KJ Jobb.pmd - Socialdemokraterna
Motioner och utlåtanden Grupp KJ Jobb Stockholms arbetarekommuns representantskap 25 januari 2015 2 Innehåll Partidistriktsmotion KJ1 Framtidens jobb .............................................................................. 5 Motion KJ2 Använd bank-, telekom- och elmarknaden för att skapa ökad konkurrenskraft för exportindustrin ............................................................................ 15 Utlåtande KJ2 ..............................................................................................................................16 Motion KJ3 AP-fondernas placeringar .................................................................................. 16 Utlåtande KJ3 ..............................................................................................................................17 Motion KJ4 Djupare och regelbunden dialog med Sveriges unga entreprenörer .....................................................................................................................18 Utlåtande KJ4 ..............................................................................................................................19 Motion KJ5 Framtidens jobb – Investeringsfond för nyindustrialisering ...................... 19 Utlåtande KJ5 ..............................................................................................................................21 Motion KJ6 Förbättring av arbetslivets villkor i offentlig sektor ...................................... 21 Utlåtande KJ6 ..............................................................................................................................23 Motion KJ7 Konkurrensklausuler i anställningskontrakt .................................................... 23 Utlåtande KJ7 ..............................................................................................................................25 Motion KJ8 Allas rätt till arbete och egen försörjning ........................................................ 25 Motion KJ9 Arbetsförmedlingens uppdrag och villkor på arbetsmarknaden ...................................................................................................................26 Motion KJ10 Arbetsgivares och anställdas kostnader för arbetslöshet och organisationstillhörighet ............................................................................. 28 Motion KJ11 Arbetsutveckling baserad på innovationsutveckling och samhällsstyrning .................................................................................................................. 28 Motion KJ12 Avdragsrätt för medlemsavgift till facklig organisation och A-kassa ..................................................................................................................................30 Motion KJ13 Avskaffa 75-dagarsregeln i A-kassan. ............................................................ 31 Motion KJ14 Bygg ett rött folkhem – en grön väg mot nya jobb och ökad ekonomisk jämlikhet ................................................................................................ 32 Motion KJ15 Effektivare insatser för personer som står långt utanför arbetsmarknaden – stärk samspelet mellan statliga och kommunala insatser ..........................................................................................................................................33 Motion KJ16 Ekonomi ..............................................................................................................35 Motion KJ17 Ekonomi för fackliga organisationers medlemsutbildning ....................... 36 Motion KJ18 En förnyad syn krävs på begreppet tillväxt och därmed på framtidens arbetsmarknad ................................................................................... 37 3 Motion KJ19 Främja nyföretagande i kooperativa former ............................................... 38 Motion KJ20 För en starkare omställning i arbetslivet ....................................................... 39 Motion KJ21 Förhindra strukturell diskriminering på arbetsmarknaden........................ 41 Motion KJ22 Glipor i ansvarsfördelningen inom arbetsmarknadspolitiken ...........................................................................................................42 Motion KJ23 Individualisera föräldraförsäkringen – för en jämställd arbetsmarknad................................................................................................ 45 Motion KJ24 Jämställ förutsättningarna för facklig representationen i de europeiska företagsråden EFR/EWC och bolagetsstyrelserna! ................................ 47 Motion KJ25 Jämställda löner ................................................................................................... 48 Motion KJ26 Nya jobb i ett arbetsliv i utveckling ............................................................... 50 Motion KJ27 Nyanlända på arbetsmarknaden..................................................................... 53 Motion KJ28 Obligatoriskt samråd mellan facket och Arbetsförmedlingen vid arbetsplatsförlagda arbetsmarknadspolitiska program ............................. 54 Motion KJ29 Personalövertagande – upphandling ............................................................. 55 Motion KJ30 Ränteinkomstavdrag ......................................................................................... 56 Motion KJ31 Rätt till heltid – ta bort delade turer .............................................................. 57 Motion KJ32 Skrota lön efter kön - Ojämlika löner är oetiskt.......................................... 58 Motion KJ33 Socialdemokraternas arbete med romsk inkludering och yrkesutbildningar för personer med romsk bakgrund ................................................ 60 Motion KJ34 Socialt företagande för att bryta långtidsarbetslösheten ........................... 61 Motion KJ35 Sommarjobb till alla gymnasieungdomar ...................................................... 62 Motion KJ36 Statlig satsning på en ny framtidsbransch för Sverige – välfärdsteknologi .....................................................................................................................62 Motion KJ37 Strategi för socialdemokratisk personalpolitik ............................................. 65 Motion KJ38 Ta bort allmän visstid i LAS ............................................................................ 66 Motion KJ39 Tillväxt för fler arbetade timmar..................................................................... 67 Motion KJ40 Trygga jobb ........................................................................................................68 Utlåtande KJ8-KJ40 ....................................................................................................................70 4 Partidistriktsmotion KJ1 Framtidens jobb Ett arbetsliv i takt med tiden Under det senaste årtiondet har samhället genomgått ett skifte där synen på arbete och arbetstid förändrats radikalt. Tjänstemännen och arbetarnas arbetsliv har gått isär, där arbetarna till stor del får jaga sina timmar, pussla med flera arbetsplatser och anställningar, utan trygg grundanställning. Tjänstemännens arbetsmiljö och arbetsliv har samtidigt genomgått en annan sorts förändring, där oreglerad arbetstid blivit normen i allt fler yrken, och där modern teknisk utrustning gjort arbetet ständigt närvarande via mobiltelefonens mailapplikation. Utvecklingen har tagit sig uttryck på olika sätt, men synonymt för de båda inriktningarna är en försämrad arbetsmiljö, ökad stressrelaterad ohälsa, försämrat inflytande över arbetet och osäkrare anställningsförhållanden. I skuggan av detta ser vi att det är dags för en omdefinition av värdet av både arbete och arbetsliv. En aktiv socialdemokratisk jobbpolitik sträcker sig längre än till insatser för att motverka arbetslöshet. En aktiv jobbpolitik når också den verklighet som gäller för människor på alla arbetsplatser runt om i Sverige. Om detta handlar denna motion. Om full sysselsättning och allas rätt till en meningsfull vardag. Om schyssta villkor för de anställda och de arbetsgivare som anställer. Om vikten av insatser som skapar jobb, rustar människor för jobb men inte bara räknar jobben i antal utan också ser vikten av fler produktiva arbetstimmar i ekonomin. Och om politik som främjar en utveckling mot ett jämställt och jämlikt land. Förverkligandet av en aktiv socialdemokratisk jobbpolitik sker på en tudelad arbetsmarknad. En arbetsmarknad som bygger på oskäliga löneskillnader och arbetsvillkor mellan män och kvinnor. Där kvinnor med samma tjänst som män tjänar mindre och där kvinnodominerade yrken värderas lägre. En arbetsmarknad där våra unga blir betraktade som något lätt utbytbart snarare än en värdefull resurs. Där många unga står helt utanför arbetsmarknaden och för vissa av de som ändå inträder i arbetslivet sker det med erbjudanden om subventioner och skattelättnader. En diskriminerande arbetsmarknad där kontakter och bakgrund, snarare än meriter och potential, blir viktigt för vägen till ett första arbete. Som Sveriges största parti är det vårt ansvar att öka takten i arbetet mot ett jämställt och jämlikt arbetsliv. En socialdemokratisk arbetslinje handlar inte om att piska den arbetslöse in i arbete genom att försämra dess förutsättningar. En socialdemokratisk arbetslinje handlar istället om att skapa förutsättningar för att alla som vill och kan ska ha möjlighet till arbete. Då blir omställningshjälp och ett livslångt lärande centralt, men även samhällsinsatser anpassade till dagens arbetsliv såsom ”nattis” viktiga. Väl förankrade i vår värdegrund om jämlikhet, jämställdhet och alla människors lika värde bör socialdemokratin ha modet att anta ett progressivt sätt att arbeta för framtidens arbetsmarknad och skapa ett gott arbetsliv. För alla. Expansiv ekonomisk politik Efter sju år av åtstramad ekonomisk politik befinner sig svensk ekonomi i ett trängt läge. Sverige är ett mycket exportberoende land och för sjätte året i rad står vi med svag internationell tillväxt. För att uppnå målet med full sysselsättning i ordets rätta mening behöver också staten delta som en aktiv part i samhällsbygget. Möjligheten att ta sig ur denna position ligger mer precist i en mer expansiv finanspolitik. Vi kan inte, likt högern, förlita oss på marknadens lösningar på dessa problem. Genom att investera i infrastruktur, bostäder och energi men även i den sociala infrastrukturen kan vi bistå med att stävja den rådande massarbetslösheten. Omfattande statliga investeringar måste göras i samhällsviktiga resurser, i vägar, järnvägar, IT och bostäder, liksom i våra skolor, vår hälsovård och vår barn- och äldreomsorg. Samhället måste ta ansvar för grön omställning och en god och förutsägbar energitillförsel. Det ger både jobb och bygger Sverige starkt för framtiden. 5 Den ekonomiska politiken är vårt viktigaste verktyg för att uppnå full sysselsättning. Med stimulansåtgärder såsom höjda statsbidrag till kommunerna, förbättrade ersättningar till hushållen och större statliga investeringar till bland annat bostadsbyggande beräknar LO-ekonomerna att sysselsättningen kan öka med 100 000 personer och arbetslösheten att falla med två procentenheter. Sunda offentliga finanser och det finanspolitiska ramverket står inte i kontrast till rationell ekonomisk politik för att bygga Sverige starkt. Med denna bakgrund finns anledning att möjliggöra för en diskussion kring det finanspolitiska ramverket och hur vi skapar förutsättningar för en politik för tillväxt och full sysselsättning. Därför föreslår Stockholms arbetarekommun kongressen besluta att · full sysselsättning är målet för en ansvarsfull ekonomisk politik · stora investeringar i infrastruktur, bostäder och klimatsäkring ska göras för att ta Sverige ur den ekonomiska krisen · de generella statsbidragen höjs så att kommuner och landsting kan investera mer i människors välfärd och förutsättningar för arbete · det är hög tid för en förutsättningslös diskussion kring det finanspolitiska ramverket och hur vi skapar förutsättningar för en politik för tillväxt och full sysselsättning Framtidens jobb Vi står inför omfattande framtidsutmaningar där klimatförändringar, den demografiska utvecklingen och strukturomvandlingen till en kunskapsintensiv ekonomi ställer krav på framtidens arbetsmarknad och framtidens jobb. Vår politik för framtidens jobb ska kännetecknas av en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar utveckling. Klimatförändringarna visar med all tydlighet hur den rådande ekonomiska modellen, där västvärlden och den rikaste andelen av befolkningen får en allt större del av överskottet, föder en konsumtionshets som inte är hållbar. En viktig utgångspunkt för framtidens politik ska vara att öka den offentliga konsumtionen i form av större utbud av kultur och fritid, olika välfärdstjänster och investeringar i infrastruktur och bostäder. Ekonomisk tillväxt kan aldrig vara ett mål i sig, utan ett medel för omfördelning för att höja levnadsstandarden för de som har det allra svårast. Allt fler talar nu om att den moderna tillväxttakt vi vant oss vid inte kommer att fortsätta. Om det visar sig vara sant möter vi stora utmaningar framåt. Behovet av att identifiera och undersöka vilka utmaningar som en utebliven eller negativ ekonomisk tillväxt kan medföra för samhällsutvecklingen samt strategier för att möta dessa är en del av omställningsarbetet och synen på en modern och framtida arbetsmarknad. En grön omställning till ett klimatsmart samhälle kräver dock investeringar. Det kan vara satsningar på miljövänlig energi som utgår från målsättningen om 100 % förnyelsebart och satsningar på infrastruktur som främjar miljövänliga transporter. Detta är nödvändiga investeringar för en hållbar utveckling och kommande generationers överlevnad men skapar även arbetstillfällen idag. En nyindustrialisering av svensk ekonomi bör genomföras på ett miljövänligt och energisnålt sätt och baseras på grön teknologi och investeringar i samt renoveringar av våra bostäder, vår infrastruktur och våra städer. Samtidigt som klimatsmarta investeringar genomförs måste utfasning av ohållbar teknik och infrastruktur göras. Genom tydligare utfasningsprogram och mål ges både samhället och industrin bättre villkor att delta i omställningsarbetet – detta kan driva utvecklingen snabbare. Detta är en klimatvänlig jobbpolitik. En förutsättning för klimatomställning och jobbskapande i en globaliserad ekonomi är att vi behåller och utvecklar vårt goda innovationsklimat. Sverige ska inte konkurrera med låga löner utan med mervärde i de globala produktionskedjorna. Vi ska därför fortsätta utveckla arenor för samarbete mellan näringslivet 6 och våra universitet, högskolor och forskningsinstitut. Många innovationer sker genom gränsöverskridande samarbeten och det är därför av högsta vikt att vi bevarar och skapar förutsättningar för ett öppet forskningsklimat med internationella utbyten. Stödet till en högkvalitativ grundutbildning parallellt med satsningar på banbrytande forskning är viktiga delar i en socialdemokratisk jobb- och innovationspolitik. Strukturomvandlingen av den svenska ekonomin till en kunskapsintensiv ekonomi med en stor tjänstesektor ställer krav på arbetsmarknadspolitiken. Det är i grunden positivt då det innebär att vi är konkurrenskraftiga och har förutsättningar för att möta framtidsutmaningarna. För att fler ska få plats i den kunskapsbaserade ekonomin krävs dock satsningar på utbildning, omställning och livslångt lärande. Utbildningssatsningar bör göras inom framtida bristyrken men även som ett generellt kunskapslyft för att vi ska kunna möta utmaningarna i en föränderlig omvärld. Den ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbara utvecklingen är en gemensam samhällsutmaning. En socialdemokratisk jobbpolitik går i framkant och skapar förutsättningar för denna, i samklang med privat näringsliv och civilsamhälle. En stor andel av framtidens jobb kommer fortsättningsvis att skapas i privat sektor. Att skapa goda förutsättningar för småföretagande, start-ups och innovativa företag och företagskluster är därmed en viktig beståndsdel för framtida jobbskapande. Det privata näringslivet är en del av samhället och bör därmed ta ansvar för samhällsutvecklingen. Sociala företag och kooperativ kan här vara drivande för ett socialt, demokratiskt och hållbart näringsliv. Därför föreslår Stockholms arbetarekommun kongressen besluta att · framtidens jobbpolitik måste ske i samklang med en hållbar ekonomisk, social och ekologisk utveckling · begreppet tillväxt ska omdefinieras så att det tar hänsyn till nyttjandet av ändliga resurser · antalet högskoleplatser i hela landet ökar · LOU förändras så att det är möjligt att prioritera sociala företag och kooperativ framför vinstdrivande aktörer · samtidigt som klimatsmarta investeringar genomförs måste utfasning av ohållbar teknik och infrastruktur göras Arbetslivet och livet Sverige ska vara ett land där ingen människa får stå tillbaka på grund av sina givna förutsättningar. Ingen ska begränsas i sina möjligheter på arbetsmarknaden på grund av kön, etnicitet, yrkesval eller familjesituation. Arbetsliv, fritid och familj måste gå att kombinera utan att det skapar stress och ohälsa. Flertalet individer i samhället upplever vardagen som en jakt. En jakt på de där extra minuterna för att få livet att gå ihop. Högerns lösningar på den tilltagande stressen har haglat i form av möjligheter för vissa att köpa tid i form av att köpa andra människors tjänster. I ett modernt land vore det anständigare att skapa förutsättningar för att alla människor ska få livet att fungera genom generell arbetstidsförkortning, kompletterat med fungerande barnomsorg även på obekväm arbetstid. Fram till 1970-talet förkortades den lagstadgade veckoarbetstiden i etapper till 40 timmar. Trots ökade vinster, effektivitet och ökad produktivitet inom svenskt näringsliv har arbetstiden stått oförändrad sedan dess. Vilka konsekvenser en generell förkortning av arbetstiden skulle få för arbetsvillkor, sysselsättning och samhällsekonomin som helhet är inte helt lätt att förutse och beräkna. Givet att arbetstidsförkortningen inte sker till priset av ökad arbetsbelastning och sjunkande inkomster finns det goda skäl att utgå från att de samhällsekonomiska effekterna av en arbetstidsförkortning skulle bli 7 positiva. Effekter såsom minskade sjuktal genom mindre stress, mer tid för föräldrar att tillbringa med sina barn samt möjlighet att höja den genomsnittliga pensionsåldern. Förkortningen ska träda i kraft i en sådan takt att det inte påverkar arbetstagarens lön. Den grundläggande förutsättningen för en lyckad arbetstidsförkortning är att den genomförs i dialog mellan arbetsmarknadens parter. Därför föreslår Stockholms arbetarekommun kongressen besluta att · det är hög tid för en allmän arbetstidsförkortning Framtidens arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring Vid sidan av en ekonomisk politik för full sysselsättning är arbetsmarknadspolitiken, och då särskilt Arbetsförmedlingen, nyckeln till att bryta långtidsarbetslöshet och utanförskap. Arbetsförmedlingen ska vara en matchningsexpert som motverkar de strukturella problem på arbetsmarknaden som uppstår då vi å ena sidan har en ökande arbetslöshet, å andra sidan ett stort antal företagare som har svårt att hitta personal. Därmed bör Arbetsförmedlingen ges större möjlighet till lokala samarbeten, mobilitet och uppsökande verksamhet, utifrån de förutsättningar som den lokala ekonomin ger. Samverkan med sociala företag och kooperativ kan utökas för att ge människor som står långt ifrån arbetsmarknaden möjlighet till etablering och återetablering på arbetsmarknaden. Samverkan och samråd med arbetsmarknadens parter bör också utvecklas för att garantera en hög kvalitet på arbetsplatsförlagda insatser så som praktik och lärlingsutbildning. När arbetsförmedlaren möter den arbetssökande måste förmedlaren därför ges möjlighet att utgå och forma insatserna utifrån den individ hen möter, utifrån dess unika förutsättningar för arbete, utbildning och vidareutbildning. En starkare koppling mellan det psykosociala perspektivet och arbetsmarknadsinsatser för den arbetslöse är en förutsättning för att säkra en mer långsiktig etablering på arbetsmarknaden. Den socialdemokratiska jobbpolitiken tror att alla vill och kan bidra till samhället, och att alla, om de får chansen, hellre väljer jobb eller utbildning framför sysslolöshet. För den som hamnat i arbetslöshet ska en fullgod arbetslöshetsförsäkring försäkra mot ekonomisk utsatthet och fattigdom. En god arbetslöshetsförsäkring motverkar dessutom negativa lönespiraler och låglönekonkurrens. Efter att borgerligheten utarmat A-kassan och förpassat tusentals tidigare A-kasseberättigade till försörjningsstödet är det vårt uppdrag att bryta utvecklingen. Den bortre gränsen i A-kassan måste därför slopas och taket höjas så att A-kassan på riktigt blir den inkomstbortfallsförsäkring den är menad att vara. Vi anser att efter detta är nästa angelägna reform en höjning av ersättningsnivån i A-kassan till 90 % av den tidigare lönen prioriterat. Därför föreslår Stockholms arbetarekommun kongressen besluta att · Arbetsförmedlingen måste få bättre förutsättningar att anpassa sina insatser i samarbete med kommunerna · arbetet med aktivitetsrapporter förs från Arbetsförmedlingen till A-kassan · Arbetsförmedlingen ges i uppdrag att samverka med gymnasieskolans studie- och yrkesvägledare för att förbereda unga inför utträdet på arbetsmarknaden · samråd blir obligatoriskt mellan Arbetsförmedlingen och avtalsbärande fackliga organisationer vid arbetsmarknadspolitiska åtgärder på en arbetsplats 8 · Arbetsförmedlingen gör det möjligt för långtidsarbetslösa att starta och driva sociala företag som arbetsmarknadsåtgärd · den bortre tidsgränsen i A-kassan slopas · taket i A-kassan höjs så att de allra flesta får ut en inkomstbaserad ersättning · A-kassan ska vara 90 % · arbetsmarknaden organiseras så att alla människor får möjlighet att delta utifrån sina förutsättningar Nyanlända och etablering Ett stort antal människor kommer till Sverige år. Det rör sig om vitt skilda grupper så som återvändande utlandssvenskar, anhöriginvandrare och personer som flyr krig och förföljelse. Sverige är ett rikt land i världen med möjligheten att välkomna fler människor och vi ska alltid vara en fristad för flyktingar undan krig och förtryck. Arbetet är ofta nyckeln till en effektiv etablering i det nya landet. Genom arbetet ges inte bara möjlighet till försörjning utan även till möte med nya kollegor, praktisk språkträning och en större förståelse för det svenska samhället. Idag är trösklarna in till arbetsmarknaden alldeles för höga för nyanlända. Framtidens jobbpolitik måste innehålla effektiva insatser för att de som kommer hit och som kan och vill arbeta också ska få göra det. För personer som anländer med trauma och andra svårigheter på grund av tidigare upplevelser av krig och förtryck måste psykosociala insatser snabbt kopplas in för att möjliggöra för en framtida etablering på arbetsmarknaden. Vi måste bli bättre på att ta tillvara på den kompetens som kommer till Sverige genom bättre och snabbare valideringssystem. Det gäller både tidigare studier och praktisk arbetslivserfarenhet. Personer med utländsk utbildning måste kunna utöva sitt yrke även i Sverige, allt annat är en samhällsekonomisk förlust. Därför föreslår Stockholms arbetarekommun kongressen besluta att · det måste bli lättare och gå snabbare att få utbildning såväl som yrkeserfarenhet validerad · introduktion av nyanlända ska syfta till att nyanlända får rätt jobb. Alla ska ges bästa möjlighet att få ett jobb som motsvarar deras kvalifikationer eller kompletterande utbildning. · nyanlända erbjuds mentorer inom det yrkesområde/bransch som den nyanlända önskar arbeta inom Migrantarbetare Världen berikas av ökad rörlighet. Sverige berikas av att människor väljer att komma hit för att arbeta eller studera likväl som att svenskar också berikas av friheten att kunna arbeta, studera och leva i andra länder. Det är positivt bland annat utifrån ett ekonomiskt, kulturellt och ett utvecklingsperspektiv. En ökad rörlighet kommer dock med stora utmaningar på arbetsmarknaden. Utan effektiva och bindande avtal förskjuts makten till arbetsgivaren som kan nyttja låglönekonkurrens. Vi ser redan idag hur migrantarbetare far illa världen över, hur slavarbetet ökat och hur i Sverige löntagare ställs mot löntagare. En socialdemokratisk jobbpolitik välkomnar öppenhet och fri rörlighet på schyssta villkor, en öppenhet som berikar snarare än skapar mer utsatthet och otrygghet. 9 Den cirkulära migrationen kan vara styrd till sin karaktär genom särskilda program för migrationsarbete med tidsbegränsade perioder av arbete inom en viss bransch eller sektor såväl som individuell och spontan. Ett system där individen själv bestämmer när han eller hon ska migrera och där arbetsgivaren avgör om man ska anställa arbetskraft från ett annat land underlättar spontana rörelser mellan länder. Med detta synsätt som grund är alla migranter i Sverige potentiella cirkulärmigranter. Som arbetarrörelse måste vår solidaritet och vår önskan om alla människors möjlighet att uppfylla sina bästa stämningars längtan sträcka sig längre än nationsgränserna. För att detta ska fungera på ett för alla parter positivt sätt behöver samhället dock genomgå en rad förändringar så att den spontana cirkulära migrationen inte hålls tillbaka av de regler som omgärdar migration. Till dessa hör regler för invandring, möjligheten att flytta sociala förmåner mellan länder, transaktions- och kommunikationskostnader samt regler som medger bortavaro under en viss tid utan att migranten riskerar att förlora sitt tillstånd. Forskning och erfarenhet har visat att för att skapa förutsättningar för integration och i förlängningen kanske en cirkulär migration, är en tillståndsform där migranten själv i största omfattning kan bestämma över sitt liv det mest fördelaktiga. Därför föreslår Stockholms arbetarekommun kongressen besluta att · svenska kollektivavtal ska gälla på svensk mark · Migrationsverket, eller annan lämplig aktör, ges i uppgift att göra efterkontroll av företag som godkänts för att anställa migrantarbetare och får resurser i enlighet med uppdraget · arbetserbjudanden som ger uppehållstillstånd för arbete ska vara bindande och innehålla de villkor som aktuellt kollektivavtal stipulerar Unga Alltför många unga står idag utan sysselsättning. Sysslolöshet skapar osäkerhet, tär på självförtroendet och eroderar framtidstron. Det blir omöjligt att planera sin ekonomi eller investera i sin framtid och ökar dessutom risken för långvarigt utanförskap. Medan högerns svar är att försämra både löner och villkor för unga måste en socialdemokratisk jobbpolitik se till att våra unga rustas med den kompetens som efterfrågas på framtidens arbetsmarknad. En socialdemokratisk jobbpolitik för unga förpliktigar. En socialdemokratisk jobbpolitik ser att ungdomsarbetslösheten bottnar i strukturella problem på arbetsmarknaden snarare än lathet hos unga personer. Därför menar vi att samhället har ett uppföljningsansvar så att unga som hamnat i tidig passivitet ges chansen till jobb och/eller utbildning. I Stockholms stad sker idag ett framgångsrikt arbete med sysselsättningsuppföljning för unga, där uppsökande arbete genom exempelvis dörrknackning används. Goda exempel som dessa bör tas tillvara på, spridas till fler kommuner för att där anpassas till de lokala förutsättningarna. Att ha ett arbete är oftast nyckeln till att få ett nytt arbete. För unga blir detta ytterligare ett hinder på vägen till arbetsmarknaden. Samhället bör ta större ansvar för att unga genom sommarjobb ges chansen till en första arbetslivserfarenhet och därmed bättre förutsättningar för att i framtiden få ett jobb. Därför föreslår Stockholms arbetarekommun kongressen besluta att · alla unga ska få möjlighet till sommarjobb under gymnasietiden · staten ska ha ett samordningsansvar för uppföljning av de unga under 25 års ålder som befinner sig i passivitet utanför både utbildning och arbete 10 · Arbetsförmedlingen får i uppgift att sprida kunskap om den metodutveckling som sker runt om i landet för att underlätta ungas inträde på arbetsmarknaden Rasism och strukturell diskriminering Alla ska ha en rättvis chans till jobb utifrån sina meriter utan hänsyn till ovidkommande faktorer som etniskt tillhörighet, religion eller annat. Arbetet mot rasism måste ses som en central del och inte, såsom hittills, som en sidofråga. Varje arbetsgivare behöver ta ett större ansvar för att skapa en rättvis arbetsmarknad. Ojämlikheten på basis av etnisk tillhörighet och religion på arbetsmarknaden är omfattande och avspeglar sig i sysselsättningsnivå och lön. Arbetsmarknaden är också etniskt uppdelad på både bransch- och befattningsnivå. Rasismen påverkar på så sätt samhällets klasstruktur. Därför föreslår Stockholms arbetarekommun kongressen besluta att · det ska vara obligatoriskt att upprätta mångfaldsplaner på arbetsplatser · staten anslår medel för arbetsmarknadens parter att söka för att arbeta med att motverka rasism på arbetsmarknaden och för att utbilda sina egna företrädare i hur rasism tar sig uttryck och kan motarbetas på den svenska arbetsmarknaden · lagen om platsanmälan återinförs och skärps så att fler får möjlighet att söka de lediga jobben och inte bara de som har de rätta kontakterna Rätt till heltid Kvinnor är överrepresenterade både när det gäller deltidsarbete och deltidsarbetslöshet. Det avspeglar den onda cirkel som upprätthåller de könsrelaterade orättvisorna på arbetsmarknaden såväl som i privatlivet. Den stora förklaringen till detta handlar om att det fortfarande är kvinnor som utför den största delen av det obetalda arbetet i hemmet. Svårigheter för en deltidsarbetande att kunna försörja sig på sitt arbete skapar osunda ekonomiska beroenden människor emellan. Deltidsarbete har inte bara negativ påverkan på individens möjlighet att fullt ut delta på arbetsplatsen och möjligheten att utvecklas och avancera utan har också negativ effekt på pensionen och arbetslöshetsförsäkringen. Kvinnor står även för den största delen av föräldraledigheten vilket i förlängningen påverkar kvinnans ställning på arbetsmarknaden på liknande sätt. Närmare var fjärde person som arbetar i Sverige, mer precist över en miljon individer, är idag deltidsarbetande. 70 procent av dem är kvinnor. De bakomliggande orsakerna varierar mellan att vara strukturella, frivilliga och direkt ofrivilliga. Var tredje person som idag arbetar deltid uppger att de skulle vilja arbeta mer men är begränsade av sin arbetsgivare. Denna företeelse är vanligast i kvinnodominerade yrken såsom inom vård, omsorg samt den privata tjänstesektorn. Detta är en av de mest grundläggande orsakerna till de stora inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män. Därför föreslår Stockholms arbetarekommun kongressen besluta att · rätten till heltid stärks genom ändringar i lagen om anställningsskydd som gör heltid till norm och deltid till en möjlighet Jämnt uttag av föräldraförsäkringen Det svenska socialförsäkringssystemet bygger i grunden på individuella försäkringar som ska verka stödjande för individer under vissa delar och skeenden i livet. Att den är just individuell och generell är principiellt viktigt för oss socialdemokrater. Det är viktigt för människors frihet, jämlikheten och 11 möjligheten att arbeta. Det finns dock en försäkring där vi i det svenska systemet frångår principen om det individuella, nämligen föräldraförsäkringen. Istället för att rikta sig till varje vårdnadshavare individuellt riktas försäkringen till hela familjer. I förlängningen upprätthåller detta system en förlegad syn på familjen samt de könsrelaterade orättvisorna i hemmen såväl som på arbetsmarknaden. Vår utgångspunkt är att varje barn har rätt till nära och djupa relationer till sina föräldrar och att förlegade könsroller inte ska tillåtas hindra detta. För oss är föräldraförsäkringen snarare att betrakta som en barnförsäkring, där barnets rätt är utgångspunkten för hur försäkringen delas. Möjligen är det dags för en större översyn av försäkringen ur perspektivet Barnförsäkring. Ett jämt uttag av föräldraförsäkringen är en viktig faktor för att utjämna skillnader i makt, ekonomi, karriär och välbefinnande mellan könen. Men den kanske viktigaste faktorn är barnens perspektiv, mer precist barnets rätt att knyta an och få omvårdnad av båda sina föräldrar under de tidiga levnadsåren. Möjligheten för kommande generationer att ges en annan syn på kvinnans roll i familjen såväl som i samhället är starkt påverkad av hur det ser ut i det egna hemmet. Socialdemokraterna bör verka för ett jämnt uttag av föräldrapenningen. Föräldraförsäkringen ska delas lika mellan föräldrarna och som ett steg på vägen ska föräldraförsäkringen delas i tre lika delar. Samtidigt vill vi betona vikten av att barn i familjer som inte består av två föräldrar måste få samma rätt. Det handlar till exempel om barn med en förälder eller barn som lever tillsammans med fler föräldrar än de två vårdnadshavarna. Därför föreslår Stockholms arbetarekommun kongressen besluta att · ersättning i tillfällig föräldrapenning (VAB-ersättningen) ska vara lika hög som ersättningen för föräldrapenning · föräldraförsäkringen delas lika mellan föräldrarna utan möjlighet att överlåta · det säkerställs att barn i stjärnfamiljer får ett fullgott skydd i den nya föräldraförsäkringen Jämställda löner Makten och inflytandet över lönebildningen är och ska förbli en fråga för arbetsmarknadens parter. Dock har löneutveckling och värdering av arbetet varit tyngd och länge oförändrad under den rådande könsmaktsordningen. Detta har lett till att vi idag har en ojämställd syn på arbetets värde, där traditionellt manliga yrken har bättre löner och villkor än de kvinnliga. Lägg därtill en lönebildning som styrs av industrins märke och procentuella löneavtal så blir det tydligt att detta problem inte kan lösas utan aktivt arbete från arbetsmarknadens parter. Det som ofta glöms är att politiken genom att vara arbetsgivare i stat, kommuner och landsting har ett viktigt ansvar och makt att påverka utvecklingen. Staten kan även bistå med att påverka och påskynda utvecklingen genom att ge klara direktiv till medlingsinstitutet att arbeta för en mer jämnviktad värdering av lönebildningen, exempelvis genom att lämna synen på procentuell lönebildning och istället se till kronor och ören. Därför föreslår Stockholms arbetarekommun kongressen besluta att · offentliga arbetsgivare ska gå före i att åstadkomma jämställda löner · Medlingsinstitutet får direktiv att arbeta för en mer jämnviktad värdering av lönebildningen 12 Vita jobb Välfärdens verksamheter är ingen marknad. Vi är inte konsumenter i förhållande till välfärden, vi är medborgare med rätt till en bra välfärd. Skattemedel ska användas till den verksamhet som de är avsedda för. Överskott ska som huvudregel återinvesteras i verksamheten. Som princip ska de krav som det offentliga ställer på sina egna verksamheter också kunna ställas på upphandlad verksamhet. För att undvika oseriösa aktörer ska kommuner, landsting och myndigheter kunna välja att jobba enligt ”Vita jobb-modellen” och ställa krav på kollektivavtal. Vita Jobb-modellen är ett koncept som har utarbetats i samarbete mellan kommuner och fackföreningar som särskilt drabbas av svartarbete vid offentlig upphandling. Modellen innebär att den upphandlande myndigheten ställer krav på att huvudentreprenören ska som tillkommande kontraktsvillkor svara för att sociala villkor enligt särskilt utvalda bestämmelser i för arbetet tillämpligt kollektivavtal tillämpas under upphandlingen. För att vara förenlig med EU-rätten kräver upphandlaren inte att leverantören ska ha tecknat kollektivavtal eller tillämpa alla kollektivavtalets bestämmelser utan endast utvalda delar som är förenliga med upphandlingslagstiftningen. Leverantören är skyldig att fullgöra sociala skyldigheter som skatt, sociala avgifter m m under upphandlingen och även underkasta sig kontroll av att de särskilt ställda villkoren följs. För att kontrollera dessa ska upphandlaren utse särskilda kontrollanter. Överträdelse av de villkor som är ställda ger upphandlaren rätt att häva avtalet samt kräva skadestånd för avtalsbrott. Vid byte av upphandlad entreprenör ska personalövertagande vara en norm i enlighet med verksamhetsövergång (LAS §6 b). Därför föreslår Stockholms arbetarekommun kongressen besluta att · LOU måste förändras så att det går att kräva kollektivavtal vid upphandlingar · regelverket för F-skattsedel ändras så att mer än en uppdragsgivare krävs · vid byte av upphandlad entreprenör ska personalövertagande vara en norm Stärkt lag för trygga löntagare För att uppnå visionen om det goda arbetslivet är det viktigt att skyndsamt reformera de försämringar i LAS som den borgerliga regeringen genomfört under sitt vanstyre. De viktigaste reformerna blir då att begränsa visstidsanställningarna och återinföra det fackliga vetot över övertidsuttaget. Därtill behöver vi införa avdragsrätt för fackföreningsmedlemskap, en viktig reform som garanterar en jämvikt av maktförhållandena på arbetsmarknaden. Regeringen Reinfeldt genomförde 2007 en förändring av LAS som innebar att arbetsgivaren fritt kunde använda sig av visstidsanställningar. På grund av denna förändring har vi på många arbetsplatser fått en situation där den tillsvidareanställda arbetskraften inte längre räcker till för att utföra de ordinarie arbetsuppgifterna. De tillfälliga, otrygga lösningarna är i vissa verksamheter mer regel än undantag. På detta vis har den borgerliga regeringen på många sätt avskaffat anställningstryggheten. En illvillig arbetsgivare som är insatt i rådande lagstiftning kan på detta sätt bedriva verksamhet med mer eller mindre helt utbytbar personal. Även om detta extrema exempel är sällsynt så har denna reform ändå gjort arbetslivet mer osäkert, med klara arbetsmiljöförsämringar för de anställda. Arbetsmiljön har på detta sätt inte bara försämrats för den visstidsanställda personalen. Forskning har visat att även arbetsmiljön hos den personal som idag innehar en tillsvidareanställning påtagligt försämrats. I rapporten visas också att på de arbetsplatser där det råder hög grad av tillfällig bemanning finns större problem med stress, brist på bemanning och tilltro till arbetsledning än på andra arbetsplatser. Att hög grad av tillfällig personal påverkar arbetsplatser negativt beror på det ökande ansvaret för den tillsvidareanställda personalen. 13 Därför föreslår Stockholms arbetarekommun kongressen besluta att · de två omotiverade undantagen i LAS tas bort · möjligheten till allmän visstidsanställning i LAS tas bort · den fackliga organisationen ska ha ett veto mot övertid Den svenska modellen Den svenska modellen har tjänat Sverige väl och är en viktig grundsten för vårt välstånd och välfärdssamhället. Den bärande idén bakom modellen handlar om att löner och trygghet på arbetsmarknaden sköts genom förhandlingar mellan fackföreningar och arbetsgivare. Parternas överenskommelse i form av löner och arbetsvillkor nedtecknas i kollektivavtalet. Kollektivavtalet slår även fast vem som bär ansvar och styr på arbetsplatserna. Finns det inget avtal bestämmer arbetsgivaren. Genom kollektivavtalen som bygger på att ingen behöver förhandla ensam blir löntagarna starkare. Genom att kollektivt besluta om att inte sälja sitt arbete under en viss nivå så kan arbetsgivare inte ställa arbetstagare mot varandra. Avtalen skyddar även mot diskriminering och kränkande behandling. Kollektivavtalet gagnar också arbetsgivarna genom att det ger långsiktiga och likartade konkurrensvillkor genom att de inte konkurrerar med låga löner och sämre villkor. Avtalet skapar också arbetsro då ramar för arbetet är uppställda under avtalsperioderna. Rätten att kräva kollektivavtal är en grundbult i den svenska arbetsrätten, och har så varit sedan början på 1900-talet. För att undvika att vidta tvingande åtgärder i form av lagstiftning som urholkar partsmodellen krävs det att det finns en förhandlingsvilja samt goda förutsättningar för det fackliga arbetet. Under alliansens år vid makten har flertalet försämringar av förutsättningarna för det fackliga arbetet samt arbetsmiljöarbetet trätt i kraft. Försämringarna är ett hot mot den svenska modellen och därmed också ett hot mot arbetsmarknaden, näringslivet och inte minst välfärdsstaten. Socialdemokraterna bör därför stärka fackföreningarnas möjligheter så att den yngre generationen kan bära arbetet i den svenska modellen vidare. Avdragsrätt för fackföreningsavgiften samt statsbidrag för de avtalsbärande fackliga organisationernas möjlighet att bedriva studier bör återinföras. Vidare finns det ett behov av att socialdemokratin tar frågan om den tilltagande ohälsan på arbetsmarknaden på allvar genom att i samverkan med fackföreningsrörelsen arbeta fram en personalpolitisk plattform. Därför föreslår Stockholms arbetarekommun kongressen besluta att · Sverige ska ratificera ILO-konvention 94 · avdragsrätt för fackföreningsavgift införs · statsbidrag för avtalsbärande fackliga organisationer att bedriva långtidsutbildning införs · Socialdemokraterna utvecklar en personalpolitisk plattform i samverkan med de fackliga organisationerna 14 Stockholms arbetarekommuns styrelse föreslår representantskapet besluta att 1. anta partidistriktsmotion KJ1 och sända den till partikongressen 2015 Beslut: __________________________________________________________________________ Motion KJ2 Använd bank-, telekom- och elmarknaden för att skapa ökad konkurrenskraft för exportindustrin Muhic, Dino Torstensson, Daniel Sverige är inne i en lågkonjunktur och vi ser allt fler tecken på att den svenska exportindustrin får det allt svårare i den globala konkurrensen från bland annat Asien och Amerika. Samtidigt möts vi av rapporter som visar att de svenska bankerna, elbolagen och telekombolagen gör miljardvinster. Dock verkar ingen göra kopplingen mellan industrivarsel och den stora jobbutmaning Sverige står inför och funktionen för dessa marknader. De omnämnda marknaderna ska ju vara ett stöd till den konkurrensutsatta exportindustrin som skapar handelsöverskott och välstånd. Nu har det blivit tvärtom och banker, telekombolag och elbolag tillåts att mjölka ur industrin, vilket vi dagligen ser effekterna av genom den avindustrialisering som sker. Vidare hör vi att det är svårt för småföretagare att hitta finansiering till sina utvecklingsprojekt. Det är staten genom Konkurrensverket som ska ställas till svars för att vi idag har dålig konkurrens och för höga avkastningsnivåer på dessa stödfunktioner i samhället. Staten skulle inte ha tillåtit den konsolidering som har skett på el-, bank- och finansmarknaden, och som nu håller på att ske på bl. a apoteksmarknaden, bredbandsmarknaden och telekommarknaden. För framtiden bör man nog därför undersöka om Konkurrensverket har rätt verktygslåda för att säkra en god konkurrens på samhällsviktiga marknader. Staten måste nu börja ta sitt ansvar för att bank- och finans, telekom och elmarknaden långsiktigt fungerar och stödjer svensk industris konkurrenskraft, och vi ser två alternativ i dagsläget. 1. Staten använder sina bolag till att skapa prispress på bank, elproduktion, elnät och telekommunikation inklusive bredband samtidigt som underhåll och reinvesteringar dokumenteras och redovisas öppet. D v s ett långsiktigt fokus på leveranssäkerhet men med avkastningsnivåer som benchmarkas mot exempelvis kommunala elnätsbolag. 2. Staten går in och reglerar bank-, telekom- och elmarknaden enligt självkostnadsprincipen. På samma sätt som vatten anses vara ett område som ska regleras enligt självkostnadsprincipen, så är exportindustrin starkt beroende av internationellt konkurrenskraftiga kostnader för el-, tele- och finansiering. Då dessa förändringar är komplexa till sin natur bör följande frågor utredas närmare, gärna i en parlamentarisk utredning: 15 vilka konsekvenser som den rådande situationen på bank, el, telekommunikation och bredband har lett till för svensk industris konkurrenskraft och arbetsmarknaden inom industrin hur svensk industri ska få tillgång till långsiktigt leveranssäker och konkurrenskraftig el, telekommunikationer, bredband och finansieringslösningar. Vi yrkar att: 1. Stockholms arbetarekommun antar motionen som sin egen och tillsänder den till, samt driver motionen, på partikongressen 2015 2. Socialdemokraterna verkar för att el-, telekommunikationer, bredband och lånefinansiering erhåller marknadsvillkor som skapar förutsättningar för goda konsumentvillkor och internationellt konkurrenskraftiga kostnader och funktioner i enlighet med motionens intentioner. Motionärer: Daniel Torstensson Dino Muhic Utlåtande KJ2 Styrelsen delar motionärernas oro för den svenska möjligheten att vara konkurrenskraftiga på en global marknad. Styrelsen anser att det krävs många åtgärder för att komma tillrätta med de brister vi ser idag. I grunden handlar det om att Sverige ska konkurrera med kompetenta och trygga löntagare, inte med sämre kvalité och lägre löner. Stödfunktionerna runt expanderande företag måste också, som motionärerna påpekar, vara robusta. Speciellt vad gäller tillgång till riskvilligt kapital för små företag. Styrelsen anser dock att motionärerna är både vaga i sin viljeinriktning och ytterst specifika i detaljer på ett sätt som styrelsen inte anser att en partikongress ska fatta beslut om. Dessutom så är just energimarknaden inte nationell utan nordisk och detta för att säkra en jämn tillgång till el och energi i hela vårt område. Stockholms arbetarekommuns styrelse föreslår representantskapet besluta att 2. avslå motion KJ2 Beslut: __________________________________________________________________________ Motion KJ3 AP-fondernas placeringar Larsson, Hans Idag placeras AP-fondernas kapital lite här och var och en hel del i utlandet. Avkastningen har inte genomgående varit lysande och inte kapitaltillväxten heller (se t ex regeringens skrivelse 2013/14:130 med redovisning av AP-fondernas verksamhet t o m 2013). En följd av detta är att den s k bromsen i pensionssystemet slagit till vid flera tillfällen. Om kapitalet istället lånades ut till staten (något som gällde tidigare) skulle det utan ökning av statsskulden netto kunna investeras i Sverige. Det skulle inte leda till någon kapitaltillväxt på det befintliga kapitalet AP-fondskapitalet men å andra sidan en garanterad 16 avkastning och inga kapitalförluster heller (skuldsedlarna hålls till slutdatum). Om pengarna investerades i bostäder och infrastruktur i Sverige skulle detta till att börja med skapa jobb och därmed inkomster i Sverige för anläggningsarbeten men i senare skede också för drift och underhåll. Tittar man nu även på AP-fondernas inflödessida skulle fondernas inkomster öka och fonderna skulle därmed växa snabbare genom dessa nya inkomster. Fler bostäder och bättre infrastruktur skulle också rimligen öka aktiviteten på andra håll i ekonomin (med bättre kommunikationer och rörligare bostadsmarknad genom fler bostäder). Och därmed också den vägen skapa ett ökat inflöde till fonderna. Alltså istället för idag export av svenskt pensionssparande (skövling av skogar i Brasilien), osäkra vinster av fondernas kapitalförvaltning och osäker utveckling av fondkapitalet, skulle resultatet bli ökade inkomster till fonderna, ökade inkomster till såväl staten i form av skatt som till delar av befolkningen som löner, därtill en förstärkning av den svenska realkapitalstocken som flera bostäder och bättre infrastruktur till hela befolkningen. Vore inte detta en rationell politik, en typisk win-win-win situation? Jag yrkar att 1. 2015 års partikongress beslutar att AP-fondernas kapital i fortsättningen (och liksom tidigare) ska investeras i svenska statspapper. Motionen beslutades att inskickas som enskild av Maria-Södra stations socialdemokratiska förenings styrelse den 30 november 2014. Utlåtande KJ3 Motionären lyfter en viktig fråga kring hur pensionssystemet ska kunna ge ett fullgott ekonomiskt skydd vid ålderdom. Styrelsen anser dock att motionären landar fel i slutsatserna. Två saker har de senaste åren framförallt påverkat pensionernas utveckling negativt. För det första arbetslösheten. När färre betalar in till pensionssystemet så blir också utkomsten till de som har rätt till en pension sämre. För det andra PPM-systemet. När en del av pengarna i pensionssystemet spelar fritt mitt i en börsnedgång så slår det hårt mot pensionerna och det var det som ledde till att bromsen slog till för första gången. Så det bästa sättet att säkra ekonomisk trygghet för landets pensionärer är att fler människor får arbeta och att minska andelen PPM i pensionssystemet. Och så klart att sluta klyftan i beskattning mellan lön och pension. När det gäller AP-fondernas placering så är huvuduppgiften hög avkastning för bättre pensioner, så klart inom etiska ramar. Styrelsen anser inte att rätt väg är att begränsa AP-fondernas placering, samtidigt som vi inte ser problem med att kapitalet får arbeta med t ex ökat bostadsbyggande under tiden. Stockholms arbetarekommuns styrelse föreslår representantskapet besluta att 1. avslå motion KJ3 Beslut: __________________________________________________________________________ 17 Motion KJ4 Djupare och regelbunden dialog med Sveriges unga entreprenörer Östermalm-Gärdets Socialdemokratiska förening I dagsläget finns inget riksdagsparti som gör tillräckligt för att möta landets unga entreprenörer (16-30 år). Sverige rankas bland världens 15 främsta länder när det gäller att driva företag, men ambitionsnivån bör vara högre än så. Faktum är att det är en nödvändighet om vi på allvar vill vara med i en konkurrensutsatt global ekonomi. Särskilt viktiga är dagens entreprenörer eftersom det är i små bolag som 4 av 5 jobb skapas. Socialdemokratin har av tradition ett bra samarbete med näringslivet, men det kvarstår alltjämt stora utmaningar. Inte minst handlar det om en bristande dialog mellan entreprenörer och partiorganisationen. Dessutom tycks stora grupper väljare vara kritiskt inställda till ”röd” företagspolitik, trots att socialdemokratin spelat en ledande roll i uppbyggnaden av Sveriges framgångsrika företagsklimat. Det är viktigt att ha ett historiskt perspektiv i åtanke; många i den yngre generationen har växt upp med en borgerlig regering som konsekvent driver agendan att ”de röda” representerar en företagsfientlig politik. Vi måste agera mot detta synsätt och visa att socialdemokratisk politik gör gott för småföretagare. Det ligger alltså på den moderna socialdemokratin att bygga vidare på decennier av långsiktigt och ansvarsfullt samarbete med det privata näringslivet. Av dessa anledningar behöver vi stärka banden till det unga entreprenörskapet på gräsrotsnivå. Vi behöver diskutera våra politiska förslag med nya företagare och ordentligt lyssna till deras synpunkter och behov. Låt oss lära av kreativa och innovativa entreprenörer och på så sätt lägga grunden till Sveriges mest progressiva entreprenörskapspolitik. Då lägger vi också grunden till ett framtidsorienterat Sverige, som mer effektivt kan möta det moderna samhällets utmaningar. För att åstadkomma detta krävs en öppen debatt. Vilka utmaningar möter en blivande entreprenör idag? Finns det exempel på lokala satsningar som fungerat väl? Hur kan vi ge särskilt stöd till entreprenörer i socioekonomiskt utsatta områden? Har Socialdemokraterna förslag som bör omvärderas? Frågeställningarna är givetvis många och svaren mer eller mindre komplicerade. Tydligt är dock att vägen mot en öppnare debatt förutsätter nya och möjligen okonventionella tag för att bättre dra nytta av den kunskap och erfarenhet som finns samlad hos landets entreprenörer. Detta sker idag inte i tillräcklig utsträckning hos något riksdagsparti. Under många år har det följaktligen framförts hård kritik från diverse näringslivsorganisationer som efterfrågar mer politisk diskussion kring entreprenörernas villkor. Trots att betydelsen av entreprenörskap betonas av i princip alla riksdagspartier har politiken inte hängt med. I regeringens budgetproposition för 2015 redogörs de satsningar som gjorts i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) för att utbilda handläggare, chefer och politiker i kommunerna. Tillväxtverkets utvärdering för de som avslutade utbildningen under 2013 visar att hela 83 procent anser att utbildningen ”i hög grad bidrar till att öka kommunernas kunskap om och förståelse för företagens behov”. Detta är en tydlig indikation på att kompetensutveckling inom företagsamhet spelar stor roll i relationerna mellan kommun och företag. Ett liknande angreppssätt bör även gälla hos partiorganisationen. Det handlar kort sagt om att stärka medlemmarnas band till nyföretagandets villkor samt att stärka bilden av Socialdemokraterna som ett progressivt parti för den nya generationen företagare. 18 Därför yrkar vi att 1. Socialdemokraterna understryker behovet av en fördjupad dialog med Sveriges unga entreprenörer 2. Socialdemokraterna initierar årligen återkommande rundabordssamtal med unga entreprenörer, dessa sammankomster ska ske inför publik, webbsändas och ge möjlighet till interaktion med åhörare och partimedlemmar 3. Ansvaret för rundabordssamtalet skiftar – på frivillig basis – mellan olika arbetarekommuner runt om i landet samt att särskilt fokus läggs på att inkludera entreprenörer från socioekonomiskt utsatta områden i arbetarekommunen Motionär: Adam Hedengren Antagen av: Östermalm-Gärdets Socialdemokratiska förening 2014-11-26 Utlåtande KJ4 Motionärerna tar upp en angelägen fråga om hur politiken kan stödja unga entreprenörer. I motionen redovisas också flera spännande idéer om hur detta skulle kunna ske. Styrelsen har i sak inget att invända mot dessa tankar. Däremot anser styrelsen att det inte är frågor som en partikongress bör behandla då förslagen rör hur kommunerna ska organisera sitt arbete och hur landets arbetarekommuner ska lägga sitt fokus. Stockholms arbetarekommuns styrelse föreslår representantskapet besluta att 1. avslå motion KJ4 Beslut: __________________________________________________________________________ Motion KJ5 Framtidens jobb – Investeringsfond för nyindustrialisering Akademikersossarna SSU Kungsholmen Basindustrin är en av Sveriges viktigaste ekonomiska och ekologiska komponenter. Den bidrar årligen med hundratals miljarder kronor till svensk export (30 % av hela den svenska exporten) och sätter direkt eller indirekt omkring 400 000 personer i arbete. Basindustrin bidrar även till att bevara den ekologiska mångfalden och skapa nya biotekniska lösningar och företag. Samtidigt som basindustrin är Sveriges tillväxtmotor finns ett behov av nya investeringar både för att säkerställa basindustrins framtida konkurrenskraft, och för att göra den nödvändiga omställningen mot en grön och energieffektiv industri. Alla industrier påverkar miljön i samband med att saker produceras, med rätt investeringar och utvecklingsarbete kan miljöpåverkan minskas och nya möjligheter skapas. För att säkerställa statens framtida skatteintäkter via basindustrins export av produkter (från exempelvis skog, kemi, gruva och stål), samt för att genomdriva en är ”nyindustrialisering”. Företag verksamma inom basindustrin måste bli mer konkurrenskraftiga och de måste få utrymme till att finna finansiering till nya, mer lönsamma och miljövänliga, tillverkningsprocesser. 19 För att storföretag svårt att hitta investeringsutrymme för att satsa på nya branscher inom basindustrin, detta kan staten hjälpa till med genom att instifta ”Framtidsfonden” och stimulera energimarknaden. Fonden, tillsammans med lämplig styrning av Vattenfalls energiprissättning, bidrar till ökad investeringsmöjlighet för företag och därmed bättre konkurrenskraft som säkrar framtida skatteintäkter. Vi föreslår därför att en investeringsfond, ”Framtidsfonden”, instiftas och ges i uppdrag att förvalta investeringsmedel avsedda för nyinvesteringar i teknikutveckling, grön industri och framtidsbranscher. Medel avsätts till fonden genom energiavtal mellan Vattenfall och företagskunder. En del av energikostnaden avsätts genom avtalen i Framtidsfonden och kan användas enligt de särskilda villkor som gäller för fonden. Pengar i fonden är specifikt knutna till företag som har betalat in dessa pengar till fonden genom avtal med Vattenfall. Förslag på riktlinjer för Framtidsfonden: Pengarna kan användas till investeringar i uppstart av hela fabriker/tillverkningsenheter eller integrering av processlinjer/fabrikslinjer till befintliga anläggningar i Sverige inom miljövänliga framtidsbranscher. Personalomställning för företag som behöver säga upp personal pga. förlustresultat. (Fonden kan t.ex. finansiera 30 % av uppsägningskostnaden om företaget återinvesterar denna del av personaluppsägningskostnaden (dvs. dessa 30 %) i återanställning av minst 90% av den uppsagda personalstyrkan i en ny gren av koncernen/företaget i Sverige.) Om pengarna, för enskild företagskund, i Framtidsfonden inte används inom fondens utsatta användningsområden eller av annan orsak inte kommer till nytta, tillfaller pengarna Vattenfall. Energiavtal mellan Vattenfall och företagskund utformas enligt följande principer: Marknadsmässigt prisavtal för industri-el, alternativt annan energiförsörjning, inrättas mellan parterna. Företagskunden betalar Vattenfall energipris enligt befintlig praxis. Andel på t.ex. 25 % av totalpriset för energin, inom ramen för avtalet, avsätts via Vattenfall till Framtidsfonden. Dessa pengar öronmärks till användning av inbetalad företagskund för investeringar enligt Framtidsfondens riktlinjer och regler. Fonden hanteras av SBAB, ränteintäkter tillfaller lika mellan Vattenfall och SBAB. Tillsyn av upplägget och genomförandet sker via finansinspektionen och konkurrensverket eller motsvarande. Vi yrkar att 1. Stockholms arbetarekommun antar motionen som sin egen och tillsänder den till, samt driver motionen, på partikongressen 2015 2. den socialdemokratiska riksdagsgruppen verkar för att en statlig utredning med uppdrag att utreda möjligheterna att instifta Framtidsfonden Motionärer: Dino Muhic Robert Johansson Motionen antagen av Akademikersossarna 2014-11-25 Motionen antagen av SSU Kungsholmen s-förenings medlemsmöte 2014-11-30 20 Utlåtande KJ5 Statsminister Stefan Löfven har med all önskvärd tydlighet prioriterat innovation och framtidens näringsliv. Dessutom aviserat ett Innovationsråd direkt under statsministern. Styrelsen ser behov av att också komplettera detta arbete med en ökad tillgång på riskvilligt kapital. Motionärerna tangerar detta, men styrelsen anser att det landar lite olyckligt. Dels anser styrelsen att det mest logiska är att också kapitaltillgång behandlas i samklang med innovations- och näringspolitiken. Men framför allt ser styrelsen problem med att ställa, för Sverige, viktiga sektioner mot varandra. Sverige kommer under lång tid att behöva det som vi kallar för basindustri och till stor del är detta också en förutsättning för många av de nya företag som växer fram i Sverige. Stockholms arbetarekommuns styrelse föreslår representantskapet besluta att 1. avslå motion KJ5 Beslut: __________________________________________________________________________ Motion KJ6 Förbättring av arbetslivets villkor i offentlig sektor Tjäder, Claes Över tiden har alltmer av arbetet med att sköta ärendehanteringen och dokumentationen lagts på handläggare och chefer. Administrativ personal har rationaliserats bort. Vid sidan av uppgiften som lärare, sjuksköterska, läkare, socialarbetare, äldreomsorgspersonal, verksamhetsansvariga har dessa personalgrupper fått ta över en rad administrativa uppgifter som tar mer och mer tid från det som man anställts för att göra och som man är duktig på. Gemensamt för skolan, socialtjänsten, hälso- och sjukvården och kommunal äldreomsorg är att de är kunskapsbaserade. En kunskapsbaserad verksamhet ställer krav på dokumentation, uppföljning och planering. Det har funnits brister i dokumentationen. Man har därför inte alltid kunnat styrka att vissa arbetsmetoder är framgångsrika. Med god dokumentation kan erfarenheter i en del av landet användas också i övriga delar av landet. Detta är bra för dem som arbetar i verksamheten, de som leder verksamheten och inte minst för alla dem som använder sig av eller är beroende av offentlig sektors prestationer. Dålig eller bristfällig dokumentation är givetvis något som måste åtgärdas. Bra resultat måste kunna återupprepas, brister måste kunna åtgärdas och undvikas. Allt arbete som dokumenteras kan användas i framtida utbildning, fortbildning och nya riktlinjer. På så sätt bygger man en kunskapsbank av beprövad erfarenhet och evidens. Ska Sverige som land förbättra t.ex. skolan krävs ett systematiskt arbete med kunskapsutveckling. Med ett sådant arbetssätt ges också förutsättningar för forskning och utveckling för att ytterligare fördjupa kunskapen till gagn för verksamheten. I rader av undersökningar framkommer att socialarbetare, sjuksköterskor, läkare, undersköterskor, lärare, skolledare, omsorgspersonal m.m. vill göra ett bra jobb, men man saknar i dag förutsättningar för att göra det. Enligt flera undersökningar resulterar detta i att personalen slutar, sämre trivsel, ökad stress, misstag och därmed sämre resultat. Ett mycket aktuellt område är skolan. Under en följd av år har lärarna fått utökade administrativa uppgifter. Mängder av nya, statliga och kommunala pålagor har på mycket kort tid ökat lärarnas 21 administrativa arbetsuppgifter samtidigt som de pressas av kommunernas sparkrav. Nya nationella prov i flera ämnen, skriftliga omdömen och betygsliknande skriftliga omdömen och nya mallar för åtgärdsprogram att fylla i – plötsligt upplevde lärarna att den tid de hade inte räckte till längre. Förutom att kraven på kommunikation med föräldrarna ökat har antalet kvalitetsredovisningar, utvärderingar, åtgärdsprogram och utvecklingsplaner som ska författas flerdubblats. Lägg till det ständigt trilskande webbportaler där det tar massor av tid att logga in och logga ut och tidsrapportera varje elev, bli nedkopplad, försöka igen … Under 2013 utdömde Arbetsmiljöverket i ett fall vite på två miljoner kronor, med anledning den höga arbetsbelastningen för lärarna i en större stads grund- och gymnasieskolor. Kommunen skulle dessutom tydliggöra vad som ingick i lärarens arbetsuppgifter. Inte lika uppmärksammade i den senaste valrörelsen är socialtjänsten. Men likartade problem finns inom socialtjänsten. Vi som följer tidningar och radio kan av och till få höra larmrapporter om barn som far illa, ungdomar som inte tas om hand, om ärenden som blir liggande. I en stor uppföljningsstudie som presenterades av en forskare vid högskolan i Gävle hösten 2014 konstateras att arbetsvillkoren för dem i socialtjänsten som handlägger barn- och ungdomsärenden har försämrats. Rapporten pekar på att man saknar tid för det mänskliga mötet. Dessutom redovisas en hög personalomsättning, vakanser på viktiga poster, högt arbetstryck, bristfällig introduktion. För att få stopp på en nedåtgående spiral som kunnat observeras de senaste tio åren krävs rejäla åtgärder. Det handlar om fler tjänster och mindre administration på dem som ska möta medborgarna. Sjuksköterskor, läkare och annan personal inom hälso- och sjukvården utsätts för liknande utveckling. Också här ställs krav på dokumentation. Kvaliteten på utbildningen av sjuksköterskor ifrågasätts av Högskoleverket på grund av brister i handledning. Uppgifter som ofta inte hinns med eftersom dagens anställda inte hinner med. Vårdinrättningar anmäler sig själva för att uppmärksamma bristerna i verksamhetens rutiner. Det har också framkommit i medarbetarenkäter. En av orsakerna är att de administrativa systemen tar alldeles för mycket tid. I en större undersökning framkom att sjuksköterskor använde endast ca 40 procent av sin arbetstid till patientnära arbete. Likartade problem gäller för läkare som tyngs av allt mer administrativ tid. Under en serie av år har ökade administrativa krav införts utan att personal för att sköta dessa administrativa uppgifter har anställts. Detta leder till att vi nu nästan dagligen kan läsa om orimlig arbetssituation inom socialtjänsten, äldreomsorgen, hälso- och sjukvården samt skolan. Det är inte lika lätt för offentlig sektor som en bank att hänvisa alla kunder till en webbsida, där man förväntas utföra alla uppgifter själv. Dessutom är det så att många som är beroende av offentlig sektor inte alltid är med i informationssamhället eller är bekväma med e-tjänster. Gemensamt för de områden som jag presenterat är att människor som arbetar i verksamheten valt sitt arbete för att man trivs med att arbeta med människor. Problemet är att arbetsgivarna i dag inte ger dem vettiga villkor. I stället för att arbeta med sina klienter/patienter/brukare får de under en alldeles för stor del av sin arbetsdag arbeta med dokumentation. De som har möjlighet inom sjukvården söker sig till Norge. Andra vänder sig till Arbetsmiljöverket med anmälningar. Är detta en rimlig utveckling för Sverige? Jag skulle kunnat tillfoga fler områden där kraven på dokumentation ökat utan att man sett behovet av en ordentlig satsning på administration. Försäkringskassan, arbetsförmedlingen och a-kassorna har fått ta emot en rad nya krav på dokumentation och rapportering under de två förra regeringsperioderna. Polisen berövades sina civilanställda, i stället blir poliser sittande framför datorn med ett krånglande administrativa rapporteringssystem. 22 Jag vänder mig INTE mot kraven på dokumentation, en bra dokumentation är i själva verket en förutsättning för en effektivare och mer rättssäker verksamhet. Rätt använd kan detta skapa ännu högre kvalitet och rättssäkerhet. Dagens informationssamhälle ställer krav på en ny arbetstagarkategori som växer fram ur det här mönstret – kunskapshanterare/administratörer som stöd till alla dem som ska förmedla välfärdstjänster i skolan, sjukvården, socialtjänsten, äldreomsorgen, polisen, arbetsförmedling och akassor. Med tanke på unga människors kunskap om informationssamhället skulle den här typen av befattningar passa dem väl. Jag hemställer till den socialdemokratiska partikongressen att besluta att 1. skyndsamt ta fram ett program som adresserar behovet av ett kunskapsbaserat arbetssätt i offentligt finansierad verksamhet, där behovet av fler administrativa stödresurser/kunskapshanterare tillgodoses i syfte att förbättra sjuksköterskors, socialarbetares m.fl. arbetsvillkor, stärka rättssäkerheten och effektiviteten i verksamheten SAMTIDIGT som arbetslivet tillförs nya arbetstillfällen som skulle passa för yngre människor Motionen avslogs av Ängby s-förenings styrelsemöte och skickas därför in som enskild. Utlåtande KJ6 Motionären lyfter ett stort problem, villkoren för de som jobbar i välfärden. Men de lösningar som motionären skissar på är allt för detaljerade. Varje kommun eller landsting har det yttersta ansvaret för välfärden och att också organisera arbetet på bästa sätt utifrån sina lokala förutsättningar. Detta är inte en fråga för en partikongress. Styrelsen noterar också att motionen avslogs vid behandling i S-föreningen. Stockholms arbetarekommuns styrelse föreslår representantskapet besluta att 1. avslå motion KJ6 Beslut: __________________________________________________________________________ Motion KJ7 Konkurrensklausuler i anställningskontrakt S-2000 Det har blivit alltmer vanligt i europeiskt arbetsliv att arbetsgivare vid anställning skriver in klausuler om att den anställde inte får gå till konkurrent inom en viss tid efter anställningens upphörande. Det kan innebära att den tidigare anställde vid trots mot denna begränsning mister uppsägningslön eller får betala ett förutbestämt skadestånd upp till 24 månader efter anställningens avslutande. Arbetsgivare kan skriva in i avtalet att tvist om tolkning av avtalet ska avgöras i skiljenämnd – ett dyrt men snabbt förfarande. Ofta skriver man även in att skiljenämndens beslut inte kan överklagas. Under senare tid har konkurrensklausuler börjat dyka upp även vid tidsbegränsade anställningar, t ex vid utvecklingsprojekt. Detta måste anses vara särskilt utmanande och innebär att arbetstagarens frihet inskränks, utan att denne alls kompenseras. 23 I amerikansk företagskultur är konkurrensklausuler relativt vanliga. De syftar till att skydda företagshemligheter, kundregister, kundrelationer, egenutvecklade arbetsmetoder, produktutveckling, programvara, kvalitetssystem, insikter i kostnadsstrukturer och så vidare. Den yttersta betydelsen är att bevara företagets försteg framför sina konkurrenter. Ibland är detta försteg en färskvara och de kunskaper en medarbetare förvärvar kan ha ett kortvarigt marknadsvärde. Det arbetsrättsliga avtalet innehåller således immaterialrättsliga inslag, även om det inte handlar om skydd för patentskyddade uppfinningar. I Sverige gäller i princip att det företag som ställer krav på att medarbetare ska undanhålla sig från att söka arbete hos konkurrent har rätt att uppbära uppsägningslön under hela karantänstiden. Den medarbetare som ändå går till konkurrent mister som mest rätten till uppsägningslön från det datum den nya anställningen tillträds. Vid prövning hos tingsrätt eller i Arbetsdomstolen skulle krav på ytterligare skadestånd underkännas. Det förefaller både rimligt och symmetriskt. Medarbetare som tar med sig kundregister på datafil eller kopierar upphovsrättskyddat material kan dock dömas till skadestånd. Det kan inte anses vara förbjudet för en medarbetare att meddela företagets kunder att man slutar sin anställning, hänvisa till sin efterträdare och ange sin privata mejladress om någon önskar behålla personlig kontakt. I praktiken innebär detta vissa möjligheter att ta med sig kunder där det finns en stark personlig relation. För att ett material ska anses vara skyddat av upphovsrätt fordras att det har verkshöjd, det måste vara tillräckligt unikt och komplext. I sammanhanget kan nämnas att ekonomisk och kulturgeografisk forskning studerat förekomsten av konkurrensklausuler i olika geografiska kluster av företag. En klassisk studie som många refererat till gjordes av Ann-Lee Saxeenian i mitten på 1990-talet, där hon jämförde organisationskulturen i Silicon Valley med den som gällde på USA:s östkust. Hon hävdade att en av orsakerna till att IT-företagen i Silicon Valley hade större framgångar än de äldre traditionstyngda företagen på östkusten var att de ofta önskade de medarbetare som slutade sin anställning lycka till och samtidigt sa att de var välkomna tillbaka om de så ville. Detta kan jämföras med när företagen betraktar den som slutar och går till konkurrent som en avfälling man aldrig vill se igen. Med en mer avspänd syn på personal som lämnar företagen skapades mer dynamik och en kunskapsdelning som gynnade teknologispridning. Det vore alltför långtgående att påstå att konkurrensklausuler generellt hindrar tillväxt, men det kan ligga i nationens intresse att hindra ett överdrivet användande av omsorg om näringslivets dynamik. Frågan om konkurrensklausuler utmanar en av den europeiska unionens grundprinciper – den om arbetskraftens fria rörlighet. Konkurrensklausulen syftar till att begränsa arbetskraftens sökmöjligheter. Konkurrensen mellan företag begränsas. Med hänvisning till ovanstående kräver vi att 1. Stockholms Arbetarekommun beslutar sända motionen till partikongressen 2. socialdemokratiska partiet beslutar sig för att i europaparlamentet och europeiska rådet driva kravet 3. ett EU-direktiv om konkurrensklausuler i anställningsavtal antas för att upprätthålla symmetri mellan kravet på lojalitet till företaget och uppsägningslön till den tidigare anställde Hans Kilsved Motionen antagen som föreningens egen vid möte med S-2000 den 28 november 2014. 24 Utlåtande KJ7 Motionärerna lyfter ett angeläget problem på den europeiska arbetsmarknaden, om än inte det mesta akuta. Styrelsen anser dock att motionärerna är allt för detaljerade i hur en reglering skulle gå till med just ett direktiv och hur kravet ska drivas. Styrelsen anser också att det är viktigt att inte lagstifta bort sådant som är ett partsansvar. Vidare anser styrelsen att motionen är på en allt för detaljerad nivå för att vara lämplig för en kongress att behandla. Stockholms arbetarekommuns styrelse föreslår representantskapet besluta att 1. avslå motion KJ7 Beslut: __________________________________________________________________________ Motion KJ8 Allas rätt till arbete och egen försörjning Johannes-Gustav Vasa s-förening Grunden för socialdemokratin är att varje person som har möjlighet bidrar med sitt arbete. Därför är arbetslösheten det största hotet mot ett jämlikt samhälle, och därför kan aldrig så goda ekonomiska villkor i försäkringssystemen ersätta strävan efter full sysselsättning som vårt främsta politiska mål. Arbetsmarknaden har i ett snabbt tempo globaliserats i flera avseenden. Att varor kan transporteras över välden är ett faktum sedan århundraden, men numera rör sig både tjänster och arbetskraft över gränserna. Det innebär att all verksamhet, och alla arbetstillfällen är utsatta för en ständig konkurrens, och kravet på oss som arbetstagare att vara ständigt flexibla ökar. Det är människors idéer, i kombination med kapital och organisation – kort sagt företagande – som skapar arbete, och vi måste ständigt uppdatera vår näringspolitik. Genom utbildning i livets alla skeden måste vi göra det möjligt för varje individ att finna nya möjligheter att ta de arbeten som skapas. Om detta är de allra flesta överens. Även om vi är framgångsrika i att ge företag förutsättningar att växa, att ge unga en utbildning av världsklass och våra fortbildnings- och omställningsutbildningar är ständigt uppdaterade, kommer det att finnas personer som inte kommer att finna sin plats på arbetsmarknaden. Som det ser ut idag rör det sig dels om unga människor och invandrare utan arbetslivserfarenhet, och personer som inte förmår ställa om, utan blir kvar i arbetslöshet. Vi tror att det att dags att på allvar pröva idén med att garantera alla personer med arbetsförmåga ett arbete. Gunnar Wetterberg på SACO presenterade i maj 2005 (DN debatt 2005-05-25 http://www.dn.se/ debatt/arbetslos-maste-arbeta-for-att-fa-ersattning-1.591327) ett förslag till ”samhällsarbete” där han utvecklade argumenten för och emot att i samhällets tjänst erbjuda alla att bidra genom arbete till samhällets uppbyggnad. Artikeln ledde senare till att den Socialdemokratiska regeringen införde ”plusjobb”, vilket var ett steg i den riktning vi tänker oss. Vi ser dock möjligheter att låta hela samhället, även den privata sektorn, bidra med arbetstillfällen. I alla verksamheter finns det uppgifter som behöver utföras, men som inte kan prioriteras inom givna budgetramar. Det kan röra såväl manuellt arbete; fastighetsunderhåll och liknande, som teoretiskt orienterade uppdrag; utredningar, arkivering etc. Så länge den arbetslöse är anställd av en offentlig 25 organisation, som säljer tjänsterna till andra i den utsträckning man har lämplig arbetskraft, går det att undvika alltför uppenbara undanträngningseffekter på de ordinarie arbetsplatserna. Offentliga investeringar kan tidigareläggas och villkoras att en viss del av arbetskraften ska anvisas från arbetsförmedlingen. Denna idé är inte helt ny utan har framgångsrikt praktiserats tidigare under många år inom socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik och då under benämningen beredskapsarbete. Det finns en stor erfarenhet från socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik som kan tas tillvara men som naturligtvis måste utformas utifrån dagens samhälle. Socialdemokraterna måste åter bli trovärdiga när det gäller allas rätt och möjlighet att få ett arbete. Nu är tiden inne att utveckla en politik för full sysselsättning. Förslag att 1. partikongressen beslutar ge regeringen i uppdrag att skyndsamt arbeta fram ett förslag till arbetsmarknadspolitisk insats i motionens anda Stockholm den 26 november 2014 Lars Arell Johannes/Gustav Vasa socialdemokratiska förening i Stockholm Motionen antagen av styrelsen för Johannes/Gustav Vasa socialdemokratiska förening som sin egen. Motion KJ9 Arbetsförmedlingens uppdrag och villkor på arbetsmarknaden Arbetsförmedlingens S-förening På framtidens arbetsmarknad spelar Arbetsförmedlingen en viktig roll och arbetsförmedlare har en unik roll med kunskaper om arbetsmarknaden. Arbetsförmedlare påpekar ofta att de inte har tillräckligt med tid för uppdraget. För att maximera nyttan av arbetsförmedlares kunskap behöver vi frigöra mer tid för arbetsförmedlare att matcha. Det kan göras bland annat genom att stärka a-kassans roll i kontrollfunktionen. Arbetsförmedlingen är idag kontrollinstans gentemot a-kassan och detta är även lagstadgat. A-kassan ska inte ta över allt ansvar men det vore bra med en bättre fördelning än det är idag. Redan idag gör a-kassan den slutliga bedömningen om rätten till ersättning och tolkning av begreppet ”lämpligt arbete”. Om tolkningen i större utsträckning görs direkt av a-kassan kan stora effektivitetsvinster uppstå. Förslaget stärker a-kassans roll och innebär att a-kassan kan ges en ännu tydligare roll och funktion som myndighetsutövare. Under moderaternas tid i regeringen infördes aktivitetsrapporter och det tar upp allt mer av arbetsförmedlarens vardag. Det är ingen samhällsvinst. Arbetskraften finns, de lediga arbetena finns men tiden att matcha dem finns inte. Om betoning på aktivitetsrapportering minskar så frigörs mer tid till förmedling av arbeten. Önskescenariot skulle vara att medborgare kommer till Arbetsförmedlingen när de vill ha ett arbete, både när de har ett arbete och när de inte har ett arbete. Detsamma ska gälla för arbetsgivare som vänder sig till Arbetsförmedlingen när de söker arbetskraft. Det är även önskvärt att se över arbetsförmedlarens roll på framtidens arbetsmarknad. De behöver precis som tidigare både kunna matcha och vägleda men arbetsmarknaden idag behöver ett annat stöd än tidigare. I dag behöver arbetssökande snarare stöd i ett skeende i livet. Att söka arbete idag är mer komplext än det tidigare varit. Det handlar mer och mer om personlig marknadsföring, utbildning, vägledning och coachning. Vi har alla inneboende styrkor men vi måste vara experter på att marknadsföra dem. Här är arbetsförmedlarens roll unik. De har kunskap om arbetsmarknaden, vad den önskar, samt 26 att ser individens styrkor. Det är skrämmande vilken liten tid som finns för uppdraget att matcha individer till arbete. Att många individer idag behöver coachning i livssituationer kanske inte är svårt att föreställa sig när arbetstagare som har arbetat i industrin i hela sitt liv plötsligt blir nyarbetslösa. När fabriken läggs ner finns det inte någon annan fabrik att hitta ledigt arbete på. Då behövs många gånger coachning och vägledning för att ta nästa steg. I nära relation till detta ligger även risken med att få medel och resurser baserat på antal personer man har förmedlat arbete till. Om det är så att arbetsförmedlare bedöms bättre utifrån ett större antal förmedlade arbeten så riskerar vi att ingen vill ta sig an och förmedla arbeten till de som står längst ifrån arbetsmarknaden. Nu tas 100 arbetsförmedlingskontor bort och det kommer att bli större kontor. Då finns ett ypperligt tillfälle att satsa mer på en mobil Arbetsförmedling. Arbetsförmedlare behöver arbeta med ackvirering i större utsträckning och det bästa sättet att hitta lediga jobb är att knacka dörr hos arbetsgivare. Det skulle kunna ske exempelvis genom någon form av ”jobbsökarbil”. Det bästa är om det är känt när Arbetsförmedlingen kommer och knackar i ett område. Det kan ske genom någon typ av turlista med områdesindelning. Det finns många propåer att arbetsförmedlare ska arbeta mer med arbetsgivare men det glöms ändå ofta bort mitt i alla kontroller. Vi måste våga lyfta blicken och inte fastna i teknikaliteter så som ”antal arbetsgivare” och ”antal arbetssökande”. Vi behöver se anledningen till varför vi gör det vi gör. Nämligen en balans mellan att hitta arbetstillfällen till arbetssökande och arbetskraft till arbetsgivare. För att upprätthålla arbetet med arbetsgivare är en möjlig väg att arbetsförmedlare byter arbetsuppgifter vart annat vart tredje år och som omväxling arbetar med ackvirering. Arbetsförmedlingens viktigaste uppgift är att matcha arbetskraft mot lediga arbeten. Tidigare fanns Arbetsförmedlingen tillfälliga jobb, vilken många beskriver som positivt. Det bästa med den var att den gav många och nära kontakter med arbetsgivare samtidigt som den underlättade för arbetssökande att få en snabb arbetslivserfarenhet och ta sig in på arbetsmarknaden. Vikariepolen var en annan möjlighet för arbetsgivare att hitta tillfällig arbetskraft. Tillfälliga jobb kommer alltid att finnas även om vi verkar för att det ska finnas långa och varaktiga anställningar. Arbetsförmedlingen bör särskilt lyfta fram och synliggöra tillfälliga arbeten och då möjligtvis för riktade grupper på Arbetsförmedlingen. Samtidigt som vi lyfter fram och förmedlar tillfälliga arbeten måste vi också fråga oss vilken utveckling av villkor vi önskar se på arbetsmarknaden. Idag talas det om att Arbetsförmedlingen ska matcha med kvalité och inte kvantitet, vilket är positivt. Vi behöver också ställa oss frågan i vilken utsträckning vi vill stödja en utveckling där vi tvingar arbetstagare att ta arbeten utan goda villkor för att de annars riskerar att förlora a-kassan. Det vore lämpligt att se över kraven så att de kan anpassas till den nya arbetsmarknaden. Tillfälliga arbeten är bra men vi vill inte stödja en utveckling där en arbetstagare kan komma att behöva ta fyra-fem olika anställningar för att varaktigt kunna försörja sig. Vi yrkar att partikongressen uppdrar åt partiet att: 1. göra en översyn av rollfördelningen mellan A-kassan och Arbetsförmedlingen. 2. se över om det går att föra över delar av arbetet med aktivitetsrapporter från Arbetsförmedlingen till A-kassan. 3. fundera kring vilken roll man vill att arbetsförmedlingen och arbetsförmedlare ska spela på den svenska och den internationella arbetsmarknaden. Arbetsmarknaden är öppen för EU. 4. verka för att Arbetsförmedlingen intar en mer balanserad hållning mellan coachning och matchning i sitt arbetssätt gentemot arbetssökande. 5. verka för att Arbetsförmedlingens organisation anpassar sig mer till arbetsmarknadens behov och bli mer mobil. 27 6. se över formuleringar och tolkningar av kraven på att ta lämpligt arbete eftersom sökande ibland tvingas ta arbete hos arbetsgivare utan goda villkor med hot om att annars får de inte a-kassa. 7. att verka för att särskilt synliggöra möjligheterna för tillfälliga jobb via Arbetsförmedlingen. 8. särskilt beakta risken att inte vilja arbeta med målgrupp lång ifrån arbetsmarknaden om resurser och lön fördelas efter antal människor man har matchat till arbete. Motionen antagen av medlemsmöte 2014-11-29 Motion KJ10 Arbetsgivares och anställdas kostnader för arbetslöshet och organisationstillhörighet El-sossen i Stockholm Byggnads Socialdemokratiska förening i Stockholm SEKO-sossen Under en 10-årsperiod från 1982 och framåt hade löntagare och arbetsgivare likvärdiga kostnader för medlemskap i fackförening/arbetslöshetskassa respektive medlemskap i arbetsgivarorganisation. Arbetsgivarnas avgifter var/är en del av företagets kostnader för verksamheten och därmed obeskattade. Anställda betalade avgifter efter beskattning, men erhöll i efterhand statlig skattereduktion. Denna likvärdiga rätt till skattebefrielse för medlemsavgift till intresseorganisation togs för löntagarnas del bort 1992 av dåvarande riksdagsmajoritet efter förslag från regeringen Bildt. Det skäl som anfördes var dåliga statsfinanser. Sedan dess har anställda betalat sina avgifter med beskattad lön, medan arbetsgivare varit fortsatt skattebefriade för sina avgifter. Det är dags att innevarande valperiod återinföra ett jämställt förhållande mellan arbetsgivare och anställda vad gäller avgifter till facklig intresseorganisation och arbetslöshetsförsäkring. Vi yrkar att 1. Partikongressen beslutar att partiet ska verka för att skattereduktion för anställdas avgifter till fackförening och till försäkring vid arbetslöshet återinförs Motionen antagen av El-sossen i Stockholm och Byggnads socialdemokratiska förening i Stockholm Motionen antagen vid SEKO-sossens medlemsmöte 141127 Motion KJ11 Arbetsutveckling baserad på innovationsutveckling och samhällsstyrning Matteus s-förening En del tror att man bör överlåta allt på marknaden när det gäller att prioritera den framtida industri- och tjänsteutvecklingen. Andra tror att olika grad av samhällsstyrning behövs även för att tillvarata näringslivsutvecklingen på bästa sätt. Olika länders inblandning avseende näringslivsutvecklingen torde variera högst påtagligt. 28 När det gäller Sverige känns många relevanta frågor fortfarande vara obesvarade. Detta gäller inte minst inom det politiskt styrda området Vilket syfte har vi? – att se till att Sverige blir ett så rikt land som möjligt och/eller att sysselsättningen maximeras. Nya innovationer (t ex inom IT) leder ofta med viss eftersläpning till stora effektivitetsvinster. Dock finns det risk att befintliga yrken trängs bort vid införandet av den digitala tekniken varvid ersättandet av de befintliga arbetstillfällena inte är en självklarhet. Vad behöver prioriteras? – vissa anser infrastruktur, vissa anser mer specifika områden som t ex life science. Går det att prioritera utan att vissa gynnas/missgynnas. Kan/bör staten bidra till den grundläggande näringslivsplaneringen överhuvudtaget. Vilken blir metoden?-denna fråga har allt som oftast fått stå obesvarad då politiker ofta väljer att inte ta ställning avseende detta. Detta kan bero på bristande kompetens eller på risken av att bli bestraffad beroende på felprioriteringar. Ska näringslivsutveckling samordnas med övrig samhällsplanering? Det politiska systemets ställningstaganden har oftast uteblivit avseende dessa områden vilket resulterat i en ickepolitik inom näringslivsområdet. Det bästa man eventuellt gjort är att tillföra mer resurser inom befintliga strukturer. Prioriteringar eller alternativa lösningar har lyst med sin frånvaro. En tydlig trend under senare tid är att tjänstesektorns andel av industriproduktionen väsentligt ökat och fortsätter öka samt att internationaliseringens kostnadstryck gör att produktion flyttas. Konkurrensutsattheten och transportkostnadernas minskande andel har bidragit till att konkurrensutsattheten ökat. Även ökad internationalisering med olika regelverk och kostnadsförhållanden har bidragit till detta. Då nationella regler inte förmår matcha globaliseringens villkor längre ställs ökade krav på respektive lands regering att försöka tillvarata sina resurser optimalt. Valhäntheten inför informationsteknologins möjligheter och makten över densamma har medfört att snedfördelningen mellan kontinenternas innevånare blivit enorm. Sveriges regering har som ansvar gentemot sina medborgare att utforma en politik innebärande att en större del av de värden som skapas längs de globala produktionskedjorna, det vill säga innovation, FoU, design, marknadsföring, efterförsäljningstjänster och varumärken tillförs dess innevånare. Regeringen har förvisso insett att för att uppnå ett innovativt kunskapssamhälle erfordras utökade satsningar på högre utbildning och forskning. Det som fortfarande känns otillräckligt är anpassningen av kreativa miljöer för att tillvarata utvecklingen av innovationer. Statens roll att enbart gynna befintliga strukturer kan ifrågasättas. Detta innebär dock inte att nyutvecklingen bör ske genom att uppfinna allt omigen. Det går onekligen att skapa nya strukturer genom att gynna nyutveckling baserad på kombination av redan befintliga framgångar d.v.s. genom att försöka skapa kommersiellt framgångsrika organisationer som skapar nya arbeten på ett effektivare sätt. Att Sverige ändå klarat sig så pass väl torde bero på att konkurrenterna ofta varit ändå sämre. Ofta är det inte enorma pengar som erfordras utan mer ett system där integrationen av kompetens och idéer utvecklas. Kritiskt tänkande, kunskap, kreativitet, tillåtelse att misslyckas, icke accepterande av befintliga sanningar kan anges vara möjliga variabler för att skapa en bra innovationsutvecklingsmiljö. 29 Man bör notera att innovationer inte bara bör koncentreras på uppfinningar utan likväl kan vara att förbättra en befintlig process, metod produkt eller tjänst. Vidare finns en enorm potential för grupper som inte tillhör majoritetsgruppen och därför inte prioriterats avseende kunskaps- och kapitalallokering. Var och en inser nog att mycket finns att göra för att förbättra innovationsutvecklingen. Kaptaliseringallokeringen idag är inte bra men går att lösa på ett relativt enkelt sätt. Det svåra är då snarare att hitta tillräckligt bra kompetens. Ett bra innovationsklimat parat med en bra grundutbildning och en mycket vassare topputbildning är oerhört viktigt för Sveriges framtida ekonomi. Utöver detta bör en betydligt mer genomtänkt yrkesinnovationspolitik utformas i syfte att ligga före framtida utveckling av arbetsmöjligheterna. Befintliga yrken förändras och t.o.m. försvinner ibland. Då gäller det verkligen att ha gjort hemläxan så att vi befinner oss i framkant avseende de helt nya yrken som trots allt kommer att uppstå. Trots att det ställer stora krav när det gäller splitvision och att hålla många bollar i luften samtidigt är det av yttersta vikt för landet och dess arbetstagare att man undersöker de hittills relativt outredda förhållandena. Vi yrkar att: 1. en utredning tillsätts med en uppgift att komma med konkreta förslag så att vi åter hamnar i framkant avseende världens innovationsutveckling 2. motionen skickas till riksdagsgruppen Motionen antagen av Matteus s-förenings medlemsmöte 2014-11-28 Motion KJ12 Avdragsrätt för medlemsavgift till facklig organisation och A-kassa Aggis Agitationsklubben Fackliga utskottet Sedan tiden efter andra världskriget har den nordiska modellen tjänat arbetsmarknaden väl. Arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer har gemensamt förhandlat fram arbetsvillkor och löner för de som arbetar i Sverige. Avtalen mellan arbetsmarknadens parter har inneburit att vi i internationella jämförelser har en hög facklig anslutningsgrad men tyvärr har den samma sjunkit under de senaste åtta åren. Orsakerna till detta är flera, de flesta kan härledas till åtgärder som den moderatledda regeringen gjorde under sin regeringstid 2006-2014 och som ledde till betydligt större kostnader för medlemskap i fackförening och a-kassa. En av de viktigaste anledningarna till att en arbetstagare avstår medlemskap i en fackförening är kostanden för sagda medlemskap. Enligt rapport från Mats Larsson på LO:s arbetslivsenhet som gavs ut 2012 så uppger mer än hälften av icke-anslutna att de skulle gå med om medlemsavgiften sänktes. 30 För att kunna fortsätta ha en långsiktig stabil arbetsmarknad där arbetsmarknaden parter kan upprätthålla den svenska modellen behöver den fackliga anslutningsgraden höjas. På så sätt kommer även framtidens arbetsmarknad slippa störning i form av vilda strejker och lock-outer. Arbetsgivarnas avgift för medlemskap i arbetsgivarorganisation är avdragsgill, medan rätten för en arbetstagare att göra avdrag för sin fackföreningsavgift och a-kassa togs bort 2007. Arbetsmarknadens parter bör ha samma förutsättningar att bedriva medlemsvärvning och organisering. Vi yrkar att 1. avdragsrätt för medlemskap i avtalsbärande facklig organisation införs 2. avdragsrätt för medlemskap i a-kassa införs Motionen antagen av AGGIS medlemsmöte 2014-11-24 Fackliga utskottet har ställt sig bakom motionen på sitt representantskap den 26 november 2014 Motion KJ13 Avskaffa 75-dagarsregeln i A-kassan. Kulturarbetarnas Socialdemokratiska Förening i Stockholm, KSF I april 2008 införde den borgerliga Alliansen en begränsningsregel inom A-kassan, vilket innebär att man bara kan få deltidsersättning i 75 dagar, istället för de vanliga 300. Enligt Alliansen syftade begränsningsregeln till att fler skulle få heltidsjobb. De menade att arbetsgivare i större utsträckning kommer att erbjuda heltidsjobb, om inte möjligheten till deltidsutfyllnad finns. Detta är dock en omöjlig ekvation, eftersom heltidsjobb saknas inom kultursektorn. Det är en arbetsmarknad som skiljer sig väsentligt från övrig arbetsmarknad, då endast tillfälliga uppdrag erbjuds. Korttids/deltidsanställda känner sig tvingade att tacka nej till arbete för att inte riskera att stämplas ut vid 75 dagar. Regeln är alltså kontraproduktiv - den skulle uppmuntra till arbete, men istället ledde den till det motsatta, nämligen att den uppmuntrar till heltidsarbetslöshet. En annan effekt är att 75-dagarsregelns omräkningssystem för ersättning kan leda till lönedumpning. Om en arbetslös tar ett uppdrag med ett ”för högt” arvode, räknas den veckan som heltidsarbetad, men en del av arvodet spiller över på nästa vecka. Trots att man då är heltidsarbetslös räknas man som deltidsarbetande och de 75 dagarna räknas ned mot en hotande utförsäkring. För att slippa den effekten måste man alltså begära lägre ersättning än man erbjudits. Allt frilansande leder till att luckor uppstår mellan deltidsjobben. Tidigare har det gått att fylla ut den tiden med stämplingsdagar. Den möjligheten är borta med den så kallade 75-dagarsregeln. På något sätt måste även kulturarbetare kunna överleva på sitt konstnärliga arbete. De tillfälliga arbetsgivarna betalar inte för luckorna som uppstår mellan jobben. Lyckas frilansare fylla ut delar av luckorna med s k ”brödjobb” inom andra branscher, slår den här regeln till även mot de jobben. En viktig princip måste vara att det alltid ska löna sig att arbeta, oavsett om det handlar om korta eller varaktiga anställningar, vilket det inte gör idag. 31 Vi yrkar att 1. 75-dagarsregeln för deltidsarbetslösa i A-kassan avskaffas. Motion KJ14 Bygg ett rött folkhem – en grön väg mot nya jobb och ökad ekonomisk jämlikhet Södra kvinnoklubben Åtgärder för att minska utsläpp och påverka klimatförändringarna är en motor för ekonomisk tillväxt och nya jobb. En framtidsinriktad klimat- och miljöpolitik hör ihop med att amortera vår klimatskuld och motverka ekonomisk ojämlikhet. Kostnader för basala behov som boende, el samt driftskostnader för samhällets servicenäringar drivs på av föråldrade driftssystem. Om en kommuns fastigheter förbrukar 110 gigawattimmar per år via ventilation, belysning och styrsystem, skulle en 20 procentig minskning innebära en besparing på ca 20 miljoner kronor om året. Idag eldar vi för kråkorna. Löner och bemanning i välfärdssektorn pressas ned, där höga otidsenliga driftskostnader och höga vinstkrav samverkar. Föråldrade driftssystem skadar människor och miljö på flera sätt. De späder på ekonomisk ojämlikhet och medicininköp samt tandläkarbesök går upp i rök. Det är dags att vi Socialdemokrater länkar samman vår klimat- och miljöpolitik med vår klasskamp, anno 2014. Vår regeringsförklarings klimatpolitiska ramverk är starkt formulerat. Dock saknas en möjlig bro mellan klimat- och miljöpolitik och utjämnad ekonomisk ojämlikhet. Vinster från reducerade driftsoch energikostnader i samhället, inräknat bostäder, kan bidra till att reducera levnadsomkostnader för ekonomiskt tyngda samhällsgrupper. En lösning är att finansiera klimat- och miljöpolitik via en internlånemodell. Lånen finansieras genom energibesparingar som sänker stadens framtida kostnader under en period på 15-20 år. Pengarna som sparas in betalar av lånen, vilket kräver att man nogsamt väljer lönsamma projekt samt hårt reglerade återbetalningskrav. Samordningshindren i klimatfrågan på internationell nivå får inte stå i vägen för arbetet på nationell nivå. Sverige kan som enskilt land redan idag växla över till en tillväxt som har sin grund i låga utsläpp. Vi bör ta fram en nationell strategi och en åtgärdsplan för att nybyggen och renoveringar ska vara energisnåla, att alternativa energikällor och strategier för låga utsläpp ska ingå i lokala planeringsprocesser. Bostadsbyggande och renoveringar bör således redan nu villkoras med krav på klimat- och miljövänliga system. En sådan nationell strategi är jobbskapande inom industrin, handeln, tjänstesektorn samt forskning och utbildning. Avfall är resurser. Stora besparingar har visats, där hämtning av rent matavfall från kommun och landsting, jämförts med kostnader för blandat hushållsavfall. Drygt 160 000 personers matavfall i hemmen ger biogas/bränsle till 52 bussar per år. Prognoser visar att en satsning på biogas idag kan betyda att vi fyrdubblat antalet sysselsatta år 2020. Vi bör satsa på transportkorridorer i hela vårt avlånga land, en laddningsinfrastruktur för elfordon och/ eller fordon som drivs med biogas. Satsningen bör eliminera företagens och privatbilisternas oro över bränsleräckvidd vid transport, en oro som idag stoppar en utveckling av transportsektorn och jobb inom olika näringar (borgarnas politik var en sådan jobbinfarkt). 32 I vårt framtidskontrakt med väljarna kan vi nu visa på en progressiv klimat- och miljöpolitik, i motsats till våra politiska motståndare. Vår klimatpolitik skapar nya jobb och amorterar vår miljöskuld. De ekonomiska samhällsvinsterna kan investeras i vår välfärd, bidra till att motverka ekonomisk ojämlikhet och ge generationsöverskridande värden. Jag yrkar att 1. partiet verkar för en klimatstrategi som inkluderar våra gemensamt ägda offentliga bolag, förvaltningarna samt näringslivet, där ett utfall på sikt ska vara att bidra till att motverka ekonomisk ojämlikhet. 2. partiet utreder möjligheten att ta fram en nationell strategi, där klimat- och miljöarbete ska ingå i lokala planeringsprocesser. 3. partiet skyndsamt utreder möjliga internlånemodeller och möjliga stimulanser för att påskynda finansieringen av en jobbskapande klimat- och miljöpolitik. Marina Andersson Motionen antagen av Södra kvinnoklubbens medlemsmöte 2014-11-05 Motion KJ15 Effektivare insatser för personer som står långt utanför arbetsmarknaden – stärk samspelet mellan statliga och kommunala insatser Elmgren, Claes Sedan mitten av 2000-talet har det statliga ansvaret för den nationella arbetsmarknadspolitiken ökat och kommunernas inflytande minskat. Samtidigt har kommunerna i flera fall byggt upp egna organisationer för att bistå personer som står långt från arbetsmarknaden. I många fall samspelar Arbetsförmedlingens och kommunernas insatser. Det är bra, men inte tillräckligt. Samspelet mellan statliga och kommunala insatser behöver utvecklas ännu mer för att fler långtidsarbetslösa ska kunna stärka sina möjligheter på arbetsmarknaden. Kommunerna är i hög grad beroende av att den nationella arbetsmarknadspolitiken är effektiv, inte minst med tanke på att kommunernas skatteintäkter påverkas negativt av arbetslöshet. Kommunerna är också beroende av den nationella arbetsmarknadspolitiken då kommunerna är huvudmän för kommunal vuxenutbildning, sfi, samhällsorientering och bosättning av nyanlända invandrare och i hög grad är engagerade i regionala tillväxtfrågor. Men framförallt är det kommunerna som har det yttersta ansvaret för kommuninvånarnas försörjning. Enligt socialtjänstlagen (SoL) har kommunerna det yttersta ansvar för att den enskilde får det stöd och den hjälp som behövs utan att det i sig innebär inskränkningar i det ansvar som vilar på andra huvudmän, exempelvis Arbetsförmedlingen eller kommuner och enskilda anordnare i egenskap av huvudmän för gymnasial utbildning (SoL, 2 kap, 1 §). Enligt gällande lagstiftning kan kommunerna ställa krav att mottagare av ekonomiskt bistånd ska stå till arbetsmarknadens förfogande och aktivt söka arbete. Det innebär att kommunerna kan ställa krav på att den enskilde ska vara inskriven hos Arbetsförmedlingen och vara beredd att ta anvisat arbete. 33 Socialtjänsten ska dock alltid göra en individuell bedömning av den enskildes behov och förmåga, vilket innebär att kommunerna inte bör ställa generella krav på att vara inskrivna vid Arbetsförmedlingen eller stå till arbetsmarknadens förfogande. Kommunen kan också ställa krav på att den enskilde ska delta i åtgärder som genomförs av Arbetsförmedlingen eller vid behov delta i kommunala aktiviteter, praktik eller kompetenshöjande verksamheter (SoL, 4 kap, 4 §). Kommunen ska göra en individuell bedömning och samråda med Arbetsförmedlingen. Ser man till de arbetsmarknadspolitiska insatser kommunerna svarar för, tycks dessa i hög grad rikta sig till långtidsarbetslösa, personer med funktionsnedsättning, ungdomar över 20 och även ungdomar mellan 16 och 19 år som omfattas av kommunernas informationsansvar och nyanlända invandrare. Kommunernas insatser vänder sig i hög grad till personer med försörjningsstöd. Tillgängliga uppgifter indikerar att merparten av mottagare av ekonomiskt bistånd också är inskrivna vid AF och får ersättning från Försäkringskassan. Mottagare av ekonomiskt bistånd i stor utsträckning behöver vända sig till flera olika myndigheter samtidigt (IFAU 2011, Fattig, sjuk och arbetslös – en beskrivning av personer i kläm mellan stat och kommun). Mottagare av ekonomiskt bistånd har också ofta flera välfärdsproblem samtidigt. Förutom att man är arbetslös, påverkas man också av ekonomiska svårigheter, trångboddhet eller ohälsa. Sedan 2009 har kommunernas kostnader ökat för försörjningsstödet, vilket hänger samman med finanskrisen och den ekonomiska utvecklingen och till viss del med skärpta krav i arbetslöshetsersättningen och sjukförsäkringen. Vidare har antalet långvariga mottagare av ekonomiskt bistånd ökar under senare år, en ökning med cirka 30 procent sedan 2006 (Socialstyrelsen, 2013, Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård och socialtjänst – lägesrapport 2013). Det finns därför starka skäl för kommunerna att engagera sig i arbetsmarknadsinsatser. Typiska insatser tycks vara olika former av coaching- och matchningsinsatser, kartläggning och vägledning, praktik och arbetsträning samt sfi och kortare yrkesutbildning. Enligt forskaren Katarina Thorén finns det påfallande likheter mellan de insatser som erbjuds vid jobbtorgen vid Stockholms stad och den ordinarie arbetsförmedlingen. Likheterna finns både i fråga om vilka insatser som erbjuds och hur den kommunala respektive statliga organisationen arbetar och använder sig av privata företag (Thorén, Katarina, 2012 Kommunal arbetsmarknadspolitik – en kunskapsöversikt över åtgärder för arbetslösa socialbidragstagare). En del undersökningar indikerar att det också finns stora kommunala skillnader i de statliga och kommunala insatser som anvisas till arbetslösa mottagare av försörjningsstöd (IFAU, Katarina Thorén, SOU 2011:11). Olika insatser behövs för olika individer. Det är därför viktigt att statliga och kommunala insatser samspelar på ett effektivt sätt. Förutsättningarna för detta behöver stärkas. Ett sätt är att skapa en gemensam samverkansorganisation i insatser som vänder sig till långtidsarbetslösa för Arbetsförmedlingen, kommuner och Försäkringskassan. En organisation där de offentliga resurserna samlas på ett ställe och där Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunen kan utarbeta gemensamma arbetssätt och anpassa insatser till den enskilde. En gemensam samverkansorganisation kan samtidigt stärka kommunernas insyn i och påverkan på statliga arbetsmarknadsinsatser och säkerställa att de statliga arbetsmarknadsinsatserna används på ett effektivt sätt. Ytterst är syftet med en gemensam organisation att sätta individen i centrum Liknande organisationer har skapats i flera andra länder och erfarenheter av dessa bör studeras närmare. Detsamma gäller erfarenheter av den FINSAM, lagen om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser, som funnits i Sverige sedan 2004. 34 Jag yrkar därför på att: 1. Socialdemokraterna ska ta initiativ att skapa en gemensam organisation där stat och kommun samverkar för att stödja och rusta personer som står långt från arbetsmarknaden. Claes Elmgren, Bagarmossens s-förening Motion KJ16 Ekonomi LO-fackens s-förening Fackliga utskottet Mer än 20 år har gått sedan 90-talskrisen men Sverige har fortfarande inte lyckats pressa tillbaka arbetslösheten. Den hittillsvarande ekonomiska politiken fungerar alltså inte. Det går inte heller att nostalgiskt blicka tillbaka och återinföra den politik som gällde innan 90-talet. Vad Sverige behöver är en ny politik för tillväxt och full sysselsättning. Ekvationen är egentligen enkel. Arbetslösheten är hög. Sverige har låg statsskuld och låga räntor. Inflationen är låg och inflationsförväntningarna sjunkande. Under de senaste tre årtiondena har vi dessutom tappat gradvis i jämförelse med övriga OECD-länder när det gäller offentliga investeringar. Vi ser mot den bakgrunden framför allt två områden där den ekonomiska politiken måste förnyas: För det första behöver Sverige en ny finanspolitik. Det ekonomisk-politiska ramverk som skapades på 90-talet var nödvändigt, men de problem det skulle lösa har delvis ersatts av andra. Nu bidrar ramverket istället till den höga arbetslösheten. Att ändå hålla fast vid ett överspelat överskottsmål är inte ansvarsfullt. Vi behöver ett nytt mål för den offentliga sektorns sparande som tar hänsyn till dagens utmaningar. Det nuvarande överskottsmålet bör ersättas med ett balans- eller underskottsmål. Riksdagen behöver förändra riksbankslagen så att den tydliggör riksbankens uppgifter när det gäller finansiell stabilitet. För det andra måste vi få igång tillväxten genom kraftigt ökade investeringar i bostäder och infrastruktur. Vi har under lång tid investerat alldeles för lite och låtit kapitalstocken urholkas som andel av BNP. Sverige uppfyller idag de förutsättningar som enligt IMF gör att det finns skäl att lånefinansiera offentliga investeringar: Om de ekonomisk-politiska ramverken omöjliggör att vi utnyttjar detta gyllene tillfälle finns inget bättre bevis på att de är föråldrade. Det är dags att Socialdemokraterna uppdaterar sin ekonomiska politik för en ny tid. Vi föreslår kongressen besluta att 1. dagens överskottsmål ersätts med ett balans- eller underskottsmål. 2. riksbankslagen förändras så att den tydliggör riksbankens uppgifter när det gäller finansiell stabilitet 3. Sverige kraftigt ökar de offentliga investeringarna i infrastruktur och bostäder. 4. bostadspolitiken inriktas på statliga stimulanser och strukturella reformer för att öka bostadsbyggandet och förbättra konkurrensen i byggsektorn 35 5. statliga infrastrukturinvesteringarna kraftigt utökas för att gradvis växa i takt med BNP. LO-fackens socialdemokratiska förening Fackliga utskottet har ställt sig bakom motionen på sitt representantskap den 26 november Motion KJ17 Ekonomi för fackliga organisationers medlemsutbildning El-sossen i Stockholm Byggnads Socialdemokratiska förening i Stockholm SEKO-sossen Efter valet 1982 beslutade riksdagen om statsbidrag till stöd för finansiering av de fackliga organisationernas medlemsutbildning om ekonomi, arbetslagstiftning, kollektivavtal och förhandlingsöverenskommelser mellan arbetsgivare och anställda. En avsikt var att öka anställdas delaktighet, medbestämmande och engagemang i företagen. Statsbidragen innebar att de anställdas organisationer fick möjlighet att bekosta utbildning om frågor som gällde partsförhållanden på ett mer likvärdigt sätt med arbetsgivarna, som både då och nu har utbildning som obeskattad kostnad för företagens verksamhet. Dessa mer jämlika förutsättningar att bekosta utbildning blev en viktig grund för vad som senare kommit att kallas den svenska modellen. 1992 togs dessa statsbidrag bort av regeringen Bildt och dåvarande riksdagsmajoritet av borgerliga och Ny demokrati. Trots den besparingen tvingades medborgarna uppleva statlig ekonomi i förfall. Nu har Sverige bättre statlig ekonomi. Samtidigt har vi hög arbetslöshet och ökat inflöde av flyktingar och migranter. Den innebär att allt fler blir osäkra om sitt arbete och sin ekonomi. Misstron ökar mot samhällets och fackliga organisationers möjlighet att påverka. Följden är ökande obalans mellan parterna på arbetsmarknaden. Vi föreslår en förändring till det bättre, genom att riksdagen under inne-varande valperiod återinför statsbidraget för att på så vis bidra till att återställa balansen mellan parterna på arbetsmarknaden. Vi yrkar att 1. Partikongressen beslutar att partiet under innevarande valperiod ska verka för ett återinförande av statsbidragen för avtalsbärande fackliga organisationer för att på säkra en med arbetsgivarna jämställd ekonomisk möjlighet att bedriva utbildning om ekonomi, arbetsrättslagar och avtal som gäller partsförhållanden på arbetsmarknaden Motionen antagen av El-sossen i Stockholm och Byggnads socialdemokratiska förening i Stockholm Motionen antagen på SEKO-sossens medlemsmöte 141127 36 Motion KJ18 En förnyad syn krävs på begreppet tillväxt och därmed på framtidens arbetsmarknad Minneberg-Tranebergs S-förening Stockholms allmänna kvinnoklubb STS Stockholm STS Bromma-Kungsholmen Ekonomi handlar i grunden om att hushålla med knappa resurser. Ekonomisk tillväxt är i grunden positivt och kan globalt sett bidra till minskad fattigdom och ökat välstånd. Men, den huvudsakligen marknadsstyrda tillväxt vi har idag leder även till stora problem och enorma orättvisor i vår värld med ändliga materiella resurser. Dagens ekonomiska system bygger på att tillväxten ständigt måste öka, och det genom att man ökar produktionen av varor. Konsumtionen av dessa varor måste ju också öka om det ska bli vinst. Då krävs att behov skapas av varor, som människor i vår del av världen egentligen inte behöver. Produktionen är alltså ofta inriktad på ekonomins behov och inte på reella mänskliga behov. ”Hjulen” ska hållas rullande genom ständigt nya vinster. Man kan ställa sig frågan: Är människan till för ekonomin i stället för att ekonomin är till för människan? En ständigt ökad tillväxt och en ökande produktion, så att säga för produktionens egen skull, tär också alltmer på jordens resurser, för i allt som produceras används ju dessa. Samtidigt ökar utsläpp och nedsmutsning. Det finns beräkningar som visar att vi redan idag skulle behöva fler än ett jordklot med det ekonomiska system vi nu lever efter i västvärlden. Men det har vi inte, det är som bekant ont om jordklot. I västvärlden behövs knappast mer av onödiga, trendiga konsumtionsvaror, i stil med senaste modellen av smartphonen eller datorn. Framtidens arbete och produktion borde ställas om till att framställa varor efter mänskliga behov, istället för efter marknadens ofta konstruerade behov. Kulturen är ett område som genom ökade resurser skulle kunna utvecklas och ge flera arbetstillfällen. I ett globalt perspektiv finns behov av en gemensam satsning i samarbete med flera av västvärldens länder, en satsning på utveckling och tillväxt i delar av världen där basala mänskliga behov nu inte kan tillgodoses. Stora delar av världen saknar tillgång till hållbara system för vattenförsörjning och avlopp, hälso- och sjukvård, livsmedel m.m. Det skulle behövas en större satsning på arbeten för att stimulera utveckling och produktion mot långsiktiga och hållbara mål inom energi, matproduktion m.m., men även på utbildning och forskning inom till exempel medicin och biologi. Inom vårt parti har alltid miljöfrågorna varit viktiga, med inställning på hållbarhet och våra barns överlevnad i framtiden. Det är också tydligt i vårt politiska program. Men nu börjar det bli bråttom, en tydlig kursändring krävs. Det är hög tid för den hårt industrialiserade marknadstillvända västvärlden att tänka om. Synen på begreppet tillväxt måste förnyas och utvecklas. En förändrad syn på det tillväxtsystem vi har, innebär en förändrad syn på framtidens arbete och utveckling. Ovanstående frågor är komplexa och har inga enkla svar, men måste nu uppmärksammas och diskuteras mer. Vi yrkar att: 1. en arbetsgrupp tillsätts med syftet att utarbeta en idéskrift för att målet för tillväxt ska vara inställt på en hållbar, solidarisk tillväxt inom områden som gynnar mänskligheten i stället för att huvudsakligen generera vinster åt marknaden 2. Stockholms Arbetarekommun tar motionen som sin egen och sänder den vidare till den socialdemokratiska partikongressen 2015 37 Motionen skriven av Eva Risberg Motionen antagen som Minneberg-Tranebergs S-förenings egen 2014-11-28 Motionen inkom för sent och hann inte behandlas av Kungsholmens socialdemokraters medlemsmöte 2014-11-24 Motionen antagen som Stockholms Allmänna Kvinnoklubbs egen 2014-11-27 Socialdemokraterna för Tro och Solidaritet, Bromma - Kungsholmen 2014-11-24 Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, Stockholmsdistriktet 2014-11-27 Motion KJ19 Främja nyföretagande i kooperativa former SSU Stockholm En stor trend i Sverige idag är att fler väljer att starta företag tillsammans i form av Kooperativ. Antalet kooperativ har ökat med 47 % mellan 1998-2008 jämfört med aktiebolag som ökade med 23%. Företag i kooperativ form är demokratiska organisationer som styrs av dess medlemmar och kombinerar demokrati med affärsutveckling och socialt ansvarstagande och är oftast ekonomiska föreningar. Varje medlem har en röst var likt en vanlig förening, oavsett hur mycket kapital han eller hon har satsat och detta skiljer kooperationer från andra företagsorganiseringar. Genom att man äger ett företag tillsammans och styr det demokratiskt så är drivkraften medlemsnyttan som tillgodoser medlemmarnas ekonomiska, sociala och kulturella behov och där vinst ses som medel och inte som mål. Kooperativa företag bygger på värderingar så som självförsörjning, personligt ansvar, socialt ansvar, demokrati, jämlikhet, rättvisa och solidaritet. Dessa värderingar genomsyrar kooperationernas principprogram och enligt FN så visar företagsformen en förmåga att bidra till minskad fattigdom, ökad sysselsättning och social integration. För att ta tillvara på entreprenörer som vill samarbeta och samtidigt uppmuntra ännu fler företagare i olika delar av näringslivet att gå denna väg så borde den offentliga sektorn ge bättre förutsättningar för att fler ska välja att starta och driva kooperativ. Fler kooperativ i alla branscher ger också konsumenter friheten att välja en icke-vinstdrivande verksamhet framför en vinstdrivande. Detta är en nyckel för ett mer socialt, demokratiskt och hållbart näringsliv och civilsamhälle. Därför yrkar vi att 1. statliga och kommunala stöd till företag ska i första hand inrikta sig mot kooperativ 2. statliga banker ska erbjudas särskilt förmånliga lånevillkor till företagare som väljer att starta och driva kooperativa företag som ekonomiska föreningar 3. Arbetsför medlingen ska få uppgiften att matcha ihop arbetssökande som vill starta företag tillsammans med andra 4. Starta eget-bidraget ska prioriteras till arbetssökande som vill starta kooperativ. 38 5. Tillväxtverket ska utöka sitt kapital till organisationer som stödjer och hjälper ekonomiska föreningar. 6. Tillväxtverket får ett direktiv att uppmuntra och prioritera stöd till att ekonomiska föreningar ska växa inom branscher där dem är underrepresenterade. 7. Stockholms arbetarekommun antar motionen som sin egen. Behandlad och antagen på SSU Stockholms årskonferens 15-16 Mars 2014 Motion KJ20 För en starkare omställning i arbetslivet SSU Kungsholmen En fungerande arbetsmarknadspolitik menar vi vilar på tre ben; stöd till nyföretagande och innovationer, en aktiv arbetsmarknadspolitik med syfte att kunna omställa arbetslösa genom utbildning och sist men inte minst en god arbetslöshetsförsäkring. Arbetslöshetsförsäkring Arbetslöshetsförsäkringen, i dagligt tal a-kassan, har tre syften; ett att upprätthålla köpkraften på makronivå. Två, att motverka negativ lönespiral och tre att ge den försäkrade skydd och ett drägligt liv under den period hen är arbetslös och står under omställning. När kapitalismen krisar gör den det på grund av ett minskad efterfrågan alternativt ett fel i utbudskurvan. De vill säga, antingen så finns det psykologiska faktorer som gör att företag och personer väljer att spara pengar i stället för att investera dom. Eller så är produktionen så stor att varorna som produceras inte kan säljas på marknaden, profitkvoten faller och företagen tvingas rationalisera. I Sverige valde vi en ekonomisk politik som kallas Rehn-Meidnermodellen. Modellen bygger på att antal antaganden som är en blandning mellan Marxism och Schumpeterism. Det handlar om att identifiera riskfaktorer med en marknadsekonomi (kriser för exempel) och se till att motverka dessa. Men också att finna positiva saker med kapitalismen specialisering och innovationsutveckling (eller för att citera Schumpeter ”kreativ förstörelse”) och uppmuntra dessa, de vill säga upprätthålla en stark strukturomvandling. Historiskt har detta (hög strukturomvandling) skett genom tre viktiga delar; innovation, aktiv arbetsmarknadspolitik och en hög a-kassa (som tidigare nämnt ovan). Men om arbetslöshetsförsäkringen ska uppnå sina tre syften måste den ge stora delar av arbetskraften oförändrad köpkraft i händelse av arbetslöshet. Efter åtta år av en borgerlig lönesänkarpolitik (deras informella mål har varit att pressa ner lönerna, exempelvis genom en svag a-kassa) så är idag a-kassan så svag att en majoritet av arbetskraften inte får de 80 procent av den tidigare lönen som det är tänkt, vilket drabbar den svenska makroekonomin och människors möjlighet till omställning. Vi Socialdemokrater har talat om att 90 procent av arbetskraften ska få 90 procent i ersättning. Det skulle till stora delar hålla köpkraften uppe och dessutom skapa en brett stöd för försäkringen, eftersom stora delar av försäkringstagarna inte skulle förlora på att ha den, och därmed slippa köpa egna tilläggsförsäkringar. En hög a-kassa är även mer ekonomiskt gynnsam för de arbetsgivare som idag betalar en tilläggsförsäkring till sina anställda. 39 Dagens modell: Är att alla arbetstagare ska få 80 procent av tidigare i lön i ersättning. Problemet är att det finns ett tak som inte höjts på nio år. Taket är 680kr/dag vilket en förkrossande del av arbetskraften tjänar mer än. Vi i socialdemokraterna har sagt att vi nu vill höja taket. Det är bra men vi tror att modellen måste ändra för ytterligare stärka köpkraften för att hålla ekonomin i gång och inte få farliga effekter på makronivå. I denna motion vill vi utveckla en ny modell med ett högt snedtak. Föreslagen modell: Den första kvartilen får 95 procent Den andra kvartilen får 90 procent Den tredje kvartilen får 85 procent Den fjärde kvartilen får 80 procent Skillnaden blir att 50 procent av de försäkrade får minst 90 procent i a-kassa. 75 procent av de försäkrade får mer än vad de skulle fått med dagens a-kassa. 100 procent av de försäkrade skulle få lika mycket som försäkringen idag påstås ge dom. Till detta bör en tanke om ett absolut tak naturligtvis också diskuteras. Denna modell skulle kosta mer än dagens ickefungerande a-kassa. Däremot skulle detta förslag bli billigare än det som vi i (s) och många fackliga organisationer tidigare önskat om 90 procent till 90 procent, men ge ett gott nog skydd. Dessutom skulle administrationen knappast fördyras. En kvartil på arbetsinkomster skulle troligen lätt kunna hämtas ut från statistiska centralbyråns databas en gång per år. Omställning av arbetskraft En hög a-kassa är dock inte allt. Det måste till aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Att kunna upprätthålla köpkraften är viktigt för det gör att inte fler blir arbetslösa men de som är arbetslöshet måste få stöd att komma i nytt arbete igen. Därför behövs omställning i form av utbildning. Även här har den borgerliga politiken brustit. Stöd till exempelvis arbetsmarknadsutbildning har skurits ner. Platserna på komvux har minskat och likaså platserna på högskolan. Därför måste en förändring ske. Först och främst bör arbetsförmedling få i uppdrag att köpa utbildningsplatser. Det kan ske antingen genom upphandling för privata företag men främst bör det ske av det statliga bolaget Lernia. Detta för att garantera att platser tillsätts och att privata företags avkastningskrav inte hindrar att omställning och utbildning sker. Några utgångspunkter för omställning: Satsa på att utbilda fler välfärdsarbetare – välfärden skriker efter arbetskraft samtidigt som arbetslösheten är hög. Ge fler chans att slutföra gymnasiet oavsett ålder. Ge alla gymnasieprogram grundläggande behörighet till högskola igen. Ge fler tjänstemän möjligheten till omskolning för att bättre passa in till den moderna arbetsmarknaden. För att finansiera dessa arbetsmarknadsreformer skulle man exempelvis kunna slopa RUT-bidraget. Det skulle ge staten cirka 17,5 miljarder att lägga på arbetslöshetsförsäkringen och utbildning för omställning. Dessa pengar skulle då kunna ge alla skattebetalare ett skydd. Vi vill dock inte slå fast finansiering i denna motion utan detta bör ses som ett förslag på finansiering som arbetsmarknadsdepartementet måste utreda. 40 Tillsyn av åtgärderna skulle exempelvis kunna ske av arbetsmarknadsdepartementet. Vi yrkar att 1. anta motionen 2. skicka motionen till den socialdemokratiska riksdagsgruppen där de får arbeta vidare med motionens tankar om framförallt inkomstkvartiler och utgångspunkter för omställning 3. motionen skickas som Stockholm arbetarkommuns egen till partikongressen 2015 Motionen avslogs av Matteus s-förenings medlemsmöte 2014-11-28 och skickas därför in som enskild Motionen antagen av SSU Kungsholmen s-förenings medlemsmöte 2014-11-30 Motion KJ21 Förhindra strukturell diskriminering på arbetsmarknaden SSU Stockholm Alla människor har rätt att söka arbete och arbeta utan att bli utsatta för diskriminering. Ökad etnisk mångfald på arbetsmarknaden är positivt för hela vårt samhälle. Det är arbetsgivaren som innehar huvudansvaret för att motverka och förebygga diskriminering i arbetslivet. Det övergripande målet med antidiskrimineringsarbetet måste vara att förändra de strukturer och institutioner som upprätthåller och återskapar diskriminering i arbetslivet. Detta kräver systematiskt och målmedvetet förändringsarbete. Framför allt är det ojämlika maktrelationer, vanemönster och okunskap som upprätthåller diskriminerande strukturer. Problematiken med diskriminering växer på dagens hårda arbetsmarknad. Inte minst diskrimineras människor med invandrarbakgrund. I tider av arbetslöshet ökar arbetsgivarens makt och möjlighet att selektera bland horder av arbetssökande. Systematiskt har människor med invandrarbakgrund valts bort. Dagens arbetsmarknad har kommit att stänga ute många människor. Studier av bland andra Migrationsverket visar på att du ökar dina chanser att kallas på intervju med 50 % om du har ett svenskklingande namn, gentemot om du har t.ex. ett arabiskt namn, även om ansökningarna är identiska. Denna form av diskriminering är oacceptabel och är en faktor i bibehållandet av ett segregerat samhälle. Vi yrkar att: 1. individer med utbildning från ett annat land ska få lättare att validera sina utbildningar i ett tidigare skede än i nuläget 2. det ska vara obligatoriskt att upprätta antidiskrimineringsplaner på samtliga arbetsplatser 3. diskrimineringslagstiftningen måste utvecklas så att kränkande handlingar vid anställningsintervjuer kan åberopas 4. Stockholms arbetarekommun ska anta motionen som sin egen. 5. motionen skickas till partikongressen 2015. Motionen är antagen av SSU Stockholms distriktsstyrelse 30 november 2014 41 Motion KJ22 Glipor i ansvarsfördelningen inom arbetsmarknadspolitiken S-2000 Staten har definierat ansvar på följande områden: Skollagen (kap 2, § 29) anger att alla elever på grundskola och gymnasium ska ha tillgång till till studieoch yrkesvägledning inför val av utbildning och yrke. Skollagen (kap 49, § 4) lägger ett uppföljningsansvar på kommunerna för dem som inte fullföljt sin grundskoleutbildning till dess att de fyller 20 år. Socialtjänstlagen är en rättighetslag som ålägger kommunerna att svara för försörjningsstöd till de kommuninvånare som ansöker om och behöver det. Lagen ger därtill uttrycklig möjlighet för socialtjänsten att ägna sig åt uppsökande verksamhet (kap 3, § 1 och 4) Lagen om arbetslöshetsförsäkring (§ 9, punkt 2) anger att de som söker arbetslöshetsersättning först måste registrera sig hos Arbetsförmedlingen som arbetssökande Förordningen med instruktion för Arbetsförmedlingen (§ 2, punkt 2) anger att de som befinner sig långt från arbetsmarknaden ska prioriteras. Arbetsförmedlingen har ett uttalat ansvar för att hjälpa registrerade arbetssökande till arbete. Men det är endast 50 procent av dem mellan 16 och 24 år som är registrerade på Arbetsförmedlingen. Detta kan jämföras med gruppen över 25 år där 80 procent är registrerade (Källa: Riksrevisionsverket 2011). En stor grupp är således inte registrerade och för denna grupp är ansvaret till vissa delar otydligt eller rentav obefintligt. I regeringsförklaringen 2014 anges i inledningen att antalet som arbetar ska öka. En central uppgift borde därför vara att höja arbetskraftsdeltagandet. Om fler som är i arbetsför ålder, som har arbetsförmåga och som är redo att möta arbetsmarknaden vore registrerade hos Arbetsförmedlingen skulle potentialen för tillväxt onekligen öka. Det kan finnas flera skäl till att en person inte är registrerad hos Arbetsförmedlingen: Drygt hälften ägnar sig åt heltidsstudier och har inte för avsikt att arbeta parallellt med studierna. Detta är gott och väl, men det bör ändå konstateras att många gymnasieelever väntar för länge med att registrera sig som arbetssökande, oftast till dess att sommarlovet börjar eller studierna avslutats. En orsak till detta är att studie- och yrkesvägledningen oftast handlar om vilka utbildningar som krävs för att uppnå ett visst yrke. I grundskolan ligger fokus på valet av gymnasieprogram. På gymnasieskolan ägnas nästan all rådgivning valet av högre utbildning och annan eftergymnasial utbildning, med undantag för de yrkesinriktade programmen där kontakterna med arbetslivet ofta är mer utvecklade. Men trots att hälften av dem som går ut gymnasiet inte vill studera vidare just då, ägnar skolans studie- och yrkesvägledning en mycket begränsad uppmärksamhet åt hur studenten efter avslutade studier ska ta sig ut på arbetsmarknaden. Något samarbete med Arbetsförmedlingen förekommer normalt sett inte. Därför är det vanligt att etableringen på arbetsmarknaden sker med stor tidsutdräkt. Under de senaste årtiondena har antalet unga vuxna mellan 18-29 år som uppbär aktivitetsersättning ökat kraftigt. En fördubbling har skett sedan 1995. Idag omfattar gruppen drygt 30 000 personer. I denna grupp återfinns dels många som gått i särskola, dels många som har en neuropsykiatrisk diagnos. En stor del av denna grupp är aktuella hos landstingets habilitering och hos kommunens boendestödjare. När de registrerar sig hos Arbetsförmedlingen möter de ett nytt hinder, nämligen väntan på att Arbetsförmedlingen ska koda dem för funktionshinder. I Arbetsförmedlingens egna redovisningar visas att handläggningstiderna ofta är årslånga för kodning. Väntetiden är en påfrestning för individerna och ett slöseri med deras arbetskraft. Ärendeflödet och avlämningarna mellan särskolan, Landstingets 42 habilitering, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, och i förekommande fall även Samhall, kännetecknas av både dubbelarbete och onödiga luckor. Samarbetet behöver stärkas och ansvarsdelningen förtydligas i förordningar och instruktioner. Därtill finns en grupp av hemmasittare som försörjs av sina föräldrar. Många av dem har svårt för socialt samspel med personer de inte känner och endast en del av dem har fått neuropsykiatriska diagnoser, såsom Asperger, ADD eller OCD, medan andra ännu är odiagnosticerade. Andelen ungdomar med autismstörning har ökat kraftigt under de senaste årtiondena. Det är ännu oklart varför. Många av dessa ungdomar aktualiseras först när någon av föräldrarna blir sjukskrivna för utmattningsdepression. Någon uppsökande verksamhet bland hemmavarande unga vuxna som inte registrerats som arbetssökande förekommer inte. Någon tillförlitlig statistik över denna grupps storlek finns inte. En särskild grupp är unga vuxna som avstår från att registrera sig på Arbetsförmedlingen för att de som känner sig som socialt utestängda. Bland unga vuxna förs ofta berättelser vidare om att de som faktiskt beger sig till Arbetsförmedlingen blir behandlade som undersåtar av lägre klass; att förmedlingen struntar i deras drömmar och vad de egentligen vill göra, att de åläggs att mekaniskt söka ett stort antal lediga jobb, där deras kvalifikationer oftast är otillräckliga och när så inte är fallet är utsikterna att få napp ändå obefintliga, eftersom de tidigt blir bortsorterade och inte ens får komma på intervju för anställning. Särskilt uttalad är denna känsla av utestängdhet bland unga vuxna med utländsk bakgrund som upplever att det finns en systematisk diskriminering (alldeles oavsett om detta objektivt är sant eller inte). Unga vuxna utan arbete kan vara mottagliga för lockelsen från kriminella gäng, i synnerhet när ingen annan efterfrågar dem. Där de får höra om hur de kan göra snabb karriär, hur en del i toppen får fantastiska inkomster. Gängledarna ger dem instruktioner hur de kan meritera sig genom att börja längst ner i hierarkin. Inget tjafs om fullständiga betyg, bara krav på fullständig lojalitet. Om någon oroar sig för att bli gripen av polisen säger gängledarna att den som blir gripen av polisen har tur, för då får de ”vidareutbildning” och ökad status. Fängelse beskrivs som utbildning på ”Kriminalhögskolan”; att de får tillgång till ett fantastiskt nätverk och kvalificerad utbildning från erfarna i branschen. Många drivs i sin kriminalitet av en mycket stark revanschism och anför att de tar vad som förnekats dem. Får de inget hederligt arbete kan de själva ta av dem som fått arbete. De tankefigurer och värderingar som grundläggs inom dessa gäng bidrar till att undergräva själva grundvalen för ett demokratiskt samhälle där människors lika värde är en av grundstenarna. Den enda myndighet som idag har ett uttalat ansvar för denna grupp är polisen, men deras uppgift är att gripa brottslingar och utreda brott – inte att följa med de unga vuxna till arbetsförmedlingen för att de ska registrera sig som arbetssökande. De rapporter som lämnas till socialtjänsten kan i bästa fall hanteras inom ramen för de sociala insatsgrupper som etablerats, men deras uppdrag är otydligt och resurserna är inte avstämda mot behoven. Lagen om vård av unga anger under vilka villkor som unga under 20 år kan placeras i tvångsvård. Statens Institutionsstyrelse ansvarar för insatserna under den tid som vård sker på institution. Men där finns inget uppföljningsansvar definierat, varken när det gäller vad detta skulle handla om eller vilken myndighet som skulle träda in. En stor offentlig social investering görs för att vända dessa ungdomars liv, men sedan underhålls inte de uppnådda resultaten och efter en tid är många alltför ofta tillbaka i gamla vanor i det gäng som de ursprungligen kom ifrån. Vem som har ansvaret för att se till att dessa personer efter avslutad institutionsvistelse anmäler sig som arbetssökande är inte uttalat. Den glipa som uppstår i ansvaret för unga vuxna som inte själva sökt vare sig arbetslöshetsersättning eller försörjningsstöd försökte Arbetsförmedlingen fånga i projektet Unga In. Så sent som 2013 var Arbetsförmedlingen stolta över detta uppsökande arbete. Projektet avslutades under 2014 och har utvärderats av Ramböll (Unga In – Slututvärdering, rapport till Arbetsförmedlingen, juni 2014), som beskriver 43 projektet som både innovativt och framgångsrikt. De har även gjort en samhällsekonomisk analys och funnit att insatserna betalat sig på mindre än ett år. Denna glipa kvarstår sedan Arbetsförmedlingens ledning deklarerat att unga vuxna som inte registrerat sig hos Arbetsförmedlingen heller inte är Arbetsförmedlingens målgrupp. Fler i arbete har uttalats vara en prioriterad fråga. Så länge vi talar om avsikter har den förra och den nuvarande regeringen uttryckt samma sak. Men konkret: Vad anser det socialdemokratiska partiet om ansvaret för unga vuxna som inte erhåller ekonomisk ersättning från det offentliga? Polisen är den enda statliga myndighet som har ansvar för om någon försörjer sig på annat än offentliga ersättningar. Men polisen lär knappast följa dem till Arbetsförmedlingen. Deras uppdrag är att slussa dem via åklagare och tingsrätt till kriminalvården, som i sin tur snarast bidrar till att förstärka den kriminella identiteten och låter de intagna bygga upp kontakter med varandra som blir till vida kriminella nätverk. Gliporna i arbetsmarknadspolitiken blev mycket tydliga för alla som följt debatten om lärdomarna från EU-projektet Unga In. Jobbgaraget i Tensta startades för att omsätta en del av insikterna från Unga In. Men avslutningen skedde plötsligt, flera månader tidigare än vad som aviserats och utan en tydlig överlämning av pågående ärenden till andra myndigheter. Bland ungdomarna i området uppfattades agerandet som arrogant och märkligt. Vi önskar att Arbetarekommunen beslutar vidarebefordra motionen till partikongressen. Sammanfattningsvis anser vi att 1. regeringen i sin instruktion till Arbetsförmedlingen tydligt pekar på ansvaret att samverka med grundskolans och gymnasieskolans studie- och yrkesvägledare för att göra eleverna medvetna om behovet av förberedelser inför utträdet på arbetsmarknaden, t ex att de i tid ska registrera sig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen 2. regeringen i regleringsbrevet till Arbetsförmedlingen anger att de bör prioritera minskat dubbelarbete och kortare handläggningstider för kodning av funktionshinder bland unga vuxna, så att denna grupp snabbare kan gå ut i arbete 3. ansvaret och hemvisten förtydligas för uppsökande arbete bland de unga vuxna, som bor hemma, inte är registrerade som arbetssökande på Arbetsförmedlingen, inte uppbär aktivitetsersättning eller sjukpenning och heller inte är aktuella hos socialtjänsten för att få försörjningsstöd 4. ansvaret för att motivera unga vuxna i riskzon för kriminalitet till att söka arbete förtydligas och att insatsernas nivå bedöms utifrån ett socialt investeringsperspektiv 5. myndighetsansvaret för uppföljning efter tvångsvård av unga enligt LVU tydligt definieras Hans Kilsved Motionen antagen som föreningens egen vid möte med S-2000 den 28 november 2014. 44 Motion KJ23 Individualisera föräldraförsäkringen – för en jämställd arbetsmarknad Högalid-Hornstulls s-förening Kungsholmens s-förening Rebella, Unga s-kvinnor Socialdemokratiska studentklubben Den socialdemokratiska familjepolitiken har under lång tid varit inriktad på att möjliggöra för ett brett deltagande på arbetsmarknaden oavsett könsidentitet. Genom den generöst tilltagna föräldraförsäkringen, allmänna förskolan och barnbidrag har socialdemokratin i Sverige sökt sudda ut motsättningen mellan att skaffa barn och arbeta, en motsättning som annars är väl kännbar (för kvinnor) i andra europeiska länder. Socialdemokratins målmedvetna politik för en tvåförsörjarmodell har resulterat i att vi idag har den högsta förvärvsfrekvensen bland kvinnor. Men det faktum att män och kvinnor värderas olika i ett patriarkalt samhälle speglas i vår arbetsmarknad. Det största problemet ligger i att vi efter Finland har Västeuropas mest könssegregerade arbetsmarknad. Detta har gett upphov till de verkligt stora strukturella orättvisorna när det kommer till kvinnor och mäns arbetsliv, löneutveckling och därmed livsmöjligheter. Kvinnligt dominerade yrken får systematiskt lägre betalt än manligt dominerade yrken. Det går också att följa vissa yrkens utveckling; läraryrket gick från att bli ett högstatusyrke till ett lågstatusyrke i takt med att allt fler kvinnor blev lärare. Kvinnor jobbar framförallt inom offentlig sektor, som sedan 90-talet karaktäriseras av konstanta nedskärningar, besparingar och privatiseringar med inskränkningar på arbetstagarnas rättigheter som följd. Inte minst är deltider och delade turer ett återkommande problem, i synnerhet inom den privata välfärdssektorn. Detta sammantaget gör att kvinnor också är överrepresenterade bland fattigpensionärerna. En hög förvärvsfrekvens bland kvinnor kommer i ett patriarkalt samhälle att innebära att arbetsmarknaden könsuppdelas, eftersom att de uppgifter som sköttes privat (barnomsorg, anhörigvård) flyttas till det offentliga. Könsrollerna bibehålls, även om arbetet kvinnor utför åtminstone betalas. Vi kan alltså inte nöja oss med en välfärd som avlastar kvinnorna i det privata, eller snarare flyttar kvinnor från det privata till det offentliga, utan vi måste i grunden förändra det system som säger att kvinnor ska göra si, och män ska göra så. Den här problembilden är väl känd. Fördelarna med en mer könsblandad arbetsmarknad är också väl kända – det frigör individer från stereotypa könsroller (vilket är ett mål i sig) och det bidrar till kreativitet och lönsamhet i produktionen och minskad risk för konflikter och psykisk ohälsa (Arbetsmiljöverket 2013). För ett feministiskt parti med individens frigörelse och ekonomisk utveckling som mål är det en självklarhet. Det är också väl känt vilken reform som skulle få absolut störst effekt för att uppnå just detta: En individualiserad föräldraförsäkring. Skulle vi ha möjligheten att backa bandet till föräldraförsäkringens införande 1974, hade vi troligen individualiserat den med en gång och radikalt minskat magnituden av ovanstående problem. Men även om det är sent påtänkt, är det bättre sent än aldrig. Föräldraförsäkringens stora baksida är nämligen att den reproducerar den könssegregerade arbetsmarknaden och cementerar de problem kopplade till kvinnodominerade yrken, som exempelvis deltidsarbetet (SOU 2005:066 Makt att forma samhället och sitt eget liv). Sverige har en exceptionellt generös föräldraförsäkring, vilket är bra, men det innebär samtidigt att det uppstår väldigt stora skillnader mellan de som tar ut respektive inte tar ut föräldraledighet i arbetsgivarens ögon. 45 Föräldraförsäkringen omfattar 16 månader. I dagsläget tar kvinnor ut 76 % av föräldraledigheten, män 24 %. I ett land där den totala ledigheten är 3 månader är denna skeva könsfördelning kanske inte av avgörande betydelse för arbetsgivaren, men i ett land som Sverige där frånvaron blir så påtaglig får männen en tydlig konkurrensfördel. Det blir rationellt för arbetsgivare att anställa och premiera män. Vid en översikt av män och kvinnors löneutveckling är det tydligt att den följer varandra framtill ungefär 30 års ålder, då många skaffar barn. Då avstannar kvinnors löner, medan männens fortsätter att stiga uppåt. Denna diskriminering är strukturell och drabbar även kvinnor som aldrig ens väljer att skaffa barn. Uttaget av föräldraledighet påverkar också uttaget av VAB-dagar, där det är tydligt att den som tar ut ledigheten tenderar att VAB:a mer än sin partner. Ojämställdheten i familjeansvar blir på så vis genomgående för hela barnets uppväxt, vilket ytterligare spär på diskrimineringseffekter på arbetsmarknaden. Detta har visat sig stärka kvinnors tendens att välja yrken utan en stegrande karriärutveckling. Det är inte hela förklaringen till varför kvinnor arbetar inom offentlig sektor, det påverkas naturligtvis också av samhällets normer om kvinnligt och manligt, men det är en starkt bidragande faktor. Inom kvinnodominerade yrken är föräldraledighet, VAB:ande och deltid normaliserat - yrket formas efter en kvinnoroll med ett tungt familjeansvar. Resten av arbetsmarknaden är istället formad efter män som hitintills inte har behövt ta ansvar för hem och barn. För de kvinnor som vill konkurrera på lika villkor återstår marknadslösningar som RUT-tjänster som avlastar henne från hennes uppgifter i hemmet. Det är inte en ordning en socialdemokrat kan sympatisera med. Istället behöver vi reformer som utgår ifrån att männen ska ta mer ansvar för familjelivet, inte reformer som bara gör att ansvaret ska skyfflas runt mellan kvinnor i olika samhällsklasser. I sin nuvarande form har vi alltså en föräldraförsäkring som var menad att möjliggöra jämställdhet på arbetsmarknaden, men som lika mycket bidrar till det motsatta. Det betyder att om vi vill fortsätta värna en generös föräldraförsäkring som uppmuntrar till familjebildning kombinerat med arbete, behöver vi samtidigt eliminera dess oönskade effekter. Detta gör vi enkelt genom att dela föräldraförsäkringen rakt av mellan föräldrarna. Kvotering av föräldraledigheten är den enda reformen som haft reell effekt på uttaget. Men en månad hit eller dit duger inte. Fackföreningsrörelsen, Svenskt Näringsliv och flertalet SOU-rapporter pekar entydigt på att en individualiserad föräldraförsäkring är en av vår tids absolut mest avgörande reformer för ett jämställt familjeliv och en jämställd arbetsmarknad. Det är inte hela lösningen, men ett oerhört viktigt och grundläggande steg. I många andra sammanhang kan politiken begränsas av reformutrymmet. I det här sammanhanget begränsas den bara av politikernas vilja, eller ovilja, att göra det som är rätt. Det finns inget försvar för ett parti som kallar sig feministiskt att inte ställa sig bakom en individualiserad föräldraförsäkring. Att tycka att mammorna hemma vid köksbordet ska styra upp ett jämställt uttag av föräldraledigheten, är ett resonemang för konservativa kristdemokrater, inte en progressiv socialdemokrati. Nu har vi chansen att visa att vi på allvar tar itu med vårt samhälles feministiska utmaningar. En könsblandad arbetsmarknad och jämställda löner är grundläg gande för Sveriges ekonomiska utveckling och ett brett arbetskraftsdeltagande oavsett könsidentitet. Därför yrkar jag att 1. Socialdemokraterna individualiserar föräldraförsäkringen 2. Socialdemokraterna samtidigt genomför nödvändiga kompensatoriska reformer för de fall då den ena partnern inte tar ut sin del av ledigheten. Motionär: Elinor Odeberg 46 Motionen antagen av Högalid-Hornstulls s-förenings styrelse 2014-11-28 Motionen antagen av Kungsholmens s-förening medlemsmöte den 2014-11-24 Motionen antagen av Rebella, Unga S-kvinnor på medlemsmöte 2014-11-26 Motionen antagen av Socialdemokratiska Studentklubbens medlemsmöte den 2014-11-25 Motion KJ24 Jämställ förutsättningarna för facklig representationen i de europeiska företagsråden EFR/EWC och bolagetsstyrelserna! Nilsson, Conny Idag har den som är facklig representant i ett europeiskt företagsråd från och med juni 2011 rätt till utbildning, som arbetsgivaren ska betala. Är du däremot facklig representant i bolagets styrelse är det godtyckligt huruvida denne får utbildning för sitt uppdrag. Arbetsgivaren avgör ensidigt ifall den facklige bolagsstyrelserepresentanten ska få utbildning för sitt uppdrag – så kan vi inte ha det! Arbetet i ett europeiskt företagsråd kan jämställas med medbestämmande arbete, som fackliga förtroendevalda är aktiv i Sverige utifrån medbestämmandelagen MBL. Det europeiska företagsrådet ska konsulteras vid förändringar i företaget och innan besluts fattas av bolagets styrelse. För att de fackligt förtroendevalda ska göra ett bra arbete har EU bestämt att företaget ska bekosta utbildning och förlorad arbetsförtjänst. Är du däremot fackligrepresentant i bolagets styrelse finns det inget lagligt stöd, som säkerställer att arbetsgivaren ska betala utbildningen. Då Pappers medlemmar och förtroendevalda arbetar i koncerner som har verksamhet i fler länder och som oftast även på flera kontinenter, så kan samma förtroendevald vara verksamma i det europeiska företagsrådet och även sitta i bolagets styrelse. Det innebär att de får utbildning för sitt uppdrag i det europeiska företagsrådet, men förvägras för sitt uppdrag i bolagets styrelse! I Pappers finns det idag drygt 40 stycken fackligt förtroendevalda som sitter i en bolagsstyrelse. Av dessa har hälften genomgått LOs bolagsstyrelseutbildning. Det finns följaktligen en stor grupp som saknar utbildning för sitt uppdrag som bolagsstyrelseledamot. Det är naturligtvis inte acceptabelt. Smarta och kloka arbetsgivaren inser dock värdet av att ha fackliga representanter i bolagsstyrelsen och att dessa har utbildning för sitt uppdrag. I och med att den fackliga representanten i bolagsstyrelsen omfattas av samma krav som övriga ledamöter i bolagets styrelse, enligt svensk lagstiftning, är det allvarligt att de fackligt förtroendevalda saknar utbildning för sitt uppdrag. Det kan leda till att de saknar kunskap för att förstå viden av besluten i bolagetsstyrelsen, men också att nödvändig kunskap inte kommer till bolagsstyrelsen, då den fackliga representanten inte vet sina rättigheter eller anser sig sakna kunskap för att våga framföra synpunkter på styrelsemötena. Det är otidsenligt att godtycket ska få styra huruvida de fackliga bolagsstyrelserepresentanterna får utbildning för sitt uppdrag eller ej! Innan 2006 fick de fackliga representanterna möjlighet att gå bolagsstyrelse utbildning i LOs regi, som staten finansierade. Fördelen med ett enhetligt system för bolagsstyrelseutbildningar, är att alla erbjuds utbildning oavsett vilken arbetsplats som den förtroendevalde arbetar på. En enhetlig lösning har även fördelen att den är kostnadseffektiv och att alla kursdeltagare erbjuds en likvärdig utbildning. Trots de uppräknade fördelarna och stödet i styrelserepresentationslagen beslöt den moderatledda regeringen, som ett av sina första beslut när de tillträdde 2006 att lägga ned arbetslivsinstitutet, som slussade pengar till LOs arbetsmiljö- och bolagsstyrelseutbildningar för de fackligt förtroendevalda. 47 Enligt en rättsutredning som gjorts av LO-TCO Rättsskydd, får kravet stöd i såväl styrelserepresentationslagen, som i förarbeten och propositionen. De framför i utredningen följande: En styrelseledamot har en sysslomannaliknade ställning i förhållande till bolaget. Det innebär att ledamoten är skyldig att ägna uppdraget tid och omsorg och ha den kunskap som erfordras för att på bästa sätt tillvarata bolagets och dess ägares intressen (SOU 2004:130 s 64). Hur ska arbetstagarrepresentanterna uppnå den kunskapsnivå som krävs för att de ska kunna fullgöra sina sysslor som arbetstagarrepresentanter i styrelser med det ansvar som detta innebär. I propositionen till lagens införande 1972:116 s 141 uttalar departementschefen att ersättning för utbildning av arbetstagarrepresentanterna bör utgå från respektive företag. Vidare påpekas vikten av att denna utbildning genomförs. Arbetstagarledamot bör inte åsamkas ekonomiska uppoffringar genom styrelseuppdraget. Till detta räknades deltagande i utbildning och fullgörande av de kontaktuppgifter som framstår som ett direkt behov och en följd av uppdraget. Så länge arbetstagarrepresentanterna ingår i styrelserna måste de få erforderlig utbildning för uppdraget. Ansvaret för detta ligger primärt på respektive företag med stöd i förarbetsuttalanden till lagstiftningen. En annan fråga är hur utbildningen administreras. Trots stöd i lagstiftningen saknar emellertid många fackliga representanter utbildning för sitt uppdrag i bolagets styrelse. Därför föreslår jag partikongressen att 1. ge socialdemokraterna i uppdrag att säkerställa att de fackliga representanterna i bolagets styrelse får utbildning för sitt uppdrag Conny Nilsson Motion KJ25 Jämställda löner Kommunal Stockholms läns socialdemokratiska förening Polstjärnans socialdemokratiska förening Fackliga utskottet Trots många års arbete för jämställdhet har Sverige långt ifrån jämställda löner. Gapet mellan mäns och kvinnors löner är cirka 15 procent, vilket inte är bättre än övriga EU-länder. Den enskilt viktigaste förklaringen är att lönenivåerna i kvinnodominerade branscher är lägre än i mansdominerade branscher. Jämför vi vad en kvinna som arbetar som undersköterska inom äldreomsorgen tjänar med en man som arbetar inom industrin så är löneskillnaden cirka 3 500 kronor i månaden. Om vi anser att det är rimligt att kvinnor ska ha lika hög lön som män, fattas det sammantaget omkring 70 miljarder i kvinnors lönekuvert varje år. Den som tror att rättvisa villkor kommer av sig själv kan inte ha sett hur tydlig diskrimineringen är i samhället. Utvecklingen mot jämställda löner har stagnerat trots att kvinnor numera till och med har högre utbildningsnivå än män. Det beror främst på en värdediskriminering, som inte tas om hand av befintlig diskrimineringslagstiftning. Den förväntas tas omhand av parterna, via förhandlingssystemet. 48 Konjunkturinstitutet konstaterar i sin lönebildningsrapport för 2013 att den könsuppdelade arbetsmarknaden, det vill säga att män och kvinnor är ojämnt fördelade mellan yrken och sektorer, är en viktig förklaring till den uppmätta löneskillnaden. Ändå väljer arbetsmarknadens parter och staten via Medlingsinstitutet att blunda för detta. Att göra relativlöneförändringar överlämnas med varm hand till parterna själva att göra upp om. Problemet är bara att det då blir nästan omöjligt att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor, eftersom motkrafterna ägnar mycket tid och energi åt att hålla emot, inte vilja förändra eller helt enkelt vara slentrianmässigt könslönekonservativa. Ingen kan på allvar påstå annat än att den strikta lönetolkningen av lönenormen av idag bevarar eller faktiskt förstärker orättvisa lönestrukturer. Medlingsinstitutets uppdrag är att bidra till en väl fungerande lönebildning, där den konkurrensutsatta industrin sätter märket för löneökningstakten. Men myndigheten ska också verka för jämställda löner. Det är uppenbart att båda dessa mål i praktiken kommit att stå i motsats till varandra. Vi menar att begreppet ”väl fungerande lönebildning” per definition omfattar en systematisk utjämning av de strukturella löneskillnaderna mellan kvinno- och mansdominerade yrken. Det skulle knappast innebära en mer omfattande statlig påverkan av lönebildningen än nuvarande tolkning av begreppet, där industrinormens procenttal som tak för alla avtal bevarar strukturella löneskillnader. Myndigheten slår numera till och med fast att de inte medverkar till några avtal som överstiger den löneökning i procent som industriavtalet ger. Självklart är det viktigt att ta hänsyn till det löneutrymme som förhandlas fram i den konkurrensutsatta industrin. Medlingsinstitutet har dock valt att steg för steg snävat in sitt uppdrag om att följa industrins normering till en nivå där ”märket” i de senaste avtalsrörelserna blivit uttryckt i procent som alla avtal ska följa till punkt och pricka. Medlingsinstitutet bidrar därmed och skickar en tydlig signal till arbetsmarknadens parter att jämställdhet inte är viktig och prioriterad fråga från statens sida. Det har medfört att arbetsgivaren inte ens behöver förhandla om de jämställdhetssatsningar som bland annat Kommunal försöker få upp på dagordningen. De kan lugnt sitta på läktaren och låta staten sköta argumentationen via sina medlare. När dessutom endast 9 av 35 medlare från Medlingsinstitutet sedan 2007 varit kvinnor så skickar det också en tydlig signal om hur lågt värderad frågan är hos myndigheten. Medlingsinstitutets tolkning av uppdraget innebär i praktiken att det inte är någon idé för fackförbunden att prioritera strukturell utjämning av löneskillnader mellan mans- och kvinnodominerade yrken. Det är en utveckling som vi inte kommer acceptera framtiden. I Sverige 2015, vill vi se ett Medlingsinstitut som kavlar upp ärmarna och tar på sig ett ansvar för hela arbetsmarknadens löneutveckling, även kvinnornas. Då är jämställdhetsperspektivet och den tydliga diskriminering av kvinnor som pågått alltför länge ett uppdrag som måste finnas med i regeringens instruktion till myndigheten. Vi vill understryka att det är arbetsmarknadens parter som även framgent ska förhandla utan statens inblandning, men vi kräver en översyn av instruktionen till myndigheten, som bara regeringen har makten att förändra. Om de strukturella löneskillnaderna mellan kvinno- och mansdominerade yrken ska kunna åtgärdas måste lönerna i de kvinnodominerade branscherna tillåtas öka i en snabbare takt än i de mansdominerade. Med stöd av ovanstående yrkas att 1. det socialdemokratiska partiet ska verka för att arbetsmarknadsdepartementet ska se över Medlingsinstitutets uppdrag så att industrins norm för lönebildning blir förenlig med aktiva insatser för att bryta den strukturella lönediskrimineringen mot kvinnodominerade yrken 2. Medlingsinstitutet aktivt ska arbeta med att informerar arbetsmarknadens parter om värdediskriminering, samt ta hänsyn till den i medlingssituationer 49 3. socialdemokratiska partiet ska verka i mycket högre grad för att jämställda löner och viljan att ta ett initiativ med Sveriges kommuner och landsting för bättre löner bland Kommunals yrkesgrupper Motionen antagen av Kommunals Stockholms läns socialdemokratiska förening och Polstjärnans socialdemokratiska förenings medlemsmöte 2014-11-11 Fackliga utskottet har ställt sig bakom motionen på sitt representantskap den 26 november 2014 Motion KJ26 Nya jobb i ett arbetsliv i utveckling S-fackklubben Löftet Fackliga utskottet En aktiv socialdemokratisk jobbpolitik sträcker sig längre än insatser för att motverka arbetslöshet. En aktiv jobbpolitik når också den verklighet som gäller för människor på alla arbetsplatser runt om i Sverige. Denna motion handlar om schysta villkor för anställda och arbetsgivare, om vikten av insatser som inte bara räknar jobb, utan också ser nyttan av fler produktiva arbetstimmar i ekonomin och om politik som främjar arbetsplatsernas förmåga till omställning och som klarar av kompetensförsörjningen. Förverkligandet av en aktiv socialdemokratisk jobbpolitik sker i en tudelad arbetsmarknad. För många arbetstagare fungerar arbetslivet väl, de är en värdefull resurs. Jobben ger meningsfulla arbetsdagar och utvecklar för framtiden. Arbetsplatserna arbetar för en god arbetsmiljö och arbetets organisering utvecklar an-ställdas kompetens och kreativitet. För många arbetstagare handlar arbetslivet tyvärr om det omvända. Om att vara tacksam för att över huvud taget ha ett jobb. Om ett arbetsliv där människor blir betraktade som något utbytbart, snarare än en värdefull resurs. Många ungas inträde i arbetslivet sker med erbjudanden om subventioner och skattelättnader. Förmågan att möta förändring med flexibilitet blir snarare liktydigt med att billigt och enkelt använda tillfälliga anställningar eller i värsta fall exploatera migrantarbetare. Dagens arbetsmarknad skapar stora klyftor. Ansvaret för villkor och utveckling i arbetslivet vilar i den svenska partsmodellen på fackförbundens och arbetsgivarnas gemensamma engagemang. Partsmodellen har tjänat Sverige väl och ska värnas. Statliga ingrepp motarbetas. Samtidigt behöver partsmodellen en politisk omgivning som ger stabila och fungerande utgångspunkter. Parterna behöver känna trygghet i att politiken aktivt agerar mot, inte blundar för, missbruk. Parterna ska veta att politiken, utan att ta över företagens ansvar eller peta i parternas rätt till självständighet, vill bidra till en arbetsmarknad med god arbetsmiljö, väl fungerande arbetsorganisationer och allas möjlighet att få lära mer i arbetslivet. Jobbpolitikens roll för schysta villkor på arbetsmarknaden Tillfälliga anställningar och bemanningsföretag är inslag på en fungerande arbetsmarknad. Däremot får inte inhyrningar och visstidsanställningar missbrukas och staplas på varandra under långa perioder. Brister i lagstiftningen ska inte möjliggöra för arbetsgivare att först kunna säga upp människor till följd av arbetsbrist för att sedan direkt via bemanningsföretag hyra in dem igen till samma jobb. Mångfald, jämställdhet och olika erfarenheter på arbetsplatserna stärker arbetslivet. Därför behövs nationella insatser som främjar arbetsplatsernas partsgemensamma engagemang i dessa frågor. Parternas engagemang för lönekartläggningar och jämställdhetsplaner är värdefulla verktyg som behöver få större 50 genomslag. Diskriminering och kränkande särbehandling ska motverkas med såväl lagar som insatser för att öka människors medvetenhet. Erfarenheter och kunskaper samlade under ett långt arbetsliv är tillgångar på arbetsmarknaden och ska inte innebära ökad risk för långtidsarbetslöshet. Arbetskraftsinvandring är bra för Sverige. Därför behöver Lex Laval avskaffas och ersättas med regelverk som möjliggör att svenska kollektivavtal ska gälla för alla som arbetar i Sverige. Utstationerad arbetskraft ska ges rättigheter i enlighet med svenska kollektivavtal. Migrationsverket ska granska och kontrollera de företag som godkänts för att anställa migrant-arbetare. Avtalsenliga löner ska betalas och överenskomna arbetsvillkor hållas. Missbruk skadar majoriteten seriösa företagare och ska bestraffas. Sociala villkor i enlighet med kollektivavtal ska kunna säkerställas när staten och kommunsektorn handlar upp varor och tjänster. Sverige behöver en strategi som främjar sociala villkor och innovationer vid upphandling. Sverige bör också ratificera ILO-konvention 94. Jobbpolitikens roll för allas rätt till ett utvecklande arbetsliv Varje anställds rätt till en god arbetsmiljö bygger upp en fungerande svensk arbetsmarknad. De arbetsplatser som försliter, skadar och pressar människor psykiskt skadar hela arbetsmarknaden. Brister i arbetsmiljön minskar antalet produktiva timmar och slår ut många människor från arbetsmarknaden. Därför är arbetsmiljöarbetet på varje enskild arbetsplats en omistlig del av en väl fungerande arbetsmarknad. Sveriges arbetsplatser behöver stöd av nationella arbetsmiljösatsningar. Det behövs ökade resurser till arbetsmiljöinspektioner och skärpta sanktioner mot arbetsgivare som bryter mot arbetsmiljöoch arbetstidsregler. Arbetsmiljöverket behöver ha kapacitet att utveckla och uppdatera föreskrifter. Kunskapen om arbetsmiljöbrott behöver bli större hos polis och åklagare. Skärpta kontroller och uppföljningar av arbetsplatsernas arbetsmiljö behöver ske balanserat med förstärkt utvecklingsarbete. Resurserna till utbildning av såväl skyddsombud som chefer med ansvar för verksamheter och personal behöver öka. Pressen och stressen på arbetsplatserna ökar. Därför behöver resurser öronmärkas för utbildningar i psykosocial arbetsmiljö. Staten bör lyfta ut sjuklöneansvaret från företagen då det fördyrar och riskerar att sortera ut mer än det hjälper utvecklingen. I stället bör arbetsplatserna få en reell funktion i myndighetssamverkan för att hitta fungerande lösningar för människors rehabilitering i jobbet eller på arbetsmarknaden som helhet. Fler arbetsplatser måste få tillgång till kvalificerad företagshälsovård. Det förebyggande arbetsmiljöarbetet behöver prioriteras. Därför bör tanken prövas att låta Arbetsmiljöverket få ett tydligt uppdrag och riktade resurser för att med expertis understödja det förebyggande arbetet. Sverige behöver en omedelbar strategi för nolltolerans av dödsolyckor i arbetslivet. Strategin ska tas fram i samverkan med parterna. Utveckling av verksamheternas och arbetets organisering är avgörande för såväl företagens konkurrenskraft som villkoren för människors arbetsvardag. Forsknings- och utvecklingsresurser behöver riktas till att främja parternas engagemang för konkurrenskraftiga och hållbara lösningar för produktionens och arbetets organisering. Sverige behöver inrätta ett nationellt kunskaps- och utvecklingscentrum för produktiva och hållbara arbetsorganisationer. Centrat kan bli ett nav för forskning och handfast utvecklingsarbete, i nära samverkan med företag och arbetsmarknadens parter. Lärande i arbetslivet handlar om utveckling av arbetsmarknadens största resurs – de miljontals kvinnor och män som är i arbete. Kompetensutveckling i arbetslivet betyder framgång i strävan efter att låta kunskap snarare än försämrade arbetsvillkor vara ledstjärna för internationell konkurrenskraft. 51 Mångkunnighet ger arbetsplatser förmåga att hantera inre omställningskrav när till exempel efterfrågan rör sig upp och ned med order- och konjunkturläge. Påbyggda kompetenser ger rörlighet och i omställningen rekryterande arbetsplatser mer kunskap och erfarenhet. Det förebygger risken för långvariga arbetslöshetsperioder och är en nyckel till framgång i arbetsmarknadsinriktad rehabilitering. Politiken behöver se det stora värde som lärande i arbetslivet skapar för hela samhället. Lärande i arbetslivet kan inte längre bara uppfattas som personalutbildning som arbetsgivare eller enskilda får sköta efter eget tycke och plånbok. Sverige måste nå längre. Sverige behöver en infrastruktur för lärande i arbetslivet. Det krävs nationella insatser, som sker i samverkan med parterna på arbetsmarknaden även inom det privata näringslivet, för att ge väsentligt fler människor tillgång till kompetensutveckling. Arbetsplatserna behöver i sin närhet känna stöd i hur genomförandet av kompetensutveckling kan ske. Genomförandestöd kan också komma till nytta för parternas medverkan i projekt finansierade via Europeiska Socialfonden. Nationella resurser ska finnas tillgängliga för att stödja arbetsplatsernas finansiering av kompetensutvecklingen. På sikt bör arbetsplatsernas möjligheter att få göra avskrivningar för investeringar i personalutbildning eller ett system för kompetensförsäkring prövas. I det nära perspektivet bör resurser riktas till lösningar för att använda kompetensutveckling vid ekonomisk nedgång – då tiden, men inte resurserna, finns på arbetsplatserna. Staten bör utreda möjligheten att utveckla lösningar motsvarande IF Metalls idé om ”100-lappen”, dvs att staten skjuter till runt en hundralapp i timmen för kompetensutveckling av arbetstagare som annars riskerar att bli uppsagda. Det nyligen beslutade systemet om statligt stöd till korttidsarbete vid allvarliga kriser bör också innehålla resurser till arbetsplatsernas kompetensutveckling. Svensk arbetsmarknad mår bättre av utveckling än av att arbetsplatser tappar kompetens och arbetstagare förlorar jobben. Vi föreslår kongressen besluta att Socialdemokratiska arbetarepartiet verkar för att 1. i samråd med parterna på arbetsmarknaden medverka till att lagen om anställningsskydd justeras så att det inte är möjligt att stapla visstidsanställningar på varandra under långa perioder 2. i samråd med parterna medverka till nationella insatser som främjar arbetsplatsernas åtgärder för jämställdhet och mångfald 3. Lex Laval rivs upp i syfte att svenska kollektivavtal ska gälla för alla som jobbar i Sverige samt att utstationerad arbetskraft ska ges rättigheter i enlighet med svenska kollektivavtal 4. Migrationsverket ges ett tydligt uppdrag att granska och kontrollera de företag som godkänts för att anställa migrantarbetare 5. en nationell strategi för offentlig upphandling omfattar att sociala villkor i enlighet med kollektivavtal ska kunna säkerställas 6. Sverige ratificerar ILO-konvention 94 7. en nationell arbetsmiljöstrategi tas fram i samverkan med parterna och att strategin uppmärksammar behovet av insatser för den psykosociala arbetsmiljön 8. öka resurstilldelningen i syfte att öka omfattningen av arbetsmiljöinspektioner samt att påföljderna skärps vid överträdelser av arbetsmiljö- och arbetstidslagarna 52 9. utbildning om arbetsmiljölagstiftning blir obligatorisk på Polishögskolan 10. resurserna ökar till arbetsmiljöutbildningar 11. en strategi för nolltolerans mot dödsolyckor i arbetslivet tas fram i samverkan med parterna 12. satsningar genomförs för att stärka arbetsplatsernas tillgång till företagshälsovård och för att utveckla det förebyggande arbetsmiljöarbetet 13. forsknings- och utvecklingsresurser riktas till att främja parternas engagemang för konkurrenskraftiga och hållbara lösningar för produktionens och arbetets organisering 14. en strategi för kompetensutveckling tas fram i samverkan med parterna på arbetsmarknaden 15. staten medverkar till finansieringen av arbets-platsernas insatser för kompetensutveckling. IF Metalls S-förening ”Löftet” Fackliga utskottet har ställt sig bakom motionen på sitt representantskap den 26 november 2014 Motion KJ27 Nyanlända på arbetsmarknaden Arbetsförmedlingens S-förening På framtidens arbetsmarknad behöver vi jobba ännu mer aktivt för att i ett tidigt skede få in nyanlända till Sverige på arbetsmarknaden. Som systemet är uppbyggt idag kommer asylsökande som fått permanent uppehållstillstånd till Arbetsförmedlingen där de deltar i Etableringsprogrammet under två år. Arbetsförmedlingen ansvarar, enligt Lag 2010:197 om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, för att planera och samordna etableringen för vissa nyanlända i Sverige. Arbetsförmedlingen har huvudansvaret även för lokala överenskommelser med bland annat SFI anordnare via kommunerna. I vissa kommuner kan det vara väntetider till SFI-studier och därför kan det dröja att komma igång med studierna. Efter två år i Etableringsprogrammet tar Jobb- och utvecklingsgarantin (JOB) vid. I JOB kan man endast tillåta SFI studier under sex månader. Det händer att nyanlända inte hinner avsluta sina studier inom sex månader i JOB, vilket då innebär att de behöver avsluta sina SFI studier om de önskar ersättning i form av aktivitetsstöd. Många kommuner har samtidigt ett krav på att de som har försörjningsstöd måste vara inskrivna på Arbetsförmedlingen och uppfylla kriterierna för aktivitetsstöd. Då uppstår ett moment 22. När valet står mellan försörjning och SFI studier är valet ganska enkelt. De flesta väljer möjligheten att försörja sig och avstår från SFI. Framtidens arbetsmarknad behöver en moderniserad SFI undervisning. Så länge som Arbetsförmedlingen har ansvar för etableringsprogrammet öppnar sig helt nya möjligheter om vi överför SFI undervisningen till Arbetsförmedlingen. Då blir det lättare att kombinera SFI med till exempel en annan arbetsmarknadsutbildning eller praktik. Idag kan det vara svårt att kombinera SFI studier med arbetsmarknadsutbildningar eftersom olika kommuner erbjuder olika studietider och tiderna passar inte alltid med arbetsmarknadsutbildningarna. Det blir lättare att erbjuda heltidsaktiviteter om Arbetsförmedlingen förfogar över tidsplaneringen. Idag erbjuds man inte heltidsaktiviteter i samband med SFI-studier i alla kommuner. Om SFI ligger på Arbetsförmedlingen kan de som studerar även erhålla aktivitetsstöd under den tiden de studerar, vilket ökar incitamenten till att fortsätta och slutföra SFI-studierna. 53 För att underlätta ytterligare för nyanlända att komma in på arbetsmarknaden är det bra att synliggöra tillfälliga jobb för den målgruppen. Visst är det bra med studier och andra utbildningar men ett arbete i ett tidigt skede är ovärderligt för att etablera sig på arbetsmarknaden. Tidigare fanns Arbetsförmedlingen tillfälliga jobb där många fick sina första kontakter med arbetsmarknaden. För nyanlända skulle den kontakten med arbetsmarknaden vara ovärderlig. Även vikariepoolen skulle vara av vikt för att ge nyanlända nya kontakter med arbetsgivare. Det är bra att få arbetslivserfarenhet tidigt i sin vistelse i Sverige. Vi vet alla att den största chansen till arbete är via kontakter. Har man inte dessa kontakter är det svårt, alla kontakter med arbetsmarknaden är positiva, även om man endast träffar en arbetsgivare under en dag. När de tillfälliga jobben lyfts fram behöver vi också göra en översyn på hur hela folkrörelsen kan underlätta för nyanlända att komma i arbete i ett tidigt skede. Hur kan folkrörelsen delta ännu mer aktivt för att coacha nyanlända till arbete? Samtidigt som de tillfälliga jobben lyfts fram måste man se över regelverket för ex arbetsmarknadsutbildningar på Arbetsförmedlingen. Huvudskälet är att en nyanländ så att säga fastnar i ett arbete under sin kvalifikationsgrad och inte får möjlighet att bli, t ex sjuksköterska i Sverige. Man kan fastna som vårdbiträde om man har en utbildning som sjuksköterska från sitt hemland. För att motverka detta är det viktigt att se till att programmen från Arbetsförmedlingen fortfarande är öppna även om man har ett tillfälligt arbete. Idag finns en risk att man blir ”straffad” som nyanländ för att man haft tillfälliga jobb i förhållande till Arbetsförmedlingens programutbud, exempelvis arbetsmarknadsutbildning. Det behövs en översyn av regelsystemet så att olika regler inte krockar utifrån ett kundperspektiv. Vi föreslår partikongressen att uppdra åt partiet att 1. se över möjligheten att överföra SFI som arbetsmarknadsutbildning till Arbetsförmedlingen. 2. verka för att särskilt synliggöra tillfälliga jobb för nyanlända. 3. göra en snabbutredning för hur folkrörelsen i ännu större utsträckning skulle kunna bidra till att få ut nyanlända i arbete. 4. se över regelstödet för stöd till nyanlända på Arbetsförmedlingen för att motverka inlåsningseffekter. Motionen antagen av medlemsmöte 2014-11-29 Motion KJ28 Obligatoriskt samråd mellan facket och Arbetsförmedlingen vid arbetsplatsförlagda arbetsmarknadspolitiska program LO-fackens s-förening Fackliga utskottet Arbetsförmedlingen har ansvar för att kontrollera förhållandena på arbetsplatser dit arbetslösa anvisas vid arbetsmarknadspolitiska program. I kontrolluppdraget ingår en skyldighet att inför varje enskild anvisning samråda med berörd facklig organisation. Samrådet fyller en viktig funktion. De fackliga organisationerna har ofta information som är viktig för Arbetsförmedlingens bedömning av anvisningens lämplighet. Facket har kunskap om vilka löner och anställningsvillkor som är normala för branschen. Facket har också kunskap om arbetsmiljön och ifall det har skett uppsägningar som innebär att det finns tidigare anställda med återanställningsrätt. Allt detta är av betydelse för att Arbetsförmedlingen ska kunna ta beslut på goda grunder. 54 Tyvärr fungerar inte samrådet tillräckligt bra. Arbetsförmedlingen brister i genomförandet och det är oklart om synpunkter tas tillvara. Som exempel kan nämnas att en granskning av 767 beslut om lönebidrag visade att samråd med facklig organisation hade skett och dokumenterats i endast 50 procent av besluten. LO arbetar för att få samrådet att fungera som det är tänkt och förbättringar har gjorts, bland annat har förmedlingen förtydligat sina interna instruktioner och tydliggjort varje handläggares ansvar att genomföra och dokumentera samråd. Det är av yttersta vikt att goda villkor säkerställs när arbetslösa anvisas till arbetsmarknadspolitiska program som är arbetsplatsförlagda. Utan en välfungerande kontroll av förhållandena på arbetsplatsen riskerar människor som står i behov av att stärka sin ställning på arbetsmarknaden att utnyttjas av oseriösa arbetsgivare. I förlängningen riskerar detta också att skada arbetsmarknaden. Nystartsjobben har en konstruktion som innebär risk för oegentligheter och överutnyttjande. Ett problem är att de inte omfattas av kravet på samråd med facklig organisation. Det är rimligt att samrådsskyldigheten vidgas till att omfatta även dessa. Vi föreslår att kongressen beslutar att 1. socialdemokraterna verkar för att ett obligatoriskt samråd alltid sker mellan arbetsförmedlingen och fackliga organisationer vid arbetsmarknadspolitiska åtgärder 2. samrådsskyldigheten omfattar också nystartsjobben LO-fackens socialdemokratiska förening Fackliga utskottet har ställt sig bakom motionen på sitt representantskap den 26 november Motion KJ29 Personalövertagande – upphandling Kommunal Stockholms läns socialdemokratiska förening Polstjärnans socialdemokratiska förening Fackliga utskottet En ohållbar situation Offentliga upphandlingar omöjliggör idag en bra utveckling inom kollektivtrafiken. Anbudsgivarna lämnar offerter utifrån kalkyler där all, eller stora delar av personalen saknar erfarenhet och därmed ska ha lägsta lön enligt avtal. Den nuvarande leverantören är dock bunden av avtal med sina anställda, som fått lönehöjningar och tjänat in förmåner i enlighet med avtal. Den nuvarande leverantören kan därmed inte möta den nya anbudsgivarens bud. Det blir i praktiken omöjligt att vinna ett kontrakt två gånger i följd. Alla anställda i branschen blir på detta sätt i praktiken tidsbegränsat anställda. Denna ordning innebär att de anställdas rättigheter kringgås. Den leverantör som vunnit anbudstävlan väljer– utan hänsyn till turordning – att provanställa eller timanställda tidigare fast anställd personal. Förare inom kollektivtrafiken som kan ha kört samma linje i tio år får höra att de ska utvärderas för att se om ”de passar i den nya organisationen”. Bytet av anställningsform kan innebära att förarna inte heller kan ta lån, teckna hyreskontrakt eller ens öppna ett telefonabonnemang. Hela situationen är givetvis kränkande. I en bransch där det rådet brist på nya förare och där medelåldern är hög är det också katastrofalt att yrket inte upplevs som långsiktigt hållbart. 55 Förutom att det hotar de anställdas rättigheter så leder dagens situation till att branschens hela funktionssätt försämras. När utsikterna att vinna ett kontrakt två gånger i följd systematiskt försvåras tappar arbetsgivarna det långsiktiga engagemanget för verksamheten. Detta har fått tydliga effekter vad gäller fortbildning. Lagstiftaren har beslutat att alla förare ska ha genomgått en utbildning för att få så kallade yrkeskompetensbevis senast den 10 september 2015. Då arbetsgivarna inte vill investera i utbild-ning som endast gynnar något annat företag så utbildar de dock inte sina förare. Idag har endast 17 procent av Sveriges förare genomgått denna obligatoriska utbildning. Exemplet åskådliggör en kortsiktighet som är dålig för beställaren, för kunderna, för arbetstagarna och för arbetsgivarna själva. Fackförbundet Kommunal slogs för dessa frågor i avtalsrörelsen och lyckades avtalsvägen få igenom vissa förbättringar. Ytterst är det dock kommunen eller landstinget som ställer kraven i förfrågningsunderlaget och arbetsmarknadens parter kan inte fullt ut adressera detta problem. Vi kräver nu att politiker och upphandlande myndigheter tar sitt ansvar och löser denna fråga. I Dalarna har den smärkta landstingsledningen avbrutit en upphandling för att göra om och de har utfäst att all upphandling som sker framöver nu ska garantera personalens rätt till att få behålla jobbet. Med stöd av ovanstående yrkas att 1. socialdemokraterna i kommuner och landsting ska ställa krav på personalövertagande när de upphandlar kollektivtrafik. Det innebär att de företag som vill lämna anbud måste åta sig att ta över den befintliga personalen på befintliga villkor. 2. socialdemokraterna i regering och riksdag tydliggör att krav på personalövertagande är förenligt med gällande rätt. Detta kan t.ex. ske genom lagstiftning, förarbetsuttalande eller genom förtydligande från de myndigheter som har i uppdrag att ge stöd till kommuner och landsting vid upphandlingar. 3. socialdemokraterna kräver att ett tydligare beställaransvar skrivs in i arbetet kring upphandlingar så att beställaren även ansvarar för att entreprenörerna är schyssta företag som betalar rätt lön, pensioner, sociala avgifter och även tar ansvar för om en underentreprenör tas in. Motionen antagen av Kommunals Stockholms läns socialdemokratiska förening och Polstjärnans socialdemokratiska förenings medlemsmöte 2014-11-11 Fackliga utskottet har ställt sig bakom motionen på sitt representantskap den 26 november 2014 Motion KJ30 Ränteinkomstavdrag Örby s-förening Räntor består enkelt beskrivet av två olika delar, en del som beskriver en tidspreferens (vi föredrar att få något idag hellre än imorgon) och en riskpreferens (för att ta risk vill vi ha betalt). Räntor är hel nödvändiga för att kalkylera olika ekonomiska beslut och används i marknadsekonomin i väldigt stor utsträckning. Man kan se ränta som priset på lån/hyra i ekonomin. För den som har lite pengar så fås väldigt lite räntapå-ränta vilket gör att sparande lönar sig lite sämre. Alla behöver dock ha sparade medel för det fall att inkomster uteblir eller oväntade utgifter uppstår. Sparade medel gör att konsumenten kan agera mer rationellt. För att gynna småsparande kan ränteinkomstavdrag vara en bra modell. Spararen får undanta en viss summa från beskattning och får därigenom bättre avkastning på ett litet kapital jämfört med ett stort. 56 Exempelvis kan avdraget ligga på ett prisbasbelopp gånger statslåneräntan, vilket skulle ge den summa som undantas. Förslaget har en klart progressiv inkomstfördelningsprofil. (De med små ränteinkomster gynnas) De flesta har idag ränteinkomster, men de flesta har ganska små. För mer välbeställda skulle förslaget göra mycket liten skillnad då de endast får undanta en mycket liten del från beskattning. Att gynna småsparare är ett sätt att förbättra hela landets ekonomi. Därför yrkar Örby socialdemokratiska förening att 1. ränteinkomstavdrag införs 2. Stockholms arbetarekommun antar motionen som sin egen och sänder den vidare till partikongressen. Motionär: Ulf Holmlund Motionen antagen av Örby s-förenings medlemsmöte 2014-11-27. Motion KJ31 Rätt till heltid – ta bort delade turer Kommunal Stockholms läns socialdemokratiska förening Polstjärnans socialdemokratiska förening Fackliga utskottet Deltidsarbetet är betydligt mer utbrett i kvinnodominerade yrken än mansdominerade. I de kvinnodominerade arbetaryrkena i kommunsektorn arbetar 57 procent av kvinnorna och 53 procent av männen deltid. I de mansdominerade yrkena arbetar 33 procent av kvinnorna och 16 procent av männen deltid. Deltidsnormen i de kvinnodominerade yrkena drabbar även männen som arbetar där. Kommunals medlemmar drabbas hårt av deltidsarbete, vilket blivit ett utbrett arbetsmiljöproblem. Att inte kunna gå upp i arbetstid och få en rimlig lön att leva på är i längden ohållbart. Var tredje medlem i Kommunal som arbetar deltid vill arbeta heltid om den möjligheten fanns. Med tanke på det stora rekryteringsbehov som finns de kommande åren är det hög tid att arbetsgivare inom sektorn gör allt för att göra dessa yrken mer attraktiva. Ska människor satsa på en yrkesutbildning vill de veta att det finns möjligheter att få en anställning som går att försörja sig på efter utbildningen. Delade turer är ett problem även inom andra områden som till exempel kollektivtrafiken. Det mänskliga priset blir högt för den som arbetar deltid. Bara det att aldrig kunna ta sig tid att sitta ned och prata med en gammal människa på sin arbetstid, att aldrig hinna reflektera och hämta andan, att ständigt vara på språng och igång. Detta ger ingen vårdkvalitet. På hela arbetsmarknaden arbetar ungefär var tredje kvinna och var tionde man deltid. Nästan 207 000 kvinnor och 71 000 män skulle hellre jobba heltid. I arbetaryrken i kommunsektorn arbetar hela 53 procent av de anställda deltid. Det innebär att 239 000 anställda arbetar heltid och 272 000 anställda arbetade deltid. Av de som arbetade deltid arbetar 120 000 40 procent eller mindre av en heltid. Grundprincipen ska vara att alla har rätt till heltid. Heltid ska vara norm på svensk arbetsmarknad. Socialdemokraterna och Stefan Löfven drev i valrörelsen 2014 ett tydligt jobbfokus där löften om heltid och att ta bort delade turer var tydligt. Här var beskedet att vid en majoritet i SKL kommer socialdemokraterna att förhandla fram och genomföra nationella kollektivavtal på SKL-området. 57 Att inte kunna få en sammanhållen arbetstid gör att familjeliv och privatliv blir lidande och att dygnsvilan hackas upp. Inte heller ersätts den anställde för dessa långa håltimmar. Det måste bli ett stopp på delade turer. Detta bör regleras genom förändringar i arbetstidslagen, som begränsar hur långt ett uppehåll i arbetsdagen får vara. Centrala parter kan via kollektivavtal komma överens om undantag från och tillämpning av dessa regler. Centrala avtal om traditionellt skiftarbete kan också vara ett alternativ för att minska förekomsten av delade turer. De anställda ska ha avgörande inflytande över schemaläggningen. Endast i undantagsfall kan finnas skäl som gör att det kan behövas ett något längre uppehåll än en normal lunchrast mellan arbetspassen. Med stöd av ovanstående yrkas att 1. socialdemokraterna genomför, följer upp och implementerar rätten till heltid i nationella kollektivavtal på SKL i alla Sveriges kommuner och landsting under mandatperioden 2014-2018. 2. socialdemokraterna genomför en lag om heltid om inte parterna kommer överens vid 2016 års avtalsförhandling 3. delade turer begränsas och att arbetstiden ska vara rimlig. Det ska inte vara möjligt för enskilda arbetsgivare att sätta i system att bygga hela verksamheten på en, ur arbetstagarens synpunkt, usel schemaläggning. Huvudregeln är att arbetstiden ska vara sammanhållen och att antalet obetalda uppehåll ska hållas på ett minimum. Motionen antagen av Kommunals Stockholms läns socialdemokratiska förening och Polstjärnans socialdemokratiska förenings medlemsmöte 2014-11-11 Fackliga utskottet har ställt sig bakom motionen på sitt representantskap den 26 november 2014 Motion KJ32 Skrota lön efter kön - Ojämlika löner är oetiskt Södra kvinnoklubben Ett stort och orättfärdigt problem i vårt samhälle och arbetsliv är värdediskriminering. Sverige har ett långlivat och oförsvarligt lönegap; lön efter kön. Skillnader som inte kan förklaras på grund av arbetstider, utbildning, arbetslivserfarenhet eller kompetens brukar även kallas för oförklarade löneskillnader. Ett område som enligt uträkningar tar 100 år - med dagens takt och metoder - att utjämna. Enligt Akademikerförbundet SSR, har bara hälften av Sveriges kommuner och landsting en aktuell lönekartläggning. Därutöver har kartläggningarna så stora brister att ”de undantagsvis fyller sin funktion”. Undersökningssvaren har hämtats in från 157 av landets 290 kommuner samt 16 av landets 21 landsting. Utöver det pekar SSR på att tillsynen av lönekartläggningen är obefintlig. Vi socialdemokrater kan inte anno 2014, sitta och vänta i 100 år, på bättre tider. Diskrimineringslagen kräver något annat än vad ovanstående undersökning blottar. Arbetsgivare ska minst vart tredje år (tidsperioden utökades av borgarna), kartlägga löneskillnader mellan kvinnor och män som utför likvärdigt arbete. Syftet är att upptäcka och åtgärda osakliga löneskillnader mellan könen. 58 Analysen av SSR:s undersökning visar att idag använder flertalet arbetsgivare lönekartläggningen för att finna ursäkter till löneskillnader vid arbeten med likvärdiga krav. Lagen tillämpas således som ett verktyg för att skydda osakliga löneskillnader! ”Marknaden” är en frekvent använd ursäkt för att bryta mot lagen; oavsett om det råder brist eller överskott på arbetssökande inom ett yrke. Vi socialdemokrater är ett feministiskt parti och en av våra värdegrunder är människors lika värde - det förpliktigar. Våra väljare ska aldrig behöva tvivla på den saken. Och ändå, i en S- styrd kommun tjänar enligt SCB, männen 3500 kronor mer än kvinnorna, på osaklig grund. Situationen väcker frågor som: bör lönekartläggningsreglerna inkludera alla diskrimineringsgrunder - även värdediskriminering, ska metoder för lönekartläggning utformas så att de är fria från diskriminering, ska lönekartläggningskravet åtföljas av ett krav på analys och bör lönekartläggningskravet bli en naturlig del av lönerevisioner etc. En central fråga är, kan diskrimineringslagen skärpas, medan vi kämpar på med strukturer och normer? Att kvinnodominerade yrken värdediskrimineras – det vill säga betalas lägre än mansdominerade yrken med samma sorts kvalifikationskrav – måste upphöra nu. Och när vi pratar om hur mycket mindre kvinnor får i lön behöver vi även beakta vad denna värdediskriminerande resursförskjutning bidrar till. Och hur det kan påverka politiska beslut som exempelvis föräldraförsäkring och vårdnadsbidrag. Island är en modern nordisk förebild i värdediskrimineringsfrågor. Island har börjat erbjuda en likalönscertifiering. Man menar att det inte är en ren statistikfråga utan en etisk fråga. Certifieringen betyder att löner, på frivillig basis, kan sättas efter en viss standardiserad metod. Metoden tar inte bort alla problem men snabbar på processen att sluta ett oförsvarligt lönegap mellan könen. Kvinnorna på Island behöver inte - som i Sverige - vänta i 100 år på att lönegapet ska försvinna. Statliga arbetsgivare på Island har redan idag sänkt värdediskrimineringen bland sina anställda med dryga 50 procent. (Certifieringen sker i samarbete med British Standards Institution, BSI ). Kanada genomförde en lagstiftning mot värdediskriminering1991, för att motverka problemet på bred front. Lagstiftningen i EU gör värdediskriminering/strukturell diskriminering illegal, men tillämpningen och uppföljningen av lagen är dessvärre inte entydig. Det är dags för en metod som belönar alla anställda på en ickediskriminerande grund. Jag föreslår att 1. den isländska modellen bör tillämpas i Sverige. 2. man utreder om Kanadas lagstiftning från 1991 mot värdediskriminering kan tillämpas i den svenska lagstiftningen mot värdediskriminering. 3. man verkar för att lönekartläggningsregler bör inkludera alla diskrimineringsgrunder – även värdediskriminering. Marina Andersson Motionen antagen av Södra kvinnoklubbens medlemsmöte 2014-11-05 59 Motion KJ33 Socialdemokraternas arbete med romsk inkludering och yrkesutbildningar för personer med romsk bakgrund Elmgren, Claes Det krävs ökade insatser för att stärka den romska gruppens ställning i det svenska samhället. Stockholms arbetarkommun bör därför uppdra åt fullmäktigegruppen i Stockholms stad att utarbeta en strategi för hur staden inom olika områden kan stärka romernas situation. Vidare bör Socialdemokraterna inom ramen för det kunskapslyft som aviserats ta fram riktade yrkesutbildningar som vänder sig till personer med romsk bakgrund. Det svenska majoritetssamhället har under en lång tid diskriminerat och begått övergrepp mot personer med romsk bakgrund. Detta är väl belagt i regeringens vitbok Den mörka och okända historien - Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet (Ds 2014:8). Den romska minoriteten är sedan 1999 en av fem minoritetsgrupper i Sverige och staten har ett särskilt ansvar för att värna minoriteternas rättigheter. I fråga om den romska minoritetsgruppen finns dessutom en särskild kommission mot antiziganism som ska verka för en kraftsamling och komplettera samhällets insatser verka för att överbrygga förtroendeklyftan mellan romer och majoritetssamhället. Staten har med andra ord vidtagit flera åtgärder, men mer behöver göras. Det gäller i synnerhet kommunerna. Stockholm stad har genomfört en del insatser men har ännu inte tagit ett helhetsgrepp i frågor som rör romsk inkludering. Staden bör därför ta fram en strategi med konkreta åtgärder inom områdena kultur, utbildning, arbetsmarknad, hälsa och socialtjänst. Insatserna bör också ta sikte på att stärka de romska organisationerna. Mycket talar för att riktade yrkesutbildningar inom bristyrkesutbildningar kan vara ett effektivt medel för att stärka romers möjligheter till egenförsörjning. Det finns positiva erfarenheter av utbildningar inom folkhögskolan som bedrivits som EU-projekt. Utmärkande för dessa projekt har varit att de vänt sig till personer med romsk bakgrund och att utbildningarna anpassats till de enskildas förkunskaper och förutsättningar. För att ge fler personer med romsk bakgrund möjligheter till yrkesutbildning som leder till arbete bör en riktad satsning utformas inom ramen för det kunskapslyft som den socialdemokratiska samarbetsregeringen aviserat. En satsning som bör innehålla riktade yrkesutbildningar på eftergymnasial nivå och som leder till arbete eller till fortsatt utbildning. Lämplig huvudman för en sådan satsning är folkhögskolan. Jag yrkar därför på att: 1. Stockholms stad tar fram en strategi för hur romernas ställning kan stärkas inom områdena kultur, arbetsmarknad, utbildning och det civila samhället. 2. Socialdemokraterna ska ta fram riktade yrkesutbildningar inom bristyrkesområden som vänder sig till personer med romsk bakgrund. En lämplig huvudman för dessa utbildningar är folkhögskolan. Claes Elmgren, Bagarmossens s-förening 60 Motion KJ34 Socialt företagande för att bryta långtidsarbetslösheten Arbetsförmedlingens S-förening För att bryta långtidsarbetslösheten på framtidens arbetsmarknad behöver vi underlätta och möjliggöra för arbetstillfällen som täcker en större del av arbetsmarknaden än de gör idag. Det kan bland annat göras genom att underlätta för socialt företagande generellt och mer specifikt kooperativt socialt företagande. När Fas 3 avvecklas i sin nuvarande form uppstår ett behov av nya platser för att bryta långtidsarbetslösheten. Traineejobben fyller en del av de luckor som uppstår men det behövs trots detta flera arbetstillfällen. De sociala företagen, den tredje sektorn, fyller här en viktig samhällsfunktion. De sociala företagens betydelse på den europeiska arbetsmarknaden blir allt viktigare och inom detta område behöver även Sverige och Socialdemokraterna ligga i framkant. Det finns olika typer av sociala företag och den stora skillnaden är mellan just sociala företag och sociala arbetskooperativ. De sociala företagen är uppbyggda på samma sätt som ett vanligt företag men har en social aspekt där vinsten återinvesteras i företaget. De sociala kooperativen är uppbyggda på samma sätt som andra kooperativa företag men med en social aspekt. Sociala arbetskooperativ har som grund en förening med stadgar där inriktningen för företaget bestäms. Sociala arbetskooperativ kännetecknas av att alla medlemmarna i föreningen gemensamt äger företaget och gruppen tar gemensamt fram riktlinjerna för verksamheten. Alla medlemmar bestämmer i demokratisk anda vad som ska göras med eventuell vinst. Ett sätt att underlätta för de sociala företagen och de sociala kooperativen är att se över möjligheten för människor med ersättning från försäkringskassan eller försörjningsstöd att i vissa fall kunna arbeta i sociala företag. Det ska då vara ett arbete med inga eller ringa krav där arbetet är frivilligt. Ett helt kravlöst arbete. Det sociala företaget ska då också kvalitets säkras till skillnad från det som skedde i FAS 3. Vinsten med att arbeta frivilligt är att det ofta förbättrar hälsa och det psykiska måendet när man känner sig behövd och har ett arbete att gå till. Samhället tjänar på bland annat uteblivna kostnader så som vårdkostnader. Det finns socioekonomiska bokslut påvisar vinsten av detta. För att ytterligare motivera detta kan man formulera tydliga incitament och enkla övergångar för att gå vidare till lönearbete när hälsan blivit bättre. Framtidens arbetsmarknad behöver stimulera en nyskapande plattform. En annan möjlig väg är att skapa en arbetsmarknadsutbildning för långtidsarbetslösa där de tillsammans får starta ett kooperativt företag. Arbetsförmedlingen skulle kunna anordna en utbildning för långtidsarbetslösa där de får ett år på sig att prova kooperativt företagande. Det finns redan idag sådana möjligheter på Arbetsförmedlingen för vanliga företag genom ”stöd till start av näringsverksamhet”. I utbildningen skulle man kunna få stöd att ta fram affärsplan, budget, stadgar, och starta en förening. Detta främjar även föreningslivet. Möjligheten finns även att ingå partnerskap mellan Arbetsförmedlingen och organisationer som idag arbetar med detta. Vi föreslår partikongressen att uppdra åt partiet att 1. verka för att de sociala företagen integreras mer på arbetsmarknaden för att stötta människor till arbete. 2. se över möjligheten att anordna en arbetsmarknadsutbildning där långtidsarbetslösa kan prova på att starta och driva sociala arbetskooperativ under en begränsad tid via Arbetsförmedlingen. 3. verka för att utöka de sociala företagens betydelse på den svenska arbetsmarknaden. Motionen antagen av medlemsmöte 2014-11-29 61 Motion KJ35 Sommarjobb till alla gymnasieungdomar Katarina Västra s-förening - Ska vi sänka ungdomars pris eller öka deras värde? Så kan man formulera skillnaden mellan vår och alliansens arbetslinje. Deras lösningar är jobbskatteavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter, lägre ingångslöner etc. Varje insats är inriktad mot att sänka kostnaden för att anställa. Det är inte alltid fel men gör man det alltid så är det åt helvete. Mot det står våra förslag om ökat stöd och nya vägar så att alla tar sin gymnasieexamen, en garanti där unga är garanterade utbildning, praktik eller arbete inom 90 dagar. Till det yrkar vi på att vi nationellt garanterar alla gymnasieungdomar som vill arbeta minst tre veckors sommarjobb. Den som jobbat under gymnasietiden klarar sig bättre efter skolan. Skälen är flera: arbetserfarenhet, kontakter till fortsatta helgjobb etc. och början till ett eget nätverk. En investering i sommarjobb är bra både för unga och för samhället i stort. Som sagt, sänka priset eller öka värdet? Vi yrkar att: 1. partistyrelsen får i uppdrag att driva kravet på sommarjobb till alla gymnasieungdomar som vill sommarjobba i de kommuner där vi styr 2. partistyrelsen driver på att regeringen, via ekonomiska satsningar på nationell nivå, aktivt bidrar till att nå ovanstående mål. Motionen antagen på Katarina Västra s-förenings motionsmöte 25 nov 2014. Motion KJ36 Statlig satsning på en ny framtidsbransch för Sverige – välfärdsteknologi Ängby socialdemokratiska förening I den här motionen argumenterar vi för en stor satsning på välfärdsteknologi där staten – företagen – kommuner och landsting - fackliga organisationer samt äldre- och funktionshinderorganisationer ställer upp gemensamma mål och program. Våra nordiska grannar har redan börjat. Dags att Sverige också storsatsar. Sverige är ett land med en lång historia med framgångsrika stora företag inom flera olika branscher, såsom skogsindustrin, metallindustrin, telekom, fordonsindustrin, läkemedelsindustrin, Men det räcker inte att ha en bra historia, man måste också ha en plan för framtiden. Fordonsindustrin i Sverige är en av basnäringarna och sysselsätter upp emot 100.000 personer om man också räknar in underleverantörer och utvecklingsföretag. Det är stor risk för en framtid där utvecklingsinsatser och produktion successivt flyttas från landet till de stora marknaderna i Asien. Se på läkemedelsindustrin i Sverige. Under de senaste fem åren har industrin inom hälso- och sjukvårdsområdet (”life science”- rapport från den statliga myndigheten Vinnova”) minskat med drygt 4 000 anställda i Sverige. Detta har inneburit stora neddragningar i bl.a. Södertälje och Uppsala. 62 Sverige behöver företag inom branscher där efterfrågan växer. Det räcker inte att bara satsa på dagens branscher. Dessutom sysselsätts färre och färre i den traditionella industrin. Begreppet välfärdssamhälle myntades i Norden efter andra världskriget. På senare tid har begreppet välfärdsteknologi börjat användas mer och mer i det nordiska samarbetet. Utgångspunkten är det ökande antalet äldre och det minskande antalet medborgare i arbetsför ålder framöver. Välfärdsteknologi har kommit att användas i de nordiska länderna som ett sätt att beskriva att man vill använda teknik för att effektivisera verksamheten och att öka livskvaliteten för personer som är berörda. Vad menar man då med välfärdsteknologi? T.ex. liftar i hemmet, rehabiliteringsträningsutrustning av olika slag, trygghetslarm med GPS, smarta hem med omgivningskontroll och automatiska funktioner, digitala nycklar, smarta telefoner med mjukvaror för att möta skilda behov, medicinpåminnare, hälsorobotar, utrustning t.ex. bildterminaler för att stödja personer med kroniska sjukdomar på distans allt från sårvård till psykoterapi. I grunden rör det sig om teknik som också kan användas på flera ställen såsom i skolan, på arbetet, inom hälso- och sjukvården och omsorgen samt i bostaden. Teknik har ända sedan industrialiseringens genombrott varit ett sätt att underlätta tillvaron på arbetet och i hemmet. Välfärdstekniken kan göra mycket – MEN den kan inte ersätta mänsklig omsorg och fysisk närhet. Omsorgstjänster kommer även i framtiden att vara arbetsintensiva och beroende av det fysiska mötet mellan människor. MEN välfärdsteknologi kan förhoppningsvis vara en av flera insatser som underlättar för personer att klara sig själva och bo i den egna bostaden lite längre. Det handlar således om hjälp till självhjälp. Dessutom kan välfärdsteknologi bidra till socialt deltagande, aktiv omsorg och vardagsrehabilitering. De flesta människor vill klara sig själva så länge det går. Dessutom kan välfärdsteknologin bidra till att underlätta för personal och närstående så att de kan använda sin tid till sådant som människor är bättre på än tekniken. År 2008 tog regeringen i Danmark initiativ till inrätta en välfärdsteknologifond. Från början innehöll den 3 miljarder kronor. Det unika i den danska satsningen är några saker: Det finns ett tydligt mål att behålla kvaliteten i offentliga välfärdstjänster samtidigt som de effektiviseras, man vänder sig både till hälso- och sjukvården samt sociala sektorn och skolan Årliga förhandlingar äger rum mellan regeringen och företrädare för kommunernas och landstingens organisationer, där tar man ställning till utvärderingar av försöksverksamheter, varpå man beslutar om investeringsbelopp och ”utrullning” på bred front av det som gett bra resultat i försöken Det finns en uttalad tilltro till digital välfärd och att satsningen ska leda till 150 000 nya jobb, hållbara offentliga finanser och stärkt konkurrenskraft I Danmark arbetar man både med ett nedifrån och upp perspektiv och ett uppifrån och ned perspektiv. I Danmark har man också sagt att det måste vara brukardriven innovation som driver utvecklingen framåt. Därav följer att den tänkta användaren och äldre- och funktionshinderorganisationerna har en stor roll i sammanhanget. Extra intressant med den danska modellen för att ta itu med välfärdsteknologin är att det är finansministern som leder arbetet med fonden, det är inte socialministern i Danmark som leder arbetet. Det understryker det strategiska intresset i frågan. Gemensamt för alla teknikstöd är att de prövats av och använts av 63 användare i samarbete med personal samt att resultaten utvärderats. Effekterna har mätts och legat till grund för en investeringsplan som staten, kommunerna och regionerna kommit överens om. I den planen har man uppskattat effektiviseringsvinsten. I den danska satsningen på välfärdsteknologi ingår resurser för en utbildning av användarna. Norge har också dragit igång en satsning på välfärdsteknologi. I ett förslag från regeringen till Stortinget år 2012/13 skriver man att välfärdsteknologin ingår i såväl i kommunernas omsorgsverksamhet, hälsooch sjukvården t.ex. telemedicin som hjälpmedelsverksamheten. Bl.a. ser man välfärdsteknologin som ett sätt att främja innovationer inom vården och omsorgen. Det övergripande målet är att välfärdsteknologi ska vara en integrerad del av tjänsteutbudet innan år 2020. Fokus ligger på att programmet ska förbättra möjligheterna för brukarna att hantera sin vardag, öka tryggheten hos såväl brukare som närstående och öka brukarnas deltagande i nätverk som gör det lättare att hålla kontakt med andra brukare och med omsorgsverksamheten. I Norge satsar man på att ta fram öppna standarder, utveckla och prova välfärdstekniklösningar i kommunerna, sprida välfärdsteknologiska lösningar. Vad som inte är allmänt bekant är att ökningen av antalet äldre inte bara gäller i den rika delen av världen, också i utvecklingsländerna eller låg- och mellaninkomstländerna växer både antalet och andelen äldre. Medvetenheten om detta ökar runt om i världen. Kina har t.ex. tre gånger så många 60+ som USA. Inom trettio år väntas Kina ha en större andel äldre än USA. Den här typen av ändringar är också aktuella i länder som Brasilien och Thailand. År 2012 bodde drygt 7 miljarder människor på jorden, av dessa var 700 miljoner 65+. För år 2050 finns det bedömningar att det kommer vara 9 miljarder människor, medan 2 miljarder kommer vara 65+, allt enligt Världshälsoorganisationens bedömningar som baseras på tillgängliga data och prognoser. Det är i låg- och mellaninkomstländer där befolkningsförändringen är som snabbast. År 2050 väntas 80 procent av alla äldre leva i vad som nu är låg- och mellaninkomstländer. Sverige har ett unikt kunnande inom vård och omsorg, en stark it-industri och vi har en lång erfarenhet av funktionell design. Om Sverige kan kombinera detta med utveckling av företag inom välfärdsteknologiområdet för att möta den gigantiska globala marknad som växer fram kan det utgöra grunden för en ny stor näringsgren i Sverige, med många nya arbetstillfällen och exportinkomster. Det som behövs nu är en medveten prioritering av framtiden i form av beslut och resurser samt samarbete - saker som borde vara möjliga att åstadkomma. Vi yrkar att 1. partikongressen beslutar att partiet ska verka för en storsatsning på forskning och utveckling samt demonstrationsverksamhet inom området välfärdsteknologi i samarbete med kommuner, landsting och företag i syfte att bygga en ny stark näringsgren i Sverige. 2. företrädarna för användarna ges en framträdande roll i arbetet Claes Tjäder Motionen antagen av Ängby Socialdemokratiska förening vid styrelsemöte 2014-11-24. 64 Motion KJ37 Strategi för socialdemokratisk personalpolitik Kommunal Stockholms läns socialdemokratiska förening Polstjärnans socialdemokratiska förening Fackliga utskottet Socialdemokratin gick till val på 2014 att ett bra arbetsliv med ordning och reda, schyssta villkor, heltid som norm och anställningstrygghet. Förväntningarna på en politik som infriar löftena är naturligtvis höga från alla arbetstagare som under de senaste åtta åren har sett sina arbets- och anställningsvillkor ständigt upplösta och försämrade. En del av löftena kan infrias av att regeringen agerar men huvuddelen ska vila på arbetsmarknadens parter. Eftersom vi i den svenska modellen har valt att demokratiskt styra och att skattefinansiera välfärdstjänsterna blir de politiskt förtroendevalda i kommuner och landsting även arbetsgivare. Kommunerna har organiserat sig i en arbetsgivarorganisation med politisk styrning, SKL, som speglar de majoritetsförhållanden som råder. Även för de statsanställda agerar politiker arbetsgivare och här styrs Arbetsgivarverket av regeringens instruktioner. Generellt behöver alla upphandlingar, oavsett område, ses över för att få ett tydligare personalfokus. Naturligtvis finns andra förväntningar på personalpolitiken i en kommun som styrs av socialdemokrater än i en kommun med borgerliga partier i majoritet. Tyvärr har vi under de senaste tjugo åren inte märkt tillräckligt stora skillnader. Om tilliten till politiken som förändringsverktyg och för Socialdemokraterna som ett parti för arbetstagare ska öka är det angeläget att socialdemokratin lever som man lär - även i arbetsgivarrollen. Med stöd av ovanstående yrkas att 1. Socialdemokraterna utvecklar en personalpolitisk plattform i samverkan med de fackliga organisationerna med uttalade mål om vilken utveckling som är önskvärd 2. de mål som ingår i den personalpolitiska plattformen kontinuerligt följs upp 3. Socialdemokraterna utvecklar utbildningsaktiviteter för de som innehar uppdrag där man agerar arbetsgivare 4. instruktionen till statens arbetsgivarverk revideras och moderniseras i enlighet med den personalpolitiska plattformen Motionen antagen av Kommunals Stockholms läns socialdemokratiska förening och Polstjärnans socialdemokratiska förenings medlemsmöte 2014-11-11 Fackliga utskottet har ställt sig bakom motionen på sitt representantskap den 26 november 2014 65 Motion KJ38 Ta bort al lmän visst id i LAS allmän visstid Kommunal Stockholms läns socialdemokratiska förening Polstjärnans socialdemokratiska förening Fackliga utskottet Den svenska arbetsmarknaden förändras snabbt och drastiskt. Att verksamheter bygger på trygga tillsvidareanställningar, att arbetstagare erbjuds ett arbetstidsmått som gör det möjligt både att försörja sig och att utvecklas i sitt arbete, att arbetsdagen hålls samman så att den kan kombineras med en fungerande fritid och familjeliv är ingen självklarhet. Arbetstagarna får betala priset för arbetsgivarnas krav på en ökad flexibilitet. Tjänstesektorn går i bräschen för denna negativa utveckling. Det är ingen tillfällighet att det är i branscher där många kvinnor, unga och personer med utländsk bakgrund arbetar som försämringar för arbetstagarna introduceras. Hand i hand med de försämrade anställningsvillkoren går en utarmning av yrkesrollen. Inom tjänstesektorn kan man tala om en visstids- och deltidsnorm. Tidsbegränsade anställningar och deltidsarbete är så utbrett att det inte är fråga om något komplement eller undantag, inget man går igenom under några år i början av sitt arbetsliv. Bland arbetare i detaljhandeln har 28 procent en tidsbegränsad anställning. Motsvarande siffra för hotell- och restaurangbranschen är 44 procent. Medelåldern bland dem som arbetar inom Kommunals organisationsområde i kommunsektorn och som har en tidsbegränsad anställning är 36 år. Antalet visstidsanställda fortsätter att öka för femte året i rad inom Kommunals organisationsområde i kommunsektorn. 2013 var nästan 156 000 personer visstidsanställda, lika många som bor i Sveriges fjärde största stad Uppsala och 27 800 fler än det var 2008. Den här negativa utvecklingen hänger med stor sannolikhet samman med anställningsform allmän visstidsanställning som trädde i kraft 2007. Den förändringen gjorde det möjligt för arbetsgivare att visstidsanställa under längre perioder än tidigare. Ca 40 000 av de som var otryggt anställda 2013 hade just en allmän visstidsanställning. Jämförs kommunal och privat sektor inom vården och omsorgen ligger andelen visstidsanställningar till och med lite högre än i den kommunala. 2013 hade 31 procent av de anställda en visstidsanställning i den privata sektorn, motsvarande siffra för den kommunala sektorn var 28 procent. Både sektorerna är emellertid dåliga på att tillsvidareanställa sin personal och det är också tydligt att i båda den privata och kommunala sektorn har andelen visstidsanställningar ökat sedan 2008. Undersöks endast äldreomsorgen är andelen visstidsanställda i privat driven äldreomsorg 32 procent. Det är fyra procent fler än i kommunalt driven äldreomsorg. Konsekvensen av detta blir en arbetsmarknad där människor inte vågar ställa krav på att lag och avtal efterlevs, inte vågar påtala missförhållanden, inte vågar organisera sig fackligt. Så undergrävs den svenska arbetsmarknadsmodellen trots att den formellt är intakt. För den enskilde innebär en tidsbegränsad anställning ekonomisk otrygghet, svårigheter att planera sitt liv och en lös anknytning till arbetsplatsen. Även den som själv har en tillsvidareanställning påverkas då visstidsanställda arbetskamrater behöver stöd och ofta endast utför de mest rutinarbetade arbetsuppgifterna. Inom kollektivtrafiken ser situationen likadan ut. Det är hög tid att ta ett samlat grepp mot denna utveckling då huvudregeln i lagen om anställningsskydd är tillsvidareanställning. Tillsvidareanställning måste vara normen och alla måste ha rätt till heltid där så är möjligt. Detta ska inte ske genom att arbetstiden styckas upp, så att man är uppbunden hela dagen men bara får betalt för delar av den. Det finns tillfällen då tidsbegränsade anställningar är legitima. 66 Detta vill vi inte på något sätt stå i vägen för. Men den ”allmänna” visstidsanställningen, som arbetsgivarna kan ta till bara för att slippa undan att anställa tillsvidare, är inte en anständig anställningsform. Problemet mildras något men löses inte genom skärpta tidsgränser för hur länge tidsbegränsade anställningar kan staplas på varandra. Det är möjligheten att visstidsanställa när behovet av arbetskraft är stadigvarande – vilket det uppenbarligen är när så många jobbar på tidsbegränsade anställningar dag ut och dag in – som måste tas bort. Arbetsgivarna måste ha en grundbemanning av tillsvidareanställda som är anpassad till den faktiska arbetsbördan. Med stöd av ovanstående yrkas att 1. allmän visstidsanställning tas bort i LAS. Tidsbegränsade anställningar måste motiveras. Motionen antagen av Kommunals Stockholms läns socialdemokratiska förening och Polstjärnans socialdemokratiska förenings medlemsmöte 2014-11-11 Fackliga utskottet har ställt sig bakom motionen på sitt representantskap den 26 november 2014 Motion KJ39 Tillväxt för fler arbetade timmar Kommunal Stockholms läns socialdemokratiska förening Polstjärnans socialdemokratiska förening Fackliga utskottet Vi har vant oss vid att betrakta de skattefinansierade välfärdstjänsterna som humanistiska insatser för att tillgodose befolkningens behov av trygghet, sjukvårdsinsatser, utveckling och välmående. I det perspektivet blir tjänsterna något som vi unnar oss om vi har råd med det. I många länder i Europa har man under krisåren gjort omfattande nedskärningar i välfärdstjänsterna, även i Sverige har kvalitén och tillgängligheten i flera av välfärdstjänsterna försämrats. Konsekvenserna börjar nu bli uppenbara. I Sverige har drygt 100 000 människor gått ner i arbetstid eller helt slutat att förvärvsarbeta för att orka med de uppgifter som deras anhöriga äldre behöver hjälp med. Vilket är ett resultat av att äldreomsorgens insatser inte är tillräckliga. Hälso- och sjukvårdens insatser för den del av befolkningen som är i arbetsför ålder har succesivt minska, sjukskrivningarna ökar och rehabiliteringsinsatserna dröjer, vilket också påverkar funktionaliteten på många arbetsplatser. Arbetet i industrier och service pågår i allt större utsträckning 24:7, men barnomsorgen har inte hängt med. Många tvingas välja bort bra jobb för att de inte kan ordna det bra för barnen under kvällar, nätter och helger. Både män och kvinnor drabbas. Antalet arbetade timmar minskar och arbetslivet får inte tillgång till de kunniga och erfarna personer som tvingas stanna hemma. I Italien och Tyskland är konsekvenserna ändå tydligare och har dessutom fått till följd att kvinnorna inte längre vill föda barn. Födelse talen har sjunkit drastiskt eftersom arbetsliv och familjeliv inte går att kombinera. Med stöd av ovanstående yrkas att 1. socialdemokraterna utarbetar en strategisk plan för hur välfärdstjänsterna ska utvecklas för att i större utsträckning stödja människornas möjlighet att arbeta och därmed bidra till tillväxt 67 Motionen antagen av Kommunals Stockholms läns socialdemokratiska förening och Polstjärnans socialdemokratiska förenings medlemsmöte 2014-11-11 Fackliga utskottet har ställt sig bakom motionen på sitt representantskap den 26 november 2014 Motion KJ40 Trygga jobb Handelsanställdas förbundskontors s-förening Handels-sossen Arbetslivet är för många en källa till glädje, gemenskap och personlig utveckling. Dessvärre är det ofta organiserat på ett sådant sätt att det också är en källa till frustration, själslig utarmning och ohälsa. Sjukskrivningarna på grund av psykiska diagnoser ökar. Värst drabbade är kvinnor. Det är hög tid att gå till botten med vad som orsakar denna ohälsa. Något är grundläggande fel i ett arbetsliv som gör människor sjuka. Arbetslivet, inte bara i Sverige utan i hela världen, har genomgått några grundläggande förändringar de senaste decennierna. Den kvinnodominerade tjänstesektorn används ofta som murbräcka för att introducera nya, för löntagarna ofördelaktiga, normer som sedan sprider sig på resten av arbetsmarknaden. En av de viktigaste förändringarna rör strategierna för bemanning. Precis som produktion och leveranser sker just in time för att undvika onödig lagerhållning tillämpas en precisionsbemanning för att undvika att betala för en enda arbetad timme som inte nyttjas optimalt. Istället för att anställa tillräckligt med personal för att klara av arbetsuppgifterna en dag med normal arbetsbelastning anpassas grundbemanningen efter lägsta tänkbara belastning. Så snart en normal arbetsdag inträffar krävs extrapersonal för att utföra de förekommande arbetsuppgifterna. Vissa talar om en prekarisering. Samtidigt som den ordinarie personalen lever under ständig stress över att hinna med sina arbetsuppgifter (samtidigt som man ska introducera den tillfälliga personalen) hänvisas människor som borde haft fasta anställningar till olika tillfälliga anlitandeformer. Tidsbegränsade anställningar och bemanningsföretag får ett allt större utrymme. I vissa fall hänvisas rent av arbetstagare till att bli egenföretagare med fskattesedel, trots att de är helt beroende av en enskild uppdragsgivare. Bland arbetare i detaljhandeln och den kommunala sektorn ligger de tidsbegränsade anställningarna runt 30 procent. För arbetare i hotell- och restaurangbranschen är motsvarande siffra 44 procent. Detta kan inte helt förklaras av tillfälliga, oförutsedda behov av personal – en stor del av de tidsbegränsat anställda utgör en del av den ordinarie bemanningen. På många arbetsplatser skulle en vanlig arbetsdag inte fungera om det inte vore för den tillfälliga personalen. Även deltidsanställningarna är en komponent i precisionsbemanningen. Arbetare i detaljhandeln som är anställda på 5 timmar per vecka har en faktisk arbetstid på 12,7 timmar per vecka. De som har 10 timmar på sitt kontrakt arbetar i själva verket 14,1 timmar. Deltidsanställda används alltså, precis som tidsbegränsat och bemanningsanställda, som en buffertarbetskraft som varje månad – varje vecka – jagar extratimmar. Konsekvenserna av denna nyordning är allvarliga och kan bland annat utläsas i sjukfrånvarostatistiken. De som hänvisas till otrygga jobb, vare sig det är tidsbegränsade anställningar, bemanningsanställningar, korta deltider eller f-skattesedlar, döms både till ekonomisk otrygghet och en svag anknytning till arbetsplatsen. Man blir en gäst på sin egen arbetsplats och förnekar möjligheter till både gemenskap och utveckling i arbetet. 68 Men även de som själva har tillsvidareanställningar på hög sysselsättningsgrad drabbas av de tillfälliga anställningarna. Undersökningar visar att fast anställda på arbetsplatser med hög grad av tillfällig bemanning upplever att det saknas personal och kommer hem utmattade från jobbet i betydligt större utsträckning än anställda på arbetsplatser med låg grad av tillfällig bemanning. Det är helt enkelt ett arbetsmiljöproblem. När det gäller att till exempel lyfta tunga föremål kan ett skyddsombud begära att man på förhand ska beräkna hur många personer, alternativt vilka hjälpmedel, som krävs för att lyfta föremålet på ett säkert sätt. När det kommer till arbetsskador som uppstår på grund av stress finns inte samma verktyg. Det är ofta lätt att på förhand se att om dessa arbetsuppgifter ska utföras på ett säkert sätt så krävs en högre bemanning. Likväl är det svårt att tvinga arbetsgivaren att anpassa sin bemanning till de förekommande arbetsuppgifterna. Detta måste förändras. Men grundbemanningen måste också pressas upp, och anpassas till den faktiska arbetsbelastningen, bakvägen; genom att möjligheterna att ta in tillfällig personal trots att behovet av den inte är tillfälligt stängs. Och här måste man minnas att tidsbegränsade anställningar, deltider, bemanningsföretag och i viss mån f-skattande egenföretagare är kommunicerande kärl. Om man stänger den ena vägen men håller den andra öppen så kommer strömmen bara flyta ditåt. Att begränsa tiderna för hur länge en person får vara tidsbegränsat anställd är nödvändigt men inte tillräckligt. I värsta fall får det endast till konsekvens att den tillfälliga personalen byts ut i snabbare takt. Det är möjligheten att ta in tillfällig personal trots att den behövs tillsvidare som är problemet. Tidsbegränsade anställningar behövs. Därom råder inget tvivel. Lagstiftningen bör tillåta tidsbegränsade anställningar under ett antal tydligt definierade omständigheter, som är relevanta för alla branscher (till exempel provanställning, vikariat, projekt, säsongsanställning). I övrigt varierar det från bransch till bransch under vilka omständigheter det är motiverat att ta in tillfällig personal. Det bör därför regleras i avtal mellan fack och arbetsgivare, i enlighet med den svenska modellen. Den nuvarande ordningen, där lagen ger arbetsgivarna mycket större friheter än något fackförbund någonsin skulle sluta avtal om, håller dock effektivt arbetsgivarna borta från förhandlingsbordet. Varför sluta avtal som innebär en konkurrensnackdel gentemot dem som står utanför kollektivavtalsmodellen? Allmän visstidsanställning måste tas bort ur LAS så att parterna får incitament att sluta överenskommelser med varandra. Vi föreslår att 1. Socialdemokraterna ska verka för att allmän visstidsanställning tas bort ur LAS. Tidsbegränsade anställningar ska behöva motiveras. 2. Socialdemokraterna ska verka för att Lagen om uthyrning av arbetskraft ändras så att det blir förbjudet att hyra ut och hyra in arbetskraft för ett stadigvarande arbetskraftsbehov. 3. Socialdemokraterna ska verka för att LAS inte ska kunna sättas åt sidan genom att företaget säger upp personal för att sedan hyra in personal från bemanningsföretag för samma arbetsuppgifter. 4. Socialdemokraterna ska verka för att regelverket för att erhålla f-skattesedel skärps. Bland annat ska det krävas mer än en uppdragsgivare. Arbetsgivare som missbrukar f-skattesedel för att undslippa sitt arbetsgivaransvar ska kunna dömas för detta. 5. Socialdemokraterna ska verka för att rätten till företräde till återanställning ska utökas till tolv månader från det att anställningen upphörde. 69 6. Socialdemokraterna ska verka för att LAS formuleras så att den enskilde individens rätt att utöka sin tjänstgöringsgrad i samband med att någon med högre tjänstgöringsgrad slutar stärks. 7. Socialdemokraterna ska verka för att LAS turordningsregler kompletteras så att den enskilde individens rätt att bibehålla sin tidigare tjänstgöringsgrad vid en omorganisering stärks. 8. Socialdemokraterna ska initiera en utredning i syfte att arbetsmiljölagen ska tillämpas på ett sådant sätt att en bemanning som är otillräcklig för att utföra förekommande arbetsuppgifter på ett hälsosamt sätt kan förebyggas. Handelsanställdas förbundskontors s-förening Motionen antagen av Handels-sossen Utlåtande KJ8-KJ40 En grund för människors frihet är den egna försörjningen. Arbetet bidrar förutom till människors försörjning till såväl personlig utveckling som gemenskap. Full sysselsättning är därför ett självklart mål för oss Socialdemokrater, full sysselsättning stärker löntagarna som kollektiv. Arbetarekommuns styrelse är därför glada att partistyrelsen valt att ha framtidens jobb som ett av två teman för kongressen 2015. För att ge Stockholmsdelegationen så goda förutsättningar som möjligt att få gehör för Stockholms förslag kring framtidens jobb har vi valt att arbeta fram en paridistriktsmotion på området. Styrelsen har läst er motion med stort intresse och vi bedömer att motionens andemening är i linje med den politik vi vill se för framtidens jobb och har därför arbetat in den i styrelsens förslag till gemensam motion. Stockholms arbetarekommuns styrelse föreslår representantskapet besluta att 1. avslå motion KJ8 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 2. avslå motion KJ9 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 3. avslå motion KJ10 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 4. avslå motion KJ11 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 5. avslå motion KJ12 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 6. avslå motion KJ13 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 7. avslå motion KJ14 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 8. avslå motion KJ15 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 9. avslå motion KJ16 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 10. avslå motion KJ17 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 11. avslå motion KJ18 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 12. avslå motion KJ19 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 70 13. avslå motion KJ20 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 14. avslå motion KJ21 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 15. avslå motion KJ22 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 16. avslå motion KJ23 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 17. avslå motion KJ24 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 18. avslå motion KJ25 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 19. avslå motion KJ26 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 20. avslå motion KJ27 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 21. avslå motion KJ28 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 22. avslå motion KJ29 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 23. avslå motion KJ30 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 24. avslå motion KJ31 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 25. avslå motion KJ32 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 26. avslå motion KJ33 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 27. avslå motion KJ34 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 28. avslå motion KJ35 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 29. avslå motion KJ36 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 30. avslå motion KJ37 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 31. avslå motion KJ38 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 32. avslå motion KJ39 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” 33. avslå motion KJ40 till förmån för att behandlas i partidistriktsmotionen ”Framtidens jobb” Beslut: __________________________________________________________________________ 71 Anteckningar: 72
© Copyright 2025