1. No category

1 (60)
Kunskapsöversikt
Gotlands sydvästra kustområde
Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag
för Södra Östersjöns vattendistrikt
Arbetsmaterial januari 2015-01-15
Bruhns/Lillrone vattenkvarn, Lye socken.
Fotograf: Katarina Amér
2 (60)
1
INLEDNING ...................................................................................................................... 5
1.1 Gotlands sydvästra kustområde 117/118 ..................................................................... 6
1.2 Vattnets kulturhistoriska betydelse för Gotland generellt och Gotlands sydvästra
kustområde i synnerhet........................................................................................................... 7
1.3 Vattenförvaltning och åtgärdsprogram ...................................................................... 11
1.4 Biotopkartering och fiske/biotopvård ........................................................................ 12
2
KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M.................................................................. 13
2.1 Kunskapsunderlag – länsspecifika............................................................................. 13
2.1.1 Värdefulla vatten – fisk, natur och kultur .......................................................... 14
2.2 Internationella och nationella intressen ..................................................................... 16
2.2.1 Världsarvet ......................................................................................................... 16
2.2.2 Nationellt särskilt värdefulla vatten – kulturmiljö ............................................. 16
2.2.3 Nationellt värdefulla vatten – naturvård och fiske ............................................. 16
2.2.4 Riksintressen för kulturmiljövården ................................................................... 16
2.2.5 Riksintressen för naturvården, naturreservat och Natura 2000 .......................... 22
2.2.6 Riksintresse för friluftslivet ................................................................................ 26
2.2.7 Kulturreservat ..................................................................................................... 26
2.2.8 Byggnadsminnen ................................................................................................ 27
2.2.9 Övrigt ................................................................................................................. 28
2.3 Kulturmiljöprogram och inventeringar ...................................................................... 28
2.3.1 Fornlämningar – fornminnesregistret (FMIS) .................................................... 28
2.3.2 Skog och Historia inventeringen ........................................................................ 31
2.3.3 Broar ................................................................................................................... 32
2.3.4 Vägminnen ......................................................................................................... 34
2.3.5 Besöksplatser, kultur/natur ................................................................................. 35
2.3.6 Ödegårdsinventeringen....................................................................................... 35
2.3.7 Gotländska hamn- och handelsplatser ................................................................ 36
2.3.8 Övriga kulturlämningar i Gotlands län............................................................... 36
2.3.9 Vattenanknutna industrimiljöer .......................................................................... 36
2.3.10 Odlingslandskapet .............................................................................................. 37
2.3.11 Dammar/vattenhinder och kulturmiljöer ............................................................ 39
2.3.12 Militära lämningar .............................................................................................. 40
2.3.13 Historisk markanvändning och dikningsföretag ................................................ 40
2.3.14 Gotlandsrussen på Lojsta hed ............................................................................. 41
2.3.15 Lämningar efter fiske, källor med historia ......................................................... 42
2.4 Särskilda ansvarsmiljöer och sällsynta/unika limniska kulturmiljöer – Gotlands
västra/nordöstra kustområde ................................................................................................ 42
3
KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING – KULTURMILJÖ ............ 44
3.1 Det utdikade landskapets kulturvärden...................................................................... 44
3.2 Vandringshinder ........................................................................................................ 44
3.3 Övergödning – anläggande av våtmarker .................................................................. 44
3.4 Vattenreservoarer....................................................................................................... 45
3.5 Skyddande trädzoner, skog och avverkningar ........................................................... 45
4
KUNSKAPSUPPBYGGNAD KULTURMILJÖ ............................................................ 45
4.1 Vattenkvarnar, vattensågar ........................................................................................ 45
4.2 Broinventering ........................................................................................................... 46
4.3 Mjölkhus och lador på myrmark ............................................................................... 46
4.4 Fokus på vattenanknutna intressanta miljöer............................................................. 46
3 (60)
4.5 Bykhus, bryggor för tvätt, källor med tradition, källor för annan användning (t.ex.
tvätt), badhus, trädgårdar ...................................................................................................... 46
4.6 Slipskårestenar, lämningar efter fisk ......................................................................... 47
4.7 Fiskelägen, fiske (inland och kust), jakt .................................................................... 47
4.8 Garverier, valkor ........................................................................................................ 48
4.9 Fornminnesinventering av vattendrag ....................................................................... 48
4.10
Kraftverk/turbiner .................................................................................................. 48
4.11
Tillgång till digitaliserade kartor ........................................................................... 48
4.12
Alla barns tillgänglighet till vatten ........................................................................ 49
4.13
Vattendrivna verks ”soundscapes” ........................................................................ 49
5
REFERENSER ................................................................................................................. 49
6
Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps/planeringsunderlag ....................................... 51
4 (60)
Viktig information till läsaren
Denna rapport har tagits fram inom delprojekt 2 för Kulturmiljö och vattenförvaltning –
planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt, och i enlighet med den metod som
presenteras i ”Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra
Östersjöns vattendistrikt” (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län). Syftet med
översikterna är att redovisa kunskapsläget per huvudavrinningsområde/kustområde samt
föreslå prioritering av fortsatt kunskapsbyggnad för kulturmiljön, dels i förhållande till
vattenförvaltningens åtgärder, dels för kulturmiljövårdens egna behov. För mer information
hänvisas till förstudien.
Observera att många av de befintliga kunskapsunderlagen är gamla och/eller behäftade med
brister. Informationen kan därför vara inaktuell.
Rapporten är ett arbetsmaterial och har tagits fram av Katarina Amér, Länsstyrelsen i
Gotlands län.
Kartbilagor
Kartbilagorna återfinns ej i detta textdokument utan i separata jpg-filer döpta enligt
nedanstående. Observera att rekommenderat utskriftsformat är A3 och att alla sjöar och
vattendrag inte finns med på alla kartor. Kartorna finns i högre och lägre upplösning. De
kartor som har ”1” med i namnet är lågupplösta t.ex. ”Karta 6B Våtmarker idag,
dikningsföretag 1 (SV kustområde)”.
Karta 1A Gotland: huvudavrinningsområden och kustområden (Gotland)
Karta 1B Gotland: huvudavrinningsområden, kustområden och vattenråd (Gotland)
Karta 1C (B) Avrinningsområde/kustområde: vattendrag och sjöar (SV kustområde)
Karta 2 Avrinningsområde/kustområde: socknar (SV kustområde)
Karta 3A Gotland: ekologisk status i vattendrag och sjöar (Gotland)
Karta 3B Gotland: kemisk status i vattendrag och sjöar (Gotland)
Karta 4A Nationellt särskilt värdefulla vatten (SV kustområde)
Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (SV kustområde)
Karta 4C Vattendrag som bedömts särskilt skyddsvärda A och B (SV kustområde)
Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (SV kustområde)
Karta 6A Torvbärande myrmark sent 1600-tal/tidigt 1700-tal (SV kustområde)
Karta 6B Våtmarker idag, dikningsföretag (SV kustområde)
Karta 7A Markanvändning ca 1700 (SV kustområde)
Karta 7B Odlingslandskapet, hävdad äng (SV kustområde)
5 (60)
1 INLEDNING
Denna sammanställning har gjorts av Katarina Amér, arkeolog och antikvarie vid
Länsstyrelsen i Gotlands län. Synpunkter på delar av rapporten har lämnats av Christina
Huhtasaari, Annika Broms och Peter Landergren vid Miljö- och vattenenheten. Under ”Egna
kommentarer” är det författarens egna kommentarer och tillägg. De flesta kunskaps- och
planeringsunderlag som använts i denna kunskapsöversikt är kortfattat beskrivna i bilaga 1.
Av Gotlands ursprungliga våtmarksareal är idag 70 % borta. Av de 30 % som återstår har
merparten någon form av antropogen påverkan och endast 5 % kan karakteriseras som helt
opåverkad. Detta gör Gotland till en av de regioner i Sverige som drabbats allra hårdast av
den dikningsepok som i jakten på ny odlingsbar mark startade under andra hälften av 1800talet och fortsatte långt in på 1900-talet. Av Gotlands ursprungliga torvmarksareal på knappt
30 000 hektar, exklusive sjöar, är idag 18 600 hektar dikade och uppodlade. I början av 1900-
6 (60)
talet hade åkerarealen ökat så mycket att det möjliggjorde odling av vinterfoder på åkermark,
vilket också innebar slutet för ängsbruksepoken. De enskilt största dikningsföretagen är
torrläggningen av Martebo myr (1840-talet), Mästermyr (1902-1910) och Lina myr (1947).
Tillsammans täckte dessa myrar en yta av över 6800 hektar, varav 1320 hektar var öppet
vatten. Detta motsvarar ett område av en och en halv gånger Gotska Sandöns storlek. Från
och med 1994 gäller generellt förbud mot markavvattning på Gotland (Martinsson 1997).
1.1 Gotlands sydvästra kustområde 117/118
Karta 1A Gotland: huvudavrinningsområden och kustområden (Gotland)
Karta 1B Gotland: huvudavrinningsområden, kustområden och vattenråd (Gotland)
Karta 1C (B) Avrinningsområde/kustområde: vattendrag och sjöar (SV kustområde)
Karta 2 Avrinningsområde/kustområde: socknar (SV kustområde)
Det sydvästra kustområdet ligger inom Gotlands län och berör Region Gotland (tidigare
Gotlands kommun).
Kustområdet består av flera mindre avrinningsområden på Gotlands östra och södra sida.
Totalt omfattar området ca 1025 km2, vilket utgör ca 30 % av Gotlands totala yta. 41 socknar
ligger helt eller delvis inom kustområdet och de utgörs (exklusive enklaver) av: Ala, Alskog,
Alva, Anga, Ardre, Björke, Burs, Buttle, Dalhem, Eke, Etelhem, Fide, Gammelgarn,
Ganthem, Garda, Gothem, Grötlingbo, Guldrupe, Hablingbo, Halla, Hamra, Havdhem, Hejde,
Hemse, Hörsne, Kräklingbo, Lau, Linde, Lojsta, Lye, Norrlanda, När, Näs, Rone, Silte,
Stånga, Sundre, Vamlingbo, Vänge, Öja och Östergarn. Till de större avrinningsområdena hör
Närkån, Skarnviksån och Djupån. Inom hela kustområdet dominerar markanvändningen av
skog följt av åker, dock finns skillnader för respektive åtgärdsområde.
Inga större sjöar finns inom området, vilket innebär att vattendragen har stora
vattenståndsvariationer över året. Åarna har relativt höga flöden under senhöst framtill tidig
vår och låga nivåer från tidig sommar till tidig höst. Närkån är mest påverkad av rätning och
kanlisering. Några djupa småsjöar finns inne i Lojstaområdet: Liffrideträsk, Hagebyträsk och
Sigvaldeträsk (med bestånd av flodkräfta).
På sent 1600-tal/tidigt 1700-tal fanns inom kustområdet ca 7450 ha myrmark. Lausmyr var
före utdikningen omkring 640 hektar. Myrjordens näringsämnen lakades dock snabbt ut och
det var inte förrän konstgödningen kom under 1880-talet som odling på myrmarker kunde bli
långsiktigt lönsam. Många avrinningsområden på Gotland har efter kanaliseringarna och
avsaknaden av buffrande sjöar förlorat sin vattenhållande förmåga. När vinterns och vårens
smältvatten runnit undan är många av vattendragen helt beroende av kontinuerligt regn för att
inte torka ut. Vattennivåerna varierar därför kraftigt under året.
Kustområdet består av flera avrinningsområden och åtgärdsområden. Lokala åtgärdsprogram
finns framtagna för Östra Gotlands åtgärdsområde och för Närkåns åtgärdsområde.
Östra Gotlands åtgärdsområde består av flera mindre avrinningsområden. Det gränsar i norr
till Gothemsåns avrinningsområde och i söder till Närkåns. Inom området finns flera större
avrinningsområden som består av Djupå, Skarnvikså/Nygårdså, Gartarveå, Halsegårdaå,
Lavaså och Visneå/Svajdeå. Markanvändningen domineras av skog följt av åker. Många av
7 (60)
vattendragen rinner genom skogsmark och är bitvis relativt opåverkade. Dessa har höga
värden i form av havsöring och flodnejonöga.
Närkåns åtgärdsområde domineras av Närkån. Markanvändningen utgörs av åker (53 %) och
skog (31 %). Närkån är till stora delar rätad och kanaliserad men högt uppe i systemet vid
Strömma finns relativt orörda områden.
1.2 Vattnets kulturhistoriska betydelse för Gotland generellt och
Gotlands sydvästra kustområde i synnerhet
Vattnet har haft och har alltjämt stor betydelse för Gotland. Ön har helt legat under vatten och
successivt höjt sig ur havet. På inlandet finns både gamla strandvallar och klint- och
grottformationer som bearbetats av ett omgivande hav eller sjö.
Gotland dyker upp ur vattnet ca 9500 f. Kr, som ett ö-landskap med torrt och kallt klimat.
Omkring 8000 f. Kr blir klimatet varmare och Gotland blir en möjlig plats att bo på. De äldsta
spåren från människor kommer ca 6000-5000 f. Kr som tunna kulturlager på
ancylusavlagringar, ofta överlagrade av litorinagrus. Boplatserna låg vid dåvarande kustlinjen
och lämningarna är från ett jägar- samlar folk. Boplatserna i Östergarn (Katthammarsvik), När
(Hemmor), Grötlingbo (Brunns), Hablingbo (St Domerarve II), Sundre (Skogs RAÄ Sundre
17:1) räknas som mesolitiska.
Från yngre stenåldern (ca 6000-2000 f. Kr) är fyndmaterialet rikt och ett 50-tal boplatser är
kända på ön. De låg invid den forna kustlinjen eller intill sjöar och vattendrag i inlandet. Inom
Gotlands sydvästra kustområde finns flera gropkeramiska boplatser från denna period t.ex.
Näs (Gullrum), Lau (Gumbalde, RAÄ Lau 150:1), När (Hemmor RAÄ När 145:1), Sundre
(Hoburgen II, RAÄ Sundre 34:1)
Runt 2000 f. Kr ökade jordbruksverksamheten på ön. Befolkning har troligen ökat och sätter
press på näringsresurserna. Dock fortsatte alltjämt fiske och jakt vara av betydelse för
ekonomin. Ett ”vägnät” växte sakta fram och flertalet av 1600-tals vägar har sina rötter från
slutet av bronsåldern. Lämningar av det tidigaste åkerbruket går fortfarande att hitta som
årderspår. Dessa årderspår kan dateras till bronsålderns mitt (ca 1100-900 f Kr). Tidig
jordbruksverksamhet återfinns bl.a. vid Hägvalds i Vallstena (RAÄ Vallstena 76:1-78:1
m.fl.), Buttle samt Bönde i Lau (RAÄ Lau 106:1). Lämningar efter bronsålderns boplatser är
få. Inom Gotlands sydvästra kustområde återfinns dock boplatslämningar vid Bönde i Lau.
Gravanläggningarna är desto fler och större i form av stora stenrösen, stora flacka
stensättningar samt skeppssättningar från bronsåldern t.ex. Gotlands största röse Uggarde rojr
i Rone (RAÄ Rone 10:1 m.fl.), Digerrojr i Garda (RAÄ Garda 1:1), Angantyrs rojr i
Grötlingbo (RAÄ Grötlingbo 14:1) och skeppssättningar vid Gålrum i Alskog (RAÄ Alskog 9
m.fl.):
På strategiska platser på inlandsklinter eller invid vattendrag finns ett hundratal fornborgar
bevarade på Gotland. Deras funktion kan ha varierat då flera av dem nyttjades under lång
period – från århundradena efter Kristus till folkvandringstid och in i vikingatid. Teorier har
framförts om fornborgarna som försvars- eller flyktborgar, som boskapsfållor,
marknadsplatser eller centra för kult eller religiösa ceremonier eller rent av befästa gårdar.
8 (60)
Inom kustområdet finns flera fornborgar t.ex. Nordens största fornborg vid Torsburgen i
Kräklingbo (RAÄ Kräklingbo 53:1), Havor i Hablingbo (RAÄ Hablingbo 32:1), Bendesbacke
i Etelhem (RAÄ Etelhem 139:1/RAÄ Stånga 44:1) och Kaupungs slott i Ardre (RAÄ Ardre
6:1).
I övergången mellan brons- och järnålder förändrades spannmålsproduktionen från ett
extensivt till ett mer intensivt brukande och mer regelrätta åkersystem växte fram. Åkerytorna
framträder alltjämt som svagt bassängformade rektangulära försänkningar, avgränsade av
vallar. Åkerytorna kan bilda omfattande åkersystem. På sandjordarna, framförallt i skogsmark
på södra Gotland, kan dessa omfatta mellan 70-150 hektar. Inom kustområdet finns flera
fornåkersområden bl.a. i Anningåkra i Havdhem, Vinarve i Rone, Sigrajfs i Vamlingbo (RAÄ
Vamlingbo 100:1) och Bönde i Lau.
Under järnåldern etablerades det boendemönster som i stort sätt bevarats in i modern tid:
familjejordbruk bestående av ensamliggande gårdar med tillhörande åker, äng, hagmark och
utmark. Det finns knappt 2000 bevarade förhistoriska husgrunder från denna period, ofta med
tillhörande stensträngar (hägnadsrester). Inom kustsområdet finns flera sådana platser bl.a.
Visne ängar i Alskog (RAÄ Alskog 69:1 m.fl.), Lejstu rojr/Änggårde i Rone (RAÄ Rone 113
m.fl.) samt Gotlands största ”kämpgrav” Stavars hus nära Apseå i Burs (RAÄ Burs 55:1).
Troligen formas även sockenindelningen under denna period.
Åkerarealen minskade i hektar, men tidigare långträdor ersattes med ensädesbruk d.v.s. all
åkeryta besåddes varje år. Åkern krävde dock mer kontinuerlig tillförsel av näring i form av
gödsel, som producerades av tamdjur framförallt under vintersäsongens stallperiod. För att
djuren skulle överleva krävdes vinterfoder. Ju mer foder som kunde samlas in, desto fler djur
kunde övervintras. Fler djur gav mer stallgödsel som ledde bättre avkastning på åkrarna.
Under denna tid etablerades det gotländska änget en viktig foderproducerande mark. Under
1700-talet fanns det totalt ca 43000 ha ängsmark på Gotland varav ca 13180 ha ängsmark
inom kustområdet. Ängsmarkens roll som fodermark höll i sig fram till 1850-talet med ca
35000 ha. Vinterfodret producerades istället genom vallodling på åkermark och 1910 hade
ängsmarken sjunkit till 1700 ha. 2001 fanns ca 350 ha hävdad ängsmark.
På Gotland finns också järnåldersgårdar belägna i utmarken t.ex. inom Lojstaheds
skogsområde. Deras ekonomi kan ha baserats på enbart kreatur (nöt, får och hästar) och
producerat ett överskott för avsalu. Under 500-talet inträffade en agrarkris och flertalet gårdar
lades öde.
Flertalet järnåldersgravfält samt ensamliggande gravar finns inom kustområdet t.ex.
Smissgravfältet i När och Barshaldergravfältet i Grötlingbo.
Mellan 600-1250 upplever Gotland en makalös storhetstid. Exempel från denna period är de
många fynden av silverskatter utan motsvarighet någon annanstans. Bönderna var
jordbrukare, handelsmän och sjöfarare. Ett antal hamnar och handelsplatser etablerades. Ett
130-tal möjliga vikingatida hamnplatser är utpekade på Gotland, varav 50 st. ligger inom
kustområdet. Träkyrkorna ersattes med stenkyrkor. Inom kustområdet återfinns medeltida
kyrkor, kapell t.ex. Gunfiauns kapell (RAÄ Ardre 1:1) och medeltida huslämningar på
landsbygden t.ex. Fridarve och Kastelle i Vamlingbo (RAÄ Vamlingbo 56:1 och RAÄ
Vamlingbo 54:1). Kalk- och sandstensindustrin upplevde en blomstringstid. Från tidig
9 (60)
medeltid och fram under 1500-talet exporterades gotländsk sandsten från Gotlands sydvästra
kustområde bl.a. till Danmark. Sandstenen användes till utsmyckning av kyrkor och palats.
Sandstensindustrin hade sitt centrum i Burgsvik. Efterfrågan på slipstenar och brynen ökade
med jordbruksutvecklingen i slutet av 1800-talet. 1873 bildades Gotlands slipstensfabrik i
Burgsvik med upp till 150 anställda. Längs med Kettelviken och Faludden finns
sandstensbrott s.k. ”kulor” bevarade och vid Kettelviken och Barshaldershed finns mindre
museum som berättar om sandstensbrytningen.
Under sent 1200-tal och tidigt 1300-tal inträffade återigen en agrarkris och flertalet gårdar
ödelades. En del av dessa kan spåras genom ödegårdsinventeringen.
Under medeltiden byggdes de första vattendrivna kvarnarna på Gotland. Troligen hade
cistercienserna i Roma tidigt tillgång till vattenkvarn och även visbyborna. Från Gotlands
sydvästra kustområde finns det uppgifter om en vattenkvarn vid Kärne i Burs, som såldes från
Näs 1499: ”såld till Burs kyrka av tingsdomaren Nils Sigsarve på Näs år 1499 för penningar
och själamässor”. Kvarnplatsen i Kopparsvik i Visby har använts sedan början av 1500-talet.
De sydligaste delarna av Gotland har saknat lämpliga vattendrag och antalet vattenkvarnar är
därför något lägre än för Gotland i övrigt. I stället användes väderkvarnar i större omfattning.
I mitten av 1600-talet fanns det åtminstone 134 kvarnar på Gotland varav 99 st. vattendrivna.
Omkring 30 av dessa låg inom kustområdet. Vattenkvarnarna hade ofta låg kapacitet och ofta
angavs i protokollen att ”kvarnen mal endast höst och vår”. Kvarnen vid Getor i Rone
uppgavs ”går mer i bakvatten än rakt fram och kvarnen vid Överöstris i Alva ansågs så
undermåligt byggd att ägaren ”icke till husbehov mala kunna”. Endast sex kvarnar uppges ha
tillräcklig vattentillgång att mala året runt: Överstekvarn i Lummelunda, kvarnarna vid Ar i
Fleringe, Furbjärs i Tingstäde samt de tre kvarnarna vid Kopparsvik (varav ingen inom
aktuellt kustområde). 1697 fanns det enligt kvarnkommissionen 225 kvarnar varav 161
vattendrivna. Vattenkvarnarna var jämt fördelade över ön, alltså även vid små vattendrag.
Vid 1700-talets slut var antalet vattenkvarnar som störst. 1807 fanns det 557 kvarnar varav
228 vattenkvarnar. Mellan 1807-1888 minskade antalet vattenkvarnar från 228 till 75 medan
väderkvarnarna ökade (dock en totalminskning från 557 till 522). Antalet vattenkvarnarna
minskade framförallt p.g.a. utdikningarna av myrarna och landhöjningen. Från 1850 togs
ångkraften i bruk till större kvarnar och 1860 fanns 7 ångkvarnar. 1940 beskrivdes 35 kvarnar
varav ingen drevs med vattenkraft. Enligt en inventering 1971-72 fanns knappt 20
vattenkvarnar eller ruiner av dessa bevarade i landskapet. Enstaka hade byggts om och
anpassats till elkraft. Det saknas underlag på turbindriven verksamhet.
Ett av Gotlands mest nyttjade vattendrag för kvarnar, sågar och valkor ligger inom Gotlands
sydvästra kustområde och utgörs av Närkåns övre lopp i Stånga och Lye: Malmby/Malbyån
(Strömma ofta kallad idag). Fallhöjden mellan Lillrone och Stenstu är nära 20 m, vilket är
ovanligt mycket efter gotländska förhållanden! Det har även funnits utmärkta möjligheter att
anordna dammanläggningar. Vattenflödet har också med gotländska mått varit bra. 1701
anges att vattenverken kan drivas ”5 el 6 veckor om hösten och 7 el 8 om våren”. 1653 fanns
2 kvarnar och 2 kvarnställen samt sågar och valkor. 1701 fanns 9 sågar, 5 kvarnar (varav en
”avbränd” och en ”öde”), 1 kvarnställe och 3 valkor. 1807 drevs 3 tullkvarnar och 3
husbehovskvarnar av vattnet. 1850 fanns 4 sågar, 12 kvarnar och 4 valkor. Strax efter tillkom
1 färgeri och 1 garveri, vilket gör 22 vattendrivna verk på 2 km. på 1860-talet anlades en
yllefabrik vid Strömma. Fabriken omfattade så småningom spinneri, färgeri, vävning och
beredning, tills den lades ner efter att byggnaderna eldhärjats 1937. 1920 ersattes ett av
10 (60)
vattenhjulen vid Ungbåtels med en vattenturbin, som levererade ström till 5 hushåll och ett
kapell. 1940 exploderade lufttuben. Inom kustområde finns vattenkvarnen vid Lillrone i Lye
(även kallad Bruhns kvarn) väl bevarad (byggnadsminne).
De första sågarna skall ha tillkommit vid slutet av 1500-talet. Från 1620 finns tillstånd till ett
sågverk i Lummelundaån. Enligt revisionsboken från 1653 fanns det drygt 45 vattendrivna
sågverk på Gotland varav ca 11 inom kustområdet. Tillgången på vatten och närheten till
hamnplatser styrde var sågverken etablerades. Hamnarna i Visby, Kappelshamn, Västergarn,
Klinte och Slite spelade betydande roll. Även hamnarna inom Gotlands sydvästra kustområde
vid Gothem, Norrlanda, Kräklingbo och Östergarn var viktiga. Virkeshandeln var omfattande.
Sågningsmöjligheterna varierade mycket mellan de olika sågarna. Vissa uppgavs kunna såga
”höst och vår”, andra några veckor per år. De flesta sågarna var förmodligen förhållandevis
små eftersom tillgången på vatten var begränsad i de mindre vattendragen. Uppdämning av
vatten kunde leda till att hagar och åkrar stod under vatten och gav upphov till tvister, då inte
alltid sågverksägaren sammanföll med markägaren som fått sin mark översvämmad.
Sågverken tillhörde nästan uteslutande socknarnas största gårdar och flera av sågverksägarna
var tingsdomare, affärsmän, borgare i Visby samt präster. Minst sex sågar drevs under 1600talets andra hälft av änkor eller prästänkor varav en inom kustområdet vid Ungbotels i Stånga,
som drevs av prästänkan Margareta i Rone. Sågverkshanteringen krävde anläggningskapital
samt för lyckad avsättning även erfarenhet av handel och köpenskap. 1697 års
kvarnkommission anger drygt 110 sågverk (vatten- eller vinddrivna). Omkring 1729 lär det ha
funnits ca 150 vattensågar för att under 1800-talet öka till omkring 200 stycken. I slutet av
1850-talet kom de första transportabla och ångdrivna cirkelsågarna till ön. Ångsågarna slog ut
vattensågarna. Utöver virke var tjärbränningen en viktig inkomstkälla för jordbrukarna.
Fiske, fågel- och säljakt var av ekonomisk betydelse för jordbrukarnas ekonomi. Lämningar
efter fasta fisken finns inom kustområdet t.ex. notdragningsplaster längs Ekekusten och
uppgifter om s.k. fisketunar i Närkån. Det finns även flertalet anläggningar och namngivna
platser som knyter an till sjöfågel- och säljakt.
Kalkbränningen nådde under sent 1600- och början av 1700-talet en första höjdpunkt. Nästa
topp kom mellan 1845 och 1870-talet för att dala igen under sent 1800-tal. Under tidigt 1900tal etablerades cementindustrin på norra Gotland. Kalkbrytningen är alltjämt en viktig näring
på Gotland.
Vid Lummelunda anlades 1651-1652 järnbruk med masugn, hammarsmedjor, en såg, en
mjölkvarn och en valka. På Gotland finns ingen malm men vid Lummelunda fanns vattenkraft
och skog. Malm skeppades från Utö i Stockholms skärgård och stångjärn, grytor, släggor
m.m. tillverkades. Anläggningen kompletterades med en masugn vid Vasta i Kappelshamn.
Efter driftsbrott och ekonomiska svårigheter lades Vasta ner under slutet av 1600-talet och
Lummelundsbruk 1712. Mellan 1805-1885 drevs ett pappersbruk vid Lummelunda, som lades
ner bl.a. efter problem med vattentillgången efter utdikningen av Martebomyr på 1850-talet.
Under slutet av 1700-talet och 1800-talet ökade befolkningen och behovet av uppodling
likaså. En del ängs- och hagmark odlades upp, men det som framförallt påverkar
vattenverksamheten är uppodlingarna av myrmarkerna. 1845 bildades Gotländska
myrodlingsbolaget. Mellan 1805 och 1860 ökade åkerarealen från ca 15 000 hektar till 30 000
11 (60)
hektar för att ytterligare fördubblas till 64 500 hektar fram till år 1900. Introduktionen av
konstgödsel under 1880-talet, möjliggjorde att myrmarken kunde fortsatta att ge avkastning.
Sockerbruket i Roma startade 1894 och bidrog till att förbättra förutsättningarna för den år
1878 nystartade järnvägen. Det fanns även planer på ett sockerbruk i Hemsetrakten.
Järnvägen lades ner 1960.
Öns första mejeri anlades 1868 och under slutet av 1800-talet etablerades ytterligare ett
knappt 10-tal. Som mest fanns det runt 1944 ett 30-tal mejerier.
Valkor, vadmalsstampar, benstampar och garverier är verksamheter som har funnits längs
med vattendragen, men underlagen är knapphändiga. Längs med Malmbyån/Malbyån
(Strömma) har flera vattendrivna verksamheter bl.a. valkor funnits. Några valkstenar finns
bevarade.
1.3 Vattenförvaltning och åtgärdsprogram
Karta 3A Gotland: ekologisk status i vattendrag och sjöar (Gotland)
Karta 3B Gotland: kemisk status i vattendrag och sjöar (Gotland)
Åtgärdsförslag för Gotlands sydvästra kustområde 117/118 är ett arbetsmaterial som togs
fram i samband med förvaltningsplanen för södra Östersjöns vattendistrikt 2009. Programmet
omarbetades av Länsstyrelsen 2011 för att få det mer lokalt anpassat och med fokus på varje
enskilt åtgärdsområde. För en närmare presentation hänvisas till de båda programunderlagen.
Kustområdet består av flera avrinningsområden och åtgärdsområden. Lokala åtgärdsprogram
finns för Östra Gotlands åtgärdsområde med vattendragen Djupå, Skarnvikså/Nygårdså,
Gartarveå, Halsegardaå, Lavaså och Visneå/Svajdeå samt för Närkån åtgärdsområde.
I Gotlands kustområden finns 31 vattenförekomster varav 3 sjöar, 15 vattendrag och 13
grundvattenförekomster. Vattendrag klassas i begreppen ekologisk och kemisk status,
grundvattnen kan ha en kemisk och en kvantitativ status samt kustvatten ekologisk, kemisk
och kvantitativ status. Samtliga vattenförekomster kan riskera (vara i riskzon) att ej uppnå god
status 2015. Åtgärdsprogram mot fysiska förändringar omfattar de vattenförekomster där
fysisk påverkan har en negativ effekt på den ekologiska statusen genom att vattnet är påverkat
av en eller flera följande faktorer: kontinuitet (t.ex. dammar och vägtrummor som hindrar fri
passage av växter eller djur), hydrologisk regim (t.ex. reglering av vattennivåer och flöden vid
kraftverksdammar) och morfologiska förändringar (t.ex. förändringar av vattenförekomsten
genom rensning, rätning och kanalisering).
Den ekologiska statusen är ”Måttlig” för Djupån och Skarnviksån/Nygårdsån/Lösån. Närkån
håller ekologisk status ”Otillfredsställande”. Åarna Storsundsån, Gartarveån och Halsgårdaån
håller ekologisk status ”God”. Hugreifsån håller den ekologiska statusen ”Hög”.
Att den ekologiska statusen inte uppnår ”God” orsakas av åarnas påverkan av uttorkning
sommartid, svaga fiskbestånd, låga vattennivåer, övergödning, vattentillgång, kontinuitet
(förekomster av vattenhinder) samt fysiska förändringar (t.ex. rätning och kanalisering).
12 (60)
I vattenförekomsterna finns problem med övergödning, fysiska förändringar, miljögifter,
vattenuttag och övriga vattenkvalitetsproblem.
Många vattendrag har problem med fysiska förändringar t.ex. att vattendragen är rätade.
Avsaknaden av buffrande sjöar eller större våtmarker leder till årsvis stora skillnader i
vattennivåerna. I en tabell redovisas vilka åtgärder som är föreslagna bl.a. utrivning av
damm/anläggande av omlöp och öppna vandringsväg. Det framgår inte var åtgärderna skall
genomföras och det konstateras att det med nuvarande underlag inte är möjligt att avgöra
vilka åtgärder som leder till att god ekologisk status uppnås 2015. Åtgärderna kan dock ha
stor påverkan på kulturvärdena i kustområdet.
1.4 Biotopkartering och fiske/biotopvård
Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (SV kustområde)
Biotopkarteringar har inte genomförts inom Gotlands sydvästra kustområde. Ett flertal
vandringshinder finns dock karterade. Projektering för fiskvägar och biotopvårdsrestaurering
pågår i liten skala. Tänkbara åtgärder som kan påverka kulturvärdena i området, är att skapa
fiskvägar t.ex. vid dammar.
2014 anlades ett omlöp i Närkån (delen Strömma vid Ungbåtels). Åtgärder genomfördes i
samråd mellan handläggare för vatten och handläggare för kulturmiljö inom Länsstyrelsen,
dock hade en utförlig dokumentation av områdets kulturlämningar före ingreppet varit
önskvärd. Inom kustområdet finns totalt 11 vandringshinder (varav ett delvis åtgärdat enligt
ovan).
Ungbåtels, Strömma före åtgärd.
Foto: Lasse Wallin
13 (60)
Ungbåtels, Strömma efter åtgärd..
Foto: Lasse Wallin
2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M.
2.1 Kunskapsunderlag – länsspecifika
Listan nedan visar kunskapsunderlag som är länsspecifika och berör Gotlands sydvästra
kustområde och som har använts i översikten. Ej länsspecifika underlag, t.ex. riksintressen,
fornminnesregistret och ängs- och betesmarkinventeringen, redovisas ej i tabellen.
-
-
Regionalt kulturmiljövårdsprogram från 1982. Revidering påbörjat 2012 av Region
Gotland.
Värdefulla vatten specialinventering av vattendrag som är särskilt skyddsvärda eller
potentiellt särskilt skyddsvärda med avseende på fisk, natur och kultur 2007-2008.
Småindustriinventeringen 1999-2001. GIS-skikt med geografisk placering av ett
urval småindustrier på Gotland ur Småindustriinventeringen (pärmar och Exceltabeller).
Dikningsföretag: digitalt skikt på Länsstyrelsen.
Biotopkartering: är genomförd på delar av Gothemsåns avrinningsområde 2005
enligt metod för biotopkartering.
Vandringshinder: digitalt skikt med vandringshinder beskrivna bl.a. dammar från
2007-2008.
-
Händelser vid vatten: digitala skikt (?) gjorda av Skogsvårdsenheten på
Länsstyrelsen framför allt med avseende på vattendragens potentiella möjligheter för
fisk men även här har kulturen slunkit med i form av vandringshinder, dammar m.m.
(ej genomgånget inför kunskapsöversikten).
-
Väder- och vattenkvarnar på Gotland: från 1977. En sammanställning dock ej
digitaliserad.
-
Kvarninventering 1971-1972, RAÄ. Ej digitaliserad (5 pärmar samt negativ, ej
genomgången inför kunskapssammanställningen).
14 (60)
-
-
-
-
-
-
-
Broinventering i Gotlands län 1980-81 ej digitaliserad i någon form. Inventeringen
omfattade samtliga broar på allmänna vägnätet samt de vägsträckor som tidigare ingått
i det allmänna vägnätet (158 st.). OBS! Inventeringen digitaliserades 2013-2014
med hjälp av medel från SÖVD-projektet och finns nu tillgänglig som ett
kartskikt.
Kulturlämningar: digitala, ej granskade tipsskikt hos Länsstyrelsen.
Skog och Historia: digitala skikt. Inventering har genomförts i vissa av socknarna
som berör Sydvästra Gotlands kustområde (Anga socken, Eke socken, Gammelgarn
socken, Gothem socken, Guldrupe socken, Halla socken, Kräklingbo socken och
Norrlanda socken.)
Ödegårdsinventeringen: digitalt skikt (delvis med i FMIS) av möjliga ödegårdslägen
från vikingatid/medeltid.
Inventering av änges- och lövmarker 1976 Länsstyrelsen. Digitaliserad 2002.
Ängs- och hagmarksinventering 1996 Länsstyrelsen. Digitaliserad.
Gotländska ängen. En katalog över slåttermarker i hävd 2001 Länsstyrelsen.
Integrerad kustzonsplanering och förvaltning i Östersjöregionen – en GIS-modell
framtagen av Länsstyrelsen 2009-2012 (kartunderlag ej slutredovisat vid utgången av
2012).
Gotländska besöksplatser samarbetsprojekt från 2006 mellan länsstyrelsen,
kommunen, turistföreningen och länsmuseet som resulterade i ett urval av 177 naturoch kulturbesöksplatser presenterade på nätet och i bokform. Finns ej tillgängligt som
digitalt skikt. Omarbetat i SeGotland.
Vikingatida hamnplatser – ett digitaliserat skikt som anger möjliga hamn- och
handelsplatser från vikingatid-tidig medeltid (126 platser).
Vägar och vägmiljöer – ej digitaliserat. 24 vägavsnitt framtagna som vägminnen på
uppdrag av Vägverket.
Skattläggningskartan 1700 – digitaliserad markanvändning utifrån
skattläggningskartorna från 1700-talet.
Prioriterade vattendrag – kartöverlägg av skattläggningskartor, storskifteskartor och
laga skifte och viss fältdokumentation av äldre vattenkvarnar och vattensågar i ett 30tal vattendrag 2010. Digitaliserat.
Förstudie om Regional vattenplanering på Gotland 2012 – Gotland utsett av HaV
som pilotområde för denna förstudie (Länsstyrelsen, projektplan från 2012-11-15).
Gotlandsrussen på Lojsta hed – en plan för en långsiktig och hållbar verksamhet
– Länsstyrelsen, Russambetesföreningen på Lojsta hed och Hushållningssällskapet
2012.
Lokalt åtgärdsprogram Östra Gotlands åtgärdsområde 2011
Lokalt åtgärdsprogram Närkåns åtgärdsområde 2011
Stånga & Lye hembygdsföreningars Natur- och kulturstig Malmbyån/Malbyån
Lau sockens hemsida www.lau.se
2.1.1 Värdefulla vatten – fisk, natur och kultur
Karta 4C Vattendrag som bedömts särskilt skyddsvärda A och B (SV kustområde)
På Gotland har en specialinventering genomförts 2007-2008 av vattendrag som bedömts som
särskilt skyddsvärda (A) eller potentiellt särskilt värdefulla (B) med avseende på fiskvärdena i
vattendragen. Inom kustområdet finns 31 av de 109 skyddsvärda vattendragsmiljöerna. Av
15 (60)
dessa 31 är 14 särskilt skyddsvärda och 17 potentiellt särskilt skyddsvärda. Närmiljön kring
dessa skyddsvärda vattendrag kan nästan samtliga kopplas till en skoglig miljö med höga
naturvärden. Skogen beskuggar och ger död ved vilket även höjer naturvärdet i vattendraget.
De särskilt skyddsvärda eller potentiellt skyddsvärda objekten har delats in i 2 klasser och
skyddsvärdena utgörs av F=fisk, N=natur och K=kultur.
Klass A: vattendragsmiljö med särskilt skyddsvärda vattenbiotoper
Klass B: vattendragsmiljö vilken innehåller höga natur- och/eller kulturvärden i närmiljön och
utgör en potentiellt skyddsvärd vattenbiotop.
De utpekade kulturmiljöerna utgörs av rester av vattenkvarnar eller vattensågar, välbevarade
vattenkvarnar eller vattensågar, stenbroar, stensättningar, förhistorisk husgrund, dammvallar
samt slipstenshällar. I nära anslutning är det möjligt att det finns bevarade dammarmar.
Kulturlämningarna är i de flesta fall ej registrerade eller närmare dokumenterade.
Inom kustområdet finns följande vattendrag:
Nr
A7
A9
A11
A12
A15
A16
A17
A18
A19
A28
A29
A31
A34
A36
B5
B6
B7
B11
B14
B18
B33
B34
B38
B47
B56
B63
B64
B65
B66
B68
Vattendrag
Svaideån
Närkån
Kvarneån
Kvarneån
Halsgårdaån
Hugrajvsån
Gartarveån
Snoderån
Snoderån
Lavasån
Baneå
Storsundsån
Histilleån
Tutenån
Skarnviksån
Skarnviksån
Skarnviksån
Djupån
Halorån
Gartarveån
Närkån
Närkån
Närkån
Trullhalsarbäcken
Apseån
Svaideån
(Alskog)
Svaideån
Austrebäcken
Skarnviksån
Lokalt namn
Svaideån
Strömmaån
Kvarneån, nedre
Kvarneån, övre
Halsgårdaån
Hugrajvsån
Gartarveån, nedre
Norra utloppet
Södra utloppet
Lavasån
Baneån
Storsundsån, nedre
Histillesån
Tutenån
Rågåkre, Suderbys m.fl.
Ala (Ollajvs m.fl.)
Buttle (St och La Velinge, Bjärges m.fl.)
Djupån, nedre
Lejstuänge
Gartarveån, övre
Källbäck
Källbäck
Bäck
Trullhalsarbäcken, nedre
Apseån
Svaideån, källbäck
(Visnemyr)
Svaideån, källbäck
Holmhällar
Buttle, källbäck
Skyddsvärde
F, N, K
F, N, K
F, K
F
F, N, K
F, N
F, N, K
F, K
F, K
F, N, K
F, N
F, N, K
F, N, K
F, N, K
F, N, K
N, K
F, N
F, N, K
N, K
N, K
N
N
N
N, K
N, K
N, K
N, F(?)
N, K
16 (60)
B78
Närkån
Närkån, Burs, Änges
F(?), K, N
2.2 Internationella och nationella intressen
2.2.1 Världsarvet
Världsarvet Hansestaden Visby ligger utanför Gotlands sydvästra kustområde. Visby är en väl
bevarad hansestad från sent 1200-tal med ringmur, packhus, ruiner, gatunät och stadsbild.
2.2.2 Nationellt särskilt värdefulla vatten – kulturmiljö
Karta 4A Nationellt särskilt värdefulla vatten (SV kustområde)
Intill Gotlands sydvästra kustområde angränsar ett område utpekat som särskilt värdefullt
vatten för kulturmiljö: Mästermyr.
Mästermyr (I:ny:325)
Beskrivning: ”Sena 1800-talets dikningar – kanalen/kanalsystemet på Mästermyr. Gotlands
enda ladlandskap. Visar på landvinsterna i samband med jordbruksutvecklingen under andra
halvan av 1800-talet”.
2.2.3 Nationellt värdefulla vatten – naturvård och fiske
Karta 4A Nationellt särskilt värdefulla vatten (SV kustområde)
Inom Gotlands sydvästra kustområde finns två vatten utpekade som särskilt värdefulla vatten
för naturvård: Storsund och Muskmyr.
Intill Gotlands sydvästra kustområde angränsar ett vattendrag utpekat som särskilt värdefullt
vattendrag för fiske:
- Gothemsån (angränsar, I:FiV:6) med hotade arter enligt rödlista flodkräfta,
nejonöga/flodnejonöga samt ål och skyddsvärda stammar med havsvandrande öringstam.
2.2.4 Riksintressen för kulturmiljövården
Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (SV kustområde)
Inom kustområdet finns 52 riksintressen för kulturmiljövården, varav ett är samlingsnamn för
Gotlands medeltida kyrkor (I 59 innehåller 18 st. inom kustområdet) och ett är samlingsnamn
för de gotländska fiskelägena (I 60 innehåller 6 st. inom kustområdet). Riksintressena utgörs
av:
I 59 Gotlands medeltida kyrkomiljöer
I kustområdet finns 18 medeltida kyrkomiljöer utpekade som riksintressen och dessa utgörs
av följande: Ala, Alva, Burs, Eke, Etelhem, Gammelgarn, Garda, Gothem, Grötlingbo,
Hamra, Havdhem, Hemse, Lye, Norrlanda, När, Näs, Rone och Vamlingbo. Motivering: De
92 medeltida kyrkorna och fyra ödekyrkorna i sten från 1100-, 1200- och 1300-talen
17 (60)
representerar romansk och gotisk byggnadskonst med såväl västliga som östliga influenser i
ett komprimerat men påkostat utförande sammanfört i en karaktäristisk gotländsk
byggnadsstil där arkitektur, sten- och träskulptur, mural- och glasmåleri vittnar om mycket
hög hantverksskicklighet. Uttryck för riksintresset: Kyrkorna är i det närmaste intakt bevarade
med få tillägg från senare århundraden. Till kyrkorna hör kyrkogårdar med murar och
stigluckor från samma tid, i vissa socknar finns kastaler, prästgårdsruiner mm. Intill många
kyrkor står ståtliga prästgårdar, varav flera från medeltid men ombyggda under 1700- och
tidigt 1800-tal, en del med alla ekonomibyggnader bevarade. Till de gotländska
kyrkomiljöerna hör även sockenmagasin, skolor, fattigstugor; byggnader av betydande
kulturhistoriskt värde.
I 60 Gotländska fiskelägen
I kustområdet finns 6 fiskelägen utpekade som riksintressen. Motivering: Fiskelägen i
gotländsk tradition, ofta med rötter i förhistoriska hamnlägen, bestående av bodar från
1600- till 1900-talet, byggda för redskapsförvaring och tillfällig övernattning för det
husbehovsfiske som Gotlands bönder fordom bedrev då alla hade tillgång till stranden.
Uttryck för riksintresset: Fiskelägena är inbördes olika, med oftast träbodar på västra och
norra Gotland och stenbodar på östra och södra Gotland. De äldsta bodarna är byggda i
skiftesverk eller knuttimring med gavelingång och faltak, de något yngre i sten med flistak på
södra Gotland, de yngsta i resvirke med spån- eller papptak. Till fiskelägena hör båtlänningar
eller bryggor, gistgårdar/braidningar för nättorkning, lysstänger, fiskrökar mm.
Följande fiskelägen ingår i riksintresset Gotländska fiskelägen: Sigsarvestrand och
Häftingsstadar i Hangvar , Agbod i Gothem (ingår i aktuellt kustområde), Hammars i
Norrlanda (ingår i aktuellt kustområde), Grynge i Gammelgarn (ingår i aktuellt kustområde),
Vitvär i Ardre (ingår i aktuellt kustområde), Hus i Rone (ingår i aktuellt kustområde), Holm i
Vamlingbo (ingår i aktuellt kustområde), Valbybodar i Fröjel, Kovik i Sanda och Gnisvärd i
Tofta socken.
I 22 Sojvide-Gervide (Sjonhem och Vänge socknar)
Motivering: Fornlämningsmiljö med ovanligt koncentrerade och åskådliga lämningar från
främst äldre järnålder. Uttryck för riksintresset: Ett stort antal husgrunder, stensträngar, fossil
åkermark, stort gravfält från sen bronsålder-äldre järnålder samt fornborgar. I området finns
en rekonstruktion av en järnåldersbosättning.
I 27 Petes (Hablingbo socken)
Motivering: För Gotland ovanligt strandnära gårdsmiljöer med bebyggelse från 1700- till
1900-tal. Uttryck för riksintresset: För trakten traditionell bebyggelse vid Petes och Lilla
Hallvards. Väderkvarn och strandbodar.
I 28 Hablingbo och Silte (Hablingbo och Silte socknar)
Motivering: Genuina gårdsmiljöer i anslutning till äldre vägmiljö. Uttryck för riksintresset:
Gårdsbebyggelse i sten från 1700- och 1800-tal. Slingrande äldre vägsträckning, delvis på
Littorinavallen. Milstolpar. Medeltida kyrkor i Silte och Hablingbo.
I 29 Kräklingbo (Kräklingbo socken)
Motivering: Småskaligt och fornlämningsrikt odlingslandskap med lång brukningskontinuitet
och få förändringar vid laga skifte. Monumentala fornlämningar, bl.a. Nordens största
fornborg. Fossilt åker- och beteslandskap vid kusten. Uttryck för riksintresset: Rika
18 (60)
bronsåldersmiljöer och fossil åkermark. Många husgrunder från äldre järnålder med klart
avgränsad inägomark i form av stensträngssystem i anslutning till vägar och nuvarande
gårdar. Fyra fornborgar, bl.a. Torsburgen. Medeltida kyrka och andra medeltida
bebyggelselämningar. Äldre, delvis förhistoriskt vägnät. Relativt välbevarad bebyggelse från
1700- och 1800-talen som de tre gårdsparterna vid Hajdby.
I 30 Östergarn (Östergarn socken)
Motivering: A) Kustnära odlingslandskap med förhistorisk bruknings- och
bosättningskontinuitet sedan bronsålder. B) Industrimiljö med stark anknytning till
kalkindustrin samt Gotlands enda ståndsmässigt bebyggda herrgård. Uttryck för riksintresset:
A) Fornborgen Grogarnshuvud, stora rösen och husgrunder. Medeltida kyrka. Gårdar med
parstugor i sten och vinkelbyggda ladugårdar i östgutnisk stil. Skans och sojden (tjärdalar).
B) Högreståndsmiljöer med välbevarad bebyggelse och arbetarbostäder från 1700- och 1800tal, bla kalkpatrongårdarna Borgvik och Katthamra samt sommargården Annas Nöje.
Kalkugnar. Väderkvarnar i sten.
I 31 Ardre (Ardre socken)
Motivering: Småskaligt odlingslandskap med lång bruknings- och bosättningskontinuitet,
med bevarade gårdsmiljöer i lokal byggnadstradition. Uttryck för riksintresset: I anslutning
till den centrala odlingsbygden finns lämningar efter tre gårdar från äldre järnålder. Flera
medeltida ruiner och grunder förutom kyrkan och kyrkoruinen Gunfjauns kapell. Många
storbyggda tvåvåningsparstugor i sten från 1700- och 1800-talen med i stort oförändrade
bebyggelselägen samt äldre vägnät. Kalkugnar och sojden (tjärdalar).
I 32Alskog (Alskog socken)
Motivering: Välbevarade byggnadsmiljöer med genuint gotländsk tradition i ett öppet relativt
storskaligt odlingslandskap med lång kontinuitet. Uttryck för riksintresset: Rika
fornlämningsmiljöer med rösen och skeppssättningar från bronsålder vid Gålrum. Fossil
åkermark, husgrunder och stensträngssystem från äldre järnålder, vikingatida boplatser,
bildstenar och medeltida kyrka. Storbyggda gårdar i sten från 1700- och 1800-tal.
Välbevarade stolpkvarnar.
I 33 Fjäle i Ala och Visnar ängar i Alskog (Ala och Alskogs socknar)
Motivering: Två isolerade fornlämningsmiljöer, Fjäle och Visne, av stort vetenskapligt och
pedagogiskt intresse, brukade från äldre järnålder in i medeltid vars tydliga spår av
markanvändning och bebyggelse haft stor betydelse för tolkningen av gårdslandskapets
framväxt och byggnadsteknikens förändringar på Gotland. Uttryck för riksintresset:
Lämningar i form av husgrunder, stensträngar, fägator, hålväg, bildstenar, sliprännor intill en
å samt gravfält.
I 34 Digerrojr i Garda (Garda socken)
Motivering: Vetenskapligt intressant fornlämningsmiljö från bronsåldern intill sockengräns.
Uttryck för riksintresset: Enstaka storrösen samt talrika skeppssättningar och stensättningar.
I 35 Lausbackar (Lau socken)
Motivering: Småskaligt 1800-talspräglat odlingslandskap med lång bruknings- och
bosättningskontinuitet i anslutning till höjdsträckningen Lausbackar (en fd ö), med
fornlämnings- och bebyggelsemiljöer som väl avspeglar alla tidsåldrar från förhistorisk tid till
19 (60)
nutid. Uttryck för riksintresset: Stenåldersboplatser och skeppssättningar samt stensättningar
på flera järnåldersgravfält. Fornborg och vikingatida-medeltida hamn. Medeltida kyrka och
husruin av sammanbyggd prästgård och kastal. Gårdar med varierad och välbevarad
bebyggelse från 1700- och 1800-talen med få moderna tillskott. Väderkvarnar. Särpräglat
beteslandskap med omfattande hägnadssystem av trä. I området ingår även: Lau källa med
brunnsbyggnad från 1918.
I 36 Närkusten (När socken)
Motivering: Kustmiljö med ett stort antal för Gotland traditionella fiskelägesmiljöer i flackt
öppet kustlandskap som visar på östgotländsk strandkultur från 1700- till 1900-talet. Uttryck
för riksintresset: Flera fiskelägen varav ett med kapelltraditioner. Strandbodar i sten och trä.
I området ingår även: Ett flertal järnåldersgravfält varibland ett söder om Rikvide med
närmare 800 gravar, vikingatida hamnläge vid Hamngården, svärdslipningsstenar samt
skansanläggningar från 1700-talet.
I 37 Bandlunde (Burs socken)
Motivering: Ovanligt tät fornlämningsmiljö från järnåldern med stort vetenskapligt och
pedagogiskt intresse, beläget i ett betespräglat och kustanslutet odlingslandskap. Uttryck för
riksintresset: Omfattande stensträngssystem, gravfält, fornborg och husgrunder med
skärvstenshögar, bl.a. Stavars hus, Gotlands största husgrund. Ovanlig koncentration av block
med sliprännor och slipytor samt en vikingatida hamn med spår av båthus och bebyggelse.
Vikingatida bebyggelselägen intill dagens gårdar från 1700- och 1800-talen med flera
intressanta gårdsmiljöer, ofta i ursprungligt läge. Rekonstruerad järnåldersgård vid Stavgard.
Stavars hus, ”kämpgrav” (husgrund) från järnåldern, Burs
Fotograf: Katarina Amér
I 38 Uggarde-Vinarve (Rone socken)
Motivering: Mäktig fornlämningsmiljö från brons- och järnåldern belägen i kustnära karg
hedmark. Uttryck för riksintresset: Koncentration av storrösen med bl.a. "Uggarde rojr",
20 (60)
Gotlands största bronsåldersröse, enstaka skeppssättningar, stensättningar, lämningar efter
vikingatida och medeltida bebyggelselägen. Gotlands största sammanhängande fossila
åkersystem vid Vinarve med ett 60-tal vallomgivna, försänkta åkerytor. Många stenmurar.
I 39 Änggårde (Rone socken)
Motivering: Odlingslandskap med förhistorisk bosättnings- och brukningskontinuitet med
ängs- och hagmarker i anslutning till gårdsbebyggelsen. Uttryck för riksintresset: Fem
storrösen och en skärvstenshög från bronsåldern, järnåldersgravfält, husgrunder,
stensträngssystem med fägator och fossil åkermark. Älvkvarnsblock, malstenar och
slipskårestenar. Välbevarad gårdsbebyggelse från 1700- och 1800-talen där några av husen
och bodarna har flistak. Många stenmurar. I området ingår även: Tomtbods fiskeläge med
bodar, båtlänningar, gistgardar och lysstänger.
I 40 Grötlingbo (Grötlingbo socken)
Motivering: Odlingslandskap intill kusten med påtaglig förhistorisk kontinuitet i fråga om
markutnyttjande och bebyggelse men även med spår av 1700-talets markanvändning. Uttryck
för riksintresset: Täta fornlämningsmiljöer med fynd från stenålder, storröse, husgrunder,
stensträngssystem, fossil åkermark samt fornborg med husgrund. Medeltida kyrka och
prästgård. Gårdar med genuin bebyggelse i sten från medeltid samt 1700- till tidigt 1800-tal.
Medeltida gården Kattlunds. Byggnader med flistak bla vid Kattlunds och strandbodar vid
Austerbod. Väderkvarnar i sten och trä. Äldre vägnät, delvis av förhistoriskt ursprung.
Omfattande och väl bibehållet hägnadssystem av sten i ett odlingslandskap präglat av små
åkrar, beteshagar, ängen och öppna betade strand- och alvarmarker.
I 41 Öja (Öja socken)
Motivering: Öppet odlingslandskap med förhistorisk bosättnings- och brukningskontinuitet
med välbevarad bebyggelse och omfattande stenmurssystem i flackt och öppet kustlandskap.
Uttryck för riksintresset: Fossil åkermark från äldre järnålder. Bebyggelselägen och hamn
från vikingatid samt slipskårestenar. Medeltida kyrka, kastal, prästgårdsruin, husgrund och
grindstolpar. Stora gårdar med stenhus och bodar från 1700- och 1800-talet, bla med flistak.
Ladugårdar med agtak. I området ingår även: Ett antal sandstensbrott efter tidigare brytning.
Fiskelägen med flistaksbodar.
I 42 Hamra (Hamra socken)
Motivering: Kustanknutet odlingslandskap med förhistorisk bruknings- och
bosättningskontinuitet, kringgärdat av öppna alvar- och betesmarker med välhållna stenmurar
i anslutning till gårdsmiljöer. Uttryck för riksintresset: Fornlämningsmiljöer med fossil
åkermark och sliprännor samt medeltida bebyggelselämningar. Storbyggda gårdar i sten från
1700- och 1800-tal med bl.a. flistak. Russgift med agtak. I området ingår även: Fiskelägena
Rumsbod och Vändburg med flistaksbodar.
I 43 Västlands-området (Vamlingbo socken)
Motivering: Odlingslandskap vid flack kust med förhistorisk bruknings- och
bosättningskontinuitet kring ensamgården Västlands. Uttryck för riksintresset:
Bronsåldersrösen och husgrunder från äldre järnålder intill gården. Vikingatida hamn med
båthusgrund samt ett stort antal slipskårestenar. Gårdsbebyggelse. Kvarn och fiskebodar.
Många stenmurar. I området ingår även: Skans. Längs kusten, och särskilt på Killingholmen,
talrika sandstensbrott.
21 (60)
I 45 Norrbynområdet (Vamlingbo socken)
Motivering: A) Odlingslandskap med förhistorisk bruknings- och bosättningskontinuitet.
B) Radbyliknande gårdsmiljöer längs äldre vägsträckning. Uttryck för riksintresset: A)
Fornlämningsmiljö med ett av Gotlands största områden med fossil åkermark med över
hundratalet åkerytor på fem platser. Ett stort antal medeltida bebyggelselägen, ruiner och
grindstolpar. B) Mangårdbyggnader och ladugårdar i sten från 1800-talet, bl.a.
Bottarvegården med flistäckt mangårdsbyggnad av en typ som var vanlig på södra Gotland
under 1800-talets första hälft. Många stenmurar.
I 46 Fridarve-Rofinds-Bonsarve (Vamlingbo socken)
Motivering: Odlingslandskap vars markanvändning och bebyggelsestruktur bär tydliga spår
av en kontinuerlig brukningstradition från äldre järnålder och medeltid. Uttryck för
riksintresset: Fossil åkermark, järnåldershusgrunder, malstenar och medeltida grindstolpar.
De medeltida ödegårdarna Svalstäde och Fridarve, den senare till stor del bevarad. Tät
gårdsbebyggelse från 1700- och 1800-tal vid Bonsarve och Rofinds med ringa påverkan vid
laga skifte.
I 47 Nore och Austreområdet (Vamlingbo socken)
Motivering: Kustnära odlingslandskap med stenmurar, karga utmarksbeten och bebyggelse
från 1700- och 1800-talen samt fornlämningsmiljöer med kontinuitet från förhistorisk tid.
Uttryck för riksintresset: Bronsåldersrösen, stensättningar och resta stenar. Gården Nore av
vikingatida-medeltida ursprung. I området ingår även: Fiskeläget Norebod med bodar från
1700- till 1900-talet.
I 48 Sundre (Sundre socken)
Motivering: Storslaget kustnära odlingslandskap med vindlande stenmurar i öppet kuperat
alvarlandskap, rikt på fornlämningar och med få förändringar i markanvändning efter
1700-talet. Uttryck för riksintresset: Fornlämningsmiljöer i anslutning till odlingsbygd och
bebyggelse. Stenåldersboplatser vid Hoburgen och Skoge. Bronsåldersrösen, högar och
gravfält samt talrika sliprännor och husgrunder från järnåldern. Vikingatida hamnlägen vid
Flisviken och Rivviken. Medeltida kyrka med runristade gravhällar, medeltida
bebyggelselämningar bl.a. prästgårdsruin och kastal. Spridd bebyggelse i sten från 1800-talet,
en del med flis- eller agtak. Många och välbevarade hägnader av sten. Stenbrott bl.a. för
slipsten. Lambgiftar och väderkvarnar.
I 52 Anga (Anga socken)
Motivering: 1800-talspräglat odlingslandskap med ängsmarker, rikt på fornlämningsmiljöer
som återspeglar förändrad brukningstradition och bosättningsmönster sedan brons- och
järnåldern, men med få förändringar under 1900-talet vad gäller bebyggelse och
markanvändning. Uttryck för riksintresset: Bronsåldersrösen, ett stort antal husgrunder med
stensträngssystem och fossil åkermark samt gravfält från järnålder i anslutning till nuvarande
gårdar. Medeltida kyrka med ristad runinskrift. Gårds-bebyggelse från 1700- och 1800-talen i
till största delen ursprungligt läge. Äldre vägnät, kalkugnar och sojden (tjärdalar) och
väderkvarnar.
I 53 Buttle (Buttle socken)
22 (60)
Motivering: Rika fornlämningsmiljöer i ett småskaligt odlingslandskap på mager mark
omgivet av skog med bosättningsspår och åkersystem alltsedan yngre bronsåldern. Uttryck för
riksintresset: Fossil åkermark, husgrunder, stensträngar, gravfält och bildstenar från järnålder
i anslutning till odlingsbygd och bebyggelse. Medeltida kyrka. Gårdsbebyggelse från 1700och 1800-talen. Äldre vägsystem. I området ingår även: Buttle järnvägsstation från 1878 med
stationshus och uthusbyggnader.
I 54 Lojsta (Lojsta socken)
Motivering: A) Fornlämningsmiljö med lämningar efter järnåldersbosättning. B) Borgmiljö i
strategiskt läge mellan vägar invid en rad djupa träsk i kuperat, delvis skogsbevuxet,
landskap. Uttryck för riksintresset: A) Stensträngssystem och järnåldershusgrunder, varibland
den på 1930-talet rekonstruerade järnåldersgården Lojstahallen. B) Resterna av vitalianborgen
Lojsta slott från 1300-talet och norr därom en skans. Medeltida kyrka med bevarade
glasmålningar. I området ingår även: Gårdsbebyggelse från 1800-talet med en del äldre
inslag.
I 56 Havor (Hablingbo socken)
Motivering: Fornlämningsmiljö i strategiskt läge med kontinuerlig bosättning från
bronsåldern till historisk tid, vid den idag utdikade och uppodlade Mästermyr. Uttryck för
riksintresset: Husgrunder, fossil åkermark och gravfält samt två fornborgar, den nordost om
Stora Havor känd för praktfulla fynd från järnåldern. Tät gårdsmiljö vid Havor med hus från
1700- och 1800-talen fördelade på fem parter.
I 58 Fide (Fide socken)
Motivering: Småskaligt odlingslandskap med kontinuitet i markanvändning och gårdslägen
från äldre järnålder-medeltid. Uttryck för riksintresset: Järnåldershusgrund, stensättning,
bildsten vid Österby och vid kusterna sliprännor. Vikingatida och medeltida
boplatslämningar, bl.a. husruin vid Odvalds. Medeltida kyrka med stigluckor. Unik och
välbevarad rest av äldre kulturlandskap (före laga skifte) öster om Fide kyrka. Många och väl
bibehållna stenmurar. Nuvarande bebyggelse i sten från 1800-talet med vissa äldre och yngre
inslag. Flera gårdsmiljöer med tät bebyggelse.
Egen kommentar: Ett arbete med att revidera riksintressena för kulturmiljövården inklusive
beskrivningarna pågår på Gotland för närvarande.
2.2.5 Riksintressen för naturvården, naturreservat och Natura 2000
Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (SV kustområde)
Inom Gotlands sydvästra kustområde finns ett antal områden med klassningar som
riksintresse för naturvården, Natura 2000 och naturreservat. Områden listas nedan. Flera av
naturreservatsobjekten är föreslagna som Natura2000-områden januari 2015.
Riksintressen för naturvården
Inom Gotlands sydvästra kustområde finns 35 riksintressen baserade på naturvård, varav
minst 18 har anknytning till vatten.
Anga prästänge (NRO09034)
23 (60)
Austerrum-Östra Storsudret (NRO09066)
Bandlundviken-Ronehamn (NRO09060)
Berg- och sjöar i Lojsta och Linde (NRO09048)
Botvaldeviken-Bendes (NRO09030)
Broeänget (NRO09083)
Brunnsrar (NRO09089)
Burgen i Burs-När (NRO09092)
Byänget (NRO09093)
Dalhemsån S Viklau (NRO09033)
Fjäle (NRO09088)
Gansviken-Grötlingboudd, Grötlingboholme och Rone Ytterholme (NRO09062)
Gothemhammar (NRO09029)
Hammarudden (NRO09085)
Haugajnar-Petesvik (NRO09061)
Haugstajns änge (NRO09086)
Hemöstris änge (NRO09094)
Hundlasusar (NRO09068)
Kuststräckan Valar, Gervalds samt Sundre (NRO09067)
Käldänget (NRO09090)
Lauskanalens berggrundsblottning (NRO09047)
Lausvik (09045)
Lindhammarsmyr (NRO09039)
Linviken (NRO09097)
Lövskogsområden i Fide och Öja (NRO09065)
Nisseviken (NRO09096)
Nygårdsmyr-Skarnviksån (NRO09084)
Närsholm med angränsande kust (NRO09059)
Näsuddens kust (NRO09064)
Snabben-Ljugarn (NRO09044)
Sävvät, Krakvät och Hägsarve kärräng (NRO09095)
Torsburgen-Herrgårdsklint-Russvätarna (NRO09040)
Uddvide stenbrott (NRO09063)
Uppstaigs urskog (NRO09041)
Östergarnsberget-Grogarnsberget och Klinteklinten (NRO09042)
Natura 2000
Inom Gotlands sydvästra kustområde finns 50 Natura 2000-områden, varav minst 20 har
anknytning till vatten.
Anga prästänge (SE0340128)
Austerrum (SE0340161)
Austre (SE0340169)
Bosarve i Lye (SE0340026)
Brunnsrar (SE0340150)
Danbo (SE0340038)
Faludden (SE0340099)
Fide prästänge (SE0340129)
24 (60)
Flisviken (SE0340162)
Fride (SE0340184)
Grogarnsberget (SE0340152)
Grötlingboudd-Ytterholmen (SE0340098)
Haugajnar (SE0340102)
Herrgårdsklint (SE0340131)
Hummelbosholm (SE0340016)
Husrygg (SE0340171)
Hägsarve kärräng (SE03400160)
Hässle klint (SE03400116)
Juvesvät (SE0340185)
Krakvät (SE0340027)
Lausvik (SE0340167)
Lindhammarsmyr (SE0340124)
Liste (SE0340156)
Mallgårds haid (SE0340143)
Mullvalds strandskog (SE0340133)
Muskmyr (SE0340101)
Nygårdsmyr (SE0340159)
Närsholmen (SE0340017)
Näsrevet (SE0340010)
Näsudden (SE0340163)
Oggesänge (SE0340183)
Ollajvs (SE0340123)
Pankar (SE0340135)
Pavals (SE0340166)
Russvätar (SE0340142)
Sandviken (SE0340164)
Storsund (SE0340057)
Svinmyr (SE0340137)
Sävvät (SE0340110)
Södra Grötlingboudd (SE0340105)
Torsburgen (SE0340040)
Uppstaig (SE0340045)
Vaktbackar (SE0340004)
Västlands (SE0340122)
Yttre Stockviken (SE0340104)
Ålarve (SE0340114)
Östergarns prästänge (SE0340138)
Östergarnsberget (SE0340115)
25 (60)
Stenvalvsbro vid Russvätar
Fotograf: Katarina Amér
Naturreservat
Inom Gotlands sydvästra kustområde finns 43 naturreservat, varav minst 8 har anknytning till
vatten.
Bosarve
Danbo
Fide lövskog
Folhammar
Gothem Suderbys
Grogarnsberget
Grötlingboholme
Guffride
Hambrar
Haugajnar
Herrgårdsklint
Holmhällar
Husrygg
Hägsarve kärräng
Hässle backaar
Jusarave skog
Krakvät
Käldänge
Källinghagen
Langmyrskog
Lindhammarsmyr
Lundar
Mallgårds haid
Mullvalds strandskog
Muskmyr
Närsholmen
26 (60)
Ollajvs
Pankar
Rongärde
Russvätar
Sandviken
Sigdes
Stenstugu skog
Storsund
Sävvät
Torsburgen
Uppstaig
Vaktbackar
Västlands
Västra märgelgraven
Ålarve
Östergarnsberget
2.2.6 Riksintresse för friluftslivet
Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (SV kustområde)
Inom Gotlands sydvästra kustområde finns tre riksintressen för friluftsliv: ”Gotlandskusten”,
”Östergarnslandet” och ”Storsudret”.
2.2.7 Kulturreservat
Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (SV kustområde)
Inom Gotlands sydvästra kustområde finns inget kulturreservat.
Rester av vattenkvarn, Anga socken.
Fotograf: Katarina Amér
27 (60)
2.2.8 Byggnadsminnen
Kartbilaga 4D Byggnadsminnen_mm_Sydvästra
Inom kustområdet finns 41 byggnadsminnen, 30 medeltida sockenkyrkor, 2 medeltida
husruiner samt 1 kapell.
Byggnadsminnena utgörs av:
Anga Boters 1:37 linbastu
Ardre Ljugarn 1:1 strandridaregård, tullhus
Burs Hummelbos 1:23
Burs Lindarve 1:10 musealt kapell
Burs Lindarve 1:27 Tomtbods fiskeläge
Burs Prästgården 1:1 prästgård
Burs S:7 Burs fattigstuga, museum
Eke By 1:1
Eke Petsarve 1:34
Etelhem Tänglings 1:73 Etelhems krukmakeri
Fide Nygranne 1:42 ”Päronlunde”
Fide Anderse 1:7
Garde Prästgården 1:5 prästgård
Gothem Prästgården 1:1
Grötlingbo Kattlunds 1:26 museum
Grötlingbo Prästgården 1:1
Grötlingbo Viges 1:2
Hablingbo Petes 2:1 museum
Hablingbo Prästgården 1:26
Hablingbo Prästgården 1:27 ladugårdarna
Hamra Storms 1:2
Havdhem Prästgården 1:37
Hemse Hägern 1 ”Häggska huset”
Kräklingbo Hajdeby 1:15
Kräklingbo Hajdeby 1:45
Lau Bjärges 1:39
Lye Lillrone 1:3 bevarad vattenkvarn
Norrlanda Liste 1:4 ängesbod
Rone Änggårde 6:4
Silte Hallvide 1:21
Sproge Stymnes 1:3
Stånga Liffride 2:1
Sundre samfälld mark f.d. skola
Vamlingbo Bottarve 1:26 museigård
Vamlingbo Prästgård 1:6
Vamlingbo Simunde 1:6
Öja Unghanse 1:7 Faluddens fyr
Östergarn Ganne 1:18 f.d. metodistkapell
Östergarn Katthammars 1:13
Östergarn Katthammars 1:14 ”Annas nöje”
Östergarn Östergarnsholm 1:1 Östergarns gamla fyr
28 (60)
Flera av byggnadsminnena har anknytning till vatten men kanske ändå främst Lillrone
vattenkvarn i Lye.
De medeltida kyrkorna och kyrkoruinerna utgörs av:
Ala kyrka
Alskog kyrka
Alva kyrka
Anga kyrka
Ardre kyrka
Burs kyrka
Buttle kyrka
Eke kyrka
Etelhem kyrka
Fide kyrka
Gammelgarn kyrka
Ganthem kyrka
Garda kyrka
Gothem kyrka
Grötlingbo kyrka
Gunfiauns kapell
Hamra kyrka
Hablingbo kyrka
Havdhem kyrka
Hemse kyrka
Kräklingbo kyrka
Lau kyrka
Lye kyrka
Norrlanda kyrka
När kyrka
Näs kyrka
Rone kyrka
Sundre kyrka
Vamlingbo kyrka
Öja kyrka
Östergarn kyrka
2.2.9 Övrigt
Karta 4B Riksintressen kultur, natur, friluftsliv, kultur- och naturreservat, RAMSAR (SV kustområde)
Inom Gotlands sydvästra kustområde finns ett RAMSAR-område upptaget: Gotlands östra
kust.
2.3 Kulturmiljöprogram och inventeringar
2.3.1 Fornlämningar – fornminnesregistret (FMIS)
Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (SV kustområde)
29 (60)
Gotland inventerades som första län 1938-1949 i den riksomfattande fornminnesinveneringen.
Då registrerades ca 31 000 fornlämningar En andra inventering genomfördes mellan 19751978 och cirka ytterligare 15 000 fornlämningar tillfördes fornlämningsregistret. Dagens
45 000 anläggningar är fördelade på cirka 8000 platser.
Inom kustområdet finns totalt ca 9851 fornlämningar registrerade i fornminnesregistret
(FMIS). Med en buffert på 50 m från vattendrag är det 1053 fornlämningar registrerade enligt
listan nedan.
Det råder en stor skillnad mellan i FMIS registrerade småindustriella vattenanknutna miljöer
såsom kvarnar och sågar och de som finns beskrivna eller upptagna på skattläggningskartan
eller i Småindustriinventeringen. Flera miljöer har sannolikt försvunnit i samband med
uträtning av vattendragen och uppodling av mark. Ett problem är att kartunderlagen på hur
vattendragen löpte innan utdikningarna är bristfällig eller saknas helst. Delvis går
vattendragen att följa på skattläggningskartorna men endast där lantmätaren har brytt sig om
att kartera dessa.
Egen kommentar: Uttag ur FMIS gjort 2012. Samma underlag har används för alla fyra
kunskapsöversikterna för att få ett jämförbart material. Lämningar som inte kommer med i
denna sammanställning är sådana som är funna i eller längs strandkanterna av de forna
myrmarkerna och vattendragen såsom lösfynd, fiskeanläggningar, boplatser m.m. Den i
projektet använda bufferten omfattar vattendrag av idag.
Lämningstyp
Bildristning
Boplats
Boplatsomr övrig
Antal
Punkt
1
Linje
Yta
1
11
11
2
2
Bro
10
9
Brunn/kallkälla
14
14
Byggnad annan
5
4
Boplatsområde
1
1
Byggnadsminne
Brott/täkt
2
2
Bytomt/gårdstomt
Båtlänning
Dammvall
47
1
34
47
1
Depåfynd
10
9
Flatmarksgrav
1
1
Fornborg
3
Fornlämningsliknande bildning
3
Fornlämningsliknande lämning
1
33
1
1
3
1
1
1
1
Fossil åker
21
1
20
Fyndplats
75
65
10
30 (60)
Fyndsamling
Fångstanläggning övrig
Färdväg
Förlisningsuppgift
Grav-uppgift om typ saknas
2
38
1
2
2
22
1
1
1
Husgrund förhistorisk/medeltida
33
13
Husgrund historisk tid
14
13
Hägnad
143
1
Hägnadssystem
129
Hällristning
142
133
1
1
Kemisk industri
14
14
Kvarn
28
23
Grav markerad av sten/block
1
37
1
Grav övrig
Grav- och boplatsområde
Gravfält
21
Gränsbestämt område
Gränsmärke
Hamnanläggning
Hamnområde
3
17
1
Hyttlämning
142
125
4
9
Hög
Kalkugn
3
2
Källa m tradition
Labyrint
Lägenhetsbebyggelse
2
2
Minnesmärke
Naturföremål/-bildning m tradition
Obestämbar
15
14
Område m fossil åkermark
45
1
5
39
6
2
1
3
3
3
46
42
1
3
7
5
23
15
4
4
Plats m tradition
1
Ristning, medeltida/historisk
Runristning
Röjningsröse
Röse
Sammanförda lämningar
Skärvstenshög
Slagfält
Smideslämning
Småindustriområde
2
15
2
2
8
10
2
3
31 (60)
Stenkrets
2
2
Stensättning
Stenugn
Stridsvärn
Tegelindustri
Terrassering
45
1
2
1
3
44
1
2
1
Träindustri
12
9
Vägmärke
8
8
Övrigt
1
Stenröjd yta
1
3
3
Vad
Vallanläggning
Summa
1
1053
466
380
207
2.3.2 Skog och Historia inventeringen
Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (SV kustområde)
Länsstyrelsen har bedrivit Skog och Historia-inventering i ett tjugotal socknar på ön från år
1999. Drygt 4000 nya objekt har registrerats på Gotland utav både fornlämningar och
kulturhistoriska lämningar. Huvuddelen av Skog och Historia-materialet är fältgranskat och
delar registrerat i FMIS. För det aktuella kustområdet har följande socknar inventerats: Anga
socken, Eke socken, Gammelgarn socken, Gothem socken, Guldrupe socken, Halla socken,
Kräklingbo socken och Norrlanda socken. Inom kustområdet och med en buffert på 50 m
finns 213 lämningar registrerade i Skog och Historia varav 14 kvarn- och/eller såglämningar.
Typ
Antal
Punkt
Linje
Banvall
Bebyggelse övrig
Bildsten
1
1
Bro
3
3
Brofäste
1
1
Brunn/källkälla
17
17
Dammvall
21
21
Fossil åker
7
7
Fyndplats
Färdväg
3
2
Förtöjningsanordning
1
1
Gränsmärke
Husgrund historisk
Hyttlämning
1
32 (60)
Hålväg
6
6
Hägnad
30
1
1
1
Kvarn
7
7
Plats med egennamn
1
1
Röjningsröse
61
57
Stensträng
32
29
Hällristning
Industrilämning
Järnvägsbro
4
32
Stensättning
1
1
Stridsvärn
2
2
Såg
7
7
Terrass
2
2
Vägbank
3
3
Övrigt
6
3
3
213
105
108
Tjärdal
Vattenränna
Summa
2.3.3 Broar
Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (SV kustområde)
Behovet av broar har på Gotland troligen varit begränsat i äldre tid, då flertalet vattendrag
varit vadbara under större delen av året. Vid granskning av vägarna på skattläggningskartorna
verkar dessa undvika myrmarken. Endast där avståndsvinsten är avgörande, har man låtit väg
gå över myrmark (färre än tio tillfällen). De uppgifter som finns om påträffade kavelbroar är
få: en i Elinghems myr, en söder om Atlingbo kyrka (Roma Stormyr) samt ett par nordost om
Lärbro kyrka (Starrar myr). Tre av broarna har daterats fördelade till äldre järnålder (500 f.
Kr-500 e. Kr), romersk järnålder (0-400 e. kr) och 1000-1100-tal. Därtill kommer uppgifter
om ett par stycken från Lina myr i Vallstena samt en i Lokrume. De omfattande utdikningarna
och uppodlingarna av myrmarkerna borde ha lett till fler fynd av kavelbroar om dessa varit
vanligt förekommande på ön (Måhl 2002). In på 1800-talet var broarna i huvudsak uppförda
av trä eller annat organiskt material. I samband med utdikningen av myrmarkerna under 1800talet blev vattenflödena korta och intensiva och brobeståndet förnyades i stort sett helt och
hållet.
På slutet av 1950-talet (?) föreslog RAÄ att fem broar på Gotland skulle klassas som
kulturhistoriskt värdefulla: en stenvalvsbro från 1884 vid Petes i Öja (riven och ersatt med
plåtrör), en valvbro från 1924 vid Ejmunds i Mästerby (Stora Ejmundsbro), en valvbro från
1912 vid Liffedarve, Eskelhem, en valvbro från 1922 vid Hörsne kyrka (Möllgårds bro) en
valvbro vid Paviken (Åkebro, från 1875, togs ur bruk 1940). 1967 kvarstod endast bron vid
Paviken som utpekad kulturhistoriskt värdefull.
33 (60)
1981-1982 genomfördes en inventering av broar av speciellt intresse på allmänna vägar och
enskilda vägar med stadsbidrag (kategori A) och broar av speciellt intresse på enskilda vägar
och gamla vägslingor som tidigare ingått i det allmänna vägnätet (kategori B). Inventeringen
fokuserade på 158 objekt (152 enligt artikel i Från Gutabygd 1982) fördelat på 49
stenvalvsbroar (43), 87 betongbroar, 13 stålrörsbroar och 9 balkbroar.
Den äldsta bevarade stenvalvsbron på Gotland är från 1875 och belägen i Pavikens utlopp.
Den äldsta kända betongbron är från 1912 vid Hagelheim, Guldrupe. Den första bron av
korrugerade stålrör tillkom 1937 vid Risungs, Rute.
I kategori A återfinns 4 broar inom kustområdet: Frigsarve (Rone, 1929, stenvalvsbro, byggd
av Hj. Svensson efter ritning av professor Pallin), Lyrungs (Stånga/Lye, 1928, byggd av Hj.
Svensson efter ritning av professor Pallin), Mattsarve (Rone, 1930??) och 1 km väster om
Burs kyrka (Burs, stenvalvsbro).
I kategori B finns 8 broar medtagna: Grogarn (Östergarn, stenvalv lagd mot form), Gyle (Ala,
1917, stenvalvsbro, byggd av J Svensson, Ekeby), Hallute (Alskog, stenvalvsbro), Kärne
(Burs, stenvalvsbro), Lukase (Hablingbo, stenvalvsbro), Mickelgårds (När, 1933,
betongplatta), Ollajvs (Öja, stenvalvsbro) och Strömma (Stånga, 1918, stenvalvsbro).
Egen kommentar: angivna socknar till broarna ovan kan vara felaktiga – kartunderlaget är
svårt att tyda! Det finns också exempel på järnvägsbroar som bör dokumenteras och
registreras t.ex. bron över Mästermyrkanalen i Sproge. 2014 digitaliserades Ejnar Eks
inventering från 1980-81 vilket gör att materialet finns som ett GIS-skikt och som en digital
rapport. 2015 utkom även en bok om broar av Torsten Daun (ej digitaliserad).
Enligt FMIS finns 10 st. broar, varav 2 st. anges som fasta fornlämningar (RAÄ Ala 50:1 och
RAÄ Lye 67:1), 2 st. som bevakningsobjekt (RAÄ Ardre 29:1 och RAÄ Havdhem 12:1) och
6 st. som övrig kulturhistorisk lämning (RAÄ Etelhem 143:1, RAÄ Gammelgarn 139:1, RAÄ
Garde 115:1, RAÄ Kräklingbo 578, RAÄ När 101:1 och RAÄ Stånga 138:1).
34 (60)
RAÄ Stånga 138:1, Strömmaån, Stånga.
Fotograf: Katarina Amér
2.3.4 Vägminnen
Vägminnena är utpekade 1998 men är inte digitaliserade och endast delvis skyddade t.ex.
inom fornlämningsområden. Vägminnena är framförallt utpekade p.g.a. deras kulturvärden.
Inom akustområdet finns tretton vägminnen utpekade:
-
Hålvägen genom Ekeskogs fornborg i Norrlanda (objekt 5). Hålvägen är ca 900 m
lång och har formats till ett ca 3 meter brett ”dike” genom nötning/användning av
vägen. Fornborgen anlades under järnålder och vägen är minst lika gammal och var i
bruk ända in på tidigt 1700-tal.
-
Ringvägen i Grötlingbo (objekt 6). Ringvägen ligger i anslutning till Grötlingbo
kyrka och visar på bygdens framväxt från forntid till medeltid.
-
Medeltida vägslingan i Anga (objekt 7). Ringvägen ligger i anslutning till Anga
kyrka och visar på bygdens framväxt från forntid till medeltid.
-
Ringvägen i Stånga (objekt 8). Ringvägen ligger i anslutning till Stånga kyrka och
visar på bygdens framväxt från forntid till medeltid.
-
Ringvägen i Gothem (objekt 9). Ringvägen ligger i anslutning till Gothem kyrka och
visar på bygdens framväxt från forntid till medeltid.
-
Ålderdomligt vägsystem i Kräklingbo (objekt 10). Ett medeltida vägsystem med
troliga rötter i forntiden kring Kräklingbo kyrka.
35 (60)
-
Linnés väg mellan Östergarn och Ardre (objekt 15). Väg från Östergarns kyrka
över Östergarnsberget mot Gammelgarn och Ardre.
-
Vägen Burgsvik-Hoburgen (objekt 17). Väg från 1700-talet från Burgsvik till
Hoburgen.
-
Vägen Havdhem-Hablingbo-Silte-Levide (objekt 18). Vägen har samma sträckning
som på 1700-talet med undantag för passagen över Mästermyr, som tillkom i samband
med utdikningen av myren i början av 1900-talet.
-
Vägen Fide-Öja-Hamra-Vändburg (objekt 19). Väg från 1700-talet från Fide förbi
Öja och Hamra kyrkor till Vändburg.
-
Vägen Rone-Burs-Närshamn (objekt 21). Vägen går längs Ancylusstrandvallen från
Rone kyrka förbi Burs kyrka mot Närshamn och finns med på kartor från tidigt 1700tal.
-
Vägen till Nore i Vamlingbo (objekt 23). Vägen ritades på lantmätarens bord i
samband med laga skiftet 1885 – rak istället för den gamla buktiga med prydliga
stenmurar (vastar) längs med.
-
Vägarna på Faludden (objekt 24). Vägen ritades på lantmätarens bord i samband
med laga skiftet 1878. Uppodlingen av ängsmarken till åker var som störst efter laga
skiftet fram till 1940-talet.
2.3.5 Besöksplatser, kultur/natur
Inom kustområdet återfinns 66 besöksplatser. Se boken Se Gotland.
2.3.6 Ödegårdsinventeringen
Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (SV kustområde)
Utifrån Sören Norrbys räkenskapsbok 1523/24, Husarbetsboken 1574/1577, Ödegårdslistan
ca 1585, Revisionsboken 1653 samt skattläggningskartorna från sent 1600-tal och tidigt 1700tal har ett digitalt skikt skapats som anger möjliga platser för äldre, övergivna medeltida eller
äldre boplatser. Platser som digitaliserats har bl.a. namn såsom ”Husåkern” eller ”Tomtåkern”
eller på skiften med för ursprungsgården avvikande namn t.ex. Lundarfwa/Lundängen som
brukas under gården Sles. Delar av materialet har förts in i FMIS, men materialet finns i sin
helhet på Länsstyrelsen. Registret innehåller 932 poster. Inom kustområdets buffert om 50
meter finns enligt FMIS 47 st. by/gårdstomt men enligt ”ödegårdslistan” är antalet 90.
Knutet till projektet hör tre rapporter som rör Hoburgs ting (södra Gotland), Forsa ting (norra
Gotland) och Kräklinge ting (östra Gotland). Hoburgs ting och Kräklinge ting berör Gotlands
sydvästra kustområde.
36 (60)
2.3.7 Gotländska hamn- och handelsplatser
Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (SV kustområde)
Ett på Länsstyrelsen digitaliserat skikt som innehåller uppgifter om möjliga hamn- och
handelsplatser från perioden 600-1000 e. Kr. Skiktet rymmer 126 objekt, varav 50 st inom
Gotlands sydvästra kustområde.
Vidare finns även ca 360 fyndplatser med anknytning till vikingatid registrerade inom
kustområdet, varav ca 75 silverskatter.
2.3.8 Övriga kulturlämningar i Gotlands län
Länsstyrelsen har ett digitaliserat skikt med tips på kulturlämningar och fornlämningar från
olika källor. Skiktet är inte fältgranskat utan är ett s.k. tipsskikt. Under Skog och Historiainventeringen medtogs de tips som låg inom de socknar som inventerades. Tipsen kommer
från Skogsstyrelsen, från Ängs-och betesmarks-inventeringar, från åtgärdsplanarbeten, från
markägare direkt eller genom t.ex. KULM-rådgivningar m.m.
En genomgång och granskning av tipsen har påbörjats under 2014 i två socknar.
2.3.9 Vattenanknutna industrimiljöer
Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (SV kustområde)
I Småindustriinventeringen från 2001 återfinns många industrimiljöer från sent 1800-tal och
1900-tal men även äldre anläggningar med direkt anknytning till vatten. Under 2003 och 2004
genomfördes en fördjupad småindustriinventering på 44 miljöer. Inom Gotlands sydvästra
kustområde har det enligt inventeringen funnits ca 720 st. småindustrier.
Flertalet av vattenkvarnarna och vattensågarna har belägg från 1653 och kartbelägg från sent
1600-tal/tidigt 1700-tal. En del av dessa miljöer (ett 30-tal vattendrag) har följts upp genom
kartöverlägg (skattläggningskartan, storskifteskartan och laga skifteskartan) och till viss del
fältinventering genom ett länsstyrelsefinansierat projekt 2010 ”Prioriterade vattendrag”.
Projektet omfattade inte kartuppgifter från 1930-tals-kartan, varför en del sentida
småindustrimiljöer ej medtagits. Underlaget är digitaliserat.
Under 2014 genomfördes en enkel kartanalys över Norrlanda socken för att se hur många
vattenknutna småindustrier f.f.a. kvarnar och sågar med tillhörande dammar/dammarmar som
kunde påträffas. Kartmaterialet var från sent 1600-tal/tidigt 1700-tal och framåt. 14 platser
kunde lokaliseras. Av dessa var endast en etablerad efter 1850. Ingen plats var registrerad i
FMIS. Mörkertalet för denna typ av lämning är med andra ord stort. Flera platser har
förmodligen försvunnit i samband med att vattendraget rätats och verksamheten ”torkat ut”.
Det vore angeläget att åtminstone få en kartuppgift på anläggningarna.
37 (60)
Ruin av vattenverk 2013 (2015 är träbyggnaden bortriven), Strömma, Stånga
Fotograf: Katarina Amér
Egen kommentar: I samband med länsstyrelseförättningar rörande framförallt förfrågning av
uppodling av skog till åker, har ett flertal lämningar efter sågar, kvarnar och dammar
påträffats. Då vattendragen, som redan nämnts, är starkt påverkade av dikningar genom t.ex.
uträtning och uppodling, återfinns ”originalfårorna” endast genom de historiska kartorna
eller i små bevarade snuttar i landskapet. Dessa miljöer är inte medtagna i
kunskapsöversikten.
2.3.10
Odlingslandskapet
Karta 7A Markanvändning ca 1700 (SV kustområde)
Karta 7B Odlingslandskapet, hävdad äng (SV kustområde)
Markanvändningen på Gotland sent 1600-tal/tidigt 1700-tal är digitaliserad efter en förenklad
renritning av skattläggningens originalkartor. Underlagen ger en bild av fördelningen åker,
äng, hagmark, myrmark och skogsmark, vilket karta 7a redovisar.
Under järnåldern etableras hävdade ängen som den viktigaste marken för produktion av
vinterfoder. Utöver gräs som torkades till hö, togs löv tillvara framförallt från ask och lind,
men även från andra lövträd. Foder samlades även på fuktiga och våta marker. På sent 1600tal-tidigt 1700-tal fanns det totalt ca 43000 ha ängsmark på Gotland, varav inom kustområdet
ca 13180 ha. Ängsmarkens roll som fodermark höll i sig fram till 1850-talet med en
totalhektar om ca 35000 ha. Efter 1850 producerades vinterfodret genom vallodling på
åkermark, vilket innebar slutet för ängsbruket. 1910 hade ängsmarken sjunkit till 1700 ha.
2001 fanns det ca 200 ängar i hävd på Gotland om ca 350 ha, varav 71 st. inom kustområdet
med en sammanlagd hektar på 126,9. I ängena eller i nära anslutning till dessa finns ofta rika
fornlämningsmiljöer bevarade t.ex. husgrunder från järnåldern.
38 (60)
Karta 7b visar ängsmarkens utbredning ca 1700 att jämföra med ängsmarker i hävd 2001.
Kartbilagan redovisar även värdefulla odlingslandskap enligt det program som Länsstyrelsen
tog fram 1993 och områden i den nationella bevarandeplanen för odlingslandskapet, varav det
finns sju inom Gotlands sydvästra kustområde:
Hammarsudden I8005
Östergarn och Östergarnsholm I8006
Lausvik-Närsholmen I8008
Petesvik I8010
Grötlingboudd-Bandlunde I8011
Fide-Austerrum-Faludden-Hamra I8012
Sundre I8013
Inom Gotlands sydvästra kustområde finns ett stort antal värdefulla miljöer i
odlingslandskapet. Dessa miljöer är framförallt knutna till ängs-, hagmarks- och lövängsrester
samt skogsbeten. I programmet för bevarande av odlingslandskapets kultur- och naturvärden
från 1993 klassades områdena enligt en tregradig skala för naturvärdena (N) och en tvågradig
för kulturvärdena (K) (klass 1=högsta bevarandevärde, klass 2=mycket högt bevarandevärde
och klass 3=högt bevarandevärde). Värdena vägdes sedan samman i en tregradig skala (S).
Totalt pekades 56 områden ut. Inom Gotlands sydvästra kustområde finns 32 miljöer.
Områdesnr
15
16
18
19
22
23
24
25
26
29
30
31
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
Namn
Norrlanda
Gothemskusten
Sjonhem
Anga
Buttle
Ala
Kräklingbo
Gammelgarn
Östergarn
Garde
Alskog
Ardre
Lojsta
Sprogekusten
Hablingbo-Silte
Havor
Burs
Lau
När
Bandlunde
Rone
Nisseviken-Petesviken
Eke
Kultur Natur Sammanvägt
2
3
3
2
1
2
1
2
1
2
2
2
3
2
3
3
1
1
1
2
1
2
1
1
1
2
3
2
3
2
3
3
2
3
1
2
1
2
1
2
2
2
2
1
2
2
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
2
39 (60)
48
49
50
51
52
53
54
55
56
Näs
Grötlingbo
Fide
Öja
Valar
Norrbyn
Hamra
Nore
Sundre
2
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
1
1
1
2
1
1
1
2
3
1
1
1
Dikat odlingslandskap, f.d. Tänglingsmyr, Etelhem.
Fotograf: Katarina Amér
2.3.11
Dammar/vattenhinder och kulturmiljöer
Karta 5 FMIS, Skog & Historia, hamnplatser, ödegårdar, broar, vandringshinder, BM mm (SV kustområde)
Inom kustområdet finns flera vandringshinder angivna. Vandringshindrena utgörs av t.ex.
dammar och dammluckor. Lämningarna är inte dokumenterade eller registrerade utan angivna
som digitala punkter. Av de 11 vandringshindren är 3 st. definitiva, 6 st. partiella och 2
definitivt/partiellt. Ett vandringshinder är åtgärdat 2014 vid Ungbåtels i Närkån genom ett
omlöp.
Vattendrag
Status på vandringshinder
Apseån
Kvarnen
Närkån
Partiellt
Partiellt
Definitivt
40 (60)
Närkån
Närkån
Närkån
Närkån
Storsund
Storsund
Svaideån
Svaideån
2.3.12
Definitivt
Definitivt/partiellt
Partiellt
Partiellt
Definitivt
Partiellt
Definitivt/partiellt
Partiellt
Militära lämningar
På Gotland har Fortifikationsverkets avyttring av militära värn har pågått sedan 1990-talet. I
samband med att arbetena påbörjades, fattade Länsstyrelsen ett beslutat att bevara två linjer
med värn längs Gotlands västkust som fasta fornlämningar i Visby och i Eksta socken. 2011
kom förfrågningar från Fortifikationsverket rörande värn på Östergarnslandet och
Länsstyrelsen har beslutat att en sammanhängande och i princip komplett försvarslinje ska
bevaras inom kustområdet längs med östra kusten Ardre-Katthammarsvik och vid
Torsburgen. Vissa värn säkras av Fortifikationsverket och kommer att lämnas öppna, andra
fylls/gjuts igen för att förhindra olyckor. Det kan också finnas sådana där privatpersoner valt
att överta ansvaret. I Sverige har nästan samtliga värn från andra världskriget och tiden efter
kriget tagits bort efter Berlinmurens fall 1991. Kulturhistoriskt för Gotlands del är det viktigt
att bevara en del av det efterkrigstida arvet. I östersjöområdet var hotbilden stark och Gotland
var den yttersta utposten mot öst.
Inom Gotlands sydvästra kustområde finns även Fide skans bevarad nära Fide kyrka. I
dagsläget är det osäkert om skansen kommer att bevaras eller inte.
2.3.13
Historisk markanvändning och dikningsföretag
Karta 6A Torvbärande myrmark sent 1600-tal/tidigt 1700-tal (SV kustområde)
Karta 6B Våtmarker idag, dikningsföretag (SV kustområde)
Under järnålder etableras ängsbruket för produktion av vinterfoder. Förutom gräs tillvaratogs
även löv av framförallt ask och lind, men även andra lövträd. Ängsmarken hägnades för att
hindra djuren att beta innan slåtterna var avklarad. Utöver hävdade ängen hämtades även
foder från våtmarkerna. Havsstrandängar och sumpkärr (s.k. mader) som regelbundet
översvämmades, gav ofta rikligt och näringsrikt foder. På myrarna och utmarksvätar gav
starrhö som utgjorde ett viktigt komplement till vinterfodret. Starrmyrar kunde ge rikligt foder
men med lägre näringsinnehåll. Djuren kunde vara borthägnade även från denna typ av mark
för att möjliggöra slåtter. Fuktiga och blöta områden kunde också bidra med viktig gräsväxt
när de mer torra ytorna var avbetade.
På 1820-talet och 150 år framåt tog utdikningen av öns stormyrar, mindre våtmarker och
sumpskogar fart på allvar. År1800 fanns det ca 15 000 hektar åkermark och fram till 1860
hade arealen fördubblats. År 1900 har arealen återigen fördubblats och uppgick till 64 500
41 (60)
hektar. Åkermarksarealen ökade något till 1950-talet då den var som störst. Idag är det ca
83 000 hektar som är åkermark på Gotland (ca 26;5 % av Gotlands totala areal). Nära 20 % av
dagens åkermark är f.d. myrmark. Omkring 70 % av den gotländska våtmarken odlades upp.
Ingreppen innebar att våtmarksarealen minskade från ca 16 % till ca 7 %. Resterande
våtmarker bär i många fall spår av hydrologisk påverkan t.ex. dikning, avverkningar, körspår,
täktverksamhet och igenväxning till följd av minskat beteshävd. Av länets ursprungliga
30 000 hektar torvmarksareal (exklusive sjöar), har 18 600 hektar omvandlats till åker. Tidigt
1900-tal kunde vinterfodret helt produceras på åkermark och ängsbruket minskade kraftigt.
Slåtter av våtmarker upphörde helt.
Skattläggningskartorna från sent 1600-tal/tidigt 1700-tal redovisar endast den torvbärande
våtmarken. Övriga våtmarker såsom t.ex. sumpskogar redovisades av lantmätarna inte som
våtmark utan som skog. Kartan 7A visar den torvbärande myrmarken inom
avrinningsområdet sent 1600-tal/ tidigt 1700-tal (ca 7450 hektar) och de våtmarker,
sumpskogar och rikkärr som finns bevarade idag (ca 1255 ha).
Kartan 7B visar var i kustområdet diknings- och markavvattning har genomförts. På hela ön
finns runt 679 dikningsföretag, varav ca 188 st inom Gotlands sydvästra kustområde.
Länsstyrelsen har ett förhållandevis komplett digitalt underlag på diknings- och
markavvattningsföretagen. I underlaget framgår vilken typ av dikningsföretag, när företagen
startade och om det funnits ett tidigare företag verksamt.
Intressant vore om det var möjligt att se hur vattendragens och myrmarkernas utbredning såg
ut i det historiska kartmaterialet och vilka spår som är synliga i dagens landskap innan
utdikningarna påbörjades.
2.3.14
Gotlandsrussen på Lojsta hed
Karta 7B Odlingslandskapet, hävdad äng (SV kustområde)
En för Gotland mycket speciell kulturyttring angränsar till kustområdet: gotlandsrussen på
Lojsta hed. Här hålls en flock om 50 gotlandsrusston inom ett 650 hektar stort hägn som bl.a.
innefattar Botes källmyr. Gotlandsrussen sköts på ett för Gotlands del traditionellt sätt att
hålla djur (hästar, får eller nöt) – ”pa hajdi” (alltså på skogen/utmarken). Russen var tidigare
fritt strövande på Gotland och höll framförallt till i skogsmarkerna – ett ”ledigt” utrymme i
avsaknad av större betande däggdjur såsom älg och rådjur. Många hade ägare och flockarna
skattades årligen eller vid behov på dragdjur eller slaktdjur. Russen rörde sig i en båge över
ön längs med skogsbältet Lojsta-Kräklingbo-Hejnum-Othem och hade troligen stor betydelse
för skogsmarkens biologiska mångfald genom tramp och tugg. Genom att laga skifte
genomfördes, motades russen bort från skogarna. Under 1870-talet exporterades ca 2000 russ
bl.a. till kolgruvor i Belgien och England och till Tyskland som dragdjur. Under 1880-talet
exporterades 100-200 russ/år. I slutet av 1800-talet/tidigt 1900-tal började skogsområdet på
Lojsta hed att inhägnas och så småningom samlades spillror av russen ihop och fick en fristad.
Russtona på Lojsta hed utgör idag ett levande biologiskt kulturarv och är en viktig genbank
för lantrasen gotlandsruss och av stor betydelse för den biologiska mångfalden i Lojstas
källområden där både Gothemsån och Snoderån har sitt ursprung.
42 (60)
2.3.15
Lämningar efter fiske, källor med historia
Inom Gotlands sydvästra kustområde finns notdragningsplatser längs med Eke sockens kust.
Det finns uppgifter om att det funnits s.k. fisktunar i Närkån. Fisketunar var en sorts bryggor
tvärs ut i ån, i vilka man föste “rusor” (ryssjor) och “katsar” (stora håvar) i vilka fisken
fastnade. Fångstanordningar var en ständig källa till gräl. Troligen har dessa försvunnit i
samband med rätningar och kanaliseringar av vattendraget.
Lau Käldu i Lau, Flyktingkällan i Östergarn (uppförd av internerade lettiska flyktingar 1945)
och Roms kälda på Näs är exempel på tre platser med tradition och historiskt intressanta
berättelser knutna till sig inom kustområdet. I samband med Skog och Historia-inventeringen
påträffades en källa i närheten av Torsburgen med kantställda kalkstenshällar.
Lau Käldu samlade från början upp vatten i trärännor till en haggvann (en urholkad ekstock)
där människor och djur kunde hämta och få vatten. 1918 uppfördes det lilla ”käldhuset” med
en liten fontän, en bassäng för djuren att dricka ur samt en branddamm. Branddammen är idag
omgjord till en näckrosdamm med guldfiskar i. Lau Käldu är känd för sitt välsmakande
vatten.
Sigvalde träsk, Etelhem
Fotograf: Katarina Amér
2.4 Särskilda ansvarsmiljöer och sällsynta/unika limniska
kulturmiljöer – Gotlands västra/nordöstra kustområde
I rapporten ”Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra
östersjöns vattendistrikt” (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län), kap 5.3. står följande:
”I kulturmiljövårdens lagrum och instrument finns miljöer och objekt, som har en på förhand
given nationell status, som de nationellt särskilt värdefulla vattendragen, kulturreservaten,
43 (60)
riksintressen, byggnadsminnen och liknande, se ovan. De är naturligtvis en slags
ansvarsmiljöer även för distriktet. Det är möjligt att lista fler utgångspunkter, se nedan, för
företeelser som är typiska eller speciella i distriktet i förhållande till landet, som helhet. Ett
exempel: landets kärnområde för snickeri- och möbelindustri ligger inom distriktet och de
äldre anläggningarna drevs av vattenkraft och är belägna vid vatten. Var om annars skulle
man särskilt värna om att bevara industrimiljöer inom denna bransch, om inte i
kärnområdet? Vid sidan av och som ett komplement till redan utpekade byggnadsminnen,
riksintressen och så vidare föreslås följande vara värt att uppmärksamma ur ett
kulturmiljövatten-distriktsperspektiv; vid framtagande av kunskapsöversikterna, värdering av
vattenanknutna kulturmiljöer och vid avvägningar mellan olika intressen”.
Bland de särskilda ansvarsmiljöer som listats för kulturmiljövården ur ett
vattendistriktsperspektiv och som berör Gotlands sydvästra kustområde är:
- Miljöer med småindustriell verksamhet längs med Malmbyån/Malbyån (Strömma).
- Militärhistoriska lämningar
- Russens betydelse som betesdjur för bevarande av biologisk mångfald i
källmyrskomplexen och vattendragen på Lojsta hed och om det är applicerbart på fler
områden längs med vatten. Bete synliggör dessutom fornlämningar och
kulturhistoriskt intressanta miljöer.
- Kanal-landskapet
Mjölkhus, Ala/Kräklingbo
,Fotograf: Katarina Amér
I rapporten står vidare i samma kapitel: ”Vid framtida kunskapsuppbyggnad och inte minst
värdering kan en ”rödlista” vara till hjälp. Liksom naturvårdens dito utgår den från dagens
kunskap, vad vi vet eller tror oss veta, även sådant vad vi saknar kunskap om. Den här typen
av listor måste revideras successivt med ny kunskap. Listan är tänkt som ett stöd till
kunskapsöversikterna, när sådant påträffas som är ovanligt eller inte bevarat på andra håll.
44 (60)
Den kommer att vidarebearbetas, motiveras och kompletteras under 2011 i samband med
delprojekt 2".
Vad det gäller unika/sällsynta limniska miljöer finns det inom kustområdet:
- Kvarnar med bevarade/rekonstruerade vattenhjul: vattenkvarnen vid Lillrone, Lye
socken och övriga lämningar efter vattenverksamhet långs ån.
- Lämningar efter fasta fisken: notdragningsplatserna längs Ekekusten. Förekomst
av/uppgifter om fisketunar.
3 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING
– KULTURMILJÖ
3.1 Det utdikade landskapets kulturvärden
Vattendragen inom Gotlands sydvästra kustområde är delvis är starkt påverkade av
kanalisering och uträtning. Genom dokumentation och fältinventering är det möjligt att
framhålla representativa eller unika exempel på dikningslandskap, dikningsrensning eller
dikningsreglering av olika karaktär och eventuellt från olika tider. Det är lämpligt att berätta
kulturhistorien bakom utdikningarna och kunna fånga de människor som faktiskt ”gjorde
jobbet” från allra första början. Urvalet av områden kan också påverkas av dess tillgänglighet
eller upplevelsevärde t.ex. längs med vägar.
3.2 Vandringshinder
Vandringshindren i form av dammar kan ha höga/mycket höga kulturvärden. Ett utpekande
från kulturmiljövårdens sida av de viktigaste miljöerna och ett arbete tvärsektoriellt möjliggör
hur miljöerna kan värnas och flera värden gynnas. Tre vandringshinder i form av dammar har
åtgärdats i samverkan med de kulturhistoriska värdena t.ex. Lummelunda, Sanda och Boge.
Även i Strömmaån har ett omlöp för fisk konstruerats.
3.3 Övergödning – anläggande av våtmarker
Även när det gäller att försöka begränsa övergödningen genom att anlägga våtmarker, är det
viktigt att arbeta tvärsektoriellt. Sällan hamnar anläggandet i konflikt med kulturmiljövården.
Kulturmiljövårdens historiska perspektiv kan bidra till ett bättre planeringsunderlag för
våtmarksanläggande genom utpekande av områden som tidigare varit våtmarker. Tillstånd
enligt KML kan krävas om fornlämningar berörs. För ett flackt landskap som Gotland är
utformningen av våtmarker/dammar av stor vikt för upplevelsen av ett område t.ex. inom
riksintresse för kulturmiljövården.
45 (60)
3.4 Vattenreservoarer
Att ha tillgång till friskt och rent vatten är ett ur folkhälsoperspektiv viktigt mål. På Gotland
råder periodvis vattenbrist – det finns ett ökat behov av vattenuttag under sommarmånaderna
för att klara de boende och de besökandes vattenbehov, jordbrukets behov av konstbevattning
m.m. Det finns förslag om att använda nedlagda stenbrott som vattenreservoarer. Stenbrotten
är idag endast sporadiskt upptagna i FMIS, men är möjliga att fornminnesförklara ända fram
till 1950-talet. Stenindustrin har varit och är alltjämt viktig för Gotlands ekonomi. Ett försök
att klassificera och hitta en metod för att bedöma vilka kalkbrott som ska fornminnesförklaras
har gjorts i samband med granskningen av nyregistrerade kalkbrott inom Skog och Historia.
Inför frågan om att vattenfylla kalkbrott kan det vara aktuellt med utredningar för att
dokumentera kulturvärden knutna till stenindustrin och stenbrytningen av kalk- och sandsten.
Vid anläggande av bevattningsdammar är det, liksom vid anläggande av våtmarker, viktigt
med ett tvärsektoriellt samarbete och att ta hänsyn till upplevelsen av landskapet. Även här
kan tillstånd enligt KML krävas.
I samband med anläggande av en större damm 2014 påträffades en hittills okänd förhistorisk
boplats. Tack vare tidigt samråd mellan markägare, entreprenörer och handläggare för vatten
och kultur kunde boplatsen lokaliseras och dammen flyttas så att flera värden kan samsas.
3.5 Skyddande trädzoner, skog och avverkningar
Beskuggning av och trädzoner invid vattendrag ger en stabilare miljö temperaturmässigt,
bidrar med död ved och förhindrar igenväxning av t.ex. kaveldun. Troligen hamnar knappast
behoven av att skapa sådana zoner med hjälp av träd eller buskar i konflikt med
kulturmiljövården, om det inte påverkar landskapsbilden i hög utsträckning.
Avverkningar av skog intill vattendrag kan ge körskador på både vattenmiljön och på
kulturmiljön. Ett fortsatt myndighetssamarbete mellan Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen är
viktigt när det gäller avverkningar som berör flera värden.
Vattenvandringarna som anordnats gemensamt mellan Länsstyrelsen (vatten och fiske samt
kultur) och Skogsstyrelsen har varit utmärkta tillfällen för dialog kring olika värden knutna
till vattenmiljöer.
4 KUNSKAPSUPPBYGGNAD KULTURMILJÖ
Utöver det som nämnts i kapitel 3 önskar kulturmiljövården bland annat mer kunskap om
följande områden. Områdena är inte uppräknade i prioriteringsordning.
4.1 Vattenkvarnar, vattensågar
Utreda/följa upp de gamla inventeringarna (bl.a. Ingrid Swartlings från 1971-72) och se vad
som finns bevarat av kvarnmiljöer. Underlagen verkar vara sämre när det gäller vattensågar
och handlar mer om regelrätt grundinventering. Inventeringsresultaten kan utgöra underlag
46 (60)
vid prioriteringar av resurser och åtgärder. För båda kategorierna gäller att kartstudier krävs.
Även att dokumentera i vilken mån interiörer finns bevarade och funktionella.
Komplettera och följa upp, korrigera och registrera redan påbörjade inventeringar (t.ex.
kulturmiljöerna som pekats ut vid inventeringen värdefulla vatten och underlagen för
prioriterade vattendrag). Digitalisering av platser där vattenkvarnar och vattensågar funnits.
Under 2014 provades en metod att med hjälp av genomgång av historiskt kartmaterial
lokalisera lämningar efter vattendriven verksamhet. Metoden är planerad att användas under
2015 i större skala.
4.2 Broinventering
Kulturmiljövården har de senaste åren märkt av behovet av en förnyad och utökad inventering
av öns brobestånd. Det pågår stora rensningar av diken och kanaler och de äldre broarna utgör
ett hinder för maskinerna. En kombination av flera orsaker t.ex. eftersatt eller obefintligt
underhåll och ökad mängd vatten p.g.a. ökad nederbörd, kan leda till att flertalet broar inte
kan bevaras.
Broinventeringen från 1981-1982 listar ett antal broar på Gotland. Uppdatering och
digitalisering av materialet har genomförts under 2013-2014. Ytterligare ett
digitaliseringsbehov har identifierats då det i dagarna ges ut en ny bok om Gotlands broar av
Torsten Daun.
4.3 Mjölkhus och lador på myrmark
På de utdikade myrarna, som kom att nyttjas som betesmarker, uppfördes små mjölkhus för
att kunna ställa in korna och mjölka dem. Mjölkhusen är enkelt uppförda – ibland på hjul –
med tre väggar och ett litet låsbart utrymme. Ibland med närhet till vattenhål för att kunna
kyla mjölken och vattna korna. I takt med att jordbruket rationaliseras, så försvinner
mjölkhusen i snabb takt. Detsamma gäller myrlador som fungerat som lagerutrymme för
grovfoder.
4.4 Fokus på vattenanknutna intressanta miljöer
Att värna om sammanhängande större miljöer med vattendrag som utgångspunkt och gärna
med en industriell karaktär t.ex. Lummelunda, Dalhem, Ihre, Strömmaån m.fl.
4.5 Bykhus, bryggor för tvätt, källor med tradition, källor för
annan användning (t.ex. tvätt), badhus, trädgårdar
”Tillgång till vatten var en livsnödvändighet för varje bosättning: rent vatten till gårdens
hushåll, vatten till djuren, vatten till skydd mot eldsvådor. Vatten för att tämja elden vid
svedjande eller när löv och gammalt gräs brändes. Vatten för tvätt och rengöring. Vatten till
smedjan för att härda järnet och till slipstenen - - ” (Ronsten 2011 s 68)
47 (60)
Belysa kvinnor och barns arbete med färskvatten och tvätt genom att gå igenom de i FMIS
registrerade källor med tradition och lyfta fram denna fornlämningskategori samt med
genomgång av det historiska kartmaterialet. Arbetet kan förslagsvis göras i samband med
kartanalysen inför dokumentationen under 2015 av förekomsten av vattenkvarnar och
vattensågar.
Kategorin ”bryor” (vattenhål) förknippas med betesdjur och kan berätta om annan
markanvändning. En del av bryorna kan dock ha nyttjats under lång tid och haft stor betydelse
för människors vattenförsörjning, speciellt när bryorna ligger i anslutning till
järnåldersbosättningar.
Inom kustområdet finns inga kända bykhus, bryggor för tvätt, badhus eller trädgårdar som
använt vatten som en del i anläggandet. Frågan är om frågorna någonsin ställts?
Ett mindre projekt genomfördes under 2013-2014 med inriktning mot kvinnor i den
gotländska kustkulturen under 1940-1950-talen om tvätt och tvättplatser, om återbruk av
vatten (först till mat och dryck, sedan tvätt, sedan till djur eller blomvatten) och om att få en
egen ekonomi genom att tvätta för andra och upplåta sängplatser med linne till den spirande
turismen på Gotland. Studien utgick från några äldre kvinnor på Fårö.
4.6 Slipskårestenar, lämningar efter fisk
Registrera och dokumentera de många tips på slipskårestenar i och intill vattendrag.
Inventera och dokumentera de platser med bevarade fiskdammar för t.ex. karp.
4.7 Fiskelägen, fiske (inland och kust), jakt
Länsstyrelsen planerar en återinventering av ett urval fiskelägen och bodar ur
strandbodsinventeringen från 1973. Inventeringen är beräknad att påbörjas under 2014. Ett
önskemål från kulturmiljövårdens sida är att hela miljöer uppmärksammas d.v.s. att gistgårdar
(anläggningar för torkning av fiskenät), båtlänningar, bryggor m.m. kommer med i
inventeringen/underlaget.
Kunskapen om fiske både inom de forna myrmarkerna och längs med kusterna är begränsad. I
underlagen, framförallt genom Skog och Historia, har flertalet fasta anläggningar för fiske
(notvarp) dokumenterats längs med kusterna. Uppgifter finns om fångstanläggningar av trä
t.ex. i myrmarker nära Hejde kyrka. Fiskerännorna som strikt reglerade fisket i Västergarn
och i Boge faller också in under denna grupp. Notdragningsplatserna längs med kusten i bl.a.
Eke socken hamnar här.
På många platser har säljakt varit av betydelse och är bevarat i både namngivna objekt t.ex.
Käutastenen och i andra lämningar såsom skårar och jaktvärn. Detta gäller förstås även
sjöfågeljakt.
48 (60)
4.8 Garverier, valkor
Utreda och inventera förekomsten av garverier och valkor på ön. Arbetet kan förslagsvis
göras i samband med kartanalysen inför dokumentationen under 2015 av förekomsten av
vattenkvarnar och vattensågar.
Valksten, Strömmaån
Fotograf: Katarina Amér
4.9 Fornminnesinventering av vattendrag
Ett åtgärdsförslag är att inventera fornlämningar längs med vattendragen och fältgranska och
registrera befintligt material t.ex. ur tips-skikten eller Skog och Historia-lämningar.
4.10
Kraftverk/turbiner
Utreda vilka kraftverk som finns bevarade och vilka verksamheter som varit turbindrivna på
ön och i vilken mån de finns bevarade. Uppgifter finns från bl.a. Endre, Sproge, Ar och
Dalhem.
4.11
Tillgång till digitaliserade kartor
En digitalisering av laga skiftes- och generalstabskartan (1800-tal) skulle öka möjligheterna
att hitta bevaransvärda miljöer längs med vattendragen och möjliggöra visning av landskapets
förändring t.ex. med avseende på våtmarker. Även tillgång till en detaljrikare digitaliserad
skattläggningskarta (sent 1600-tal/tidigt 1700-tal) kan bidra till bättre kunskapsunderlag och
vid förmedling av landskapets historiska fotspår t.ex. vid information till markägare,
vattenråd, dikesföretag m.fl.
49 (60)
4.12
Alla barns tillgänglighet till vatten
På Gotland har nog barns lek längs med åar och vattendrag generellt minskat. Vilka lekar
lektes? Finns dokumentation över bad, ”puh-pinnar”, vattenhjul, barkbåtar? Hur fångar
myndigheter upp rätten och tillgängligheten till vattenmiljöer för alla barn idag? Vad kan
göras för att öka intresset för vattendragen och deras biologiska och kulturella värden?
Lekplats där Snoderån möter Östersjön.
Fiskrikt och kulturrikt och lekbart.
Är det tillgängligt för alla?
Fotograf: Katarina Amér
4.13
Vattendrivna verks ”soundscapes”
Ljud relaterade till vattenverksamheter såsom vattenhjulets swichande ljud och vattenplask,
remmarna och sågens gnissel, kvarnen malande, vattnet som forsar genom luckor – ljud på
utdöende men väl så viktiga.
5 REFERENSER
A:son Utas, J. och Salomonsson, A. 1977. Väder- och vattenkvarnar på Gotland.
Berry, L. 1998. På stigar och vägar.
Dahlin, A. m.fl. 2006. Se Gotland. Natur och kultur från Fårö till Hoburgen.
Ek, E. 1980-81. Broinventering i Gotlands län 1980-81 (otryckt).
Ek, E. 1982. Stenvalvsbroar. Från Gutabygd 1982.
Gotländskt arkiv 2004. Gotland vikingaön.
50 (60)
Sjöberg, Å. 1973 De gotländska sågverken vid 1600-talets mitt. En innovationsstudie.
Gotländskt arkiv.
Måhl, K. 2002. Vägval. Vägar och samhällen på Gotland under 1500 år.
Ronsten, J. 2011 Gotländska gårdar och ägor kring år 1700.
Öhrman, R. 1994. Vägen till Gotlands historia. Gotländskt arkiv.
Fördjupad småindustriinventering 2003-2004. Länsmuseet på Gotland. Per Malmros.
Småindustriinventeringen 2001, Länsmuseet på Gotland. Per Malmros.
Prioriterade vattendrag 2010, ArkeoDok (Malin Eriksson)
Länsstyrelsen i Gotlands län. Gotländska ängar. En katalog över slåttermarker i hävd på
Gotland ån 2001. Länsstyrelsen i Gotlands län. Rapport nr 4 2001 (Hjalmar Croneborg).
Länsstyrelsen i Gotlands län. Inventering av ödegårdar från medeltid till ca 1700. Södra
Gotland/Hoburgs ting (Corneliusson, L och Eriksson, M.). Länsstyrelsen i Gotlands län 2001.
Länsstyrelsen i Gotlands län. Inventering av ödegårdar från medeltid till ca 1700. Norra
Gotland/Forsa ting (Eriksson, M.). Länsstyrelsen i Gotlands län 2001.
Länsstyrelsen i Gotlands län. Inventering av ödegårdar från medeltid till ca 1700. Kräklinge
ting på Östra Gotland (Eriksson, M.). Länsstyrelsen i Gotlands län 2005.
Länsstyrelsen i Gotlands län. Kulturminnesvårdsprogram för Gotlands län. Länsstyrelsen i
Gotlands län. 1982
Länsstyrelsen i Gotlands län. Lokalt åtgärdsprogram. Gothemsåns åtgärdsområde.
Arbetsmaterial, 2011.
Länsstyrelsen i Gotlands län. Särskilt värdefulla gotländska vattendragsmiljöer. Länsstyrelsen
i Gotlands län. 2008
Länsstyrelsen i Gotlands län. Program för bevarande av det gotländska odlingslandskapets
natur- och kulturvärden. Länsstyrelsen i Gotlands län.1993 (Louise Berry, Jens-Henrik
Kloth).
Länsstyrelsen i Gotlands län. Våtmarker på Gotland del 1 och 2. Länsstyrelsen i Gotlands län.
1997 (Magnus Martinsson).
Länsstyrelsen i Gotlands län, Russambetesföreningen, Hushållningssällskapet
”Gotlandsrussen på Lojsta hed – en plan för långsiktig och hållbar verksamhet”.
Länsstyrelsen i Gotlands län. 2012 (Katarina Amér)
Vattenmyndigheten södra Östersjöns vattendistrikt, 2009. Åtgärdsförslag för Gotlands
huvudavrinningsområden, kustområden och kustvatten.
51 (60)
6 Bilaga 1 Korta beskrivningar av
kunskaps/planeringsunderlag
Till läsaren
I listan nedan ges kortfattade beskrivningar av kunskaps-/planeringsunderlag som finns för
hela landet och/eller som är gemensamma för eller finns i flera län, och som ingår i
kunskapsöversikterna i Delprojekt 2 inom ”Kulturmiljö och vattenförvaltning –
planeringsunderlag för södra Östersjöns vattendistrikt”. Listan redovisar inte alla
kunskapsunderlag. Historiska kartor är exempelvis ett grundläggande kunskapsunderlag för
kulturmiljövården, men studier av sådana ingår inte i delprojekt 2 och beskrivs därför inte här.
Innehållet under rubrikerna ”Områden med skydd enligt lag eller konvention”, ”Planer och
program med urval av objekt/miljöer”, ”Inventeringar” samt ”Övrigt” har skrivits av Coco
Dedering i november 2011, Länsstyrelsen Kalmar län, där arbets-, referens- och styrgrupp
även bidragit med synpunkter. För de länsspecifika och/eller lokala kunskapsunderlagen
svarar andra författare.
Områden med skydd enligt lag eller konvention
Världsarv - Ett världsarv är ett kulturminne eller naturminne som är så värdefullt att det är en
angelägenhet för hela mänskligheten. Det är en plats, ort, miljö eller objekt som på ett alldeles
unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Det är UNESCOs Världsarvskommitté
som beslutar om världsarv. Respektive lands regering kan nominera områden till den s.k.
världsarvslistan. Den grundar sig på FN-organet Unescos konvention till skydd för världens
natur- och kulturarv som Sverige undertecknade 1985.
Ramsarområden – Ramsarkonventionen är en internationell konvention för skydd av
värdefulla våtmarker. Sverige har pekat ut ett antal internationellt värdefulla
våtmarksområden, s.k. Ramsarområden, som landet har åtagit sig att bevara.
Riksintressen – Geografiska områden som är av nationell betydelse för en rad olika
samhällsintressen kan, enligt miljöbalkens 3-4 kap., pekas ut som områden av riksintresse av
respektive ansvarig central myndighet. Det kan exempelvis vara områden med naturvärden
eller kulturmiljövärden som är så ovanliga att de gör områdena viktiga för hela landet. Vid
planering och prövning enligt en rad lagar ska dessa områden skyddas mot åtgärder som
påtagligt kan skada dem. I denna kunskapsöversikt redovisas eventuellt förekommande
riksintressen för naturvård, kulturmiljövård, fiske och friluftsliv.
Natura 2000 - Natura 2000 är ett nätverk inom EU som verkar för att skydda och bevara den
biologiska mångfalden. Natura 2000-områden är skyddade enl. 4 och 7 kap. miljöbalken. Det
finns särskilda bevarandeplaner för varje Natura 2000-område som beskriver områdets
naturvärden, bevarandemål, hotbilder och behov av bevarandeåtgärder.
Nationalpark – Syftet med en nationalpark är, enligt miljöbalken (7 kap 2§), att ”bevara ett
större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i
väsentligt oförändrat skick”. Staten äger all mark i en nationalpark. Regeringen beslutar efter
52 (60)
riksdagens medgivande att bilda nationalparker. Naturvårdsverket har huvudansvar för
planering och genomförande av nya nationalparker.
Naturreservat – Naturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 4§) när det huvudsakliga
skyddsmotivet är höga naturvärden, värdefulla områden för friluftslivet m.m. Både
länsstyrelser och kommuner kan bilda naturreservat och naturreservaten är skyddade i
enlighet med fastställda beslut och skötselplaner.
Kulturreservat - Kulturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 9§) när det huvudsakliga
skyddsmotivet är kulturhistoriska m.fl. värden. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda
kulturreservat och kulturreservat är skyddade i enlighet med fastställda beslut och
skötselplaner. Det finns ännu så länge bara ett fåtal kulturreservat i Sverige.
Byggnadsminnen - Kulturhistoriskt värdefulla byggnader, miljöer och anläggningar kan
förklaras som byggnadsminnen. Ärenden rörande enskilt ägda byggnadsminnen handläggs av
Länsstyrelsen och skyddas enligt Kulturminneslagens 3 kap. Statligt ägda byggnadsminnen
skyddas enligt Förordning (1988:1 229) om statliga byggnadsminnen m.m. och handläggs av
Riksantikvarieämbetet.
Kyrkliga kulturminnen – Kyrkor, begravningsplatser m.m. som byggts före utgången av
1939 skyddas enligt kulturminneslagens 4 kap. Tillståndsärenden rörande dessa kyrkor och
anläggningar handläggs av Länsstyrelsen.
Fornlämningar och Fornminnesregistret - Fornminnesregistret förvaltas av
Riksantikvarieämbetet och innehåller information om fasta fornlämningar och andra
kulturhistoriska lämningar. Det bygger i huvudsak på inventeringar genomförda från 1937 till
slutet av 1990-talet (olika i olika delar av landet). Registreringar har även gjorts/görs senare,
dock i mindre skala. Fornminnesregistret uppdateras löpande. Fasta fornlämningar kallas
lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som tillkommit genom äldre tiders
bruk och som är varaktigt övergivna. Dessa fornlämningar är skyddade enligt
Kulturminneslagen (2 kap). Så kallade ”övriga kulturhistoriska lämningar” har inte detta
skydd, men omfattas av generella hänsynsbestämmelser i miljöbalken, i skogsvårdslagen
(30§) och i kulturminneslagens 1 kap. Det är länsstyrelsen som, från fall till fall, avgör om en
lämning är fast fornlämning eller inte. Fornminnesregistret i digital form kallas FMIS
(Fornminnesinformationssystem).
q-märkt bebyggelse i detaljplaner och områdesbestämmelser (digitalt skikt) - Genom
detaljplaner och områdesbestämmelser kan kommunerna med stöd av Plan- och bygglagen
(2010:900) utfärda skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i form av skydds- och
varsamhetsbestämmelser. Flera länsstyrelser har digitaliserat (och uppdaterar årligen)
byggnader som omfattas av detta skydd, i syfte att följa upp i vilken utsträckning
kommunerna arbetar aktivt med skyddet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer.
Detta arbete utgör grunden för en indikator vars kortnamn är ”q-märkt” (Skyddade byggnader
enligt plan- och bygglagen) på Miljömålsportalen, se www.miljömål.se.
Vattenförvaltning och EUs ramdirektiv för vatten – Syftet med EUs ramdirektiv för vatten
är att skydda medlemsländernas vattenresurser och en grundtanke är att skapa en helhetssyn
på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser. I Sverige beslutade riksdagen och
53 (60)
regeringen om nationell lagstiftning, vilket innebar en komplettering av miljöbalken och en
särskild vattenförvaltningsförordning (SFS 2004:660) samt en organisation för den svenska
vattenförvaltningen. Vattenförvaltningen omfattar grundvatten, sjöar, vattendrag och
kustvatten och man arbetar utifrån vattnets egna gränser, de så kallade avrinningsområdena,
som inte följer läns- eller kommungränser. Målsättningen med vattenförvaltningen är att allt
inlands-, kust- och grundvatten ska ha god ekologisk och kemisk status år 2015. För att
Sverige ska kunna nå målet krävs engagemang och nära samarbete mellan alla parter som
påverkar vattnet inom ett visst avrinningsområde. Länsstyrelsen har en samordnande roll i
vattenförvaltningsarbetet. Kunskaps- och planeringsunderlag uppdateras löpande och finns
tillgängliga i VISS (Vatteninformationsystem Sverige), se http://www.viss.lst.se/.
Planer och program med urval av objekt/miljöer
Regionala kulturmiljöprogram - Regionala kulturmiljöprogram tas fram av länsstyrelsen
och ska fungera som planeringsunderlag till länsstyrelser, kommuner, trafikverk och övriga
fysiska planerare, med mera. De beskriver länets kulturhistoria och innehåller ofta ett urval av
värdefulla kulturmiljöer. Programmen ska bland annat bidra till att säkerställa, levandegöra
och utveckla länets kulturmiljöer.
Kommunala kulturmiljöprogram - Dessa tas fram av kommunerna och ska fungera som
planeringsunderlag, t.ex. som stöd för prövning av bygglov, i detalj- eller översiktsplanering.
I de kommunala kulturmiljöprogrammen beskrivs som regel vad som är värdefullt och
karaktäristiskt inom kommunen. De innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer,
ibland med någon form av indelning/klassificering av byggnader och miljöer. I bland annat
Plan- och bygglagen finns generella hänsynsbestämmelser för kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse.
Nationellt särskilt värdefulla/värdefulla sjöar och vattendrag - Naturvårdsverket,
Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket har tillsammans med länsstyrelserna sammanställt
nationellt värdefulla sötvattensområden sett utifrån natur-, kulturmiljö- respektive
fiskesynpunkt. Områdena pekades ut 2006 i samband med framtagandet av en nationell
strategi för skydd av särskilt värdefulla sjöar och vattendrag. Information om områdena finns
bland annat i databasen och karttjänsten Värdefulla Vatten (Naturvårdsverket). Arbetet skedde
under stor tidpress och utifrån bristfälliga urvalsunderlag, varför en revidering är nödvändig.
”Kulturvattendrag” m.m. – På 1990-talet gjordes den så kallade Vattendragsutredningen
(Omtankar om vattendrag SOU 1996:155). Bakgrunden var att se över skyddet för vattendrag
enligt 3 kap. Naturresurslagen. Länsstyrelserna lämnade in förslag till Riksantikvarieämbetet
respektive Naturvårdsverket som i sin tur lämnade förslag till Vattendragsutredningen.
Därefter sållade Vattendragsutredningen ut ett antal vattendrag som borde skyddas med
avseende på natur- och kulturmiljön respektive ”orördhet”.
”Elektriska vattenkraftverk: kulturhistoriskt värdefulla anläggningar 1891-1950”
(Brunnström, Spade) - har getts ut av Riksantikvarieämbetet 1995. Det är resultatet av en
nationell inventering och rapporten innehåller ett urval nationellt värdefulla anläggningar.
54 (60)
”Nationell plan för bevarandevärda broar” – har getts ut av Vägverket 2005 och innehåller
ett urval med 121 st. broar spridda över landet.
Regionala fiskevårdsplaner – Länsstyrelserna har tagit fram länsomfattande
fiskevårdsplaner för att främja och vårda fiske och fiskebestånden.
Regionala bevarandeprogram för odlingslandskapet – Naturvårdsverket och
Riksantikvarieämbetet initierade 1991 ett arbete för att få länsstyrelserna att ta fram länsvisa
bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden.
Bevarandeprogrammen innehåller ett urval av värdefulla miljöer, fungerar bl.a. som
planeringsunderlag och ser olika ut i olika län.
Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet - Naturvårdsverket i samarbete med
länsstyrelserna och efter samråd med Riksantikvarieämbetet har på 1990-talet tagit fram en
nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. Urvalet av värdefulla helhetsmiljöer är inte
komplett, bl.a. saknade kulturmiljövården tillräcklig kunskap för ett sådant urval
(Naturvårdsverket 1997, Rapport 4815, Sveriges finaste odlingslandskap – Nationell
bevarandeplan för odlingslandskapet etapp 1, här finns även information om de regionala
bevarandeprogrammen)
Inventeringar
Skog & Historia – Skog & Historia var ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och
Skogsstyrelsen, och bedrevs regionalt tillsammans med Länsstyrelser, Länsarbetsnämnder och
Länsmuseer. Det handlade bl.a. om kunskapsuppbyggnad om skogens kulturmiljöer/lämningar. Inventeringarna inom Skog & Historia utfördes av anvisad personal, oftast under
ledning av utbildade arkeologer. I vilken utsträckning Skog & Historia-inventeringar har
genomförts varierar mellan olika län. Själva inventeringen är nu avslutad, och en stor del av
resultatet finns samlat i Skogsstyrelsens digitala handläggningssystem ”Kotten”.
Större delen av materialet har inte kvalitetssäkrats av arkeologer - det är ett arbete som pågår.
De lämningar som kvalitetssäkrats och därefter förts över i Riksantikvarieämbetets
Fornminnesinformationssystem (FMIS) har inte alltid tagits bort ur "Kotten", vilket innebär
ett källkritiskt problem. Skog & Historia-registret får ändå ses som ett intressant tipsregister.
Biotopkartering av vattendrag – Metodiken för biotopkartering av vattendrag togs fram på
Länsstyrelsen i Jönköping i början på 1990-talet och har sedan dess vidareutvecklats. Den
används numera över hela landet och bygger på fältarbete där man karterar vattenbiotoper,
vandringshinder, strömförhållanden, närmiljön på land, och så vidare. Kunskapsunderlaget
används bland annat i samband med vatten-, naturvårds- och fiskevårdsarbete och
vattenförvaltningens statusklassningar. I vilken utsträckning vattendrag har biotopkarterats
varierar mellan länen.
SMHI:s dammregister - SMHI har med utgångspunkt från länsstyrelsernas
damminventeringar byggt upp ett nationellt dammregister. Registret är tänkt att vara ett
hjälpmedel vid till exempel planeringsarbete för att förebygga dammolyckor och
översvämningar. Registret innehåller cirka 5 300 dammar (”Kartplan – information om mark,
fastigheter och klimat” utgiven av Lantmäteriverket, SGU och SMHI 2010).
55 (60)
Ängs- och betesmarksinventering – TUVA – Tillsammans med länsstyrelserna inventerade
Jordbruksverket Sveriges ängs- och betesmarker under åren 2002 - 2004. Detta för att se var
markerna finns och vilka speciella naturvärden och kulturlämningar som finns där, till
exempel speciella växter eller gamla byggnader. Resultatet av detta arbete finns samlat i
databasen TUVA (Jordbruksverket).
”Våra broar – en kulturskatt” (Ahlberg, Spade m fl.) – har givits ut av Vägverket 2001
(Vägverket = numera Trafikverket). Det är resultaten av en inventering av framför allt 1900talets broar – industrisamhällets broar - genomförd 1997-98 av Vägverket och Banverket.
Övrigt
”Flottning och flottleder i södra Sverige” – är en bok som utkom 2006 (Ahlbäck, A och
Albertsson, R) och som uppmärksammar flera flottleder, och flottningens betydelse, i södra
Sverige.
Dikningsföretag/markavvattning – Flera länsstyrelser arbetar för närvarande med att
sammanställa och tillgängliggöra uppgifter om äldre diknings- och sjösänkningsföretag, till
exempel genom digitalisering. Nedan följer generell information om dikningsföretag och
arkivförvaring:
Sänkning och utdikning av sjöar och vattensjuka marker har sedan århundraden tillbaka
tillämpats i Sverige. Redan i de medeltida landskapslagarna fanns bestämmelser om dikning
och strömresningar. I och med en växande befolkning och behov av mer odlingsbar mark sköt
markavvattning för utvinning av åkermark fart på allvar under 1800-talet. Våtmarker dikades
ut via system av grävda kanaler och diken. Åar och bäckar rätades, breddades, fördjupades
och rörlades för att förbättra vattenavledningen. Många sjöar sänktes eller torrlades helt. Den
mest intensiva sjösänkningsperioden varade från 1880-talet till 1930-talet. Allt detta var en
del av en del av den agrara revolutionen, och nyodlingarna blev betydande. Statens
understödjande verksamhet för torrläggning av mark för jordbruksändamål går tillbaka till
1840-talet. Från denna tid beviljades lån och bidrag till utdikningar och avtappningar av
sankmarker och sjöar; åtgärder som intensifierades på 1880-talet. Dikningsarbeten utförda
fram till 1800-talets mitt syftade i regel endast till att förhindra översvämningar genom att
ytvattnet leddes bort. Därefter kom torrläggningsföretagen alltmer att inriktas på att sänka
grundvattennivån.
Från och med 1879 prövades markavvattningen i enlighet med Dikningslagen, som senare,
1918-1920, hamnade under Vattenlagen. Den kallas ofta den ”äldre vattenlagen”. Vattenlagen
ändrades och omstrukturerades rejält 1983 och 1998 införlivades vattenlagen i miljöbalken
(Hagerberg m fl. 2004 sid 119). Handlingar tillhörande förrättningar som handlagts före
vattenlagens tillkomst åren 1918-1920 kan återfinnas på länens lantmäterikontor. Handlingar
från cirka 1920 och framåt finns hos respektive länsstyrelse. Från och med år 1995 arkiveras
akter tillhörande förrättningar vid Statens Jordbruksverk. Förrättningsakter i berörda arkiv
innehåller i allmänhet protokoll, utlåtanden och ritningar i plan- och profil.
56 (60)
Viss dokumentation vad rör rättsliga frågor i samband med sjösänkningar, strömrensningar
m.m. kan återfinnas i häradsrätternas arkiv (landsarkivet, detta gäller fram till år 1918 då
vattendomstolarna infördes).
Referens avsnitt om dikningsföretag/markavvattning:
Hagerberg m fl. 2004. Åmansboken. Vård, skötsel och restaurering av åar i jordbruksbygd.
Saxåns-Braåns vattenvårdskommitté (s 6 f, 119)
SMHI Svenskt vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar sid 8-9, 15 (om arkiv och
lagstiftning)
Sänkta och torrlagda sjöar i Sverige - SMHI har i samarbete med länens jordbruksenheter
upprättat ett register över sänkta och torrlagda sjöar och Sverige. (Se SMHI Svenskt
vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar.) Det finns tillgängligt som digitalt skikt,
uppgifterna kommer från SMHI:s SVAR:s arkiv ”Under 1800-talet och början av 1900-talet
sänktes/torrlades över 2500 sjöar för att få odlingsbar mark. Uppgifterna är utdrag ur
Lantbruksenheternas arkiv och är namn, sjökoordinat, avrinningsområde, län, kommun, typ,
år och arkivnummer.” (SMHI:s hemsida
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/hydrologi/hydrologiska-data-1.5946 )
57 (60)
Länsspecifika och/eller lokala kunskapsunderlag
Gotlands län
Särskilt värdefulla gotländska vattendragsmiljöer – 2007-2008 genomfördes en
inventering över skyddsvärda vattendragsmiljöer. Värdefulla sträckor valdes ut som är
betydelsefulla ur reproduktionssynpunkt för havsöring och/eller flodnejonöga och med vissa
kvalifikationer enligt inventeringsmaterialet ”Händelser vid vatten”, 1999-2000
(Skogsstyrelsen). Vattendragen (totalt 109 stycken) delades in i Klass A (40 stycken) eller
Klass B (69 stycken). Klass A vattendragen definierades som ”vattendragsmiljö med särskilt
skyddsvärda vattenbiotoper” och klass B ”vattendragsmiljö vilken innehåller höga naturoch/eller kulturvärden i närmiljön och utgör en potentiellt skyddsvärd vattenbiotop”. Under
fältarbetet registrerades även vandringshinder, dammar och tidigare okända kulturobjekt i och
intill vattendragen. Materialet är ett synnerligen lämpligt utgångsmaterial för fortsatta
inventeringar av vattenanknutna kulturmiljöer.
Småindustriinventeringen - Byråmässig kulturhistorisk databas från 1999-2001 som delvis
är digitaliserad som ett GIS-skikt. Inventeringen fokuserar på småindustrier från sent 1800-tal
och 1900-tal och har gjorts av Länsmuseet på Gotland. Databasen innehåller ca 2600 poster
och till den finns ca 1500 bilder. 44 miljöer återbesöktes 2003-2004 i en fördjupad
småindustriinventering. Flertalet av objekten har besökts i fält, men någon kulturhistorisk
värdering har inte gjorts. Det finns uppgifter om namn, bransch osv.
Väder- och vattenkvarnar på Gotland – 1977 utkom Jan A:son Utas och Anders
Salomonsson med en sammanställning av kvarnförekomster på Gotland från sent 1600-tal
fram till tidigt 1900-tal. Materialet finns inte i digital form. En del av materialet bygger på en
väder- och vattenkvarns inventering som genomfördes 1971-1972 av RAÄ med hjälp av
Skogsstyrelsen (Inger Swartling). Denna inventering finns bevarad i 5 pärmar plus negativ i
Gotlandsmuseums arkiv. Ett lämpligt utgångsmaterial för uppföljning och digitalisering (ej
genomgånget inför kunskapssammanställningen)?
Ödegårdsinventeringen – Projektet ”Ödegårdar på Gotland ca 1100-1700” pågick 20092010 och är ett register över möjliga ödegårdslägen. Utifrån Sören Norrbys räkenskapsbok
1523/24, Husarbetsboken 1574/1577, Ödegårdslistan ca 1585, Revisionsboken 1653 samt
skattläggningskartorna från sent 1600-tal och tidigt 1700-tal har ett digitalt skikt skapats som
anger möjliga platser för äldre, övergivna medeltida eller äldre boplatser. Platser som
digitaliserats har bl.a. namn såsom ”Husåkern” eller ”Tomtåkern” eller på skiften med för
ursprungsgården avvikande namn t.ex. Lundarfwa/Lundängen som brukas under gården Sles.
Sammanställningen gjordes av ArkeoDok (Malin Eriksson). Delar av materialet har förts in i
FMIS, men materialet finns i sin helhet på Länsstyrelsen. Registret innehåller 932 poster.
Kulturlämningar – på Länsstyrelsen i Gotlands län finns ett digitalt skikt innehållande
kulturlämningar och liknande, som inte är granskade antikvariskt. Det är ett arbetsmaterial
och informationen kommer från olika källor och inventeringar.
Program för bevarande av det gotländska odlingslandskapets natur- och kulturvärden –
Ett bevarandeprogram har tagits fram av Länsstyrelsen i Gotlands län 1993. Programmet
innehåller översiktliga beskrivningar av de kulturhistoriska förhållandena från stenålder till
58 (60)
nutid och utgår bl.a. från fornlämningar, uppgifter från skattläggningskartorna, värdefull äldre
bebyggelse, ängs- och hagmarksinventeringen samt landskapsbilden. Områden med
gemensamt många och höga natur-och kulturvärden har pekats ut och klassificerats.
Områdena är klassade enligt en tregradig skala där 1= högsta bevarandevärde, 2 = mycket
högt bevarandevärde, 3 = högt bevarandevärde. Digitalt skikt finns.
Markanvändning enligt Skattläggningskartan - Länsstyrelsen i Gotlands län har en digital
version av skattläggningskartorna från sent 1600-tal/tidigt 1700-tal som grovt visar den
huvudsakliga markanvändningen med avseende på tomt, åker, äng, hagmark, myr eller
utmark/skog. Bygger på skattläggningskartorna från 1700-talet vars skala är 1:8 000.
Överfördes på 1970-talet, manuellt med hjälp av transparant blad, till ett rutsystem i
pappersformat i skala 1:10 000. Detta bildade de s.k. kartöverläggen. Arbetet gjordes och
tolkades av kulturgeografer vid Stockholms universitet. Kartöverläggen omvandlades senare
till digitala bilder med kvadratcentimeter stora rutor. I slutet av 1980-talet digitaliserades
dessa. Projektet skedde inom infosystem Gotland med Länsmuseet Gotlands Fornsal var
huvudman. Kommunen, Länsstyrelsen och landsarkivet ingick också. Gränserna är ej exakta
utan kan slå med något 50-tal meter. Ytorna ger dock en god beskrivning av
markandvändningen.
”Mobergs karta” – En sammanställning av Gotland förutom Fårö utifrån
skattläggningskartorna visar översiktligt markanvändningen år 1700 skala 1:100 000. Ivar
Mobergs karta är från 1938 och myrar och ett flertal vattensågar och vattenkvarnar finns
medtagna. Kartan finns ej digitalt.
Ekonomiska kartan från 1930-talet – De flesta ekonomiska kartblad från 1930-talet finns
digitaliserade som ett bildskikt. Upplösningen är inte den bästa men möjliggör i alla fall att
någorlunda kunna identifiera samfälligheter m.m. längs med vattendragen som kan indikera
på mindre vattenanknutna industrimiljöer.
Generalstabskartan – Kartan finns dessvärre inte digitaliserad för Gotlands del men utgör
förstås en värdefull källa till dateringar av t.ex. vattenkvarnar. Generalstabskartan är från
1880-talet. Generalstabskartan framställdes i skala 1:100 000 och var från början enbart för
rent militära ändamål. För Gotlands del har de flesta större utdikningar redan genomförts,
endast några myrar är orörda t.ex. Lina myr. Kartan visar också järnvägsnätet – idag endast
kvar som vägbankar här och var i landskapet.
Dikningsföretag (digitalt skikt) – Redan i de medeltida landskapslagarna fanns
bestämmelser om dikning och strömresningar. I och med en växande befolkning och behov av
mer åkermark sköt markavvattning för utvinning av åkermark fart på allvar under 1800-talet.
Våtmarker torrlades, sjöar sänktes – och odlades upp. Från och med 1879 prövades
markavvattningen i enlighet med Dikningslagen (akterna finns i Lantmäteriets arkiv) som
senare hamnade under Vattenlagen (från 1918 respektive 1983, akterna finns i Länsstyrelsens
vattenarkiv) och från och med 1999 är det Miljöbalken som gäller.
På Länsstyrelsen i Gotlands län finns dikningsföretagen digitaliserade som ett GIS-skikt. I
tabellen går att utläsa vilket år som företaget startade och om det ersatte tidigare företag enligt
1918 års vattenlag. Originalakterna förvaras på länsstyrelsen och är tillgängliga digitalt efter
59 (60)
att de scannades 2011. Det är ibland möjligt att ur originalakterna återfinna hur vattendraget
såg ut innan det rätades. Det är beroende av hur vattendraget/diket såg ut innan förrättningen.
Broinventering - En broinventering genomfördes 1980-1981 av Ejnar Ek, Vägverket.
Inventeringen omfattade broar på allmänna vägar och enskilda vägar med stadsbidrag samt
kvarstående broar på vägslingor som tidigare ingått i det allmänna vägnätet. Inventeringen
fokuserade på 158 objekt fördelat på 49 stenvalvsbroar, 87 betongbroar, 13 stålrörsbroar och
9 balkbroar. I inventeringen listas broarna och är utritade på kartor, men det är hart när
omöjligt att knyta ihop kartbild, lista och beskrivning. En uppdatering och digitalisering av
materialet är av stort behov och skulle också kunna möjliggöra en uppföljning av vilka broar
som finns kvar, i vilket skick och bidra till en tydlig prioritering med avseende på insatser
m.m. Digitalisering genomförd under 2013-2014 till ett GIS-skikt och en digital rapport
genom SÖVD-projektet.
Gotländska besöksplatser - Ett samarbetsprojekt från 2006 mellan länsstyrelsen,
kommunen, turistföreningen och länsmuseet som resulterade i ett urval av 177 natur- och
kulturbesöksplatser presenterade på nätet och i bokform( www.segotland.se). Delvis
tillgängligt digitalt (bygger på tidigare 100 kultur- och 100 naturplatser i Vägen till kulturen
på Gotland och Vägen till naturen på Gotland).
Vägminnen på Gotland – På uppdrag av Vägverkets Gotlandskontor togs 1998 fram 24
vägavsnitt som vägminnen publicerade i ”På stigar och väger – en guide till gotländska
vägminnen” (Louise Berry, Göran Ström). Vägminnena finns inte som ett digitalt skikt.
Förstudie om Regional vattenplanering på Gotland 2012 – Gotland är utsett av HaV som
pilotområde för denna förstudie. Syftet är att undersöka förutsättningarna för att arbeta fram
en regional modell med ett helhetsperspektiv på vattenplanering till 2025 genom att ta fram en
långsiktigt hållbar regional landskapsstrategi för god vattenplanering i länet (Länsstyrelsen i
Gotlands län, projektplan från 2012-11-15).
Integrerad kustzonsplanering och förvaltning i Östersjöregionen – en GIS-modell
framtagen av Länsstyrelsen i Gotlands län 2009-2012. Projektet har genomförts inom ramen
för interreg projektet Natureship. GIS-modellen som tagits fram åskådliggör bevarandevärden
och exploateringsintressen i kustzonen (kartmodellen ej slutredovisad vid utgången av 2012).
Gotlandsrussen på Lojsta hed – en plan för en långsiktig och hållbar verksamhet –
Länsstyrelsen har tillsammans med Russambetesföreningen på Lojsta hed och
Hushållningssällskapet, på uppdrag från Jordbruksverket, tagit fram en plan för hur
verksamheten och hästhållningen på Lojsta hed långsiktigt säkras (klar december 2012
www.lojstarussen.se ).
Gotländska hamn- och handelsplatser under perioden 600 - 1000 e. Kr – ett digitalt skikt
skapat 2006 som visar möjliga lägen för hamnarna. Skiktet innehåller uppgifter på ett 60-tal
lämpliga platser.
Prioriterade vattendrag – under 2010 genomfördes ett kort projekt att med hjälp av
kartöverlägg återfinna och dokumentera äldre vattenkvarnar och vattensågar. Kartorna som
användes var skattläggningskartan, storskifteskartan och laga skifteskartan. Ett 30-tal A-
60 (60)
klassade vattendrag följdes upp, dock inte samtliga med inventering i fält. Senare tiders
belägg för småindustriella vattenanknutna miljöer t.ex. från 1930-tals kartan, ingick inte i
studien.
Inventering av änges- och lövmarker - 1976 Länsstyrelsen. Bygger på
inventeringsrapporten Inventering av Änges- och lövmarker. Skärmdigitaliserad 2002 utifrån
ortofoto och ekonomiska kartan.
Ängs- och hagmarksinventering 1996 Länsstyrelsen. Bygger på inventeringsrapporterna
Ängs- och hagmark på Gotland, del 1-5. Digitaliseringen gjord från de tuschritade originalen
till rapporten.
Gotländska ängen. En katalog och ett digitaliserat skikt över slåttermarker i hävd 2001
Länsstyrelsen.
Revisionsboken 1653: digitaliserade uppgifter som bygger på uppgifter från Revisionsboken
från 1653. Ankommit till Länsstyrelsen 2012-12-12 och därför ej medtaget i
kunskapsöversikten.
Lokalt åtgärdsprogram Östra Gotlands åtgärdsområde: 2009 beslutade
Vattenmyndigheten i Södra Östersjön om ett åtgärdsprogram inom vattenförvaltningen, vilket
inkluderade Gotlands län. Åtgärdsprogrammet var generellt hållet och svårt att ta till sig som
lokal aktör. 2011 tog Länsstyrelsen på Gotland, efter samråd med övriga aktörer, därför fram
lokala åtgärdsprogam som utgick från vattenrådens geografiska områden.
Åtgärdsprogrammen är även mer lokalt anpassade och fokuserar på varje enskilt
åtgärdsområde. Länsstyrelsens tanke med de lokala åtgärdsprogrammen är också att de ska
vara på en mer gripbar skalnivå som gör det lättare att diskutera framtida åtgärder inom
respektive åtgärdsområde.
Lokalt åtgärdsprogram Närkåns åtgärdsområde: 2009 beslutade Vattenmyndigheten i
Södra Östersjön om ett åtgärdsprogram inom vattenförvaltningen, vilket inkluderade Gotlands
län. Åtgärdsprogrammet var generellt hållet och svårt att ta till sig som lokal aktör. 2011 tog
Länsstyrelsen på Gotland, efter samråd med övriga aktörer, därför fram lokala åtgärdsprogam
som utgick från vattenrådens geografiska områden. Åtgärdsprogrammen är även mer lokalt
anpassade och fokuserar på varje enskilt åtgärdsområde. Länsstyrelsens tanke med de lokala
åtgärdsprogrammen är också att de ska vara på en mer gripbar skalnivå som gör det lättare att
diskutera framtida åtgärder inom respektive åtgärdsområde.