Alpina knäskador
går att förebygga
Alpin skidåkning är hårt drabbad av främre korsbandsskador. Men
med ett förebyggande program går det att halvera mängden skador,
visar studier genomförda på samtliga alpina skidgymnasier. Det gäller
att hitta åkarens svaga sida.
Maria Westin
Medicine doktor,
leg fysioterapeut
Centrum för Idrottsskadeforskning och utbildning
Karolinska Institutet
U n d e r d e s e n a s t e årtiondena har antalet ungdomar som utövar alpin idrott
ökat. I Sverige finns det i dag cirka 700
alpina tävlingsskidåkare i åldern 16-60
år som har en FIS-licensens. Licensen
är ett krav för att få delta på både nationella och internationella tävlingar från
16 års ålder. Näst intill alla licensierade
skidåkare i ålderskategorin 16-20 år väljer
att studera på något av Sveriges alpina
skidgymnasier.
Enligt det svenska korsbandsregistret
är alpin skidåkning näst efter fotboll den
vanligaste orsaken till att främre korsbandsskador uppstår. Det gäller för både
kvinnor och män.
Viktigt att förebygga
Alpin skidåkning är en av våra mest komplexa idrotter då den innebär en kombination av höga fysiska krav tillsammans
med ständigt varierande yttre förhållanden. För att nå den yttersta världseliten
inom alpin idrott krävs det en långsiktig
och målinriktad träningsplanering tillsammans med långa skadefria perioder.
Majoriteten av Sveriges lovande skidåkare
bygger sin professionella grund i samband
med sina studier på något av våra alpina
skidgymnasier.
En främre korsbandsskada hos dessa
ungdomar leder inte sällan till en ytterligare knäskada som i sin tur kan leda
till slutet på idrottskarriären. Dessutom
26 svensk idrottsforskning 3/2015
pekar allt fler studier på att en främre
korsbandsskada ofta är associerad med
menisk- och broskskador, vilket i sin tur
kan leda till för tidig artros jämfört med
åldersrelaterad artros. Detta kan senare
i livet ge en nedsatt valmöjlighet till
fysiska aktiveter. Därför är det utomordentligt betydelsefullt att förebygga
dessa skador, inte bara för skidåkaren
själv utan också ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Preventionsarbete i flera steg
Mellan 2005 och 2013 har ett forskarteam under ledning av professor Suzanne Werner på Centrum för
idrottsskadeforskning och utbildning,
Karolinska Institutet, systematiskt arbetat med att försöka förbygga skador på
Sveriges alpina skidgymnasier. Arbetet
har genomförts enligt professor Willem
van Mechelens metodik Sequence of
Prevention som omfattar fyra olika delsteg.
I steg ett studerar man hur omfattande skadeproblemet är inom idrotten
utifrån hur ofta skadorna förekommer
och hur svåra skadorna är. Det sistnämnda beskrivs oftast utifrån hur lång
frånvaro från idrotten som skadan orsakar. I steg två undersöks skademekanismen samt vilka riskfaktorer det finns för
den studerade skadan.
Riskfaktorerna kan delas in i individ-
och omgivningsrelaterade faktorer. De
individrelaterade är biologiska och psykosociala personrelaterade faktorer, till
exempel ålder, kön, styrka, rörlighet och
koordination. Till omgivningsrelaterade
riskfaktorer räknas till exempel utrustning, regler, snöförhållander och väder.
”Alpin skidåkning är en
av våra mest komplexa
idrotter”
Utifrån resultaten i steg ett och två tas
hypoteser för skadeförebyggande åtgärder fram i steg tre som slutligen utvärderas i steg fyra.
Skadeprofilen – Steg 1
Skadeprofilen omfattar fem års skaderegistrering och resultatet visar att nästan
hälften av de 431 skidåkare som ingått
i studien drabbades av minst en skada
under sin studietid på skidgymnasiet.
Totalt inträffade 312 skador under perioden. Hälften av de rapporterade skadorna var så allvarliga att det tvingade
skidåkaren till frånvaro från träning i
minst 28 dagar. Vidare fann vi att nästan
hälften av skadorna var relaterade till
knäleden oavsett kön.
Var tredje knäskada var en total främre
korsbandsskada, vilket gjorde totala
främre korsbandsskada till den enskilt
vanligaste diagnosen. De kvinnliga skidåkarna hade en högre risk att drabbas av en
total främre korsbandsskada jämfört med
män.
Foto: Andreas Pranter, Gepa Pictures
Riskfaktorer – Steg 2
Forskarteamet försökte identifiera individrelaterade riskfaktorer genom en rad
olika kliniska och funktionella tester.
Skidåkarna genomgick testerna under
fyra försäsonger. I de kliniska testerna
bedömde vi knä- och fotställning, genomförde olika rörlighetsmätningar samt
mätte fem olika muskelflexibilitetstester.
Vi såg inga skillnader mellan gruppen
skidåkare som ådrog sig en total främre
korsbandsskada och gruppen som inte
drabbades av skada avseende dessa tester.
Utöver de kliniska testerna genomförde
skidåkarna tre olika funktionella hopptester. Syftet med hopptesterna var att mäta
olika muskelstyrkor, balans och koordination innan skidåkarna drabbades av en
FAKTA
Artikeln är baserad på en ny
avhandling från Karolinska
Institutet.
Läs den på openarchive.ki.se
3/2015 svensk idrottsforskning 27
Referenser
Ettlinger, CF. Am J Sports Med.
1995. 23(5):531-537.
Gustavsson, A. Acta Psych Scan.
2000. 102:217-225.
Nordahl, B. Int J of Adol Med
and Health. 2013. 19:2,207-225.
Van Mechelen, W. Sports Med.
1992. 14:82-99.
Westin, M. Knee Surg Sports
Traumatol Arthrosc. 2012.
20:1175-1181.
Westin, M. Knee Surg Sports
Traumaol Arthros. 2014. April.
Kontakt
[email protected]
främre korsbandsskada. Resultaten visade
att gruppen som drabbades av total främre
korsbandsskada hade en större individuell
sidoskillnad när det gäller hur väl de presterade med höger respektive vänster ben.
Vidare landade projektet i upptäckten
att två tredjedelar av de totala främre
korsbandsskadorna inträffade i vänster
knä. Det gällde oberoende av kön. Resultaten är intressanta med tanke på att alpin
idrott är en symmetrisk idrott där skidåkaren ska prestera lika bra höger- som vänstersvängar och torde ställa samma fysiologiska och biomekaniska krav på vänster
som på höger kroppshalva.
En förklaring kan vara att man i allmänhet har en sida som är mer dominant än
den andra och i en symmetrisk sport kan
det sannolikt ha betydelse. Troligen leder
skillnaden till att skidåkaren inte kan prestera med samma säkerhet i höger respektive vänster sväng.
Ytterligare en eventuell riskfaktor som
vi har studerat är släktskapets betydelse
för att drabbas av en främre korsbandsskada. Resultatet visade att en större
andel åkare i gruppen som drabbats av en
främre korsbandsskada hade en mamma
eller pappa som också haft samma skada,
jämfört med de skidåkare som inte hade
drabbats.
Preventiva strategier – Steg 3
SE FILMEN SOM FÖREBYGGER SKADOR
Presterar du lika bra med
både höger och vänster
kroppshalva? Se Karolinska
Institutets preventionsfilm på
www.youtube.com och
undvik knäskador i skidbacken. Använd sökorden:
knäskador och ks
28 svensk idrottsforskning 3/2015
I ett samarbete med forskargruppen på
skidskador vid University of Vermont och
delar av Alpina skidförbundets utbildningsteam utvecklades de preventiva
strategierna. Mot bakgrund av resultaten
i steg ett och steg två, tog vi fasta på att
det borde vara en fördel för skidåkaren att
prestera lika bra med bägge kroppshalvorna.
Arbetet mynnade ut i en preventionsfilm
specifik för alpin skidåkning och allvarliga
knässkador. Tanken med filmen var att
göra skidåkaren uppmärksammad på om
han eller hon klarar av att prestera lika bra
med sin vänstra som sin högra kroppshalva i olika övningar. Filmens övningsförslag består av två olika hoppövningar,
enbensböj och tre olika skidövningar på
snö. Förutom de specifika övningsförslagen ingår en sekvens med syfte att medvetandegöra skidåkaren vilka situationer den
bör undvika för att inte drabbas av skada.
Tillämpning och resultat – Steg 4
Hösten 2011 startade implementeringen
av de preventiva strategierna på samtliga
alpina skidgymnasier i Sverige. Efter att
skidåkarna och deras tränare fått utbildning i de riskfaktorer för främre korsbandsskada som vi identifierat, uppmanades skidåkarna att regelbundet titta på
den framtagna videon samt använda sig
av de föreslagna övningarna. Om skidåkaren uppfattade att det fanns en sidoskillnad uppmanades den att träna för att
prestera mer likssidigt.
Under de två läsår som preventionsarbetet pågick (år 2011-2013) inträffade tolv
totala främre korsbandsskador. Det ska
jämföras med 35 främre korsbandsskador
under läsåren 2006-2007 och 2010-2011.
Efter korrigering för antalet elever som
deltagit under respektive år visade resultatet att det inträffade 45 procent färre
totala främre korsbandsskador under
tiden preventionsarbetet pågick.
Fortsatta studier
Flertalet studier har visat att det är svårt
att återgå till samma idrottsliga nivå som
innan en allvarlig knäskada. Rädslan att
drabbas av samma eller en ny skada anges
ofta som en förklaring. Förutom att stress
kan vara ett hinder för återgång till idrott
kan den skadades personlighet vara en
möjlig förklaring. Flera studier påvisar
vikten av det sociala stödet från tränare,
lagkamrater och anhöriga under rehabiliteringstiden samt i samband med återgång till idrott.
Mot bakgrund av dessa faktorer har vi
studerat personlighetskarakteristika hos
längd- respektive alpina skidåkare utifrån
Swedish universities Scales of Personality.
Vi har gjort jämförelser mellan de olika
vinteridrotterna och normalpopulationen,
liksom mellan alpina skidåkare som inte
har drabbats och de som har drabbats av
en eller flera allvarliga skador.
Vidare har vi studerat alpina skidåkares
upplevda stress och motivation till idrotten med hjälp av olika idrottspsykologiska
enkäter och djupintervjuer med såväl
skidåkare som deras tränare. Resultatet
från databearbetningen hoppas vi slutföra
under år 2016.