1. No category

Krutbrännaren
Nr 1 ∙ 2013 ∙ Årg 22
ÖLANDS
BOTANISKA FÖRENING
Krutbrännaren
Årgång 22, 2013 nr. 1
ISSN 1103-2839
Tidskriften utges av Ölands Botaniska Förening och
utkommer med fyra nummer per år.
Medlemsavgiften för 2013 är 100:- och för familjemedlemmar 10:- (för i utlandet
bosatta dock 130:-). För medlemmar yngre än 25 år är avgiften 50:-. Beloppet sättes
in på föreningens postgiro 636 59 31-2 eller bankgiro 760-1834. Medlemmar erhåller
tidskriften Krutbrännaren. För endast prenumeration är avgiften 110:-. Äldre nummer
av tidskriften kan beställas från Thomas Gunnarsson till ett pris av 25:- per nummer.
Redaktionen består av Thomas Gunnarsson (red.) och Håkan Lundkvist (ansv. utg.).
Manuskript och synpunkter skickas till Thomas Gunnarsson (adress se nedan).
Adressändringar och frågor om distribution tillskrives Thomas Gunnarsson.
Föreningsärenden och frågor därom kan tillskrivas någon ur styrelsen:
Ulla-Britt Andersson (ordf.)
Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden.
Tel. 0485 / 332 24
E-post: [email protected]
Tommy Knutsson (v.ordf.)
Ned. Västerstad 111, 380 62 Mörbylånga.
Tel. 0485 / 420 14
E-post: [email protected]
Thomas Gunnarsson (sekr.)
Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden.
Tel. 0485 / 332 24
E-post: [email protected]
Elna Hultqvist (kassör)
Slottsgatan 23, 387 32 Borgholm.
Tel. 0485 / 106 24
E-post: [email protected]
“Ölands svampflora”
Ett pågående projekt där vi försöker
kartlägga svampfloran på Öland. Avsikten är att få fram så kompletta sockenfloror som möjligt för att därigenom
få en bild över arternas utbredning och
frekvens. Är du intresserad så skriv eller
ring till Tommy Knutsson.
Tomas Burén
Adelgatan 11 A, 393 50 Kalmar.
Tel. 0480 / 251 89.
E-post: [email protected]
Kenneth Erlandsson
Fatabursvägen 11 A, 393 53 Kalmar.
Tel. 0480 / 198 46.
E-post: [email protected]
Thorsten Jansson
Musslevägen 12, 386 33 Färjestaden.
Tel. 0485/319 08
E-post: [email protected]
Håkan Lundkvist
Frösslunda 312, 380 62 Mörbylånga.
Tel. 0485 / 440 83
E-post: [email protected]
Projekt Ölands hotade växter
Hjälp oss inventera sällsynta och hotade
växter på Öland. Vill du ha en aktuell
rödlista, eller äldre fynduppgifter som
behöver kontrolleras? Skriv eller ring
till Thomas Gunnarsson.
Omslags- och baksidebild: Ölandssolvända Helianthemum oelandicum 27 maj 2012, Stenåsa sn
Samtliga foton detta nummer: Thomas Gunnarsson
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Floraväktarrapport 2012 ‒ rödlistade kärlväxter
på alvarmarker
av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson
Årets floraväktarrapport redovisar läget
för de rödlistade kärlväxter som du kan
finna på Ölands alvarmarker. En del av
växterna är omnämnda i tidigare floraväktarrapporter och får då en mer kortfattad
presentation. I Krutbrännaren 1-2010
presenterades rödlistade växter på sandiga
marker, 1-2011 åkerogräs och 1-2012 växter på havsstränder/strandängar. De senaste 15 åren har många av våra alvarmarker
röjts och betas igen efter många års ohävd.
En del av de redovisade växterna kanske
du inte uppfattar som typiska alvarväxter.
Men de öländska alvarmarkerna bjuder på
en mosaik av växtsamhällen vilket gör att
många ovanliga växter kan hitta sin nisch
där. I begreppet alvarmarker räknar vi
in både naturalvar och kulturalvar enligt
indelningen hos Ekstam & Forshed 2002
”Svenska alvarmarker”. Till naturalvar
räknas hällmarker (inklusive karst), vittringsjordar (både svagt och väl dränerade)
samt vätar. Till kulturalvar (beroende av
hävd för sin fortlevnad) räknas torra gräsmarker, sidlänta gräsmarker med älväxing
och alvarsjöar.
Aira caryophyllea vittåtel VU
Presenterad i Krutbrännaren 2010-1.
Vittåtel kanske du inte förknippar med
alvarmarker men på den sandiga, gamla
järnvägsvallen ost Penåsa, Kastlösa socken, växer vittåtel rikligt nästan ända fram
till Skärlövs gamla järnvägsstation. Vad
händer om den f.d. banvallen asfalteras?
Det finns planer på att rusta upp cykelleden över alvarmarken och detta skulle
förstås missgynna vittåtel som då troligen
skulle försvinna från lokalen. Ytterligare
fyra fynd av vittåtel är rapporterade från
alvarmark. På Alvlösa alvar, Smedby
socken, hittades den 2005 växande på en
brännfläck. NO Stora Dalby, Mörbylånga
socken, växer vittåtel på en tuvig alvartorräng SV Baspunkten. Den hittades där redan 1995 och har hållit sig kvar på lokalen
som även hyser sandkrassing Teesdalia
nudicaulis. Från Eriksöre alvar, Torslunda
socken, är vittåtel rapporterad mellan år
2000 till 2009 växande på en fårbetad
alvartorräng. Slutligen är gräset funnet
väst Kalkstad, Torslunda socken, 2008 på
en sandig torrängsrygg. Totalt har vi i vårt
floraväkteri nästan 70 lokaler för vittåtel.
Besökslokal: Lämpligen kan du leta efter
vittåtel på den gamla järnvägsvallen i
Kastlösa socken. Öster om bron som går
över Penåsabäcken finns de största förekomsterna 6256600 1542200. Bestånden
av vittåtel fortsätter längre österut längs
en stor del av banvallen.
Böda sn, Mellby norr, grusig p-plats
6354834 1573470
2012
10 strån
Böda sn, Grankulla kyrkoväg 1, sandtag
6354448 1577541
2003
130 strån
2009
560 strån
2012
1000 strån
Köping sn, Skedemosse väst, grusväg i
skog
3
Krutbrännaren 1 (22) 2013
6301391 1556308
2012
50 strån
Gärdslösa sn, Lindby Tall‒Stensborg,
sandigt hygge i tallskog
6300864 1555368
2012
50 strån
Gärdslösa sn, Lindby Tall lokal 1-15,
f.d. sandtag
6300073 1555319 ‒ 6300360 1555702
Vittåtel växer spritt i det gamla sandtaget, känd lokal sedan 1933. Sammanlagt
räknades drygt 25 000 strån av gräset vid
besök 2012-06-03 på totalt 15 dellokaler.
Resmo sn, Lilla Frö väst 1, trädesåker
627013 1536802
2010
1000 strån
2012
1000 strån
Resmo sn, Lilla Frö väst 3, trädesåker
6270121 1536390
2008
finns
2012
100 strån
Resmo sn, Kleva grustag 1, f.d. sandtag,
igenväxande
6269210 1536995
1985
sparsam
2008
1000 strån
2000
1000 strån
2012
2 strån
Allium lineare klipplök CR
Klipplök är en flerårig lökväxt som kan bli
60 cm hög. De smala bladen är plattade, i
stjälkens topp sitter ett blomhuvud som är
1,5‒3 cm brett. Blommorna är rosenröda.
De basala delarna av stjälken är uppdrivna,
likt en purjolök, och omges av vissna
bladrester. Blomningen sker i början av
juni, betydligt tidigare än för de närstående
släktingarna backlök A. oleraceum och
sandlök A. vineale. Innan blommorna slår
4
ut är blomknoppen nerböjd vilket också är
artskiljande. Stjälken är betydligt styvare
än hos back- och sandlök. Klipplök växer
i Norden endast på Ölands Stora alvar. De
närmaste växtplatserna är belägna i mellersta Tyskland, Tjeckien och norra delen av
Ladoga (Ryssland). Huvudutbredningen i
världen är från sydöstra Ryssland, genom
Sibirien bort mot Kamtjatka. På Öland
växer den främst på de norra delarna av
Stora alvaret. Karstsprickor är en vanlig
biotop men klipplök växer även i gräsfyllda småsprickor i kalkstenen och i
vittringsgrus.
På Öland gjordes primärfyndet redan 1946
av Sten Selander i den s.k. Storkarsten,
Vickleby socken. Belägget låg oidentifierat som en Allium sp. i Riksmuseets
samlingar fram till 1976 då Åke Lundqvist
artbestämde det till A. strictum som arten
då hette. Åke skickade samma år ut sina
botanistkompisar Fred Svensson, Bengt
Lundgren och John Kraft som återfann
klipplök i Storkarsten. Sedan dess har
arten hittats på många lokaler. Jan-Olof
Petersson har de senaste åren floraväktat
klipplök och noga räknat antal blommande
exemplar. Det är tydligt att klipplök missgynnas av alltför intensivt bete. Framför
allt verkar fårbete vara ogynnsamt för växten. Men igenväxning kan också utgöra ett
hot mot arten. Vi har 54 floraväktarlokaler
för klipplök. Lägg märke till år 1999 som
var ett uruselt år för klipplök, troligen beroende på årsmånen. “E” i tabellen betyder
att lokalen inte var känd detta/dessa år.
Besökslokal: Eftersom klipplök är dold på
AP väljer vi att inte redovisa någon lokal.
Vi visar gärna klipplök för dig om du hör
av dig till oss.
3-sockengränsen 300 m S
Bårbykällan 350 m OSO
L. Brunneby alvar
Möckelmossen ost
Stenåsa socken
Tornrör 400 m norr
Tornrör 200 m syd
Tornrör 350 m syd
Forsfall 1,3 km väst
Ekelunda 1 km syd
Hasselkarsten 500 m SO
Sandby socken
Rosenkarsten
SO Trindkärr
Storkarsten
Storkarsten 300 m ost
Trindkärr 750 m SO
Storkarsten 700 m ost
alvarvägen syd Sandbygr.
Storkarsten 200 m SSO
Storkarsten 400 m ost
Kullen 200 m väst
Resmokorridoren östra s.
alvarvägen 500 m syd
stenkanten 200 m NV
alvarvägen syd Stenåsagr.
Ö. granen Storkarsten ost
Storkarsten ost stenkanten
norr och syd Sörgranarna
Ö. granen 300 m syd
Ö. granen 500 m syd
Storkarsten 1 km SO
Resmogränsen 300 m norr
Vickleby socken
1999
E
0
E
E
1999
0
1
0
0
0
E
1999
4
2
55
14
0
E
1
7
3
0
12
2
11
E
5
10
19
0
0
3
E
2000
8
33
E
E
2000
0
8
4
0
1
E
2000
21
170
135
61
3
E
124
52
4
34
39
140
56
20
42
99
357
7
1
122
9
2001
2
1
E
E
2001
0
2
0
0
0
E
2001
14
18
54
14
0
E
8
15
3
12
7
14
5
2
3
10
23
2
4
15
2
2002
1
10
E
E
2002
0
5
1
0
0
E
2002
19
44
72
32
3
2
41
33
5
28
18
20
3
6
11
6
20
0
2
5
0
2003
0
11
E
E
2003
0
4
2
0
0
E
2003
5
35
42
40
1
12
6
48
2
20
44
31
1
6
7
15
14
0
0
57
1
2004
0
8
E
E
2004
3
9
22
0
0
E
2004
12
18
64
30
0
19
2
29
3
7
43
2
1
2
8
6
15
3
0
11
10
2005
2
9
E
E
2005
0
5
8
0
0
E
2005
3
0
57
14
1
12
0
21
1
0
0
0
0
0
3
1
1
0
1
0
0
2006
2
52
E
E
2006
1
10
11
0
0
13
2006
4
51
95
27
0
15
21
29
0
15
2
26
0
2
2
4
16
0
1
2
0
2007
0
34
1
17
2007
1
24
14
0
0
17
2007
65
107
72
28
4
11
101
29
1
17
18
51
2
7
3
6
28
1
0
1
2
2008
1
12
0
0
2008
0
3
1
0
0
3
2008
13
7
41
22
1
5
4
18
1
3
8
9
1
2
2
2
2
0
1
0
1
2009
1
8
0
0
2009
1
1
6
0
0
2
2009
18
5
71
14
2
12
2
15
0
1
4
4
2
1
3
1
14
2
1
1
3
2010
2
1
0
0
2010
0
0
2
0
0
2
2010
3
5
54
28
1
11
2
15
0
1
4
0
4
0
3
5
7
0
1
0
1
2011
4
32
0
0
2011
1
4
10
0
1
6
2011
4
51
75
30
2
17
19
29
1
4
7
14
3
15
9
15
175
1
3
2
4
2012
2
9
0
0
2012
1
2
4
0
0
2
2012
8
19
67
23
2
16
2
39
0
3
10
2
4
2
16
2
52
1
1
4
1
Krutbrännaren 1 (22) 2013
5
6
Lunda 3 km OSO
Kastlösa socken
Gösslunda gård NNO
Gösslunda infarten 200 m NNO
Gösslundainfarten norr
Gösslunda 600 m OSO
Triberga alvar 1
Triberga alvar 2
Triberga alvar 3
Asplunden 2 km väst 1
Asplunden 2 km väst 2
Triberga alvar
Gösslunda SV
Hulterstad socken
Möckelmossen 800 m SV
Möckelmossen 1,4 km SV
Sörbjörken 300 m SO
Bårbykällan 800 m VNV
Bårbykällan 60 m syd
Bårbykällan 300 m OSO
3-sockengränsen 500 m NV
Mörbylånga socken
Björken o Kojan 500 m VNV
Björken o Kojan 300 m VNV
Björken o Kojan 300 m SV
Storkarsten 700 m SSV
Resmo socken
2000
E
10
73
E
2
25
2
2
4
E
E
2000
24
117
44
1037
2
239
3
2000
92
41
6
30
2001
E
3
14
E
4
10
6
0
3
E
E
2001
6
36
10
306
1
143
7
2001
31
7
2
36
2002
E
6
29
4
6
35
15
0
1
E
E
2002
3
69
11
72
0
28
0
2002
65
2
3
48
2003
E
7
45
4
7
26
10
3
2
E
E
2003
0
1
0
0
0
1
0
2003
43
4
6
45
2004
E
21
26
7
4
16
11
4
1
E
E
2004
1
9
0
2
0
2
1
2004
47
5
3
32
2005
E
2
11
3
5
11
0
0
0
E
E
2005
3
1
0
0
0
0
0
2005
17
2
1
12
2006
E
27
71
0
6
8
7
4
6
E
E
2006
1
2
0
1
0
0
0
2006
46
1
1
17
2007
E
38
54
20
9
37
10
3
4
E
E
2007
2
42
1
14
0
16
1
2007
56
16
3
30
2008
3
3
22
4
3
20
2
1
2
E
E
2008
1
23
1
4
0
5
4
2008
23
20
1
14
4
19
3
2
7
1
2
4
E
E
0
2
9
2
3
10
0
1
2
7
E
0
2010
1
7
1
2
0
3
1
2010
26
5
1
9
2
22
4
5
25
3
0
1
34
finns
0
2011
3
31
1
37
1
27
1
2011
32
5
1
24
4
29
6
5
45
1
0
4
15
20
0
2012
1
22
1
2
0
3
3
2012
29
16
3
22
2009 2010 2011 2012
2009
1
33
2
5
0
2
1
2009
19
12
3
11
1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012
1
3
12
12
13
18
7
11
13
3
6
12
20
17
1999
E
2
1
E
3
29
0
0
1
E
E
1999
2
4
0
2
0
2
0
1999
12
3
1
9
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Alyssum alyssoides grådådra VU
Presenterad i Krutbrännaren 2010-1.
Grådådra kan uppträda på störd alvarmark.
På Öland hittar man arten oftast i grustag,
ruderatområden eller liknande miljöer.
Märkligt nog är arten knappt funnen norr
om Alböke dvs. saknas på den nordligaste
1/3 av Öland. Vi har nästan 200 lokaler för
grådådra i vårt floraväkteri. Nedan förtecknas de lokaler med återbesök under 2012,
dessutom tillkom 13 nya lokaler.
Besökslokal: Södra Karlevi alvar, Vickleby socken, är fårbetat sedan lång tid.
Grådådra växer där bar jord blottlagts av
fårens tramp ex. 6273390 1541090.
Alböke sn, Alböke kyrka väst, betad
torräng
6314478 1558119
2007
100 plantor
2012
100 plantor
Alböke sn, Gullehamn syd, torräng
6315040 1558356
2009
125 plantor
2012
16 plantor
Bredsätra sn, Skedås, betad torräng med
enbuskar
6301605 1558420
2008
finns
2010
50 plantor
2012
230 plantor
Högsrum sn, Noaks ark NV, fårbetat
alvar
6295014 1550159
2008
finns
2012
1 planta
Runsten sn. Åkerby grustag, betat f.d.
grustag
6283474 1553897
2010
89 plantor
2011
127 plantor
2012
30 plantor
Runsten sn, Åkerby syd, betat f.d.
sandtag
6283304 1553921
2005
1000 plantor
2010
35 m2
2007
1000 plantor
2011
89 plantor
2008
100 plantor
2012
74 plantor
2009
159 plantor
Algutsrum sn, kyrkan väst, f.d. sandtag
6283846 1544207
Klipplök Allium lineare 15 juni 2005,
Hulterstad sn
2007
500 plantor
2011
35 plantor
2008
200 plantor
2012
7 m2
7
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Algutsrum sn, Strandskogen syd 1,
hästbete
6286005 1543919
2008
300 plantor
2011
60 plantor
2010
150 plantor
2012
187 plantor
Algutsrum sn, Strandskogen syd 2,
hästbete
6286205 1543950
2008
500 plantor
2011
28 plantor
2010
50 plantor
2012
54 plantor
Algutsrum sn, Kvarnbacken ost, ruderatområde
6283855 1547861
2009
50 plantor
2010
50 plantor
2012
200 plantor
6286252 1543938
8 plantor
2012
3 plantor
Algustrum sn, Törnbotten NO 1, gammalt grustag
6283221 1545625
2010
32 plantor
2011
5 plantor
2012
7 plantor
Algustrum sn, Törnbotten NO 2, gammalt grustag
6283244 1545571
2010
64 plantor
2012
2 plantor
2004
100 plantor
2007
200 plantor
2006
200 plantor
2012
100 plantor
Gårdby sn. Bygdegården väst 1, igenväxande sandtag
6274651 1550886
2011
5 plantor
2012
85 plantor
Gårdby sn. Bygdegården väst 2, igenväxande sandtag
6274800 1550934
2006
50 plantor
2012
60 plantor
6276898 1551606
2002
100 plantor
2009
5 plantor
2006
50 plantor
2011
30 plantor
2007
200 plantor
2012
200 plantor
Resmo sn, Mysinge hög, betad gravkulle
6266900 1539000
2009
20 plantor
2012
70 plantor
Mörbylånga sn, Bårbyborg, fårbetad
torräng
6264130 1538201
2006
100 plantor
2007
20 plantor
2012
50 plantor
Hulterstad sn, Gösslunda, alvarmark
N. Möckleby sn, Bettorpsavtaget, sandtag
6281691 1553703
2005
50 plantor
2010
67 plantor
2007
50 plantor
2011
19 plantor
2009
535 plantor
2012
84 plantor
N. Möckleby, Bygdegården norr, betat
8
6280160 1553150
Gårdby sn, Gårdby sandhed, f.d. banvall
Algutsrum sn, Strandskogen 300 m syd
2010
f.d. sandtag/banvall
6262129 1544067
2001
50 plantor
2012
3 plantor
S. Möckleby sn, Gårdstorp norr, betesmark med blottad jord
6249820 1538340
2009
130 plantor
2010
2 plantor
2012
40 plantor
Krutbrännaren 1 (22) 2013
rot är igenväxning men även för hårt bete
framför allt med får. I Sverige förekommer
arten bara på Öland och Gotland.
På Öland gjordes primärfyndet av arten
1792 av Samuel Liljeblad. Salepsrot har
minskat på den södra delen av Öland
medan den har ökat något i norr. I Sterner
1938 anges plockning av de vackra blommorna utgöra ett hot mot arten. De flesta
lokalerna finns idag i Böda, Högby och
Persnäs socknar med de sydligaste bestånden i Torslunda och N. Möckleby socknar.
Igenväxande alvarmark, vägkanter, skogsbryn, åkerrenar, naturtomt, slåtterängar är
några av de miljöer där salepsrot påträffas.
Salepsrot Anacamptis pyramidalis 25 juni
2009, Böda sn
Anacamptis pyramidalis salepsrot
NT
Salepsrot är en 2‒4 dm hög orkidé. Rosettbladen liksom stjälkbladen är smala
och saknar fläckar. Blomaxet är 2‒8 cm
högt och mycket tättblommigt, i början
pyramidformat, för att med tiden bli mer
äggformat. Blommorna är rosenröda, väldoftande, mer sällsynt kan de vara ljusrosa
eller vita. Växten pollineras av fjärilar.
Blomningen sker i slutet av juni till i mitten av juli och varierar en hel del mellan
åren. Salepsrot är liksom andra orkidéer
fridlyst. Den växer på kalkrik, ogödslad
mark som är torr‒frisk. Växtplatserna
kan vara naturbetesmarker, lövskogsbryn,
vägkanter och gammal åkermark. Den
missgynnas av gödsling. Hot mot saleps-
Besökslokal: Enerums alvar i Böda
socken är en vacker lokal att njuta av
salepsrot 6354950 1571750. Det lilla,
ohävade alvaret ligger ca 1,5 km söder
Byxelkrok. Antalet blommande exemplar
varierar starkt mellan åren.
Anthemis arvensis åkerkulla NT
Presenterad i Krutbrännaren 2011-1.
Åkerkulla är kanske inte heller någon typisk alvarväxt. Men flera av våra åkerogräs
kan du även finna på alvarmark där de ofta
växer i vittringsgrus där konkurrensen är
svag.
Besökslokal: En udda alvarlokal för åkerkulla är belägen ost Ebbelunda, Stenåsa
socken. På en gammal vägbank över alvaret och en närbelägen alvartorräng trivs
uppenbarligen åkerkulla bra och kunde
2011 räknas in i flera hundra exemplar
6265920 1547720.
Anthericum liliago stor sandlilja
EN
Stor sandlilja är flerårig och kan bli 2‒5
dm hög. Bladen sitter i en bladrosett och
9
Krutbrännaren 1 (22) 2013
är smala och spetsiga. Stjälken är ogrenad
liksom blomställningen. Blommorna är
vita, väldoftande och kalkbladen mäter
16‒22 mm. Den skiljs från liten sandlilja
A. ramosum på större blommor och ogrenad blomställning. Blomningen sker i början av juni vilket är 2‒4 veckor tidigare än
den lilla sandliljan blommar. Sällsynt kan
de båda arterna bilda hybrider. I Sverige
finner man stor sandlilja främst i Skåne
och på Öland. Mer sällsynt finns den på
Gotland och med enstaka lokaler i Halland, Blekinge. Östergötland och Uppland.
Arten är värmeälskande och växer på alvarmark i karstsprickor eller vittringsgrus.
Stor sandlilja kan också växa i sandstäpp,
kalktallskog och på klipphyllor. Hot mot
arten kan vara igenväxning men också för
kraftigt bete. Uppenbarligen smakar sandliljor gott och betas av både nöt och får.
På Öland gjordes primärfyndet nära
Gösslunda gård 1852 av Alfred Ahlqvist,
belägg finns på Riksmuseet. Idag växer
stor sandlilja på Stora alvaret i socknarna
S. Möckleby, Segerstad, Smedby, Kastlösa, Hulterstad, Mörbylånga och Stenåsa.
Dessutom finns en utpostlokal i Högsrum
socken på Karums alvar och ett par lokaler drygt 1 km VNV Ismantorps borg
på Gärdslösa utmark. I vårt floraväkteri
finns ca 60 lokaler. Tyvärr kunde ingen
sandlilja hittas 2012 på Locus classicus
vid Gösslunda gård. Betesdjuren kommer in i fållan alldeles för tidigt (stängslet
raserat) vilket drabbar sandliljan som i år
inte kunde återfinnas.
Besökslokal: Ett lätt åtkomligt bestånd
av stor sandlilja hittar du öster Gösslunda
rör, Hulterstad socken. Du kan parkera vid
fornminnet och gå en kort sträcka österut i
den norra vägkanten där sandliljan brukar
blomma fint 6262705 1544445.
10
Hulterstad sn, Gösslunda Locus classicus, karstsprickor, delvis jordfyllda
6262060 1544040
1995
500 plantor
2007
100 plantor
1997
250 plantor
2009
178 plantor
1999
300 plantor
2011
180 plantor
2005
50 plantor
2012
0
Hulterstad sn, Gösslunda alvar 5, alvartorräng
6262406 1545008
1995
200 plantor
1998
500 plantor
2012
40 plantor
Hulterstad sn, Triberga borg väst, spricksträngsalvar
6260761 1545837
2012
50 plantor
Kastlösa sn, Partebyalvaret
6256028 1541123
2007
80 plantor
2011
50 plantor
2008
50 plantor
2012
36 plantor
2009
50 plantor
Apera interrupta alvarkösa VU
Alvarkösa är ett ettårigt gräs som gror
på hösten. Strået blir 10‒25 cm högt, är
ogrenat och med smala blad. Småaxen är
enblommiga och sitter i en rikblommig
vippa. De är försedda med ett 7‒15 mm
långt borst. Alvarkösa blommar redan i
maj månad och vissnar sedan snabbt bort.
I början är axet ljusgrönt för att snart bli
halmgult. Arten varierar påtagligt i antal
beroende på årsmånen. Torra, kalla vårar
kan den vara omöjlig att finna. I Norden
finner man alvarkösa endast på Öland och
Gotland. Den växer på små mosskuddar
på kalkhällmark, sällsynt kan den finnas i
sand. Oftast är den fåtalig på sina lokaler.
Krutbrännaren 1 (22) 2013
På Öland hittades alvarkösa av Magnus
Gustaf Sjöstrand i mitten av 1800-talet
men identifierades och publicerades först
1924 av Tycho Vestergren. De flesta lokalerna finns på Stora alvaret men det finns
ett 15-tal äldre fynd norr därom. Vi har
ca 50 lokaler i vårt floraväkteri varav ett
handfull utanför Stora alvaret. Växten är
svårfunnen innan man ställt in ögonen på
det lilla strået med de långa borsten som
vajar i vinden över alvarmarken.
Besökslokal: Eftersom alvarkösa varierar
så påtagligt i antal mellan åren är det svårt
att ge en årsviss lokal för den. Gynge alvar
(se nedan) kan vara ett lämpligt försök, där
har den funnits under flera år. Parkera vid
den första p-platsen väster om Möckelmossens p-plats och gå norrut mot en
torrängsrygg (koordinat se nedan). Precis
innan torrängsryggen börjar finns ett område med kalkhällar där alvarkösa växer på
mosskuddar i norra kanten av hällen. 2012
var generellt inget bra år för alvarkösa.
Resmo sn, Gynge alvar, mosskuddar på
kalkhäll
6267675 1543132
2002
70 strån
2007
3 strån
2005
40 strån
2010
0
2006
0
2012
22 strån
Stenåsa sn, Stenåsabadet, tunn alvarmo
på häll
6264128 1549736
2010
60 strån
2012
0
Hulterstad sn, Triberga borg norr, tunn
alvarmo på häll
6260735 1546740
2010
35 strån
2012
5 strån
Hulterstad sn, Gösslunda 1,5 km väst,
bart vittringsgrus
6261772 1543058
2012
1 strå
Smedby sn, Storåsen
6252277 1541682
2004
170 strån
2012
0
Artemisia oelandica alvarmalört
NT
Alvarmalört är en flerårig, korgblommig
växt (Asteraceae) med ett mattbildande
växtsätt. Bladen liknar något renfanans
men är luktlösa. Blomning förekommer
sällsynt i de enskilda bestånden och varierar mellan åren. Blomkorgarna som
utvecklas i augusti‒september är små, gulaktiga och hängande. Hela växten blir upp
till 70 cm hög. Alvarmalört är en endemisk
art för Öland. Den växer främst på Stora
alvaret med några förekomster på östra
Ölands sjömarker. Dessutom finns arten i
Räpplinge socken på Greby alvar och det
s.k. Slottsalvaret. Tidigare är den funnen
norr om Alvedsjöbodar i Högby socken
men där har den inte kunnat återfinnas.
Arten är fridlyst och omfattas av EU´s
habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att
arten ska skyddas i nätverket Natura 2000.
De flesta lokaler på Stora alvaret utgörs
av betade torrängsryggar med enstaka
enbuskar. Men arten kan också växa i s.k.
spricksträngsalvar och mer sällsynt i vittringsgrus och karstsprickor. När enbuskar
röjs förefaller alvarmalört ”blomma upp”
men hur utvecklingen av bestånden är
över tid efter röjningen är mer osäkert.
Alltför hårt bete är troligen inte gynnsamt
då arten inte ratas av djuren till skillnad
från dess släkting malört A. absinthium.
11
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Men igenväxning av torrängsryggar med
täta enbusksnår är inte heller gynnsamt för
arten. Alvarmalört sprids främst vegetativt
och en enskild klon kan täcka flera hundra
kvadratmeter. Utseendet hos de enskilda
klonerna skiljer sig åt men det är troligen
främst ståndortsbetingat.
Primärfyndet gjordes av Isaac Hulteen
1789 i en ödehorva nära Kalkstad, Torslunda socken. I Sterner 1986 visar kartan
för alvarmalört ett betydligt glesare utbredningsmönster än det aktuella läget. På
Stora alvaret finns idag minst 500, kanske
1000, kända lokaler för alvarmalört.
Besökslokal: En rik lokal för alvarmalört
finner du om du utgår från p-platsen rakt
öster om Vickleby kyrka. Går du över
stättan och fortsätter österut kommer
du efter några hundra meter till en liten
torrängsrygg som på våren bjuder på en
vacker blomning av orkidéer. Där finner
du rika bestånd av alvarmalört med de
typiska bladmattorna 6272200 1540950.
Blysmus compressus plattsäv NT
Presenterad i Krutbrännaren 2012-1.
Plattsäv växer på Stora alvaret i hävdade
kalkfuktängar men de flesta lokalerna
på Öland finner du på den betade, östra
sjömarken.
Besökslokal: En trevlig lokal att besöka är
Tornrör som ligger på norra delen av Stora
alvaret mellan alvarbyarna Skarpa Alby
och Ekelunda. I kanten av ett grävt vattenhål 6273350 1547745 där guldfiskar!
övervintrat i många år finner du plattsäv
liksom i den närbelägna kalkfuktängen.
Du kan passa på att kliva upp på Tornrör
där man tidigare kunde se sju kyrktorn från
det gamla röset.
Alvarmalört Artemisia oelandica 8 juni 2003, Hulterstad sn. Växer i en ovanlig biotop:
vittringsgrus tillsammans med ölandssolvända Helianthemum oelandicum.
12
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Botrychium lunaria månlåsbräken
NT
Presenterad i Krutbrännaren 2012-1.
Månlåsbräken växer på några torrängsryggar på Stora alvaret. Även på de nordliga
alvaren vid Enerum och Västeralvaret är
arten funnen.
Besökslokal: Ca 1 km VSV Möckelmossens parkering, Mörbylånga socken, är
månlåsbräken funnen 6266570 1543136.
Bupleurum tenuissimum strandnål
NT
Presenterad i Krutbrännaren 2012-1.
Vissa år kan du finna strandnål på många
lokaler. Den växer på tuvig, tidvis frisk
mark med för övrigt gles vegetation. Arten
kan även uppträda i vittringsgrus, tunn
alvarmo på kalkhällar och i körspår som
leder över alvarmarken.
Besökslokal: Eftersom strandnål vissa
år är mycket sparsam är det svårt att ge
en säker lokal. Öster Eriksöre, Torslunda
socken, nära en traktorväg som löper österut över alvarmarken kan det löna sig att
leta 6275910 1541430. Där har strandnål
växt under flera år.
Carex hostiana ängsstarr NT
Ängsstarr är ett halvgräs där stråna växer
glest i utlöpare. I toppen av strået, som kan
bli 40 cm högt, sitter ett ensamt hanax.
Under detta sitter 2‒3 väl åtskilda honax.
De mörka skärmfjällen har en tydlig hinnkant och fruktgömmena har tydliga nerver
och en sträv näbb. I Sverige finns ängsstarr
i Götaland, Svealand och mer sällsynt
längre norrut upp till Jämtland. På många
ställen i främst södra delen av landet har
den minskat starkt. Växtplatserna är oftast
hävdade genom bete eller slåtter, kalkrika
och fuktiga. Kalkfuktängar, extremrikkärr
och översilningsmarker utgör biotoper för
arten. Hot mot ängsstarr är upphörd hävd
och ändrad hydrologi genom ex. dikning.
På Öland uppges arten som allestädes i
Sterner 1986 dvs. funnen i alla socknar.
Växtplatserna anges vara kärr- och fuktängar på kalkrik mark och den är vanlig
i denna miljö inte minst ute på alvaren.
Under vår inventering har det lagts in ca
500 fynd av ängsstarr. På Öland är det
ganska vanligt att finna hybriden med
ärtstarr C. oederi. Den liknar ängsstarr
men är tydligare tuvad och med tomma
fruktgömmen.
Besökslokal: Kör gärna ut strax söder
Alby‒Triberga mosse, Hulterstad socken.
Parkera innan Triberga borg och gå mot
fornborgen. Både norr och väster om
borgen breder kalkfuktängar ut sig där
det finns gott om ängsstarr och en hel del
orkidéer som också trivs i denna miljö
6260800 1546550.
Carex pulicaris loppstarr VU
Loppstarr är ett halvgräs med smala blad
som växer i tuvor. Strået kan bli 25 cm
högt och i dess topp sitter ett ensamt ax
med hanblommor överst och honblommor nederst. Innan fruktmognad är fruktgömmena uppåtriktade men senare böjs
de mörka, blanka fruktgömmena nedåt.
Axfjället är rödbrunt och ramlar tidigt av.
I Sverige växer loppstarr från Skåne i söder och når upp till Dalarna‒Gästrikland.
Växtplatserna är oftast hävdade genom
bete eller slåtter, kalkpåverkade och fuktiga. Men arten kan också växa i skog,
då i kanten av fuktstråk och kärrkanter.
Kraftledningsgator och havsstränder kan
också vara växtplats för loppstarr. Hot är
13
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Persnäs sn, Klovstenskärr
6327954 1567698
2012
10 tuvor
Långlöt sn, Ismantorps borg, obetad
fuktäng
6291287 1551393
2012
10 tuvor
Gårdby sn. Övre Ålebäck ost 1, betad
kalkfuktäng
6276177 1554306
2005
100 tuvor
2008
100 tuvor
2012
15 tuvor
Gårdby sn. Övre Ålebäck ost 2, betad
kalkfuktäng
6276365 1554465
Loppstarr Carex pulicaris 15 juni 2008,
Gårdby sn
igenväxning pga. utebliven hävd, gödsling och ändrad hydrologi. Körskador av
skogsmaskiner kan också vara negativt.
På Öland anges loppstarr som tämligen
allmän i Sterner 1986. Mager, fuktig
ängsmark anges som miljöer liksom
skogsängar och kärrkanter. I vårt floraväkteri har vi drygt 70 lokaler för loppstarr.
Främst på västra delen av Öland verkar
många lokaler ha försvunnit. Å andra
sidan har vi funnit en hel del lokaler på
Stora alvaret som inte varit kända tidigare.
Utbredningskartan i Sterner 1986 saknar
nästan helt lokaler från Stora alvaret.
Besökslokal: 150 m norr södra baspunkten, Mörbylånga socken 6263672
1541990 finns en rik lokal med många
tuvor av loppstarr. Lokalen ligger strax
norr tvärsvägen mellan Bårby och Alby.
14
2007
30 tuvor
2012
30 tuvor
Gårdby sn. Övre Ålebäck ost 3, betad
kalkfuktäng
6276249 1554356
2008
30 tuvor
2012
27 tuvor
Hulterstad sn, Triberga borg väst, betad
tokfuktäng
6260988 1545719
2012
3 tuvor
Centaurium erythraea bredarun
VU
Presenterad i Krutbrännaren 2012-1.
Bredarun växer mer sällsynt på alvarmark.
Du kan finna arten på alvartorrängar, gärna
om en viss störning har skett och marken
är sandig. Nedan tecknas de lokaler där
återbesök skett under 2012, dessutom
tillkom 22 nya lokaler.
Besökslokal: Ost Albrunna, S. Möckleby
socken, är bredarun funnen på en alvartorr-
Krutbrännaren 1 (22) 2013
äng med enbuskar 6244732 1537916.
Högby sn, Dödevi strand 1, betad,
sandig mark
6340888 1576314
1995
100 plantor
2000
100 plantor
1997
500 plantor
2007
30 plantor
1998
1000 plantor
2008
200 plantor
1999
150 plantor
2012
300 plantor
Högby sn, Dödevi strand 4, betad,
sandig mark
6341292 1576333
1996
100 plantor
2007
50 plantor
1997
50 plantor
2010
20 plantor
1999
30 plantor
2012
100 plantor
Långlöt sn, Åstad SV 4, hästbetad tuvig
mark
6291024 1553904
2011
115 plantor
2012
5 plantor
Långlöt sn, Åstad SV 6, hästbetad tuvig
mark
6290955 1554033
2011
50 plantor
2012
60 plantor
Långlöt sn, Ismantorps borg 5, betad
torräng
6291250 1551128
2004
1 planta
2009
300 plantor
2012
50 plantor
Långlöt sn, Ismantorps borg 6, torräng
6291322 1551373
2004
180 plantor
2012
10 plantor
Cerastium subtetrandrum östkustarv NT
Presenterad i Krutbrännaren 2012-1.
Östkustarv hittar du på alvaret på trampade
kreatursstigar och annan störd mark som
periodvis är fuktig.
Besökslokal: Öster Lunda by, Kastlösa
socken, kan du följa traktorvägen som
leder österut. Där växer östkustarv på
flera ställen på och nära vägen 6259840
1540620.
Crinitaria linosyris gullborste NT
Gullborste är en flerårig korgblommig
växt (Asterceae) som blir 10‒40 cm hög.
Stjälken har talrika, barrlika blad och i
dess topp sitter flera små, gula blomkorgar.
Korgarna har smala holkfjäll och enbart
rörformade blommor. Blomningen sker i
augusti‒september. I Sverige finns gullborste endast på Öland och Gotland. Den
växer på kalkrik, alvarlik mark i varma
lägen. Hot mor arten är igenväxning men
också alltför hårt bete.
På Öland gjordes primärfyndet av Johan
Gustaf Wahlbom i mitten av 1700-talet.
Gullborste växer på torrängsryggar men
också på mer fuktig mark såsom tokfuktäng och tuviga kalkfuktängar. Den kan
också växa i sprickor i kalkstenen. De
flesta lokalerna finns på Stora Alvaret men
det finns spridda lokaler längre norrut i
socknarna Glömminge, Alböke, Källa och
Persnäs. Den nordligaste lokalen finner du
vid Spånkärret i Böda socken.
Besökslokal: Väster Möckelmossen,
Resmo socken, norr alvarvägen finns flera
rika lokaler för gullborste på torrängar
med enbuskar 6268570 1543250.
15
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Ståndarna är utskjutande och stiftet lika
långt eller längre än
fruktämnet. Blomningen sker i juli‒augusti.
Ljungsnärja parasiterar
på olika torrängsväxter
såsom backtimjan Thymus serpyllum, axveronika Veronica spicata,
gulmåra Galium verum
och solvända Helianthemum nummularium.
I Sverige växer arten
sällsynt från Skåne i söder till Uppland i norr,
inklusive Öland och
Gotland. Växtplatserna är betade torrängar
men även vägkanter
och åkerrenar kan hysa
arten. Ljungsnärja varierar kraftigt i antal
mellan åren. Hot mot
arten är upphörd hävd
som leder till igenväxning. Men även alltför
hård hävd genom bete
eller för tidig slåtter kan
missgynna växten.
Ljungsnärja Cuscuta epithymum 4 augusti 2009,
Högsrum sn
Cuscuta epithymum ljungsnärja
VU
Ljungsnärja är en ettårig, helparasitisk
växt. Den utvecklade plantan saknar klorofyll och rötter men har små sugvårtor
som fäster vid värdväxten. Stjälken är
slingrande, tunn och oftast rödaktig. De
små, vitrosa blommorna är 5-taliga och
sitter samlade i en huvudlik ställning.
16
På Öland gjordes primärfyndet 1904 av
Arne Fries och Rikard Sterner. Arten
växer i betade torrängar men också i
vägkanter och lokalerna är relativt jämnt
fördelade över ön. Några växtplatser har
spolierats av alltför hård hävd. Från Stora
alvaret finns ca 10 lokaler och totalt har
vi drygt 80 lokaler för ljungsnärja i vårt
floraväkteri.
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Besökslokal: Lämpligen kan du besöka
lokalen söder om Byxelkrok där arten
funnits under flera år. På de alvarlokaler
vi har verkar arten mer sporadisk och inte
årsviss. Men vill du prova en alvarlokal
kan du försöka med de i Torslunda eller
Vickleby socken som redovisas nedan.
Böda sn, Byxelkrok syd, vägkant
6354642 1571251
1993
2 m2
2005
0,2 m2
2000
2 m2
2006
25 m2
2001
5m
2010
10 m
2003
10 m
2012
4 m2
2004
20 m2
2
2
2
Föra sn, Djurstad träsk, betad torräng
6316330 1563508
1994
finns
2006
1 m2
2000
2 m2
2010
1 m2
2001
1 m2
2011
0
2004
1m
2012
1m
2
6323726 1566404
1 m2
Högsrum sn, Halltorps hage, betad
strandvall
6297449 1546931
1995
riklig
2003
2 m2
1998
1 m2
2009
55 m2
1999
20 m
2012
50 m2
2002
2 m2
2
Runsten sn, Ismantorps borg syd, ohävdad torräng
6291075 1551273
1995
1 m2
2001
0
2012
2012
3 m2
Glömminge sn, Österskog SV, torräng
6287700 1549600
1996
1 m2
2011
4 m2
2012
1 m2
Torslunda sn, Eriksöre alvar, betad
alvartorräng
6275848 1541486
2007
finns
2012
1 m2
Vickleby sn, Vickleby kyrka 500 m SO,
alvartorräng
6271600 1540930
2012
0,3 m2
S. Möckleby, Albrunna, stenstrand
2
Föra sn, Hjämstad strandängar
2012
Runsten sn, Bjärbybadet norr, betad torräng nära havet
6288002 1557351 (ytterligare 5 dellokaler
i närheten)
0,3 m2
6243080 1536910
2012
1 m2
Dracocephalum ruyschiana drakblomma EN
Drakblomma är en flerårig, kransblommig
växt (Lamiaceae) som kan bli 60 cm hög.
Stjälken är fyrkantig och har motsatta,
smala blad. Blommorna är blåvioletta,
2-läppiga och sitter i kransar i stjälkens
topp. Blomningen sker i slutet av juni.
Drakblomma finns främst i Västergötland
och växer där på stäppängar i ex. Falbygden. Enstaka lokaler finns i Småland,
Östergötland och Gotland. Växtplatserna
är öppna, torra och kalkrika. I Västergötland växer drakblomma på åkerholmar och
åsar, i Östergötland i bergbranter och på
Gotland på hällmark med enar. Hot mot
arten är igenväxning men också för hård
17
Krutbrännaren 1 (22) 2013
och tidig hävd genom bete eller slåtter.
På Öland gjordes primärfyndet av drakblomma 1942 vid Gösslunda, Hulterstad
socken. Den återfanns på lokalen i mitten
av 1960-talet och fanns kvar till slutet av
1990-talet. Ett obekräftat fynd finns från
2000, därefter är arten eftersökt men ej
funnen. Växtplatsen utgörs av en artrik torräng med tunt jordtäcke på kalkstenshäll
precis i kanten av alvaret. Tyvärr kommer
betesdjuren in i fållen alldeles för tidigt
på säsongen och betar ner det mesta av
vegetationen. Enligt skötselplanen för
reservatet ska betespåsläppet ske sent men
raserade stängsel gör att djuren smiter in.
Vi har påtalat detta förhållande men ingenting har hänt så troligen är drakblomma
numera försvunnen från Öland. Vill du se
växten bör du åka till Västergötland och
njuta av den på ”stipakullarna”.
Erucastrum supinum kalkkrassing
NT
Kalkkrassing är en ettårig korsblommig
växt (Brassicaceae). Den oftast nedliggande plantan kan variera i storlek, från
ett par centimeter till över 3 decimeter.
Bladen har en typisk grågrön färg och är
trubbigt parflikade. Blommorna är små,
vita och sitter på korta skaft ensamma
i bladvecken. Blomningen sker i juni‒
september. Frukten är en böjd skida.
Kalkkrassing förekommer på Öland och
Gotland samt sällsynt i Skåne. Växtplatserna är kalkrika, fria från annan vegetation och periodvis fuktiga. Traktorvägar,
kreatursstigar, stenbrott och åkrar är några
miljöer där man kan finna kalkkrassing.
Arten omfattas av EU´s habitatdirektiv
bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura 2000. Hot mot arten
kan vara igenväxning pga. utebliven hävd.
18
Antalet plantor varierar kraftigt mellan
åren beroende på årsmånen.
På Öland gjorde primärfyndet av Samuel
Liljeblad 1792. Den anges som allmän i
Sterner 1986. Vi har drygt 600 observationer av kalkkrassing från de senaste 10
åren. De allra flesta fynden finns från Stora
alvaret men en hel del är också gjorda på
västra kusten av Öland från Högsrum till
Högby socken. Ofta växer kalkkrassing
på störd mark ex. på kreatursstigar eller
i traktorspår på alvaret, gamla stenbrott
och liknande. Även platser av mer ruderatkaraktär som jordtippar kan hysa arten.
Mer sällsynt växer den i bart vittringsgrus,
i åkrar och trädgårdsland. Om sommarregnen slår till på Öland kan tusentals
plantor hittas längs många vägar/stigar
över alvarmarken.
Besökslokal: Eftersom kalkkrassing varierar kraftigt i antal mellan åren kan det
vara vanskligt att ge en säker lokal för den.
Traktorvägen som går över Stora Vickleby
naturreservat från Vickleby malmgata
och österut kan vara värd ett försök ex.
6272195 1541520.
Euphorbia exigua småtörel VU
Presenterad i Krutbrännaren 2011-1.
Småtörel kan växa i åkrar men på Öland är
det flesta lokaler belägna på Stora alvaret
där den växer i bart vittringsgrus. Den
varierar påtagligt i antal mellan åren.
Besökslokal: En klassisk lokal för småtörel är väst Möckelmossen, Resmo socken.
Parkera vid informationscentrat syd alvarsjön och gå längs stigen norrut. Strax öster
stigen och norr om en stenmur 6267686
1544360 brukar det finnas småtörel, vissa
år mer sparsamt. Har hösten varit regnrik
kan det löna sig att leta sent på säsongen
(september månad).
Krutbrännaren 1 (22) 2013
S. Möckleby sn, Albrunna syd, åker
6243052 1537644
2010
1000 plantor
2012
500 plantor
S. Möckleby sn, Albrunna lund 500 m
syd, grusig alvarmark
6243010 1537306
2012
50 plantor
Euphrasia micrantha ljungögontröst
VU
Ljungögontröst är en ettårig, halvparasitisk växt i familjen lejongapsväxter
(Scrophulariaceae). Den varierar i höjd
mellan 5‒30 cm. Bladen är motsatta och
kala. Stjälken är tunn och eventuella
sidogrenar är kraftigt uppåtriktade. Blommorna är små, 5‒6 mm, vita eller violetta.
Blomningen sker i juli‒september. Liksom
andra Euphrasia-arter saknar den frövila
och har den försvunnit från en lokal kan
den därför inte återkomma när förhållandena förbättras. Ljungögontröst växer
sparsamt i Götaland och Svealand upp
till Uppland men har minskat starkt inom
många provinser. Den växer tillsammans
med ljung Calluna vulgaris på magra,
sandiga och torra‒friska marker. Arten
är konkurrenssvag och beroende av hävd
genom bete eller slåtter. Bränning av
ljungfält gynnar arten. När hävden uteblir
kan arten hålla sig kvar längs stigar. Hot
mot arten är igenväxning pga. utebliven
hävd och gödsling av naturbetesmarker.
På Öland uppges ljungögontröst som tämligen sällsynt och växer på kalkfattig, torr
mark. Även på Öland har en viss minskning skett och vi har 12 aktuella lokaler
för arten. Samtliga lokaler är sandiga och
hävdade genom bete eller slitage från
badturister. Några av dem är belägna på
torrängsryggar ute på Stora alvaret.
Besökslokal: Ost Lunda, Kastlösa socken,
finns en rik lokal för ljungögontröst. Du
kan följa traktorvägen som går österut från
byn och vid koordinat 6259415 1541316
kan du börja leta efter arten bland de
betade ljungtuvorna. Det brukar finnas
åtminstone ett tresiffrigt antal plantor på
lokalen.
Högby sn, Sandbybadet 1, sandig badstrand med ljung
6339380 1574920
2003
finns
2012
10 plantor
Högby sn, Sandbybadet 2, sandig ljunghed vid stig
6339466 1574970
2011
100 plantor
2012
500 plantor
Ventlinge sn, Parboäng, sandig f.d.
strandvall med ljung, betad
6237059 1537218
2002
1000 plantor
2008
0
2004
4000 plantor
2009
37 plantor
2007
30 plantor
2012
500 plantor
Fumana procumbens gotlandssolvända NT
Gotlandssolvända är en flerårig dvärgbuske med nedliggande växtsätt. Plantan
kan bli ca 30 cm i diameter och från
dess huvudstam utgår zigzag-formade
grenar där de barrlika bladen sitter tätt.
Blommorna är ljusgula och mäter 15‒20
mm, blomningen sker i juni‒september.
Blommorna är omgivna av tre foderblad
med röda strimmor. Den enskilda blomman slår ut tidigt på morgonen och efter
19
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Gotlandssolvända Fumana procumbens 9 augusti 2009, Sandby sn
några timmar faller kronbladen av. Efter
middagstid finns inga utslagna blommor
kvar men eftersom varje planta ger upphov
till många knoppar blir blomningstiden
utdragen. Frukten är en gulbrun kapsel
med många små frön. I Norden finns gotlandssolvända bara på Öland och Gotland.
Den vill ha torra, solvarma och kalkrika
växtplatser. Sprickrika kalkhällar med tunt
vittringsgrus, klippskrevor och på Gotland
även flygsand utgör lokaler för arten. Hot
mot arten är igenväxning då den får svårt
att överleva när växttäcket sluter sig. Men
hårt bete framför allt med får är också
ogynnsamt. Torra och kalla somrar gör att
arten får svårt att sätta frö.
På Öland gjordes primärfyndet så sent
som 1911 av Rutger Aulin. Gotlandssolvända anges som sällsynt i Sterner 1986.
De flesta lokalerna finns på den nordöstra
delen av Stora alvaret, främst i Sandby
20
socken. Det finns en nordlig utpostlokal på
Mensalvaret, Böda socken. Växtplatserna
är oftast belägna på små kalkstensplatåer,
i första hand på den del av platån som är
vänd mot söder. Under vår inventering
har vi funnit många nya lokaler främst i
Sandby socken.
Besökslokal: Lämpligen kan du utgå från
Skarpa Alby och följa alvarvägen västerut.
När den börjar stiga uppåt finns en långsträckt kalkstensplatå norr om alvarvägen.
Platån är i detta fall vänd mot öster och
hyser gotlandssolvända på många ställen
ex. 6274259 1548290.
Galeopsis ladanum mjukdån NT
Presenterad i Krutbrännaren 2011-1.
Mjukdån kan växa i bart vittringsgrus på
alvarmark, ofta tillsammans med rödmire
Lysimachia arvensis och småsporre Chaenorhinum minus. Dessutom uppträder
Krutbrännaren 1 (22) 2013
den som åkerogräs.
Besökslokal: Drygt 200 m nordost om
avtaget till Gösslunda, Hulterstad socken
kan du finna mjukdån på vittringsgrus
6262763 1545113.
Galium oelandicum ölandsmåra
NT
Ölandsmåra är en småväxt art som har
ett mattbildande växtsätt beroende på
talrika vegetativa skott. De uddspetsade
bladen sitter i kransar, 8‒10 tillsammans.
Blommorna är små, vita och fyrtaliga.
Blomningen sker i juni månad. Ölandsmåra är endemisk för Öland där den växer
på vittringsgrus, ofta tillsammans med
ölandssolvända Helianthemum oelandicum. Det är relativt spridd på Stora alvaret
i lämpliga miljöer. Längre norrut på ön
kan man finna arten nära havsstranden på
klappersten eller gamla strandvallar. Hot
mot ölandsmåra är främst igenväxning
beroende på för svag hävd.
Besökslokal: På Gynge alvar, Resmo
socken, kan du finna ölandsmåra. Parkera
på första p-platsen väster om Möcklemossens parkering. Gå över stättan åt NO
så kommer du strax till ett område med
vittringsgrus där du finner ölandsmåra
6267392 1543204.
Gymnocarpium robertianum
kalkbräken VU
Kalkbräken är en ormbunksväxt som kan
bli 40 cm hög. Bladskaftet är långt och
försett med glandler i sin övre del. Bladskivan är triangulär, matt grågrön och även
den har gula, doftande glandler. I Sverige
växer kalkbräken sällsynt från Skåne och
ända upp till Torne lappmark. Arten är
kalkälskande och växer uteslutande på
starkt kalkpåverkade lokaler. Kalkbräken
påträffas i karstsprickor i kalksten, vid
stenmurar, i gamla kalkbrott, rasbranter
men också i kalkpåverkad barrskog i
närheten av bäckar. Hot mot arten är
igenväxning av karstsprickor men också
exploatering av skrotstenshögar med
kalksten samt skogsbruk.
På Öland gjordes primärfyndet 1818 av
Elias Fries, belägg finns i Uppsala. Arten
växer främst i karstsprickor på Stora alvaret. Rika lokaler finns också längs stranden
söderut från Grönslunda, Föra socken.
Där växer ormbunken under kalkstensöverhäng vid havet. Även på Greby alvar,
Räpplinge socken, finns rika lokaler där
arten växer på gamla skrotstenshögar från
stenbrytning. Vi har drygt 50 lokaler för
kalkbräken i vårt floraväkteri, den nordligaste i Persnäs socken.
Besökslokal: Vill du se ormbunken
på en alvarlokal kan du ge dig ut på
Mörbylånga alvar söder om vägen mellan Resmo‒Stenåsa. I ett karstområde
6266427 1541663 växer ganska rikligt
med kalkbräken.
Runsten sn, Norra Bäck väst, stenmur
vid buskage
6284007 1550973
1987
finns
2002
75 bladskivor
1996
30 bladskivor
2005
30 bladskivor
2000
30 bladskivor
2012
30 bladskivor
2001
40 bladskivor
Persnäs sn, Persnäsvik, 850 m VNV om
Peteshagsholmen
(ny lokal, den nordligaste aktuella på
Öland)
6325611 1568970
2012
finns
21
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Kalkbräken Gymnocarpium robertianum 22 maj 2009, Föra sn
Helosciadium inundatum krypfloka EN
Krypfloka är en flerårig flockblomstrig
växt (Apiaceac). Plantan kan bli 60 cm
lång och den uppträder som en simmande
eller krypande växt. De nedre bladen
är trådlikt finflikade medan de övre är
parflikiga och med något bredare bladflikar. Flocken är liten med 2‒3 strålar,
blommorna är små och vita. Arten blommar i juni‒augusti, frukten har tydliga
åsar. Krossade växtdelar luktar selleri.
Krypfloka växer sällsynt i södra delen av
Sverige, främst inom kustnära områden
med ett milt vinterklimat. Den växer i
grunda, mer näringsfattiga vatten, gärna på
dyig botten. Många av lokalerna betas och
djurens tramp gör att de grunda vattensamlingarna inte växer igen. Dessa småvatten
har ofta ett växlande vattenstånd vilket
gynnar krypflokan. Hot mot arten är konst-
22
gödning, försämrad vattenkvalitet och
upphörd hävd som leder till igenväxning.
På Öland gjordes primärfyndet av Nils
Johan Andersson 1866. Krypfloka räknas
som mycket sällsynt i Sterner 1986 med
endast en aktuell lokal. Under de senaste
10 åren har växten återfunnits på gamla
lokaler och även flera nya har tillkommit. De flesta lokaler är betade och kan
beskrivas som små vattensamlingar där
djuren går ner och dricker. Några utgörs
av större alvartäsk ex. Dröstorpsmossen
i Sandby socken. I Mörbylånga kommun
finns nio aktuella lokaler, samtliga belägna
inom Stora alvaret. I Borgholms kommun
finns två lokaler i Högby respektive Pernäs
socknar.
Besökslokal: Lämpligen kan du söka dig
till lokalen vid Näsby, Ås socken, där
krypfloka växer lätt åtkomligt nära en
Krutbrännaren 1 (22) 2013
bilväg (se nedan). I några mindre vattenhål
för betesdjuren växer arten på bart, gyttjigt
underlag. Vissa år färgas marken rödbrun
av växten.
Ås sn, Näsby väst, mindre gyttjiga
vattenhål i betesmark
6235984 1540464
2005
500 plantor
2010
2 plantor
2012
21 plantor
Hulterstad sn, Skärlöv norr, större
vattenhål
6255387 1545569
2011
50 plantor
2012
50 plantor
1997
200 plantor
2004
230 plantor
1998
282 plantor
2005
131 plantor
1999
33 plantor
2007
0
2001
2013 plantor
2011
35 plantor
2000
50 plantor
2012
154 plantor
Vickleby sn, Vickleby ost, betad alvarfuktäng
2004
64 plantor
2010
272 plantor
2006
341 plantor
2012
2 plantor
2008
42 plantor
Stenåsa sn, Möcklemossen ost, betad
alvarkalkfuktäng
Herminium monorchis honungsblomster VU
Presenterad i Krutbrännaren 2012-1.
Honungsblomster är fortfarande relativt
vanlig på Öland. Du kan finna den på
hävdade kalkfuktängar här och där på
Stora alvaret. Eftersom arten är dold på
Artportalen ger vi ingen besökslokal på alvaret. Nedan tecknas de floraväktarlokaler
på alvarmark som fått besök under 2012.
Böda sn, Spånkärret, svagt hävdad
kalkfuktäng
1994
20 plantor
2003
4 plantor
1997
54 plantor
2004
1871 plantor
1998
477 plantor
2005
2952 plantor
1999
1353 plantor
2007
0
2000
33 plantor
2008
1 planta
2001
388 plantor
2012
38 plantor
2002
151 plantor
Gårdby sn, Tornrör, betad kalkfuktäng
1994
60 plantor
2002
191 plantor
1996
82 plantor
2003
40 plantor
1997
20 plantor
2012
200 plantor
Hulterstad sn, Triberga borg, betad
tokfuktäng
2004
4 plantor
2012
3 plantor
Kastlösa sn, Gösslunda väst, betad
tokfuktäng
2012
11 plantor
Kastlösa sn, Partebyalvaret
2006
29 plantor
2011
20 plantor
2008
10 plantor
2012
6 plantor
S. Möckleby sn, Gettlinge gravfält ost
2012
80 plantor
Hippocrepis emerus gulkronill
EN
Gulkronill är en ärtväxt (Fabaceae) som
bildar små buskar som kan bli drygt meterhöga. Bladet består av 2‒4 småblad och
ett uddblad, klängen och taggar saknas. De
gula blommorna sitter tillsammans 2‒3 på
långa skaft. Blomningen sker i maj‒juni.
Frukten är en balja med något böjd spets. I
23
Krutbrännaren 1 (22) 2013
dagsläget finns i Sverige äkta gulkronill H.
emerus subsp. emerus bara på Öland och
Gotland. En annan underart, sydkronill
H. emerus subsp. emeroides, har såtts in
på vägkanter i Uppland och finns kvar på
några lokaler. Gulkronill är en värmekrävande växt som växer i karstsprickor, vid
kalkstensmurar eller kalkstensbranter. Hot
mot arten är igenväxning men även för
hårt bete eller buskröjning kan missgynna
gulkronill. Även vilt betar av gulkronill
(rådjure, hare eller kanin?).
På Öland gjordes primärfyndet av Abraham Ahlqvist 1815 men det finns uppgifter i Sjöstrand att den ska ha hittas ännu
tidigare av Wahlbom (oklart om d.ä. eller
d.y.). De rikaste lokalerna för gulkronill
finns på den nordöstra delen av Stora
alvaret, Sandby socken. Där växer arten i
karstsprickor som är omgivna av buskar,
ofta hassel Corylus avellana. Mikroklimatet i dess skyddade områden blir extra
gynnsamt. Dessutom finns arten längs
västra Landborgen på några ställen där
den växer direkt på kalkstensberget. Några
lokaler är också funna i Mittlandsskogen
där arten växer i gynnsamma lägen, ofta
vid kalkstensmurar men ibland utan någon
närvarande kalksten. Den förefaller vara
ganska stationär även om en viss minskning skett på några lokaler pga. för hårt
slitage av besökare eller igenväxning. Vi
har knappt 50 lokaler i vårt floraväkteri.
Besökslokal: Lämpligen letar du upp någon av de rika lokalerna i i Sandby socken
där du verkligen kan njuta av gulkronill.
P-platsen vid alvarbyn Ekelunda är en
lämplig utgångspunkt. Följ traktorvägen
över alvaret och gå igenom grinden som du
finner efter knappt en kilometer. Fortsatt
vägen rakt fram mot Dröstorp och sök
24
dig norr om vägen mot en hasselkarst vid
6272889 1547156 där du finner hundratals
buskar med gulkronill.
Inga floraväktarlokaler är besökta under
2012.
Holosteum umbellatum fågelarv
VU
Presenterad i Krutbrännaren 2010-1.
Fågelarv kan du finna på små mosskuddar
på kalkstenshällar. Den växer här och där
på alvarmark men sällan mer än några
enstaka plantor. Eftersom växtplatserna
är extremt utsatta för torka vissnar arten
snabbt ner och torra vårar kan den vara
svår att finna.
Besökslokal: Det är vanskligt att peka ut
en lämplig lokal för en ettårig växt som
Gulkronill Hippocrepis emerus 27 maj 2006,
Sandby sn
Krutbrännaren 1 (22) 2013
varierar mellan åren och sällan uppträder
mer än sporadiskt på sina alvarlokaler.
Lämpligen kan du leta på alvarlokalen ost
Mysinge hög där arten hittats under flera
år, se nedan.
Resmo sn, Mysinge hög ost, fårbetat alvar
6267137 1539345
1997
20 plantor
2007
28 plantor
1998
20 plantor
2008
22 plantor
2000
30 plantor
2012
50 plantor
Böda sn, NV udden, sandstrand
6360732 1577369
1998
200 plantor
2005
40 plantor
2000
50 plantor
2007
10 plantor
2002
40 plantor
2009
10 plantor
2004
50 plantor
2012
12 plantor
Högby sn, Dödevi strand, betad sandstrand
6341731 1576363
1998
100 plantor
2006
1000 plantor
2012
4 plantor
6301320 1558280
100 plantor
2001
60 plantor
2012
5 plantor
Glömminge sn, N. Fäholmen, sandstrand
6290357 1543515
2012
2 plantor
Algutsrums sn, kyrkan väst, gammalt
sandtag
6283812 1544145
1993
50 plantor
2004
50 plantor
1995
100 plantor
2005
17 plantor
1996
2 plantor
2007
3 plantor
1997
50 plantor
2008
8 plantor
1998
100 plantor
2009
22 plantor
1999
200 plantor
2010
2 plantor
2000
200 plantor
2011
0
2001
200 plantor
2012
7 plantor
2002
800 plantor
N. Möckleby sn, Bygdegården norr, f.d.
sandtag betat
6280184 1553145
Bredsätra sn, Skedås, betad sandstäpp
1998
6286487 1557009
2012
12 plantor
Högsrum sn, Karums alvar, betat alvar
6295112 1550344
1995
5 plantor
2004
7 plantor
1998
15 plantor
2012
1 planta
Runsten sn, Åkerby syd, betat f.d.
sandtag
6283368 1553898
2005
200 plantor
2010
15 plantor
2009
100 plantor
2012
4 plantor
Runsten sn, Bjärbybadet syd, betade
sanddyner
2004
50 plantor
2011
7 plantor
2007
100 plantor
2012
10 plantor
Torslunda sn, Tvetavägen syd, f.d. åker
nu betesmark
6280751 1544343
2005
200 plantor
2010
200 plantor
2012
6 plantor
Gårdby sn, Gårdby sandhed 1, betad
sandstäpp
6277390 1551620
1993
250 plantor
2002
30000 plantor
1995
10000 plantor
2004
1000 plantor
1996
300 plantor
2005
1000 plantor
1998
1000 plantor
2006
500 plantor
1999
1000 plantor
2009
22 plantor
25
Krutbrännaren 1 (22) 2013
2000
10000 plantor
2011
10 plantor
2001
10000 plantor
2012
7 plantor
Gårdby sn, Gårdby sandhed 2, betad
sandstäpp
6277127 1551528
2007
20 plantor
2012
20 plantor
Vickleby sn, Tingstabackarna syd, betat
alvar
6274980,1542000
2000
30 plantor
2012
1 planta
Södra Solberga södra alvar, Gräsgård sn,
betad alvarmark
6246409 1541941
2012
2 plantor
Jacobaea vulgaris subsp. gotlandica alvarstånds NT
Alvarstånds tillhör familjen korgblommiga växter (Asteraceae). Den är två‒flerårig
och plantan kan bli 30‒70 cm hög. Bladen
är nästan hela, speciellt gäller detta rosettbladen. Detta skiljer alvarstånds från vanlig stånds J. vulgaris subsp. vulgaris vars
blad är mångflikiga. Blomkorgarna sitter
som i en kvast, de har gula strålblommor.
Blomningen sker i juni‒juli. Alvarstånds
är endemisk för Sverige och växer endast
på Öland och Gotland. Den omfattas
av EU´s habitatdirektiv bilaga 2 vilket
innebär att arten ska skyddas i nätverket
Natura 2000. Växplatserna är sprickrika
hällmarker men också kalkrika torrängar.
Tallskog på kalkrik mark, skogsvägar
och vägkanter kan hysa alvarstånds. Det
förefaller som arten betas trots att vanlig
stånds är giftig åtminstone för hästar. För
hårt bete skulle kunna missgynna arten
men även igenväxning.
26
På Öland gjordes primärfyndet av Oscar
Köhler 1919. Alvarstånds anges som tämligen sällsynt i Sterner 1986. Den växer
spritt på Stora alvaret, ofta i spricksträngsalvar men ibland på alvartorrängar. Dessutom finns den längs västra Landborgen
från Alböke i söder till Högby i norr. Det
finns ca 300 observationer av alvarstånds
från år 2000 och framåt. På många av
lokalerna är den fåtalig och få exemplar
går upp i blom.
Besökslokal: Väster Möckelmossen på
en torrängsrygg växer alvarstånds tillsammans med alvarmalört. Parkera på första
p-platsen väster Möckelmossen och gå
norrut knappt 1 km till 6268010 1543300.
Lappula squarrosa piggfrö EN
Presenterad i Krutbrännaren 2011-1.
Piggfrö växer idag sparsamt på tunt vittringsgrus på Stora alvaret. Som åkerogräs
har inte arten setts sedan 1960-talet.
Besökslokal: Lokalen nedan på Gårdby
alvar kan vara värd ett besök, där brukar
arten vara årsviss. Utgå från p-platsen vid
Skarpa Alby.
Gårdby sn, Gårdby alvar 1, vittringsgrus
6274557 1548085
1996
10 plantor
2003
5 plantor
1998
50 plantor
2004
10 plantor
2000
50 plantor
2012
41 plantor
2001
100 plantor
Gårdby sn, Gårdby alvar 3, vittringsgrus
6274613 1548223
2000
10 plantor
2001
200 plantor
2012
3 plantor
Stenåsa sn, Stenåsa alvar, vittringsgrus
6266685 1545920
Krutbrännaren 1 (22) 2013
1998
250 plantor
2009
30 plantor
2000
100 plantor
2010
12 plantor
2001
34 plantor
2011
200 plantor
2003
150 plantor
2012
200 plantor
2006
250 plantor
Limosella aquatica
ävjebrodd NT
Presenterad i Krutbrännaren 2012-1.
Ävjebrodd varierar påtagligt i antal mellan
åren. En torr sommar/höst gör att växten
uteblir helt medan den andra år kan hittas
i många alvarvätar på Stora alvaret.
Besökslokal: På Gynge alvar, Resmo
socken, kan ävjebrodd regnrika somrar
hittas i flera alvarvätar bl.a. vid 6268610
1541125. Har du tur kan du finna häst-
skoräka Triops cancriformis på samma
lokaler.
Lithospermum officinale stenfrö
NT
Stenfrö tillhör familjen strävbladiga växter
(Boraginaceae). Den grenade plantan kan
bli 30‒80 cm hög. De lansettlika bladen
har tydliga sidonerver. Blomningen sker
i juni‒juli. De små, gulvita blommorna
sitter strödda. Delfrukterna är vita, hårda
och porslinslika. Vinterståndare med frukter står kvar länge. Stenfrö växer sällsynt
från södra Sverige och norrut upp till
Gävletrakten. Växtplatserna är kalkrika,
steniga, varma och ofta kustnära. Hot mot
arten kan vara igenväxning.
Hästskoräka Triops cancriformis 15 augusti 2010, Torslunda sn
27
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Primärfyndet på Öland gjordes av Carl
Linnaeus 1741. Stenfrö har på Öland sina
rikaste förekomster i Sverige. Den anges
som tämligen allmän i Sterner 1986 med
flest lokaler längs västra Landborgen.
Alvarkarst, glesa buskage på stenig mark
och klappervallar anges som miljöer för
stenfrö. De röjningar som skett på Stora
alvaret verkar tillfälligt gynna arten. När
enbuskar tas bort, speciellt nära stenmurar,
kan stenfrö ”slå till” och uppträda med
rika bestånd några år. Den omrörning som
sker i markskiktet verkar tydligt gynna
arten. Det finns drygt 350 observationer
av stenfrö på Artportalen.
Besökslokal: Stenfrö kan finnas på en
lokal några år för att sedan försvinna. Bäst
chans att se den på Stora alvaret har du där
röjningar skett. Om du går ut på alvaret
från byn Skarpa Alby, Sandby socken,
finns ofta rika förekomster av stenfrö
på det s.k. ”lågalvaret” där röjningar av
enbuskar sker ex. vid 6274070 1548895.
Luzula divulgata backfryle NT
Backfryle tillhör familjen tågväxter (Juncaceae) och växer i tuvor. Den är flerårig
och blir 15‒50 cm hög. Blommorna liknar
de hos knippfryle L. campestris medan
växtsättet liknar ängsfryle L. multiflora.
Ståndarknapparna är långa 1,1‒2,1 mm
och stift+märke mäter 2,7‒4,6 mm. Motsvarande mått hos ängsfryle är 0,5‒1,1 mm
respektive 1,3‒2,4 mm. Stora blomhuvuden och långt utskjutande märken är det
som lättast avslöjar arten. Backfryle växer
sällsynt i södra Sverige upp till Uppland.
Den är uppmärksammad först under de
senaste 10 åren och troligen förbisedd.
Växtplatserna är ofta kustnära och kan
vara torra ängsmarker, vägkanter, ekhagar, gles tallskog men även klippskrevor
28
i bergbranter. Hot mot arten kan vara
igenväxning.
I Naturhistoriska riksmuseet finns ett
fynd av backfryle från Öland gjort av
Göran Odelvik 2004. Backfryle hittades
då på en torr ängsmark nära havet 400 m
VSV norra udden, Böda socken. Under
en exkursion 2005 fann Erik Ljungstrand
backfryle på en torrängsrygg på Gynge
alvar, Resmo socken. Något tidigare fynd
har vi inte kunnat hitta men det kan säkert
gömma sig i någon insamling. Det finns
17 aktuella fynd av backfryle från Öland
från Gräsgård i söder till Böda i norr. På de
flesta lokaler rör det sig om små bestånd,
maximalt några tuvor. Växtplatserna
utgörs av strandängar, alvartorrängar,
tuvig fuktäng med älväxing, löväng och
spricksträngsalvar.
Besökslokal: Backfryle är en svårfunnen
växt men du kan prova väst Möckelmossen, Resmo socken. På en torrängsrygg har
vi funnit arten 6267745 1543120.
Lysimachia minima knutört VU
Presenterad i Krutbrännaren 2012-1.
Knutört är kanske inte en växt som man
förknippar med alvarmarker. Det var därför ett oväntat fynd när Crister Albinsson
2004 fann rikligt med knutört på Parteby
alvar, Kastlösa socken. Arten växer i en
svacka som håller vatten åtminstone på våren. Marken betas av hästar. Upptäcktsåret
färgades marken rödbrun av 1000-tals
exemplar av knutört. Vi har sju aktuella
lokaler för knutört.
Besökslokal: Lämpligen kan du leta efter
arten på dess alvarlokal (koordinat se
nedan) som ligger nära västra landsvägen
och med en stätta som tryggt tar dig över
stängslet.
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Kastlösa sn, Parteby alvar, fuktig, sandig
svacka
6256211 1539183
2004
>1000 plantor
2011
50 plantor
2008
0
2012
23 plantor
2009
50 m
2
Källa sn, Nyby, motorbana
6333990 1569480
2008
finns
2012
1 planta
Lythrum portula rödlånke NT
Presenterad i Krutbrännaren 2012-1.
Rödlånke är sällsynt på Öland och vi har
bara två aktuella fynd av den.
Besökslokal: Ost Albrunna, S. Möckleby
socken, i ett vattenhål för djuren på alvarmark, finns rödlånke sparsamt 6244710
1537580.
mycket sällsynt . Vi har sju aktuella lokaler
i vårt floraväkteri. Arten finns på några
ställen på kalkrika torrängar på alvarmark
söder om slottsruinen, Räpplinge socken.
Dessutom finns den i ett gammalt sandtag
samt i en sandig ödeåker nära Smedby
kyrka. Charlotte Wigermo, Bengt Nilsson
och Åke Svensson har också funnit två
lokaler för sandlusern ett par kilometer
VSV respektive NNV Gösslunda gård,
Hulterstad socken. På båda lokalerna
växer arten på sandiga torrängsryggar på
alvarmark.
Besökslokal: Förslagsvis kan du försöka
med lokalen nedan VSV Gösslunda men
kom ihåg att arten varierar påtagligt mellan åren.
Medicago minima sandlusern EN
Sandlusern är en småväxt, ettårig ärtväxt
(Fabaceae). Den gror på hösten och
blommar i maj‒juli. Plantan är ofta nedliggande, den mäter 5‒20 cm. Bladen är
trefingrade. Blommorna är gula och sitter i
små huvudlika klasar. Frukten är en spiralvriden balja med kroktaggar. Växten varierar påtagligt i antal beroende på årsmånen.
Sandlusern växer främst i Skåne och på
Öland /Gotland med spridda förekomster
därutöver. Miljöerna där man finner arten
är kalkrika torrängar, rasbranter och ibland
på ruderatmarker. Hot är igenväxning men
även exploatering genom bebyggelse samt
sandtäkt.
På Öland gjordes primärfyndet av Ernst
Adlerz 1873 söder om slottsruinen, Räpplinge socken. Där kan du fortfarande finna
sandlusern. Den anges i Sterner 1986 som
Sandlusern Medicago minima 31 maj 2004,
Räpplinge sn
29
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Hulterstad sn, Gösslunda gård 2,2 km
VSV, betad alvartorräng
6261753 1542589
2009
100 plantor
2010
0
2012
120 plantor
Räpplinge sn, Tomteby, sandig torräng
6299300 1551950
1991
finns
2012
0
Smedby sn, Stora Smedby, sandig
ödeåker/vall
6252924 1537827
2005
300 plantor
2010
5 m2
2007
3000 plantor
2011
35 plantor
2008
150 plantor
2012
35 plantor
2009
50 m2
Orobanche alba timjansnyltrot
NT
Timjansnyltrot är en flerårig rotparasit som
saknar klorofyll. Den fjälliga stjälken har i
toppen en axlik blomställning. Blommorna
är två-läppiga och doftar sött. Frukten
är en kapsel med många små frön som
kan spridas långt med vinden. Färgen på
plantan varierar från gulvitt till rödbrunt.
Blomningen sker i juli och är kortvarig.
Den vissna, mörkbruna plantan kan sedan
stå kvar till nästa säsong. Timjansnyltrot
varierar påtagligt i antal mellan åren.
I Norden växer den bara på Öland och
Gotland där den parasiterar på backtimjan
Thymus serpyllum. Växtplatserna finner
man på vittringsgrus samt i jordfyllda
sprickor på alvarmark. Hot mot arten är
bete, speciellt av får, som gärna äter de
doftande, nyutslagna blommorna. Även
igenväxning kan på sikt hota en del lokaler.
På Öland gjordes primärfyndet av Kjell
Kolthoff 1904 ute ”på alvaret mellan
30
Vickleby och Resmo”. Rikard Sterner såg
själv arten vid få tillfällen, kanske pga.
alvarmarkerna då var hårt betad. 1972 var
ett fantastiskt år för timjansnyltrot och då
passade ett gäng flitiga botanister på att
finkamma en stor del av Stora alvaret i jakt
på snyltroten. Det finns numera lokaler
för arten i alvarsocknarna Ventlinge, Segerstad, S. Möckleby, Gräsgård, Kastlösa,
Hulterstad, Resmo, Stenåsa, Vickleby,
Sandby och Gårdby. Det är påfallande hur
stabila lokalerna är. 2007 som var ett bra
år för snyltroten, besökte vi alla lokaler
som noterades 1972 och återfann arten på
samtliga utom en. Många lokaler utgörs
av små höjder med mäktiga avlagringar
av väl dränerat vittringsgrus. Det är tydligt
att snyltroten inte vill ha vått om fötterna.
På dessa små höjder kan snyltroten vissa
Timjansnyltrot Orobanche alba 25 juli 2009,
Stenåsa sn
Krutbrännaren 1 (22) 2013
år räknas i minst 1000 exemplar på en
begränsad yta av några hundra kvadratmeter. Åren efter en sådan massblomning
kan man notera att backtimjantuvorna ser
påtagligt svaga och klena ut. Andra lokaler
utgörs av spricksträngsalvar där snyltroten
växer i gräsfyllda sprickor i kalkstenen. På
dessa lokaler finner man aldrig snyltroten
i stor mängd.
Besökslokal: En lokal som vissa år bjuder på >1000 exemplar av timjansnyltrot
är belägen öster om Möckelmossen,
Stenåsa socken. Parkera drygt 1,5 km öster Möckelmossen vid en stätta som leder
norrut på alvarmarken. Sikta på muren
ca 600 m norrut, kliv över den och vid
6267315 1545965 finner du en mäktig
vittringsgrusbank med god chans att hitta
snyltrötter. Hittar du inget där kan du gå
västerut, norr stenmuren, till 6267320
1545305 och prova där. Vissa år går fåren
hårt åt snyltrötterna som ser ut som färsk
sparris när de sticker upp. Kanske smakar
de lika gott?
Petrorhagia prolifera hylsnejlika
EN
Presenterad i Krutbrännaren 2010-1.
Hylsnejlika har hittats på flera lokaler på
Stora alvaret, detta var i det närmaste okänt
på Rikard Sterners tid.
Besökslokal: En rik lokal finns på Hulterstad alvar vid 6258841 1544844, drygt 2
km ut på alvaret VNV från p-platsen 350
m syd kyrkan. Där har uppåt 1000 plantor
hittats på en alvartorräng.
Böda sn, Byxelkrok syd, klapperstensvall
6354962 1571461
2000
1000 plantor
2008
100 plantor
2004
100 plantor
2005
25 plantor
2012
200 plantor
Böda sn, Neptuni åkrar 1, klapperstensvall
6358553 1573680
2012
1 planta
Böda sn, Neptuni åkrar 2, klapperstensvall
6358717 1573825
2012
1 planta
Böda sn, Neptuni åkrar 3, vägkant
6358836 1574003
2012
2 plantor
Böda sn, Hagskog norr 1, klapperstensvall
6350784 1569553
2012
75 plantor
Böda sn, Hagskog norr 2, klapperstensvall
6350852 1569588
2012
83 plantor
Högby sn, Aludden ost, grusigt stenskravel vid väg
6342000 1567000
1993
finns
2012
70 plantor
Högsrum sn, Karums alvar, torräng
6294900 1550298
2004
500 plantor
2011
300 plantor
2007
1000 plantor
2012
2 plantor
Högsrum sn, Karums alvar p-platsen,
glesbevuxen torräng på grus
6294474 1550100
2012
7 plantor
Glömminge sn, Österskog 1, alvarartad
torräng
31
Krutbrännaren 1 (22) 2013
6287596 1549517
1993
150 plantor
2011
64 plantor
1995
1000 plantor
2012
11 plantor
2004
20 plantor
Glömminge sn, Hässlebybrottet 500 m
ONO, torr betesmark
6286612 1544911
2012
100 plantor
Gårdby sn, Sandgårdsborg, torräng
6274680 1551040
1993
40 plantor
2011
5 plantor
1995
100 plantor
2012
1 planta
Gårdby sn, Skarpa Alby väst, alvartorräng
6273948 1548147
2006
33 plantor
2012
12 plantor
Gårdby sn, Gårdby norr, torräng
6276872 1551641
2007
10 plantor
2008
10 plantor
2012
3 plantor
Pilosella dichotoma gaffelfibbla
EN
Gaffelfibbla är en flerårig, korgblommig
växt (Asteraceae) som blir 10‒25 cm hög.
Vid basen av plantan finns en bladrosett
medan utlöpare saknas. Stjälken är gaffelgrenad, har 0‒1 blad och i dess topp
sitter 2‒6 gula blomkorgar på långa skaft.
Rosettbladen är blågröna på ovansidan,
undertill är de täckta av stjärnhår och
bruna borsthår. Stjälk och blomkorg har
stjärnhår, svarta glandelhår och ibland
även borsthår. Blomningen sker i juni
månad. Gaffelfibbla är endemisk för
Sverige och växer endast på Öland och
Gotland. Växtplatserna är kalkrika och
32
består ofta av vittringsgrus. Den kan även
växa i kanten av uttorkade alvarvätar, klapperstensfält och glesbevuxen gräsmark.
Då arten är konkurrenssvag hotas den av
igenväxning pga. utebliven hävd. Men
alltför hårt bete både av tamkreatur och
vilt (kaniner) kan skada arten. På Gotland
hotas den också av exploatering av marken
för kalkstensbrytning.
På Öland anges gaffelfibbla som rätt vanlig
men fåtalig på Stora alvaret. Vi har drygt
100 lokaler i vårt floraväkteri, samtliga
utom två från Stora alvaret. De flesta lokaler hyser endast några få exemplar. På
Öland växer gaffelfibbla i vittringsgrus,
ofta tillsammans med ölandssolvända Helianthemum oelandicum och ölandsmåra
Galium oelandicum. Någon gång kan man
finna den i kanten mot alvartorrängar på
lite tjockare jordlager. Äkta vätfibbla P.
cymosa subsp. gotlandica liknar gaffelfibbla men saknar stjärnhår på undersidan
av bladen. Den förefaller växa på något
fuktigare vittringsgrus än gaffelfibbla.
Besökslokal: Lämpligen kan du leta
efter gaffelfibbla med utgångspunkt från
Möckelmossens p-plats där en rik lokal
finns se nedan.
Resmo sn, Möckelmossens p-plats 400
m norrut, hällalvar
6267297 1544175
2009
3 plantor
2012
83 plantor
Resmo sn, Gynge alvar, vittringsgrus
6267479 1543317
2008
5 plantor
2012
2 plantor
Resmo sn, Resmo kyrka 200 m NO,
torräng
Krutbrännaren 1 (22) 2013
6268510 1539360
2008
finns
2012
2 plantor
Kastlösa sn, Gösslunda 1,5 km väst, vittringsgrus
6261816 1543088
2012
4 plantor
Plantago tenuiflora dvärgkämpar
EN
Dvärgkämpar är en ettårig växt i familjen
grobladsväxter (Plantaginaceae). Den är
som namnet antyder kortvuxen och mäter 2‒10 cm, sällan högre. Bladrosetten
har smala, helbräddade blad, stjälken är
tilltryckt hårig och i dess topp sitter ett
blomax. Blommorna är oansenliga, frukten är en lockkapsel och innehåller 10‒15
små frön. Vanligen blommar den i maj
månad men nederbördsrika somrar kan
man finna den blommande långt fram på
hösten. I Norden finner man dvärgkämpar
endast på Öland. De närmaste växtplatserna finns i Ungern och Sydryssland.
Dvärgkämpar växer i s.k. alvarvätar. Det
är grunda vattensamlingar med finkornigt
material belägna direkt på kalkstenen som
är fuktiga på våren men snabbt torkar ut.
Nästan inga andra växter klarar denna tuffa
miljö frånsett råttsvans Myosurus minima.
Hot mot dvärgkämpar kan på sikt vara
igenväxning även om vätarna har så tunt
jordtäcke att de tar lång tid innan några
andra växter kan etablera sig.
På Öland gjordes primärfyndet av Georg
Wahlenberg 1821. I Sterner 1986 anges
den som tämligen allmän. I dagsläget har
vi knappt 90 lokaler i vårt floraväkteri,
Dvärgkämpar Plantago tenuiflora 2 juni 2011, Högby sn
33
Krutbrännaren 1 (22) 2013
lejonparten från Stora alvaret. Det finns
några fynd från östra Ölands sjömark och
sex från småalvar inom Borgholms kommun. Dvärgkämpar varierar påtagligt i
antal beroende på årsmånen. Torra vårar
kan den vara nästan omöjlig att finna och
dessutom med minimal storlek.
Besökslokal: Titta gärna efter dvärgkämpar på den lokal där Fred Svensson ofta
demonstrerade den för tillresta botanister.
Parkera vid första färisten när du svänger
ut mot alvarbyn Ekelunda. Gå söderut och
strax norr om en stenmur finns väten med
dvärgkämpar (se lokal nedan).
Sandby sn, N. Vället, alvarvät
6272045 1549725
2000
100 plantor
2005
1000 plantor
2002
30 plantor
2009
50 plantor
2003
500 plantor
2010
200 plantor
2004
1000 plantor
2012
600 plantor
Nedan noteras de lokaler med återbesök
under 2012, dessutom tillkom 17 nyfynd.
Resmo sn, Gynge alvar 1 alvarvät
6267695 1543143
2002
200 plantor
2008
500 plantor
2004
500 plantor
2009
300 plantor
2005
500 plantor
2010
25 m2
2006
500 plantor
2011
100 plantor
2007
1000 plantor
2012
60 plantor
Resmo sn, Gynge alvar 2, alvarvät
6268091 1541187
2004
30 plantor
2012
8 plantor
Resmo sn, Gynge rastplats, botten av
gammalt grustag
6267913 1539379
34
2005
200 plantor
2009
30 plantor
2012
70 plantor
Stenåsa sn, Stenåsabadet, alvarvät
6264281 1549773
2004
20 plantor
2009
300 plantor
2005
50 plantor
2010
300 plantor
2006
10 plantor
2011
100 plantor
2007
100 plantor
2012
45 plantor
2008
50 plantor
Mörbylånga sn, norr alvarvägen, alvarvät
6263990 1543590
1999
200 plantor
2012
100 plantor
Polygala comosa toppjungfrulin
VU
Toppjungfrulin är en flerårig växt med
flera, uppstigande stjälkar som mäter
10‒25 cm. De hela, smala bladen sitter
strödda längs stjälken, bladrosett saknas.
De fjärilslika blommorna sitter i en klase
och är oftast rosa till färgen, mer sällan vita
eller blåa. Kapseln är hjärtlik och täcks av
de kronbladslika vingarna. Blomningen
sker i maj‒juli. Toppjungfrulin växer sällsynt främst i Skåne och de östra delarna av
Götaland och Svealand samt på Öland och
Gotland. Växtplatserna är kalkrika, torra
och välhävdade. Den kan växa på gravfält,
skogsvägar, i vägkanter och naturbetesmarker. Hot mot arten är igenväxning pga.
utebliven eller för svag hävd, borttagande
av åkerholmar eller skogsplantering på
lågproduktiv betesmark.
På Öland gjordes primärfyndet 1824 av
Elias Fries, belägg finns i Uppsala. Den
anges i Sterner 1986 som allmän men på
tillbakagång. Toppjungfrulin växer främst
Krutbrännaren 1 (22) 2013
på alvartorrängar men också i spricksträngsalvar och karstområden. Ofta finner
man den på små åsryggar ute på Stora alvaret, dessa är rester efter gamla strandvallar.
Även strandängar, skogsvägar och sandiga
marker kan hysa arten. Vi har drygt 300
lokaler i vårt floraväkteri.
Besökslokal: Förslagsvis kan du besöka
den rika lokalen på Gynge alvar som
redovisas nedan. Den ligger väster Möckelmossen och ca 750 m norr alvarvägen.
Parkera vid första p-platsen väster Möckelmossen.
Resmo sn, Gynge alvar 9, alvartorräng
6267938 1543202
2009
20 plantor
2012
300 plantor
Vi redovisar bara lokaler med återbesök
under 2012. Därutöver tillkom 33 lokaler
med nyfynd av arten.
Böda sn, Ölanda 3, alvartorräng
6356709 1575037
2009
10 plantor
2012
15 plantor
Persnäs sn, Knisa 450 m SSV väderkvarnen, torräng
6325397 1563325
2010
50 plantor
2012
3 plantor
Torslunda sn, Kalkstad ost, ruderatområde med kalkstensprickor
6276380 1545330
2004
2 plantor
2009
5 plantor
2012
150 plantor
Potamogeton friesii uddnate NT
Uddnate tillhör de smalbladiga natearterna. Stjälken är plattad och bladen är
ljusgröna och 2‒3 mm breda. De har fem
nerver och avslutas med en udd. Snärpslidan är 1‒2,5 cm lång, upptill fransad
och den slitsas upp på längden. Blomaxet
mäter 1‒1,5 cm. Uddnate finns sparsamt
i en stor del av Sverige, från Skåne och
ända upp till Bottenviken. Den växer på
mjukbottnar i sötvatten som inte får vara
alltför näringsrikt. Många lokaler har en
viss kalkpåverkan. Dammar, sjöar, lugna
åar är ställen där den kan växa. Även
brackvatten, gärna vid sötvattenutflöde,
kan utgöra växtplatser. Uddnate hotas av
eutrofiering vilket ger minskat siktdjup
och påväxt av fintrådiga alger. Arten kan
växa på relativt stort djup (ner till 4 meter)
och en grumling av vattnet gör att den slås
ut. Även bete av fåglar och inplanterad fisk
kan hota bestånden.
På Öland är uddnate mycket sällsynt. Den
hittades 1994 vid Gamlegärde, Ventlinge
sn, i en grävd damm. Troligen har den
försvunnit från lokalen då karp? planterats
in och vid senare eftersök har inte uddnate
gått att återfinna. Under inventeringen
har Göran Wendt hittat arten i Hornsjön,
Högby sn, där den är spridd i en stor del
av sjön. Men primärfyndet av uddnate på
Öland gjordes redan 1943 då Thorsten
Arwidsson samlade arten vid nordöstra
delen av Möckelmossen, Stenåsa socken.
Belägget som finns på Riksmuseet är ombestämt i sen tid varför fyndet inte finns
med i Sterner 1986. Vi har besökt lokalen
men inte kunnat återfinna uddnate men den
kan förstås finnas kvar.
Besökslokal: Vill du se uddnate på Öland
får du alltså ta dig till Hornsjön, Högby
socken. Där har arten hittas vid flera ställen längs stranden, ofta som lösryckta
exemplar. Du kan försöka med den lätt
35
Krutbrännaren 1 (22) 2013
åtkomliga lokalen vid Klosterholmen dit
en vandringsled för dig från p-platsen strax
norr om Horns Kungsgård.
Potentilla sterneri backfingerört
NT
Backfingerört hör till familjen rosväxter
(Rosaceae). Den är flerårig, plantan mäter
10‒25 cm. Bladen är oftast 5-fingrade
och småbladen har en killik bas. Undertill är bladen glest filthåriga men saknar
stjärnhår. Vid plantans bas finns ofta sterila bladrosetter. Stjälken är gråluden och
blommorna är gula, de mäter 8‒15 mm.
Blomningen sker i maj‒juli. Eftersom
växten är apomiktisk (bildar frön utan
föregående befruktning) utbildas flera
småarter och utseendet kan därför växla
mellan olika bestånd. Backfingerört finns
främst i östra Småland, i Blekinge samt på
Öland och Gotland. Den växer på sandiga,
gärna störda marker. Hot är igenväxning
pga. upphörd hävd.
På Öland anges den som allmän i Sterner
1986. Det finns endast ett 50-tal fynd av
backfingerört under de senaste 20 åren,
troligen är den förbisedd. Blomningen
sker senare än för ex. småfingerört P.
verna och grå småfingerört P. subarenaria. Backfingerört växer på alvartorrängar,
i sandstäpp, kalkstenbranter, vägkanter
men även på ruderatområden med störd
mark. De flesta lokaler hyser endast några
exemplar av växten.
Besökslokal: Du kan besöka alvaret söder
om slottsruinen, Räpplinge socken. Ställ
bilen vid parkeringen till Kaffetorpet och
sök i omgivningarna 6304715 1550965.
Där brukar det blomma backfingerört i
början av juni månad.
36
Pulsatilla vulgaris subsp. vulgaris
backsippa VU
Backsippa är en flerårig växt i familjen ranunkelväxter (Ranunculaceae).
Den enskilda plantan kan bli långlivad.
Blomstjälken mäter 5‒25 cm, en krans
av flikade blad sitter på dess mitt och i
toppen sitter en stor, klocklik blomma
med sex blåvioletta kalkblad. Rosettblad
utbildas i slutet av blomningstiden. Blomman är uppåtriktad med många ståndare
och pistiller. Blomningen sker i april‒maj
och efter denna utvecklas fruktsamlingen
som en hårig boll i toppen av stjälken.
Backsippa växer i södra delen av Sverige
upp till Värmland‒Uppland. På Gotland
finns en annan underart, gotlandssippa P.
vulgaris subsp. gotlandica. Växtplatserna
för backsippa är öppna, torra och ofta sandiga. Den kan växa på gravfält, grusåsar,
i glesa tallskogar och naturbetesmarker.
Backsippa är hävdberoende och gynnas
av slåtter eller bete men det sistnämnda får
inte vara alltför hårt. Bränning kan gynna
bestånden om den utförs vid rätt tidpunkt.
Tjocka förnalager pga. svag hävd gör att
backsippa får svårt att föryngra sig.
På Öland noterades backsippa först av
Abraham Ahlqvist någon gång 1815‒17.
Den har alltid varit sällsynt på Öland till
skillnad från sin närstående släkting fältsippa P. pratensis. Någon gång kan de två
bilda hybrider när de möts. Det förefaller
som backsippa minskat på Öland, flera
lokaler har försvunnit och i dagsläget har
vi 10 kända. Ingen lokal i Borgholms
kommun återfanns vid inventeringen 2010
då backsippa var ”årets växt”. Backsippa
växer rikligast på ett hävdat gravfält vid
nedfarten till Haga park, Vickleby sn, där
drygt 5000 plantor kan räknas in. De andra
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Backsippa Pulsatilla vulgaris subsp. vulgaris 24 april 2010, Vickleby sn
lokalerna hyser mellan 2‒100 individer.
På ett par lokaler i Vickleby socken växer
backsippa ute på Stora alvaret på betade
torrängar med enbuskar.
Besökslokal: Lämpligen kan du utgå från
Vickleby kyrka och p-platsen öster därom.
Gå österut mot alvaret och sikta mot södra
delen av den torrängsrygg som du ser
några hundra meter ut. Där vid 6272181
1540986 finns ca 30 plantor av backsippa.
Gräsgård sn, Eketorps borg, torräng vid
alvar
6241030 1542040
2012
2 plantor
Selinum dubium slidsilja NT
Slidsilja tillhör familjen flockblomstriga
växter (Apiaceae). Den är 2- eller flerårig
och plantan blir 30‒80 cm hög. Stjälken är
ihålig, slät och strimmig nertill. Bladen är
finflikiga och har långa, lila bladslidor. De
små blommorna i flocken är vita. Blomningen sker i augusti‒september. Slidsilja
kan förväxlas med krusfrö S. carvifolia
men krusfrö har en vasst kantig stjälk
som saknar hålighet. Slidsilja är relativt
vanlig på Öland. I övriga Sverige finns
den i östra Småland (Kalmar-trakten) och
på Gotland där den växer betydligt mer
sparsamt. Slidsilja växer på fuktiga marker
såsom betade strandängar, skogskärr och
i vägkanter. Arten är gynnad av hävd och
beroende av den för att kunna fortplanta
sig och bilda nya plantor som kan gro där
betesdjuren trampat. Hot kan vara utdikning av fuktmarker och skogsplantering.
Primärfyndet på Öland gjordes av Abraham Ahlqvist 1814. I Sterner 1986 anges
den som allmän och växande på strandängar och i skogskärr, gärna betade. Det
finns >300 noteringar av slidsilja från år
2000 och framåt. Många lokaler finns på
37
Krutbrännaren 1 (22) 2013
östra Ölands sjömarker men även på Stora
alvaret i kanten av kanaler, fuktängar och
dammar.
Besökslokal: Du kan köra ut till Penåsadungen, Kastlösa socken, på den gamla
järnvägsvallen. Nära Penåsakanalen
växer slidsilja på flera ställen ex. 6258130
1540375.
Serratula tinctoria ängsskära NT
Ängsskära är en flerårig korgblommig
växt (Asteraceae) som kan bli meterhög.
Bladen är kala, nästan hela nertill, parflikiga upptill och vasst sågade. Blommorna
sitter i en kvastlik ställning i stjälkens
topp. Blomkorgarna mäter 6‒10 mm och
är purpurröda (sällan vita). Blomningen
sker i juli‒september. Frukten är en hårpensel och korgen får med tiden en typisk
glänsande gulbrun färg. Plantan står kvar
över vintern och är då lätt att känna igen.
Som det latinska namnet antyder har den
använts som färgväxt. Ängsskära växer
i Götaland och Svealand, främst längs
östkusten. Arten är något kalkgynnad och
växtplatserna ofta friska‒fuktiga. Ängsskära är en typisk brynväxt som hittas i
övergången mellan betes- och skogsmark.
Den tål inte mer intensivt bete utan försvinner då från lokalen. Förr växte arten
ofta på slåtterängar men i dagens landskap
kan ex. kraftledningsgator utgöra en ersättning för dessa. Även vägkanter, åkerkanter
som inte slås för tidigt kan hysa arten. Hot
är alltför intensivt bete men även igenväxning av gamla slåtterängar, skogsgläntor
och liknande miljöer.
På Öland anges ängsskära som allestädes
dvs. funnen i alla socknar och med flera
lokaler i varje socken. Tokfuktängar, bryn,
åkerrenar, vägkanter och snårmark anges
38
som växtplatser. Öland är troligen det
landskap som har flest lokaler för arten.
Den finns även ute på Stora alvaret, då i
kanten av skogsdungar och i tokfuktängar.
Vi har drygt 700 observationer av ängsskära från de senaste 10 åren och en del
av dem är gjorda på Stora alvaret.
Besökslokal: En alvarlokal för ängsskära är ex. vid Gösslunda NR, Hulterstad
socken. Parkera vid Gösslunda rör och gå
åt SSV över alvarmarken så kommer du till
en alvartorräng med rikligt av ängsskära
(minst 1000 plantor) 6261950 1544050.
En brasklapp är att betesdjuren i området
kan ha kalasat på växten innan du kommer dit. Kanske kan vi finna någon ängsskära där vid vår exkursion, se program på
sidan 51.
Ängsskära Serratula tinctoria 11 augusti
2008, Torslunda sn
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Taraxacum crocinum saffransmaskros NT
Saffransmaskros tillhör gruppen strandmaskrosor sect. Palustria. Bladen är
mycket smala, otandade och upprätta. De
yttre holkfjällen är hårt tilltryckta mot de
inre och tydligt hinnkantade. Blommorna
har rikligt med pollen och märkena är gula.
Den är endemisk för Sverige och finns i
östra Småland, Uppland samt på Öland
och Gotland. Den växer på hävdade kalkfuktängar, strandängar och i kalkkärr. Hot
är igenväxning pga. utebliven hävd vilket
gör att arten inte kan föryngra sig. Kreaturens tramp behövs för att skapa luckor
i vegetationen där nya plantor kan gro.
På Öland växer saffransmaskros blötast
av alla arter inom sektionen strandmaskrosor. Man kan finna den i ren kalkgyttja,
i kalkrika kärr och fuktängar. Vi har drygt
200 fynd från de senaste 10 åren spridda
över hela ön.
Besökslokal: Utgå från alvargatan i
Vickleby malm och gå österut på alvaret.
I mindre kalkfuktängar nära traktorvägen
finns flera fynd av saffransmaskros ex.
6272255 1540885.
Taraxacum decolorans kalkmaskros NT
Kalkmaskros tillhör gruppen strandmaskrosor sect. Palustria. Den liknar
vätmaskros T. limnanthes men skiljer sig
från den och alla andra i sektionen på att
kantblommorna saknar färgade strimmor
på utsidan. Bladen är glest tandade av
nedböjda taggar. Blommorna saknar pollen, märkena är gula. Kalkmaskros finns i
Sverige och Estland. Kalkmaskros växer
i Västergötland, Östergötland samt på
Öland och Gotland. Gotland har de flesta
aktuella fynd av arten. Växtplatserna är
kalkrika kärr, större alvarvätar och annan fuktig, kalkrik betesmark. Hot är
igenväxning, dränering och gödsling av
naturbetesmarker.
På Öland är kalkmaskros ganska ovanlig
men kan vara förbisedd. Vi har knappt 20
aktuella lokaler för arten. Hälften av dem
ligger inom Stora alvaret och resterande
på östra Ölands sjömark och skogskärr
i Mittlandsskogen. Kalkfuktängar med
tok, strandängar och rikkärr är några av
de miljöer där arten hittats.
Besökslokal: Hulterstads alvar kan vara
ett ställe att söka efter kalkmaskros. Den
är funnen på en tuvig fuktäng nära traktorvägen som leder ut på alvaret vid 6257860
1546435.
Taraxacum intercedens sumpmaskros EN
Sumpmaskros tillhör gruppen strandmaskrosor sect. Palustria. Bladen har rakt
utstående flikar med mjukt rundade mellanrum. Korgskaftet är ofta något hårigt,
yttre holkfjällen är löst tryckta mot de inre.
Stift och märken är grågröna, blommorna
saknar pollen. Frukten är rödbrun. Sumpmaskros växer i Sverige och Estland. Den
finns i Blekinge, östra Småland samt på
Öland och Gotland. Växtplatserna är kalkrika och fuktiga såsom havsstrandängar,
kalkkärr och fuktängar. Ofta finner man
arten på alvarmark i kanten av vätar. Hot
mot arten är igenväxning och gödsling.
På Öland är sumpmaskros spridd över
större delen av ön. Den växer i kanten av
alvarvätar och i tuviga, betade fuktängar.
Den uppträder också i vittringsgrus och
uppfrysningsmark tillsammans med
ölandssolvända Helianthemum oelandi-
39
Krutbrännaren 1 (22) 2013
cum och fårsvingel Festuca ovina. Det
finns knappt 90 aktuella fynd av arten.
Besökslokal: En rik lokal för sumpmaskros finner du VSV om N. Vället, Sandby
socken. Parkera vid första färisten som
leder ut till alvarbyn Ekelunda. Gå söderut
och i kanten av en större fuktäng växer
många exemplar 6272055 1549730.
Taraxacum litorale liten kärrmaskros VU
Liten kärrmaskros tillhör preliminärt sect.
Borea (nordmaskrosor). Den är ganska
småväxt och har små blomkorgar som
saknar pollen. De yttre holkfjällen är korta
och löst tryckta mot de inre. Bladen har
en stor, hjälmlik ändflik och 2–3 par glest
sittande sidoflikar. Bladskaften är lysande
röda och smala. Liten kärrmaskros är känd
från Skåne i söder till Värmland och Gäst-
rikland i norr men har gått tillbaka inom
många områden. Den växer på välhävdade, fuktiga och ofta kalkhaltiga marker.
Frisk naturbetesmark, kalkfuktäng och
strandäng är miljöer som kan hysa arten.
Hot är igenväxning pga. utebliven hävd,
dränering av fuktiga marker och tillförsel
av konstgödsel.
På Öland växer liten kärrmaskros i kanten
av kalkfuktängar som är hävdade genom
bete. Den kan även växa i kanten av uttorkade alvarvätar. De flesta fynd från södra
delen av Öland är gjorda på Stora alvaret
och de sydöstra sjömarkerna. Enstaka fynd
finns från kalkkärr i Mittlandsskogen.
På norra delen av Öland finns de flesta
lokaler på den östra kuststräckan med
enstaka fynd därutöver ex. Mensalvaret i
Böda socken. Oftast hyser varje lokal få
exemplar av arten.
Saffransmaskros Taraxacum crocinum 29 maj 2003, Persnäs sn
40
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Besökslokal: Besök gärna det lätt åtkomliga alvaret öster om parkeringsplatsen vid
Blåsås, Torslunda socken. Parkera ca 1,5
km SV om Ölands Folkhögskola på den
välutrustade rastplatsen och gå över stättan ut på det s.k. Skogsbyalvaret. Strax
norr om ett större fuktområde 6276600
1542360 har rika bestånd av liten kärrmaskros noterats liksom andra sällsynta
maskrosor.
Föra sn, S. Greda, betad kalkfuktäng
6318604 1565525
2012
2 plantor
Köping sn, Hörninge mosse lokal 1,
betad kalkfuktäng i kanten av kärr
6303814,1559125
2012
3 plantor
Köping sn, Hörninge mosse lokal 2,
betad kalkfuktäng i kanten av kärr
6303901 1559371
2012
2 plantor
Köping sn, Hörninge mosse lokal 3,
kärrhåla
6304012 1558854
2012
5 plantor
Högsrum sn, Halltorps hage 1, betad
strandäng
6297105 154668
2012
3 plantor
Högsrum sn, Halltorps hage 2, betad
strandäng
6297157 1546777
2012
2 plantor
Vickleby sn, Karlevi norra NR, betad
kalkfuktäng
6274883 1541090
2012
1 planta
Sandby sn, Sandbymålet 4, betad kalkfuktäng
6271652 1552249
2007
5 plantor
2012
5 plantor
Ås sn, Ottenby södra Lundparkeringen
väst, betad tokfuktäng
6232652 1536859
2012
1 planta
Taraxacum pseudosuecicum
sankkmaskros CR
Sankmaskros tillhör gruppen strandmaskrosor sect. Palustria. Bladen är
glest tandade och de yttre holkfjällen är
brett hinnkantade och tryckta mot de inre.
Blommorna har rikligt med pollen och
märkena är gula. Sankmaskros är endemisk för Sverige och nyligen beskriven.
Det finns aktuella fynd från Bohuslän,
Västergötland, Småland, Östergötland,
Södermanland samt Öland och Gotland.
Sankmaskros växer i hävdade, fuktiga
marker på kalkrik grund. Hot är igenväxning pga. upphörd hävd, dränering av
lokaler samt gödsling.
På Öland finns ett 10-tal fynd av sankmaskros som är fåtalig på sina lokaler.
Den växer på kalkfuktängar, i kanten av
alvarvätar och strandängar. Troligen är
arten förbisedd eftersom den bara kan
bestämmas under sin korta blomningstid.
Ut och leta!
Besökslokal: Det kan vara värt att leta
öster om Möckelmossen, Stenåsa socken.
Söder om vägen mellan Resmo‒Stenåsa
är sankmaskros funnen i kanten av en
alvarvät 6266645 1545545.
41
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Thalictrum simplex subsp. tenuifolium smalruta VU
Smalruta är en flerårig växt som blir
40‒80 cm hög. Stjälken är kantig och de
glänsande bladen är uppåtriktade och 2‒3
gånger flikade. Blommorna är små och sitter i en grenad ställning. Kronblad saknas
men foderbladen och de många hängande
ståndarna är framträdande. Smalruta har
vanligen lila ståndarsträngar och gula
ståndarknappar. Blomningen sker i juni‒
juli. Den främsta skiljekaraktären mot
vanlig backruta T. simplex subsp. simplex
är att smalruta har mycket smala, spetsiga
och glänsande blad. Hela växten är också
påfallande smal, hoptryckt och svår att
få ögonen på. Smalruta växer främst på
Öland, mer sparsamt på Gotland samt
i Skåne och Blekinge. Växtplatserna är
torra‒friska betesmarker med viss kalkpåverkan. Hot är igenväxning pga. utebliven
hävd eller gödsling av naturbetesmarker.
I Sterner 1986 skildes inte underarterna av
backruta ut. Det finns endast ett godkänt
belägg av vanlig backruta från Öland och
drygt 230 fynd av smalruta. De flesta
fynden är gjorda på Stora alvaret och östra
Ölands sjömark. På alvarmark växer smalruta i tokfuktängar och på torrängsryggar. Mer sällsynt kan man finna den på
kalkstensplatåer, i vittringsgrus och även
i karst. På sjömarken finner man smalruta
på gamla strandvallar och i friska, tuviga
betesmarker. En del lokaler är mycket rika
och kan hysa många hundra exemplar. Notabelt är att det inte finns en enda uppgift
från västra kusten av Öland.
Besökslokal: Ställ bilen vid norra delen
av Gettlinge gravfält och gå ut österut så
finner du flera rika lokaler för smalruta
i tokfuktängar ex. 6251370 1539405.
42
Nedan tecknas de lokaler med återfynd
av smalruta 2012. Dessutom tillkom 27
lokaler med nyfynd under året.
Långlöt sn, Ismantorps borg, fårbetad
friskäng
6291232 1551381
2007
50 plantor
2012
250 plantor
Gårdby sn, Övre Ålebäck ost, nötbetad
tuvig friskäng
6276167 1554374
2008
2 plantor
2012
15 plantor
Trifolium montanum backklöver
NT
Backklöver är en flerårig ärtväxt (Fabaceae) som kan bli 20‒50 cm hög. Stjälken
är hårig och bladen är 3-taliga. De är vasst
sågade i kanten och undertill vithåriga.
I stjälkens topp sitter de små, gräddvita
blommorna samlade i huvuden. Blomningen sker i juni‒juli. Backklöver växer
främst i de östra delarna av Götaland och
Svealand. Växtplatserna är kalkrika torrängar som är hävdade genom slåtter eller
mer extensivt bete. Vägkanter, gravfält
och glesa skogar är ställen där backklöver kan växa. Hot är igenväxning pga.
upphörd hävd, gödsling men också alltför
intensivt bete.
På Öland anges arten som allmän och
växtmiljöerna är torrängar och glesa
lövskogar. Den är fortfarande frekvent
förekommande på Öland med knappt 500
rapporter de senaste 10 åren. Backklöver
växer på Stora alvarets torrängsryggar men
också i tuvig, frisk ängsmark. På östra
Öland uppträder den på gamla strandvallar. Vägkanter, åkerkanter, lövängar är
Krutbrännaren 1 (22) 2013
andra miljöer där den kan påträffas.
Besökslokal: Norr Triberga borg, Hulterstad sn, växer backklöver uppe på tuvorna
i en tokfuktäng 6260760 1545645.
Ulmus glabra skogsalm VU
Skogsalm är ett lövträd som kan bli 30
meter högt. Bladen är mattgröna, sträva,
har en dubbelsågad kant och en skev bas.
De mäter 8‒15 cm i längd. Blomningen
sker på bar kvist i april‒maj. Frukten
är en vingkantad nöt. Skogsalm växer
i Götaland och Svealand. I Norrland är
den mer sällsynt och uppträder där främst
i s.k. sydväxtberg. Den växer på frisk,
näringsrik mulljord och förekommer sällan i rena bestånd. Den utgör en viktig
del i ädellövskog och har tidigare ofta
planterats som allé- och gårdsträd. Hot
mot arten är almsjuka som orsakas av en
svamp Ophiostoma novo-ulmi. Svampen
sprids av almsplintborren som söker sig
till vuxna träd medan de unga träden sonas. Det smittade trädet dör och sporerna
sprids med hjälp av skalbaggarna till nya,
friska träd.
På Öland anges skogsalm som tämligen
allmän i Sterner 1986. Den växer i lundar
men kan också förekomma i karstområden på Stora alvaret. Almsjuka har också
konstaterats på Öland och framtiden för
skogsalmen får anses bekymmersam.
Besökslokal: Skogsalm är fortfarande
vanlig på Öland och ett lämpligt ställe att
studera alla våra tre inhemska almarter
är vid Betängen, Torslunda socken. Kör
mot Kalkstad vid Ölands Folkhögskola
Lundalm Ulmus minor 21 maj 2010, Torslunda sn. Lägg märke till de tydliga korklisterna.
43
Krutbrännaren 1 (22) 2013
och efter drygt en kilometer kommer du
till ett litet lövskogsområde där du nära
vägen kan studera skogsalm, lundalm U.
minor och vresalm U. laevis.
Ulmus minor lundalm NT
Lundalm är ett lövträd som kan bli 20
meter högt. Den bildar rikligt med rotskott och grenarna är ofta försedda med
korklister. Bladen är kala och mäter 3‒11
cm i längd. Bladskaftet är 4‒10 mm långt,
längre än hos skogsalm. Blomningen sker
på bar kvist i april‒maj. Nöten sitter asymmetriskt i frukten. Sällsynt kan korsning
uppstå mellan lundalm och skogsalm,
hybridalm U. x hollandica. I Sverige
förekommer vildväxande lundalm endast
på Öland och Gotland där den växer på
varm, kalkrik och näringsrik mark. Liksom
skogsalm angrips lundalm av almsjuka
vilken kan slå ut hela bestånd av lundalm.
På Öland anges lundalm i Sterner 1986
som ojämnt spridd. De flesta förekomster
finns i Mittlandsområdet med spridda
förekomster i lundar i kanten av Stora
alvaret. Den kan också sällsynt växa i
karstområden. Det finns ytterst få fynd
norr om Borgholm. På flera ställen har
angrepp av almsjuka konstaterats i lundalmsbestånden.
Besökslokal: I Lilla Vickleby NR finns
ett spännande område att besöka med
en större karst där det växer både ask
Fraxinus excelsior och lundalm 6270220
1542955. Nattskärror brukar hålla till i
närheten så glöm inte kikaren.
Veronica praecox alvarveronika
EN
Alvarveronika är en ettårig växt som blir
5‒15 cm hög. Bladen är glänsande och
44
trubbigt naggade. Hela växten är hårig
och glandelhårig. Blommorna sitter på
små skaft, de är lysande blå och påfallande stora i förhållande till själva plantan.
Blomningen sker i april‒maj. Stiftet mäter
ca 2 mm och sticker ut ur kapselns inskärning. Arten finns sällsynt i Skåne, på Öland
och Gotland. Alvarveronika är kalkgynnad
och växer på sandiga, torra marker ex.
banvallar, åkerkanter och hällmarker av
kalksten. Den är svårupptäckt pga. sin
litenhet, dessutom varierar den mycket i
antal mellan åren. Blommorna är bara utslagna i solig, varm väderlek och de brukar
dessutom falla av efter lunchtid. Hot mot
arten är ogräsbekämpning på åkermark
samt igenväxning av gamla banvallar.
På Öland gjordes primärfyndet av Nils
Albertson så sent som 1944. Han fann
alvarveronika på Slottsalvaret, Räpplinge
socken samt vid Karums alvar, Högsrum
socken. Den finns kvar på båda lokalerna
men är inte årsviss. I Sterner 1986 anges
den som tämligen sällsynt och ej lättinventerad. Det är ett understatement! Vi
har ca 20 kända lokaler för arten varav
hälften på åkermark och resterande på alvarmark. På åkermark växer den i sandiga,
glest bevuxna åkrar ofta tillsammans med
klibbveronika V. triphyllos. En något udda
lokal upptäcktes av Crister Albinsson vid
Kalleguta avfallsanläggning 2007, Köping
socken. Då växte över 100 exemplar på en
sandig slänt inne på anläggningen. Alvarlokalerna kan beskrivas som tunn alvarmo
eller mosskuddar på kalkstenshällar.
Besökslokal: Eftersom arten är svårfunnen ska du inte deppa ihop om du inte
finner den. Bäst lycka har du troligen om
du går ut på förmiddagen en solig dag i
början av maj månad. Försök med lokalen
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Mysinge NNO som anges nedan. Parkera
vid Mysinge hög, gå över vägen österut
och mot fårbetesmarken. En stätta leder
ut på alvaret. Men se upp för de hungriga
fästingarna som lurar i gräset! Nära alvarveronika växer även fågelarv Holosteum
umbellatum.
Resmo sn, Mysinge NNO, grusalvar
6267137 1539345
2007
3 plantor
2010
5 plantor
2008
7 plantor
2012
5 plantor
Högsrum sn, Karums alvar 2, vittringsgrus
6295094 1550309
1998
30 plantor
2006
2 plantor
1999
9 plantor
2008
1 plantor
2000
7 plantor
2010
0
2004
3 plantor
2012
0
Högsrum sn, Karums alvar 3, vittringsgrus
6295030 1550313
2002
9 plantor
2008
0
2004
3 plantor
2012
2
2006
0
Sandby sn, Norra Sandby vägskäl 3,
sandig åker
6273148 1550640
2004
54 plantor
2008
2 plantor
2012
2 plantor
Vickleby sn, Gynge alvar, tunn alvartorräng
6269521 1543118
2012
2 plantor
Viola elatior storviol EN
Alvarveronika Veronica praecox 30 april
2012, Sandby sn
Storviol är en flerårig art som kan bli
20‒50 cm hög. Både stjälk och blad är
korthåriga. Bladen är avlånga, smala och
minst liklånga med bladskaften. Stiplerna
är även de minst av bladskaftets längd.
Blommorna är ganska stora, blekblå med
ett vitt fält i mitten och grönvit sporre.
Blomningen sker i juni. I Norden finns
storviol endast på Öland. Den är en typisk
brynväxt som uppträder i ohävdade fuktängar i Mittlandsskogen, på slåtterängar, i
vägkanter och även i fuktiga betesmarker.
Storviol vill helst växa i halvskugga. Hot
mot arten är igenväxning men också alltför
hårdhänt gallring/avverkning. Dränering
är ett annat hot liksom alltför tidig vägkantsslåtter. Ett åtgärdsprogram har tagits
fram för storviol. Hybrider kan bildas med
bl.a. dvärgviol V. pumila och strandviol V.
stagnina.
45
Krutbrännaren 1 (22) 2013
På Öland gjordes primärfyndet av Elias
Fries 1818. De flesta aktuella lokaler ligger
inom Mittlandsskogen men utposter finns
vid Stora Dalby lund i Kastlösa socken
och vid Gösslunda samt Asplunden i Hulterstad socken. Något överraskande finns
även ett par lokaler ute på Stora alvaret där
storviol växer i karstsprickor. Sammanlagt
finns ca 40 lokaler i vårt floraväkteri varav
flera tillkommit under de senaste 10 åren.
Besökslokal: Ska du se storviol på en
alvarlokal får du gå långt. Tomas Burén
upptäckte 2006 ett bestånd av storviol i
karstsprickor ca 3,5 km OSO om Vickleby
kyrka 6270912 1543291.
Gärdslösa sn, Högtomta 1, fuktäng i
lövskog
6293563 1554744
1999
245 stänglar
2007
270 stänglar
2001
450 stänglar
2012
174 stänglar
2005
270 stänglar
Hulterstad sn, Asplunden 1, gallrad
lövskog
6259242 1545925
2007
41 stänglar
2012
22 stänglar
Hulterstad sn, Asplunden 2, gallrad
lövskog
6259210 1546053
2007
21 stänglar
2012
120 stänglar
Hulterstad sn, Asplunden väst, traktorväg
6259261 1545858
2012
1 planta
Kastlösa sn, Stora Dalby lund, vägkant
6261254 1539649
1999
17 stänglar
2009
23 stänglar
Gärdslösa sn, Högtomta 2, fuktäng i
lövskog
6293640 1554823
1999
25 stänglar
2006
89 stänglar
2001
240 stänglar
2007
165 stänglar
2005
165 stänglar
2012
265 stänglar
Torslunda sn, Kalkstad ost, kalkfuktäng
i skogsbryn
6276259 1545606
1995
400 stänglar
2007
344 stänglar
1999
200 stänglar
2008
24 stänglar
2000
200 stänglar
2010
10 stänglar
2002
155 stänglar
2011
85 stänglar
2005
93 stänglar
2012
80 stänglar
2006
264 stänglar
46
Storviol Viola elatior 20 maj 2008,
Torslunda sn
Krutbrännaren 1 (22) 2013
2003
31 stänglar
2011
4 stänglar
2005
14 stänglar
2012
18 stänglar
2007
26 stänglar
Viola rupestris subsp. rupestris
sandviol NT
Sandviol är en flerårig, småväxt art där
plantan mäter 3‒10 cm i höjd. Den har
en bladrosett vid basen vilket gör att den
liknar en småvuxen skogsviol V. riviniana.
Bladen är rundade, tjocka, mörkgröna och
oftast bara någon centimeter långa. Blad
och stjälkar är finludna. Blommorna är
små, blåvioletta och med en lila sporre.
Sandviol blommar i maj‒juni. Den växer
sparsamt i en stor del av Sverige men med
stora utbredningsluckor. Längst i norr
växer underarten lappviol V. rupestris
subsp. relicta som också är rödlistad (NT).
Sandviol föredrar kalkhaltig, öppen och
sandig mark. Den kan växa i torra betesmarker, glesa tallskogar, sanddyner, åsar
och även hällmarker. Hot är upphörd hävd
och gödsling av naturbetesmarker.
På Öland anges sandviol som allmän.
På alvarmarken är den ofta helt kal. Den
växer på torra, örtrika, sandiga marker eller på hällmark spritt över hela ön. Gamla
sandiga strandvallar utgör ofta lokaler för
sandviol men den kan även växa på tuvor
i fuktängar. Vi har ca 180 fynd från de
senaste 10 åren. Hybrider med bl.a. ängsviol V. canina och skogsviol V. riviniana
förekommer.
Besökslokal: Vandra ut på Karlevi norra
naturvårdsområde en solig dag i början av
maj. På flera ställen kan du finna sandviol
som växer på alvartorrängar ex. 6274610
1542775.
Viola stagnina strandviol NT
Strandviol är en flerårig, kal växt med en
höjd av 10‒30 cm. Basal bladrosett saknas.
Bladen är avlånga (dubbelt så långa som
breda) med tvär bas. Stiplerna är kortare
än bladskaftet. Blomfärgen är vit‒ljusblå,
sporren är kort och ljus. Blomningen sker
i maj‒juli. Strandviol växer sällsynt i
södra och mellersta Sverige upp till Dalarna‒Gästrikland. Växtplatserna är ofta
strandängar med en viss kalkpåverkan som
hävdas genom bete. Den uppträder längs
åar och sjöar, mer sällsynt i kärrkanter.
Hot är igenväxning pga. utebliven hävd,
gödsling av naturbetesmarker och dränering av växtplatserna. Strandviol kan bilda
hybrider främst med ängsviol V. canina
och dvärgviol V. pumila.
På Öland anges den som tämligen allmän
i Sterner 1986 vilket förefaller överdrivet
i dagsläget. Miljöerna där den uppträder
anges vara fuktängar, stränder och myrkanter, mer sällan på alvarmark. Under
inventeringen har flera lokaler hittats ute
på Stora alvaret i tuviga kalkfuktängar
med älväxing Sesleria uliginosa och tok
Dasiphora fruticosa. Även skogskärr
och strandängar anges som miljöer för
arten. Det finns knappt 70 lokaler från
inventeringen.
Besökslokal: Möckleby-Gårdstorps naturreservat i Södra Möckleby socken har flera
små fuktängar ute på alvaret där strandviol
är funnen ex. 6249765 1540210. Parkera
vid mellersta delen av Gettlinge gravfält
och gå traktorvägen österut mot alvaret.
Området är väl värt ett besök med sina
mosaikartade marker med chans till många
spännande växt-och fågelfynd. Glöm inte
kikaren!
47
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Litteratur:
Ekstam, U. & Forshed, N. 2002. Svenska alvarmarker historia och ekologi. Värnamo.
Sterner, R. 1986. Ölands kärlväxtflora 2:a reviderade upplagan. Stockholm.
Otryckta källor:
Artdatabanken www.artfakta.se/artfaktablad
Artportalen www.artportalen.se/plants
Ölands Botaniska Förenings verksamhetsberättelse 2012
Styrelsen har haft följande sammansättning:
Ordförande: Ulla-Britt Andersson
Vice ordförande: Tommy Knutsson
Kassör: Elna Hultqvist
Sekreterare: Thomas Gunnarsson
Övriga i styrelsen: Tomas Burén, Kenneth Erlandsson, Helena Lager, Håkan
Lundkvist
Revisorer: Lennart Johnsson, Gerda
Stenström
Revisorssuppleanter: Eva Bjelkendal,
Anders Waldenström
Valberedning: Jan-Olof Petersson, Ingrid
Johnsson
Styrelsen har haft tre protokollförda möten
och flera kontakter via e-post.
Antalet medlemmar uppgick 2012-12-31
till 320 varav fullbetalande 263, en hedersmedlem och 57 familjemedlemmar. Detta
är en minskning med 7 jämfört med 2011.
Tidskriften
Vår tidskrift Krutbrännaren har utkommit
med fyra nummer under 2012. Nummer 1
innehöll en floraväktarrapport för rödlis-
48
tade kärlväxter 2011 där vi koncentrerade
oss på växter som finns på havsstränder/
sjömarker. Detta nummer skickades med
följebrev till våra båda kommuner och
Länsstyrelse för att påpeka de viktiga
lokaler för rödlistade växter längs våra
kuster och den oro vi kan känna för det
exploateringstryck som finns för kustnära
boende. I numret avhandlades också några
rika lokaler för röksvampar på sydöstra
Öland samt fynd av ljusgul tandrot (första
fyndet i Sverige). I nummer 2 redovisades
en del trevliga fynd såsom luddvårlök (första fyndet på Öland), rysk sabellilja, klibbglim, kotula och bitterfibbla. Dessutom en
presentation av den spännande sjömarken
vid Lopperstad. Nummer 3 innehöll en
rapport om inventeringen av Ölands kärlväxtflora med utbredningskartor för en del
taxa. Nummer 4 var medlemsmatrikeln.
Exkursioner/föredrag/aktiviteter under
2012
24 januari Håkan och Tommy höll ett föredrag om insekter inpå knuten respektive
svampar i Mittlandet.
Krutbrännaren 1 (22) 2013
20 mars Årsmöte på Ölands Folkhögskola.
1 april Gemensam inventering av växter i
Borgholms-trakten. Då hittades bl.a. ljusgul tandrot och ca 350 noteringar gjordes
i Artportalen (AP).
9 april Exkursion och inventering av vårväxter i Köping-rutan. En hel del lökväxter
noterades liksom andra tidigblommande
växter. Ca 250 noteringar gjordes av en
liten tapper skara.
28 april Exkursion och inventering i Hulterstad-rutan. Både alvaret och Asplunden
fick besök och ca 200 noteringar gjordes i
AP, bl.a. hartmansstarr i Asplunden.
13 maj Exkursion och inventering i
Ottenby-rutan med ca 300 noteringar i AP
bl.a. flera arter maskrosor.
20 maj Gemensam inventering av området
vid Hörninge mosse med ca 250 noteringar
i AP bl.a. kärrspira.
26 maj Exkursion och inventering av
Folkeslunda-rutan med ca 270 noteringar
i AP bl.a. månlåsbräken.
8-10 juni Inventeringsläger på norra
Öland med god uppslutning, många
spännande fynd och glada skratt. Vi var
som vanligt förlagda till Grankullaviks
fiskecamp. Drygt 1100 noteringar på AP
bl.a. återfynd av kärrfibbla.
17 juni De vilda blommornas dag i
Lindreservatet, Böda socken. En härlig
vandring i ett sommarfagert Öland med
bl.a. brunklöver, taggkörvel och trubbstarr.
7 juli Exkursion och inventering vid Igelmossen med ca 180 noteringar i AP, flera
orkidéer bl.a. honungsblomster.
19 augusti Exkursion och inventering i
Hulterstad-rutan med ca 180 noteringar i
AP, bl.a. rika bestånd av hästsvans.
1 september Exkursion och inventering
av Folkeslunda-rutan, bl.a. flera bestånd
av ljungsnärja.
2 september Svampens dag men torkan
hade gjort att utbytet av exkursionen i
Vickleby NR blev klent. Som tröst hittades blomjordstjärna på en ny lokal vid
nedfarten till Haga Park.
6 december Årets fynd med bildvisning
på Folkhögskolan, föreningen bjöd på
kaffe/te och pepparkakor.
Floraväkteri
Årets floraväkteri på kärlväxtsidan har
resulterat i 682 rapporter fördelade enligt
följande: CR 72, EN 178 och VU 432.
Dessutom inkom i kategori NT 1002 rapporter och 5 i kategori DD. Vårt floraväkteri administreras numera på Artportalen
där varje enskild floraväktare ska kunna
rapportera in sina fynd. Genom vårt arbete med floraväkteri har vi fått 80000 kr
av ArtDatabanken. Denna summa utgör
den största delen av våra intäkter under
2012. För pengarna har vi bl.a. betalat
ut bilersättning till floraväktare, haft inventeringsläger och tryckt ett nummer av
Krutbrännaren med floraväktarrapport.
Vi har lämnat förslag till ArtDatabanken
om kandidater för rödlistan 2015 och
eventuella ändringar i den aktuella rödlistan.
Naturvård
Vi har skrivit brev till Länsstyrelsen och
påtalat problemet för mosippan på dess
enda öländska lokal. Flera olika åtgärder
föreslogs i brevet men tyvärr har inte vi
fått någon respons på våra förslag.
Vi har skrivit ett svar till Vägverket angående skötsel av vägkanter på Öland.
Föreningen har också besvarat diverse
utskick från kommunerna ex. ny vägsträckning i Färjestaden, inventering av
vägkanter i Borgholms kommun.
49
Krutbrännaren 1 (22) 2013
Ulla-Britt, Tommy och Håkan är med i
referensgrupp för EU-projektet SandLife
som ska restaurera en del sandmarker bl.a.
på Öland.
Utåtriktad verksamhet
Ulla-Britt och Thomas var inbjudan till
Göteborg i februari och höll föredrag om
jordstjärnor i Sverige.
14-15 april gästades vi av botanister från
västkusten (Botaniska föreningen i Göteborg) och de fick bl.a se sex blommande
arter vårlökar på Öland och i Kalmar.
16-20 juni deltog Helena Lager, Tomas
Burén och Ulla-Britt Andersson som lokalguider i det ungdomsläger som Svenska
botaniska föreningen anordnade på Öland
tillsammans med fältbiologerna.
Föreningen har skapat en grupp på Facebook ”Ölands flora” där aktuella fynd och
aktiviteter läggs ut.
Som komplettering till vår hemsida har vi
skapat ytterligare en hemsida/blogg www.
ölandsflora.se där de nyhetsbrev som regelbundet publiceras läggs ut. Dessutom
finns tidigare nummer av Krutbrännaren,
program mm på sidan.
Vi har blivit med i LONA-projektet ”Musikaliska äventyr i den öländska naturen”
med samtidiga guidningar och konserter i
det öländska landskapet.
På vår mail-lista finns just nu drygt 60
medlemmar som regelbundet får rapporter
från den öländska naturen och förhoppningsvis blir inspirerade att ta sig ut.
LONA-projekt
Inventeringen av besökslokaler för utflyktsboken ”Botaniska besöksmål på
Öland” har fortskridit under året. Flera
författare har lämnat in sina första bidrag
till den kommande boken.
50
Inventeringen
Herbariet i Oskarshamn har besökts vid ytterligare några tillfällen då vi fortsatt att gå
igenom material från Öland. Dessutom har
de flesta av de belägg som hittills samlats
under inventeringen lämnats till herbariet.
Inventeringen av Ölands kärlväxtflora
fortlöpte, under året rapporterades 28 232
fynd av kärlväxter på Artportalen. Det
samlades 936 belägg som i de flesta fall
redan har granskats. Vi har gott stöd av
experter spridda över Sverige. Samtliga
inventerare som så önskat får ett exemplar
av Ölands kärlväxtflora 1986 samt Åke
Lundquist samlade skrifter. Tyvärr är inte
alla rutor bokade men de flesta har ett gott
antal med fynd och förhoppningsvis kan vi
efter ytterligare två säsonger ha det mesta
av inventeringsarbetet avklarat och sedan
koncentrera oss på kompletteringar.
Inköp
Ett 30-tal böcker har inköpts, de flesta
inriktade på svamp.
Färjestaden 2013-03-18
Ulla-Britt Andersson
Thomas Gunnarsson
Ölands Botaniska Förening
Program maj-augusti 2013
Söndag 12/5
Torsdag 6/6
-söndag 9/6
Söndag 16/6
Lördag 29/6
Söndag 7/7
Tisdag 16/7
Lördag 10/8
Exkursion och inventering av rutorna Askelunda/Löt. Samling
vid kustvägen 2,5 km SV Djupvik kl. 09.30. Medtag fika/lunch.
Ledare: Ulla-Britt Andersson
Inventeringsläger på norra Öland. Anmäl dig till Ulla-Britt Andersson [email protected]. OBS! Få platser kvar.
De Vilda blommornas dag. Samling vid Hörninge mosse SO-parkeringen kl. 10.00. Medtag fika. Ledare: Ulla-Britt Andersson
Exkursion/inventering av Igelmossen. Rika orkidékärr men bitvis
svårgånget. Stövlar och fika. Samling vid Almérs parkering kl.
10.00. Samarrangemang med Föreningen Smålands Flora.
Ledare: Ulla-Britt Andersson & Tomas Burén.
Exkursion till Gösslunda. Samling vid Gösslunda rör kl. 09.30.
Medtag fika. Lättgånget alvar. Ledare: Ulla-Britt Andersson
Björnbärsexkursion i Kalmar. Samling klockan 13.00 vid Lindöskolan i Kalmar. Flera arter på gångavstånd, samåkning till några
andra lokaler inom någon mils avstånd. Hör av dig om du föredrar
kvällstid. Jag kan köra en repris vid 17.00 om det passar bättre.
Samarrangemang med Föreningen Smålands Flora.
Ledare: Tomas Burén 070-356 46 97
Exkursion/inventering av sjömarken söder Stenåsabadet. Samling
vid Stenåsabadet kl. 09.30. Medtag fika/stövlar och kikare.
Ledare: Ulla-Britt Andersson
Vill du delta i ”spontana” exkursioner eller få reda på vad som händer i naturen? Anmäl dig till vår mail-lista genom att skicka
e-post till: [email protected]
Glöm inte att gå in på vår hemsida/blogg www.ölandsflora.se
Där ser du bokningsläget i den pågående kärlväxtinventeringen, du får tips
vid artbestämning och annan nyttig information. Lösenordet för att nå sidorna
med material från bl.a. studiecirkeln i Flora Nordica är ”floradisk”.
Vill du delta mer aktivt i inventeringen? Anmäl dig till Thomas Gunnarsson
se ovan.
Krutbrännaren nr. 1 / 2013
Floraväktarrapport 2012 ‒ rödlistade kärlväxter på alvarmarker
av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson....................sid 3
Ölands botaniska förenings verksamhetsberättelse 2012.....sid 48
Program.................................................................................sid 51