yttrande - Naturskyddsföreningen
Er ref: NV 02144-14 Vår ref Dnr: 2015/001/1 Naturvårdsverket att: registrator + [email protected] Stockholm 19 februari 2015 Fördjupad utvärdering av miljömålen Naturskyddsföreningens yttrande Sammanfattning Naturskyddsföreningen anser: Giftfri miljö • att delmålet Giftfri miljö i huvudsak är mycket bra, • att konkreta förslag och tidsplaner saknas, • att en kemikalieskatt skulle kunna kopplas ihop med en frivillig innehållsförteckning, för att på så sätt öka transparensen och incitamentet att substituera farliga kemikalier mot säkrare alternativ, samt • att delmålet Giftfri miljö kan delas upp i ytterligare två delmål: giftfri inomhusmiljö och giftfri utomhusmiljö, för att lättare nå resultat. Vattenanknutna miljökvalitetsmål Situationen i våra vatten är bekymmersam, både vad gäller kemiska och biologiska parametrar. Det är helt uppenbart att vi inte kommer att nå målen med nu beslutade styrmedel. Däremot finns det många åtgärder, varav vissa nämns i remissen, som skulle bidra till en betydligt bättre vattenmiljö om de verkställdes. Ofta saknas pengar, både till myndighetsutövning – som i fallet med omprövningar av vattenkraft – och för konkreta åtgärder – som i fallet med att återskapa vattenmiljöer i jordbrukslandskapet. Ibland behövs i princip bara politiskt vilja – som i fallet med skärpt strandskydd. Naturskyddsföreningen välkomnar de två valda fokusområdena i utvärderingen – den ökande exploateringen av grunda områden samt den otillfredsställande biologiska hänsynen i vattenkraftverksamheter. Dessa båda problemområden är dels viktiga för den biologiska mångfalden i sjöar, hav och vattendrag – dels är de hyfsat lätta att åtgärda med lämpliga styrmedel. Många goda sådana presenteras i rapporterna. Dessa borde så långt möjligt föras över till åtgärdsprogramen för implementeringen av vatten- samt havsmiljödirektivet. Föreningen hade också gärna sett fler konkreta förslag på hållbar fiskeförvaltning, inte bara i kustområdena. Förslag på några sådana 2/30 är stängt ålfiske, upphörandet av kompensationsutsättningarna av odlad lax samt en bottentrålningsutredning. Grundvatten: vi saknar förslag om skärpta krav om ekonomisk säkerhet vid öppnande av gruvor. Bara naturlig försurning: skarpare styrmedel rörande krav om askåterföring bör övervägas av NV. Levande skogar • Naturskyddsföreningen anser att avsaknaden av involvering av expertis från naturvårdsforskningen, i samband med arbetet om fördjupad utvärdering av de preciseringar som rör gynnsam bevarandestatus, är oacceptabel. • Vi delar bedömningen om att miljökvalitetsmålet inte är uppnått och inte kommer att kunna nås med befintliga styrmedel och åtgärder. • Vi delar inte bedömningen att utvecklingen av miljötillståndet är neutral. Givet den pågående fragmenteringen av värdefulla skogsområden, habitatförlust, hög skadefrekvens på hänsynskrävande biotoper m.m. borde utvecklingen snarare bedömas vara negativ. • Vi delar inte uppfattningen om att det råder en stor osäkerhet och oenighet om vad som krävs för att bevara livskraftiga populationer av de skogsberoende arterna i landskapet. Tvärtom råder vetenskaplig koncensus kring ett generellt tröskelvärden om 20 % livsmiljöer. • Föreningen anser att remissen i stora delar är motsägelsefull samt att Skogsstyrelsen i delar ger en missvisande bild över tillståndet i skogen. • Vi anser att analyserna av problemen i skogen inte är fullständiga samt att de centrala problemen för målet behöver kompletteras. • Vi anser att det är bra att den fördjupade utvärderingen fokuserar på de preciseringar som rör gynnsam bevarandestatus. Dock motiverar detta inte ett fullständigt exkluderande av flera övriga preciseringar. • Vi delar till fullo bedömningen att det behövs en analys av om tillämpningen och efterlevnaden skulle förbättras om skogsvårdslagen inarbetades i miljöbalken. Detta bör rimligen ske inom ramarna för en skogspolitisk utredning. • Naturskyddsföreningen anser föreslagna åtgärder i stort sett vara bra. Dessa behöver dock förtydligas och kompletteras. • Föreningen delar uppfattningen om att de kvarvarande skogarna av naturskogskaraktär och med naturtypskvaliteter omgående behöver skyddas. Förslag om att säkerställa tillräckliga resurser för detta saknar vi dock. 3/30 Ett rikt odlingslandskap • Naturskyddsföreningen anser att Jordbruksverkets slutsatser rörande samhällsnyttan av ekologisk odling måste revideras och istället bör den ekologiska produktionens mervärden för Ett rikt odlingslandskap, biologisk mångfald och levande landsbygd lyftas fram, samt styrmedel som verkar för mer ekologisk produktion stärkas. • Naturskyddsföreningen delar inte Jordbruksverkets slutsats att gårdsstödet är ”framgångsrikt”, ”samhällsekonomiskt lönsamt” och ”viktigt styrmedel för att uppnå Ett rikt odlingslandskap, utan anser att slutsatsen är förenklad och inte i tillräcklig omfattning tar hänsyn till negativa effekter av gårdsstödet. En överföring av medel till Landsbygdsprogrammet skulle i högre grad bidra till miljömålet. Ett rikt växt- och djurliv Vi instämmer i bedömningarna om måluppfyllelse. Det tunga i en fördjupad utvärdering bör vara analys och slutsatser i form av hyfsat konkreta förslag till regeringen, som denna kan bereda vidare. Åtgärder som myndigheten redan har full rådighet över, liksom referat av pågående processer, gällande regelverk och liknande, kan med fördel strykas eller kortas. Detta sistnämnda torde vara av begränsat intresse för regeringen. Redovisningen tycks i stora delar missa det som är centralt i sammanhanget, dvs. att undvika fortsatt förlust av biologisk mångfald. Det är svårt att utläsa vad som är verkets konkreta åtgärdsförslag till regeringen. Varje åtgärdsförslag bör läggas som en egen punkt/i ruta, så det blir tydligt. Resonemang förs om fortsatt förlust av livsmiljöer, men dessa leder sällan till slutsatser i form av konkreta styrmedelsförslag. Överhuvudtaget lyser skarpa styrmedelsförslag med sin frånvaro. Vi saknar till exempel förslag till regeringen om tänkbara vägar framåt som skulle syfta till att åstadkomma (principer och) styrmedel som skulle utgöra en parallell till principen förorenaren betalar; i form av ”markanvändaren betalar”. Vi instämmer i att det finns behov av att ensa tillämpningen av ekologisk kompensation mellan prövningsmyndigheter. Krav om kompensation får dock aldrig leda till en försämrad miljö- och lokaliseringsprövning. Den princip som gäller för kompensation i samband med intrång i Natura 2000-områden (artikel 6.3 och 6.4 i art- och habitatdirektivet) bör vara förhärskande generellt, dvs. först prövning och sedan krav om kompensation. Vi utgår från att behovet av mer resurser kommer att speglas in i verkets kommande äskanden till regeringen rörande de aktuella anslagen. Även bytesmarksfrågan har helt avgörande betydelse för att nå god måluppfyllelse av gällande etappmål för områdesskydd skog. Det återstår mycket arbete för berörda sektorsmyndigheter att operationalisera hållbart nyttjande inom de areella näringarna. Vi saknar en tydlig referens till CBD:s definition (se artikel 2) av detta begrepp, med avseende på biodiversitet. Vi instämmer i att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över skogsvårdslagen och tillämpliga delar av miljöbalken för att säkerställa bättre styrning mot miljökvalitetsmålet Levande skogar. Verket bör föreslå att utredningen får i uppdrag att i ett första utredningsskede pröva om det är möjligt och lämpligt att lyfta in regelverket för skogen i balken. 4/30 Vi instämmer i vikten av att förstärka arbetet med åtgärdsprogram (ÅGP). ÅGP:en för vitryggig hackspett respektive särskilt skyddsvärda träd ska givetvis inkluderas i detta sammanhang, inklusive kostnadsuppskattningar. ******************* Övergripande synpunkter Föreningen saknar i flera av remisserna åtgärder för att kraftigt öka den ekologiska jordbruksproduktionen i Sverige. Ekologiskt jordbruk leder till lägre risk för läckage av näring men det leder också genom sin begränsade användning av kemikalier till renare yt- och grundvatten samt högre biologisk mångfald. En ökad ekologisk produktion skulle med andra ord bidra till att nå flera av de miljömål som vi idag är långt ifrån att lösa. Därför anser Naturskyddsföreningen att minst 50 procent av åkermarken ska vara ekologiskt odlad 2030 samt att minst 80 procent av offentlig konsumtion ska vara ekologisk år 2030. För att öka den ekologiska produktionen bör regeringen ge i uppdrag till Jordbruksverket att särskilt satsa på ekologisk produktion inom ramen för landsbygdsprogrammet. Det behövs mer forskning, metodutveckling, utbildning och rådgivning om agroekologisk och ekologisk produktion och det skulle behöva inrättas en professur i ekologisk produktion. Miljömålsvisa synpunkter Bara naturlig försurning Föreningen instämmer i bedömningen om att skogsbruket beräknas stå för 30-70 % av den totala försurningspåverkan på skogsmark sett över en skogsgeneration. Det är bra att detta redovisas tydligt, inklusive källor. Vi ifrågasätter dock om de åtgärdsförslag som redovisas är tillräckliga. Såväl information som certifiering har ju prövats under lång tid, utan nämnvärd förbättring beträffande askåterföring (på den del av skogsmarken som är berörd av detta behov). Verket bör överväga att lämna förslag om regelverksbaserade styrmedel, och koppla ihop frågan med vad som anförs under Ett rikt växt- och djurliv beträffande behovet av en översyn av SVL. Vi konstaterar också att denna fråga, som har sin grund i skogsbrukets påverkan på miljön, vad vi kunnat se knappast alls tas upp under Levande skogar. Myndigheterna bör samråda om detta och om möjligt skapa samsyn. Giftfri miljö Övergripande Naturskyddsföreningen anser att texten om miljökvalitetsmålet Giftfri miljö i huvudsak är mycket bra, men saknar konkreta förslag och tidsplaner. Det framgår inte vem som ska göra vad och när. Viktiga åtgärder för att kunna uppnå målet Giftfri miljö har identifierats, som: • horisontella kriterier för hormonstörande ämnen måste snarast komma på plats, för att utfasning av dessa ämnen ska kunna ske, 5/30 • både försiktighetsprincipen och substitutionsprincipen behöver stärkas, för att få företagen att ta sitt ansvar att endast använda säkra kemikalier, • ökade möjligheter att bedöma och begränsa grupper av kemikalier, • ökad kunskap om lågvolymämnen, samt • ökad tillsyn, både i Sverige och i samarbete med övriga EU-länder. Nya möjliga vägar för att snabbare kunna uppnå målet Giftfri miljö har identifierats, så som • fler och utökade produktlagstiftningar, framförallt för konsumtionsvaror, då REACH-lagstiftningen dels är tungrodd och dels inte alltid täcker in importerade varor, • nationell skatt på farliga kemikalier, där Naturskyddsföreningen har ett förslag på koppla samman kemikalieskatten med frivillig innehållsförteckning, så att de varor som har innehållsförteckning slipper skatten, • bindande miljökrav vid offentlig upphandling, • nationella begränsningar för farliga kemikalier i byggvaror, • förstärkt koppling mellan vattendirektivet och övrig lagstiftning, • ökad stödverksamhet till företag, för att information om lagstiftningen samt listor på ämnen som bör substitueras når ut till företagen, samt • inrättandet av en konsumentupplysningstjänst, för att ge saklig och pedagogisk information till allmänheten om farliga kemikalier i varor. Specifika synpunkter 1.1 Aktuell situation för miljötillståndet Att hälsoförbättringar inte ses trots att många analyserade miljögifter minskar, visar på att nya miljögifter tillkommit. Vilka dessa är och hur de samverkar bör undersökas så att rätt åtgärder kan vidtas. 5. Beskrivning av behov av insatser – vad krävs för att målen ska nås Naturskyddsföreningen anser att alla uppräknade underrubriker är viktiga och att rätt slutsatser har dragits om vad som kan göras, men att konkreta åtgärdsförslag och tidsplaner saknas. Ett stort ökat anslag ser vi som en förutsättning för att målen ska kunna uppnås. Ett förslag från Naturskyddsföreningen är att en kemikalieskatt skulle kunna kopplas ihop med frivillig innehållsförteckning, så att de varor som har innehållsförteckning slipper skatten. På så sätt ökar transparensen gentemot kunden och incitamentet att substituera farliga kemikalier mot säkrare alternativ. Innehållsförteckningen behöver inte vara utskriven på varan, utan det räcker med en QR-kod och att informationen finns på nätet. Naturskyddsföreningen föreslår vidare att man delar upp delmålet Giftfri miljö i två nya delmål: ett som handlar om giftfri inomhusmiljö och ett om giftfri utomhusmiljö. Delmålet om inomhusmiljö är med ökade resurser fullt genomförbart till år 2020. Målet om giftfri utomhusmiljö är svårare att nå och behöver även det ökade resurser och ett bredare arbete. 6/30 Grundvatten av god kvalitet Vi instämmer i beskrivningen av hur läckage till grundvattnet från förorenade områden eller vissa gruvor kan orsaka skador på akvatiska system. Vi instämmer vidare i att styrmedel och åtgärder fungerar till viss del men att det råder ett genomförandeunderskott, och att bristande medvetenhet om grundvattnet leder till att myndigheterna inte alltid tar tillräckliga hänsyn eller kräver ändamålsenliga villkor i tillstånds- och anmälningsskedet. Detta gäller inte minst gruv- och mineralverksamhet, där vi ser stora brister i hur miljöprövningen de facto går till. Det är bra att detta tas upp i de nya åtgärdsprogram inom vattenförvaltningen, som ska beslutas 2015, i form av en av åtgärdspunkt (frågan om behovet av att vägleda om miljökrav i prövningsprocess och gruvverksamhet). Vi tillstyrker förslagen om att förbättra kunskapen och kraven avseende grundvattenaspekter i tillstånds- och tillsynsarbetet. Vi saknar dock ett förslag om skärpta krav om ekonomisk säkerhet (liknande de som sedan länge har gällt för täktverksamhet) vid öppnande av gruvor. Erfarenheter visar att trots att vi skriver 2015 så riskerar miljönotan att hamna hos staten, dvs. skattebetalarna. Blaikengruvan och Northland Resources gruva i Pajala är två tydliga exempel på att det finns ett behov av sådana skärpta krav. Detta skulle gynna måluppfyllelse av Grundvatten av god kvalitet, men även andra miljömål. Hav i balans samt levande kust och skärgård Generella kommentarer De största hoten mot god status i våra hav är för hög tillförsel av näringsämnen, uttag av arter genom fiske och tillförsel av farliga ämnen. Både övergödning och miljögifter täcks delvis genom andra miljömål men att inte lägga större vikt vid fisket, som faktiskt är den havsbaserade mänskliga aktivet med allra störst negativ på verkan på marina miljöer, är enligt Naturskyddsföreningen en svaghet med utvärderingen som vi hoppas kommer att åtgärdas. Myndigheten har valt att fokusera både utvärdering och åtgärder på den ökande exploateringen av kusten och grundområden. Föreningen håller med om att överexploateringen av grunda områden är ett ökande och akut problem. En fördel med problemet är dock att det relativt lätt kan stävjas om den politiska viljan finns. Men den måste finnas på såväl nationell, regional som lokal nivå. De grunda marina livsmiljöerna längs kusterna erbjuder många värdefulla ekosystemtjänster som till exempel livsmedel i form av fisk, och de utgör även viktiga områden för rekreation och kulturarv. De grunda områdena tar dessutom hand om näringsämnen från land genom växtklädda bottnar. Grunda havsvikar har en avgörande betydelse för kustens produktionsförmåga och de utgör uppväxt- och rekryteringsmiljö för såväl fisk som många olika typer av bottenlevande djur liksom för flera fågelarter. Studier har visat att många kommersiella fiskarter uppehåller sig i kustzonen under delar av livscykeln. 7/30 Det kustnära exploateringstrycket har under det senaste århundradet kraftigt påverkat livsmiljöerna och den biologiska mångfalden i kustvattenmiljön. Bebyggelse längs stränder innebär ofta negativa konsekvenser för djur- och växtlivet i såväl vattnet som på land. Ofta medför strandnära bebyggelse ökning av annan påverkan som anläggning av fler båthamnar, bryggor, båttrafik, muddring och ökat näringsläckage från land. Om exploateringen fortsätter i samma takt riskerar alla tätortsnära rekryteringsområden för fisk vara förstörda inom 50 år. Viktiga aktiviteter kopplat till fysisk påverkan på kustnära grunda områden är: • Muddring, dumpningar och anläggande av infrastruktur som bryggor och hamnar, utfyllnader, med mera. • Båt- och fartygstrafik: framför allt genom resuspension av bottensediment i grundare vattenområden, samt ökat vattenutbyte i skyddade vattenområden. • Yrkesmässigt fiske: direkt fysisk påverkan vid användande av redskap som skadar bottnarna samt indirekt fysisk påverkan genom uttag av fisk. • Fritidsfiske: direkt fysisk påverkan vid användande av redskap som skadar bottnarna, samt indirekt fysisk påverkan genom uttag av fisk. • Jordbrukets, hushållens, skogsbrukets och industrins utsläpp av övergödande ämnen kan ge indirekt fysisk påverkan genom ökad produktion av alger. Flytande ansamlingar/ mattor av fintrådiga alger i mer skyddade vikar kan påverka den biologiska mångfalden, och inte minst fiskföryngringen, negativt. Följande styrmedel har identifierats av myndigheterna som centrala för minskad fysisk påverkan på grunda kustnära miljöer: • Miljöbalken 7 kap. Strandskydd. • Miljöbalken 7 kap. Marina skyddade områden. • Miljöbalken 11 kap. Vattenverksamhet och därtill kopplat 15 kap. Avfall och producentansvar 31-33§ dumpning. • Fiskelagen [och förordningen]. • Plan- och bygglagen. Korta kommentarer på utvalda föreslagna åtgärder för att minska påverkan på grunda kustnära områden Nedan följer föreningens kommentarer på några av de föreslagna åtgärderna i remissen. Där lämpligt har föreningen föreslagit kompletterande åtgärder inom samma område. • Kartering av livsmiljöer i kustvatten Detta är en mycket välkommen åtgärd. Kunskapen om hur det ser ut under ytan är fortsatt låg och behöver förbättras. Inte minst för att kunna identifiera vilka åtgärder som behövs lokalt och var de ska sättas in. • Fördjupad analys av påverkansfaktorer och belastning av betydelse för kustfisk • Verktyg för att kartlägga kustfiskars känsliga livsstadier för påverkan från fysisk exploatering. Det finns ofta sämre kunskap om kustfiskepopulationer än om utsjöpopulationer. Detta är en av anledningarna till att Sverige har misslyckats med att skydda de 8/30 kustnära populationerna av torsk på västkusten och förmodligen fortfarande bedriver överfiske på många rovfiskpopulationer längs med kusterna. Att kartlägga vilka påverkansfaktorer och belastningar som är av betydelse för populationer och samhällen av kustfisk, är därför av yttersta vikt. Det är också viktigt att få bättre statistik och kunskap om fritidsfiskets uttag. Idag utgör fritidsfisket, inte minst det som sker med stöd av enskild rätt, för vissa fisk- och skaldjursbestånd en betydande del av den sammanlagda fångsten. Föreningen välkomnar ett sådant kommande arbete och skulle gärna se krav på att fritidsfisket ska uppskatta och rapportera fångster av centralt förvaltade fisk- och skaldjursbestånd. Rapporteringen är särskilt viktig för de bestånd där förvaltare, vare sig det är kommuner, länsstyrelse, vattenvårdsförbund eller Havs- och vattenmyndigheten, gör årliga beståndsuppskattningar och ger tillstånd för vissa fångster. Föreningen välkomnar särskilt att myndigheten nämner och ämnar adressera den problematiska kustnära bottentrålningen (här kallad ”exploateringsingrepp på vuxen fisk”). Det är korrekt att det finns begränsad kunskap om vilka effekter av avlägsnande av bottensubstrat, modifiering av habitat och grumling samt sedimentation kan ha på ägg och tidiga livsstadier av fisk i svenska vatten. Men det finns mycket internationell kunskap och erfarenhet. Föreningen uppmuntrar därför till en mer djuplodande studie över effekterna av bottentrålning innanför 12 nautiska mil (nm), och inte bara på kommersiell fisk utan på hela ekosystemet. I slutändan hoppas föreningen att detta ska leda till en utflyttning av trålgränsen till 12 nm och genom EU – ett totalt bottentrålningsförbud (se mer nedan). • Fredningsområden under delar av året • Inventering av habitat för identifiering av nyckelhabitat som kan skyddas med biotopskydd Att freda kustområden från fiske är en högst relevant åtgärd. Skyddet av nyckelhabitat för kustfisk är idag väldigt svagt. Fiske har också generellt en stor påverkan på bestånden som beskattas. Föreningen skulle dock också gärna se kompletterande åtgärder för att skydda stora, äldre och ekologiskt och genetiskt viktiga individer. Regler för fönsteruttag är ett exempel, maxuttag per fiskare och dag är andra tänkbara åtgärder. • Fisketillsyn Idag lider fisketillsynen av låg effektivitet, dålig organisation och brist på långsiktighet. En särskild allvarlig form av tjuvfiske är den som sker efter hotade bestånd såsom ål och lax. Föreningen stödjer därför förslaget att ge länsstyrelserna tydligare ansvar för fisketillsynen i kustzonen i länsstyrelsernas instruktion. Det behövs också mer långsiktig finansiering av fisketillsynen. Överträdelser måste också straffas. • Utvecklad vägledning 7 kap miljöbalken (MB) strandskydd • Uppskattning av antal dispenser och tillsynsärenden som har koppling till vattenmiljön • Utvecklad vägledning 11 kap MB vattenverksamhet En nyligen utförd studie visar att exploateringstrycket från människan i grunda kustmiljöer är stort och kontinuerligt ökande. Att strandskyddshanteringen idag inte fungerar kan också många av föreningens lokala kretsar vittna om, med en alltför 9/30 generös, och till och med felaktig, dispensgivning också i redan hårt exploaterade områden1. Ett stärkt strandskydd och minskad omfattning av dispenser från strandskyddet är av stor betydelse för bevarandet av viktiga rekryteringshabitat för kustfisk men också för många andra djur samt för människors möjlighet till rekreation. Havs och vattenmyndigheten föreslår att Naturvårdsverket ska ta fram en utvecklad vägledning för hur man på tillståndsmyndigheter (län och kommuner) ska hantera ärenden gällande dispenser från strandskyddet. Havs- och vattenmyndigheten föreslår att de ska ta fram en utvecklad vägledning till tillståndsmyndigheter hur de ska hantera ärenden gällande anmälan/ tillstånd/tillsyn för vattenverksamhet. Med anledning av den idag ohållbara situationen för strandskydd, inte bara i kustmiljö utan lika mycket längs med sjöar och vattendrag, ser föreningen mycket positivt på de föreslagna åtgärderna. Dock skulle föreningen önska att myndigheterna tog ett större grepp om strandskyddsfrågan. Det behövs ett stärkt strandskydd genom att framförallt begränsa möjligheterna att ge dispenser och undantag i områden med hårt exploateringstryck, bland annat i skärgårdar i södra Sverige, i de största sjöarna samt i områden av riksintresse för exempelvis naturvården. Utan en sådan reform kan strandskyddets förändringar på senare år inte sägas vara differentierat, utan snarare en uppluckrat. I de områden där lättnader medgetts på senare år är det extra viktig att uppföljningen av kommunala beslut förbättras, vilket kräver aktiva länsstyrelser med tillräckliga resurser. • Restriktioner för småbåtstrafik Grunda kustområden nyttjas under våren som rekryteringsområden av nyckelarter och viktiga funktionella grupper av kustfisk, och är känsliga med avseende på bland annat grumling och omröring av sediment. Sediment rörs lätt upp av båtmotorer och det lägger sig på vegetation, ägg och larver. Båttrafiken påverkar också fågellivet. Många kustfåglar som t ex ejder tampas redan med andra problem och minskar kraftigt. Ytterligare störning under häckning bör därför i största mån undvikas. Föreningen stöder förslaget att införa fler förbud mot småbåtstrafik i känsliga och grunda områden under delar av året, både för skydd av fisk och fågel. Här ser föreningen att etablerande av fler s k hänsynsområden skulle kunna främjas. Hänsynsområden bör planeras där de gör nytta för djurliv, såväl som för människors rekreation. Eftersom hänsynsområden företrädelsevis bildas av länsstyrelser behöver man på regeringsnivå säkerställa ekonomiska och legala förutsättningar för att få till ett effektivt arbete. Gamla tvåtaktsmotorer släpper ut en tredjedel av bränslet oförbränt i vattnet. Bensin är mycket giftigt för akvatiska organismer och de mest aktiva substanserna binder till organiskt material och förs därmed uppåt i näringskedjan. En del av problematiken är att utsläppen av de giftiga ämnena koncentreras till den period på året då produktionen i haven är som högst och ekosystemen är som känsligast – sommaren. De släpps också främst ut i de områden där den biologiska aktiviteten är som högst – grunda områden. Därför bör gamla tvåtaktsmotorer snarast fasas ut. Dock finns det en stor mängd gamla tvåtaktsmotorer i landet som ännu används. Under den tid de finns kvar bör ägarna stimuleras att köra dem på alkylatbensin som är den minst 1 Se WSP-rapporten Översyn av tillämpningen av strandskyddslagstiftningen 2013-05-31, reviderad 2013-06-26, 2013-07-01 (framtagen på uppdrag av NV och Boverket) 10/30 giftiga oljefraktionen. Tyvärr är både tillgänglighet och efterfrågan på alkylatbensin låg i Sverige idag. Därför behöver Sverige snarast: • införa en statlig inköpspremie för elmotorer för att främja efterfrågan och utvecklingen av dessa. Förutom den uppenbara fördelen att de inte förorenar vattnet är de också tysta och kan tänkas tillåtas i hänsynsområden. • införa ekonomiska incitament och konsumentinformation för att öka tillgång och efterfrågan på alkylatbensin som är en renare fraktion av bränslet med mindre mängd giftiga ämnen. Korta kommentarer på övriga problemområden Föreningen är medveten om att många åtgärder som ska främja den marina miljön redan ligger, eller snart kommer att ligga, som förslag i havsmiljödirektivets och vattendirektivets åtgärdsprogram. För att dessa föreslagna åtgärder ska få ett konkret genomslag i vattenmiljön krävs dock att de berörda myndigheterna (till vilka åtgärderna riktar sig) fördjupar analysen i varje specifik fråga och aktivt bidrar till att effektiva styrmedel blir funktionella. Dessutom behöver regeringen tillsätta extra medel. Fisk/fiskereglering Gällande fiske och fiskereglering så är det givetvis korrekt att den gemensamma fiskeripolitiken sätter ramar för det nationella handlingsutrymmet för åtgärder. Föreningen håller dock inte med om att möjligheten till nationella åtgärder enbart finns i området innanför trålgränsen och/eller för oreglerade arter. Nationell frihet är ofta större inom EU än medlemsländerna vill ge sken av. EUs lagstiftning lägger endast miniminivåer. Den så kallade trålgränsen är också en nationell gräns på 3 respektive 4 nautiska mil (nm) utanför baslinjen och har ingen motsvarighet i EUs lagstiftning. Snarare är det 12 nm utanför baslinjen som utgör en slags gräns för nationella åtgärder. T.ex skulle Sverige med lätthet kunna stänga det nationella fisket efter den akut hotade ålen. Andra åtgärder som Sverige skulle kunna genomföra nationellt är att: • Ge företräde till det fiske som sker med minst miljöpåverkan och satsa på alternativa metoder såsom burar med låg bifångst och hög kvalitet på fångsten. • Nu när SAMBAH har identifierat viktiga uppväxtområden för tumlare i Sveriges ekonomiska zon, genom art- och habitatdirektivet (motsvarande svenska bestämmelser) begränsa fiske och bifångster i dessa. • Med anledning av de genetiska föroreningarna som sker av vild lax, upphöra med de stora kompensationsutsättningarna av odlad lax nedanför kraftverksdammar. För de bestånd som är beroende av utsättningar för sin fortlevnad, bör utsättningarna minskas så att bestånden är på biologiskt säkra nivåer, men inte medger ett överskottsfiske. • Tillsätta en utredning som tittar på konsekvenserna av en utfasning av destruktiva och habitatförstörande fiskemetoder såsom bottentrålning i svenska vatten. Erfarenheter från Öresund där bottentrålning har varit förbjudet sedan 1932 visar att den biologiska mångfalden och produktionen där vida överstiger den i Kattegatt. • Ta fram en specifik åtgärdsplan för djuphavsfiskar, hajar och rockor som på grund av sin låga reproduktionsförmåga är särskilt känsliga för överfiske. 11/30 Mer information om de föreslagna åtgärderna kan hittas i Naturskyddsföreningens rapport ” En havspolitik styrd av riksdagen - 25 svenska beslut för svenska hav”2. Sjöfåglar Många både fisk- mussel- och växtätande sjöfågelarter har minskat kraftigt under de senaste 20 åren. Exempel på dessa är ejder, alfågel och svärta. Inget tyder på att den generella nedåtgående trenden har brutits. En orsak bakom alfågelns minskning kan vara de återkommande oljeutsläppen från fartyg i fågelns viktigaste övervintringsområden kring Hoburgs bank och Norra Midsjöbanken. Föreningen skulle vilja se fler åtgärdsförslag för att skydda sjöfågar. Förslag på sådana är • periodvis stänga det svenska nätfisket vid viktiga födosöks- och övervintringsområden för fågel till havs, • tillsvidare stoppa jakten på sjöfågel, • flytta fartygsleder från de mest känsliga områdena under vintern, • satsa på forskning runt orsaker bakom nedgångarna, t ex tiaminbrist. Naturreservat i marin miljö Marina ekosystem behöver skydd för att säkerställa hög biodiversitet och för att kunna brukas hållbart. Ett nätverk av skyddade områden med representativa habitat skyddar inte bara fastsittande organismer utan fungerar också som skyddszoner för lek, fortplantning och uppväxt för unga fiskar och marina djur som rör sig över stora områden. På så sätt bidrar de marina naturreservaten till högre mångfald också i omgivande områden. Att skydda områden utan att i praktiken begränsa de verksamheter som skadar den biologiska mångfalden är inte verkningsfullt. Ändå saknar de allra flesta skyddade marina områden i Sverige regler mot exploaterande och skadlig verksamhet som t.ex. bottentrålning. Till och med i Kosterfjorden – Sveriges enda marina nationalpark – tillåts bottentrålning3. Naturskyddsföreningen anser att regeringen och regionala myndigheter, för att skydda den marina mångfalden och leva upp till sina åtaganden, snarast behöver avsätta en mycket större del av Sveriges ekonomiska zon till marint skyddade områden samt begränsa exploaterande verksamheter i dessa områden. Vi vill påminna om det politiskt bindande åtagande som regeringen, tillsammans med andra regeringar, har gjort inom ramen konventionen om biologisk mångfald, vid dess partsmöte 2010; det s.k. Nagoyaåtagandet. Detta stadgar ett mål om att till 2020 skydda minst 10 % av kust- och havsområden av stor betydelse för biologisk mångfald. Föreningen anser att målet bör vara att skydda minst 20 %. Naturskyddsföreningen har presenterat en rapport med 100 förslag som alla syftar till att uppfylla Nagoyaåtagande till 2020: ”Sverige och Nagoyamålen”4. Förslagen i den rapporten är relevanta för flera av de 16 miljömålen. 2 http://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokumentmedia/rapporter/En_havspolitik_styrd_av_riksdagen_rapport.pdf 3 Undantaget några mindre förbudszoner 4 http://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokumentmedia/2012_skog_naturvard_sverige_och_nagoyamalen.pdf 12/30 Fiske i marina skyddade områden ska alltid betraktas som en verksamhet som behöver tillstånd för att bedrivas i området. Skyddet ska även inkludera fiske som bedrivs av andra medlemsländers fiskare. Områdena ska kontrolleras så att överträdelser motverkas och beivras. Ingen övergödning Generella kommentarer Föreningen är medveten om att genomförandet av vattendirektivets och havsmiljödirektivets kommande åtgärdsprogram är avgörande för att miljökvalitetsmålet Ingen övergödning ska kunna uppnås. För att åtgärderna ska få ett konkret genomslag i vattenmiljön krävs också att de berörda myndigheterna (till vilka åtgärderna riktar sig) fördjupar analysen i varje specifik fråga och aktivt bidrar till att effektiva styrmedel blir funktionella. Regeringen behöver dessutom tillföra extra medel. De sektorer som har påverkan på övergödning är främst jordbruk, följt av industri (pappers- och massaindustri, energisektorn, gruvbrytning samt järn- och stålframställningen) och kommunala reningsverk samt enskilda avlopp. Övriga sektorer som påverkar är skogsbruk, transportsektorn, luftburna utsläpp från andra länder, vattenbruk och tätorter (dagvatten). Utifrån denna prioriteringslista har myndigheterna valt att fokusera förslagen till åtgärder inom jordbruket, och då särskilt på några centrala styrmedel. Kommentarer på de föreslagna åtgärderna för att minska näringsbelastningen från jordbruket • Ökade resurser inom landsbygdsprogrammet till åtgärder för minskad näringsbelastning • Ökad ersättning för kostnadseffektiva åtgärder i vissa områden • Se över möjligheten att utnyttja stödet för förgröningsåtgärder inom gårdsstödet för att nå de vattenrelaterade miljökvalitetsmålen. Det behöver vidtas fler åtgärder inom jordbruket om minskningen av belastningen av näringsämnen till hav och vatten ska kunna ske på ett kostnadseffektivt sätt. Föreningen stödjer därför att regeringen ger mer resurser till kostnadseffektiva åtgärder inom landsbygdsprogrammets miljöersättningar och miljöinvesteringar. Föreningen menar dock att för att övergödningen på allvar ska kunna åtgärdas krävs att nya produktionssystem utvecklas. Det är produktionssystem som bygger på kretslopp av växtnäring, minskar de totala mängderna av växtnäring (särskilt kväve) som cirkulerar i systemen, har balans på regional/lokal nivå mellan växtodling och djurhållning samt bygger på varierade växtföljder. Då kan riskerna för läckage minska under förutsättning att goda jordbruksmetoder dessutom tillämpas. Ekologisk produktion är idag det odlingssystem som har mest av dessa viktiga delar och bör därför premieras genom t ex landsbygdsprogrammet. Se vidare5. 5 http://www.slu.se/Documents/externwebben/centrumbildningarprojekt/epok/Publikationer/Eko-prod-overgodning-syntes-web.pdf 13/30 När det gäller förgröning har Naturskyddsföreningen, alltsedan EU-kommissionen presenterade sitt förslag om förgröning, argumenterat emot förslaget eftersom det leder till ökad administration, gränsdragningsproblem och ökad kontroll utan att minska jordbrukets miljöpåverkan nämnvärt. Dessutom bedömer föreningen att förgröningen riskerar att legitimera inkomststöden och försvåra dess avskaffande. Föreningen menade – i likhet med många andra – att man borde ha sagt nej till förgröningen och istället förstärkt landsbygdsprogrammet. • Återinförande av handelsgödselskatt Föreningen välkomnar ett återinförande av handelsgödselskatten/avgiften. Studier som värderar effekterna av handelsgödselanvändning på övergödning och växthusgasutsläpp visar att dagens mineralgödselanvändning överstiger den samhällsekonomiskt optimala6. Konjunkturinstitutet beräknar att en beskattning på den tidigare nivån, 1,80 kronor per kg kväve, skulle minska kvävetillförseln med ca 6 procent samt växthusgasutsläppen från åkermark med ca 0,9 procent. För att undvika stora effekter på skörden kan kompletterande styrmedel som ökar kväveeffektiviteten behövas, som stöd till kvävesensorer och rådgivning. Intäkterna från skatten/avgiften bör gå tillbaka till jordbruksnäringen för utvecklingsinsatser med syfte att främja hållbara produktionsmetoder. Levande sjöar och vattendrag Generella kommentarer Många sjöar och vattendrag kommer inte att uppnå god ekologisk och kemisk status till 2020. Sjöars och vattendrags naturliga produktionsförmåga har under århundandet påverkats negativt av fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska förändringar. Biologisk mångfald har minskat pga förlust och förändring av livsmiljöer, spridning av främmande arter, miljögifter, förändringar i fysikaliska förhållanden (fysisk påverkan, klimatförändring) och kemiska förhållanden (övergödning, försurning, brunifiering). HaV har identifierat fysisk påverkan i vattenmiljön som den främsta orsaken till att målen inte nås. För att vända den trenden behöver flera vattendrag och sjöar restaureras och ett stort antal vandringshinder behöver tas bort. Föreningen är medveten om att genomförandet av vattendirektivets kommande åtgärdsprogram är avgörande för att miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag ska kunna uppnås. För att åtgärderna ska få ett konkret genomslag i vattenmiljön krävs också att de berörda myndigheterna (till vilka åtgärderna riktar sig) fördjupar analysen i varje specifik fråga och aktivt bidrar till att effektiva styrmedel blir funktionella. Regeringen behöver också tillföra extra medel. Styrmedelsanalysen i remissen fokuserar på vattenkraften, som är den viktigaste orsaken till att många svenska vattenförekomster inte uppnår god ekologisk status. Denna ansats stöds av föreningen. Följande styrmedel i miljöbalken (MB) har av myndigheten prioriterats som mest centrala för vattenkraftverksamheter: 6 Se rapport European Nitrogen Assessment http://www.nine-esf.org/ENA-Book , specifika avsnittet http://www.nine-esf.org/sites/nineesf.org/files/ena_doc/ENA_pdfs/ENA_policy%20summary.pdf 14/30 • 11 kap. Vattenverksamhet • 24 kap. Tillstånds giltighet, omprövning m.m. • 26 kap. Tillsyn – allmänt om tillsynen. Mellan åren 1990 till 2010 genomfördes 90 omprövningar av vattendomar, som mest 13 omprövningar per år under 1998. Med nuvarande omprövningstakt skulle det ta 800 år innan alla regleringsdammar och vattenkraftverk är omprövade enligt miljöbalken. Detta är givetvis helt oacceptabelt. Korta kommentarer på de föreslagna åtgärderna för att öka konnektivitet i vatten • Reglering av vattenkraften Vattenverksamhetutredningen har föreslagit förändringar av de styrmedel som rör vattenkraftverken. Målet är att förändringarna ska göra processen för vattenverksamhet mer lik den för miljöfarlig verksamhet idag. Precis som Havs- och vattenmyndigheten ser Naturskyddsföreningen positivt på de förändringar som föreslås i utredningen och menar att dessa är mycket angelägna för att effektivisera implementeringen av relevanta miljökrav på verksamheter som påverkar Sveriges vattenmiljöer. För att få en förändring till stånd behövs en lagförändring och agerande av regeringen. Parallellt med denna process finns det dock åtgärder som myndigheter kan göra inom den befintliga lagstiftningen. Naturskyddsföreningen stödjer samtliga av HaV:s förslag på åtgärder för att minska vattenkraftens miljöbelastning. • Havs- och vattenmyndigheten ges i uppdrag att, efter samråd med Kammarkollegiet, bedöma om det är möjligt att beträffande vattenkraftverk, dammar och vattenöverledningar fastställa lämpliga och generellt tillämpbara föreskrifter om försiktighetsmått och i förekommande fall utarbeta förslag till sådana föreskrifter. Detta i enighet med Vattenverksamhetsutredningens delbetänkande (SOU 2013:69). • Länsstyrelserna bör komplettera databasen Åtgärder i vatten med äldre åtgärder. Detta behövs för att få en mer heltäckande bild över vilka åtgärder som utförts, var, vad de har kostat och vilken nytta de har gett. • Myndigheter behöver arbeta för att få ökat genomslag för sina sakfrågor genom aktivt agerande i miljöprövningar inklusive domstolsförhandlingar. Övriga åtgärder som Naturskyddsföreningen skulle vilja se är ökade anslag till länsstyrelser, Kammarkollegiet och domstolar, för tillsyn och prövningar. Korta kommentarer på övriga föreslagna åtgärderna för att nå miljökvalitetsmålet • Klimatförändringar Föreningen välkomnar en forskningsinsats för att öka kunskapen kring klimatförändringens effekter på vattenekosystemen. Särskilt bör ett sådant arbete beakta miljögifter som riskerar att spridas vid ökade flöden och/eller högre vattennivåer. 15/30 • Gruvdrift Föreningen välkomnar en från myndighetshåll mer försiktig och förutseende hållning vad gäller gruvdrift och dess påverkan på vatten. Efterbehandling är alltid en både dyrare, mindre effektiv och ekologiskt sämre metod än att inte förorena från början. • Finansiering av restaureringar Det finns idag ett nästan oändligt behov av restaurering av sötvattensmiljöer för att nå miljökvalitetsmålet till 2020. Det kan handla om rätningar av vattendrag, flottledsrester, dåligt utförda kulverteringar och diken. Det är viktigt att finansieringen av åtgärderna blir långsiktig, då många åtgärder innebär ett flerårigt åtagande. PPP är en viktig princip men föreningen anser att staten i många fall haft ett avgörande ansvar för den utveckling som historiskt skett. Därför bör också staten ta ett stort finansiellt ansvar för återställning. Korta kommentarer på de föreslagna åtgärderna för att minska miljögifterna i sötvatten Idag klarar i princip inget av Sveriges inlandsvatten vattendirektivets krav för god kemisk status vilket föreningen finner helt oacceptabelt. Den främsta orsaken är för höga halter av kvicksilver i fisk – i stort sett samtliga mätningar av metylkvicksilver i gädda överstiger gränsvärdet. Kvicksilver ligger upplagrat i marken och läcker långsamt ut i sjöar och vattendrag. Kvicksilverläckaget ökar då avrinningsförhållandena ändras, exempelvis genom dikesrensning, skyddsdikning eller genom markskador i samband med föryngringsavverkning. I Norra Sverige påverkar läckage av metaller som nickel, kadmium och bly från gruvor (i drift och nedlagda) den kemiska statusen i många vatten. Andra ämnen som överskrider gränsvärdet så att god kemisk status i sjöar och vattendrag inte nås är bromerade flamskyddsmedel (PBDE), ftalater (DEHP), PAHer, tributyltenn, oktylfenol och fluoranten. Idag hittar vi också läkemedelsrester i många vattenförekomster. Dessa påverkar djur på olika sätt och i förlängningen också människor. Med tanke på det allvarliga läget är det förvånande att inga konkreta åtgärder specifikt för vattenmiljön presenteras i remissen om sjöar och vattendrag. I remissen från Kemikalieinspektionen nämns bara att det behövs en klarare återkoppling mellan vattendirektivets krav och en begränsning av användningen av ämnen. Ett förslag är att utveckla strängare villkor i produktgodkännande för växtskyddsmedel och biocidprodukter i de fall då miljökvalitetsnormer överskrids för ett sådana ämnen. Föreningen stöder fullt ut förslaget på en utredning om hur man kan utveckla kopplingen mellan vattendirektiven och Reach (och växtskyddsmedel och biocider) bl.a. så att överskridanden av riktvärden kan utlösa övervägande om begränsningar i dessa lagstiftningar. Några av föreningens förslag på ytterligare åtgärder för att minska miljögiftsbelastningen i vatten är att: • att bly och andra tungmetaller ska förbjudas i ammunition som kan spridas i naturen; • att Försvarsmakten och andra myndigheter ska vara föregångare i att fasa ut all spridning av bly och andra farliga ämnen i ammunition till miljön; 16/30 • att miljöbalken ska ändras så att militär verksamhet underställs samma miljökrav som övriga verksamheter; samt • att blysänken ska förbjudas. I Sverige är blyförgiftning en relativt vanlig dödorsak för havsörnar och andfåglar, t.ex. knölsvan. Andfåglarna tros få i sig blyet via födan, och havsörnar när de äter sjöfåglar som utgör en viktig del av deras föda. Andfåglars risk för direktexponering för blyhagel och blysänken är störst i strandnära och grunda områden, där korroderande blyföremål utsätts för vattenrörelser så att bly lätt sprids. I Sverige finns idag ett förbud mot blyhagel över vatten och våtmarker men detta gäller inte över land eller för militär verksamhet. Militär ammunition innehåller förutom bly även koppar, zink och antimon som är giftiga för vattenlevande organismer. Dessutom innehåller krut ofta nitroglycerin som är toxiskt för vattenlevande djur och alger. Bly sprids även till vatten genom tappade blysänken vid fiske. Levande skogar Generella synpunkter Om arbetets upplägg och genomförande: I Skogsstyrelsens arbete med att ta fram rubricerat remissutkast har myndigheten valt att ta in synpunkter från en referensgrupp. Då den fördjupade utvärderingen av miljömålet till stor del har fokuserat på gynnsam bevarandestatus så hade Naturskyddsföreningen förväntat sig att vetenskapssamhället, då framförallt naturvårdsforskningen, hade blivit inkopplad i ett tidigt skede. Dock har arbetsgruppen endast varit sammansatt av de ”vanliga” aktörerna, som vanligt med en dominans av skogsbruket. Naturskyddsföreningen påtalade detta i ett tidigt skede och kom med konkreta förslag. Dessa har dock, vad vi erfar, inte hörsammats. Vidare är det mycket anmärkningsvärt att Artdatabanken vid SLU inte har haft en central roll i arbetet och minst bjudits in till att delta i referensgruppen. Inte heller har Artdatabanken, enligt utsago, beretts möjlighet att granska det rapportutkast som ligger till grund för denna remiss. Föreningen har mycket lite förståelse för Skogsstyrelsens arbetssätt i processer likt denna, d.v.s. att myndigheten inte ser till att vetenskapssamhället har en naturlig plats i diverse referensgrupper där deras kunskap och underlag hanteras. En fördjupad utvärdering ska baseras på bästa tillgängliga vetenskapliga underlag. Delar av detta underlag har under processens gång ifrågasatts och tolkats på olika sätt av olika aktörer. Arbetet hade kunnat förenklas betydligt om källorna till underlaget, d.v.s. forskarna själva, hade fått möjligheten att vara delaktiga i hela processen. Föreningen anser att utkastet i flera delar är motsägelsefullt. Detta gäller framförallt den bild som Skogsstyrelsen ger av tillståndet i skogen kopplat till skogsbrukets pågående miljöarbete i relation till den egna uppföljningen. Vi anser att den bild av tillståndet som Skogsstyrelsen ger är missvisande i jämförelse med de pågående och akuta problemen i skogslandskapet såsom fortsatt avverkning av värdekärnor och nyckelbiotoper, fortsatt habitatförlust och fragmentering, avverkning av och skador i hänsynskrävande biotoper, skador på vattendrag och avverkning av skyddszoner med 17/30 mera. Dessa skador är inte sällan irreversibla och försvårar möjligheterna för miljömålsuppfyllelse. Detta behöver tydligare analyseras och framför allt adresseras. Skogsbruket har gjort och gör stora insatser för att förbättra sitt miljöarbete ute i skogen. Dessa insatser förtjänar uppskattning. Självklart ska de positiva initiativ som tagits och pågår lyftas fram, dock behöver dessa nyanseras och sättas i tydlig relation till de verkliga problemen. Grundproblemet är att dessa hittillsvarande insatser inte räcker för att nå målen. Skogsstyrelsen framhåller, utifrån arbetet inom SKA 2015, att arealen hänsynsytor i skogsbruket är betydligt större än vad som tidigare bedömts. Naturskyddsföreningen anser att denna skrivning är missvisande då den inte tar upp även det faktum att tidigare lämnade hänsynsytor avverkningsanmäls och avverkas, i okänd omfattning. Hur stort detta fenomen och problem är måste undersökas, så att det kan dimensioneras. Om fenomenet är omfattande är det mycket allvarligt. Dessutom behöver denna skrivning kompletteras med och sättas i direkt relation till det faktum att skogsbruket har en mer eller mindre negativ påverkan på 36 % av de hänsynskrävande biotoperna. Vidare anser Naturskyddsföreningen att det saknas analyser kring ett flertal problem i skogslandskapet. Körskador har endast hanterats ytligt och det saknas helt ett resonemang kring problemet med utflödet av metylkvicksilver som orsakas av skogsbruket i samband med körning i och nära vattendrag, vilka har en mycket viktig funktion för skogslandskapet. Den skeva åldersklassfördelningen i skogslandskapet är ytterligare ett problem som Skogsstyrelsen överhuvudtaget inte har berört. Givet att den svenska skogen består av övervägande del ungskog så är trycket på den gamla skogen stort, vilket resulterar i avverkningar av värdefulla kontinuitetsskogar som aldrig tidigare kalavverkats. Skogsstyrelsen har berört problematiken med att kontinuitetsskogar avverkas, men inte gått till botten med grundproblematiken kring åldersfördelningen och vilka åtgärder som skulle behöva vidtas för att jämna ut denna. Gallring har heller inte hanterats inom ramen för detta remissutkast. Naturskyddsföreningen är av åsikten att gallringar har en stor inverkan på befintliga värden i skogarna samt i hur det framtida skogslandskapet kommer att se ut. Även om den fördjupade utvärderingen har fokuserat på de preciseringar som rör gynnsam bevarandestatus så anser Naturskyddsföreningen att de övriga preciseringarna har hanterats alltför bristfälligt och preciseringar som rör skogens sociala värden har i princip exkluderats. Skogsbrukets bidrag till försurning respektive övergödning berörs inte heller. Naturskyddsföreningen delar Skogsstyrelsens bedömning om att de kvarvarande skogarna av naturskogskaraktär och med naturtypskvaliteter omgående behöver skyddas. Vi kan inte nog understryka vikten av detta, samt att det är bråttom eftersom dessa skogar systematiskt fortsätter att avverkas. Vidare behöver även tillräckliga arealer av lövmiljöer skyddas och restaureras. Då det råder brist på lämpliga lövmiljöer för exempelvis paraplyarten vitryggig hackspett innebär detta även att yngre lövskog behöver skyddas i syfte att på lång sikt tillgodose arealbehovet. Ett sådant skyddsarbete ska givetvis ske parallellt med skyddsarbetet av befintliga områden av naturskogskaraktär och med naturtypskvaliteter. 18/30 Naturskyddsföreningen delar även Skogsstyrelsens bedömning av att det krävs en analys av de skogspolitiska styrmedlen. Regelverket är alltid en central del av i hela styrmedelslådan. Föreningen anser att en sådan analys självklart ska beakta hur ett tydligare landskapsperspektiv kan nås. Den bör vidare analysera om tillämpningen och efterlevnaden skulle förbättras om skogsvårdslagens införlivades i miljöbalken. Skogsstyrelsen har i sin skrivning undvikit att vara tydlig med detta. En sådan analys behöver givetvis göras inom ramen för en skogspolitisk SOU. Vad som sägs nedan under Ett rikt växt- och djurliv beträffande det politiskt bindande Nagoyaåtagandet är i allra högsta grad relevant även för skogen. ”Produktiv skogsmark” måste betraktas som en naturtyp som omfattas av mål 11, och därmed är åtagandet att skydda minst 17 % av sådana skogar som har särskilt stor betydelse för biologisk mångfald. Se vidare vår rapport (referens se nedan) med 100 förslag syftandes till att nå just Nagoyaåtagandet. Specifika synpunkter Kapitel 1- Uppföljning av miljötillstånd och miljöarbete Naturskyddsföreningen anser att de indikatorer som används i miljömålsuppföljningen generellt behöver utvecklas. Uppsättningen av indikatorerna måste spegla såväl regeringens preciseringar som miljökvalitetsmålet i sig. Som exempel kan nämnas parametern gammal skog. Redovisningen av denna indikator är missvisande i relation till huruvida miljökvalitetsmålets preciseringar kommer att uppnås eller inte. ”Gammal skog” enligt den gällande definitionen är dessutom inte en bra indikator för miljömålsuppfyllelse beträffande gynnsam bevarandestatus då den inte säger något om i) kontinuiteten och omsättningen, ii) de riktigt höga åldrarna, iii) uppkomsten av andra kvaliteter samt iv) den biologiska mångfalden. För att balansera redovisningen i remissen bör texten kompletteras med ovanstående samt med uppgifter om hur omfattande avverkning av skogar över 150 år är. Dessa data finns tillgängliga hos SLU och en sammanställning av detta har redan gjorts. Vidare behöver även problematiken kring gallring belysas. Då gallring inte är anmälningspliktigt kan denna, utan myndigheternas vetskap, ske i de mest naturvårdsvärdefulla skogarna med resultat att strukturer av stor betydelse för måluppfyllelse av miljökvalitetsmålet försvinner ur skogslandskapet. Det behövs därför en ökad kunskapsinsamling hos myndigheten samt transparens kring var gallringar sker och i vilken omfattning dessa sker i värdekärnor/nyckelbiotoper, kontinuitetsskogar och skogar med naturtypskvaliteter. Naturskyddsföreningen delar Skogsstyrelsens uppfattning om att de frivilliga avsättningarna behöver göras mer transparenta. Det finns idag viss offentligt tillgänglig information om fr.a. de frivilliga avsättningarnas kvalitet. Samtidigt konstaterar vi att det i hög grad saknas såväl kunskap som tillgänglig information; i synnerhet rörande privatskogsbrukets (utgör halva arealen av den produktiva skogsmarken) avsättningar. Naturskyddsföreningen är av uppfattningen att de frivilliga avsättningarna kan och bör ha en nyckelroll för måluppfyllelse. Givet den bristande kunskapen om avsättningarna, inklusive dess långsiktighet, är det oklart hur stor betydelse dessa har för att regering och riksdag ska kunna uppnå miljömålen. 19/30 Förbättrad offentlig information om dessa är ett måste för att kunna göra en väl grundad analys av måluppfyllelse. I denna del saknar vi tydliga förslag. Naturskyddsföreningen finner det anmärkningsvärt att Skogsstyrelsen särskilt framhåller den större arealen hänsynsytor som framkommit inom arbetet i SKA 2015, helt utan att också belysa det inbyggda problemet med att lämnade områden över 0,5 hektar belägna på hyggen inte sällan avverkningsanmäls och avverkas. Det råder alltså en stor osäkerhet kring hur länge denna hänsyn får vara kvar. För att få en rättvisande bild av läget skulle ett arbete med att göra en analys samt föra statistik över hur ofta hänsyn avverkas vid ett senare tillfälle behöva initieras. Naturskyddsföreningen anser att avsnittet med skadefrekvenser vid avverkningar behöver utvecklas med data för skogsbrukets påverkan på upplevelsevärden. Under avsnitt 1.3 presenterar Skogsstyrelsen ”de centrala problemen för målet”. Naturskyddsföreningen anser att detta stycke behöver utvecklas betydligt. Dels behöver den kompletteras med den centrala problematiken kring i) åldersfördelningen i skogslandskapet, ii) gallringar, iii) den bristande tillämpningen av miljöbalkens regler, iv) utflödet av metylkvicksilver samt v) bristen på variationen av naturliga trädslag i skogslandskapet. Dels behöver avsnittet ges ett större innehåll kring de olika problembeskrivningarna med tydliga kopplingar till övriga texter i remissen. Kapitel 2 – Analys av förutsättningar och orsaker till situationen för målet. Naturskyddsföreningen delar inte Skogsstyrelsens uppfattning om att det råder en vetenskaplig oenighet om vad som krävs för att bevara livskraftiga populationer av de skogsberoende arterna i landskapet. Inte heller delar föreningen Skogsstyrelsens slutsats att målet för framtiden bör vara att hitta en ändamålsenlig metod för att kartlägga och åskådliggöra vad de olika skogsberoende arterna behöver för att överleva i livskraftiga bestånd i landskapet. Det finns redan idag god kunskap om de hotade och rödlistade arternas ekologi samt hot mot dessa. Det naivt att tro att det går att hitta en enda metod som kan ge svar på frågan om vad som krävs, utöver det som forskningen redan visat i form av tröskelvärden kring 20 procent. Naturskyddsföreningen anser att målet istället behöver vara att i första hand genomföra det vi redan vet. Naturskyddsföreningen stödjer till fullo Skogsstyrelsens bedömning om att en synkroniserad terminologi skulle underlätta kommunikationen mellan olika aktörer. Denna terminologi behöver ha sin utgångspunkt i vedertagna definitioner och vetenskapliga underlag. Naturskyddsföreningen anser att det är av stor vikt att arbetet med hyggesfria metoder ökar. Det behövs mer riktade kunskapssatsningar liksom forskning och utveckling inom området. Det finns flera olika former av hyggesfria metoder som lämpar sig för olika skogsnaturtyper och dessa bör undersökas och utvärderas i lämpliga områden. Dock anser Naturskyddsföreningen att insatserna riskerar att leda fel om hyggesfria metoder främst hänvisas till områden med höga biologiska kontinuitetsvärden och/eller höga sociala värden. Många av dessa områden behöver i första hand ett skydd. Insatserna, forskningen, genomförandet och utvärderingar bör 20/30 därför främst fokuseras till att genom hyggesfritt skogsbruk återskapa kontinuitetsvärden i den brukade delen av skogen. Vikten av att utveckla alternativa metoder illusterar med önskvärd tydlighet behovet att se över skogsvårdslagen (idag behöver ofta dispens ges, även för Skogsstyrelsens egen verksamhet inom givet regeringsuppdrag). Naturskyddsföreningen anser att analysen av vikten av landskapsperspektiv och grön infrastruktur är en nyckelfråga för möjligheterna till måluppfyllelse. Vi delar Skogsstyrelsens slutsatser i denna analys och vill betona vikten av större samverkan mellan myndigheter och markägare oavsett läns-, kommun- eller markägargränser i syfte att uppnå en tillfredsställande konnektivitet i skogslandskapet. Vidare anser Naturskyddsföreningen att kommunerna bör ges en större roll i arbetet med landskapsplanering. Det saknas en analys av hur skogsbruket lever upp till sitt sektorsansvar som uttryckt i den senaste skogspolitiska propositionen (Prop. 2007/08:108). Eftersom det är av mycket stor betydelse för möjligheterna till måluppfyllelse att skogsbruket levererar det som förväntas av dem inom devisen frihet under ansvar som skogspolitiken vilar på så är det också högst relevant att klargöra hur sektorsansvaret fungerar i praktiken. Naturskyddsföreningen bejakar en utveckling av miljömålssystemet för att skapa positiva drivkrafter. Detta måste dock ske inom miljömålssystemets ramar. Miljömålssystemet ägs ytterst av riksdagen, och regeringen har för arbetet med att utveckla systemet (strategier, styrmedel, etappmål) tillsatt Miljömålsberedningen (SOU). Utvecklingen av miljömålssystemet sker därför i första hand genom Miljömålberedningens arbete. Regeringen beslutar på underlag från denna t.ex. om nya etappmål. Skogsstyrelsen har dock, som utpekad miljömålsansvarig myndighet, rådighet att inom ramen för miljömålens preciseringar, etappmål och övriga politiska beslut t.ex. utveckla nya eller tydligare indikatorer. Myndigheten ska givetvis också tillhandahålla underlag, och kan t.o.m. lämna egna förslag, till Miljömålsberedningen. Avsnittet och förslagen om detta bör förtydligas. Naturskyddsföreningen delar uppfattningen om betydelsen av en gemensam målbild om vad som är ändamålsenligt för att bevara biologisk mångfald i skogen. Denna målbild måste dock i första hand vila på bästa vetenskapliga underlag och forskarsamhället bör få en ledande roll i detta arbete. Skogsstyrelsens analys av skogsvårdslagen och miljöbalken visar tydligt att det skulle innebära många fördelar om skogsvårdslagen införlivades i miljöbalken. Förutom förbättrade möjligheter att nå måluppfyllelse genom en tydligare lagstiftning skulle en sådan ordning ge flera samordningsvinster. Dagens system som innebär att två lagar ofta ska tillämpas parallellt (t.ex. vid samråd, artskydd, genom att miljöbalken 2 kap. ska tillämpas osv.) bygger in oklarheter och försvårar en tydlig och rak tillämpning. Kapitel 3 – bedömning av om målet nås Naturskyddsföreningen delar Skogsstyrelsens bedömning att miljökvalitetsmålet inte är uppnått och inte kommer kunna uppnås med befintliga styrmedel och åtgärder. Föreningen är av uppfattningen att det krävs grundläggande förändringar av rådande 21/30 skogspolitik för att nå måluppfyllelse. Mer areal produktiv skogsmark måste undantas skogsbruk och på de brukade arealerna måste en större och mer ändamålsenlig hänsyn tas samtidigt som variationen i avverkningsmetoder måste öka. Vidare krävs en ökning i takten och omfattningen av naturvårdande skötsel samt restaurering och återskapande av skogsnaturtyper. Som tidigare nämnts så delar föreningen inte Skogsstyrelsens uppfattning om att det råder en oenighet och osäkerhet om vad som krävs för att bevara för att bevara livskraftiga populationer av de skogsberoende arterna i landskapet. Tvärtom pekar naturvårdsforskningen åt samma håll vad gällande behov av livsmiljöer, där ett väl vedertaget tröskelvärde är 20 %. Vetenskapssamhället är enligt vår uppfattning dessutom i princip enigt när det gäller fragmentering, konnektivitet och ekologiska funktioner. De skillnaderna i slutsatser som finns mellan Angelstam m.fl. (bristanalys 2007 och 2010) och Sveriges artikel 17-rapporteringen (om Svenska arter och naturtypers bevarandestatus) anser inte Naturskyddsföreningen utgör en trovärdig grund för den oenighet som Skogsstyrelsen hänvisar till. Den miniminivå för skydd som Angelstam m.fl. i bristanalyser anger (9-16%) är endast tillräcklig givet att ett antal olika parametrar är uppfyllda. Dessa handlar, bland annat, om att de skyddade områdena lever upp till kriterier om god fördelning i landskapet, konnektivitet och spridningsmöjligheter, att de är ekologiskt representativa samt att det på den brukade delen av skogsarealen tas en tillräcklig hänsyn till naturvärdena. Detta är inte fallet i dag, vilket också Skogsstyrelsen tydligt konstaterar i remissutkastet, varför det också enligt Angelstam m.fl. krävs att ännu större arealer än de angivna skyddas. Kapitel 4 – Prognos för utvecklingen av miljötillståndet Naturskyddsföreningen delar inte bedömningen av prognosen för utvecklingen av miljötillståndet vilket Skogsstyrelsen satt som neutral. Föreningen är av uppfattningen att den prognos som redovisas inte ger en objektiv bild av utvecklingen i skogslandskapet. Med en pågående fragmentering av skogslandskapet, stora och väl dokumenterade brister inom skogsbrukets miljöhänsyn, avverkning av värdekärnor och nyckelbiotoper, ett stort tryck på de kvarvarande kontinuitetsskogarna, brist på lämpliga habitat för många arter, med mera, så har föreningen svårt att se hur prognosen kan vara annat än negativ. I prognosen bör vägas in att den negativa påverkan som skett genom årtiondena i vissa delar ännu inte har fått ”full effekt” ute i landskapet; på t.ex. populationer av olika arter. Forskarna talar som bekant om en ”utdöendeskuld”. Kapitel 5 – Beskrivning av behov av insatser – vad krävs för att målet ska nås Naturskyddsföreningen anser att förslagen i stort sett är bra men otillräckliga. Förslaget om utvecklad bristanalys och behov av miljöövervakning är oklart formulerat och det framgår inte riktigt om det är en utvärdering och förändring av modellen för Sveriges bedömning av gynnsam bevarandestatus som efterfrågas. Eller om det främst handlar om en översyn av kriterierna för miljöövervakningen. Modellen för bedömningen av gynnsam bevarandestatus (i enlighet med berörda artiklar i art- och habitatdirektivet) har utformats och lagts fast (genom sedan länge beslutade riktlinjer) inom EU. Detta är något som vi i Sverige endast kan påverka 22/30 genom fortsatt samarbete inom EU (genomförandekommittéer, rådsarbetsgrupper och liknande). Utöver vad som framförts i ovanstående text med direkt koppling till de presenterade förslagen behöver förslagen kompletteras med ytterligare åtgärder: - Ökad takt i områdesskyddet samt naturvårdande skötsel och restaurering. För att ”komma i kapp” den förlorade tiden som det 25-procentiga påslaget har inneburit krävs kraftigt ökade resurser samt bytesmark för skydd av skog. Flerpartsbyten måste möjliggöras. - En strategi för att jämna ut åldersklassfördelningen i skogslandskapet. Åldersfördelningen i produktionsskogen domineras idag av låga åldersklasser. Detta medför en virkessvacka och avverkningspotentialen kommer sannolikt inte att kunna öka de närmaste decennierna. Dessutom förs idag diskussioner om sänkt lägsta ålder för föryngringsavverkning i skogarna i Norrland. Detta menar Naturskyddsföreningen är helt fel väg att gå och kommer endast innebära att problemet skjuts på framtiden. Istället måste skogsnäringen utveckla ett långsiktigt hållbart nyttjande av skogen så att samhällets samtliga behov kan tillgodoses. Ett viktigt steg på vägen för detta är en höjning av skogens medelålder. - En ny satsning på inventeringar av skyddsvärd skog. En ny nyckelbiotopsinventering bör initieras liksom inventeringar av naturvärdesobjekt och skogar med höga sociala värden. Detta behövs i syfte att förbättra kunskapsunderlaget vilket är nödvändigt för att kunna genomföra de åtgärder som krävs för att skapa en grön infrastruktur. - En ökad kunskapsinsamling hos myndigheten kring var gallringar sker och i vilken omfattning dessa sker i värdekärnor/nyckelbiotoper, kontinuitetsskogar och skogar med naturtypskvaliteter. Transparensen av gallringsåtgärderna behöver öka och möjligheterna till att göra dessa anmälningspliktiga analyseras. 23/30 Ett rikt odlingslandskap Utvecklingen av Ett rikt odlingslandskap Hotet mot den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet är alarmerande. Utarmningen av arter ökar naturens sårbarhet och äventyrar viktiga ekosystemtjänster. Historiskt sett har omvandlingen av naturliga ekosystem till intensivt odlad jordbruksmark varit ett av de allra största hoten mot biologisk mångfald. Forskning (TEEB, 2008) visar att mångfalden fortsätter att försvinna i samma takt på grund av ohållbara jordbruksmetoder och andra faktorer som klimatförändringar och urbanisering. I dagsläget utrotar mänskliga aktiviteter arter 100 – 1000 gånger snabbare än vad som är naturligt. I ekonomiska termer är denna förlust beräknad att uppgå till 7 procent av världens samlade BNP år 2050. Jordbruksverket utvärdering av miljökvalitetsmålet bedömer att målet inte är uppnått, att utvecklingen i miljön är negativ och inte kommer kunna nås med befintliga och beslutande styrmedel; en slutsats som Naturskyddsföreningen givetvis delar och ser med stor oro på. Föreningen anser att hotet mot den biologiska mångfalden måste tas på större allvar och att fler och bättre åtgärder måste tas fram för vända den negativa trenden. Allvarliga brister i analysen av de ekonomiska styrmedlen Underlaget domineras av Jordbruksverkets analys av befintliga jordbruksstöd från rapporten ”Vilka sysselsättnings-, miljö- och samhällsekonomiska effekter har jordbruksstöden?”7 Analysen har kritiserats8 från flera håll för att bland annat förbise viktiga miljönyttor och miljöskador. I underlaget framkommer också, inom parantes, att ”bedömningen omges av breda osäkerhetsintervall”. Föreningen anser därför att det är mycket anmärkningsvärt att utvärderingen väljer att endast utgå från denna analys utan att ta hänsyn till andra analyser och befintlig forskning. Inte minst då denna analys kraftigt avviker från tidigare analyser, inklusive Jordbruksverket egen9. JV:s utvärdering behöver därför komplettera den mycket snäva analysen av de ekologiska styrmedlen med de vetenskapliga metoder som finns för att mäta miljönytta och ekosystemtjänster i produktionen. Ett exempel på forskningsbaserad metodik är energibaserade fotavtryck10 som studerats vid SLU. Gårdsstödet I underlaget beskrivs nyttan av gårdsstödet på ett anmärkningsvärt sätt. Gårdsstödet lyfts fram som ”framgångsrikt”, ”samhällsekonomiskt lönsamt” och ”viktigt 7 http://www2.jordbruksverket.se/download/18.1a5ffd0d14ae66bb95ba35eb/1421305016757/ra 14_20.pdf 8 http://www.dn.se/debatt/repliker/att-gardsstodet-skulle-ge-30-000-jobb-ar-orimligt/ http://www.dn.se/debatt/repliker/jordbruksverket-glommer-bekampningsmedlen/ 9 http://www.jordbruksverket.se/download/18.7cc87f191379870d4318000879/M%C3%A5l+f %C3%B6r+ekologisk+produktion+2014-2020,+Jordbruksverket+20120530.pdf 10 http://www.slu.se/Documents/externwebben/overgripande-slu-dokument/popvetdok/faktajordbruk/Jo11-02.pdf 24/30 styrmedel för att uppnå Ett rikt odlingslandskap. Naturskyddsföreningen anser att en sådan slutsats är förenklad och inte i tillräcklig omfattning tar hänsyn till negativa effekter av gårdsstödet. Hittills11 har nivån på gårdsstödet skilt sig åt mellan regionerna i Sverige så till vida att högre ersättning gått till bördigare trakter, t ex slättbygderna där den största delen av den kemiska bekämpningen utförs, vilken påverkar biologisk mångfald negativt. Gårdsstödet har varit lägre i t ex skogs- och mellanbygder som har sämre naturliga förutsättningar för jordbruk men där fortsatt hävd är avgörande för mångfalden. Situationen borde ha varit den omvända. Utvärderingen är inte enbart positiv till gårdsstödet utan lyfter också fram att stödet bidrar negativt till Begränsad klimatpåverkan, Ingen övergödning och Giftfri miljö och att ökad miljönytta sker om gårdsstödet minskas och pengarna förs över till riktade miljöinsatser inom landsbygdsprogrammet; en slutsats som Naturskyddsföreningen delar. Följaktligen ställer sig Naturskyddsföreningen kritisk till att gårdsstödet framställas som ”framgångsrikt”, ”samhällsekonomiskt lönsamt” och som ett ”viktigt styrmedel för att uppnå Ett rikt odlingslandskap. Istället bör det beskrivas som det inkomststöd det är och inte legitimera skattepengar till intensivt och ohållbart jordbruk. Föreningen anser att det är inom landsbygdsprogrammet som åtgärder kan skapas för att bidra till Ett rikt odlingslandskap och att gårdsstödet bör avvecklas och medel överföras till landsbygdsprogrammet. Gårdsstödet har också i Jordbruksverkets tidigare analyser12 visat sig ha ”medverkat till en kapitalisering av stödet i form av kraftigt ökande markpriser.” Inte heller detta kan anses gynna Ett rikt odlingslandskap då det fördyrar driften. Konjunkturinstitutets vetenskapliga råd har visat att jordbruksstöden är mycket skevt fördelade. Så mycket som 80 procent av stöden går till 20 procent av stödtagarna, samt att stor del av stödet går till de rikaste jordbrukarna i den intensivt odlade slättbygden. Detta gynnar inte fortsatt drift i skogs- och mellan bygder där nedläggning av aktiva lantbruk hotar biologisk mångfald. JV:s utvärdering av miljömålet diskuterar även om Sverige kan införa skärpta förgröningskrav i gårdsstödet. Alltsedan EU-kommissionen presenterade sitt förslag om förgröning har Naturskyddsföreningen argumenterat emot förslaget eftersom det leder till ökad administration, gränsdragningsproblem och ökad kontroll utan att förbättra jordbrukets miljöpåverkan nämnvärt. Dessutom bedömer föreningen att förgröningen riskerar att legitimera inkomststöden och försvåra dess avskaffande. Föreningen menade – i likhet med många andra – att man borde ha sagt nej till förgröningen och istället förstärkt landsbygdsprogrammet. Ekologisk produktion som effektivt styrmedel för att nå Ett rikt odlingslandskap I utvärderingen står: ”För att långsiktigt klara miljömålen måste god konkurrenskraft kombineras med god miljöhänsyn, dvs. jordbruket ska vara både ekologiskt, 11 Den senaste CAP-reformen innebär en viss successiv utjämning av gårdsstödet mellan regionerna. 12 http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_rapporter/ra11_42.pdf 25/30 ekonomiskt och socialt hållbart”. I underlaget lyfts olika svårigheter fram som försvårar miljömålets förverkligande bl a följande: ”Produktionen blir allt mer specialiserad.” ”Fortsatt nedläggning av jordbruk i främst skogsbygd” ”Intensiv produktion och mer likformigt landskap” ”Möjlighet att nå Ett rikt odlingslandskap beror till stor del på lantbruksföretagens lönsamhet.” Naturskyddsföreningen anser att den ekologiska produktionen bidrar både med konkurrenskraft till jordbruket genom att nå en mervärdesmarknad samt bidrar till att uppfylla flera av de svenska miljömålen. Föreningen är djupt förvånad över att Jordbruksverket inte lyfter nyttan av ekologisk odling i utvärderingen av miljömålet, särskilt givet att verket i flera tidigare rapporter gjort detta. Nedan följer några exempel på fakta som stödjer föreningens åsikt och som vi anser att JV:s utvärdering av miljökvalitetsmålen bör kompletteras med. Ekologisk produktion, biologisk mångfald och levande landsbyggd Det finns i genomsnitt 30 procent fler arter (Tuck et. al, 2014) och 50 procent högre individtäthet (Nilsson J., 2007) i ekologisk produktion än i konventionell. I en omfattande studie där vetenskapliga publikationer om kopplingen mellan ekologisk produktion och biologisk mångfald från de senaste 30 åren sammanställts visade man att den positiva effekten av ekologisk produktion på den biologiska mångfalden varit stabil under hela perioden (Tuck et. al, 2014). Inget tyder heller på att detta resultat kommer att förändras i framtiden (Bengtsson J., 2014). Speciellt bra effekt av den ekologiska produktionsformen syns i artantalet av växter och pollinerare (Tuck et. al, 2014). Pollinerare är till exempel humlor och bin som utför viktiga ekosystemtjänster i jordbruket. För de arter som redan pressats undan från odlingslandskapen kan de förutsättningar som ekologisk produktion skapar ge en chans till dessa att återhämta sig och öka i antal (Axelsson Lindgren C., 2001). I Jordbruksverkets rapport ”Behov av nya mål och åtgärder för ekologisk produktion i landsbygdsprogrammet”13 finns en bra genomgång av nyttan med ekologisk odling för den biologiska mångfalden. En del viktiga tillägg hittas även i SLU:s yttrande14 över rapporten. Ytterligare en viktig rapport som behöver beaktas är ”Ekologiskt lantbruk, biologisk mångfald och ekosystemtjänster – i ett landskapsperspektiv”15,16 På Jordbruksverkets egen hemsida står denna text om ekologisk produktion och miljömålen17. 13 http://www.jordbruksverket.se/download/18.7cc87f191379870d4318000879/M%C3%A5l+ f%C3%B6r+ekologisk+produktion+2014-2020,+Jordbruksverket+20120530.pdf 14 http://www.regeringen.se/content/1/c6/19/77/74/a8b77a4d.pdf 15 http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/epok-centrum-for-ekologiskproduktion-och-konsumtion/nyheter/2014/2/ekologisk-odling-gynnar-biologisk-mangfald/ 16 http://www.slu.se/Documents/externwebben/centrumbildningarprojekt/epok/Publikationer/mngfaldsyntes_webb.pdf 26/30 Ekologisk produktion hjälper oss att nå miljömålen Ett syfte med att öka den ekologiska produktionen är att detta ska bidra till att uppfylla de svenska miljömålen. Det faktum att man inte använder kemiska bekämpningsmedel inom ekologisk odling bidrar till att nå målen Giftfri miljö och Grundvatten av god kvalitet. Den ekologiska produktionens varierade växtföljder med större inslag av vall bidrar till att nå miljömålen Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv. Hur stora effekterna blir beror på hur det omgivande landskapet ser ut. I ekologisk odling använder inte jordbrukaren mineralgödsel, och bidrar på så sätt till att nå målet Begränsad klimatpåverkan. Det beror på att produktionen av mineralgödsel är en stor källa till utsläpp av växthusgaser. Å andra sidan är avkastningen per hektar lägre i den ekologiska produktionen, vilket gör att utsläppen av växthusgaser fördelas på en mindre mängd varor. Allvarliga brister i slutsatsen om samhällsnyttan av ekologisk produktion Att JV:s uvärdering beskriver miljöersättningen till den ekologiska produktionen som ”samhällsekonomiskt olönsam” är mycket problematiskt och vilar på snäva och ofullständiga perspektiv. JV motsäger sig själv dock eftersom utvärderingen även lyfter fram att ersättningen till ekologiskt ”innebär att det behålls ett aktivt jordbruk i främst skogsbygder, vilket har stor betydelse för att nå Ett rikt odlingslandskap.” Trots att utvärderingen på flera ställen poängerar att det ”grundläggande för att nå miljökvalitetsmålet är att det fortsättningsvis finns ett aktivt jordbruk i hela landet” så är den anmärkningsvärda slutsatsen i rapporten att ”för att ytterligare stärka landsbygdsprogrammets positiva miljöeffekter har det föreslagits att stöd till breda åtgärder, som vallstöd och ekologisk produktion, bör slopas till fördel för mer riktade åtgärder”. Det är en förvånande slutsats eftersom miljöersättningar till hela produktionssystem är det som vidmakthåller aktiva lantbruk – särskilt när marknadens ökade efterfrågan av eko drar åt samma håll. Naturskyddsföreningen anser att JV:s slutsats måste revideras och istället bör den ekologiska produktionens mervärden för Ett rikt odlingslandskap, biologisk mångfald och levande landsbygd lyftas fram, samt styrmedel som verkar för mer ekologisk produktion stärkas. Naturskyddsföreningen anser att ett lönsamt och livskraftigt lantbruk i hela Sverige är viktigt av många anledningar. Men arbetet för fler aktiva lantbruk får inte ske på bekostnad av ytterligare utarmning av biologisk mångfald, rent vatten och rena livsmedel utan åtgärderna bör istället bidra till både lönsamhet och miljöförbättringar. Precis som underlaget presenterar förväntas jordbruket fortsätta att minska i omfattning och bara en mindre del av det svenska lantbruket kommer klara av att konkurrera på världsmarknaden i framtiden. En långsiktigt hållbar produktion måste därför utvecklas kring mervärden på marknaden, både den svenska och för export. Ett viktigt och konsumentdrivet mervärde är ökad miljöhänsyn t ex ekologisk odling, 17 http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/odling/ekologiskodling/vadarekologiskprodu ktion.106.510b667f12d3729f91d80008069.html 27/30 närodlat, egenodlat proteinfoder osv. Allt detta ger den svenska produktionen viktiga konkurrensfördelar. Följaktligen är Naturskyddsföreningen starkt kritisk till JV:s ensidiga vinkling i åtgärderna för att nå miljömålet, på att bibehållen produktion är det viktigaste verktyget för att uppnå ett rikt odlingslandskap. Föreningen menar att ökad konkurrenskraft inom det svenska lantbruket måste bygga på relevanta mervärden som t.ex. ökad miljöhänsyn. Storslagen fjällmiljö Beträffande detta mål får föreningen hänvisa till vårt yttrande (2014-10-24) över förslaget till fjällstrategi (se bil.). Flertalet av de förslag (om etappmål, åtgärder och styrmedel) och synpunkter som framfördes där har fortfarande relevans och aktualitet enligt föreningens uppfattning. De bör därför speglas in i den nu aktuella redovinsingen till regeringen. Ett rikt växt- och djurliv Generellt Föreningen instämmer i att miljökvalitetsmålet inte är uppnått och att det inte kommer att kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder, samt att utvecklingen är fortsatt negativ. Avsnitt som endast refererar gällande regelverk eller pågående arbete bör kortas betydligt. Det tunga i en fördjupad utvärdering bör vara analys och slutsatser i form av hyfsat konkreta förslag till regeringen, som denna kan bereda vidare; eller sända till Miljömålsberedningen som underlag för dess fortsatta överväganden. Det är överhuvudtaget svårt att utläsa vad som är NV:s konkreta åtgärdsförslag (i avsnitt 5) till regeringen. Avsnittet bör redigeras, och varje åtgärdsförslag bör läggas som en egen punkt/i ruta, så det blir tydligt (förslag, skäl till förslaget; se t.ex. målet om grundvatten/SGU). Förslaget tycks i stora delar missa det som är centralt i sammanhanget, dvs. att undvika fortsatt förlust av biologisk mångfald. Eller med andra ord; problemet måste adresseras vid källan. Stora och långa avsnitt redovisar annat, som inte tar upp det som är det centrala i utmaningen. Vi saknar referenser till det politiskt bindande åtagande som regeringen, tillsammans med andra regeringar, har gjort inom ramen konventionen om biologisk mångfald, vid dess partsmöte 2010; det s.k. Nagoyaåtagandet. Detta åtagande har mycket hög relevans när Naturvårdsverket ska överväga förslag till styrmedel och åtgärder som avses syfta till bättre måluppfyllelse. Vi vill i detta sammanhang peka på vår rapport om Nagoyaåtagandet (se ovan under Hav….). Utvärdering och rapportering till EU av bevarandestatusen av den del av mångfalden som omfattas av EU-direktiven utgör ett av de tyngsta underlagen i ett sammanhang som detta. Det är därför bra att NV refererar till de slutsatser som dras i denna tillståndsutvärdering och rapportering. Fortsatt förlust av livsmiljöer är den tyngsta 28/30 faktorn bakom situationen för biologisk mångfald generellt; i Sverige såväl som i världen i stort. Att tätortsnära natur, liksom sociala värden, tas upp är bra. Utgångspunkten inom detta område är ju människan, tätorten och bostaden, dvs. inte primärt biologisk mångfald. Med andra ord; tillgången till kvalitativ natur nära där man bor. På så sätt har detta nära anknytning till målet God bebyggd miljö. Föreningen har utvecklat ett sammanhållet förslag kring att - bättre än idag - hantera den bostads- och tätortsnära naturen (se bilaga). Förslag som detta bör infogas i redovisningen till regeringen, i syfte att mer konkret adressera de behov som finns beträffande bättre hantering av dessa värden. Analysen (avsnitt 2.1.1) kring orsakerna bakom den fortsatta förlusten av biologisk mångfald är i många stycken bra och rättvisande. Beträffande styrmedel generellt så anser föreningen att regelverket måste lägga ett ”golv”, inte minst beträffande användningen av mark- och vatten, som ska gälla alla verksamhetsutövare och där kraven som ställs för att verksamheten ska vara ”laglig pågående markanvändning” är tydliga, gäller alla, samt inte utgör grund för ersättning. Utan ett sådant tydligt formulerat golv, eller grundvillkor för användningen av mark- och vatten, så kommer samhället ständigt jobba i uppförsbacke. Specifika åtgärder som områdesskydd, Nokås, LONA- LOVA-bidrag för att ta några viktiga och värdefulla verktyg, kommer inte räcka till för att vända den fortsatt negativa utvecklingen. Fortsatta förluster av livsmiljöer och därmed biologisk mångfald kommer vara förhärskande. Resonemang om detta, liksom slutsatser om förslag kring dylika styrmedel, saknas praktiskt taget helt i förslaget. Resonemang förs, men sällan till slutsatser i form av konkreta styrmedelsförslag. Detta sagt även när vi läser förslagen under de andra naturtypsanknutna målen (som ju korrekt påpekat samspelar med det mer tvärgående Ett rik växt- och djurliv). Föreningen instämmer i konstaterandet att ”även om förlust av biologisk mångfald är ett mer komplext problem än andra typer av miljöbelastningar, bl.a. avseende mätbarhet, så är avsteget från den centrala principen om att förorenaren betalar anmärkningsvärt”. Vi instämmer även i att fortsatt arbete om detta behöver intensifieras. Dock saknar vi helt förslag till regeringen om tänkbara vägar framåt som skulle syfta till att åstadkomma (principer och) styrmedel som skulle karakteriseras av att utgöra en parallell till principen förorenaren betalar; i form av ”markanvändaren betalar”. Detta illustreras av det som anförs beträffande vikten av hänsyn, och att hänsynen måste öka. Föreningen instämmer i detta, men saknar återigen konkreta förslag om hur förbättra måluppfyllelsen. Med andra ord åtgärder och styrmedel. Ett landskapsperspektiv är bra och lovvärt, men utgör ingalunda svar på detta behov. Snarare är det ytterligare exempel på att styrmedel saknas. Vi instämmer i analysen om tillståndsprövning och genomförandeunderskottet i tillämpningen, beträffande lokaliseringsregeln. Vi instämmer också i att det finns behov av att ensa tillämpningen av ekologisk kompensation mellan prövningsmyndigheter. Vi vill dock beträffande detta påpeka att krav om kompensation aldrig får leda till en försämrad miljö- och lokaliseringsprövning. Den 29/30 princip som gäller för kompensation i samband med intrång i Natura 2000-områden (artikel 6.3 och 6.4 i art- och habitatdirektivet) bör vara förhärskande generellt, dvs. först prövning och sedan krav om kompensation. Annars riskeras ständigt situationer där kompensationserbjudanden kommer att ”spilla in på” själva prövningen, och underlätta att få tillstånd till verksamheter som just leder till förlust av biologisk mångfald. Vi instämmer i, beträffande områdesskyddet, att ”För att dessa prioriterade åtgärder ska kunna fortsätta att genomföras behövs tillräckliga resurser i anslaget för ersättning till markägare, tillräcklig handläggarresurser inte minst vid länsstyrelserna, samt ersättningsmark till skogsägare”. Detta är ett bra exempel på det vi efterlyser mer av i redovisningen. Vi utgår från att detta också kommer att speglas in i NV:s kommande äskanden till regeringen rörande de aktuella anslagen. Även bytesmarksfrågan har helt avgörande betydelse för att nå god måluppfyllelse av gällande etappmål. Det är bra att uppdragen om att definiera vad som avsågs med ” hållbart nyttjande ” inom den egna näringen till Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Fiskeriverket refereras. Det har dock gått drygt 8 år sedan dessa uppdrag lades ut. Vi kan konstatera att det som har hänt kring att operationalisera hållbart nyttjande inom de areella näringarna varit ytterst magert. Vi saknar en tydlig referens till CBD:s definition (se artikel 2) av detta begrepp, med avseende på biodiversitet. Utmaningen ligger förstås i att göra detta koncept operationellt; i tid och rum. Detta var avsikten redan ca 2006 med dessa uppdrag. Det är uppseendeväckande att arbetet inte kommit längre. Konkreta förslag om hur ta detta arbete vidare saknas. Vi instämmer i att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över skogsvårdslagen och tillämpliga delar av miljöbalken för att säkerställa styrningen mot miljökvalitetsmålet Levande skogar. Verket bör föreslå att regeringen ger utredningen i uppdrag att under ett första utredningsskede pröva om det är möjligt och lämpligt att lyfta in regelverket för skogen i balken. Vi instämmer i vikten av att förstärka arbetet med ÅGP. Vi förstår dock inte varför två av de mest kostsamma programmen, vitryggig hackspett och särskilt skyddsvärda träd, inte är inkluderade. Dessa är båda mycket viktiga för biologisk mångfald, och fångar var och en upp en betydligt större del av mångfalden (jämfört övriga ÅGP). Föreningen har drivit arbetet med vitryggig hackspett långt innan begreppet ”statliga artvisa åtgärdsprogram” var etablerat. Vi konstaterar att, trots att det har gått mer 6 år sedan programperioden i det tidigvarande ÅGP:et gick ut, så har NV inte haft förmågan att fastställa ett reviderat och aktualiserat ÅGP. Trots upprepade påstötningar om detta från såväl föreningen som berörda länsstyrelser och Skogsstyrelsen. Detta är helt oacceptabelt. Skogsbolagen gör stora och värdefulla insatser för denna art. Det är hög tid för staten att tala om vilka statens åtaganden är, för att rädda denna art. Ytterst sett har Sverige ett legalt åtagande gentemot EU att göra vad som står i vår makt för att restaurera denna population; detta genom att den omfattas av fågeldirektivet. Båda dessa ÅGP måste självklart ingå i resursuppskattningen. 30/30 Vi instämmer i vad som anförs beträffande kompetensförstärkning hos kommunerna vid tillämpningen av strandskyddet. ***************** Detta remissvar har ställts samman av Jan Terstad, skogs- och naturvårdschef, med hjälp av Gun Rudquist, avdelningschef för hav, jordbruk och juridik, Ellen Bruno, sakkunnig fiske och marin miljö, Emelie Hansson, sakkunnig jordbruk och livsmedelsfrågor, Malin Sahlin, sakkunnig skog, Cecilia Hedfors, sakkunnig miljögifter. För Naturskyddsföreningen Stockholm dag som ovan Johanna Sandahl Ordförande Jan Terstad skogs- och naturvårdschef Bilagor: 1. Förslag ” Säkerställ skogens sociala värden”. Om tätortsnära skog. 2. Yttrande över förslag till fjällstrategi
© Copyright 2024