uppsala papers in economic history korruption och borgerlig ordning
UPPSALA PAPERS IN ECONOMIC HISTORY 1989 RESEARCH REPORT NO 20 KORRUPTION OCH BORGERLIG ORDNING Naturrätt och ekonomisk diskurs i Sverige under Frihetstiden av Lars Magnusson Department of Economic History ISSN 0281-4560 Uppsala universitet Reprocentralen HSC Uppsala 1989 I Innehåll 1. Inledning ................................. 1 II. Ander Nordencrantz och den ekonorniska id&tistorien . . 10 III. Från Pufendorff till Hume: Nordencrantz och naturrätten 16 IV. Den ekonomiska diskursen under Frihetstiden . . . . . . . 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 Runebergs dekadensteori Merkantilism i svensk tappning: Berch och Kryger . . 46 V. Ekonornisk doktrinhistoria och förutsättningarna för en historisk diskurs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 sl.lnunaly . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Noter 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 Litteratur ................................... 70 I Inledning Den ekonomiska doktrinhistorien som ämne står idaginfor ett vägskäl. En lång rad nya frågor måste och har börjat ställas inte minst mot bakgrund av den allmanna vetenskapsteoretiska och vetenskapshistoriska diskussionen. En fråga som kan ställas är t ex om det ekonomiska tänkandets historia, låt oss säga sedan 1700-talet, kan tolkas i termer av en tillväxt av kunskap, av en successivt furbättrad insikt om hur det ekonomiska livet gestaltar sig? Före Kulm hade svaret på denna fråga verkat snarast sjdlvklar och okomplicerad. Men for oss är den möjlig att besvara på olika sätt och från skilda utgångspunkter. Detta har också lett till att den ekonomiska doktrinhistorien - en specialitet med rotter tillbaka till 1800-talets historicistiska reaktion mot den etablerade klassiska politiska ekonomin och med pionjärer som t ex Ingram, Ashley, Cannan och Bonar i Storbritannien, Roscher i Tyskland, Gide och Rist i Franrike m fl blivit mindre enhetlig och okontroversiell. Idag finns flera stridande fraktioner inom ämnet som just tar sm utgångspunkt i min inledande fråga: hur skall egentligen det ekonomiska tänkandets utveckling presenteras och tolkas? Tidigare dominerade som nämndes uppfattningen att den ekonomiska vetenskapens utveckling i förstu hand kunde ses i termer av en “intern” kunskapsutveckling, en successiv ekad perfektion när det gällde teorier och analysinstrument. Trots en i grunden alltid lika stor ambivalens i prakriken när det gallde frågor kring forhållandet mellan socialt datum och olika ekonomiska skolbildningar, finns hos Schumpeter åtminstone en programmatisk inställning i deMa rikting. Den lyser t ex igenom när han ger en klar distinktion mellan en “bistory of economic rhought” som i hög grad påverkas och styrs av “extema” influenser och å andra sidan en “histoty of economic analysti” som är mojlig att beskriva i termer av en inomvetenskaplig process där en successiv förbättring av en analytisk “box of tools” stod i förgrunden.’ Samma sak gäller t ex Mark Blaug som i forordet till andra upplagan av Economic Theory in Retrospect (1968) betonade att: . . . it must be insisted [that] great chunks of bistory of economic thought are about mistakes in logit and gaps in analysis, having no connection with contemporaty events. And so . . . 1 have tried to write a history of economic analysis which pictures it as evolving out of previous analysis, propelled fotward by the desire to refine, to improve, to perfcct a desire which economists share with all other scientists.;5 Tio år senare titer det lite annorlunda men budskapet är i stort sett identiskt när Blaug nu tar hjälp av Lakatos för att - uppenbarligen både i polemik mot ett Kuhnskt synsätt liksom vetenskapssociologiska resonemang -hävda betydelsen av ekonomiämnets “interna” kunskapsutveckling: The object of the exercise is to show that most scientists join research programmes that have excess empirkul tontent and desert reser4 programmes that lack this characteristic. This is internal bistory and every other reason for joining one tamp rather than another is external. It was Lakatos’s claim that the rational reconstruction of the history of science concieved in these terms would in fatt need few footnotes referring to ertemal history3 Det är möjligt att detta kan fungera som vetenskapligt ideal - även om det också som ideal i Okad grad kommit att ifrågasättas som vi skall se längre fram. Men alltför ofta har forsok att beskriva det ekonomiska tänkandets utveckling i dessa termer lett till ett i grunden anakronistiskt betraktelsesätt. Presentationen av tidigare tankare har främst tjänat till att rättfärdiga den egna teorin. Framställningen av id&istoriska linjer och trender har syftat till att betona det revolutionära och epokgörande i det egna synsättet. Som en ledande ekonomisk doktrinhistoriker, Terrence Hutchison, så riktigt betonar kan detta naturligtvis ha positiva Wljder såtillvida att man riktar uppmärksamheten mot tidigare okanda furfattare eller idésammanhang.4 Men som helhet tenderar ändå framställningen att bli subjektiv och anakronistisk. För sin tid relativt okända eller totalt betydelselösa tänkare blåses upp till centralgestalter. Teorier lyfts ut ur sitt krono- I 3 logiska och begreppsliga sammanhang och sätts i stället i relation till den egna, absoluta teorm. Det firms gott om exempel på ett sådant tillvägagångssätt. Ett tidigt och mycket belysande exmpel är James Mills, Ritardos och McCullochs appropriering av Adam Smith och hur de forsöker få honom att passa in i deras egna skapelse; “den klassiska politiska ekonomin”. Att detta faktiskt innebar en vulgarisering och förvrängning av centrala ståndpunkter hos Smith har visats i flera sammanhang; inte minst då bortopererandet av den historiska dimensionen hos Smith eller James Mills och McCullochs omvandling av Smiths tendenslagar (i bästa enlighet med den skotska ‘historiska skolan” och upplysningstraditionen överhuvudtaget) till alhnänt giltiga och absoluta.’ Senare exempel är Keynes “uppvärdering” av Malthus och framlyftande av en hel rad av kättare som stod i motsättning till den (brittiska) dominerande 1800-talstraditionen, t ex Silvio Gesell som Keynes erkänner att han tidigare främst sett som en “crank” - eller Sismondi och Hobson.6 Eller Marx som i 27zeorie.r of Surplus Vulne liksom i andra skrifter utgick från sm egen teori när han värderade t ex Ritardos diskussion kring produktivt och improduktivt arbete eller Hodgskins kapitalbegrepp. Hos Marx blev på det hela taget gamle sir William Petty ett viktigare namn än Adam Smith - naturligtvis för att passa in arbetsvärdedoktrinens utveckling. For 1800-talets del målar Marx upp den stora skiljelinjen mellan Ricardo å ena sidan och den “vulgära” politiska ekonomin å den andra med skiljelinjen ungefär 1830 (Mill, McCulloch etc) medan andra snarare betonar likheterna dem emellan.7 Resultatet av sådana “omtolkningar” blir hur som helst omvälvande för den ekonomiska doktrinhistorien. Trendbrott och revolutioner som är centrala enligt en tolkning försvinner i andra. Diskursen underordnas målet att rättfärdiga en senare tids teorier och tänkande. Under senare år har det dock uppstått en stark reaktion mot ett sådant synsatt. Rakgrunden bor naturligtvis ytterst sökas i den allmänna vetenskapsteoretiska diskussion som förts post-fihn och som lett till ökad tveksamhet om i vilken mån en “intern” kunskapsackumulation är möjlig eller inte. På ett helt annat sätt än tidigare t ex via inflytelserika strukturalistiska skolbildningar - inklusive Saussures lingvistiska strukturalism - har sjalva kommunikationsakten kommit i forgrunden, vare sig det gäller muntliga uttalanden (puroles), litteratur eller en renodlad vetenskaplig diskurs. 1 den mån denna akt I 4 ses som en process som innefattar både meddelare och mottagare blir det självfallet allt svårare att hitta ett neutralt observationsspråk som kan formedla en sådan autonom kunskapstillväxt. På samma sätt har kritiken mot funktionalistiska modeller och evolutionistiska stadieframställningar lett till dkad misstro mot varje framsWlning som presenterar utveckling i termer av ökad fullandning och grad av f&fining. Den f&ändrade syn som t ex Quentln Skirmer och John Pocock är exempel på inom den politiska idéhistorien har naturligtvis också haft genomslag inom andra idéhistoriska discpliner. Enligt dessa kan inte idehistorien läsas framlänges utan måste utgå från “authentically historital principles” vilket bl a innebär: “. . . the recovery of an author’s language no less than of his intentions, toward treating him as inhabiting a universe of langues that give meaning to theparoles he performs in thern.“’ Det behöver naturligtvis inte innebära - som hos vissa extrema strukturalistiska riktningar - att relativism upphojs till allmängiltig norm. Att tolka teorier och ide& i sitt tidsliga sammanhang behöver inte innebära att kommunikation i ett diakront perspektiv blir omojlig, eller att kumulativ kunskap är omojlig per st! Men onekligen har den vetenskapsteoretiska debatten under senare år lett till viss ökad relativism och ett erkännande av svårigheten att svara på vår inledande fråga på ett enkelt och entydigt sätt. Inom den egentliga ekonomiska doktrinhistorien har denna okade ambivalens visat sig på olika sätt och jag tror att det är möjligt i detta sammanhang att tala om en “weak” respektive “strong” reaktion. Här skall bara göras ett forsok att kortfattat skildra några huvudlinjer. (1) Hutchison’s kritik av den “interna” tolkningen av den ekonomiska doktrinhistorien kan kanske ses som ett typiskt exempel på en sådan mera ?veak” reaktion. Denne menar att det är vilseledande att underställa den ekonomiska vetenskapen de krav som t ex Lakatos smller på en empirisk vetenskap; särskilt kravet på en “rational reconstruction” av denna vetenskap som effekt av och i takt med tillväxten av ett empiriskt exakt vetande. Enligt Hutchison dr detta kanske möjligt när det gäller discipliner som fysiken: But in economics and social science it is, to start with, far from clear and unproblematic as to precisely when, at what points, and in what respects, there has been a gro& of absolute knotledge. It may be difficult enough to assess the growth or progress of a branch of knowledge when, because of the material, the components of the questions remain largely the same decade by decade and century by century. But when the material and the questions posed by it are changing, such assessments become far more problematic, like trying to assess changes in welfare when there has been changes in tastes.’ Med explicit referens till Gunnar Myrdal menar Hutchison att det är de skilda fi&or över tid som ekonomerna ställer som gör det svårt att på ett mera exakt sätt fastställa kunskapstillväxten inom denna disciplin. Sättet att tekniskt besvara dem är dock allmängiltigt och i ett renodlat metodologiskt avseende fmns det alltså bestämda vetenskapliga kriterier att utgå ifrån - oberoende av tid och rum. Åtminstone i deMa mening kan ekonomisk vetenskap - liksom all annan vetenskap - värderas och klassificeras på ett oberoende sätt. (2) När det gäller de mera “strong versions” av invändningar som kan göras mot det traditionella sättet att skriva ekonomisk doktrinhistoria som en successiv tillväxt och ökad f&fining av analytiska redskap, erbjuder naturligtvis sedan länge en relativiserande vetenskapssociologisk riktning en möjlighet. Under senare år har kanske främst Chicago-professorn George Stigler propagerat for ett sådant synsätt - tillsammans med Harry G Johnson. Både Stigler och Johnson ser framväxten av nya skolbildningar och genombrott främst i vetenskapssociologiska termer - inte om de är överlägsna de äldre gällande på området i termer av logiskt innehåll eller empirisk räckvidd, inte heller om de på något avgorande sätt lyckas föra in nya intressanta frågor i fokus som tidigare försummats. T ex Keynesianismens triumf var inte ett resultat av sådana ‘%etenskapliga” awäganden, hävdar de samstämmigt. Snarare bor genombrottet sökas i tidens intellektuella klimat, forskarvärldens återkommande behov av att utmana ortodoxier och etablera nya, de sociala och professionella krafter som verkar inom ett ämne som t ex ekonomin. Överhuvudtaget betonar t ex Stigler starkt hur disciplinen bör betraktas som ett socialt fält, hur universitetsinstitutionerna fungerar som sociala organisationer, premierar vissa initiativ och tenderar att avskärma sig från andra. Forskning som Stigler bedrivit (bl a tillsammans med Claire Friedland) tycks visa hur sådana miljoer har sina egna lagar och bygger upp egna ortodoxier inte minst for att skydda den egna miljön. 1 sin diskussion om hur den marginella nyttoteorin kom att accepteras I 6 under BOO-talet i olika miljder vid lite olika tidpunkter betonar han starkt: “The acceptance of a theory by a science is a social att, not an individual att.” Och som förklaring nämner han främst hur ekonomiämnets professionalisering under denna tid leder till behov av en egen “hård kärna” av generella teorier och därför samtidigt ett avståndstagande från ekonomisk journalism och vardagstänkande: “What utility theory contributed was precisely the values attributed to the academic world. Now the utility theory allowed a unified explanation of the value of shoes, wheat and Shakespearean folios . . . Now the utility theory allowed a unified explanation of behavior . . .“l’ (3) Vetenskapssociologin brukar i första hand försöka knyta teorier och ämnesutveckling till intressen hos skilda historiska agenter- vare sig det är fråga om professioner eller sociala strata. Men det är också möjligt att betona den vetenskapliga diskursens inordnande i ett mera allmänt intellektuellt tidssammanhang. Ekonomiska texter ar ju texter på samma sätt som andra och förutsätter ett Zangue som ger dem mening och betydelse i sin historiska ram. Tidigare nämndes hur den moderna politiska id&istorien forandrats på så sätt att den på ett helt annat sätt än tidigare framhaver terten och dess betydelse - tydligt t ex hos Skirmer och Pocock. Det behöver inte gå så långt som hos vissa strukturalistiska riktningar inspirerade av Ferdinand Saussures lingvistik att texten i postmodernistisk anda blir sig själv nog.Tvärtom betonar t ex Pococok det ofruktbara i ett sådant synsatt. Istället menar han att langue forändras nar det används: . . . the more complex, even the more contradictory, the language tontext in which he is situated, the richer and, more ambivalent become the speech att he is capable of performing, and the greater becomes the likelihood that these acts will perform upon the tontext and induce modification and change within it.l’ Men även om man erkänner externa influenser - eller att texter används i praktiken och darfor står i interaktion med en sådan praktik - är det ändå tydligt att det textuella sammanhanget betonas långt mera än tidigare i idt%istoriska sammanhang. För att forstå ett visst resonemang vid en viss tidpunkt måste man sätta in det i en vidare textuell ram. Utan en sådan är det omojligt att forstå vad som sägs: ord och begrepp har olika betydelse i olika traditioner och måste ses I 7 i relation till dessa. Den ekonomiska doktrinhistorikern kan alltså inte ta grundläggande begrepp som t ex “arbete”, “kapital” eller “ekonomi” som givna. Inneborden förändras över tiden och definieras på olika sätt vid skilda tidpunkter. Historikerns uppgift är att “tlversätta” dessa katageorier - och detta kan bara ske genom en slags historisk hermenetnisk metod.12 En forfattare som utvecklat ett sådant resonemang i detta sammanhang ar engelsmannen Keith Tribe. 1 ett tidigare arbete har han använt detta synsätt när det gäller begreppet “ekonomi” och hur detta kom att forandra sin betydelse under 1600- och 1700-talet: från hush%lhCng i dess aristoteliska betydelse i den s k Hausvufer-litteraturen till ett mera dynamiskt och naturrättsligt begrepp som forutsatte existensen av osynliga lagar som reglerade det ekonomiska livet i Adam Smiths mening. l3 1 ett senare arbete har han skildrat den tyska kameralismen som en diskursiv praktik, framforallt med utgångspunkt från hur ämnet utvecklades som kiroämne vid universiteten och i lärobockerna sedan tidigt 1700-tal. 1 forgrunden står alltså inte “. . .the high road of progress and theoretical innovation . . .’utan snarare II . . . the rather more mundande course of development taken by economic pedagogy.” Enligt Tribe är syftet med detta tillvägagångssätt att ‘1. . . to effect a reliable reconstruction of the changing parameters of economic discourse as an institutionalized structure.“t4 Utan ett sådant tillvägagångssätt blir det omöjligt att förstå innebörden i enskilda teorier eller orsakerna bakom teoretiska landvinningar eller nybildningar. Även om inte alla är beredda att gå så långt som Tribe är det ändå tydligt att denna diskussion - som tidigare alltså främst berört den politiska idehistorien - lett till forskjutningar och förändringar i många avseenden även nar det gäller den ekonomiska doktrinhistorien som helhet. Det är har bara mojligt att peka på några huvudpunkter. För det första, har diskussionen lett till en allman misstånksamhet mot att skriva ekonomisk doktrinhistoria med utgångspunkt från modem teori, anakronistiskt utifrån ett moderniseringsperspektiv. Men också mot försöken att reducera teoretisk diskussion till en fråga om sociala intressen och behov - som hos en mera utpräglad vetenskapssociologisk syn. Istället har som sagt den intellektuella traditionen kommit att betonas i högre grad, den textuella ram inom vilken en enskild skrift måste tolkas och förstås. 8 För det andra har därfor behovet av ett mera brett idesammanhang kommit att betonas. Följaktligen räcker det inte att enbart analysera vad som renodlat kanske kan definieras som de “ekonomiska” teoriernas utveckling. Perspektivet måste också vara synkront; ekonomiska idéer kan inte kopplas loss från ett mera allmänt idésammanhang. 1 modern doktrinhistorisk forskning har ett sådant synsätt utvecklats särskilt när det gäller 1700-talets ekonomiska tänkande och förutsättningarna for Adam Smiths system i Weulth of Nations. Här betonas t ex starkt bandet till den naturrättsliga diskussionen och hur landvinningar på detta område under 1700-talet i själva verket skapar forutsättningar för Smith. 1 detta sammanhang kan vi t ex peka på inflytelserika nytolkningar som bl a gjorts av Skinner och Hont.” För det rredje, till sist, har också de stora innovatörerna och avancerade tänkarna kommit mera i skymundan och istället de institutionella ramarna och forutsättningarna for den ekonomiska diskussionen kommit i forgrunden, vare sig det är fråga om litterära idiom, populära framställningar av ekonomisk teori eller den normal-akademiska verksamheten. Det är i detta sammanhang symptomatiskt att det största historiska och internationella projekt som rbrt ekonomiämnet under senare år framforallt diskuterat institutionaliseringen av ekonomiämnet, dess framväxt som akademiskt ämne under 1700- och 1800-talet. Den underliggande tanken är här naturligtvis att detta ämne inte enbart är resultatet av en inomvetenskaplig diskussion som förs mot allt större fullandning. Istället måste det ses i sitt tidssammanhang; både när det gäller de frågor som ansågs relevanta att ställa vid en viss tidpunkt, de svar som presterades och de begrepp som användes. * * * Syftet med denna essä är att med utgångspunkt från ett sådant allmänt forändrat perspektiv med avseende på den ekonomiska idéhistoriens inriktning och karaktär diskutera övergången från en “merkantilistisk” till en “reformmerkantilistisk” position i Sverige under Frihetstiden. Framforallt är syftet att påvisa hur den ekonomiska diskussionen i Sverige under denna tid måste ses mot bakgrund av en vidare diskussion som rörde grundvalen för samhällets bestånd och utveckling som helhet - till stor del hämtad från en naturrättsligt 9 färgad vokabulär. Att rycka loss f&ställningar som ror specifikt “ekonomiska” ting (produktion, distribution, fördelning etc) ur denna vidare ram gClr det svårt för oss att förstå diskussionens form, innehåll samt begränsningar. Min utgångspunkt är här en av frihetstidens mest namnkunniga debattörer och ekonomer, Anders Nordencrantz.16 II Anders Nordencrantz och den ekonomiska idéhistorien Politikern, id6debattoren och ekonomen Anders Nordencrantz (16971772) har av eftervärlden setts som en mångordig och trögläst skribent men samtidigt som en ivrig förkämpe för tryckfrihet och mot censur. På samma sätt har hans närmast outsläckliga hat mot vissa tongivande personligheter inom hattetablissemanget och Jernkontoret ständigt nämnts. Överlag har han betraktats som en - låt vara i utländsk idedebatt väl påläst - skral tänkare och fornumstig tråkmåns. T ex i sin “Sveriges ekonomiska historia” var Heckscher appet kritisk och sarkastisk Han ironiserar över Nordencrantz förkärlek för långa boktitlar, vilket enligt Hcckscher “ger ett träffande intryck av beskaffenheten” hos alstren. Enligt Heckscher återkommer Nordencrantz på “ett nästan monomant sätt” till de personer och hemliga krafter som han såg som huvudansvariga for den penning- och finanskris som Sverige råkat in i under 1760-talet.’ 1 sina skrifter manifesterade han framförallt “. . . sitt över alla bräddar strömmande behov av att föra sin vishet till torgs.“2 Att betrakta äldre “ekonomiska” debattorer från en sådan utgångspunkt är uppenbarligen både orättvist och missvisande. Framförallt bortser man då från de sammanhang inom vilka ideer framkommer och presenteras. Men alldeles oavsett den anakronistiska hållning som Heckscher här ger prov på: visst är hans omdome om Nordencrantz även i övrigt djupt orättvist och missriktat. Av sina samtida under t ex 1760-talet betraktades Nordencrantz allmänt “såsom en auktoritet i ekonomiska angelägenheter”.3 Det är känt att han inspirerade många som t ex Anders Chydenius som i flera sammanhang nämnde Nordencrantz som sin lärare.4 Utan tvekan betydde han mycket för den vaxande kritiken mot den merkantilistiska regleringspolitiken liksom för uppkomsten av en “reformmerkantilism”. Tillika var han vår förste ekonomiska skribent som trots titeln på sitt forsningsverk från 1731 I 11 - forfattat redan vid mitten av 1720-talet, “Arcana oeconomiae et commercii” - faktiskt skrev nå svenska. Redan här i sin behandling av ekonomiska förhållanden men i ökad utsträckning i senare verk, röjde han sin stora beläsenhet och sin k&medom om en utländsk idedebatt. Som talesman for ökade medborgerliga rättigheter och frihet i upplysningstidens anda hade han i själva verket få motsvarigheter fore 1770-talet.5 Nordencrantz föddes år 1697 i Bruntlo socken i Jämtland under namnet Anders Bachmansson. Fadern Lorenz Bachmansson var kronofogde och blev sedermera borgmästare i Sundsvall - där han också idkade affärer och bedrev krogrörelse. Efter några år som medhjälpare i faderns affärsrörelse begav sig den unge Anders år 1721 via Norge och Irland till London. När han återkom till Sverige år 1724 tycks han ha ägnat sig åt faderns affärsrdrelse samt åt att avsluta sitt forsningsverk, den nyss nämnda “Arcana oeconomiae et commerCP. Men den svenska censuren forhalade utgivningen av boken och den kom till sist (1730) att utges i stympat skick. År 1726 blev Nordencrantz vald som Sundsvallsborgarnas representant till ståndsriksdagen och på hösten 1727 tillträdde han som svensk konsul i det avlägsna Lissabon. Efter sin återkomst 1736 “. . . forvärvade han genom gifternå1 en betydande förmögenhet och slog sig ned som brukspatron på Skebo och Ortala i Roslagen.“6 Under 1740-talet deltog Nordencrantz ivrigt i diskussionen kring den svenska järnhanteringens uppryckning och kring inrättandet av ett Järnkontor för detta ändamål. Och det är välkänt att nar ett sådant väl kom till stånd år 1747 hade han spelat stor roll som tillskyndare och pådrivare. Men då tog han plötsligt avstånd från sin skapelse. Nordencrantz tanke hade varit att Jernkontoret skulle fungera som en sammanslutning av bruksägare och egenhändigt svara for avyttringen av stångjärn och andra produkter. Men i själva verket kom kontoret mest att syssla med kreditanskaffning varvid järnet alldeles som tidigare kom att exporteras genom de stora köpmanshusen, foreträdelsevis de Stockholmska. År 1747 utnämndes Nordencrantz till kommersråd och från denna position sökte han få gehör for sina uppfattningar. Men han använde även andra kanaler. Efter att ha sålt sina bruk vid mitten av 1750-talet upptog Nordencrantz rollen som debatt& och skribent på heltid. Framförallt riktade han sin kritik mot den forda hattpolitiken. Detta signalerande i sjalva verket en omsvC@ning, för det var 12 välkänt att Nordencrantz tidigare stått hatt-partiet nära. Hattpolitikerna hade mycket riktigt också använt hans “Arcana. . .” for att rättfärdiga sin forda “merkantilistiska” ekonomiska politik. Särskilt användbar i detta sammanhang hade Bachmansson-Nordencrantz’ betoning av manufakturernas nytta och statsmaktens skyldighet att stödja deras tillväxt och förkovran varit. Vid inledningen av 1760-talet bytte han dock alltså sida och fr o m nu kom han att framträda som en av ledarna for de yngre Mossorna.’ 1 förgrunden for Nordencrantz kritik stod hattpartiets inflationspolitik. 1 en rad arbeten, t ex “Åtskillige Memorialer angående Myntet o c h Wäxel-Coursen . . .” (1762) eller “Bekymmerslösa Studiers Menlosa och Owäldiga Tankar om de Betydande Anmärkningar som af en hederwtird Landtman . . . kallad: Tankar om Yppighet och Ofwerflod” (1767), sdkte han reda ut orsakerna till penningvardets fall och växelkursens stegring i förhållande till andra valutor. 1 rak motsats till den officiella ståndpunkten hävdade han att en eventuell svensk “undervikt” i handelsbalansen inre var orsaken till penningvärdets fall. Därmed underkände han också i praktiken den teori om en fordelaktig handelsbalans som var legio i den franska och engelska merkantilistiska litteraturen och som då och då aven framfordes i den svenska debatten, bl a av Anders Berch.’ “Undervikten” i rikets handel utgjorde också ett av huvudargumenten for den forda manufakturpolitiken och även mot detta håll riktade foljaktligen Nordencrantz kritik. Enligt den etablerade ortodoxin - bl a företrädd av professor Berch i Uppsala och av manufakturdirektoren Salander - syftade stödet till manufakturen till att oka Sveriges exportforsäljning och på så sätt minska det antagna underskottet.g Överhuvudtaget fick föreställningen om en omfattande “undervigt” rättfärdiga den förda protektionistiska politiken. Men på samma sätt - till skillnad från t ex Christiemin” - awisade Nordencrantz också kvantitetsteorin samt att den ofördelaktiga växelkursen skulle ha något samband med sedelstockens ekning. Christiemins uppfattning att inflationen på det hela taget var “inbillad” och inte motsvarade en identisk forsamring av myntvardet varnade Nordencrantz allmänheten uttryckligen för att sätta någon tilltro till. Särskilt väcktes hans ilska av påståendet att de höga växelkurserna inte var så farliga utan skulle kunna utjämnas genom ett ökat utbud av växlar. 1 strid med sina allra heligaste principer om tryckfrihet I 13 krävde han indragning av Christiemins skadliga skrift. Vidare krävde han dennes omedelbara avsättande som docent i Uppsala. 1 sin skrift “Anmärkningar wid hr Adjunkten och Doctoren Christiemins föreläsningar” (1768) utmålade han sin motståndare som en farlig ungdomens forförare. Som Heckscher så starkt betonar kan knappast Nordencrantz analys av inflationen och dess orsaker sägas utmärkas av någon sttirre portion klarhet. Som grundorsak framhävde han alltid “brottsliga spekulanters manipulationer”‘l, “hemliga operationer”‘2, eller “Enskilde Intressens Befodring”r3. Eller som han själv sammanfattar dessa “hemliga Intressens forderfwliga w&kningar”: Några få Personer i Swerige hafwa . . . med Bancolån på exporter och Bruksegendomar, samt wexelrytteri alt sedan 1755, budit til at på lika sätt med missbruk af lånen regera hela Swerge, under det de med hwarjehanda Pretexter masquera deras operationer och afsigter både för hö och låg och få hela Riket, under hwarjehanda Pretexter. 84 Som exempel på sådana växelryttare som stod i förgrunden för Nordencrantz’ kritik och som denne anklagade for att ha spekulerat i penningvärdets fall nämner Heckscher främst naturligtvis handelshuset Jennings och Finlay. Genom att inte utbetala kiipeskillingen for Nordencrantz forsålda bruk i Roslagen från 1756 till 1763/64 hade detta handelshus genom en kapare som troligen var dess egen bulvan gjort en betydande inflationsvinst på Nordencrantz’ bekostnad.” Enligt Nordencrantz var det krafter av detta slag som drivit fram allman inflation av rent spekulationssyfte. Genom “oansvarig” utlåning, omfattande bancolån, Jernkontorets utl&ring med “exportable effecter” som säkerhet etc hade sedelstockens storlek ökat och priserna rakat i höjden. l6 Men som n&nnts vände han sig starkt mot uppfattningen att det var penningmängdens totala ekning i sig - alltså ett kvantitetsteoretiskt resonemang - som orsakade de ständiga prisstegringarna. 1 sin polemik mot Christiemin var han ytterst noga med att påpeka att skulden framst låg i den vidlyftiga penningstockens anvilndning. Det som främst kunde lastas var den m&i&liga naturen själv: Swagheter af all människlig wärk, otillräckligheten af mångas så wäl som en endas insigter och styrsel af Sam- 14 hällen, e ennyttas och Corruptionens oerhörda kraft och wärkan.’9 Men som Heckscher påpekar kommer han på detta sätt främst åt de kortsiktiga fluktuationernas orsaker; såsom att exportörerna av järn kunde skjuta på järnexporten eller vänta med att lösa in vaxlama som utländska köpare utställt och på detta sätt forvärra inflationen i rent spekulationsyfte. Å andra sidan menar Heckscher att han inte på detta sätt kommer åt inflationens och växelkursförändringarnas orsaker rent generellt. Här farms utan tvivel andra faktorer som inverkade, påpekar Hcckscher.‘8 Heckscher menar sig alltså på ett ganska enkelt sätt kunna visa att Nordencrantz analys i kvalitativt hänseende var undermålig i jämfarelse med en senare tids penningteori - även i förhållande till Christiemin som han ansåg stå de moderna penningteoretikerna närmare. Mitt syfte här är dock inte att reda ut Nordencrantz roll i den penningteoretiska diskussionen eller belysa hans bidrag till dess doktrinhistoria. Inte heller är det att betygsätta hans insats med utgångspunkt från en sådan given måttstock. Snarare vill jag tolka hans id&x mot bakgrund av hans egen tid; inom ramen for de idiom, litterära och vetenskapliga konventioner, ideologier och f&h&lningssätt som utgör denna tids “langue”. Bara mot en sådan bakgrund kan vi bedtima deras innebord och vad de betydde for dem som delade dess system av tecken och betydelser. Nordencrantz “ekonomiska” texter, hans övergång från ett “merkantilistiskt” till ett “reformmerkantilistiskt” synsätt, hans tilltagande fortrostan om en “osynlig hands” mojlighet att förena den enskildes och statens intresse- allt detta måste infogas inom en vidare idéhistorisk ram, inom en “språklig” kontext som mer än någonannan satte sin prägel på debatten under Frihetstiden; naturrättsdiskussionen. Samtidigt uttrycker han de motsägelser och förmedlar den inre splittring som i så bog grad karakteriserar deMa naturrättsliga diskurs under denna tid. 1 verklig mening befinner vi oss i skärningspunkten mellan gammalt och nytt: mellan en äldre mera auktoritär tolkning av naturrättstanken och de nya vindar som blåser under första hälften av 1700-talet och som forebådar en liberal tolkning av bl a forhållandet individ-stat. Framförallt vill jag betona sambandet mellan Nordencrantz å ena sidan och den linje inom naturrätten som utvecklas via Pufendorff och Hume. Som kommer att framgå längre fram påminner han i sin 15 naturalistiska människosyn mycket om Hume och den skottska upplysningstraditionen överhuvudtaget. 1 föreställningen om ett hot från en ständigt närvarande korruption - som är fullt utvecklad redan i hans tidiga “Arcana. . .” långt innan de egna problemen med spekulanter och växelryttare fr o m 1750-talet - finns samtidigt anknytningar tillbaka till en äldre politisk idetradition med huvudnamn som Machiavelli och Bodin och som främst fått sm moderna upptäckare i John Pocock.” Hos Nordencrantz finns spår av en intressant sammansmältning av idéer hämtade från denna tradition samt från naturrättsdiskussionen - något som också betonats starkt när det gäller Hume.20 Framförallt kan vi här se hur den pågående radikaliseringen av naturrättstanken under denna tid leder över från uppfattningen att den enskildes frihet inte kan förenas med samhällets bästa till en rakt motsatt ståndpunkt. Men också hur detta sker inom ramen for ett moralfilosofiskt argument där en god och borgerlig moralisk ordning (virtus) står lika mycket i förgrunden som nyttan av ekad konkurrens och frihet i näringarna. Inte minst t ex Chydenius betoning av frihet och ekonomisk liberalisering har också en sådan utgångspunkt och kan knappast furstås utan denna. Det är knappast någon “egoismens” eller “omoralens” ideologi deMe präst från Österbotten gör sig till talesman for. Snarare forespråkar han en god och rättvis ordning vilande på en borgerlig och mera jämlik grundva12’ Det behöver knappast påpekas att denna essä till stor del bör betraktas som en tentativ inledning till ett komplex av frågor som sedan länge förtjänat att diskuteras från nya utgångspunkter. Förhoppningsvis visar den det fruktbara i det här använda synsättet. Helt klart ger den upphov till flera frågor än den förmår att losa. Men det får inte hindra oss. Frihetstidens “ekonomiska” debatt kan inte stängas inne i de kategorier som skapats av en senare tids nationalekonomiska diskurs. Att den måste studeras från andra utgångspunkter har inte minst den pågående internationella debatten kring ekonomiämnets framvaxt visat.22 Detta är samtidigt ett stort företag. Men att det är värt mödan insisterar jag på. En historisk kisning av dessa debatter har inte bara ett självändamål. Den ger också nya perspektiv - inte bara på ekonomiämnets utveckling utan på samhällsvetenskapernas overhuvutaget. I III Från Pufendorff till Hume: Nordencrantz och naturrätten Per-Erik Brolin är den moderne historiker som något agnat sig åt den idehistoriska bakgrunden till Nordencrantz’ ekonomiska och politiska f6rfattarskap.l Brolin behandlar bl a Nordencrantz roll i den konstitutionella och politiska debatten under 1750-talet och tillkornsten av de yngre mössornas oppositionella program gentemot den regerande hattarna. Framforallt framhåller han Nordencrantz som en typisk upplysningsfilosof. Enligt Brolin avspeglar sig detta på flera satt.Nordencrantz kräver möjlighet till ämbetsmans avsättande, att de valda riksdagsmannen skall representera de korporationer de väljs av, tryckfrihet, religionsfrihet m m. Han understryker att den lagstiftande och den lagskipande makten ej får sammanblandas. Domare och kronans ämbetsmän bor därför inte heller vara delegater till riksdagarna. 1 mojligaste mån bör de dock vara valda av folket.2 Brolin betonar hur Nordencrantz i sitt politiska synsätt snarare låter sig påverkas av engelska ideer och institutioner än av franska. T ex Montesquieus maktdelningslara har bara i mycket liten utsträckning influerat honom. Snarare: Hans ideal synes bäst kunna beskrivas som ett balanssystem där folket, som ytterst har all makt, låter det ena statsorganet kontrollera det andra.3 Brolin betonar bverhuvudtaget den engelska debattens inflytande för de kampanjer som Nordencrantz driver under 1750- och 1760-talet och som också tar sig uttryck i flera omfattande skrifter.4 Framför frändskapen med mera moderata upplysningfilosofer som Voltaire och Montesquieu framhåller han istället banden till radikaler som Helvetitts - och Hume. Som redan n&nnts inspirerade Nordencrantz i sin tur yngre radikala kollegor som Chydenius men också Cervin och Rudbeck.’Till sist nämner Brolin även hur denna upplysningsliieralism starkt påverkar den ekonomiska diskussionen under perioden och I 17 skapar forutsättning för en övergång till reformmerkantilismen och ytterst också till radikala ideer i Adam Smiths anda. Liksom även å andra sidan hur merkantilistiska ideer på ett intimt sätt tycks hänga ihop med en mera konservativ åsiktsriktning på det politiska området. T ex gäller det sådana politiker som Frondin och Gronhagen som under 1750-talet hårt attackerade den s k principalatsläran och understrdk ämbetsmännens “totala avsaknad av redovisningsskyldighet gentemot folket.“6 På det ekonomiska området motsvarades denna auktoritära syn av uppfattningen “. . . att individers tinskningar inte skall ha någon betydelse utan att samhället skall ordnas och styras efter en objektiv regel.” På samma sätt är den stränga ståndsuppdelningens princip som så ofta omfattas av “merkannlisterna” en klar parallell till deras konservatism på det politiska planet, bl a fasthållandet till en auktoritär maktdelningslära.7 Utan tivivel har Brolin här ett anslag som borde vara väl värt att fullfölja. Dock ger författaren inte det själv utan stannar vid en antydan. Inte heller fullfoljer han - av utrymmesskäl enligt egen utsago - att mera detaljerat kartlägga Nordencrantz filosofiska och idehistoriska rötter. Men likväl ger han en utg8ngspunkt: inom den naturrattsliga traditionen anknyter Nordencrantz uppenbarligen framst till dess yngre gren och clllribland kanske främst till Hume. Som fdrhoppningsvis kommer att framgå senare ger detta också en av nycklarna till Nordencrantz och den svenska debatten. Att i Nordencrantz omfattande produktion hitta belagg för naturrättsliga idber och ståndpunkter är knappast särskilt svårt. Ofta inleds hans texter med argument som på ett nästan rituellt sätt anspelar på dogmer och uppfattningar som hdr hemma inom detta idiom. Sin berömda och centrala skrift “Till Riksens Hdglofl. Stander forsamlade wid Riksdagen år 1760 . . .” (1759) inleder han t ex med en ca hundra sidor lång diskussion om samhällets ursprungshistoria, samhällskontraktet samt m&miskans natur. Han diskuterar i tur och ordning olika författare inom naturrattstraditionen: Grotius, Hobbes, Pufendorff, Hume, Montesqeiueu, Algemon Sidney - liksom för den delen även Rousseau vilken han skarpt kritiserar. Redan i deMa inlednings forsla kapitel anger han ramen for den fortsatta framställningen: I 18 1. Om Menniskian. Det naturliga ljuset och kunskapen som herr Criticus påstår henne wara medfödd, och till fölge deraf des tankar om de första faders påstådda kunskap,om den naturliga lagen, som tillsammans gifwer anledning at betrakta Mrst hwad Menniskian ar af Naturen, och sedan hwad hon [är] genom up enbarelsen, sammanlefnad, uppfostring och reflexioner. ! Men till skillnad från så många av sina samtida är detta ändå inte bara fråga om ritual och utanpåverk. Nordencrantz samhälls- och människouppfattning, hllmtad fr& en naturrättslig diskurs, genomsyrar istället i verklig mening hans texter. 1 sin “Til Rikets Höglofl. Stirider forsamlade . . .” driver Nordencrantz sin polemik mot en anonym “criticus” uppenbarligen för att på detta satt indirekt traffa Rousseau vilken han uppenbarligen starkt ogillar. 1 detta sammanhang utvecklar han den mörka, pessimistiska och t o m ibland cyniska människouppfattning som ar hans särmärke - men som inte enbart bör ledas tillbaka till Hobbes som vi snart skall se.9 Framforallt är det Rousseaus syn på det naturliga tillståndet som han kritiserar. Att människor i urtillståndet är utrustade med fomuft nekar han betämt till. Den förnuftige och ädle vilden är en myt rakt igenom.” Människor har bara ett “ämne” till fornuft och är ej från bdrjan “. . . begåfvad med lius och begrep om alla en Naturlig lags f&e&rifter.“11 Istället måste förnuftet uppodlas: “Förnuftet utan upodling, sammanlefnad och anledningar till reflexioner, är såfwande.“” Genom samhället ovas människorna att bli förnuftiga: II. . . wore en naturlig Lag heMe i Naturen medfödd, så behdfde hon den ej Iära.“‘3 Istdllet presenterar han ett alternativt synsätt som han ständigt återkommer till: Till en bbrjan i “urtillståndet” är m&miskoma få och på det hela taget enfaldiga. De är bara utrustade med ett “ämne” till förnuft. 1 sin “naturliga” skepnad ar de råa, vilda och barbariska. Samtidigt ar de utrustade med en egenkarlek och en rad “passioner” som de söker tillfredsställa. De första samhällena bildasfrämst genom “folkhopens tillväxt”. Sociabilitet finns där från början som en av dessa passioner och existerar alltså redan under naturtillståndet. Troligen bildar den utgångspunkt for ett slags “fore-staten” samhällen; klaner, familje- I 19 bildningar, ätter etc.‘” Huvudpoängen är att det inte är människornas krav på sociabilitet som driver dem in i ett samhälle och därefter i en stat utan befolkningens tillväxt; och samma sak gäller foljaktligen samhällskontraktet. Sociabilitet är en av de naturliga passionerna och finns dar från början - således även i de enkla samhällsbildningarna. Den skapas inte genom kontraktet. Sålunda kritiserar Nordencrantz främst Grotius och Montesquieu for att de anser att det är fruktan som ger upphov till samhällskontraktet. Så länge befolkningen var liten och utspridd farms det ingen anledning till fruktan, hävdar han. Men eftersom människorna är fulla av egenkärlek och “passioner” så ökas med folkantalets tillväxt “nöd, mtirker, list och egennytta”.l’ Det väsentliga i detta sammanhang är att Nordencrantz här bestämt awisar uppfattningen att människor genom samhällskontraktet upprättat en pakt att bli sociala och i fortsättningen sätta det gemensamma bästa fore den enskildes särintressen. Tvärtom, dundrar han. Samhällen och lagar har “. . . blifwit formade icke efter som det helas eller pluralitetens väl fodrar, utan efter de mast rådande Enskylta Intressen . . . sammansnodde enskylte afsikter och Intressen.“16 Foljaktligen kan inte heller de reellt existerande samhällsbildningarna sägas vara uttryck för någon större rättvisa eller ett materialiserat gemensamhetsbehov. Han sammanfattar: Det är således geneom en status Civil& Samhällen eller Menniskio-lagar, hwilka warit en fölgd af foregenskaper, behofwens tiIlw&t och utrymmets minskning, som de mästo och wärsta menskliga förut såfwande passioner uppwäckte och retade bl%&, samt uti slgtet emot hwart annat uti en horrendus status belli är wordet forsatt, så at de samma egenskaper som medfolgt menniskian af Naturen, och gjordt heMe skitkelig at wisa sig något mer, än oskiäliga Creaturen . . . äro just detsamma, som ehuru deras uppretande warit oundgängeligt til Samhällets formerande och tillwäxt, likwist gjordt henne wärre än otidiga Creaturen äfwen emot sitt egit S1ägte.‘7 På det hela taget är allts% samhället - liksom urtillståndet - en kropp “. . . utaf et oandeligt antal af emot hwarandra opponerande begiärelser.“‘* Och han hilvdar bestämt: I 20 Sådane Auctorer, som leda Samhallen ifrån en menniskiors större heder, än de fortiäna. Jag bifaller Hume, som påstår det wid Samhälls lagars formerande,for hwar dess ledamot anses såsom en (knave), skalck eller bedragare regerad af enskylte afsigter, och derfore i fall någonsin . . . , af en fri wilja, eller ej af egit wal, ingått i något Samhälle, så har det warit for enskylte afsigter, och eh af naturlig begiärelse till Umgiänge.lg Självklart innebär detta inte att urtillståndet på något sätt skulle vara att foredra framfor det moderna civila samhället. Genom att ingå i ett samhällskontrakt avsvor sig människan inte någon naturlig frihet for att upprätta en ordnad frihet - en uppfattning som “merkantllistiska” skribenter som Kryger och Berch med förkärlek anvande sig av och som vi därför har anledning att återkomma till. Nej, urtillståndet är barbariskt och ovärdigt m&niskan; det enda hon avträder ‘genom ett sådant kontrakt är enligt Nordencrantz - återigen med udden riktad mot Rousseau - grymheten och dumheten.20 1 grunden är alltså det mänskliga samhbllet för Nordencrantz en tummelplats för enskilda intressen och mänskliga drlfter och passioner. Så långt måste vi instämma ibed&nningen om Nordencrantz pessimistiska samhällsuppfattning. Men det finns också en annan sida av detta. 1 “Till Riksens höglo& ständer församlade . . .” hävdar han bestämt: N * . . at förena alla et Samhälles enskylta intressen med det allmännas är . . . det kanske största wärck, som en eller flere Menniskior i ett samhälle sig kunna företaga.“21 1 grunden är det faktiskt på det viset att “. . . ingen Passion hos Menniskian Ofwergå den, at wara fri och säker till lif, ära och ägendom.” Men hur skall människan komma till klarhet om att de på denna punkt har ett gemensamt intresse? Hur skall det allmänna kunna gynnas genom den enskildes tillfredsställande av sina “passioner”? Å ena sidan har detta en politisk sida som vi återkommer till: vissa typer av styrelser och regementen underlättar det enskilda och gemensammas intresseförening medan andra gör den i praktiken omojlig. Å andra sidan krävs Bkade kunskaper, “fornufts öfningar”. Via “konst och wetenskaper” måste förnuftet uppövas och stimuleras. Detta är själva förutsättningen för att inte enbart “kroppsliga intressen” skall gälla.23 Men den yttersta ftirutsättningen för att förnuftet skall kunna uppväckas är att det retar passionerna, tilltalar 21 självintresset. Den konsekvens Nordencrantz drar av denna diskussion blir den fisljande: Helvetius måste bifallas, at hos Menniskior stora tankar ej kUMa uppkomma, utan stora Passioner . . . men något måste gihvas, som skall uppwäckia Passionerne eller begiärelsen, elhest äro förnuftets formogenheter såfwande. De objeckter som förekomma wåra utwärtes sinnen, äro icke alltid tillräckliga, de måste ock uppwtickias med allehanda . . . medel. Forbiud utwartes objeckters bruk, innehåll jämwäl med alla de medel hwarmed förnufts formögenheter kUMa uppwäckias och i action sättas; så får man erfara, hwad passioner och begiLlrelser hos Mermiskior bliia rådande. Den andra och brutala naturen bekommer då herrawäldet.24 Mot denna bekgrund var det inte särskilt svårt for Nordencrantz att förespråka yttrandefrihet och tryckfrihet - liksom politisk frihet överhuvudtaget. Som vi redan sett var detta själva formsättmingen för förnuftets uppodlande och gav också indirekt en grundval för upptäckandet av de gemensamma intressen bl a till liv, ära och egendom som m&miskor kan ha. Särskilt i den senare “Unders(ikning om de rätta Orsakerne till Blandning som skedt af de Lagstiftande och Lagskipande, Redofordrande och Redoskyldiga Magters Gioromål. . . (1770) återkommer Nordencrantz till detta tema. 1 detta verk är det framförallt begreppet “dygd”, eller “medborgerlig dygd”, som står i forgrunden. Att människor har egen nytta av att upptrada “dygdigt” mot varandra kan vi förstå genom förnuftet. Förnuft blir på detta siltt här en direkt konsekvens av observation och erfarenhet: “Det vi kalla förnuft är ej annat, än sanning genom erfarenhet upptäcka.“25 Att “dygd” är nödv2ndigt for m&miskorna är en: . . . sanning, som är grundad på det ständiga förhållandet emellan m&niskor . . . [på upptackten av] de band som förena oss med varelser af samma slag, som wi sjelt%e, och det ändamål, som wi i alla (Igenblick oss foresätta, så öfwertyga de oss om nödw&xiigheten at uppfora oss på ett sätt, som kan gjöra oss förtjenste af wälwilja, aktnin och bitrade utaf de warelser, hwilka wi st2lndigt behöfwa.56 I 22 Frihet blir på detta satt en direkt f6rutsättning för att kunna upptäcka sådana gemensamma intressen; helt enkelt att passionerna med vilka “förnuftets formogenheter kunna uppw&kias” får verka fritt. +t* Ändå ger det hitills sagda bara en allman utgångspunkt for Nordencramz ställningstaganden och “ekonomiska” uppfattningar. Hans “marka” syn framträder kanske mest tydligt i diskussionen om korruptionen - ett centralt element i hans tankevärld Med detta begrepp kan vi anknyta till den föregående diskussionen och de politiska förutsättningarna för ett forenande av den enskildes och det gemensammas intressen. Det är viktigt i detta sammanhang att påpeka att Nordencrantz aldrig tanker sig någon total sammansmältning av dessa båda intressen. Hos Nordencrantz är alltid denna förening konditionell och vilar på bräcklig grundval. Hans tankar om korruptionens betydelse i detta sammanhang kan kanske sammanfattas på följande sätt: Efter syndafallet är människorna själviska och ser i första hand till att tillfredsställa sina egna passioner. Mot denna bakgrund är det bara under vissa betingelser som en allmängiltig strävan att “i hwarje ogonblick . . . eftersträfva sin wälfärd, eller at gjöra sin warelse angenäm” kan förenas med det allmänna goda. Det är därför troligare att samhällsutvecklingen leder till grovt självsvåld, korruption och det enskilda intressets diktatur. Människorna är nämligen både skröpliga, benägna for att falla för frestelser och hemfallna åt allehanda medel för att befodra sin egen välfärd. “Korruption” är mot denna bakgrund ett uppenbart hot för varje m5lnskligt samhälle. Nordencrantz hämtar i sina skrifter argument for detta ur historien: romarrikets fall, den Athenska demokratins sammanbrott etcz7 - men också i det samtida England samt i svenska forhållanden.28 Diskussionen om korruption har överhuvudtaget som nämnts en central plats i Nordencrantz texter och forekommer redan i ungdomsarbetet från 1720-talet.2g Orsaken till att det enskilda intresset överallt tenderar att ta över och leder till maktmissbruk härleder sig alltså ur människornas natur: Det, som har sin upprinnelse i något ondt, kan aldrig i och for sig sjelf wara godt. Det onda är ondt, i och for sig I 23 sielf, lika så det goda. Men det som är och kallas ondt. . . kan dock wars driffjädern till det som är och kallas godt, om det rätteligen brukas.30 Men detta forutsätter i så fall politisk frihet och sådana forfattningar som skyddar den enskilde och hindrar hemliga intressen och lättkorrumperade maktpersoner att driva sitt spel. 1 “Enewåldsregementen” kan det “wid forsta påseende” verka som om det genom tvång skulle gå att forena den enskilde och det gemensamma i samma intresse. Men detta ar en illusion, hävdar Nordencrantz. Istället är sådana regeringsformer särskilt lättkorrumperade.31 Storsta motvikt mot korruption skapas i fria stater, särskilt fria republiker. 1 monarkier leds “Menniskior med Namn, ord och wtider . . . til stor inbillning.” Men i den fria republiken som vilar på ett brett folkligt deltagande “gifwes få anledningar dertil, och foljaktligen få . . . frestelser af Förnuftet.92 Även vissa “blandade Regeringssätt” kan ha denna positiva inverkan, t ex monarkiskt styre med starka motvikter.33 Korruption och enskilt övervåld kan alltså hållas tillbaka i vissa regementen. Nordencrantz understryker att det är “Regeringssättens Arter hwiIka determinerar de styrdes intresse.“34 Med detta som bakgrund kan vi nu forstå Nordencrantz inställning till de samtida svenska problemen. For han sätter in hattarnas förda politik och den allmänna inflationen just i detta sammanhang. Hemliga krafter och lättkorrumperade ämbetsmän har genom den forda regeringspolitiken sekt att gyrma sig själva. Överhuvudtaget känntccknas utvecklingen i Sverige sedan 1720-talet - och i synnerhet efter 1738/39 års riksdag då hattarna kom till makten - av “hemliga intressens förderfweliga wärkningar ”.35 Landets elandiga tillstånd beror ytterst på “ifrån Tyst- och Hemlighetsseder hwar under någre enskilde . . * hemlige och Riksens ständer okande Intressen, hafwa dolt sig ibland.“36 Men ändå ligger inte den yttersta skulden på enskilda personer. Snarare vilar orsakerna: . . . ti1 en skadelig yppighet, öfwerflod, Penningbrist, Fattigdom och elandig hushållning . . . i Regementes-constitutionemas egne naturer, deras Police, Oeconomiske lagar och de forernå1 som för Folket upprättas at wirma en sådan heder och ett rädt anseende, som med lagarne utstakas....37 24 Med hänsyftning på de svenska förhållandena hävdar alltså Nordencrantz att det är tillfUllet till växelrytteri, viIket vilar på de mänskliga passionerna men som bara kan utnyttjas i konstitutioner där dåliga lagar gäller, som är själva boven i dramat. Det är bara där som priviligierade grupper kan föra sitt hemliga spel. Där hemlighetsmakeri existerar blir korruption ett smygande gift som smyger sig in overallt. 1 stark polemik mot detta hävdade som vi såg Heckscher att det inte var tillfället tilI egennyttiga handlingar utan istället själva möjligheten som borde ligga till grund for en analys av infkttionen och dess orsaker. Men Nordencrantz vande alltså på detta resonemang. Det var de mänskliga passionerna som stod i förgrunden. Inte opersonliga ekonomiska lagar som givet vissa förutsättningar resulterade i ökade priser. Här firms en vid klyfta som skiljer Heckscher från Nordencrantz och som utan tvivel får sin förklaring i deras skiftande diskursiva utgångspunkter. Denna sin grundsyn overflyttade Nordencrantz hur som helst på det ekonomiska området. Klarast framgår kanske hans ståndpunkt i följande passage som direkt syftar på den sittande hatt-regeringen och dess politik: Det sällsammaste dr dock det, at ehuru, alla i gemen åstunda Slogder, handel, sjöfart, Jordens bruk . . . så foraktas ej allenast Medlen, utan uppmuntras och sådane, som deremot äro helt widrige, öhvertygande om Nödwändigheten af allehanda Naringsgrenars uppmuntran, forakta, eller, till det minsta, for deras naturliga Grunder icke något rum i Tankarna; hwarfore man griper tiIl Artificielle, det är med Publique förskotter, Banco-lån, Privilegier, Monopolier, Polipolier . . . .% Vilka villkor som skall uppfyllas för att korruption skall kunna hållas på avstånd har redan angetts: frihet för den enskilde att hitta egna vägar och uppöva fornuftet, avskaffandet av fjäsk och privilegier, avlägsnandet av regleringar som bara gynnar ett fåtal, ett fritt republikanskt regemente (eller åtminstone en blandad monarki som den engelska) etc. Men inte ens det rlcker. En yttersta forutsättning ar ett samhälle där en princip gäller om “Arbete i ställe for lättja, sedlighet istället för Hagfärd, egit händers och hufwuds wärk istället for öfwerlopp af Monarcher. . . .“3g Redan i sin “Arcana . . .” idylliserar Nordencrantz ett samhälle av nyttiga borgare och köpmän. Han sätter I 25 det i motsats till ett samhälle byggt på våld och erövringar - med tydlig hansyftning på f&h!dlandena i Sverige fore 1718.40 1 denna text framställer han den borgerliga handelsrepubliken som det ideala samhället, den dygdiga ordningens hemvisst, ett “stilla och borgerligt lefwerne”, ett “borgerligt och fridsamt lefwerne”.41 Det är också här han framfor sitt berömda förslag - som gillas av auktoritära “merkantilister” som Salander - att helt enkelt tvinga köpmanssönerna att stå kvar inom ståndet och inte forledas att genom högfärd försoka klättra vidare på samhällets rangskala och bli ämbetsmän eller jordpatroner. Det bor stå klart att detta förslag motiverades i lika Mg grad av omtanken om en dygdig samhällsordning som av ekonomisk tillvaxt och framsteg i sig.42 1 fortsättningen återkommer Nordencrantz ofta till uppfattningen att det enda samhälle dar den enskildes nytta kan sammanfalla med det gemensamma bästa är en ordning dar den politiska makten vilar på en sammanslutning av fria oberoende borgare. En sådan stat bygger på vissa generella värderingar, frihet till egendom t ex. Den motarbetar privilegier och extraordinara fordelar for vissa. Nordencrantz gbr här skillnad mellan en nation dar “. . . alla menniskior fika efter Tjenster och i det andra landet, Folket genom Slögder och Reeliteter fika endast efter dependencer af sig sjeKve.“43 Ett regemente som vilar på sådan grundval har de bästa forutsättningarna for att forbli dygdigt. Samtidigt förutsätter det lagstiftare av typen “en Bofast och besutten man, på det dess egit enskilde Intresse måtte wara forknippat med Rikets”. Han bor vidare vara självständig på alla vis och inte t ex skuldsatt.44 Till sist faster Nordencrantz stor vikt vid ett visst utbrett välstånd i landet, åtminstone bland de självständiga näringsidkarna. Åberopande sig på Hume och Swift påpekar han att nod och fattigdom är en viktig orsak till korruption.45 Liksom på det engelska exemplet (i Hume’s tappning) dar: . . . Enskildes Intresse i Lag är här forenadt med Rikets och tillika alla Näringsgrenar, äfwen med hopp om heder uppmuntrade, nar man forut i formogenheter så wida kommit, at Personen, genom dess gemensamma Intresse med Riket uti wälmåga, kan tros mera swårt at corrumpera, än en fattig.46 26 +*+ Som vi sett upphöjde Nordencrantz den självständigt idkande borgaren till ideal. Detta har flera konsekvenser for tolkningen av de ideer han presenterar. Framförallt nar han betonar att en moralisk ordning måste vila på den självständige medborgaren som är frifrån inflytande från korruption förefaller han ligga mycket nära den str&nning inom västeuropeisk idetradition som hyllar de republikanska idealen; det paradigm om en “republikansk humanism” (civic humankm) som fått sin moderne uttolkare i John Pocock. 1 sin “The Machiavellian Moment” (1975) vill han bl a visa hur denna strömning med rotter i renässansens Italien också under 1700-talet fortsätter att aga ett icke obetydligt inflytande. Enligt Pocock existerar den “republikanska humanismen” vid denna tid som en sidoströmning till en mäktigt framflytande naturrattstradition - men här finns också samband vilket vi återkommer till. Det centrala begrepp som konstituerar detta “paradigm” är virtus, dygd. Som vi såg var detta också ett begrepp som användes av Nordencrantz for att beteckna det goda samhället, eller åtminstone det bästa möjliga med tanke på människans drifter och passioner. Denna vutuS hotas ständigt av korruption. 1 själva verket hävdar detta paradigm att det finns ett cykliskt mönster i samhällsbildningarnas historia: deras uppgång, blomstrande och fall genom korruption. Enligt Pococok utgjordes grunden fUr detta medborgerliga-republikanska humanistiska paradigm av: . . . the practice of citizenship in the classical or GraecoRoman sense of that term. It entailed the maintainance of a civic equality among those who passed the often severe test prerequisite to equality, and the moral disparition of the self towards the maintainance of a publit. . . good. . . It affirmed that the human personalny was that of a zoon politikon and was fully expressed orrly in the practice of citizenship as an active virtue; . . . To qualify for equality and citizenship, the individual must be master of his own household, proprietor along with his equals of the orrly arms permitted to be borne in wars which must be publicitly undertaken, and possessor of property whose function was to bring him no profit and luxury, but independent% and leisure. Without property he must be a 27 servant; without a publit and civic monopoly of arms, his citizenship must be corrupted.47 Enligt idehistorikern John Robertson innehåller “the civic tradition” främst följande komponenter: en fri republik av medborgare; en rnilitia som bygger på beväpning av de egna medborgarna (antitesen till en inhyrd legoarme); medborgerligt deltagande i det politiska livet; virfzu som medborgerligt ideal; en fara för korruption när vissa “. . . put private, material interest before publit virtue”; samt det ständigt narvarande reella hotet för sådan korruption: “Corruption is a dynamit destructive forte which constantly endangers the entire edifice of politital comrn~nity.“~ Enligt Pocock hade denna tradition fortfarande under 1600- och 1700-talet ett starkt grepp över det politiska tänkandet. Ännu viktigare for vår del är kanske hans diskussion om betydelsen av detta “paradigm” for “ekonomiska” tänkare under deMa tid, för “merkantilister” liksom “reformmerkannlister”. 1 “Machiavellian Moments” behandlar han främst Charles Davenant i ett sådant sammanhang - en skribent av stor betydelse inte minst for Nordencrantz i hans “Arcana . . ..“4g Enligt Pocock är Davenant kanske “. . . the most ambitious neoMachiavellian thinker . . .’ kriig sekelskiftet 1700.50 Enligt Pococks tolkning filrestaller sig Davenant att ett absolut monarkiskt välde som det franska i praktiken innebär dödsstoten for en dygdig ordning, virfus. Istället är hans ideal de fria handelsstäderna eller republiken: II. . . it was orrly with the spread of commerce and the arts that men became socialized into the capacity for trust, friendship and Christian love.“51 Men Davenant var naturligtvis inte ensam. En bit in på 1700-talet hör vi enligt Pocock samma tongångar hos bl a Mandeville, Montesqiueu, Ferguson och - Hume. Även dessa tänkare betonade vir&s som ideal. En dygdig ordning förutsatte medborgarnas deltagande i det politiska livet liksom deras frihet till egendom, liv och ära. På samma sått betonade man existensen av ett cykliskt verkande forlopp som via korruption ledde samhällena från uppgång till fall. Men där äldre tänkare - som Machiavelli och Bodin - föredrog att skylla på Fortuna när korruption drabbade ett regemente, menade 1700-talet att själva orsaken till pendylens svangning låg i “the growth of society itself’; i det sjllvintresse, korruption, överdåd och monopol som var en 28 oundgänglig följd åtminstone av vissa styrelseformer.52 1 centrum for deras intresse stod frågan - menar Pocock - om hur “private vice.9 skulle kunna forvandlas till “publit benefits”; eller i sådana ekonomiska termer som blev allt vanligare under denna tid: hur “. . . the exchange of goods and the division of labour operated to tie universal selfishness to universal benefitsd3 De delade uppenbarligen uppfattningen att ett avlägsnande av privilegiesamhället och monopolen var en yttersta förutsättning för detta. 1 dess ställe skulle komma ett samhälle som vilade på en mängd oberoende producenter som konkurrerade med varandra på lika villkor. Självklart har Pococks arbeten diskuterat livligt och ibland även ifrågasatts. Det är dock knappast någon overdrift att påstå att de stått i centrum for den idehistoriska debatten under det senaste decenniet, särskilt den anglosaxiska.54 Men ett grundlaggande problem här är att det vid sidan av ett “republikansk-humanistiskt” paradigm också existerar en annan och kanske ännu mer inflytelserik tradition under samma tid: den naturrättsliga. 1 senare texter medger även Pocock att ett “Cambridgeskt” paradigm av naturrättsideer övar ett inte mindre betydande inflytande over den skotska moralfilosofin, inklusive Smith. Existensen av även denna strbmning visar “. . . the cultural limnations of the civic humanist paradigm.” Pocock hävdar också att han aldrig avsett att “. . . the whole tradition of western politi& thought has been constructed around the civic ideal in its expressly republican form.“55 Men i så fall blir frågan: hur förhåller sig de båda traditionerna till varandra? Finns det beroringspunkter och i så fall vilka? Pocock för sin del menar uppenbarligen att det finns sådana samband mellan de båda traditionerna. En viktig person i ett sådant sammanhang skulle t ex vara David Hume - en tänkare som i vårt fall förefaller central och som i så många sammanhang dyker upp i samband med Anders Nordencrantz. 1 en i detta sammanhang central analys har John Robertson beskrivit Hume som i första hand “civic humanist”. Ändå är denne samtidigt djupt influerad av naturrättstankarna. Det är denna tradition som han diskuterar “with and within”, enligt Robertson. Men när han skriver exploaterar han båda traditionerna - och forandrar och modifierar dem i samma stund.56 1 Robertson’s tolkning presenterar Hume en bild av samhället och staten som nu börjar förefalla välbekant: I 29 Given the natural constraints of starcity the improvement of the goods mankind acquires by industry and fortune is . . . the chief advantage of society. Society makes possible such improvements by overcoming the weaknesses of men as individuals. Gathering men in suficcient numbers (mm kurs) to permit both the combination of their fortes and the division of their employments, and providing mutual security, society gives rem to the individual’sinterest - this insatiable, perpetual, universal passion for acquiring goods and possessions for himself and his nearest friends and family.57 Som Robertson noterar var omsesidig säkerhet enligt Hume själva utgångspunkten for det civila samhället. Eftersom människorna till sm natur var utrustade med en rad “passioner” och bojetser måste regering och lag till for att någorlunda sammanfoga dessa till en harmonisk enhet. Det budskap som formedlades i tredje delen av hans “Treanse of Human Naturen (1740) var som bekant att det var en regerings uppgift att fastställa gränser för den enskilde och upprätta trygghet med avseende på egendom och liv. Detta gick också hand i hand med en otvetydig liberalism i ekonomiskt avseende. Både samhälle och regering hade ett gemensamt intresse i att främja handel och industri: “The greater the scope for individuals to pursue their natural interest in the production and exchange . . . the greater the resources available for the publit to draw on in emergencies.d8 Men under 1750-talet ökar Hume’s tvivel när det gäller sanningen i detta i och for sig enkla och rättframma budskap. Robertson visar hur korruptionstanken dyker upp som ett centralt moment i hans skrifter. Regering och samhälle har visserligen fortfarande intresse att skapa så stor frihet som mojligt åt självständiga idkare och handelsmän. Men, menar nu Robertson: . . . the very increase in society’s wealth also makes the natural relation between govemment and economic activity ever more difficult to sustain. Those in government are tempted to divert this wealth to enhance their own power * acting as they do in parties, they pursue their own &ediate interestssp 30 1 och for sig finns det inget odesbestämt i denna utveckling: “. . . there is no necessary cycle of progress and regression.” Men hotet är ändå uppenbart och resulterar i ett bkat politisk fortryck och en ekonomisk politik som bara gynnar ett fåtal; “korruption”.60 Det är i detta sammanhang som Robertson pekar på en klar berdringspunkt tillbaka till den republikanskt-humanistiska diskursen. Men denna är som bör ha framgått sammanvävd med element Erån naturrättssammanhang. Vi har att gbra med en “integration of the civic and jurisprudential concepts of liberty”. Hume overger inte tanken om frihet som en förutsättning för att intressena skall kunna sammanlänkas även om han blir mer skeptisk när det gäller dess möjligheter på sikt. När han snarare än politisk frihet betonar ekonomisk frihet och en speciell social klassbas (av fria idkare) som en motverkande faktor mot korruption förändrar han också innehållet i den Machiavelliska idetraditionen. Det är inte längre den frie politiske medborgaren med vapen i hand som står i centrum. Istället är det på det ekonomiska planet vi måste sdka utgångspunkten för ett samhälle som åtminstone preliminärt kan hålla korruptionen borta. Slutsatsen blir att en dygdig ordning måste grundas på självständiga och någorlunda materiellt försedda näringsidkare och egendomsinnehavare. Denna sammansmältning av naturrättsliga och republikanskt-humanistiska ideelement sammanfattar Robertson på foljande sätt: On the one hand, it is clear that liberty under the law, by enabling the individual to pursue his interest in security and thus to acquire material independence, is the recondition of enjoying the civic freedom to participate. B1 *** Det bor mot denna bakgrund stå utom allt tvivel att det finns många beröringspunkter mellan den diskussion som Hume för under 1750talet och vad vi tidigare funnit hos t ex Anders Nordencrantz. Självklart behöver detta inte leda till slutsatsen att Hume var Nordencrantz enda eller ens huvudsakliga inspirationskälla. Detta inflytande kan mycket väl vara indirekt och förmedlat via flera instanser - som Heckscher påpekar citerar t ex Nordencrantz Hume företrädesevis på 31 franska.62 Däremot kan vi inte tvivla på att Nordencrantz formulerar sina tankar med hjtilp av ett idiom som Duncan Forbes kallar “a modern theory of natural law” där naturligtvis Hume var en av de mera betydande.63 Det är som vi såg ett lungue som uppenbarligen förenar element från flera håll. Genom sin fortrogenhet med utländsk idtdebatt bör naturligtvis Nordencrantz ha kommit i kontakt med dessa strömningar. Särskilt Humes naturalism gick väl att forena med hans egen skeptiska och “mörka” syn på människosläktet. Vi kan inte annat än dra slutsatsen att hans skriverier under 1750- och 60-talet rorande svenska förhållanden i mycket färgades av denna aktuella debatt. Det är uppenbarligen härifrån som han lånar argument, språkbruk och sammanhang. Och om vi tilhnäter den språkliga kontexten någon roll överhuvudtaget så bör vi kunna förvänta oss att denna spelade roll för hur Nordencrantz såg på de rådande problemen liksom på botemedlen. 1 själva verket är detta inflytande tydligt i flera avseenden. Ett har vi redan nämnt: korruptionstaken och hur en dygdig ordning mAste vila på ett samhälle av oberoende borgare som strävar efter egen nytta och i samband med detta maximerar nyttan för hela samhället. Men detta inflytande är tydligt även på annat sätt. Den “moderna” naturrätt som vi såg Forbes tillskriva Hume är till stora delar även Nordencrantz’. Enligt Forbes finns hos Hume en tydlig linje tillbaka till Pufendorfl - denne store systematiker och lärdomsgigant som i så hög grad fungerar som en vattendelare inom naturrättstraditionen och personifierar själva övergången från gammalt till nytL6’ Hos Hume liksom hos Nordencrantz och Pufendorff - finns insprängt en “naturalistisk” syn på människan som en varelse utrustad med en rad passioner: egenkärlek och habegär, men också naturlig sociabilitet. Till skilhrad från t ex Hobbes tänker sig inte dessa “moderna” naturrättsteoretiker att statens bildande i sig måste innebära att mäMiskOrM ingår ett kontrakt att avsvärja sig sina passioner, t ex egennyttan. Samhället måste helt enkelt ses som en följd av befolkningens tillväxt och kan inte ändra människornas natur. Hos Pufendorff och Hume kunde Nordencrantz också firma stod för furnekandet av den tes som vi redan stiftat bekantskap med, att “. . . the social contract creates society, that prior to that no social state had existed.“” Redan från början var människorna utrustade med sociabilitet. Det var ingenting som skapades genom samhallskontraktet. Det civila samhället hade en I 32 egen existens vid sidan om staten. Här dras en skarp och viktig distinktion: ett samhälle kunde existera utanför staten. FramfUrallt upprättades det inte genom ett diktat av en naturlig ordning. Det var alltigenom en historisk produkt. Det gällde dess lagar och institutioner liksom “konventioner” som “egendom” och “rattvisa”.67 Ingenting av detta var givet av naturen. Enligt detta satt att betrakta var alltså samhället - liksom staten med dess lagar och institutioner - en alltigenom mänskligt historisk produkt. De skapades av m&miskorna mot bakgrund av ökad befolkning och knapphet. Fortfarande i de första staterna var människorna råa och barbariska. Men succesivt utvecklar de nya institutioner för skydd och trevnad. 1 en historisk utvecklingsprocess lär de sig att utnyttja sitt förnuft. Men för att kuMa få göra det i lugn och ro förutsattes säkerhet till egendom, liv och ett accepterande av de lagar man skapat till skydd. Allt detta var forutsattningar som Pufendorff, Hume och Nordencrantz delade.@ Men för Pufendorff som kanske mer än någon annan betonade “man’s natural depravity” var dessa institutioner så sköra att de måste skyddas av ett strikt auktoritärt styre. 1 varje situation fanns det en uppenbar fara att alla dessa landvinningar skulle uppslukas av ondska, barbari och dumhet. Hos den mera “naturalistiskt” inriktade Hume stod dock sakerna inte riktigt till på samma sätt. Genom att betona människomas psykologiska status och deras “naturliga” passioner - som han ville fastställa med hjälp av en empirisk experimentell metod - ansåg han att dessa åtminstone till viss del måste få tillfredställas i det civila samhället.6g Faktiskt kunde endast ett sådant samhälle skynda på utveckling och framsteg - inte minst ekonomiska sådana vilket Hume betonade i en rad sammanhang. Liksom Nordencrantz furutsatte Hume att människor genom ökad kunskap och framsteg kunde lära sig att utnyttja sina passioner på ett mera “socialt” sätt. Men detta forutsatte ett borgerligt och fritt regemente som kunde hålla “eld corruption” stången.‘O Men låt oss nu återvända till frågan om en ursprunglig och naturlig sociabilitet som ar så central hos både Hume och Nordencrantz samt också hos Adam Smith.” Varför ger de sig sådant besvär att overtyga läsarna om att en sådan sociabilitet och foljaktligen en av grundvalarna även for den moderna staten inre var en konsekvens av det civila samhällets uppkomst, av samhällskontraktet? Varfor vill de 33 betona att det sociala samhället inte var en fUljd av statens (i betydelsen samhallskontraktets) upprättande? För att ta sakerna i tur och ordning var detta egentligen Pufendorffs upptäckt: “. . . the principle of society independent of and prior to the formation of civitas.“72 Foljaktligen kunde samhället inte i första hand ses som en produkt av ett kontrakt. Istället uppstod det - liksom staten - ur människornas instinkter, intressen och passioner, egenkärlek och behov av skydd Inte heller jämställdes här det civila samhallet direkt med urtillståndet och staten med det kontraktsbundna och mera civiliserade tillståndet. Från detta var det lätt att dra foljdsatsen att staten inte kingre stod bver det civila samhället. Båda existerade bredvid varandra - och stod delvis i konflikt med varandra (ett dåligt styre ledde till korruption och vantrivsel). Enligt bl a Istvan Hont var det denna individualistiska och skeptiska sida hos Pufendorff som togs over av de yngre skotska moralfilosoferna, fr&nst Hume och Smith. Sammankopplingen med Pufendorff gdr det naturligtvis än mer komplicerat att havda Nordencrantz beroende av Hume. Kanske var linjen direkt tillbaka till Pufendorff viktigare för Nordencrantz än den samtide Hume. Kanske! Men i så fall bor vi ändå göra en viktig distinktion. Utan tvivel anknot han snarast till den sida hos Pufendorff som understryker att samhallet var en produkt av människornas “passioner” - på gott och ont. Detta var naturligtvis inte en tolkning av Pufendorff som alla delade. For andra - som vi senare skall skall stifta bekantskap med - var Pufendorff snarare en ledande företrädare for uppfattningen att samhället syftade till att tämja dessa drifter och intressen. Som nämnt finns naturligtvis aven deMa uppfattning företrädd hos Pufendorff.73 Men i den mån Hume och Nordencrantz anknot till denne foretradare så var det uppenbarligen inte denna sida de tog fasta på. Att Pufendorffs syntes innehöll sådana motsättningar och kunde tolkas på så olika satt hade utan tvivel vittgående följder för den naturrättsliga id&.ttvecklingen som helhet och därmed indirekt aven för den dittills dominerande merkantilistiska doktrinen som vi snart skall se. N Den ekonomiska diskursen under Frihetstiden 1 sin diskussion om Frihetstidens “ekonomiska” litteratur pekar Heckscher på att denna i bog grad k&metecknades av en tro på sunt fornuft och en “slags avskalad men intensiv och entusiastisk andlig livaktighet”.’ Men på det hela taget är han mycket kritisk. Under perioden farms inga ekonomiska vetenskapsmän som kunde uppträda med anspråk på någon auktoritet. 1 allmanhet ignorererades de också av allmatmeten: “Man finner t ex icke att Anders Berch behandlades med någon upprnärlcsamhet, trots att han lange var ekonomiens nästan enda officiella akademiska uttolkare; Nordencrantz åtnjöt mycket stbrre rykte som auktoritet, trots att han ej var akademiker.“2 En av orsakerna tiIl detta var naturligtvis att ekonomiämnet som sådant var mycket ungt. Den första Iärostolen i amnet irrrattades 1741 i Uppsala (Anders Berch) och foljdes av Åbo år 1747 (Per Kalm) och Lund år 1750 (Johan Henrik Burmeister). Än& var Sverige i detta avseende mycket tidigt ute. Denforsla stolen i ämnet Doverhuvudtaget hade inrättats i Halle 1727 (Simon Peter Gasser) och foljts av Frankfurt a.d. Oder 1727 (Dithmar) samt Rinteln 1730 (Furstenau).3 Uppsala låg har foljdaktligen på fjärde plats. Men ännu vid slutet av Frihetstiden var ämnet outvecklat och hade få studenter.4 Mot denna bakgrund kunde självfalIe1 de akademiska ekonomerna knappast tala utifrån någon styrkeposition. Både i Sverige och aMOrSlädes hade de också en inriktning som knappast - enligt Heckschers bedömning stärkte deras position. 1 Tyskland (Preussen) var inriktningen först och främst att lära ut kameralism. De första läroböckerna av Dithmar och Gasser innehöll främst anvisningar om hur en regent skulle disponera sina inkomster och utgifter - och helst maximera de förra och minimera de andra. 1 ovrigt innehöll de anvisningar av praktisk art som rorde jordbruk, boskapsskotsel, handel etc. Den akademiska undervisningen var också upplagd på detta sätt.5 Detta gällde på det hela taget aven for Sverige. Inriktningen av den akademiska undervisningen var i första hand praktisk - låt vara att det 35 kamerala inslaget var mycket mindre framträdande i Sverige. 1 Lund forel&te den gamle Johan Henrik Burmeister om botanik, boskapsskotsel och zoologi. Hans efterträdare, orginalet Claus Blecher Trozelius vars elaka porträtt Kellgren tecknat, tycks i princip ha gjort detsamma.’ 1 Åbo höll professor Kalm föreläsningar om mineraler och nyttiga naturresursers användande och i Uppsala delade Berch sm tid med att omsom lära ut praktisk ekonomi och ömsom föreläsa kring ekonomisk lagstiftning. Berchs ktrobok från 1747 “Inledningen till Almanna Hushålningen”, som forblev obligatorisk läsning for studenterna fram till början av 1800-talet, inneboll de tre avdelningar som Dithmar hade lanserat: “Politie wetenskapen”, “Oeconomie-wetenskapen” och “Cameral-wetenskapen”. 1 den forsta diskuterar Berch de politiska, religiösa och även medicinskt-hygieniska förutsättningarna fUr en “lycklig stat”. Vidare i den andra “ekonomiska” avdelningen fylls sidorna med anvisningar om hur ladugårdar skall byggas, hur gruvdriften skall omorganiseras for att ge högre avkastning men också hur lagstiftningen kring manufakturer och handel är utformad. Här presenterar han också argument varfor utrikeshandel bor prioriteras framfor inhemsk handel samt nyttan med en gynnsam handelsbalans. Men detta sker mest i forbifarten och utan att några tungt vagande argument presenteras. Framförallt tycks han med detta vilja understryka det förnuftiga i den etablerande hatt-regeringens ekonomiska politik. Som Liedman betonar håller han sig som alltid väl med de makthavande.7 1 den tredje avdelningen till sist - som i kvantitativt hänseende också ar den minst vägande -behandlas skatteväsendet och sarskilt hur kronans inkomster kan ökas via ökad utrikeshandel.’ Foljaktligen är det knappast bland de akademiska “ekonomerna” som vi kan tirma en mera principiell diskussion t ex rorande grunderna for medborgarnas materiella välfärd. Inte minst visar det ‘Nordencrantzska exemplet att vi snarare måste saka i den politiska litteraturen och i kommentarena kring naturrätten fur att finna argument av denna karaktar. Det är i diskussionen kring samhällskontraktet, i tolkningarna av Pufendorffs sociubilitas, i diskussionen kring korruption och inom moralfllosofin som vi hittar argument for frihandel respektive reglerad ramhushållning, för existensen av oberoende “ekonomiska” lagar som under vissa betingelser kan verka till allas bästa. Ett studium av den merkantilistiska diskursens utveckling och omvandling till reformmerkantilism bor sålunda främst ha sm utgångspunkt i deMa 36 typ av litteratur. Att å andra sidan kräva av den tidens “ekonomer” att de skall axla denna mantel vore både att önska för mycket och att totalt missforstå den roll dessa spelade inom ramen för en 1700~talets akademiska specialisering. Å ena sidan kan vi havda att ekonomiämnet dnnu inte emanciperats som en egen vetenskap med en egen metodologi och en “hård kärna” av teoretiska propositioner.g Men i ännu hogre grad måste vi betona att ekonomiämnet hade en helt annan innebörd än vad vi sentida betraktare är vana vid. Dess objekt är inte att fastställa lagar kring utbyte och fordelning. Det är mycket mera praktiskt inriktat. Det ligger mycket nära den äldre tidens uppfattning av begreppet “ekonomi” som hush&dng och hushållsvetenskap i Aristoteles mening.‘* Det sysslar också med ekonomisk lagstiftning. Ofta ligger betoningen på en blandning av teknik och praktisk naturvetenskap. Särskilt i Lund och Åbo är detta helt tydligt. Men samma betoning fanns också som vi såg hos Berch i Uppsala. När det gäller den Bergstromska andra professuren i Uppsala och dess forste innehavare Låstbohm är detta t o m explicit från bojan.‘* Mot bakgrund av denna situation inom det akademiska ekonomiämnet har ekonomiska doktrinhistoriker som Eli Heckscher, Karl Petander, Georg Schauman m fl främst utifrån den flod av bbcker, pamfletter och skrifter som drabbade den lhande allmänheten under Frihetstiden forsbkt att isolera en “ekonomisk” diskussion med teoretiska ställningstaganden och uttalanden som verkar korrespondera med den ekonomiska doktrinhistoriens utveckling på annat håll. Främst gäller det några av de mest framträdande debatterna under denna tid: t ex den beromda striden om fabrikerna, diskussionen om näringarnas fereträden, debatten kring hemmansklyvningen och det bottniska handelstvånget. Men detta tillvägagångssätt har sina begränsningar - som också antyddes inledningsvis. Framforallt rycks argument och ståndpunkter ut ur sitt sammanhang för att passa ett (fUrut)bestämt schema dar t ex merkantilismen, fysiokratismen och detSmithska systemet står som motpoler. Men det leder ibland till att enskilda författares och debattbrers ståndpunkter blir både motsägelsefulla och oforklarliga. Ett exempel på detta är t ex Edvard Runeberg som doktrinhistorikerna har svårt att placera. T ex i debatten med Chydenius verkar han snarast inta en renodlat konservativ ståndpunkt. Han argumenterar 37 mot borttagandet av det bottniska handelstvånget med argument som känns omisskännligt “merkantilistiska”.12 1 andra sammanhang tycks han snarast renodlat liberal.13 Men vad dessa etiketter säger om hans egentliga uppfattning är synnerligen oklart. Vad är det han egentligen vänder sig emot t ex i Chydenius ‘Kallan til Rikets Wanmagt”? Med vilken utgångspunkt utfor han sitt Chydenii “wattuprof’ och finner innehållet allt för arsenikhaltigt?r4 Uppenbarligen är inte 1800-talets skarpa gränsdragning mellan en “merkantilistisk” och en “liberal” ståndpunkt en naturlig utgångspunkt om vi vill förstå en skribent som Runeberg. Liksom när det gällde Nordencrantz måste vi även här söka på annat håll. När Runeberg i sin polemik gentemot Chydenius varnar for att en ohejdad näringsfrihet, “mångslöjd”, en ordning som gynnar bönder mer än borgare etc är det grundvalen för ett dygdigt och civiliserat samhälle han avser att diskutera. Ett sådant kan bara bygga på självständiga borgare. Dessa måste åtminstone till viss grans skyddas mot “mångslojd” och “polypoli” som annars hotar att krossa dem. Liksom när det gäller Nordencrantz - trots att denne drog andra slutsatser när det gällde i vilken mån tvång kunde tillgripas - menar Runeberg att Mpmän och välmående borgare är särskilt viktiga i en stat inte bara därfor att utrikeshandel skapar “värde”. Som Bruno Suviranta har påpekat kan knappast merkantilistiska eller reformmerkantilistiska skribenters funderingar kring handelns positiva egenskaper läggas till grund för en särskild värdeteori som sedan går att jämforas med den klassiska ekonomins.‘5 De delar inte 1800~talets syn på vardeteorins roll som centralt moment och styrande princip i ett ekonomiskt teorisystem.16 När de betonar nyttan av ett välmAend-e handlande borgerskap är det främst förutsättningarna for framsteg och mojligheten att upprätthålla ett dygdigt samhälle de syftar på. Under senare år har det dock tillkommit en rad försök att avlägsna sig från det i grunden anakronistiska synsätt som t ex fick Heckscher att betona att det mesta i merkarmlisternas idéer var “dead wrong”. Istt+lllet är målet att rekonstruera det “språk” som dessa Ildre tankare uttryckte sig på samt att utforska dess principer och utgångspunkter. Som redan antytts hävdar t ex Keith Tribe i en studie av de tyska kameralisterna att ett Clkat intresse mAste riktas inte bara mot hur dessa såg på sin omgivning utan också mot “. . . the principles and categories employed in making such appraisals.“” Genom att 38 rekonstruera ett sådant språk kan man sedan gå vidare och ställa frågor om hur och varfor. En sådan inriktning innebär dock inte att vi bortser från språkets relation till praxis. ‘lUrtom innebar det enligt Pocock: . . . the recovery of an author’s language no less than of bis intentions, towards treating him as inhabiting a universe of langues that give meaning to the puroles he performs in them. This by no means has the effect of reducing the author to the mere mouthpiece of bis own language; the more complex, even the more contadictory, the language tontext in which he is situated, the richer and more ambivalent become the speech acts he is capable of performing, and the greater becomes the likelihood that these acts will perform upon the tontext itself and induce modification and change within it.18 Ett exempel hur givande det kan vara att försoka vidga perspektiven nar det gäller äldre “ekonomiskt” tänkande ar debatten kring den skotska moralfilosofins betydelse för Adam Smith och hans grundläggande av den klassiska politiska ekonomin genom “The Wealth of Nations”. Att naturrättstraditionen spelar en betydande roll för den skotska upplysningen och aven har en central plats i Smiths “Theory of Moral Sentiments” är naturligtvis kant sedan länge.l’ Moderna uttolkare har också kunnat visa hur sådana ideer dverfors till “Wealth of Nations”. T ex Donald Winch betonar särskilt hur Smithsidéer om politisk frihet ligger till grund för hans ekonomiska resonemang och inte kan furstås utanfor ett sådant sammanhang.20 På ett sätt som nu borjar kannas välbekant finner Smith i sin “Theory of Moral Sentiments” att människosläktet styrs av passioner och intressen som är mojliga att forena med det gemensammas bästa bara under förutsättning att lagarna funger lika for alla, att de garanterar skydd och ger utrymme för frihet: ‘. . . enly under circumstances in which a politi& and legal order existed that was capable of being conciously adapted and extended to take account of the increasing complexity of the social relationships and processes of change relcased by the advent of a society in which every man in some messure is merchant.“21 Att Smith måste ses mot bakgrund av den skotska moralfilosofins I 39 utveckling via Hutchinson och Hume och att hans “invisible hand” bara kan tolkas i ett sådant sammanhang bör alltså stå klart.22 Men fortfarande återstår dock en rad problem i detta sammanhang. Inte minst gäller det frågan vilken roll naturratten respektive den doktrin om “medborgerlig humanism” som Pococok lanserat, spelade for Smith. T ex Winch har påpekat att vi hos den politiska ekonomins grundläggare - men också hos Hume som vi såg tidigare - har att gbra med en sammansmältning av dessa idetraditioner. Men hur denna sammansmältning konkret kom till stånd och de olika ingrediensernas inbbrdes betydelse diskuteras fortfarande livligt.= Hur intressant deMa diskussion än ar skulle det fora for tingt att utveckla den närmare i detta sammanhang. För vår del är även kanske den diskussion som under senare år forts kring ekonomiämnets födelse och dess institutionella forutsättningar ännu mera central.M Inte minst gäller det rotterna till 1700-talets tyska kameralism. Här förblev lange Albion Smalls oförstående monografi det tyngst vägande [email protected] Under senare tid har har forskningen kring de idehistoriska sambanden mellan kameralismen å ena sidan och forfattare som Pufendorff, Thomasius och Wolff visat sig ytterst fruktbar.% Hans-Erich Bodeker har t ex påvisat sambandet mellan en av de centrala kameralisterna vid mitten av 1700-talet, Justi, och naturrättstraditionen (inklusive de skotska upplysningsforfattarna direkt): His [Justi’s] theory became a part of the dominant paradigms of systematisation and argumentation in the Sfuafw&enschufren. Justi combined the principal ideas of a Natural law influenced by Montesquieu with the system and practical administration of Cameralism.27, Även den merkantilistiska traditionen kan på ett fruktbart sätt kopplas ihop med ett sådant allmänt idesammanhang. Här har annars länge utgångspunkten varit Smiths kritik av vad han kallade “merkantilsystemet” - en term han for övrigt lånande fr&r Mirabeau.28 Men Smiths version av detta system är naturligtvis en partsinlaga. Denne tar som utgångspunkt sitt eget system och förklarar varje avvikelse från detta som en absurditet. Men på vilket sätt skiljer sig “merkantilisterna” från Smith? Eller från “reformmerkantilistema” som t ex Grampp och Wiles beskriver som närmast “liberala”?2p Här har 40 otvivelaktigt den moderna Smith-forskningen inneburit en vändpunkt. For att forstå skillnaderna mellan de olika “systemen” måste vi ta vår utgångspunkt i naturrättstraditionen och hur den kom till användning under 1600- och 1700-talet. Runebergs dehdensteori Det btir redan ha framgått att Nordencrantz var en sWing i många avseenden och att han awek från sina samtida bl a genom en ovanligt stor förtrogenhet med den internationella intellektuella debatten. Men det vore samtidigt felaktigt att betrakta honom som alldeles unik i den svenska miljon. Kanske var han den mest teoretiskt kunnige av sina samtida politiska och ekonomiska debattörer. Å andra sidan återkommer också hos andra tankegods och begrepp som på ett direkt sätt hänger samman med naturrättsdiskussionen. Det är uppenbart att många av skribenterna - oavsett intagen ståndpunkt - diskuterar inom ramen för en diskurs som hämtar element bl a från detta hålL Syftet med de följande två avsnitten är begränsat. Främst syftar de till att presentera några inledande synpunkter på grundelementen i denna diskurs och hur den påverkar debattens inriktning och kanske aven de stlllningstaganden som görs. Självfallet är detta ett mycket omfattande problemkomplex. Här skall som sagt bara några inledande synpunkter ges. Hitills har den svenska forskningen rorande 1700-talets “ekonomiska” tänkande nöjt sig med att forsöka relatera detta till ett givet doktrinhistoriskt schema. Man har ställt frågan i vilken mån en Berch eller Salander bör betraktas som kameralister eller merkarmlister? Om Scheffer var en svensk Mirabeau och rent av fysiokrat eller bara en vanlig “reformmerkantilist”? Eller om Chydenius verkligen var en svensk-finsk Adam Smith? Men man har samtidigt haft mycket svårt att visa hur dessa utländska influenser rent konkret påverkat den svenska debatten. Så lange sådana skolbildningar är vaga är det rent generellt mycket svårt att ,ta stUni.ng till graden av deras inflytande. Ofta blir det en fråga om hur sn&t man vill sätta gränserna for en viss “skola”. Sätts denna gräns snävt t ex i vårt täll blir det väldigt problematiskt att kalla Scheffer “fysiokrat” eftersom han på många sätt I 41 avviker från dessa formenta franska forebilder. Om man å andra sidan är mera generos och t ex tillåter vissa “nationella” avvikelser kan han dock kanske infogas i en allmän sådan tradition.% Att det rent allnQint är svårt att dra en bestämd gr&rs mellan en “reformmerkantilism” och en “fysiokratism” i svensk tappning står dessutom alldeles klart. Om vi återvander till Carl Fredrik Scheffer så kan han naturligtvis inte sägas vara Yysiokrat” i de pamfletter han skrev vid mitten av 1750-talet och som riktades mot Salander och Kryger i debatten om de svenska fabrikerna.31 Någon sådan utbildad Iära fanns ju inte vid deMa tidpunkt i Frankrike.” Kanske kan vi dock beskriva honom som en sådan ett decennium senare, fr&nst i skriften “Bref til Herrar Riksens råd” (1769/70). 33 Ändå finns det då ett mycket klart samband mellan den yngre och äldre Scheffer som den konventionella doktrinhistoriska uppspaltningen på så sätt döljer. Och då inte bara med avseende på en allmänt “liberal” grunduppfattning vid båda tillfallena utan också i en grundmurad uppfattning om nyttan av näringsfrihet eller i forsvaret av den lille (proto-industrielle) producenten mot de starkt subventionerade centralistiska manufakturema.34 Här liksom i så många andra konkreta fall har vi alltså att göra med id& som lbper tvärs över doktrinhistoriskt etablerade gränslinjer - det gällde t ex även Edvard Runeberg som vi såg Wrenade en kritik av merkantilistisk handelsbalansteori med en konservativ ståndpunkt när det gällde handelsfriheten vilket vi återkommer till. Jamsides och på tvärs lbper har alltså åsikter och idetraditioner där andra influenser ger sig gällande. Om man vill forstå dynamiken i frihetstidens “ekonomiska” tankande och övergången från en konservativ merkantilistisk ståndpunkt måste man uppenbarligen också ta hänsyn till dessa. Men låt oss nu återvända till Edvard Runeberg som får bikta utgångspunkt for vår vidare diskussionen här. Det är som redan n&nnts svårt att placera in honom i det gängse doktrinhistoriska schemat. Eli Heckscher t ex beskriver hans “Tal om varors värden” (1760) som: “Frihetstidens enda forsok till framställning av en ekonomisk teori”. Enligt Heckscher avvisar Runeberg här merkantilisternas uppfattning om en stor penningmängds gynnsamma inflytande och presenterar samtidigt en slags rudimentär arbetsvärde- eller produktionskostnadsteori.35 Ungefär samma sak hade tidigare betonats av Petander.% Båda dessa forfattare ser Runeberg som en skribent med en fot i ett merkantilistiskt och den andra i ett mera liberalt lager. Hans “deka- 42 densteori” har de tydligt svårt att placera; Heckscher finner hogst ett “kuriosaintresse” i den. Petander behandlar teorin mera utförligt men finner den besynnerligt pessimistisk och som ett sociologiskthistoriskt påhäng till ett mera renodlat “ekonomiskt” resonemang.Å andra sidan betonar han dock att teorier om “statens fordärf och undergång” knappast var ovanliga vid mitten av 1700-talet: “. . . man finner likadana sådana . . . hos flera af tidens in- och utländska författare” nar det gäller svenska författare namner Petander främst Kryger som exempel.37 Att vi inte helt bör bortse från denna “dekadensteori” tycks alltså Petander inse. Detta är naturligtvis rätt och riktigt. 1 själva verket finns det anledning att presentera denna “dekadensteori” lite närmare eftersom den anknyter till ett tema som vi redan stött på. Vi kan i detta sammanhang folja Petanders utförliga referat av Runebergs “Tankar om Pengars värden” (1762) där denna teori presenteras. Enligt Petander vilar Runebergs “dekadansteori” på antagandet att en stats formugenhet inte består av en riklig tillgång på pengar utan i en ‘ymnig varutillverkning”. Utgångspunkten är ett slags kvantitetsteoretiskt resonemang; en bkning av penningmängden utöver varurörelsens behov leder bara till att prisnivån höjes. Penningmängden är alltså knuten till varurörelsens behov som i sin tur är identisk med nationens “rörelsecapital”, dess samlade utlägg för produktionens utförande. Detta “rorelsecapital” är nära relaterad till befokningens tillväxt och bör alltså inte vaxa fortare än denna.% Grunden for dekadensteorin är alltså pålitligt “ekonomisk”. Men detta är naturligtvis inte sjalvklart. Det går också att vanda på Petanders resonemang och havda att teorin om dekadens är det primära och presentationen av “rorelsecapitalet” (produktionskostnaderna) och arbetet som “värdets” ursprung ett sätt att styrka denna. Som Heckscher också påpekade stod ju Runebergs “värdelära” på något sätt ensam och for sig själv i den frihetstida debatten. Och Runebergs avsikt var troligen inte alls att lansera en värdeteori eller skapa ett “ekonomiskt system” i tiden “. . . omedelbart efter att Quesnay hade lanserat världens forsta teoretiskt sammanhängande ekonomiska system”, enligt en imponerad men samtidigt häpen Heckscher.3g Faktiskt tyder ingenting på att han tagit något intryck av vare sig engelska eller franska ekonomer av något slag.4o Sätter man in hans viktigaste skrifter från början av 1760-talet i ett annor- 43 lunda sammanhang framträder en annan bild Inte minst “Tankar om pengars vdrden . . .“, vilken utgavs 1762 men som forfattades två år tidigare enligt egen utsago, hade uppenbarligen ett politiskt syfte. Den avsåg att gripa in i den svenska debatten kring orsakerna bakom inflationen och den försämrade “W#ixel-coursen”. Han drev här linjen om det skadliga i en allt för stor penningmängd i forhållande till varumängden. Både hans teori om dekadens och om “rörelsecapitalet” måste ses i detta sammanhang. Men hur hängde då dessa tankar samman? Som n&nnts havdar han bestämt att en for stor penningstock har katastrofala följder både for individ och samhälle. Som exemplet Spanien visar leder en ymnighet av pengar - utöver rbrelsekapitalets behov - till att folk lockas till lyx och överdåd. Allt kapital och arbete skulle p g a ett högre vinst- och löneläge dras till den industri som tillverkade sådana varor så att jordbruket och andra basnäringar utarmades. Resultatet på sikt skulle bli brist på mat och nyttiga råvaror. Men en ständigt tillvaxande penningmängd hade även andra skadliga följder. En minskad arbetslust som ledde till statens lägervall var den allvarligaste: “. . . om en meruriska kan, utan at bemoda sig få tilräckeliga pengar, så måste i allmänhet all hennes bemödanden dermed uph15ra.“41 Lyxbegäret var också en naturlig drift hos människan som genom den “naturliga åtrån hos menniskor efter jemlikhet” sprids från stånd till stånd.42 1 dess släptåg uppkommer ett forakt för nyttigt arbete och istället ‘wällust och yppighet”, “falsk ärelystnad” etc. Sammantaget skulle allt detta leda till en avtagande odling av jorden och en återgång till naturahushållning. Till detta även minskad arbetsfordelning, emigration av arbetare och en allman “dekadens for staten”. Genom den artificiella prisstegring som vid denna tidpunkt drabbade Västeuropa var detta ett uppenbart hot, enligt Runeberg. Lyx men också overdriven industrialisering var ett tidens tecken. Städerna dit människorna drogs var samtidigt veritabla massgravar. För att motverka den starka dödligheten här vilken vida oversteg fodelsetalet måste hela tiden landsbygdens folk fylla på leden - vilket parantetiskt sagt var en alldeles korrekt iaktagelse. Också på detta sätt skulle jordbruket lida skada. Samtidigt skulle “rorelsecapitalet” sjunka i samma takt som befolkningens avtappning - här hans koppling mellan befolkningens storlek och “rörelsecapitalet”. Slutresultatet 44 kunde bara bli dekadens. Hela den västeuropeiska kulturen och den vita rasen var starkt hotad. Som redan bor ha framgått firms det utan tvivel vissa likheter mellan Nordencrantz allmänna “pessimism” och Runebergs “dekadensteori”. Även om innehållet skiljer sig åt i flera avseenden ärändå tonen densamma. Båda varnar för krafter som hotar det civiliserade samhällets fortbestånd. Båda betonar faran med en fortsatt inflationistisk politik. Här är dock inte platsen att närmare utreda detta samband. Som Petander framhöll var dock ideer som dessa knappast ovanliga vid denna tid. 1 Runebergs fall är självfallet utformningens hans egen; uppslaget är dock hämtat från en mera allman genre. Att dcMa i sin tur åtminstone hämtade inspiration från den medborgerligt humanistiska diskurs som främst John Pococok analyserat verkar också alldeles tydligt. När det gäller förhållandet mellan Nordencrantz och Runeberg fimx dock tydliga skillnader. Framförallt en är alldeles överskuggande och avser botemedlen mot den tendens till “dekadens” och “korruption” som de båda betonade. Enligt Nordencrantz kunde en överdriven ärelystnad och korruption bara botas genom ökad frihet och en politisk ordning som vilade på många konkurrerande n&ings- och handelsidkare. Hos Runeberg är botemedlet ett aMat. 1 “Tankar om Pengars värden” är dock utgångspunkten åtminstone likartad: När . . . emellan medborgares moraliske skyldigheter emot det allmanna, och physiske skyldigheter emot sig sjelfve, uppkommer stridighet, så måste valviljan emot nästan vika for valviljan emot sig sjelf, hvartil naturliga lagen gifver sitt bifall, enligt alla förnuftiga moralisters omdöme, hvarpå det allmanna då nödvändigt måste tappas; Men när hushdkförfamtingame bringa desse til samdrd[ktghet [min kurs], så kan, om alt annat är någorlunda väl tilstäldt, invånarne i allmänhet må väl, då kuMa skyldigheterne emot samhället blifva med hog och lust fullgjorde, sammanlemaden blifva dygdig och mycket politiskt ondt försvimra.43 Hos deMe författare kan alltså samstämmighet och en dygdig ordning bara komma till stånd “. . . ifall forfatmingame äro goda och regeringen vidtager tjlnliga åtgärder.“44 Bland annat innefattade det beskattning av “yppighet” och “(lverflödiga penningar”.45 Men också rent allmant att det politiska styret upprattholl ordning inom ekono- min, inforde regleringar dar det behovdes och begmnsade konkurrensen etc. 1 detta avseende stod alltså Runeberg n&nare “merkantilister” som Kryger än reformatorer som Nordencrantz och Chydenius inklusive brodern Ephraim Otto Runeberg.& Vi får inte heller i sammanhanget glUmma bort Edvard Runebergs kraftiga polemik mot nyss n&nnde Chydenius. 1 sitt svar på dennes skrift “Kallan till Rikets Wanmagt” presenterar han sina skäl varfor stapelstadslagstiftningen och det bottniska handelstvånget bör kvarstå. Han hävdar t ex: Är nu människan af sådan beskaffenhet [dvs egoistisk] och flere 1000 fornuftiga kreatur af denna böjelse, skola lefiva, bo och hushålla tillsamma uti en Statskropp, så måste hwar och en af dem . . . wilja, i sin näring, i sin handel, i sitt ämbete, i allmänna Sammanlefnaden, se mast på sit egit, mindre på sin nästas och minst på det almänas gagn och bästa. Fördenskuld kunna i Näringar, i handelen, i ämbeten, icke gå rätt och vederbörligen til, utan at tjenliga hushålsanstalter widtagas til efterlefnad som form3 sätta någon mouvigt emot den onda och skadeliga menniskliga bojelsens utöfning . . . .47 Eller i en annan skrift som kommenterade Chydenius kanske viktigaste och mest programmatiska text, “Den Nationalle Winsten” (1765), betonar Runeberg att författaren “. . . synes wilja förfäkta en allmän laglöshet i alla wåra Näringar och rorelser.” Mångslöjd karakteriserar han som lika skadlig som Enslöjd och Monopol. Och han ställer den avgbrande frågan som han själv svarar nej på: “Månne Naturen, lämnad sig sjelf, fullbordar all ting i högsta fullkomlighet, till största gagnet for men.niskoslägtet?“48 Som synes möter vi här en helt annan uppfattning än hos Nordencrantz. Botemedlet är reglementering och ordning istället för frihet i näringarna och breddad bas fUr det politiska styret. Dessa skillnader kan sakert forklaras på olika sätt och nivåer: i personliga erfarenheter, politiska grunduppfattningar etc. Men också i olika ställningstaganden till en intellektuell tradition; naturrättsläran. For vad som skymtar bakom är olika läsarter av centrala moment i denna lära - så som den presenterades i Sverige under Frihetstiden. På samma sätt som Nordencrantz’ korruptionstanke ar dekadensteorin i Runebergs fall central och kan inte bortforklaras enbart som kuriosa. Som redan I 46 hävdats var det denna som fick motivera det övriga resonemanget. Dess utformning - och de eventuella botemedlen - fick kontur via den pågående 1700-tals debatten dar naturrättsliga och medborgerligt humanistiska idter blandades. Nordencrantz kände sig som vi såg i fUrsta hand befryndad med den linje som gick från Pufendorff till Hume i vilken betonades att sociabilitas var en av de mänskliga passionerna och föregick bildandet av ett statligt regemente genom samhUskontraktet. Följdaktligen dominerades också samhället av egoistiska krafter som drev sitt spel. Det var fel att påstå att märmiskorna hade övergivit dessa passioner när de inträdde i samhället. 1 Runebergs fall mtiter vi en helt annan uppfattning. För honom liksom för Kryger som vi återkommer till- är samhällskontraktet helt avgörande. Genom att träda in i det civila samhället blir människan social och underordnar sina bojelser under “samhällslagar”. Slutsatsen blir i detta fall självklar: en dygdig sammanlevnad kräver ordning och reglementering, att den enskilde underordnar sig samhället. A4erkantilism i svensk tappning. Berch och I%yger Den här åberopade skillnaden mellan Nordencrantz och Runeberg får h.5r bilda utgångspunkt för den fortsatta diskussionen om naturrättsliga inslag i den ekonomisk-politiska debatten under Frihetstiden överhuvudtaget och i vilken mån dessa spelade roll for debattens utformning och de slutsatser som drogs. Som redan angivits måste vi här nöja oss med några exempel. Anders Berch är den kanske bäst kände av Frihetstidens “merkannlister”. Hans liv och karriär har skildrats tidigare i olika sammanhang.4g Som förste innehavaren av en stol i ämnet ekonomi har särskilt hans läroinsatser betonats. Han har också skildrats mot bakgrund av det nya ämne som han var satt att representera och dess profil och roll inom det akademiska vetenskapssamhället vid mitten av 1700-talet. Bara i mindre grad har dock hans ideer legat till grund fUr en närmare analys. Man har i allmänhet nojt sig med att karakterisera honom som en typisk merkannlist. Särskilt hos Heckscher framträder bilden av en konservativ merkannlist som “knappt på en enda punkt . . . ej tog den bestående svenska n&ingsregleringen i forsvar.H50 47 Liksom även Petander betonar han att Berch stödjer sig på de mest centrala delarna inom den “merkantilistiska” doktrinen; handelsbalansläran, den statliga ramhush&ingen, misst&ksamheten mot ekonomins egna “självläkande krafter” etc.” Liedman vill för sin del snarast betona Ber& position inom ett socialt och samhälleligt spänningsfält. 1 vetenskapssociologiskt avseende vill han främst sätta Berch i samband med Skeppsbroadeln och en profithungrig handelskapitalism.” När denne därfor - liksom sina merkantilistiska fränder - talar om statens nytta är det egentligen mest fråga om ideologiska dimrider. 1 själva verket är de talesman för en ekonomisk politik som gynnar ett fåtal - och det ordentligt också. Parantetiskt sagt var ju detta en tanke som även foresvävade Nordencrantz. Han han hade säkert darför haft latt att acceptera en analys som betonade en ensidig intressepolitik bakom de vackert klingande merkantilistiska parollerna.53 Å andra sidan utesluter inte ett sådant vetenskapssociologiskt resonemang ett mera djupgående idéhistorisk analys - något som Liedman knappast ger sig in på. Självfallet hade också sjalva idéerna en egen autonom roll att spela. Nu menar Liedman naturligtvis inte att de merkantilistiska idterna bara var en slags rationaliseringar av grupp- eller klassintressen. De hämtar rötter även från armat håll. Liedman pekar främst på Ber& beroende av Wolff och den politiska aritmetiken, av naturrätten och fysiko-teologin. Men ändå sker det mest i forbifarten. Och han sager explicit att ett närmare skärskådande av Berchs idthistoriska rötter knappast skulle tillfora särskilt mycket om vi vill förstå inriktningen av dennes allmänna åskådning och ställningstaganden.54 Detta är ett medvetet stälhringstagande som det självfallet går att hitta argument för. Men på samma sätt är det också lätt att finna argument mor en ensidig vetenskapssociologisk tolkning t ex av de merkantilistiska lärorna. Här är t ex kritiken mot Ekelund-ToKsons forsok att tolka merkantilismen främst som ett uttryck for “rentseeking” i Publit Choice teorins mening ett talande exempel.” Självfallet är deras tolkning ett extremt exempel. Men rent allmänt kan invändningen göras att även “intressen” som bärs fram av grupper, sociala klasser, byråkrater, handelskapitalister och “rent-seekers” uttrycks i en bestämd vokabulär och tar form mot bakgrund av vissa föreställningar om samhället och den egna gruppens roll inom detta. Att inte ta hänsyn till detta är återigen att underskatta diskursens roll, I 48 lungue. Helt enkelt som Gareth Steadman Jones påpekat forfalla till ,I . . . the prevalent treatment of the social as something outside of, and logitally . . . prior to its articulation through language”.56 Heckscher som för sin del var noga med att awisa renodlat sociologiska tolkning av ekonomiska doktriner erkände Berchs allmanna beroende av naturrättsliga idéer.57 1 Berchs texter går det otvivelaktigt att hitta hänvisningar till sådana. 1 sin skrift “Tal om den proportion, som de studerande ärfordra til de ledige beställningar i riket. . .” (1749) hävdar han att: Icke mindre ogrundad är deras gensäjelse och inbillning, som mena, at den påsyftade Oeconomiska jämvigten skulle utan några härvid bifogade lagar och anstalter kUMa vinnas, om allenast det lemnades til hvars och ens behag, at antaga nu det ena, nu et annat lefnads sätt, hvaraf ofelbart hända skulle, at den tjenstokande myckenheten, i brist af ledige tjenster, så mycket aftyna måste, som hon på en annan tid tilväxte, ty ehuru de ock vilja omskantsa sig ti1 denna meningens forsvar, antingen med påstående, at Stånds-valet hvarken naturligen kan eller bör blifva lagbundit, eller ock medelst fruktan for en större olägenhet som til äfventyrs af tvång härutinnan kunde uprinna, hvilken undviktes, om detIämnades i sin naturliga otvungna frihet; så måste de dock stanna uti en blygsam ovisshet, om den nyss nämnde olägenheten kan efter deras forslager häfvas och utrotas. Och hvarfore skulle vi icke häldre välja oss en gen- än krokug väg til andamålet? Et Borgerligt Samhälle lagger väl icke egentligen något band på våra armar; men vi hafva dock medelst en endragtig ofverenskommelse och forening utbytt vår oinskränkta naturliga frihet uti en inskränkta och regelbunden. Och om de Borgerliga furordningar skulle hafva något sken af tvång, så grundar det sig endast på denna regel: Inbyggarenas välstånd vare det Borgerliga Samhällets yttersta ögonmarke.58 Heckscher påpekar att det mot denna bakgrund var följdriktigt av Berch att forespråka nyttan av en “politisk aritmetik”. Genom att undersöka de verkliga fOrl&landena skulle sådana regler och forord- 49 ningar kunna upprättas som gynnade det gemensammas val. 1 detta sammanhang skriver Berch själv: Huru skall någon tilförlitelig underrättelse kUMa ärhållas, huruvida folket är svarande emot landets rymd, arbetarnas antal, praportionerat emot conrumententas behof, hvart och et näringsmedel inom sig Iämpadt emot alla ofrige tillhopa tagne,4 framt sådane undersökningar icke noga gbres...? Hvem vet icke, at om flere skomakare firmas än som behöfvas för dem som slita, så måste en del af dem svälta, då det å andra sidan kan hända, at et alt forlitet antal hattmakare fororsakade hattars införsel utifrAn?5g Och resonemanget utmynnade i: Så är det sannerligen nodvändigare i den alhn&ma hushållningen, som består af så många 1000 familjer, hvilka hafva sine särskilte aBikter och skiljaktige intressen, at leda och styra dem allesammans til landets gemensamma f6rdel.6o Som Heckscher påpekar - men bara i förbifarten - spelar synen på samhällskontraktet här en grundläggande roll. Eftersom samhällskontraktet enligt detta synsätt innebar upprättandet av en social gemenskap dar människorna frivilligt avhande sig sin naturliga frihet mot en ordnad sådan, så kunde följaktligen inte det civila samhället tolerera ett allas krig mot alla. Det stumma tvånget att tita skomakare svälta eller tvinga dem att bli hattmakare var oacceptabelt efter samhällskontraktet. Ett sådant offer kunde helt enkelt inte toleras i ett upplyst samhälle: “. . . offrens del i samhallskontraktet ej borde tillåta en sådan behandling”.61 Självfallet var detta en typ av tankegång som en Nordencrantz inte kunde acceptera. 1 Berchs fall är det vidare tydligt att de naturrättsliga underliggande ståndpunkterna fick sm speciella framtoning via den Wolffska teologin och filosofin. Sambandet mellan Wolff å ena sidan och Klingenstierna, Celsius och Berch å den andra har visats tydligt av Liedman. Speciellt central i detta sammanhang var Berchs förstlingsverk, avhandlingen “De Felicitate Per Oeeonomiam Promovende” (1731), som i själva verket var utryckt ur en större avhandling vilken Liedman antar skrevs av Celsius och som hur som helst nära följer W~lff.~~ 50 Detta beroende av naturrättsliga idéer är även tydligt när det gäller en annan betydande “merkantilis?, J. F. Kryger. Dennes utgångspunkt i det Wolffska filosofiska systemet har belysts av Frängsmyr.63 Överhuvudtaget spelade Wolff en stor roll i den frihetstida intellektuella miljon. Men Wolff hänger å andra sidan samman med den naturrättsliga ideutvecklingen. På vilket sätt hjälper exemplet Kryger till att visa. For att belysa Krygers position tar Frängsmyr sin utgångspunkt i den “utilism” som så ofta får karaktersisera Frihetstidens allmänna uppfattning. Inte minst gjorde sig denna utilism gällande - enligt Frängsmyr - i ett starkt intresse för ekonomiska frågor. 1 hög grad fick den sitt uttryck i en strävan att genom nyttiga kunskaper utvinna naturrikedomar, öka handel och omsättning, öka nationens rikedom och välstånd. Genom att undersoka de verkliga forhållandena med vetenskaplig nyfikenhet och stringens skulle man kunna utröna hur dessa mål bäst skulle kunna uppfyllas. Ty bakom låg ytterst foreställningen om att världen styrdes av fornuftigt inrättade lagar vars innebord människor utrustade med förnuft kunde upptäcka - om de ansträngde sig.64 Självfallet var detta tankar som de flesta delade vid denna tid. Inte heller behovdes det någon stbrre förtrogenhet med den naturrättsliga traditionen för att omfatta dem. Men Frängsmyr vill ändå hävda speciellt Wolffs stora inflytande på vissa ledande merkannlister, t ex Kryger. Som en central tanke hos Wolff farms foreställningen om en naturlig och av Gud given plan Bver universum. Som filosof och systembyggare av mistan Pufendorffska dimensioner, såg han en viktig uppgift att nedteckna dessa lagar där naturligtvis också hushållningens alla delar hade en given plats. Wolffs position inom den naturrättsliga traditionen är naturligtvis omstridd. Ofta betonas hans eklektiska läggning, hans (o)vana att tina från olika håll och gjuta samman sådant lånegods till ett system. Mest tycks han ha hämtat från Leibnitz - men också från Pufendorff.” När det gäller Wolff är det kanske ändå viktigare att understryka hans stora inflytande over det tidiga 1700-talets tankande, inte minst i kinder som Preussen och Sverige. 1 sitt arbete om Wolffianismen och Uppsala visar Frängsmyr klart hur denne tyske tankare fick många lärjungar i Sverige och hur han influerade en hel generation akademiker (särskilt i Uppsala).66 51 1 centrum for Wolffs världsåskådning fanns ordningsbegreppet. Enligt Frängsmyr var “ordning” - i betydelsen “overenssmmmelse” eller “samord- ning’ - samma sak som tingens fullkomlighet @erfecdo). Fullkomlighet innebar “samstämmighet i mångfalden”.67 Den som skapade ordning var ytterst Gud. Sjalvfallet var även sådana fureteelser som hushållning och ekonomi underordnad en sådan princip om ordning. Och har fanns grunden for den uppfattning om en “Oeconomia divirra” som Frängsmyr betonar när det gäller WolfB “merkantilistiska” efterföljare och vilken term han uppenbarligen lånat av Carl Gustaf L(lwenhielm.68 Det är särskilt i sitt stora verk “Naturlig theologi” i tre delar (1744, 1745, 1753) som Johan Fredrik Kryger utvecklar en Wolffiansk syn på den gudomliga och m&r&liga ordningen. Frängsmyr tvekar att kalla Kryger renodlad Wolffian men betonar att grundtankarna var gemensamma och att det tveklbst fanns ett starkt beroende på denna punkt. 69 1 detta verk understryker Kryger hur det i världen härskar en gudomlig och en naturlig lag. Guds position som ordningsman betonas särskilt. Det framgår inte minst i följande citat från Frängsmyr där deMe i sin tur direkt citerar Kryger: Världen är nämligen, med alla theruti be@teliga creatur, sammansatt av en mängd oräkneliga delar, och ändå finns det i denna forunderliga blandning en sådan ordning och förbindelse mellan tingen att inte det minsta kunde borttagas utan att skapa allmän oreda och förvirring. 5 dessa delar av -många och ofta motstridande slag är sinsemellan så forenade at the uti hela naturens sammanhang göra en sddan herlig ordning och @verenskommelse, at the äro förknippade liksom uti en Mdja. Skapandet och vidmakthållandet av ett sådant mästerstycke måste tillskrivas Den allsmäktige Guden.70 Sjävfallet är detta en ide som vi stött på tidigare t ex hos Berch, men då utan direkt åberopande av de himmelska makterM. Mot denna bakgrund är det knappast en tillfallighet att Kryger och Berch ofta kom att inta liknande ståndpunkter i de Frihetstidens diskussioner, t ex kring fabrikernas nytta. Visserligen kan vi i Krygers skrifter från 1760-talet spåra en viss kritik mot hattpartiets förda politik. Men det var främst Bverdrifterna som han då nagelfarde. I 52 Regleringssystemet som sådant tog han aldrig avstånd ifrån.71 Fortfarande år 1763 i andra delen av sin märkliga uppsatssamling “Tankar wid Lediga stunder” forsvarar han detta system, särskilt stodet till manufakturerna. Samtidigt vänder han sig mot vad han betecknar som tidens modelära, att “concurencen” skall styra näringar och slojder. Faran med “polypaliskt” system var ju inte bara att alla arbetare då försökte bli mästare och att detta måste innebära en stark minskning av “den arbetande hopen” - och i samband med det en stegring av arbetslönerna. En bkad konkurrens skulle också leda till misshushållning. Risken fanns att mästare och arbetare utkonkurrerades. Var skulle de i så fall ta vägen? Kryger hotar med att konkurrens skulle kUMa leda till att tio guldsmeder etablerades på ort dar det egentligen bara farms plats för fem. Kunde då dessa inte overgå till att bli kopparslagare? Nej, for sådant krävdes långvarig träning och ett uppgivande av yrkeshedern. Guldsmederna skulle aldrig kunna forlikas med denna lott. Utslagning, fattigdom och/eller utflyttning till landsorten måste därför istället bli den naturliga foljden.72 Wolffs inflytande på Kryger ger sig alltså inte bara gällande i teologiska eller filosofiska frågor. Som Frängsmyr visar lyser det igenom även i hans ekonomiska texter. Han förespråkar ekonomiska framsteg och ekad materiell lycksalighet som i sin tur leder till en allman mänsklig forkovran. Han talar för det gemensamma bästa och en samhällelig harmoni, “samdrägtighet i umgänge med sina medborgare”.73 Men då måste människorna använda det fomuft som Gud utrustat dem med. De m&te för det forsta utveckla vetenskaperna så att de bättre kan lära kanna den gudomliga ordningen; inklusive “Oeconomia divirra”. For det andra måste de använda denna kunskap till nytta for människorna och utveckla borgerliga näringar och handel. Mineralerna i jorden, fisken i sjön och växterna på marken farms där i ratt proportion för att kuMa användas. På samma sätt var befolkningens antal, näringsgrenarnas inbördes storlek samt arbetarnas och näringsidkarnas antal noga uträknat. En fornuftig politisk ordning i ett civilt samhälle måste se till att denna balans uppratthölls genom goda lagar och ett ordnat regemente. Vi kan alltså helt klart etablera ett samband mellan Wolff och dennes version av centrala tankar inom naturrättstraditionen å ena sidan och ett antal av de ledande merkantilistiska tänkarna å den andra. Men för att bli ännu tydligare måste vi ta ett steg till. Vad var 1 53 det i detta som gjorde sådana som Berch och Kryger särskilt benägna att ta ställning för en reglering av ekonomi enligt ramhush8lningens principer och mot “polypolierne”? Liksom Berch utgår Kryger hån att det inte finns någon mekanism som jämkar det enskilda intresset i riktning mot det allmanna. Av någon anledning tycks han dessutom ha antagit - vilket Heckscher noga uppn&ksammade74 - att människor utelämnade till att fatta egna beslut nästan alltid tenderade att fatta dåliga sådana (exemplet med de tio guldsmederna!). Mot denna bakgrund måste det finnas en kraft som jämkar samman dessa skilda intressen: staten. En närmare skärskådning av Krygers syn på samhällskontraktet och skillnaden mellan den “naturliga” och den “borgerliga” ordningen ger oss här en utgångspunkt for att komma vidare. Till skillnad från t ex Nordencrantz hävdar Kryger att ett inträdande i samhället forutsätter en irrsnävning av de mera omfattande friheter som råder i naturtillståndet (friheten att vara en hungrig barbar for att tala med Nordencrantz och hans mera naturalistiskt präglade syn). 1 naturtillståndet härskar overflodet och ingen behöver bekymra sig över ditt och mitt, menar Kryger: “Det är endast nddtorften som tvingar mäniskior, at tåla någon inskränkning af deras frihet . . . .“75 Forst genom knappheten på jord “uppkommo frågor om ditt och mitt, om egendomar och laga besittning.“76 Borgerliga samhallen uppkommer mot denna bakgrund for att “träffa ofiverenskommelse om wissa lagar”, om frihetens inskränkande för att undvika stridigheter och blodsspillan. 1 och for sig- idylliserar inte Kryger naturtillståndet. Det borgerliga samhället är sjalvfallet överlagset nar det galler grad av civilisation och välstånd - även Kryger står alltså @ngt ifrån Rousseau. Kryger antar dock att upprättandet av ett civilt samhälle innebär en inskränkning av vissa naturliga friheter, innebär upprättandet av en kontraktsmassigt sammanhållen stat. Han står alltså långt ifrån den syn som Nordencrantz omfattade nämligen att samhällskontraktet inte innebar något avgorande i detta sammanhang. Enligt denne var ju människorna likt “knavar” mot varandra både före och efter inträdet i det borgerliga samhället. Minst av allt bildade de staten for att jämka sina intressen och bli mera sociala; for att “under mera samdrägtighet nyttja hwarandras hjelp, ti1 större beqwämlighet och wähnåga.“78 Istället spelade som vi såg egennyttan en inte oväsentlig roll vid statens 54 bildande. SociubilitBs var i lika hög grad som egennyttan en ursprunglig mänsklig passion. Men på deMa punkt bröt sig Krygers och Nordencrantz uppfattningar. Helt uppenbart hade Kryger sin utgångspunkt i en annan naturrättslig tradition med en skiljaktig syn på sociubilim och samhällskontraktet. Enligt Kryger innebar ett frivilligt ingående i staten: . . . at den oinskränkta naturliga friheten måste så wida sättas inom trånga gränser, at icke hwar och en finge göra hwad han wille; utan borde ställa sina gerningar så, at de woro öfwerensstämmande med samhällets gemensamma wälfärd. Därtil fordrades styrelse och lydnad; detta gaf anledning till borgerliga Regeringars inrättning.7g Vidare är han i botten optimistisk när det gäller mojligheterna att via regleringar lägga allt till rätta på bästa vis. Genom goda lagar kan en styrelse leda människorna till det ftlrnuftiga, jämnka deras intressen for ett gemensamt ändamål.80 Särskilt när han diskuterar manufakturernas nytta finns det ingen hejd på hur goda lagar kan arbeta i enlighet med vad en gudomlig ordning föreskrev. Men ibland tycks han andå ha tvekat. 1 en relativt sent tillkommen skrift “Om Samhallens til- och aftagande” (1761) ger han prov på en tvehågsenhet i detta avseende som verkar bekant. Här betonar han de mänskliga samhällenas cykliska förlopp; hur i ett upprepat mönster en uppgång följs av en nedgång. Verksamma faktorer i detta sammanhang var särskilt korruption och “yppighet” som ofta följde i uppgångens fotspår - och lade grunden för nedgångsfasen. Men enligt Kryger var ändå inte detta oåterkalleligt. På olika sätt kunde ett sådant mönster brytas. Kryger anger huvudvillkoret for detta på foljande sätt: Den säkraste grundvalen for alla borgerliga samhallen bygges wäl utan twifvel på en tillräckelig myckenhet flitiga, ftlrnuftiga och laglydige undersåtar; på Lagens men ej personers enwälde, och undersåtarnes laggilta frihet; på fornuftiga anstalter til näringars och rörelsers forkovran . . . : alt det, som gör landets inbyggare wälmående och lyckeliga, deras sammanlefnad roliga, och Riket säkert för inbördes oroligheter och fiendtligt anfall . . . så Inge 55 samhallen hållit sig wid dessa grundsatser . . . så Unge hafwa de agt bestånd . . . .81 Dock förutsätter existensen av goda lagar och författningar goda seder och ett antal “politiska dygder”. När det galler sådana understryker Kryger främst: 1) vOrdnad for religionen, 2) karlek till faderneslandet, 3) laglydnad, samt 4) “samdrägtighet i umgänge med sina medborgare”.82 Tyvarr har det dock blivit allt s&nre med upprätthållandet av dessa dygder, hävdar han vidare. Det gäller både Sverige och alhnant ute i Europa. Överallt har sederna blivit “alt mer och mer förd&fwade”.83 SSLrskilt har yppigheten drivits allt för långt. 1 och för sig är deMa inte skadlig men där den drivs for långt får den allvarliga konsekvenser, menar Kryger.@ Framforallt leder ekad yppighet till en tillväxt av “begärelsen” och därmed i sm tur till barbari. “Europa . . . arbeta för sin undergång”, utropar han8’ Kryger tar även upp detta tema i en annan text, “Om Rangsjukan”.Här kopplar han samman “yppighet” och en Ilverdriven “Rang-sjuka”. Han fordomer båda företeelserna starkt och påpekar att härigenom “fordärfwas folkets seder”.86 Med avseende på de borgerliga näringarna leder rangsjukan bl a till att “. . . penningarne drages ifrån näringarne genom Bfwerdrifven yppighet” och att söner ej efterträder sina idkande fäder utan strävar efter att bli jordägare och erh&la fina titlar. Detta resulterar i sin tur till att antalet närande i samhället minskar och antalet tärande okar. När rangsjukan drabbar även de Iägre klasserna innebär det “. . . at .alla arbetare fika . . . at bl&va sina egna herrar” och själva finner det ovärdigt att arbeta. Enligt Kryger har detta högst svårartade konsekvenser for en nations allmänna välmåga.87 Det sista anknyter också väl till de argument mot näringsfrihet som Kryger framfört tidigare, bl a i “Tankar om Swenska Fabriquerna” (1755): att näringsfrihet och fri etableringsrätt skulle leda till att alla arbetare vill bli mästare, antalet arbetare sjunker, lönerna ökar och det utforda arbetet minskar.= Som bor ha framgått fanns det har åtminstone en viss likhet mellan Kryger och den diskussion om korruption som vi tidigare farm hos Nordencrantz. Även deMe hade ju ondgjort sig Over sedernas forfall och fördömt rangsjuka. Men till skillnad från Nordencrantz tar Kryger inte steget fullt ut. Han tycks inte kunna tänka sig att ett sådant forfall även skulle kunna hota de maktägande i samhället. Istället betonar han främst risken för att arbetare och hantverkare skall drabbas av yppighet och rangsjuka. Men om sådant också kunde drabba de styrande och i grunden korrumpera dem - som Nordencrantz antog - så krävde det uppenbarligen en revision av hela det etablerade systemet. Även de som var satta att vakta över det gemensamma bästa kunde ju bli offer for korruption. Men hur kunde de då representera detta sammanjämkade intresse? Kryger gick aldrig så långt att han ställde deMa helt grundläggande fråga. Han var allt for bunden till synen på staten som en fornuftig skapelse byggd på frivillig overenskommelse; allt för fixerad vid tron på otadligheten hos dess ämbetsmän och politiker. Följaktligen kunde han inte heller tänka sig att en strävan bland de många efter ekad välmåga - eller rent av efter ‘yppighet” - kunde föra någonting gott med sig. Eller att korruption främst frodades inom ett system av monopol och regleringar och att följaktligen ökad frihet skulle minska dess möjligheter att verka ostort. Eller slutligen att en mångfald av flitiga borgare som fritt forsokte tillfredsställa sina “passioner” kunde fungera som ett korrektiv mot korruption och sedernas förfall. Delvis bottnade detta säkert i en försiktig och ganska konservativ politisk grunduppfattning. Kanske kan vi på det personligt biografiska planet hitta viktiga orsaker till deMa hållning. Men vi måste återigen insistera på att en sådan politisk eller personlig grunduppfattning formulerades inom ramen för en bestämd tolkning av det naturrättsliga budskapet. Denna l&ring torde också ha medverkat till att Kryger stallde vissa frågor och inte andra, att han formulerade vissa slutsatser och inte andra. V Ekonomisk doktrinhistoria och förutsättningarna för en historisk diskurs. Vi har i detta sammanhang tagit vår utgångspunkt i de ekonomiska id& som utvecklas under 1700~talet och inom en svensk intellektuell, politisk och socialekonomisk ram. Enligt gängse doktrinhistoriska framställningar urskiljs en särskild “ekonomisk” diskurs under X00och 1700~talet. Särskilt i debatterna kring manufakturernas nytta, den positva handelsbalansen, låga eller höga löner, olika n&i.ngars företraden framför varandra etc - i Sverige liksom på andra håll urskiljs olika ståndpunkter som betecknas som “merkantilistiska”, “reformmerkantilistiska”, “liberala” eller “fysiokratiska”. 1 det långa loppet enligt detta synsätt är utvecklingen given: med olika tidpunkt i de olika länderna tar den “liberala” tendensen över och “merkantilismen” trängs tillbaka (åtminstone i Västeuropa och Skandinavien). Men frågan måste ställas om detta är den enda eller ens rätta metoden? Vilka var egentligen skalen till “merkantilismens” tillbakaträngande? Här har hävdats att vi måste ta stdrre hansyn än tidigare till den intellektuella kontext inom vilka vissa “ekonomiska” ideer verkade och fungerade om vi vill ha ett svar på denna fråga. Och eftersom ingen renodlad “ekonomisk” diskurs i vår mening - med krav på ett kunskapsmonopol over vissa avgränsade delar av ‘SVerkligheten” - ännu existerade vid denna tidpunkt måste uppenbarligen denna kontext sökas i ett vidare idehistoriskt sammanhang. Som visats här tog den sin utgångspunkt i frågor av annan karaktär än renodlat “ekonomiska”; förutsättningarna för en dygdig borgerlig ordning, korruptionen, möjligheterna att fUrvandIa milnniskomas egoistiska böjelser till sociala. Som vi också kurmat se har spelade otvivelaktigt en vokabular hämtad frAn naturrättsligt håll stor roll for hur ståndpunkter formulerades - och troligtvis även för deras tillkomst overhuvudtaget. Det var också inom denna ram som frågor av “ekonomisk” art såsom forutsättningar för ekonomisk tillväxt, manufak- 58 turernas nytta etc kom att formuleras. Syftet här har främst varit att visa hur den svenska debatten under frihetstiden fått sin färgning via en naturrättsligt diskurs. Inte minst ytterligare i detta sammanhang hur linjen från Pufendorff och Hume påverkade en central svensk reformmerkannlist som Anders Nordencrantz. När denne så starkt hävdade att sociabilitas inte var en effekt av samhällskontraktet, att staten inte uteslöt makt och egoism utan tvärtemot tenderade att leda till korruption om inte dess sociala och politiska bas breddades - så innebar detta inte bara att han gjorde ett inlägg i den naturrättsliga debatten. Otvivelaktigt hade hans diskussion mycket vidare implikationer än så. När vi här så starkt betonar naturrättsdebattens betydelse for den ekonomiska diskussionen i Sverige under Frihetstiden är det inte för att påtala att sådana ideer i ontologisk mening spelar storre roll än t ex inflytandet från den materiellt praktiska verkligheten; den politiska, sociala och ekonomiska omgivningen. Snarare har syftet varit att visa fram de kategorier och begrepp - i Mg grad hämtade från en naturrättslig diskurs - med vars hjälp denna verklighet tolkades och gjordes begiplig. 1 enlighet med vad som nyss sades innebar Wrekomsten av en sådan vokabulär inte att alla var ense om dess tolkning, eller att svaren på de frågor som sMlldes gav sig själva. Tvärtom fanns många l&ningar och åsikterna bröts kring de grundläggande definitionerna. Olika skribenter använde argument och ideer på olika sätt mot bakgrund av personliga eller andra erfarenheter, fördomar och/eller behov. Den bittre Nordencrantz plockar upp tankar om korruptionens nödvändighet från en diskurs som sträcker sig tillbaka åtminstone till Machiavelli for att komma åt de “brottsliga spekulanterna” vid Manufakturdiskonten. När Chydenius Wrespråkar frihet i riaringarna har han i åtanken de sturiga bondekUpmannen och forläggarna i det avlägsna Österbotten som hitills missgynnats av det bottniska handelstvånget. Något annat kan vi självfallet inte förvänta oss. Vi skulle annars vara tvungna att helt eliminera historisk praxis ur bilden; att bortse från att kodifiering i själva verket är en social process och istallet etablera den som ett ting och som en oinskränkt härskare bver ett närmast obegränsat territorium.’ Summary During the last decades the bistory of economic thought has witnessed some important major changes. This applies both to the methodological tools for such a venture, as well as to the actual historiography as such. In particular, the anachronlstical features of an old history of economic have been severely criticized. Instead of a Schumpeterian “simple teleology which makespossible the history of economics as the process of rational growth of the analysis of the economy” (Keith Tribe), the emphasis has changed towards understanding economic theories as intellectual discourses which must be seen in relation to especially defined historital tontexts. Thus to be able ta discern their meanings, they must be placed in relation to a wider set of intellectual discourses prevailing at a certain point, without which their signs and concepts can not be properly understood. This essay sets out to distuss the general implications of such a view in relation to a special case: the development of “reform mercantilism” in Sweden during the Age of Liberty (1719-1773). It is suggcsted here that the publicist and polititian Anders Nordencrantz (1697-1772) stands out as a central figure in the development of a more “liberal” economic doctrine in Sweden during this period, a doctrine which received its perhaps most momentous expression with Anders Chydenius in his short pamphlet, Den Nationelle Wmfen (1765). It is further stated here that Nordencrantz’ role in this sense has not been appreciated enough by previous historian of economic thought in Sweden. Thus, for example, Eli Heckscher regarded Nordencrantz as a notoriously poor analyst, as well as an extremely tedious writer. However, although he might not have much to say to contemporary economists, his importante during the Age of Liberty was indeed tremendous. Being a typical exponent of a rather conservative mercantilism in the 173O’s, he radieally changed bis position during the following decades and began to criticize the mercantilist position at its root and branch. A main point here is that this shift to a large degree must understood in relation to his increasingacceptante of and adherence to a more radieal version of the natural rights tradition during this period. 60 Quite in line with Hume and the Scottish tradition - with roots back to Pufendorff - Nordencrantz took his point of departure in a discussion of the concepts of natural order and sociabilitas. He especially emphasized that sociability was not to be regarded as something which was created through the social contract and thus should be regarded as a result of the transition from a natural to a civilized order. Instead, in accordance with Hume, he stated that sociability was one of men’s psychological passions - just like greed and selfishness. The implication of this for a general attack on mercantilist regulations was that society was founded in men’s instincts and passions. It did not rely on any agreement to become “orderly” and social that could motivate such authoritarianism in an economic or politital sense. On the contrary, such an regulative order which suppressed men’s natural instincts would only lead to corruption, Nordencrantz argued. Further, the concept of “corruption” was of central irnportance for Nordencrantz. Without a system of checks and balantes, any politital order which relied on authoritarian regulation - knowing men’s inherent selfishness - would only lead to corruption and a rule which merely setved the interest of a minority. Thus ortly an order which had as its basis the republican idea of the free citizen - in Nordencrantz’ version, the merchant and petty burgher - could avoid such a state of corruption. Thus it seems clear that the discussion within the natural tights tradition had great impact upon Nordencrantz - and thus also on the general politital and economic debate during this period in Sweden. As argued here, this influence was not only obvious in the case of Nordencrantz. Rather, it seems to have been a great influence also for other reform-mercantilists during the Age of Ltberty, including Chydenius. However, it seems to have had a major impact on the more conservative mercantilists as well. It is the argument here that for example Anders Berch, being the furst professor in “jurisprudence, economics and commerce” from 1741 in Uppsala, as well as the writer Johan Fredrit Kryger were heavily influenced by an older version of natural rights discourse. In its emphasis on order and regulation, this discourse was clearly irnpregnated byWolflian themes, as for example Kryger in his stress on an orderly Oeconomia divina. Noter 1 Inledning 1. Schumpeter 1972: 38 ff. 2. Blaug 1968: xi. 3. Blaug 1976: 177. 4. Hutchison 1978: kapitel 1. 5. Hutchison: kap. 2. 6. Se främst Keynes 1936: kap. 23. 7. Hutchison 1978. 8. Pocock 1985: 5. Jfr Skinnner 1978. 9. Hutchison 1978: 297 f. 10. Stigler 1982: 77 f. 11. Pococok 1985: 5. 12. Se t ex Pocock 1985: kap 1. Se även Tribe 1978, 1988. 13. Tribe 1978. 14. Tribe 1988: 7. 1.5. Hont-Ignatieff 1983. 16. Resten av denna essä har skrivits inom ramen för projektet “The Institutionaiixation of Politital Economy” som letts av Istvan Hont (Cambridge U K / Columbia) och Piero Roggi (Florens). Efter konferens i San Miniato, Italien 1986 forsatte arbetet med färre antal deltagare och med avsikt att endast behandla 1700-talet och sarskilt naturrättens inflytande på det tidiga ekonomiämnet. Föreliggande text har i en annan form presenterats vid VIIth International Congress on Enlightenment, Budapest 1987. Jag tackar främst projektets deltagare, särskilt Istvan Hont, Hans-Erich Bödeker och Alaxar Madraz, för synpunkter. Dessutom tackar jag Bob Coats för synpunkter och insikter. 62 II Anders Nordencrantz och den ekonomiska idéhistorien 1. Heckscher 1949: 779. 2. Heckscher 1949: 769. 3. Petander 1912: 137. 4. Se Palmen 1880: XXV, LXXI f, etc. 5. Allmänt, se Lindroth 1978: 102 ff, 538 f. 6. Heckscher 1949: 769 tr; allmänt om Nordencrantz också i Petander 1912: 134 ff, Heckscher i Sv.män och kvinnor och Lindroth 1978: 102 ff. 7. Se främst MalmstrBm 1893-1901 del III: 441 ff. 8. Berch 1747: 347 f. Om denna teori se t ex Magnusson 1978 samt Magnusson i Lowry 1987: 174 ff. 9. Om “undervigten” se främst Amberg 1868: 9 ff. 10. Christiernin 1761. För kommentarer se främst Heckscher 1949: 764 ff. Se även Ohlin 1919. 11. Heckscher 1949: 480. 12. Nordencrantz 1767 del 1: 11. 13. Nordencrantz 1767 del 1: 7. 14. Nordencrantz 1767 del IV: 21. 15. Se Heckscher i Sv.män och kvinnor. 16. T ex Nordencrantz 1761: 13 ff, Nordencrantz 1762: 17 ff samt Nordrncrantz 1771: 1 ff. 17. Nordencrantz 1771: 1. 18. Heckscher 1949: 769 ff. 19. Pocock 1975 och Pocock 1985. 20. Främst Robertson i Hont-Ignatieff 1983. 21. Se vidare nedan. Det är också därför som försök att beskriva den nya ekonomiska liberalismens i Smiths tappning som en egoismens ideologi ofta blir så förfelade. Se t ex E P Thompson’s diskussion om den moraliska ekonomin kontra den “avmoraliserade” Smithska i Thompson 1983: 63 ff. För en kritik se t ex Hont-Ignatieff 1983: 14. 22. Se Hont-Ignatieff 1983 kap.1. Se också Hont-Tribe (kommande). 63 III Fr& Pufendofl till Hume: Nordencrana och naturrätten 1. Brolin 1953. Jmfr även Malmström 1893/1901 del III:442 ff och Iv: 313 ff. 2. Brolin 1953: 363 ff. 3. Brolin 1953: 372. 4. Nordencrantz 1756, 1759, 1761, 1762, 1767, 1771. 5. Brolin 1953: 374. 6. Brolin 1953: 356. 7. Brolin 1953: 385. 8. Nordencrantz 1759: 1. 9. Se främst diskussionen hos Lindroth 1978: 103 ff som drar paralleller till Hobbes och Mandeville. Lindroth hade dock inte möjlighet att täcka in de banbrytande arbeten som bl a gjorts av Pococok och Forbes (t ex Forbes 1975) som snarare ger anledning till misstanken om en mera direkt anknytning mellan Hume och den skotska moralfilosofin å ena sidan och Nordencrantz å den andra. Lindroths synpunkt att Nordenkrantz står långt ifrån den naturrättsteori som t ex Wolff’s efterföljare omfattade är dock central och måste understrykas. Det är denna skillnad som hela resonemanget i denna skrift bygger på. Forbes har dock visat att även Hume (liksom Smith) var stark påverkad av naturrättstraditionen - men från en annan utgångspunkt och kanske också uppblandat med en god portion civic hwnanirm (Pocock). 10. Nordencrantz nämner Rousseau bl a 1759: 47, 60 ff. 11. Nordencrantz 1759: 16. 12. Nordencrantz 1759: 35. 13. Nordencrantz 1759: 38. 14. Det framgår ej riktigt klart hos Nordencrantz hur han ser på detta. 15. Nordencrantz 1759: 54. 16. Nordencrantz 1759: 75. 17. Nordencrantz 1759: 59. 18. Nordencrantz 1759: 57. 19. Nordencrantz 1759: 51. 20. Nordencrantz 1759: 85. 21. Nordencrantz 1759: 436. 22. Nordencrantz 1759: 464. 23. Nordencrantz 1759: 440. 24. Nordencrantz 1759: 454. 64 25. Nordencrantz 1770: 4. 26. Nordencrantz 1770: 3. 27. Nordencrantz 1767 del 1: 58; del II: 83 ff. 28. Nordencrantz 1759: 298 ff. 29. Nordencrantz 1730: 53 f, jmfr även s. 72 tf. 30. Nordencrantz 1759: 49. 31. Nordencrantz 1759: 78. 32. Nordencrantz 1767 del II: 76. 33. Nordencrantz 1767 del II: 76. 34. Nordencrantz 1767 del II: 70. 35. Nordencrantz 1767 del IV: 22 f. 36. Nordencrantz 1771: 1. 37. Nordencrantz 1767 del II: 60. 38. Nordencrantz 1767 del II: 78. 39. Nordencrantz 1767 del II: 76. 40. Nordencrantz 1730: 58 f. 41. Nordencrantz 1730: 65. 42. Jmfr Nordencrantz 1770: 30 ff. 43. Nordencrantz 1770: 33. 44. Nordencrantz 1770: 13. 45. Nordencrantz 1759: 465. 46. Nordencrantz 1767 del 1: 64 ff. 47. Pocock i Hont-Ignatieff 1983: 235 ff. Jmfr även Pocock 1975. 48. Robertson i Hont-Ignatieff 1983: 138. 49. Se Petander 1912: 82. 50. Pocock 1975: 437. 51. Pocock 1975: 441. 52. Pocock 1975: 503. 53. Pocock 1975: 465. 54. Mot denna bakgrund är det förvånande att någon svensk reaktion inte förekommit. Mig veterligt har inte Pocock’s arbeten ens recenserats på något utförligare sätt inom svensk fackpress. Eftersom hans arbeten i många avseenden utgör en vattendelare och har stor inverkan på hur overhuvudtaget det politiska tankandet fram t o m 1700-talet skall betraktas, ar detta minst sagt märkligt. 65 55. Pocock i Hont-Ignatieff 1983: 235 ff. 56. Robertson i Hont-Ignatieff 1983: 140. 57. Robertson i Hont-Ignatieff 1983: 152. 58. Robertson i Hont-Ignatieff 1983: 154. 59. Robertson i Hont-Ignatieff 1983: 156. 60. Ibid. 61. Robertson i Hont-Ignatieff 1983: 159 f. 62. Heckscher 1949: 838. 63. Forbes 1975. 64. Forbes 1975: kap. 1. 65. T ex Hont 1987. 66. Forbes 1975: 72. 67. Forbes 1975: 69. 68. Robertson i Hont-Ignatieff 1983: 153. 69. Forbes 1975: kap. 1. 70. Jmfr E P Thompson 1983. 71. Hont 1987. 72. Hont 1987. Här citerat efter opublicerad konferensrapport av Hont: “From Pufendorf to Adam Smith” (1986): 4. 73. T ex Krieger 1965: 116 ff m fl ställen. Även Wetxel 1958 betonar denna sida starkt. Se octi Denzer 1972: 83 E, 167 ff. 66 IV Den ekonomiska diskursen under Frihetstiden 1. Heckscher 1949: 815. 2. Heckscher 1949: 814 f. 3. Magnusson (kommande); Dittrich 1974; Sommer 1920/X; Bruckner 1977; Nieisen 1911; Small 1909; Preu 1983; Tribe 1988. 4. Liedman 1985; Magnusson (kommande). 5. Tribe 1988. Se även Small 1909; Dittrich 1974: 72 ff; Sommer 1920/25 etc. 6. Strindberg 1978: 131. 7. Liedman 1985: kap. 1, 216 ff 8. Heckscher 1949: 826 @ Liedman 1985; Magnusson (kommande). 9. Whitley 1984: kap. 4 etc. 10. Tribe 1978: 53 @ Nieisen 1911; Bruckner 1977: 52 tf. 11. Liedman 1985: 80 @ Magnusson (kommande). 12. Se Palmen 1880: LXVII. 13. Petander 1912: 149 ff behandlar Edvard Runeberg biand “refonnmerkantiiisterna” och menar att han “. . . stå så att säga just vid gränsen mellan gammal och ny tid, mellan merkantilism och liberal åskådning”. Jmfr dock Heckschers omdöme 1949: 860 f där snarare den konservativa karaktären framhålls. 14. Runeberg 1765. 15. Suviranta 1923: 135. Jmfr Magnusson i Lowry 1987: 174 ff. 16. Dobb 1968: 13 & Meek 1973 och Magnusson 1978. 17. Tribe 1988: 11. 18. Pocock 1985: 5. 19. En modern framställning Haakonsen 1981. Se även Winch 1978. 20. Winch i Hont-Ignatieff 1983. 21. Winch i Hont-Ignatieff 1983: 257. 22. Hont-Ignatieff 1983: kap. 1. 23. Winch i Hont-Ignatieff 1983. 24. Främst projektet “The Institutionalization of Poiiticai Economy” där en volym vardera om Storbritannien, Tyskland, USA och Japan antingen utkommit eller förbereds. 25. Small 1909. Dock inom det tyskspråkiga området även Nielsen 1911 och Sommer 1920/X 26. Tribe 1988 och Bodeker 1986. 67 27. Bodeker 1986: 8. 28. Magnusson i Lowry 1987: 174. 29. Grampp 1952 och Wiles i Lowry 1987. 30. Se debatten som följde på Herlitz 1974 hos Gustafsson 1976 och Herlitz svar i samma nummer. 31. Scheffer 1756. 32. Meek 1962; Herlitz 1974: 19 ff. 33. Jmfr dock Gustafsson 1976. 34. Scheffer 1756: 23. Se också Gustafsson 1976: 87 f. 35. Heckscher 1949: 868 f. 36. Petander 1912: 172. 37. Petander 1912: 171. 38. Petander 1912: 162 ff. 39. Heckscher 1949: 868 f. 40. Heckscher 1949: 868 c Petander 1912: 174. 41. Petander 1912: 164. 42. Petander 1912: 164. 43. Runeberg 1762: 149 f. 44. Cit. efter Petander 1912: 170 från Runeberg 1762. 45. Petander 1912: 169. 46. Petander 1912: 180 f. 47. Runeberg 1765: 50. 48. Runeberg 1765: 68 f. 49. Senast Liedman 1985. Se även Magnusson (kommande), Magnusson 1987 och Heckscher 1949: 826 ff. 50. Heckscher 1949: 832. Även Heckcher 1942. 51. Petander 1912. Också hos Liedman 1985: 126 ff. 52. Denna bild finns även hos Nyström 1955: 188 ff. 53. Liedman 1985: 212 ff. 54. Liedman 1985: 130. 55. Ekelund Jr-Tollison 1981. För en kritik se Coats 1985. Även Magnusson 1987. 56. Jones 1983: 7. 57. Heckscher 1942: 53. Jmfr diskussionen i Magnusson 1978. 68 58. Berch 1749: 11. 59. Berch 1746: 65. 60. Berch 1746: 69. 61. Heckscher 1949: 841. 62. Liedman 1985:53 ff. 63. Frängsmyr 1972. Jmfr även Frängsmyr 1971/72, Liedman 1985: 53 ff och Magnusson (kommande). 64. Frängsmyr 1972: 65 ff, 149 ff m fl ställen. Också Frängsmyr 1971172. 65. Se främst Bachman 1977: 78 ff etc. Se även Schneiders 1983: 166 tf, 172 m fl ställen särskilt om relationen Pufendorff - Wolff. 66. Frängsmyr 1972. 67. Frängsmyr 1972: 25. Mera utförligt hos Bachman 1977: 78 ff. 68. tiwenhielms “Tal om landskötsel” frAn 1751 som han höll inför Vetenskapsakademien. Se Frängsmyr 1971fl2: 222. 69. Frängsmyr 1971fl2: 230. 70. Frängsmyr 197lfl23 230. 71. Se Frängsmyr 1971/72: 229. 72. Kryger 1761-63 del II: 124 ff. 73. Kryger 1761-63 del 1: 199. 74. Heckscher 1949: 845. 75. Kryger 1761-63 del 1: 68. 76. Kryger 1761-63 del 2: 159. 77. Kryger 1761-63 del II: 160. 78. Kryger 1761-63 del 2: 166. 79. Kryger 1761-63 del 1: 170 f. 80. Jmfr hans praktiska råd i de olika numren av “Den Walmenande Patrioten”. 81. Kryger 1761-63 del 1: 197 f. 82. Kryger 1761-63 del 1: 199. 83. Kqger 1761-63 del 1: 211. 84. Kryger 1761-63 del 1: 210 f. 85. Kryger 1761-63 : del 1: 211. 86. Kryger 1761-63 del II: 117. 87. Kryger 1761-63 del II:119 ff. 88. Kryger 1755: 21 ff, 25 ff, 43 ff. 69 V Ekonomisk doktrinhistoti och förutsättningar för en historisk di.&us 1. Hos Minh 1985: 14: “Culture must be understood not simply as as a product but also as production, not simply as socially constituted but ah as socially constituting”. Litteratur Anders Chydenii till Göteborgs Kongl. Vetenskaps och Vitterhets Samhälle insände Självbiografi, i Palmer, G., (red), PolihXa Skri@r afAnders Chydenius. Helsingfors 1880. Amberg, J. W., Anteckningar om frihetstidens politi& ekonomi Uppsala 1868. Bachman, H-M., Die naturrechtliche Staatslehre ChristianWolfi. Berlin 1977. Berch, A., Inledning til Almänna Hushdllningen. Stockholm 1747. Berch, k, Tal om den Proportion som de studerag& ärfodra ti1 de ledige bestälbzingar i riket. Stockholm 1749. Berch, k, Sätr ut igenom Politisk Arithmetica utröna Länders och Rikens Hushdld.ning. Stockholm 1746. Blaug, M., Economic Theoty in Retrospett. Homewoood, Illinois 1968. Blaug, M., Paradigms versus Research Programmes in the History of Economics, i Latsis, S. (ed), Metbod und Appruiial in Economics. 1976. Brolin, P-E., Hattar och mössor i borgarstdndet 1740-1766 Uppsala 1953. Bruckner, J., Staatsw~enschafren, Kameralirmus und Naturrecht. Munchen 1977. Bodeker, H-E., Politital Economy and Staatswissenschaften at the University of Göttingen: the Scottish influence. Opubl. paper, (1986). Christiemin, P. N., Ut&ag af Föreläsningar Angdende Den i Swea Rike upstigne Wtxel-Coursen. Stockholm 1761. Chydenius, k, Den Nationalle Wmten. Stockholm 1767. Chydenius, k, Källan til Rikets Wnnmagt. Stockholm 1765. Chydenius, A., Omständligt Swar pd den genom trycket utkommna veakrlägingen af Skr$ten kallad ZGUan til Rikets Wanmqt. Stockholm 1765. Chydenius, A., WeaMäg@g af de skäl, Hwarmed man söka bestrida Österoch Wästerbottniske samt Wäster-Notrländ.ske Städerne fri Seglation. Stockholm 1765. 71 Coats, k W., Mercantilism yet again, i Roggi, P. (ed), Gli economisti e la politica economica. Napoli 1985. Den Wälmenande Patrioten. Stockholm 1751. Denzer, H., Moralphilosophie und naturrecht bei Samuel Pufendorf. Munchen 1972. Dittrich, E., Die Deutschen und Österreichiwhen Kameralisten. Darmstadt 1974. Dobb, M., Politital Economy and Capitalism. London 1968. Ekelund, R. - Tollison, R. D., Mercantilism as a Rent-seeking Society. College Station, Texas 1981. Forbes, D., Hume’s Philosophical Politics. Gambridge 1975. Frängsmyr, T., Den gudomliga ekonomin. Religion och hushållning i 1700talets Sverige, Lychnos 1971-72. Frängsmyr, T., Wo@anismens genombrott i Sverige. Uppsala 1972 Giddens, k, Central Problemr in Social Theov. Houndsmills 1979. Giddens, k, Social llzeory and Modem Sociology. Oxford 1987. Grampp, W. D., The Liberal Element in English Mercantihsm, Qwuter!y lournal of Economics Lxyi (1952). Gustafsson, B., Hur fysiokratisk var den svenska fysiokratismen. Scandia, vol 42 (1976). Haakonsen, K, The Science of a Legislater: l%e Nahual Jurisprudence of David Hume and Adam Smith. Gambridge 1981. Heckscher, E. F., Anders Berch och den ekonomiska vetenskapens första steg i Sverige, Lychnos 1942. Heckscher, E. F., Anders Nordencrantz, i Svenska Män och kvinnor. Heckscher, E. F., Sveriges ekonomiska historia sedan Gustav Vasa, IZ:2. Stockholm 1949. Herlitz, L., Fysiokratirmen i svensk tappning 1767-1770. Göteborg ,1974. 72 Hont, I., The Language of Sociability and Commerce: Samuel Pufendorf and the Theoretical Foundations of the “Four Stages Theory”, i Pagden, A., (ed), The Languages of Politital Theory in Early Mo& Europe. Cambridge 1987. Hont, 1. - Ignatief, M. (eds), Wealth and Virtue: The Shaping of Politital Economy in the Scottish Enlightenment. Cambridge 1983. Hont, 1. - Tribe, K. (eds), Trade, Politics and Letters. London (kommande). Hutchison, T. W., On Revolutions and Progress in Economic fiowledge. Cambridge 1978. Jones, G. S., Lunguages of Glos. Cambridge 1983. Keynes, J. M., The General Theory of Employment, Interest and Money. London 1936. Krieger, L., The Politics of Discretion: Pufendorf and the Acceptante of Natural Law. Chicago 1965. Kryger, J. F., Tankar wid lediga stundm, 1-11. Stockholm 1761-63. Kryger, J. F., Swarpb Anmärkningarne wid Tankur om Swenske Fabriqueme. Stockholm 1756. Kryger, J. F., Tankar om Swe&e Fabriquerne. Stockholm 1755. Letthusen, C., Tankar om De Rätta och Sannsoldiga Medel ti1 Sweriges Wlmdga. Stockholm 1761. Liedman, S-E., Den synliga handen. Stockholm 1986. Lindroth, S., Svensk lärbmshistoti Frihetstiden. Stockholm 1978. Magnusson, L., A Commentary, i Lowry, T. (ed), Pre-classical Economic Thought. Boston 1987. Magnusson, L., Gustav Cassel, i Sandelin,B.(ed), Swea’ish Economic fiought. London 1989 (kommande). Magnusson, L., Mercantiliim and “reform” mercantilism: the rise of economic discourse in Sweden during the eighteenth century. History of Politital Economy, 19:3, 1987. 73 Magnusson, L., Anders Berch and Early Political Economy in Sweden, i Hont, 1. - Bödeker, H-E. (eds), The Universities and the Shaping of Enlightenment Discoutse of Politital Economy and Economic Government. London (kommande). Magnusson, L., Eli Heckscher. Mercantilism and the Favourable Balance of Trade. Scandinavian Econoti Histoty Review, vol. XXVI:2, 1978. Malmström, C. G., Svtiges politiska historia 1718-1772.Stockholm 1893-1901. McCloskey., D., The Rhetorics of Economics. Wisconsin 1985. Meek, R., Studies UI the Labour i’heoty of Value. London 1973. Meek, R. L., The Economics of Physiocracy. London 1962. Mintz, S., Sweetness and Power. New York 1985. Nieben, A., Die Entstehung a’er deutschen Kameralwissenschaften im 17 Jahrhuna’ert. Frankfurt a M 1966 (1911). Nordencrantz, A., P&ninnelser wid Manufactur-Commissarien Eric Salamiers st3 kallade Genwäg ti1 Slögder . . . . Stockholm 1756. Nordencrantz, A., Sannolikheter ofta ogruna’ade och äfven ledande till willfnrelse . . . . Stockholm 1761. Nordencrantz, k, Amarta oeconomia et commercii. Stockholm 1730. Nordencrantz, k, Ti1 Rikets Höglofl. Ständer församlade wtd Riksa@en år 1760. Stockholm 1759. Nordencrantz, k, Bekymmerslösa stunders Menlösa och Owäbine Tankar om a!e Betydande Anmärkningar som af en hedervärd Lamitman . . . kallad Tankar om Yppighet och @verflöd I-V. Stockholm 1767-70. Nordencrantz, k, Interims Anmiirkningar wid Professor Christiemins Stamning . . . . Stockholm 1771. Nordencrantz, A.,Åtskillige Memorialer angdende Myntete och Wäxel-coursen. Stockholm 1762. Nordenkrantz, A., lJndersökning om de rätta orsakerne ti1 Blana!&g som ske& af Lagsti@n& och Lagsktpande, Redofodrande och Redosskyldige Magters Gjöromål . . . . Stockholm 1770. ( Uppträder även som bihang till Bekymmerslösa Stum& Menlösa och Owähiige Tankar . . . del V. Stockhorn 1770.) 74 Nyström. P., StaaXndustrins arbetare före 180~talet. Stockholm 1956. Ohlin, B., Kvantitetsteorin i den svenska litteraturen. Ekonomisk Tia!.&@ 1919. Palmen, G. (red), Politiska sloifier af Ana’ers Chydenius. Helsingfors 1880. Petander, K., De nationalekonomiska &rkhdningama i Sverige, I. Stockholm 1912. Pocock, J. G. k, Vitue, Commerce and History. Cambridge 1985. Pocock, J. G. A., The Machiavellian Moment. Princeton 1975. Pocock, J. G. k, Cambridge paradigms and Scotch philosophers. A study of the relations behveen the civic humanist and the civil jurisprudentiai interpretation of the eighteenth-century social thought, i Hont, 1. - Ignatief, M. (eds), Wealth and Vie: The Shaping of Politital Economy in the Scotih Enlightenment. Cambridge 1983. Preu, P., Polizeibegrar and Staatsnuecklehre. Göttingen 1983. Robertson, J., The Scottish Enlightenment at the limits of the civic tradition, i Hont, 1. - Ignatief, M. (eds), Wealth and Vi: The Shaping of Politital Economy in the Scotih Enlightenment. Cambridge 1983. Runeberg, E., Tankar om Penningars Wäraizn eller ajhamihng om Wäxelcoursen. Stockholm 1762. Runeberg, E., Wattu-Prof wid Källan ti1 Rikets Wanmagt. Stockholm 1765. Sahlins, M., Kapten Cooks död. Stockholm 1988. Salander, E., Genwäg til Slögder. Stockholm 1754. Schauman, G., Studier i frihetstidens ekonomiska litteratur. I&er och strömningar I718-1740. Helsingfors 1910. Scheffer, C. Fr., Tilleggning Ti1 Anrnärkningarne Wti Herr Comm&Gen Joh. Fredrick Krysers Tankar Om Swenske Fabriqueme. Stockholm 1756. Schneiders, W.(hg)., Christian Wolff 1679-1754. Hamburg 1983. Skinner, Q., The Founaiztions of Modent Politital Thought, I-II. Cambridge 1978. Small, k W., The Cameralists. Chicago 1909. 75 Sommer, L., Die Österreichischen Kameralkten, I-II. Wien 1920-25. Stigler, G., The Economist as Preucher. Oxford 1982. Strindberg, A, Arbetare och radikalm i 17OtKtaalets Sverige. Stockholm 1978. Suviranta, B., The Theoty of the Balante of Tkfe in England. Helsingfors 1923. Swedenstierna, C., Medel och utwägar til Rik& upphjelpande genom Lamitbrukets Flitiga och obehinakade Opodling. Stockholm 1749. Thompson, E. P., De engelska massornas moraliska ekonomi, i Thompson, E.P., Herremakt och folklig kultur. Stockholm 1983. Tribe, K., GovemUtg Economy. Cambridge 1988. Tribe, K, Lund Labour and Economic Discourse. London 1978. Wea’erläggning af Sk$ten Dm Skr&Ämberen pb O l i k a TUer blifiir olikp ansedde . . . . Stockholm 1766 (ev Anders Chydenius). Wetzel, H., Due Naturrechtslehre Samuel Pufenak@. Berlin 1958. Wetzel, H., Naturrecht und materiale Gerechtigkeit. Problemengtvchichtliche Untersuchungen als Prolegomena zu einer Rechtsphilosophie. Göttingen 1955. Whitley, R., The Intellectual and Social Organization of the Sciences. Oxford 1984. Wiles, R., The Development of Mercantilist Economic Thought, i Lowry, T. (ed), Pre-classical Economic Thought.Boston 1987. Winch, D., Adam Smith’s “ebduring particular result”: a politital and cosmopolitan perspective, i Hont, I.- Ignatief, M. (eds), Wealth and Vite: lhe Shapmg of Politital Economy in the Scottkh Enfightenment. Cambridge 1983. Winch, D., Adam Smiths Politics: An Essay in Htktoriographic Revision. London 1978. Uppsala Papers in Economic History consists of the following series: RESEARCH REPORTS 1. Bo Gustafsson: The Causes of the Expansion of the Publit Sector in Sweden during the 20th Century. 1983. 2. Mats Essemyr: Food Consumption and Standard af Liv& Studies on Food Consumption among Different Strata of the Swediih Population 1686-1933. 1983. 3. Göran Ryden: Gammelstilla stång@mssmedja - enmanufakturindustri. 1984. 4. Alf Johansson: Market, Nature and Work: The basics of work organization in a nineteenth-century export sawmill. 1984. 5. Lena Sommestad: Strukturomvandling och yrkessammantittning: Ala sågverk under mellankrigstiden. 1985. 6. Li Bennich-Björkman: Nationalekonomi och ekonomisk historia. Inställningen hos nationalekonomer till tlmnet ekonomisk historia 1929-1947. 1985. 7. Håkan Lindgren: International Firms and the Need for an Historital Perspective. 1985. 8. Alice Xichova: Economic Policies in Interwar East Europe: Freedom and Constraints of Action. 1985. 9. Lynn Karlsson & Ulla Wikander Kvinnoarbete och könssegregering i svensk industri 1870-1950: l?e uppsatser. 1985. 10. Bo Gustafsson: Det antika slaveriets nedgång: En ekonomisk teori. 1985. 11. Mats Morell: Eli E Heckscher, utspisningsstaterna och den svenska iivsmedelskonsumtionen från 1500-talet till 1800-talet. Sammanfattning och komplettering av en lång debatt. 1986. 12. Ragnhild Lundstram & Kersti Ullenhag: Methodological Problems in Business History: Two Papers. 1986. 13. Kersti Ullenhag (editor): Books and Articles from the Department of Economic History at Uppsala University. 1986. 14. Georg Peteri: The Role of State and Market in the Reguiation of Capita1 Imports: Hungary 1924-1931. 1987. 15. Håkan Lindgren: Banking Group Investments in Swediih Industry: On the emergence of banks and associated holding companies exercising shareholder influence on Swedish industry in the first half of the 20th century. 1987. 16. Mats Morell: Om mått- och viktsystemens utveckling i Sverige sedan 1500-talet. Vikt- och rymdmått fram till metersystemets inforande. 1988. 17. Juergen Saiay: The Soviet Union River Diversion Project. From Plan to Cancellation 1976-1986. 1988. 18. Göran B. Nilsson: Kreditens jattekraft. Svenskt bankvasende i brytningstid och genombrottstid vid 1800-talets mitt. 1988. 19. Maurits Nyström: En spegel av ett sekel. Riksdagens resor i Norrbotten 1880-1988. 1988. 20. Lars Magnusson: Korruption och borgerlig ordning - naturratt och ekonomisk diskurs i Sverige under Frihetstiden. 1989. WORKING PAPERS 1. Alice leichova: Rivab and Partners. Banking and Industry in Europe in the First Decades of the Twentieth Century. (Report from the Henna Banking Industry Symposium 1988.)1988. 2. Fritz+/Kastner/Larsson: Banking and Bank Legislation in Europe 1880 - 1970. (Reportfrom the Henna Bankring Indushy Symposium 1988.) 1989. 3. --6. (Reports from the Vienna Banking - Industry Symposium 1988. Under publication during 1989) 7. Ulla Wikander (ed.): The Sextial Division of Labour, 19th & 20th Centuries. Six essays presented at the Ninth International EconomicHistory Congress, Berne 1986. 1989. BASIC READINGS 1. Håkan Lindgren & Kersti Ulienhag (eds.): Teorier och teoretisk tillampning i foretagshistorisk forskning. Med bidrag av Herman Daems, Erik DahmCn, Håkan Lindgren och Kersti Ullenhag. 1985. 2. Britta Jonell-Ericsson: Skinnare i Malung. 1987. 3. Håkan Lindgren & Hans Modig: The Swedish Match Company in the Intenvar Years. An International Perspective. 1987. 4. Bo Gustafsson: Den ekonomiska vetenskapens utveckling. Del I: Från Aristoteles till Adam Smith. 1988. 5. Bob Engelbertsson & Lynn Karisson: Seminarieuppsatsen. En genomgång av formella krav. 1989.
© Copyright 2024