Gothemsåns avrinningsområde
1 (51) Kunskapsöversikt Gothemsåns avrinningsområde Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt Arbetsmaterial december 2012-12-12 Sigsarve vattensåg, Hejde socken. Fotograf: Katarina Amér 2 (51) 1 INLEDNING ...................................................................................................................... 5 1.1 Gothemsåns avrinningsområde 117............................................................................. 6 1.2 Vattnets kulturhistoriska betydelse för Gotland generellt och Gothemsåns avrinningsområde i synnerhet ................................................................................................ 7 1.3 Vattenförvaltning och åtgärdsprogram ...................................................................... 10 1.4 Biotopkartering och fiske/biotopvård ........................................................................ 11 2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M.................................................................. 11 2.1 Kunskapsunderlag – länsspecifika............................................................................. 11 2.1.1 Värdefulla vatten – fisk, natur och kultur .......................................................... 12 2.2 Internationella och nationella intressen ..................................................................... 13 2.2.1 Världsarvet ......................................................................................................... 13 2.2.2 Nationellt särskilt värdefulla vatten – kulturmiljö ............................................. 14 2.2.3 Nationellt värdefulla vatten – naturvård och fiske ............................................. 14 2.2.4 Riksintressen för kulturmiljövården ................................................................... 14 2.2.5 Riksintressen för naturvården, naturreservat och Natura 2000 .......................... 16 2.2.6 Riksintresse för friluftslivet ................................................................................ 17 2.2.7 Kulturreservat ..................................................................................................... 18 2.2.8 Byggnadsminnen ................................................................................................ 18 2.2.9 Övrigt ................................................................................................................. 19 2.3 Kulturmiljöprogram och inventeringar ...................................................................... 20 2.3.1 Fornlämningar – fornminnesregistret (FMIS) .................................................... 20 2.3.2 Skog och Historia inventeringen ........................................................................ 21 2.3.3 Broar ................................................................................................................... 22 2.3.4 Vägminnen ......................................................................................................... 24 2.3.5 Besöksplatser, kultur/natur ................................................................................. 25 2.3.6 Ödegårdsinventeringen....................................................................................... 25 2.3.7 Gotländska hamn- och handelsplatser ................................................................ 25 2.3.8 Övriga kulturlämningar i Gotlands län............................................................... 26 2.3.9 Vattenanknutna industrimiljöer .......................................................................... 26 2.3.10 Odlingslandskapet .............................................................................................. 29 2.3.11 Dammar/vattenhinder och kulturmiljöer ............................................................ 30 2.3.12 Militära lämningar .............................................................................................. 31 2.3.13 Historisk markanvändning och dikningsföretag ................................................ 31 2.3.14 Gotlandsrussen på Lojsta hed ............................................................................. 32 2.3.15 Lämningar efter fiske, källor med historia ......................................................... 33 2.4 Särskilda ansvarsmiljöer och sällsynta/unika limniska kulturmiljöer – Gothemsåns avrinningsområde ................................................................................................................. 33 3 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING – KULTURMILJÖ ............ 35 3.1 Det utdikade landskapets kulturvärden...................................................................... 35 3.2 Vandringshinder ........................................................................................................ 35 3.3 Övergödning – anläggande av våtmarker .................................................................. 36 3.4 Vattenreservoarer....................................................................................................... 36 3.5 Skyddande trädzoner, skog och avverkningar ........................................................... 36 4 KUNSKAPSUPPBYGGNAD KULTURMILJÖ ............................................................ 36 4.1 Vattenkvarnar, vattensågar ........................................................................................ 36 4.2 Broinventering ........................................................................................................... 37 4.3 Mjölkhus och lador på myrmark ............................................................................... 37 4.4 Fokus på vattenanknutna intressanta miljöer............................................................. 37 3 (51) 4.5 Bykhus, bryggor för tvätt, källor med tradition, källor för annan användning (t.ex. tvätt), badhus, trädgårdar ...................................................................................................... 37 4.6 Slipskårestenar, lämningar efter fisk ......................................................................... 38 4.7 Fiskelägen, fiske (inland och kust), jakt .................................................................... 38 4.8 Garverier, valkor ........................................................................................................ 39 4.9 Fornminnesinventering av vattendrag ....................................................................... 39 4.10 Kraftverk/turbiner .................................................................................................. 39 4.11 Tillgång till digitaliserade kartor ........................................................................... 39 4.12 Alla barns tillgänglighet till vatten ........................................................................ 39 4.13 Vattendrivna verks ”soundscapes” ........................................................................ 40 5 REFERENSER ................................................................................................................. 40 6 Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps/planeringsunderlag ....................................... 42 4 (51) Viktig information till läsaren Denna rapport har tagits fram inom delprojekt 2 för Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt, och i enlighet med den metod som presenteras i ”Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt” (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län). Syftet med översikterna är att redovisa kunskapsläget per huvudavrinningsområde/kustområde samt föreslå prioritering av fortsatt kunskapsbyggnad för kulturmiljön, dels i förhållande till vattenförvaltningens åtgärder, dels för kulturmiljövårdens egna behov. För mer information hänvisas till förstudien. Observera att många av de befintliga kunskapsunderlagen är gamla och/eller behäftade med brister. Informationen kan därför vara inaktuell. Rapporten är ett arbetsmaterial och har tagits fram av Katarina Amér, Länsstyrelsen i Gotlands län. Kartbilagor Kartbilagorna återfinns ej i detta textdokument utan i separata jpg-filer döpta enligt nedanstående. Observera att rekommenderat utskriftsformat är A3 och att alla sjöar och vattendrag inte finns med på alla kartor. Kartorna finns i högre och lägre upplösning. De kartor som har ”1” med i namnet är lågupplösta t.ex. ”Karta 6B Våtmarker idag, dikningsföretag 1 (Gothemåns ARO)”. Karta 1A Gotland: huvudavrinningsområden och kustområden (Gotland) Karta 1B Gotland: huvudavrinningsområden, kustområden och vattenråd (Gotland) Karta 1C (B) Avrinningsområde/kustområde: vattendrag och sjöar (Gothemåns ARO) Karta 2 Avrinningsområde/kustområde: socknar (Gothemåns ARO) Karta 3A Gotland: ekologisk status i vattendrag och sjöar (Gotland) Karta 3B Gotland: kemisk status i vattendrag och sjöar (Gotland) Karta 4C Vattendrag som bedömts särskilt skyddsvärda A och B (Gothemåns ARO) Karta 4A Nationellt särskilt värdefulla vatten (Gothemåns ARO) Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (Gothemåns ARO) Karta 4C Vattendrag som bedömts särskilt skyddsvärda A och B (Gothemåns ARO) Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (Gothemåns ARO) Karta 6A Torvbärande myrmark sent 1600-tal/tidigt 1700-tal (Gothemåns ARO) Karta 6B Våtmarker idag, dikningsföretag (Gothemåns ARO) Karta 7A Markanvändning ca 1700 (Gothemåns ARO) Karta 7B Odlingslandskapet, hävdad äng (Gothemåns ARO) 5 (51) 1 INLEDNING Denna sammanställning har gjorts av Katarina Amér, arkeolog och antikvarie vid Länsstyrelsen i Gotlands län. Synpunkter på delar av rapporten har lämnats av Christina Huhtasaari, Annika Broms och Peter Landergren vid Miljö- och vattenenheten. Under ”Egna kommentarer” är det författarens egna kommentarer och tillägg. De flesta kunskaps- och planeringsunderlag som använts i denna kunskapsöversikt är kortfattat beskrivna i bilaga 1. Av Gotlands ursprungliga våtmarksareal är idag 70 % borta. Av de 30 % som återstår har merparten någon form av antropogen påverkan och endast 5 % kan karakteriseras som helt opåverkad. Detta gör Gotland till en av de regioner i Sverige som drabbats allra hårdast av den dikningsepok som i jakten på ny odlingsbar mark startade under andra hälften av 1800talet och fortsatte långt in på 1900-talet. Av Gotlands ursprungliga torvmarksareal på knappt 30 000 hektar, exklusive sjöar, är idag 18 600 hektar dikade och uppodlade. I början av 1900- 6 (51) talet hade åkerarealen ökat så mycket att det möjliggjorde odling av vinterfoder på åkermark, vilket också innebar slutet för ängsbruksepoken. De enskilt största dikningsföretagen är torrläggningen av Martebo myr (1840-talet), Mästermyr (1902-1910) och Lina myr (1947). Tillsammans täckte dessa myrar en yta av över 6800 hektar, varav 1320 hektar var öppet vatten. Detta motsvarar ett område av en och en halv gånger Gotska Sandöns storlek. Från och med 1994 gäller generellt förbud mot markavvattning på Gotland (Martinsson 1997). 1.1 Gothemsåns avrinningsområde 117 Karta 1A Gotland: huvudavrinningsområden och kustområden (Gotland) Karta 1B Gotland: huvudavrinningsområden, kustområden och vattenråd (Gotland) Karta 1C (B) Avrinningsområde/kustområde: vattendrag och sjöar (Gothemåns ARO) Karta 2 Avrinningsområde/kustområde: socknar (Gothemåns ARO) Avrinningsområdet ligger inom Gotlands län och berör Region Gotland (tidigare Gotlands kommun). Gothemsån är Gotlands största avrinningsområde med sina 480 km2, vilket utgör ca 15 % av Gotlands yta. 44 socknar ligger helt eller delvis inom avrinningsområdet och de utgörs (exklusive enklaver) av: Akebäck, Alva, Anga, Atlingbo, Barlingbo, Björke, Boge, Bro, Buttle, Bäl, Dalhem, Ekeby, Endre, Etelhem, Fardhem, Fole, Follingbo, Fröjel, Ganthem, Gerum, Gothem, Grötlingbo, Guldrupe, Halla, Hejde, Hejdeby, Hejnum, Hörsne med Bara, Klinte, Källunge, Levide, Linde, Lojsta, Lokrume, Lye, Norrlanda, Roma, Sjonhem, Stånga, Vall, Vallstena, Viklau, Vänge och Väte. Gothemsån har sitt källflöde i Lojsta och vattensystemet sträcker sig mellan Lojsta hed i söder och Hejnum i norr med utflödet i öster ut i Östersjön vid Åminne i Gothem. Gothemsån är Gotlands största å och fåran är på sina håll kring 20 m bred. Stora delar av ån är kraftigt kanaliserad. Ca 87 % av vattenförekomsterna är förändrade i form av rätning. Fragment av orörda sträckor finns i de sydligaste delarna samt vid Hörsne, Dalhem och Viklau. Dikningarna i avrinningsområdet har givit upphov till en onaturlig avrinning med en på vinter och vår till brädden fylld, tungt strömmande å och en på sommaren snabbt reducerad rännil. Många avrinningsområden på Gotland har förlorat sin vattenhållande förmåga. När vinterns och vårens smältvatten runnit undan är många av vattendragen helt beroende av kontinuerligt regn för att inte torka ut. På sent 1600-tal/tidigt 1700-tal fanns inom avrinningsområdet ca 5140 ha myrmark. De riktigt stora myrarna omfattade mellan 300-720 ha. En av de största, Lina myr i Hörsne, dikades ut i slutet av 1940-talet. Utdikningen av Vänge myr gjordes så sent som på 1980-talet. Uträtningen och invallningen medför att rensningsarbeten sker kontinuerligt, vilket i sin tur betyder att systemet är relativt artfattigt. Inga buffrande sjöar finns i systemet varför stora variationen i vattennivåerna kan förekomma. Markanvändningen utgörs av skog och åker i lika andelar (44 %), där den södra delen helt domineras av skog medan jordbruket är helt dominerande i områdets centrala delar längs med 7 (51) själva Gothemsån. Berggrunden domineras av märgelsten och ren kalksten. Ytvattnet är näringsrikt, måttligt färgat och starkt grumligt. 1.2 Vattnets kulturhistoriska betydelse för Gotland generellt och Gothemsåns avrinningsområde i synnerhet Vattnet har haft och har alltjämt stor betydelse för Gotland. Ön har helt legat under vatten och successivt höjt sig ur havet. På inlandet finns både gamla strandvallar och klint- och grottformationer som bearbetats av ett omgivande hav eller sjö. Gotland dyker upp ur vattnet ca 9500 f. Kr, som ett ö-landskap med torrt och kallt klimat. Omkring 8000 f. Kr blir klimatet varmare och Gotland blir en möjlig plats att bo på. De äldsta spåren från människor finns från ca 6000-5000 f. Kr som tunna kulturlager på ancylusavlagringar, ofta överlagrade av litorinagrus. En av dessa tidigaste boplatser låg inom avrinningsområdet – vid Svalings i Gothem (RAÄ Gothem 202:1). Svalings låg vid dåvarande kustlinjen och lämningarna är från ett jägar- samlar folk. Även boplatserna i Vallstena, Medebys I och II, Nygårds (RAÄ Vallstena 156:1, 202:1 och 216:1) samt Hoffmans i Bara (RAÄ Hörsne 137:1), räknas som mesolitiska. Från yngre stenåldern (ca 6000-2000 f. Kr) är fyndmaterialet rikt och ett 50-tal boplatser är kända på ön. De låg invid den forna kustlinjen eller intill sjöar och vattendrag i inlandet. Inom avrinningsområdet finns den stora och rika boplatsen Västerbjers i Gothem (RAÄ Gothem 120:1). Till Västerbjers hör även ett mycket rikt gravmaterial. Stenåldersboplatser finns även vid Simunde I och II i Bara (RAÄ Hörsne 57:1 och 164:1) samt vid Sudergårde, Snauvalds och Stora Mörby i Hörsne (RAÄ Hörsne 133:1, 139:1 och 142:1). Runt 2000 f. Kr ökade jordbruksverksamheten på ön. Befolkning har troligen ökat och sätter press på näringsresurserna. Dock fortsatte alltjämt fiske och jakt vara av betydelse för ekonomin. Ett ”vägnät” växte sakta fram och flertalet av 1600-tals vägar har sina rötter från slutet av bronsåldern. Lämningar av det tidigaste åkerbruket går fortfarande att hitta som årderspår. Dessa årderspår kan dateras till bronsålderns mitt (ca 1100-900 f Kr). Tidig jordbruksverksamhet återfinns inom avrinningsområdet bl.a. vid Hägvalds i Vallstena (RAÄ Vallstena 76:1-78:1 m.fl.) Det finns även många gravanläggningar (rösen, stora flacka stensättningar samt skeppssättningar) från bronsåldern framförallt koncentrerade mot kusterna och längs med Gothemsån. En känd plats är gravfältet med skeppsättningen Tjelvars grav (RAÄ Boge 28:1). På strategiska platser på inlandsklinter eller invid vattendrag finns ett hundratal fornborgar bevarade på Gotland. Deras funktion kan ha varierat då flera av dem nyttjades under lång period – från århundradena efter Kristus till folkvandringstid och in i vikingatid. Teorier har framförts om fornborgarna som försvars- eller flyktborgar, som boskapsfållor, marknadsplatser eller centra för kult eller religiösa ceremonier eller rent av befästa gårdar. Inom avrinningsområdet finns tre fornborgar bl.a. en i Hörsne alldeles intill där ån förr rann ut i (numera utdikade) Lina myr (RAÄ Hörsne 153:1). 8 (51) I övergången mellan brons- och järnålder förändrades spannmålsproduktionen från ett extensivt till ett mer intensivt brukande och mer regelrätta åkersystem växte fram. Åkerytorna framträder alltjämt som svagt bassängformade rektangulära försänkningar, avgränsade av vallar. Åkerytorna kan bilda omfattande åkersystem. På sandjordarna, framförallt i skogsmark på södra Gotland, kan dessa omfatta mellan 70-150 hektar. Inom avrinningsområdet finns det bl.a. i Buttle två områden med fornåkrar (RAÄ Buttle 50:1 och RAÄ Buttle 195:1). Under järnåldern etablerades det boendemönster som i stort sätt bevarats in i modern tid: familjejordbruk bestående av ensamliggande gårdar med tillhörande åker, äng, hagmark och utmark. Det finns knappt 2000 bevarade förhistoriska husgrunder från denna period, ofta med tillhörande stensträngar (hägnadsrester). Inom avrinningsområdet finns flera sådana platser t.ex. Gervide i Sjonhem (RAÄ Sjonhem 12:1-4) och Aränget i Bäl (RAÄ Bäl 45:1-5). Troligen formas även sockenindelningen under denna period. Åkerarealen minskade i hektar, men tidigare långträdor ersattes med ensädesbruk d.v.s. all åkeryta besåddes varje år. Åkern krävde dock mer kontinuerlig tillförsel av näring i form av gödsel, som producerades av tamdjur framförallt under vintersäsongens stallperiod. För att djuren skulle överleva krävdes vinterfoder. Ju mer foder som kunde samlas in, desto fler djur kunde övervintras. Fler djur gav mer stallgödsel som ledde bättre avkastning på åkrarna. Under denna tid etablerades det gotländska änget en viktig foderproducerande mark. Under 1700-talet fanns det totalt ca 43000 ha ängsmark på Gotland varav ca 10500 ha ängsmark inom avrinningsområdet. Ängsmarkens roll som fodermark höll i sig fram till 1850-talet med ca 35000 ha. Vinterfodret producerades sedan istället genom vallodling på åkermark och 1910 hade ängsmarken sjunkit till 1700 ha. 2001 fanns ca 350 ha ängsmark i hävd. Inom avrinningsområdet finns också järnåldersgårdar belägna i utmarken t.ex. inom Lojstaheds skogsområde. Deras ekonomi kan ha baserats på enbart kreatur (nöt, får och hästar) och producerat ett överskott för avsalu. Under 500-talet inträffade en agrarkris och flertalet gårdar lades öde. Flertalet järnåldersgravfält samt ensamliggande gravar finns inom avrinningsområdet t.ex. Skällhorns gravfält i Källunge (RAÄ Källunge 11:1) och Grinds gravfält i Vallstena (RAÄ Vallstena 74:1). Mellan 600-1250 upplever Gotland en makalös storhetstid. Exempel från denna period är de många fynden av silverskatter utan motsvarighet någon annanstans. Bönderna var jordbrukare, handelsmän och sjöfarare. Ett antal hamnar och handelsplatser etablerades. Ett 130-tal möjliga vikingatida hamnplatser är utpekade på Gotland, varav ett område ligger inom avrinningsområdet. Träkyrkorna ersattes med stenkyrkor. Inom avrinningsområdet återfinns bl.a. cisterciensernas klosteranläggning i Roma och de medeltida sockenkyrkorna. Kalk- och sandstensindustrin upplevde en blomstringstid. Under sent 1200-tal och tidigt 1300-tal inträffade återigen en agrarkris och flertalet gårdar ödelades. En del av dessa kan spåras genom ödegårdsinventeringen. Under medeltiden byggdes de första vattendrivna kvarnarna på Gotland. Troligen hade cistercienserna i Roma tillgång till vattenkvarn och även visbyborna. Det finns uppgifter om en vattenkvarn vid Kärne i Burs, som såldes från Näs 1499. Kvarnplatsen i Kopparsvik i 9 (51) Visby har använts sedan början av 1500-talet. I mitten av 1600-talet fanns det åtminstone 134 kvarnar på Gotland varav 99 st. vattendrivna. Omkring 17 av dessa låg inom avrinningsområdet. Vattenkvarnarna hade ofta låg kapacitet och ofta angavs i protokollen att ”kvarnen mal endast höst och vår”. Endast sex kvarnar uppges ha tillräcklig vattentillgång att mala året runt: Överstekvarn i Lummelunda, kvarnarna vid Ar i Fleringe, Furbjärs i Tingstäde samt de tre kvarnarna vid Kopparsvik (ingen inom aktuellt avrinningsområde). 1697 fanns det enligt kvarnkommissionen 225 kvarnar varav 161 vattendrivna. Vattenkvarnarna var jämt fördelade över ön, alltså även vid små vattendrag. Vid 1700-talets slut var antalet vattenkvarnar som störst. 1807 fanns det 557 kvarnar varav 228 vattenkvarnar. Mellan 18071888 minskade antalet vattenkvarnar från 228 till 75 medan väderkvarnarna ökade (dock en totalminskning från 557 till 522). Antalet vattenkvarnar minskade framförallt p.g.a. utdikningarna av myrarna. Från 1850 togs ångkraften i bruk till större kvarnar och 1860 fanns 7 ångkvarnar. 1940 fanns 35 kvarnar varav ingen drevs med vattenkraft. Enligt en inventering 1971-72 fanns knappt 20 vattenkvarnar eller ruiner av dessa bevarade i landskapet. Enstaka hade byggts om och anpassats till elkraft. Det saknas underlag på turbindriven verksamhet, dock finns inom avrinningsområdet vid Dalhem ännu bevarade kvarnbyggnader som drivits med turbin. Vattenkvarnen vid kulturreservatet Norrbys är väl bevarad (byggnadsminne). De första sågarna skall ha tillkommit vid slutet av 1500-talet. Från 1620 finns tillstånd till ett sågverk i Lummelundaån. Enligt revisionsboken från 1653 fanns det drygt 45 vattendrivna sågverk på Gotland varav ca 8 inom avrinningsområdet. Just längs Gothemsån med anknytning till hamn är sågverken påfallande många. Tillgången på vatten och närheten till hamnplatser styrde var sågverken etablerades. Hamnarna i Visby, Kappelshamn, Västergarn, Klinte, Slite, Gothem, Norrlanda och Kräklingbo var viktiga. Virkeshandeln var omfattande. Sågningsmöjligheterna varierade mycket mellan de olika sågarna. Vissa uppgavs kunna såga ”höst och vår”, andra några veckor per år. De flesta sågarna var förmodligen förhållandevis små eftersom tillgången på vatten var begränsad i de mindre vattendragen. Uppdämning av vatten kunde leda till att hagar och åkrar stod under vatten och gav upphov till tvister, då inte alltid sågverksägaren sammanföll med markägaren som fått sin mark översvämmad. Sågverken tillhörde nästan uteslutande socknarnas största gårdar och flera av sågverksägarna var tingsdomare, affärsmän, borgare i Visby samt präster. Minst sex av sågarna under 1600talets andra hälft drevs av änkor eller prästänkor. Sågverkshanteringen krävde anläggningskapital samt för lyckad avsättning även erfarenhet av handel och köpenskap. 1697 års kvarnkommission anger drygt 110 sågverk (vatten- eller vinddrivna). Omkring 1729 lär det ha funnits ca 150 vattensågar för att under 1800-talet öka till omkring 200 stycken. I slutet av 1850-talet kom de första transportabla och ångdrivna cirkelsågarna till ön. Ångsågarna slog ut vattensågarna. Utöver virke var tjärbränningen en viktig inkomstkälla för jordbrukarna. Fiske, fågel- och säljakt var av ekonomisk betydelse för jordbrukarnas ekonomi. Lämningar efter fasta fisken är inte kända inom avrinningsområdet men det är troligt att fisketunar funnits i Gothemsån före kanaliseringar och rätningar. Det finns även många namngivna platser som knyter an till sjöfågel- och säljakten. Kalkbränningen nådde under sent 1600- och början av 1700-talet en första höjdpunkt. Nästa topp kom mellan 1845 och 1870-talet för att dala igen under sent 1800-tal. Under tidigt 1900tal etablerades cementindustrin på norra Gotland. Kalkindustrin är alltjämt en viktig näring på Gotland. 10 (51) Vid Lummelunda anlades 1651-1652 järnbruk med masugn, hammarsmedjor, en såg, en mjölkvarn och en valka. På Gotland finns ingen malm men vid Lummelunda fanns vattenkraft och skog. Malm skeppades från Utö i Stockholms skärgård och stångjärn, grytor, släggor m.m. tillverkades. Anläggningen kompletterades med en masugn vid Vasta i Kappelshamn. Efter driftsbrott och ekonomiska svårigheter lades Vasta ner under slutet av 1600-talet och Lummelundsbruk 1712. Mellan 1805-1885 drevs ett pappersbruk vid Lummelunda, som lades ner bl.a. efter problem med vattentillgången efter utdikningen av Martebomyr på 1850-talet. Under slutet av 1700-talet och 1800-talet ökade befolkningen och behovet av uppodling likaså. En del ängs- och hagmark odlades upp, men det som framförallt påverkar vattenverksamheten är uppodlingarna av myrmarkerna. 1845 bildades Gotländska myrodlingsbolaget. Mellan 1805 och 1860 ökade åkerarealen från ca 15 000 hektar till 30 000 hektar för att ytterligare fördubblas till 64 500 hektar fram till år 1900. Introduktionen av konstgödsel under 1880-talet, möjliggjorde att myrmarken kunde fortsatta att ge avkastning. Sockerbruket i Roma startade 1894 och bidrog till att förbättra förutsättningarna för den år 1878 nystartade järnvägen. Det fanns även planer på ett sockerbruk i Hemsetrakten. Järnvägen lades ner 1960. Inom avrinningsområdet finns rester av den gotländska järnvägen bevarade genom museijärnvägen i Dalhem. Öns första mejeri anlades 1868 och under slutet av 1800-talet etablerades ytterligare ett knappt 10-tal. Som mest fanns det runt 1944 ett 30-tal mejerier. Valkor, vadmalsstampar och garverier är verksamheter som har funnits längs med vattendragen, men underlagen är knapphändiga. 1.3 Vattenförvaltning och åtgärdsprogram Karta 3A Gotland: ekologisk status i vattendrag och sjöar (Gotland) Karta 3B Gotland: kemisk status i vattendrag och sjöar (Gotland) Åtgärdsprogrammet för Gothemsåns vattenavrinningsområde är ett arbetsmaterial som togs fram i samband med förvaltningsplanen för södra Östersjöns vattendistrikt 2009. Programmet omarbetades av Länsstyrelsen 2011 för att få det mer lokalt anpassat och med fokus på varje enskilt åtgärdsområde. I Gothemsån finns problem med övergödning, fysiska förändringar, miljögifter, vattenuttag och övriga vattenkvalitetsproblem. För en närmare presentation hänvisas till de båda programunderlagen. I Gothemsån finns sex vattenförekomster, av vilka en är grundvatten och fem är vattendrag. Vattendrag klassas i begreppen ekologisk och kemisk status medan grundvattnet kan ha en kemisk och en kvantitativ status. Samtliga vattenförekomster kan riskera (vara i riskzon) att ej uppnå god status 2015. Åtgärdsprogram mot fysiska förändringar omfattar de vattenförekomster där fysisk påverkan har en negativ effekt på den ekologiska statusen genom att vattnet är påverkat av en eller flera följande faktorer: kontinuitet (t.ex. dammar och vägtrummor som hindrar fri passage av växter eller djur), hydrologisk regim (t.ex. reglering av vattennivåer och flöden vid kraftverksdammar) och morfologiska förändringar (t.ex. förändringar av vattenförekomsten genom rensning, rätning och kanalisering). 11 (51) Samtliga vattendrag i Gothemsån har problem med fysiska förändringar. Stora delar av Gothemsån inklusive dess biflöden, är rätade (ca 87 %). Avsaknaden av buffrande sjöar eller större våtmarker leder till årsvis stora skillnader i vattennivåerna. I en tabell redovisas vilka åtgärder som är föreslagna bl.a. utrivning av damm/anläggande av omlöp och öppna vandringsväg. Det framgår inte var åtgärderna skall genomföras och det konstateras att det med nuvarande underlag inte är möjligt att avgöra vilka åtgärder som leder till att god ekologisk status uppnås 2015. Åtgärderna kan dock ha stor påverkan på kulturvärdena i avrinningsområdet. Gothemsåns uttransport av näringsämnen t.ex. kväve, är som högst under höga vårflöden och styrs av nederbörd/snösmältning. 1.4 Biotopkartering och fiske/biotopvård Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (Gothemåns ARO) Gothemsåns avrinningsområde är biotopkarterad längs med själva Gothemsån i november 2005 och 3 vandringshinder (dammar) finns karterade. Projektering för fiskvägar och biotopvårdsrestaurering pågår i liten skala. Tänkbara åtgärder som kan påverka kulturvärdena i området, är att skapa fiskvägar förbi två av dammarna. Inom avrinningsområdet finns totalt 8 vandringshinder. 2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M. 2.1 Kunskapsunderlag – länsspecifika Listan nedan visar kunskapsunderlag som är länsspecifika och berör Gothemåns avrinningsområde och som har använts i översikten. Ej länsspecifika underlag, t.ex. riksintressen, fornminnesregistret och ängs- och betesmarkinventeringen, redovisas ej i tabellen. - - Regionalt kulturmiljövårdsprogram från 1982. Revidering påbörjat 2012 av Region Gotland. Värdefulla vatten specialinventering av vattendrag som är särskilt skyddsvärda eller potentiellt särskilt skyddsvärda med avseende på fisk, natur och kultur 2007-2008. Småindustriinventeringen 1999-2001. GIS-skikt med geografisk placering av ett urval småindustrier på Gotland ur Småindustriinventeringen (pärmar och Exceltabeller). Dikningsföretag: digitalt skikt på Länsstyrelsen. Biotopkartering: är genomförd på delar av avrinningsområdet 2005 enligt metod för biotopkartering. Vandringshinder: digitalt skikt med vandringshinder beskrivna bl.a. dammar från 2007-2008. Händelser vid vatten: digitala skikt (?) gjorda av Skogsvårdsenheten på Länsstyrelsen framför allt med avseende på vattendragens potentiella möjligheter för 12 (51) fisk men även här har kulturen slunkit med i form av vandringshinder, dammar m.m. (ej genomgånget inför kunskapsöversikten). - Väder- och vattenkvarnar på Gotland: från 1977. En sammanställning dock ej digitaliserad. - Kvarninventering 1971-1972, RAÄ. Ej digitaliserad (5 pärmar samt negativ, ej genomgången inför kunskapssammanställningen). - Broinventering i Gotlands län 1980-81 ej digitaliserad i någon form. Inventeringen omfattade samtliga broar på allmänna vägnätet samt de vägsträckor som tidigare ingått i det allmänna vägnätet (158 st.). Kulturlämningar: digitala, ej granskade tipsskikt hos Länsstyrelsen. Skog och Historia: digitala skikt. Inventering har genomförts i vissa av socknarna som berör Gothemsåns avrinningsområde (Gothem socken, Halla socken, Hörsne/Bara socknar, Guldrupe socken) Ödegårdsinventeringen: digitalt skikt (delvis med i FMIS) av möjliga ödegårdslägen från vikingatid/medeltid. Inventering av änges- och lövmarker 1976 Länsstyrelsen. Digitaliserad 2002. Ängs- och hagmarksinventering 1996 Länsstyrelsen. Digitaliserad. Gotländska ängen. En katalog över slåttermarker i hävd 2001 Länsstyrelsen. Integrerad kustzonsplanering och förvaltning i Östersjöregionen – en GIS-modell framtagen av Länsstyrelsen 2009-2012 (kartunderlag ej slutredovisat vid utgången av 2012). Gotländska besöksplatser samarbetsprojekt från 2006 mellan länsstyrelsen, kommunen, turistföreningen och länsmuseet som resulterade i ett urval av 177 naturoch kulturbesöksplatser presenterade på nätet och i bokform. Finns ej tillgängligt som digitalt skikt. Omarbetat i SeGotland. Vikingatida hamnplatser – ett digitaliserat skikt som anger möjliga hamn- och handelsplatser från vikingatid-tidig medeltid (126 platser). Vägar och vägmiljöer – ej digitaliserat. 24 vägavsnitt framtagna som vägminnen på uppdrag av Vägverket. Skattläggningskartan 1700 – digitaliserad markanvändning utifrån skattläggningskartorna från 1700-talet. Prioriterade vattendrag – kartöverlägg av skattläggningskartor, storskifteskartor och laga skifte och viss fältdokumentation av äldre vattenkvarnar och vattensågar i ett 30tal vattendrag 2010. Digitaliserat. Förstudie om Regional vattenplanering på Gotland 2012 – Gotland utsett av HaV som pilotområde för denna förstudie (Länsstyrelsen, projektplan från 2012-11-15). Gotlandsrussen på Lojsta hed – en plan för en långsiktig och hållbar verksamhet – Länsstyrelsen, Russambetesföreningen på Lojsta hed och Hushållningssällskapet 2012. - - - - - 2.1.1 Värdefulla vatten – fisk, natur och kultur Karta 4C Vattendrag som bedömts särskilt skyddsvärda A och B (Gothemåns ARO) På Gotland har en specialinventering genomförts 2007-2008 av vattendrag som bedömts som särskilt skyddsvärda (A) eller potentiellt särskilt värdefulla (B) med avseende på fiskvärdena i vattendragen. Inom avrinningsområdet finns 17 av de 109 skyddsvärda vattendragsmiljöerna. 13 (51) Av dessa 17 är 5 särskilt skyddsvärda och 12 potentiellt särskilt skyddsvärda. Närmiljön kring dessa skyddsvärda vattendrag kan nästan samtliga kopplas till en skoglig miljö med höga naturvärden. Skogen beskuggar och ger död ved vilket även höjer naturvärdet i vattendraget. De särskilt skyddsvärda eller potentiellt skyddsvärda objekten har delats in i 2 klasser och skyddsvärdena utgörs av F=fisk, N=natur och K=kultur. Klass A: vattendragsmiljö med särskilt skyddsvärda vattenbiotoper Klass B: vattendragsmiljö vilken innehåller höga natur- och/eller kulturvärden i närmiljön och utgör en potentiellt skyddsvärd vattenbiotop. De utpekade kulturmiljöerna utgörs av rester av vattenkvarnar eller vattensågar, välbevarade vattenkvarnar eller vattensågar, stenbroar, en järnvägsbro, ett sojde (tjärdal), stensättning, äldre boplats, dammvallar samt slipstenshällar. Av vandringshindren är 3 st. definitiva, 3 st. definitiva/partiella och 2 st. partiella. I nära anslutning är det möjligt att det finns bevarade dammarmar. Kulturlämningarna är i de flesta fall ej registrerade eller närmare dokumenterade. Inom avrinningsområdet finns följande vattendrag: Nr Vattendrag Lokalt namn A1 Gothemsån Åminne A2 Gothemsån Hörsneån A3 Gothemsån Dalhemsån A24 Gothemsån Vallstenaån A25 Gothemsån Folebäcken, södra B1 Gothemsån Tjauklehagen B16 Gothemsån Väte Norrbys B24 Gothemsån Gothemsån, 1:a biflöde B29 Gothemsån Folebäcken Norra B31 Gothemsån Folebäcken biflöden B35 Gothemsån Endre Svenskens B41 Gothemsån Botes källmyr B43 Gothemsån Uppströms Möllebo damm B48 Gothemsån Gothemsån Sjonhem Bjärby B49 Gothemsån Gothemsån Folebäcken västra B71 Gothemsån Vänge Rovalds B77 Gothemsån Dalhemån ovan damm Skyddsvärde F, N, K F, N, K F, N, K F F, N, K N, K N, K N N, K N, K N N, K N, K N, K K F(?), K 2.2 Internationella och nationella intressen 2.2.1 Världsarvet Världsarvet Hansestaden Visby ligger utanför Gothemsåns avrinningsområde. Visby är en väl bevarad hansestad från sent 1200-tal med ringmur, packhus, ruiner, gatunät och stadsbild. 14 (51) 2.2.2 Nationellt särskilt värdefulla vatten – kulturmiljö Karta 4A Nationellt särskilt värdefulla vatten (Gothemåns ARO) Gothemsåns avrinningsområde är inte utpekat som ett särskilt värdefullt vatten för kulturmiljö. 2.2.3 Nationellt värdefulla vatten – naturvård och fiske Karta 4A Nationellt särskilt värdefulla vatten (Gothemåns ARO) Gothemsån är utpekad som ett särskilt värdefullt vattendrag för fiske. Hotade arter enligt rödlista: flodkräfta, nejonöga, flodnejonöga och ål. Skyddsvärda stammar: havsvandrande öringstam. 2.2.4 Riksintressen för kulturmiljövården Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (Gothemåns ARO) Inom avrinningsområdet finns 27 riksintressen för kulturmiljövården, varav ett är samlingsnamn för Gotlands medeltida kyrkor (I 59 innehåller 22 miljöer). Riksintressena utgörs av: I 59 Gotlands medeltida kyrkor, I 17 Hejnum, I 51 Tjelvars grav, I 21 Romakloster, I 22 Sojvide-Gervide och I 53 Buttle. Gotlands första och enda kulturreservat, Norrbys i Väte, ligger även inom avrinningsområdet. I 59 Gotlands medeltida kyrkomiljöer I avrinningsområdet finns 22 medeltida kyrkomiljöer utpekade som riksintressen och dessa utgörs av följande: Akebäck, Atlingbo, Bara ödekyrka, Barlingbo, Björke, Dalhem, Ekeby, Endre, Fole, Follingbo, Ganthem, Guldrupe, Hejde, Hejdeby, Hejnum, Hörsne, Källunge, Vall, Vallstena, Viklau, Vänge och Väte. Motivering: De 92 medeltida kyrkorna och fyra ödekyrkorna i sten från 1100-, 1200- och 1300-talen representerar romansk och gotisk byggnadskonst med såväl västliga som östliga influenser i ett komprimerat men påkostat utförande sammanfört i en karaktäristisk gotländsk byggnadsstil där arkitektur, sten- och träskulptur, mural- och glasmåleri vittnar om mycket hög hantverksskicklighet. Uttryck för riksintresset: Kyrkorna är i det närmaste intakt bevarade med få tillägg från senare århundraden. Till kyrkorna hör kyrkogårdar med murar och stigluckor från samma tid, i vissa socknar finns kastaler, prästgårdsruiner mm. Intill många kyrkor står ståtliga prästgårdar, varav flera från medeltid men ombyggda under 1700- och tidigt 1800-tal, en del med alla ekonomibyggnader bevarade. Till de gotländska kyrkomiljöerna hör även sockenmagasin, skolor, fattigstugor; byggnader av betydande kulturhistoriskt värde. I 17 Hejnum (Hejnums och Bäls socknar) Motivering: Dalgångsbygd med öppet odlingslandskap med rika och varierade fornlämningsmiljöer från järnålder i anslutning till välbevarad gårdsbebyggelse. Uttryck för riksintresset: Ett 30-tal förhistoriska husgrunder med vallformig begränsning, 17 gravfält och ett 50-tal ensamliggande gravanläggningar, stensträngsystem och sliprännor samt flera kända vikingatida boplatser. Bildstenar, bl.a. en på ursprunglig plats. Gården Riddare 15 (51) med en medeltida gårdsport. Medeltida kyrkor i Hejnum och Bäl. Välbevarad bebyggelse med nordgutnisk karaktär från 1700- och 1800-talet. Kalkugnar och sojden (tjärdalar). I 21 Roma kloster (Roma och Halla socknar) Motivering: Centralbygd och klostermiljö av mycket stor betydelse som gotländskt maktcentrum från förhistorisk tid till 1700-1800-talen. Plats för alltingets årliga möten samt för det år 1164 grundade cistercienserklostret, senare plats för kungsgård och residens för öns landshövdingar. Uttryck för riksintresset: Rika gravfynd från Högbro-Broa-gravfältet och fornborgen vid Hallegårde vittnar om platsens strategiska betydelse redan under järnålder. Roma och Halla medeltida sockenkyrkor, klosterruin och bevarade fiskdammar. Residens för landshövdingen, uppbyggt av material från klostret, med manbyggnad och flyglar, trädgård och ståtliga alléer från tidigt 1700-tal. I 22 Sojvide – Gervide (Sjonhems och Vänge socknar) Motivering: Fornlämningsmiljö med ovanligt koncentrerade och åskådliga lämningar från främst äldre järnålder. Uttryck för riksintresset: Ett stort antal husgrunder, stensträngar, fossil åkermark, stort gravfält från sen bronsålder-äldre järnålder samt fornborgar. I området finns en rekonstruktion av en järnåldersbosättning. I 51 Tjelvars grav (Boge och Gothems socknar) Motivering: Tät och välbevarad fornlämningsmiljö från brons- och järnåldern belägen i skogsklädd moränmark intill viktigt å-utlopp. Uttryck för riksintresset: Rösen, bl.a. "Majsterrojr", och skärvstenshögar, ett flertal skeppssättningar, bl.a. Tjelvars grav, gravfält, stensättningar, två intill varandra liggande fornborgar samt fossilt åkersystem. ”Tjelvars grav, Gothem Foto: Katarina Amér I 53 Buttle (Buttle socken) Motivering: Rika fornlämningsmiljöer i ett småskaligt odlingslandskap på mager mark omgivet av skog med bosättningsspår och åkersystem alltsedan yngre bronsåldern. Uttryck för riksintresset: Fossil åkermark, husgrunder, stensträngar, gravfält och bildstenar från järnålder i anslutning till odlingsbygd och bebyggelse. Medeltida kyrka. Gårdsbebyggelse från 1700- 16 (51) och 1800-talen. Äldre vägsystem. I området ingår även: Buttle järnvägsstation från 1878 med stationshus och uthusbyggnader. Egen kommentar: Ett arbete med att revidera riksintressena för kulturmiljövården inklusive beskrivningarna pågår på Gotland för närvarande. 2.2.5 Riksintressen för naturvården, naturreservat och Natura 2000 Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (Gothemåns ARO) Inom Gothemsåns avrinningsområde finns ett antal områden med klassningar som riksintresse för naturvården, Natura 2000 och naturreservat. Områden beskrivs nedan. Riksintressen för naturvården Inom avrinningsområdet finns fem riksintressen baserade på naturvård. Dalhemsån S Viklau (NRO09033) Follingbobacke (NRO09078) Lojstahajds källmyrar (NRO09049) Trullbrändan (NRO09076) Angränsande i sydöst är även Lindhammarsmyr (NRO09039). Av dessa är det framförallt Dalhemsån S Viklau och Lojstahajds källmyrar som har direkt anknytning till vatten i avrinningsområdet. Dessa har därför beskrivits mer ingående nedan. Dalhemsån S Viklau (NRO09033) är ett klass 1- område enligt Länsstyrelsens sammanställning över områden med värdefull natur. Värdeomdömet är: ”Å med ett särdeles välutbildat naturligt meandrande lopp, med få motsvarigheter på Gotland. Ett opåverkat vattendrag nära samhälle. Ett utmärkt exempel på ett föga eutrofierat vattendrag och dess miljö.” Huvuddragen beskrivs enligt följande ”Längs sockengränsen mellan Viklau och Guldrupe flyter en å med ett naturligt utbildat lopp. Den ingår i Gothemsåns dräneringssystem och avvattnar delar av Lojstahajd-komplexet. Inom den utvalda delen har ån ett utpräglat meandrande (slingrande) lopp i det flacka landskapet. I övre delen finns vackra exempel på korvsjöar. Vegetationen i åfåran är sparsam och består av kransslinga, gropnate och gäddnate. Omgivningen intas av ett pastoralt landskap av stor skönhet. Den naturliga ängsmarken utgörs av en jämn, kortbetad och delvis slagen gräsmark mot vilken enstaka, högvuxna enar effektfullt kontrasterar. Ängsmarken omkransas av högvuxen barrdominerad blandskog, rik på idegran. Ett ovanligt fint exempel på opåverkat vattendrag omgivet av vackra gläntor och fin skog relativt nära Roma”. Även Lojstahajds källmyrar (NRO09049) är av betydelse för avrinningsområdet då dess källflöden har sin upprinnelse i området. Områdena är klassade som klass 1- område. Källmyrarna består av 12 delområden. Det samlade värdeomdömet lyder: ” på Lojstahajd finns ett stort antal källmyrar med mycket höga naturvärden. Samtliga kärr är av typen rikkärr och har riklig käll- och bäckbildning. Här finns på många håll rikligt med kalktuff. Här märks ymniga förekomster av ett antal växtarter som inte finns i övriga Sverige, eller har ytterst begränsad utbredning i övriga landet. Hit hör brun ögontröst, källnate, kärrlilja och trubbtåg. Svarthö har här en av sina få sydsvenskaförekomster. Här finns ymniga förekomster av 17 (51) krävande källmossor såsom kamtuffmossa, klotuffmossa, källmossa, kalkhällmossa och källtuffmossa. De resultat som framkommit vid de pollenanalytiska undersökningarna har gett Stangsmyr det allra högsta vetenskapliga värdet. I området finns stora områden med skogsbete som under lång tid betats av gotlandsruss”. Natura 2000 Inom avrinningsområdet finns sex Natura 2000 och ett angränsande. Botes källmyr är det Natura 2000-område med anknytning till vatten och är därför mer ingående beskriven nedan. Allekvia löväng (SE0340059) Botes källmyr (SE0340033) Hejnum Högård (SE0340130) Hörsne Prästäng (SE0340058) Klosteränge (SE0340172) Ölbäck (SE0340117) Lindhammarsmyr (angränsar till avrinningsområdet, SE0340124) Botes Källmyr (SE0340033) är ett källmyrkomplex med mycket höga värden och en bevarandeplan finns upprättad över ett 179,3 hektar stort område. Inom området finns följande naturtyper: kalkkärr med gotlandsag, källor med tuffbildning, rikkärr samt trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ. Området har under lång tid betats med gotlandsruss. Naturreservat Inom avrinningsområdet finns sju naturreservat samt ett angränsande. Botes källmyr, som också har beskrivits under riksintresse och Natura 2000, samt Hajdkvie skog är de naturreservat som har anknytning till vatten och beskrivs kortfattat nedan. Allekvia lövänge Botes källmyr Hajdkvie skog Hörsne prästänge Klosteränge Rongärde Ölbäck Lindhammarsmyr (angränsar till avrinningsområdet) Botes källmyr är ett av Gotlands största källmyrskomplex. Botes källmyr ligger i den norra delen av Russparken. Hästarnas bete bidrar till att hindra att områdets källmyrar växer igen. Hajdkvie skog utgörs av en förhållandevis gammal, talldominerad sumpskog och tillhör ett av de finaste objekten av denna skogstyp på Gotland. 2.2.6 Riksintresse för friluftslivet Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (Gothemåns ARO) Vid Gothemåns utlopp vid Åminne berörs avrinningsområdet av riksintresset för friluftsliv ”Gotlandskusten”. 18 (51) 2.2.7 Kulturreservat Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (Gothemåns ARO) Inom avrinningsområdet finns Gotlands första kulturreservat: Norrbys i Väte. Norrbys är en typisk mellanstor gotländsk gård från 1900-talets första hälft, med en för tiden intakt ägostruktur och välbevarade byggnader. Till gården finns även en fungerande vattenkvarn med tillhörande damm. Vattenkvarnen är uppförd i trä under sadeltak som täckts med spån. Till gården kan också knytas en intressant personhistoria värd att bevara för framtiden genom gårdens verksamhet och reservatsskötsel. Vattenkvarnen vid Norrbys, Väte. Fotograf: Katarina Amér 2.2.8 Byggnadsminnen Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (Gothemåns ARO) Inom avrinningsområdet finns 18 byggnadsminnen, 1 statligt byggnadsminne och 24 medeltida kyrkor. Byggnadsminnena utgörs av: Atlingbo gamla skola Barlingbo prästgård Buttle station Sockenstugan i Bäl Bäl, Sudergårde 1:8 Dune affär, Dalhem Dalhem prästgård Endre prästgård Fole prästgård 19 (51) Fole, Stora Sojdeby 2:2 Fole Vatlings 1:5 Follingbo prästgård Follingbo Rosendal 1:24 (Jacobsberg) Hejnum Stora Kyrkebys 1:21 Hejnum Lilla Kyrkebys 2:3 Sjonhem Hällinge 1:26 Väte Norrbys 1:1 (med bevarad vattenkvarn) Hässelby och Tule järnvägsstationer Roma kungsgård (statligt byggnadsminne) Förutom Norrbys vattenkvarn i Väte, är det främst restaureringen av järnvägsbron vid Hässelby järnvägsstation som berör avrinningsområdet. Bron byggdes av Göteborgs Mekaniska Verkstad 1900. 1980 köpte Föreningen Gotlandståget in bron och den 11 maj 2007 provkördes bron för första gången sedan 1958 av en lokomotor. Den 17 juni 2007 invigdes bron och den nya banan Eken- Munkebos. Vid Roma kungsgård finns cisterciensernas fiskdammar ännu bevarade. De medeltida kyrkorna utgörs av: Akebäck kyrka Atlingbo kyrka Bara ödekyrka Barlingbo kyrka Björke kyrka Buttle kyrka Dalhem kyrka Ekeby kyrka Endre kyrka Fole kyrka Follingbo kyrka Ganthem kyrka Guldrupe kyrka Hejde kyrka Hejdeby kyrka Hejnum kyrka Hörsne kyrka Källunge kyrka Roma kyrka Vall kyrka Vallstena kyrka Viklau kyrka Vänge kyrka Väte kyrka 2.2.9 Övrigt Det finns inga s.k. RAMSAR inom avrinningsområdet. 20 (51) 2.3 Kulturmiljöprogram och inventeringar 2.3.1 Fornlämningar – fornminnesregistret (FMIS) Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (Gothemåns ARO) Gotland inventerades som första län 1938-1949 i den riksomfattande fornminnesinveneringen. Då registrerades ca 31 000 fornlämningar En andra inventering genomfördes mellan 19751978 och cirka ytterligare 15 000 fornlämningar tillfördes fornlämningsregistret. Dagens 45 000 anläggningar är fördelade på cirka 8000 platser. Inom avrinningsområdet finns totalt 3847 fornlämningar registrerade i fornminnesregistret (FMIS). Med en buffert på 50 m från vattendrag är det 345 fornlämningar registrerade enligt listan nedan. Det råder en stor skillnad mellan i FMIS registrerade småindustriella vattenanknutna miljöer såsom kvarnar och sågar och de som finns beskrivna eller upptagna på skattläggningskartan eller i Småindustriinventeringen. Flera miljöer har sannolikt försvunnit i samband med uträtning av vattendragen och uppodling av mark. Ett problem är att kartunderlagen på hur vattendragen löpte innan utdikningarna är bristfällig eller saknas helst. Delvis går vattendragen att följa på skattläggningskartorna men endast där lantmätaren har brytt sig om att kartera dessa. Egen kommentar: Uttag ur FMIS gjort 2012. Lämningar som inte kommer med i denna sammanställning är sådana som är funna i eller längs strandkanterna av de forna myrmarkerna och vattendragen såsom lösfynd, fiskeanläggningar, boplatser m.m. Den i projektet använda bufferten omfattar vattendrag av idag. Lämningstyp Antal Punkt Linje Bildristning 1 1 Boplats 6 1 Boplatsområde 1 Bro 5 1 12 8 Brunn/kallkälla 2 2 Byggnad annan 1 1 Bytomt/gårdstomt Yta 4 28 28 Dammvall 5 5 Depåfynd 9 Flatmarksgrav 2 2 Fornborg 3 3 Fornlämningsliknande lämning 2 4 1 5 1 21 (51) Fossil åker 1 Fyndplats 29 Färdväg 19 1 27 2 18 1 Grav-uppgift om typ saknas 1 Grav markerad av sten/block 2 Grav- och boplatsområde 1 1 Gravfält 4 4 Gränsmärke 1 1 18 8 1 1 Hägnad 52 2 Hägnadssystem 37 Hällristning 37 37 Hög 5 4 Kalkugn 3 3 Kemisk industri 3 3 Kvarn 3 1 Källa m tradition 1 1 Lägenhetsbebyggelse 1 Obestämbar 3 Område m fossil åkermark 2 Plats m tradition 3 2 Ristning, medeltida/historisk 1 1 Runristning 1 1 Röjningsröse 5 5 Sammanförda lämningar 5 2 Skärvstenshög 2 2 Stenkrets 3 3 20 20 Träindustri 3 3 Vallanläggning 1 Vägmärke 5 5 345 155 Husgrund förhistorisk/medeltida Husgrund historisk tid Stensättning Summa 1 2 10 49 1 37 1 2 1 3 2 1 3 1 116 74 2.3.2 Skog och Historia inventeringen Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (Gothemåns ARO) 22 (51) Länsstyrelsen har bedrivit Skog och Historia-inventering i ett tjugotal socknar på ön från år 1999. Drygt 4000 nya objekt har registrerats på Gotland utav både fornlämningar och kulturhistoriska lämningar. Huvuddelen av Skog och Historia-materialet är fältgranskat och delar registrerat i FMIS. För det aktuella huvudavrinningsområdet har följande socknar inventerats: Hörsne-Bara socken, Gothem socken, Halla socken, Guldrupe socken samt Hejdeby socken. Inom avrinningsområdet och med en buffert på 50 m finns ett 30-tal lämningar registrerade i Skog och Historia varav 1 kvarnlämning. Lämningstyp Antal Punkt Linje Brunn/källkälla 3 3 Fossil åker 2 Fyndplats 2 Färdväg 5 Husgrund historisk 1 1 Hyttlämning 1 1 Hålväg 2 2 Hägnad 2 2 Kvarn 1 Röjningsröse 4 4 Stensträng 5 5 Terrass 1 Vägbank 1 Summa 30 2 2 5 1 1 1 9 21 2.3.3 Broar Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (Gothemåns ARO) Behovet av broar har på Gotland troligen varit begränsat i äldre tid, då flertalet vattendrag varit vadbara under större delen av året. Vid granskning av vägarna på skattläggningskartorna verkar dessa undvika myrmarken. Endast där avståndsvinsten är avgörande, har man låtit väg gå över myrmark (färre än tio tillfällen). De uppgifter som finns om påträffade kavelbroar är få: en i Elinghems myr, en söder om Atlingbo kyrka (Roma Stormyr) samt ett par nordost om Lärbro kyrka (Starrar myr). Tre av broarna har daterats fördelade till äldre järnålder (500 f. Kr-500 e. Kr), romersk järnålder (0-400 e. kr) och 1000-1100-tal. Därtill kommer uppgifter om ett par stycken från Lina myr i Vallstena samt en i Lokrume. De omfattande utdikningarna och uppodlingarna av myrmarkerna borde ha lett till fler fynd av kavelbroar om dessa varit vanligt förekommande på ön (Måhl 2002). In på 1800-talet var broarna i huvudsak uppförda av trä eller annat organiskt material. I samband med utdikningen av myrmarkerna under 1800talet blev vattenflödena korta och intensiva och brobeståndet förnyades i stort sett helt och hållet. 23 (51) På slutet av 1950-talet (?) föreslog RAÄ att fem broar på Gotland skulle klassas som kulturhistoriskt värdefulla: en stenvalvsbro från 1884 vid Petes i Öja (riven och ersatt med plåtrör), en valvbro från 1924 vid Ejmunds i Mästerby (Stora Ejmundsbro), en valvbro från 1912 vid Liffedarve, Eskelhem, en valvbro från 1922 vid Hörsne kyrka (Möllgårds bro) en valvbro vid Paviken (Åkebro, från 1875, togs ur bruk 1940). 1967 kvarstod endast bron vid Paviken som utpekat kulturhistoriskt värdefull. 1981-1982 genomfördes en inventering av broar av speciellt intresse på allmänna vägar och enskilda vägar med stadsbidrag (kategori A) och broar av speciellt intresse på enskilda vägar och gamla vägslingor som tidigare ingått i det allmänna vägnätet (kategori B). Inventeringen fokuserade på 158 objekt (152 enligt artikel i Från Gutabygd 1982) fördelat på 49 stenvalvsbroar (43), 87 betongbroar, 13 stålrörsbroar och 9 balkbroar. Den äldsta bevarade stenvalvsbron på Gotland är från 1875 och belägen i Pavikens utlopp. Den äldsta kända betongbron är från 1912 vid Hagelheim, Guldrupe. Den första bron av korrugerade stålrör tillkom 1937 vid Risungs, Rute. I kategori A återfinns åtta broar inom avrinningsområdet: Högbro (Halla, 1917, stenvalvsbro, byggd av Hj. Svensson), Möllebos (Halla, 1917, stenvalvsbro, byggd av Hj. Svensson), Hörsne (Möllgårds bro, 1922, stenvalvsbro, byggd av Hj. Svensson), Sikbro (Vallstena, 1927, stenvalvsbro, byggd av Hj. Svensson, ritning av Pallin), Hallfreda (Dedebron, Barlingbo, 1876, stenvalvsbro), Säggeby (Källunge, stenvalvsbro, breddad 1931-32, byggd av Hj. Svensson), Bygdegården (Källunge, betonggjuten valvbro, troligen betongklädd stenbro) och Dunegårda (Dalhem, 1923, stenvalvsbro, byggd av Hj. Svensson). I kategori B finns sju broar medtagna: Sigsarve (Hejde, 1921, stenvalvsbro, byggd av A. Holmberg), Krampbro (Fole, stenvalvsbro), Kauparve (Hejde, 1917, stenvalvsbro, byggd av A. Holmberg), Hagelheim (Guldrupe, 1912, betongbalkbro, byggd av Skånska Cementgjuteriet), O Sigsarve (Viklau, 1912, stenvalvsbro), Nygårds (Dalhem, 1912, stenvalvsbro, byggd av Hj. Svensson) och Bölungs (Källunge, stenvalvsbro). Egen kommentar: angivna socknar till broarna ovan kan vara felaktiga – kartunderlaget är svårt att tyda! Det finns också exempel på järnvägsbroar som bör dokumenteras och registreras t.ex. bron strax söder om Roma samhälle. Enligt FMIS finns 12 st. broar, varav 4 st. anges som fasta fornlämningar (RAÄ Dalhem 58:1, RAÄ Dalhem 89:1, RAÄ Fole 108:1, RAÄ Follingbo 46:1, RAÄ Halla 76:1, RAÄ Halla 77:1, RAÄ Hejde 116:1, RAÄ Hejde 141:1, RAÄ Källunge 72:1, RAÄ Källunge 76:1, RAÄ Viklau 74:1, RAÄ Väte 48:1). 24 (51) Möllgårdsbro från 1922, Hörsne. Fotograf: Katarina Amér 2.3.4 Vägminnen Vägminnena är utpekade 1998 men är inte digitaliserade och endast delvis skyddade t.ex. inom fornlämningsområden. Vägminnena är framförallt utpekade p.g.a. deras kulturvärden. Inom avrinningsområdet finns fem vägminnen utpekade: - Fole – Lokrume (objekt 1). Delar av vägen ryms inom avrinningsområdet. Vägen har rötter i bronsålder och är kantad av flera rösen, enstaka gravar, gravfält och skärvstenshögar. Vägen finns med på skattläggningskartan från sent 1600-tal och en av gårdarna som vägen förband, har medeltida anor (Grausne i Lokrume). Gränsen mellan socknarna markeras med ett gravfält och strax söder om finns en stor kluven gråsten med skålgropar. Stenen är en klangsten. - ”Homevägen” Halla – Sjonhem (objekt 3). Vägen finns med på skattläggningskartan. Den passerar genom en boplats daterad till äldre järnålder med fem husgrunder. Troligen har gården brukats in i medeltid. Gården hade ett magnifikt läge på sluttningen ner mot Tranvätar. I området finns även ett bronsåldersröse, gravfält och enstaka gravar samt senare tiders kalkugnar och kalkbrott. - Vägen mellan Nygårds och Änge i Buttle (objekt 4). Vägen slingrar sig mellan tre gårdar från äldre järnålder och var även landsväg vid sent 1600-tal/tidigt 1700-tal. Två bildstenar från 700-talet står på ursprunglig plats vid Änge gård. - Alléerna vid Roma Kungsgård (objekt 14). 1164 grundades klostret i Roma som dotterkloster till Nydala kloster i Småland. Vid reformationen överfördes klostret och dess egendomar till danska kronan. Klostret blev kungsgård och nyttjades som 25 (51) residens under sommartiden. Den svenske landshövdingen Johan Didrik Grönhagen började 1728 uppföra en i hans tycke mer ståndsmässig och värdig bebyggelse och merparten av byggnadsmaterialet lät han hämta från klostret. Till anläggningen hörde bl.a. en regelbundet anlagd trädgård och spikraka alléer. - Vägen Hörsne – Vallstena – Bäl – Hejnum – Tingstäde (objekt 20). Vägen finns med på skattläggningskartorna, är förmodligen delvis äldre med hänsyn till de fornlämningar som den passerar och är alltjämt farbar med bil. Vägminnet börjar vid Hörsne kyrka. Nära kyrkan finns en stenvalvsbro från 1922 (brobyggare Hjalmar Svensson från Källunge). I Bara finns Baraberget med fornborg och gravar samt Bara ödekyrka. Bara var under medeltiden en socken med egen församlingskyrka men förföll under 1500-talet. Vid Vallstenarum finns både gravfält från järnålder och militärt övningsfält från 1800-talet. Vägen passerar Vallstena kyrka, Bäl kyrka, Hejnum kyrka samt Tingstäde kyrka. Flertalet husgrunder och gravfält finns bevarade från järnåldern bl.a. vid Aränget i Bäl och Rings i Hejnum. 2.3.5 Besöksplatser, kultur/natur Inom avrinningsområdet återfinns 18 besöksplatser (Se Gotland): nr 53 Hejnumbygden, nr 63 Vatlings, nr 66 Tjelvars grav, nr 67 Majsterrojr, nr 72 Källunge kyrka, nr 73 Hejdeby kyrka, nr 74 Allkvie änge, nr 75 Ölbäcks hällmarksområde, nr 79 Mangsarveänget, nr 80 Dalhem kyrka, nr 81 Gotlandståget i Dalhem, nr 82 Roma kungsgård, nr 83 Halla klosteränge, nr 84 Gervide i Sjonhem, nr 91 Norrbys i Väte, nr 92 Tjaukle, nr 118 Änge i Buttle och nr 127 Russparken på Lojsta hajd. 2.3.6 Ödegårdsinventeringen Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (Gothemåns ARO) Utifrån Sören Norrbys räkenskapsbok 1523/24, Husarbetsboken 1574/1577, Ödegårdslistan ca 1585, Revisionsboken 1653 samt skattläggningskartorna från sent 1600-tal och tidigt 1700tal har ett digitalt skikt skapats som anger möjliga platser för äldre, övergivna medeltida eller äldre boplatser. Platser som digitaliserats har bl.a. namn såsom ”Husåkern” eller ”Tomtåkern” eller på skiften med för ursprungsgården avvikande namn t.ex. Lundarfwa/Lundängen som brukas under gården Sles. Delar av materialet har förts in i FMIS, men materialet finns i sin helhet på Länsstyrelsen. Registret innehåller 932 poster. Inom avrinningsområdets buffert om 50 meter finns enligt FMIS 28 st. by/gårdstomt men enligt ”ödegårdslistan” är antalet 49. Knutet till projektet hör tre rapporter som rör Hoburgs ting (södra Gotland), Forsa ting (norra Gotland) och Kräklinge ting (östra Gotland), som berör avrinningsområdet genom att Buttle socken tillhör Kräklinge ting. 2.3.7 Gotländska hamn- och handelsplatser Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (Gothemåns ARO) 26 (51) Ett på Länsstyrelsen digitaliserat skikt som innehåller uppgifter om möjliga hamn- och handelsplatser från perioden 600-1000 e. Kr. Skiktet rymmer 126 objekt, varav ett inom avrinningsområdet: objekt 62 vid Åminne i Gothem. Platsen är ej arkeologiskt undersökt. Inom avrinningsområdet finns ca 210 fyndplatser med anknytning till vikingatid registrerade inom avrinningsområdet, varav ca 35 silverskatter. 2.3.8 Övriga kulturlämningar i Gotlands län Länsstyrelsen har ett digitaliserat skikt med tips på kulturlämningar och fornlämningar från olika källor. Skiktet är inte fältgranskat utan är ett s.k. tipsskikt. Under Skog och Historiainventeringen medtogs de tips som låg inom de socknar som inventerades. Tipsen kommer från Skogsstyrelsen, från Ängs-och betesmarks-inventeringar, från åtgärdsplanarbeten, från markägare direkt eller genom t.ex. KULM-rådgivningar m.m. 2.3.9 Vattenanknutna industrimiljöer Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (Gothemåns ARO) I Småindustriinventeringen från 2001 återfinns många industrimiljöer från sent 1800-tal och 1900-tal men även äldre anläggningar med direkt anknytning till vatten. Inom avrinningsområdets ingående socknar anges runt hundra stycken, varav 11 platser är digitaliserade. Under 2003 och 2004 genomfördes en fördjupad småindustriinventering på 44 miljöer och 2 ligger inom avrinningsområdet. Flertalet av vattenkvarnarna och vattensågarna har belägg från 1653 och kartbelägg från sent 1600-tal/tidigt 1700-tal. En del av dessa miljöer (ett 30-tal vattendrag) har följts upp genom kartöverlägg (skattläggningskartan, storskifteskartan och laga skifteskartan) och till viss del fältinventering genom ett länsstyrelsefinansierat projekt 2010 ”Prioriterade vattendrag”. Projektet omfattade inte kartuppgifter från 1930-tals kartan, varför en del sentida småindustrimiljöer ej medtagits. Underlaget är digitaliserat. Inga av objekten ligger inom avrinningsområdet. Egen kommentar: I samband med länsstyrelseförättningar rörande framförallt förfrågning av uppodling av skog till åker, har ett flertal lämningar efter sågar, kvarnar och dammar påträffats. Då vattendragen, som redan nämnts, är starkt påverkade av dikningar genom t.ex. uträtning och uppodling, återfinns ”originalfårorna” endast genom de historiska kartorna eller i små bevarade snuttar i landskapet. Dessa miljöer är inte medtagna i kunskapsöversikten. 27 (51) F.d. sockerbruket i Roma Fotograf: Katarina Amér I avrinningsområdet har det enligt inventeringen funnits följande småindustrier: - Akebäck Hägdarfve ångsåg Akebäck Folkedarve ångsåg & kvarn Atlingbo Kyrklasse mejeri alt. skumstation Atlingbo Resarve mejeri alt. skumstation Bara Simunde vattenkvarn Bara Hallgårds ångsåg & snickeri Barlingbo Nyby/Lerhåla tegelbruk Barlingbo ångsåg & kvarn Björke Varplöse mejeri alt. skumstation Björke Tynne & Harqvie vattensåg Björke Roma sockerbruk Buttle mejeri alt. skumstation Buttle Altheime ångsåg & kvarn Dalhem Hallfose vattenkvarn Dalhem Gandarve mejeri alt. skumstation Dalhem Dungårde valka Dalhem Siltegårds vattenkvarn och vattensåg – ingår i den fördjupade inventeringen Dalhem Dune ångsåg & kvarn Dalhem Näsungs ångsåg & kvarn Dalhem Harstäde ångsåg & kvarn Ekeby vattensåg Endre Stenstugu mejeri alt. skumstation Endre Lere mejeri alt. skumstation Endre Fjälls ångsåg Endre Endregårda ångsåg Fole Krampebro garveri Fole Lilla Ryftes/Sojdungs vattenkvarn Fole samfällighet Vattenkvarn Fole Hejdes ångsåg & kvarn 28 (51) - Fole Bondarve ångsåg & kvarn Fole ångsåg & kvarn Fole samfällighet vattensåg Fole Sojdby ångsåg Gothem Medebys vattenkvarn Gothem Västerbjärs mejeri alt. skumstation Gothem Lilla Gajrvide kvarn och såg – ingår i den fördjupade inventeringen Gothem Vaters vattenkvarn Gothem Häglajvs m.fl. ångsåg & kvarn Gothem Kyrkebinge samfällighet vattensåg Gothem Asbro ångsåg Halla Möllebos vattenkvarn Halla Haugbro garveri Halla Möllebos vattensåg Halla Rantarve ångsåg Hejde Ekeskogs vattenkvarn Hejde Sixarfve vattenkvarn Hejde Ekeskogs vattensåg Hejde Hejdegårda åboar vattensåg Hejde Sigsarve vattensåg Hejde Simone vattensåg Hejdeby Bolarfve ångsåg & kvarn Hejdeby Norrbys trol. vattensåg Hejdeby Råby trol. vattensåg Hejdeby Tibbles vattensåg Hejdeby Tibbles ångsåg Hejnum Kyrkebys ångsåg Hörsne Möllegårds vattenkvarn Hörsne torvtäkt Lina myr Hörsne Möllegårds vattensåg Källunge Lilla Tollby vattenkvarn Källunge Larsarve mejeri och skumstation Källunge Björlunds tegelbruk Källunge Burs vattenkvarn och såg Källunge Bölungs ångsåg & kvarn/såg & kvarn (tidigare vattendriven) Källunge Skäggstäde vattenkvarn, vattensåg Roma Löfsta mejeri al.t skumstation Roma Roma kloster skumstation Roma Busarfve ångkvarn Roma Ejmunds och Möllebjers vattensåg Roma Ejmunds ångsåg Roma Vellsarfve ångsåg Vallstena Nygårds vattenkvarn Vallstena Stora Bjerges ångsåg & kvarn Vallstena Oppegårds vattenkvarn & såg Vallstena Gudings ångsåg Viklau Olleips vattenkvarn Viklau Olleips vattenkvarn 29 (51) - Viklau Stora Vikers vattenkvarn Viklau Tjaukle valka Viklau Olleips vattenkvarn & såg Viklau Tjaukle vattenkvarn & såg Viklau Vikarve vattenkvarn & såg Viklau Vikers och Olleips vattenkvarn & såg Viklau Sigsarve vattensåg & kvarn Viklau Stora Vikers vattensåg Viklau Sigsarfve ångsåg Viklau Stenstugu m.fl. ångsåg Viklau Stenstugårds ångsåg Vänge Bjärges mejeri alt. skumstation Vänge Nickarve mejeri alt. skumstation mm Vänge Bjerges m.fl. ångsåg & vattenkvarn Vänge Nickarve 1-3 vattensågar Vänge 3 st. ångsågar Väte Skradarfve garveri Väte mejeri al.t skumstation Väte Norrbys vattenkvarn – inom kulturreservatet Väte Bäcks ångsåg & kvarn Väte Kakhuse ångsåg, kvarn & hyvleri Slitegårds kvarn, Dalhem. Fotograf: Katarina Amér 2.3.10 Odlingslandskapet Karta 7A Markanvändning ca 1700 (Gothemåns ARO) Karta 7B Odlingslandskapet, hävdad äng (Gothemåns ARO) 30 (51) Markanvändningen på Gotland sent 1600-tal/tidigt 1700-tal är digitaliserad efter en förenklad renritning av skattläggningens originalkartor. Underlagen ger en bild av fördelningen åker, äng, hagmark, myrmark och skogsmark, vilket karta 7a redovisar. Under järnåldern etableras hävdade ängen som den viktigaste marken för produktion av vinterfoder. Utöver gräs som torkades till hö, togs löv tillvara framförallt från ask och lind, men även från andra lövträd. Foder samlades även på fuktiga och våta marker. På sent 1600tal-tidigt 1700-tal fanns det totalt ca 43000 ha ängsmark på Gotland, varav inom avrinningsområdet ca 10600 ha. Ängsmarkens roll som fodermark höll i sig fram till 1850talet med en totalhektar om ca 35000 ha. Efter 1850 producerades vinterfodret genom vallodling på åkermark, vilket innebar slutet för ängsbruket. 1910 hade ängsmarken sjunkit till 1700 ha. 2001 fanns det ca 200 ängar i hävd på Gotland om ca 350 ha, varav 28 st. inom avrinningsområdet med en sammanlagd hektar på 52,1. I ängena eller i nära anslutning till dessa finns ofta rika fornlämningsmiljöer bevarade t.ex. husgrunder från järnåldern. Karta 7b visar ängsmarkens utbredning ca 1700 att jämföra med ängsmarker i hävd 2001. Kartbilagan redovisar även värdefulla odlingslandskap enligt det program som Länsstyrelsen tog fram 1993 och områden i den nationella bevarandeplanen för odlingslandskapet, varav det finns ett inom avrinningsområdet: Hajdes-Russpark objekt I8009. I värdetexten står följande ”Utmarksbete. In situ-bevarande av russ, gotländsk, ursprunglig hästras. Barrskog. Svarthö, fjälltätört, brun ögontröst”. Inom Gothemsåns avrinningsområde finns ett stort antal värdefulla miljöer i odlingslandskapet. Dessa miljöer är framförallt knutna till ängs-, hagmarks- och lövängsrester samt skogsbeten. I programmet för bevarande av odlingslandskapets kultur- och naturvärden från 1993 klassades områdena enligt en tregradig skala för naturvärdena (N) och en tvågradig för kulturvärdena (K) (klass 1=högsta bevarandevärde, klass 2=mycket högt bevarandevärde och klass 3=högt bevarandevärde). Värdena vägdes sedan samman i en tregradig skala (S). Inom avrinningsområdet finns 7 miljöer utpekade, där objekt 14 har bevarade fiskdammar. Områden utpekade i bevarandeprogrammet: Objekt 12 Bro KII=SIII Objekt 13 Hejnum-Bäl-Vallstena NII, KI =SII Objekt 14 Roma-Halla KI=SII - vid Roma kloster finns fortfarande fiskdammarna bevarade. Objekt 15 Norrlanda NIII, KII =SIII Objekt 18 Sjonhem KI=SII Objekt 22 Buttle NIII, KII=SIII Objekt 28 Övre Fröjel KI=SII 2.3.11 Dammar/vattenhinder och kulturmiljöer Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (Gothemåns ARO) 31 (51) Inom avrinningsområdet finns 8 vandringshinder angivna. Vandringshindrena utgörs av t.ex. dammar och dammluckor. Lämningarna är inte dokumenterade eller registrerade utan angivna som digitala punkter. Vattenförekomst Definitivt vandringshinder Åtgärd Kommentar Gothem-Vallstena Nej Ej planerad Källunge, Skäggstäde samt Krampbro Gothem-Dalhem Kan passeras av fisk Ej planerad Hålldammen Hörsne Gothem-Dalhem Definitivt under perioden juni-augusti Ej planerad Dammlucka TallHolmyrars dikningsföretag Gothem-Dalhem Kan passeras av fisk Ej planerad Kvarnen Slitegårds Gothem-Roma Ja Ej planerad Dammen i Möllebo 2.3.12 Militära lämningar På Gotland har Fortifikationsverkets avyttring av militära värn har pågått sedan 1990-talet. I samband med att arbetena påbörjades, fattade Länsstyrelsen ett beslutat att bevara två linjer med värn längs Gotlands västkust som fasta fornlämningar i Visby och i Eksta socken. 2011 kom förfrågningar från Fortifikationsverket rörande värn på Östergarnslandet och Länsstyrelsen har beslutat att en sammanhängande och i princip komplett försvarslinje ska bevaras längs med östra kusten och vid Torsburgen. I Sverige har nästan samtliga värn från andra världskriget och tiden efter kriget tagits bort efter Berlinmurens fall 1991. Kulturhistoriskt för Gotlands del är det viktigt att bevara en del av det efterkrigstida arvet. I östersjöområdet var hotbilden stark och Gotland var den yttersta utposten mot öst. Ett av de värn som ska bevaras i enlighet med senaste beslutet, ligger i Roma socken längs med vägen ”Karby gate” mellan Roma och Dalhem. Värnet bevakade landningar av flyg på omgivande åkrar. Värnet säkras av Fortifikationsverket och kommer att lämnas öppet för besökare. Det kan också finnas sådana där privatpersoner valt att överta ansvaret. 2.3.13 Historisk markanvändning och dikningsföretag Karta 6A Torvbärande myrmark sent 1600-tal/tidigt 1700-tal (Gothemåns ARO) Karta 6B Våtmarker idag, dikningsföretag (Gothemåns ARO) 32 (51) Under järnålder etableras ängsbruket för produktion av vinterfoder. Förutom gräs tillvaratogs även löv av framförallt ask och lind, men även andra lövträd. Ängsmarken hägnades för att hindra djuren att beta innan slåtterna var avklarad. Utöver hävdade ängen hämtades även foder från våtmarkerna. Havsstrandängar och sumpkärr (s.k. mader) som regelbundet översvämmades, gav ofta rikligt och näringsrikt foder. På myrarna och utmarksvätar gav starrhö som utgjorde ett viktigt komplement till vinterfodret. Starrmyrar kunde ge rikligt foder men med lägre näringsinnehåll. Djuren kunde vara borthägnade även från denna typ av mark för att möjliggöra slåtter. Fuktiga och blöta områden kunde också bidra med viktig gräsväxt när de mer torra ytorna var avbetade. På 1820-talet och 150 år framåt tog utdikningen av öns stormyrar, mindre våtmarker och sumpskogar fart på allvar. År1800 fanns det ca 15 000 hektar åkermark och fram till 1860 hade arealen fördubblats. År 1900 har arealen återigen fördubblats och uppgick till 64 500 hektar. Åkermarksarealen ökade något till 1950-talet då den var som störst. Idag är det ca 83 000 hektar som är åkermark på Gotland (ca 26;5 % av Gotlands totala areal). Nära 20 % av dagens åkermark är f.d. myrmark. Omkring 70 % av den gotländska våtmarken odlades upp. Ingreppen innebar att våtmarksarealen minskade från ca 16 % till ca 7 %. Resterande våtmarker bär i många fall spår av hydrologisk påverkan t.ex. dikning, avverkningar, körspår, täktverksamhet och igenväxning till följd av minskat beteshävd. Av länets ursprungliga 30 000 hektar torvmarksareal (exklusive sjöar), har 18 600 hektar omvandlats till åker. Tidigt 1900-tal kunde vinterfodret helt produceras på åkermark och ängsbruket minskade kraftigt. Slåtter av våtmarker upphörde helt. Skattläggningskartorna från sent 1600-tal/tidigt 1700-tal redovisar endast den torvbärande våtmarken. Övriga våtmarker såsom t.ex. sumpskogar redovisades av lantmätarna inte som våtmark utan som skog. Kartan 7A visar den torvbärande myrmarken inom avrinningsområdet sent 1600-tal/ tidigt 1700-tal (ca 5140 hektar) och de våtmarker, sumpskogar och rikkärr som finns bevarade idag (ca 98 ha). Kartan 7B visar var i kustområdet diknings- och markavvattning har genomförts. På hela ön finns runt 679 dikningsföretag, varav ca 136 st inom Gothemåns avrinningsområde. Länsstyrelsen har ett förhållandevis komplett digitalt underlag på diknings- och markavvattningsföretagen. I underlaget framgår vilken typ av dikningsföretag, när företagen startade och om det funnits ett tidigare företag verksamt. Intressant vore om det var möjligt att se hur vattendragens och myrmarkernas utbredning såg ut i det historiska kartmaterialet och vilka spår som är synliga i dagens landskap innan utdikningarna påbörjades. Torvbrytning har skett bland annat på Lina myr där flera lämningar finns bevarade. 2.3.14 Gotlandsrussen på Lojsta hed Karta 7B Odlingslandskapet, hävdad äng (Gothemåns ARO) En för Gotland mycket speciell kulturyttring inom aktuellt avrinningsområde: gotlandsrussen på Lojsta hed. Här hålls en flock om 50 gotlandsrusston inom ett 650 hektar stort hägn som bl.a. innefattar Botes källmyr. Gotlandsrussen sköts på ett för Gotlands del traditionellt sätt att 33 (51) hålla djur (hästar, får eller nöt) – ”pa hajdi” (alltså på skogen/utmarken). Russen var tidigare fritt strövande på Gotland och höll framförallt till i skogsmarkerna – ett ”ledigt” utrymme i avsaknad av större betande däggdjur såsom älg och rådjur. Många hade ägare och flockarna skattades årligen eller vid behov på dragdjur eller slaktdjur. Russen rörde sig i en båge över ön längs med skogsbältet Lojsta-Kräklingbo-Hejnum-Othem och hade troligen stor betydelse för skogsmarkens biologiska mångfald genom tramp och tugg. Genom att laga skifte genomfördes, motades russen bort från skogarna. Under 1870-talet exporterades ca 2000 russ bl.a. till kolgruvor i Belgien och England och till Tyskland som dragdjur. Under 1880-talet exporterades 100-200 russ/år. Slutet av 1800-talet/tidigt 1900-tal började skogsområdet på Lojsta hed att inhägnas och så småningom samlades spillror av russen ihop och fick en fristad. Russtona på Lojsta hed utgör idag ett levande biologiskt kulturarv och är en viktig genbank för lantrasen gotlandsruss och av stor betydelse för den biologiska mångfalden i Lojstas källområden där både Gothemsån och Snoderån har sitt ursprung. 2.3.15 Lämningar efter fiske, källor med historia Inom avrinningsområdet finns Roma klosters fiskdammar bevarade. Fisketun har förmodligen funnits i Gothemsån. En källa med tradition återfinns i Hejdeby (RAÄ Hejdeby 9:3). Källan kallas för offerkälla och berättelsen lyder: ”En guldand ligger i stensättningen. En gång var dag går anden ned till källan för att dricka. När hon återvänder, och därvid passerar stenen med skålgroparna, lägger hon ett guldägg i en av skålgroparna”. 2.4 Särskilda ansvarsmiljöer och sällsynta/unika limniska kulturmiljöer – Gothemsåns avrinningsområde I rapporten ”Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra östersjöns vattendistrikt” (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län), kap 5.3. står följande: ”I kulturmiljövårdens lagrum och instrument finns miljöer och objekt, som har en på förhand given nationell status, som de nationellt särskilt värdefulla vattendragen, kulturreservaten, riksintressen, byggnadsminnen och liknande, se ovan. De är naturligtvis en slags ansvarsmiljöer även för distriktet. Det är möjligt att lista fler utgångspunkter, se nedan, för företeelser som är typiska eller speciella i distriktet i förhållande till landet, som helhet. Ett exempel: landets kärnområde för snickeri- och möbelindustri ligger inom distriktet och de äldre anläggningarna drevs av vattenkraft och är belägna vid vatten. Var om annars skulle man särskilt värna om att bevara industrimiljöer inom denna bransch, om inte i kärnområdet? Vid sidan av och som ett komplement till redan utpekade byggnadsminnen, riksintressen och så vidare föreslås följande vara värt att uppmärksamma ur ett kulturmiljövatten-distriktsperspektiv; vid framtagande av kunskapsöversikterna, värdering av vattenanknutna kulturmiljöer och vid avvägningar mellan olika intressen”. Bland de särskilda ansvarsmiljöer som listats för kulturmiljövården ur ett vattendistriktsperspektiv och som berör Gothemsåns avrinningsområde är: - Sockerbruket i Roma. Betsocker har framställts på Gotland från sent 1800-tal och sockerindustrin har haft 34 (51) - - - stor inverkan på landskapet. Byggnaderna är stora, anläggningarna är omfattande och ligger i anslutning till den f.d. järnvägen och vatten. Samhället Roma har i stor utsträckning formats efter sockerbruket och järnvägen (jämför med sockerbruken i Skåne). Kärnområde boskapsskötsel/hög andel naturlig fodermark (ängslador, mjölkhus m.m.). På Lina myr (kanske fler områden?) finns ett antal mjölkhus och ängslador för förvaring av foder som vittnar om en betesdrift även av mjölkkorna. Russens betydelse som betesdjur för bevarande av biologisk mångfald i källmyrskomplexen och vattendragen på Lojsta hed och om det är applicerbart på fler områden längs med vatten. Bete synliggör dessutom fornlämningar och kulturhistoriskt intressanta miljöer. Kanal-landskapet ”Mjölkhusruin”, Roma Fotograf: Katarina Amér I rapporten står vidare i samma kapitel: ”Vid framtida kunskapsuppbyggnad och inte minst värdering kan en ”rödlista” vara till hjälp. Liksom naturvårdens dito utgår den från dagens kunskap, vad vi vet eller tror oss veta, även sådant vad vi saknar kunskap om. Den här typen av listor måste revideras successivt med ny kunskap. Listan är tänkt som ett stöd till kunskapsöversikterna, när sådant påträffas som är ovanligt eller inte bevarat på andra håll. Den kommer att vidarebearbetas, motiveras och kompletteras under 2011 i samband med delprojekt 2". Vad det gäller unika/sällsynta limniska miljöer finns det inom avrinningsområdet: - Kvarnar med bevarade/rekonstruerade vattenhjul: vattenkvarnen vid Norrbys, Väte socken. - Sågar med bevarade/rekonstruerade vattenhjul: Sigsarve, Hejde socken. - Lämningar efter äldre fiskodlingar typ karpdammar: Roma Kloster. 35 (51) - Lämningar efter torvbrytningen på Lina myr Mjölkhus, Hörsne Fotograf: Katarina Amér 3 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING – KULTURMILJÖ 3.1 Det utdikade landskapets kulturvärden Gothemsåns avrinningsområde är starkt påverkat av kanalisering och uträtning. Genom dokumentation och fältinventering är det möjligt att framhålla representativa eller unika exempel på dikningslandskap, dikningsrensning eller dikningsreglering av olika karaktär och eventuellt från olika tider. Det är lämpligt att berätta kulturhistorien bakom utdikningarna och kunna fånga de människor som faktiskt ”gjorde jobbet” från allra första början. Urvalet av områden kan också påverkas av dess tillgänglighet eller upplevelsevärde t.ex. längs med vägar. 3.2 Vandringshinder Vandringshindren i form av dammar kan ha höga/mycket höga kulturvärden. Ett utpekande från kulturmiljövårdens sida av de viktigaste miljöerna och ett arbete tvärsektoriellt möjliggör hur miljöerna kan värnas och flera värden gynnas. Ett exempel kan vara i Dalhem. 36 (51) 3.3 Övergödning – anläggande av våtmarker Även när det gäller att försöka begränsa övergödningen genom att anlägga våtmarker, är det viktigt att arbeta tvärsektoriellt. Sällan hamnar anläggandet i konflikt med kulturmiljövården. Kulturmiljövårdens historiska perspektiv kan bidra till ett bättre planeringsunderlag för våtmarksanläggande genom utpekande av områden som tidigare varit våtmarker. Tillstånd enligt KML kan krävas om fornlämningar berörs. För ett flackt landskap som Gotland är utformningen av våtmarker/dammar av stor vikt för upplevelsen av ett område t.ex. inom riksintresse för kulturmiljövården. 3.4 Vattenreservoarer Att ha tillgång till friskt och rent vatten är ett ur folkhälsoperspektiv viktigt mål. På Gotland råder periodvis vattenbrist – det finns ett ökat behov av vattenuttag under sommarmånaderna för att klara de boende och de besökandes vattenbehov, jordbrukets behov av konstbevattning m.m. Det finns förslag om att använda nedlagda stenbrott som vattenreservoarer. Stenbrotten är idag endast sporadiskt upptagna i FMIS, men är möjliga att fornminnesförklara ända fram till 1950-talet. Stenindustrin har varit och är alltjämt viktig för Gotlands ekonomi. Ett försök att klassificera och hitta en metod för att bedöma vilka kalkbrott som ska fornminnesförklaras har gjorts i samband med granskningen av nyregistrerade kalkbrott inom Skog och Historia. Inför frågan om att vattenfylla kalkbrott kan det vara aktuellt med utredningar för att dokumentera kulturvärden knutna till stenindustrin och stenbrytningen av kalk- och sandsten. Vid anläggande av bevattningsdammar är det, liksom vid anläggande av våtmarker, viktigt med ett tvärsektoriellt samarbete och att ta hänsyn till upplevelsen av landskapet. Även här kan tillstånd enligt KML krävas. 3.5 Skyddande trädzoner, skog och avverkningar Beskuggning av och trädzoner invid vattendrag ger en stabilare miljö temperaturmässigt, bidrar med död ved och förhindrar igenväxning av t.ex. kaveldun. Troligen hamnar knappast behoven av att skapa sådana zoner med hjälp av träd eller buskar i konflikt med kulturmiljövården, om det inte påverkar landskapsbilden i hög utsträckning. Avverkningar av skog intill vattendrag kan ge körskador på både vattenmiljön och på kulturmiljön. Ett fortsatt myndighetssamarbete mellan Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen är viktigt när det gäller avverkningar som berör flera värden. 4 KUNSKAPSUPPBYGGNAD KULTURMILJÖ Utöver det som nämnts i kapitel 3 önskar kulturmiljövården bland annat mer kunskap om följande områden. Områdena är inte uppräknade i prioriteringsordning. 4.1 Vattenkvarnar, vattensågar Utreda/följa upp de gamla inventeringarna (bl.a. Ingrid Swartlings från 1971-72) och se vad som finns bevarat av kvarnmiljöer. Underlagen verkar vara sämre när det gäller vattensågar 37 (51) och handlar mer om regelrätt grundinventering. Inventeringsresultaten kan utgöra underlag vid prioriteringar av resurser och åtgärder. För båda kategorierna gäller att kartstudier krävs. Även att dokumentera i vilken mån interiörer finns bevarade och funktionella. Komplettera och följa upp, korrigera och registrera redan påbörjade inventeringar (t.ex. kulturmiljöerna som pekats ut vid inventeringen värdefulla vatten och underlagen för prioriterade vattendrag). Digitalisering av platser där vattenkvarnar och vattensågar funnits. 4.2 Broinventering Kulturmiljövården har de senaste åren märkt av behovet av en förnyad och utökad inventering av öns brobestånd. Det pågår stora rensningar av diken och kanaler och de äldre broarna utgör ett hinder för maskinerna. En kombination av flera orsaker t.ex. eftersatt eller obefintligt underhåll och ökad mängd vatten p.g.a. ökad nederbörd, kan leda till att flertalet broar inte kan bevaras. Broinventeringen från 1981-1982 listar ett antal broar på Gotland, men det är hart när omöjligt att knyta ihop kartbild, lista och beskrivning. En uppdatering och digitalisering av materialet är av stort behov och skulle också kunna möjliggöra en uppföljning av vilka broar som finns kvar, i vilket skick de är och bidra till en tydlig prioritering med avseende på bevarandevärda miljöer, insatser m.m. 4.3 Mjölkhus och lador på myrmark På de utdikade myrarna, som kom att nyttjas som betesmarker, uppfördes små mjölkhus för att kunna ställa in korna och mjölka dem. Mjölkhusen är enkelt uppförda – ibland på hjul – med tre väggar och ett litet låsbart utrymme. Ibland med närhet till vattenhål för att kunna kyla mjölken och vattna korna. I takt med att jordbruket rationaliseras, så försvinner mjölkhusen i snabb takt. Detsamma gäller myrlador som fungerat som lagerutrymme för grovfoder. 4.4 Fokus på vattenanknutna intressanta miljöer Att värna om större miljöer med vattendrag som utgångspunkt och gärna med en industriell karaktär t.ex. Lummelunda, Dalhem, Ihre, Strömmaån m.fl. 4.5 Bykhus, bryggor för tvätt, källor med tradition, källor för annan användning (t.ex. tvätt), badhus, trädgårdar ”Tillgång till vatten var en livsnödvändighet för varje bosättning: rent vatten till gårdens hushåll, vatten till djuren, vatten till skydd mot eldsvådor. Vatten för att tämja elden vid svedjande eller när löv och gammalt gräs brändes. Vatten för tvätt och rengöring. Vatten till smedjan för att härda järnet och till slipstenen - - ” (Ronsten 2011 s 68) 38 (51) Belysa kvinnor och barns arbete med färskvatten och tvätt genom att gå igenom de i FMIS registrerade källor med tradition och lyfta fram denna fornlämningskategori. Kategorin ”bryor” (vattenhål) förknippas med betesdjur och kan berätta om annan markanvändning. En del av bryorna kan dock ha nyttjats under lång tid och haft stor betydelse för människors vattenförsörjning, speciellt när bryorna ligger i anslutning till järnåldersbosättningar. Inom avrinningsområdet finns inga kända bykhus, bryggor för tvätt, badhus eller trädgårdar som använt vatten som en del i anläggandet. Frågan är om frågorna någonsin ställts? Badstege, Hörsne Fotograf: Katarina Amér 4.6 Slipskårestenar, lämningar efter fisk Registrera och dokumentera de många tips på slipskårestenar i och intill vattendrag. Inventera och dokumentera de platser med bevarade fiskdammar för t.ex. karp. 4.7 Fiskelägen, fiske (inland och kust), jakt Länsstyrelsen planerar en återinventering av ett urval fiskelägen och bodar ur strandbodsinventeringen från 1973. Inventeringen är beräknad att påbörjas under 2014. Ett önskemål från kulturmiljövårdens sida är att hela miljöer uppmärksammas d.v.s. att gistgårdar (anläggningar för torkning av fiskenät), båtlänningar, bryggor m.m. kommer med i inventeringen/underlaget. Kunskapen om fiske både inom de forna myrmarkerna och längs med kusterna är begränsad. I underlagen, framförallt genom Skog och Historia, har flertalet fasta anläggningar för fiske 39 (51) (notvarp) dokumenterats längs med kusterna. Uppgifter finns om fångstanläggningar av trä t.ex. i myrmarker nära Hejde kyrka samt om s.k. fisketunar i flera vattendrag. På många platser har säljakt varit av betydelse och är bevarat i både namngivna objekt t.ex. Käutastenen och i andra lämningar såsom skårar och jaktvärn. Detta gäller förstås även fågeljakt. 4.8 Garverier, valkor Utreda och inventera förekomsten av garverier och valkor på ön. 4.9 Fornminnesinventering av vattendrag Ett åtgärdsförslag är att inventera fornlämningar längs med vattendragen och fältgranska och registrera befintligt material t.ex. ur tips-skikten eller Skog och Historia-lämningar. 4.10 Kraftverk/turbiner Utreda vilka kraftverk som finns bevarade och vilka verksamheter som varit turbindrivna på ön och i vilken mån de finns bevarade. Uppgifter finns från bl.a. Endre, Sproge, Stånga och Dalhem. 4.11 Tillgång till digitaliserade kartor En digitalisering av laga skiftes- och generalstabskartan (1800-tal) skulle öka möjligheterna att hitta bevaransvärda miljöer längs med vattendragen och möjliggöra visning av landskapets förändring t.ex. med avseende på våtmarker. Även tillgång till en detaljrikare digitaliserad skattläggningskarta (sent 1600-tal/tidigt 1700-tal) kan bidra till bättre kunskapsunderlag och vid förmedling av landskapets historiska fotspår t.ex. vid information till markägare, vattenråd, dikesföretag m.fl. 4.12 Alla barns tillgänglighet till vatten På Gotland har nog barns lek längs med åar och vattendrag generellt minskat. Vilka lekar lektes? Finns dokumentation över bad, ”puh-pinnar”, vattenhjul, barkbåtar? Hur fångar myndigheter upp rätten och tillgängligheten till vattenmiljöer för alla barn idag? Vad kan göras för att öka intresset för vattendragen och deras biologiska och kulturella värden? 40 (51) Lekplats där Snoderån möter Östersjön. Fiskrikt och kulturrikt och lekbart. Är det tillgängligt för alla? Fotograf: Katarina Amér 4.13 Vattendrivna verks ”soundscapes” Ljud relaterade till vattenverksamheter såsom vattenhjulets swichande ljud och vattenplask, remmarna och sågens gnissel, kvarnen malande, vattnet som forsar genom luckor – ljud på utdöende men väl så viktiga. 5 REFERENSER A:son Utas, J. och Salomonsson, A. 1977. Väder- och vattenkvarnar på Gotland. Berry, L. 1998. På stigar och vägar. Dahlin, A. m.fl. 2006. Se Gotland. Natur och kultur från Fårö till Hoburgen. Ek, E. 1980-81. Broinventering i Gotlands län 1980-81 (otryckt). Ek, E. 1982. Stenvalvsbroar. Från Gutabygd 1982. Gotländskt arkiv 2004. Gotland vikingaön. Sjöberg, Å. 1973 De gotländska sågverken vid 1600-talets mitt. En innovationsstudie. Gotländskt arkiv. Måhl, K. 2002. Vägval. Vägar och samhällen på Gotland under 1500 år. Ronsten, J. 2011 Gotländska gårdar och ägor kring år 1700. 41 (51) Öhrman, R. 1994. Vägen till Gotlands historia. Gotländskt arkiv. Fördjupad småindustriinventering 2003-2004. Länsmuseet på Gotland. Per Malmros. Småindustriinventeringen 2001, Länsmuseet på Gotland. Per Malmros. Prioriterade vattendrag 2010, ArkeoDok (Malin Eriksson) Länsstyrelsen i Gotlands län. Gotländska ängar. En katalog över slåttermarker i hävd på Gotland ån 2001. Länsstyrelsen i Gotlands län. Rapport nr 4 2001 (Hjalmar Croneborg). Länsstyrelsen i Gotlands län. Inventering av ödegårdar från medeltid till ca 1700. Södra Gotland/Hoburgs ting (Corneliusson, L och Eriksson, M.). Länsstyrelsen i Gotlands län 2001. Länsstyrelsen i Gotlands län. Inventering av ödegårdar från medeltid till ca 1700. Norra Gotland/Forsa ting (Eriksson, M.). Länsstyrelsen i Gotlands län 2001. Länsstyrelsen i Gotlands län. Inventering av ödegårdar från medeltid till ca 1700. Kräklinge ting på Östra Gotland (Eriksson, M.). Länsstyrelsen i Gotlands län 2005. Länsstyrelsen i Gotlands län. Kulturminnesvårdsprogram för Gotlands län. Länsstyrelsen i Gotlands län. 1982 Länsstyrelsen i Gotlands län. Lokalt åtgärdsprogram. Gothemsåns åtgärdsområde. Arbetsmaterial, 2011. Länsstyrelsen i Gotlands län. Särskilt värdefulla gotländska vattendragsmiljöer. Länsstyrelsen i Gotlands län. 2008 Länsstyrelsen i Gotlands län. Program för bevarande av det gotländska odlingslandskapets natur- och kulturvärden. Länsstyrelsen i Gotlands län.1993 (Louise Berry, Jens-Henrik Kloth). Länsstyrelsen i Gotlands län. Våtmarker på Gotland del 1 och 2. Länsstyrelsen i Gotlands län. 1997 (Magnus Martinsson). Länsstyrelsen i Gotlands län, Russambetesföreningen, Hushållningssällskapet ”Gotlandsrussen på Lojsta hed – en plan för långsiktig och hållbar verksamhet”. Länsstyrelsen i Gotlands län. 2012 (Katarina Amér) Vattenmyndigheten södra Östersjöns vattendistrikt, 2009. Åtgärdsförslag för Gotlands huvudavrinningsområden, kustområden och kustvatten. 42 (51) 6 Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps/planeringsunderlag Till läsaren I listan nedan ges kortfattade beskrivningar av kunskaps-/planeringsunderlag som finns för hela landet och/eller som är gemensamma för eller finns i flera län, och som ingår i kunskapsöversikterna i Delprojekt 2 inom ”Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för södra Östersjöns vattendistrikt”. Listan redovisar inte alla kunskapsunderlag. Historiska kartor är exempelvis ett grundläggande kunskapsunderlag för kulturmiljövården, men studier av sådana ingår inte i delprojekt 2 och beskrivs därför inte här. Innehållet under rubrikerna ”Områden med skydd enligt lag eller konvention”, ”Planer och program med urval av objekt/miljöer”, ”Inventeringar” samt ”Övrigt” har skrivits av Coco Dedering i november 2011, Länsstyrelsen Kalmar län, där arbets-, referens- och styrgrupp även bidragit med synpunkter. För de länsspecifika och/eller lokala kunskapsunderlagen svarar andra författare. Områden med skydd enligt lag eller konvention Världsarv - Ett världsarv är ett kulturminne eller naturminne som är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten. Det är en plats, ort, miljö eller objekt som på ett alldeles unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Det är UNESCOs Världsarvskommitté som beslutar om världsarv. Respektive lands regering kan nominera områden till den s.k. världsarvslistan. Den grundar sig på FN-organet Unescos konvention till skydd för världens natur- och kulturarv som Sverige undertecknade 1985. Ramsarområden – Ramsarkonventionen är en internationell konvention för skydd av värdefulla våtmarker. Sverige har pekat ut ett antal internationellt värdefulla våtmarksområden, s.k. Ramsarområden, som landet har åtagit sig att bevara. Riksintressen – Geografiska områden som är av nationell betydelse för en rad olika samhällsintressen kan, enligt miljöbalkens 3-4 kap., pekas ut som områden av riksintresse av respektive ansvarig central myndighet. Det kan exempelvis vara områden med naturvärden eller kulturmiljövärden som är så ovanliga att de gör områdena viktiga för hela landet. Vid planering och prövning enligt en rad lagar ska dessa områden skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dem. I denna kunskapsöversikt redovisas eventuellt förekommande riksintressen för naturvård, kulturmiljövård, fiske och friluftsliv. Natura 2000 - Natura 2000 är ett nätverk inom EU som verkar för att skydda och bevara den biologiska mångfalden. Natura 2000-områden är skyddade enl. 4 och 7 kap. miljöbalken. Det finns särskilda bevarandeplaner för varje Natura 2000-område som beskriver områdets naturvärden, bevarandemål, hotbilder och behov av bevarandeåtgärder. Nationalpark – Syftet med en nationalpark är, enligt miljöbalken (7 kap 2§), att ”bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick”. Staten äger all mark i en nationalpark. Regeringen beslutar efter 43 (51) riksdagens medgivande att bilda nationalparker. Naturvårdsverket har huvudansvar för planering och genomförande av nya nationalparker. Naturreservat – Naturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 4§) när det huvudsakliga skyddsmotivet är höga naturvärden, värdefulla områden för friluftslivet m.m. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda naturreservat och naturreservaten är skyddade i enlighet med fastställda beslut och skötselplaner. Kulturreservat - Kulturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 9§) när det huvudsakliga skyddsmotivet är kulturhistoriska m.fl. värden. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda kulturreservat och kulturreservat är skyddade i enlighet med fastställda beslut och skötselplaner. Det finns ännu så länge bara ett fåtal kulturreservat i Sverige. Byggnadsminnen - Kulturhistoriskt värdefulla byggnader, miljöer och anläggningar kan förklaras som byggnadsminnen. Ärenden rörande enskilt ägda byggnadsminnen handläggs av Länsstyrelsen och skyddas enligt Kulturminneslagens 3 kap. Statligt ägda byggnadsminnen skyddas enligt Förordning (1988:1 229) om statliga byggnadsminnen m.m. och handläggs av Riksantikvarieämbetet. Kyrkliga kulturminnen – Kyrkor, begravningsplatser m.m. som byggts före utgången av 1939 skyddas enligt kulturminneslagens 4 kap. Tillståndsärenden rörande dessa kyrkor och anläggningar handläggs av Länsstyrelsen. Fornlämningar och Fornminnesregistret - Fornminnesregistret förvaltas av Riksantikvarieämbetet och innehåller information om fasta fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar. Det bygger i huvudsak på inventeringar genomförda från 1937 till slutet av 1990-talet (olika i olika delar av landet). Registreringar har även gjorts/görs senare, dock i mindre skala. Fornminnesregistret uppdateras löpande. Fasta fornlämningar kallas lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna. Dessa fornlämningar är skyddade enligt Kulturminneslagen (2 kap). Så kallade ”övriga kulturhistoriska lämningar” har inte detta skydd, men omfattas av generella hänsynsbestämmelser i miljöbalken, i skogsvårdslagen (30§) och i kulturminneslagens 1 kap. Det är länsstyrelsen som, från fall till fall, avgör om en lämning är fast fornlämning eller inte. Fornminnesregistret i digital form kallas FMIS (Fornminnesinformationssystem). q-märkt bebyggelse i detaljplaner och områdesbestämmelser (digitalt skikt) - Genom detaljplaner och områdesbestämmelser kan kommunerna med stöd av Plan- och bygglagen (2010:900) utfärda skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i form av skydds- och varsamhetsbestämmelser. Flera länsstyrelser har digitaliserat (och uppdaterar årligen) byggnader som omfattas av detta skydd, i syfte att följa upp i vilken utsträckning kommunerna arbetar aktivt med skyddet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer. Detta arbete utgör grunden för en indikator vars kortnamn är ”q-märkt” (Skyddade byggnader enligt plan- och bygglagen) på Miljömålsportalen, se www.miljömål.se. Vattenförvaltning och EUs ramdirektiv för vatten – Syftet med EUs ramdirektiv för vatten är att skydda medlemsländernas vattenresurser och en grundtanke är att skapa en helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser. I Sverige beslutade riksdagen och 44 (51) regeringen om nationell lagstiftning, vilket innebar en komplettering av miljöbalken och en särskild vattenförvaltningsförordning (SFS 2004:660) samt en organisation för den svenska vattenförvaltningen. Vattenförvaltningen omfattar grundvatten, sjöar, vattendrag och kustvatten och man arbetar utifrån vattnets egna gränser, de så kallade avrinningsområdena, som inte följer läns- eller kommungränser. Målsättningen med vattenförvaltningen är att allt inlands-, kust- och grundvatten ska ha god ekologisk och kemisk status år 2015. För att Sverige ska kunna nå målet krävs engagemang och nära samarbete mellan alla parter som påverkar vattnet inom ett visst avrinningsområde. Länsstyrelsen har en samordnande roll i vattenförvaltningsarbetet. Kunskaps- och planeringsunderlag uppdateras löpande och finns tillgängliga i VISS (Vatteninformationsystem Sverige), se http://www.viss.lst.se/. Planer och program med urval av objekt/miljöer Regionala kulturmiljöprogram - Regionala kulturmiljöprogram tas fram av länsstyrelsen och ska fungera som planeringsunderlag till länsstyrelser, kommuner, trafikverk och övriga fysiska planerare, med mera. De beskriver länets kulturhistoria och innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer. Programmen ska bland annat bidra till att säkerställa, levandegöra och utveckla länets kulturmiljöer. Kommunala kulturmiljöprogram - Dessa tas fram av kommunerna och ska fungera som planeringsunderlag, t.ex. som stöd för prövning av bygglov, i detalj- eller översiktsplanering. I de kommunala kulturmiljöprogrammen beskrivs som regel vad som är värdefullt och karaktäristiskt inom kommunen. De innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer, ibland med någon form av indelning/klassificering av byggnader och miljöer. I bland annat Plan- och bygglagen finns generella hänsynsbestämmelser för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Nationellt särskilt värdefulla/värdefulla sjöar och vattendrag - Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket har tillsammans med länsstyrelserna sammanställt nationellt värdefulla sötvattensområden sett utifrån natur-, kulturmiljö- respektive fiskesynpunkt. Områdena pekades ut 2006 i samband med framtagandet av en nationell strategi för skydd av särskilt värdefulla sjöar och vattendrag. Information om områdena finns bland annat i databasen och karttjänsten Värdefulla Vatten (Naturvårdsverket). Arbetet skedde under stor tidpress och utifrån bristfälliga urvalsunderlag, varför en revidering är nödvändig. ”Kulturvattendrag” m.m. – På 1990-talet gjordes den så kallade Vattendragsutredningen (Omtankar om vattendrag SOU 1996:155). Bakgrunden var att se över skyddet för vattendrag enligt 3 kap. Naturresurslagen. Länsstyrelserna lämnade in förslag till Riksantikvarieämbetet respektive Naturvårdsverket som i sin tur lämnade förslag till Vattendragsutredningen. Därefter sållade Vattendragsutredningen ut ett antal vattendrag som borde skyddas med avseende på natur- och kulturmiljön respektive ”orördhet”. ”Elektriska vattenkraftverk: kulturhistoriskt värdefulla anläggningar 1891-1950” (Brunnström, Spade) - har getts ut av Riksantikvarieämbetet 1995. Det är resultatet av en nationell inventering och rapporten innehåller ett urval nationellt värdefulla anläggningar. 45 (51) ”Nationell plan för bevarandevärda broar” – har getts ut av Vägverket 2005 och innehåller ett urval med 121 st. broar spridda över landet. Regionala fiskevårdsplaner – Länsstyrelserna har tagit fram länsomfattande fiskevårdsplaner för att främja och vårda fiske och fiskebestånden. Regionala bevarandeprogram för odlingslandskapet – Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet initierade 1991 ett arbete för att få länsstyrelserna att ta fram länsvisa bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. Bevarandeprogrammen innehåller ett urval av värdefulla miljöer, fungerar bl.a. som planeringsunderlag och ser olika ut i olika län. Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet - Naturvårdsverket i samarbete med länsstyrelserna och efter samråd med Riksantikvarieämbetet har på 1990-talet tagit fram en nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. Urvalet av värdefulla helhetsmiljöer är inte komplett, bl.a. saknade kulturmiljövården tillräcklig kunskap för ett sådant urval (Naturvårdsverket 1997, Rapport 4815, Sveriges finaste odlingslandskap – Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet etapp 1, här finns även information om de regionala bevarandeprogrammen) Inventeringar Skog & Historia – Skog & Historia var ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen, och bedrevs regionalt tillsammans med Länsstyrelser, Länsarbetsnämnder och Länsmuseer. Det handlade bl.a. om kunskapsuppbyggnad om skogens kulturmiljöer/lämningar. Inventeringarna inom Skog & Historia utfördes av anvisad personal, oftast under ledning av utbildade arkeologer. I vilken utsträckning Skog & Historia-inventeringar har genomförts varierar mellan olika län. Själva inventeringen är nu avslutad, och en stor del av resultatet finns samlat i Skogsstyrelsens digitala handläggningssystem ”Kotten”. Större delen av materialet har inte kvalitetssäkrats av arkeologer - det är ett arbete som pågår. De lämningar som kvalitetssäkrats och därefter förts över i Riksantikvarieämbetets Fornminnesinformationssystem (FMIS) har inte alltid tagits bort ur "Kotten", vilket innebär ett källkritiskt problem. Skog & Historia-registret får ändå ses som ett intressant tipsregister. Biotopkartering av vattendrag – Metodiken för biotopkartering av vattendrag togs fram på Länsstyrelsen i Jönköping i början på 1990-talet och har sedan dess vidareutvecklats. Den används numera över hela landet och bygger på fältarbete där man karterar vattenbiotoper, vandringshinder, strömförhållanden, närmiljön på land, och så vidare. Kunskapsunderlaget används bland annat i samband med vatten-, naturvårds- och fiskevårdsarbete och vattenförvaltningens statusklassningar. I vilken utsträckning vattendrag har biotopkarterats varierar mellan länen. SMHI:s dammregister - SMHI har med utgångspunkt från länsstyrelsernas damminventeringar byggt upp ett nationellt dammregister. Registret är tänkt att vara ett hjälpmedel vid till exempel planeringsarbete för att förebygga dammolyckor och översvämningar. Registret innehåller cirka 5 300 dammar (”Kartplan – information om mark, fastigheter och klimat” utgiven av Lantmäteriverket, SGU och SMHI 2010). 46 (51) Ängs- och betesmarksinventering – TUVA – Tillsammans med länsstyrelserna inventerade Jordbruksverket Sveriges ängs- och betesmarker under åren 2002 - 2004. Detta för att se var markerna finns och vilka speciella naturvärden och kulturlämningar som finns där, till exempel speciella växter eller gamla byggnader. Resultatet av detta arbete finns samlat i databasen TUVA (Jordbruksverket). ”Våra broar – en kulturskatt” (Ahlberg, Spade m fl.) – har givits ut av Vägverket 2001 (Vägverket = numera Trafikverket). Det är resultaten av en inventering av framför allt 1900talets broar – industrisamhällets broar - genomförd 1997-98 av Vägverket och Banverket. Övrigt ”Flottning och flottleder i södra Sverige” – är en bok som utkom 2006 (Ahlbäck, A och Albertsson, R) och som uppmärksammar flera flottleder, och flottningens betydelse, i södra Sverige. Dikningsföretag/markavvattning – Flera länsstyrelser arbetar för närvarande med att sammanställa och tillgängliggöra uppgifter om äldre diknings- och sjösänkningsföretag, till exempel genom digitalisering. Nedan följer generell information om dikningsföretag och arkivförvaring: Sänkning och utdikning av sjöar och vattensjuka marker har sedan århundraden tillbaka tillämpats i Sverige. Redan i de medeltida landskapslagarna fanns bestämmelser om dikning och strömresningar. I och med en växande befolkning och behov av mer odlingsbar mark sköt markavvattning för utvinning av åkermark fart på allvar under 1800-talet. Våtmarker dikades ut via system av grävda kanaler och diken. Åar och bäckar rätades, breddades, fördjupades och rörlades för att förbättra vattenavledningen. Många sjöar sänktes eller torrlades helt. Den mest intensiva sjösänkningsperioden varade från 1880-talet till 1930-talet. Allt detta var en del av en del av den agrara revolutionen, och nyodlingarna blev betydande. Statens understödjande verksamhet för torrläggning av mark för jordbruksändamål går tillbaka till 1840-talet. Från denna tid beviljades lån och bidrag till utdikningar och avtappningar av sankmarker och sjöar; åtgärder som intensifierades på 1880-talet. Dikningsarbeten utförda fram till 1800-talets mitt syftade i regel endast till att förhindra översvämningar genom att ytvattnet leddes bort. Därefter kom torrläggningsföretagen alltmer att inriktas på att sänka grundvattennivån. Från och med 1879 prövades markavvattningen i enlighet med Dikningslagen, som senare, 1918-1920, hamnade under Vattenlagen. Den kallas ofta den ”äldre vattenlagen”. Vattenlagen ändrades och omstrukturerades rejält 1983 och 1998 införlivades vattenlagen i miljöbalken (Hagerberg m fl. 2004 sid 119). Handlingar tillhörande förrättningar som handlagts före vattenlagens tillkomst åren 1918-1920 kan återfinnas på länens lantmäterikontor. Handlingar från cirka 1920 och framåt finns hos respektive länsstyrelse. Från och med år 1995 arkiveras akter tillhörande förrättningar vid Statens Jordbruksverk. Förrättningsakter i berörda arkiv innehåller i allmänhet protokoll, utlåtanden och ritningar i plan- och profil. 47 (51) Viss dokumentation vad rör rättsliga frågor i samband med sjösänkningar, strömrensningar m.m. kan återfinnas i häradsrätternas arkiv (landsarkivet, detta gäller fram till år 1918 då vattendomstolarna infördes). Referens avsnitt om dikningsföretag/markavvattning: Hagerberg m fl. 2004. Åmansboken. Vård, skötsel och restaurering av åar i jordbruksbygd. Saxåns-Braåns vattenvårdskommitté (s 6 f, 119) SMHI Svenskt vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar sid 8-9, 15 (om arkiv och lagstiftning) Sänkta och torrlagda sjöar i Sverige - SMHI har i samarbete med länens jordbruksenheter upprättat ett register över sänkta och torrlagda sjöar och Sverige. (Se SMHI Svenskt vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar.) Det finns tillgängligt som digitalt skikt, uppgifterna kommer från SMHI:s SVAR:s arkiv ”Under 1800-talet och början av 1900-talet sänktes/torrlades över 2500 sjöar för att få odlingsbar mark. Uppgifterna är utdrag ur Lantbruksenheternas arkiv och är namn, sjökoordinat, avrinningsområde, län, kommun, typ, år och arkivnummer.” (SMHI:s hemsida http://www.smhi.se/kunskapsbanken/hydrologi/hydrologiska-data-1.5946 ) 48 (51) Länsspecifika och/eller lokala kunskapsunderlag Gotlands län Särskilt värdefulla gotländska vattendragsmiljöer – 2007-2008 genomfördes en inventering över skyddsvärda vattendragsmiljöer. Värdefulla sträckor valdes ut som är betydelsefulla ur reproduktionssynpunkt för havsöring och/eller flodnejonöga och med vissa kvalifikationer enligt inventeringsmaterialet ”Händelser vid vatten”, 1999-2000 (Skogsstyrelsen). Vattendragen (totalt 109 stycken) delades in i Klass A (40 stycken) eller Klass B (69 stycken). Klass A vattendragen definierades som ”vattendragsmiljö med särskilt skyddsvärda vattenbiotoper” och klass B ”vattendragsmiljö vilken innehåller höga naturoch/eller kulturvärden i närmiljön och utgör en potentiellt skyddsvärd vattenbiotop”. Under fältarbetet registrerades även vandringshinder, dammar och tidigare okända kulturobjekt i och intill vattendragen. Materialet är ett synnerligen lämpligt utgångsmaterial för fortsatta inventeringar av vattenanknutna kulturmiljöer. Småindustriinventeringen - Byråmässig kulturhistorisk databas från 1999-2001 som delvis är digitaliserad som ett GIS-skikt. Inventeringen fokuserar på småindustrier från sent 1800-tal och 1900-tal och har gjorts av Länsmuseet på Gotland. Databasen innehåller ca 2600 poster och till den finns ca 1500 bilder. 44 miljöer återbesöktes 2003-2004 i en fördjupad småindustriinventering. Flertalet av objekten har besökts i fält, men någon kulturhistorisk värdering har inte gjorts. Det finns uppgifter om namn, bransch osv. Väder- och vattenkvarnar på Gotland – 1977 utkom Jan A:son Utas och Anders Salomonsson med en sammanställning av kvarnförekomster på Gotland från sent 1600-tal fram till tidigt 1900-tal. Materialet finns inte i digital form. En del av materialet bygger på en väder- och vattenkvarns inventering som genomfördes 1971-1972 av RAÄ med hjälp av Skogsstyrelsen (Inger Swartling). Denna inventering finns bevarad i 5 pärmar plus negativ i Gotlandsmuseums arkiv. Ett lämpligt utgångsmaterial för uppföljning och digitalisering (ej genomgånget inför kunskapssammanställningen)? Ödegårdsinventeringen – Projektet ”Ödegårdar på Gotland ca 1100-1700” pågick 20092010 och är ett register över möjliga ödegårdslägen. Utifrån Sören Norrbys räkenskapsbok 1523/24, Husarbetsboken 1574/1577, Ödegårdslistan ca 1585, Revisionsboken 1653 samt skattläggningskartorna från sent 1600-tal och tidigt 1700-tal har ett digitalt skikt skapats som anger möjliga platser för äldre, övergivna medeltida eller äldre boplatser. Platser som digitaliserats har bl.a. namn såsom ”Husåkern” eller ”Tomtåkern” eller på skiften med för ursprungsgården avvikande namn t.ex. Lundarfwa/Lundängen som brukas under gården Sles. Sammanställningen gjordes av ArkeoDok (Malin Eriksson). Delar av materialet har förts in i FMIS, men materialet finns i sin helhet på Länsstyrelsen. Registret innehåller 932 poster. Kulturlämningar – på Länsstyrelsen i Gotlands län finns ett digitalt skikt innehållande kulturlämningar och liknande, som inte är granskade antikvariskt. Det är ett arbetsmaterial och informationen kommer från olika källor och inventeringar. Program för bevarande av det gotländska odlingslandskapets natur- och kulturvärden – Ett bevarandeprogram har tagits fram av Länsstyrelsen i Gotlands län 1993. Programmet innehåller översiktliga beskrivningar av de kulturhistoriska förhållandena från stenålder till 49 (51) nutid och utgår bl.a. från fornlämningar, uppgifter från skattläggningskartorna, värdefull äldre bebyggelse, ängs- och hagmarksinventeringen samt landskapsbilden. Områden med gemensamt många och höga natur-och kulturvärden har pekats ut och klassificerats. Områdena är klassade enligt en tregradig skala där 1= högsta bevarandevärde, 2 = mycket högt bevarandevärde, 3 = högt bevarandevärde. Digitalt skikt finns. Markanvändning enligt Skattläggningskartan - Länsstyrelsen i Gotlands län har en digital version av skattläggningskartorna från sent 1600-tal/tidigt 1700-tal som grovt visar den huvudsakliga markanvändningen med avseende på tomt, åker, äng, hagmark, myr eller utmark/skog. Bygger på skattläggningskartorna från 1700-talet vars skala är 1:8 000. Överfördes på 1970-talet, manuellt med hjälp av transparant blad, till ett rutsystem i pappersformat i skala 1:10 000. Detta bildade de s.k. kartöverläggen. Arbetet gjordes och tolkades av kulturgeografer vid Stockholms universitet. Kartöverläggen omvandlades senare till digitala bilder med kvadratcentimeter stora rutor. I slutet av 1980-talet digitaliserades dessa. Projektet skedde inom infosystem Gotland med Länsmuseet Gotlands Fornsal var huvudman. Kommunen, Länsstyrelsen och landsarkivet ingick också. Gränserna är ej exakta utan kan slå med något 50-tal meter. Ytorna ger dock en god beskrivning av markandvändningen. ”Mobergs karta” – En sammanställning av Gotland förutom Fårö utifrån skattläggningskartorna visar översiktligt markanvändningen år 1700 skala 1:100 000. Ivar Mobergs karta är från 1938 och myrar och ett flertal vattensågar och vattenkvarnar finns medtagna. Kartan finns ej digitalt. Ekonomiska kartan från 1930-talet – De flesta ekonomiska kartblad från 1930-talet finns digitaliserade som ett bildskikt. Upplösningen är inte den bästa men möjliggör i alla fall att någorlunda kunna identifiera samfälligheter m.m. längs med vattendragen som kan indikera på mindre vattenanknutna industrimiljöer. Generalstabskartan – Kartan finns dessvärre inte digitaliserad för Gotlands del men utgör förstås en värdefull källa till dateringar av t.ex. vattenkvarnar. Generalstabskartan är från 1880-talet. Generalstabskartan framställdes i skala 1:100 000 och var från början enbart för rent militära ändamål. För Gotlands del har de flesta större utdikningar redan genomförts, endast några myrar är orörda t.ex. Lina myr. Kartan visar också järnvägsnätet – idag endast kvar som vägbankar här och var i landskapet. Dikningsföretag (digitalt skikt) – Redan i de medeltida landskapslagarna fanns bestämmelser om dikning och strömresningar. I och med en växande befolkning och behov av mer åkermark sköt markavvattning för utvinning av åkermark fart på allvar under 1800-talet. Våtmarker torrlades, sjöar sänktes – och odlades upp. Från och med 1879 prövades markavvattningen i enlighet med Dikningslagen (akterna finns i Lantmäteriets arkiv) som senare hamnade under Vattenlagen (från 1918 respektive 1983, akterna finns i Länsstyrelsens vattenarkiv) och från och med 1999 är det Miljöbalken som gäller. På Länsstyrelsen i Gotlands län finns dikningsföretagen digitaliserade som ett GIS-skikt. I tabellen går att utläsa vilket år som företaget startade och om det ersatte tidigare företag enligt 1918 års vattenlag. Originalakterna förvaras på länsstyrelsen och är tillgängliga digitalt efter 50 (51) att de scannades 2011. Det är ibland möjligt att ur originalakterna återfinna hur vattendraget såg ut innan det rätades. Det är beroende av hur vattendraget/diket såg ut innan förrättningen. Broinventering - En broinventering genomfördes 1980-1981 av Ejnar Ek, Vägverket. Inventeringen omfattade broar på allmänna vägar och enskilda vägar med stadsbidrag samt kvarstående broar på vägslingor som tidigare ingått i det allmänna vägnätet. Inventeringen fokuserade på 158 objekt fördelat på 49 stenvalvsbroar, 87 betongbroar, 13 stålrörsbroar och 9 balkbroar. I inventeringen listas broarna och är utritade på kartor, men det är hart när omöjligt att knyta ihop kartbild, lista och beskrivning. En uppdatering och digitalisering av materialet är av stort behov och skulle också kunna möjliggöra en uppföljning av vilka broar som finns kvar, i vilket skick och bidra till en tydlig prioritering med avseende på insatser m.m. Gotländska besöksplatser - Ett samarbetsprojekt från 2006 mellan länsstyrelsen, kommunen, turistföreningen och länsmuseet som resulterade i ett urval av 177 natur- och kulturbesöksplatser presenterade på nätet och i bokform( www.segotland.se). Delvis tillgängligt digitalt (bygger på tidigare 100 kultur- och 100 naturplatser i Vägen till kulturen på Gotland och Vägen till naturen på Gotland). Vägminnen på Gotland – På uppdrag av Vägverkets Gotlandskontor togs 1998 fram 24 vägavsnitt som vägminnen publicerade i ”På stigar och väger – en guide till gotländska vägminnen” (Louise Berry, Göran Ström). Vägminnena finns inte som ett digitalt skikt. Förstudie om Regional vattenplanering på Gotland 2012 – Gotland är utsett av HaV som pilotområde för denna förstudie. Syftet är att undersöka förutsättningarna för att arbeta fram en regional modell med ett helhetsperspektiv på vattenplanering till 2025 genom att ta fram en långsiktigt hållbar regional landskapsstrategi för god vattenplanering i länet (Länsstyrelsen i Gotlands län, projektplan från 2012-11-15). Integrerad kustzonsplanering och förvaltning i Östersjöregionen – en GIS-modell framtagen av Länsstyrelsen i Gotlands län 2009-2012. Projektet har genomförts inom ramen för interreg projektet Natureship. GIS-modellen som tagits fram åskådliggör bevarandevärden och exploateringsintressen i kustzonen (kartmodellen ej slutredovisad vid utgången av 2012). Gotlandsrussen på Lojsta hed – en plan för en långsiktig och hållbar verksamhet – Länsstyrelsen har tillsammans med Russambetesföreningen på Lojsta hed och Hushållningssällskapet, på uppdrag från Jordbruksverket, tagit fram en plan för hur verksamheten och hästhållningen på Lojsta hed långsiktigt säkras (klar december 2012 www.lojstarussen.se ). Gotländska hamn- och handelsplatser under perioden 600 - 1000 e. Kr – ett digitalt skikt skapat 2006 som visar möjliga lägen för hamnarna. Skiktet innehåller uppgifter på ett 60-tal lämpliga platser. Prioriterade vattendrag – under 2010 genomfördes ett kort projekt att med hjälp av kartöverlägg återfinna och dokumentera äldre vattenkvarnar och vattensågar. Kartorna som användes var skattläggningskartan, storskifteskartan och laga skifteskartan. Ett 30-tal Aklassade vattendrag följdes upp, dock inte samtliga med inventering i fält. Senare tiders 51 (51) belägg för småindustriella vattenanknutna miljöer t.ex. från 1930-tals kartan, ingick inte i studien. Inventering av änges- och lövmarker - 1976 Länsstyrelsen. Bygger på inventeringsrapporten Inventering av Änges- och lövmarker. Skärmdigitaliserad 2002 utifrån ortofoto och ekonomiska kartan. Ängs- och hagmarksinventering 1996 Länsstyrelsen. Bygger på inventeringsrapporterna Ängs- och hagmark på Gotland, del 1-5. Digitaliseringen gjord från de tuschritade originalen till rapporten. Gotländska ängen. En katalog och ett digitaliserat skikt över slåttermarker i hävd 2001 Länsstyrelsen. Revisionsboken 1653: digitaliserade uppgifter som bygger på uppgifter från Revisionsboken från 1653. Ankommit till Länsstyrelsen 2012-12-12 och därför ej medtaget i kunskapsöversikten. Lokalt åtgärdsprogram Gothemåns åtgärdsområde: 2009 beslutade Vattenmyndigheten i Södra Östersjön om ett åtgärdsprogram inom vattenförvaltningen, vilket inkluderade Gotlands län. Åtgärdsprogrammet var generellt hållet och svårt att ta till sig som lokal aktör. 2011 tog Länsstyrelsen på Gotland, efter samråd med övriga aktörer, därför fram lokala åtgärdsprogam som utgick från vattenrådens geografiska områden. Åtgärdsprogrammen är även mer lokalt anpassade och fokuserar på varje enskilt åtgärdsområde. Länsstyrelsens tanke med de lokala åtgärdsprogrammen är också att de ska vara på en mer gripbar skalnivå som gör det lättare att diskutera framtida åtgärder inom respektive åtgärdsområde.
© Copyright 2024