Ägarförändringar på den svenska fjärrvärmemarknaden
FÖRTECKNING ÖVER ARBETSNOTAT UTGIVNA VID LINKÖPINGS UNIVERSITET, INSTITUTIONEN FÖR TEMA TEKNIK OCH SOCIAL FÖRÄNDRING Förteckning över A-notat fr o m 2010 – 353. Magnusson, Dick: Ägarförändringar på den svenska fjärrvärmemarknaden – en översikt över förvärv och avyttringar 1990-2014. Februari 2015 (86 sid) 352. Magnusson, Dick: Måluppfyllelse, medborgarinflytande och social hållbarhet i stadsdelsutvecklingsprojektet – En forskningsöversikt. Februari 2015 (39 sid) 351. Fagrell, Mia: Ren och torr tvätt. En studie av hyresgästers vanor och användning av teknik för att tvätta och torka textilier. November 2013 (27 sid) 350. Lindén, Lisa: Calculating Medical uncertainties: Enactments of the HPV vaccine in Läkartidningen. September 2013 (47 sid) 349. Nilsson, Johan: Studying consumers? Recent social science interest in market research. Augusti 2013 (35 sid) 348. Sanne, Johan M: Samtal i säkerhetstjänst i järnvägen – vilka avvikelser leder till olyckor? Slutrapport från projektet Samtal i särkhetstjänst: samtalsdisciplin eller samarbete, tillitsskapande och ojämnlika maktrelationer. Juni 2013 (27 sid) 347. Ingelstam, Lars: Vapen i Sverige och i världen. Mars 2012 (92 sid) 346. Verksamhetsberättelse 2010. Juni 2011 (61 sid) 345. Glad, Wiktoria: Flernivmodell för innovativa energisparåtgärder i drift, förvaltning och underhåll av byggnader. Slutrapport. Maj 2011 (32 sid) 344. Thoresson, Josefin, Tengvard, Maria och Palm, Jenny: Regionala klimat och energistrategier i Skåne och Västra Götalands län. Planering, aktörer och samverkan. Oktober 2010 (48 sid) 343. Karlsson, Kristina, Olaison, Anna och Skill, Karin: Mapping and Characterizing Nordic Everyday Life Research. Juni 2010 (86 sid) 342. Verksamhetsberättelse 2009 (46 sid) 341. Ellegård, Kajsa: Med gemensam kraft – för ett bekvämt vardagsliv med elsnåla och eleffektiva hushållsapparater. Slutrapport från projektet ”Elanvändning i hushåll – hinder och incitament att spara el”. Januari 2010 (26 sid) TEMA Teknik och social förändring Department of Thematic Studies Technology and social change Ägarförändringar på den svenska fjärrvärmemarknaden – en översikt över förvärv och avyttringar 1990-2014 Dick Magnusson Arbetsnotat nr 353, februari 2015 ISRN LiU-TEMA-T-WP-353-SE TEMA-T arbetsnotat TEMA-T working paper ISSN 1101-1289 Mailing address: Linköpings universitet SE-581 83 Linköping Tel: +46 13 281000 • Telefax: +46 13 284461 Ägarförändringar på den svenska fjärrvärmemarknaden – en översikt över förvärv och avyttringar 1990-2014 Dick Magnusson Linköping 2015-02-25 Tema Teknik och social förändring Linköpings Universitet Förord Denna rapport är en kartläggning över ägarförändringarna på den svenska fjärrvärmemarknaden. Den har författats under en längre tid när tid funnits och presenterar en översiktsbild över ägarstrukturerna 2014-05-31. Tiden som gått mellan kartläggningen och publiceringen gör att ytterligare förändringar kan ha skett, men min förhoppning är ändå att rapporten ska kunna vara till intresse. Texten är skriven så att det ska gå att både inhämta information på nationell nivå och om man är intresserad ska man kunna läsa mer detaljerad information om försäljningarna. I den löpande texten har källhänvisningar bifogats, men i de samlade bilderna, som främst presenteras i kartor och tabeller, finns inte varje enskild källhänvisning med. I källförteckningen återfinns dock alla källor som använts. När informationen inhämtats har jag strävat efter att söka flera olika källor för att för varje enskild kommun vara säker på eventuella ägarförändringar, men när man gör denna typ av kartläggning måste man vara ödmjuk inför att misstag kan ha kommit in ändå, men jag har i arbetet strävat efter att vara så noggrann och heltäckande som möjligt. Jag vill rikta ett stort tack till forskargruppen TEVS (Teknik, Vardag, Samhälle) på Tema Teknik och social förändring vid Linköpings Universitet för givande och konstruktiva kommentarer på ett tidigt utkast på texten och stort tack till Mats Bladh för kommentarer på texten. Tack även till informanter på diverse energibolag och kommuner som ställt upp med information. 2 Innehållsförteckning SAMMANFATTNING ............................................................................................................................................................4 1 INLEDNING .........................................................................................................................................................................5 1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ....................................................................................................................................................5 1.2 BAKGRUND AVREGLERINGEN ELMARKNADEN..............................................................................................................................6 1.3 DATAMATERIAL ................................................................................................................................................................................9 1.4 PRESENTATION AV DE STÖRSTA FJÄRRVÄRMEBOLAGEN ......................................................................................................... 11 1.5 SKÄL TILL FÖRSÄLJNING AV BOLAGEN ........................................................................................................................................ 12 1.6 DISPOSITION ...................................................................................................................................................................................12 2 FÖRSÄLJNINGSÅR ......................................................................................................................................................... 15 2.1 FÖRE 31 DECEMBER 1995 .......................................................................................................................................................... 16 2.2 1996-2000 ...................................................................................................................................................................................17 2.3 2001-2005 ...................................................................................................................................................................................18 2.4 2006 OCH FRAMÅT .......................................................................................................................................................................18 2.5 ANTAL ÄGARFÖRÄNDRINGAR....................................................................................................................................................... 19 3 ÄGARBOLAG OCH ÄGARFORM ................................................................................................................................. 20 3.1 ÄGARBOLAG ....................................................................................................................................................................................20 3.2 ÄGARFORM......................................................................................................................................................................................25 3.3 KOMMUNALT ÄGANDE................................................................................................................................................................... 31 4 POLITISK MAJORITET VID FÖRSÄLJNING ............................................................................................................ 34 4.1 ANLEDNINGAR TILL FÖRSÄLJNING .............................................................................................................................................. 34 5 ANALYS OCH DISKUSSION ......................................................................................................................................... 36 5.1 ÅTERKOMMUNALISERING ............................................................................................................................................................. 36 5.2 KOMMUNALT STARTADE BOLAG EN SANNING MED MODIFIKATION....................................................................................... 37 5.3 STRATEGIER ....................................................................................................................................................................................38 SLUTSATSER ...................................................................................................................................................................... 42 6.1 FRAMTIDA STUDIER .......................................................................................................................................................................43 7 REFERENSER .................................................................................................................................................................. 44 BILAGA 1 ............................................................................................................................................................................. 62 3 Sammanfattning Denna studie behandlar ägarförändringar på den svenska fjärrvärmemarknaden. Avregleringen av den svenska elmarknaden, och tillika kommersialiseringen av fjärrvärmemarknaden (denna period av omregleringar kallas sammantaget i rapporten för liberaliseringar) medförde en rad försäljningar av kommunala energibolag men även förvärv och avyttringar av energirörelser i privat regi. Tidigare har ingen fullständig genomgång gjorts över hur liberaliseringen påverkade fjärrvärmemarknaden och denna rapport ämnar bidra till den kunskapen. Syftet med rapporten är att beskriva och analysera hur ägandeförhållanden på den svenska fjärrvärmemarknaden förändrats sedan 1990. Frågeställningarna är följande: Vilka år har fjärrvärmerörelserna sålts? Hur har ägarformerna och ägarförhållandena för svenska fjärrvärmerörelser förändrats till en följd av liberaliseringen? Vilka politiska majoriteter har styrt i kommunerna vid försäljningen? Vilka mönster kring ägarförändringar går att urskönja? Studien har genomförts genom en systematisk genomgång av de 290 svenska kommunerna och sammanställning har då gjorts för vilka energibolag som bedriver fjärrvärmeverksamhet idag, hur ägandet ser ut, när eventuella ägarförändringar ägt rum samt vilka politiska majoriteter som rått vid försäljningen. Materialet har inhämtats via kommuners hemsidor, energibolags hemsidor och årsredovisningar, genom sökningar i mediedatabasen Retriever samt via kontakter med kommuner och energibolag. Insamlingen avslutades 31 maj 2014 och ägarförändringar därefter är således inte med i rapporten. Resultatet från studien visar att det kommunala ägandet fortsatt dominerar men att det var en stor mängd kommunala fjärrvärmerörelser som avyttrats, totalt 83 stycken. Särskilt många avyttringar gjordes perioden från 1995 och framåt och efter 2005 har enbart åtta kommunala bolag avyttrats. De politiska majoriteterna vid avyttringarna visar på att den politiska färgen varierat, då det i 45 kommuner var rött styre vid tidpunkten för försäljning, i 26 kommuner var det blått och i 12 blocköverskridande styre. Tidigare studier har visat att ideologi inte varit viktigaste skäl till försäljning utan snarare ofta ansträngd kommunal ekonomi. Sammanställningen visar även att det kommunala ägandet fortsatt dominerar, då det i 148 kommuner (52 % av de 283 kommuner som har fjärrvärme) är helägda kommunala bolag som bedriver fjärrvärmeverksamhet, i ytterligare 20 är det bolag som samägs av kommuner och i 58 kommuner (20 %) är det helägt privata. I ytterligare 29 kommuner är bolaget delägt kommunalt, tillsammans med antingen privata eller statliga ägare. Största ägaren är numera tyskägda privata bolaget E.ON som bedriver fjärrvärmeverksamhet i 22 kommuner, som antingen ensam ägare eller delägare. Det utländska ägandet har ökat det senaste åren men det svenska dominerar fortsatt, genom ägande i 201 kommuner. I 27 kommuner är det norskt ägande, i 20 helägt tyskt, i 19 delat svenskt och utländskt och i 16 kommuner är ägaren utländsk (ej inkluderat Tyskland och Norge). De senaste åren har visat på fortsatt rörlighet på marknaden, särskilt genom kommunala återköp av fjärrvärmerörelser. Detta har skett i 21 kommuner, antingen genom återköp av tidigare privatiserat bolag eller att bolag som de etablerat bolaget tillsammans med köpts ut. De tre stora ägarna, E.ON, Fortum och Vattenfall, har de senaste åren gjort strategiska storskaliga avyttringar av mindre fjärrvärmerörelser, varav flertalet av avyttringarna gjordes på ett bräde till ett och samma bolag. Det var på detta sätt som Solør, Neova och Värmevärden snabbt etablerade sig som ägare i många kommuner, men med begränsade sammanlagda värmeleveranser. 4 1 Inledning Under de senaste årtiondena har en våg av liberaliseringar genomsyrat västerländska ekonomier. Sverige har genomgått en liknande utveckling, där ett flertal marknader av- och omreglerats med syfte att skapa konkurrens på utvalda marknadssegment. Det gäller exempelvis kreditmarknaden (gradvis 1980-talet och framåt), järnvägen (start 1988), posten (1993), telefonin (1993) och kanske framförallt elmarknaden (1996). Samtidigt som elmarknaden avreglerades kommersialiserades fjärrvärmen i Sverige. Det är om just denna utveckling denna rapport ska handla; hur fjärrvärmemarknaden utvecklats under de senaste decennierna med avseende på ägarförhållanden. Liberaliseringar har i många fall förändrat ägandet radikalt, antingen genom tvingande omstruktureringar i form av segmenteringar av befintlig marknader och efterföljande uppdelningar av bolag, eller genom koncentration av ägarskap. Några svenska studier har analyserat vad som hände på elmarknaden efter avregleringen, där just koncentration av ägarskap var tydligt. Motsvarande studier har inte gjorts gällande fjärrvärmemarknaden, varför denna studie fyller ett tomrum. Rapporten visar både hur ägarskapet förändrats och när detta skett i alla svenska kommuner. Detta är av intresse att veta eftersom det rör sig om privatiseringar av kommunala bolag som vuxit fram i offentlig regi, med i huvudsak kostnadseffektivitet som drivkraft genom de självkostnads- och likställighetsprinciper som gällde i enlighet med kommunallagen. Fjärrvärmen inledande tillväxt skedde även i stor utsträckning i främst offentligt ägda bostäder, särskilt under miljonprogramsbyggandet, och kan anses vara en del i vad Graham och Marvin (2001) kallar the modern infrastructure ideal, där offentligt ägda system byggdes genom integrerad planering och med drift med låga kostnader för kunderna. Fjärrvärme var inkluderad i hyran och var närmast en publik vara. I och med liberaliseringen 1 förändrades villkoren för fjärrvärmen väsentligt, och skulle således drivas på affärsmässiga grunder och kommunala bolag skulle drivas som oberoende bolag. Detta skapar en helt annan situation för kunderna, där marknadsprissättning i vad som kan anses vara naturliga monopol 2 sätter dem i en beroendeställning där de i praktiken har liten möjlighet att byta uppvärmningsform. Ägarfrågan är viktig i detta fall och därför fyller denna studie en roll i att belysa förändringarna efter liberaliseringen. Den politiska majoriteten som rådde vid tiden är även den intressant att förstå eftersom avregleringar och privatiseringar ofta är förknippat med ideologi, men i denna rapport kommer detta analyseras om så verkar vara fallet. I denna rapport kartläggs hur ägarförhållanden på fjärrvärmemarknaden förändrats genom liberaliseringen av energimarknaden. En stor mängd bolag berörs såldes och denna rapport svarar på hur många kommunala bolag som har avyttrats och vilka bolag det rör sig om. 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet är att kartlägga hur ägandeförhållanden på den svenska fjärrvärmemarknaden förändrats sedan 1990. Det är således i stor utsträckning en explorativ ansats, för att sammanställa när olika bolag sålts och i att identifiera mönster bland ägarförändringarna. 1 Begreppet liberalisering kommer användas för att beskriva tiden runt detta ekonomiska skifte; elmarknaden avreglerades medan fjärrvärme kommersialiserades och således beskriver begreppet liberalisering dessa processer. 2 Frågan om huruvida fjärrvärmesystemen utgör naturliga monopol är omdiskuterad, se Westin & Lagergren (2002) och Wissner (2014). 5 Frågeställningar: Vilka år har fjärrvärmerörelserna sålts? Hur har ägarformerna och ägarförhållandena för svenska fjärrvärmerörelser förändrats till en följd av liberaliseringen? Vilka politiska majoriteter har styrt i kommunerna vid försäljningen? Vilka mönster kring ägarförändringar går att urskönja? 1.2 Bakgrund avregleringen elmarknaden Avregleringen av elmarknaden skapade stora förändringar i energisverige. Ett stort antal kommunala elverk såldes till statliga, privata och större kommunala aktörer och en tydlig koncentration av marknaden skedde. I en stor del av dessa fall såldes även fjärrvärmen samtidigt och även fjärrvärmemarknaden har därför genomgått en betydande omstrukturering. Fjärrvärmen kan anses varit något som utvecklats i skymundan från elen från kundernas perspektiv, åtminstone fram till slutet av 1990-talet, trots en stadig utveckling sedan första systemet byggdes i Karlstad 1948. Under de följande årtiondena byggdes system i de flesta större städerna och numera utgör fjärrvärmen närmare 60 procent av den svenska värmemarknaden (Energimyndigheten, 2013). Elmarknadens framtid utreddes under lång tid och innehöll betydliga politiska stridigheter. De viktigaste händelserna i sammanfattas i figur 1. Figur 1. Tidslinje över viktiga händelser kring avregleringen av elmarknaden. Källor: Bladh, 2002; Högselius och Kaijser, 2007. Diskussionerna inleddes redan i mitten av 1980-talet, där representanter från tjänstemän i Finans- och näringsdepartementet och Statens Energiverk/Nutek var pådrivande inledningsvis. Inspirationen bland dessa aktörer, med främst ekonomibakgrund, var hämtad från Norge och Storbritannien och samtidigt förespråkades denna form av reformer av EU-kommissionen. Under de inledande diskussionerna var de politiska partierna inte särskilt engagerade i frågan eftersom omställningen av energisystemet låg högre upp på agendan. Frågan kring Vattenfalls organisationsform var viktig del i detta spel. Förslag lades fram redan 1985 av centerpartiet med förslag på uppdelning av bolaget men diskussioner fördes även om en bolagisering. Omvandlingstrycket berodde bland annat på den stagnerande elkonsumtionen, förväntad kärnkraftsavveckling, samt internationella strömningar mot liberalare ekonomiska system. Vattenfall själva, med stöd från övriga medlemma i kraftklubben, som bestod av de stora svenska kraftproducenterna, var emot förändrade spelregler eftersom de menade att effektivitetens skulle försämras. Mindre producenter, främst kommunala elverken, som inte var 6 medlemmar i kraftklubben var relativt passive under tiden eftersom de hade svårt att bedöma innebörden och konsekvenserna av eventuella förändringar. Under början av 1990-talet började de ägarförändringar på elmarknaden som skulle prägla de närmsta åren ske och samtidigt hade utredningarna kring elmarknaden och kraftnätet inletts. Maktskiftet i och med de borgleriga partiernas valseger 1991 skedde mitt under utredningarna, vilket fick stor betydelse för processen. Näringsminister Per Westerberg var förespråkare av en liberalisering och presenterade redan efter en månad i sin position en proposition för bolagisering av Vattenfall och skapande av en ny kraftnätsorganisation. Politiska diskussioner kring formerna tog vid, men i slutet av året röstades förslaget om bolagisering av Vattenfall igenom, som även innebar en uppdelning av bolaget, förenklat, i produktion och distribution. Efter förhandlingar med kraftklubben och andra inblandade aktörer för att skapa Svenska Kraftnät, med ansvar för distribution av elektricitet på stamnätet vid årsskiftet 1991/1992 (Högselius & Kaijser, 2007). Högselius och Kaijser (2007) menar att 1991/1992 förändrades diskussionerna betydligt. Efter bolagiseringen kunde fokus läggas på nästa steg i avregleringen, som skulle handla främst om spelreglerna för elmarknadens aktörer. Utomlands fortsatte avregleringarna och i Sverige tillsattes flera utredningar som kom att få stor betydelse. Tjänstemän på de olika myndigheterna fick stor makt och kallas av Högselius och Kaijser (2007) för avregleringens arkitekter, då uppdraget i utredningarna var, något förenklat, att föreslå förändringar i ellagen för att kunna öppna elnäten för andra aktörer. 1993 presenterades ett delbetänkande i ellagstiftningsutredningen som innehöll förslag på ny ellag. En viktig del var hur uppdelning mellan produktion och distribution skulle ske, genom att fortsatt ha monopol på elnät där konkurrenter inte skulle få rätt att bygga konkurrerande nät i samma område. Riskerna för att nätägarna skulle utnyttja sitt monopol och ta ut oskäliga avgifter skulle minskas genom en statlig reglering utförd av statlig myndighet skulle införas. Priset på elen i näten skulle dock agera under fri prissättning för att skapa fri konkurrens. Parallellt genomfördes en utredning om förutsättningarna för en svensk elbörs, vilken var orsaken till stora spänningar mellan aktörerna inom kraftsektorn, vilket också påverkades av de uppköp som började ske. Samtidigt ändrade Socialdemokraterna inställning i frågan under våren 1993, och var nu emot avregleringen vilket förändrade det politiska läget. Anledningarna var bland annat, enligt Högselius och Kaijser (2007) att det fanns en misstro mot Per Westerberg, att Vattenfall skulle kunna komma att privatiseras samt en oenighet inom partiet gällande avregleringar. Slutligen var de olika utredningarna färdiga i slutet av 1993 och i februari 1994 presenterade Westerberg propositionen ”handel med el i konkurrens” och elreformen klubbades igenom i riksdagen för att genomföras 1 januari 1995. Under hela perioden var kraftklubben emot en avreglering medan elverken stödde reformen eftersom de då skulle kunna slippa beroende gentemot sina regionala kraftbolag och skulle så kunna köpa sin el från den producent som erbjöd lägst pris (Högselius och Kaijser, 2007). Den tredje akten, enligt Högselius och Kaijsers (2007) indelning, var runt regeringsskiftet 1994, där socialdemokraterna åter kom till makten. Den nye energiministern Jörgen Andersson var den som drev frågan i regeringen och denne förslog ganska omedelbart att ikraftträdandet av elmarknadsreformen skulle skjutas upp för att kunna ytterligare analysera effekterna. Energikommissionen genomförde utredningen och presenterade relativt snabbt sitt delbetänkande, i början av 1995, och där föreslogs att det fanns avgörande skäl till att elmarknadsreformen skulle träda i kraft, och så fort som möjligt. Inom socialdemokraterna rådde oenighet i frågan men slutligen kunde enighet skapas kring att genomföra reformen 1 januari 1996, baserat på en proposition med stora likheter med den borgerliga som presenterades 1994. 7 1.2.1 Nya ellagstiftningen De viktigaste förändringarna i elreformen var att de tidigare lokala och regionala monopolen upphörde, där mindre elanvändare tidigare varit tvingade att köpa el från sitt lokala bolag medan de lokala bolagen var tvingade att köpa el från de regionala kraftbolagen. Nu kunde alla elkonsumenter välja elleverantör fritt. Nätverksamheten var fortsatt monopol, men nätägarna var tvungna att ställa nätet till förfogande för alla elleverantörer till skäliga kostnader. Prissättningen på nättjänsterna skulle övervakas av nybildade Nätmyndigheten. Ägande av regionala och lokala nät överfördes även i särskilda nätföretag och elhandel fördes över i annat bolag. Samtidigt utvidgades elmarknaden genom att handel med Norge möjliggjordes. Nord Pool hade bildats 1993 i Norge och 1996 blev börsen norsk-svensk och möjliggjorde handel mellan de två länderna (Bladh, 2002; Högselius & Kaijser, 2007). Reformen var dock inte helt färdig 1996, utan utrymme för justeringar fanns inskrivet i lagen. 1998 infördes då den nya ellagen, med ytterligare justering, baserade även på Ellagstiftningsutredningens fortsatta arbete. Sista steget i avregleringen var att kraven på timvis elmätning avskaffades i november 1999, vilket gjorde det möjlig även för små kunder att byta elleverantör (Högselius & Kaijser, 2007). 1.2.2 Fjärrvärmens förändrade villkor Fjärrvärmens framtid på den konkurrensutsatta energimarknaden var dock förvånansvärt bortglömd i de utredningar som genomfördes. I de utredningar som ledde fram till avregleringen nämns sällan fjärrvärme och verkar inte varit särskilt omtalat i den politiska debatten (Högselius och Kaijser, 2007). Detta är något anmärkningsvärt med tanke på den viktiga roll uppvärmningsformen hade i de svenska kommunerna, men möjligtvis påverkades man av att det komplexa elsystemet tog större uppmärksamhet att fjärrvärmen inte gavs samma utrymme och systemets relativa osynlighet kan vara ytterligare anledning till att det inte gick att förutspå konsekvenserna; det ansågs i viss mån vara mer av en kollektiv vara än el och därför var det inget man lade tid på. Även om fjärrvärmen inte var framträdande i debatterna skedde betydande förändringar. Det beslutades dock att fjärrvärmen inte skulle avregleras utan snarare kommersialiseras. Tidigare omfattades kommunala fjärrvärmeföretag av kommunallagens självkostnads- och likställighetsprinciper. Kommunala verksamheter skulle således inte bedrivas med vinstsyfte och fjärrvärmekostnader sattes därför efter självkostnadsprinciper. Samtidigt löd de under lokaliseringsprincipen som innebar att kommunala organisationer inte fick bedriva verksamhet utanför de egna kommungränserna, något som också avskaffades i och med liberaliseringen. Anledningen till förändringarna för fjärrvärmen var att det fanns risker för korssubventioner i de bolag som bedrev både fjärrvärme- och elverksamhet (SOU, 2011). Under slutet av 1990-talet avyttrades en rad kommunala fjärrvärmerörelser, vilket efterföljdes av väsentliga prisökningar i några av dessa. De exempel som oftast lyfts fram är Uppsala, där Vattenfall köpte kommunalägda Uppsala Energi år 2000 vilket efterföljdes av prisökningar på sammanlagt över 25 procent inom kort tid, samt Stockholms stad där finska Fortum köpte kommunalägda Stockholm Energi i omgångar 1998 och 2002. Fortums uppköp följdes även det av prisökningar och dessa två affärer möttes av stora protester, ofta med argumentet att de utnyttjade sitt naturliga monopol (D Magnusson, 2012; Palm & Magnusson, 2009). Situationen har givit upphov till något ganska unikt i svensk historia, nämligen två statliga utredningar kring samma ämne inom en period om fem år; nämligen kring konkurrensutsättning av fjärrvärmen. Den första presenterades 2005 och slutsatsen var att priserna troligtvis inte skulle påverkas av en konkurrensutsättning medan den andra utredningen, som presenterades 2011, föreslog en konkurrensutsättning (SOU, 2005, 2011). Detta har kritiserats och fortfarande är inget beslut fattat om den exakta utformningen. 8 Några studier analyserat utvecklingen på elmarknaden (Bladh, 2002; Högselius & Kaijser, 2007) men än har ingen tidigare gjort en fullständig analys av fjärrvärmemarknaden. 1.3 Datamaterial I studien har alla Sveriges 290 kommuner analyserats genom en systematisk genomgång. Främst har fokus legat på att få klarhet i ett antal faktorer: ägarförhållande i slutet av maj 2014, tidpunkt för eventuell ägarförändring/ar samt eventuella återköp. Detta har gjorts genom en genomgång av fjärrvärmebolags hemsidor, pressreleaser, årsredovisningar, kommunala hemsidor och protokoll i kommunfullmäktige samt pressklipp via mediearkivet Retriver. I några fall har mail skickats till kommuner eller energibolag med frågor kring ägarskapet. Fjärrvärmebolagens hemsidor redovisar i de allra flesta fallen ägarskap och i somliga fall redogörs även bolagets historia. Kommunala hemsidor redovisar ofta även de ägarförhållandena och särskilt i de fall där fjärrvärmen drivs som förvaltning redovisas detta här. På så sätt har en första kartering av aktuellt ägandeskap kunnat göras. Gällande detaljer och tidpunkt kring privatiseringar av energibolag har detta varit svårare att finna på de kommunala hemsidorna eller på energibolagens hemsidor, även om det förekommer. Därmed har ytterligare källor från konsulteras. Större bolag har ofta publicerat pressreleaser vid förvärv och avyttringar av bolag och dessa redovisas även i bolags årsredovisningar. I årsredovisningar återfinns i regel utförligare förvaltningsberättelser med viktiga händelser redovisade och där punkten ”Förvärv, avyttringar och strukturella förändringar” redogör för just väsentliga förändringar. I de fall där det inte varit möjligt att hitta information om ägarförändringar via hemsidor, pressreleaser eller årsredovisningar har onlinebaserade mediaarkivet Retriver, där de flesta svenska dagstidningar finns representerade, i första hand använts. Där har sökningar gjorts med hjälp av sökord som, exempelvis: ”Lerum energi” + ”försäljning”. Ofta har detta lett fram till tidningsklipp med information om ägarförändringen. Detta har inte alltid lett fram till önskat resultat, särskilt om förändringarna ligger långt tillbaka i tiden, eller om det är så att bolaget startats gemensamt mellan två bolag. Då har andra källor fått konsulteras. Exempelvis har det i en del fall har det varit möjligt att söka i kommunala protokoll för att finna tidpunkt för försäljning. Sökningarna i dessa protokoll har endast gjorts via kommunala hemsidor och där råder stor skillnad i hur mycket som har digitaliserats. I de fall där detta inte givit resultat har sökningar i sökmotorer på internet gjorts för att finna eventuell information eller i sista hand har mail skickats till energibolag eller kommun. För att göra rapporten, förhoppningsvis, mer läsvänlig görs endast direkta källhänvisningar i texten angående ägarförhållanden och eventuella försäljningar i de detaljerade beskrivningarna. På nationell nivå presenteras inte alla referenser som används utan de återfinns i källförteckningen i slutet av rapporten. Sist i rapporten, i bilaga 1, presenteras kort information om varje kommun och de förhållanden som råder och rådit gällande fjärrvärme. Att göra denna typ av kartläggningar via ”dött” material, sekundära källor osv har sina fördelar eftersom det sannolikt ger mindre bortfall som exempelvis intervjuer eller enkäter kan ge. Det kan inte uteslutas att någon ägarförändring kan ha missats på vägen, men genom att söka på olika källor har det i de allra flesta källor varit möjligt att göra en relativt heltäckande kartläggning. I enskilda fall har mail skickats för förtydligande och i de flesta fall har tillförlitliga och uttömmande svar mottagits. Samtidigt är det viktigt att vara ödmjuk med arbete med ett så stort material. Fel kan komma in och de definitioner jag gjort kan säkerligen diskuteras. I några fall har motstridiga uppgifter uppkommit och då har frågor mailats till relevanta personer för klargöranden. 9 Vidare har geografiska informationssystem (GIS) använts för att visualisera resultaten i kartform. Det har gjorts med hjälp av programmet ArgGIS 10 och då har Excel-blad kunnat kombineras med kartor med kommunerna för att slutligen kunna färglägga efter önskad faktor, exempelvis försäljningar. ArcGIS är ett datorprogram där geografiska data kan matas in, lagras, analyseras och presenteras, detta i form av punkter på en koordinatsatt yta. Den geografiska datan lagras i lager i programmet i antingen vektorform (punkter, linjer eller polygoner) eller raster (heltäckande rutnät). I studien användes vektordata i form av de svenska kommunerna samt sjöarna för orientering på kartan. Genom att länka Excel-bladen till lagret med de svenska kommunerna kan olika fenomen analyseras och visualiseras i programmet och slutligen har kartor framställts. Analysen gjorde genom färgläggning av kommunerna utifrån undersökt fenomen och sökande efter rumsliga mönster. En genomgång av de politiska majoriteterna vid försäljningarna har även genomförts. Det har gjorts genom att utgå från de försäljningsår som hittats och därefter jämfört med en lista som sammanställts av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) över politiska majoriteterna under mandatperioderna från 1994 och framåt. Denna lista har sammanställts av SKL och har skickats ut till kommunerna för kontroll. I de fall där försäljningen gjorts för 1994 (13 stycken) har berörda kommuner kontaktats för att få svar på frågan. I några enstaka fall har inte exakta datumet för försäljningen gått att fastställa vilket skapat osäkerhet när försäljning skett under valår, men då det oftast gått att fastslå majoritet före och efter val och om det varit majoritetsskifte har valet fallit på att välja den majoritet som regerade fram till valet eftersom skifte sker sent på året och förarbetet skett under det styret. 1.3.1 Avgränsningar och definitioner Studien är omfattande och därför har vissa avgränsningar gjorts. Jag har valt att inte analysera försäljningen av elrörelserna, utan enbart fjärrvärmerörelserna eftersom det skulle bli en för omfattande studie och syftet är att fokusera på fjärrvärmen eftersom det saknas forskning kring det och studierna av Högselius och Kaijser (2007) samt Bladh (2002) fyller den funktionen på ett tillfredsställande sätt. Priserna på fjärrvärmen har inte analyserats i denna studie eftersom prisuppgifterna varierar något beroende på källmaterial och prissättningen har analyserats i ett antal studier redan (Andersson & Werner, 2005; Andersson & Werner, 2001; Åberg, Fälting, & Forssell, 2014) och resultaten har visat att kommunala bolag haft något lägre avkastning än privata, men att priser varierat med storlek och ålder på systemet samt beroende på produktion. Jag har även i första hand valt att titta på fjärrvärmesystemet som finns i centralorten i kommunen. I ett tiotal kommuner kan det finnas en annan leverantör i mindre orter, men jag har valt att titta på det huvudsakliga energibolaget eftersom dessa främst är de som representerar ägarförändringarna och det är dessa som varit mest utvecklade och därför har flest antal personer berörts här. Detta är även i regel små system med låg värmeproduktion. Att dessa även inte studerats innebär inte mycket för studien som helhet eftersom redovisningarna gjorts per kommun snarare än per system. Några av bolagen hade tillskrivits fler system, men dessa har ofta liten betydelse för bolagets ekonomi på koncernnivå pga den generellt ringa storleken på systemen utanför centralorterna. Exempelvis äger Dalkia ett mindre system på Lidingö (Sticklinge), i Täby äger samma bolag ett system i Näsby Park medan Fortum äger mindre system i centrala delarna (värmeverk Galten) och i Örebro kommun äger Solør system i Garphyttan. Det kan konstateras att dessa system har etablerats av privata aktörer efter 1996. Eftersom det inte är kommunala bolag är det ingen direkt effekt av slopande av kommunala lokaliseringsprincipen, men det säger möjligtvis något om att det är en annan möjlighet för privata aktörer att etablera sig. Värmemarknaden blev helt enkelt mer öppen. Jag har valt att i min kartläggning definiera fjärrvärmerörelser, ibland kallat fjärrvärmebolag, som det bolag som producerar och distribuerar fjärrvärme och systemen är de fysiska 10 produktionsanläggningarna inkluderat distributionssystemet (i enstaka fall kallat nät). I enstaka fall har systemen olika ägare av anläggningar och distributionssystem och i dessa fall har jag konsekvent tagit hänsyn till det i kartläggningen. Ägarformerna skiftar och de privata företagen är de som vars ägare är helt privat ägda, utan statlig eller kommunalt ägande. Kommunala ägare är kommunala bolag, vilket är den klart vanligaste formen, men i tio fall drivs de som kommunal förvaltning. Vattenfall är det enda statliga bolaget medan samägande mellan statliga och kommunala aktörer förekommer och på samma sätt förekommer samägande mellan kommunala och privata aktörer och även mellan olika kommunala aktörer. I definitionerna har jag då valt att kalla dem samägda oavsett storlek och majoriteter, detta för att visa att det finns ägarintressen även om de kan vara små i vissa fall. 1.4 Presentation av de största fjärrvärmebolagen I tabell 1 presenteras kort de största bolagen med fjärrvärmebolagen för att de ska finnas med. Tabell 1. Källor: E.ON (2015a), Fortum (2013), Göteborg Energi (2015a), Kraftringen (2015a), Mälarenergi (2015a), Neova (2015a), Norrenergi (2015), Solør Bioenergi (2015), Skellefteå Kraft (2015a), Statkraft (2015a), Söderenergi (2015a), Tekniska Verken (2015a), Värmevärden (2015a), Västerbergslagens Energi (2015a). 3 Bolag Ägarform Ägare Nationalitet E.ON Värme AB Privat E.ON-koncernen Tyskland Solør Bioenergi Privat Solør Bioenergi-gruppen Norge Rindi Energi 3 Privat Solør Bioenergi-gruppen Norge Värmevärden Privat Sefyr Värme AB, ägs 66,7 % av Macquarie European Infrastructure Fund och till 33,3% av Capstone Infrastructure Corporation. Båda dessa ingår i investmentbolag Macquire är registrerat i Australien Capstone är registrerat i Kanada Vattenfall Statlig Svenska staten Sverige Neova Samägt kommunalt och statligt Vapo-gruppen, som ägs 51 % av finska staten och 49 % av konsortium av finska kommuner Finland Skellefteå Kraft Kommunalt Skellefteå kommun Sverige AB Fortum Värme Holding samägt med Stockholms stad Samägt kommunal och statligt Fortum Power and Heat 90,1 % (som ägs av Fortum Oyj som är börsnoterat men ägs till ca 51 % av finska staten) och 9,9 % av Stockholms stad Sverige och Finland Söderenergi Samägt kommunalt Ägs av Telge AB (42 %) och Södertörns Energi (58 %). Telge ägs av Södertälje kommun. Södertörns Energi ägs lika delar av Huddinge och Botkyrka kommuner. Levererar via Telge Nät och Södertörns Fjärrvärme AB Sverige Förvärvades under 2013-2014 av Solør Bioenergi-gruppen 11 Tekniska Linköping Verken Kommunalt Linköpings kommun Sverige Mälarenergi Kommunalt Västerås kommun Sverige Kraftringen Samägt kommunalt Lunds kommun (82,4 %), Eslövs kommun (12 %), Hörby kommun (3,5 %) och Lomma kommun (2,1 %) Sverige Göteborg Energi Kommunalt Göteborgs kommun Sverige Norrenergi Samägt kommunalt Sundbyberg kommun (1/3) och Solna kommun (2/3) Sverige Västerbergslagens Energi Samägt kommunalt och statligt Vattenfall (50,8 %), Ludvika kommun (28,6 %), Fagersta kommun (20,8 %) Sverige Statkraft Värme Statligt Norska staten Norge 1.5 Skäl till försäljning av bolagen En viktig faktor i denna studie är just avyttringen av kommunala fjärrvärmerörelserna och anledningarna till det. Högselius och Kaijser (2007) menar exempelvis att elavregleringen innebar hot för de mindre kommunala elföretagen eftersom de tidigare haft en garanterad kundbas som var geografiskt baserat, men nu skulle snarare de konkurrera om kunderna vilket uppfattades som en stor utmaning för mindre aktörer. De med egen elproduktion riskerade även att inte få avsättning för sin produktion. Att dessutom agera som en liten aktör på en allt mer komplex marknad där prisutvecklingen inte heller var säker sågs som ett hot. Det rådde alltså en stor osäkerhet inför avregleringen där många kommunala elbolag såldes och samtidigt såldes då fjärrvärmen. En av anledningar för de stora elbolagen att köpa elrörelser, där det alltså inte var ovanligt att både el och fjärrvärme köptes samtidigt, var att hitta slutkunder, det var enklare att köpa upp distributionsnät än att konkurrera med lokala aktörer. Det upplevdes som att det var ett stort kulturellt avstånd mellan stora kraftbolagen och kunderna, något som inte var fallet för de kommunala elverken. Ytterligare skäl var att flytta systemgränserna, vilket var skälet till att Vattenfall expanderade utomlands. Även de stora kraftbolagen kunde genom stora och små uppköp agera på en större marknad, från att i vissa fall vara lokala till att bli regionala medan andra kunde bli nationella. De stora uppköpen i början och mitten av 1990-talet var också en strategi för att mobilisera inför en konkurrensutsatt först nationell marknad och senare europeisk elmarknad. Industrin valde att kliva ur energimarknaden, där bolag som Uddeholm och Stora varit viktiga kraftproducenter genom ägande av exempelvis vattenkraft, men genom att satsa på sina kärnområden och således avyttra det som inte ansågs vara det avyttrades. För kommunerna var anledningarna att sälja i många fall svaga kommunala finanser men även just osäkerhet kring hur de ska kunna konkurrera på en komplex marknad i allt från förhandling av elavtal och marknadsföring (Bladh, 2002; Högselius & Kaijser, 2007; Ottosson, 2011). 1.6 Disposition Rapporten är fortsättningsvis indelad i fem kapitel. Kapitel 2 sammanställer årtalen för försäljningarna av fjärrvärmerörelserna, kapitel 3 berör ägarformerna och dess förändringar, kapitel 4 handlar om politisk majoritet vid försäljning, kapitel 5 innehåller analyser av resultaten och kapitel 6 innehåller slutsatser. Upplägget i delkapitlen bygger på först en redogörelse på aggregerad nivå, med de större trender som gått att se på nationell nivå för att sedan redogöra mer specifika fall. Det går med andra ord läsa rapporten på olika sätt; för att få den övergripande bilden i de olika kapitlen går 12 det att endast läsa det första delkapitlet och för att få en mer detaljerad bild med kommunala exempel läses de följande delkapitlen. Figur 2 visar en översiktsbild över Sverige med några svenska orter, för att kunna jämföra med i kartorna som presenteras senare, samt storleken på värmeleveranserna i de svenska kommunerna för att sätta det i relation till dess fysiska yta. De senare kartorna kan anses missvisande eftersom kommunens yta och storleken på system inte överensstämmer, exempelvis kan nämnas Gällivare som återfinns söder om Kiruna, med värmeleveranser på mellan 100-200 GWh, vilket tyder på ett relativt litet system, medan Stockholms stad har relativt sett liten yta men en värmeleverans på över 2000 MWh. 13 Figur 2. Översiktskarta Sverige med värmeleveranser i svenska kommuner (GWh) samt inzoomning Stockholmsregionen (övre mindre figuren) samt Skåne (nedre mindre figuren). cop Lantmäteriet, Dnr: i2012/898. 14 2 Försäljningsår Försäljningen av svenska fjärrvärmerörelser tog ordentlig fart under 1990-talet. Antal sålda energibolag under tidsperioder om fem kan ses i figur 3. Detta är de fjärrvärmerörelser som varit i kommunalt ägande, som därmed etablerats av kommunerna, som sedan sålts till främst privata bolag, men även till statliga eller större regionala. Några av bolagen har sålts i omgångar men det skulle bli ett missvisande resultat att visa varje förändring, det som är intressant här är när bolaget såldes första gången och i de allra flesta fallen har minst en majoritet av bolagets andelar sålts direkt. Det har i vissa kommuner inte varit tydligt när själva försäljningen genomförts, särskilt de som var runt årsskiftet, men felmarginalen är därmed som högst ett år på ett antal fall. I denna statistik räknas endast första försäljning av kommunala bolag, inte övriga ägarförändringar. Sammanlagt är det 83 kommuner som sålt hela eller delar av sin fjärrvärmerörelse vid ett eller fler tillfällen. I några av dessa, fyra stycken, har rörelsen etablerats tillsammans med annan aktör men då har kommunen i senare skede alltså sålt sin andel. I de flesta fall har den första försäljningen varit av hela rörelsen, men i ett antal fall har de alltså sålt delar av bolaget. 40 37 35 30 25 20 15 10 5 0 19 15 2 1985 3 1990 6 1995 2000 2005 2010 2 2014 Figur 3. Antal sålda kommunala fjärrvärmerörelse, intervaller om fem år Det är tydligt att få bolag såldes före 1990-talet. Högselius och Kaijser (2007) menar att bolagiseringen av Vattenfall (som genomfördes 1992) blev startskottet på ”Den stora köpfesten” och figur 1 visar hur antalet avyttrade bolag ökade markant mellan 1990 och 1995 och där perioden 1995-2000 var då störst förändringar skedde; hela 37 kommunala fjärrvärmerörelser såldes. Efterföljande femårsperiod var även den händelserik med 19 försäljningar, men det var här då marknaden hade konsoliderats och under de efterföljande åren har endast ett fåtal bolag sålts. Figur 4 visar ett urval av de viktigaste avyttringar av kommunala bolag samt ägarförändringar som gjordes under tidsperioden. De allra största är utvalda men som synes ovan är det långt fler som avyttrats men figuren ger en bild över de rörelser som skedde. Exempelvis ses Sydkrafts expansiva strategi tidigt samt hur Vattenfall gör stora förvärv under mitten av 1990-talet. 15 -1994 1995-1999 2000-2004 2005- •Sydkraft förvärvar Malmö Energi (1991) •Sydkraft förvärvar Båkab Energi (1993) •Örebro Energi förvärvar rörelser i Kumla och Hallsberg (1992 och 1994) •Vattenfall förvärvar Drefviken Energi (1995) •Vattenfall förvärvar Nyköping Energi (1996) •Sydkraft förvärvar Örebro Energi (1997) •Birka Energi bildas (1998) •Vattenfall förvärvar Uppsala Energi (2000) •Birka Energi förvärvar tre energi-rörelser i Sthlmsregionen (1999-2000) •E.ON förvärvar majoritet i Sydkraft (2001) •Sydkraft förvärvar Norrköping Energi (2001) •Fortum förvärvar samtliga aktier i Birka Energi (2002) •Sydkraft förvärvar Graninge Energi (2004) •Vattenfall avyttrar mindre system till Neova (2007) •Fortum avyttrar system utanför Stockholms-regionen (2011) •E.ON avyttrar system till Solør (2014) •Solør förvärvar Rindi Energi (2014) Figur 4. Tidslinje över viktigaste ägarförändringarna. 2.1 Före 31 december 1995 Endast ett fåtal system såldes före 1990, detta var främst i några mellanstora kommuner såsom Oskarshamn (1981) och Motala (1989). 15 system såldes mellan 1991 och slutet av 1995. Flertalet av dessa fjärrvärmerörelser har följt med när större elbolag har sålts. Exempelvis kan Sveriges Energinät (tidigare Roslagsenergi) nämnas, med vid tidpunkten mindre fjärrvärmenät i Österåker, där Graningeverken gick in som ägare. Graningeverken köpte även Mälarkraft under 1993 där fjärrvärmen i Håbo och Upplands-Bro ingick (Högselius & Kaijser, 2007; Magnusson, 2013; Lagen.nu, 2015a). Malmö sålde under perioden Malmö Energi till Sydkraft (1991), och Örebro Energi expanderade under perioden genom uppköp av energirörelser i Kumla och Hallsberg (Bladh, 2002; Lagen, 2015b; Örebro Stadsarkiv, 2011). Vattenfall köpte Drefviken Energi, bolaget som tidigare var samägt mellan kommunerna Tyresö och Haninge men där Haninges ekonomiska problem på 1990-talet tvingade dem att sälja bolaget (Haninge kommun, 2011). 16 2.2 1996-2000 Den riktigt stora förändringen på energimarknaden skedde mellan 1996 och 2000, då 37 kommunala fjärrvärmerörelser såldes helt eller delvis. Det var framförallt de stora aktörerna som rörde på sig, ofta genom köp av hela energirörelser där fjärrvärmen ingick, men under perioden började vissa system köpas enbart för fjärrvärmens skull. Den som gjorde flest förvärv under perioden var Vattenfall som köpte inte mindre än nio fjärrvärmerörelser där det största var det kontroversiella köpet av Uppsala Energi 2000 (se Palm och Magnusson, 2009). Även Nyköping förvärvas och även ett mindre antal system, såsom Kinda och Storfors (Bladh, 2002; Konkurrensverket, 1996). Graninge var aktiva genom uppköp av fem bolag, där bland annat system i Järfälla, Sollefteå och 50 procent i Kalmar förvärvades (Graninge, 1998; 2001) Fortum, som gick under namnet IVO till slutet av 1998 samt mellan 1999 och 2002 hette Birka Energi, gjorde några stora förvärv under perioden. Främst började expansionen i Stockholmsregionen genom uppköp av först och främst Stockholms Energi samt fjärrvärmerörelser i Lidingö (1999), Upplands-Väsby och Sigtuna (2000). Köpet av Stockholm Energi var politiskt laddat och de köpte först 50 procent av bolaget 1998, dock med fjärrvärmen fortsatt i kommunal kontroll, men beslut togs under 2001 att Fortum skulle köpa resterande 50 procent 2002. Fjärrvärmen ingick denna gång i affären men med, som ovan nämnts, 9 procentigt ägande och 50 procentigt ekonomiskt inflytande för Stockholms stad (Birka Energi, 2000; 2001; Högselius & Kaijser, 2007). Ägarförändringar E.ON 1906: Sydkraft (då: Sydsvenska Kraftaktiebolaget) bildas Ägs då av Malmö, Landskrona, Helsingborg, Lund och Halmstad 1951: Malmö Energi bildas 1966: Sydkraft börsintroduceras 1991: Sydkraft köper samtliga aktier i Malmö Energi 2001: E.ON köper aktiemajoritet i Sydkraft (55 %) och Statkraft äger 45 % 2004: Sydkraft köper Graninge Energi 2005: Sydkraft byter namn till E.ON 2008: E.ON förvärvar Statkrafts aktieinnehav (45 %) genom bytesaffär och blir ensam ägare Sydkraft gjorde även under perioden tre uppköp eller etableringar, där den största affären var köpet av Örebro Energi 2014: E.ON avyttrar 26 1997, där då även Hallsberg och Kumlas fjärrvärmesystem anläggningar till Solør ingick som sålts till Örebro under början av 1990-talet (Sydkraft, Bioenergi 1997). De etablerade även anläggning för leverans till kommunalt system i Staffanstorp och de köpte fjärrvärmesystemet i Broby i Östra Göinge kommun under perioden (E.ON, 2010a). Gullspång gjorde två uppköp under perioden, Hudiksvall och 49 procent i Katrineholm, men de blev själva uppköpta av IVO i slutet av 1997 efter en invecklad affär med AGA, Vattenfall och Graninge. Där ingick Gullspångs fjärrvärmerörelser. (Dagens Nyheter, 1997; Högselius & Kaijser, 2007; Konkurrensverket, 1996). Ett antal kommunala bolag gjorde även uppköp under perioden. Göteborg Energi förvärvade fjärrvärmerörelserna i Ale, Falköping och delar av rörelsen i Lerum, och Lund anskaffade Lomma samt Skellefteå Kraft köpte Robertsfors (Göteborg Energi, 2015b; TT, 1998a; Skellefteå Kraft, 2015b). 17 Ägarförändringar Fortum 1884: Gasverket kommunaliseras (byter sedan namn vid flertalet tillfällen) 1990: Stockholms Elverk ombildas till aktiebolag (Stockholm Energi AB) och sammanförde produktions- och distributionsverksamheterna i samma bolag 1992: Gullspångs Kraft förvärvar Uddeholm Kraft och eldist. i Stora Kraft 1995: Finska IVO (blivande Fortum) förvärvar AGAs andel i Gullspång Kraft 1996: IVO skriver samarbetsavtal med Stockhom Energi, bildar gemenamt bolag för service och underhåll, Birka Twknik 1998: IVO och Neste i Finland går samman och bildar Fortum Power och Heat Birka Energi AB bildas, ägs 50 % av Stockholms Stadshus AB och 50 % av Fortum. Fjärrvärmen blev fortsatt kvar i kommunal kontroll då det var politiskt krav 2002: Fortum köper resterande andelar av energibolaget. Fjärrvärmen blir eget bolag, ägs 9,9 % av Stockholms stad och resten av Fortum men Stockholm stad behåller 50 procent av ekonomiska inflytande enligt särskilt ägaravtal 2011: Avyttring av fjärrvärmerörelser utanför Stockholmsregionen avslutas, sammanlagt 14 kommuner. 2.3 2001-2005 Det skedde fortsatt en del uppköp under perioden som följde, men det började lugna ner sig runt 2002. Sydkraft var aktiv under denna period och förvärvade åtta system. Den största affären var Norrköpings Energi där affären blev klar under 2001 och samtidigt startade bolagets expansion längre norrut genom förvärv av Nora, Skinnskatteberg, Mora och Orsa i Mellansverige samt Vännäs värmerörelse (Sydkraft, 2001; 2002). Sydkraft genomgick själva stora förändringar under denna tid. E.ON köpte majoritet i bolaget 2001, de ägde då 55 procent medan norska Statkraft ägde 45 procent. E.ON hade då succesivt ökat ägandet under några år, men Statkraft förblev delägare ända fram till 2008. 2004 slutfördes köpet av Graninge inklusive ett antal fjärrvärmesystem (Sydkraft, 2004; E.ON, 2015b). Övriga försäljningar av kommunala bolag var Rindis köp av Vårgårda, Höör och Filipstad, Sydkraft-delägda Kalmar holdings förvärv av 50 procent i Vetlanda energi och Nybro Energis anläggning, samt bland annat Birkas köp av Hofors fjärrvärme (Birka Energi, 2001; Dagens Industri, 2008; Kalmar Energi, 2012; Nils Holgersson-gruppen, 2007; 2008; Rindi, 2015a). Birka var vid det här laget en stor aktör genom hel- eller delägande i följande Svenska värmebolag: Arvika Fjärrvärme AB, Birka Värme Avesta AB, Birka Värme Lidingö AB, Brista Kraft AB, Bromölla Fjärrvärme AB, AB Hudik Kraft, Hällefors Värme AB, Sigtuna-Väsby Fastighets AB, Säffle Fjärrvärme AB, VärmlandsVärme AB samt Laxå Värme AB (Birka Energi, 2002). Några kommunala uppköp skedde även under perioden. Skellefteå Kraft köpte Storumans värmerörelse, Lunds Energi köpte Klippans del i KREAB samt Öresundskraft köpte först 49 procent av Ängelholms Energi AB, för att under 2008 köpa resterande del (Europower, 200; Helsingborgs Dagblad, 2005; 2007; Skellefteå Kraft, 2015b). 2.4 2006 och framåt Försäljningarna av kommunala bolag lugnade som ovan nämnts ner sig efter 2002-2003. Från 2006 och framåt såldes åtta kommunala bolag. Här är det inga direkta mönster, snarare är det uppköp av mindre system och det är inte heller någon ägare som köper många system. Några ytterligare affärer är att Mälarenergi köpte Kungsör 2006 och Surahammar 2014, E.ON köpte Svalövs fjärrvärmesystem och de tog även över Vattenfalls 50 procent i Vilhelmina för att bli ensamägare, Tekniska Verken Linköping köper värmerörelsen i Åtvidaberg samt Rindi köper värmerörelsen i Vansbro (Corren, 2007; Falu-Kuriren, 2007; Mälarenergi, 2015b; Svalövs kommun, 2010). 18 2.5 Antal ägarförändringar Siffrorna ovan visar då de fall där kommunerna sålt sina bolag. Om antalet kommuner vars energibolag någon gång bytt ägare räknas blir det betydligt fler. Detta beror på att i några fall har exempelvis privata aktörer etablerat fjärrvärmesystemet men väljer sedan att sälja detsamma eller att samma rörelse sålts mer än en gång. Sammanlagt har 125 kommuners värmerörelser ändrat ägare minst en gång, men då har inte de koncernförändringar som skett, exempelvis genom E.ONs köp av Graninge, räknats in. I ett antal dessa fall har det handlat om kommunala återköp av andelar, exempelvis i de fall där bolaget startats tillsammans med en annan aktör. 57 kommuners bolag har bytt ägare mer än en gång, 11 mer än två och Strömsund och Svenljunga har haft fem respektive fyra ägarbyten. 19 3 Ägarbolag och ägarform I detta avsnitt kommer de största bolagen samt ägarform presenteras för att ge en bild över hur ägarförhållandena förändrats sedan liberaliseringen. 3.1 Ägarbolag I tabell 2 presenteras de största bolagen 2014 respektive 2005. Den utveckling som har gått att se utifrån föregående kapitel har visat på ett stort antal försäljningar och där vissa aktörer varit särskilt aktiva. I tabellen presenteras i hur många kommuner dessa bolag driver fjärrvärmerörelser i centralorten. Några av de större aktörerna äger delar i andra privata eller kommunala bolag, tabellen redovisar totalt antal kommuner som någon form av ägande finns. Tabell 2. Största huvudägarna i svenska kommuner inklusive levererad värme. Källor: Bioenergi (2014), E.ON (2013), EI (2015), Fortum (2013), Mälarenergi (2015a), Neova (2014), Norrenergi (2015a), Skellefteå kraft (2013), Svensk fjärrvärme (2014), Söderenergi (2014). Bolag Antal kommuner 2014 Levererad värme 2013 4 (GWh) Antal kommuner 2005 Värmeleverans 2005 (GWh) E.ON Värme 5 22 4,900 41 7,700 Solør Bioenergi 13 500 - - Rindi Energi AB 11 400 13 300 Vattenfall 10 2,700 28 6 4,000 Värmevärden AB 10 900 - - Neova AB 8 200 - - Skellefteå Kraft AB 7 600 7 400 Fortum Värme samägt med Stockholms stad 6 8,200 21 8,500 Söderenergi 5 2,500 5 1,700 Tekniska Verken Linköping 4 1,600 4 1,200 Mälarenergi AB 4 1,500 2 1,500 Kraftringen 4 900 4 1,000 Göteborg Energi 3 3,800 4 3,900 Norrenergi 3 1,000 3 1,000 3 200 3 200 3 300 - - Västerbergslagens AB Statkraft värme Energi Tydligt i utvecklingen är att en koncentration i ägarskap har skett. Det går inte jämföra med den utveckling som varit på elmarknaden, med tre stora aktörer (jmf. Bladh, 2002) men ett antal aktörer driver rörelser i ett stort antal kommuner. E.ON Värme och Solør Bionenergi är numera de största ägarna, men dem emellan skiljer det sig mycket åt i levererad värme. Så är det för många, antalet kommuner där fjärrvärmerörelser bedrivs återspeglar inte volymen på 2013 var det senaste helåret att göra beräkningar på, men mellan årsskiftet 2013 och juni 2014 har ytterligare ägarförändringar skett. Detta ger dock en fingervisning om storlek. Alla siffror ska ses just som en indikator på storlek, då värmeproduktionen varierar beroende på graddagar. 5 Sydkraft bytte namn till E.ON under 2005 6 I dessa är inte Västerbergslagens Energi medräknat 4 20 värmeleveranserna vilket visar på de stora skillnaderna som finns mellan de svenska systemen. Det visar likaledes på olika företagsstrategier, där Solør Bioenergi, Rindi Enerigi, Värmevärden och Neova alla äger system i mellan 8 och 13 kommuner men värmeleveranserna är betydligt mindre än ”de tre stora” Fortum, Vattenfall och E.ON. De förstnämnda äger helt enkelt mindre system, medan de tre stora äger system i flera befolkningsmässigt större kommuner. Dessa bolag är alla privata eller statliga, men ett antal kommunala bolag äger rörelser i fler kommuner än den egna, såsom Skellefteå Kraft, Söderenergi, Tekniska Verken Linköping och Mälarenenergi. Ägarformerna kommer diskuteras närmare i sektion 3.2 nedan. Jämfört med 2005 ses vissa skillnader. Vid 2005 kan konstateras, enligt figur 3 ovan, att marknaden i viss mån hade konsoliderats vad gäller försäljning av kommunala bolag. Däremot har det inte gjort att försäljningarna i sig upphört. E.ON, Fortum och Vattenfall har alla mer än halverat sitt antal kommuner de äger bolag på dessa dryga nio år. Däremot har inte storleken på värmeleveranserna minskat i samma utsträckning, vilket ytterligare förstärker bilden av att de sålt av mindre system men behållit de större. Solør Bioenergi har kommit in efter 2005, likaså Värmevärden och Neova, vilket hänger ihop med de tre storas kraftigt minskade ägande, då den förstnämnda köpt de system som E.ON avyttrat, Värmevärden de flesta av Fortums samt Neovas många av Vattenfalls. Nämnas bör även att antalet kommuner som saknar fjärrvärme minskat mellan 2005 och 2014 från 19 till sju. Sammantaget går att konstatera att E.ON är det bolag som har ägande i flest kommuner men också att ägarskapet går över gränserna i dessa bolag, där Vattenfall äger poster i stort antal ytterligare bolag förutom dem där de själva står för bolagsnamnet. Solør har flyttat fram sina positioner, sett till antal kommuner, rejält genom uppköpet av Rindi. Det sker med andra ord fortfarande stora ägarförändringar på marknaden. 3.1.1 Var återfinns de största bolagens fjärrvärmerörelser? Figur 5 visar de kommuner där de olika bolagen har ekonomist intresse, alltså där de är heleller delägare. Figuren visar att det finns vissa geografiska mönster. Det finns vissa kluster, många bolag äger rörelser i kommuner i direkt närhet med varandra. Exempelvis är det tydligt för Fortum som främst äger system i Stockholmsregionen, där dessa är sammankopplade (Magnusson, 2013), men även Vattenfall visar på samma mönster och särskilt tydligt är det i fallet Skellefteå Kraft, som är ett kommunalt regional energibolag, som äger system i flertalet grannkommuner i Västerbottens län. Solør Bioenergi är de med störst geografisk spridning, vilket beror på uppköpen av E.ONs system. Lägger man till Rindis system, där de nu är ägare, blir de något mer samlade eftersom Rindi äger en del system i grannkommuner, såsom i Skåne. Stockholmsregionen och Skåne Två regioner sticker ut som särskilt intressanta, och det är Stockholmsregionen med omnejd (se övre inzoomade kartutsnittet figur 5) och Skåne (se nedre kartutsnittet figur 5). Stockholmsregionen har varit särskilt intressant ur ägarsynpunkt då de flesta kommuner varit involverade i någon form av privatisering eller gemensamma energibolag. Fortum är en stor ägare med sitt ägande i Stockholm, Lidingö, Upplands-Väsby och Sigtuna, samt att de äger system i Nacka och Täby kommuner. E.ON äger ett flertal system i norra delen, där dessa dock är mindre än Fortums system. Vattenfall äger systemen i Haninge och Tyresö, efter uppköp av gemensamma bolaget Drefviken energi. Det finns även ett flertal system med gemensamt ägande över kommungränerna, såsom Norrenergi och Söderenergi-koncernen. Nacka kommun har en speciell situation där Fortum äger ett system i västra delen av kommunen medan Vattenfall äger i den östra delen. Täby har ett mindre system som Fortum äger, men E.ON har är involverade i byggande av ett system. I Danderyd har Norrenergi expanderat sitt system in i kommunen. Regionens täta bebyggelse vilket således ger potential för god ekonomisk 21 avkastning har gjort regionen intressant för uppköp, samt dess historiska energisamarbete är några av orsakerna till det, i svenska mått mätt, ovanligt höga koncentrationen av privata aktörer och mellankommunala bolag (för vidare diskussion se Djuric Ilic, Henriksson, Magnusson, 2009; Magnusson, 2013). Skåneregionen med omnejd visar också på ett stort ägande av privata aktörer. E.ON har etablerat sig genom ägandet i Malmö kommuner och omkringliggande Svedala, Burlöv och Staffanstorp. Här finns delvis historiska förklaring genom att Malmö Energi expanderade sitt system till närliggande Burlöv tidigt. Rindi äger rörelser i ett kluster av kommuner, i Sjöbo, Hörby, Höör och Tomelilla, där bolaget även etablerade systemen i de två förstnämnda. I området mellan E.ON och Rindis system agerar ett mellankommunalt bolag, Kraftringen, med Lunds kommun som majoritetsägare. 22 Figur 5. De största ägarna av svenska fjärrvärmerörelser 2014. cop Lantmäteriet, Dnr: i2012/898. 23 3.1.2 Detaljerad beskrivning av bolagen Tabellen visar ett antal saker. En av dem är att E.ON är största ägaren sett till antalet kommuner, men sett till levererad värme är Fortum större. Detta beror på den stora leveransen de har i Stockholms stad. E.ON kom in sent som ägare i ursprungliga Sydkraft, med anor från 1906, då det startades som ett kommunkonsortium mellan Malmö, Landskrona, Helsingborg, Lund och Halmstad. De gjorde några större förvärv av både el och värmerörelser redan i början av 1990talet, genom exempelvis Båkab Energi 1993 (Bladh, 2002). E.ON äger nät i ett antal större orter, såsom Malmö, Örebro (inkl. Hallsberg-Kumla) och Norrköping och dessa utgör drygt 4 000 GWh levererad värme per år. E.ON valde dessutom att i början på 2014 avyttra 26 mindre anläggningar, bland annat Landvetter, Strömsnäsbruk och Lammhult. Det var en del i deras strategi att satsa på större anläggningar. Köpare är norska Solør Bioenergi (Bionenergi, 2014). Före detta avyttrades ytterligare ett antal rörelser, i Värnamo och Åmål (E.ON, 2007). E.ON är förutom de 23 kommunerna i tabellen dessutom delägare i tre ytterligare energibolag: Kalmar, Oskarshamn och Perstorps fjärrvärme. Där är de hälftenägare tillsammans med kommunerna. Sett till leveranser är alltså Fortum Värme det största fjärrvärmebolaget i Sverige. De levererar numera till Stockholms stad, Lidingö, Sigtuna, Upplands-Väsby, Nacka samt ett mindre system i Täby. Fortums fjärrvärmesystem är sammankopplat i två regionala system med utbyte av fjärrvärme med andra energibolag (Magnusson, 2013). Stockholm stad sålde kommunägda Stockholms Energi i två omgångar, 1998 och 2002, till finska Fortum som hade en expansiv period i Sverige runt millennieskiftet där de även i omgångar köpte Gullspångs kraft under slutet av 90-talet samt Skandinaviska Elverk (Högselius & Kaijser, 2007). I köpen av Gullspång ingick ett antal fjärrvärmeverk i Mellansverige men de var även med och etablerade ett antal fjärrvärmesystem runt millennieskiftet. Som mest ägde Fortum fjärrvärmesystem i 21 kommuner. I en strategi att fokusera på Stockholmsregionen valde bolaget att sälja alla bolag utanför detta område till det som kom att bli Värmevärden, enda undantaget i denna affär var Arvika där kommunen valde att köpa tillbaka bolaget. Affären slutfördes under 2011 (Fortum, 2012). Norska Solør Bioenergi har kommit in under de senare åren som en stor ägare, sett till antalet kommuner. De äger dessutom sedan början av 2014 98 procent i Rindi Energi, vilket gör att de sammanlagt äger fjärrvärmerörelser i 24 svenska kommuner (Rindi, 2014). Sett till fjärrvärmeleveranser är de dock en mindre aktör, där de flesta systemen är av mindre storlek. De är levererar pellets i flera kommuner, vilket kan vara förklaringen till satsningen på mindre värmerörelser. Rindi Energi var fram till Solørs uppköp ett privatägt bolag baserat på Gotland. De har varit delaktiga i att starta några fjärrvärmesystem, exempelvis Sjöbo och Hörby (Rindi, 2015b; 2015c). Rindi är dessutom delägare i två ytterligare system: Filipstad och Storfors genom hälftenägandet i Filipstads Värme AB (Konkurrensverket, 1996; Nils Holgerssongruppen, 2007; 2008). Värmevärden som äger värmerörelsen i 10 kommuner är ägda av Sefyr Värme AB som ägs till 66,7% av Australiensiska Macquarie European Infrastructure Fund och till 33,3% av Kanadensiska Capstone Infrastructure Corporation. Som nämnts ovan köptes dessa bolag av Fortum under 2011. I ett antal av dessa kommuner samägs bolagen med kommunerna, såsom i Hällefors och Säffle. I ytterligare en kommun har de ekonomiskt intresse, i Kristinehamn, genom ägandet av värmeanläggningen (Värmevärden, 2015b). Statligt ägda Vattenfall äger numera system i nio kommuner men några av dessa är relativt stora, såsom Uppsala och Nyköping. De ägde fler system tidigare men valde 2007 att avyttra 18 värmeverk och 8 fjärrvärmenät till Neova, i bland annat Hultsfred och Valdemarsvik och 24 som även 2008 valde att köpa fjärrvärme i Kramfors av kommunen (EI, 2015; Nils Holgerssongruppen, 2007; 2008). Vattenfall var med och etablerade ett stort antal system i norra Sverige, bland annat i Kalix, Luleå, Piteå och Boden (Regeringens prop, 1986/1987:87). De flesta av dessa, med undantag för Kalix (som såldes 1 juni 2014 till Vasa Värme), Haparanda och Övertorneå, har blivit återkommunaliserade (Luleå Energi, 2015; Vattenfall, 2009; Bodens kommun, 2007). Vattenfall har dessutom majoritetspost i Västerbergslagens Energi AB tillsammans med Ludvika och Fagersta kommuner (Västerbergslagens Energi, 2015), och de äger delar av Gotlands Energi (75%) samt Lilla Edets (50) fjärrvärme vilket gör att de har ekonomiskt intresse i sammanlagt 16 kommuner, men där alla dessa inte alltså har ett företagsnamn som innehåller Vattenfall (Gotlands Energi, 2015; Lilla Edets Fjärrvärme, 2015). Neova ägs till 51 procent av finska staten och 49 procent av ett antal finska kommunala energibolag och är en biobränsle producent. Som nämnts ovan köpte de sina bolag av Vattenfall under 2007, samt Kramfors fjärrvärme 2008 (Neova, 2014). Statkraft ägs av den norska staten och äger bland annat Kungsbackas fjärrvärmesystem efter en bytesaffär med Sydkraft 2002 (E.ON, 2009; Göteborgs-Posten, 2001). Regionala bolag Det finns sedan ett antal kommunala bolag som äger fjärrvärmerörelser i flertalet kommuner, vilka kan kallas för regionala bolag. Dessa äger utan undantag fjärrvärmerörelser i kommuner i sin direkta närhet. Den största, sett till antalet kommuner, är Skellefteå kraft som äger fjärrvärmerörelser i sju kommuner, bland annat Lycksele och Vindeln. Denna expansion har skett genom både uppköp och etablering av system (Skellefteå Kraft, 2015b). Tekniska Verken i Linköping äger system i exempelvis Katrineholm och äger även en del av Mjölby-Svartådalen Energi (Tekniska Verken, 2015). Mälarenergi har förutom nätet i Västerås även fjärrvärme i Kungsör och Hallstahammar, ett system som de själva etablerade (Mälarenergi, 2015b). Kraftringen är från början Lund Energi som expanderat genom uppköp av fjärrvärmerörelser i Lomma, Klippan, Eslöv och Hörby. Dessa kommuner, förutom Klippan, är delägare i bolaget men Lund är majoritetsägare (Kraftringen, 2015a). Söderenergi-koncernen har en något annorlunda ägarstruktur. Söderenergi producerar värme som distribueras i fem kommuner på Södertörn av Telge Nät och Södertörns Fjärrvärme. Söderenergi ägs till 58 procent av Södertörns Energi (som äger Södertörns fjärrvärme) som är hälftenägt av Botkyrka och Huddinge. De resterande 42 procenten ägs av Södertälje kommun. Dessa bolag har bildats genom sammanslagningar av bolag genom åren (Södertörns Fjärrvärme, 2015). Norrenergi är ägt till 67 procent av Solna kommun och 33 av Sundbyberg efter en sammanslagning av de två kommunala bolagen och de levererar värme även till Danderyd (Norrenergi, 2015a). Göteborg Energi har stor produktion genom ägandet av Göteborgssystemet men de är även delägare i exempelvis Lerum fjärrvärme (Göteborg Energi, 2015a). 3.2 Ägarform Som ovan redogjorts för har mycket förändrats på svenska fjärrvärmemarknaden. Därför är det intressant att kartlägga nuvarande ägarformerna. Detta förändras ständigt och därför har slutdatum bestämts till 2014-05-31, och det är utifrån den ögonblicksbilden detta avsnitt är beskrivet. De flesta svenska fjärrvärmebolag har startats i form av kommunalt ägande men försäljningar och även etableringar genomförda av privata aktörer har de senaste 20 åren förändrats. Därför är det av intresse att förstå det aktuella ägandet. 25 Tabell 3 visar i hur många svenska kommuner de olika ägarformerna finns representerade. Det går att konstatera att det fortfarande finns en stor andel kommunala ägare, men att det även finns ett stort antal olika ägarformer. Tabell 3. Ägarformer i svenska kommuner och antal företag. Ägarform Antal kommuner Antal företag 148 128 Privat 58 10 Samägt kommunalt 20 10 Samägt kommunalt* och statligt 16 6 Samägt kommunalt och privat 13 10 Statligt 12 2 Övrigt 9 6 Medlemsägt 7 7 Ingen fjärrvärme 7 - 290 179 Kommunalt Summa *Kan vara både svenska och utländska ägarkommuner, i detta fall Neova De helägda kommunala bolagen utgör fortfarande majoriteten bland de kommuner som har fjärrvärme då de uppgår till 148 stycken, varav tio driver sina fjärrvärmesystem i förvaltningsform. Därmed är den största delen av dessa bolag drivna som kommunala bolag, en förvandling som pågått under längre tid, då år 1990 stod kommunala förvaltningar för 33,7 procent av värmeleveranserna, medan kommunala bolag stod för 63,3 procent och ickekommunala för knappt 3 procent. Bolagiseringen fortsatte kontinuerligt och 2004 stod kommunala förvaltningar för 2,2 procent av värmeleveranserna (Andersson & Werner, 2005). 3.2.1 Rumslig fördelning Figur 6 och 7 visar den rumsliga fördelning av ägarformerna för fjärrvärmerörelserna, där figur 6 visar de olika ägarformerna i de svenska kommunerna och figur 7 visar kommuner där kommunala bolag med 100 procentigt kommunalt ägare och de som inte har det. I båda figurerna gäller enbart huruvida det är kommunalt ägande eller inte, men inte huruvida det är den egna kommunen som äger bolaget eller inte, då det finns kommuner med helägda fjärrvärmebolag som de inte själva äger. De kommunala bolagen är dominerande fortsatt, men vissa områden visar på särskilt stort icke-kommunalt ägande. Kartorna visar inte heller de kommuner där det är kommunalt ägande men där den egna kommunen inte äger bolaget, såsom Skellefteå Krafts bolag i Västerbotten, detta diskuteras närmare i sektion 3.3. Det är tydligt att det finns regionala skillnader. I norra Norrland äger de flesta kommuner fjärrvärmerörelsen, med två undantag där det är delat ägande med Vattenfall i Pajala och Övertorneå i nordost. I mitten av Sverige finns ett antal kommuner med samägt kommunalt ägande, vilket är ovan nämnda Jämtkraft i Östersunds kommun och dess grannar. Söder om dessa finns ett antal kommuner med privat ägande och samägda bolag. Som ovan nämnts sticker Stockholm och Skåne ut särskilt genom sin stora andel av kommuner som inte har ”enbart” den egna kommunen som ägare. En av anledningarna till den, relativt sett, mindre andelen kommunala ägare i området från Vättern och via Örebro och norrut kan i stor utsträckning bero på den utveckling som tidigare beskrivits med att industriaktörer lämnat energibranschen. Detta är glest bebyggda områden, med Örebrotrakten som undantag, men ändå är det stor andel ickekommunalt ägande, men det är en trakt med historik av stor industriell 26 aktivitet och äldre bruksorter. Industrier som Uddeholm, Stora och Gullspång byggde tidigt vattenkraft (Bladh, 2002; Högselius och Kaijser, 2007) och var en viktig del i städernas utveckling, och även om nu fjärrvärmen varit sekundär i sammanhanget finns inte samma tradition av kommunalt ägande i trakten och när industrierna avyttrade energirörelserna följde antingen fjärrvärmen med eller så fanns inte fjärrvärme och kommunerna etablerade inte själva i samma utsträckning. I vissa fall fanns spillvärme och tätt samband mellan industri och energibolag utvecklades för att ta tillvara på spillvärmen. 27 Figur 6. Ägarformer för fjärrvärmerörelser i svenska kommuner. cop Lantmäteriet, Dnr: i2012/898. 28 Figur 7. Kommunala och icke kommunalt helägda bolag. cop Lantmäteriet, Dnr: i2012/898. 29 För att sammanfatta denna ögonblicksbild (2014-05-31) kan det konstateras att det fortfarande är stort kommunalt ägande av de svenska fjärrvärmesystemen. Närmare hälften av kommunerna har dock ägande som inte är helägt kommunalt, så det är tydligt att det skett stora förändringar under de senaste två decennierna. 3.2.3 Detaljerad beskrivning av ägarformerna I 58 kommuner är det helägt privata aktörer. Den största ägaren sett till antal kommuner är numera norska Solør Bioenergi i 23 kommuner genom ägandet i Rindi. Detta är en aktör som kommit in på den svenska marknaden hastigt genom uppköp av 12 mindre system som E.ON valde att avyttra under början av 2014 samt genom uppköp av 98 procent av tidigare Gotlandsägda Rindi Energi. Solør Bioenergi levererar pellets i flera kommuner, vilket kan vara förklaringen till satsningen på mindre värmerörelser. Rindi Energi var, som ovan nämnts, fram till Solørs uppköp ett privatägt bolag baserat på Gotland. I de kommuner där Rindi tidigare var ägare heter leverantören i skrivande stund fortfarande Rindi (Rindi, 2015d). E.ON var under lång tid det bolag som ägde system i flest kommuner, men efter avyttringarna äger de numera system i 21 kommuner. E.ON kom in sent som ägare i ursprungliga Sydkraft, med anor från 1906, då det startades som ett kommunkonsortium mellan Malmö, Landskrona, Helsingborg, Lund och Halmstad. De gjorde några större förvärv av både el och värmerörelser redan i början av 1990-talet, genom exempelvis Båkab Energi 1993 (Bladh, 2002). E.ON äger nät i ett antal större orter, såsom Malmö, Örebro (inkl. HallsbergKumla) och Norrköping och dessa utgör drygt 4 000 GWh levererad värme per år (Svensk Fjärrvärme, 2014). E.ON valde dessutom att i början på 2014 avyttra 26 mindre anläggningar, bland annat Landvetter, Strömsnäsbruk och Lammhult. Det var en del i deras strategi att satsa på större anläggningar. Köpare är norska Solør Bioenergi (Bioenergi, 2014). E.ON är förutom de 23 kommunerna i tabellen dessutom delägare i tre ytterligare energibolag: Kalmar, Oskarshamn och Perstorps fjärrvärme. Där är de hälftenägare tillsammans med kommunerna (E.ON, 2015). Värmevärden AB är även de aktiva i tio kommuner efter förvärv av Fortumägda system utanför Stockholmsregionen 2011 (Fortum, 2013). Resterande privata system ägs av både små och stora aktörer, men dessa äger endast system i en kommun vardera. Samägda bolag 20 bolag drivs som samägda kommunala bolag. Detta sker i varierande former, men definitionen är att det enbart är svenska kommuner som är ägare, men spannet kring kommuners andelar är stort. Exempelvis kan Jämtkraft nämnas, där Östersunds kommun äger hela 98,2 procent medan de andra två ägarkommunerna, Krokom och Åre, äger 1 respektive 0,8 procent av bolaget (Jämtkraft, 2015), som en av ytterligheterna medan andra bolag äger 50/50. Det är dock vanligast med en större ägare, då det endast är tre av de 20 kommunerna som har likaägande tillsammans med en annan kommun. Föga förvånande är de gemensamt ägda kommunala bolagen ofta grannkommuner, såsom Norrenergi som samägs av grannarna Sundbyberg och Solna (Norrenergi, 2015). Några av dessa har mer eller mindre startats som gemensamma bolag, eller skapats genom fusioner innan fjärrvärme startades, men i sex av fallen har kommuner valt att sälja andelar till större kommunala bolag. Där kan ovan nämnda Kraftringen poängteras, vilket startades som Lunds Energi men som genom uppköp av energirörelser, inklusive fjärrvärme, gjort att bolaget numera driver fjärrvärme i fyra kommuner med fyra olika ägare (Kraftringen, 2015). Samägande mellan statliga och kommunala aktörer förekommer i 16 svenska kommuner. Här rör det sig dock om både svenska och utländska ägarkommuner och det gäller det finska bolaget Neova som till 51 procent ägs av finska staten men där resterande del ägs av ett antal finska kommuner. Neova äger system i åtta svenska kommuner, detta efter att de köpte system 2007 30 som Vattenfall då avyttrade i några mindre svenska kommuner (Neova, 2014). Vattenfall är med som delägare i åtta kommuner, både som majoritetsägare och med lika delar som kommunen de återfinns inom. I 13 kommuner drivs fjärrvärmeverken av bolag som samägs av kommunen och en privat aktör. I tre av fallen samägs bolagen tillsammans E.ON, Perstorp, Oskarshamn och Kalmar och i alla dessa fall ägs de 50/50. I tre andra kommuner, Hofors, Säffle och Hällefors samägs bolagen av kommunerna tillsammans med Värmevärden och i alla dessa fall är Värmevärden majoritetsägare och dessa togs över tillsammans med övriga system när Fortum avyttrade sina system 2011 (Fortum, 2013). I 12 kommuner är fjärrvärmerörelserna helägda av statliga aktörer. I nio av fallen rör det sig om svenska Vattenfall och de tre resterande rör sig om norska Statkraft som kom in som ägare i början av 2000-talet. Övriga bolag Nio kommuner har ägandeformer som inte passar in i ovanstående kategorier. Fortum värme samägs mellan finska Fortum, som är börsnoterat men ägs till majoriteten av finska staten, och Stockholms stad, samt privata aktieägare. Därför går detta bolag under ”övrigt-kategorin” eftersom det är kommunalt, statligt och privat ägande. Fortum äger där ca 91 procent medan Stockholms stad äger ca 9 procent men där det ekonomiska intresset är 50/50. Fortum äger numera system ”endast” i Stockholmregionen, i sex kommuner, efter avyttringar av ett antal system 2011 (Fortum, 2013). I ett fall, Hylte, ägs systemet av en stiftelse (Hyltebostäder, 2015) och i två kommuner finns det mer än ett större fjärrvärmesystem. Detta kan förekomma på fler ställen, som nämnts i avgränsningar ovan, men dessa är de som ansetts viktigast eftersom de är i princip likvärdiga i storlek. Det har inte heller gått att göra någon tydlig avgränsning gällande centralorten. Det gäller Nacka kommun, där Vattenfall etablerat fjärrvärmesystem i den östra delen av kommunen, medan Fortum succesivt expanderat sitt system in i den västra delen. I Täby äger Fortum ett system i de centrala delarna, men just nu bygger E.ON en anläggning (Magnusson, 2013). Sju kommuner har vad man kan kalla ”medlemsägda” fjärrvärmebolag. Tre av dessa är helägda av Lantmännen medan i andra fall (Lantmännen Agrovärme, 2015a), såsom Österlens Kraft är ägt av medlemmar där privatpersoner och företag kan köpa medlemskap (Österlens Kraft, 2015). I sju kommuner kan det konstateras att det inte finns någon fjärrvärme som är av betydande storlek. Alla dessa återfinns i södra Sverige, men anledningen till att dessa inte har fjärrvärme går inte dra slutsatser utifrån denna studie. Det finns exempelvis andra kommuner med mindre tätort eller som är mer glesbyggda som ändå har fjärrvärme. 3.3 Kommunalt ägande Det kommunala ägandet sammanfattas enligt tabell 4. Det förekommer alltså i många kommuner att det är kommunalt ägande, men att en annan kommun äger bolaget. Exempel på detta är kommuner där Skellefteå Kraft äger fjärrvärmerörelsen. Här fokuseras svenska ägarkommuner, alltså räknas inte Neova in, för att visa ägande över kommungränser. 31 Tabell 4. Kommunalt ägande av fjärrvärmerörelser Ägare Antal Antal bolag 125 125 Egna kommunen (delägare med privat, statlig eller kommunal aktör) 43 32 Annan kommun eller kommuner ägare (utan eget ägande) 21 11 Annan kommun delägare tillsammans med privat eller statlig (utan eget ägande) 7 4 196 172 Egna kommunen (ensam ägare) Summa Det går alltså att se att i sammanlagt 197 är någon svensk kommun involverad som ägare. I 125 av dessa är det den egna kommunen som är ensam ägare. Dessa kommuner har i tydlig majoritet startats av kommunerna själva och varit kommunalt ägda hela vägen, i 103 av fallen är det så. Det finns 12 kommuner där den egna kommunen startat systemet tillsammans med annan aktör eller att någon annan gjort det helt ensam. Den vanligaste formen här har varit att systemet startats tillsammans med Vattenfall, vilket varit fallet i nio kommuner, särskilt i norra Norrland. Detta kommer att diskuteras närmare i sektion 5.2, men i dessa fall har alltså kommunerna köpt tillbaka systemet, vilket kommer diskuteras närmare i sektion 5.1. I de andra fallen är det vanligt att privata aktörer startat systemet och att kommunen sedan köpt nätet. I 43 kommuner är den egna kommunen delägare i fjärrvärmesystemet. I 22 av dessa är delägaren annat än kommunal, genom samägande med exempelvis E.ON, Vattenfall, Fortum eller Värmevärden. I några fall är det även lokala företag som är delägare genom spillvärmesamarbeten. I 21 av fallen är annan kommun ensam ägare, oftast är dessa de regionala bolagen, såsom Göteborg energi, som driver rörelsen. I några fall, sju stycken till antalet, såsom Fortum värme som samägs med Stockholms stad, är annan kommun delägare i bolaget som levererar värme till kommunen, tillsammans med annan statlig eller privat aktör. Det kommunala ägandet är alltså fortsatt stort i svenska kommuner, både genom ensamt ägande och delägande. Det har dock kommit in en del ägande utanför kommunerna, inte sällan i form av delägande. 3.3.2 Utländskt ägande I takt med att de kommunala bolagen såldes har det utländska ägandet ökat i Sverige. Eftersom många bolag sålts ett flertal gånger och omstruktureringar skett har detta förändrats, men nulägesbilden bland de kommuner som har fjärrvärme ser ut som tabell 5. Tabell 5. Ägarens hemland Ägarland Sverige Antal kommuner 201 Norge 27 Tyskland 20 Delat svenskt/utländskt 19 Övriga helägda utländsk 16 Det är det svenska ägandet som dominerar, föga förvånande, eftersom kommunerna fortfarande äger en stor andel av fjärrvärmesystemen. Vattenfall är fortfarande en stor ägare även de, ensamma eller tillsammans med kommuner. 32 Det norska ägandet har ökat markant under 2010-talet genom Solør Bioenergis intåg på marknaden. De ägde tidigt ett system i Svenljunga men har sedan ökat ägandet genom uppköp av mindre rörelser samt Rindi Energi och har sedermera gått om Tyskland i ägande. Tyska E.ONs ägande, sett till antal system, har minskat de senaste åren genom försäljningen av 26 mindre system i Sverige. Det finns även ett stort antal kommuner där det finns fjärrvärmerörelser med delat svenskt och utländskt ägande. Det rör sig i de allra flesta fallen om att kommunen är delägare i bolaget, såsom Stockholms stad i Fortum värme eller Timrå kommun i E.ONs system i den egna kommunen. De helägda utländska bolagen är antingen Värmevärdens ägare från Australien och Kanada eller det finländska ägandet av Neova. Storbritannien och Frankrike är även hemland för ägare i varsin kommun. Det finska hel- eller delägandet har minskat under 2010-talet genom Fortums avyttring av alla system utanför Stockholmregionen, från 25 kommuner som mest till 15 idag. 33 4 Politisk majoritet vid försäljning Genomgången av de politiska majoriteterna har visat på intressant resultat. Det ska nämnas att politiska majoriteten inte nödvändigtvis måste representera vilka partier som stödde förslaget, men det ger en bild över styrningen under period av försäljning. Det går att konstatera att utav 83 7 sålda bolag var det vid tidpunkt för beslutet 26 kommuner som hade borgerlig majoritet, 45 kommuner hade röd majoritet, antingen via enbart Socialdemokratiskt styre eller tillsammans med Vänsterpartiet och några fall Miljöpartiet, och 12 kommuner med blocköverskridande majoritet. En kommun, Knivsta, var del av Uppsala kommun vid försäljning och räknas därför inte. Den rumsliga fördelningen ses i figur 8. Här är det svårare att dra mer generella slutsatser kring rumsligt mönster, särskilt som det är olika tidsperioder, men figuren ger möjlighet att analysera vilka majoriteter som rått i olika kommuner. 4.1 Anledningar till försäljning Denna genomgång visar att den politiska majoriteten verkar spelat mindre roll generellt, ideologi är med andra ord inte tillräcklig förklaring. De studier som analyserat detta har snarare visat på ett antal olika faktorer. I sektion 1.2 diskuterades de osäkerheter som rådde på ett generellt plan och nedan följer ett antal mer specifika fall. Norrköpings kommun, som sålde bolaget 2001 (först 49 procent i slutet av 2000 och sedan resterande andelar 1 januari 2001) till Sydkraft hade en turbulent mandatperiod med blocköverskridande majoriteter, men den främsta anledningen var, enligt Palm (2004), den ansträngda ekonomin i kommunen. Bladh (2002) menar att samma anledning låg bakom försäljningen i Nyköping, där Nyköping Energi såldes 1996 till Vattenfall. Nyköpings energiverk bolagiserades redan 1991 då kommunen delades i tre: Gnesta, Nyköping och Trosa. Frågan om utförsäljning drevs av Moderaterna i Nyköping och där Socialdemokraterna före valet 1994 var emot en utförsäljning, i början av 1996 skrev alla tre socialdemokratiska kommunstyrelseordföranden avsiktsförklaring om försäljning av bolaget. Anledningen var osäkerheterna som avregleringen medförde samt ansträngd ekonomi. Ekonomin var även främsta anledningen i Örebro, där Sydkraft köpte energibolaget 1997 under röd majoritet (Bladh, 2002). I några fall har utförsäljning varit på tal men stoppats, exempelvis i Linköping där planer på att slå samman flera östgötska kommunala bolag stoppades av Folkpartiet 1991 på grund av riskerna för kraftigt försvagat kommunalt inflytande. Folkpartiet i Skellefteå la fram förslag om att sälja Skellefteå Kraft 1998, men stoppades av Socialdemokraterna (Bladh, 2002). Flera ytterligare fall och redogörelser finns, se Danestig och Westerberg (2005) kring Söderköping och Lindquist (2000) kring energistrategier i fem kommuner där flertalet sålt energibolag, men det går att konstatera att ideologi sällan varit fallet utan ekonomiska eller organisatoriska. Anledningen till att 86 kommuner räknas med här och inte 84 är att Knivsta vid tidpunkten för försäljningen ingick i Uppsala kommun 7 34 Figur 8. Politisk majoritet vid försäljning av fjärrvärmerörelse. cop Lantmäteriet, Dnr: i2012/898. 35 5 Analys och diskussion I denna del kommer ett antal generella mönster diskuteras. Detta gäller återkommunalisering av fjärrvärmerörelserna, etablering av bolagen samt olika företagsstrategier. 5.1 Återkommunalisering Ett internationellt fenomen har under de senaste åren handlat om återkommunaliseringar av energibolag och annan infrastrukturservice. Vattenrörelsen i Grenoble är ett exempel (Hall et al, 2013) men tydligast har detta varit i Tyskland där folkomröstningar genomförts kring energibolagen i Hamburg och Berlin, där Vattenfall ”förlorade” folkomröstningen i den förra men fick behålla rörelsen i den senare (SR, 2013). Moss et al (2014) menar att frågan i Berlin långtifrån handlat ”endast” handlar om en bipolär frågeställning kring privat och publikt ägande som karaktäriserade debatten under 1990-talet när många bolag privatiserades. Snarare har frågor kring hållbarhet, deltagande demokrati, social rättvisa och medborgarägande varit tydliga i debatten. I andra, mindre kommuner i Brandenburg-regionen har energibolagen återkommunaliserats som ett led i tyska ”Energiwende”, men argumenten har varierat. Det som oftast framhållits som argument för är mer lokal kontroll över energiomvandlingen och lokal inkomstkälla och oftast har argumenten emot varit finansiella risker och tekniska aspekter, men det har konstaterats att varje situation har varit relativt unik med borgerliga politiker som drivit frågan om återkommunalisering hårt i en kommun medan gröna partimedlemmar varit tydliga motståndare i andra (Becker et al, 2012; Moss et al, 2014). I Sverige har detta börjat ske i fjärrvärmerörelser. Ett flertal kommuner har därför under 2000talet valt att köpa tillbaka sina fjärrvärmerörelser. Totalt har 21 kommuner gjorts så, varav två skedde på 1990-talet, och i de flesta fallen handlar det om bolag som startats tillsammans med annat privat bolag. Fyra kommuner har köpt tillbaka system som de själva startade: Tierp 2001, som en period var delägt av Vattenfall (Tierps Fjärrvärme, 2015a; 2015b), Nybro, där Kalmar Holding mellan 2003 och 2010 ägde anläggningen (Kalmar Energi, 2009), Karlskoga 2010, där Birka ägde 49 procent från 1998 (Fortum, 2011) samt Värnamo där Sydkraft var delägare mellan 1995 och 2007 (Nordisk Energi, 2007). Tre kommuner har köpt tillbaka bolag som startats av annat bolag. Det gäller exempelvis Ljungby, där en rad privata aktörer köpte ett mindre system och där Sydkraft kom in som ägare och expanderade systemet och även etablerade system i orten Lagan. Kommunen köpte tillbaka systemet 2008 men valde att bygga egen anläggning (E.ON, 2008). I Sölvesborg startade Lantmännen tillsammans med Fortum men kommunen köpte tillbaka i slutet av 2006 (TT, 2007), samt Olofström där Olofströms kraft ägdes av en rad privata aktörer, såsom Volvo och Alfa Laval men kommunen köpte systemet 1994 (Olofströms Kraft, 2015). I de övriga kommunerna har de själva varit delägare från start, men då valt att vid något tillfälle lösa ut den andre. I åtta av fallen var det då Vattenfall som var med som delägare sedan start, främst kommuner i Norrbotten men även Älvkarleby som köpte sin del 2000 och efter det startade Bionär Närvärme tillsammans med Gävle Energi och Ockelbo (Bionär Närvärme, 2015). Gullspång var involverade i starten av fjärrvärmebolag i Arvika och Laxå. När Gullspång såldes till IVO/Birka ingick dessa bolag och Laxå såldes 2009 och när Fortum valde att avyttra sitt system utanför Stockholmsregionen till Värmevärden var Arvika den enda kommunen som valde att köpa rörelsen (Fortum, 2013; Nya Wermlandstidningen, 2010). 36 De svenska kommunerna som alltså köpt tillbaka hela eller delar av bolag har gjort det med relativt olika bakgrund. Precis som i Tyskland är varje fall unikt och det kan alltså handla om motreaktion mot de privatiseringar som gjordes under 90-talet och framåt, i försök att ta kontroll över verksamheten och sin egen energiförsörjning. Fjärrvärme är något som anses vara en av de viktigaste klimatåtgärderna i kommunerna och på detta sätt får de större kontroll (Magnusson, 2011). Det har även antytts att fjärrvärme var något som inte var det som värderades som viktigast när elbolagens såldes. Fjärrvärmen hängde i många fall med i köpet, men nu kan man ha insett att det inte var någon större ekonomisk risk med dessa bolag. 5.2 Kommunalt startade bolag en sanning med modifikation Kartläggningen har visat att i idén om att de svenska kommunerna startat svenska fjärrvärmesystem är sann i stort, men att det finns många fall där det inte varit så. Utav de kommuner där det finns någon form av fjärrvärme är det 80 stycken som kommunen själv inte ensamma startat bolaget. Det är ca 28 procent av bolagen, en betydande del, och det är något som sällan diskuteras. De flesta studier av fjärrvärmesystem har fokuserat på kommunala processer kring etablering av system, såsom Bohlin (2004), Summerton (Summerton, 1992) i Mjölby samt Kaijser och Summerton (1983) i Motala, men inga studier har tittat närmare på samarbeten i etableringsfasen. I 48 kommuner var det ett annat bolag som startade fjärrvärmesystem i kommunen. I ett fall, Nacka, har som ovan nämnts Fortums nät expanderats in i kommunen och Vattenfall har etablerat ett system och i Danderyd har Norrenergi expanderat sitt system in i kommunen (Magnusson, 2013). Det bolag som startat flest system är Rindi, som etablerade ett antal system runt år 2000. Det första var i Vara kommun 1996 och sedan etablerade de sig i Flen, Vadstena, Sjöbo, Hörby och Karlsborg (Göteborgs-Posten, 1998; Sydsvenskan, 2002; 2005; Rindi, 2015b; 2015c). Alla dessa är mindre kommuner, som etablerade fjärrvärme sent. Vattenfall etablerade även ett antal system, bland annat ovan nämnda Nacka 1987, Värmdö 1990 och Tanum så sent som 2004 (Vattenfall, 2004; 2015a; 2015b). Skellefteå Kraft har även etablerat ett antal system under 1990-talet: Malå, Norsjö och Vindeln (Skellefteå Kraft, 2015b). Det privata bolaget Energisystem i Sverige etablerade ett antal system runt 2000, i Trosa, Vagnhärad, Söderköping samt även i Vagnhärad (ingår i Trosa kommun). De hade även mindre system i Alsike i Knivsta kommun och en kort period i Täby (SOU, 2005b). Bolaget gick dock i konkurs runt årsskiftet 2004/2005 vilket varit högst omdiskuterat (SOU, 2005b) och E.ON köpte upp Vaxholms och Trosas system medan Rindi köpte Vingåkersystemet (SVT, 2006). I fem kommuner har olika lantbrukare, antingen via privata initiativ eller via Lantmännenägda Agrovärme, startat bolagen. Detta har skett i Ödeshög, Skurup och Sölvesborg via Agrovärme och av privata lantbrukare i Dals-Ed (som köpts av Agrovärme) och i Lekeberg. Agrovärme driver även system i ett antal mindre orter i kommuner med system som inte är centralorter (Lantmännen Agrovärme, 2015a; 2015b; 2015c; 2015d; 2015e; Lekeberg Bioenergi, 2015). Birka, och senare Fortum, etablerade system i Grums och Nynäshamn. I Grums var huvudsyftet att dra nytta av spillvärme (Fortum, 2013). Ytterligare några kommunala aktörer startade system i andra kommuner. Malmö Energi startade i grannkommunen Burlöv på 1970-talet (Larsson, personlig kontakt, 2014), Göteborg Energi i Partille 1995 (Göteborg Energi, 2015), i Askersunds startades systemet av Motala ströms kraft 1990 som var majoritetsägt av Motala kommun men där även Vattenfall var delägare (Anderson, personlig kontakt, 2014), Uddevalla etablerade i Munkedal 2009 (Uddevalla Energi, 2015), Umeå Energi i Bjurholm 2002 (Umeå Energi, 2015). 37 Det går att konstatera att de system som startats sent i stor utsträckning varit startade av andra bolag än kommunerna. Från år 2000 och framåt startades 28 system och av dessa var 24 privata aktörer och på 1990-talet etablerades 19 nya system varav 15 var startade av privata aktörer. Hade inte kommunerna etablerat system innan liberaliseringen började diskuteras var det liten sannolikhet att de själva vågade etablera, snarare var det andra, redan etablerade, aktörer som gjorde det. Utav de 72 system som etablerades efter 1996 har 24 etablerats av kommunen, varav fyra drivs som förvaltning och två äger nätet och köper in värme från privat bolag. I 29 kommuner har systemet etablerats tillsammans med annat bolag, antingen statligt, privat eller kommunalt. Tydligast här är Vattenfalls roll i ett stort antal system, inte mindre än 17 kommuner. De flesta av dessa, 10 stycken, återfinns i Norrbottens län, exempelvis Luleå, Piteå, Boden, Övertorneå och Haparanda. Alla Vattenfalls system, förutom Åtvidaberg, startades före 1990 och det går att anta att det i de allra flesta fall hade med vattenkraftsutbyggnad att göra. Etablering av system för att ta emot spillvärme är inte ovanligt, vilket varit fallet i Mönsterås tillsammans med Södra Cell och Sydkraft (E.ON, 2008b), Munkfors tillsammans med Uddeholm (Munkfors Energi, 2015) och i Torsås tillsammans med Södra Timber (EI, 2015). Gullspång var även inblandad i etableringen av tre system, i Arvika, Laxå samt Kristinehamn där de ägde anläggningen (vilken nu Värmevärden äger) (Gullspång, 1996; Värmevärden, 2015b). Det är alltså tydligt att icke-kommunala aktörer varit involverade i etablering av en rad system, särskilt efter liberaliseringen. 5.3 Strategier De ägarförändringar och etableringar som vi sett genom åren går att härleda till ett antal olika strategier. 5.3.1 Hot spots En av dessa är att satsa på så kallade hot spots, dvs områden som anses vara lukrativa eftersom potentialen för hög lönsamhet bedöms trolig. Guy et al (1999) kallar strategin ”cherry picking” och den bygger på studier av utvecklingen i Storbritannien efter privatiseringar. Den bygger på ett antal antaganden som inte är applicerbara på fjärrvärme i Sverige, exempelvis att det kan bli hög konkurrens om kunder i dessa områden vilket leder till bättre service och lägre priser. I Sverige, där konkurrens inte är tillåtet inom fjärrvärmesystemen blir detta inte relevant på samma sätt eftersom befintliga system mer eller mindre har naturliga monopol, men på en organisatorisk nivå går det att diskutera fenomenet eftersom etablering av nya system trots allt är möjligt i teorin så länge koncession tillåts, och vid förvärv av bolag är begreppet relevant. I Stockholmsregionen har strategin gjort sig påmind tydligt genom Fortums förvärv. Att för det första köpa Stockholms Energi var lukrativt i sig, men rumslig expansion i form av uppköp inom den tätbebyggda regionen har visat sig lönsamt, särskilt med tanke på de 400 miljoner kronor som bolaget årligen kunnat dela ut till aktieägarna Stockholms stad och finska staten sedan mitten på 2000-talet (Fortum, 2013). En långsiktig strategi som funnits inom Stockholm Energi har varit att bli ett regionalt bolag i paritet med Sydkraft, och genom liberaliseringen och privatiseringen har det varit möjligt att genomföra det, vilket kan antas ligga bakom de förvärv i Mellansverige som gjordes under 2000-talet (Magnusson, 2013). Att Sydkraft satsade på Malmö och intilliggande kommuner är inte heller någon slump med tanke på det stora och välutvecklade systemet, likaså kring de övriga mellanstora kommunerna Örebro och Norrköping. Vattenfall köpte Uppsalas system och även Nyköping, både relativt stora och välutvecklade vid tidpunkten. I alla dessa fall har det senare varit möjligt att höja 38 priserna och genomföra effektiviseringsåtgärder efter liberaliseringen och således har goda vinster kunnat genereras. Motsatsen till hot spots skulle vara cold spots (se Moss, 2008), men detta har inte varit en tydlig dynamik. Cold spots har i tidigare studier härletts till krympande kommuner och överkapacitet i infrastruktursystem, främst i forna Östtyskland, och även om det går att se hur en stor del av Sveriges kommuner krymper har effekterna inte varit lika dramatiska ännu. Figur 5 visar exempelvis att centrala delarna av Götaland förblivit i kommunal ägo, precis som delar av Norrland, men E.ON, Solør och Neova köpt system i mindre kommuner i både norr och söder som inte påvisat stark befolkningsutveckling. Dessa har snarare varit stabila marknader, inte kraftigt expanderande, men systemen i sig har ofta haft utvecklingspotential. 5.3.2 Storskaliga avyttringar Vattenfall, E.ON och Fortum gjorde stora avyttringar under ett par år. Jag har valt att kalla detta fenomen för storskalig avyttring. Det har inneburit att moderbolaget vid en tidpunkt valt att göra en större avyttring av flera system samtidigt, som ett sätt att renodla verksamheten strategiskt eller geografiskt. Under 1990-talet startade en utveckling där ett av målen var att fokusera på kärnverksamheten och avyttra det som inte tillhörde denna, vilket var en av anledningarna till att många bolag inom den svenska industrin, såsom Stora Kraft, AGA och SCA, valde att avyttra sina kraftbolagsinnehav. Det var dessa strategier som öppnade upp för Fortum (dåvarande IVO), Sydkraft och Vattenfalls starka expansion på 1990-talet (Bladh, 2002; Högselius & Kaijser, 2007). Dessa avyttringar som skett bland fjärrvärmerörelserna är ett annorlunda fenomen, främst eftersom det handlar om avyttringar som går att härleda geografiskt och beroende systemens storlek. Vattenfall var den första av dessa tre stora bolag som gjorde en storskalig avyttring. Detta skedde främst under 2007, då bolaget avyttrade fjärrvärmerörelser i sammanlagt tio kommuner, varav sju såldes till Neova. De resterande tre var avyttringar i Storfors där de var ensamägare samt i Boden och Åtvidaberg där bolaget var delägare. Under år 2009 såldes fjärrvärmerörelserna i ytterligare tre kommuner, Ragunda, Luleå och Piteå. I alla dessa kommuner startade Vattenfall rörelsen tillsammans med kommunen. I Vattenfalls årsredovisningar från åren 2006 till 2010 får dessa affärer ingen större uppmärksamhet, vilket gör att dessa inte förklarar strategin bakom, mer än formuleringen ”Slutföra avyttringarna av värmeanläggningar utanför kärnverksamheten” (Vattenfall, 2007, s. 38) pekar mot just frågan om kärnverksamheten, så dessa kan i vissa fall antas anses vara för små för att vara intressanta eller lönsamma, medan system som Luleå och Piteå knappast kan anses vara för små, men eftersom de inte var majoritetsägare är det möjligtvis kommunernas önskan att ta kontroll över bolagen som varit mer pådrivande. Fortum var nästa bolag att göra storskaliga avyttringar. Sammanlagt avyttrades fjärrvärmerörelser i 15 kommuner mellan åren 2007 och 2011. Anledningen är att Fortum satsar på långsiktiga investeringar i Stockholmsregionen och ville därför avyttra verksamhet som inte ingår här. Rörelserna i Sölvesborg och Bromölla var de första som avyttrades runt årsskiftet 2006/2007, men den stora avyttringen påbörjades under 2009 då intressebolaget Laxå Värme först avyttrades till Laxå kommun och dotterbolagen Hällefors Värme, Arvika Fjärrvärme och Säffle Fjärrvärme såldes internt till helägda dotterbolaget Värme Alpha AB (Fortum, 2010). Det var första steget mot att hitta en köpare för alla bolagen utanför kommunen och under 2010 flyttades resterande dotterbolag över till samma bolag för att under slutet av 2010 säljas till Maquire Power & Infrastructure Fond som driver rörelserna under namnet Värmevärden (Fortum, 2011). Den enda ytterligare kommun som valde att köpa rörelsen i den egna kommunen var Arvika kommun. 39 E.ON genomförde sin storskaliga avyttring så sent som 2014, genom avyttring av 26 system i 17 kommuner. Dessa genomfördes under kort tid och alla var mindre anläggningar, på sammanlagt 0,5 TWh årlig produktion och 4000 kunder, och i flera av kommunerna var inte E.ON ägare av nätet i centralorten, eller som i Garphyttan och Odensbacken som ligger i Örebro kommun där de valde att ha kvar systemet i centralorten men inte i dessa mindre tätorter. E.ON avyttrade redan 2011 fem mindre anläggningar i Mellansverige: i orterna Ramsele, Näsåker, Långsele, som ligger i Sollefteå kommun, Bollstabruk (Kramfors kommun) och Hede (Härjedalen). Dessa såldes till Enycon men dessa system låg inte i centralorterna och E.ON valde att behålla värmen i Sollefteå, men de ägde inte systemet i centralorten Kramfors och sålde senare i Sveg i Härjedaldens kommun (Bioenergi, 2014). Anledningen till storskaliga avyttringen uttrycks vara att frigöra resurser för investeringar i hållbara värmelösningar med nya innovationer och öka fokus på kvalitet och service. Det uttrycks även vara en del av ett omfattande investeringsprogram för Norden (E.ON, 2014). Figur 9 visar på den rumsliga fördelningen före och efter de storskaliga avyttringarna. De visar bolagens system när de ägde som flest bolag, vilket i alla fall var runt åren 2005, samt ägande i slutet av maj 2005 och där inkluderas bolag där någon form av ägarintresse finns, alltså inte enbart där de är ensamma ägare. Tydligt är, förutom det uppenbara att de minskat ägandet betydligt, att en viss koncentration rumsligt skett. Fortum har lämnat allt utanför Stockholmsregionen, medan Vattenfall i stor utsträckning är på väg att lämna norra Sverige och även södra Sverige. E.ON har i stor utsträckning lämnat kommuner i norr och i Västsverige. Alla har behållit kommuner i kluster i någon mån. Figur 9. E.ON, Fortum och Vattenfalls fjärrvärmesystem före och efter storskalig avyttring. cop Lantmäteriet, Dnr: i2012/898. Anledningarna till dessa avyttringar kan, förutom ovan nämnda strategier, även bero då på att de växte för snabbt under början av 2000-talet och nu behöver de samla sig. Stora investeringar 40 gjordes och möjligtvis fokuserades för mycket på förvärv och när nu kapital krävs för investeringar i befintliga system måste det frigöras från dessa verksamheter. Flera av dem såldes i ”klump” till en aktör, såsom Neova, Värmevärden och Solør, vilket får anses bero på en mer hanterbar förhandling än att förhandla med aktörer i varje system. Samtidigt gavs dessa möjlighet att etablera sig på den svenska marknaden, vilket potentiellt skulle kunna vara ett hot, men å andra sidan var det små system och storleksmässigt är inte bolagen konkurrenter på allvar. 41 Slutsatser Rapporten har visat på stora ägarförändringar inom fjärrvärmebranschen efter liberaliseringen av energimarknaden. Från att de flesta existerande fjärrvärmerörelser varit kommunalt ägda, till en början i förvaltningsform, har en gradvis övergång till bolagisering samt sedermera privatiseringar genomförts och från början av 1990-talet började en stor mängd kommunala bolag avyttras. Det går att konstatera att gällande ägarformer är kommunalt ägande fortfarande i majoritet. Utav Sveriges 290 kommuner är det 83 kommuner som sålt sina energibolag och sju kommuner har fortfarande inget fjärrvärmesystem av betydande storlek. De flesta försäljningarna skedde under perioden 1995-2000, då hela 37 fjärrvärmerörelser såldes helt eller delvis. Efter 2005 har avyttringarna av de kommunala bolagen avtagit och marknaden har i stor utsträckning konsoliderats sett till kommunalt ägande. Tydligt är att tre stora aktörer, E.ON, Vattenfall och Fortum, varit en stora del i dessa affärer. E.ON är det bolag som äger fjärrvärmerörelser, som majoritet- eller delägare, i flest kommuner (22 stycken). Denna utveckling startade tidigt i form av Sydkrafts expansion, där E.ON senare köpte upp bolaget och även Graninge. Norska Solør Bioenergi har kommit in på marknaden som en stor aktör sett till antal kommuner där de bedriver verksamhet, 13 stycken, och räknas även Rindi in, som Solør förvärvat under 2014, är det sammanlagt 24 kommuner. Dessa är däremot en mindre aktör sett till värmeleveranser, där dessa uppgår till knappt 1 TWh per år, att jämföra med E.ONs cirka 4,9 TWh 2013. Vattenfall bedriver verksamhet i sammanlagt 13 kommuner om ägandet i ägandet i Västerberglagens Energi inkluderas. Fortum är den största ägaren sett till värmeleveranser, men efter avyttringar av fjärrvärmerörelserna utanför Stockholmsregionen bedrivs verksamhet i sex kommuner. Särskilt aktivt har förvärv av bolag varit i Stockholmsregionen och Skåne. Ägarformerna är idag fortsatt i stor utsträckning kommunalt. I 148 av Sveriges kommuner är det helägt kommunalt, dvs ca 52 procent av de kommuner som har fjärrvärme. Läggs även de kommuner där leverantören samägs av kommuner är det i 168 kommuner (59 procent). I 58 kommuner är det helägt privat (20 procent) och i ytterligare 13 kommuner finns det privat delägande, vilket är tillsammans med andra kommuner. I 16 kommuner är fjärrvärmerörelsen samägt mellan kommunala och statliga aktörer. I 125 kommuner äger den egna kommunen fjärrvärmerörelsen ensam medan i ytterligare 43 kommuner är den egna kommunen delägare tillsammans med andra aktörer (statlig, privat eller kommunal) men i 21 kommuner är det helägt kommunalt ägande utan att den egna kommunen har någon ägarandel. Med andra ord så är inte kommunalt ägande samma sak som kontroll över rörelsen eftersom andra starka kommunala bolag expanderat genom förvärv av, ofta, fjärrvärmerörelser i grannkommuner. Det utländska ägandet har ökat betydligt de senaste åren, men det Svenska ägandet är fortsatt dominerande, då det i 201 kommuner är helägt svenskt ägande. I 27 kommuner är det norskt ägande, något som ökat snabbt genom Solørs expansion på marknaden, medan i 20 kommuner är det helägt tyskt ägande. I 19 kommuner är det delat svenskt och utländskt ägande och i 16 kommuner är det helägt utländska bolag som inte är norska eller tyska. Det är tydligt att det vid försäljning av de kommunala bolagen inte varit tydligt att politisk färg haft stor inverkan. I de 83 kommuner som aktivt sålt sina energibolag har tid vid tidpunkt för avyttring varit borgerligt styre i 26 kommuner, röd majoritet i 45 kommuner och blocköverskridande i 12. En inte ovanlig uppfattning är att försäljning av kommunala bolag är i stor utsträckning en ideologisk handling, där borgerliga skulle ha större benägenhet att sälja, 42 men så är inte fallet och tidigare forskning har visat på att ansträngd kommunal ekonomi varit en avgörande orsak i många fall samt osäkerhet kring hantering av kommunala bolag på en avreglerad elmarknad (och då såldes fjärrvärmen samtidigt). Ett par fenomen har gått att urskönja i studien. För det första har avyttringen av kommunala bolag avstannat de senaste åren och snarare har återköp av fjärrvärmerörelsen genomförts i 21 kommuner. Det är inte i alla fall så att de förvärvat bolag som de tidigare avyttrat helt utan även så att de förvärvat rörelser som etablerats tillsammans med andra bolag. Det visar på en tendens till att vilja återta kontrollen över energiförsörjningen. För det andra har sammanställningen visat att en vanlig uppfattning om att fjärrvärme är något som etablerats av kommunala aktörer är sant i en majoritet av fallen men i 80 kommuner där det finns fjärrvärme är det inte kommunen som ensam etablerat systemet. I 48 kommuner är det ett helt annat bolag, alltså utan att egna kommunen varit involverade, som etablerat systemet och det kan antingen vara privata aktörer eller andra kommuner som gjort så. Det har blivit vanligare att system startas av privata aktörer de senaste åren. I 29 kommuner har systemet etablerats tillsammans med annan aktör och i hela 17 kommuner, många av dem i Norrbottens län, har Vattenfall varit involverade i etableringen. För det tredje har marknaden konsoliderats med avseende på kommunala avyttringar, men det förekommer fortfarande affärer på marknaden. Under slutet av 00-talet och början av 10-talet har E.ON, Fortum och Vattenfall alla avyttrat flertalet mindre system genom en storskalig avyttring. Flera av dessa affärer genomfördes på ett bräde, såsom E.ONs affär med Solør, Fortums affär med blivande ägarna bakom Värmevärden och Vattenfalls affär med Neova. Dessa har i alla fallen varit mindre system och led i företagens strategier att renodla verksamheten på olika sätt. 6.1 Framtida studier Denna kartläggning har gett en heltäckande bild över rörligheten på marknaden, men det finns fortsatt intressanta studier att genomföra. En av dessa är att gå djupare ner i frågan kring återkommunalisering för att förstå kommunernas resonemang bakom återköpen. En djupare studie av de ”tre storas” storskaliga avyttringar skulle även det säkerligen ge intressanta resultat. Fjärrvärmemarknaden har länge varit relativt osynlig och något som finns i bakgrunden, vilket var tydligt under utredningarna av elmarknadens framtid, men det är tydligt att det en marknad med stor rörligt och stora kapitalförflyttningar. En fortsatt granskning av denna viktiga marknad är viktig, inte minst för kundernas skull. 43 7 Referenser Affärsverken (2015). Vår historia. http://www.affarsverken.se/Om-Affarsverken/Varverksamhet/Var-historia/. Hämtad: 2015-02-23. Alingsås Energi (2015). Fjärrvärme. http://www.alingsasenergi.se/fjarrvarme. Hämtad: 201502-24. Alingsås Tidning (2008). Tioårsjubilerande värmeverk snart norskägt. 2008-11-19 Sida 8. Alvesta Energi (2015). Om oss. http://www.alvestaenergi.se/content-01.asp?pageid=5. Hämtad 2015-02-23. Andersson, Sofie & Werner, Sven (2001). Svensk fjärrvärme : ägare, priser och lönsamhet. Göteborg: Energy Systems Technology Division, Chalmers University of Technology (Avdelningen för energisystemteknik, Institutionen för energiteknik, Chalmers tekniska högskola). Andersson, Sofie & Werner, Sven (2005). Fjärrvärme i Sverige 2003 - En analys av råvarukostnader, ägande, jämställdhet, priser och lönsamhet i svenska fjärrvärmeföretag. Västerås: FVB Sverige AB. Arboga Energi (2015). Arboga Energi. http://www.arbogaenergi.se/. Hämtad: 2015-02-24. Arjeplogs kommun (2015). Fjärrvärme. http://www.arjeplog.se/kommun/bygga-bo-ochmiljo/energi/fjarrvarme.html. Hämtad: 2015-02-24. Arvidsjaurs kommun (2015). Arvidsjaurs Energi AB Startsida. http://www.arvidsjaur.se/sv/Kommunpolitik/Kommunala-bolag/Om-Arvidsjaurs-EnergiAB/. Hämtad: 2015-02-24. Baroniet (2015). Historik. http://www.baroniet.se/historik.html. Hämtad: 2015-02-23. Becker, Sören, Gailing, Ludger & Naumann, Matthias (2012). Neue Energielandschaften Neue Akteurslandschaften. Eine Bestandsaufnahme im Land Brandenburg. Berlin: RosaLuxemburg-Stiftung, 2012. (Studien / Rosa-Luxemburg-Stiftung), 67 S. Bengtsson, Conny (2013). Ersättning av fossilt bränsle i värmeproduktion: pulverbrännare till befintliga oljepannor. Magisteruppsats, Högskolan Halmstad. Bioenergi (2003). Markaryd kommer byggas ut. Bionerergi, 6/2003, sid 65. Bioenergi (2003). Skellefteå Kraft köper Byggelits lokaler. Nr 1 2003. Bioenergi (2014). Solör Bioenergi köper mindre värmeanläggningar av Eon. 2014-02-19. Bionär närvärme (2015). Om företaget. http://www.bionar.se/?ort=&meny=ombionar &show=omforetaget&src=include/ombionar/omforetaget.asp. Hämtad 2015-02-21. Bladh, Mats (2002). Kraftbolagen, kommunerna och elavregleringen: ägarförändringar i elbranschen 1991-2002. Tema T Working-paper 251. Linköping: Tema Teknik och social förändring. Bladh, Mats (2002). Kraftbolagen, kommunerna och elavregleringen: ägarförändringar i elbranschen 1991-2002. Linköping: Linköpings Universitet. Bodens kommun (2007). Årsredovisning 2007. Bohlin, Henrik (2004). Att välja energisystem: Processer, aktörer och samverkan i Helsingborg och Gävle 1945–1983. Linköpings Universitet, Linköping. Bollebygds Fjärrvärme (2015). Start. http://www.bollebygdsfv.se/. Hämtad: 2015-02-24. 44 Bollnäs Energi (2015). Om Bollnäs Energi. http://www.bollnasenergi.se/om-bollnas-energi/. Hämtad: 2015-02-24. Borgholm Energi (2015). Historia. http://www.borgholmenergi.se/Om+oss/Historia/se/58/. Hämtad: 2015-02-23. Borås Energi och Miljö (2015). Om företaget. http://borasem.se/vanstermeny/omforetaget/borasenergiochmiljoab.4.6d83c434110a12a0d bc8000724.html. Hämtad: 2015-02-25. Corren (2007). Tekniska Verken köper Åtvidabergs fjärrvärme AB. 2007-11-27. Dagens Industri (1996). Hög tid sälja elbolagen. 1996-06-29. Dagens Industri (2008). Energi i sin hand. 2008-07-02. Dagens Nyheter (1993). 1993-06-11 Sida 2. Dagens Nyheter (1995). Vattenfall säljer värmeverk till Kiruna. 1995-12-14 Sida 5. Dagens Nyheter (1997). Gullspång in i Katrineholm. 1997-05-22 Sida 17. Dagens Nyheter (1998). Lunds Energi vill köpa elbolag. 1998-05-23 Sida 13. Dala-Energi (2015). Dala-Energi i korthet. http://dala-energi.se/om-oss. Hämtad: 2015-02-24. Danderyds kommun (2005). Översiktsplan för Danderyds kommun. Danestig, Maria och Westerberg, Karin (2005). Att förändra ett uppvärmningssytem: bilder av framtidens uppvärmningssystem i Söderköping. Arbetsnotat nr 28, Program Energisystem. Linköpings Universitet. Djuric Ilic, Danica, Henriksson, Malin & Magnusson, Dick (2009). Stockholms fjärrvärmenät idag och imorgon en tvärvetenskaplig studie av ett regionalt energisystem, Arbetsnotat / Program Energisystem. E.ON (2005). Med värme från Mölnlycke fjärrvärmeverk. Faktafolder. http://www.eon.se/upload/eon-se-2-0/dokument/om_eon/nyfiken-pa-energi/omenergi/produktion/varme/fjarrvarme/vara-fjarrvarmeverk/Molnlycke_EON.pdf. Hämtad: 2015-02-24. E.ON (2007). Pressmeddelande – E.ON Värme Sverige expanderar fjärrvärmen i Svalöv. 200704-24. E.ON (2008a). Pressmeddelande – E.ON säljer fjärrvärmen i Ljungby. 2008-05-22. E.ON (2008b). Pressmeddelande - E.ON köper Boxholms fjärrvärmenät och tecknar värmeavtal med Rörvik Timber. 2008-05-12. E.ON (2010a). Med värme från skånska fjärrvärmeverk. Faktafolder Skåne. E.ON (2010b). Pressmeddelande - E.ON får förlängt förtroende i Bräcke. 2010-09-27. E.ON (2010c). Pressmeddelande - E.ON köper fjärrvärmeverksamheten i Staffanstorp. 201008-11. E.ON (2011). Bioenergidagen 8/11 Växjö. Presentation. E.ON (2012). Mönsterås kommun. http://www.eon.se/foretagskund/Produkter-ochpriser/Varme/Referenskunder/Monsteras-kommun/. Hämtad: 2015-02-23. E.ON (2014a). Pressmeddelande - E.ON fortsätter strategisk fokusering i Sverige – avyttrar fyra mindre anläggningar för fjärrvärme i Skåne. 2014-02-17. 45 E.ON (2014b). Pressmeddelande - E.ON fortsätter strategisk fokusering i Sverige – avyttrar sex mindre anläggningar för fjärrvärme i Västerbotten. 2014-02-17. E.ON (2014c). Pressmeddelande - E.ON fortsätter strategisk fokusering i Sverige – avyttrar fyra anläggningar för fjärrvärme i Närke och Västmanland. 2014-02-17. E.ON (2014d). Pressmeddelande - E.ON fortsätter strategisk fokusering i Sverige – avyttrar sex mindre anläggningar för fjärrvärme i Västerbotten. 2014-02-17. E.ON (2015a). Om företaget. http://www.eon.se/om-eon/Om-foretaget/. Hämtad: 2015-02-24. E.ON (2015b). E.ONs historia. http://www.eon.se/om-eon/Om-foretaget/EONs-historia/. Hämtad: 2015-02-24. E.ON (2015c). Värme för miljöns bästa. http://www.eon.se/upload/eon-se-20/dokument/broschyrarkiv/foretagskund/varme-ochkyla/V%C3%A4rme%20f%C3%B6r%20milj%C3%B6ns%20b%C3%A4sta.pdf. Hämtad: 2015-02-23. Eda kommun (2015). Om Eda Energi AB. http://www.eda.se/edaenergi/om-eda-energiab__36995. Hämtad: 2015-02-24. Eksjö Energi (2015). Organisation. http://www.eksjoenergi.se/template1.asp?gid=8. Hämtad: 2015-02-23. Elektra Värme (2015). Koncernen. http://www.elektra.se/koncern/koncern_index.html. Hämtad: 2015-02-24. Emmaboda Energi (2015). Bredband i Emmaboda kommun. Presentation. Energimarknadsinspektionen (2006). Ägarstrukturen på elmarknaden - Vem äger vad på den svenska elmarknaden? http://ei.se/Documents/Publikationer/rapporter_och_pm/Rapporter%202006/Agarstrukture n_pa_elmarknaden_vem_ager_vad_pa_de_svenska_elmarknaden_2006.pdf. Hämtad: 2015-02-24. Energimyndigheten. (2013). Energiläget 2013. Eskilstuna: Energimyndigheten. Energinyheter (2011). E.ON inviger panna i Markaryd. 2011-12-16. http://www.energinyheter.se/2011/12/eon-inviger-panna-i-markaryd. Hämtad: 2015-02-23. Enycon (2013). Enycon förvärvar Lenhovda Energis fjärrvärmenät. http://www.enycon.se/2013/06/enycon-forvarvar-lenhovda-energis-fjarrvarmenat/. Hämtad: 2015-02-23. ERA (2004). Sydkraft och Tekniska Verken gör strukturaffär. 2004-09-17. Eskilstuna Energi (2015). Välkommen till Eskilstuna Energi och Miljö!. PPT-presentation. http://fjarrvarme2.unc.se/download/5287/Anders%20Bj%C3%B6rklund.pdf. Hämtad 2014-10-01. Europower (2002). Lunds Energi köper 75 procent av KREAB Energi för SEK 262,5m. http://www.europower.com/Public/article183213.ece. Hämtad: 2015-02-23. Falu-Kuriren (2007). Gotlänningar tar över Bioenergi. 2007-04-03 Sida 1. Fjärrvärme i Osby (2015). Om företaget. cfm?pg=2&pr=09. Hämtad: 2015-02-23. 46 http://www.fjarrvarmeosby.se/index. Fortum (2013). Miljörapport 2012 – Galten panncentral. http://www.fortum.com/countries /se/SiteCollectionDocuments/miljorapport-galten-panncentral-2012.PDF. Hämtad: 201502-21 Färgelanda Kommun (2015). Fjärrvärme. http://www.fargelanda.se/bygga-och-bo/snorojningoch-fjarrvarme/. Hämtad: 2015-02-24. Gislaveds Energi (2015). Om Gislaveds Energi. http://www.gislavedenergi.se/1.0.1.0/77/1/. Hämtad 2015-02-23. Gotlands Energi (2015). Historik. http://www.gotlandsenergi.se/historik.pab. Hämtad: 201502-23. Graham, Stephen & Marvin, Simon (2001). Splintering urbanism: networked infrastuctures, technological mobilities and the urban condition. London: Routledge. Guy, Simon, Graham, Stephen & Marvin, Simon (1999). Splintering Networks: the Social, Spatial and Environmental Implications of the Privatisation and Liberalisation of Utilities in Britan. In The Governance of Large Technical Systems, Olivier Coutard (ed.), 149-169. London: Routledge. Gällivare Energi (2015). Historik. http://www.gallivareenergi.se/site/omgvab.asp?page=2. Hämtad: 2015-02-24. Göteborg Energi (2013). Pressmeddelande - Göteborg Energi fokuserar på sin huvudmarknad och säljer bolag utanför Göteborg. 2013-01-31. Göteborg Energi (2015a). Vår verksamhet. Om_oss/Var_verksamhet. Hämtad: 2015-02-25. Göteborg Energi (2015b). Historik. Var_verksamhet/Historik. Hämtad: 2015-02-24. http://www.goteborgenergi.se/ https://www.goteborgenergi.se/Om_oss/ Göteborgs-Posten (1995). Klart för 355-miljonersaffär. 1995-01-11 Sida 12. Göteborgs-Posten (1998). Flis blev het värmekälla Vara halverar oljeförbrukningen - ett år för tidigt. 1998-09-11 Sida 11. Göteborgs-Posten (2000). Nytt bolag för fjärrvärmen. 2000-11-25 Sida 12. Göteborgs-Posten (2001). Kungsbacka Energi sålt Sent i går kväll klubbade fullmäktige det omdiskuterade beslutet. 2001-06-20 Sida 8. Götene Vatten och Värme (2015). Omforetaget.aspx. Hämtad: 2015-02-24. Om företaget. http://www.gotenevatten.se/ Hagfors kommun (2015). Hagfors Energi AB. http://www.hagfors.se/invanare/energi-miljolivsmedel/hagfors-energi-ab. Hämtad: 2015-02-24. Hall, David, Lobina, Emanuele, & Terhorst, Philipp (2013). Re-municipalisation in the early twenty-first century: water in France and energy in Germany. International Review of Applied Economics, 27(2), 193-214. Hallands Nyheter (2013). Feab vill ändra avtal efter 30 år - Fjärrvärmekunder protesterar mot de nya villkoren. 2013-07-25 Sida 2. Hammarö Energi (2015). Om oss. http://hammaroenergi.se/om-oss/. Hämtad: 2015-02-24. Haninge kommun, 2011. Haninge idag. Nr 1-2011. Haparanda kommun (2012). Årsredovisning 2012. Helsingborgs Dagblad (2003a). Lunds Energi tar över hela Kreab. 2003-09-07. 47 Helsingborgs dagblad (2003b). Sydkraft satsar på fjärrvärme i Markaryd Malmö. Sydkraft köper majoriteten av aktierna i Markaryds Fjärrvärme AB av Plymex. 2003-07-05 Sida 12. Helsingborgs Dagblad (2005). Aktieförsäljning överklagas. 2005-08-10 Sida 18. Helsingborgs dagblad (2006). Mångmiljonsatsning på fjärrvärme i Örkelljunga. 2006-06-26. Helsingborgs Dagblad (2007). Värmen sänkte Öresundskrafts vinst. 2007-05-11 Sida 18. Hjo Energi (2015). Om oss – historik. http://www.hjoenergi.se/om_oss_historik.htm. Hämtad: 2015-02-24. Hrelja, Robert (2006). I hettan från ångpannan : vetenskap och politik i konflikter om tekniska anläggningar. Diss. Linköping : Linköpings universitet. Hyltebostäder (2015). Fjärrvärme. http://www.hyltebostader.se/CM/Templates/Article/ general.aspx?cmguid=5092c54e-67bb-4df6-970e-0e717d331351. Hämtad: 2015-02-24. Härnösands Energi och Miljö (2015). Företaget HEMAB. http://www.hemab.se/ omoss/foretagethemab.4.675c688c13ada0c7f4f111c.html. Hämtad: 2015-02-24. Höganäs Energi (2015). Fjärrvärme. http://www.hoganasenergi.se/fjarrvarme/fjarrvarme-ochmiljo/. Hämtad: 2015-02-24. Högsby Energi (2015). Om Högsby Energi. http://www.hogsbyenergi.se/om-hogsbyenergi/. Hämtad: 2015-02-23. Högselius, Per & Kaijser, Arne (2007). När folkhemselen blev internationell: elavregleringen i historiskt perspektiv. Stockholm: SNS förlag. Högselius, Per & Kaijser, Arne (2007). När folkhemselen blev internationell : elavregleringen i historiskt perspektiv (1. uppl. ed.). Stockholm: SNS förlag. Höörs kommun (2015). Energi. http://www.hoor.se/sv/MiljoBoende/Energi/. Hämtad: 201502-23. Ingvarsson, Gunnar (2006). Herrljunga Elektriska 100 år. Prinfo Vårgårda Tryckeri. Jämtkraft (2015). Historien om Jämtkraft. https://www.jamtkraft.se/om-jamtkraft/omforetaget/vilka-ar-vi/historien-om-jamtkraft/. Hämtad: 2015-02-24. Jönköping Energi (2015). Om Jönköping Energi. http://www.jonkopingenergi.se/ servicemeny/om-oss/jonkoping-energi/korta-fakta. Hämtad: 2015-02-23. Kaijser, Arne & Summerton, Jane (1983). Att välja värmesystem : Motalas framtida värmeförsörjning ur organisatorisk synvinkel. Linköping,. Kalmar Energi (2012). Reko-redovisning 2012 - Kalmar Energis fjärrvärmeverksamhet. Kalmar Energi (2015). Historik. oss/organisation/historik/. Hämtad: 2015-02-23. http://www.kalmarenergi.se/Privat/Om- Karlshamn Energi (2015). Fjärrvärme. http://www.karlshamn.se/sv/KarlshamnEnergi /Foretag/Vi-erbjuder/Fjarrvarme/. Hämtad: 2015-02-23. Karlstad Energi (2015). Historik. http://www.karlstadsenergi.se/om-oss/Historik/. Hämtad: 2015-02-24. Kils Energi (2015). Vi skapar energi. http://www.kil.se/Ett-battre-boende-med-fjarrvarme/Viskapar-energi/. Hämtad: 2015-02-24. Konkurrensverket (1996). Fungerar elmarknaden. Konkurrensverkets rapportserie 1996:3. Kraftringen (2015). Om företaget. http://kraftringen.se/Om-Kraftringen/Om-foretaget/. 48 Kreab (2006). Pressmeddelande - Nya fjärrvärmeverket i Klippan invigt. 2006-12-14. Kreab (2008). Fjärrvärme. Faktafolder. Kretslopp (2001). Sydkraft och SITA förvärvar WMI Sellbergs och SAKAB. Kretslopp 1/01 sida 32. Kristianstadsbladet (2006). Fortum säljer aktier till Bromölla Energi. 2006-06-27. Kristinehamn Energi (2015). Kristinehamns Fjärrvärme AB. http://www.kristinehamnsenergi. se/om-oss/kristinehamnsfjarrvarmeab.php. Hämtad: 2015-02-24. Kungälv Energi (2015). Historia. http://www.kungalv.se/bygga-bo-och-miljo/Kungalvenergi/om-oss/Historia2/. Hämtad: 2015-02-24. Köpings kommun (2015). Fjärrvärme. trafik/fjarrvarme/. Hämtad: 2015-02-24. http://www.koping.se/boende-miljo-och- Lagen.nu (2015a). NJA 2004 s. 345 - Fråga om förutsättningar enligt 2 kap. 6 och 9 §§ konkurslagen förelegat för att försätta ett aktiebolag i konkurs. https://lagen.nu/dom/nja/2004s345. Hämtad: 2015-02-21 Lagen.nu (2015b). AD 1995 nr 9 - Driften vid ett företags fjärrvärmecentraler slöts från kontrollrum av stationstekniker. Fråga huruvida en viss förändrad arbetsorganisation har medfört att kraftverksavtalet - ett arbetarkollektivavtal - inte längre är tillämpligt i fråga om stationsteknikerna. https://lagen.nu/dom/ad/1995:9. Hämtad: 2015-02-24. Lantbrukets Affärstidning (2002). Sydkraft köper värmeverk i Norrland. 2002-03-14. Lantmännen Agrovärme (2015a). /Grastorp/. Hämtad: 2015-02-24. Grästorp. http://www.agrovarme.se/sv/Fjarrvarme Lantmännen Agrovärme (2015b). Ed. http://www.agrovarme.se/sv/Fjarrvarme/Ed/. Hämtad: 2015-02-25. Lantmännen Agrovärme (2015c). Skurup. http://www.agrovarme.se/sv/Fjarrvarme/Skurup/. Hämtad: 2015-02-25. Hämtad: 2015-02-23. Lantmännen Agrovärme (2015d). Fjärrvärme. http://www.agrovarme.se/sv/Fjarrvarme/. Hämtad: 2015-02-25. Lantmännen Agrovärme (2015e). /Odeshog/. Hämtad: 2015-02-23 Ödeshög. http://www.agrovarme.se/sv/Fjarrvarme Laxå Värme (2015). Om företaget. http://www.laxavarme.se/foretagsinfo /omforetaget.89.htm. Hämtad: 2015-02-24. Lekeberg Bioenergi (2015). Fakta. http://www.lekebergsbioenergi.com/fakta.html. Hämtad: 2015-02-24. Lerums Fjärrvärme (2015). Om oss. http://www.lerumfjarrvarme.se/Om_oss. Hämtad: 201502-24. Lerums Tidning (2013). Säljer sina andelar i energibolagen. 2013-02-07 Sida 4. LEVA i Lysekil (2015). Om LEVA i Lysekil. http://www.levailysekil.se/kundtjanst/omlevailysekil.112.html. Hämtad: 2015-02-24. Lidköpings kommun (2015). Fjärrvärme. http://lidkoping.se/boende-och-miljo/fjarrvarme/. Hämtad: 2015-02-24. 49 Lilla Edets Fjärrvärme (2015). Lilla Edets http://www.lillaedetsfjarrvarme.se/bolaget/. Hämtad: 2015-02-24. Fjärrvärme AB. Linde Energi (2015). 100 år av ljus, energi och kraft. http://www.lindeenergi.se/3/om-lindeenergi/linde-energi-100-ar.html. Hämtad: 2015-02-24. Lindow, Veronica (2009). Sammankoppling av fjärrvärmenäten i Nyköping och Oxelösund – Miljö- och systemkonsekvenser. Examensarbete SLU, 2009:01. Lindquist, Per (2000). Lokala energistrategier: Integration av energi och miljö i fem svenska kommuner under 1990-talet. Linköping: Department of Thematic Studies - Technology and Social Change. Ljusdals Energi (2015). Fjärrvärme. http://www.ljusdalenergi.se/ fjarrvarme.4.7760443311ff7afd71080005427.html. Hämtad: 2015-02-24. Luleå Energi (2015). Historik. energi/historik/. Hämtad: 2015-02-24. http://www.luleaenergi.se/sv/privatkund/om-lulea- Länsstyrelsen Halland (2012). Regional Fjärrvärme i Halland - sammanfattning. Rapport, datum: 121210. Länsstyrelsen Kalmar (2015). Melby. http://www.lansstyrelsen.se/kalmar/SiteCollection Documents/Sv/samhallsplanering-ochkulturmiljo/landskapsvard/Kulturmilj%C3%B6er%20vid%20sj%C3%B6ar%20och%20vat tendrag/Kraftverksbeskrivningar/Stor%C3%A5n/EXTERN.0701_01.Melby.pdf. Hämtad: 2015-02-23 Magnusson, Dick (2011). Between municipal and regional planning: the development of regional district heating systems in Stockholm from 1978 to 2010. Local Environment, 16(4), 319-337. Magnusson, Dick (2012). Swedish district heating-A system in stagnation: Current and future trends in the district heating sector. Energy Policy, 48, 449-459. Magnusson, Dick (2013). District heating in a liberalized energy market: A new order? Planning and development in the Stockholm region, 1978-2012. Diss., Linköpings Universitet. Marks kommun (2015). Historia. http://www.mark.se/sv/Politik-och-forvaltning/Kommunalabolag/Mark-Kraftvarme-AB/Om-vart-foretag/Historia/. Hämtad: 2015-02-24. Mayer, Stefan (2001). Utvärdering av tekniska energisystem för en kommun. Examensarbete, Linköpings Universitet. LiTH-IKP-Ex-1822. Melleruds kommun (2013). Melleruds kommun – Delårsbokslut 2013 – prognos 2. Mjölby-Svartådalen Energi (2015). Verksamheten. http://www.mse.se/ommse/verksamheten/Sidor/default.aspx. Hämtad: 2015-02-23. Mora Tidning (2014). Binder sig till ny ägare. 2014-04-25 Sida 4. Moss, Timothy (2008). ‘Cold spots’ of urban infrastructure:‘Shrinking’processes in eastern Germany and the modern infrastructural ideal. International Journal of Urban and Regional Research, 32(2), 436-451. Moss, Timothy, Becker, Sören & Naumann, Mattias. (2014). Whose Energy Transition is it, anyway? Organisation and Ownership of the Energiewende in Villages, Cities and Regions. Local Environment. Online 19.05.2014 Mullsjö Energi och Miljö (2015). Fjärrvärme. http://www.mullsjo.se/sv/Start-MullsjoKommun/Start-MEMAB/Bo-i-Mullsjo/. Hämtad: 2015-02-23. 50 Munkfors Energi (2015). Historik. http://munkforsenergi.se/om-munkfors-energi-ab/historik/. Hämtad: 2015-02-24. Mälarenergi (2015a). malarenergi/foretagsfakta/. Företagsfakta. https://www.malarenergi.se/sv/om- Mälarenergi (2015b). Några nedslag i Mälarenergis historia. https://www.malarenergi.se/sv/om-malarenergi/foretagsfakta/malarenergi-150-ar/nagranedslag-i-malarenergis-historia/. Hämtad: 2015-02-24. Mölndal Energi (2015). Historik och statistik. http://www.molndalenergi.se /Fj%C3%A4rrv%C3%A4rme/Fj%C3%A4rrv%C3%A4rmeochmilj%C3%B6/Historikochs tatistik/tabid/429/language/sv-SE/Default.aspx. Hämtad: 2015-02-24. Nationalencyklopedin (2015). Sydkraft AB. www.ne.se/uppslagsverk/årsbok/1996/sydkraftab. Hämtad 2015-02-24 Naturvårdsverket (2011). Hundratals villaägare i Kristianstad bytte till fjärrvärme efter kampanj. Goda exempel – Energiomställning, Klimp Klimatinvesteringsprogram. Februari 2011. Neova (2014). Vår historia. http://www.neova.se/sv/var-historia. Hämtad 2014-06-10. Neova (2015a). Kort om fjärrvärme. http://mb.cision.com/Public/Migrated Wpy/77480/9194810/819ec8a935900512.pdf. Hämtad: 2015-02-23. Neova (2015b). Om Neova. http://www.neova.se/sv/om-neova-0. Hämtad: 2015-02-24. Nerikes Allehanda (1997). Pilotfall för fjärrvärme. 1997-09-23 Sida 21. Nerikes Allehanda (2003). Tar över fjärrvärmenät. 2003-02-19 Sida 8. Nils Holgersson-gruppen (2000). Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige -en avgiftsstudie för 2000. Rapport – avgiftsstudie 2000. Nils Holgersson-gruppen (2001). Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige -en avgiftsstudie för 2001. Rapport – avgiftsstudie 2001. Nils Holgersson-gruppen (2002). Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige -en avgiftsstudie för 2002. Rapport – avgiftsstudie 2002. Nils Holgersson-gruppen (2003). Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige -en avgiftsstudie för 2003. Rapport – avgiftsstudie 2003. Nils Holgersson-gruppen (2004). Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige -en avgiftsstudie för 2004. Rapport – avgiftsstudie 2004. Nils Holgersson-gruppen (2005). Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige -en avgiftsstudie för 2005. Rapport – avgiftsstudie 2005. Nils Holgersson-gruppen (2006). Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige -en avgiftsstudie för 2006. Rapport – avgiftsstudie 2006. Nils Holgersson-gruppen (2007). Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige -en avgiftsstudie för 2007. Rapport – avgiftsstudie 2007. Nils Holgersson-gruppen (2008). Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige -en avgiftsstudie för 2008. Rapport – avgiftsstudie 2008. Nils Holgersson-gruppen (2009). Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige -en avgiftsstudie för 2009. Rapport – avgiftsstudie 2009. 51 Nils Holgersson-gruppen (2010). Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige -en avgiftsstudie för 2010. Rapport – avgiftsstudie 2010. Nils Holgersson-gruppen (2011). Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige -en avgiftsstudie för 2011. Rapport – avgiftsstudie 2011. Nils Holgersson-gruppen (2012). Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige -en avgiftsstudie för 2012. Rapport – avgiftsstudie 2012. Nils Holgersson-gruppen (2013). Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige -en avgiftsstudie för 2013. Rapport – avgiftsstudie 2013. Nils Holgersson-gruppen (2014). Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige -en avgiftsstudie för 2014. Rapport – avgiftsstudie 2014. Nilsson, Karin (2009). Fjärrvärme - ny lokalisering av kraftvärme i Enköping. Studentuppsats, Uppsala Universitet. UPTEC ES09 030. Nordanstigs kommun (2015). Nordanstigs Fjärrvärme AB. http://www.nordanstig.se/Bygga--Bo/Energi--och-varmefragor/Nordanstigs-Fjarrvarme-AB.html. Hämtad: 2015-02-24. Nordisk Energi (2007a). Fortum ökar sitt engagemang i Hofors Energi. 2007-11-13 sida 12. Nordisk Energi (2007b). Värnamo Energi övertar E.ONs fjärrvärmeverksamhet i Värnamo. Nordisk Energi, 3/2007 Sida 12. Norrenergi (2015). Om Norrenergi. http://norrenergi.se/NE_hemsida/om_ne.aspx. Hämtad: 2015-02-21. Norrtälje Energi (2015). Om oss. http://www.norrtelje-energi.se/om-oss/vi-ags-av-dig/. Hämtad 2015-02-21 Nossebro Energi (2015). Om Nossebro Energi. http://www.nossebroenergi.se/om-nossebroenergi/. Hämtad: 2015-02-24. Nota bene (2015). Blogg - http://gbenedicks.blogspot.se/2014/03/ibland-fattar-man-daligabeslut.html. Hämtad: 2015-02-23. Nya Wermlandstidningen (2010). Storaffär när Arvika tar över fjärrvärmen helt. 2010-06-25. www.nwt.se/arvika/article730097.ece. Hämtad: 2015-02-24. Nynäshamns kommun (2003). Nynäshamnsankaret. Augusti 2003. Nässjö Affärsverk (2015a). 100 år – historik. http://www.nav.se/Kundservice/Om-NaessjoeAffaersverk/100-aar-historik. Hämtad: 2015-02-23 Nässjö Affärsverk (2015b). Ny biopanna i Nässjö. http://www.nav.se/Fjaerrvaerme/Projektoch-Utbyggnad/Ny-biopanna-i-Naessjoe. Hämtad: 2015-02-23 Olofströms Kraft (2015). Historik. http://www.olofstromskraft.se/CM.php?PageID=176377. Hämtad: 2015-02-23. Orust kommun (2015). Fjärrvärme. http://www.orust.se/amnesomrade/byggaboochmiljo/ energiochuppvarmning/fjarrvarme.4.32c676ab13fc39bc3232dfa.html. Hämtad: 2015-0224. Oskarshamn Energi (2015). Organisation. http://www.oskarshamnenergi.se/om-oskarshamnenergi/verksamhet/organisation/. Hämtad: 2015-02-23. Ottosson, M. (2011). Opposition and Adjustment to Industrial ‘Greening’: The Swedish Forest Industry’s (Re) Actions regarding Energy Transition–1989-2009. Oxelö Energi (2015). Om oss. http://www.oxeloenergi.se/om-oss/. Hämtad: 2015-02-23. 52 Pajala kommun (2015). Pajala Värmeverk AB. http://www.pajala.se/Pajala-kommun/Omkommunen/Kommunens-organisation/Kommunala-bolag/Pajala-Varmeverk-AB/. Hämtad: 2015-02-24. Palm, Jenny och Magnusson, Dick (2009). Medias rapportering om fjärrvärme – framställning och budskap nationellt och lokalt. Svensk Fjärrvärme Fjärrsyn Rapport 2009:32, Stockholm: Svensk fjärrvärme. Perstorps fjärrvärme (2015). Om bolaget. http://www.perstorpsfjarrvarme.se/om-bolaget. Hämtad: 2015-02-23. PoB Energi (2015). Välkommen till PoB Energi. http://pobenergi.se/. Hämtad: 2015-02-23. Ragunda Energi och Teknik (2015). Ragunda Energi http://www.retab.net/retab.html. Hämtad: 2015-02-24. och Teknik – bolaget. Regeringens proposition 1986/87:87 om statens vattenfallsverk. Regeringens proposition 1988/89:25, med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1988/89, m.m. Prop. 1988/89:25. Regeringens proposition 1989/90:125 - med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1989/90. Prop. 1989/90:125. Riksarkivet (2015). Malmö Energiverk. http://sok.riksarkivet.se/?Sokord=Nils+Edén&Facett Filter=arkis_aukt_huvudkategori_facet%24Kommunal+myndighet%3A&page=1&postid= ArkisRef+SE%2FMSA%2F01154&s=TARKIS08_Balder. Hämtad: 2015-02-24. Rindi (2002). Pressrelease Delårsrapport för RINDI ENERGI AB. 2002-02-21. Rindi (2008). Pressmeddelande - Säljer Karlsborg Värme. 2008-10-31. Rindi (2014). Pressmeddelande - Solør Bioenergi Group has completed the acquisition of shares from minority shareholders in Rindi Energi AB. 2014-06-11. Rindi (2015a). Höör. http://www.rindi.se/orter/hoor/. Hämtad: 2015-02-23. Rindi (2015b). Sjöbo. http://www.rindi.se/orter/sjobo/. Hämtad: 2015-02-23. Rindi (2015c). Hörby. http://www.rindi.se/orter/horby/. Hämtad: 2015-02-23. Rindi (2015d). Rindi Energi. http://www.rindienergi.se/. Hämtad: 2015-02-25. Rindi (2015e). Tomelilla. http://www.rindi.se/orter/tomelilla/. Hämtad: 2015-02-23. Ringsjö Energi (2007). Historia. http://archive.today/X8Fjf#selection-317.0-523.29. Hämtad: 2015-02-24. Ronneby Miljö och Teknik (2015). Verksamhetsidé. http://www.ronneby.se/sv/bolagen/miljoteknik/om-ronneby-miljo-teknik-ab/. Hämtad: 2015-02-23. RTK (1995). Teknisk försörjning i Stockholms län: energi, vatten, avlopp, avfall. Report 1995:6. Stockholm: RTK. Rättviks Teknik (2015). Rättviks Teknik AB. http://www.rattviksteknik.se/. Hämtad: 2015-0224. Sala-Heby Energi (2015). http://www.sheab.se/om.aspx. Hämtad 2015-02-21 Sandviken Energi (2015). Sandviken Energi AB. http://www.sandvikenenergi.se /omoss.4.52132f8611b82dd2bfa800019228.html. Hämtad: 2015-02-24. 53 Skara Energi (2015). Fjärrvärme. http://www.skaraenergi.se/fjarrvarme.aspx. Hämtad: 201502-24. Skellefteå Kraft (2015a). Företaget. http://www.skekraft.se/om-oss/foretaget/. Hämtad: 201502-24. Skellefteå Kraft (2015b). Vår historia http://www1.skekraft.se/default.aspx?di=21335. Hämtad: 2015-02-24. i korthet. Smedjebackens kommun (2015). Om bolaget. http://www.smedjebacken.se/ seab/startsidaseab/toppmeny/om/bolaget.4.1d9ac35a134c8f2ff9b8000369.html. Hämtad: 2015-02-24. Smålandsposten (2013). Glest med kunder och värmeförluster. 2013-10-28 Sida 4. Solør Bioenergi (2015). Om Solør Bioenergi. http://solorbioenergi.no/om-solor-bioenergi/. Hämtad: 2015-02-24. SOU (2005a). SOU 2005:33 Fjärrvärme och kraftvärme i framtiden. SOU (2005b). SOU 2005:63. Tryggare fjärrvärmeleveranser. SOU (2011). SOU 2011:44. Fjärrvärme i konkurrens. SR (2003). Sydkraft köper Markaryds Fjärrvärme AB. 2003-07-04. http://sverigesradio.se/sida /artikel.aspx?programid=106&artikel=256147. Hämtad: 2015-02-23. SR (2004). Överskott i Västerås istället för väntat underskott. http://sverigesradio.se/sida/ artikel.aspx?programid=112&artikel=479947. Hämtad: 2015-02-23. SR (2005). Ny fjärrvärmeägare i Vingåker. http://sverigesradio.se/sida/ artikel.aspx?programid=87&artikel=723295. Hämtad: 2015-02-23. SR (2013). Hamburg återkommunaliserar energin. 2013-09-21. Staffanstorps kommun (2010). Sammanträdesprotokoll Kommunfullmäktige 2010-08-10. Statkraft (2015a). Om Statkraft. http://statkraft.se/om-statkraft/. Hämtad: 2015-02-25. Strängnäs Energi (2015). Historik. SEVAB/Foretaget/Historik/. Hämtad: 2015-02-23. http://www.sevab.com/Foretag/Om- Strömstads kommun (2013). Fjärrvärmeavtal Tången 2014 och fjärrvärmetaxa för Tången. KS/2013‐0291, TN/2011‐0230. Summerton, Jane (1992). District heating comes to town: The social shaping of an energy system. Linköpings Universitet, Linköping. Summerton, Jane (1999). Power plays: the politics of interlinking systems. In: Coutard, Olivier (red.) . The governance of large technical systems. London: Routledge, pp 93-113. Sundsvalls Energi (2015). Om oss. /default.aspx?id=1214&ptid=0. Hämtad: 2015-02-24. http://www.sundsvallenergi.se Surahammars Kommunalteknik (2015). Fjärrvärme. http://www.suratek.se/Fjarrvarme. Hämtad: 2015-02-24. Svalövs kommun (2010). Underlag till Svalövs kommunala Energistrategi. Bilaga 1. Svenljunga & Tranemo Tidning (2000). Nu kommer fjärrvärme. 2000-09-21. - Nr 38. Svensk fjärrvärme (2014). Bränslefil fjärrvärme 2012. http://svenskfjarrvarme.se/Statistik-Pris/Fjarrvarme/Energitillforsel/ 54 Svenska Dagbladet (1996). Kraftstrid på åldrig elmarknad - Hundratals eldistributörer kan bli ett femtiotal efter omreglering. 1996-02-27 Sida 25. Svenska Dagbladet (1996). Kraftstrid på åldrig elmarknad - Hundratals eldistributörer kan bli ett femtiotal efter omreglering. 1996-02-27 Sida 25. Svenska dagbladet (1996). Missbruk stoppas - Subventioner för bio-fjärrkraft tas bort. 199604-20 Sida 24 Svenska Dagbladet (1998). Vattenfall går till offensiv i Sverige . 1998-02-05. Svenska Dagbladet (1999). Ny eljätte efter sammanslagning i Västsverige. 1999-02-26 Sida 32. SVT (2006). Söderköping/Trosa – Ny ägare till fjärrvärmen. http://www.svt.se/nyheter/ regionalt/ostnytt/soderkoping-trosa-ny-agare-till-fjarrvarmen. Hämtad: 2015-02-21 SVT (2014). Heta känslor om fjärrvärmen i Aneby. http://www.svt.se/nyheter/ regionalt/smalandsnytt/heta-kanslor-om-fjarrvarmen-i-aneby. Hämtad: 2015-02-23 Sydsvenskan (2002). Biobränsle värmer nästa höst. 2002-09-10 Sida 5. Sydsvenskan (2003). Skånska energibolag slås ihop. 2003-12-10 sid 11. Sydsvenskan (2005a). Ersättning krävs för byggstopp av fjärrvärme . 2005-04-22. http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/ersattning-kravs-for-byggstopp-av-fjarrvarme/. Hämtad: 2015-02-24. Sydsvenskan (2005b). Lunds Energi och Ringsjö Energi slås ihop. 2005-04-23. Sydsvenskan (2006). El och vatten 4Ê000 kronor dyrare i Eslöv än i Kävlinge. 2006-10-25 Sida 13. Sydsvenskan (2007). Konsult ska undersöka fjärrvärme. 2007-09-28 Sida 20. Sävsjö Energi (2013). Din lokala elnäts- och värmeleverantör. http://www.energi.savsjo.se /download/18.56e9ae3d140945ffe3769e6/1379070657077/Savsjo+Energi_6527_JS+Brosc hyr+2013.pdf. Hämtad: 2015-02-23. Söderenergi (2014). Produktion. http://www.soderenergi.se/web/Produktion.aspx. Hämtad: 2014-06-14. Söderenergi (2015). Om Söderenergi. http://www.soderenergi.se/web/Foretaget.aspx. Hämtad 2015-02-21 Söderhamn Nära (2015). Om oss. http://www.soderhamnnara.se/omsoderhamnnara /omoss.4.2c92c06c11e995c14cf80003628.html. Hämtad: 2015-02-24. Södermanlands Nyheter (2002). Vattenfall sålde fjärrvärmeverket. 2002-05-02. Sid 9. Södertörns fjärrvärme (2015). Företagsfakta. http://www.sodertornsfjarrvarme.se/Om-oss/Omoss/ hämtad: 2015-02-21. Tekniska verken (2005). Pressmeddelande - Tekniska Verken övertar fjärrvärmen i Kisa. 200503-24. Tekniska Verken (2015a). Om Tekniska Verken. http://www.tekniskaverken.se/om-oss/. Hämtad: 2015-02-23. Tekniska verken (2015b). Vår historia. http://www.tekniskaverken.se/om-oss/var-historia/. Hämtad: 2015-02-23. Tidningen Härjedalen (2014). Kraftbolag säljer fjärrvärmeverk i Sveg. 2014-02-18. 55 Tierps Fjärrvärme (2015a). Företaget. http://www.tierpsfjarrvarme.se/foretaget.htm. Hämtad 2015-02-21. Tierps Fjärrvärme (2015b). Tierps Fjärrvärme AB. http://www.tierpsfjarrvarme.se/ Documents/1808_TierpsFjarrvarme_150.pdf. Hämtad 2015-02-21. Tierps kommun (2001). Bolagsordning för Tierps Fjärrvärme Aktiebolag. Kommunfullmäktige 10/4, § 32/2001. Tjörns Hamnar (2014). Ägardirektiv Tjörns Hamnar AB. Kommunfullmäktige 2014-01-30 (KF § 4). Torsby kommun (2014). Kommunstyrelsens protokoll 15 april 2014. Tranås Energi (2015). Om Tranås Energi. http://www.tranasenergi.se/privat/om-tranas-energi/. Hämtad: 2015-02-23. Trelleborgs fjärrvärme (2015). Information. http://www.trelleborgsfjarrvarme.se /information4/. Hämtad: 2015-02-24. Trollhättan Energi (2015). Om oss. https://www.trollhattanenergi.se/om-oss/. Hämtad: 201502-24. Trosa kommun (2015). Biofjärrvärme i Trosa. http://www.trosa.se/Om-Trosa/Energi--ochklimatradgivning/Biofjarrvarme-i-Trosa-kommun/. Hämtad: 2015-02-23. TT (1985a). Fjärrvärme. 1985-04-09. TT (1985b). Vattenfall. 1985-01-17 09:49 TT (1990). Timrå säljer fjärrvärme och elverk till privat kraftbolag. 1990-05-14. TT (1995a). Sydkraftavtal om fjärrvärme. 1995-06-12. TT (1995b). Tre nya affärsuppgörelser på energiområdet. 1995-12-13. TT (1998a). Lunds Energi köper norsk vattenkraft. 1998-04-16. TT (1998b). Gemensamt värmeverk för Haparanda och Torneå. 1998-08-27. TT (1999a). Graninge köper in sig i Kramfors fjärrvärme. 1999-04-22. TT (1999b). Sydkraft bygger fjärrvärme i Småland. 1999-09-17. TT (2001). Katrineholm Energi säljs till Tekniska Verken i Linköping. 2001-05-30. Sida 1. TT (2002). Sydkraft tar över fjärrvärme i Älmhult. 2002-05-15. TT (2007). Lantmännen säljer fjärrvärme i Blekinge. 2007-01-02. Täby kommun (2015). Fjärrvärme i Täby. http://www.taby.se/Bygga-bo-och-miljo/Klimatoch-energi/Fjarrvarme-i-Taby/. Hämtad: 2015-02-21. Uddevalla Energi (2015). Fjärrvärme. http://www.uddevallaenergi.se/omoss/varverksamhet /historik/fjarrvarme.4.5178992b12e9ac4b6198000230.html. Hämtad: 2015-02-24. Umeå Energi (2015). Historia. http://www.umeaenergi.se/om-oss/historia. Hämtad: 2015-0224. Vaggeryds Energi (2015). 100 år av kraft och energi. http://www.vaggerydsenergi.com/omforetaget-2/100-ar/. Hämtad: 2015-02-23. Vallentuna kommun (2002). Protokoll KS - PROTOKOLL Kommunstyrelsen 18 februari 2002. 56 Vara Energi (2015). Historik. http://www.varaenergi.se/vara-energi/historik/. Hämtad: 201502-24. Varbergs Energi (2015). Det här är vi. http://www.varbergenergi.se/?id=2607. Hämtad: 201502-24. Vattenfall (2001). Pressmeddelande – Vattenfall energipartner till Findus. 2001-12-21. Vattenfall (2002). Vattenfall säljer Nässjö kraftvärmeverk. http://news.cision.com/se /vattenfall/r/vattenfall-saljer-nassjo-kraftvarmeverk,c61691. Hämtad: 2015-02-23. Vattenfall (2004). Pressmeddelande - Vattenfall bygger fjärrvärmenät i Tanumshede. 2004-0323. Vattenfall (2009). Pressmeddelande – Vattenfall säljer sin del i Pite Energi. 2009-04-28. Vattenfall (2013). Pressmeddelande - Vattenfall säljer sitt värmeverk i Götene. 2013-11-12. Vattenfall (2015a). Fisksätra. http://produktion.vattenfall.se/powerplant/fisksaetra. Hämtad 2015-02-21. Vattenfall (2015b). Idbäcksverket. http://produktion.vattenfall.se/powerplant/ idbaecksverket. Hämtad: 2015-02-23. Westin, Paul, & Lagergren, Fredrik (2002). Re-regulating district heating in Sweden. Energy Policy, 30(7), 583-596. Vilhelmina kommun (2004). Energiplan för Vilhelmina kommun. Vimmerby Energi och Miljö (2015). Om oss. http://vimmerbyenergi-miljo.se/om-oss. Hämtad: 2015-02-23. Vingåkers kommun (2003). Sammanträdesprotokoll Kommunstyrelsen, KS:s arbetsutskott Ks § 61 Dnr 135/2003 042 Wissner, Matthias (2014). Regulation of district-heating systems. Utilities Policy, 31(0), 6373. VänerEnergi (2015). VänerEnergi AB i siffror. http://www.vanerenergi.se/toppmeny /omvanerenergiab/faktaomvanerenergiab.4.53897f0c1252151a62780008429.htm. Hämtad: 2015-02-24. Värmevärden (2015a). Investor relations. http://www.varmevarden.se/investor-relations/. Hämtad: 2015-02-24. Värmevärden (2015b). Här finns vi. http://www.varmevarden.se/om-varmevarden/orter/. Hämtad: 2015-02-24. Värmevärden (2015c). Grums. http://www.varmevarden.se/om-varmevarden/orter/grums/. Hämtad: 2015-02-24. Värmevärden (2015d). Säffle. http://www.varmevarden.se/om-varmevarden/orter/saffle/. Hämtad: 2015-02-24. Värmlands Folkblad (2009). Storsatsning på grön el – men inte i Rottneros. 2009-08-13 sid. 8. Västerberglagens Energi (2015). Om VB om_oss/om_vb_energi.aspx. Hämtad: 2015-02-24. Energi. http://www.vbenergi.se/ Västerbergslagens Energi (2015a). Om VB Energi. http://www.vbenergi.se/om_oss.aspx. Hämtad: 2015-02-23. Västerbottens Folkblad (2003). Vännäs säljer sitt värmeverk. 2003-12-12 Sida 14. 57 Västerbottens Folkblad (2006). Skellefteå Kraft i miljonaffär. 2006-12-16 Sida 14. Västerbottens-Kuriren (1990). Vilhelmina. 1990-11-21. Västerbottens-Kuriren (2001). Het debatt om fjärrvärme. 2001-04-24. Västerviks Energi (2015). Om oss. https://vastervik.se/Vastervik-Miljo-och-Energi/Om-oss/. Hämtad: 2015-02-23. Växjö Energi (2015). Om Växjö Energi/Historik.aspx. Hämtad: 2015-02-23. Energi. http://www.veab.se/Om-Vaexjoe- Ydre kommun (2015). Fjärrvärme. http://site51.itsam.se/boendemiljo/ fjarrvarme.4.b37cf2d1210ab226ee8000119681.html. Hämtad: 2015-02-23 Ystads kommun (2015). Historik i årtal. http://www.ystad.se/ystadenergi/om-ystadenergi/historik/historik-i-artal/. Hämtad: 2015-02-24. Åberg, Magnus, Fälting, Lars & Forssell, Anders (2014). Differences in pricing and market strategy between public and private district heating companies. Paper presented at the The 14th International Symposium on District Heating and Cooling, Stockholm. Ånge kommun (2015). Kommunens bolag. http://www.ange.se/ange/102.html. Hämtad: 201502-24. Åsele kommun (2015). Åsele Energiverk. http://www.asele.se/default.asp?pageid=38763. Hämtad: 2015-02-24. Älvsbyn Energi (2015). Om bolaget. http://www.alvsbynsenergi.se/bolag/ eweb.nsf/vyPublicerade/B600DA1038D67C50C125767C004F33EA?OpenDocument. Hämtad: 2015-02-24. Örebro Stadsarkiv (2011). Arkivförteckning - Örebro Energi AB. 2011-03-30. Öresundskraft (2015). Historik. http://www.oresundskraft.se/om-oeresundskraft/ oeresundskraft-i-korthet/historik/. Hämtad: 2015-02-24. Österlenskraft (2015). Om oss. http://www.osterlenskraft.se/om-oss/. Hämtad: 2015-02-24. Östersunds-Posten (2000). Sålt Reab kan ge billigare fjärrvärme. 2000-12-13 Sida 4. Östersunds-Posten (2002). Sydkraft bygger ut fjärrvärmen. 2002-06-13 Sida 3. Överkalix kommun (2015). Överkalix Värmeverk AB. http://www.overkalix.se/sv/Snabbval/Overkalix-Varmeverk-AB/. Hämtad: 2015-02-24. Övertorneå kommun (2015). Övertorneå Värmeverk. http://www.overtornea.se/ sv/Kommun-Politik/Kommunala-bolag/Overtornea-Varmeverk/. Hämtad: 2015-02-24. Övik Energi (2015). Historik. http://www.ovikenergi.se/omoss/foretagsinformation/ historik.4.7cfe35411433c37b0e80001298.html. Hämtad: 2015-02-24. Personlig kontakt Anders Engdahl, Avdelningschef, Hedemora Energi Bo Schönbeck, VD, Ljungby Energi Christer Bengtsson, Solör Bioenergi Svenljunga Claes Markusson, VD, Jokkmokks Energi 58 Einar Bjarne, Lilla Edets Fjärrvärme Helena Jansson, Östhammars kommun Ingvar Lasson, Energilösningar Fastighet, E.ON Jens Karlsson, Energistrateg, Östra Smålands Kommunalteknikförbund Kenny Lundström, stf VD, Oskarshamn Energi Klas-Göran Andersson, Vattenfall Mikael Jonsson, VA-chef, Tibro kommun Tomas Ulväng, VD, Enköping Energi Årsredovisningar Birka Energi (2000). Årsredovisning Birka Energi 2000. Birka Energi (2001). Årsredovisning Birka Energi 2000. E.ON (2005). Årsredovisning 2005. E.ON (2006). Årsredovisning 2006. E.ON (2007). Årsredovisning 2007. E.ON (2008). Årsredovisning 2008. E.ON (2009). Årsredovisning 2009. E.ON (2010). Årsredovisning 2010. E.ON (2011). Årsredovisning 2011. E.ON (2012). Årsredovisning 2012. E.ON (2013). Årsredovisning 2013. Fortum (1998). Annual Report 1998. Fortum (2003). Årsredovisning 2003 - AB Fortum Holding samägt med Stockholms stad. Fortum (2004). Årsredovisning 2004 - AB Fortum Holding samägt med Stockholms stad. Fortum (2005). Årsredovisning 2005 - AB Fortum Holding samägt med Stockholms stad. Fortum (2006). Årsredovisning 2006 - AB Fortum Holding samägt med Stockholms stad. Fortum (2007). Årsredovisning 2007 - AB Fortum Holding samägt med Stockholms stad. Fortum (2008). Årsredovisning 2008 - AB Fortum Holding samägt med Stockholms stad. Fortum (2009). Årsredovisning 2009 - AB Fortum Holding samägt med Stockholms stad. Fortum (2010). Årsredovisning 2010 - AB Fortum Holding samägt med Stockholms stad. Fortum (2011). Årsredovisning 2011 - AB Fortum Holding samägt med Stockholms stad. Fortum (2012). Årsredovisning 2012 - AB Fortum Holding samägt med Stockholms stad. Fortum (2013). Årsredovisning 2013 - AB Fortum Holding samägt med Stockholms stad. Graninge (1998). Graninge - Årsredovisning 1998. Graninge (2001). Graninge - Årsredovisning 2001. 59 Gullspång (1996). Gullspång Årsredovisning 1996. Göteborg Energi (2012). Göteborg Energi Årsredovisning 2012. Kalmar Energi (2009). Årsredovisning 2009. Sala-Heby (2013). Årsredovisning Sala-Heby Energi – 2013-01-01-2013-12-31. Skellefteå Kraft (2013). Årsredovisning 2013. Sydkraft (1996). Årsredovisning 1996. Sydkraft (1997). Årsredovisning 1997. Sydkraft (1998). 1998 – Årsredovisning. Sydkraft (1999). 1999 – Årsredovisning. Sydkraft (2000). Årsredovisning 2000. Sydkraft (2001). Årsredovisning 2001. Sydkraft (2002). Årsredovisning 2002. Sydkraft (2003). Årsredovisning 2003. Sydkraft (2004). Årsredovisning 2004 Tidaholm Energi (2005). Årsredovisning 2005. Vattenfall (1998). Årsredovisning 1998. Vattenfall (1999). Årsredovisning 1999. Vattenfall (2000). Årsredovisning 2000. Vattenfall (2001). Årsredovisning 2001. Vattenfall (2002). Årsredovisning 2002. Vattenfall (2003). Årsredovisning 2003. Vattenfall (2004). Årsredovisning 2004. Vattenfall (2005). Årsredovisning 2005. Vattenfall (2006). Årsredovisning 2006. Vattenfall (2007). Årsredovisning 2007. Vattenfall (2008). Årsredovisning 2008. Vattenfall (2009). Årsredovisning 2009. Vattenfall (2010). Årsredovisning 2010. Vattenfall (2011). Årsredovisning 2011. Vattenfall (2012). Årsredovisning 2012. Vattenfall (2013). Årsredovisning 2013. Energimarknadsinspektionen – fjärrvärmekollen. http://www.ei.se/fjarrvarmekollen. Sökningar: Hylte 60 Högsby Energi Neova Partille Energi Strömsund Tranemo Årjäng Åstorp Bioenergi 61 62 Kommun Upplands Väsby Vallentuna Österåker Värmdö Järfälla Ekerö Huddinge Botkyrka Salem Haninge Tyresö Upplands-Bro Nykvarns Täby Danderyd Sollentuna Stockholm Södertälje Nacka Sundbyberg Solna Lidingö Vaxholms Norrtälje Sigtuna Nynäshamn Bilaga 1 Energibolag slutet 2014 Fortum Värme E.ON Värme E.ON Värme Vattenfall E.ON Värme Dalkia Södertörns Fjärrvärme AB Södertörns Fjärrvärme AB Södertörns Fjärrvärme AB Vattenfall Vattenfall E.ON Värme Telge Nät Fortum Värme + Dalkia Norrenergi Sollentuna Energi Fortum Värme Telge Nät Fortum Värme + Vattenfall Norrenergi Norrenergi Fortum Värme E.ON Värme Norrtälje Energi Fortum Värme Värmevärden AB Ägarform Statligt och kommunalt Privat Privat Statligt Privat Privat Kommunalt delat Kommunalt delat Kommunalt delat Statligt Statligt Privat Kommunalt Special 10 Kommunalt delat Kommunalt Statligt och kommunalt Kommunalt Special 10 Kommunalt delat Kommunalt delat Statligt och kommunalt Privat Kommunalt Statligt och kommunalt Privat 2000 Special 1 1999 Special 1 Special 1 - special 2 2002 Special 1 Special 2 1995 1995 1993 Försäljningsår 2000 1991 1991 Special 1 1996 Special 1 Birka köpte 2000, ingen egen produktion Energisystem i Sverige ägde och gick i konkurs Energisystem i Sverige ägde och gick i konkurs Vattenfall etablerade systemet Graninge köpte Fortum etablerade, Dalkia köpte Söderenergi producerar majoritet av värmen Söderenergi producerar majoritet av värmen Söderenergi producerar majoritet av värmen Bolag samägt Tyresö innan Vattenfall köpte Bolag samägt Haninge innan Vattenfall köpte Mälarkraft var samägt med Håbo innan Graninge köpte Ingick i Södertälje kommun till 1999 Fortum litet system, även Dalkia och E.ON ev på gång Norrenergis system har expanderat in i kommunen Äger kraftvärmeverket Brista gemensamt med Fortum Stockholms stad äger ca 9 % Delägare i Söderenergi Både Fortum och Vattenfall har etablerat system Äger gemensamt med Solna Äger gemensamt med Sundbyberg Sammankopplat system med Stockholm Energisystem i Sverige ägde och gick i konkurs Kommunägt hela vägen Såldes i omgångar till Fortum Systemet etablerades av Fortum Kommentar Rindi Energ iAB Rindi Energi AB Vattenfall AB Oxelö Energi AB Rindi Energi AB Tekniska Verken i Linköping AB Eskilstuna Energi & Miljö AB Strängnäs Energi AB Statkraft Värme AB Lantmännen Agrovärme AB Ydre Kommun Tekniska Verken Linköping E.ON Värme Tekniska Verken Linköping Finspångs Tekniska Verk Neova AB Tekniska Verken Linköping E.ON Värme E.ON Värme Vattenfall AB Värme Rindi Energi AB Mjölby- Svartådalen Energi AB Vingåker Gnesta Nyköping Oxelösund Flen Katrineholm Eskilstuna Strängnäs Trosa Ödeshög Ydre Kinda Boxholm Åtvidaberg Finspång Valdemarsvik Linköping Norrköping Söderköping Motala Vadstena Mjölby 63 E.ON Värme Bionär Närvärme Vattenfall AB Sala-Heby Energi AB Tierps Fjärrvärme AB Vattenfall AB ENA Energi AB Neova AB Håbo Älvkarleby Knivsta Heby Tierp Uppsala Enköping Östhammar Privat Kommunalt Kommunalt Statligt och kommunalt Kommunalt Privat Privat Statligt Privat Kommunalt delat Kommunalt Kommunalt Kommunalt delat Statligt Medlemsägt Kommunalt Kommunalt Privat Privat Statligt Kommunalt Privat Privat Kommunalt delat Statligt Kommunalt delat Kommunalt Statligt Kommunalt Statligt och kommunalt 2001 1998 1989 Special 1 1993 Special 1 Special 3 Special 3 1996 Special 1 Special 1 1997 Special 1 Special 1 1996 1996 1998 Special 4 2000 1993 Special 3 - special 4 2000 Ägde Mälarkraft gemensamt med Upplands-Bro Systemet etablerades gemensamt med Vattenfall Var del av Uppsala kommun fram till 2003 Delat ägande med Sala Vattenfall var delägare 1985-2001 Kommunen hade ansträngda finanser vid försäljning Mälarenergi var delägare i kraftvärmeverket 1992-2003 Vattenfall köpte först, avyttrade sedan till Neova Energisystem Sverige etablerade system – gick i konkurs Tillhörde Nyköping till 1992, sålde först till Vattenfall Sålde pga svaga finanser och oro inför avreglering Spillvärme från SSAB Rindi etablerade systemet Gullspång köpte först 49 %, blev Birka, sålde vidare 2001 Bolagisering 1993 Bolagiserades redan på 1970-talet Energisystem Sverige etablerade – konkurs Agrovärme etablerade Förvaltning Vattenfall köpte 1995 – sålde 2005 Etablerades av flera privata aktörer – Motala köpte först – sen Vattenfall, sålde 2008 Vattenfall etablerade tillsammans med kommunen Bolagisering 1999 Etablerats av privat bolag – sen Vattenfall delägare Regionalt kommunägt bolag Sydkraft köpte Energisystem Sverige köpte – konkurs Vattenfall kom in tidigt som en av flera delägare Rindi etablerade systemet Linköping, Norrköping, Motala köper in sig 1993 Värnamo Energi AB Sävsjö Energi AB Vetlanda Energi och Teknik AB/ Vetab Eksjö Energi AB Tranås Energi AB Enycon Lessebo Fjärrvärme AB Tingsryds Energi AB Alvesta Energi AB E.ON Värme E.ON Värme Växjö Energi AB Ljungby Energi AB Högsby Energi AB Torsås Fjärrvärmenät AB Mörbylånga Kommun Neova AB Solör bioenergi AB Privat Emmaboda Energi och Miljö AB Kommunalt Kalmar Energi Värme AB Kommunalt och Privat Värnamo Sävsjö Vetlanda Eksjö Tranås Uppvidinge Lessebo Tingsryd Alvesta Älmhult Markaryd Växjö Ljungby Högsby Torsås Mörbylånga Hultsfred Mönsterås Emmaboda Kalmar 64 Nässjö Affärsverk AB Nässjö Kommunalt Kommunalt Kommunalt och Privat Kommunalt Statligt och kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Privat Kommunalt Kommunalt Kommunalt Privat Privat Kommunalt Kommunalt delat Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt AMAQ, Aneby Miljö & Vatten AB Ingen fjärrvärme Mullsjö Energi & Miljö AB Habo Energi AB Gislaved Energi AB Vaggeryds Energi AB Jönköping Energi AB Aneby Gnosjö Mullsjö Habo Gislaved Vaggeryd Jönköping 1999 Special 3 1995 Special 3 - special 6 Special 1 - special 4 2002 Special 1 2013 2001 Special 4 Kommunägt hela vägen Kommunägt hela vägen Privat mindre aktör köpte 2013 Etablerade system 2010 E.ON driver system i orten Ryd Kommunägt hela vägen Sydkraft köpte först Privat aktör etablerade – Sydkraft köpte 2003 Kommunägt hela vägen Privata aktörer bildade – Sydkraft köpte 1996 – kommunen köpte tillbaka 2008 Kommunägt hela vägen Köper värme från Södra Timber Förvaltning Vattenfall köpte först – sålde 2007 E.ON etablerade – samarbete kommun, Södra Cell, E.ON Kommunägt hela vägen Graninge köpte 50 % 1999 – sen E.ON fortsatt ägande Inget fjärrvärmenät Fjärrvärme tidigt, satsning fjärrvärme 2004 Kommunägt hela vägen Kommunägt hela vägen Kommunägt hela vägen Kommunägt hela vägen Vattenfall ägde KVV till 2002 - sålde värme till kommunen Sydkraft köpte in sig 1995 – kommunen köpte tillbaka 2010 Kalmar Holding (ägt av Sydkraft) först – sen Vetlanda Energi Kommunalt hela vägen, delägare i Sävsjö Energi Köper värmen från privat aktör E.ON Värme E.ON Värme Ingen fjärrvärme Solør Bioenergi Örkelljunga Fjärrvärmeverk AB Neova AB Ingen fjärrvärme Kraftringen E.ON Värme Skurups Fjärrvärme AB Rindi Energi AB Rindi Energi AB Rindi Energi AB Rindi Energi AB Bromölla Energi och Vatten Fjärrvärme i Osby AB Staffanstorp Burlöv Vellinge Östra Göinge Örkelljunga Bjuv Kävlinge Lomma Svedala Skurup Sjöbo Hörby Höör Tomelilla Bromölla Osby 65 Sölvesborg Svalöv Nybro Energi AB Oskarshamn Energi AB Västervik Miljö & Energi AB Vimmerby Energi & Miljö AB Borgholm Energi AB Gotlands Energi AB Olofströms Kraft AB Affärsverken Karlskrona AB Ronneby miljö och Teknik AB Karlshamn Energi AB Sölvesborgs Energi och Vatten AB Solør Bioenergi Nybro Oskarshamn Västervik Vimmerby Borgholm Gotland Olofström Karlskrona Ronneby Karlshamn Kommunalt Kommunalt Special 3 – special 4 Special 1 2001 1999 1998 Special 1 Special 1 Special 1 Kommunalt delat Privat Medlemsägt Privat Privat Privat Privat Special 3 Special 1 1999 Special 1 Special 1 – special 4 2008 Special 3 Special 1 - special 4 Special 4 1981 Statligt och kommunalt Privat Kommunalt Privat Privat Kommunalt Privat Kommunalt Kommunalt och Privat Kommunalt Kommunalt Kommunalt Statligt och kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt E.ON köpte först – sålde till Solør 2014 Pannan såldes först, sen köpte E.ON hela verksamheten 2011 Malmö Energi expanderade systemet in i Burlöv Ingen fjärrvärme Sydkraft byggde panna 1984, kommunen mindre system som Sydkraft köpte 1998 Kommunägt hela vägen Riksbyggen start med kommunen, Vattenfall köpte 2001 Ingen fjärrvärme Lund Energi köpte in sig 1998 Start fjärrvärme 2008 Lantmännen Agrovärme byggde pannan Rindi etablerade systemet 2002 Rindi etablerade 2004, tidigare fanns Ringsjö Energi men ej FV Kommunen startade och sålde till Rindi Kommunen startade och sålde till Rindi Birka startade tillsammans med kommunen 1998, kommunen köpte tillbaka 2006 Kommunägt sen start 1984 Kalmar Holding ägde anläggning 2003 – 2010 Sydkraft köpte 50 % 1981 – fortsatt samma förhållande Kommunägt hela vägen Kommunägt hela vägen Kommunägt hela vägen Vattenfall äger sen start 75 % Privata aktörer etablerade – kommunen köper FV 1994 Kommunägt hela vägen Kommunägd FV hela vägen – Sydkraft ägde tidigt elnät Samarbete med Södra Cell om spillvärme Lantmännen etablerade – Fortum samägde till 2007 Kraftringen Landskrona Energi Öresundskraft AB Höganäs Fjärrvärme AB Kraftringen Ystad Energi AB Trelleborgs Fjärrvärme AB C4 Energi AB Österlens Kraft AB Öresundskraft AB Hässleholm Miljö AB Hyltebostäder Halmstad Energi och Miljö AB Ingen fjärrvärme Falkenberg Energi AB Varberg Energi AB Statkraft Värme AB Solør Bioenergi Göteborg Energi AB Ingen fjärrvärme Stenungsunds Energi & Miljö AB Tjörns Hamnar AB Orust kommun Ellös Fjärrvärmenät Ingen fjärrvärme Lund Landskrona Helsingborg Höganäs Eslöv Ystad Trelleborg Kristianstad Simrishamn Ängelholm Hässleholm Hylte Halmstad Laholm Falkenberg Varberg Kungsbacka Härryda Partille Öckerö 66 Orust Sotenäs Stenungsund Tjörn Perstorps Fjärrvärme AB Kraftringen Åstorps bioenergi AB Ingen fjärrvärme E.ON Värme Perstorp Klippan Åstorp Båstad Malmö Kommunalt Kommunalt Kommunalt Statligt Privat Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt delat Kommunalt Kommunalt Kommunalt Medlemsägt Kommunalt Kommunalt Stiftelse Kommunalt 2002 Special 1 Special 1 2005 Special 1 2005 Special 5 - special 4 1991 1991 Privat Kommunalt delat Kommunalt Kommunalt Special 3 2002 Special 1 Kommunalt och Privat Kommunalt delat Privat Ingen fjärrvärme Kommunägt Litet system, närvärme Kommunen och Sydkraft startade gemensamt KREAB etablerade FV, kommunen sålde sin del 2002 PEAB energi äger Ingen fjärrvärme Malmö Energi såldes i omgångar till Sydkraft/E.ON Expansiva, köpte KREAB, Lomma Energi, Ringsjö Energi samt Höör Energi Kommunägt hela tiden Kommunägt hela tiden Startade FV tillsammans med Öresundskraft 2005, 2010 köper kommunen resterande del Ringsjö Energi, gemensamt kommunägt, bildades 1991 Kommunägt hela tiden Kommunägt hela tiden Kommunägt hela tiden Medlemsägt i ekonomisk förening Ängelholm kommun sålde 49 % 2005, resten 2008 Kommunägt hela vägen Stiftelse köpte mindre system av kommunen 2005 Kommunägda, nära att Sydkraft köpte 1999 Ingen fjärrvärme Kommunägt hela tiden Kommunägt hela tiden Sydkraft kom in 2002, 2008 genomfördes en bytesaffär 2008 Sydkraft/E.ON kom in 1999, sen Solør 2014 Göteborg Energi etablerade systemet 1995 Ingen fjärrvärme Stiftelse först, sen bolag 2000 Svenljunga Herrljunga Vara Götene Tibro Töreboda Göteborg Mölndal Kungälv Lysekil Uddevalla Strömstad 67 Solör bioenergi Svenljunga AB Herrljunga Energi AB Vara Värme AB Götene Vatten och Värme AB Neova AB Vänerenergi AB Göteborg Energi AB Mölndal Energi AB Kungälv Energi AB LEVA i Lysekil Uddevalla Energi AB Strömstad kommun Tranemo Bengtsfors Mellerud Lilla Edet Mark Uddevalla Energi AB Neova AB Farmarenergi i Ed AB (Lantmännen) Rör och värme i Uddevalla AB Göteborg Energi AB Lerum Fjärrvärme AB Rindi Energi AB Bollebygds Fjärrvärme AB Grästorp Fjärrvärme AB (Lantmännen) Nossebro Energi AB Karlsborgs Energi AB Värmevärden AB Tranemo Kommun, E.ON, Ardagh Glass AB Bengtsfors Kommun Melleruds kommun Lilla Edets Fjärrvärme AB Mark Kraftvärme AB Karlsborg Gullspång Grästorp Essunga Dals-Ed Färgelanda Ale Lerum Vårgårda Bollebygd Munkedal Tanum Privat Kommunalt Medlemsägt Kommunalt Statligt och kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Special 6 Kommunalt Kommunalt Statligt och kommunalt Kommunalt Kommunalt Privat Medlemsägt Privat Kommunalt Kommunalt Privat Privat Kommunalt och medlemsägt Kommunalt och Privat Kommunalt Statligt och kommunalt Special 6 Special 5 Special 1 1999 Special 3 Special 6 Special 3 - special 4 Special 1 1999 Special 1 Special 1 Special 1 2000 2000 2003 Special 1 Special 1 Special 1 Delat ägande, etablerades 2005 Rindi startade med kommunen 2000, kommunen köpte tillbaka 2008 Etablerades 2012 Kommunen driver som förvaltning, köper värme från bl.a. E.ON Förvaltning Förvaltning Ägs 50/50 med Vattenfall Kommunägt hela tiden Såldes många gånger, 1999 till privat bolag, sen Solør 2012 Kommunägt hela tiden Gotlands Värme (Rindi) etablerade 1996, köptes 2007 Kommunägt hela tiden Kommunen äger nätet, Vattenfall byggde panna. Ägs gemensamt kommun (12 %) och Mariestad (88 %) Kommunägt hela tiden Kommunägt hela tiden Kommunägt hela tiden Kommunägt hela tiden Kommunägt hela tiden, Vattenfall nära att köpa 1991 Förvaltning Uddevalla Energi etablerade Vattenfall etablerade Lantbrukare etablerade på uppdrag av kommunen, Lantmännen kom in 2001 Privat mindre bolag Göteborg Energi köpte 2000 Lerum äger 51 %, sålde 2000 Rindi köpte 2003 Mindre privat aktör etablerade 2008 Kommunen äger 40 % och Lantmännen 60 % Statkraft Värme AB Vänerenergi AB Lidköpings Värmeverk AB Skara Energi AB Skövde Värmeverk AB Hjo Energi AB Tidaholms Energi AB Falbygdens Energi AB Kils Energi AB EDA Energi AB Värmevärden AB Filipstad Värme AB Hammarö Energi AB Munkfors Energi AB Forshaga Energi AB Värmevärden AB Neova AB Rindi Energi AB Karlstads Energi AB Kristinehamns fjärrvärme AB Filipstad Värme AB Hagfors Energi AB Arvika Fjärrvärme AB Åmål Mariestad Lidköping Skara Skövde Hjo Tidaholm Falköping Kil Eda Torsby Storfors Hammarö Munkfors Forshaga Grums Årjäng Sunne Karlstad Kristinehamn Filipstad Hagfors Arvika 68 Vattenfall AB Värme Trollhättan Energi AB Alingsås Energi Nät AB Borås Energi och Miljö AB Ulricehamns Energi AB Vänersborg Trollhättan Alingsås Borås Ulricehamn Kommunalt Kommunalt Privat och kommunalt Kommunalt Privat Privat och kommunalt Kommunalt Privat och kommunalt Kommunalt Privat Statligt och kommunalt Privat Kommunalt Privat Kommunalt Kommunalt Kommunalt Statligt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Statligt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Special 3 - special 4 Special 3 - Special 6 2002 Special 1 1999 1998 Special 3 1999 1996 1998 Special 3 - special 4 Special 1 1995 Såldes 1995 Kommunägt hela tiden Sydkraft ägde pannan, kommunen köpt tillbaka Kommunägt hela tiden Kommunägt hela tiden Riksbyggen etablerade, Sydkraft köp sen, Statkraft 2008 Samägt, kommunen (88 %) med Töreboda (12 %) Kommunalägt hela tiden Kommunalägt hela tiden Kommunalägt hela tiden Kommunalägt hela tiden Vattenfall ägde 78 % redan 1986, sen köpte kommunen tillbaka 2005 Helägt dotterbolag Göteborg Energi sen 1998, 2013 såldes till brittiskt bolag Kommunägt hela tiden Kommunägt hela tiden Såldes 1999 till Gullspångs värme, sen Birka, Värmevärden 2011 Såldes 1996 Vattenfall, såldes 2007 till Rindi/ Filipstad Kommunägt hela tiden Startades gemensamt med Uddeholm Kommunägt hela tiden Etablerades av Birka 2000, pga spillvärme Sålde till Vattenfall 1999, sen Neova 2007 Såldes till Gotlands Energi (Rindi) Kommunägt hela tiden Värmevärden äger anläggningen, köpte av Fortum som köpte 30 % 2000, Gullspång ägde tidigt andel Sålde 50 % till Rindi Kommunägt hela tiden Startade tillsammans med Gullspång (60 %), enda kommun som köpte rörelsen när Fortum sålde 2011 LaxåVärme AB E.ON Värme Degerfors Energi AB Värmevärden AB Värmevärden AB E.ON Värme E.ON Värme Vattenfall AB Karlskoga Energi & Miljö AB Solør Bioenergi Linde Energi AB Solør Bioenergi Mälarenergi AB Mälarenergi AB Mälarenergi AB Västerbergslagens Energi AB Mälarenergi AB Sala-Heby Energi AB Västerbergslagens Energi AB Köpings kommun Arboga Energi AB Rindi Energi AB Malung-Sälenskommun Värmeverket Gagnef kommun Dala Energi Rättviks Teknik AB E.ON Värme Laxå Hallsberg Degerfors Hällefors Ljusnarsberg Örebro Kumla Askersund Karlskoga Nora Lindesberg Skinnskatteberg Surahammar Kungsör Hallstahammar Norberg Västerås Sala Fagersta Köping Arboga Vansbro Leksand Rättvik Orsa 69 Malung-Sälen Gagnef Värmevärden AB Lekeberg Bioenergi AB Säffle Lekeberg Privat och kommunalt Kommunalt Privat Kommunalt (förvaltning) Kommunalt Statligt Kommunalt Privat Kommunalt Privat Kommunalt Kommunalt Kommunalt Statligt och kommunalt Kommunalt Kommunalt delat Statligt och kommunalt Kommunalt Kommunalt Privat Kommunalt och privat Privat Privat Privat Kommunalt Privat Kommunalt Kommunalt och privat Medlemsägt 2001 2007 Special 3 2003 2014 2006 Special 1 1998 Special 1 special 4 2001 1998 Special 1 1997 1992 Special 3 - special 4 1994 Special 1 Etablerade fjärrvärme 2006 Dala-Energi-koncernen bildades 2010 tillsammans med grannkommuner Kommunalt hela tiden Sydkraft köpte 2001 Startades 1999 pga spillvärme, ägs nu 51 % Värmevärden resten kommunen Lantbrukarfamiljer etablerade 1997 Startades gemensamt med Gullspång 1984, kommunen ensam ägare sen 2009 Örebro Energi köpte 1994 Kommunägt hela tiden Gullspång köpte 60 % mitten av 1990-talet, ökade 1996 till 95 % (samma som idag) Gullspång etablerade 1997 Sydkraft köpte 1997 Örebro Energi köpte 1992 Startades 1990 av Motala Ströms kraft, 1994 Motala Energi, Vattenfall ägare sen start Birka köpte 49 % 1998, sålde tillbaka 2010 Sydkraft köpte 2001 Kommunägt hela tiden Sydkraft köpte 2003 Mälarenergi köpte under 2014 Mälarenergi köpte 2006 Startades av Mälarenergi 2004 Ägs gemensamt Vattenfall, Fagersta, Ludvika Kommunägt hela tiden Bolaget bildades 1985, Heby etablerade FV senare Vattenfall kom in redan från start Förvaltning Kommunalt hela tiden Såldes av Västerdala Bioenergi Förvaltning Ragunda Energi och teknik Bräcke kommun Jämtkraft AB Jämtlands Värme AB Åre Fjärrvärme AB BTEA Energi AB Ragunda Bräcke Krokom Strömsund Åre Berg 70 Neova AB E.ON Värme Övik Energi AB Kramfors Sollefteå Örnsköldsvik 1999 1998 1990 1996 1994 Special 3 2006 2002 Special 1 1998 2000 Special 3 Kommunalt Kommunalt delat Kommunalt Special 4 Kommunalt Special 3 - special 4 Kommunalt (förvaltning) Special 6 Kommunalt delat Statligt och kommunalt Privat Kommunalt E.ON Värme Privat och kommunalt Härnösand Energi och Miljö AB Kommunalt Sundsvall Energi Kommunalt Timrå kommun Härnösand Sundsvall Privat Kommunalt Privat Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Privat Statligt och kommunalt Kommunalt delat Kommunalt och privat Medlemsägt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Privat Kommunalt Pemco Träpellets AB Smedjebacken Energi AB E.ON Värme Falu Energi & Vatten AB Borlänge Energi .AB Hedemora Energi AB Hedemora Energi AB Värmevärden AB Västerbergslagens Energi AB Bionär Närvärme Värmevärden AB Elektra Värme AB Nordanstig Fjärrvärme AB Ljusdal Energi AB Gävle Energi AB Sandviken Energi AB Söderhamn nära Bollnäs Energi AB Värmevärden AB Ånge Energi AB Älvdalen Smedjebacken Mora Falun Borlänge Säter Hedemora Avesta Ludvika Ockelbo Hofors Ovanåker Nordanstig Ljusdal Gävle Sandviken Söderhamn Bollnäs Hudiksvall Ånge kommun Etablerades 2008 av Rindi, såldes 2014 Kommunalt hela tiden Såldes till Sydkraft 2000 Kommunalt hela tiden Kommunalt hela tiden Sålde först till Dala Kraft, 1999 till Hedemora Kommunalt hela tiden Stockholm Energi kom in 1994 Vattenfall fall kom in som delägare från start Ägs gemensamt med Gävle Energi, samt Älvkarleby Fortum köpte 49 % 2002, ökade till 60 % 2007 Regionala delägare Kommunägt hela tiden Kommunägt hela tiden Kommunägt hela tiden Kommunägt hela tiden Kommunägt hela tiden Kommunägt hela tiden Gullspång köpte först, blev sen Birka/Fortum Kommunägt hela tiden Sålde 91 % först till BÅKAB, Sydkraft köpte BÅKAB 1993 Kommunägt hela tiden Kommunägt hela tiden Graninge köpte 25 % 1999, sålde tillbaka till kommun 2001, sen Neova 2008 Graninge köpte 1998 Kommunägt hela tiden Startade tillsammans med Vattenfall, 2009 köpte kommunen tillbaka Förvaltning, E.ON äger anläggningar Kommunägt hela tiden Sålts flera gånger, först till Graninge 1988, kommunen köpte tillbaka 2007 Dotterbolag till Jämtkraft där K är delägare Kommunägt hela tiden 71 Kalix Övertorneå Pajala Gällivare Älvsbyn Luleå Piteå Boden Haparanda Kiruna Härjedalen Östersund Nordmaling Bjurholm Vindeln Robertsfors Norsjö Malå Storuman Sorsele Dorotea Vännäs Vilhelmina Åsele Umeå Lycksele Skellefteå Arvidsjaurs Arjeplogs Jokkmokks Överkalix Solør Bioenergi Jämtkraft AB Solør Bioenergi Umeå Energi AB Skellefteå Kraft AB Skellefteå Kraft AB Skellefteå Kraft AB Skellefteå Kraft AB Skellefteå Kraft AB Sorsele Värmeverk AB Solør Bioenergi Solør Bioenergi Solør Bioenergi Åsele Energiverk AB Umeå Energi AB Skellefteå Kraft AB Skellefteå Kraft AB Arvidsjaur Energi AB Arjeplogs kommun Jokkmokk Värmeverk AB Överkalix Värmeverk AB Vattenfall Kalix Fjärrvärme AB (ägarbyte 1 juni 2014) Övertorneå Värmeverk Pajala Värmeverk AB Gällivare Energi AB Älvsbyn Energi AB Luleå Energi AB PiteEnergi AB Boden Energi Haparanda Värmeverk AB Tekniska Verken Kiruna AB Statligt och kommunalt Statligt och kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Statligt och kommunalt Kommunalt Privat Kommunalt delat Privat Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Privat Privat Privat Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt Kommunalt (förvaltning) Kommunalt Kommunalt Special 3 - special 4 Special 3 - special 4 Special 3 - special 4 Special 3 Special 3 Special 3 Special 3 - special 4 Special 3 - special 4 Special 3 – special 4 1997 Special 1 2004 Special 3 1996 Special 1 Special 1 1996 Special 1 Special 1 2002 2002 Vattenfall etablerade tillsammans med K Vattenfall etablerade tillsammans med K, återköp 2001 Kommunägt hela tiden Kommunägt hela tiden Vattenfall etablerade tillsammans med K, återköp 2009 Vattenfall etablerade tillsammans med K, återköp 2009 Vattenfall etablerade tillsammans med K, återköp 2007 Vattenfall etablerade tillsammans med K Kommunägt hela tiden, Vattenfall ägde KVV en period Graninge köpte först 1973 blev Åre och Krokom delägare Graninge köpte årsskiftet 1995-1996 Umeå Energi etablerade 2002 Skellefteå Kraft etablerade 2000 Vattenfall köpte 1996, Skellefteå Kraft 2006 Skellefteå Kraft etablerade 1996 Skellefteå Kraft etablerade 1990 Skellefteå Kraft köpte 2002 Kommunägt hela tiden Graninge etablerade Sydkraft köpte 2004 Vattenfall etablerade tillsammans med K Kommunägt hela tiden Kommunägt hela tiden Skellefteå Kraft köpte 1997 Kommunägt hela tiden Kommunägt hela tiden Förvaltning Vattenfall etablerade tillsammans med K, återköp 1990 Vattenfall etablerade tillsammans med K, återköp 2012 Vattenfall etablerade tillsammans med K, K äger 6 % FÖRTECKNING ÖVER ARBETSNOTAT UTGIVNA VID LINKÖPINGS UNIVERSITET, INSTITUTIONEN FÖR TEMA TEKNIK OCH SOCIAL FÖRÄNDRING Förteckning över A-notat fr o m 2010 – 353. Magnusson, Dick: Ägarförändringar på den svenska fjärrvärmemarknaden – en översikt över förvärv och avyttringar 1990-2014. Februari 2015 (86 sid) 352. Magnusson, Dick: Måluppfyllelse, medborgarinflytande och social hållbarhet i stadsdelsutvecklingsprojektet – En forskningsöversikt. Februari 2015 (39 sid) 351. Fagrell, Mia: Ren och torr tvätt. En studie av hyresgästers vanor och användning av teknik för att tvätta och torka textilier. November 2013 (27 sid) 350. Lindén, Lisa: Calculating Medical uncertainties: Enactments of the HPV vaccine in Läkartidningen. September 2013 (47 sid) 349. Nilsson, Johan: Studying consumers? Recent social science interest in market research. Augusti 2013 (35 sid) 348. Sanne, Johan M: Samtal i säkerhetstjänst i järnvägen – vilka avvikelser leder till olyckor? Slutrapport från projektet Samtal i särkhetstjänst: samtalsdisciplin eller samarbete, tillitsskapande och ojämnlika maktrelationer. Juni 2013 (27 sid) 347. Ingelstam, Lars: Vapen i Sverige och i världen. Mars 2012 (92 sid) 346. Verksamhetsberättelse 2010. Juni 2011 (61 sid) 345. Glad, Wiktoria: Flernivmodell för innovativa energisparåtgärder i drift, förvaltning och underhåll av byggnader. Slutrapport. Maj 2011 (32 sid) 344. Thoresson, Josefin, Tengvard, Maria och Palm, Jenny: Regionala klimat och energistrategier i Skåne och Västra Götalands län. Planering, aktörer och samverkan. Oktober 2010 (48 sid) 343. Karlsson, Kristina, Olaison, Anna och Skill, Karin: Mapping and Characterizing Nordic Everyday Life Research. Juni 2010 (86 sid) 342. Verksamhetsberättelse 2009 (46 sid) 341. Ellegård, Kajsa: Med gemensam kraft – för ett bekvämt vardagsliv med elsnåla och eleffektiva hushållsapparater. Slutrapport från projektet ”Elanvändning i hushåll – hinder och incitament att spara el”. Januari 2010 (26 sid) TEMA Teknik och social förändring Department of Thematic Studies Technology and social change Ägarförändringar på den svenska fjärrvärmemarknaden – en översikt över förvärv och avyttringar 1990-2014 Dick Magnusson Arbetsnotat nr 353, februari 2015 ISRN LiU-TEMA-T-WP-353-SE TEMA-T arbetsnotat TEMA-T working paper ISSN 1101-1289 Mailing address: Linköpings universitet SE-581 83 Linköping Tel: +46 13 281000 • Telefax: +46 13 284461
© Copyright 2024