1. No category

1
UPPSALA UNIVERSITET
C-uppsats
Ekonomisk-historiska institutionen
Värderingsprinciper i bouppteckningar
Om värderingar och deras förhållande till marknadspriser i bouppteckningar från
1800-talet.
Ekonomisk historia C
Uppsatskurs Vt 2015
Rasmus Nilsson
Handledare: Göran Ulväng
Datum för ventilering: 02/06 2015
2
Innehållsförteckning
Tabellförteckning..................................................................................................................................3
1. INLEDNING....................................................................................................................................4
1.1 Forskningsläge...........................................................................................................................5
1.2 Syfte och frågeställningar..........................................................................................................8
2. MATERIAL OCH METOD.............................................................................................................9
2.1 Landsbygdens varumarknader.................................................................................................10
2.2 Bouppteckningar......................................................................................................................12
2.3 Auktionsprotokoll....................................................................................................................14
2.4 Att jämföra bouppteckningar och auktionsprotokoll – en metod............................................16
2.5 Problem och möjligheter..........................................................................................................18
2.6 Metodredovisning....................................................................................................................20
2.7 Problematisering av pris..........................................................................................................22
3. UNDERSÖKNING........................................................................................................................25
3.1 Kategorisering..........................................................................................................................25
3.2 Jordbruk...................................................................................................................................25
3.3 Verktyg.....................................................................................................................................27
3.4 Kreatur.....................................................................................................................................28
3.5 Om värderingen av kor............................................................................................................29
3.6 Husgeråd Keramik...................................................................................................................30
3.7 Husgeråd metall.......................................................................................................................31
3.8 Textil........................................................................................................................................33
3.9 Möbler......................................................................................................................................34
3.10 Slutsatser................................................................................................................................35
4. SAMMANFATTANDE DISKUSSION.........................................................................................36
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING.................................................................................38
Litteratur........................................................................................................................................38
Källor.............................................................................................................................................39
3
Tabellförteckning
Tabell 1.
Metodexempel...................................................................................................................s.20
Tabell 2. Änka och övriga,
Teda....................................................................................................................................s.23
Tabell 3. Änka och övriga,
Dalkarlsbo..........................................................................................................................s.24
Tabell 4. Änka och övriga,
Albäck................................................................................................................................s.24
Tabell 5.
Jordbruk.............................................................................................................................s.26
Tabell 6.
Verktyg...............................................................................................................................s.27
Tabell 7.
Kreatur................................................................................................................................s.28
Tabell 8. Värdering av
kor.......................................................................................................................................s.30
Tabell 9. Husgeråd
keramik...............................................................................................................................s.31
Tabell 10. Husgeråd
metall..................................................................................................................................s.32
Tabell 11.
Textil...................................................................................................................................s.33
Tabell 12.
Möbler................................................................................................................................s.34
Tabell 13. Samtligt
material..............................................................................................................................s.35
4
1. INLEDNING
Bouppteckningar är ett brett utnyttjat och ofta mycket givande källmaterial för studier av historisk
konsumtion, ägande och ekonomi. Som källa är bouppteckningen dock kantad med en rad problem
vilket också har uppmärksammats av ett flertal forskare.1 Främst bland dessa problem kommer det
ofta starka kravet på representativitet som lätt kan hämma giltigheten för såväl kvantitativa som
kvalitativa undersökningar med bouppteckningar som fundament. I sitt samlade antal är dessa
nämligen knappast inkluderande och representativa för Sveriges samlade befolkning förrän långt in
på 1800-talet och för tidigare studier lämpar de sig nästan enbart för undersökningar av de
välbärgade samhällsgrupperna.2 Ett annat omfattande problem, om än något lättare att navigera
kring, rör omfattningen av uteslutningar ur bouppteckningarnas inventarier. Alla de ting som ansågs
för oviktiga eller värdelösa för de samtida men som har ett historiskt värde för nutida betraktare, det
mest problematiska i sammanhanget är ovissheten kring vad som uteslöts och varför. En
bouppteckning är ett avtryck av en historisk människas ägodelar, men den är inte fullständig.3
Utöver nackdelarna med representativitet och omfattning finns det dock ett viktigt men
egentligen föga omnämnt problem. Vår uppfattning om hur själva bouppteckningen gick till och
enligt vilka regler, praktiker och principer detta ägde rum är, för äldre tid, ytterst bristfällig. Denna
uppsats kommer att behandla en av dessa aspekter, nämligen frågan om värderingen av föremålen i
bouppteckningarna. Flera forskare har belyst hur denna ofta varit konstlat låg i förhållande till
marknadspriser, vilket också kan få omfattande konsekvenser. Om en undervärdering av lös och fast
egendom i bouppteckningar är ett faktum så påverkar detta forskningen kring människors
förmögenhet i hög grad. Detta grundar sig i att fodringar och skulder upptas till sina nominala
värden medan tillgångarna – främst i form av lösöre och kreatur – undervärderas, följden blir att en
undersökning som vilar på bouppteckningsmaterial presenterar en skev bild av människors
tillgångar som illa skildrar verkligheten.4 Ett bo med en myckenhet av fodringar kommer visa dessa
som en alltför stor del av tillgångarna och ett bo med stora skulder kommer att framstå som än
fattigare än det i verkligheten varit. Att vinna klarhet i denna fråga är därför av stor vikt för framtida
forskning. Föreliggande undersökning kommer dock på grund av sin ringa omfattning näppeligen
skänka tydliga svar i sammanhanget men kan i det minsta tjäna till att problematisera förhållandet
och öppna för ytterligare studier i framtiden. Syftet med denna uppsats är att med hjälp av ett
1
2
3
4
Ahlberger (1996), s. 79 ff.; Bringéus (1974); Egardt (1970), s. 5 ff.; Isacson (1979), s. 210-225
Ahlberger (1996), s. 81
Carlsson (1972), s. 95 f.; Egardt (1970), s. 5 f. Ulväng (2012), s. 39 f.
Isacson (1979), s. 222 f.
5
relativt okänt källmaterial, auktionsprotokoll, undersöka skillnaderna mellan bouppteckningars
värderingar och faktiska marknadspriser. Undersökningen kommer på den vägen också öppna upp
för en rad ytterligare, fördjupande spörsmål.
1.1 Forskningsläge
I sin avhandling Ekonomisk tillväxt och social differentiering 1680-1860 har Maths Isacson
uppdagat att de två mest aktiva boupptecknarna i hans undersökta område, By socken i
Kopparbergs län, systematiskt och uttalat undervärderat inventarierna i bouppteckningar med
33,3%. I vissa fall, så mycket som en fjärdedel av Isacsons 174 bouppteckningar, då dödsboet är
mer eller mindre skuldsatt så plockas persedlar ut ur inventariet, uppvärderas med 33,3% och
åsidosätts för att betala skulderna. I de fall, två stycken refereras direkt i texten, där
bouppteckningarna har kunnat jämföras med auktionsprotokoll så räcker dock inte en höjning med
33,3% för att uppnå försäljningspriserna som är än något högre. Exakt varför denna nedvärdering
gjorts är oklart men Isacson styrker att samma praktik nyttjades av andra boupptecknare i By
socken och även i grannsocknarna. Huruvida praktiken efterföljs i övriga landet kan inte Isacson
uttala sig om.5
Isacson föreslår åtgärder för forskare att förhålla sig till under vidare undersökningar som
rör bouppteckningsmaterial och förmögenhet. Främst av dessa är att värderingsprincipen hos de
enskilda boupptecknarna måste undersökas innan värderingssumman kan tas i bejakande eller
användas i kvantitativa syften. Att finna en grund för att undersöka värderingsprincipen kräver dock
att vissa förutsättningar uppfylls, främst av dessa är att fundamentet måste vara föremål för utbyte i
sådan grad att priser kan spåras också i annat källmaterial. Isacson finner att möjligheten att
undersöka värderingsprincipen grundligt i det egna materialet endast infaller vid studiet av priser på
kor. Bouppteckningarnas värderingar jämförs därför med årsmedelspriser efter kronofogdens
köpehandlingar, markegångspriser i länet samt prisuppgifter och -underlag från närbelägna Sala
stad och Salbergs fogderi. Värderingen av nötkreatur kan sedan ligga till grund för att göra ett
antagande om hur mycket en boupptecknare under- eller övervärderade inventariet då värderingen
av kor tycks följa den generella tendensen. Viktigt att påpeka är dock att värderingen av kor i
bouppteckningar gäller levande djur med brister och fördelar medan de andra källorna, undantaget
köpehandlingarna från kronofogdearkivet, avser priset på idealkor eller möjligtvis medelkor.6
Jan Kuuse, som främst har sysselsatt sig med studiet av lantbruksutveckling under 1700- och
5 Ibid., s. 139
6 Ibid., s. 22 f.
6
1800-talen, säger sig i The Swedish probate inventories as a source for research in economic and
social history ha noterat att bouppteckningarna har värdesatt boskap och jordbruksredskap ungefär
25% lägre än marknadspriserna. Observationen ägde rum under arbetet med Från redskap till
maskiner från 1970 och värderingsuppgifterna benyttjades i studien för att markera kvalitetsmässiga
skillnader mellan olika typer av jordbruk snarare än att fastställa absoluta värden. Kuuses studier
gäller dock en senare period än den som undersöks av Isacson, nämligen 1890-1910. Fast egendom
å andra sidan har här getts det värde som uppgivits vid senaste utförda skattebedömning.
Skattebedömningen följer i allmänhet inte marknadspriserna men i perioder med stabila priser
reflekterar de varandra väl. I perioder med inflation måste dock forskaren anpassa taxeringsvärden
till gällande marknadspriser.7
Ytterligare underlag för en systematisk nedvärdering finns hos Berit Egardt i Äkta makars
fördel av oskiftat bo: En studie på temat lag – sedvana från 1970. Syftet med Egardts undersökning
var till en början att belysa bouppteckningsförfarandet utifrån redovisningen av fördelen och att i
samband med detta försöka bestämma fördelen till sakinnehåll för att påvisa vilka föremålsstudier
med utgångspunkt i bouppteckningar som bör iaktta försiktighet och medvetenhet om förfarandet
härvidlag. Fokus skiftade dock under undersökningen till att väga tyngre i frågan om hur allmogens
fördelstagande tedde sig. Egardt hänvisar till traditionsuppteckningar som uppger att värderingen i
bouppteckningar uppgår till cirka 70% av realvärdet. Ingen not tillhandahålls dock till var denna
information kan stå att finna.8 Egardt lyfter också, förvisso redan 1970 men inte mycket tycks ha
hänt sedan dess, den obefintliga forskningen på bouppteckningsförfarandet och de faktorer som kan
ha påverkat detta. Hon antyder att de juridiska kraven på allmogens bouppteckningar lyste med sin
frånvaro och att dessa oftast bara haft tidigare bouppteckningar och muntliga meddelanden att
bygga sin praktik på. Allmogens boupptecknare behövde inte uppfylla några som helst krav på
juridisk kunskap och inte förrän vid 1800-talets slut heller officiella föreskrifter att rätta sig efter.
Då så var fallet fanns det ypperliga möjligheter för utvecklandet av högst lokala praktiker. En
medveten sänkning av inventariets värde skulle mycket väl kunna vara en sådan och ur Egardts
synvinkel blir bouppteckningarna därmed både ett etnologiskt källmaterial och ett etnologiskt
objekt.9
Värderingen i bouppteckningar tas upp också av etnologen August Melander i hans
Anteckningar om Marks och Bollebygds härader i Älvsborgs län från 1913. Melander säger sig ha
gjort jämförelser mellan auktionsprotokoll och bouppteckningar från 1700- och tidigt 1800-tal.
7 Kuuse (1980), s. 220; Kuuse (1970), s. 23
8 Egardt (1970), s. 39: Författaren antar att denna sedvana ändrats i och med införseln av bestämmelser om
beskattning på dödsbon.
9 Ibid., s. 6 ff.; se även Bringéus (1977), s. 4
7
Denne författare finner att värderingen i stort sett tycks stämma väl överrens med auktionspriserna.
Om praktiken att nedvärdera värdet i bouppteckningar var allmän i landet under 1800-talet så har
den sålunda införts efter sekelskiftet. Melander påpekar dock att priserna ”synas i allmänhet låga”.10
Carl-Johan Gadd utreder i sin avhandling Järn och potatis förhållandet mellan agrikulturell
teknikutveckling, befolkningsökning och sociala förändringar i Skaraborgs län mellan 1750 och
1860. Gadd gör det för gällande att värderingen av, åtminstone, jordbruksredskap i bouppteckningar
var trögrörlig. Han hävdar att det sannolikt fanns ett hävdvunnet pris att hänvisa till och att
trögrörligheten ökade genom att boupptecknarna var få till antalet och varade mycket länge i
befattningen. En ovilja att förändra etablerade priser på en ganska stillastående marknad kan ha
funnits. Säd och boskap värderades nämligen oftare till, eller närmare, marknadspris än redskap och
persedlar som ofta var tillverkade på gården eller av lokala hantverkare. Gadd själv har undersökt
utsädesvärderingar av råg och korn i Saleby och Jungs pastorat i Skaraborg. Detta under fyra
perioder 1770-74, 1783-90, 1820-27 och 1850-59. Resultatet visar att bouppteckningsvärderingen
här ligger ungefär 12% lägre under 1770-talet och cirka 20% lägre på 1780-talet. Under de två
1800-talsperioderna undervärderas utsädestunnorna med omkring 10%. Dessa siffror avser tunnor á
167 liter och om det andra möjliga måttet för ”tunna”, 147 liter, utnyttjas så sjunker siffrorna med
10% varför 1770- och 1800-talens tunnor i sådant fall motsvarar markegångspriserna. Resultatet
kan tolkas som att 1800-talets (spannmåls-)värderingar ligger närmare markegångens vilket också
styrks av viss förekomst i bouppteckningarna av direkta referenser till markegång vid värderingen.
Också en undersökning av kors värdering utförs av Gadd, detta i Saleby pastorat samt Kind och
Falbygdens härader. Bouppteckningars värdering av kor tycks ha legat 20-35% lägre än markegång
under 1700- och tidigt 1800-tal. På grund av bristande källor har dock markegången hämtats från
angränsande Älvsborgs län där boskapspriserna generellt varit lägre än i Skaraborg varför
differensen i realiteten bör ha varit något större. Under 1850-talet ligger värderingen 10% lägre än
Älvsborgs markegång men 25-30% lägre än motsvarande i Skaraborg. I motsats till
spannmålsvärderingen är det alltså tydligt att kor i bouppteckningarna värderades lägre än till
markegångstaxa.11
Med stöd av Gadd finns det utrymme att hävda förekomsten av en separat agrar ekonomi
som främst rör mer eller mindre självhushållande lantbefolkning. Dessa förhåller sig till
marknadspriser när det rör sig om avsaluvaror som boskap, grödor och kol men använder sig av en
väsenskild måttstock vid handeln med redskap och lokalt tillverkat lösöre. Lantbefolkningens
ekonomi var, förutom avsaluvarorna, av högst lokal karaktär och ting som fanns i överflöd i trakten
10 Melander (1913), s. 177
11 Gadd (1983), s. 73; 297 ff.
8
undervärderades troligen i förhållande till mer exotiska eller svårligen införskaffade persedlar. Ett
strålande exempel på detta är den flitiga noteringen av såväl risruskor som verktygsskaft i
skogsfattiga slättbygder medan dessa saknas fullständigt i skogsbygden. ”Det man tillverkade i den
egna huggeboden värderades föga.” Skriver Nils-Arvid Bringéus i Bouppteckningar som
etnologiskt källmaterial.12
Forskare har som synes använt ett antal olika metoder för att undersöka huruvida
undervärderingen är ett faktum eller inte. Isacson har sett nedvärderingen, eller snarare
uppvärderingen, direkt i bouppteckningarna och stöttat detta medelst jämförelser med
marknadspriserna på kor. Gadd har utgått från värderingen av kor och spannmål och Egardt
refererar till traditionsuppteckningar. Gadd och Isacson har tagit fasta på enskilda kategorier som
boskap och spannmål, kategorier vilka är lätta att jämföra med marknadspriser men också just
därför är problematiska. I en ekonomi som till sin karaktär närmar sig det självhushållande är dessa
varor unika i och med sin tydliga koppling till avsalumarknaden. Som sådana uppvisar de också
märkbara svagheter i jämförelsen med bouppteckningar värderingar, de är alltför allmänna och
generella. Detta är något som jag i föreliggande uppsats ämnar undvika genom att istället använda
mig av auktionsprotokollens absoluta marknadspriser för imperfekta och verkliga föremål. Här har
exakt samma föremål som värderats också sålts varför jämförelser mellan priserna blir direkta, och
slagkraftiga.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att med hjälp av auktionsprotokoll undersöka skillnaderna mellan
bouppteckningars värderingar och faktiska marknadspriser. Genom detta hoppas jag kunna styrka
eller avfärda teorin om en systematisk undervärdering av bouppteckningars inventarier.
•
Kan man se en systematisk undervärdering i bouppteckningar jämfört med marknadspriser
vid auktioner?
•
Om systematisk undervärdering är ett faktum, skiljer den sig då mellan olika typer av varor?
En utgångspunkt för denna studie är ett antagande om upprättande och spridning av lokala praktiker
och sedvänjor vad gäller boupptecknandet. Som framgick av forskningsläget saknades fram till
slutet av 1800-talet allmängiltiga formella regler för exakt hur bouppteckningar skulle upprättas.
12 Bringéus (1977) s. 13
9
Den ansvarige boupptecknaren lärde sig hantverket av äldre boupptecknare och ärvde dennes
tillvägagångssätt. Samtidigt bör det också finnas ett utrymme för viss formalisering av praktiken
från centralt håll och nya regler för upprättandet bör ha spridits via magistrat och liknande instanser
till de enskilda och utspridda boupptecknarna. Mot slutet av 1800-talet, i samband med införseln av
domstolsförordnad arvsskatt och publikationen av instruktionsböcker i bouppteckning,
formaliserades dock boupptecknandet och likriktades i hela landet. Undersökningen förläggs därför
från 1800-talets första halva till dess slutskede.
2. MATERIAL OCH METOD
Metoden jag har valt för att besvara min problemställning är att jämföra bouppteckningars
värderingar med auktionsprotokoll från när samma dödsbon går under klubban. Urvalet grundas på
utförliga auktionsprotokoll som finns tillgängliga från Uppland, Västmanland och Södermanland
befintliga på Landsarkivet i Uppsala.13 Svårigheterna att finna fungerande och ändamålsenliga par
för studien har varit omfattande. Kriteriet för inkludering är att stora delar av hushållets
inventarium, representerande ett urval av olika varukategorier, har gått till auktion. Ett krav för
studien är nämligen att det finns uppgifter om priser på en mängd kategorier av pinaler, dessutom
krävs att motsvarande bouppteckningar finns tillgängliga och kan spåras. Anledningen till att jag tar
min utgångspunkt i auktionsprotokollen är att dessa är bevarade i en mindre grad än
bouppteckningarna så att det denna väg genererar mindre omständigt och onödigt arbete innan
själva undersökningen kan ta vid. Auktionsprotokoll är inte heller såsom bouppteckningar
katalogiserade (eller till och med digitaliserade) och tillgängliga i samlade band. Istället är de,
framförallt vad gäller landsbygdens material, utpridda i en mängd mindre arkiv och insamlandet är
en tidskrävande uppgift. I arbetet med denna uppsats har jag haft stor hjälp av redan insamlade
auktionsprotokoll i databaser som jag har utnyttjat som utgångspunkt. Men även när detta
omfattande grundarbete kunde unvikas så kvarstod ett stort problem, att finna matchande
bouppteckningar till de intressanta auktionerna. Även om lagen stadgade att bouppteckning skulle
upprättas vid varje dödsfall så var efterföljden förhållandevis låg, bouppteckningar upprättades inte
i samtliga fall. Dock så har tidigare forskning visat att representativiteten var förhållandevis god hos
den landägande befolkningen vilken också är den grupp som här undersöks. Antalet
bouppteckningar efter jordägande bönder tycks på de flesta håll under 1800-talet ha varierat mellan
13 Auktionsprotokollen är insamlade av Ulväng, Murhem och Lilja inför arbetet med Den dolda konsumtionen, samt av
Jaser Abbas för kandidatuppsatsen Varför höll man auktion?: En undersökning av auktioner i Södermanlands län år
1860-1897 från 2012.
10
50- och 100%.14 Vid sökandet efter bouppteckningar för att matcha auktionsprotokoll så visade sig
andelen tillgängliga bouppteckningar vara än lägre än vad som kunde ha förväntats. Knappt en
fjärdedel av de eftersökta bouppteckningarna har påträffats i Uppland och Västmanland men desto
fler i Södermanland. Detta förhållande öppnar upp för frågan om en nära förestående auktion och
där uppfört protokoll ansågs vara en ursäkt för att helt underlåta boupptecknings upprättande, något
svar på denna fråga har dock inte framkommit. Det hör dessutom inte till ovanligheterna att en
bondes bouppteckning upprättades inte vid dödstillfället utan flera år tidigare, då bonden överlåter
gårdsbruket till arvinge. Ofta skedde detta mot bindande löfte på att bonden sedan ägde husrum och
försörjning på gården tills döden inträffade och den uppteckning som sedan sker vid dödstillfället
omfattar endast gångkläder. Auktioner som motsvaras av dylika bouppteckningar kommer inte
heller att benyttjas i denna studie då jag har inkluderat ett krav på att högst ett år får skilja mellan
bouppteckning och auktionsprotokoll. Detta för att undvika att nya föremål tillkommit eller att
upptecknade föremål tappat i värde eller gått sönder.
2.1 Landsbygdens varumarknader
Sverige var ännu genom hela 1700-talet ett land med relativt svagt utvecklad handel, framförallt på
landsbygden. Bönderna producerade det mesta som krävdes i hushållen hemma på gården och köpte
eller bytte till sig från lokala hantverkare det de saknade kompetens, verktyg eller tid att förfärdiga.
Varuutbudet var således högst bristfälligt efter moderna mått och behovet av en andrahandsmarknad
var stort, ett samhälle som är i stort sett självförsörjande tar väl hand om sina resurser. Mot slutet av
1700-talet och under 1800-talets första halva kom detta förhållande att förändras i grunden. Olika
faktorer, varde järn, potatis, kol eller inflöde av nya konsumtionsvaror, gav upphov till kraftig
befolkningsökning och ökad produktivitet som ledde in i industrialismen. Jan de Vries talar om en
”flitens revolution” där människor i allt högre grad prioriterar bort fritid till fördel för
hemproduktion och extra bytesmöjligheter.15 Christer Ahlberger talar istället om en
konsumtionsrevolution där de nya tillgångarna används för att tillgodose nya behov på nya varor,
framförallt billigare textiler, men också de nytillkomna lyxkonsumtionsvarorna kaffe, socker, te och
porslin.16 I och med befolkningsexplosionen förändras också Sveriges demografiska
sammansättning så att det tidigare relativt fåtaliga obesuttna skiktet på landsbygden blir allt större.
Denna grupp får stor betydelse för den ökade konsumtionen då andelen människor som grundar nya
14 Isacson (1970), s. 214; Ulväng (2012), s. 42; Gadd (1983), s. 57
15 De Vries (2008) The Industrious Revolution
16 Ahlberger (1996) Konsumtionsrevolutionen
11
hushåll i riket blir allt fler och behovet av möbler och husgeråd blir större.
Genom 1800-talet blir industrialismens massvaror, framförallt i form av textilier, men även
järnprodukter och europeiskt porslin, allt billigare och mer tillgängliga för stora folklager.
Auktionshandeln och dess utveckling under 1700- och 1800-talen är tätt knuten till denna
utveckling och följer tydligt i dess spår. Auktionshandeln var en liten men betydande del av en
större och väl utvecklad marknad för andrahandshandel. Till denna hörde även andrahandsbutiker
och stånd för använda varor på landets marknader och städernas gator, också pantbelåning får
räknas som en förlängd arm av andrahandshandeln.17 Källmaterialet för andrahandshandeln är dock
bristfälligt i de flesta fall medan källäget för just auktioner är relativt gott i Sverige med hyllmeter
efter hyllmeter av auktionsprotokoll bevarade.
För att vara åtråvärd måste andrahandshandeln erbjuda något som saknas i
förstahandshandeln och överbygger de problem som ett andrahandsköp innebär. Nackdelarna med
andrahandsmarknaden innefattar bland annat ojämn kvalité, inkonsekvent tillgång på specifika
varor och, kanske framförallt i yngre tid, ett mått av bristande modernitet i utbudet. Fördelarna å sin
sida innefattar hög kvalité till lägre pris och ett varuutbud som annars vore otillgängligt för vissa
grupper, här finns till exempel möjligheten också för en dräng att lägga sig till med en ståndsmässig
överrock. Auktionshandeln förändrades inte från att vara marknad för sämre och därför billigare
varor till en handel med antika och därför bättre varor innan 1800-talets absoluta slutskede.18
Auktionen som handelsform har troligtvis en uråldrig historia i landet. I Sverige finns
förekomsten styrkt åtminstone till medeltiden och tycks i första rummet ha gällt försäljning av icke
utlösta föremål lämnade mot pant. När låntagaren inte kunde lösa ut sin egendom beslagtogs denna
av de för kreditmarknaden viktiga pantbankerna och såldes på auktion. Detta förhållande
lagstadgades under 1600-talet och lagen gällde för att säkra panternas försäljning till så goda priser
som möjligt. Pantens roll som säkerhet vid kreditrelationer innebar att intresset för hurtig
omvandling från vara till valuta var stort och av nöden i ett kontantfattigt samhälle.19
Det är dock viktigt att poängtera att det ligger i auktionens syftesbeskrivning och natur att
driva upp priser så långt det är möjligt, särskilt då denna text tar fasta på just värderingen i
auktionsprotokollen. Auktionshandeln äger rum i ett socialt sammanhang, detta påstående kan
förvisso appliceras på all konsumtion men gäller i synnerhet för auktioner vars affärsidé bygger på
att trissa upp priserna med hjälp av konkurrens och stämning. Varorna finns tillgängliga i ett
tidsavgränsat rum och går under klubban i stundens hetta, det finns ingen garanti att samma möbel
eller klädesplagg kommer inom räckhåll för konsumenten i framtiden. Det som ska inhandlas måste
17 Murhem (2013), s. 22
18 Ibid., s. 26
19 Murhem, Ulväng, Lilja (2013), s. 29 f.
12
handlas i nuet och köparen måste vara beredd att bjuda över sina gelikar för att säkra ägandet.
Ulväng et al beskriver scenen som en social arena, där människor möts och interagerar, bekräftar
varandra och positionerar sig mot varandra. Det var till exempel inte ovanligt, åtminstone under
1700-talet att servera sprit under auktioner för att ytterligare stimulera köplusten hos besökarna.20
2.2 Bouppteckningar
När dödsfall timar, då skall man eller hustru, som lever efter … riktigt uppgifva och låta noga
uppteckna alltsammans i boet, så löst som fast, sådant, som det vid dödstimmen var, med alla skrifter
och handlingar, fodringar och gäld, i arfvingarnas, eller deras förmyndares, eller ombudsmäns
närvaro: skrive ock samma uppteckning under, där den gälla skall, med edlig förpliktelse, att ej något
med vilja och vetskap är dolt och utelämnat, utan allt riktigt uppgifvet.
Ärfdabalken 9:1§, 1734
Spridda bouppteckningar finns bevarade i Sverige från medeltid och framåt. I större mängd
förekommer de dock inte förrän efter stadgandet av ovan citerade lag år 1734. Enligt Bringéus
innebar denna lag i någon mån en kodifiering av etablerat praxis. Stöd för detta står att finna redan i
Gustav II Adolfs privilegier för Göteborg där bestämmelser presenteras som tycks ha gjort
nedteckning av kvarlåtenskap nödvändigt, åtminstone för avlidna med omyndiga arvingar.
Motivationen bakom lagstadgandet var att från officiellt håll säkra behållning för den avlidnes
arvingar och fodringsägare. Vanligen tycks texten i ärvdabalken ha tolkats så att ingen
bouppteckning behövde upprättas efter den som saknade arvingar varför gifta personer, inbegripet
änkor och änklingar, är vida överrepresenterade bland bouppteckningarna. Representativiteten är
dock mycket dålig för de första hundra åren efter lagens upprättande och endast omkring hälften av
också de gifta bemedlades med bouppteckning. Frekvensen varierar dock rejält över landet och är
exempelvis mycket högre i Skaraborg än i Dalarna. Per Hallén som med sin avhandling syftar till
att kartlägga förekomsterna av järnföremål hos svensk landsbygdsbefolkning 1750-1870 konstaterar
att bouppteckningarna i Kil härad utfördes efter 1% av de avlidna 1750 och 42% år 1800. De första
att underlåta boupptecknande är självfallet medlemmar av fattiga hushåll som sällan hade varken
mängder av persedlar eller kontanta medel att täcka avgifterna kring upptecknandet.21
Bouppteckningarna blev allt fler och upprättades i allt högre grad efter fattiga 1800-talet
igenom, i samma veva som övergången från bytes- till penningekonomi och då de obesuttna fick
allt fler tillhörigheter och större ekonomiska medel. Representativiteten blir allt bättre men när den
är som högst vid seklets slut så motarbetas användbarheten, åtminstone för etnologer, istället av att
20 Murhem (2013), s. 25; Ulväng (2013), s.74
21 Bringéus (1977), s. 4; s. 10; Gadd (1980), s. 232; Hallén (2003), s. 55 Frekvensen hos Bringéus (50% av de gifta) är
hämtad från Arvid Carlssons undersökningar i Bohuslän 1769-1800.
13
uppteckningarna blir alltmer formaliserade. Bringéus visar exempelvis på att medan man tidigare
individuellt värderade enskilda kreatur så värderades de mot 1800-talets slutskede efter
standardiserade värden efter art och typ.22
Ett dödsbo skulle i städerna upprättas av en för ändamålet av magistratet utsänd
förrättningsman. På landsbygden tillsatte man en betrodd bouppteckningsförrättare på egen hand.
Upptecknaren skulle i samråd med den avlidnes närmaste, oftast hustru, man eller barn, och två
vittnen upprätta ett uttömligt inventarium för boets samtliga lösa och fasta egendom, alla persedlar
individuellt värderade. Till detta följer en uppteckning av boets skulder och fodringar samt en
redogörelse för boets totala skuld eller behållning varefter de deltagande vid uppteckningen medelst
ed bedyrar att de efter bästa förmåga och utan att medvetet undanhålla något utfört
bouppteckningen. Eden är formaliserad och i stort sett likformig i de här undersökta
bouppteckningarna: ”Att detta bo med tillgång och skuld är riktigt uppgifvit och att icke det
ringaste deraf är uppsåtligen dolt eller utelemnadt, intygar under edelig förpliktelse [signatur].”23
I praktiken gjordes vissa undantag från lagens föresats att notera boet i sin helhet. En
oskriven regel tycks ha varit att utesluta kläder och sängkläder som inte tillhörde den avlidne.
Föremål som anses vara av alltför ringa värde registreras inte heller i bouppteckningarna. Detta kan
röra så skilda objekt som strumpeband, kjolväskor, skidor, jakt- och fångstredskap samt träskor.
Detsamma gäller underligt nog hundar, katter och höns. En undersökning på förekomsten av böcker
i bouppteckningar från Bohuslän 1752-1808 utförd av Arne Carlsson visar på en systematisk
uteslutning av billiga så kallade skillingtryck men också på hur vissa boupptecknare tycks ha
uteslutit böcker generellt. Ibland finner man dessutom, enligt Bringéus, att vissa ägodelar förts in i
bouppteckningar utan att värderas. Detta kan röra exempelvis fästepengar, dopskedar, morgongåvor
och barnens personliga egendom fadderpengarna. Gemensamt för dessa är att de förvaltades av den
avlidna men inte i egentlig mening tillhörde denne. Bringéus tar också upp den ringa förekomsten
av fickur och anser det troligt att dessa gavs bort vid dödsbädden. Praktiken tycks i de flesta av
dessa fall skilja sig såväl regionalt som individuellt varför det är viktigt för forskaren att göra klart
för sig vilken skola upprättaren av det föreliggande materialet tillhört.24 Som tidigare nämnt tycks
det inte finnas någon utförlig undersökning på praktiken kring uppförandet av bouppteckningar i ett
historiskt perspektiv. En enkel sökning på Internet genererar en mängd handböcker i det praktiska
och juridiska uppförandet av bouppteckningar men inget om den historiska praktiken. En av dessa
är dock publicerad redan 1895 och bör vara av intresse för undersökningen. Vice häradshövding
Johannes Rudbeck publicerade denna i kölvattnet av en kunglig förordning som införde arvsskatt,
22 Bringéus (1977), s. 12
23 ULA, Närdingshundra häradsrätt FII:26, s. 424
24 Bringéus (1977), s. 5; Egardt (1970),s. 6 f. ; Carlsson (1972), s. 11 ff.
14
stämpelavgift på bouppteckningar och skärpta påföljder för den som lämnade felaktiga
bouppteckningar till domstol. Att bli påkommen med att utelämna något föremål ur
bouppteckningen straffades exempelvis med uteslutning ur dödsboet och böter till dubbla värdet av
det undantagna. Rudbecks handbok får i denna undersökning dock markera slutet, innan denna
fanns det fortfarande stort utrymme för lokala praktiker att styra bouppteckningsprocessen. Den
kista som snickrades av 1873 års lag spikades slutligen igen i och med denna publicering, efteråt
råder konformitet och de frågor som denna uppsats behandlar är inte längre relevanta.25
Källkritiska problem med bouppteckningar har i hög grad behandlats av tidigare forskning.
Isacsons redogörelse hör till de bästa sammanfattningarna och i kombination med Bringéus täcks de
flesta problem in. Någon ytterligare uppradning av källmaterialets problem har utanför inledningen
här bedömts som oväsentliga då problematik med uteslutningar och liknande inte drabbar metod
och urval i denna uppsats.
2.3 Auktionsprotokoll
Auktioner som är direkt knutna till bouppteckningar utgör ett unikt och förvånande svåråtkomligt
material. För att överhuvudtaget kunna identifiera marknadsvärde på andrahandsvaror såsom de
vilka registreras i bouppteckningar finns det inga andra jämförbara källor.
På auktionerna såldes varor vanligtvis mot kredit, kontantköp hör till ovanligheterna. Därför
är protokollförare mycket noggranna med att föra upp köpare till namn, yrke och ibland hemvist
vilket är till stor hjälp om man vill identifiera dessa. Protokollen skulle enligt lag uppföras efter
varje enskilt auktionstillfälle, den främsta anledningen var just att underlätta identifikation av
köpare. Betalningen inkom ofta flera månader efter köpet och i flera fall har den dröjt hela år. Det är
oklart om de stadgar som reglerade protokollens uppförande gällde även på landsbygden men det är
tydligt att de uppfördes på samma sätt. Protokollen är som regel vackert och systematiskt ordnade i
tabellform och anger säljare, auktionsplats och vilka föremål som gick under klubban. För dyrare
föremål är inte bara materialet utan också vissa detaljer i utförande och kvalité noterade i
protokollen. I de flesta fall har också varan blivit såld varefter köpare och försäljningspris noteras.26
Den höga graden av bevaring av auktionsprotokoll beror till stor del på institutionaliseringen
av auktionshandeln till städernas monopolbaserade auktionshus. Under 1700-talet kontrollerades
handeln och produktionen av varor av städerna och deras beslutande organ. Näringsfrihet infördes
25 Rudbeck (1895) "Boupptecknaren" : om förrättande af bouppteckning och beräkning af arfskatten : en hjelpreda för
menige man, s. 28
26 Murhem (2013), s. 27; Ulväng, Lilja, Murhem (2013), s. 53
15
inte i Sverige förrän 1864. Lagstiftningen omfattade dock inte andrahandsvaror och i takt med
handelns tillväxt under 1700-talet ökade behovet av att kontrollera också denna marknad.
Framförallt såg man sig tvungna att kunna styrka om varorna som handlades med verkligen var av
begagnad natur. Den första kungliga förordning som reglerade auktionshandeln kom 1674 och
anger klart och tydligt syftet med auktionsverksamheten som skulle hjälpa personer och företagare
att sälja varor för kontanter. Verksamheten skulle vara av stor nytta för förmyndare som bättre
kunde omsätta myndlingars tillgångar till pengar för investeringar och för kreditorer som kunde lösa
in skulder genom att sälja skuldsatta personers tillgångar. Auktionsformen fungerade som en garanti
för att ägarna till persedlarna skulle få bästa möjliga pris på sina tillgångar.27
Denna uppsats behandlar auktionsprotokoll från landsbygden och även om försök från
statligt håll gjordes för att reglera och även förbjuda denna handel (undantaget pantauktioner för
betalning av kronoutskylder – skatter och avgifter som skulle erläggas kronan), så gjordes inga
större framsteg. I en lag från 1734 fastställs landsbygdens rätt att på egen hand utse auktionatorer.
Auktionatorer på landsbygden var vanligen kronofogdar eller länsmän under 1700-talet men i färd
med att fler och fler blev läs- och skrivkunniga kom lokala bönder och liknande med gott rykte att
bedriva yrkesmässig auktionshandel på landsbygden. Dessa var dock tvungna att ha en relativt god
privat ekonomi då de förväntades ersätta säljaren kontant och ibland fick vänta så länge som tretton
månader på inbetalning från köparen.28
Kreditsystemet varierade något beroende på vem som var auktionist. Ungefär tre månaders
kredit verkar ha varit standard vid 1800-talets slut men längre tillbaka har en återbetalningstid på
sex månader eller till och med mer inte varit ovanligt. Det verkar inte ha varit någon större skillnad
mellan fattiga och förmögnas vilja att betala sina lån, båda grupperna var flitiga nyttjare av
betalningsfristen. Mycket tid och arbete gick för auktionisten åt till indrivning av fodringar.
Auktionisten innehade därmed det huvudsakliga ansvaret för hela auktionens förrättande, från
annonsering på lämpliga platser och i tidningar till utförandet av auktionen och slutligen indrivandet
av fodringarna. Auktionisternas fodringar kunde uppgå till mycket stora belopp och torde ofta ha
överträffat de personliga tillgångarna mångfaldigt. Auktionisten måste följaktligen haft tillgång till
kredit från en bank eller liknande för att finansiera sin verksamhet. Det var inte många fattiglappar
som blev auktionsförrättare under 1800-talet men yrket var inte heller helt och hållet förbehållet de
med god personlig ekonomi. Källor från Olands härad i Uppland från 1811 visar exempelvis på
övervägande mindre välbeställda auktionister.29
Att auktionerna på landsbygden stod utanför städernas monopol har tyvärr gjort att källäget
27 Murhem, Ulväng, Lilja (2013)s, 32 f.
28 Ibid, s. 37, s.39
29 Ulväng (2013), s. 77 f.
16
på landsbygden är betydligt sämre än i städerna. På landsbygden stod auktionshandeln utanför
institutionerna och förvaltades av en mängd enskilda aktörer. Här finns inga hyllmeter av protokoll
bevarade från institutioner utan de protokoll som finns är, även om de till formen liknar städernas,
bevarade av ättlingar till säljare eller auktionister och idag spridda i släkt-, gårds- och
herrgårdsarkiv. I varje fall under 1800-talet krävdes tillstånd från lokala myndigheter för att hålla
auktioner men kraven på inrapportering och diarieföring lyser med sin frånvaro. Det material som
finns tillgängligt för forskning är således svårt att dra högtflygande slutsatser utifrån. För Uppland
har vi dock den lyckliga omständigheten att länshövdingen i Uppsala år 1810 i sedlighetens namn30
bad lokala myndigheter att sända in uppgifter om antal auktioner per månad. Detta efterföljdes
ivrigt till en början varefter inrapporteringen sakta dog av. Rapporterna är dock en strålande källa
för att berätta om auktionernas omfattning även då rapporten därom i de flesta fall är den enda källa
som finns bevarad.31
2.4 Att jämföra bouppteckningar och auktionsprotokoll – en metod
Kompatibla par av bouppteckningar och auktioner har varit svårare att finna än vad som föresattes
inför uppsatsen. Urvalskriteriet för att paren ska ha fått vara med i undersökningen har därför varit
ganska lösa för att möjliggöra ett stort nog material. En förutsättning har dock varit att
bouppteckningen har upprättats (-och inlämnats till häradsrätten) innan datumet för auktionen. I en
del fall har bouppteckningen upprättats efter auktionen av oklara anledningar varför jag inte har haft
med dessa här.
För de första tre kompatibla paren i undersökningen noterades samtliga poster inför
jämförelse däremellan och isolering av undersökningsbara föremålskategorier. Efter att de
kategorier som lämpat sig för undersökning identifierats så har jag för efterföljande par försökt
finna tio jämförbara poster inom varje kategori. Alla par av auktion-bouppteckning är av olika
omfattning och kunde naturligtvis inte erbjuda tio föremål inom varje kategori varför några
kategorier av naturliga skäl förblir mindre än andra.
En temporär spridning av materialet har också varit önskvärt varför urvalet utgör en
procession från det tidigast tillgängliga undersökningsparet, från 1843, till kompatibla par från
30 Landshövdingen var mycket oroad över graden av fylla och osedligt leverne som medföljde auktioner på
landsbygden och ville skapa sig en bild av dess omfattning.
31 Ulväng (2013), s. 74 f.
17
1800-talets slutskede, 1883. Att material väl lämpat för studien varit såpass sällsynt har dock gjort
att jag har fått inkludera de som varit tillgängliga varför ett överskott av materialet är hämtat från
1860-talet.
De par av bouppteckningar och auktionsprotokoll som ingår i studien är:
1.) Auktion och bouppteckning efter bonden Erik Ersson i Albäck, Norrby socken,
Västmanland. Erik Ersson avled den 12:e maj 1843, bouppteckningen upprättades fem dagar
senare, den 17:e och auktionen förrättades den 12:e juni samma år. Erik lämnar efter sig en
änka och tre omyndiga barn, två söner och en dotter. Dödsboet uppges av änkan.
2.) Auktion och bouppteckning efter herr Conrad Albrecht Grewemühl på Hista säteri i
Thoresund socken, Södermanland. Conrad Albrecht dog den 20:e juni 1860 vid en ålder av
66 år och efterlämnade en mängd arvingar, dels två levande döttrar med familjer och dels
barnbarnen efter två avlidna döttrar. En av de levande döttrarna är dock gift med samme
Medicine Doctor Lind som blev änkling efter den äldste dottern. Dotter Maria Carolina, gift
med doktor Lind uppger boet tillsammans med änkan, vilken dock inte räknas upp bland
arvingarna. Auktionen förrättas den 10:e september 1860.
3.) Auktion och bouppteckning efter kyrkoherde Johan August Lundell på Teda prästgård, Teda
socken, Uppland. Johan August dog den 16:e december 1867 vid en ålder av 64 år och
efterlämnande en änka och fem myndiga barn. Dödsboet är satt i konkurs och
konkursauktion förrättas den 24 september 1868.
4.) Auktion och bouppteckning efter före detta kronofogden Johan Floderus, Bondängen,
Kärnbo socken, Södermanland. Johan avled den 13 juni 1869 och efterlämnade två myndiga
söner och två dito döttrar. Boet uppges av ogifta dottern Emelia samt den andra dotterns
make som agerar också för äldste sonens räkning. Boet är satt i konkurs och auktionen äger
rum den 26:e oktober 1869.
5.) Auktion och bouppteckning efter Fredrik Daniel Johan Erdman på Stora Lundby i Kärnbo
socken, Södermanland. Fredrik Daniel avled den 17:e december 1869 och efterlämnade en
änka och en son, Otto, från ett tidigare äktenskap. Testamente citeras i bouppteckning och
uppger att boet ska delas i två lika delar varav den ena ska tillfalla änkan och pension för
18
husets tjänare medan den andra halvan tillfaller sonen Otto. Boet uppges av sonen samt
änkans gode man, en handlare vid namn C. F. Bergholm. Auktionen äger rum den 29:e juni
1870.
6.) Auktion och bouppteckning efter bruksskomakare Erik Bernhard Waxlund i Dalkarlsbo,
Almunge socken, Uppland. Erik dog den 10:e maj 1886 och bouppteckningen upprättades
en vecka senare, den 17:e maj. Auktionen förrättades först den 15:e mars 1887. Efter sig
lämnar han sin änka och en omyndig dotter vars rätt bevakas av hans broder, en sadelmakare
boende i Norrtälje. Brodern uppger boet.
2.5 Problem och möjligheter
I jämförelsearbetet stöter jag på en rad problematiska företeelser. Tidigare forskning har visat att
alla typer av hushålleliga varor sålts på landsbygdens auktioner men att keramik var relativt sällsynt
under 1800-talet och att kläder förlorade omfattning och värde under perioden.32 Att alla de ting
som finns med i bouppteckningen inte går ut till försäljning är en förutsättning som jag räknat med.
Silver och guld-föremål visade sig också regelbundet saknas i auktionsprotokollen. Detta gäller
ungefär hälften av silverföremålen och alla utom något enstaka guldföremål. Dock är det svårare att
tillgodogöra sig att en hel del poster i auktionsprotokollen uteblir i bouppteckningen. I de fall där
föremålen är insatta av andra försäljare så är detta tydligt markerat i protokollet varför detta inte bör
vara ett problem. Den främsta anledningen till att föremål uteblir bör vara att boupptecknare och
protokollföraren benämner vissa ting med olika namn. Främst tycks detta gälla kärl av olika fason
och det står ofta oklart om det som i auktionsprotokollet benämns som ett ”målkärl” eller en
”fjärding” motsvaras av ett ”halvankare” eller en ”drickstunna” i bouppteckningen. I
bouppteckningarna finns för att försvåra processen också som regel större mängder kärl än vad som
går till försäljning, varför det är förbundet med stora svårigheter att identifiera vilken som är vilken.
En lösning på detta, som också kommer att tillämpas, är såklart att beräkna värderingen utifrån hela
kategorier. Risken för snedvridna reslutat är dock alltid närvarande vid sådana räkneövningar men
mitt hopp är att ha tillgodogjort mig stort nog statistiskt underlag för att undvika dylika fallgropar.
En högst reell fara då mitt material i grunden är mycket knapphändigt.
Under upprättandet av kategorier har jag fått räkna om en del poster i bouppteckningarna
eller auktionsprotokollen. Detta uppträder i de, allt annat än ovanliga, fall där det i bouppteckningen
32 Ulväng (2013), s. 157
19
finns fler av något föremål eller djur än vad som går till försäljning. Har tio kor upptecknats men
endast åtta gått för klubban så har jag beräknat medelvärde på de tio korna i bouppteckningen och
sedan multiplicerat med antalet kor i auktionsprotokollet för att få fram en jämförbar summa. Detta
förfarande kräver ett visst mått av försiktighet både i utförandet och i tolkandet. Medelvärdet av en
välmående och en sjuklig kviga motsvarar ju ingalunda försäljningspriset av den välmående kvigan.
Detsamma gäller givetvis bruksföremål där de tre sämre kopparbunkarna som går till försäljning
inte nödvändigtvis förhåller sig väl till medelvärdet av de tio bunkarna av varierad kvalité som
återfinns i bouppteckningen. Jag har undvikit att göra dylika omräkningar när värderingsvärdet är
mycket ojämnt. Varierar värdet på fem soffor mellan 8 och 0,55 riksdaler medan endast ett par av
dem går till försäljning har jag till exempel inte ansett det möjligt att använda siffrorna. Det måste
finnas ett rimligt skäl att anta ett direkt samband mellan det värderade föremålet och det som går till
försäljning. I de flesta fall har jag förhoppningsvis använt mig av kategorier som är stora nog för att
de till sin helhet bör kunna motverka missvisande siffror i de enskilda fallen om dessa aktivt
motarbetas.
Nästa problem utgörs av de ting som boupptecknaren av någon anledning antingen missat
eller bedömt som oväsentliga för bouppteckningen men som likaväl går till försäljning och bringar
in ett värde. Vissa ting hör mer tydligt till den missade eller undangömda kategorin medan andra
med stor sannolikhet står utanför värderingen på grund av det ringa värdet. Redskapsskaft, liar och
liknande hör troligtvis till den senare kategorin när de saknas medan exempelvis ett guldörhänge (i
auktionen efter Erik Ersson i Albäck 1843) bör ha undanhållits eller glömts. Det edsvurna löfte om
att inte förbise eller undanhålla som alltid avslutar en bouppteckning får räknas som tillförlitligt
men nog så vanskligt att tolka och följa. Här följer en exempeltabell från jämförelsearbetet som kan
tjäna till att illustrera den metod jag använt mig av och ge utförliga beskrivningar av de problem jag
tagit ställning till under arbetets gång.
20
2.6 Metodredovisning
Tabell 1.
Jämförelse mellan bouppteckning och auktionsprotokoll.
Föremål
Sivlerfickur
såppskål (tenn)
Fat (tenn)
dito
dricksstop
dito
lång flaska
dito
bunke
dito
dito
dikspadar
Sticksåg, 2 handsågar
3 julskenor, jernbitar
hyvelbänk
3 huggyxor
Slagträ, 3 hyflar, 6 rätskifva
Släde, 2 lanMinder
bärskärra med hjul
pinkärra utan hjul
hökärra
gödsel dito
hjul och ett nät
grep
dito
dito
bättre såffa
dito
dito år 1813
skjutgevär
standsäng
tunna med gammal rödfärg
Häst 10 år
Täkla? 3 år
ko kruskulla
ko Råfager
Murra
Vittkåfta
tjurkalv
svart dito
3 tackor med lamm
bouppteckning
10
1,36
0,44
0,24
1
1,6
2,06
1,04
1,06
1,06
1
1
2,14
0,26
1
0,40
0,11
3,16
6
1
3
0,08
0,18
0,10
0,08
0,02
2
1,32
1,16
1,32
0,16
0,02
50
60
16
13
13,16
16
6,32
3
12
Auktion
10,25
2
0,35
0,10
1,32
Kommentar
tennskål
fat
fat
2,04
1,01
1,17
1,25
0,43+0,40
3,01+0,10+0,08
0,15
1,20
0,09+0,20
0,13
2,18+1,01+1
11,01
0,10
7,02
0,08
0,32
0,11
0,11
skenor
snickarbänk
en saknas
hyvlar
bärkärra
hökärra
pinnkärra
gödselflak
hjul
1,24
2,32
0,18
0,27
72,12
100
soffa
bössa
säng
rödfärg
22 + 16,24
två kor
4
6,32 + 6,40
en kalv
2 tackor med lamm
Källa: Uppsala Landsarkiv (ULA) Simtuna häradsrätt FII:38, s.280; Norrby gårdsarkiv, Enskilda arkiv,
Auktionsprotokoll
21
Denna exempeltabell är konstruerad av poster hämtade i bouppteckning och auktion från Albäck år
1843. Alla värden är därför angivna i riksdaler och skilling, detta är viktigt att notera då det 1843
går 48 skilling på en riksdaler. För att göra beräkningar på siffrorna har jag i efterhand räknat om
dem till decimalvärden. Posterna är tagna ur sina sammanhang för att bättre kunna belysa de
problem som dykt upp i jämförelsearbetet.
Om vi börjar i tabellens begynnelse så är det första vi lägger märke till att beskrivningen av
föremålen inte är exakt densamma i bouppteckning och auktionsprotokoll. Identifikationen är nog
så enkel trots detta om inventariet, såsom i Albäck, är relativt litet. Om det enda ur som finns
angivet i bouppteckningen är av silver och ett fickur säljs på auktionen så måste de anses vara
samma föremål. Samma sak gäller den efterföljande skålen, i auktionsprotokollet har den inte
definerats som soppsål men väl med materialbeteckning vilket gör den lätt att identifiera. Faten
som kommer därefter kopplas ihop med de fat i auktionsprotokollet som ligger närmast i pris, att
detta motsvarar verkligheten är naturligtvis inte självklart men väl ett rimligt antagande.
Efter faten följer ett par dricksstop, beroende på vilket av dessa vi väljer att jämka med
dricksstopet i auktionsprotokollet kan värdet ha höjts eller sänkts. Denna post har därför undvikit att
använda eftersom resultatet blir godtyckligt och möjligtvis missvisande. För långflaskorna därefter
har jag använt mig av samma princip som för faten. Bunkarna är tre till antalet i bouppteckning
men endast två i auktionsprotokollet. Eftersom de ändå ligger väldigt nära varandra i värde så har
jag använt samma princip som för fat och långflaskor.
Nästa post, dikspadar, är problematisk såtillvida att antalet inte angivits i bouppteckningen.
Vid sådana tillfällen har jag ansett det rimligt att det fulla antalet är representerat när priset i
auktionsprotokollet överskrider eller liknar bouppteckningsvärdet. Detta är möjligt när sådana
poster inte utgör ett överflöd men hade annars kunnat ge illa underbyggd tyngd för en
undervärdering.
De två kombinationsposter som följer med olika typer av sågar, hjulskenor och järnbitar
illustrerar en mycket vanlig typ av förteckning i bouppteckningarna. Detsamma gäller posten med
hyvlar, rätskivor och slagträ strax därefter. Dessa är möjliga att använda endast när samtliga anförda
föremål går att återfinna i auktionsprotokollet. Så har här varit fallet med sågarna men inte med
järnbitarna, rätskivorna och slagträ varför de senare posterna inte kunnat ingå i studien.
Någon hyvelbänk har inte stått att finna i auktionsprotokollet, inte heller är det uppfört någon
snickarbänk i bouppteckningen varför dessa föremål bör vara identiska men med olika benämning.
Sådana jämförelser har såklart endast varit möjliga där jag äger förståelse för föremålen och vet att
22
de kan vara likvärdiga.
Tre huggyxor finns uppgivna i bouppteckningen men endast två har gått till auktion.
Eftersom värdet på de två som gått för klubban är relativt likt även om den ena inbringat ett dubbelt
så högt pris som den andra så har jag beräknat ett medelvärde för de tre i bouppteckningen och ändå
använt mig av posten.
Posten därunder; släde, två lanMinder är ett strålande exempel på fall där jag inte kunnat
läsa vad som står i bouppteckningen utan fått tolka i och med arbetet med auktionsprotokollet. Den
slutliga tolkningen blev släde, två st mindre och betecknar alltså tre slädar av varierande utförande.
De olika typer av kärror som följer visar återigen på hur mycket beteckningarna kan skilja
sig mellan de två källmaterialen. Också här har jag använt mig av metoden att jämka ihop de poster
där värdena har varit mest lika. Detta är bara möjligt där antalet föremål är detsamma i
bouppteckning och auktionsprotokoll. Denna auktion bjöd till exempel på endast en soffa medan det
i bouppteckningen fanns flera och av varierande värde. Sofforna är därför inte inkluderade.
Greparna däröver har däremot varit möjliga att använda.
De övriga posterna som ingår i exemplet har fått följa samma principer som övriga. För kor
och får har jag beräknat medelvärden medan hästarna har jämkats med det pris som ligger närmast
värdet. Som illustreras av tabellen har sålunda en mängd olika tolkningar fått göras under arbetet
och direkt kompabilitet mellan enskilda poster är inte alltid att räkna med. Studien har därför krävt
ett ganska stort material för att kunna ge någon statistisk säkerhet. Totalt för alla undersökningspar
har jag plockat strax över 350 poster.
2.7 Problematisering av pris
I denna uppsats förutsätts auktionspriset vara det absoluta marknadspriset för bestämda, enskilda
föremål. Det är därför av intresse att identifiera ytterligare faktorer förutom tillgång, efterfrågan och
föremålets kvalité som kan ha påverkat priserna.
Ett av de här insamlade paren av bouppteckningar och auktioner, den som upprättades efter
kyrkoherden Lundell i Teda prästgård, är särskilt intressant i sammanhanget eftersom änkan i huset
inhandlar en mycket stor del av bohaget. Också änkan efter Erik Ersson i Albäck ropar in varor men
endast ett litet fåtal och den nye gårdsbrukaren, en Mats Andersson med oklar relation till den
avlidne står för en betydligt större del. Varorna som Andersson ropar in blir kvar på gården varför
23
det är intressant om speciella förhållanden råder vid utropningen av dessa. Ungefär samma
förhållande råder i Dalkarlsbo där änkan köper ett par föremål och så även den avlidnes bror vilken
står för en större del av inköpen. Att änkor och släktingar ropade in varor vid auktioner var inte
ovanligt men det vore naturligtvis intressant att undersöka om förfarandet också påverkade priserna
i någon mån.33 Det är inte en orimlig tanke att grannar och liknande undvek att vid auktionerna
pressa upp priserna på de föremål som änkan i huset eller släktingar önskade behålla. En jämförelse
mellan änkans inköp och de resterande köpen på auktionen i Teda visar dock att de är relativt
likvärdiga och att änkans samlade inköp till och med relativt sett blev dyrare än den samlade
massan.
Tabell 2.
Jämförelse mellan änkans inköp på auktionen efter kyrkoherden i Teda och auktionen i sin helhet.
Bouppteckningsvärdets nedvärdering från auktionspriset i %.
Medelvärde
Median
Min
Max
Hela auktionen Änkans inköp
11
18
26
26
-433
-150
87
94
111 poster
74 poster
Källa: (ULA) Åsunda häradsrätt, F:22, s.12; Auktionsdatabas insamlad av Ulväng et.al.
Procenttalet i tabellen, och i alla tabeller som följer, anger hur mycket varorna i bouppteckningen
nedvärderats från marknadspris i form av auktionspriset. En negativ nedvärdering innebär sålunda
att varor gått till försäljning för ett pris som understiger värderingen i bouppteckningen. Ett värde
på -150% innebär inte att varorna har övervärderats med 150% utan att de har 'undervärderats med 150%'. Exempelvis visar -150% i det här fallet på en 'oxhyfvel' som värderats till 1 krona men sålts
för 40 öre. De negativa siffrorna kan uppfattas som underliga men det är undervärderingen eller
avsaknaden av denna som är de centrala poängerna i denna uppsats.
I vissa fall tycks det dock ändå som att änkans speciella status har hindrat de andra
handlande att låta buden gå för högt. Detta gäller först och främst hushållets två hästar vilka säljs till
mindre än halva värderingspriset trots hästars gångbarhet och popularitet under tidsperioden. Det
andra exemplet gäller en mycket specialiserad och för tiden relativt ovanlig vara, nämligen ett
piano, som också går under klubban för omkring halva bouppteckningsvärdet. Det är rimligt att tro
att merparten av auktionens besökare hade liten eller ingen användning för ett dylikt dyrt och
omständigt statusobjekt. Inte heller är det omöjligt att änkan kunde använda detta piano till att hålla
33 Ulväng, Lilja (2013), s. 124 Änkor och kvinnliga släktingar stod för en markant stor del av de kvinnliga inköpen på
auktioner efter ståndspersoner.
24
lektioner och tjäna en del pengar till hushållet varför de handlande underlät sig att trissa upp priset.
En anledning att änkans inköp blivit relativt sett dyrare än de övriga är såklart att hennes varor utgör
två tredjedelar av det samlande antalet jämförbara poster varför representativiteten är något dålig.
Samma beräkning applicerad på auktionen i Dalkarlsbo uppvisar dock ett helt annat resultat.
Tabell 3.
Jämförelse mellan änkans och broderns inköp på auktionen efter skomakaren i Dalkarlsbo och
auktionen i sin helhet. Bouppteckningsvärdets nedvärdering från auktionspriset i %.
Medelvärde
Median
Min
Max
Hela auktionen Änkan och broderns inköp
9
-18
20
4
-173
-173
69
76
49 poster
8 poster
Källa: (ULA) Närdingshundra häradsrätt FII:29 s. 424; Auktionsdatabas insamlad av Ulväng et.al.
Här utgör de närståendes inköp en betydligt mindre del av auktionen vilket såklart förändrar
förutsättningarna för beräkningen något. Föremålen som köps in av de närstående är inte
uppseendeväckande utan utgörs av husgeråd och ett par ljusstakar samt en lie. Skillnaden mellan de
två kolumnerna är förvisso markant men att de anhöriga skulle rönt någon särskild fördel i inköpen
av en lie, ett parti sadelmakarverktyg samt ett par karotter (vilka är de föremål som värderats högre
än auktionspriserna i sammanhanget) verkar relativt långsökt. En fördel kan eventuellt ha funnits i
fråga om sadelmakarverktygen men detta bör ha samröre snarare med yrkesroll än med familjeband
då brodern var verksam sadelmakare i Norrtälje. Inte heller resultatet från Albäck ger något stöd för
att närstående till den avlidne skulle ha haft någon konsekvent fördel under auktionerna.
Tabell 4.
Jämförelse mellan änkans och den nye brukarens inköp på auktionen efter bonden i Albäck och auktionen i
sin helhet. Bouppteckningsvärdets nedvärdering från auktionspriset i %.
Medelvärde
Median
Min
Max
Hela auktionen* Änkans och den nye brukarens inköp
18
32
29
33
-376
3
84
58
70 poster
9 poster
Källa: (ULA) Simtuna häradsrätt FII:38, s.280; Norrby gårdsarkiv, Enskilda arkiv, Auktionsprotokoll
25
3. UNDERSÖKNING
3.1 Kategorisering
Ulväng, Murhem och Lilja har använt sig av en rad kategorier för auktionsvarorna i sin bok. Dessa
kategorier har jag utgått ifrån också här, även om jag tillåter mig själv att avvika för att diskutera
särskilt intressanta fall som faller utanför kategorierna. De kategorier som utnyttjas i Den glömda
konsumtionen är; 'jordbruk', 'byggnadsmaterial', 'livsmedel', 'husgeråd (keramik)', 'husgeråd
(metall)', 'husgeråd (övrigt)', 'möbler', 'böcker', 'textil', 'kläder' och 'övrigt'. Till dessa har jag tillfogat
kategorierna 'kreatur' och 'verktyg' samt sammanfogat grupperna 'textil' och 'kläder',
'byggnadsmaterial', 'böcker' och 'husgeråd övrigt' kommer inte att användas i denna undersökning.
'Böcker' och 'byggnadsmaterial' på grund av bristande förekomst i materialet och 'husgeråd övrigt'
för att de flesta föremål kunnat inpassas i övriga kategorier.34
I samtliga tabeller är undersökningsparen namngivna efter gård och ordnade efter tid från
tidigast till senast. Viktigt att påpeka är också att det alltid är aritmetiskt medelvärde som åsyftas när
medelvärde diskuteras.
3.2 Jordbruk
Jordbrukskategorin innefattar redskap som liar och grepar, maskiner och jordbruksredskap som
kastmaskiner och årder samt åkdon och tillbehör till dessa som inte nödvändigtvis är direkt knutna
till jordbruket. Inklusionen av dessa ovidkommande åkdon motiverar jag med att de är vanligt
förekommande i små partier, säljs på samtliga mina insamlade auktioner samt ofta är lätta att
identifiera. Jag har också försökt undvika en 'övrigt'-kategori varför detta var den logiska gruppen
att knyta dem till då denna samtidigt innefattar andra av djur dragna vagnar och redskap.
Jordbruksredskap är en kategori av föremål som till sin karaktär förutsätter vilt varierade
kvalité och utförande då det rör sig om föremål som brukas i hög mån och på ett sådant sätt att
skador ofta bör förekomma. Detta kan illustreras med ett exempel hämtat ur bouppteckningen från
Stora Lundby vilken redovisar 16 lieorv á 50 öre och hela 57 lieorv á 10 öre. På auktionen säljs
sedan 64 liar utan närmare beskrivning varför jag inkluderat samtliga av de högre värderade och
sedan fyllt upp med billigare. Också Kuuse påpekar de stora svårigheterna att korrekt värdera
34 Ulväng (2013), s. 128
26
jordbruksredskap för boupptecknare som förhåller sig till å ena sidan material- och å andra sidan
bruksvärde. Vi kan tänka oss en fullt fungerande och relativt nyköpt eller -tillverkad plog, en plog
med av ålder försämrade trädelar och en fungerande plog av ålderdomlig modell. Att värdena och
marknadspriserna kommer fluktuera är föga förvånande i detta fall. Något som underbyggs
ytterligare av att föremålen ofta är lagade och lappade samt i regel står utanför den egentliga
varumarknaden.35
Tabell 5:
Jordbruk. Bouppteckningsvärdets nedvärdering från auktionspriset i %.
Jordbruk
Albäck
Hista
Teda
Bondängen
Stora Lundby
Dalkarlebo
Alla
Medelvärde
12
32
-15 (1*)
31
-32 (18*)
-13
2 (16*)
Median
33
57
-3
22
31
0
27
Min
-376
-95
-433
-11
-536
-173
-536
Max
86
84
74
78
70
69
84
Källa: (ULA) Kronofogden i Gripsholms fögderi, vol. 3, Auktionsprotokoll 1860-1880; Norrby gårdsarkiv,
Enskilda arkiv, Auktionsprotokoll; Närdingshundra häradsrätt FII:29 s. 424;Selebo häradsrätt FII:20, nr.538;
420; FII:18; FII:15; Simtuna häradsrätt FII:38, s.280
Åsunda häradsrätt, F:22
(* = Korrigerat för extremvärden. Som extremvärden har jag här och konsekvent genom uppsatsen ansett
alla värden som överstiger 200% eller är lägre än -200%)
Kategorin jordbruk är vitt differentierad och innefattar fler extremvärden än de övriga
kategorierna. Extremvärdena är här negativa, vilket visar att föremålen har värderats betydligt högre
i bouppteckningarna än vad de genererat för värden under auktionerna. Något klart mönster står inte
att finna i värderingarnas relation till auktionspriserna förutom i maxvärdena som är förhållandevis
lika. Medianerna efter undersökningsparen i Albäck, Bondängen och Stora Lundby ligger nära
Isacsons beräknade sänkning av marknadsvärdet med 33,3 procent men som som tydligt visas i
tabellens min- och maxvärden är detta främst en statistisk illusion.
35 Kuuse (1970), s. 23
27
3.3 Verktyg
Denna kategori skulle kunna få plats under jordbruk men persedlarna är till sin karaktär ofta, men
inte alltid, vitt skilda från jordbruket även om de med god vilja kunnat inpassas. Här innefattas
snickeriverktyg som snickarbänkar, hammare och sågar, vilka i någon mån kan knytas till jordbruk
eller åtminstone gårdsbruk, men även specialiserade föremål såsom sko- och sadelmakarverktyg.
Även redskap för hantering av ull och textil återfinns under denna kategori. För bouppteckningar
med omfattande inventarier har dock verktyg liksom andra mindre värdefulla föremål klumpats
ihop till kategorier som ”diverse verktyg” eller ”1 såg sämre, 3 hammare”. Detta omöjliggör i stort
sett jämförelser med kategorisering i auktionsprotokollen om dessa inte är precis motsvarande,
vilket sällan är fallet. Denna kategori uteblir därför från de mest omfångsrika bouppteckningarna
från de mycket välbärgade hushållen i Hista, Stora Lundby och Bondängen.
Tabell 6.
Verktyg. Bouppteckningsvärdets nedvärdering från auktionspriset i %.
Verktyg
Albäck
Hista
Teda
Bondängen
Stora Lundby
Dalkarlebo
Alla
Medelvärde
-104 (9*)
x
3
x
x
2
-32 (10*)
Median
15
x
27
x
x
25
23
Min
-1233
x
-150
x
x
-67
-1233
Max
58
x
67
x
x
67
84
Källa: (ULA) Kronofogden i Gripsholms fögderi, vol. 3, Auktionsprotokoll 1860-1880; Norrby gårdsarkiv,
Enskilda arkiv, Auktionsprotokoll; Närdingshundra häradsrätt FII:29 s. 424;Selebo häradsrätt FII:20, nr.538;
420; FII:18; FII:15; Simtuna häradsrätt FII:38, s.280
Åsunda häradsrätt, F:22
(* = Korrigerat för extremvärden.)
Kategorin verktyg är liksom jordbrukskategorin karaktäriserad av föremål som brukas oömt och bör
vara av högst varierande kvalité. Här bör man också förvänta sig en mycket hög grad av tillverkning
direkt på gården varför föremålen kan ha värderats extra lågt, särskilt om de är utförda utan
järndetaljer.36 Något direkt stöd för en undervärdering med 33,3% går inte att finna i dessa siffror
även om medianvärdena antyder en viss dragning däråt.
36 Bringéus (1977) s. 13
28
3.4 Kreatur
Kategorin kreatur talar för sig själv, kategorin avser djuren på gården. Behovet av att hålla kreaturen
såsom en separat kategori uppstår då denna är unik i sin roll som knutpunkt för
landsbygdsbefolkningens relation till en aktiv marknad. Spannmål skulle också kunna fylla denna
funktion men har inte varit närvarande i någon högre grad i de undersökta fallen undantaget
auktionen i Stora Lundby där enorma mängder potatis gick för klubban. Kreaturspriserna, såsom
tidigare påvisat av Isacson, är lättare att relatera till marknadspriser varför sammanblandningen med
redskap av varierande kvalitéer bör undvikas när resonemang skall föras. Värderingen av kor
kommer på grund av sin speciella roll i Isacsons undersökning också diskuteras under en egen
rubrik härefter. Högst varierande kvalitéer framkommer såklart också bland kreaturen, ett gott
exempel är auktionen och bouppteckningen från Stora Lundby var sex oxar säljs med ett
medelvärde på 169 kronor medan boet omfattar ett 40-tal oxar med värden varierande mellan 75
och 240 kronor. Detta gör såklart dessa omöjliga att jämföra varför Stora Lundby endast
representeras av ett antal hästar som rimligen kunde antas motsvara de som såldes på auktionen.
Detta då hästarna var namngivna i auktionsprotokollet vilket är unikt inom det här undersökta
materialet.
Tabell 7.
Kreatur. Bouppteckningsvärdets nedvärdering från auktionspriset i %.
Kreatur
Albäck
Hista
Teda
Bondängen
Stora Lundby
Dalkarlebo
Alla
Medelvärde
38
65
9
58
43
26
41
Median
33
60
30
58
43
20
50
Min
40
50
-96
58
43
0
-96
Max
76
83
55
58
43
56
83
Källa: (ULA) Kronofogden i Gripsholms fögderi, vol. 3, Auktionsprotokoll 1860-1880; Norrby gårdsarkiv,
Enskilda arkiv, Auktionsprotokoll; Närdingshundra häradsrätt FII:29 s. 424;Selebo häradsrätt FII:20, nr.538;
420; FII:18; FII:15; Simtuna häradsrätt FII:38, s.280
Åsunda häradsrätt, F:22
Kreatursvärderingen tycks vara betydligt mer stabil än övriga kategorier. Undantaget är för
auktionen i Teda där två hästar sålts för ungefär halva värderingspriset. Dessa två hästar ropas dock
in av änkan i hushållet varför det är möjligt att andra auktionsbesökare valt att inte bjuda upp priset.
29
Denna möjlighet kommer diskuteras närmare i ett separat avsnitt längre fram.
Utöver Teda är dock siffrorna relativt jämna och kreaturen har i genomsnitt undervärderats
med 40% i förhållande till det faktiska marknadspriset. En siffra som ligger nära Isacsons
föreslagna 33,3% och är särskilt intressant eftersom detta är den kategori där
landsbygdsbefolkningen har kontakt med den interregionala marknaden.
3.5 Om värderingen av kor
Isacson finner att alla parametrar som gör det möjligt att undersöka värderingsprincipen grundligt
endast infaller vid studiet av värderingen på kor. Dessa är frekventa nog både i bouppteckningar och
i annat källmaterial för att man ska kunna bilda sig en uppfattning om deras marknadspris, de är
dessutom en av landsbygdens ledande avsaluvaror. För värderingen av kor använder sig Isacson av
årsmedelspriset efter kronofogdearkivets köpehandlingar, markegångspriset i Västmanlands län,
Sala stads prisuppgifter till markegångsdeputerade och prisunderlag vid markegångssättning från
Salbergs fogderi. Isacson jämför medelpriset på kor per år i 286 bouppteckningar med de övriga
källorna och visar att detta ligger betydligt lägre än de övriga. Värderingen av kor kan sedan ligga
till grund för att göra ett antagande om hur mycket en boupptecknare under- eller övervärderade
inventariet då värderingen av kor tycks väl följa den generella tendensen (i de övriga priskällorna).
Viktigt att påpeka är dock att värderingen av kor i bouppteckningar gäller levande djur med brister
och fördelar medan de andra källorna, undantaget köpehandlingarna från kronofogdearkivet, avser
priset på idealkor eller möjligtvis medelkor.37
I mitt betydligt fattigare bouppteckningsmaterial kan jag se att Isacsons 33% sänkning av
marknadspriset (såsom i auktionspriserna) inte är långt ifrån sanningen i något av fallen. Resultatet
som kommer fram vid en enkel jämförelse mellan bouppteckningar och auktionsprotokoll är i fallet
med korna 24%, 30% och 32%.38 Undervärderingen av andra nötkreatur, såsom kvigor, kalvar och
stutar är betydligt mindre jämn och varierar mellan 55% och 100%. Dessa är dock inte heller
upptagna av Isacson såsom goda exempel. Inte heller bör de, framförallt vad det gäller ungdjuren,
ha ett standardiserat marknadsvärde. En fullvuxen ko kan man i någon mån se till sitt värde vid
stunden medan uppskattningen av hur mycket utdelning en kalv eller en kviga kan ge är baserat på
köparens kännedom av individuella kors utveckling och på hur mycket han eller hon är beredd att
investera i ett någorlunda riskfyllt företag.
37 Isacson (1979), s. 222
38 Fullvuxna kor finns bara i tre av undersökningsparen, Albäck, Teda och Dalkarlsbo. Oxar, stutar, kvigor och kalvar
är inte medräknat här.
30
För att se om värderingen av kor kan ge oss vägledning i värderingen av persedlar i hemmet
kan vi jämföra procentsatsen för kors värdesänkning med auktionerna i sin helhet, detta blir som
följer.
Tabell 8.
Värderingen av kor respektive hela auktionerna. Bouppteckningsvärdets nedvärdering av auktionspriset i %.
Kor
Albäck
Teda
Dalkarlsbo
24
30
32
Total medelvärde Total median
0 (18*)
29
11 (15*)
26
9
20
Källa: (ULA) Norrby gårdsarkiv, Enskilda arkiv, Auktionsprotokoll; Närdingshundra häradsrätt FII:29 s. 424;
Simtuna häradsrätt FII:38, s.280; Åsunda häradsrätt, F:22
(* = Korrigerat för extremvärden.)
Resultatet visar att medianen för de totala inventarierna ligger nära kornas undervärdering. Att
döma av medelvärden verkar det dock vara ganska utsiktslöst att hoppas att kors värdering ska
kunna ligga till grund för en någorlunda säker värderingsprincip gällande resten av inventariet.
3.6 Husgeråd Keramik
Porslin blir allt vanligare i hushållen 1800-talet igenom och ersatte tenn, stengods och träföremål.
Detta har påvisats av Ahlberger för Göteborg och jag har själv tidigare gjort en mindre
undersökning i ämnet med Uppsala under 1700- och 1800-tal som studieområde.39 Under 1800-talet
förvandlas porslinet från att vara ett statusobjekt vid seklets början till att vara en alldaglig vara som
förekommer i var mans hem, denna utveckling sammanfaller med livligare import och, kanske
framförallt, europeisk och inhemsk produktion. I den äldsta av de här använda paren
bouppteckning-auktion har inga porslinsföremål gått till försäljning varför auktionen i Albäck ej
finns representerad i denna kategori. Stora Lundby utgår också men detta på grund av det också
tidigare förekomna problemet att föremålen bedömts vara av så ringa värde att de klumpats ihop
och kategoriserats till oanvändbarhet.
39 Ahlberger (1996); Nilsson (2015), När kaffet kom till staden, B-uppsats
31
Tabell 9.
Husgeråd i keramik. Bouppteckningsvärdets nedvärdering från auktionspriset i %.
HG Keramik
Albäck
Dalkarlebo
Hista
Teda
Bondängen
Stora Lundby
Alla
Medelvärde
x
-18
36
42
-48 (28*)
x
1 (26*)
Median
x
9
27
39
19
x
33
Min
x
-173
9
25
-728
x
-728
Max
x
65
75
64
70
x
75
Källa: (ULA) Kronofogden i Gripsholms fögderi, vol. 3, Auktionsprotokoll 1860-1880; Norrby gårdsarkiv,
Enskilda arkiv, Auktionsprotokoll; Närdingshundra häradsrätt FII:29 s. 424;Selebo häradsrätt FII:20, nr.538;
420; FII:18; FII:15; Simtuna häradsrätt FII:38, s.280
Åsunda häradsrätt, F:22
(* = Korrigerat för extremvärden.)
Värderingen av keramik tycks annars följa det vid det här laget gängse mönstret. Med lite vilja kan
betraktaren se en viss dragning mot 33,3% men det är beständigt omöjligt att av detta dra några
klara slutsatser. Både median och medelvärde för alla gårdarna samlade är dock mycket tilltalande i
sammanhanget.
3.7 Husgeråd metall
En stor del av husgerådet utgörs av metallföremål av olika slag. Dessa kan vara förfärdigat av en
mängd olika metaller vilka också har skilda roller i hushållet. Guld, silver och nysilver är främst en
statusindikator eller ett sätt för hushållen att investera och spara medel medan koppar, bleck, tenn
och järnföremål bättre lämpar sig för alldagligt bruk. Även de mindre ädla metallerna äger dock ett
relativt stabilt värde och har en ekonomisk roll utöver bruksvärdet. Att människor investerat i
metaller är inte ovanligt och föremål av den arten tycks inte heller slängas i någon stor utsträckning
varför ett dödsbo kan innehålla absurda summor av till exempel kopparpannor eller plättjärn.
Påfallande stora mängder metall, framförallt tenn och silver, säljs av bönder även om frekvensen av
husgeråd i metall sjunker genomgående under 1700- och 1800-talen. Detta har satts i
sammanhanget att en mer formell lånemarknad trädde fram under 1800-talet och mot slutet av
seklet är värdefulla metallvaror mer av en sällsynthet på auktionerna.40
40 Ulväng, Lilja (2013), s. 122 f.; Ulväng (2013) s. 157
32
I det här undersökta materialet är dock metaller stadigt förekommande och inte heller de
billiga föremålen har klumpats ihop till de grader som drabbat andra föremål av ringa värde. I de
mer bemedlade hushållen har dock de ädlare metallerna i flera fall uppförts till metallvärde och vikt
utan hänsyn till objektets förfärdigande. Om då inte samma hänsyn har tagits till vikten i
auktionsprotokollen har detta gjort jämförelser omöjliga. Metallobjekten i tabellen nedan är således
av varierande material där de rikare gårdarna intressant nog företräds främst av bleck, tenn och
järnföremål medan silver och koppar framträder oftare hos de mindre bemedlade. Ett intressant
undantag till detta utgörs dock av ett auktions-bouppteckningspar som på grund av en enorm
auktion men liten bouppteckning (efter änkan, makens bouppteckning stod inte att finna) uppger
viktvärde för koppar i såväl bouppteckning som auktion. Här har alla kopparföremål i
bouppteckningen värderats till 50 öre per lod (vikt) men sålts för mellan 36 öre och 1 krona 3 öre
per lod. Silvret i dödsboet har intressant nog också värderats till 50 öre per lod men under auktionen
sålts för minst 1 krona men i flera fall närmare 2 kronor per lod. Silvret har alltså undervärderats
med minst 50% medan kopparen till stor del övervärderats i förhållande till verkligheten.41
Tabell 10.
Husgeråd i metall. Bouppteckningsvärdets nedvärdering från auktionspriset i %.
HG Metall
Albäck
Hista
Teda
Bondängen
Stora Lundby
Dalkarlebo
Alla
Medelvärde
-11
41
33
28
25
3
22
Median
-4
57
38
38
34
8
33
Min
-100
-60
-74
-33
-16
-58
-138
Max
40
70
87
50
47
35
87
Källa: (ULA) Kronofogden i Gripsholms fögderi, vol. 3, Auktionsprotokoll 1860-1880; Norrby gårdsarkiv,
Enskilda arkiv, Auktionsprotokoll; Närdingshundra häradsrätt FII:29 s. 424;Selebo häradsrätt FII:20, nr.538;
420; FII:18; FII:15; Simtuna häradsrätt FII:38, s.280
Åsunda häradsrätt, F:22
Värderingen av metall förhåller sig som synes liksom motsvarande för kreatur relativt stabil och
tycks generellt sett stödja en nedvärdering av 33,3%. Albäck och Dalkarlsbo sticker ut i
sammanhanget men orsaken är oklar. Troligen beror det på att detta är de utan tvekan fattigaste
hushållen i undersökningen, dödsbona efter en bonde respektive en bruksskomakare, och att deras
föremål därför varit i sämre skick. Att traderingen generellt sett strävade nedåt på samhällsstegen
efter vad Ulväng, Murhem och Lilja visar kan också ha påverkat priserna såtillvida att dessa
föremål troligen köpts av obesuttna eller andra mindre bemedlade medan resterna från de stora
41 ULA: Selebo häradsrätt, FII:15, s. 878; Kronofogden i Gripsholms fögderi, vol. 3, auktionsprotokoll 1860-1880
33
gårdarna och godsen inbegrep viss status utöver bruksvärdet.
3.8 Textil
Jag har här valt att sammanfoga kategorierna för sängkläder och gångkläder. Detta för att
förekomsten av identifierbara objekt skiljer sig mycket mellan undersökningsparen och jag önskade
skapa grupper som var någorlunda lika stora för att beräkningarna därpå skulle bättre kunna
motiveras. Båda grupperna är dock av en liknande karaktär som ekonomiska- och statusföremål,
vart bemedlat hem har en uppsjö av till synes överflödiga säng- och gångkkläder. Forskare har
tidigare påpekat att andelen linne så gott som alltid vida överstiger vad som faktiskt kan användas i
bemedlade hem och får ses som en form av investering. Textilier, både i förfärdigad form och som
råmaterial utgör också etablerade betalningsmedel under större delen av 1800-talet. Textilier har
också, i likhet med möbler identifierats som en av de främsta kategorierna som såldes av obesuttna
vilket pekar på deras relativt stora del av även sämre bemedlade människors kapital.42
Stora Lundby hade här liksom i övriga kategorier stora problem främst grundade i omfånget.
Enorma mängder textilier finns tillgängliga i bouppteckningen men relativt få i auktionsprotokollet
samtidigt som kategoriseringarna stämmer illa överens.
Tabell 11.
Textil. Bouppteckningsvärdets nedvärdering från auktionspriset i %.
Textil
Albäck
Hista
Teda
Bondängen
Stora Lundby
Dalkarlebo
Alla
Medelvärde
49
45
40
45
x
19
22
Median
51
52
22
37
x
17
29
Min
22
28
22
19
x
-11
-136
Max
84
98
70
78
x
52
80
Källa: (ULA) Kronofogden i Gripsholms fögderi, vol. 3, Auktionsprotokoll 1860-1880; Norrby gårdsarkiv,
Enskilda arkiv, Auktionsprotokoll; Närdingshundra häradsrätt FII:29 s. 424;Selebo häradsrätt FII:20, nr.538;
420; FII:18; FII:15; Simtuna häradsrätt FII:38, s.280
Åsunda häradsrätt, F:22
Också här är värdena slående jämna, något som indikerar en relativt stabil marknad och eventuellt
tydliggör textilers ekonomiska och statusmarkerande roll, något som också påvisas av Marie
42 Ulväng (2013), s. 157; Ulväng (2012), s. 12
34
Ulväng.43 Värderingen tycks dock nästan konsekvent vara ytterligare något lägre än vad som
föreslås av Isacson.
Vid en utökad undersökning av liknande karaktär skulle det vara intressant att ytterligare
studera kuddar och bolster som liksom metaller ofta anges med vikt och sedan värderas samlat.
Ytterligare en indikator på, framförallt sängklädernas, relativt höga värde i hushållet.
3.9 Möbler
Möbelkonsumtion sticker ut från gängse konsumtion såtillvida att föremålen är relativt dyra och
ofta väldigt hållbara. En möbel, under äldre konsumtionsformer, var något man köpte för livet.
Möbeln har också, liksom textilier, ett kulturellt, socialt och ekonomiskt symbolvärde – den inköpta
möbeln har ofta kopplats till en livsstil eller en klass och varit eftersträvansvärd utanför sitt
bruksvärde. Av dessa anledningar är möbler en föremålskategori som är väl representerad på
andrahandsmarknader, framförallt under 1700- och 1800-talen men också idag. Tjänstefolket och de
obesuttna fick i ökad utsträckning egna rum under 1800-talet varvid denna, alltjämt växande, grupp
också fick ett ökande behov av möbler. Samtidigt kom också en kulturellt betonad ökad fokus på
hemmet vilket också bör ha ökat konsumtionen. För denna föga bemedlade grupp var naturligtvis
andrahandsmarknaden ett skänk från ovan.44
Tabell 12.
Möbler. Bouppteckningsvärdets nedvärdering från auktionspriset i %.
Möbler
Albäck
Hista
Teda
Bondängen
Stora Lundby
Dalkarlebo
Alla
Medelvärde
19
48
3
61
19
35
43
Median
81
45
21
56
29
33
48
Min
13
4
-136
40
-19
17
-190
Max
25
100
80
85
56
53
100
Källa: (ULA) Kronofogden i Gripsholms fögderi, vol. 3, Auktionsprotokoll 1860-1880; Norrby gårdsarkiv,
Enskilda arkiv, Auktionsprotokoll; Närdingshundra häradsrätt FII:29 s. 424;Selebo häradsrätt FII:20, nr.538;
420; FII:18; FII:15; Simtuna häradsrätt FII:38, s.280
Åsunda häradsrätt, F:22
Spännande med dessa siffror är att de så gott som konsekvent är högt värderade, även för en auktion
43 Ulväng (2012), s. 14
44 Ulväng, Murhem, Lilja (2010), s. 101 f.; s. 112
35
som den i Albäck där föremål generellt inbringat lägre summor än vad som kunde förväntas. Annars
är möblerna spridda över skalan och någon större konformitet går inte att spåra.
3.10 Slutsatser
Innan diskussionen kan ta vid för vad resultaten i denna undersökningen egentligen innebär är det
på plats att servera en sammanfattande tabell som täcker underkategorierna samlade till en helhel.
Tabell 13.
Samtligt material i undersökningen, alla kategorier. Bouppteckningsvärdets nedvärdering från
auktionspriserna i %.
Albäck
Hista
Teda
Bondängen
Stora Lundby
Dalkarlsbo
Alla
Medelvärde
0 (18*)
44
11 (15*)
24 (40*)
-4 (21*)
9
15 (24*)
Median
29
55
26
41
32
20
33
Min
-326
-95
-433
-728
-536
-173
-1233
Max
84
100
87
85
70
69
100
Källa: (ULA) Kronofogden i Gripsholms fögderi, vol. 3, Auktionsprotokoll 1860-1880; Norrby gårdsarkiv,
Enskilda arkiv, Auktionsprotokoll; Närdingshundra häradsrätt FII:29 s. 424;Selebo häradsrätt FII:20, nr.538;
420; FII:18; FII:15; Simtuna häradsrätt FII:38, s.280
Åsunda häradsrätt, F:22
(* = Korrigerat för extremvärden)
Ett sammanslaget (korrigerat) medelvärde på 24% och en median på 33,3% får sägas vara mycket
goda indikatorer på att samma slags nedvärdering som påvisas i Isacsons, Gadds och Kuuses
arbeten har varit ett faktum åtminstone i stora delar av Svealand. Vi har dock kunnat se i de enskilda
kategorierna att det individuella värdet för enskilda föremål avviker kraftigt åt båda hållen från
utgångsläget varför det är mycket intressant att 25-33% ändå tycks relevant på en aggregerad nivå.
För individuella varukategorier är dock avvikelserna såpass stora att undervärderingen ibland helt
måste ifrågasättas. De stora skilllnaderna som uppträder inom kategorier men vid olika tidspunkter
och på olika platser är också problematiska. Värdena varierar kraftigt och det går inte att urskilja
någon tydlig dragning över tid åt det ena eller det andra hållet så att föremåls skulle värderats högre
eller lägre vid seklets mitt än vid dets slut.
36
Något direkt stöd för en konsekvent och medveten undervärdering med just 33,3% är svårt
att påvisa varför just detta fortfarande kan vara en lokal företeelse i Kopparbergs län. Vidare studier
kan absolut behålla detta som en utgångspunkt men förhållandet bör som detta arbete tydligt visar
problematiseras ytterligare. För de föremålskategorier som har ett starkare ekonomiskt bytesvärde
är en konsekvent nedvärdering betydligt mer framträdande än i kategorier med bruksföremål.
Textiler, metaller och kreatur har förhållit sig bäst till den föreslagna procentsatsen medan verktyg,
keramik, möbler och jordbruksredskap har avvikit i högre grad.
4. SAMMANFATTANDE DISKUSSION
Tidigare forskning har med hjälp av främst generella prisserier och medelvärden för avsaluvaror
kunnat konstatera att det föreligger en systematisk undervärdering av föremål i 1800-talets
bouppteckningar. Denna undervärdering tycks ha varierat mellan omkring 25-33% och har stöd från
flera geografiskt skilda områden i landet. Orsakerna bakom undervärderingen har visat sig höljd i
dunkel men det har antagits att värderingen har sin grund i sedvanliga värdebeskrivningar på
föremål som i många fall står utanför den interregionala handeln. Untantaget för detta är Isacsons
stora studie i Kopparberg vilken visar på en medveten sänkning av värdet med 33,3%.
Syftet med denna uppsats var att genom jämförelser mellan värderingar i bouppteckningar
från 1800-talet och absoluta marknadspriser för samma föremål i auktionsprotokoll. På den vägen
har jag aspirerat efter att kunna styrka eller undergräva förekomsten av en systematisk
undervärdering och urskilja om mönstret skiljer sig mellan olika varukategorier.
Genom att identifiera jämförbara par av bouppteckningar och motsvarande
auktionsprotokoll och i dessa isolera föremål vilka med godtagbar säkerhet kunnat bestämmas som
identiska har jag undersökt bouppteckningarnas värderingsprinciper. Förekomsten av till
auktionsprotokoll kopplade bouppteckningar var lägre än vad som kunde förväntas och inte heller
förväntningarna på representerade föremål stämde helt överrens med mina förutsatser.
Materialet som användes för studien utgjordes av sex par av bouppteckningar och
auktionsprotokoll spridda geografiskt och i tid. Dessa är hämtade från Södermanland, Västmanland
och Uppland samt spridda mellan 1840- och 1880-talen med en viss övervikt kring periodens mitt.
Samtliga undersökningspar härstammar från mer välbärgade bönder och ståndspersoner på
landsbygden.
37
Studien har visat hur förhållandet mellan värderingar och marknadspriser har varierat i hög
grad mellan olika varukategorier och platser. Varor som haft en starkare anknytning till en bredare
marknad, liksom de avsaluvaror i form av kreatur och spannmål vilka tidigare studerats av forskare,
har visat sig ha en starkare tendens till konsekvent undervärdering än övriga. Dessa har dock i
många fall sålts till priser där en undervärdering av 25-33% inte är tillräckligt för att förklara
differansen. För kreatur var det exempelvis inte ovanligt att värderingen överstigits med så mycket
som 80- eller 100% vid auktionstillfället.
Föremål som inte till samma grad var del av ett regionalt eller nationellt utbyte eller liksom
keramik snabbare tappat i värde skiljer sig till förhållandet mellan värdering och marknadspris
kraftigt från de övriga varorna. Här är mönstret så oklart att det finns starka skäl att helt ifrågasätta
förekomsten av en undervärdering. På en aggregerad nivå har likaväl samtliga föremål som ingått i
undersökningen genererat värden som tycks stödja tidigare forsknings syntes om en omfattande
undervärdering på mellan 25- och 33%. Att skillnaderna är såpass stora på det indviduella planet
gör dock att resultatet kan vara missvisande och bör tillämpas med stor aktsamhet.
Med stöd av denna undersökning vill jag sålunda råda framtida forskning på
bouppteckningar att med viss försiktighet ändå använda sig av en generell undervärdering på 2535% i sina räkenskaper. Detta är dock förbehållet undersökningar som bygger på stora material
omfattande flera föremålskategorier där de i mikroperspektiv mycket varierande priserna faller till
föga. Vid studier som behandlar mindre eller mer specifika material bör en medvetenhet om
värderingarnas vaga förhållande till faktiska marknadspriser analyseras djupare och stor hänsyn bör
tagas till hur den enskilda varukategorins förhållande ter sig.
38
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING
Litteratur
Ahlberger, Christer (1996), Konsumtionsrevolutionen, I, Om det moderna konsumtionssamhällets
framväxt 1750-1900, Göteborg
Bringéus, Nils-Arvid (1977), Bouppteckningar som etnologisk källa, Lund
Carlsson, Arne (1972), Böcker i bohuslänska bouppteckningar, Göteborg
De Vries, Ja, (2008), The Industrious Revolution: Consumer behaviour and the household economy
1650 to the present, Cambridge
Egardt, Brita (1970), Äkta makars fördel av oskiftat bo, en studie på temat lag – sedvana, Lund
Gadd, Carl-Johan (1980), Swedish probate inventories, 1750-1860, i Red. Van der Woude, Ad och
Schuurman, Anton. Probate Inventories, A new source for the historical study of wealth, material
culture and agricultural development, Utrecht
Gadd, Carl-Johan (1983), Järn och potatis: Jordbruk, teknik och social omvandling i Skaraborgs
län 1750-1860, Göteborg
Hallén, Per (2003), Järnets tid, Den svenska landsbygdsbefolkningen järninnehav och
järnkonsumtion 1750-1870, Göteborg
Isacson, Maths (1979), Ekonomisk tillväxt och social differentiering 1680-1860: Bondeklassen i By
socken, Kopparbergs län, Uppsala
Kuuse, Jan (1980), The Swedish probate inventories as a source for research in economic and
social history, i Red. Van der Woude, Ad och Schuurman, Anton. Probate Inventories, A new
source for the historical study of wealth, material culture and agricultural development, Utrecht
Kuuse, Jan (1970), Från redskap till maskiner: Mekaniseringsspridning och kommersialisering
inom svenskt jordbruk 1860-1910, Göteborg
39
Melander, August, Anteckningar om Marks och Bollebygds härader i Älvsborgs län, Waldemar
Zachrissons boktryckeri AB, Göteborg 1913
Murhem, Sofia (2013), i Red. Ulväng, Murhem, Lilja, Den glömda konsumtionen: Auktionshandel i
Sverige under 1700- och 1800-talen, Uppsala
Rudbeck, Johannes (1895) "Boupptecknaren" : om förrättande af bouppteckning och beräkning af
arfskatten :en hjelpreda för menige man, Uppsala
Ulväng, Göran (2013), i Red. Ulväng, Murhem, Lilja, Den glömda konsumtionen: Auktionshandel i
Sverige under 1700- och 1800-talen, Riga
Ulväng, Göran, Lilja, Kristina (2013), i Red. Ulväng, Murhem, Lilja, Den glömda konsumtionen:
Auktionshandel i Sverige under 1700- och 1800-talen, Riga
Ulväng, Göran, Murhem, Sofia, Lilja, Kristina (2010), Klubbade stolar och bord: Auktionshandel
med möbler 1720-1890, i Red. Andersson, Gudrun, Nyberg, Klas, Kommers: Historiska
handelsformer i Norden under 1700- och 1800-talen, Gävle
Ulväng, Marie (2012), Klädekonomi och klädkultur: Böndernas kläder i Härjedalen under 1800talet, Riga
Ärfdabalken (ÄB) §9:1
Källor
Auktionsdatabas sammanställd av Ulväng, Murhem och Lilja
Auktionsdatabas sammanställd av Jaser Abbas
Uppsala Landsarkiv (ULA):
Kronofogden i Gripsholms fögderi, vol. 3, Auktionsprotokoll 1860-1880
Norrby gårdsarkiv, Enskilda arkiv, Auktionsprotokoll
Närdingshundra häradsrätt FII:29 s. 424
40
Selebo häradsrätt FII:20, nr.538
Selebo häradsrätt, FII:20 nr.420
Selebo häradsrätt, FII:18
Selebo häradsrätt, FII:15
Simtuna häradsrätt FII:38, s.280
Åsunda häradsrätt, F:22