sedimenteringsbassäng (med oljeavskiljare), innan det går vidare till reningsverket. Verksamheten är besiktigad och godkänd av kommunen. Följdeffekter av giftiga ämnen Tungmetaller, mineralolja, lösningsmedel, bensin, diesel och en mängd andra så kallade miljögifter är i olika grad skadliga för både växter, djur och människor. Vanliga effekter hos vattenlevande organismer är nedsättning av muskelfunktioner och nervsystemet samt störningar av ämnesomsättningen och fortplantningen. Försämrad muskelfunktion gör till exempel att djuret får det svårt att orka med att hitta föda. Störningar av ämnesomsättningen påverkar tillväxten negativt och därigenom även allmän kondition, motståndskraft och konkurrensförmåga. Särskilt unga individer dör när ämnesomsättningen störs. Det är främst tungmetallerna och deras föreningar som orsakar rubbningar av ämnesomsättningen. Det bör i sammanhanget tilläggas att den främsta källan till utsläpp av metaller är läckage från jordbruks- och skogsmark. De funktioner som är mest 75 känsliga för miljögifter och bland de som drabbas allvarligast, är fortplantningen tillsammans med tillväxten. Redan doser som inte framkallar några synbara symptom kan på sikt leda till att en population dör ut. De flesta miljögifter har låg toxicitet (giftighet) vilket gör att akuta effekter inte är särskilt vanliga, men i gengäld är de kroniska effekterna desto vanligare. Därtill uppstår problem genom att många miljögifter är svårnedbrytbara och därmed lagras i den levande organismen/kroppen. Det gäller många av de organiska miljögifterna som ofta är fettlösliga, vilket innebär att de lättare tas upp och lagras än vattenlösliga ämnen. När dessa förgiftade organismer blir föda åt rovdjur förs gifterna vidare upp i näringskedjan (bioackumulation). Med tiden ökar därför halten gift tills förgiftningssymtom uppstår högt upp i näringskedjan, ofta resulterande i störningar av fortplantningsförmågan. Till gruppen organiska gifter hör aromatiska kolväten såsom bensen, toluen, xylen, styren, bifenyl och naftalen vilka används i lösningsmedel. Övriga grupper är t ex industrikemikalier och insektsbekämpningsmedel. 13.9 Påverkan från skogs- och jordbruk Överblick- miljöpåverkan, bakomliggande orsaker och följdeffekter När skogbruk och jordbruk bedrivs med bristande naturvårdshänsyn får det många negativa effekter på biotoper (boendemiljöer) i och längs vattendrag och sjöar, liksom på vattenkemin. För de organismer som är beroende av vattnet eller vattnets närmiljöer, allt ifrån växtplankton, insekter och fiskar till sjöberoende fåglar, kan följderna bli mycket påtagliga. Näringsvävarna i naturens ekosystem är både komplexa och sköra. Viktigt att ha i åtanke är att påverkan på varje sjö startar redan vid dess källflöden, t ex i våtmarker eller i källsjöar. Hänsynstagande bör alltså ske vid samtliga våtmarker, gölar, sjöar och vattendrag som ingår i länken fram till sjön. En mängd faktorer styr miljöpåverkan från skogs- och jordbruk. Förutom att näringarna orsakar direkta fysiska skador ger de upphov till utsläpp av ämnen i vattnet som kan verka gödande, försurande, grumlande eller ha en direkt gifteffekt på vattenorganismerna. Därtill har omfattande rensning och rätning (omgrävning) av vattendrag liksom dikning och kalavverkning i närmiljöerna, lett till en ökad tillförsel av dessa ämnen eller partiklar. Fysiska ingrepp i vattendrag i kombination med utdikningar av våtmarker, har i modern tid främst utförts i dräneringssyfte med målet att utöka produktionsarealen. Genom att ingreppen leder till snabbare och större markavrinning ökar materialtransporten ut i vattendragen (genom erosion) samtidigt som självreningen av vattnet minskar. Självrening kräver lugnflytande och meandrande (slingrande) vattendragssträckor för att grumlande ämnen (små olösta, oorganiska och organiska partiklar) samt brunfärgande humusämnen (delvis nerbrutet organiskt material) ska kunna sedimentera och därmed i mindre utsträckning nå sjöarna. Konsekvenser blir annars såväl grumligare som brunare vatten (ökad vattenfärg). Det sistnämnda täcks in av begreppet brunifiering, vilket beskrivs mer ingående längre fram. Kantzoner En faktor som ytterligare ökar markavrinningen och flödet är uteblivna kantzoner längs sjöar, vattendrag, diken och våtmarker, i samband med t ex föryngringsavverkning (slut/kalavverkning). En kantzon i den här bemärkelsen utgörs av kvarlämnade träd och buskar mellan exploaterad mark och vattenförekomster. I produktionsskogar med gran och tall bör en lövrik kantzon etableras, genom utgallring i ett tidigt skede för att släppa fram lövträd och buskar. Observera att kantzon motsvaras av begreppet skyddszon i t ex skogsvårdslagen. Kantzonens funktioner är bl. a att den reglerar flödet samt filtrerar lösta näringsämnen och partiklar såsom sand och humus. Detta sker t ex genom att träden tar upp vatten och fungerar som fysisk barriär mot erosion och som sedimentfälla. För att kantzoner ska ha god effekt bör de vara minst 10-20 meter breda. Givetvis kan man även skapa kantzoner genom att plantera träd och buskar, helst lövträd såsom al och sälg. Naturvårdshänsyn inom skogsbruket innebär även tillämpning av kantzoner vid t ex markberedning och 76 byggande av skogsbilvägar. Noterbart är att även kantzoner mot öppen jordbruksmark har en mycket gynnsam effekt på vattenkvaliteten, genom att bl. a näringsläckaget till vattendraget minskar (se närmare längre fram). Det går inte att nog poängtera att kantzoner till vatten är ekologiskt mycket betydelsefulla och har många fler funktioner än de ovan nämnda. De minskar avdunstningen från vattnet, reglerar ljus och temperatur i vattnet, tillför föda i form av löv och småkryp till fisk och smådjur, tillför död ved som skapar livsmiljöer för fisk och andra vattenlevande organismer m.m. Exempelvis medför avsaknad av beskuggning längs ett vattendrag, en ökad solinstrålning och därmed en högre vattentemperatur. Som exempel stressas öring redan vid en vattentemperatur på 20°C och dör vid cirka 25°C. Ökade temperaturer minskar dessutom syreinnehållet i vattnet. Vidare orsakar bristande beskuggning ett minskat skydd mot predatorer för fisken (t ex andra fiskar och fåglar) och inte minst uttorkning av åfåran (genom ökad avdunstning). Det sistnämnda är givetvis helt avgörande för livet i vattendraget. Brunifiering I många näringsfattiga skogssjöar har under senare år en ökande brunifiering av vattnet noterats. Den direkta orsaken till brunifieringen är en ökad tillförsel av humusämnen, d v s löst organiskt material. Humushalten har i många vatten ökat närmast dramatiskt och flera studier har genomförts för att klarlägga orsakssambanden. Minskad svaveldeposition, klimatförändringar som resulterar i högre nederbörd och ökad ytavrinning, högre temperaturer samt förändrad markanvändning är faktorer som anses bidra till den ökade humustillförseln till sjöarna (Graneli, 2012). Samtliga dessa teorier bygger på att det är regionala, nationella eller rent av globala förändringar som är den bakomliggande orsaken till den ökade brunifieringen. Den lokala påverkansgraden får dock inte förringas utan är tvärtom troligen av stor betydelse. Som tidigare nämnt bidrar otillräckliga kantzoner, utdikning och fysisk påverkan i vattendrag till en ökad uttransport av humusämnen (Länsstyrelsen i Skåne län, 2007). Utdikning av våtmarker samt rensning och rätning av vattendrag har lett till att den hydrologiska balansen störts. Effekten av detta har blivit kraftigt fluktuerande vattennivåer i vattendragen, en mycket snabb avrinning och minskad vattenhållande kapacitet i marken. Våtmarkernas och vattendragens ”renande” effekt har till stor del försvunnit. Någon enskild faktor som är avgörande för brunifieringen kommer med största sannolikhet inte att kunna bestämmas, utan troligen är den ökade tillförseln av humus ett resultat av många samverkande faktorer, bland annat de som nämnts. Slutsatsen av de studier som genomförts är dock att brunifieringen är ett resultat av mänskliga aktiviteter. I sammanhanget bör nämnas att det finns paleolimnologiska undersökningar som indikerar att färghalten till och med var högre än dagens för ett sekel sedan (Cunningham et al, 2011). Detta skulle innebära att den ökande färghalten endast är en återgång till ursprungliga förhållanden. Det går inte helt att utesluta att så är fallet, men samtidigt måste framhållas att resultaten baseras på undersökningar från endast fyra sjöar. Förutsättningarna mellan olika sjöar är naturligtvis väldigt olika, särskilt vad gäller svaveldepositionen, vilket troligen är den mest betydelsefulla faktorn för en minskande humushalt under 1900-talet. Brunifiering i Båraryds fiskevårdsområde I Kyrkesjön och Morgensjön har färghalten undersökts regelbundet sedan mitten av 1980-talet (se kapitel 5.3). Mätningarna tyder på en ökande färghalt i båda sjöarna. I Kyrkesjön har vattnet varit starkt färgat vid en klart övervägande andel av mätningarna, även under 1980-talet. Med hänsyn till dessa kunskaper framstår en ökande brunifiering som ett reellt hot mot den biologiska mångfalden i nämnda sjöar oavsett de historiska färghalterna eller de bakomliggande orsakerna. Se vidare ”Skogsbruk kring sjöar och vattendrag inom Båraryds fiskevårdsområde”. 77 Följdeffekter av brunifiering Ökande humushalt kan på olika sätt påverka djur- och växtsamhället i sjöar, men även få negativa konsekvenser för andra aktiviteter och behov, t ex bad eller i de fall vattnet används som vattentäkt. Vad gäller flora och fauna är den negativa påverkan främst knuten till en minskad solinstrålning. Primärt leder en minskad solinstrålning till att primärproduktionen, d v s produktionen av växtplankton, minskar. När basen i näringskedjan påverkas får detta följder för högre trofinivåer, d v s högre upp i näringskedjan. Sekundärt påverkas därför djurplanktonsamhället negativt, som i sin tur resulterar i ett mindre födounderlag för planktonätande fisk, såsom mört och siklöja. Slutligen leder den allmänt minskade produktionen i sjön till att även produktionen av predatorer som abborre och gädda minskar. Minskad sikt i vattnet kan även medföra att tillväxten hos gädda och mört minskar eftersom de får svårare att lokalisera sitt byte. Undersökningar i kontrollerade miljöer tyder på att tillväxten hos gädda minskar även om mängden mört inte minskar (Ranåker, 2012). Bland sjöberoende fåglar är storlom en art som gynnas av goda ljusförhållanden för siktens skull. I synnerhet ungarnas överlevnad påverkas negativt av försämrade möjligheter att lokalisera bytesfisk (2010, Eriksson). Även makrofyter (större vattenväxter) i sjöarna påverkas av den minskade solinstrålningen genom att den zon där de kan förekomma minskar. Områden med makrofyter tillhör de mest produktiva eftersom de är uppehållsplats för yngre fiskar, presumtiva lekområden och goda miljöer för födosök. Minskar arealen av dessa områden riskerar därför produktionen av fisk att minska. På samma sätt minskar produktionen av evertebrater (ryggradslösa djur) som är näringsbas för olika fiskarter. Indikationer finns även på att en ökad humushalt gynnar uppkomsten av blomningar av den encelliga algen gubbslem (Gonyostomum semen) som kan ge hudirritation hos människor, men även orsaka förändringar i ekosystemet (Johansson, 2013). Algen är inte lika attraktiv som födokälla för djurplankton vilket leder till att artsammansättningen kan förvrängas. Myndigheternas åtgärder Betydelsen av naturvårdsanpassat skogsbruk vid vatten och lämpliga brukningsmetoder, uttrycks från en mängd håll, bl. a Skogsstyrelsen och Vattenmyndigheten. Hos Vattenmyndigheten råder numera en förhöjd uppmärksamhet kring ämnet, med bakgrund i klimatförändringar och brunifiering av svenska sjöar. Som en åtgärd i arbetet med klimatförändringar och brunifiering uttrycker Vattenmyndigheten följande: ”Skogsstyrelsen behöver, efter samråd med Naturvårdsverket och Fiskeriverket, ta fram underlag och utveckla föreskrifter och/eller andra styrmedel för ändamålsenliga skyddszoner och andra skyddsåtgärder intill vattenförekomster så att god kemisk status och god eller hög ekologisk status bibehålls eller uppnås” (www.vattenmyndigheterna.se). Vattenmyndigheterna bedömer att en möjlig faktisk åtgärd inom skogsbruket, mot brunifiering, är kvarlämnande av trädbevuxna kantzoner intill vattenförekomster. Betydelsen av ett naturvårdsanpassat skogsbruk återspeglas inte minst i lagar och föreskrifter. Även i Gislaved kommuns översiktsplan märks en medvetenhet, t ex föreslås mera lövinslag i skogsbruket för att uppnå miljömålet ”Bara naturlig försurning”. 78 Faktaruta. Lagar och föreskrifter Skogsstyrelsens föreskrifter till skogsvårdslagens § 30 beskriver bl. a de hänsynskrav som ställs på skogsbruket m a p växt- och djurlivet, kulturmiljön m.m. Exempelvis står att skyddszoner med träd och buskar skall lämnas kvar mot skogliga impediment, utmed hav, sjöar, vattendrag och öppen jordbruksmark i sådan utsträckning som behövs av hänsyn till växt- och djurlivet, kulturmiljön och landskapsbilden. Vidare uttrycks bl. a att skador till följd av skogsbruksåtgärder skall undvikas eller begränsas på mark och i vatten. Vid avverkning skall näringsläckage till sjöar och vattendrag begränsas. I Miljöbalkens 11:e och 12:e kapitel och förordningen (1998: 1388) om vattenverksamhet finns regler som styr skogsbruket, exempelvis kring dikning, byggande av skogsbilvägar och avverkning vid vatten med höga naturvärden. Exempelvis krävs tillstånd för byggande av skogsbilvägar med överfart över vattendrag. Markavvattning såsom dikning är förbjuden (i södra och mellersta Sverige) medan vissa fall av dikesrensning är tillåten. Anmälningsplikt till skogsstyrelsen gäller alltid då åtgärden kan komma att väsentligt påverka naturmiljön, t ex avverkning vid vatten med höga naturvärden. I Miljöbalkens 14:e kapitel finns bestämmelser om hantering av kemikalier och bekämpningsmedel. Skogsbruk kring sjöar och vattendrag inom Båraryds fiskevårdsområde Sjöarna och vattendragen inom Båraryds fiskevårdsområde samt tillflöden utanför fiskevårdsområdets gränser, ligger i ett omväxlande landskap med ömsom barrskog ömsom jordbruksmark, liksom en och annan våtmark. Skogsbruket i trakten är av naturliga skäl utbrett. Hyggen i varierande successionsstadier förekommer spritt och emellanåt i stor omfattning. Utbredningen av hyggen i direkt anslutning till sjöar och vattendrag varierar mycket. Graden av skador på vattendragen genom fysiska ingrepp, i form av t ex rätning och rensning, förefaller generellt relativt hög. I detta avseende är endast påverkan på Moa Sågbäck klarlagd (se kapitel 13.5) medan bilden av övriga bäckar inte är helt tydlig. Mest otydlig är graden av utdikning av närområdet till vattendragen. Följande kortfattade beskrivningar av sjöarnas och dess tillflödens närmiljöer samt Moa Sågbäcks och Lillåns närmiljöer, avser att ge en bild av den nuvarande hyggesutbredningen och i viss mån även hanteringen av kantzoner vid avverkningarna. Morgensjön är den enda sjö där hyggen i någon nämnvärd omfattning förekommer i direkt anslutning till vattnet. Hyggena upptas av mindre områden utmed de östra och södra stränderna och är samtliga mycket unga. Inga kantzoner har lämnats, endast enstaka träd. På sina håll förekommer hyggen utmed tillflöden och avrinnande bäckar. Notera Morgensjön att Moa Sågbäck beskrivs separat. Kyrkesjöns tillflöden består av två mindre bäckar i norra delarna av sjön, som båda ställvis kantas av hyggen. Den ena bäcken har sin upprinnelse i Bondaryds gölar, ett område som ingår i ett våtmarksområde med högt naturvärde. Det är anmärkningsvärt att utbredningen av hyggen är relativt stor såväl inom områdets gränser som längs med. De största hyggena ansluter direkt till bäcken och är några år gamla. Knappt en kilometer uppströms inloppet i den nordöstra delen av Kyrkesjön, omgärdas bäcken av hyggen längs en 250 meter lång sträcka. Hyggenas åldrar varierar mellan 14 år till ett par år. Kyrkesjöns nordvästra tillflöde kantas av ett mycket ungt hygge strax norr om vägen ovan Västergärdet. Lillån avvattnar Morgensjön och längs dess sträckning inom fiskevårdsområdets gränser förekommer hyggen på flera platser, främst mycket unga. 79 Moa Sågbäcks sträckning från Moasjön ned till utloppet i Nissan är grovt mätt cirka 2,5 kilometer. Ungefärligen en kilometer, totalt sett, av denna sträcka kantas av hyggen. Med andra ord utgör andelen hyggen så mycket som 40 procent. Det ska tilläggas att hyggena till övervägande del omfattar en sida av åfåran, inte båda. Ett hygge från i år (2014) sträcker sig mellan strax nedströms utloppet ur Moasjön och strax uppströms väg 27, en distans på knappt 700 meter. Det är anmärkningsvärt att kant-zoner helt har bortsetts ifrån, inte minst med tanke på bäckens betydelse för flodkräfta, lake och öring. Aktuell sträcka ingår Moa Sågbäck dessutom i själva värdekärnan. I rapporten ”Åtgärdsplan för biologisk återställning i Moa Sågbäck” (2007) står följande om sträckan: ”Bäcken rinner genom gammal granskog, skogsvårdsåtgärder för att etablera en kantzon innan avverkning sker är en viktig åtgärd. Förslagsvis utgallring i ett tidigt skede för att släppa upp lövträd och buskar utmed vattendraget.” På sträckan nedströms väg 27 till Nissastigen förekommer ett äldre hygge. Alldeles nedströms Nissastigen samt nära utloppet nås åfåran av drygt tioåriga hyggen, varav i det senare fallet på båda sidor. Jordbruk kring sjöar och vattendrag inom Båraryds fiskevårdsområde I sjöarna inom Båraryds fiskevårdsområde har inga mätningar av närsalter (gödande ämnen) genomförts, d v s mätningar av kväve och fosfor. I Moa Sågbäck har däremot mätningar företagits som visar på god status (se kapitel 5.2 och 6.1). Landskapet sjöarna ligger i präglas av ett relativt stort inslag av jordbruksmark, vilket återspeglas i närmiljöerna till Moasjön och Kyrkesjön samt deras tillflöden (inklusive Moa Sågbäck). Omfattningen av rätningar och rensningar av vattendragen förefaller dessutom relativt stor (följder av såväl jordbruk som skogsbruk). I detta avseende är kunskapen om Moa Sågbäck mycket god (se kapitel 13.5). Graden av utdikning av närområdena till vattendragen är däremot otydlig. Med detta som bakgrund är det uppenbart att nämnda sjöar har varit, och är, föremål för viss näringsbelastning från jordbruksmarker. Tilläggas kan att Moasjöns fisksamhälle domineras av karpfisk vilket mer konkret tyder på att sjön är näringspåverkad (se kapitel 12.5.3). Den sjösänkning som har ägt rum kan även ha bidragit till att frigöra näringsämnen i sjön som tidigare har varit bundna i sedimenten. Följande kortfattade beskrivningar av sjöarnas och vattendragens närmiljöer avser att ge en bild av den nuvarande utbredningen av jordbruksmarker, och i viss mån hanteringen av skyddszoner/ kantzoner mot vattnet. Kyrkesjön omnämns i flera källor som en oligotrof mesotrof (näringsfattig - måttligt näringsrik) sjö. Sjön konstateras ha varit påverkad av diffusa utsläpp av närsalter från jordbruk (Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1990). Tillflödena rinner bitvis genom jordbruksmarker, varav bäcken med inlopp i Kyrkesjöns nordöstra del till en ganska stor andel. Fotot är taget öster ut från vägen som går längs östra sidan av sjön, i höjd med badplatsen. Den sträcka av bäcken som syns är cirka 200 meter lång och omgiven av åkermark på båda sidor. Sträckan är rätad och med endast mindre skyddszoner, som är Tillflöde till Kyrkesjön helt utan träd eller buskar. Norr om sjön sluttar marken ner mot stränderna. Det huvudsakliga markslaget här är glest trädklädd betesmark. 80 Moasjön ligger mycket flackt i landskapet och delvis inbäddad i jordbruksmark. Vallodlingar och/eller betesmarker når ända fram till de nordvästra stränderna där tillflödet, Moa Sågbäck, mynnar. Mellan övriga vallodlingar och sjön bildar bestånd av björk, al, sälg och/eller gran skyddszoner. Moa Sågbäck rinner genom jordbruksmark, främst betesmark, på sin färd strax nedströms riksväg 27 fram till inloppet i Moasjön. Till stor del kantas bäcken av träd. Moasjöns nordvästra del För information om följdeffekter av näringspåverkan, se kapitel 13.7. Faktaruta. Påverkan från jordbruk Jordbruk med produktion av spannmål har en negativ påverkan på vattendrag och sjöar genom främst näringsläckage och därigenom uppkommande övergödning. Vallodling kan generellt sägas vara mer miljövänlig bl. a eftersom jorden aldrig ligger bar (vilket motverkar läckage). Liksom i skogsbruket har dessutom många bäckar rätats och diken grävts för att effektivt avleda vatten från den brukningsbara marken. Via dessa (och naturliga vattendrag) förs sedan näringsämnena vidare till nedströms liggande sjöar. Även en tid efter att odlingsverksamheten upphört släpper markerna ifrån sig näringsämnen. För att minska transporten av kväve kan fånggrödor odlas eller vårbearbetning införas. Skyddszoner/kantzoner mot vattendrag och sjöar utgör också en viktig vattenvårdande åtgärd. Förutom att minska näringsläckaget minskar det påverkan från t ex bekämpningsmedel. Skyddszoner längs jordbruksmark består ofta av en zon obrukad mark och en träd/buskrad närmast vattnet. Viktigt att komma ihåg är att träd och buskar även ger nödvändig skugga, mat, död ved m.m. till bäckens fiskar, kräftor och andra organismer. 81 14. Fiskevården I och med bildandet av Kyrksjöns m.fl. sjöars fiskevårdsförening 1933, påbörjades ett tämligen intensivt fiskevårdsarbete med fokus på utsättningar av fisk i föreningens sjöar. Från början av 1960-talet fram till dags dato har däremot utsättningarna av fisk varit fåtaliga och brännpunkten har legat på andra fiskevårdsåtgärder. Eftersom någon formell organisation som skötte fiskevårdsarbetet saknades före 1933, finns ingen information om eventuella åtgärder före denna tidpunkt, men det kan inte uteslutas att t ex fiskutsättningar utförts. Uppgifterna om hur fiskevårdsarbetet bedrivits har sitt ursprung i årsmötesprotokoll och kassaböcker, men information har även erhållits genom Fiskenämndens verksamhetsöversikter och Länsstyrelsens Utsättningsregister. 14.1 Regler för fiskets bedrivande Fiskekort till allmänheten började säljas omedelbart i samband med bildandet av Kyrksjöns m.fl. sjöars fiskevårdsförening. Regler för fisket utarbetades efterhand och året efter bildandet (1934) togs beslut om fiskeförbud i Moa Sågbäck. 1940 fastställdes att fiskekortsköpare endast hade rätt att fiska med mete eller drag. Reglerna följdes därefter med förbud mot utterfiske (1942), förbud mot vinterfiske (1951), tvång för alla icke fiskerättsägare som har sin båt i Kyrkesjön att lösa säsongskort (1953), förbud att under tiden 1 mars till 30 april, fr.o.m. 1954, fiska med nät, ryssja och mjärde (1953). Vid årsmötet 1957 beslutades om förlängning av förbudet t.o.m. 1959, men därefter tycks förbudet ha slutat gälla. 1956 ändrades förbudet mot vinterfiske till att endast omfatta kortköpare. Fiskerättsägare fick då rätt att fiska med pilk. Efter omorganisationen till fiskevårdsområde utarbetades efter hand nya regler för fiskets bedrivande. De nu gällande reglerna för fiskets bedrivande framgår nedan. Allmänhetens fiske Fisket i Båraryds fiskevårdsområde upplåts till allmänheten hela året, men begränsas av vissa regler. De regler som gäller för allmänhetens fiske är följande: 1. 2. 3. 4. Fiske får ske med handredskap, flugspö, haspelspö, spinnspö, metspö och pimpelspö. Angeldonsfiske är tillåtet med max 10 angel mot köp av särskilt fiskekort. Kortet är personligt och får ej överlåtas. Kortet skall ovillkorligen medföras och vid anfordran uppvisas för fisketillsyningsman eller fiskerättsägare. Fiske av öring är förbjuden under tiden 1 oktober till 1 mars. Övrig tid gäller minimimått på 20 cm. Utöver ovanstående regler för fisket inom Båraryds fiskevårdsområde, tog årsstämman 1984 beslut om förbud mot fisketävlingar i samtliga sjöar under sjöfåglarnas häckningsperiod. Av gällande regler framgår endast punkt 1-3 på fiskekortet. Fiskerättsägarnas fiske Enligt de stadgar (4 §) som antogs i samband med bildandet av Båraryds fiskevårdsområdesförening framgår att ”delägare behåller sin rätt att bedriva fiske inom de vatten, där han äger fiskerätt, men är underkastad de av fiskevården betingade bestämmelser, som på ordinarie fiskestämma beslutas i avseende å redskap (beskaffenhet, antal), fisketider och dylikt”. Vad gäller kräftfisket togs ett beslut på årsstämman 1994 om totalförbud mot allt kräftfiske inom området. I stadgarna eller, så vitt känt, genom beslut av fiskestämman har inte angetts om några utöver delägaren, t ex medlemmar i hushållet, får fiska inom ramen för fiskerätten. 82 14.2 Fisketillsyn Kyrksjöns m.fl. sjöars fiskevårdsförening utsåg tillsyningsmän redan i samband med det inledande mötet 1933. Som tillsyningsmän för Kyrksjön valdes Oscar Kjöllerström och Aron Olsson, för Moasjön valdes Svenning Johansson och Johan Andersson och för Morgonsjön valdes Sven Klason och Axel Olsson. Tillsyningsmännen valdes vid varje årsmöte för en tid av tre år. Sedermera tas frågan om val av tillsyningsmän upp vid varje årsmöte. Av allt att döma var inga av de utsedda tillsyningsmännen utbildade eller förordnade av Länsstyrelsen i Jönköpings län. Vid Båraryds fiskevårdsområdesförenings årsmöte den 13 mars 1984 tas frågan om förordnande av tillsyningsmännen upp. Anders Forsberg ges i uppdrag att ”undersöka om förordnande av tillsyningsmän, eventuella befogenheter och vad som krävs”. Året därpå, 1985, beslutar årsmötet att förordnande skall sökas för samtliga tillsyningsmän. Behovet av formell utbildning medför att de valda tillsyningsmännen genomgår en studiecirkel i fisketillsyn hösten 1986. Fisketillsynen inom fiskevårdsområdet utförs idag av tre utbildade och förordnade tillsyningsmän, se tabell 23 nedan. Förordnandets utgångstid är i samtliga fall den 30 juni 2014. Tabell 23. Tillsyningsmän i Båraryds fiskevårdsområde. Namn Adress Telefon Åke Eliasson Ödegärde 10, 332 92 Gislaved 0371-980 32 alt. 070-304 78 46 Jan-Eric Johansson St Broddaryd, 332 92 Gislaved 070-243 75 24 Bengt Melkersson Broddaryd 40 A, 332 92 Gislaved 0371-981 81 Tillsyningsmännens förordnande och befogenheter regleras i Förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen samt i Fiskelagen (1993:787). Straffbestämmelserna för olovligt och olaga fiske regleras i Fiskelagen (1993:787) §§ 37-44. Notera att det i faktarutor på följande sida inte återges den fullständiga lagtexten. I övrigt har en fisketillsynsman, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, rätt att använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd, d v s vid beslag och annat omhändertagande av egendom i enlighet med deras förordnande. Våld mot person i dessa fall får endast brukas om fisketillsynsmannen möts av motstånd, se Polislagen (1984:387) 10 och 29 §§. Enligt Märta Zetterberg, verksjurist på Havs- och vattenmyndigheten, finns det enligt lagen om fiskevårdsområde (1981:533) möjlighet för medlemmarna i fiskevårdsområdet att företräda varandra på så sätt som avses i 47 § fiskelagen. Detta skulle innebära att fiskerättsägare får rätt att utöva tillsyn även inom annans fiskerätt. Rätten för delägarna att företräda varandra bör emellertid stadgas/manifesteras på något sätt, t ex i föreningens stadgar enligt 16 § lagen om fiskevårdsområde (1981:533). Införandet kan göras antingen i någon befintlig paragraf eller genom att tillföra en paragraf. Tänk på att enligt 17 § Lagen (1981:533) om fiskevårdsområden ska ändring av stadgarna vad gäller 16 §, prövas av länsstyrelsen! Notera att det i 38 § betonas vikten av att den som övervakar efterlevnaden av gällande regler har de kunskaper som behövs! 83 Faktaruta. Tillsyn Förordning (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen 5 kap 2 § En fisketillsyningsman förordnas av Länsstyrelsen. Fiskelagen (1993:787) 34 § För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse fisketillsyningsmän. För kontroll av efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen samt föreskrifter om fisket i EUs förordningar om den gemensamma fiskepolitiken har en fisketillsyningsman som förordnats därtill och annan befattningshavare hos Havs- och vattenmyndigheten, länsstyrelsen eller annan myndighet i vars uppgifter det ingår att övervaka efterlevnaden om fiske rätt till 1. få tillträde till fartyg, fordon, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där fisk och utrustning för fisket förvaras eller hanteras för att där göra de undersökningar och ta de prover som behövs för tillsynen utan att ersättning lämnas, 2. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen, och 3. få den hjälp som behövs för tillsynen av den som är föremål för åtgärden. En tillsyningsman får även ges tillstånd att ta egendom i beslag enligt 47 §. Polismyndigheten ska på begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen. 47 § Om någon ertappas på bar gärning när han eller hon begår brott enligt denna lag, får beslag göras av fisk, redskap, fiskefartyg eller andra föremål som 1. skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brottet, eller 2. kan antas bli föremål för förverkande enligt denna lag. Befogenheter enligt första stycket har 1. fisketillsyningsmän som getts förordnande enligt 34 § tredje stycket, och 2. sådana befattningshavare hos Kustbevakningen, Havs- och vattenmyndigheten eller länsstyrelsen i vars uppgifter det ingår att övervaka efterlevnaden av bestämmelser om fiske. Samma befogenheter har, om fisket kränker enskild fiskerätt, den som innehar fiskerätten eller den som företräder honom eller henne. Faktaruta. Relevanta bestämmelser vad gäller fiskerättsägares rätt att företräda varandra vid fisketillsyn Lagen (1981:533) om fiskevårdsområden 16 § Av stadgarna för en fiskevårdsområdesförening ska det framgå 1. grunderna för hur fisket ska utnyttjas och fiskevården bedrivas, samt, om föreningens verksamhet ska vara begränsad till fiske med vissa redskap eller till fiske efter vissa arter, uppgift om detta, 2. om uttaxering från medlemmarna av bidrag till föreningens verksamhet ska kunna ske och, om så ska vara fallet, grunderna för uttaxeringen, och 3. de riktlinjer i övrigt som ska gälla för föreningens verksamhet. Lag (2010:1874) 18 § För fiskevårdsområdesföreningen skall finnas en styrelse. Styrelsen företräder föreningen mot tredje man. Utser inte medlemmarna styrelse, får länsstyrelseen på ansökan av någon vars rätt är beroende därav tillsätta styrelse. 84 Faktaruta. Relevanta bestämmelser vad gäller fiskerättsägares rätt att företräda varandra vid fisketillsyn (forts) 37 § Fisk eller vattenlevande blöt- och kräftdjur tillfaller fiskevårdsområdesföreningen, om de har fångats av någon som har rätt att fiska inom fiskevårdsområdet, men som fiskat i strid mot förbud eller villkor som enligt stadgarna eller fiskestämmans beslut gäller för fisket inom området. Lag (2010:1874) 37 § Fiskevårdsområdesföreningen bör se till att den som övervakar efterlevnaden av förbud eller villkor som enligt stadgarna eller fiskestämmans beslut gäller för fiske inom fiskevårdsområdet har de kunskaper som behövs. 14.3 Kalkning Båraryds fiskevårdsförening inledde redan 1978 kalkning av Morgensjön och Kyrkesjön, med ekonomiskt stöd av Gislaveds kommun. Kalkningen fortsatte i egen regi fram till 1983. Hur stor positiv effekt de inledande kalkningarna mellan 1978 och 1983, hade på vattenkemin i sjöarna är okänd eftersom ingen regelbunden provtagning genomfördes under tiden. Med största sannolikhet dämpades dock försurningspåverkan av insatserna. Bakgrunden till att Båraryds fiskevårdsförening, och senare Båraryds fiskevårdsområdesförening, tog initiativ till och genomförde kalkningar av sjöarna i området beskrivs närmare under Punkt 13.1. 14.4 Bekämpning av bladvass I föreningens gamla årsmötesprotokoll och i de verksamhetsöversikter som sändes till Fiskenämnden kan man läsa att vassbekämpning har skett ett antal gånger under 1970- och 1980- talen. Den första kända noteringen om bekämpning av vass härrör från fiskevårdsföreningens årsmötesprotokoll 1976 då Uno Forsberg utses att ”ordna med vassbekämpningen”. 1977 klipptes all vass i Moasjön och Kyrkesjön två gånger. I vilken eller vilka sjöar 1978 års vassbekämpning tog plats är oklart. 1979 var samtliga sjöar föremål för vassklippning medan endast Kyrkesjön var aktuell 1980. 1981 klipptes vass av Gislaveds kommun i Kyrkesjön. Därefter verkar nästa tillfälle ha dröjt till 1985, då klippning genomfördes i samarbete med Gislaveds kommun, återigen i Kyrkesjön och Moasjön. 1986 klipptes vassen i Moasjön och Kyrkesjön och 1987 endast i Kyrkesjön. Den senaste vassbekämpningen tycks ha genomförts 1989. I dagsläget är Moasjön den sjö som hyser omfattande bestånd av bladvass. Enligt medlemmar i föreningen är det uppenbart att bestånden har ökat de senaste 10 åren, till den grad att det upplevs som ett problem. Bladvass är känd för att under rätta förutsättningar kunna ”äta upp” de sjöar de har etablerat sig i. 14.5 Anläggande av risvasar Risvasar omnämns för första gången i Kyrksjöns m.fl. sjöars fiskevårdsförenings årsmötesprotokoll från 1953. Anteckningen, som beskriver önskemål från föreningsmedlemmar att både underhålla befintliga risvasar och anlägga nya vasar, visar att detta varit en fiskevårdande åtgärd som använts en längre tid. Det finns emellertid inga tecken på att detta gjorts inom ramen för fiskevårdsföreningens verksamhet. Möjligen har anläggandet tidigare helt vilat på de enskilda fiskerättsägarna. Vid årsmötet 1956 beslutades att risvasar skulle läggas ut i samtliga till föreningen tillhöriga sjöar, vilket bekräftas av att kostnader för järntråd och utläggning av ris tagits upp som utgiftsposter i föreningens bokföring för år 1956. Ytterligare insatser, antingen i form av underhåll eller av nyanläggande av vasar, genomfördes och bekostades av fiskevårdsföreningen 1962. 85 Uppgifter om att fiskevårdsföreningen därefter har anlagt risvasar återkommer först 1980, då det i verksamhetsöversikten framgår att åtta risvasar byggts under vintern. Arbetet fortsätter 1981 med anläggande av fem nya risvasar i Morgensjön, en ny risvase i Kyrkesjön och restaurering av två gamla risvasar i Moasjön. 1982 fortskrider arbetet med att bättra på befintliga risvasar. Av någon anledning tycks därefter en osäkerhet huruvida det är tillåtet att anlägga risvasar ha uppstått, åtminstone hos vissa fiskerättsägare. En av punkterna vid årsmötet 1994 behandlar frågan och fiskerättsinnehavarna informeras om att det är tillåtet att lägga ut risvasar. Hur arbetet med risvasar fortskridit därefter är okänt, men inga noteringar finns i årsmötesprotokoll om att det har gjorts i föreningens regi. 14.6 Framtagande av biotopvårdsplan Emåförbundet fick under våren 2007 uppdraget av Gislaveds kommun att se över redan utförda åtgärder vid två vandringshinder, Moa Såg och vägtrumman under riksväg 27, samt att projektera fiskevårdsåtgärder i bäcken, från Nissan upp till Kyrkesjön. Syftet var att ta fram förslag på åtgärder, metodik vid genomförandet och kostnadsuppskattningar. Målsättningen med åtgärdsförslagen var främst att förbättra förutsättningarna för öring, men stor vikt lades på att förhindra invandring av signalkräftor från Nissan. Planen skulle också utgöra ett underlagsmaterial för gymnasieskolan i Gislaved för genomförande av några av åtgärderna i studiesyfte (Johansson, 2007). De åtgärder som rekommenderades i biotopvårdsplanen fokuserar på anläggande av kantzoner, en ökning av mängden död ved i och i anslutning till vattendraget, anläggning av lekområden för öring, återskapande av ett mera naturligt lopp på rätade sträckor, tillförsel av block samt skapande av fria vandringsvägar för fisk i vattendraget. Utöver dessa förslag anges att elprovfisken bör utföras på två lokaler uppströms Moasjön. I biotopvårdsplanen poängteras att vandringshindren mellan Ödegärde upp till Kyrkesjön, främst reglerdammen nedströms Kyrkesjön, inte bör åtgärdas, eftersom de idag utgör en barriär för uppvandrande signalkräftor. 14.7 Biotopvård Anläggande av åltrappa (1983) Båraryds fiskevårdsområdesförening tar vid årsmötet 1983 beslut om att Åke Eliasson ska uppföra en ”åltrappa” vid trumman under Boråsvägen. Det är okänt om detta gjordes. Inga rester av denna finns kvar idag. Bäckrensning (1988) Länsstyrelsen i Jönköpings län genomförde 1985 en inventering av vandringshinder i Nissans vattensystem, bl. a i Moa Sågbäck (Länsstyrelsen, 1986). I rapporten belyses två vandringshinder, dels Moa Såg, dels resterna av en kvarndamm uppströms riksväg 27. I båda fallen anges att ansamlingar av virke och järnskrot i vattendraget kan försvåra fiskens möjligheter att passera. Som en följd av utredningen tar Båraryds fiskevårdsområdesförening vid årsmötet 1987, beslut om att rensa bort en del hinder som finns vid den gamla sågen. Avsikten var att arbetet skulle genomföras samma år, men högt vattenstånd medförde att arbetet inte kunde utföras. Enligt årsmötesprotokollet från 1989 utfördes upprensningen istället under oktober 1988. Även i årsmötesprotokollet 1990 anges att rensning skett vid Mosågens fall för att eventuella ålyngel ska kunna vandra upp. 86 Åtgärdande av vandringshinder (1997) När förbifart Gislaved på väg 26 byggdes 1994 släpptes slam ut i Moa Sågbäck nedströms den nya vägen. Efter påstötningar från Gislaveds kommun och Länsstyrelsen beslutade Vägverket att ekonomiskt bidra till att restaurera bäcken. I arbetet ingick också att försöka skapa bättre passerbarhet vid vägtrumman under riksväg 27. Arbetet dröjde och utfördes inte förrän 1997 då Peter Johansson, Emåförbundet, gjorde åtgärder för att öka passerbarheten för öring dels vid vägtrumman under riksväg 26, dels vid Moa Såg. Vissa försök att få upp en del av slammet gjordes men mycket hade spolats ut i Nissan (Bengt-Göran Eriksson, kommunekolog Gislaveds kommun). Biotopvård av Gärdesskolan (2008) Den dåvarande läraren Robert Erlandsson på Gärdesskolan i Gislaved (gymnasieskola) tog initiativ till att genomföra biotopvård i Moa Sågbäck. Som underlag för arbetets genomförande användes den biotopvårdsplan som utfördes av Peter Johansson, Emåförbundet, 2007 (se kapitel 14.6). Arbetet bestod i att manuellt lägga ut leksten i Moa Sågbäck. Utläggningen skedde i anslutning till den före detta järnvägsbron, belägen mellan gamla och nya Nissastigen. Utläggningar av leksten gjordes dels uppströms fallet, dels cirka 25 meter nedströms bron (Erlandsson; Eriksson: Gustavsson, 2014). Inblandning av kalkgrus i lekbottnar för öring (2009) Institutionen för vilt, fisk och miljö vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) genomförde åren 2007-2009 ett projekt med inblandning av kalkgrus i lekbottnar för öring (Palm, 2013). Sammanlagt konstruerades 30 lekbottnar i 30 olika vattendrag i Västerbottens och Jönköpings län, i anslutning till elfiskelokaler. I 15 av dessa lekbottnar blandades lekgrus in. Resultaten av utläggningen av leksten blandat med kalkgrus var sammantaget positiva, men inte statistiskt signifikanta. I Moa Sågbäck lades leksten, utan inblandning av kalkgrus, ut i anslutning till elprovfiskelokalen ”Ovan riksväg 27” under 2009. Möjligen kan utläggningen av leksten ha bidragit till den, i förhållande till tidigare elprovfisken, höga tätheten av öringårsungar vid elprovfisket 2012. 14.8 Fångst av mink Vid Båraryds fiskevårdsområdesförenings årsmöte den 19 mars 2006, togs frågan upp om inköp av minkfällor. Mot bakgrund av att vilja skydda flodkräftan beslutade föreningsmedlemmarna om inköp av två fällor. Enligt uppgift från Våge Svenningsson, ordförande i Båraryds fiskevårdsområde, användes fällorna inledningsvis, men idag görs inga ansträngningar att fånga mink. 14.9 Fiskutsättningar De uppgifter om fiskutsättningar som frambringats har hämtats dels från Länsstyrelsens Utsättningsregister, dels från fiskevårdsföreningens årsmötesprotokoll och kassabok. Noterbart är att uppgifterna inte alltid är överensstämmande, eftersom vissa utsättningar endast finns registrerade hos Länsstyrelsen och vice versa. Informationen kompletterar varandra, men jämförbarheten begränsas av fiskevårdsföreningens sätt att föra kassabok, som ofta löpte på två år, samt av att årsmöte inte hölls varje år. Uppgifter om fiskutsättningar kan därför inte alltid härledas till ett specifikt årtal. I kassaboken och i årsmötesprotokollen framgår inte heller, i de flesta fall, varken antalet inköpta individer eller var fisken sattes ut. I ett fall, som inte nämns i tabellerna på följande sida, är inköp av 1 000 fiskar av ej namngiven art, från Fiskeriföreningen i Lammhult 1970. Det är tänkbart att vissa av olikheterna mellan Länsstyrelsens och föreningens uppgifter kan förklaras av missar i kommunikationen mellan parterna. Som exempel kan differenser uppstå om antalet levererade fiskar inte 87 korrelerat med den i tillståndet angivna mängden fisk, eller att ingen utsättning genomfördes trots att tillstånd fanns. Möjligheten finns även att utsättning av fisk gjorts utan tillstånd från Länsstyrelsen. I två fall är uppgifterna i Länsstyrelsens Utsättningsregister troligen fel. Det första fallet gäller noteringen av en utsättning av gädda 1963. I Länsstyrelsens Utsättningsregister anges att 32 0000 gäddyngel sattes ut, men enligt äldre uppgifter, troligen nedtecknade av fiskerikonsulenten Gillis Lüning, sattes 20 000 gäddyngel ut, vilket synes vara mera rimligt. Det andra fallet gäller utsättningen av flodkräftor år 2002. Enligt registret sattes 405 flodkräftor ut i Kyrkesjön den sommaren, men i Båraryds fiskevårdsområdesförenings årsmötesprotokoll från 2003 anges att kräftorna dog på grund av sumpning i varmt vatten. Som ett resultat av detta gjordes en ny utsättning i september, men då endast med cirka 50 flodkräftor. Faktaruta. Tillstånd till utsättning av fisk Förordning (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen 16 § För att sätta ut fisk eller flytta fisk från ett vattenområde till ett annat eller för att anlägga och driva en fiskodling krävs tillstånd av länsstyrelsen. Ett tillstånd får förenas med villkor. Tillstånd till fiskodling får meddelas för viss tid. Tillstånd får inte ges för sådana fiskarter eller fiskstammar som är olämpliga med hänsyn till vattenområdets särart. Tillstånd får inte heller ges om det finns risk för spridning av smittsamma sjukdomar. Fiskelagen (1993:787) 42 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet planterar ut fisk, flyttar fisk eller odlar fisk utan tillstånd eller i strid med annan författning enligt 28 §. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Fiskevårdsföreningens intresse för fiskutsättningar speglas av att det vid flera tillfällen nämns i årsmötesprotokollen att kontakt ska tas med fiskerikonsulenten, för att undersöka lämplig art för utsättning i sjöarna. I vissa fall gäller frågeställningen specifika fiskarter, som 1951 då föreningen var intresserad av att plantera in ”foreller” i Kyrkesjön samt 1956 då önskemål om siklöja framfördes, med ospecificerad målsjö. En mera sentida framställning gjordes 1996 gällande sik i Kyrkesjön, men utsättning av sik rekommenderades inte av ”expertis” vilket sannolikt innebär fiskesakkunniga på Länsstyrelsen i Jönköping. Sammantaget finns en rad osäkerheter vilket gör en utvärdering av fiskutsättningarna besvärlig. Trots svårigheterna att säkert påvisa var utsättningarna av de olika fiskarterna skett, indikerar uppgifterna att vissa arter inte varit naturligt förekommande i sjöarna. Det gäller främst bestånden av siklöja och braxen i Kyrkesjön som kan antas vara ett resultat av tidigare utförda inplanteringar. Av allt att döma tycks övriga nyintroduktioner ha misslyckats. Ingen närmare beskrivning görs av ålutsättningarna inom ramen för Ålplan Nissan. Känt är emellertid att inga utsättningar av ål har gjorts i Nissan sedan slutet av 1980-talet. Mellan 1989 och 2010 var ålyngeluppsamlaren inte i drift eftersom antalet ålyngel hade varit så få att det inte bedömdes meningsfullt med en fördelning. 2011 gjordes ett försök att återigen samla in ålyngel, men fångsten var endast 90 yngel under hela 2011, att jämföra med toppnoteringarna under 1950-talet på upp till 1,3 miljoner yngel (Länsstyrelsen Hallands län, dnr 623-2368-10). 88 Tabell 24. Utsättningar som inte kan relateras till någon målsjö. Art År Antal Leverantör Braxen 1934 ? Braxen 1937 ? Gädda 1937 10000 st Gädda 1940 ? Gädda 1944 20000 st Gädda 1946 ? Gädda 1951-52 15000 st Gädda 1954-55 ? Gädda 1958-59 ? Gädda 1960-61 ? Siklöja 1937 5000 st Ål 1934 ? Ål 1952-53 3000 st Ål 1995 ? Hushållningssällskapet och Mölnebergs säteri Tabell 25. Utsättningar i Kyrkesjön. Art År Källa/antal Leverantör Länsstyrelsen Båraryds fvo Flodkräfta 1995 450 st 450 st Flodkräfta 2001 405 st 400 st Flodkräfta 2002 405 st 50 st Gädda 1954 25000 st Gädda 1958 1000 st Gädda 1963 20000 st Gädda 1963 2500 st Ål 1988 10 kg Ål 1991 10 kg Kulebokräftan Fuse kvarn Fuse kvarn 10 kg Qvarnlyckan Qvarnlyckan Tabell 26. Utsättningar i Moasjön. Art År Källa/antal Leverantör Länsstyrelsen Båraryds fvo 10 kg Ål 1988 10 kg Ål 1991 10 kg Qvarnlyckan Qvarnlyckan 89 Tabell 27. Utsättningar i Moa Sågbäck. Art År Källa/antal Leverantör Länsstyrelsen Båraryds fvo Flodkräfta 1995 900 st 900 st Flodkräfta 2001 100 st 200 st Flodkräfta 2002 200 st 50 st Kulebokräftan Tabell 28. Utsättningar i Morgensjön. Art År Källa/antal Länsstyrelsen Leverantör Båraryds fvo Braxen 1936 1000 Flodkräfta 1995 450 st Gädda 1937 20000 st Gädda 1938 5000 st Gädda 1945 10000 st Arnåsholm Gädda 1946 10000 st Fuse Siklöja 1937 10000 st Ål 1988 10 kg 10 kg Qvarnlyckan Ål 1991 10 kg 10 kg Qvarnlyckan 450 st Kulebokräftan för 20 kr Tabell 29. Utsättningar i Lillån. Art Flodkräfta År 1995 Källa/antal Leverantör Länsstyrelsen Båraryds fvo 450 st 450 st Kulebokräftan 90 15. Fisket och uttaget Historiskt sett, d v s i det förindustriella samhället, användes nästan alla fiskarter på matbordet. Karpfiskarnas betydelse minskade under 1800-talets andra hälft, bl. a som en följd av förändringar inom jordbruket och en ökande urbanisering. Ett visst fiske fortsatte dock för att få foder och betesfisk, men även för framställning av benmjöl, lim och pärlessens (Rytkönen et al). Braxen avvek från den allmänna utvecklingen och behöll sin status som matfisk åtminstone fram t o m 1940-talet, och gäddan behöll sin position ytterligare några år. Uppgifter om fisket i området i ett historiskt perspektiv saknas nästan helt. Enstaka fångstuppgifter antecknades av fiskerikonsulenten Gillis Lüning mellan 1938 och 1950 i Morgensjön, se tabell 30 nedan. Fisket i sjön tycks ha varit riktat mot gädda, men fångsterna är små och troligen av mindre betydelse för självhushållet. Fiskets begränsade betydelse visas även av att Lüning antecknat att endast tre nät användes vid fisket 1938. I övrigt saknas uppgifter om användningen av olika fiskeredskap. Tabell 30. Fångststatistik från Morgensjön 1938-1950. Fångster anges i kilogram. År Gädda Abborre 1938 12 1945 16 2 1950 10 2 Mört Ål 4 5 För att få en bild av det nutida fångstuttaget inom Båraryds fiskevårdsområde delades enkäter ut till samtliga fiskerättsägare och kortköpare under 2013. Gensvaret var lågt, endast två enkäter inkom, båda från fiskerättsägare. Ingen särskild utvärdering av svaren i enkäterna görs med hänsyn till den mycket låga svarsfrekvensen. Informationen som lämnades i enkäterna ger en mycket knapphändig bild av fisket, men fiskerättsägarnas fiske tycks vara begränsat vilket stöds av de kontakter som tagits med vissa medlemmar i fiskevårdsområdesföreningen. I båda enkätsvaren framhölls att abborre och gädda var de viktigaste fiskarterna vid fisket, men även enstaka öringar fångades. Fisket skedde med handredskap och ryssjor. 91 16. Mål och åtgärder Centralt för vilka mål fiskevårdsområdesföreningen bör sätta upp, liksom för vilka åtgärder som bör prioriteras, är de faktum att Moa Sågbäck är ett utpekat regionalt särskilt värdefullt vatten (se kapitel. 7.1) och att hela dess avrinningsområde utgör skyddsområde för flodkräfta (se kapitel 10). Sträckan nedströms Moasjön till dess utlopp i Nissan utgör värdekärnan där de rödlistade arterna flodkräfta (EN) och lake (VU) återfinns vid sidan av en skyddsvärd stam av strömstationär öring. Bestånd av flodkräfta finns även i Moasjön och Kyrkesjön, och eventuellt förekommer lake i Morgensjön. Hänsyn bör även tas till den stora rekreationsmässiga betydelse området har, med bl. a. fiske och bad i kombination med läget i ett vackert och omväxlande landskap rikt på kulturlämningar. Det största hotet mot fisket och den biologiska mångfalden i vattnen inom fiskevårdområdet, bedöms vara den alltjämt allvarliga försurningssituationen. Försurningen i området började uppmärksammas under 1960-talet och kalkning har pågått kontinuerligt sedan 1978. Trots den omfattande kalkningsverksamheten tyder provfisken på att surstötar fortfarande har en negativ effekt på fisk och kräftor, i synnerhet inom Moa Sågbäcks vattensystem. Utöver försurningen får inte den omfattande fysiska påverkan som har skett, särskilt i Moa Sågbäck, underskattas. Anläggande av vandringshinder, kanaliseringar och rensningar har lett till att fiskens vandringsmöjligheter har begränsats och att reproduktionsområden har förstörts. Som en följd har livsbetingelserna för många arter kraftigt försämrats. Störst skada har troligen beståndet av öring tillskansats, vars lek och uppväxt är starkt knuten till de miljöer som har påverkades i högst utsträckning, d v s bäckens strömvattensträckor. Till detta kommer att öringen, beroende på ålder och årstid, har ett behov av att vandra mellan olika habitat i vattendragen, t ex mellan födosökslokaler och lekplatser. Tillsammans har nämnda faktorer skapat en situation som har resulterat i att öringbeståndet har försvagats. När försurningen sedermera tilltog ledde kombinationen av försurning och fysisk påverkan till att beståndet av elritsa slogs ut, medan öring och flodkräfta stod på randen till utrotning. Under senare år har ytterligare ett potentiellt hot mot den biologiska mångfalden i sjöar uppmärksammats, nämligen brunifieringen. Företeelsen har ökat påtagligt i många svenska skogssjöar de senaste decennierna och det har framförts många förklaringsmodeller till varför färghalterna ökar. Oavsett de bakomliggande orsakerna kan en ökande brunifiering få allvarliga konsekvenser för både flora och fauna i sjöar. Målsättning Båraryds fiskevårdsområdesförening bör i görligaste mån arbeta för att säkerställa en god vattenkvalitet i vattnen inom området, både vad gäller försurning och brunifiering. En av de viktigaste uppgifterna är därför att aktivt arbeta för en höjning av markägarnas kunskapsnivå gällande skogsbrukets potentiella konsekvenser och hur avverkning bör utföras. Arbetet bör i första hand fokusera på informationsspridning till de egna medlemmarna och faktiska åtgärder inom fiskevårdsområdet. I andra hand bör föreningen även eftersträva att inspirera markägare i angränsande vatten, som påverkar vattenkvaliteten i fiskevårdsområdets sjöar, att genomföra åtgärder. I sammanhanget bör betonas att sjöarna inom fiskevårdsområdet visserligen kan vara naturligt bruna, men att den kontinuerliga vattenprovtagningen pekar på en pågående brunifiering av Morgensjön och Kyrkesjön. Naturligtvis måste föreningen lägga kraft på sin primära uppgift, att förvalta fisket i sjöarna på bästa sätt. Genom att utarbeta fiskeregler, och se till att de efterlevs, kan fisket styras i en riktning som kan gynna både fiskbeståndet och sjöarnas attraktionskraft. I sammanhanget är det viktigt att påpeka betydelsen av en kommunikation mellan fiskerättsägarna och kortköparna. När förutsättningarna för fisket förändras, t ex genom tillkomsten av nya fiskeregler, är det viktigt att föra fram föreningens åsikter och orsaken till förändringarna, för att få en ökad förståelse hos kortköparna. 92 Självfallet är det inte tillräckligt att begränsa det fiskevårdande arbetet till förändrade fiskeregler och en allvarligt menad fisketillsyn, även om det är en bit på vägen. Föreningen bör verka för att på olika sätt gynna produktionen av fisk och kräfta i fiskevårdsområdets vatten. Enkla åtgärder som anläggande av risvasar kan ge positiva effekter på fiskbeståndet genom att fungera som lekplatser, födosökslokaler och skydd för småfisk, men även kräftor gynnas av risvasar. Risvasarna kan genom sin attraktionskraft på fisken dessutom ha stor betydelse för sportfisket i sjön. Föreningen bör också agera för att rent allmänt gynna den biologiska mångfalden inom sitt verksamhetsområde, med fokus på fiskfaunan och flodkräfta. Detta kan innebära att verka för återutsättningar av utslagna fiskarter eller att åtgärda vandringshinder för fisk. Däremot bör utsättningar av främmande arter undvikas, eftersom de riskerar att konkurrera om resurser i vattnet som redan tas i anspråk. Detta skulle kunna resultera i ökad mellanartskonkurrens och undanträngning av de ursprungliga arterna. I de fall utplanteringen fungerar dåligt innebär det en ekonomisk förlust för föreningen. Föreningens framtida fiskevårdsarbete bygger i stor utsträckning på kunskap om sitt vatten. Provfisken i sjöar och vattendrag, kartläggning av fysisk påverkan och studier av gäddlekplatser, är exempel på insatser som bör prioriteras. Föreningen bör därför eftersträva att i egen regi, eller genom påstötningar på Gislaveds kommun och Länsstyrelsen i Jönköpings län, genomföra nödvändiga undersökningar. Möjligheter till ekonomiskt stöd För genomförandet av fiske- eller vattenvårdsprojekt finns ekonomiskt stöd att söka från olika myndigheter och ideella organisationer. Båraryds fiskevårdsområdesförening bör undersöka möjligheten att söka medel för de projekt som presenteras i föreliggande fiskevårdsplan, men notera att tiden för ansökan går ut under våren i de flesta fall. Det är viktigt att vara tidigt ute och kontakt bör tas med respektive organisation redan under hösten. Landsbygdsprogrammet Landsbygdsprogrammet är för närvarande under omorganisation. En regional handlingsplan kommer att utarbetas, men hur verksamheten kommer att organiseras eller vilka åtgärder som är tillämpliga för bidragsmedel är oklart. Bidragsansökningar kommer sannolikt inte att kunna hanteras förrän sommaren 2015 (Nina Elmsjö, Länsstyrelsen i Jönköpings län). Målet är att Landsbygdsprogrammet ska samla de olika stöd som administreras via Länsstyrelsen, bland annat de särskilda anslag som heter ”Åtgärder för havs- och vattenmiljö”, de så kallade fiskevårdsbidragen, vilka idag sköts av Länsstyrelsens fiskeenhet. Fram till dags dato har en del av anslagen reserverats för bidrag till lokala fiskevårdsprojekt. Bidrag har kunnat lämnas till kostnader för: Bildande eller ombildande av fiskevårdsområde Fisketillsyn Utsättning av fisk Insatser för att bevara hotade fiskarter och fiskstammar, biotopvård och annat främjande av den biologiska mångfalden Fiskevårdsmedlen kommer i någon form att finnas kvar, och troligen kommer det att finnas möjlighet att även söka stöd för t ex anläggande av kantzoner (Nina Elmsjö, Länsstyrelsen i Jönköpings län). Leader Leader används i arbetet med att genomföra landsbygdsprogrammet och utgår ifrån lokala behov och förutsättningar, men verksamheten undergår för närvarande en omorganisation. Det är troligt att stor vikt kommer att läggas på insatser som rör miljö och klimat i den kommande strategin, som beräknas vara klar våren 2015 (Sofia Skörde, Leader Västra Småland). Därefter bör möjligheten att söka ekonomiskt stöd för fiskeoch vattenvårdande åtgärder undersökas. 93 LOVA LOVA står för LOkala VAttenvårdsprojekt och är ämnat för att i första hand stimulera lokala projekt som leder till minskad belastning av kväve och fosfor till våra vatten. LOVA-bidragen kan endast sökas av kommuner och ideella organisationer som drivs utan vinstsyfte. Föreningen bör undersöka möjligheten till att bidraget kan användas vid projekt rörande t ex anläggande av kantzoner eller igenläggning av diken. ABU-Garcia Fiskevårdsfond ABU:s fond syftar till att värna och främja möjligheterna till sportfiske i friska och rena vatten; till exempel bygga fiskvägar, riva ut vandringshinder, restaurera vattendrag, skydda stammar eller bestånd av fisk eller fiskebiologisk forskning. Både enskilda personer, föreningar och fiskevårdsområden kan söka bidrag. Fonden har startats och finansierats av Abu Garcia, men ansökningarna administreras av Sveriges Sportfiskeoch Fiskevårdsförbund. Sportfiskarnas fiskevårdsfond Sportfiskarnas Fiskevårdsfond delar varje år ut pengar till fiskevård bedriven av Sportfiskarnas klubbar och distrikt. Endast medlemmar i Sportfiskarna kan söka medel ur fonden. Enskilda personer kan inte söka bidrag, men fiskevårdsområdesföreningar kan bli medlemmar. Naturskyddsföreningen Naturskyddsföreningen har möjlighet att lämna bidrag för olika projekt riktade till sina lokala föreningar. Kan Båraryds fiskevårdsområdesförening etablera ett samarbete med den lokala naturskyddsföreningen kan bidrag erhållas genom denna. NOKÅS Skogsstyrelsen administrerar stöd till natur- och kulturmiljövårdsåtgärder i skogen, mer känt som ”Nokåsbidrag”. Möjliga åtgärder att söka stöd för är bl. a skapande av skogsbryn, anläggande av våtmark och fördyrande skogsbruksåtgärder då mer hänsyn krävs. Den sistnämnda kategorin skulle exempelvis kunna innefatta lämnande/etablering/skapande av kantzoner. Prioriterade åtgärder De förslag på åtgärder som presenteras i föreliggande rapport bygger på det materiel som erhållits via befintlig dokumentation samt biologiska och vattenkemiska undersökningar. För att ge en hänvisning till hur de olika åtgärderna värderas i förhållande till varandra och hur angelägna de bedöms vara, rangordnas de i en skala 1-4, där prioritet 1 anger högsta prioritet. En översikt över förslagen presenteras i tabell 31. Det bör i sammanhanget betonas att fiskevårdsområdesföreningen inte har någon skyldighet att genomföra föreslagna åtgärder. I det fall föreningen väljer att genomföra någon åtgärd är det viktigt att på olika sätt dokumentera arbetet, genom exempelvis fotografering och lägesbestämning med koordinater (t ex om risvasar anläggs). Likaså är det viktigt att göra uppföljande undersökningar i form av provfisken eller dylikt. Tabell 31. Åtgärdsförslag inom olika områden. Åtgärdsförslag Prioritet Stadgarna 6 §. Tillskott 2 Stadgarna 7 §. Överskott 2 Stadgarna 15 §. Styrelse 1 Rätten till fiske 2 Fiskerättsägarnas rätt att företräda varandra vad gäller fisketillsyn 2 Kontrollavgift 1 Uppdatera delägarförteckning 1 94 Tabell 31 forts. Åtgärdsförslag inom olika områden. Åtgärdsförslag Prioritet Korrigera fiskekortet 1 Skyltar 1 Ismete 3 Försäljare av fiskekort 3 Information till de fiskande 1 Ta fram rutiner för tillsynen 3 Utbildning av fiskerättsägare i fiskerilagstiftning 2 Information till markägare 1 Kartläggning av fysisk påverkan på tillflöden 1 Åtgärder av diken och etablering av kantzoner 1 Genomförande av vattendragsvandringar 1 Fortsatt kräftfiskeförbud 1 Förbud mot fiske i vattendrag 1 Maximimått för gädda och abborre 1 Begränsning av maskstorlekar 1 Spöbegränsning 3 Förbud mot riktat fiske efter siklöja 2 Provfiske med pelagiska nät i Kyrkesjön 1 Kräftprovfisken 1 Elprovfisken 1 Anläggande av risvasar 1 Åtgärda trummor under Våthultsvägen 1 Biotopvård i Moa Sågbäck 1 Kartläggning av lekplatser för gädda i Moasjön 4 Skapande av lekplatser för gädda i Moasjön 4 Inga utsättningar av ej ursprungliga fiskarter 1 Återintroduktion av försvunna fiskarter 1 16.1 Förvaltning Båraryds fiskevårdsområdesförenings stadgar är utarbetade i början av 1980-talet och därför kan vissa tillägg och förtydliganden vara lämpliga att göra. Dessutom är det viktigt att föreningen vid årsstämman tar beslut om en kontrollavgift som kan användas av fiskevårdsområdet i sitt tillsynsarbete. För att en kontrollavgift ska vara juridiskt bindande är det viktigt att alla fiskande har informerats om vad som gäller i sjön, både vad gäller fiskeregler och kontrollavgift. Därför är det viktigt att all information som ges till fiskande innehåller väsentlig och framförallt korrekt information. Tänk på att enligt 17 § Lagen om fiskevårdsområden ska ändring av stadgarna prövas av länsstyrelsen. I samband med fiskekortsförsäljningen bör föreningen ta tillfället i akt att föra ut sin syn på hur fisk och natur ska behandlas genom att dela ut ett informationsblad. Betänk även att ett informationsblad är en metod, bland andra, att ge en ökad service gentemot kortköparna. 95 Stadgarna 6 §. Tillskott Prioritet 2 Fiskevårdsområdet bör överväga om det angivna beloppet på 1 000 kronor årligen är tillräckligt. I stadgarna bör ett tillägg göras som medför att beloppet följer konsumentprisindex. Stadgarna 7 §. Överskott Prioritet 2 Enligt stadgarna ska utdelning till delägarna ske om den årliga avkastningen överstiger 1 000 kronor. Minst hälften av den överskjutande behållningen skall fördelas mellan delägarna efter vars och ens delaktighet. Liksom gällande 6 § kan det vara lämpligt att införa ett tillägg som medför att beloppet följer konsumentprisindex. Notera även att det är ett skallkrav. Föreningen bör överväga om skallkravet sak ändras. Stadgarna 15 §. Styrelse Prioritet 1 I 15 § anges att ”Styrelsen skall bestå av 5 personer, av vilka en på fiskestämman utses till ordförande. För styrelseledamöterna utses två suppleanter. Styrelseledamöter och suppleanter väljs för två år, dock att tre ledamöter första gången väljs för ett år. Styrelsen utser inom sig vice ordförande, sekreterare och kassaförvaltare”. Båraryds fiskevårdsområdesförening bör tillse att nuvarande vakanser i styrelsen tillsätts vid kommande årsmöte. Rätten till fiske Prioritet 2 I stadgarna framgår inte tydligt vem som har rätt att fiska inom ramen för delägarskap i fiskevårdsområdesföreningen. Begreppet delägare kan tolkas som ett tämligen vitt begrepp, men även som att endast ägaren till fastigheten och inte t ex barn får fiska. Vilka som får fiska inom ramen för delägarskap bör därför klargöras. För att underlätta arbetet för fisketillsyningsmän, men även för fiskerättsägare som önskar kontrollera de fiskande, bör fiskevårdsområdet tillse att alla personer med fiskerätt i sjön erhåller ett fiskerättsbevis. Fiskerättsägarnas rätt att företräda varandra vad gäller fisketillsyn Prioritet 2 Möjligheten för medlemmarna i fiskevårdsområdet att företräda varandra i utövandet av fisketillsyn bör framgå av stadgarna. Införandet kan göras antingen i någon befintlig paragraf eller genom att tillföra en paragraf. Kontrollavgift Prioritet 1 Fiskevårdsområdesföreningen bör omgående besluta om en kontrollavgift. Kontrollavgifterna regleras i Lagen om fiskevårdsområden (LOFO) 2010 §§ 31-38, se faktaruta nedan. Faktaruta. Sanktioner m.m. Lag (1981:533) om fiskevårdsområden 31 § En fiskevårdsområdesförening får ta ut en avgift (kontrollavgift), om någon som har rätt att fiska inom fiskevårdsområdet fiskar i strid mot förbud eller villkor som enligt stadgarna eller fiskestämmans beslut gäller för fisket inom området. Kontrollavgift får inte tas ut om överträdelsen är belagd med straff i annan lag eller författning. Felaktigt uttagen kontrollavgift ska återbetalas. 32 § Kontrollavgift får tas ut endast om de fiskande har informerats på ett tydligt sätt om de regler som gäller för fisket inom området. 33 § Kontrollavgiften får för varje överträdelse inte överstiga tio procent av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken (2010:110) det år överträdelsen begicks. 96 Uppdatera delägarförteckningen Prioritet 1 Viss tveksamhet tycks råda vad gäller delägarförteckningens aktualitet. Fiskevårdsområdets styrelse har en skyldighet att hålla förteckningen aktuell, varför kontakt bör tas med Lantmäteriet i syfte att uppdatera fiskerättsägarförteckningen. Korrigera fiskekortet Prioritet 1 På fiskekorten måste gällande fiskeregler i sjön framgå liksom fiskekortets omfattning, d v s i vilka vatten fiske får ske. På fiskekortet måste även eventuella kontrollavgifter framgå tydligt samt i vilka fall den tas ut. Det är alltid viktigt att ha uppdaterade fiskekort. Skyltar Prioritet 1 Inga skyltar finns idag uppsatta kring sjöarna. Skyltar bör sättas upp vid samtliga sjöar. På skyltarna ska framgå gällande fiskeregler, vad som gäller angående kontrollavgift, var fiskekort kan köpas samt eventuell övrig information som föreningen anser viktig. Ismete Prioritet 3 Ismete är ny populär fiskemetod efter framförallt gädda och gös. Metoden utförs på samma sätt som angel, men fisket sker med spö och rulle. Angelfiske, liksom dragrodd och trolling, räknas inte som handredskapsfiske enligt Fiskelagen medan ismete inte definierats och för närvarande ligger i en gråzon. Styrelsen bör ta upp metoden till diskussion och klargöra om och på vilket sätt den bör tillåtas. Försäljare av fiskekort Prioritet 3 I dagsläget säljer två fiskerättsägare samt fiskebutiken Gipro Fiske i Gislaved fiskekort. För att öka tillgängligheten bör föreningen diskutera möjligheten att erbjuda fiskekort via SMS eller via internet. Information till de fiskande Prioritet 1 Som en service till de fiskande, men även för att föra ut fiskevårdsområdesföreningens syn på hur fiske och natur ska behandlas, kan någon form av informationsblad delas ut till fiskekortsköpare i samband med kortköp. Gällande fiskeregler, kontaktuppgifter till samtliga fiskekortsförsäljare, djupkarta, fisketips (t ex nya risvasar), båtramper, båtuthyrning, parkeringar, soptunnor m.m. är exempel på information som kan spridas till de fiskande. Något som är viktigt att informera om är hur fisk som ska återutsättas ska behandlas, men även vilken utrustning som bör ingå för att göra detta på rätt sätt, se Bilaga 4. Lämplig information är även Allemansrätten. 16.2 Fisketillsyn Inom Båraryds fiskevårdsområde verkar för närvarande tre förordnade tillsyningsmän. Av allt att döma saknas rutiner för tillsynen, vilket gör att en viss samordning och organisering är nödvändig. Tänk på att tillsyningsmännen i stor utsträckning är fiskevårdsområdesföreningens ansikte utåt. De har en viktig uppgift som kontaktperson för fiskekortsköparna och bör kunna ge information vad gäller t ex föreningens verksamhet, fisket m.m. Ta fram rutiner för tillsynen Prioritet 3 Fiskevårdsområdet bör eftersträva att ta fram vissa rutiner för fisketillsynen, t ex att tillsyningsmännen ska utöva sitt arbete under ett visst antal dagar under året, vilka ansvarsområden de enskilda tillsyningsmännen ska ha, årsrapportering m.m. Utbildning av fiskerättsägare i fiskerilagstiftning Prioritet 2 Med tanke på de enskilda fiskerättsägarnas tämligen långtgående rättigheter bör föreningen eftersträva att så många som möjligt av medlemmarna genomgår utbildning i fiskerilagstiftningen. Detta är särskilt betydelsefullt 97 med hänsyn till 38 § Lagen om fiskevårdsområden (1981:533), där det anges att den som övervakar efterlevnaden av gällande regler ska ha de kunskaper som behövs. 16.3 Vattenkvalitet/Fysisk påverkan Den sedan länge allvarliga försurningsproblematiken har medfört att vattenprovtagningar och limnologiska undersökningar har genomförts regelbundet sedan 1985 inom ramen för Länsstyrelsens kalkeffektuppföljning. Som ett resultat av detta är kunskapen om de vattenkemiska förhållandena tämligen god, åtminstone vad gäller parametrar som pH, alkalinitet och färghalt. Däremot saknas i stor utsträckning kännedom om närsalter, syre och siktdjup. Inventeringar och karteringar har tillfört kunskap om den fysiska påverkansgraden på framförallt Moa Sågbäck. En mera omfattande biotopkartering gjordes 1995, men med en äldre metodik. Resultaten från denna är inte helt tillförlitliga, dels på grund av förändringar med tiden, dels på grund av att påverkansgraden synes vara underskattad (se kapitel 7.2). Dessutom saknas information om vattendragssträckan mellan Kyrkesjön och sammanflödet med bäcken från Nässjön. Förändringar av bäckens närområden har naturligtvis skett sedan karteringen gjordes. Kunskaperna om bäcken uppdaterades i samband med utarbetandet av en biotopvårdsplan 2007, men gav ingen exakt bild av hur stor andel av bäcken eller dess närområde som påverkats av olika verksamheter. Besök på plats föranlett av utarbetandet av föreliggande fiskevårdsplan, gav insikt i den nuvarande markanvändningen och påverkansgraden kring sjöarna och i viss mån längs Moa Sågbäck, men kunskapsunderlaget är inte komplett. De mätningar av färghalten som görs kontinuerligt inom ramen för Länsstyrelsens kalkeffektuppföljning visar ingen dramatisk ökning i varken Kyrkesjön eller Morgensjön, men trenden indikerar att färghalten stiger. Flera tänkbara och troligen samverkande orsaker till den ökande färghalten har beskrivits i föreliggande fiskevårdsplan. Flertalet av de faktorer som antas ha stor betydelse för brunifieringen beror på aktiviteter bortom fiskevårdsområdesföreningens påverkansmöjligheter. Föreningen har däremot möjlighet att på eget initiativ och med egen viljekraft påverka den framtida utvecklingen, genom arbete med att begränsa skador som kan uppstå som en följd av lokala aktiviteter. Vilken betydelse de lokala verksamheterna har för sjöarna kan inte avgöras, men med största sannolikhet bidrar de till stigande färghalter och försurningsproblematiken. Information till markägare Prioritet 1 Styrelsen bör informera markägare som verkar inom och i anslutning till fiskevårdsområdet, om betydelsen av att bedriva skogsbruk och jordbruk med ett minimum av störningar på vattenförekomster och deras närmiljöer. Det kan gälla t ex att lämna kantzoner, att inte orsaka körskador i kantzoner eller närområdet i stort, att inte dika ut i närområdet eller hur alternativa dikningar kan göras. Lämplig litteratur är exempelvis ”Skogens vatten” (Bleckert m fl, 2010) och ”Skogsbruk vid vatten” (Henriksson, 2000). Kartläggning av fysisk påverkan på tillflöden Prioritet 1 Kartläggningen bör inriktas på dels områden med produktionsskog (inklusive hyggen) och åkermark som når ned till vattendrag, dels frekvensen av diken som mynnar i bäckarna. I samtliga fall är kunskaper om förekomst/ icke förekomst av kantzoner mycket intressant, men även beskaffenheten av dem. Vad gäller (slut)avverkningsmogen barrskog kan kantzoner möjligen identifieras i de fall de är avsiktligt etablerade, genom ett rikt lövinslag. Kantzoner längs åkermark innehåller inte nödvändigtvis något träd- eller buskskikt, och bör därför värderas olika högt. Åtgärder av diken och etablering av kantzoner Prioritet 1 Medvetna om en viss orimlighet i utförandet, vore det ändå önskvärt att återställa kantzoner i de fall kalhyggen når ned till sjöar eller tillflöden. Kantzoner återskapas lämpligast genom att plantera lövträd, gärna al. I den mån diken kan åtgärdas genom t ex igengrävning, anläggande av sedimentationsdammar i nedre delen innan 98 utloppet eller omläggning, bör detta ske. Lämplig litteratur är exempelvis ”Skogens vatten” (Bleckert m fl, 2010) och ”Skogsbruk vid vatten” (Henriksson, 2000). Ett mer direkt förslag gäller en sträcka längs Moa Sågbäck, ungefärligen mellan strax nedströms utloppet ur Moasjön och strax uppströms väg 27 (se kapitel 13.9). Eftersom de skötselåtgärder om kantzoner, som föreslogs i åtgärdsplanen för Moa Sågbäck (Johansson, 2007), inte har följts vid slutavverkningen söder om bäcken, är det än mer betydelsefullt att en kantzon lämnas vid avverkningen av den norra sidan. I bästa fall ”förbereds” en kantzon (minst 10 meter bred) genom att gallra fram lövträd och buskar längs åfåran under ett antal år. Alternativt låter man kantzonen bestå av enbart barrträd. Genomförande av vattendragsvandringar Prioritet 1 Vattendragsvandringar föreslås som ett komplement till informationsspridning till markägare angående bedrivandet av ett vattenvårdande skogs- och jordbruk. Vandringarna kan givetvis i sig vara lösningen på en lämplig metod att höja såväl kunskapsnivån som motiveringen hos berörda personer. De bästa förutsättningarna för en givande vattendragsvandring är då ett flertal metoder (och aspekter) kan åskådligöras på plats, vilket enklast åstadkommes utmed ett arrangerat förevisningsobjekt. På bekvämt avstånd för Bårarydsbor finns just detta i form av en så kallad ”demoslinga”, initierad av Skogsägarföreningen Södra, längs en bit av Svanån. Demoslingan visar på ett stimulerande sätt praktiska tips för en god vattenhänsyn i skogen. För mer information se www.sodra.com/sv/Pressrum/Nyheter/Inlagg/Press-meddelande/. För insikt om de egna vattnen krävs naturligtvis en vandring längs de vattendragssträckor som omfattas. Kan vandringen genomföras efter studier vid demoslingan, ges bättre förutsättningar för att på plats diskutera effekterna av de ingrepp som har gjorts i bäcken och dess närområde, samt hur dessa kan undvikas och avhjälpas i framtiden men även åtgärdas. 16.4 Fiskeregler Utformandet av fiskeregler är en mycket viktig del i förvaltningen av fisket. Målet bör vara att genom reglerna skapa ett hållbart fiske som bevarar och helst utvecklar sin attraktionskraft. Reglerna ska även säkerställa att hotade och skyddsvärda arter eller bestånd tryggas för framtiden. Vissa arter inom Båraryds fiskevårdsområde har varit, och är påverkade, av yttre störningar till den grad att de har varit nära att helt slås ut. Bestånden av flodkräfta, öring och siklöja är svaga och fiskevårdsområdesföreningen bör lägga stor vikt vid att särskilda artspecifika regler utformas i syfte att ge arterna en möjlighet att utvecklas. Det fiske som bedrivs inom Båraryds fiskevårdsområde är fokuserat kring abborre och gädda, och det är känt att större individer av båda arterna fångas. Ett tämligen stort antal sportfiskare av idag sätter tillbaka huvuddelen av sin fångst på eget initiativ, i synnerhet de större exemplaren. Majoriteten av fiskarna vill dock fortfarande kunna ta hem matfisk och måste självklart kunna göra det. För att säkerställa och utveckla fisket bör förvaltningen eftersträva att tillfredsställa båda grupperna av sportfiskare. Målet bör därför vara att bevara större individer av gäddor och abborrar, vilket på sikt kan leda till förändrad storlekssammansättning med en större andel äldre individer. Av denna anledning bör vissa regler, för både sportfiskare och fiskerättsägare, införas. Nedan presenteras vissa förslag som kan leda utvecklingen i denna riktning, men skulle det i framtiden uppstå ett behov av att ytterligare styra fisket finns flera metoder att tillgå, t ex fångstbegränsning, införande av minimimått, fredningstider och fredade områden. Fortsatt kräftfiskeförbud Prioritet 1 Båraryds fiskevårdsområdesförening har infört ett förbud mot allt fiske efter kräfta. Med hänsyn till att bestånden är svaga i samtliga vatten inom området är det viktigt att kräftfiskeförbudet kvarstår. Ökar bestånds- 99 tätheten finns däremot inget hinder mot fiske under förutsättning att det drivs på ett hållbart sätt och utan risk för spridande av kräftpest. Förbud mot fiske i vattendrag Prioritet 1 Det strömlevande beståndet av öring i Moa Sågbäck är svagt och reproduktionen är troligen starkt påverkad av försurning. De elfisken som genomförs årligen visar att rekryteringen helt har uteblivit ett flertal år. Trots detta är fiske efter öring tillåtet i Moa Sågbäck, visserligen med vissa restriktioner. För att gynna öringbeståndets återhämtning bör fiske efter öring helt förbjudas. För att underlätta fisketillsynen bör förbudet omfatta allt fiske i både Moa Sågbäck och Lillån. Maximimått för gädda och abborre Prioritet 1 Förutom att sjöarna med ett maximimått kan få ett gott rykte som fiskesjöar med stor fisk, kan bevarandet av stora gäddor ge fördelar även ur biologiskt perspektiv. Studier av gäddans fortplantningsförmåga har visat att större gäddhonor producerar större ägg med mer näringsinnehåll. Överlevnaden hos ynglen från större honor är därför större och tillväxten bättre. I första hand är resultatet inte korrelerat med gäddans ålder, utan snarare dess längd (Kotakorpi et al, 2013). Enligt Arlinghaus et al (2010) säkerställer ett bevarande av större gäddor inte endast ett storvuxet och attraktivt bestånd av gädda, utan även ett långsiktigt bevarande av arten i sjön. Faktiska undersökningar vad gäller effekterna av ett maximimått på abborre har inte hittats, men studier av den amerikanska släktingen yellow perch (Perca flavescens) visar liknande resultat som för gädda. Studien visade att äldre och större honor producerade yngel med stora gulesäckar (Heyer et al, 2001). Effekterna på tillväxt och överlevnad hos abborryngel bör därför vara likartade de hos gäddan samtidigt som ett mer attraktivt fiske kan förväntas. Kunskapen om bestånden av gädda och abborre i sjöarna inom Båraryds fiskevårdsområde är bristfällig, frånsett vetskapen om att större gäddor och abborrar ibland fångas. Både uttaget av fisk och beståndens storleksstruktur är okänd, varför förslaget på maximimått bör vara öppet för förändringar under kommande år. Initialt föreslås att alla gäddor större än 80 centimeter ska återutsättas, liksom abborre större än 35 centimeter. Observera att det är viktigt att informera de fiskande om hur fisken skall hanteras vid en återutsättning, se Bilaga 4. Lägg märke till att vid isfiske ställs extra stora krav på fiskaren eftersom fisken mycket snabbt tar skada i kylan, särskilt ögonen. Begränsning av maskstorlekar Prioritet 1 För att minska risken att stor abborre och gädda fångas i nät bör en begränsning införas för hur stora maskor som får användas. Maskstorleken anpassas lämpligen efter de maximistorlekar som används för sportfisket. Lägg märke till att inga krav ställs på att fiskerättsägare skall återutsätta fisk större än maximimåttet, om dessa fångats i nät med korrekt maskstorlek. Följs ovanstående rekommendationer för maximimått bör maskstorlekar större än 37 mm inte användas vid abborrfiske och vid gäddfiske inte större än 70 mm. Spöbegränsning Prioritet 3 Det finns ingen anledning att sportfiske skall bedrivas med mer än två spön per person. Sportfisket är i första hand en rekreationsform och inte avsedd att maximera uttaget av fisk. Undantag bör gälla vid angelfiske och ismete. Fiskekortet kan i dessa fall berättiga till tio angeldon per spön och person. Förbud mot riktat fiske efter siklöja Prioritet 2 Provfiskena tyder på att beståndet av siklöja är svagt i Kyrkesjön. Resultaten kan emellertid vara missvisande eftersom inga pelagiska nät har använts vid provfiskena. Oavsett, bör försiktighet råda vid hanteringen av siklöjebeståndet, och av denna anledning bör riktat fiske efter siklöja förbjudas. 100 16.5 Åtgärder för fiskbeståndet Grunden för fiskevårdsåtgärder är en god kunskap om fisk- och kräftbestånden. En viktig del i föreningens arbete är därför att i egen regi eller genom påtryckningar på Gislaveds kommun eller Länsstyrelsen i Jönköpings län utöka kunskapsunderlaget genom riktade undersökningar. Regelbundna undersökningar av fiskbestånden är viktiga, men även praktiska åtgärder är av stor betydelse för fisket, såsom byggande av risvasar eller etablerande av fria vandringsvägar i vattendrag. Vissa enklare åtgärder som föreslås har även fördelen av att skapa samhörighet i föreningen. Att t ex bygga risvasar kan utformas som en sammankomst där de sociala inslagen är stora. Provfisken med pelagiska nät i Kyrkesjön Prioritet 1 De nätprovfisken som görs vart femte år i Kyrkesjön i Länsstyrelsens regi inkluderar inte pelagiska nät, vilket riskerar att underskatta beståndet av siklöja. För att kunna följa beståndsutvecklingen över tid måste de undersökningar som genomförs anpassas efter artens levnadssätt. Ökad kunskap om siklöjan är en förutsättning för att på ett riktigt sätt kunna förvalta beståndet i framtiden. Kräftprovfisken Prioritet 2 Inga provfisken efter flodkräfta har gjorts i Moa Sågbäck mellan Moasjön och Kyrkesjön. För att få en bild av beståndstätheten och rekryteringen bör provfisken utföras. Om möjligt utförs kräftprovfisket med de LiNimjärdar som framtagits för ändamålet och enligt den standardiserade metodik som finns utarbetad. Finns inte denna möjlighet bör provfisken utföras med ordinära mjärdar. Målet bör vara att provfiskena upprepas med vissa intervall, t ex tre år. Det är viktigt att provfiskena i så hög grad som möjligt är jämförbara, d v s att fisket sker vid ungefär samma tidpunkt, med samma typ av mjärdar och med samma antal mjärdar som läggs på samma sträcka. Elprovfisken Prioritet 2 Undersökningar av öringbeståndet i Moa Sågbäck mellan Moasjön och Kyrkesjön saknas. För att få en bild av beståndstätheten och rekryteringen bör elprovfisken utföras både uppströms och nedströms trummorna under Våthultsvägen. Detta synes vara viktigt i synnerhet i det fall att vandringsmöjligheterna förbi trummorna vid Våthultsvägen förbättras, eller att biotopvård utförs på sträckan. Innan eventuella åtgärder genomförs bör elprovfisken utföras som referens i syfte att kunna utvärdera resultatet. Anläggande av risvasar Prioritet 1 Anläggande av vasar är en enkel och billig åtgärd som kan ge positiva effekter på fiskarnas reproduktion och skapa goda fiskeplatser. Inte sällan medför risvasar även en positiv effekt på kräftbestånden genom att skapa skydd och öka tillgången på föda. Information om hur en risvase byggs kan hittas på www.rekofiske.se. Åtgärda trummor under Våthultsvägen Prioritet 1 En översiktlig beskrivning av de vandringshinder som finns i Moa Sågbäck, samt i förekommande fall förslag till åtgärder, presenteras i åtgärdsplanen för Moa Sågbäck (Johansson, 2007). De förslag som läggs i åtgärdsplanen bedöms vara väl avvägda och bör genomföras. I planen betonas betydelsen av att inte vidta åtgärder vid vissa vandringshinder eftersom de fungerar som en barriär för uppvandrande signalkräftor. Av denna anledning föreslås inga vidare insatser vid trumman under riksväg 27 i nedre delen av Moa Sågbäck, samt vid vandringshindren nedströms Kyrkesjön, d v s hjulkvarnen nedströms riksväg 27, trumman under riksväg 27 samt den före detta kraftverksdammen nedströms Kyrkesjön. Vad gäller hjulkvarnen nedströms riksväg 27 och trumman under riksväg 27 bedöms de dessutom som mycket svåra att åtgärda. Mot ett åtgärdande av hindren talar även att vinsten, i form av tillgängliggörande av ytterligare reproduktionsområden för öring, skulle vara liten. 101 Åtgärdsförslag presenteras däremot avseende trummorna under Våthultsvägen, som bedöms som ett svårpasserbart hinder. Etablerande av fria vandringsvägar förbi trumman skulle medföra att ett större sammanhängande område, inkluderande bäcken från Nässjön, skulle kunna skapas. Troligen skulle ett åtgärdande av trummorna ha en positiv effekt på all vattenlevande fauna i Moa Sågbäck. I sammanhanget bör fiskevårdsområdesföreningen arbeta för att fria vandringsvägar skapas även i bäcken från Nässjön. Enligt Länsstyrelsens naturvärdesbedömning (Länsstyrelsen, Meddelande 2005:18) finns två vandringshinder i bäcken, ett definitivt hinder vid Jössabo och ett partiellt hinder vid Ödegärde bilskrot. Viss försiktighet bör råda vid arbeten kring Ödegärde bilskorot eftersom det finns upptaget som ett potentiellt förorenat område (se kapitel 13. 8). Biotopvård i Moa Sågbäck Prioritet 1 Åtgärdsplanen för Moa Sågbäck (Johansson, 2007) omfattade förslag på biotopvårdsåtgärder på en mängd lokaler längs vattendraget. Förslagen behandlar förbättring av kantzoner, tillförsel av leksten, block och död ved samt omgrävning av den kanaliserade sträckan nedströms Moasjön. För en närmare beskrivning av förslagen hänvisas till åtgärdsplanen. De förslag som läggs i åtgärdsplanen bedöms vara väl avvägda och bör genomföras. Notera att vissa av förslagen har genomförts av elever vid Gärdesskolan (se kapitel 14.7). Fokus i åtgärdsplanen har i stor utsträckning legat på öring, men vid genomförandet av åtgärderna är det viktigt att även lägga stor vikt vid att åtgärder genomförs med avseende på flodkräfta. Av denna anledning bedöms åtgärder på den kanaliserade sträckan nedströms Moasjön vara av betydande intresse. Som ett minimum läggs sten, block och död ved ut, men om möjligt bör en återmeandring ske och kantzoner iordningställas. Kartläggning av lekplatser för gädda i Moasjön Prioritet 4 En stor utbredning av tät vass, som är fallet i Moasjön, kan störa gäddans reproduktion genom att minska tillgängligheten till lekområdena. En studie bör därför göras för att säkerställa att gäddleken inte påverkas negativt. Skapande av lekplatser för gädda i Moajön Prioritet 4 I de fall gäddans lekplatser påverkats negativt av vassens utbredning bör möjligheterna att åtgärda detta undersökas. En viktig del i förberedelserna inför eventuell borttagning av vass i Moasjön är en kartläggning av fågellivet (se kapitel 8.3). Vissa fågelarter är starkt knutna till täta vassbälten, däribland vissa rödlistade arter. Generellt bör insatser begränsas till perioder då fåglarnas häckning inte störs. Bekämpning av bladvass har genomförts vid många tillfällen i Moasjön genom klippning. Metoden har varit populär för borttagning av vass, men det krävs att den genomförs på rätt sätt för att vara effektiv. Eftersom vass tar upp syre från luften via rör måste klippningen ske under vattenytan vilket hämmar vassens utveckling. Det räcker dock inte att klippa vassen vid ett tillfälle utan upprepade insatser måste göras. Dessutom bör första klippningen ske så tidigt som möjligt på säsongen, då den lagrade näringen i rötterna är som lägst, men trots en tidig klippning bör den upprepas ytterligare en till två gånger samma säsong för att ha en betydande effekt. Sker klippningen precis när vassen kommer upp ur vattnet på våren och vattenytan därefter höjs någon decimeter kan åtgärderna få mera bestående effekt (John Strand, Hushållningssällskapet). Notera att klippning av torr vass under vintern kan gynna vassens utbredning under sommaren. Ett alternativ till klippning, åtminstone i mindre skala, är att helt enkelt gräva bort delar av vassen, inklusive rötter. Vassen kommer dock efterhand att återhämta sig och man kan förvänta sig en spridning med som mest en meter per år (John Strand, Hushållningssällskapet). 102 16.6 Utsättningar av fisk Inplanteringar av främmande fiskarter bör undvikas. Nya arter innebär alltid en påverkan på befintliga arter i någon utsträckning eller så fungerar inte utsättningen, vilket innebär en ekonomisk förlust för föreningen. En återställning av ursprungliga förhållanden bör alltid ligga i en fiskevårdsområdesförenings intresse, dels med hänsyn till den biologiska mångfalden, dels genom att tillföra en art som är viktig för ekosystemet, t ex som födokälla för befintliga arter. Inga utsättningar av främmande arter Prioritet 1 Utsättningar av för sjön ej ursprungliga fiskarter bör undvikas. Återintroduktion av försvunna fiskarter Prioritet 1 En återintroduktion av elritsa i Moa Sågbäck kommer att öka den biologiska mångfalden och samtidigt tillföra en art som lämpar sig väl som indikator för försurningspåverkan. Elritsan kommer vid en utsättning att fylla ut nischer som inte har utnyttjats till fullo sedan den slogs ut, och troligen bidra till att öka öringens födounderlag. En utsättning av elritsa förutsätter att de vattenkemiska förutsättningarna är tillfredsställande. De vattenprover som tas idag pekar entydigt mot en bra vattenkvalitet i Moa Sågbäck medan vissa limnologiska undersökningar pekar i motsatt riktning. Med tanke på att elritsans lek sker sommartid undgår rom- och yngelstadiet de surstötar som kan uppstå under våren. Det är därför inte osannolikt att en utsättning av elritsa skulle vara framgångsrik. 103 Referenser Allt om fisk. www.fiskbasen.se Ahlmér B. 1970 cirka. Fiskevattenbeskrivningar. Ahlmér B. 1979-12-14. Yttrande över ansökan om inrättande av Båraryds fiskevårdsområde. Dnr 31 233/79. Fiskenämnden i Jönköpings län. Almer B. 2006. I upprörda vatten: reflektioner över en kvartssekellång vistelse i Halland. AM 12/1939. Wallbergs fabriks aktiebolag. Tillstånd till ombyggnad av Slottsmöllans vattenkraftanläggning m.m. Västerbygdens vattendomstol. Appelberg M, Filipsson O, Schreiber H. 2003. Fisk och fiske I svenska insjöar 1860-1911. Fiskeriverket. Finfo 2003:1. Arlinghaus R, Matsumura S, Dieckman U. 2010. The conservation and fishery benefits of protecting large pike (Esox Lucius L.) by harvest regulations in recreational fishing. Biological Conservation 143 1444-1459. Artdatabanken. 2014. Rödlistan. www.slu.se/artdatabanken Artdatabanken. 2012. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet. Avloppsguiden. www.avloppsguiden.se Bleckert S, Degerman E, Henriksson L. 2010. Skogens vatten - Om vattenhänsyn i skogsbruket. Sveriges skogsägarföreningar. Bohman P. (Redaktör). 2014. Nationella kräftdatabasen. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Institutionen för akvatiska resurser. Bydén S, Larsson A-M, Olsson M. 1996. Mäta vatten. Institutionen för tillämpad miljövetenskap. Göteborgs universitet. Båraryds hembygdsförening. 2008. Båraryd förr och nu. Carlsson M. 2014. Muntliga uppgifter. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Cunningham L, Bishop K, Mettävainio E, Rosén P. 2011. Paleoecological evidence of major declines in total organic carbon concentrations since the nineteenth century in four nemoboreal lakes. Journal of Paleolimnology, volume 45, pp 507-518. Degerman E, Nyberg P, Näslund I, Jonasson D. 1998. Ekologisk fiskevård. Sportfiskeförbundet. Edsman L. 2013. Muntliga uppgifter. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Institutionen för akvatiska resurser, SLU Elmsjö, N. 2014. Muntliga uppgifter. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Eriksson, B-G. 2014. Muntliga uppgifter. Gislaveds kommun Erlandsson, R. 2014. Muntliga uppgifter. F d lärare vid Gärdesskolan Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG. Fiskelagen 1993:787. www.notisum.se Fiskeristyrelsen. 1980-02-15. Yttrande över bildande av fiskevårdsområde för Kyrkesjön, Moasjön och Morgensjön. Dnr 105-5625-79. Fiskenämnden i Jönköpings län. 1991-04-24. Utplantering av fisk. Dnr 35-52-91 Föreningsenkät Förordning (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden. Förordningen (1998: 1388) om vattenverksamhet. 104 Gislaveds kommun. 1977. Sammanträdesprotokoll. Bidrag till fiskerättsutredning. Dnr 1976.263. Gislaveds kommun. 2006. Översiktplan för Gislaveds kommun. Graneli W. 2012. Brownification of lakes. Encyclopedia of lakes and reservoirs. Gustavsson, G. 2014. Muntliga uppgifter. Gislaveds kommun Havs- och Vattenmyndigheten. www.havochvatten.se/funktioner/ordbok/ordbok/q---t.html Henriksson L. 2000. Skogsbruk vid vatten. Skogsstyrelsens förlag. Heyer C, Miller T, Binkowski F, Caldarone E, Rice J. 2001. Maternal effects as a recruitment mechanism in Lake Michigan yellow perch (Perca flavescens). Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Science. 58: 1477-1487. Johansson, P. 2007. Åtgärdsplan för biologisk återställning i Moa Sågbäck. Emåförbundet Johansson K. 2013. Drivers and food web effects of Gonyostomum semen blooms. Doctoral thesis. Swedish university of agricultural sciences. Johansson, J-E. 2014. Muntliga uppgifter. Båraryds fiskevårdsområdesförening Johansson, R. 2014. Muntliga uppgifter. Båraryds hembygdsförening Jordbruksverket. TUVA. www.jordbruksverket.se/.../tuva Kemikalieinspektionen. 2004. Kvicksilver – utredning om ett generellt nationellt förbud – Rapport från ett regeringsuppdrag. Rapport 2/04. Kotakorpi M, Tiainen J, Olin M, Lehtonen H, Nyberg K, Ruuhijärvi J, Kuparinen A. 2013. Intensive fishing can mediate stronger size-dependent maternal effect in pike (Esox lucius). Hydrobiologia. November 2013. Volume 718, pp 109-118. Kulturmiljölag (SFS 1988:950). www.notisum.se Lag (1981:533) om fiskevårdsområden (LOFO). www.lagen.nu Lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter (LOFO). www.notisum.se Langhelle, A. 2014. Muntlig uppgift. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Lantmännen. 1978. Faktura 01 226421. Lantmännen. 1978. Faktura 04 289151. Lantmäteriet. 2014. Historiska kartor. www.lantmateriet.se Lennartsson T. 2010. Fånga Fiskeresursen. Hushållningssällskapet. Lindberg, P, Nöbelin, F. 2001. Kräftprovfisken i Jönköpings län 2000. Länsstyrelsen meddelande 2001:10. Livsmedelsverket. www.livsmedelsverket.se Lüning G. Fångsstatistik. Okänt årtal. Länsstyrelsen Hallands län. 2011. Svar på frågor rörande ålfiske och ålförekomst i Nissan. Dnr 623-2368-10. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1979. Försurningsläget i Jönköpings läns sjöar 1977. Utredning av arbetsgrupp. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1985-02-04. Ansökan om statsbidrag till kalkning av Morgonsjön med tillrinningsområde, Nissans avrinningsområde inom Gislaveds kommun. Dnr 11.186-1675-84 Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1985-06-10. Statsbidrag till kalkning av Kyrkesjön m fl, Nissans avrinningsområde inom Gislaveds kommun, godkännande av detaljplan och utbetalning av förskott. Dnr 11.186-1675-84 Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1986. Vandringshinder för fisk. Inventering av Nissans vattensystem inom Jönköpings län. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1989. Beslut om ”Framställning om restriktioner för motorbåtstrafiken på Kyrkesjön, Gislaveds kommun”. Diarienr: 125-2174-89. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1990. Vattenvårdsprogram- Gislaveds kommun. Meddelande 1990:6. 105 Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1993. Bottenfauna i Jönköpings län 1992. Meddelande 14/93. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1995-09-15. Utplantering av sötvattenskräfta. Dnr 383-10671-95 Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1996. Bottenfauna i Jönköpings län 1995. Meddelande 21/96. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1995. Natur- Jönköpings län. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1997. Kyrkesjön och Nässjön. Nätprovfiske 1995. Meddelande 1997:32:1. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1999. Kräftprovfisken i Jönköpings län 1998. Meddelande 1999:34 Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2001. Provfiske i Jönköpings län 2000. Meddelande 2001:19. Länsstyrelsen Jönköpings län. 2002. Biotopkartering- vattendrag. Metodik för kartering i och i anslutning till vattendrag. Meddelande 2002:55. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2003. Bottenfauna i Jönköpings län 2002. Meddelande 2003:38. Länsstyrelsen Jönköpings län. 2005. Nissans nedre avrinningsområde. Naturvärdesbedömning av vattendrag i Jönköpings län 2005. Meddelande nr 2005:18. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2007. Bottenfauna i Jönköpings län 2006. Meddelande 2007:28. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2009. Kräftprovfisken i Jönköpings län 2005. Meddelande 2009:42 Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2009. Värdefulla vatten i Jönköpings län. Meddelande 2009:26. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2010. Bottenfauna i Jönköpings län 2009. Meddelande 2010:15. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2010. Plan för bevarande av flodkräftan i Jönköpings län. Meddelande 2010:18 Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2010. Kräftprovfisken i Jönköpings län 2008-2009. Meddelande 2010:24 Länsstyrelsen i Jönköpings län & Jönköpings läns kommuner. 2012. Vägledning vid bedömning av Hög skyddsnivå för Enskilda Avlopp i Jönköpings län. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 2013. Bottenfauna i Jönköpings län 2012. Meddelande 2013:16. Länsstyrelsen Jönköpings län. 2013. Kalkningar i Nissan, Vätterns tillflöden, Huskvarnaån och Tidan. Utvärdering av måluppfyllelse och effekter 2010-2012. Meddelande 2013:28. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Föreningsarkivet. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Sjöregistret. Länsstyrelsen i Jönköpings län. www.lansstyrelsen.se/jonkoping Länsstyrelsen i Jönköpings län. Länsstyrelsens Webbgis. http://ext-webbgis.lansstyrelsen.se/jonkoping/ webbkarta/ Länsstyrelsen i Skåne län. 2007. Varför blir Skånska vattendrag och sjöar brunare? ISBN 978-91-85587-67-4. Miljöbalken (SFS 1998:808). Naturvårdsverket. 2000. Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Rapport 4913. Naturvårdsverket. 2001. Undersökningstyp: Provfiske i sjöar. Version 1:2 2001-08-20. Naturvårdsverket. 2002. System Aqua 2001. Rapport 5157. Naturvårdsverket. 2005. Undersökningstyp: Provfiske efter kräfta i sjöar och vattendrag. Version 1:1 2005-0207. Naturvårdsverket. 2008. Effekter av miljögifter på däggdjur, fåglar och fiskar i akvatiska miljöer. Reviderad utgåva 2. Rapport 5908. Naturvårdsverket. 2010. Undersökningstyp: Elfiske i rinnande vatten. Version 1:5 2010-05-05. Naturvårdsverket. 2011. Nationell plan för kalkning 2011-2015. Rapport 6449. Naturvårdsverket. Naturvårdsverkets allmänna råd om vattenskyddsområden (NFS 2003:16). NORS. Databasen för provfiske i sjöar. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Institutionen för akvatiska resurser. 106 Nyström P, Stenberg M, Sandström A, Edsman L, Bohman P, Asp A, Engdahl F, Fjälling A, Ågren M. 2013. Förvaltning av signalkräfta i sjöar – en litteraturstudie. Sveriges Lantbruksuniversitet. Institutionen för akvatiska resurser. Aqua reports 2013:1. Nöbelin, F. Kräftprovfisken i Jönköpings län 2001. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Meddelande 2001:44. Palm, D. 2013. Inblandning av kalkgrus i lekbottnar för öring (Salmo trutta L.). Rapport 2. Institutionen för Vilt, fisk och miljö. Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) Petersson, Å. 1979-12-19. Yttrande över ansökan om inrättande av Båraryds fiskevårdsområde. Fiskeriintendenten i nedre södra distriktet. Dnr 1001-619-79 Polislagen (1984:387). Projekt Rädda flodkräftan. www.raddaflodkraftan.se Ranåker L. 2012. Piscivore-prey interactions. Consequences of changing optical environments. Akademisk avhandling. Lunds universitet. Riksantikvarieämbetet- RAÄ. Fornsök. www.raa.se/hitta-information/fornsok-fmis/ Rekofiske. www.rekofiske.se Rytkönen P, Bonow M, Wramner P. 2013. Från matproduktion till gastronomi. Södertörns högskola 2013. Sandström A. 2014. Muntliga uppgifter. I Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Institutionen för akvatiska resurser. Schreiber H, Filipsson O, Appelberg M. 2003. Fisk och fiske i svenska insjöar 1860-1911. Fiskeriverket. FinFo 2003:1. SERS. Databasen för provfiske i vattendrag. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Institutionen för akvatiska resurser. SGU-Sveriges Geologiska Undersökning. Kartvisaren. http://apps.sgu.se Skarning, F. 2011. Vattenskyddsområden enligt miljöbalken. En studie om arbetet med att inrätta eller revidera vattenskyddsområden i tre utvalda län. Göteborgs universitet, handelshögskolan. Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till Skogsvårdslagen. SKSFS 2011:7. Skörde, S. 2014. Muntliga uppgifter. Leader Västra Småland. SMHI’s vattenwebb. www.vattenwebb.smhi.se Sveriges Lantbruksuniversitet - SLU. 2009-05-05. www.slu.se. ”Näringsrika vattenmiljöer gynnar bildningen av farligt metylkvicksilver”. Strand J. 2013. Muntliga uppgifter. Hushållningssällskapet Svenningsson, V. 2014. Muntliga uppgifter. Båraryds fiskevårdsområdesförening Uppsala universitet. 1985. Vattenväxter – bildkompendium. Vattenmyndigheterna. www.vattenmyndigheterna.se VISS. VattenInformationsSystem Sverige. www.viss.lansstyrelsen.se/ Zetterberg M. 2014. Muntliga uppgifter. Havs- och vattenmyndigheten. 107 Bilaga 1. Beslut om bildande av Båraryds fvof 108 Bilaga 2. Djupkartor 109 110 111 Bilaga 3. Ordförklaringar Alger Växter av olika storlek som lever fritt flytande eller fastsittande i vatten, eller som fastsittande även på fuktiga ytor på land. Alger kan i storlek vara allt från mycket små mikroskopiska organismer till mer än 50 meter långa. Alger innehåller klorofyll och kan därför utföra fotosyntes. Alger kan vara bruna, gröna eller röda. Anadrom art Fiskarter som vandrar från lekområden i sötvatten till tillväxtområden i havet, till exempel lax och havsöring. Avrinningsområde Det område (även dräneringsområde eller nederbördsområde) som uppströms en viss punkt i ett vattendrag bidrar till vattenföringen i denna punkt. Avgränsningen mot angränsande vattensystem kallas vattendelare. Biflöde Vattendrag som rinner ut i ett större vattendrag (huvudvattendrag). Ett biflöde kan vara en älv som rinner ut i en annan, större älv eller bara en liten bäck som rinner ut i en något större bäck. Biota Den levande faunan och floran inom ett område. Biotop/biotoptyp Utgör en typ av omgivning med naturliga gränser till vilken vissa växt- eller djursamhällen är knutna. I ett industriellt utvecklat samhälle är alla biotoper i någon mån påverkade av mänsklig verksamhet, och väldigt många biotoper är ett direkt resultat av sådana verksamheter. Exempel på biotoper är insjö, äng, lövskog och hällmark. Djurplankton Kallas även zooplankton. Mikroskopiska djur som flyter fritt i havens och sjöarnas övre vattenlager. Djurplankton är länken mellan växtplankton och fisk och har därför ofta en nyckelroll i akvatiska näringskedjor. Ekosystem Består av allt levande och den livsmiljö som finns i ett naturområde. Ekosystem kan vara stora och små, exempelvis en sjö, en trädgård eller hela planeten jorden. Ekotyp En ärftligt specialiserad variant (inom en art), anpassad till en viss miljö men inte avskild från andra ekotyper genom någon sterilitetsbarriär. Flikighetstal Sjöns flikighetstal fås genom att dividera sjöns strandlängd med längden på omkretsen av en cirkel med samma yta som sjön. Ju högre flikighetstal desto mera vikar m.m. finns i sjön. Exempelvis innebär flikighetstalet tre att en sjö har tre gånger så lång strandlängd som en cirkel med sjöns yta skulle haft. Fotosyntes Den process hos gröna växter vid vilken kolhydrater bildas av koldioxid och vatten med solljuset som energikälla. Under processen frigörs syre. Fotosyntesen möjliggörs av bladens gröna färgämne, klorofyll. 112 Fragmentering En uppsplittring av en naturtyps eller en arts habitat i mindre delar. Habitat En miljö där en viss växt- eller djurart kan leva. Huvudavrinningsområde Området har ett huvudvattendrag och ett antal biflöden, är minst 200 kvadratkilometer stort och har sin utloppspunkt vid havet. Hydrologi Läran om vatten i vid bemärkelse. Något snävare definierat är hydrologi läran om de av naturen styrda vattenrörelserna och vattenförekomsterna på kontinenterna (nederbörd över land, avdunstning från sjöar och land, vattenrörelser i floder och på markytan, vatteninträngning i marken samt grundvattenförekomst och grundvattenrörelser). Enande Hydrologisk regim Begreppet avspeglar hur mycket vatten det är, hur mycket det ändrar sig, samt hur det rör sig. Hydromorfologi Det som utmärker vattenflöde, vattendragets sträckning, strömningsmönster, tidvattenförhållanden (för övergångsvatten) och struktur på och typ av strand. Höjd över havet Siffran hämtas vanligtvis från topografiska kartan. Höjden varierar något med vattenståndet över året. Katadrom art Fiskarter som vandrar från lekområden i havet till tillväxtområden i sötvatten, till exempel ål. Kiselalger Små encelliga alger som finns nästan överallt på vår jord, från hav, sjöar, små vattensamlingar till fuktig jord. De hör till samma större grupp som brunalgerna. Namnet syftar på det kiselskal som omger organismen. Många kiselalger har mycket speciella krav på omgivningen vilket gör dem lämpliga som miljöindikatorer. Ibland är det kiselalger som ligger bakom algblomningar, d v s företeelsen där alger växer explosionsartat under en kort tid. Klorofyll (a) Det ämne som ger växter deras gröna färg. Ämnet spelar en avgörande roll i växternas fotosyntes och delas in i olika typer beroende på vilka våglängder av solljus de absorberar, t ex klorofyll a (och b) som absorberar så kallat blått ljus. de. Klorofyll är det Litoral Sjöns grundområde. Maxdjup Utgör det största djupet i meter, erhållet från djupkarta (uppmätt genom lodning). Medeldjup Utgör summan av alla uppmätta lodpunkter dividerat med antalet lodpunkter. 113 Mikrob Organismer, såsom alger, bakterier, mögel, jästsvampar och virus. Dessa finns överallt och går även under samlingsnamnet mikroorganismer. Miljökvalitetsnorm Inom vattenförvaltningen används miljökvalitetsnormer för att ange krav på vattnets kvalitet i flera olika avseenden. Huvudregeln är att alla vattenförekomster ska uppnå normen god status till år 2015 och att statusen inte får försämras. Paleolimnologi Studie av sjöars historia genom analys av sediment och fossiler. Primärproduktion (i vattenmiljö) När alger och andra vattenlevande växter fotosyntetiserar och delar sig. Primärproduktion är den första byggstenen i den akvatiska näringsväven. Profundal Sjöns djupvattenzon Rödlistad art Arter som i olika grader är hotade. ArtDatabanken har Naturvårdsverkets uppdrag att ta fram Sveriges förteckning över dessa arter, d. v. s. den svenska rödlistan. Listan innehåller hotkategorierna: NT (Nearly threatened) = Nära hotad/Missgynnad, VU (Vulnerable) = Sårbar, EN (Endangered) = Starkt hotad, CR (Critically endangered) = Akut hotad och RE (Regionally extinct) = Nationellt utdöd. Sedimentationsbotten Områden i sjön där finpartikulärt material kan sedimentera. Våg- och strömpåverkade områden benämns erosionsbotten och utgörs av grövre material. Sjökoordinater En sjös koordinater hämtas från databasen ”Svenskt Sjöregister”, vilken har skapats för att man genom ett enhetligt system ska kunna lokalisera en sjö. Identifieringskoden i registret anger sjöarnas läge i sydlig-nordlig och västlig-östlig riktning, definierad genom x- och y-koordinaten för sjöns utlopp i Rikets koordinatnät (återfinns på den topografiska kartan). Sjövolym Ett grovt mått erhålls genom att multiplicera medeldjupet (meter) med arealen (kvadratmeter). Smolt Till havet utvandrande laxfiskungar. Sommarstagnation Ytvattnet värms sommartid upp och ett temperatursprångskikt utvecklas eftersom densiteten på vattnet varierar. Vattenutbytet mellan ytvatten och bottenvatten är obefintligt och vattnet under språngskiktet stagnerar. 114 Språngskikt Gränsskikt mellan två vattenmassor med olika salthalt eller olika temperatur. Delas in i salthaltssprångskikt (haloklin) och temperatursprångsskikt (termoklin). Det senare är säsongsbundet och på grund av skillnaderna i täthet (eller vikt) kan det inte ske omblandning i någon större utsträckning mellan vattenmassor. Stirr Det uppväxtstadium hos havsvandrande laxfisk som föregår smoltstadiet. Strandlängd Den totala längden av sjöns stränder inklusive öar (uppmätt på karta). Teoretisk omsättningstid Omsättningstiden beräknas som sjövolym per årlig avrinning och är ett mått på hur lång tid det teoretiskt tar att byta ut allt vatten i sjön. Variationer i sjön kan förväntas genom att strömbilden varierar. Viktig parameter för en sjös känslighet för försurning och övergödning liksom kalkningsmöjligheter. Tillrinningsområde Ett avrinningsområde omfattar både markytan och ytan av områdets sjöar. Räknar man endast markytan, varifrån vatten avrinner till sjöar och vattendrag i området, så kallas det tillrinningsområde. Topografisk karta Den topografiska kartan är i skala 1:50 000, d v s en centimeter motsvarar 500 meter. Vattensystem Samtliga vatten som bidrar till flödet i ett vattendrags utlopp. Nissans vattensystem inbegriper alla sjöar och andra vatten som avvattnas av Nissan med biflöden. Växtplankton Kallas även fytoplankton, planktonalger eller mikroalger. Encelliga organismer i form av små växter (alger) som flyter fritt i havens och sjöarnas övre vattenlager. Mikroalger, tillsammans med särskilda bakterier, utgör tillsammans med större alger eller blomväxter på de solbelysta delarna av bottnen basen för det mesta av livet i en vattenmiljö. De svarar för en betydande primärproduktion genom sin fotosyntes. Växtplankton äts av djurplankton som i sin tur äts av större djur., o Ytvatten En allmän definition är sjöar, vattendrag och hav. Motsatsen till ytvatten är då grundvatten. Ytvattenförekomst En vattenförekomst är homogen i samtliga indelningar som går att göra. En vattenförekomst tillhör sålunda en typ, har en vattenkvalitet och bedöms utsättas för en specificerad nivå av påverkan. Ett vattendrag eller en sjö kan alltså bestå av flera vattenförekomster. 115 Bilaga 4. Återutsättning av fisk 1. 2. 3. 4. 5. Tång/peang är bra att ha Använd håv, gärna knutlös och gummerad, vid landning av fisk. Använd absolut inte huggkrok. Som alternativ kan s.k. lip-grip användas. Den har principen av en hovtång och kan köpas i fiskebutiker. Nackdelen är att fisken hålls lodrätt vilket innebär att inälvor och eventuell rom sjunker nedåt. Undvik därför att hantera stor eller romstinn fisk med lip-grip. Ska en lip-grip användas bör den vara roterbar eftersom större fisk lätt vrider sig runt sin egen axel. Om du måste lyfta fisken, fatta tag i stjärtspolen och stöd med handen under magen, vid bröstfenorna. Kläm inte över fiskens buk. Gäller även vid fotografering av fisk. Vägning av fisk kan ske i särskilda vågsäckar som kan köpas i fiskebutiker, men en vanlig IKEA-kasse fungerar väl. Vägningen av större fisk, t ex gädda, ska helst ske vågrätt. 6. Vid avkrokning av fisk bör en avkrokningsmatta användas för att undvika skador på fisken. Som alternativ kan ett liggunderlag användas omvirad med en stor plastsäck. På fuktigt underlag, t ex mossa kan fisken läggas direkt på marken. Om möjligt bör fisken hanteras i skugga eftersom de är mycket ljuskänsliga. 7. Se till att händer och underlag är fuktiga vid hanteringen. Skadade fjäll gör fisken känslig för parasiter och infektioner. 8. Återutsättning av fisk bör ske skyndsamt. Fiskar är mycket känsliga för uttorkning. 9. Viktigt att tänka på är att drillning i varmt vatten ökar riskerna för fisken. Drilla därför inte fisken onödigt länge. 10. Är fisken trött kan ”konstgjord andning” användas. Fisken förs framåt i vattnet för att öka genomströmningen av syre förbi gälarna. Men dra inte fisken fram och tillbaka – då kan du istället skada dess gälar. Vänta tills fisken börjar sprattla innan du släpper den. 11. Vissa fiskarter, främst abborrfiskar som abborre och gös, är känsliga för tryckförändringar. Dödligheten hos dessa ökar betydligt om de fångas på djup överstigande tio meter. Undvik därför fiske på större djup. 12. Vintertid ska du se till att fisk som ska återutsättas sätts tillbaka innan den tunna vattenhinna som täcker fiskens ögon inte hinner frysa. Övrig fiskehänsyn 1. 2. Släng inte fiskelinor eller nät i naturen, det är livsfarligt för fåglar och andra djur. En del fiskeredskap tillverkas av bly, som lakas ut i naturen och är mycket giftigt för alla levande organismer. Fråga efter blyfria redskap när du köper beten och sänken. 3. Rostfria fiskekrokar som förlorats ställer till mycket skada för fisk och andra djur under lång tid. Välj istället krok som rostar, den bryts ned och försvinner mycket snabbare. 4. Välj om möjligt alkylatbensin vid fisket. 116 Bilaga 5. Artiklar 117
© Copyright 2024