1. No category

<3
Promemoria
Patent- och marknadsdomstol;
kompletterande överväganden
KONKURRENSVERKET
20:5 -G"!- 2 7 **
Avd
, > > /
/zW:?
Dnr
i
Innehållsförteckning
Promemorians huvudsakliga innehåll
7
1
Lagtext
9
1.1
Förslag t i l l lag o m patent- och marknadsdomstolar
9
1.2
Förslag t i l l lag o m ä n d r i n g i patentlagen (1967:837)
15
1.3
Förslag t i l l lag o m ä n d r i n g i lagen (1973:1150) o m
förvaltning av samfälligheter
1.4
18
Förslag t i l l lag o m ä n d r i n g i handelsregisterlagen
(1974:157)
19
1.5
Förslag t i l l lag o m ä n d r i n g i sparbankslagen (1987:619)
20
1.6
Förslag t i l l lag o m ä n d r i n g i lagen (1987:667) om
1.7
1.8
1.9
ekonomiska f ö r e n i n g a r
21
Förslag t i l l lag o m ä n d r i n g i lagen (1990:409) o m skydd
för företagshemligheter
23
Förslag t i l l lag o m ä n d r i n g i lagen (1992:160) o m
u t l ä n d s k a filialer m . m
24
Förslag t i l l ändring i stiftelselagen (1994:1220)
25
1.10 Förslag t i l l lag o m ä n d r i n g i lagen (1994:1927) om
europeiska ekonomiska intressegrupperingar
26
1.11 Förslag t i l l lag o m ä n d r i n g i lagen (1995:1570) o m
medlemsbanker
27
3
1.12 Förslag t i l l lag o m ä n d r i n g i lagen (2004:575) o m
europabolag
1.13 F ö r s l a g t i l l lag o m ä n d r i n g i aktiebolagslagen (2005:551)
28
30
1.14 F ö r s l a g t i l l lag o m ä n d r i n g i lagen (2006:595) o m
europakooperativ
32
2
Ärendet
35
3
Patent- och marknadsdomstolens behörighet
36
3.1
Patent- och marknadsdomstolen ges b e h ö r i g h e t att
p r ö v a mål o m vägrad firmaregistrering
3.2
Patent- och marknadsdomstolens b e h ö r i g h e t att p r ö v a
tvistemål utvidgas
3.3
41
Patent- och marknadsdomstolens ges viss b e h ö r i g h e t att
p r ö v a mål o m f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r
3.4
36
48
Patent- och marknadsdomstolen ges b e h ö r i g h e t att
p r ö v a blandade åtal m . m
54
4
Prejudikatbildning
62
5
Patent- och marknadsdomstolens sammansättning
i ärenden
73
Patent- och marknadsöverdomstolens
sammansättning i ärenden
84
7
Frågor angående tekniska ledamöter
90
8
Rättegångskostnader i invändningsärenden
95
9
Ändring av patentkraven
97
10
Ikraftträdande
99
11
Konsekvenser
100
6
4
12
Författningskommentar
102
12.1 F ö r s l a g t i l l lag o m patent- och marknadsdomstolar
102
12.2 Förslag t i l l lag o m ä n d r i n g i patentlagen (1967:837)
114
12.3 Förslag t i l l lag o m ä n d r i n g i lagen (1973:1150) o m
f ö r v a l t n i n g av samfälligheter
115
12.4 Förslag t i l l lag o m ä n d r i n g i handelsregisterlagen
(1974:157)
1
1
5
12.5 F ö r s l a g t i l l lag o m ä n d r i n g i sparbankslagen (1987:619)
116
12.6 Förslag t i l l lag o m ä n d r i n g i lagen (1987:667) o m
ekonomiska f ö r e n i n g a r
116
12.7 Förslag t i l l lag o m ä n d r i n g i lagen (1990:409) o m skydd
för företagshemligheter
117
12.8 Förslag t i l l lag o m ä n d r i n g i lagen (1992:160) o m
u t l ä n d s k a filialer m . m
11 g
12.9 Förslag t i l l lag o m ä n d r i n g i stiftelselagen (1994:1220)
119
12.10Förslag t i l l lag om ä n d r i n g i lagen (1994:1927) o m
europeiska ekonomiska intressegrupperingar
119
12.11 Förslag t i l l lag o m ä n d r i n g i lagen (1995:1570) o m
medlemsbanker
120
12.12Förslag t i l l lag om ä n d r i n g i lagen (2004:575) o m
europabolag
12Q
12.13Förslag t i l l lag om ä n d r i n g i aktiebolagslagen (2005:551)... 122
12.14Förslag t i l l lag o m ä n d r i n g i lagen (2006:595) o m
europakooperativ
123
5
Promemorians huvudsakliga innehåll
I promemorian görs vissa kompletterande överväganden t i l l de
förslag som lämnas i departementspromemorian Patent- och
marknadsdomstol (Ds 2014:2). I promemorian föreslås en u t ö k a d
b e h ö r i g h e t f ö r Patent- och marknadsdomstolen. F ö r det f ö r s t a ska
även ärenden o m firmaregistrering samt i vissa fall mål o m
f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r handläggas i patent- och marknadsdomstolarna. F ö r det andra ska det vara möjligt f ö r patent- och marknadsdomstolarna att handlägga även m å l som har samband med de
mål som omfattas av domstolarnas exklusiva b e h ö r i g h e t . Vidare
föreslås ändrade regler i fråga o m prejudikatbildningen. Patent- och
m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n s a v g ö r a n d e n i tvistemål och ärenden ska
inte få överklagas t i l l H ö g s t a domstolen. F u l l f ö l j d s f ö r b u d e t ska
dock i flertalet fall vara kombinerat med m ö j l i g h e t f ö r Patent- och
m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n att tillåta att ett avgörande överklagas o m
det är av v i k t f ö r ledning av r ä t t s t i l l ä m p n i n g e n att målet eller
ä r e n d e t prövas av H ö g s t a domstolen (s.k. ventil). Promemorian
innehåller även förslag o m rättens s a m m a n s ä t t n i n g i patenträttsliga,
växtförädlarrättsliga, m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och konkurrensrättsliga ärenden. Slutligen föreslås vissa processuella särregler f ö r
h a n d l ä g g n i n g e n av f r a m f ö r allt p a t e n t ä r e n d e n .
7
1
1.1
Lagtext
Förslag till lag om patentoch marknadsdomstolar
H ä r i g e n o m föreskrivs f ö l j a n d e
1
1 kap. Inledande bestämmelser
3 § Patent- och marknadsdomstolens domar och beslut får överklagas t i l l Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n .
Patent- och marknads ö v e r d o m s t o l e n s domar och beslut i b r o t t mål får överklagas t i l l H ö g s t a domstolen o m inte annat är f ö r e skrivet.
Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n s domar och beslut i tvistemål och ärenden får inte överklagas. Patent- och marknadsö v e r d o m s t o l e n får dock, u t o m i de fall som avses i 4 kap. 13 §
konkurrenslagen (2008:579), tillåta att ett avgörande överklagas t i l l
H ö g s t a domstolen o m det är av v i k t f ö r ledningen av
r ä t t s t i l l ä m p n i n g e n att överklagandet prövas av H ö g s t a domstolen.
2
4 § Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden
enligt det som föreskrivs i
Lagförslagen ska läsas tillsammans med lagförslagen i departementspromemorian. Endast
de paragrafer som föreslås få en ändrad lydelse i förhållande till vad som föreslås i
departementspromemorian redovisas här. Vissa nya paragrafer har samma nummer som
paragrafer i departementspromemorian. I vissa fall handlar det om en ny lydelse av en i
departementspromemorian föreslagen paragraf. I andra fall handlar det om en ny paragraf
som tar en i departementspromemorian föreslagen paragrafs plats. I det fortsatta
beredningsarbetet kommer det att tas ett helhetsgrepp om numreringen av paragraferna.
Paragrafen överensstämmer med vad som föreslås i departementspromemorian med
undantag för punkten 4 som är ny.
9
1. lagen (1949:345) o m r ä t t e n t i l l arbetstagares uppfinningar,
patentlagen (1967:837), lagen (1971:1078) o m f ö r s v a r s u p p f i n n i n g a r
och växtförädlarrättslagen (1997:306),
2. lagen
(1960:729)
om upphovsrätt
t i l l litterära
och
konstnärliga verk, m ö n s t e r s k y d d s l a g e n (1970:485), firmalagen
(1974:156), lagen (1992:1685) o m skydd f ö r k r e t s m ö n s t e r f ö r
halvledarprodukter och varumärkeslagen (2010:1877),
3. konkurrenslagen
(2008:579),
marknadsföringslagen
(2008:486), lagen (1984:292) o m avtalsvillkor mellan näringsidkare,
lagen (1986:436) o m n ä r i n g s f ö r b u d , lagen (1994:1512) o m avtalsvillkor i k o n s u m e n t f ö r h å l l a n d e n , lagen (2000:1175) o m talerätt f ö r
vissa u t l ä n d s k a konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, försäkringsavtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) o m
insyn i vissa finansiella förbindelser, lagen (2006:484) o m
franchisegivares informationsskyldighet, lagen (2010:510) o m l u f t transporter, lagen (2010:1350) o m uppgiftsskyldighet i fråga o m
marknads- och k o n k u r r e n s f ö r h å l l a n d e n och lagen (2014:1344) med
kompletterande b e s t ä m m e l s e r t i l l EU:s tåg-, fartygs- och
b u s s p a s s a g e r a r f ö r o r d n i n g a r , samt
4. lagen (1990:409) o m skydd f ö r f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r .
5 § I samband med ett tvistemål som omfattas av Patent- och
marknadsdomstolens b e h ö r i g h e t enligt 4 § 1-3 f å r domstolen
p r ö v a även ett annat tvistemål, o m
1. k ä r a n d e n väcker talan m o t samma eller olika svarande och
k ä r o m å l e n s t ö d j e r sig p å väsentligen samma grund, och
2. talan väcks samtidigt eller innan det att tiden f ö r yttrande
enligt 42 kap. 15 § rättegångsbalken har gått ut eller f ö r e den
tidpunkt som har angetts i ett sådant meddelande som avses i
42 kap. 15 a § rättegångsbalken.
6 § I samband med ett tvistemål som omfattas av Patent- och
marknadsdomstolens b e h ö r i g h e t enligt 4 § 1-3 f å r domstolen
p r ö v a även en talan som svaranden väcker m o t k ä r a n d e n a n g å e n d e
samma sak eller en sak som har gemenskap med denna eller r ö r a n d e
fordran som kan gå i avräkning m o t k ä r a n d e n s , o m talan väcks
1. innan det att tiden f ö r yttrande enligt 42 kap. 15 § r ä t t e g å n g s balken har gått ut,
2. f ö r e den t i d p u n k t som angetts i ett sådant meddelande som
avses i 42 kap. 15 a § rättegångsbalken, eller
10
3. innan h u v u d f ö r h a n d l i n g har p å b ö r j a t s eller h u v u d k ä r o m å l e t
p å annat sätt har företagits t i l l avgörande.
7 § B e s t ä m m e l s e r n a i 19 kap. 3-12 §§ rättegångsbalken ska gälla
även i f ö r h å l l a n d e t i l l Patent- och marknadsdomstolen och Patentoch m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n , varvid Patent- och marknadsdomstolen ska jämställas med sådan allmän domstol som avses i 19 kap.
9 § f ö r s t a stycket f ö r s t a meningen rättegångsbalken. V i d åtal f ö r
b r o t t enligt de lagar som avses i 4 § 1 ska dock inte 19 kap. 3, 6 och
7 §§ rättegångsbalken tillämpas.
3 kap. Förfarandet
3 § I ä r e n d e n o m i n v ä n d n i n g m o t registrering enligt patentlagen
(1967:837), m ö n s t e r s k y d d s l a g e n (1970:485), växtförädlarrättslagen
(1997:306) och varumärkeslagen (2010:1877) ska vardera parten
svara f ö r sina r ä t t g å n g s k o s t n a d e r o m det inte finns särskilda skäl.
6 § E t t tvistemål som omfattas av Patent- och marknadsdomstolens
b e h ö r i g h e t enligt 1 kap. 4 § och ett tvistemål som avses i 5 eller
6 §§ i samma kapitel ska handläggas gemensamt i en rättegång.
Omröstning
7 § O m både lagfarna l e d a m ö t e r och tekniska l e d a m ö t e r eller
ekonomiska experter ingår i rätten, ska v i d o m r ö s t n i n g f ö r s t de
lagfarna l e d a m ö t e r n a säga sin mening och d ä r e f t e r de tekniska
l e d a m ö t e r n a eller ekonomiska experterna. O m målet eller ärendet
har beretts av en viss ledamot säger dock han eller hon sin mening
först.
4 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsdomstolen
Ärenden
5 § V i d avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 ska
Patent- och marknadsdomstolen bestå av tre ledamöter, av vilka
minst en ska vara lagfaren domare och, o m det finns behov av
teknisk sakkunskap, en eller två ska vara tekniska ledamöter. O m
det finns särskilda skäl f ö r det med h ä n s y n t i l l ärendet får r ä t t e n
ll
bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och
två ska vara tekniska ledamöter.
O m det är tillräckligt med h ä n s y n t i l l ärendet, får Patent- och
marknadsdomstolen i stället f ö r vad som sägs i f ö r s t a stycket bestå
av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en teknisk
ledamot.
V i d annan handläggning av ett ärende som avses i f ö r s t a stycket
ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av en lagfaren domare
eller av en lagfaren domare och en teknisk ledamot.
6 § V i d avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 3 ska
Patent- och marknadsdomstolen bestå av tre ledamöter, av vilka
minst en ska vara lagfaren domare och, o m det finns behov av
ekonomisk sakkunskap, en eller två ska vara ekonomiska experter.
O m det finns särskilda skäl f ö r det med h ä n s y n t i l l ärendet får
r ä t t e n bestå av f y r a ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare
och två ska vara ekonomiska experter.
O m det är tillräckligt med h ä n s y n t i l l ärendet, får Patent- och
marknadsdomstolen i stället f ö r vad som anges i f ö r s t a stycket
bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en
ekonomisk expert.
V i d annan handläggning av ett ärende som avses i f ö r s t a stycket
ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av en lagfaren domare
eller av en lagfaren domare och en ekonomisk expert.
7 § I fråga o m b e r e d n i n g s å t g ä r d e r i sådana ä r e n d e n som anges i
1 kap. 4 § 1 och 3 tillämpas 1 kap. 3 e § rättegångsbalken.
5 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsöverdomstolen
Ärenden
2 § V i d avgörande av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patentoch m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n bestå av fyra l e d a m ö t e r . O m Patentoch marknadsdomstolen har bestått av f y r a l e d a m ö t e r ska Patentoch m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n i stället bestå av f e m l e d a m ö t e r .
Antalet tekniska l e d a m ö t e r som deltar i Patent- och m a r k n a d s ö v e r domstolens avgörande ska vara detsamma som antalet tekniska
l e d a m ö t e r som har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens
avgörande. Antalet lagfarna domare som deltar i Patent- och mark-
12
n a d s ö v e r d o m s t o l e n s avgörande ska vara fler än antalet lagfarna
domare som har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens
avgörande.
O m det i Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n inte finns behov
av medverkan av tekniska l e d a m ö t e r , trots att sådan ledamot har
deltagit i Patent- och marknadsdomstolen, ska r ä t t e n i stället f ö r
vad som anges i f ö r s t a stycket bestå av tre lagfarna domare.
Detsamma gäller o m Patent- och marknadsdomstolen har bestått
av en lagfaren domare.
3 § V i d åtgärder som avser beredningen av ett ärende som anges i
1 kap. 4 § 1 och v i d behandling av f r å g o r o m prövningstillstånd i ett
sådant ä r e n d e ska Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n bestå av tre
lagfarna domare. E n teknisk ledamot får ingå i r ä t t e n i stället f ö r en
lagfaren domare. E t t prövningstillstånd som inte är begränsat enligt
49 kap. 14 a § f ö r s t a stycket rättegångsbalken får meddelas av en
lagfaren domare, om frågan är enkel.
V i d beslut o m avskrivning av ett ärende som avses i f ö r s t a
stycket efter återkallelse och v i d u n d a n r ö j a n d e av Patent- och
marknadsdomstolens avgörande sedan ansökan återkallats får
r ä t t e n bestå av en lagfaren domare.
4 § V i d avgörande av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 3 ska Patentoch m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n bestå av fyra ledamöter. O m Patentoch marknadsdomstolen har bestått av f y r a l e d a m ö t e r ska Patentoch m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n i stället bestå av f e m l e d a m ö t e r .
Antalet ekonomiska experter som deltar i Patentoch
m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n s avgörande ska vara detsamma som
antalet ekonomiska experter som har deltagit i Patent- och
marknadsdomstolens avgörande. Antalet lagfarna domare som
deltar i Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n s avgörande ska vara
fler än antalet lagfarna domare som har deltagit i Patent- och
marknadsdomstolens avgörande.
O m det i Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n inte finns behov
av medverkan av ekonomiska experter, trots att sådan ledamot har
deltagit i Patent- och marknadsdomstolen, ska r ä t t e n i stället f ö r
vad som anges i f ö r s t a stycket bestå av tre lagfarna domare.
Detsamma gäller om Patent- och marknadsdomstolen har bestått
av en lagfaren domare.
13
5 § V i d åtgärder som avser beredningen av ett ärende som anges i
1 kap. 4 § 3 och v i d behandling av f r å g o r o m prövningstillstånd i ett
s å d a n t ärende ska Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n bestå av tre
lagfarna domare. E n ekonomisk expert f å r ingå i r ä t t e n i stället f ö r
en lagfaren domare. E t t p r ö v n i n g s t i l l s t å n d som inte är begränsat
enligt 49 kap. 14 a § f ö r s t a stycket r ä t t e g å n g s b a l k e n får meddelas av
en lagfaren domare, o m frågan är enkel.
V i d beslut o m avskrivning av ett ärende som avses i f ö r s t a
stycket efter återkallelse och v i d u n d a n r ö j a n d e av Patent- och
marknadsdomstolens avgörande sedan a n s ö k a n återkallats f å r
r ä t t e n bestå av en lagfaren domare.
6 § I fråga o m b e r e d n i n g s å t g ä r d e r i sådana ä r e n d e n som anges i
1 kap. 4 § 1 och 3 tillämpas 2 kap. 4 § femte och sjätte styckena
rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
14
1.2
Förslag till lag om ändring i patentlagen
(1967:837)
H ä r i g e n o m föreskrivs att 65 och 66 §§ patentlagen (1967:837)
ska ha f ö l j a n d e lydelse.
Nuvarande
lydelse
Stockholms
tingsrätt är
domstol i m å l som gäller
Föreslagen
65 §
rätt
lydelse
J
Patentoch
marknadsdomstolen är rätt domstol i mål
1. bättre rätt till
patentsökt enligt
denna
lag och
lagen
uppfinning,
(1978:152)
om svensk
domstols
2. patents
ogiltighet
eller behörighet
i vissa
mål
på
överföring av patent,
patenträttens
område
m.m.
3. meddelande
av
tvångs- Detsamma gäller i mål om bättre
licens, fastställande av nya villkor rätt till patentsökt uppfinning och
för eller upphävande
av sådan i ärenden
om
informationslicens eller rätt som avses i 53 § föreläggande.
andra stycket,
4.
patentintrång,
5. fastställelse enligt 63 § eller
6. bestämmande
av ersättning
enligt 78 §.
Det som sägs i rättegångsbalken
om
inskränkning
av
domstols behörighet i fråga om
tvist som ska tas upp i annan
ordning än inför domstol ska inte
tillämpas i fråga om ett yrkande
om
eller
informationsföreläggande
intrångsundersökning.
1
Senaste lydelse 1978:149. Anmärkning 1: Paragrafen har ändrats genom SFS 2014:434 som
dock inte har trätt i kraft. Därför redovisas nu gällande lydelse här. Anmärkning 2:
Ändringarna i första stycket första meningen och andra meningen andra ledet samt andra
stycket motsvarar vad som föreslås i departementspromemorian.
15
66§
2
I mål som anges i 65 § är
tingsrätten
domför
med fyra
ledamöter,
av vilka två skall
vara lagfarna och två tekniskt
sakkunniga. Fler än tre lagfarna
och tre tekniskt
sakkunniga
ledamöter får inte sitta i rätten.
En av de lagfarna
ledamöterna
skall vara rättens
ordförande.
Slutliga
beslut
av
patentmyndigheten
samt beslut
enligt 26 § andra och tredje
styckena, 36, 42, 72 eller 73 §
får överklagas till Patent- och
marknadsdomstolen
inom
två
månader från dagen för beslutet.
Bestämmelserna
i 22 § femte
stycket tillämpas på
handling
som kommer in till Patent- och
marknadsdomstolen,
Patentoch
marknadsöverdomstolen
eller Högsta
domstolen.
Vid avgörande av mål utan
Utöver vad som följer av
huvudförhandling,
liksom
vid 5 kap. 1 § rättegångsbalken
ska
handläggning som inte sker vid ett sammanträde
i ett ärende
huvudförhandling
eller syn på enligt denna lag hållas
inom
stället,
är tingsrätten
dock stängda
dörrar,
om
den
domför
med
en
lagfaren patentansökan
som prövas
i
ledamot. I sådana fall får inte ärendet inte är tillgänglig för var
fler än en lagfaren
och en och en enligt 22 §.
tekniskt sakkunnig ledamot sitta
i rätten. Därvid är den lagfarna
ledamoten rättens
ordförande.
Ett överklagande till Patentoch
marknadsöverdomstolen
eller Högsta domstolen får inte
avse
andra
patentkrav
än
sådana som har prövats
genom
det överklagade
beslutet.
1. Denna lag t r ä d e r i kraft den 1 september 2016.
2. F ö r mål som
avgjorts av P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n
före
i k r a f t t r ä d a n d e t gäller äldre bestämmelser. Detsamma gäller m å l i
H ö g s t a förvaltningsdomstolen.
2
Senaste lydelse 1986:233. Anmärkning: Ändringarna i första-tredje stycket motsvarar vad
som föreslås i departementspromemorian.
16
3. Mål och ä r e n d e n där h a n d l ä g g n i n g pågår i Stockholms
t i n g s r ä t t eller Svea h o v r ä t t v i d i k r a f t t r ä d a n d e t ska överlämnas t i l l
Patentoch
marknadsdomstolen
respektive
Patentoch
m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n . F ö r övriga mål och ä r e n d e n som
handläggs i allmän domstol v i d i k r a f t t r ä d a n d e t ska äldre
b e s t ä m m e l s e r gälla.
17
1.3
Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150)
om förvaltning av samfälligheter
H ä r i g e n o m föreskrivs att 67 § lagen (1973:1150) o m förvaltning
av samfälligheter ska ha f ö l j a n d e lydelse.
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
1
67§
L a n t m ä t e r i m y n d i g h e t e n s beL a n t m ä t e r i m y n d i g h e t e n s beslut f å r överklagas hos allmän slut f å r överklagas till allmän
f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l . I fråga om f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l . Ett beslut
beslut, där ansökan om eller av
den
statliga
lantmäteria n m ä l a n för registrering av- myndigheten
att vägra
registskrivits eller registrering vägrats
rering av en firma
överklagas
enligt denna lag, gäller att beslutet
dock
till Patentoch
marker överklagas i n o m två m å n a d e r nadsdomstolen.
Ett beslut som
f r å n den dag då beslutet med- gäller avskrivning av en a n s ö k a n
delades.
eller anmälan om registrering
eller vägrad
registrering får
överklagas i n o m två m å n a d e r
f r å n dagen för beslutet.
Länsstyrelsens
beslut
får
Länsstyrelsens
beslut
får
överklagas hos allmän förvalt- överklagas till allmän förvaltningsdomstol,
ningsdomstol.
P r ö v n i n g s t i l l s t å n d krävs v i d överklagande t i l l k a m m a r r ä t t e n .
Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
1
Senaste lydelse 1998:379.
18
1.4
Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen
(1974:157)
H ä r i g e n o m föreskrivs att 21 § handelsregisterlagen (1974:157)
ska ha f ö l j a n d e lydelse.
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
21 §'
Registreringsmyndighetens
beslut att skriva av en a n s ö k a n
eller anmälan o m registrering
eller att vägra registrering får
överklagas
hos
allmän
förvaltningsdomstol
inom
två
månader
från
beslutets dag.
Detsamma gäller i fråga o m
beslut enligt 15 a eller 17 §.
Registreringsmyndighetens
beslut att skriva av en a n s ö k a n
eller anmälan o m registrering
eller att vägra registrering får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller
i fråga o m beslut enligt 15 a eller
17 §. Ett beslut av registreringsmyndigheten
att vägra
registrering av en firma överklagas dock
till Patent- och
marknadsdomstolen. Ett överklagande
ska ha
kommit
in inom två
månader
från dagen för beslutet.
P r ö v n i n g s t i l l s t å n d krävs v i d överklagande t i l l k a m m a r r ä t t e n .
Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
6
Senaste lydelse 2008:92.
19
1.5
Förslag till lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619)
H ä r i g e n o m föreskrivs att 11 kap. 6 § sparbankslagen (1987:619)
ska ha f ö l j a n d e lydelse.
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
11 kap.
6
§
1
E t t beslut av registreringsmyndigheten som innebär att en
anmälan
avskrivits
eller
en
registrering har vägrats enligt
3 § andra stycket får överklagas
hos allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l
inom två månader från dagen för
beslutet.
Detsamma gäller ett
sådant beslut av registreringsmyndigheten som avses i 7 kap.
7 § tredje stycket och 8 kap. 8 §.
E t t beslut av registreringsmyndigheten att skriva av en
anmälan om registrering eller att
vägra
registrering enligt 3 §
andra stycket får överklagas till
allmän
förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller beslut enligt
7 kap. 7 § tredje stycket och
8 kap. 8 §. Ett beslut av registreringsmyndigheten
att vägra registrering av en firma
överklagas
dock till Patent- och
marknadsdomstolen. Ett överklagande
ska
ha kommit in inom två månader
från dagen för beslutet.
P r ö v n i n g s t i l l s t å n d krävs v i d överklagande t i l l k a m m a r r ä t t e n .
Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
1
Senaste lydelse 2004:304.
20
1.6
Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar
H ä r i g e n o m föreskrivs att 15 kap. 6 § lagen (1987:667) o m
ekonomiska f ö r e n i n g a r ska ha f ö l j a n d e lydelse.
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
15 kap.
.
.
6 §
„'
E n myndighets beslut i tills tänds ä r e n d e n enligt 10 kap. 6 §
femte stycket får överklagas t i l l regeringen.
E t t beslut av Bolagsverket
E t t beslut av Bolagsverket att
som innebär
att anmälan har skriva
av en anmälan
om
skrivits av eller registrering har registrering
eller
att
vägra
vägrats enligt 4 § andra stycket registrering enligt 4 § andra
får
överklagas
till
allmän stycket f å r överklagas t i l l allmän
f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l inom
två f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l . Detsamma
månader från dagen för beslutet. gäller ett beslut av Bolagsverket
Detsamma gäller ett beslut av som avses i 4 a §, 7 kap. 7 §,
Bolagsverket som avses i 4 a §, 8 kap. 2, 6, 9 eller 17 §, 11 kap.
7 kap. 7 §, 8 kap. 2, 6, 9 eller 18 §, 12 kap. 19 § eller 16 kap.
17 §, 11 kap. 18 §, 12 kap. 19 § 2 § samt beslut i ett tillståndseller 16 kap. 2 § samt beslut i ett ärende enligt 6 kap. 3, 4 eller
tillståndsärende enligt 6 kap. 3, 11 §, 8 kap. 3-5 §§ eller 12 kap.
4 eller 11 §, 8 kap. 3-5 §§ eller 11 § eller beslut att vägra u t f ä r d a
12 kap. 11 § eller beslut att vägra ett i n t y g enligt 12 kap. 36 §. Ett
u t f ä r d a ett i n t y g enligt 12 kap. beslut av Bolagsverket att vägra
36 §.
registrering av en firma
överklagas
dock
till Patentoch
marknadsdomstolen.
Ett
överklagande ska ha kommit in inom
två månader
från
dagen för
beslutet.
Skatteverkets beslut enligt 12 kap. 13 § o m hinder m o t
verkställande
av fusionsplan
får
överklagas
till
allmän
förvaltningsdomstol.
1
Senaste lydelse 2014:541.
21
P r ö v n i n g s t i l l s t å n d krävs v i d överklagande t i l l k a m m a r r ä t t e n .
Denna lag t r ä d e r i kraft den 1 september 2016.
22
1.7
Förslag till lag om ändring i lagen (1990:409)
om skydd för företagshemligheter
H ä r i g e n o m föreskrivs att det i lagen (1990:409) om skydd f ö r
f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r ska införas en ny paragraf, 15 §, av följande
lydelse.
Patentoch
marknadsdomstolen är behörig att pröva
en
talan om skadestånd,
vitesförbud
eller en åtgärd som avses i 14 §,
om talan väcks samtidigt med en
talan som omfattas av domstolens
behörighet enligt 1 kap. 4 § 1-3
lagen (0000:000) om patent- och
marknadsdomstolar
och det är
lämpligt med hänsyn till utredningen
och övriga
omständigheter.
Första
stycket
gäller
inte
tvister som ska handläggas enligt
lagen (1974:371) om rättegången
i arbetstvister.
Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
23
1.8
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160)
om utländska filialer m.m.
H ä r i g e n o m föreskrivs att 27 § lagen (1992:160) o m u t l ä n d s k a
filialer m.m. ska ha f ö l j a n d e lydelse.
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
1
27§
En
förvaltningsmyndighets
En
förvaltningsmyndighets
beslut enligt denna lag får beslut enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvalt- överklagas
till
allmän
förningsdomstol.
valtningsdomstol. En
förvaltningsmyndighets
beslut att vägra
registrering av en firma
överklagas dock
till Patentoch
marknadsdomstolen.
P r ö v n i n g s t i l l s t å n d krävs v i d överklagande t i l l k a m m a r r ä t t e n .
Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
1
Senaste lydelse 2011:722.
24
1.9
Förslag till ändring i stiftelselagen (1994:1220)
H ä r i g e n o m föreskrivs att 10 kap. 13 § stiftelselagen (1994:1220)
ska ha f ö l j a n d e lydelse.
Nuvarande
Föreslagen
lydelse
lydelse
10 kap.
13 §
Registreringsmyndighetens
beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän f ö r v a l t n i n g s domstol.
1
Registreringsmyndighetens
beslut enligt denna lag och heslut
av Länsstyrelsen i Stockholms län
enligt 12 § får överklagas till
allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l . Ett
beslut
av
registreringsmyndigheten att vägra registrering av en
firma överklagas dock till Patentoch
marknadsdomstolen.
Om
registreringsmyndighetens
beslut överklagas skall
registreringsmyndigheten
föra talan för
det allmänna.
Överklagas
domstolens beslut av
registreringsmyndigheten,
skall
överklagandet
ha kommit
in inom tre veckor
från den dag då det överklagade
beslutet
meddelades.
Vad som sägs i första och
andra styckena om registreringsmyndigheten och dess beslut gäller
länsstyrelsen i Stockholms län och
dess beslut när det är fråga om
beslut enligt 12 §.
P r ö v n i n g s t i l l s t å n d krävs v i d överklagande t i l l k a m m a r r ä t t e n .
Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
1
Senaste lydelse 1995:1360.
25
1.10
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1927)
om europeiska ekonomiska intressegrupperingar
H ä r i g e n o m föreskrivs att 16 § lagen (1994:1927) o m europeiska
ekonomiska intressegrupperingar ska ha följande lydelse.
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
16 §
Registreringsmyndighetens
beslut att avskriva en anmälan
eller att vägra registrering får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol inom två månader
från heslutets dag. Detsamma
gäller beslut enligt 13 § tredje
stycket och 15 §.
Registreringsmyndighetens
beslut att skriva av en anmälan
om registrering eller att vägra
registrering får överklagas till
allmän
förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller beslut enligt
13 § tredje stycket och 15 §. Ett
heslut
av
registreringsmyndigheten att vägra registrering av en
firma överklagas dock till Patentoch
marknadsdomstolen.
Ett
överklagande ska ha kommit
in
inom två månader från dagen för
beslutet.
P r ö v n i n g s t i l l s t å n d krävs v i d överklagande t i l l k a m m a r r ä t t e n .
Denna lag träder i k r a f t den 1 september 2016.
26
1.11
Förslag till lagom ändring i lagen (1995:1570)
om medlemsbanker
H ä r i g e n o m föreskrivs att 13 kap. 6 § lagen (1995:1570) o m
medlemsbanker ska ha följande lydelse.
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
13 kap.
Ǥ'
E t t beslut av registreringsmyndigheten som innebär att en
anmälan
avskrivits
eller
en
registrering har vägrats enligt 3 §
andra stycket f å r överklagas hos
allmän
förvaltningsdomstol
inom två månader från dagen för
beslutet.
Detsamma gäller ett
sådant beslut av registreringsmyndigheten som avses i 10 kap.
5 § tredje stycket.
E t t beslut av registreringsmyndigheten att skriva av en
anmälan om registrering eller att
vägra registrering enligt 3 §
andra stycket får överklagas till
allmän
förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller ett beslut av
registreringsmyndigheten enligt
10 kap. 5 § tredje stycket. Ett
beslut
av
registreringsmyndigheten att vägra registrering av en
firma överklagas dock till Patentoch
marknadsdomstolen.
Ett
överklagande ska ha kommit
in
inom två månader från dagen för
beslutet.
P r ö v n i n g s t i l l s t å n d krävs v i d överklagande till k a m m a r r ä t t e n .
Denna lag t r ä d e r i kraft den 1 september 2016.
1
Senaste lydelse 2004:318.
27
1.12
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575)
om europabolag
Härigenom
föreskrivs
i
fråga
om
lagen
(2004:575)
om
europabolag
dels att 32 § ska ha f ö l j a n d e lydelse,
dels att det ska införas en n y paragraf, 33 §, av f ö l j a n d e lydelse.
Nuvarande
lydelse
32
Bolagsverkets beslut att avskriva en anmälan o m registrering eller att vägra registrering
får överklagas t i l l allmän förvaltningsdomstol inom två månader
från dagen för beslutet.
Detsamma gäller verkets beslut i ett
tillståndsärende enligt 11 §,
verkets beslut o m att vägra att
u t f ä r d a ett i n t y g enligt 6 eller
15 § samt verkets beslut enligt
28 eller 31 §.
Prövningstillstånd
krävs
vid
överklagande
till
kammarrätten.
Föreslagen
lydelse
§'
Bolagsverkets
beslut
att
skriva
av
en anmälan
om
registrering
eller
att
vägra
registrering f å r överklagas t i l l
allmän
förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller verkets beslut i
ett tillståndsärende enligt 11 §,
verkets beslut o m att vägra att
u t f ä r d a ett i n t y g enligt 6 eller
15 § samt verkets beslut enligt
28 eller 31 §. Ett beslut av
Bolagsverket att vägra registrering
av en firma överklagas dock till
Patent- och
marknadsdomstolen.
Ett överklagande ska ha kommit
in inom två månader från dagen
för beslutet.
Finansinspektionens
beslut
Finansinspektionens
beslut
enligt 9 b § och Skatteverkets enligt 9 b § och Skatteverkets
beslut o m hinder m o t f l y t t n i n g beslut o m hinder m o t f l y t t n i n g
av säte enligt 11 a § får över- av säte enligt 11 a § f å r överklagas t i l l allmän f ö r v a l t n i n g s - klagas t i l l allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd domstol.
krävs vid överklagande till kammarrätten.
Bolagsverkets
beslut
i ett
Prövningstillstånd
krävs vid
Senaste lydelse 2013:734.
28
ärende enligt 29 § får överklagas
till allmän domstol i den ort där
ledningseller
förvaltningsorganet har sitt säte. Ett beslut
överklagande
till
kammarrätten,
enligt 29 § första stycket får
överklagas inom tre veckor från
den dag då bolaget fick del av
beslutet. Ett beslut enligt 29 §
andra
stycket får
överklagas
inom tre veckor från dagen för
beslutet.
Vid
överklagande
enligt
tredje
stycket
gäller
lagen
(1996:242)
om
domstolsärenden.
3
3
§
Bolagsverkets
beslut
i
ett
ärende enligt 29 § får överklagas
till allmän domstol i den ort där
ledningseller
förvaltningsorganet har sitt säte. Ett beslut
enligt 29 § första stycket
får
överklagas inom tre veckor från
den dag då bolaget fick del av
beslutet. Ett beslut enligt 29 §
andra stycket får överklagas inom
tre veckor från dagen för beslutet.
Vid överklagande gäller lagen
(1996:242) om
domstolsärenden.
Denna lag t r ä d e r i kraft den 1 september 2016.
29
1.13
Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(2005:551)
H ä r i g e n o m föreskrivs att 31 kap. 2 § aktiebolagslagen (2005:551)
ska ha f ö l j a n d e lydelse.
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
31 kap.
2
§
1
F ö l j a n d e beslut av Bolagsverket får överklagas t i l l allmän
förvaltningsdomstol:
1. beslut i ärenden enligt 7 kap. 17 §, 9 kap. 9, 9 a, 25, 26 eller
27 § eller 10 kap. 22 §,
2. beslut i tillståndsärenden enligt 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 §
andra stycket, 9 kap. 15 §, 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 § eller
24 kap. 22 §,
3. beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 § eller 24 kap. 29 § att f ö r k l a r a
att f r å g a n o m fusion eller delning har fallit,
4. beslut att vägra u t f ä r d a ett i n t y g enligt 23 kap. 46 §,
5. beslut enligt 27 kap. 2 § att
5. beslut enligt 27 kap. 2 § att
skriva av en
anmälan
o m skriva av en
anmälan
om
registrering
eller
vägra registrering
eller
vägra
registrering,
registrering i annat fall än som
anges i andra stycket,
6. beslut att avregistrera f ö r e t r ä d a r e enligt 27 kap. 6 §,
7. beslut i ä r e n d e n enligt 28 kap. 5 § andra stycket,
8. beslut att förelägga eller d ö m a ut vite enligt 30 kap. 3 §.
Ett beslut av Bolagsverket
att
vägra registrering av en firma
enligt 27 kap. 2 § överklagas till
Patent- och
marknadsdomstolen.
Överklagandet
ska ges i n t i l l
Ett överklagande
ska ges i n
Bolagsverket i n o m två m å n a d e r t i l l
Bolagsverket
inom
två
f r å n dagen f ö r beslutet.
m å n a d e r f r å n dagen f ö r beslutet.
1
Senaste lydelse 2014:539.
30
Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
1.14
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595)
om europakooperativ
Härigenom
föreskrivs
i
fråga
om
lagen
(2006:595)
om
europakooperativ
dels att 40 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en n y paragraf, 41 §, av f ö l j a n d e lydelse.
Nuvarande
lydelse
40
Bolagsverkets beslut att avskriva en anmälan o m registrering eller att vägra registrering
får
överklagas
till
allmän
f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l inom
två
månader från dagen för beslutet.
Detsamma gäller verkets beslut i
ett tillståndsärende enligt 16 §,
verkets beslut o m att vägra att
u t f ä r d a ett i n t y g enligt 8 eller
20 § samt verkets beslut enligt
36 eller 39 §. Prövningstillstånd
krävs
vid
överklagande
till
kammarrätten.
Finansinspektionens beslut i
ett ärende enligt 6 eller 13 § och
Skatteverkets beslut o m hinder
m o t f l y t t n i n g av säte enligt
16 a § får överklagas t i l l allmän
f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l . Prövningstillstånd krävs vid
överklagande
till
kammarrätten.
1
Senaste lydelse 2013:733.
32
Föreslagen
§
lydelse
1
Bolagsverkets
beslut
att
skriva av en anmälan
om
registrering eller
att
vägra
registrering får överklagas t i l l
allmän
förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller verkets beslut i
ett tillståndsärende enligt 16 §,
verkets beslut o m att vägra att
u t f ä r d a ett i n t y g enligt 8 eller
20 § samt verkets beslut enligt
36 eller 39 §. Ett beslut
av
Bolagsverket att vägra registrering
av en firma överklagas dock till
Patent- och
marknadsdomstolen.
Ett överklagande ska ha kommit
in inom
två månader
från
beslutet.
Finansinspektionens beslut i
ett ärende enligt 6 eller 13 § och
Skatteverkets beslut o m hinder
m o t f l y t t n i n g av säte enligt
16 a § får överklagas t i l l allmän
förvaltningsdomstol.
Bolagsverkets
beslut
i ett
ärende enligt 37 § får överklagas
till allmän domstol i den ort där
Prövningstillstånd
krävs vid
överklagande till
kammarrätten.
ledningseller
förvaltningsorganet har sitt säte. Ett beslut
enligt 37 § första stycket
får
överklagas inom tre veckor från
den dag då
europakooperativet
fick del av beslutet. Ett beslut
enligt 37 § andra stycket får
överklagas inom tre veckor från
dagen för beslutet.
Vid
överklagande
enligt
tredje
stycket
gäller
lagen
(1996:242)
om
domstolsärenden.
41 §
Bolagsverkets
beslut
i
ett
ärende enligt 37 § får överklagas
till allmän domstol i den ort där
ledningseller
förvaltningsorganet har sitt säte. Ett beslut
enligt 37 § första stycket
får
överklagas inom tre veckor från
den dag då
europakooperativet
fick del av beslutet. Ett beslut
enligt 37 § andra stycket
får
överklagas inom tre veckor från
dagen för beslutet.
Vid överklagande gäller lagen
(1996:242) om
domstolsärenden.
Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
33
2
Ärendet
I
departementspromemorian Patent- och marknadsdomstol
(Ds 2014:2) lämnas förslag o m att d o m s t o l s p r ö v n i n g e n av immaterialrättsliga, m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a mål
och ä r e n d e n ska ske samlat i en särskild domstol i f ö r s t a instans
(Patent- och marknadsdomstolen) och en särskild domstol i andra
instans (Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n ) . Som en konsekvens
av förslaget ska P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n och Marknadsdomstolen upph ö r a . I departementspromemorian föreslås vidare en n y lag o m
patent- och marknadsdomstolar med regler o m bl.a. tillämplig
processlag, domstolarnas s a m m a n s ä t t n i n g och f ö r f a r a n d e t i d o m stolarna.
Departementspromemorian
har
remissbehandlats.
Remissyttrandena
finns
tillgängliga
i
lagstiftningsärendet
(Ju2014/129/DOM).
Remissutfallet är i huvudsak positivt. I vissa avseenden har det
lämnats remissynpunkter som f ö r a n l e d e r ytterligare överväganden i
förhållande
till
departementspromemorians
förslag.
Dessa
överväganden görs i denna promemoria. Departementspromemorian i övrigt bereds vidare i n o m Justitiedepartementet.
35
3
Patent- och marknadsdomstolens behörighet
3.1
Patent- och marknadsdomstolen ges behörighet
att pröva mål om vägrad firmaregistrering
Förslag: Mål i allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l som r ö r beslut o m
vägrad firmaregistrering ska samlas med övriga immaterialrättsliga m å l och ärenden.
Bedömning: Beslut o m avskrivning i registreringsärenden
som r ö r firma ska även fortsättningsvis överklagas t i l l allmän
förvaltningsdomstol.
Departementspromemorians bedömning: I departementspromemorian görs b e d ö m n i n g e n att m å l i allmän f ö r v a l t n i n g s d o m stol r ö r a n d e firmaregistrering inte n u b ö r samlas med övriga immaterialrättsliga mål och ärenden.
Remissinstanserna: E t t stort antal remissinstanser, bl.a. Svea
hovrätt,
Patentbesvärsrätten,
Marknadsdomstolen,
Bolagsverket,
Patentoch registreringsverket,
Försvarets
materielverk,
Sveriges
advokatsamfund,
Juridiska fakulteten
vid Stockholms
universitet,
Svenskt Näringsliv, Näringslivets
delegation för marknadsrätt,
SFIR,
SPOF, SEPAF och FICPI anser att även mål o m registrering av
f i r m a b ö r samlas med övriga immaterialrättsliga mål och ärenden.
Stockholms tingsrätt har inte n å g o n erinran m o t att reformen även
omfattar m å l o m registrering av firma. Förvaltningsrätten
i
Härnösand framhåller att även o m det i dagsläget inte finns skäl att
f r å n g å departementspromemorians b e d ö m n i n g b ö r frågan vilken
domstol som ska p r ö v a firmaregistreringsmålen följas upp.
Juridiska fakulteten
vid Lunds universitet anser att det b ö r över-
36
vägas en m ö j l i g h e t att kumulera mål o m firmaregistrering med mål
och ärenden som ska prövas i den samlade domstolsordningen.
Skälen för förslaget och bedömningen
Nuvarande
ordning
Firma är den b e n ä m n i n g under vilken en näringsidkare driver sin
verksamhet. O m en del av verksamheten bedrivs under särskild
b e n ä m n i n g , u t g ö r denna bifirma. O m näringsidkaren j ä m t e firman
använder annat k ä n n e t e c k e n f ö r sin verksamhet, b e n ä m n s detta
s e k u n d ä r t k ä n n e t e c k e n . Firma och s e k u n d ä r t k ä n n e t e c k e n kallas
gemensamt n ä r i n g s k ä n n e t e c k e n . F i r m a r ä t t e n ger en e n s a m r ä t t att
använda ett n ä r i n g s k ä n n e t e c k e n som b e n ä m n i n g f ö r den näringsverksamhet som innehavaren bedriver.
D e firmarättsliga målen (ett fåtal registreringsmål och ca tio
inkomna tvistemål per år) är uppdelade på allmän domstol och
allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l . I allmän domstol handläggs tvistemål
o m f i r m a i n t r å n g , hävning av firmaregistrering och m å l där det f ö r s
fastställelsetalan. E n fastställelsetalan kan avse dels frågan huruvida
r ä t t e n t i l l ett n ä r i n g s k ä n n e t e c k e n består eller inte består, dels
f r å g a n o m ett visst f ö r f a r a n d e u t g ö r i n t r å n g i en sådan rätt eller
inte. I allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l handläggs mål o m registrering av
firma.
B e s t ä m m e l s e r o m f i r m a r ä t t e n s uppkomst, innehåll och r ä t t s skydd finns i firmalagen (1974:156), F L . D e t som sägs i lagen o m
f i r m a gäller även bifirma (1 § f ö r s t a stycket F L ) . Firmarättsligt
skydd kan u p p s t å genom registrering eller genom inarbetning. E n
f i r m a registreras i det register t i l l vilket den juridiska personen h ö r .
Bolagsverket ansvarar f ö r bl.a. aktiebolagsregistret, handelsregistret
avseende enskilda näringsidkare, handelsbolag och näringsdrivande
ideella f ö r e n i n g a r samt f ö r e n i n g s r e g i s t r e n avseende f r ä m s t
ekonomiska f ö r e n i n g a r och b o s t a d s r ä t t s f ö r e n i n g a r . D ä r u t ö v e r
finns stiftelseregistren och samfällighetsföreningsregistret som
länsstyrelserna respektive L a n t m ä t e r i e t ansvarar f ö r .
D e olika associationsrättsliga lagarna, t.ex. handelsregisterlagen
(1974:157) och aktiebolagslagen (2005:551), innehåller regler o m
h a n d l ä g g n i n g av registreringsärenden v i d registreringsmyndigheterna. Reglerna gäller även registrering av firma. Flertalet
associationsrättsliga lagar skiljer p å en registreringsmyndighets
37
beslut att skriva av en a n s ö k a n eller anmälan o m registrering och
beslut att vägra registrering (se exempelvis 27 kap. 2 § aktiebolagslagen och 11 § handelsregisterlagen). O m en registreringsmyndighet anser att en s ö k a n d e inte har följt vad som gäller f ö r ansökan
eller anmälan om registrering eller att det finns n å g o t annat hinder
m o t registrering, kan myndigheten förelägga s ö k a n d e n att yttra sig
eller vidta rättelse. O m s ö k a n d e n inte följer föreläggandet ska
a n s ö k a n eller anmälan skrivas av. O m hindret f ö r registrering
kvarstår även sedan s ö k a n d e n yttrat sig ska ärendet prövas i sak och
registreringsmyndigheten kan då vägra registrering.
Enligt
nuvarande ordning överklagas både
registreringsmyndighetens
beslut o m avskrivning och beslut att vägra registrering t i l l allmän
förvaltningsdomstol.
Mål om vägrad registrering av firma bör samlas med övriga
immaterialrättsliga
mål ocb ärenden
Mellan v a r u k ä n n e t e c k e n och n ä r i n g s k ä n n e t e c k e n ( f r ä m s t firma)
råder ett särskilt och nära samband. D e har likartade f u n k t i o n e r p å
marknaden och det blir allt vanligare att f ö r e t a g registrerar sin
firmadominant (den del av ett f ö r e t a g s n a m n som särskiljer f ö r e t a g et) eller en f ö r k o r t n i n g av denna som v a r u m ä r k e . Dessutom råder
det ett lagreglerat samband mellan dessa r ä t t i g h e t e r genom det
korsvisa skyddet (1 kap. 8 § f ö r s t a stycket varumärkeslagen
[2010:1877], V m L , och 2 a § F L ) . I samband med i n f ö r a n d e t av en
n y varumärkeslag år 2011 ändrades firmalagen så att den i så stor
u t s t r ä c k n i n g som m ö j l i g t skulle motsvara varumärkesregleringen
(prop. 2009/10:225). Reglerna o m skydd f ö r n ä r i n g s k ä n n e t e c k e n är
t.ex. sanktionerade p å motsvarande sätt som v a r u k ä n n e t e c k e n ,
vilket bl.a. innebär att p r ö v n i n g av i n t r å n g och andra mål i allmän
domstol handläggs enligt samma domstolsordning och enligt i
huvudsak liknande regler. M e d h ä n s y n t i l l det samband som finns
mellan m å l t y p e r n a föreslås i departementspromemorian
att
d o m s t o l s p r ö v n i n g e n av firmarättsliga tvistemål r ö r a n d e intrång,
h ä v n i n g av firmaregistrering och fastställelse ska ske samlat med
övriga immaterialrättsliga m å l och ärenden.
D e t ovan redovisade sambandet mellan varu- och näringsk ä n n e t e c k e n finns även i fråga o m registrering av v a r u m ä r k e och
firma. M å n g a av de överväganden som m å s t e göras i mål o m
38
registrering av firma, t.ex. i fråga o m särskiljningsförmåga och
förväxlingsrisk, är likartade med de som m å s t e göras i mål o m
registrering av v a r u m ä r k e . D e t f ö r h å l l a n d e t att ö v e r p r ö v n i n g e n av
en v a r u m ä r k e s r e g i s t r e r i n g sker i en annan domstol än överp r ö v n i n g e n av en firmaregistrering i n n e b ä r att det finns en risk f ö r
att f ö r u t s ä t t n i n g a r n a f ö r skydd b e d ö m s p å olika sätt. Detta talar f ö r
att firmaregistreringsmålen b ö r samlas med övriga registreringsmål.
T i l l detta kommer att m å l o m firmaregistrering i stor u t s t r ä c k n i n g
r ö r samma t y p av frågeställningar som uppkommer i tvistemål
r ö r a n d e firmarättsligt skydd. O m p r ö v n i n g e n av registreringsmålen
sker i annan domstol än tvistemålen finns det en risk f ö r att
f ö r u t s ä t t n i n g a r n a f ö r firmarättsligt skydd och skyddets o m f a t t n i n g
b e d ö m s på olika sätt. Ä v e n detta talar f ö r en samlad p r ö v n i n g .
Samtidigt är registrering av f i r m a särpräglad j ä m f ö r t med
registrering av övriga immateriella rättigheter eftersom den ofta
sker i samband med andra associationsrättsliga registreringsåtgärder. V i d exempelvis nybildning av ett f ö r e t a g ska ett flertal
uppgifter registreras, varav f ö r e t a g e t s firma endast är en.
Sambandet med de associationsrättsliga registreringsåtgärderna har
också haft betydelse f ö r u t f o r m n i n g e n av den nuvarande
p r ö v n i n g s o r d n i n g e n . D e t är Bolagsverket och vissa andra myndigheter som beslutar o m registrering av firma och inte Patent- och
registreringsverket som f ö r merparten av de industriella rättigheterna. T i l l skillnad f r å n vad som gäller f ö r v a r u m ä r k e n , m ö n s t e r
och patent finns det inte n å g o n m ö j l i g h e t att invända mot en
registrerad firma i ett i n v ä n d n i n g s f ö r f a r a n d e . Bolagsverkets och
andra
myndigheters
beslut
rörande
associationsrättsliga
registreringsåtgärder överklagas t i l l allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l .
O m p r ö v n i n g s o r d n i n g e n f ö r firmaregistrering f ö r ä n d r a s finns
det, såsom anges i departementspromemorian, en risk f ö r parallella
processer i olika domstolsslag r ö r a n d e en juridisk persons
registrering. En sådan risk finns o m en registreringsmyndighet i ett
ärende, u t ö v e r registrering av firma, också vägrat n å g o n annan
registreringsåtgärd. O m en s ö k a n d e i ett sådant fall v i l l överklaga
båda besluten kommer f r å g o r n a att behöva prövas var f ö r sig i olika
domstolsordningar. Bolagsverket framhåller att de få ä r e n d e n i vilka
registrering vägras sällan innehåller några associationsrättsliga
frågeställningar u t ö v e r f r å g o r o m verksamhet. Enligt Bolagsverket
är risken obefintlig f ö r att ä r e n d e n a ska behöva delas så att en
39
f i r m a f r å g a behandlas v i d en domstol samtidigt som en associationsrättslig fråga behandlas v i d en annan domstol.
M o t bakgrund av att risken f ö r parallella processer angående
vägrad registrering i praktiken således är liten och med h ä n s y n t i l l
det ovan redovisade sambandet med övriga m å l t y p e r som föreslås
ingå i den samlade domstols ordningen, talar övervägande skäl f ö r
att även m å l o m vägrad firmaregistrering b ö r samlas i Patent- och
marknadsdomstolen.
Bolagsverket anser att endast beslut o m vägrad firmaregistrering
b ö r överklagas t i l l Patent- och marknadsdomstolen
och att
avskrivningsbeslut i registreringsärenden som r ö r firma, i enlighet
med nuvarande ordning, b ö r överklagas t i l l allmän f ö r v a l t n i n g s domstol. Ä v e n när det gäller beslut o m avskrivning finns en risk
f ö r parallella processer i olika domstolar. Detta gäller o m en
registreringsmyndighet i ett regis trerings ärende som inte enbart
gäller firma beslutat o m avskrivning. E t t sådant beslut kan
exempelvis meddelas på grund av att s ö k a n d e n inte har betalat
f ö r e s k r i v e n registreringsavgift eller på n å g o t annat sätt inte har f ö l j t
vad som gäller f ö r a n s ö k a n eller anmälan.
V i d d o m s t o l s p r ö v n i n g e n av avskrivningsbeslut i registreringsä r e n d e n som r ö r firma krävs inte samma firmarättsliga överv ä g a n d e n som v i d p r ö v n i n g e n av beslut o m vägrad firmaregistrering. F ö r att undvika att avskrivningsbeslut m å s t e prövas i
olika domstolsordningar b ö r dessa beslut även fortsättningsvis
överklagas t i l l allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l .
Sammanfattningsvis b ö r m å l i allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l o m
vägrad firmaregistrering samlas med övriga immaterialrättsliga mål
och ä r e n d e n . Beslut o m avskrivning i registreringsärenden som r ö r
firma b ö r dock, p å samma sätt som enligt nuvarande ordning,
överklagas t i l l allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l .
40
3.2
Patent- och marknadsdomstolens behörighet att
pröva tvistemål utvidgas
Förslag: Patent- och marknadsdomstolen ska vara b e h ö r i g att
p r ö v a mål o m b ä t t r e rätt t i l l en p a t e n t s ö k t uppfinning.
E n m ö j l i g h e t f ö r Patent- och marknadsdomstolen att, i
samband med ett immaterialrättsligt, m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g t
eller k o n k u r r e n s r ä t t s l i g t tvistemål, p r ö v a även ett annat tvistem å l i n f ö r s i den föreslagna lagen o m patent- och marknadsdomstolar. Målen ska handläggas gemensamt.
Departementspromemorians förslag innebär att Patent- och
marknadsdomstolen ska vara b e h ö r i g att handlägga immaterialrättsliga, m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a mål och
ä r e n d e n enligt vad som föreskrivs i ett antal materiella lagar. Vidare
föreslås att m å l och ä r e n d e n o m immaterialrätt, marknadsf ö r i n g s r ä t t och k o n k u r r e n s r ä t t , även i andra fall än som följer av
rättegångsbalken, ska kunna kumuleras i en rättegång. D e t föreslås
d ä r f ö r att det införs en särskild regel o m kumulation i den
föreslagna lagen o m patent- och marknadsdomstolar.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har
inte
några
invändningar
mot
förslagen
i
departementspromemorian. Svea hovrätt
anser att Patent- och marknadsdomstolen b ö r vara b e h ö r i g att p r ö v a civilrättsliga mål med
anknytning t i l l immaterialrätten, t.ex. mål o m b ä t t r e r ä t t t i l l en
immateriell rättighet och mål o m skadestånd p å grund av
avtalsbrott som r ö r immaterialrätt. H o v r ä t t e n anser vidare att
Patent- och marknadsdomstolens b e h ö r i g h e t b ö r förtydligas på så
sätt att det i de immaterialrättsliga lagarna tas i n en u p p r ä k n i n g av
de m å l som domstolen ska vara exklusivt b e h ö r i g att pröva. Sveriges
Ingenjörer anser att Patent- och marknadsdomstolen b ö r kunna
p r ö v a sådana tvister som typiskt sett innefattar immaterialrättsliga
f r å g o r utan att vara direkt hänförliga t i l l n å g o n immaterialrättslig
lag. Patentbesvärsrätten
anser att Patent- och marknadsdomstolen
b ö r vara b e h ö r i g att p r ö v a k o n t r a k t s r ä t t s l i g a f r å g o r r ö r a n d e licens
eller överlåtelse av immateriella r ä t t i g h e t e r och f r å g o r o m bättre
r ä t t t i l l sådana rättigheter. Stockholms
tingsrätt e f t e r f r å g a r ett
41
k l a r g ö r a n d e av o m Patent- och marknadsdomstolens b e h ö r i g h e t
omfattar mål angående b ä t t r e rätt t i l l exempelvis en p a t e n t s ö k t
uppfinning, ett m ö n s t e r eller en växtsort.
N å g r a remissinstanser, däribland Svea hovrätt,
Stockholms
tingsrätt,
Marknadsdomstolen,
Sveriges
advokatsamfund,
SFIR,
Försvarets materielverk
och SEPAF,
framhåller att det inte är
ovanligt att immaterialrättsliga f r å g o r har starka samband med både
avtalsrättsliga och skadeståndsrättsliga frågor. D e anser att dessa
frågor, p å motsvarande sätt som enligt nuvarande ordning, b ö r
kunna prövas i ett sammanhang och att det d ä r f ö r b ö r övervägas att
ytterligare utvidga k u m u l a t i o n s m ö j l i g h e t e r n a f ö r patent- och
marknadsdomstolarna. Marknadsdomstolen
framhåller att det även
p å det marknadsrättsliga o m r å d e t finns behov av att kunna p r ö v a
ett m å l på m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g grund gemensamt med ett mål
på civilrättslig grund.
Skälen för förslaget: Departementspromemorians förslag innebär att Patent- och marknadsdomstolen k o m m e r att vara b e h ö r i g
att p r ö v a m å l enligt de materiella lagar som räknas upp i den
föreslagna lagen o m patent- och marknadsdomstolar. M å l som inte
regleras i de materiella lagarna kommer således att falla u t a n f ö r
domstolens b e h ö r i g h e t även o m m å l e n har en immaterialrättslig,
m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g eller k o n k u r r e n s r ä t t s l i g anknytning. Dessa
mål kommer även fortsättningsvis att prövas av de domstolar som
enligt allmänna forumregler är behöriga.
Departementspromemorians förslag i n n e b ä r vidare att r ä t t e gångsbalkens regler o m f ö r e n i n g av mål i 14 kap. R B blir tillämpliga
också i patent- och marknadsdomstolarna ( j f r 3 kap. 1 § den
föreslagna lagen o m patent- och marknadsdomstolar). E n f ö r u t s ä t t n i n g f ö r att kumu lation ska kunna ske enligt 14 kap. 1-6 §§ RB
är bl.a. att den domstol v i d vilken målen väckts är behörig. Ä v e n
den i departementspromemorian föreslagna regeln o m kumulation i
patent- och marknadsdomstolarna (3 kap. 5 § i den föreslagna lagen
o m patent- och marknadsdomstolar) f ö r u t s ä t t e r att domstolen är
b e h ö r i g att handlägga de m å l och ä r e n d e n som ska kumuleras. D e t
i n n e b ä r att k u m u l a t i o n enligt den föreslagna regeln endast kan ske
av immaterialrättsliga, m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och konkurrensrättsliga m å l och ärenden.
N å g r a remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, Patentbesvärsr-ätten och
Sveriges Ingenjörer, anser att Patent- och marknadsdomstolen b ö r
vara b e h ö r i g att p r ö v a även civilrättsliga m å l med anknytning t i l l
42
i m m a t e r i a l r ä t t e n , exempelvis mål o m b ä t t r e rätt t i l l en immateriell
rättighet. Enligt nuvarande ordning är Stockholms tingsrätt
exklusivt b e h ö r i g att p r ö v a mål om b ä t t r e rätt t i l l p a t e n t s ö k t a
uppfinningar (65 § 1 patentlagen [1967:837], P L ) . O m ett patent
har meddelats f ö r n å g o n som v i d tiden f ö r beslutet inte var
berättigad t i l l patentet kan den som anser sig berättigad t i l l patentet
f ö r a en talan o m ö v e r f ö r i n g av patent enligt 53 § PL. Stockholms
t i n g s r ä t t är enligt nuvarande ordning exklusivt b e h ö r i g även i denna
typ av m å l (65 § 2 P L ) . M å l o m b ä t t r e rätt t i l l patent p å grund av
o m s t ä n d i g h e t e r som i n t r ä f f a t efter det att patentet meddelats, t.ex.
vid tvesalu eller en tvistig överlåtelse, omfattas d ä r e m o t inte av
Stockholms tingsrätts exklusiva b e h ö r i g h e t . F r å g a n vilken domstol
som är b e h ö r i g i dessa fall får i stället avgöras enligt allmänna
forumregler.
P å grund av att både mål o m b ä t t r e rätt t i l l p a t e n t s ö k t uppf i n n i n g och m å l o m ö v e r f ö r i n g av patent ofta är av teknisk natur
har det ansetts lämpligt att målen tas upp av den f ö r p a t e n t m å l
gemensamma instansen (prop. 1966:40 s. 233 f . ) . N å g o n ä n d r i n g i
det avseendet är inte avsedd. I patentlagen regleras vad som gäller
n ä r n å g o n i n f ö r patentmyndigheten p å s t å r b ä t t r e rätt t i l l en uppf i n n i n g (17-18 §§ P L ) . D ä r e m o t finns det inte n å g o n reglering som
särskilt tar sikte på den situationen att n å g o n i domstol väcker en
talan o m b ä t t r e rätt t i l l en p a t e n t s ö k t uppfinning. F ö r att det inte
ska råda n å g o n oklarhet o m huruvida dessa m å l omfattas av Patentoch marknadsdomstolens b e h ö r i g h e t b ö r det framgå uttryckligen i
patentlagen att så är fallet.
Mål o m b ä t t r e r ä t t t i l l patent p å grund av o m s t ä n d i g h e t e r som
har i n t r ä f f a t efter det att patentet meddelats och tvister o m b ä t t r e
rätt t i l l andra immateriella r ä t t i g h e t e r ställer inte samma krav p å
särskild sakkunskap som de immaterialrättsliga mål som föreslås
omfattas av reformen. Detsamma gäller f ö r de av Svea h o v r ä t t
n ä m n d a målen o m skadestånd på grund av avtalsbrott som r ö r
immaterialrätt. Ä v e n o m dessa mål har en immaterialrättslig
anknytning r ö r de i grunden andra civilrättsliga frågeställningar.
Eftersom patent- och marknadsdomstolarna kommer att u t g ö r a
särskilda domstolar i n o m ramen f ö r de allmänna domstolarna och
eftersom även de immaterialrättsliga m å l e n r ö r andra civilrättsliga
f r å g o r kommer det visserligen att finnas en kompetens i sådana
f r å g o r i domstolarna. D e t finns dock också skäl som talar emot en
utvidgad b e h ö r i g h e t i detta avseende. E n o m s t ä n d i g h e t av betydelse
43
är att det är svårt att på ett lämpligt sätt avgränsa relevanta m å l typer. A v s t ö r r e betydelse är dock den o m s t ä n d i g h e t e n att det i
denna promemoria föreslås en särskild instansordning f ö r de
tvistemål och ä r e n d e n som omfattas av reformen (se avsnitt 4).
Denna instansordning u t g ö r ett principiellt avsteg f r å n vad som i
allmänhet gäller och den b ö r d ä r f ö r inte omfatta fler m å l t y p e r än
n ö d v ä n d i g t . U t g å n g s p u n k t e n b ö r d ä r f ö r även fortsättningsvis vara
att allmänna civilrättsliga mål, även o m de har en anknytning t i l l
immaterialrätt, m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t eller k o n k u r r e n s r ä t t , ska
prövas av den domstol som enligt allmänna forumregler är b e h ö r i g
och kunna prövas i tre domstolsinstanser. D e t kan dock finnas skäl
att m ö j l i g g ö r a f ö r patent- och marknadsdomstolarna att, i samband
med p r ö v n i n g e n av ett immaterialrättsligt, m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g t
eller k o n k u r r e n s r ä t t s l i g t tvistemål, p r ö v a även ett annat tvistemål.
Denna fråga behandlas i det f ö l j a n d e .
Flera remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, Stockholms
tingsrätt,
Marknadsdomstolen,
Sveriges advokatsamfund,
SFIR,
Försvarets
materielverk och SEPAF, anser att det b ö r övervägas att ytterligare
utvidga k u m u l a t i o n s m ö j l i g h e t e r n a i patent- och marknadsdomstolarna. Bl.a. Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt,
Marknadsdomstolen
och SFIR, framhåller att immaterialrättsliga f r å g o r o f t a har ett nära
samband med allmänna civilrättsliga f r å g o r och att det inte är
ovanligt att en talan baseras p å såväl immaterialrättslig som
avtalsrättslig grund (mål med s.k. "blandade" grunder). Enligt
nuvarande ordning prövar allmän domstol ofta dessa f r å g o r i ett
sammanhang och det skulle i n n e b ä r a stora olägenheter o m inte
också Patent- och marknadsdomstolen skulle kunna göra det. Som
exempel n ä m n e r Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt och SFIR att det
samtidigt med ett immaterialrättsligt yrkande framställs ett yrkande o m s k a d e s t å n d p å grund av avtalsbrott, t.ex. att k ä r a n d e n i ett
mål o m i n t r å n g i en e n s a m r ä t t också gör gällande att svaranden
b r u t i t m o t ett licensavtal. SFIR n ä m n e r också som exempel att
svaranden i ett m å l om v a r u m ä r k e s i n t r å n g genstämningsvis gör
gällande att e n s a m r ä t t e n i fråga ska förklaras ogiltig eller att
svaranden i ett immaterialrättsligt m å l gör gällande en kvittningsgill
m o t f o r d r a n . SFIR p å p e k a r att ett yrkande om k v i t t n i n g f ö r fordran
dock endast kan tas upp av den domstol som är b e h ö r i g att p r ö v a
en tvist angående samma fordran (10 kap. 17 § andra stycket R B ) .
Stockholms tingsrätt n ä m n e r den situationen att det samtidigt med
en talan o m ö v e r f ö r i n g av patent p å grund av avtal f ö r s en talan o m
44
att avtalet i fråga är ogiltigt. D e n f ö r s t n ä m n d a talan handläggs som
ett p a t e n t r ä t t s l i g t tvistemål medan den andra talan handläggs som
ett vanligt tvistemål. P å grund av olika s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r kan
dessa m å l enligt nuvarande ordning inte handläggas gemensamt och
detta är inte heller möjligt enligt den föreslagna kumulationsregeln
eftersom Patent- och marknadsdomstolen inte är b e h ö r i g att p r ö v a
tvistemål som inte omfattas av domstolens exklusiva behörighet.
T i n g s r ä t t e n anser att det även i denna situation b ö r vara möjligt att
handlägga m å l e n gemensamt v i d Patent- och marknadsdomstolen.
D e t är av stort processuellt värde att s a m m a n h ä n g a n d e f r å g o r
kan prövas i ett sammanhang. D ä r i g e n o m vinner man i m å n g a fall
den f ö r d e l e n att det processmaterial som är av betydelse f ö r p r ö v ningen av flera f r å g o r b e h ö v e r läggas f r a m endast en gång.
Dessutom m e d f ö r det ofta besparingar av kostnader och besvär f ö r
såväl parterna som domstolen. Samtidigt minskar risken f ö r m o t stridiga avgöranden. Som flera remissinstanser framhåller har
f r a m f ö r allt immaterialrättsliga f r å g o r ofta ett så nära samband med
andra civilrättsliga f r å g o r att det är lämpligt att f r å g o r n a prövas i ett
sammanhang. D e t t a är också i viss u t s t r ä c k n i n g möjligt enligt
nuvarande ordning. F ö r att reformen ska få ö n s k a t genomslag och
inte innebära en f ö r s ä m r i n g i detta h ä n s e e n d e b ö r en motsvarande
m ö j l i g h e t finnas i Patent- och marknadsdomstolen. F ö r att
m ö j l i g g ö r a gemensam handläggning av s a m m a n h ä n g a n d e f r å g o r
b e h ö v s en regel som ger Patent- och marknadsdomstolen b e h ö r i g het att, i samband med ett immaterialrättsligt, m a r k n a d s f ö r i n g s rättsligt eller k o n k u r r e n s r ä t t s l i g t tvistemål, p r ö v a även ett annat
tvistemål. E n sådan b e s t ä m m e l s e b ö r föras i n i den föreslagna lagen
o m patent- och marknadsdomstolar. F r å g a n inställer sig då vilka
n ä r m a r e f ö r u t s ä t t n i n g a r som b ö r gälla f ö r denna b e h ö r i g h e t . N å g r a
remissinstanser, bl.a. Stockholms tingsrätt, föreslår att Patent- och
marknadsdomstolen ska kunna ta upp och handlägga ett annat m å l
mellan samma parter o m domstolen med h ä n s y n t i l l utredningen
och övriga o m s t ä n d i g h e t e r anser att det är lämpligt. Ä v e n Svea
hovrätt föreslår en sådan regel, dock med den skillnaden att regeln
också b ö r gälla f ö r mål mellan olika parter. E n liknande regel
föreslogs av M i l j ö p r o c e s s u t r e d n i n g e n ( S O U 2009:10 s. 473 f.) I
l a g s t i f t n i n g s ä r e n d e t Mark- och miljödomstolar
konstaterades att
i n f ö r a n d e av en sådan regel kräver en omfattande analys av vilka
konsekvenser regeln skulle få i olika avseenden. D å n å g o n sådan
analys inte g e n o m f ö r t s av utredningen ansågs förslaget inte kunna
45
leda t i l l lagstiftning p å grundval av det befintliga beredningsunderlaget (prop. 2009/10:215 s. 146).
Ä v e n o m en sådan allmänt hållen b e h ö r i g h e t s r e g e l som bl.a.
Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt föreslår har flera fördelar ger
den, f r a m f ö r allt ur partssynpunkt, ett visst u t r y m m e f ö r osäkerhet.
E t t annat alternativ, som bl.a. Marknadsdomstolen
och Försvarets
materielverk
n ä m n e r , är att ha en b e h ö r i g h e t s r e g e l liknande den i
den finska lagen (100/2013) o m r ä t t e g å n g i marknadsdomstolen (se
1 kap. 5 § i den lagen). Enligt den regeln får marknadsdomstolen i
samband med ett tvistemål som omfattas av dess b e h ö r i g h e t p r ö v a
ett annat tvistemål, o m k ä r a n d e n väcker talan samtidigt m o t samma
svarande eller m o t olika svarande och k ä r o m å l e n s t ö d j e r sig p å
väsentligen samma grund. O m det finns särskilda skäl kan d o m stolen pröva ett sådant annat tvistemål trots att talan inte har
väckts samtidigt. Talan måste i så fall väckas i n o m viss t i d . Regeln
ger även marknadsdomstolen b e h ö r i g h e t att p r ö v a ett g e n k ä r o m å l
som svaranden har väckt m o t k ä r a n d e n o m g e n k ä r o m å l e t gäller
samma sak som h u v u d k ä r o m å l e t eller en sak som har samband med
det målet. M å l e n ska handläggas i samma rättegång. O m ett
g e n k ä r o m å l väcks efter det att f ö r b e r e d e l s e n i det p å g å e n d e målet
förklarats avslutad får dock marknadsdomstolen handlägga målen
separat, o m de inte utan olägenhet kan handläggas i samma
r ä t t e g å n g (6 kap. 2 § lagen o m r ä t t e g å n g i marknadsdomstolen).
F ö r att inte utvidga Patent- och marknadsdomstolens b e h ö r i g het i vidare m å n än vad som b e h ö v s f ö r att domstolen ska kunna
p r ö v a ett m å l som s a m m a n h ä n g e r med ett m å l som omfattas av
domstolens p r i m ä r a b e h ö r i g h e t , b ö r en b e h ö r i g h e t s r e g e l formuleras med den finska regeln i 1 kap. 5 § lagen o m r ä t t e g å n g i marknadsdomstolen som förebild. E n sådan regel kan även nära anknyta
t i l l rättegångsbalkens regler o m kum ulation (14 kap. 1-3 §§ R B ) .
Patent- och marknadsdomstolen b ö r således, i samband med ett
tvistemål som omfattas av domstolens b e h ö r i g h e t , kunna pröva
dels en talan som k ä r a n d e n väcker m o t samma eller olika svarande
o m k ä r o m å l e n s t ö d j e r sig p å väsentligen samma grund, dels en talan
som svaranden väcker m o t k ä r a n d e n angående samma sak eller en
sak o m har gemenskap med denna eller r ö r a n d e f o r d r a n som kan gå
i avräkning m o t k ä r a n d e n s .
N ä r det gäller kumulation av k ä r o m å l som s t ö d j e r sig p å väsentligen samma grund f ö r u t s ä t t e r rättegångsbalkens regler att talan
väcks samtidigt (14 kap. 1 och 2 §§ R B ) . U t g å n g s p u n k t e n b ö r vara
46
densamma n ä r det gäller Patent- och marknadsdomstolens b e h ö r i g het att p r ö v a ett annat tvistemål som inleds av käranden. E f t e r s o m
det t i l l skillnad f r å n de situationer som regleras i 14 kap. R B är
f r å g a o m att skapa en b e h ö r i g h e t b ö r dock m ö j l i g h e t e r n a att väcka
en sådan talan i Patent- och marknadsdomstolen även i ett senare
skede inte avskäras helt. Det kan exempelvis under f ö r b e r e d e l s e n av
ett mål i Patent- och marknadsdomstolen visa sig att k ä r a n d e n har
anledning att väcka ett annat k ä r o m å l som s t ö d j e r sig p å väsentligen samma grund. Ä v e n i ett sådant fall är det av processuella skäl
lämpligt att talan prövas i Patent- och marknadsdomstolen och att
målet handläggs gemensamt med det där p å g å e n d e målet. E n
f ö r u t s ä t t n i n g f ö r Patent- och marknadsdomstolens b e h ö r i g h e t b ö r
vara att talan väcks senast innan f ö r b e r e d e l s e n har förklarats
avslutad eller, o m en part har förelagts att slutligt b e s t ä m m a sin
talan, innan den i föreläggandet utsatta tiden har gått ut (se 42 kap.
15 och 15 a §§ R B ) .
Ä v e n b e t r ä f f a n d e g e n k ä r o m å l finns det anledning att överväga
o m det inte b ö r vara en f ö r u t s ä t t n i n g f ö r Patent- och marknadsdomstolens b e h ö r i g h e t att talan väcks v i d en viss senaste tidpunkt.
I den finska lagen o m r ä t t e g å n g i marknadsdomstolen uppställs inte
n å g o t sådant krav, i stället gäller att marknadsdomstolen kan handlägga målen separat o m genkäromålet väcks i ett sent skede (se
6 kap. 2 § i den lagen och j f r 14 kap. 7 § andra stycket R B ) .
Syftet med att ge Patent- och marknadsdomstolen b e h ö r i g h e t
att p r ö v a även ett genkäromål är att möjliggöra f ö r domstolen att
handlägga målet gemensamt med ett immaterialrättsligt, marknadsföringsrättsligt eller k o n k u r r e n s r ä t t s l i g t mål. D e t finns inte
anledning att skapa en sådan b e h ö r i g h e t o m det inte samtidigt finns
f ö r u t s ä t t n i n g a r f ö r Patent- och marknadsdomstolen att handlägga
m å l e n gemensamt. D e t b ö r d ä r f ö r vara en f ö r u t s ä t t n i n g f ö r d o m stolens b e h ö r i g h e t att ett g e n k ä r o m å l väcks v i d en viss senaste
tidpunkt. Denna tidpunkt b ö r b e s t ä m m a s med 14 kap. 7 § andra
stycket RB som förebild. Talan b ö r således väckas innan
f ö r b e r e d e l s e n har förklarats avslutad (42 kap. 15 a § RB) eller, o m
parten har förelagts att slutligt b e s t ä m m a sin talan, f ö r e den i
f ö r e l ä g g a n d e t utsatta tiden (42 kap. 15 § R B ) . I de fall domstolen
inte har förklarat f ö r b e r e d e l s e n avslutad eller förelagt parten att
slutligt b e s t ä m m a sin talan b ö r det krävas att talan väcks innan
h u v u d f ö r h a n d l i n g har p å b ö r j a t s eller h u v u d k ä r o m å l e t p å annat sätt
företagits t i l l avgörande.
47
O m Patent- och marknadsdomstolen i samband med ett immaterialrättsligt, m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g t eller k o n k u r r e n s r ä t t s l i g t
tvistemål tar upp även ett annat tvistemål b ö r , som n ä m n s ovan,
m å l e n handläggas gemensamt i en rättegång. E n särskild kumulationsregel b ö r d ä r f ö r införas i den föreslagna lagen o m patent- och
marknadsdomstolar. Regeln b ö r gälla oavsett r ä t t e g å n g s f o r m och
den b ö r inte lämna utrymme f ö r lämplighetsöverväganden ( j f r
14 kap. 7 § RB och 3 kap. 5 § i den föreslagna lagen o m patent- och
marknadsdomstolar). ( N ä r det gäller f r å g a n vilken r ä t t e g å n g s f o r m
som ska tillämpas, se departementspromemorian s. 293 f.)
3.3
Patent- och marknadsdomstolens ges viss
behörighet att pröva mål om företagshemligheter
Förslag: I samband med ett mål som Patent- och marknadsdomstolen är b e h ö r i g att p r ö v a ska domstolen kunna p r ö v a ett
mål o m f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r som gäller skadestånd, v i t e s f ö r b u d
eller vissa andra åtgärder, o m talan väckts samtidigt och
domstolen anser att det är lämpligt med h ä n s y n t i l l utredningen
och övriga o m s t ä n d i g h e t e r . Detta ska dock inte vara möjligt o m
n å g o t annat följer av lagen (1974:371) o m rättegången i
arbetstvister.
Departementspromemorians
bedömning:
Mål
rörande
f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r b ö r inte samlas med de immaterialrättsliga,
m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a målen och
ärendena.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har
inte några i n v ä n d n i n g a r mot b e d ö m n i n g e n . E t t antal remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt,
Stockholms
tingsrätt,
Juridiska
fakulteten vid Stockholms universitet, Patent- och
registreringsverket,
Sveriges advokatsamfund,
Företagarna, SFIR och SEPAF, anser att
mål o m f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r , i vart fall de som inte har n å g o n
arbetsrättslig anknytning, b ö r samlas med de immaterialrättsliga,
m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a målen och
ärendena.
48
Skälen för förslaget
Nuvarande
ordning
F ö r e t a g s h e m l i g h e t e r är information o m affärs- eller driftsf ö r h å l l a n d e n i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller
hemlig och vars r ö j a n d e är ägnat att m e d f ö r a skada i konkurrensh ä n s e e n d e . D e t kan vara b å d e sådana uppgifter som har
dokumenterats i n å g o n f o r m , inbegripet ritningar, modeller och
andra liknande tekniska förebilder, och enskilda personers
k ä n n e d o m o m ett visst förhållande, även o m det inte har
dokumenterats p å n å g o t särskilt sätt (1 § lagen [1990:409] o m
skydd f ö r f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r , F H L ) .
Lagen o m skydd f ö r f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r är en speciallagstiftning i s k ä r n i n g s p u n k t e n mellan flera olika r ä t t s o m r å d e n ,
f r ä m s t yttrandefriheten, k o n k u r r e n s r ä t t e n , i m m a t e r i a l r ä t t e n och
a r b e t s r ä t t e n . I centrala delar finns även en koppling t i l l s t r a f f r ä t t e n .
Reglernas ö v e r o r d n a n d e syfte är att ha en konkurrensstimulerande
effekt genom att de uppmuntrar t i l l förnyelse, utveckling och
investeringar i n o m näringslivet. Reglerna har t i l l syfte att skydda
endast hemligheter hos en näringsidkare som har betydelse f ö r en i
samhällelig mening sund konkurrens (Fahlbeck, Lagen o m skydd
f ö r f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r - E n kommentar och rätts översikter,
3 u p p l , 2013, s. 38).
Lagen gäller endast o b e h ö r i g a angrepp p å f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r
(2 §). D e n innehåller b e s t ä m m e l s e r o m straff f ö r den som olovligen
bereder sig tillgång t i l l en f ö r e t a g s h e m l i g h e t (företagsspioneri, 3 §)
och f ö r den som anskaffar en f ö r e t a g s h e m l i g h e t med vetskap o m
att den å t k o m m i t s genom f ö r e t a g s s p i o n e r i (olovlig befattning med
f ö r e t a g s h e m l i g h e t , 4 §).
D e n som g ö r sig skyldig t i l l b r o t t ska ersätta den skada som
uppkommer genom brottet eller t i l l f ö l j d av att f ö r e t a g s h e m l i g heten o b e h ö r i g e n utnyttjas eller röjs (5 §). Lagen föreskriver också
skadeståndsansvar f ö r vissa andra personer som uppsåtligen eller av
oaktsamhet u t n y t t j a r eller r ö j e r en näringsidkares f ö r e t a g s h e m l i g het. Detta gäller bl.a. f ö r den som har a n f ö r t r o t t s en f ö r e t a g s hemlighet i samband med en affärsförbindelse (6 §) och f ö r
arbetstagare som i sin anställning f å t t del av en f ö r e t a g s h e m l i g h e t
hos arbetsgivaren (7 §).
D e n som angripit en f ö r e t a g s h e m l i g h e t kan v i d vite f ö r b j u d a s
att f o r t s ä t t a detta angrepp (11 §). E n domstol kan också besluta att
49
en handling eller ett f ö r e m å l som innefattar f ö r e t a g s h e m l i g h e t e n
ska överlämnas t i l l den som har utsatts f ö r angreppet (14 §).
Enligt nuvarande ordning ska en talan enligt lagen o m skydd f ö r
f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r väckas antingen i allmän domstol eller i
Arbetsdomstolen. A v lagen (1974:371) o m r ä t t e g å n g e n i arbetstvister, L R A , följer att tvister som r ö r f ö r h å l l a n d e t mellan arbetsgivare och arbetstagare (arbetstvister) ska handläggas i särskild
ordning. Detta gäller oavsett vilken fråga som tvisten r ö r i sak.
Vissa m å l undantas dock f r å n lagens t i l l ä m p n i n g s o m r å d e (1 kap. 2 §
L R A ) . D e t gäller bl.a. m å l som enligt lag får tas upp endast av viss
tingsrätt eller som ska handläggas av tingsrätt i annan sammans ä t t n i n g än som anges i rättegångsbalken. Gemensamt med en
arbetstvist f å r handläggas även annan tvist mellan samma eller olika
parter, o m r ä t t e n med h ä n s y n t i l l utredningen och övriga
o m s t ä n d i g h e t e r anser att sådan h a n d l ä g g n i n g är lämplig (1 kap. 1 §
andra stycket L R A ) .
Vissa typer av arbetstvister ska prövas av Arbetsdomstolen som
f ö r s t a och enda instans. I andra typer av arbetstvister ska talan
väckas i tingsrätt. Arbetsdomstolen är överrätt v i d överklagande av
mål som har tagits upp av tingsrätt ( j f r 1 kap. 1 § och 2 kap. 1-3 §§
L R A ) . Mål o m f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r som inte u t g ö r arbetstvister
ska prövas av allmän domstol.
I vissa fall bör Patent- och marknadsdomstolen
ett mål om
företagshemligheter
vara behörig att pröva
N ä r det gäller frågan huruvida mål o m f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r b ö r
samlas med de immaterialrättsliga, m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och
k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a m å l e n och ärendena finns det, såsom anges i
departementspromemorian, särskilda komplikationer t i l l följd av
kopplingen t i l l a r b e t s r ä t t e n . I departementspromemorian anges
vidare att den nuvarande p r ö v n i n g s o r d n i n g e n , såvitt f r a m k o m m i t ,
fungerat väl och att lagstiftningen r ö r a n d e f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r är
f ö r e m å l f ö r översyn ( j f r S O U 2008:63). M e d h ä n s y n t i l l bl.a. detta
görs i departementspromemorian b e d ö m n i n g e n att det sammantaget finnas övervägande skäl f ö r att inte låta mål o m f ö r e t a g s hemligheter omfattas av reformen.
E t t antal remissinstanser, däribland Svea hovrätt,
Stockholms
tingsrätt, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Patent- och
50
registreringsverket,
Sveriges advokatsamfund,
Företagarna, SFIR och
SEPAF, anser att samtliga mål o m f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r , eller i vart
fall de mål som inte har arbetsrättslig anknytning, b ö r samlas med
de immaterialrättsliga, m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och konkurrensrättsliga m å l e n och ärendena. Som skäl f ö r detta framhåller de den
starka kopplingen som mål o m f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r har t i l l såväl
i m m a t e r i a l r ä t t e n som k o n k u r r e n s r ä t t e n . Flera av remissinstanserna
a n f ö r vidare att det inte är ovanligt att en rättighetshavare som
grund f ö r talan å b e r o p a r skydd enligt både lagen o m skydd f ö r
f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r och n å g o n av de immaterialrättsliga lagarna,
t.ex. lagen (1960:729) o m u p p h o v s r ä t t t i l l litterära och konstnärliga
verk, U R L . Enligt nuvarande ordning är det möjligt att pröva dessa
f r å g o r i ett sammanhang. Starka processekonomiska skäl talar f ö r
att detta ska vara m ö j l i g t även fortsättningsvis. Som ett alternativ
t i l l att samla mål o m f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r med de mål och ärenden
som omfattas av reformen föreslår SEPAF och Stockholms
tingsrätt
att det i n f ö r s en fakultativ kumulationsregel som g ö r det möjligt
f ö r Patent- och marknadsdomstolen att p r ö v a f r å g o r om f ö r e t a g s hemligheter n ä r dessa har samband med ett mål som omfattas av
domstolens b e h ö r i g h e t .
Som anges ovan handläggs ett m å l o m f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r som
avser en arbetstvist enligt lagen o m rättegången i arbetstvister.
Gemensamt med ett sådant mål kan även vissa immaterialrättsliga
tvister komma att prövas (1 kap. 1 § andra stycket L R A ) . F r å n
lagens t i l l ä m p n i n g s o m r å d e undantas dock sådana mål som enligt
lag f å r tas upp endast av viss tingsrätt eller som ska handläggas av
t i n g s r ä t t i annan s a m m a n s ä t t n i n g än som anges i rättegångsbalken
(1 kap. 2 § 1 L R A ) . Detta undantag tar bl.a. sikte på vissa
u p p h o v s r ä t t s l i g a m å l (58 § U R L ) och patenträttsliga m å l (prop.
1974:77 s. 143). E n fråga som uppkommer med anledning av
förslaget att samla bl.a. de immaterialrättsliga m å l e n i särskilda
domstolar är o m dessa mål d ä r m e d kommer att falla u t a n f ö r lagens
t i l l ä m p n i n g s o m r å d e . Frågan o m uttrycket "mål som enligt lag får
tas upp endast av viss tingsrätt" även omfattar sådana mål som ska
p r ö v a s av särskilda domstolar berörs inte i f ö r a r b e t e n a t i l l lagen o m
r ä t t e g å n g e n i arbetstvister och har inte heller aktualiserats i
rättspraxis. I rättegångsbalken avses med tvist som ska väckas v i d
viss domstol och tvist som enligt lag endast får tas upp av vissa
särskilda tingsrätter n å g o t annat än att talan ska tas upp av särskild
domstol (se 10 kap. 17 § f ö r s t a stycket 1-3 R B ) . M o t den
51
bakgrunden b e d ö m s undantaget i det f ö r s t a ledet i 1 kap. 2 § 1
L R A inte avse mål som ska prövas av särskild domstol. Enligt det
andra ledet i b e s t ä m m e l s e n undantas dock f r å n lagens tillämpningso m r å d e även mål som ska handläggas av tingsrätt i annan sammans ä t t n i n g än som anges i rättegångsbalken. F ö r immaterialrättens del
i n n e b ä r reformen att särskilda s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r kommer att
gälla f ö r de patenträttsliga och växtförädlarrättsliga m å l e n i Patentoch marknadsdomstolen. Detsamma gäller f ö r mål enligt lagen
(1949:435) o m r ä t t e n t i l l arbetstagares uppfinningar och m å l om
e r s ä t t n i n g enligt lagen (1971:1078) o m f ö r s v a r s u p p f i n n i n g a r .
Eftersom Patent- och marknadsdomstolen k o m m e r att u t g ö r a en
särskild domstol i n o m ramen f ö r en tingsrätt b e d ö m s undantaget i
det andra ledet i 1 kap. 2 § 1 L R A vara tillämpligt i de fall särskilda
s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r gäller f ö r målet i fråga. D e n u n ä m n d a
målen kommer således även fortsättningsvis att undantas f r å n
t i l l ä m p n i n g s o m r å d e t f ö r lagen o m r ä t t e g å n g e n i arbetstvister. De
immaterialrättsliga mål f ö r vilka några särskilda s a m m a n s ä t t n i n g s regler inte gäller, bl.a. m å l enligt u p p h o v s r ä t t s l a g e n , v a r u m ä r k e s lagen och m ö n s t e r s k y d d s l a g e n (1970:485), kommer även med den
nya ordningen f ö r d o m s t o l s p r ö v n i n g att kunna prövas enligt lagen
o m r ä t t e g å n g e n i arbetstvister. D e enda m å l t y p e r n a som får en
ändrad p r ö v n i n g s ordning är de m å l där Stockholms tingsrätt enligt
nuvarande ordning är exklusivt b e h ö r i g och som d ä r f ö r faller
utanför tillämpningsområdet
f ö r lagen o m r ä t t e g å n g e n i
arbetstvister (58 § U R L , 10 kap. 6 § V m L och 52 § m ö n s t e r s k y d d s lagen). Dessa måltyper kommer fortsättningsvis att omfattas av
lagens t i l l ä m p n i n g s o m r å d e .
Som anges i departementspromemorian är det inte aktuellt att
ändra p r ö v n i n g s ordningen f ö r de mål o m f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r som
ska handläggas som arbetstvister enligt lagen o m r ä t t e g å n g e n i
arbetstvister. N ä r det i det f ö l j a n d e hänvisas t i l l mål o m f ö r e t a g s hemligheter avses endast sådana mål som inte u t g ö r arbetstvister.
Ä v e n o m lagen o m skydd f ö r f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r har
anknytning t i l l såväl immaterialrätt som k o n k u r r e n s r ä t t och det
d ä r m e d kan finnas fördelar med att m å l som r ö r tillämpningen av
lagen prövas av Patent- och marknadsdomstolen finns det också
skäl som talar emot en sådan lösning. M å l e n har också koppling till
andra r ä t t s o m r å d e n , f ö r u t o m a r b e t s r ä t t e n även s t r a f f r ä t t e n och
yttrandefriheten. I denna promemoria föreslås en särskild instansordning f ö r de tvistemål och ärenden som omfattas av reformen (se
52
avsnitt 4). Denna instansordning u t g ö r ett principiellt avsteg f r å n
vad som i allmänhet gäller och den b ö r d ä r f ö r inte omfatta fler
m å l t y p e r än n ö d v ä n d i g t . Detta g ö r sig gällande med särskild styrka
i förhållande t i l l m å l t y p e r med b e r ö r i n g s p u n k t e r t i l l så m å n g a
r ä t t s o m r å d e n som målen r ö r a n d e f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r . D e t b ö r
d ä r f ö r å t m i n s t o n e inte t i l l en b ö r j a n skapas n å g o n generell b e h ö r i g het f ö r Patent- och marknadsdomstolen att pröva tvistemål o m
f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r . Dessa m å l b ö r även fortsättningsvis prövas av
allmän domstol. Detsamma b ö r gälla f ö r de mål o m f ö r e t a g s h e m l i g heter som u t g ö r b r o t t m å l .
Som flera remissinstanser framhåller finns det dock starka
processekonomiska skäl som talar f ö r att en talan o m s k a d e s t å n d
eller v i t e s f ö r b u d enligt lagen o m skydd f ö r f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r b ö r
kunna prövas gemensamt med en talan o m exempelvis upphovsr ä t t s i n t r å n g eller v i t e s f ö r b u d enligt u p p h o v s r ä t t s l a g e n (se t.ex. R H
2002:11). I n o m ramen f ö r rättegångsbalkens regler (14 kap. RB) är
detta möjligt enligt nuvarande ordning. F ö r att den nya domstolsordningen inte ska innebära en f ö r s ä m r i n g i detta avseende b ö r en
gemensam p r ö v n i n g i denna situation även fortsättningsvis vara
möjlig. D e i avsnitt 3.2 föreslagna b e h ö r i g h e t s r e g l e r n a g ö r det
möjligt att i Patent- och marknadsdomstolen pröva flera k ä r o m å l i
en r ä t t e g å n g när talan s t ö d j e r sig p å väsentligen samma grund. N ä r
det gäller mål o m f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r b e d ö m s denna m ö j l i g h e t
inte vara tillräcklig utan det b ö r i lagen o m skydd f ö r f ö r e t a g s hemligheter föras i n en särskild behörighetsregel. Enligt den
b e s t ä m m e l s e n b ö r Patent- och marknadsdomstolen vara b e h ö r i g
att p r ö v a en talan o m s k a d e s t å n d eller v i t e s f ö r b u d liksom en talan
o m ö v e r l ä m n a n d e av en handling eller ett f ö r e m å l enligt 14 § F H L ,
o m talan väckts samtidigt med en talan enligt n å g o n av de lagar
som omfattas av Patent- och marknadsdomstolens b e h ö r i g h e t . E n
f ö r u t s ä t t n i n g f ö r att Patent- och marknadsdomstolen ska vara
b e h ö r i g att ta upp talan b ö r vara att domstolen med h ä n s y n t i l l
utredningen och övriga o m s t ä n d i g h e t e r anser att det är lämpligt.
O m Patent- och marknadsdomstolen tar upp ett m å l enligt
lagen o m skydd f ö r f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r b ö r målet regelmässigt
handläggas gemensamt med det mål som omfattas av domstolens
exklusiva b e h ö r i g h e t f ö r att u p p n å avsedda processekonomiska
f ö r d e l a r ( j f r 3 kap. 1 § den föreslagna lagen o m patent- och
marknadsdomstolar och 14 kap. R B ) .
53
3.4
Patent- och marknadsdomstolen ges behörighet
att pröva blandade åtal m.m.
Förslag: Flertalet av b e s t ä m m e l s e r n a om domstols b e h ö r i g h e t
och ö v e r l ä m n a n d e av mål i 19 kap. RB ska gälla i förhållande t i l l
Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsö v e r d o m s t o l e n . V i d tillämpningen av b e s t ä m m e l s e r n a ska
Patent- och marknadsdomstolen jämställas med sådan allmän
domstol f ö r vilken särskilda forumregler gäller (19 kap. 9 §
f ö r s t a stycket f ö r s t a meningen R B ) . E t t åtal f ö r ett brott enligt
patentlagen eller växtförädlarrättslagen ska dock inte kunna
p r ö v a s gemensamt med ett åtal f ö r ett annat brott.
Departementspromemorians förslag i n n e b ä r att samtliga
immaterialrättsliga b r o t t m å l ska samlas med övriga immaterialrättsliga mål och ärenden. I departementspromemorian konstateras
att också åtal avseende andra brott, v i d s.k. blandade åtal, kan
b e h ö v a prövas i den nya domstolsorganisationen. D e t föreslås inte
n å g o n särskild reglering f ö r att å s t a d k o m m a detta.
Remissinstanserna tillstyrker eller har inte några invändningar
m o t förslaget att samla de immaterialrättsliga b r o t t m å l e n med
övriga immaterialrättsliga mål och ärenden. Svea hovrätt
och
Stockholms
tingsrätt a n f ö r att det enligt nuvarande ordning inte
finns n å g o n m ö j l i g h e t f ö r en särskild domstol att p r ö v a mål som
innefattar såväl immaterialrättslig brottslighet som annan brottslighet och att det d ä r f ö r b ö r i n f ö r a s en b e s t ä m m e l s e som m ö j l i g g ö r
detta. H o v r ä t t e n anser vidare att o m den immaterialrättsliga
brottsligheten är av helt underordnad betydelse b ö r immaterialrättsliga b r o t t m å l kunna prövas av den domstol som enligt
rättegångsbalkens regler annars skulle vara behörig.
Linköpings
tingsrätt anser att Patent- och marknadsdomstolen b ö r kunna p r ö v a
enbart immaterialrättsliga b r o t t m å l .
Stockholms tingsrätt a n f ö r att Patent- och marknadsdomstolens
b e h ö r i g h e t inte tycks omfatta m å l o m n ä r i n g s f ö r b u d som grundas
på att n å g o n har begått ett b r o t t enligt den immaterialrättsliga lagstiftningen och inte heller m å l o m f ö r v e r k a n d e enligt brottsbalken
som baseras på brott enligt den immaterialrättsliga lagstiftningen
eller p å att ett f ö r e m å l kan befaras komma t i l l a n v ä n d n i n g vid b r o t t
enligt samma lagstiftning. D e t finns enligt t i n g s r ä t t e n skäl att låta
54
Patent- och marknadsdomstolens b e h ö r i g h e t omfatta även sådana
mål.
Skälen för förslaget
Behörighet att pröva blandade
åtal
E n särskild fråga som uppkommer med anledning av förslaget att
de immaterialrättsliga b r o t t m å l e n ska samlas i särskilda domstolar
är vad som ska gälla i fråga o m domstolarnas b e h ö r i g h e t bl.a. då
n å g o n åtalas f ö r både immaterialrättslig brottslighet och annan
brottslighet.
Regler o m domstols b e h ö r i g h e t i b r o t t m å l , s.k. forumregler,
finns i bl.a. rättegångsbalken (19 kap. R B ) . Enligt rättegångsbalken
gäller att o m n å g o n har begått flera brott, får åtal f ö r samtliga b r o t t
tas upp av den domstol som är b e h ö r i g att ta upp åtal f ö r n å g o t av
brotten (19 kap. 6 § R B ) . E n f ö r u t s ä t t n i n g f ö r detta är att d o m stolen med h ä n s y n t i l l utredningen, kostnader och andra o m s t ä n digheter anser att det är lämpligt. O m åtal har väckts m o t n å g o n f ö r
flera b r o t t ska åtalen handläggas i en rättegång. O m det är t i l l
f ö r d e l f ö r målets handläggning och det inte finns särskilda skäl m o t
det får dock åtalen handläggas var f ö r sig. Å t a l e n får inte förenas
o m domstolen är o b e h ö r i g att handlägga n å g o t av åtalen eller o m
det gäller olika r ä t t e g å n g s f o r m e r f ö r dem (45 kap. 3 § R B ) .
I åtskilliga lagar finns det särskilda forumregler som anger att ett
visst slags b r o t t ska åtalas v i d en viss angiven domstol. O m n å g o n
har begått ett b r o t t f ö r vilket åtal enligt en särskild b e s t ä m m e l s e
ska tas upp v i d en viss allmän domstol, dels ett annat brott, kan det
f ö r s t n ä m n d a brottet inte p å grund av vad som sägs i 19 kap. 6 § RB
åtalas v i d den domstol som är b e h ö r i g att ta upp det s i s t n ä m n d a
brottet (19 kap. 9 § f ö r s t a stycket f ö r s t a meningen R B ) . D ä r e m o t
är det ingenting som hindrar att båda brotten åtalas v i d den
domstol som är b e h ö r i g att ta upp det f ö r s t n ä m n d a brottet. Såsom
Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt p å p e k a r är b e s t ä m m e l s e r n a i
19 kap. RB inte tillämpliga o m en ansvarsfråga ska tas upp av en
särskild domstol (19 kap. 9 § f ö r s t a stycket andra meningen R B ) .
Som skäl m o t att Patent- och marknadsdomstolen ska kunna
p r ö v a blandade åtal a n f ö r Linköpings
tingsrätt att det kan u p p s t å
situationer då det är mindre lämpligt att ett b r o t t m å l handläggs av
Patent- och marknadsdomstolen. Som exempel n ä m n e r t i n g s r ä t t e n
55
att ett immaterialrättsligt mål är av mindre betydelse i förhållande
t i l l övrig brottslighet eller att ett åtal avseende ett immaterialrättsligt b r o t t läggs ner och det endast kvarstår åtal f ö r annan
brottslighet.
F r å g a n o m Patent- och marknadsdomstolen b ö r vara b e h ö r i g att
p r ö v a blandade åtal ska ses i ljuset av att antalet immaterialrättsliga
b r o t t m å l är relativt få (ca 20 m å l per år) och att risken f ö r blandade
åtal av betydelse f å r anses vara liten. Frågan b e d ö m s d ä r f ö r inte ha
n å g o n s t ö r r e inverkan p å domstolens arbetsbelastning. U r straffrättslig synvinkel är det ö n s k v ä r t att brottslighet b e d ö m s samlat så
att det blir möjligt att b e s t ä m m a en gemensam p å f ö l j d f ö r den
samlade brottsligheten. Ä v e n processekonomiska skäl talar f ö r att
flera åtal m o t en och samma person ska kunna hanteras samlat. F ö r
en tilltalad är det vidare i allmänhet mindre betungande att inställa
sig i endast en domstol. Sammantaget talar övervägande skäl f ö r att
Patent- och marknadsdomstolen b ö r kunna p r ö v a blandade åtal.
D e t b ö r dock finnas ett u t r y m m e f ö r domstolen att efter en
l ä m p l i g h e t s b e d ö m n i n g inte ta upp ett åtal f ö r annan brottslighet.
D o m s t o l e n b ö r v i d denna b e d ö m n i n g ta h ä n s y n t i l l utredningen,
kostnader och andra o m s t ä n d i g h e t e r . O m domstolen anser att det
inte är lämpligt att den prövar ett åtal f ö r ett annat brott, t.ex. p å
grund av att åtalet är av betydligt s t ö r r e o m f a t t n i n g än åtalet f ö r det
immaterialrättsliga brottet, b ö r åtalen prövas separat.
D e n ovan n ä m n d a situationen att ett åtal avseende ett immaterialrättsligt b r o t t läggs ner och att det endast kvarstår ett åtal f ö r
annan brottslighet b e d ö m s inte b l i vanligt f ö r e k o m m a n d e . O m
situationen u p p s t å r b ö r den hanteras på samma sätt som gäller
enligt rättegångsbalken n ä r n å g o t förhållande som har grundat
domstolens b e h ö r i g h e t ändras under processen. Enligt r ä t t e g å n g s balken behåller en domstol sin b e h ö r i g h e t att handlägga ett mål o m
n å g o t f ö r h å l l a n d e som har grundat b e h ö r i g h e t e n ändras efter det
att s t ä m n i n g har delgetts den m i s s t ä n k t e (19 kap. 7 § f ö r s t a stycket
R B ) . I stället f ö r att f o r t s ä t t a h a n d l ä g g n i n g e n av målet får d o m stolen under vissa f ö r u t s ä t t n i n g a r överlämna målet t i l l en annan
b e h ö r i g tingsrätt. E n motsvarande ö v e r l ä m n a n d e m ö j l i g h e t finns
även o m flera mål o m allmänt åtal m o t en tilltalad pågår samtidigt
v i d olika h o v r ä t t e r (19 kap. 7 § andra och tredje styckena R B ) . O m
ett åtal f ö r ett immaterialrättsligt brott läggs ner och det endast
kvarstår åtal f ö r annan brottslighet b ö r Patent- och marknadsdomstolen således inte f ö r l o r a sin b e h ö r i g h e t att handlägga målet
56
f ö r u t s a t t att s t ä m n i n g har delgetts den m i s s t ä n k t e . På samma sätt
som gäller enligt rättegångsbalken b ö r Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n , i den aktuella
situationen, även ha en m ö j l i g h e t att överlämna målet t i l l en annan
b e h ö r i g tingsrätt respektive h o v r ä t t .
E n situation som kan u p p s t å n ä r n å g o n åtalas f ö r både ett immaterialrättsligt b r o t t och ett annat b r o t t är att en eller flera
ytterligare personer åtalas f ö r det senare brottet. Inte heller denna
situation b e d ö m s b l i vanligt f ö r e k o m m a n d e . F ö r att undvika de
o l ä g e n h e t e r som kan u p p s t å o m flera åtal m o t en person m å s t e
handläggas i olika rättegångar b ö r Patent- och marknadsdomstolen,
i den aktuella situationen, även ha m ö j l i g h e t att p r ö v a åtalet m o t
den eller de ytterligare personer som är åtalade f ö r medverkan i
brottet ( j f r 19 kap. 3 § R B ) .
M ö j l i g h e t e n att pröva blandade åtal b ö r inte gälla i de patenträttsliga och växtförädlarrättsliga b r o t t m å l e n eftersom det f ö r dessa
mål föreslås särskilda s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r som innebär att
n ä m n d e m ä n inte kommer att kunna ingå i r ä t t e n . Detta ö v e r e n s s t ä m m e r med vad som gäller enligt nuvarande ordning.
N ä r det gäller m ö j l i g h e t e n f ö r en annan domstol att p r ö v a
immaterialrättsliga b r o t t m å l anser Svea hovrätt att det i fall då den
immaterialrättsliga brottsligheten i förhållande t i l l annan m i s s t ä n k t
brottslighet är helt underordnad är mer lämpligt att målet i dess
helhet prövas av den domstol som enligt rättegångsbalkens regler
(19 kap. 1 eller 2 §§ RB) annars är behörig. Eftersom immaterialrättsliga mål och ärenden i övrigt inte längre kommer att prövas av
alla tingsrätter, kommer dessa domstolar att ha sämre f ö r u t sättningar än f ö r närvarande att p r ö v a immaterialrättsliga b r o t t m å l .
Eftersom syftet med reformen är att samla alla mål på r ä t t s o m r å d e t
skulle det också riskera att minska genomslaget av reformen. M e d
h ä n s y n t i l l detta f r a m s t å r det inte som lämpligt med en ordning
som innebär att en annan domstol än Patent- och marknadsdomstolen i vissa fall ska vara b e h ö r i g att p r ö v a immaterialrättsliga
brottmål.
57
Vissa av rättegångsbalkens bestämmelser
om överlämnande av mål bör gälla
om domstols behörighet och
Ä v e n n ä r det gäller flera andra regler i 19 kap. RB finns det ett
behov av motsvarande regler f ö r patent- och marknadsdomstolarna. D e t gäller b e s t ä m m e l s e r n a o m domstols b e h ö r i g h e t v i d p r ö v ningen av en fråga o m ansvar f ö r bl.a. falskt eller obefogat åtal (4 §)
och ansvar f ö r en rättegångsförseelse eller ett annat b r o t t under
r ä t t e g å n g e n (5 §). Ä v e n b e s t ä m m e l s e r n a o m domstols b e h ö r i g h e t
v i d beslut som inte utan fara kan skjutas upp (8 §) samt o m avtal
o m val av domstol (9 § andra stycket) är av relevans f ö r patent- och
marknadsdomstolarna. Detsamma gäller i fråga o m h ö g r e rätts
skyldighet att p r ö v a lägre rätts b e h ö r i g h e t (10 § ) , m ö j l i g h e t e n f ö r
h ö g r e r ä t t att på begäran av en part hänvisa ett m å l som väckts v i d
en o b e h ö r i g domstol t i l l en b e h ö r i g domstol (11 §) och möjligheten f ö r en o b e h ö r i g domstol att under vissa f ö r u t s ä t t n i n g a r
överlämna en a n s ö k a n t i l l en b e h ö r i g domstol (11 a §).
F r å g o r som avser åtgärder under f ö r u n d e r s ö k n i n g e n och användande av tvångsmedel, t.ex. f ö r o r d n a n d e av o f f e n t l i g försvarare och
h ä k t n i n g , kan uppkomma innan åtal har väckts. N ä r det gäller misstanke o m b r o t t som omfattas av Patent- och marknadsdomstolens
b e h ö r i g h e t blir domstolen b e h ö r i g att pröva även dessa frågor. P å
samma sätt som enligt rättegångsbalken finns det ett behov av att
reglerna f ö r patent- och marknadsdomstolarna o m b e h ö r i g h e t och
ö v e r l ä m n a n d e av m å l ska kunna tillämpas även i fråga o m d o m stolarnas befattning med f ö r u n d e r s ö k n i n g och a n v ä n d a n d e av
tvångsmedel. O m beslut i en sådan fråga b ö r fattas utan d r ö j s m å l
b ö r f r å g a n få tas upp även av en annan domstol ä n Patent- och
marknadsdomstolen ( j f r 19 kap. 12 § R B ) .
Behörighet
förbud
att pröva frågor om företagsbot, förverkande
och närings-
I b r o t t m å l kan det uppkomma f r å g o r o m bl.a. f ö r e t a g s b o t , förverkande och n ä r i n g s f ö r b u d .
F ö r e t a g s b o t är en ekonomisk sanktion som under vissa f ö r u t sättningar kan åläggas en näringsidkare f ö r brott som har begåtts i
u t ö v n i n g e n av n ä r i n g s v e r k s a m h e t . F ö r e t a g s b o t får åläggas en fysisk
eller juridisk person p å yrkande av åklagare. B e s t ä m m e l s e r o m
f ö r e t a g s b o t finns i brottsbalken (36 kap. brottsbalken, B r B ) .
58
P å i m m a t e r i a l r ä t t e n s o m r å d e finns särskilda b e s t ä m m e l s e r o m
f ö r v e r k a n d e av egendom med avseende på vilken b r o t t föreligger i
respektive immaterialrättslig lag (se t.ex. 53 a § U R L , 57 a § P L och
8 kap. 2 § V m L ) . Enligt dessa b e s t ä m m e l s e r kan f ö r v e r k a n d e även
ske av utbyte av brott, k o s t n a d s e r s ä t t n i n g a r och egendom som har
använts som eller har varit avsedd att användas som h j ä l p m e d e l v i d
b r o t t . I stället f ö r viss egendom får dess värde förklaras f ö r v e r k a t .
Talan o m f ö r v e r k a n d e förs av åklagare eller målsägande. I brottsbalken finns ytterligare b e s t ä m m e l s e r o m f ö r v e r k a n d e som kan
tillämpas v i d i n t r å n g i en immateriell rättighet (36 kap. 3 och 4 §§
BrB).
Både f ö r v e r k a n d e och f ö r e t a g s b o t u t g ö r särskild rättsverkan av
b r o t t (1 kap. 8 § B r B ) . A v detta följer att i de fall en talan o m f ö r verkande eller f ö r e t a g s b o t riktas m o t n å g o n som samtidigt är åtalad
f ö r brott, ska talan prövas i samband med att åtalet f ö r det aktuella
brottet prövas (se prop. 1985/86:23 s. 56 och N J A 1990 s.401).
Talan o m f ö r v e r k a n d e kan också föras m o t n å g o n annan än den
som är tilltalad (se 36 kap. 5 § B r B ) . Detsamma gäller i fråga o m
f ö r e t a g s b o t , t.ex. då n ä r i n g s v e r k s a m h e t e n bedrivs i f o r m av en
juridisk person eller n ä r brottet begåtts av n å g o n som är anställd i
en enskild näringsidkares verksamhet.
Lagen (1986:1009) o m f ö r f a r a n d e t i vissa fall v i d f ö r v e r k a n d e
m . m . (1986 års förfarandelag) innehåller f ö r f a r a n d e r e g l e r v i d p r ö v ningen av en fråga o m f ö r v e r k a n d e av egendom t i l l det allmänna
eller o m annan särskild rättsverkan av brott, såsom f ö r e t a g s b o t , n ä r
f r å g a n inte r ö r n å g o n som är tilltalad f ö r brott. E n fråga som avses i
lagen ska prövas av tingsrätt efter särskild talan och f ö r en sådan
talan gäller i tillämpliga delar reglerna i rättegångsbalken o m åtal
f ö r brott på vilket inte kan följa svårare straff än b ö t e r (2 § 1986 års
f ö r f a r a n d e l a g ) . D e t t a i n n e b ä r bl.a. att forumreglerna i 19 kap. RB är
tillämpliga när det gäller f r å g a n vilken domstol som är b e h ö r i g att
p r ö v a talan (se prop. 2005/06:59 s. 49 och prop. 1985/86:23 s. 57).
D e n o m s t ä n d i g h e t e n att f ö r v e r k a n d e och f ö r e t a g s b o t u t g ö r
särskild rättsverkan av b r o t t i n n e b ä r att Patent- och marknadsdomstolen, v i d p r ö v n i n g e n av ett åtal f ö r immaterialrättslig brottslighet,
även kommer att kunna p r ö v a eventuella yrkanden o m f ö r v e r k a n d e
eller f ö r e t a g s b o t som riktas m o t den tilltalade. F r å n processekonomiska u t g å n g s p u n k t e r är det lämpligt att även f r å g o r o m
f ö r v e r k a n d e och f ö r e t a g s b o t som r ö r n å g o n annan än den som är
tilltalad f ö r b r o t t prövas samtidigt med en talan o m ansvar f ö r
59
brottet i fråga. Annars finns det en risk att utredningen o m själva
brottet m å s t e läggas f r a m v i d flera tillfällen. Patent- och marknadsdomstolen b ö r d ä r f ö r , gemensamt med ett immaterialrättsligt
b r o t t m å l , ha möjlighet att p r ö v a f r å g o r o m f ö r v e r k a n d e och f ö r e tagsbot som riktas m o t n å g o n annan än den tilltalade. M e d h ä n s y n
t i l l att det f ö r de patenträttsliga och växtförädlarrättsliga målen
föreslås särskilda s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r b ö r en sådan m ö j l i g h e t
dock inte finnas i dessa mål.
E n annan fråga som kan aktualiseras i samband med ett b r o t t m å l
är n ä r i n g s f ö r b u d . N ä r i n g s f ö r b u d kan bl.a. meddelas den som grovt
åsidosatt sina skyldigheter i n ä r i n g s v e r k s a m h e t e n och som därvid
har gjort sig skyldig t i l l brottslighet som inte är ringa, o m ett
sådant f ö r b u d är påkallat f r å n allmän synpunkt (4 § lagen
[2014:836] o m n ä r i n g s f ö r b u d ) . E n talan o m n ä r i n g s f ö r b u d på
grund av b r o t t förs av åklagare med tillämpning av b e s t ä m m e l s e r n a
o m talan i b r o t t m å l (15 § lagen o m n ä r i n g s f ö r b u d ) . F ö r f ö r f a r a n d e t
gäller vad som i allmänhet är föreskrivet f ö r mål som r ö r allmänt
åtal f ö r b r o t t där det inte är föreskrivet strängare straff än ett år.
N ä r det gäller frågan vilken domstol som ska p r ö v a en talan o m
n ä r i n g s f ö r b u d tillämpas forumreglerna f ö r b r o t t m å l i 19 kap. RB
(prop. 1985/86:126 s. 168). D e t innebär bl.a. att en talan o m
n ä r i n g s f ö r b u d som f ö r s m o t en tilltalad samtidigt med en talan o m
ansvar f ö r brott, enligt 19 kap. 6 § B r B , kan prövas gemensamt av
den behöriga domstolen (prop. 1979/80:83 s. 59). En motsvarande
m ö j l i g h e t b ö r finnas i Patent- och marknadsdomstolen n ä r talan
o m n ä r i n g s f ö r b u d förs m o t en tilltalad samtidigt med en talan o m
ansvar f ö r ett immaterialrättsligt b r o t t (patenträttsliga- och växtförädlarrättsliga b r o t t m å l undantagna).
Lagtekniska
överväganden
D e n föreslagna ordningen i fråga o m Patent- och marknadsdomstolens b e h ö r i g h e t v i d blandade åtal m.m. ö v e r e n s s t ä m m e r med vad
som gäller enligt 19 kap. RB f ö r mål som faller under allmän d o m stols kompetens men f ö r vilka särskilda forumregler gäller (19 kap.
9 § f ö r s t a stycket f ö r s t a meningen R B ) . D e t kan sättas i fråga o m
undantaget f ö r särskilda domstolar i 19 kap. 9 § f ö r s t a stycket
andra meningen RB över huvud taget b ö r omfatta även särskilda
domstolar i n o m ramen f ö r de allmänna domstolarna. D e t finns
60
dock i detta lagstiftningsärende inte f ö r u t s ä t t n i n g a r att ta ställning
t i l l den frågan. I stället b ö r relevanta b e s t ä m m e l s e r i 19 kap. RB
göras tillämpliga i förhållande t i l l Patent- och marknadsdomstolen
och Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n genom en hänvisning i
den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar. V i d
tillämpningen av dessa b e s t ä m m e l s e r b ö r Patent- och marknadsdomstolen jämställas med sådan allmän domstol f ö r vilken särskilda
forumregler gäller (19 kap. 9 § f ö r s t a stycket f ö r s t a meningen R B ) .
A v rättegångsbalkens regler f r a m g å r under vilka f ö r u t s ä t t n i n g a r
kumulation ska ske (45 kap. 3 § R B , j f r 3 kap. 1 § i den föreslagna
lagen o m patent- och marknadsdomstolar).
61
4
Prejudikatbildnin
Förslag: Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n s avgöranden i
tvistemål och ärenden ska som huvudregel inte kunna överklagas. Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n ska dock, med
undantag f ö r mål o m f ö r e t a g s k o n c e n t r a t i o n e r , genom en s.k.
ventil kunna tillåta att ett avgörande överklagas o m det r ö r
f r å g o r av intresse f r å n prejudikatsynpunkt. I b r o t t m å l ska
H ö g s t a domstolen vara sista instans med ansvar f ö r prejudikatbildningen.
Departementspromemorians
förslag:
I
departementspromemorian föreslås att H ö g s t a domstolen ska vara sista instans
med ansvar f ö r prejudikatbildningen. Patent- och m a r k n a d s ö v e r domstolens avgöranden i ä r e n d e n som inletts genom överklagande
t i l l Patent- och marknadsdomstolen ska dock kunna överklagas t i l l
H ö g s t a domstolen endast o m Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n
gör b e d ö m n i n g e n att ärendet r ö r f r å g o r av intresse f r å n
prejudikatsynpunkt och tillåter det (s.k. ventil).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har
inte några invändningar m o t förslaget. Svea hovrätt anser att
Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n s samtliga a v g ö r a n d e n u t o m
a v g ö r a n d e n i mål om f ö r e t a g s k o n c e n t r a t i o n e r ska omfattas av
f u l l f ö l j d s f ö r b u d med ventil. N ä r det gäller m å l o m f ö r e t a g s koncentrationer menar h o v r ä t t e n att det b ö r införas ett f u l l f ö l j d s f ö r b u d utan m ö j l i g h e t t i l l ventil eller i vart fall att den tidsfrist som
gäller f ö r Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n s p r ö v n i n g ska gälla
även i H ö g s t a domstolen. Marknadsdomstolen
a n f ö r att det finns
skäl att ytterligare begränsa m ö j l i g h e t e r n a t i l l ö v e r p r ö v n i n g av de
mål och ärenden som enligt nuvarande ordning handläggs av
Marknadsdomstolen respektive P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n som enda
62
instans. Marknadsdomstolen p å p e k a r även att särskilda krav p å
skyndsamhet m å s t e ställas p å p r ö v n i n g av f r å g o r o m f ö r e t a g s koncentration, där redan den nuvarande korta instanskedjan enligt
domstolen i praktiken är f ö r lång. N ä r det gäller dessa m å l anser
Marknadsdomstolen att m ö j l i g h e t e r n a t i l l överklagande i vart fall
b ö r begränsas, i f ö r s t a hand genom ett ö v e r k l a g a n d e f ö r b u d f ö r
Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n s avgöranden. Patent- och
registreringsverket
anser att det b ö r övervägas o m f u l l f ö l j d s f ö r b u d
med ventil b ö r gälla redan f ö r Patent- och marknadsdomstolens
a v g ö r a n d e n alternativt att kravet p å prövningstillstånd i Patent- och
m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n b ö r göras mer strikt. Ä v e n Försvarets
materielverk anser att det f ö r registreringsärenden b ö r övervägas att
i n f ö r a ett f u l l f ö l j d s f ö r b u d med ventil redan f ö r Patent- och marknadsdomstolens avgöranden i registreringsärenden.
Bolagsverket
avstyrker förslaget o m f u l l f ö l j d s f ö r b u d med ventil och anför,
liksom Konsumentverket,
att det med h ä n s y n t i l l r ä t t s s ä k e r h e t e n
och behovet av prejudikat alltid b ö r vara H ö g s t a domstolen som är
sista instans. Denna u p p f a t t n i n g delas av SEPAF, som särskilt
pekar på att Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n även k o m m e r att
p r ö v a immaterialrättsliga b r o t t m å l och att dessa b ö r kunna prövas i
ytterligare en instans. Konkurrensverket
avstyrker, f r a m f ö r allt av
tidsmässiga skäl, att H ö g s t a domstolen ska vara sista instans med
ansvar f ö r prejudikatbildningen och menar att Patent- och markn a d s ö v e r d o m s t o l e n i stället b ö r a n f ö r t r o s ansvaret f ö r prejudikatbildningen. Juridiska
fakulteten
vid Stockholms
universitet
välkomnar förslaget o m f u l l f ö l j d s f ö r b u d i kombination med ventil,
men anser att en n ä r m a r e utredning o m H ö g s t a domstolens r o l l
och s a m m a n s ä t t n i n g i olika mål borde g e n o m f ö r a s . Sveriges
advokatsamfund
menar att den förlängda instanskedjan inger vissa
f a r h å g o r b e t r ä f f a n d e h a n d l ä g g n i n g s t i d e r och att en djupare analys
av processordningen u t i f r å n tidsaspekten b e h ö v e r övervägas.
Advokatsamfundet ifrågasätter vidare o m H ö g s t a domstolen kan
fylla rollen som prejudikatinstans på p a t e n t o m r å d e t . Ä v e n Svenskt
Näringsliv och Näringslivets delegation för marknadsrätt
ifrågasätter
o m H ö g s t a domstolen har f ö r u t s ä t t n i n g a r att leda r ä t t s u t v e c k lingen, särskilt i f r å g o r o m konkurrens- och m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t
samt p a t e n t r ä t t . D e anser vidare att f ö r l ä n g n i n g e n av instanskedjan
kommer att leda t i l l en betydande och skadlig t i d s u t d r ä k t samt att
det f r a m f ö r allt är angeläget att processen r ö r a n d e f ö r e t a g s k o n centrationer effektiviseras ytterligare. D e pekar särskilt p å f ö r e -
63
tagens behov av snabba avgöranden. D e anser att det i vissa fall
borde gälla ett e n i n s t a n s f ö r f a r a n d e och att Patent- och marknadsö v e r d o m s t o l e n som specialiserad överinstans b ö r ges ansvar f ö r
prejudikatbildningen. D e n
senare uppfattningen delas av
Företagarna. Trä- och möbelföretagen
anser att ä r e n d e n som inleds
genom överklagande av myndighets beslut b ö r överklagas direkt t i l l
Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n , som också b ö r vara sista
instans. SFIR anser att instanskedjan b ö r vara så kort som m ö j l i g t
och att ytterligare åtgärder f ö r att korta h a n d l ä g g n i n g s t i d e r n a är
nödvändiga. D e t finns bl.a. anledning att begränsa instanskedjan
även i m a r k n a d s f ö r i n g s - och p a t e n t m å l .
Skälen för förslaget
Behovet av en välfungerande
och enhetlig
prejudikatbildning
F ö r att f ö r v a l t n i n g s m y n d i g h e t e r n a och u n d e r r ä t t e r n a ska kunna
u t f ö r a sina uppgifter p å bästa sätt krävs prejudikat, dvs. a v g ö r a n d e n
som är av betydelse f ö r en enhetlig lagtolkning och r ä t t s tillämpning. E n v ä l f u n g e r a n d e prejudikatbildning har flera positiva
effekter, bl.a. att r ä t t s t i l l ä m p n i n g e n blir mer enhetlig och l i k f o r m i g
samt att h a n d l ä g g n i n g e n i f ö r v a l t n i n g s m y n d i g h e t e r n a och underr ä t t e r n a blir snabbare. Som a n f ö r s i departementspromemorian
i n n e b ä r den nuvarande splittrade ordningen f ö r d o m s t o l s p r ö v n i n g
av de immaterialrättsliga, m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och k o n k u r rensrättsliga m å l e n och ä r e n d e n a bl.a. en risk f ö r en oenhetlig
praxis på dessa o m r å d e n i och med att samma typ av f r å g o r f ö r
närvarande kan prövas av olika prejudikatinstanser. Genom departementspromemorians förslag att koncentrera d o m s t o l s p r ö v n i n g e n
t i l l särskilda domstolar i f ö r s t a och andra instans skapas f ö r u t sättningar f ö r en mer enhetlig hantering av dessa mål och ärenden.
Oavsett detta finns det p å de aktuella r ä t t s o m r å d e n a ett tydligt
behov av prejudikat. F r å g a n uppkommer d ä r f ö r hur prejudikatbildningen på de aktuella r ä t t s o m r å d e n a bäst ska tillgodoses.
Instansordningen
i allmän
domstol
Sedan lång t i d tillbaka har den principiella inställningen varit att
instansordningen ska bygga p å en f u n k t i o n s f ö r d e l n i n g mellan
64
domstolar på skilda nivåer. F ö r flertalet mål i allmän domstol finns
en m ö j l i g h e t t i l l p r ö v n i n g i tre domstolsinstanser. Det gäller både
f ö r mål där h a n d l ä g g n i n g e n inleds i domstol och mål där
h a n d l ä g g n i n g e n inleds hos en f ö r v a l t n i n g s m y n d i g h e t .
De tre domstolsinstanserna har olika roller och uppgifter.
Tyngdpunkten i r ä t t s k i p n i n g e n i domstol ska ligga i f ö r s t a instans,
dvs. i tingsrätt. H o v r ä t t e n s f r ä m s t a u p p g i f t är att överpröva
t i n g s r ä t t e n s avgöranden, dvs. kontrollera att de a v g ö r a n d e n som
överklagas är riktiga och att rätta eventuella felaktigheter. H ö g s t a
domstolen, som enligt 11 kap. 1 § regeringsformen är h ö g s t a allm ä n n a domstol, har som huvudsaklig u p p g i f t att skapa vägledning
f ö r r ä t t s t i l l ä m p n i n g e n genom prejudikatbildning.
M e d en ordning där varje domstolsinstans har en u p p g i f t som
skiljer sig f r å n den uppgift som den tidigare instansen har kan en
h ö g grad av r ä t t s s ä k e r h e t u p p n å s samtidigt som prejudikatbildningen säkerställs. Instansernas olika roller tydliggörs genom att
såväl andra som sista instans omfattas av systemet med p r ö v n i n g s tillstånd, vilket även m e d f ö r en generellt snabbare handläggning.
Utgångspunkter
domstolarna
för instansordningen
i patent-
och
marknads-
Syftet med den föreslagna reformen är att å s t a d k o m m a en doms t o l s p r ö v n i n g med stärkt kvalitet och bibehållen eller ö k a d effektivitet. En u t g å n g s p u n k t är att instanskedjan inte ska vara längre än
vad som krävs av rättssäkerhetsskäl och att en eventuell f ö r l ä n g n i n g
av instanskedjan inte ska påverka handläggnings tiden f ö r de
b e r ö r d a m å l e n eller ärendena. En annan u t g å n g s p u n k t är att tyngdpunkten f ö r d o m s t o l s p r ö v n i n g e n ska ligga i f ö r s t a instans, samtidigt som det m å s t e finnas en möjlighet f ö r den enskilde att få ett
felaktigt avgörande ändrat i h ö g r e instans. A v rättssäkerhetsskäl
krävs d ä r f ö r som regel en p r ö v n i n g i minst två domstolsinstanser
( j f r prop. 1976/77:96 s. 40, prop. 1992/93:56 s. 36 f. och 46 f., prop.
1994/95:123 s. 123, prop. 2007/08:115 s. 123 f. samt prop.
2007/08:135 s. 84). H ä n s y n m å s t e i detta sammanhang även tas till
H ö g s t a domstolens grundlagsfästa r o l l som prejudikatbildande
instans.
Reglerna o m prejudikatbildning f ö r de mål och ä r e n d e n som ska
handläggas i patent- och marknadsdomstolarna m å s t e vara f ö r u t s e -
65
bara samt tydliga och överskådliga f ö r dem som k o m m e r i kontakt
med domstolarna. I så stor u t s t r ä c k n i n g som m ö j l i g t b ö r prejudikatbildningen tillgodoses p å ett enhetligt sätt.
Redan genom den samlade p r ö v n i n g e n av de immaterialrättsliga,
m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a m å l e n och ärendena som föreslås i departementspromemorian skapas f ö r u t s ä t t ningar f ö r en effektiv handläggning. D e t är inte antalet domstolsinstanser i sig som säkerställer en effektiv h a n d l ä g g n i n g . I stället är
det f r a m f ö r allt u t f o r m n i n g e n av det processuella regelverket och
att detta p å ett ändamålsenligt sätt tillämpas av domstolarna och
efterlevs av parterna som avgör snabbheten i f ö r f a r a n d e t . E n f ö r kortad instanskedja kan dock användas som ett sista alternativ i
syfte att å s t a d k o m m a särskild skyndsamhet där ett sådant behov
finns. Intresset av skyndsamhet m å s t e dock balanseras m o t prejudikatintresset. O m en f ö r k o r t a d instansordning i n f ö r s f å r det alltså
inte ske på bekostnad av en väl fungerande prejudikatbildning.
En förkortad
instanskedja
för fler mål- och
ärendetyper
F ö r immaterialrättsliga tviste- och b r o t t m å l , liksom vissa m å l enligt
m a r k n a d s f ö r i n g s - och konkurrenslagstiftningen, gäller enligt
nuvarande ordning att en p r ö v n i n g kan ske i tre domstolsinstanser.
Ö v r i g a m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a mål och
ä r e n d e n kan prövas i en eller två domstolsinstanser och de
immaterialrättsliga registreringsmålen i två domstolsinstanser. F ö r
flera av de aktuella m å l t y p e r n a skulle således den ordning med tre
domstolsinstanser,
som
enligt
förslaget
i
departementspromemorian ska u t g ö r a huvudregeln, innebära en f ö r l ä n g n i n g av
instanskedjan.
N ä r det gäller de ä r e n d e n som kommer att inledas i Patent- och
marknadsdomstolarna genom överklagande av myndighetsbeslut
konstateras i departementspromemorian att den f ö r l ä n g d a instanskedjan kan riskera att leda t i l l längre handläggningstider och att
detta i sin tur kan innebära en risk f ö r att f ö r e t a g e n s behov av
snabba besked i f ö r dem betydelsefulla f r å g o r inte kan tillgodoses.
Samtidigt b e d ö m s det finnas ett inte obetydligt prejudikatintresse i
de aktuella ärendena. I syfte att balansera behovet av skyndsamhet
med prejudikatintresset föreslås i departementspromemorian m o t
denna bakgrund att ett f u l l f ö l j d s f ö r b u d ska införas f ö r Patent- och
66
m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n s a v g ö r a n d e n i dessa ärenden, med m ö j l i g het f ö r Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n att tillåta att avgörandet överklagas t i l l H ö g s t a domstolen o m ärendet r ö r f r å g o r av
intresse f r å n prejudikatsynpunkt (s.k. ventil).
E t t antal remissinstanser a n f ö r synpunkter på att förslaget o m
f u l l f ö l j d s f ö r b u d med s.k. ventil bara omfattar vissa mål typer. Flertalet av dessa remissinstanser pekar på de tidsmässiga konsekvenserna av den instansordning som föreslås i departementspromemorian och a n f ö r att ytterligare åtgärder är n ö d v ä n d i g a f ö r att
f ö r k o r t a handläggningstiderna. Remissinstanserna a n f ö r att det inte
kan uteslutas att den förlängda instanskedjan innebär längre handläggningstider f ö r vissa m å l - och ä r e n d e t y p e r trots de riktade åtgärder som föreslås f ö r att tillförsäkra en effektiv handläggning. Bl.a.
Svea hovrätt och Marknadsdomstolen
pekar p å de f ö r k o r t n i n g a r av
instanskedjan som tidigare har g e n o m f ö r t s p å m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t e n s och k o n k u r r e n s r ä t t e n s o m r å d e n .
Gällande p r ö v n i n g s o r d n i n g p å m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t e n s och k o n k u r r e n s r ä t t e n s o m r å d e n , med en p r ö v n i n g i en eller två instanser
f ö r de flesta m å l och ärenden, har motiverats av f ö r e t a g e n s behov
av en snabbare och mer effektiv p r ö v n i n g (se bl.a. prop.
1997/98:130 och 1997/98:188). D e t ansågs i dessa lagstiftningsä r e n d e n att det n ä r det gäller de aktuella r ä t t s o m r å d e n a är av s t ö r s t a
v i k t att b e r ö r d a a k t ö r e r snabbt kan ges besked o m vilka regler som
gäller på marknaden och att h a n d l ä g g n i n g s t i d e r n a d ä r f ö r m å s t e f ö r kortas (prop. 1997/98:130 s. 47 f. och 1997/98:188 s. 13 f . ) . Detta
hgger också i linje med de synpunkter som ett antal av remissinstanserna a n f ö r i detta ärende när det gäller instanskedjan f ö r de
mål och ä r e n d e n som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna. I n r ä t t a n d e t av patent- och marknadsdomstolarna
b e d ö m s få positiva effekter på handläggningen genom att
p r ö v n i n g e n görs mer samlad och enhetlig och att en rad
processuella särlösningar i n f ö r s som syftar t i l l att effektivisera
d o m s t o l s p r ö v n i n g e n . D e t kan trots detta, som remissinstanserna
a n f ö r , på samma sätt som f ö r de ä r e n d e n som omfattas av departementspromemorians förslag o m f ö r k o r t a d instanskedja inte
uteslutas att en möjlighet t i l l p r ö v n i n g i tre domstolsinstanser f ö r
flertalet mål och ärenden i patent- och marknadsdomstolarna skulle
kunna innebära längre handläggningstider. Detta skulle leda t i l l att
den föreslagna reformen inte f i c k ö n s k a t genomslag och att
f ö r e t a g e n s behov av snabba besked inte kan tillgodoses.
67
M o t denna bakgrund talar starka skäl f ö r att instanskedjan f ö r
de m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a m å l som enligt
nuvarande ordning prövas i färre än tre domstolsinstanser, bl.a. mål
o m f ö r b u d och åläggande enligt m a r k n a d s f ö r i n g s l a g e n eller
konkurrenslagen mål o m m a r k n a d s s t ö r n i n g s - eller konkurrensskadeavgift samt mål o m s k a d e s t å n d enligt m a r k n a d s f ö r i n g s l a g e n ,
även fortsättningsvis b ö r vara f ö r k o r t a d .
N ä r det gäller övriga m å l - och ärendetyper, dvs. de immaterialrättsliga tvistemålen, b r o t t m å l e n och a n s ö k n i n g s ä r e n d e n a samt
vissa av de k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a skadeståndsmålen, i n n e b ä r den f ö r e slagna reformen en o f ö r ä n d r a d instanskedja. Genom kompetenssamlingen och de föreslagna effektiviseringsåtgärderna kan
visserligen en snabbare h a n d l ä g g n i n g än enligt nuvarande ordning
f ö r u t s e s . Trots det finns det anledning att överväga en f ö r k o r t a d
instanskedja även f ö r dessa m å l och ärenden. Som a n f ö r s i
departementspromemorian finns det ett starkt samband mellan
särskilt de m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a m å l e n och de immaterialrättsliga målen. Samma tvistiga r ä t t s f ö r h å l l a n d e kan ge upphov t i l l
antingen en immaterialrättslig eller en m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t l i g tvist
eller både och. Sambandet mellan dessa m å l t y p e r och m ö j l i g h e t e n
att kumulera t.ex. ett immaterialrättsligt mål med ett marknadsföringsrättsligt mål har haft avgörande betydelse f ö r b e d ö m n i n g e n
att dessa m å l t y p e r b ö r hanteras samlat. Detsamma g ö r sig i viss
u t s t r ä c k n i n g gällande i fråga o m k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a och immaterialrättsliga mål. I sammanhanget b ö r även intresset av en
enhetlig p r ö v n i n g s o r d n i n g f ö r de mål och ä r e n d e n som handläggs i
samma domstol beaktas. M o t den bakgrunden b ö r samtliga
tvistemål och ärenden som ska handläggas i domstolarna omfattas
av en f ö r k o r t a d instanskedja.
N ä r det gäller de immaterialrättsliga b r o t t m å l e n väger dock,
liksom f ö r b r o t t m å l i allmänhet, intresset av att kunna få målet
p r ö v a t även i H ö g s t a domstolen tyngre. Dessa m å l b ö r d ä r f ö r
kunna överklagas t i l l H ö g s t a domstolen enligt rättegångsbalkens
regler.
68
Ett fullföljdsförbud
ärendena
med s.k. ventil införs för merparten
av målen och
N ä r det gäller f r å g a n hur en f ö r k o r t a d instanskedja f ö r tvistemål
och ä r e n d e n i patent- och marknadsdomstolarna b ö r å s t a d k o m m a s
kan konstateras att det förslag som finns i departementspromemorian och som omfattar de ä r e n d e n som inleds i patentoch
marknadsdomstolarna
genom
överklagande
av
en
f ö r v a l t n i n g s m y n d i g h e t s beslut i n n e b ä r att r ä t t e n att överklaga
Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n s
avgöranden
begränsas
genom ett f u l l f ö l j d s f ö r b u d i kombination med en s.k. ventil.
F ö r s l a g e t i n n e b ä r att de aktuella ärendena som huvudregel kommer
att prövas i två domstolsinstanser och att Patent- och marknadsö v e r d o m s t o l e n d ä r m e d kommer att f å en praxisbildande roll.
Flertalet remissinstanser godtar förslaget. Patent- och registreringsverket
och Marknadsdomstolen
f ö r o r d a r att instanskedjan i
stället f ö r k o r t a s genom att ett f u l l f ö l j d s f ö r b u d i n f ö r s redan f ö r
Patent- och marknadsdomstolens avgöranden. Detta skulle dock
innebära att mål eller ärende som huvudregel endast skulle prövas i
en instans, vilket vore ett betydande avsteg f r å n de intressen som
ligger bakom treinstanssystemet. A v f r ä m s t rättssäkerhetsskäl b ö r
d ä r f ö r en sådan l ö s n i n g inte väljas, även o m f u l l f ö l j d s f ö r b u d e t
skulle förenas med en s.k. ventil. A v liknande skäl är det inte n å g o t
alternativ att i n f ö r a en ordning där registreringsärendena, som Träoch möbelföretagen
föreslår, överklagas direkt t i l l Patent- och
m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n . E n ordning där Patent- och marknadsö v e r d o m s t o l e n är både f ö r s t a och andra domstolsinstans
f ö r u t s ä t t e r dessutom särskilda procedurregler och riskerar att verka
menligt på effektiviteten. T y n g d p u n k t e n f ö r p r ö v n i n g e n i patentoch marknadsdomstolarna b ö r således, liksom f ö r domstolarna i
allmänhet, ligga i f ö r s t a instans och Patent- och marknadsö v e r d o m s t o l e n b ö r få fokusera p å rollen som ö v e r p r ö v a n d e instans.
M e d h ä n s y n t i l l f ö r d e l a r n a med ett sammanhållet system f ö r p r ö v ningstillstånd finns det inte heller skäl att överväga en särskild
ordning vad b e t r ä f f a r prövningstillstånd i Patent- och marknadsö v e r d o m s t o l e n , som Patent- och registreringsverket
föreslår. D e
f ö r u t s ä t t n i n g a r som gäller f ö r att bevilja prövningstillstånd i allmän
domstol b ö r alltså, som föreslås i departementspromemorian, utan
undantag tillämpas även på Patent- och marknadsdomstolens
avgöranden.
69
D e t alternativ t i l l att å s t a d k o m m a en f ö r k o r t a d instanskedja f ö r
alla i patent- och marknadsdomstolarna f ö r e k o m m a n d e tvistemål
och ä r e n d e n som det, m o t bakgrund av vad som ovan a n f ö r s , ligger
n ä r m a s t t i l l hands att överväga är att utvidga det i departementspromemorian föreslagna f u l l f ö l j d s f ö r b u d e t med ventil. M e d en
sådan lösning kommer Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n s avgöranden i tvistemål och ä r e n d e n inte att få överklagas t i l l H ö g s t a
domstolen o m inte Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n ger sitt
tillstånd t i l l överklagande. F ö r de m å l och ä r e n d e n där ett sådant
tillstånd inte ges skulle med andra ord Patent- och marknadsö v e r d o m s t o l e n s d o m eller beslut innebära att målet respektive
ä r e n d e t var slutligt avgjort.
E t t övergripande syfte med den föreslagna reformen är att
tillgodose behovet av kvalitet och effektivitet i n o m r ä t t s o m r å d e n
som h ö r t i l l de mest komplicerade som handläggs i domstol. Som
konstateras ovan finns det p å de aktuella r ä t t s o m r å d e n a ett tydligt
behov av prejudikat. Genom i n r ä t t a n d e t av en särskild domstol i
f ö r s t a och andra instans p å dessa r ä t t s o m r å d e n kommer en effektiv
och kompetent organisation att byggas upp där Patent- och markn a d s ö v e r d o m s t o l e n som andra instans, oavsett hur reglerna o m
överklagande utformas, i praktiken kommer att få ett stort ansvar
f ö r utvecklingen av praxis. D e t b ö r också, som
Marknadsdomstolen
påpekar, framhållas att p å m å n g a av de aktuella r ä t t s o m r å d e n a
träder rättsläget inte f r a m genom enstaka avgöranden utan snarare
genom den bild som ett s t ö r r e antal avgöranden tillsammans ger.
D e t är d ä r m e d en f ö r d e l o m den instans som ges det huvudsakliga
ansvaret f ö r praxis bildningen också har f ö r u t s ä t t n i n g a r att pröva
ett s t ö r r e antal mål. M o t bakgrund av den specialistkompetens som
kommer att finnas i den särskilda domstolen kan behovet av r ä t t s bildning genom prejudicerande a v g ö r a n d e n f r å n H ö g s t a domstolen
också antas vara mindre än p å andra r ä t t s o m r å d e n som handläggs i
de allmänna domstolarna. Eftersom p r ö v n i n g e n koncentreras t i l l en
domstol i f ö r s t a och andra instans kommer det inte heller att finnas
n å g o t behov av att ena en splittrad underrättspraxis. D e t är med
andra o r d o f r å n k o m l i g t att Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n
kommer att ha en betydande r o l l f ö r praxisbildningen på
i m m a t e r i a l r ä t t e n s , m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t e n s och k o n k u r r e n s r ä t t e n s
områden.
Behovet av att tillgodose en enhetlig r ä t t s t i l l ä m p n i n g kan dock
uppkomma trots att Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n kommer
70
att vara enda överrätt f ö r de mål och ä r e n d e n som handläggs i
patent- och marknadsdomstolarna. D e t kan också i dessa mål
uppkomma f r å g o r som inte är specifika f ö r dessa domstolar,
exempelvis processuella eller skadeståndsrättsliga frågor, och där
behov av en instans över Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n kan
u p p s t å f ö r att säkerställa en enhetlighet i dessa f r å g o r i förhållande
t i l l övriga h o v r ä t t e r . Som n ä r m a r e utvecklas i departementspromemorian (Ds 2014:2 s. 205 f ) är f u l l f ö l j d s f ö r b u d med ventil en
b e p r ö v a d och lämplig metod f ö r att balansera prejudikatintresset
med intresset av skyndsamhet. Patent- och m a r k n a d s ö v e r domstolen har, m o t bakgrund av att domstolen är enda överrätt,
goda f ö r u t s ä t t n i n g a r att välja ut de m å l och ärenden där det finns
skäl f ö r H ö g s t a domstolen att p r ö v a o m det finns behov av ett
prejudikat. M e d den sådan l ö s n i n g ges H ö g s t a domstolen goda
f ö r u t s ä t t n i n g a r att fullgöra sin prejudikatbildande roll. H ä r i g e n o m
bedöms
de
rättssäkerhetsintressen
som
Bolagsverket
och
Konsumentverket
l y f t e r fram tillgodoses. Sammantaget b e d ö m s ett
f u l l f ö l j d s f ö r b u d med ventil vara den metod som bäst uppfyller det
g r u n d l ä g g a n d e kravet att instansordningen hålls så kort som
m ö j l i g t samtidigt som den tillgodoser prejudikatbildningsbehovet
f ö r de tvistemål och ä r e n d e n som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna. E t t f u l l f ö l j d s f ö r b u d med ventil b e d ö m s också
i n n e b ä r a en väl avvägd lösning såvitt avser Patent- och marknadsö v e r d o m s t o l e n s r o l l i prejudikatbildningen. D e n l ö s n i n g e n b ö r
d ä r f ö r väljas f ö r samtliga tvistemål och ä r e n d e n som handläggs i
patent- och marknadsdomstolarna med ett undantag som f r a m g å r
av nästa avsnitt.
Särskilt om mål om
företagskoncentrationer
Enligt konkurrenslagens b e s t ä m m e l s e r f å r parterna i en f ö r e t a g s koncentration inte vidta några åtgärder f ö r att fullfölja koncentrationen så länge en p r ö v n i n g av denna pågår. D e t kan d ä r f ö r antas
att det i dessa mål finns ett särskilt intresse av att så snart det är
m ö j l i g t få ett slutligt avgörande ifråga o m ett eventuellt f ö r b u d
eller åläggande med anledning av koncentrationen. Enligt nuvarande ordning har viss skyndsamhet i d o m s t o l s p r ö v n i n g e n u p p n å t t s
genom att lagstiftningen anger tidsfrister i n o m vilka domstolarna
m å s t e avgöra ett mål o m f ö r b u d eller åläggande med anledning av
71
en f ö r e t a g s k o n c e n t r a t i o n (4 kap. 15 § konkurrenslagen [2008:579],
K L ) . Dessa tidsfrister kommer att gälla även f ö r p r ö v n i n g e n i
patent- och marknadsdomstolarna och p å så sätt ange en bortre
gräns f ö r n ä r ett slutligt besked f r å n domstolarna ifråga om
koncentrationen senast kan erhålls.
Svea hovrätt
och Marknadsdomstolen
anser att det, med
hänvisning t i l l att det är av stor betydelse f ö r de b e r ö r d a f ö r e t a g e n
att få ett snabbt besked o m en f ö r e t a g s k o n c e n t r a t i o n ska f ö r b j u d a s
eller inte, finns anledning att överväga
att i n f ö r a
ett
f u l l f ö l j d s f ö r b u d utan m ö j l i g h e t t i l l ventil t i l l H ö g s t a domstolen när
det gäller m å l o m f ö r e t a g s k o n c e n t r a t i o n e r . D e t kan konstateras att
f r å g a n o m en f ö r e t a g s k o n c e n t r a t i o n ska tillåtas eller inte sällan
kommer under domstols p r ö v n i n g . E n d o m s t o l s p r ö v n i n g f ö r u t sätter att Konkurrensverket väcker talan o m f ö r b u d eller åläggande
med anledning av koncentrationen. Sedan 1993 har dessutom
endast två a v g ö r a n d e n r ö r a n d e f ö r e t a g s k o n c e n t r a t i o n överklagats
f r å n Stockholms tingsrätt t i l l Marknadsdomstolen. Detta talar f ö r
att f ö r e t a g e n s behov av ett snabbt slutligt avgörande gör sig särskilt
starkt gällande i dessa fall. T i l l detta k o m m e r att behovet av
prejudikat i dessa m å l får anses vara begränsat. Sammantaget görs
d ä r f ö r b e d ö m n i n g e n att det f ö r mål o m f ö r e t a g s k o n c e n t r a t i o n e r
finns skäl att inte kombinera ett f u l l f ö l j d s f ö r b u d f ö r Patent- och
m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n s avgöranden med ventil.
72
5
Patent- och marknadsdomstolens sammansättning
i ärenden
Förslag: V i d avgörande i sak av patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a
och
konkurrensrättsliga
ä r e n d e n ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av tre
l e d a m ö t e r . O m det i ett p a t e n t r ä t t s l i g t eller växtförädlarrättsligt
ärende finns behov av teknisk sakkunskap ska en eller två
tekniska l e d a m ö t e r ingå i r ä t t e n . O m det i ett marknadsföringsrättsligt eller k o n k u r r e n s r ä t t s l i g t ärende finns behov av
ekonomisk sakkunskap ska en eller två ekonomiska experter
ingå i r ä t t e n . M i n s t en ledamot ska alltid vara lagfaren domare.
O m det finns särskilda skäl f ö r det med h ä n s y n t i l l ärendet, får
r ä t t e n bestå av fyra l e d a m ö t e r , varav två lagfarna domare och två
tekniska l e d a m ö t e r eller ekonomiska experter, beroende p å
ärendetyp.
O m det är tillräckligt med h ä n s y n t i l l ärendet, får r ä t t e n
bestå av en lagfaren domare och, beroende p å ä r e n d e t y p , en
ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap.
O m det inte finns behov av teknisk respektive ekonomisk
sakkunskap ska r ä t t e n bestå av tre lagfarna domare eller, o m det
är tillräckligt med h ä n s y n t i l l ärendet, en lagfaren domare.
V i d annan h a n d l ä g g n i n g ska r ä t t e n bestå av en lagfaren
domare eller av en lagfaren domare och, beroende p å ä r e n d e t y p ,
en ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap.
Beredningsåtgärder ska kunna u t f ö r a s av en annan t j ä n s t e man än en lagfaren domare i samma u t s t r ä c k n i n g som i tingsrätt
i allmänhet ( j f r 1 kap. 3 e R B ) .
73
Departementspromemorians
förslag:
I
departementspromemorian föreslås att Patent- och marknadsdomstolen v i d
avgörande i sak av patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a ä r e n d e n ska bestå av en
lagfaren domare och en ledamot med teknisk eller ekonomisk
sakkunskap, beroende p å ä r e n d e t y p . Enligt förslaget får domstolen
bestå av tre l e d a m ö t e r endast o m det finns särskilda skäl f ö r det
med h ä n s y n t i l l ärendets beskaffenhet. Förslaget innebär vidare att
o m det inte finns behov av teknisk respektive ekonomisk
sakkunskap f å r r ä t t e n , beroende p å ärendets beskaffenhet, bestå av
en eller tre lagfarna domare. I departementspromemorian föreslås
inte n å g o n särskild s a m m a n s ä t t n i n g s r e g e l f ö r annan h a n d l ä g g n i n g
än avgörande i sak. I stället hänvisas t i l l ärendelagens sammansättningsregler.
Remissinstanserna: N ä r det gäller Patent- och marknadsdomstolens s a m m a n s ä t t n i n g i patenträttsliga ä r e n d e n anser flera
remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, Patentbesvärsrätten,
Patent- och
registreringsverket,
Sveriges
advokatsamfund,
SFIR,
Försvarets
materielverk
och SIPF, att antalet l e d a m ö t e r som huvudregel b ö r
vara detsamma som i P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n , dvs. tre l e d a m ö t e r .
Patent- och registreringsverket,
Patentbesvärsrätten,
Advokatsamfundet,
SFIR
och Försvarets
materielverk
a n f ö r att av dessa
l e d a m ö t e r b ö r två vara tekniska l e d a m ö t e r och en b ö r vara lagfaren
domare. Stockholms
tingsrätt
f ö r u t s e r att de p a t e n t r ä t t s l i g a
ärendenas beskaffenhet ofta kommer att m e d f ö r a att r ä t t e n består
av tre ledamöter. T i n g s r ä t t e n anser d ä r f ö r att det kan diskuteras
vilken
sammansättning
som
ska vara huvudregel. Flera
remissinstanser, däribland Stockholms
tingsrätt och
Patentbesvärsrätten, framhåller betydelsen av att regleringen ges en flexibel
u t f o r m n i n g så att antalet l e d a m ö t e r kan u t ö k a s eller minskas efter
behov. Marknadsdomstolen
och Försvarets materielverk anser att det
finns skäl att överväga att ha samma s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r f ö r de
p a t e n t r ä t t s l i g a ärendena som f ö r de patenträttsliga målen. FICPI
anser att p a t e n t r å d b ö r u t g ö r a en majoritet av rättens l e d a m ö t e r
å t m i n s t o n e v i d ö v e r p r ö v n i n g av registreringsärenden.
Svea hovrätt
anser att Patent- och marknadsdomstolen i
k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a ärenden som gäller beslut o m ålägganden enligt
3 kap. 1 § K L b ö r kunna ha samma s a m m a n s ä t t n i n g som v i d
avgörande av k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a mål, dvs. fyra ledamöter. N å g r a
remissinstanser, bl.a. Svenskt näringsliv, Näringslivets Delegation för
74
Marknadsrätt,
Marknadsdomstolen
och SFIR, anser att u t g å n g s punkten b ö r vara att r ä t t e n i de marknadsrättsliga ä r e n d e n a ska
bestå av f e m ledamöter.
Göta hovrätt f r a m f ö r vissa synpunkter angående den lagtekniska
u t f o r m n i n g e n av sammansättningsreglerna.
Skälen för förslaget
Patenträttsliga
och växtförädlarrättsliga
ärenden
Vissa av de patenträttsliga ä r e n d e n som ska handläggas i Patentoch marknadsdomstolen kommer att inledas genom en a n s ö k a n t i l l
domstolen. Detta gäller f ö r närvarande endast ä r e n d e n o m
i n f o r m a t i o n s f ö r e l ä g g a n d e . N ä r Stockholms
tingsrätt
enligt
nuvarande ordning handlägger dessa ä r e n d e n tillämpas ä r e n d e lagens s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r (57 e § P L ) . A n d r a ä r e n d e n avser
f r å n myndighet överklagade beslut; f ö r patentens del f r å n Patentoch registreringsverket överklagade beslut o m registrering. Enligt
nuvarande ordning överklagas dessa beslut t i l l P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n
som är d o m f ö r med tre ledamöter. Fler än fyra l e d a m ö t e r f å r inte
ingå i P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n i annat fall än n ä r ett mål avgörs i
plenum. I p a t e n t m å l som inte gäller p a n t s ä t t n i n g av patent eller
p a t e n t a n s ö k n i n g a r samt i m å l o m växtförädlarrätt ska minst två
tekniska l e d a m ö t e r ingå i r ä t t e n och en ledamot ska vara lagfaren,
o m inte r ä t t e n finner att medverkan av lagfaren ledamot är
obehövlig. I mål o m p a n t s ä t t n i n g av patent och p a t e n t a n s ö k n i n g a r
ska minst två lagfarna l e d a m ö t e r ingå i r ä t t e n (4 § lagen [1977:729]
om Patentbesvärsrätten, PBRL).
U t g å n g s p u n k t e n i ärendelagen är att r ä t t e n ska bestå av en
lagfaren domare. Endast o m det finns särskilda skäl med h ä n s y n till
ä r e n d e t s beskaffenhet f å r r ä t t e n bestå av tre l e d a m ö t e r (3 § lagen
[1996:242] o m d o m s t o l s ä r e n d e n , Ä L ) . N ä r regeln i n f ö r d e s konstaterades att regleringen i den äldre ärendelagen inte hade f ö l j t med
den utveckling som f ö r e k o m m i t på rättegångsbalkens o m r å d e , där
u t r y m m e t f ö r endomarkompetensen successivt utvidgats. Vidare
a n f ö r d e s att ärendena i de allra flesta fall är av enkel natur och att
det rimliga syntes, såvitt gäller tingsrätter, vara att i grunden ha en
regel o m endomarkompetens med m ö j l i g h e t t i l l en kvalificerad
s a m m a n s ä t t n i n g i speciella fall (prop. 1995/96:115 s. 98). I departementspromemorian konstateras att ärendelagens s a m m a n s ä t t n i n g s -
75
regler bidrar t i l l ett snabbare och mer resurseffektivt f ö r f a r a n d e .
N ä r det gäller de patenträttsliga registreringsärendena, som är den
stora ärende gruppen, hänvisas även t i l l den kvalificerade
m y n d i g h e t s p r ö v n i n g e n v i d Patent- och registreringsverket. M o t
den bakgrunden och med h ä n s y n t i l l behovet av teknisk kompetens
föreslås i departementspromemorian att Patent- och marknadsdomstolen som huvudregel ska bestå av en lagfaren domare och en
teknisk ledamot n ä r domstolen avgör patenträttsliga och v ä x t f ö r ä d larrättsliga ä r e n d e n i sak.
Flera remissinstanser är kritiska t i l l departementspromemorians
förslag n ä r det gäller s a m m a n s ä t t n i n g e n i patenträttsliga registreringsärenden. D e anser att s a m m a n s ä t t n i n g e n i Patent- och marknadsdomstolen b ö r motsvara den som enligt nuvarande ordning
gäller f ö r P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n , dvs. tre l e d a m ö t e r . N å g r a remissinstanser, bl.a. Patentbesvärsrätten,
Sveriges advokatsamfund,
SFIR,
Försvarets materielverk och SIPF, framhåller att Patent- och registreringsverkets p r ö v n i n g , med h ä n s y n t i l l det stora antalet ä r e n d e n
som myndigheten handlägger, är rutinartad och att Patent- och
marknadsdomstolen som f ö r s t a domstolsinstans d ä r f ö r b ö r ha en
kvalificerad s a m m a n s ä t t n i n g . Dessa remissinstanser a n f ö r vidare att
det finns anledning att göra en jämförelse med den ordning som
gäller n ä r det europeiska patentverket (EPO) p r ö v a r patenta n s ö k n i n g a r o m europeiska patent. V i d p r ö v n i n g e n av överklagade
beslut är b e s v ä r s k a m m a r e n (Technical Board of Appeal) som
huvudregel sammansatt av två tekniska l e d a m ö t e r och en lagfaren
ledamot. Patentbesvärsrätten
framhåller att det svenska nationella
systemet f ö r p a t e n t p r ö v n i n g , f ö r att behålla sin internationella
legitimitet, inte i alltför stor u t s t r ä c k n i n g b ö r avvika f r å n denna
internationella standard.
D e t är v i k t i g t att Patent- och marknadsdomstolen kan erbjuda
en ä r e n d e h a n t e r i n g som i n n e b ä r en kvalificerad p r ö v n i n g av varje
enskilt ärende och som är ägnad att upprätthålla allmänhetens och
parternas f ö r t r o e n d e f ö r r ä t t s k i p n i n g e n . I detta ligger att d o m stolen ska ha tillräcklig teknisk sakkunskap men också att avgöranden meddelas i n o m r i m l i g t i d . R ä t t e n b ö r d ä r f ö r inte bestå av fler
l e d a m ö t e r eller l e d a m ö t e r av annat slag än vad som är sakligt
motiverat.
D e t är inte sakligt motiverat att i de patenträttsliga ärendena
u t ö k a antalet l e d a m ö t e r i förhållande t i l l vad som enligt nuvarande
ordning gäller f ö r P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n . I enlighet med vad flera
76
remissinstanser anser b ö r u t g å n g s p u n k t e n i stället vara att Patentoch marknadsdomstolen ska bestå av tre l e d a m ö t e r n ä r patenträttsliga ä r e n d e n avgörs i sak.
Som Patentbesvärsrätten
a n f ö r är de lagfarna domarnas samarbete med de tekniska l e d a m ö t e r n a och de tekniska l e d a m ö t e r n a s
i n b ö r d e s samarbete i de patenträttsliga ärendena en mycket
betydelsefull del i u p p r ä t t h å l l a n d e t av både kvaliteten i b e d ö m n i n g en och snabbheten i f ö r f a r a n d e t . Inte sällan finns det i dessa
ä r e n d e n behov av expertkunskap i n o m olika tekniska discipliner.
Detta talar f ö r att det i r ä t t e n o f t a b ö r ingå två l e d a m ö t e r med
teknisk sakkunskap. D e n o m s t ä n d i g h e t e n att två tekniska
l e d a m ö t e r som huvudregel föreslås ingå i r ä t t e n n ä r Patent- och
marknadsdomstolen avgör patenträttsliga tvistemål talar också f ö r
att två tekniska l e d a m ö t e r b ö r ingå i r ä t t e n n ä r domstolen p r ö v a r
den grundläggande frågan o m patenterbarhet. F r å g o r n a är j u t i l l
stor del desamma i de båda fallen. D e t finns dock inte anledning att
låsa fast s a m m a n s ä t t n i n g e n v i d en lagfaren domare och två tekniska
l e d a m ö t e r utan, i enlighet med vad som gäller f ö r P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n , b ö r r ä t t e n även kunna bestå av två lagfarna domare och en
teknisk ledamot eller av tre lagfarna domare. E n sådan sammansättningsregel m ö j l i g g ö r att de patenträttsliga ärendena kan avgöras
med den s a m m a n s ä t t n i n g som i varje enskilt fall f r a m s t å r som den
mest lämpliga. E n f ö r u t s ä t t n i n g f ö r att ett ä r e n d e ska kunna
avgöras av enbart lagfarna domare b ö r , liksom f ö r de patenträttsliga
målens del vara att det saknas behov av särskild teknisk sakkunskap. Detta kan vara aktuellt i exempelvis ä r e n d e n o m pants ä t t n i n g av patent och p a t e n t a n s ö k n i n g a r . B e d ö m n i n g e n av o m
behov av tekniska l e d a m ö t e r finns eller inte b ö r a n f ö r t r o s d o m stolen, som har bäst f ö r u t s ä t t n i n g a r att b e d ö m a den frågan.
P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n är enligt nuvarande ordning d o m f ö r med
enbart tekniska l e d a m ö t e r i vissa fall. D e t är en ordning som
f r a m s t å r som f r ä m m a n d e f ö r processen i allmän domstol och n å g o n
sådan m ö j l i g h e t b ö r d ä r f ö r inte finnas i Patent- och marknadsdomstolen.
F ö r att m ö t a behovet av kompetens i ärenden av extra stor
juridisk och teknisk komplexitet b ö r det, o m det finns särskilda
skäl f ö r det med h ä n s y n t i l l ärendet, vara möjligt f ö r r ä t t e n att bestå
av två lagfarna domare och två tekniska l e d a m ö t e r . D ä r m e d kan
Patent- och marknadsdomstolen ha samma s a m m a n s ä t t n i n g som
v i d en h u v u d f ö r h a n d l i n g i ett p a t e n t r ä t t s l i g t mål. Som exempel p å
77
situationer då det kan finnas skäl att u t ö k a r ä t t e n s s a m m a n s ä t t n i n g
kan n ä m n a s att det i ett ärende görs gällande b ä t t r e rätt (17-18 §§
PL) eller n ä r det gäller ä r e n d e n o m återställande av förlorade
r ä t t i g h e t e r (72 § P L ) . D e t b ö r dock överlåtas t i l l r ä t t e n att i
b e d ö m a frågan i varje enskilt fall.
F ö r att r ä t t e n inte ska bestå av fler l e d a m ö t e r än vad som är
sakligt motiverat b ö r Patent- och marknadsdomstolen även kunna
bestå av en lagfaren domare och en teknisk ledamot eller, o m det
saknas behov av teknisk sakkunskap, en lagfaren domare. E n
f ö r u t s ä t t n i n g f ö r detta b ö r vara att r ä t t e n anser att en enklare
s a m m a n s ä t t n i n g är tillräcklig med h ä n s y n t i l l vad det enskilda
ä r e n d e t kräver. E t t exempel då det kan vara tillräckligt att r ä t t e n
består av en lagfaren domare och en teknisk ledamot är o m det i ett
ärende är uppenbart att registrering inte ska ske.
D e i departementspromemorian föreslagna s a m m a n s ä t t n i n g s reglerna f ö r patenträttsliga ä r e n d e n gäller endast v i d avgörande i
sak. N ä r det gäller annan handläggning, dvs. avskrivning av ett
ärende efter återkallelse, avvisning och beslut under beredningen
som inte innebär att ärendet avgörs, föreslås att ärendelagens
s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r ska tillämpas. F ö r att det ska vara tydligt
vilken s a m m a n s ä t t n i n g som gäller f ö r Patent- och marknadsdomstolen i patenträttsliga ä r e n d e n b ö r de särskilda sammansättningsreglerna i den föreslagna lagen o m patent- och marknadsdomstolar vara självständiga i förhållande t i l l ärendelagens
s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r . Reglerna b ö r utformas p å ett sådant sätt att
de ger en heltäckande bild av hur r ä t t e n ska vara sammansatt v i d all
f o r m av h a n d l ä g g n i n g i dessa ä r e n d e n , dvs. även v i d annan
h a n d l ä g g n i n g än avgörande i sak.
V i d annan handläggning än avgörande i sak saknas i många fall
behov av teknisk sakkunskap. Enligt nuvarande ordning är
P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n d o m f ö r med en ledamot n ä r avskrivning sker
efter återkallelse eller på grund av att f ö r e s k r i v e n årsavgift inte
betalats (4 § P B R L ) . D e t är dock inget som hindrar att r ä t t e n
består av tre ledamöter. Regelmässigt kommer sådana beslut inte
att ställa krav p å de särskilda insikter som de tekniskt kunniga
l e d a m ö t e r n a har, utan p r ö v n i n g e n kommer att vara begränsad t i l l
f r a m f ö r allt r ä t t e g å n g s k o s t n a d s f r å g o r . E t t fall där det f ö r Patentbesvärsrätten har b e d ö m t s kunna vara aktuellt att skriva av målet
med tre l e d a m ö t e r är n ä r fråga o m officialprövning uppkommer
(prop. 2011/12:88 s. 17). Denna m ö j l i g h e t t i l l officialprövning
78
föreslås i departementspromemorian utgå. M e d liänsyn härtill
b e d ö m s det i regel vara f u l l t tillräckligt att r ä t t e n består av en
lagfaren domare v i d avskrivning av ärenden.
Ä v e n n ä r det gäller m å n g a andra beslut under beredningen b ö r
det vara tillräckligt att r ä t t e n består av en lagfaren domare. D e t kan
dock finnas f r å g o r som kräver teknisk sakkunskap, t.ex. n ä r det
gäller att ta ställning t i l l o m viss bevisning ska tillåtas. M e d h ä n s y n
t i l l detta b ö r det vara möjligt att låta en teknisk ledamot ingå i
r ä t t e n även v i d annan handläggning än avgörande i sak. Detta b ö r
lagtekniskt uttryckas p å så sätt att Patent- och marknadsdomstolen
vid annan h a n d l ä g g n i n g av ett ärende ska bestå av en lagfaren
domare eller av en lagfaren domare och en teknisk ledamot. D e t
b ö r överlåtas t i l l r ä t t e n att, u t i f r å n en b e d ö m n i n g av vad den
enskilda frågan kräver, avgöra o m en teknisk ledamot ska ingå i
rätten.
o
Å t g ä r d e r som avser endast beredningen av ett ärende och som
inte är sådana att de b ö r förbehållas lagfarna domare får enligt
ärendelagen u t f ö r a s av en annan anställd v i d tingsrätten som har
tillräcklig kunskap och erfarenhet (se 3 § Ä L och 1 kap. 3 e § R B ) .
Motsvarande b ö r gälla i Patent- och marknadsdomstolen. Lagtekniskt b ö r detta lösas genom att det i den föreslagna lagen om
patent- och marknadsdomstolar tas i n en hänvisning t i l l 1 kap. 3 e §
RB ( j f r 2 kap. 11 § lagen [2010:921] o m mark- och m i l j ö domstolar).
S a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r n a i ä r e n d e n o m växtförädlarrätt b ö r
ö v e r e n s s t ä m m a med dem f ö r patenträttsliga ärenden.
Marknadsföringsrättsliga
och konkurrensrättsliga
ärenden
Vissa m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a ärenden
kommer att inledas genom en a n s ö k a n t i l l Patent- och marknadsdomstolen. D e t gäller f ö r närvarande endast ä r e n d e n o m tillstånd
f ö r Konkurrensverket att g e n o m f ö r a en p l a t s u n d e r s ö k n i n g (5 kap.
3 § K L ) . N ä r Stockholms tingsrätt enligt nuvarande ordning p r ö v a r
dessa ärenden i sak ska r ä t t e n bestå av fyra l e d a m ö t e r , av vilka två
ska vara lagfarna domare och två ekonomiska experter. O m det är
tillräckligt med h ä n s y n t i l l ärendets beskaffenhet f å r t i n g s r ä t t e n
bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en ekonomisk expert (8 kap. 10 § f ö r s t a stycket K L ) . T i n g s r ä t t e n s beslut
79
kan överklagas t i l l Marknadsdomstolen som sista instans (7 kap.
2§KL).
A n d r a m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a ärenden avser överklagade beslut. F ö r de m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a ärendenas del gäller det beslut meddelade av Konsumentombudsmannen under utredningen av ett ärende, t.ex. en uppmaning t i l l n å g o n
att l ä m n a upplysningar eller t i l l en näringsidkare att tillhandahålla
handlingar och d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e f r å g o r o m e r s ä t t n i n g f ö r
varuprover och liknande
(42-46 §§ m a r k n a d s f ö r i n g s l a g e n
[2008:486], M f L ) . N ä r Stockholms tingsrätt enligt nuvarande ordning handlägger dessa ä r e n d e n ska r ä t t e n bestå av en lagfaren
domare eller av en lagfaren domare och en ekonomisk expert. O m
det finns särskilda skäl med h ä n s y n t i l l ärendets beskaffenhet får
t i n g s r ä t t e n i stället bestå av fyra ledamöter, varav två lagfarna
domare och två ekonomiska experter (57 § M f L ) . T i n g s r ä t t e n s
beslut kan överklagas t i l l Marknadsdomstolen som sista instans
(52 § M f L ) .
D e k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a ä r e n d e n som inleds genom överklagande
avser beslut f r å n Konkurrensverket o m bl.a. ålägganden att upph ö r a med överträdelser av f ö r b u d e n m o t k o n k u r r e n s b e g r ä n s a n d e
samarbete respektive missbruk av dominerande ställning (3 kap. 1 §
K L ) och ålägganden att l ä m n a i n f o r m a t i o n (5 kap. 1 § K L ) . Enligt
nuvarande ordning överklagas dessa beslut t i l l Marknadsdomstolen
som sista instans (7 kap. 1 § K L ) .
Marknadsdomstolen är i alla ärenden b e s l u t f ö r med fyra
l e d a m ö t e r och kan maximalt bestå av sju l e d a m ö t e r (3 och 9 §§
lagen [1970:417] o m marknadsdomstol m.m., M D L ) .
Departementspromemorians förslag innebär att Patent- och
marknadsdomstolen som huvudregel ska bestå av en lagfaren
domare och en ekonomisk expert n ä r m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och
k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a ä r e n d e n avgörs i sak. Detta förslag har kritiserats av flera remissinstanser. N å g r a av dessa remissinstanser, bl.a.
Svenskt näringsliv, Näringslivets
delegation för Marknadsrätt
och
Marknadsdomstolen,
anser att u t g å n g s p u n k t e n b ö r vara att Patentoch marknadsdomstolen ska vara sammansatt av f e m ledamöter.
D e t skulle innebära en u t ö k n i n g av antalet l e d a m ö t e r j ä m f ö r t med
vad som enligt nuvarande ordning gäller f ö r såväl Stockholms
tingsrätts som Marknadsdomstolens b e s l u t f ö r h e t i marknadsföringsrättsliga och k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a ärenden.
80
P å samma sätt som f ö r de patenträttsliga, växtförädlarrättsliga,
m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a målen talar
intresset av enhetliga s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r i Patent- och marknadsdomstolen f ö r att s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r n a f ö r de k o n kurrens- och m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a ärendena, i möjligaste m å n ,
utformas så att de ö v e r e n s s t ä m m e r med dem i patent- och växtförädlarrättsliga ärenden. E n f ö r u t s ä t t n i n g f ö r detta är naturligtvis
att de föreslagna reglerna tillgodoser de särskilda behov som finns i
de m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a ärendena.
N ä r det gäller de marknadsrättsliga ärendena finns det inte
n å g o n ä r e n d e t y p som dominerar lika tydligt som registreringsä r e n d e n a i n o m p a t e n t r ä t t e n . Ä r e n d e n a varierar i både o m f a t t n i n g
och komplexitet. Beroende p å ä r e n d e t y p kan även behovet av
l e d a m ö t e r med särskild ekonomisk sakkunskap variera. M å n g a av
de k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a ärendena är mycket omfattande och är o f t a
både juridiskt och ekonomiskt komplicerade. Detta gäller f r a m f ö r
allt ä r e n d e n o m ålägganden att u p p h ö r a med överträdelser av
förbuden mot konkurrensbegränsande
samarbete respektive
missbruk av dominerande ställning. Dessa ä r e n d e n kan svårligen
sägas vara av sådan enkel natur som motiverat huvudregeln med
endomarkompetens i ärendelagen. Inte sällan finns det i de
k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a ärendena, p å samma sätt som i de patenträttsliga ärendena, ett behov av att två l e d a m ö t e r med särskild
sakkunskap ingår i rätten. Vissa k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a ärenden är
dock av enklare slag och ställer inte samma krav p å särskild
ekonomisk sakkunskap. Inte heller de m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a
ä r e n d e n a är sådana att det generellt sett finns ett behov av att flera
l e d a m ö t e r med ekonomisk sakkunskap ingår i r ä t t e n . M e d tanke p å
att de marknadsrättsliga ärendena kan vara av så varierat slag är det
särskilt v i k t i g t att s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r n a är flexibla och medger
att ä r e n d e n a kan avgöras med den s a m m a n s ä t t n i n g som i varje
enskilt fall f r a m s t å r som den mest lämpliga.
N ä r det gäller antalet l e d a m ö t e r som Patent- och marknadsdomstolen b ö r bestå av n ä r den avgör m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och
k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a ärenden i sak finns det anledning att se t i l l vad
som gäller enligt nuvarande ordning n ä r Stockholms tingsrätt och
Marknadsdomstolen avgör dessa ärenden. Som f r a m g å r ovan är
u t g å n g s p u n k t e n i vissa ärenden att t i n g s r ä t t e n ska bestå av f y r a
l e d a m ö t e r . I flera fall har dock t i n g s r ä t t e n möjlighet att bestå av en
lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en ekonomisk
81
expert. S a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r n a f ö r Marknadsdomstolen medger
att r ä t t e n består av f y r a t i l l sju l e d a m ö t e r . Denna m ö j l i g h e t b ö r
dock ses m o t bakgrund av Marknadsdomstolens f u n k t i o n som
prejudikatinstans, en f u n k t i o n som inte kommer att åligga Patentoch marknadsdomstolen eftersom domstolens beslut kommer att
kunna överklagas t i l l Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n och i
vissa fall även t i l l H ö g s t a domstolen.
M e d h ä n s y n t i l l att m å n g a av de marknadsrättsliga ärendena r ö r
f r å g o r som o f t a är både ekonomiskt och juridiskt komplexa b ö r
Patent- och marknadsdomstolen bestå av en kvalificerad sammans ä t t n i n g n ä r domstolen avgör dessa ä r e n d e n i sak. D e t finns dock
inte anledning att ha en g r u n d s a m m a n s ä t t n i n g med så m å n g a som
f y r a eller f e m l e d a m ö t e r utan u t g å n g s p u n k t e n b ö r , liksom f ö r de
p a t e n t r ä t t s l i g a ärendena, vara tre l e d a m ö t e r . P å motsvarande sätt
som föreslås f ö r de patenträttsliga ä r e n d e n a b ö r det vara möjligt f ö r
r ä t t e n att bestå av två lagfarna domare och en ekonomisk expert, av
en lagfaren domare och två ekonomiska experter eller av tre
lagfarna domare. E n f ö r u t s ä t t n i n g f ö r att ett ärende ska kunna
avgöras av enbart lagfarna domare b ö r vara att det saknas behov av
särskild ekonomisk sakkunskap. D e t b ö r överlåtas t i l l domstolen
att b e d ö m a o m det finns ett sådant behov eller inte.
Som a n f ö r s ovan och som flera remissinstanser, bl.a. Svea
hovrätt och Marknadsdomstolen,
framhåller är överklagade beslut
f r å n Konkurrensverket o m ålägganden att u p p h ö r a med överträdelser av f ö r b u d e n m o t k o n k u r r e n s b e g r ä n s a n d e samarbete
respektive missbruk av dominerande ställning o f t a mycket
omfattande och komplexa. D e t b ö r i dessa ärenden och i andra
ä r e n d e n av särskilt stor o m f a t t n i n g och komplexitet finnas en
m ö j l i g h e t f ö r Patent- och marknadsdomstolen att bestå av två
lagfarna domare och två ekonomiska experter. Denna möjlighet
b ö r finnas i såväl de k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a som de m a r k n a d s f ö r i n g s rättsliga ä r e n d e n a och b ö r f ö r u t s ä t t a att det finns särskilda skäl f ö r
det med h ä n s y n t i l l ärendet. D ä r m e d kan Patent- och marknadsdomstolen ha samma s a m m a n s ä t t n i n g som v i d h u v u d f ö r h a n d l i n g i
m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a mål. D e t b ö r
överlåtas t i l l r ä t t e n att i varje enskilt fall avgöra o m det finns skäl
att u t ö k a r ä t t e n s s a m m a n s ä t t n i n g .
O m r ä t t e n anser att det är tillräckligt med h ä n s y n t i l l vad det
enskilda ä r e n d e t kräver b ö r Patent- och marknadsdomstolen vid
avgörande av ett ärende i sak kunna bestå av en lagfaren domare
82
och en ekonomisk expert eller, o m det saknas behov av ekonomisk
sakkunskap, en lagfaren domare. E t t exempel p å n ä r en sådan
enklare s a m m a n s ä t t n i n g kan vara tillräcklig är de m a r k n a d s f ö r i n g s rättsliga ärenden o m överklagande av Konsumentombudsmannens
beslut o m upplysningsskyldighet m . m . som handläggs av
Stockholms tingsrätt (42-46 §§ M f L ) , som redan enligt nuvarande
ordning avgörs i sådan s a m m a n s ä t t n i n g .
N ä r det gäller annan handläggning än avgörande i sak b ö r
Patent- och marknadsdomstolen, p å samma sätt som föreslås f ö r de
patenträttsliga ärendena, bestå av en lagfaren domare och en
ekonomisk expert eller, o m det saknas behov av ekonomisk sakkunskap, en lagfaren domare. D e t ö v e r e n s s t ä m m e r med vad som
enligt nuvarande ordning gäller f ö r de m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och
k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a ä r e n d e n som handläggs i allmän domstol (57 §
M f L och 8 kap. 10 § andra stycket K L ) . Ä v e n i Marknadsdomstolen kan vissa åtgärder vidtas och beslut meddelas av o r d f ö r a n d e n
ensam (9 § andra stycket M D L ) . D e t b ö r överlåtas t i l l r ä t t e n att
u t i f r å n en b e d ö m n i n g av vad den enskilda frågan kräver avgöra o m
en ekonomisk expert ska ingå i rätten. Beslut o m avskrivning b ö r i
regel kunna meddelas av en lagfaren domare.
P å motsvarande sätt som föreslås f ö r de patenträttsliga ärendena
b ö r åtgärder som avser endast beredningen av ett m a r k n a d s f ö r i n g s rättsligt eller k o n k u r r e n s r ä t t s l i g t ä r e n d e under vissa f ö r u t s ä t t n i n g a r
få u t f ö r a s av en annan t j ä n s t e m a n än en lagfaren domare ( j f r 3 § Ä L
och 1 kap. 3 e § R B ) .
83
6
Patent- och marknadsöverdomstolens sammansättnin
i ärenden
Förslag: V i d avgörande av patenträttsliga, växtförädlarrättsliga,
m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a ä r e n d e n ska
Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n bestå av fyra l e d a m ö t e r .
O m Patent- och marknadsdomstolen har bestått av f y r a ledam ö t e r ska Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n i stället bestå av
f e m l e d a m ö t e r . Antalet l e d a m ö t e r med särskild sakkunskap ska
vara detsamma i Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n som i
Patent- och marknadsdomstolen. Antalet lagfarna domare i
Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n ska vara fler än antalet
lagfarna domare i Patent- och marknadsdomstolen.
O m det i Patent- och marknadsöverdomstolen inte finns behov
av teknisk eller ekonomisk sakkunskap, trots att sådan ledamot har
deltagit i Patent- och marknadsdomstolen, ska rätten i stället bestå
av tre lagfarna domare. Detsamma ska gälla om Patent- och
marknadsdomstolen har bestått av en lagfaren domare.
V i d åtgärder som avser beredningen av ett ärende och v i d behandling av f r å g o r o m p r ö v n i n g s t i l l s t å n d ska Patent- och markn a d s ö v e r d o m s t o l e n bestå av tre lagfarna domare. E n teknisk
ledamot eller ekonomisk expert får dock ingå i r ä t t e n i stället f ö r
en lagfaren domare. V i d beslut o m avskrivning av ett ä r e n d e
efter återkallelse och v i d u n d a n r ö j a n d e av Patent- och marknadsdomstolens avgörande sedan a n s ö k a n återkallats får r ä t t e n
bestå av en lagfaren domare.
B e r e d n i n g s å t g ä r d e r ska kunna u t f ö r a s av en lagfaren domare
eller av en annan t j ä n s t e m a n i samma u t s t r ä c k n i n g som i h o v r ä t t
i allmänhet ( j f r 2 kap. 4 § femte och sjätte styckena R B ) .
84
Departementspromemorians förslag innebär att Patent- och
m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n v i d avgörande i sak av patenträttsliga,
växtförädlarrättsliga, m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och konkurrensrättsliga ä r e n d e n ska bestå av tre ledamöter. O m Patent- och marknadsdomstolen har bestått av tre l e d a m ö t e r ska dock Patent- och
m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n bestå av fyra l e d a m ö t e r . Förslaget innebär
vidare att o m ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap har
deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande, ska sådan
ledamot ingå i Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n , o m det inte är
obehövligt. M i n s t två l e d a m ö t e r ska vara lagfarna domare. I övrigt
föreslås att ärendelagens s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r ska gälla. Ä v e n n ä r
det gäller behandling av f r å g o r o m prövningstillstånd föreslås att
ärendelagens s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r ska tillämpas, dock att en
ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap ska få ingå i
r ä t t e n i stället f ö r en av flera lagfarna domare.
Remissinstanserna: Flera av de remissinstanser som har synpunkter p å Patent- och marknadsdomstolens s a m m a n s ä t t n i n g i
ä r e n d e n o m patent- och växtförädlarrätt respektive konkurrensoch m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t , bl.a. Svea hovrätt,
Marknadsdomstolen,
Patent- och registreringsverket
och SFIR, anser att det b ö r göras
vissa f ö l j d ä n d r i n g a r b e t r ä f f a n d e Patent- och m a r k n a d s ö v e r domstolens s a m m a n s ä t t n i n g i dessa ärenden. V i d avgörande i sak av
k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a ärenden o m ålägganden enligt 3 kap. 1 § K L
anser Svea hovrätt att Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n b ö r
bestå av f e m l e d a m ö t e r , varav tre lagfarna domare, o m Patent- och
marknadsdomstolen har bestått av fyra l e d a m ö t e r . N ä r det gäller de
p a t e n t r ä t t s l i g a registreringsärendena a n f ö r vissa remissinstanser,
bl.a. Svea hovrätt, Patentbesvärsrätten
och SFIR, att Patent- och
m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n b ö r bestå av f y r a l e d a m ö t e r o m Patentoch marknadsdomstolen har bestått av tre ledamöter. Patentbesvärsrätten framhåller att Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n i
dessa ä r e n d e n b ö r kunna bestå av f e m l e d a m ö t e r o m Patent- och
marknadsdomstolen har bestått av fyra l e d a m ö t e r . P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n a n f ö r vidare att det är lämpligt att minst samma antal
tekniska l e d a m ö t e r som har deltagit i Patent- och marknadsdomstolen deltar i Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n s p r ö v n i n g .
Sveriges advokatsamfund
anser att två tekniska l e d a m ö t e r alltid b ö r
delta i patenträttsliga ä r e n d e n .
I fråga o m de marknadsrättsliga ärendena a n f ö r
Marknadsdomstolen och SFIR att Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n som
85
huvudregel b ö r bestå av fyra lagfarna domare och två ekonomiska
experter. O m ekonomiska experter inte har ingått i Patent- och
marknadsdomstolen b ö r Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n i
stället bestå av f y r a lagfarna domare. SFIR anser vidare att Patentoch m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n v i d h a n d l ä g g n i n g e n av f r å g o r r ö r a n d e
beredning m.m. b ö r bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren
domare och en ekonomisk expert.
N ä r det gäller s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r n a i den föreslagna lagen
o m patent- och marknadsdomstolar (4 och 5 kap.) anser Göta
hovrätt att samspelet mellan dessa regler och s a m m a n s ä t t n i n g s reglerna i rättegångsbalken inte är alldeles tydligt och att det finns
anledning att klargöra hur regelverken förhåller sig t i l l varandra.
H o v r ä t t e n f r a m f ö r även vissa synpunkter p å den lagtekniska
utformningen av sammansättningsreglerna.
Inga remissinstanser invänder m o t departementspromemorians
förslag angående Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n s sammans ä t t n i n g v i d p r ö v n i n g e n av f r å g o r o m prövningstillstånd.
Skälen för förslaget: D e i departementspromemorian föreslagna
s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r n a f ö r patenträttsliga, växtförädlarrättsliga,
m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a eller k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a ä r e n d e n gäller
endast n ä r Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n avgör ett sådant
ärende i sak eller i ett sådant ärende prövar en fråga o m p r ö v n i n g s tillstånd. I övrigt föreslås att ärendelagens s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r
ska tillämpas. N ä r det gäller h o v r ä t t e n s s a m m a n s ä t t n i n g hänvisar
ärendelagen t i l l rättegångsbalkens b e s t ä m m e l s e r f ö r tvistemål (3 §
A L ) . F ö r att det ska vara tydligt vad som gäller i fråga o m Patentoch m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n s s a m m a n s ä t t n i n g i de aktuella
ä r e n d e t y p e r n a b ö r s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r n a i den föreslagna lagen
o m patent- och marknadsdomstolar vara självständiga i förhållande
t i l l ärendelagens och rättegångsbalkens regler. S a m m a n s ä t t n i n g s reglerna b ö r utformas p å ett sådant sätt att de ger en heltäckande
bild av hur r ä t t e n ska vara sammansatt v i d all f o r m av handläggning
i dessa ärenden.
Enligt nuvarande ordning ingår l e d a m ö t e r med särskild
sakkunskap i r ä t t e n n ä r P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n och Marknadsdomstolen handlägger överklagade ärenden men inte n ä r h o v r ä t t e n
gör det (4 § PBRL, 9 § M D L och 3 § Ä L ) . Behovet av teknisk eller
ekonomisk sakkunskap i ä r e n d e n o m patent- och växtförädlarrätt
respektive ä r e n d e n o m konkurrens- och m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t är
detsamma i Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n som i Patent- och
86
marknadsdomstolen. U t g å n g s p u n k t e n b ö r d ä r f ö r i enlighet med
vad som gäller i andra j ä m f ö r b a r a fall vara att antalet l e d a m ö t e r med
teknisk eller ekonomisk sakkunskap ska vara detsamma i båda
instanserna. I enlighet med vad som gäller f ö r domstolar i allmänhet b ö r dessutom fler lagfarna domare ingå i Patent- och marknadsö v e r d o m s t o l e n än i Patent- och marknadsdomstolen.
S a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r n a f ö r Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m stolen bör, liksom s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r n a f ö r Patent- och marknadsdomstolen, utformas med u t g å n g s p u n k t i att l e d a m ö t e r med
särskild sakkunskap ska ingå i r ä t t e n . G r u n d s a m m a n s ä t t n i n g e n i
Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n b ö r vara fyra l e d a m ö t e r . O m
Patent- och marknadsdomstolen har bestått av två lagfarna domare
och en ledamot med särskild sakkunskap b ö r Patent- och
m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n bestå av tre lagfarna domare och en
ledamot med särskild sakkunskap. O m Patent- och marknadsdomstolen i stället har bestått av en lagfaren domare och två
l e d a m ö t e r med särskild sakkunskap b ö r Patent- och marknadsö v e r d o m s t o l e n bestå av två lagfarna domare och två l e d a m ö t e r med
särskild sakkunskap. Ä v e n i de fall Patent- och marknadsdomstolen
har bestått av en lagfaren domare och en ledamot med teknisk eller
ekonomisk sakkunskap b ö r u t g å n g s p u n k t e n vara att Patent- och
m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n ska bestå av fyra l e d a m ö t e r , varav tre lagfarna domare och en ledamot med särskild sakkunskap.
O m l e d a m ö t e r med särskild sakkunskap inte har deltagit i
Patent- och marknadsdomstolen b ö r Patent- och m a r k n a d s ö v e r domstolen, p å samma sätt som gäller enligt rättegångsbalken, bestå
av tre lagfarna domare o m Patent- och marknadsdomstolen har
b e s t å t t av en lagfaren domare och av fyra lagfarna domare o m
Patent- och marknadsdomstolen har bestått av tre lagfarna domare.
Ä v e n o m l e d a m ö t e r med särskild sakkunskap har deltagit i
Patent- och marknadsdomstolen b ö r Patent- och m a r k n a d s ö v e r domstolen vara b e s l u t f ö r med enbart lagfarna domare o m det inte
finns n å g o t behov av särskild sakkunskap, t.ex. på grund av att
endast en del av ärendet som inte kräver sådan sakkunskap har
överklagats. D e t t a ö v e r e n s s t ä m m e r med vad som gäller enligt
nuvarande ordning i fråga o m patenträttsliga tvistemål och b r o t t mål och med vad som föreslås gälla i tvistemål och b r o t t m å l där
l e d a m ö t e r med särskild sakkunskap ingått i Patent- och marknadsdomstolen. Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n b ö r i dessa fall
bestå av tre lagfarna domare.
87
O m Patent- och marknadsdomstolen har bestått av fyra ledam ö t e r (två lagfarna domare och två l e d a m ö t e r med särskild sakkunskap) b ö r Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n bestå av f e m
l e d a m ö t e r , varav tre lagfarna domare och två l e d a m ö t e r med särskild sakkunskap. O m det i Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n
saknas behov av l e d a m ö t e r med särskild sakkunskap b ö r rätten, i
enlighet med vad som anges ovan, i stället bestå av tre lagfarna
domare.
E n konsekvens av att s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r n a f ö r de patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och k o n kurrensrättsliga ä r e n d e n a ges en i förhållande t i l l ärendelagens och
r ä t t e g å n g s b a l k e n s s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r självständig u t f o r m n i n g
är att det i den föreslagna lagen o m patent- och marknadsdomstolar
b ö r införas regler motsvarande rättegångsbalkens regler o m
h o v r ä t t e n s s a m m a n s ä t t n i n g v i d beslut o m avskrivning efter
återkallelse och u n d a n r ö j a n d e av u n d e r r ä t t e n s avgörande (2 kap.
4 § f j ä r d e stycket RB) samt domstolens s a m m a n s ä t t n i n g v i d
behandling av f r å g o r o m p r ö v n i n g s t i l l s t å n d (2 kap. 4 § tredje
stycket R B ) . Detta innebär inte några sakliga ändringar i f ö r hållande t i l l departementspromemorians förslag. V i d behandlingen
av f r å g o r o m prövningstillstånd b ö r , såsom föreslås i departementspromemorian, en teknisk ledamot eller en ekonomisk expert kunna
ingå i r ä t t e n i stället f ö r en av flera lagfarna domare.
S a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r n a f ö r Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m stolen b ö r även ange vad som gäller i fråga o m beslut under
beredningen av ett ärende. I enlighet med vad som gäller enligt
r ä t t e g å n g s b a l k e n b ö r u t g å n g s p u n k t e n vara att r ä t t e n v i d sådan
h a n d l ä g g n i n g ska bestå av tre lagfarna domare. P å samma sätt som
föreslås i departementspromemorian n ä r det gäller f r å g o r o m
p r ö v n i n g s t i l l s t å n d b ö r en teknisk ledamot eller en ekonomisk
expert kunna ingå i r ä t t e n i stället f ö r en av flera lagfarna domare.
Enligt r ä t t e g å n g s b a l k e n får åtgärder som endast avser beredningen
av ett ärende u t f ö r a s av en lagfaren domare i h o v r ä t t e n eller, o m
å t g ä r d e r n a inte är av sådant slag att de b ö r förbehållas lagfarna
domare, av en annan t j ä n s t e m a n som har tillräcklig kunskap och
erfarenhet (2 kap. 4 § femte stycket R B ) . N ä r m a r e b e s t ä m m e l s e r
o m detta finns i h o v r ä t t s i n s t r u k t i o n e n . Motsvarande b ö r gälla i
Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n . Detta b ö r lagtekniskt lösas
genom att det i den föreslagna lagen o m patent- och marknads-
88
domstolar tas i n en hänvisning t i l l 2 kap. 4 § femte och sjätte
styckena ( j f r 2 kap. 11 § lagen o m mark- och m i l j ö d o m s t o l a r ) .
89
7
Frågor angående tekniska
ledamöter
Förslag: O m r ö s t n i n g s r e g e l n i den föreslagna lagen o m patentoch marknadsdomstolar kompletteras p å så sätt att det i regeln
anges att den ledamot som har berett ett mål eller ärende ska
säga sin mening först.
Bedömning: D e t b e h ö v e r inte införas några särskilda
b e s t ä m m e l s e r f ö r att möjliggöra f ö r p a t e n t r å d att vara ansvariga
domare i patenträttsliga registreringsärenden.
Departementspromemorians förslag: N ä r det gäller o m r ö s t n i n g föreslås i departementspromemorian att det i den f ö r e slagna lagen o m patent- och marknadsdomstolar ska införas en
o m r ö s t n i n g s r e g e l med i n n e b ö r d att de lagfarna domarna ska säga
sin mening först, d ä r e f t e r l e d a m ö t e r n a med särskild sakkunskap.
Remissinstanserna: Patentbesvärsrätten
a n f ö r att p a t e n t r å d b ö r
kunna vara referenter i patenträttsliga registreringsärenden och att
den föreslagna o m r ö s t n i n g s r e g e l n b ö r anpassas så att den inte
hindrar att ett p a t e n t r å d som är referent säger sin mening först.
Stockholms
tingsrätt
understryker vikten av att Patent- och
marknadsdomstolen har tillräckligt m å n g a anställda p a t e n t r å d f ö r
att dessa ska kunna delta v i d såväl beredning som avgörande av
b e r ö r d a mål och ärenden. N å g r a remissinstanser, bl.a. SFIR,
Försvarets materielverk och SIPF, a n f ö r att det finns anledning att
överväga att u t ö k a antalet p a t e n t r å d j ä m f ö r t med vad som anges i
departementspromemorian. Svea hovrätt, Patentbesvärsrätten
och
Patent- och registreringsverket
a n f ö r att det b ö r finnas å t m i n s t o n e
två anställda p a t e n t r å d i Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n .
90
Skälen för förslaget och bedömningen
Tekniska
ledamöter
i patent-
och
marknadsdomstolarna
Betydelsen av teknisk sakkunskap i de patenträttsliga målen och
ä r e n d e n a är n å g o t som det finns anledning att understryka. D e
tekniska l e d a m ö t e r n a s deltagande är av avgörande betydelse f ö r att
de patenträttsliga m å l e n och ä r e n d e n a ska kunna handläggas p å ett
kompetent och effektivt sätt. D e tekniska l e d a m ö t e r n a svarar f ö r
b e d ö m n i n g e n av de speciella, ofta invecklade, tekniska f r å g o r som
f ö r e k o m m e r i m å l e n och ärendena. Tekniker med p a t e n t r ä t t s l i g t
kunnande spelar också en betydande r o l l n ä r det gäller exempelvis
b e d ö m n i n g av u p p f i n n i n g s h ö j d , t o l k n i n g och f o r m u l e r i n g av
patentkrav samt n ä r det gäller att f ö r s t å och tillämpa den praxis
som har utvecklats i det europeiska patentverket.
Departementspromemorians f ö r s l a g innebär att tekniska
l e d a m ö t e r ska ingå i r ä t t e n i de patenträttsliga och växtförädlarrättsliga målen och ärendena samt att rättegångsbalkens respektive
ärendelagens
sammansättningsregler
ska
gälla
för
övriga
immaterialrättsliga mål och ärenden. D e t innebär att tekniska
l e d a m ö t e r i princip kommer att delta i samma m å l - och
ä r e n d e k a t e g o r i e r som enligt nuvarande ordning. N ä r det gäller de
mål enligt varumärkeslagen och m ö n s t e r s k y d d s l a g e n som enligt
nuvarande ordning prövas av P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n innebär dock
departementspromemorians förslag en ä n d r i n g i förhållande t i l l
nuvarande ordning. N ä r P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n p r ö v a r mål om
m ö n s t e r och v a r u m ä r k e får tekniska l e d a m ö t e r ingå i r ä t t e n (se 4 §
andra stycket P B R L ) . Dessa mål föreslås i patent- och marknadsdomstolarna handläggas som ä r e n d e n enligt ärendelagen utan
m ö j l i g h e t t i l l deltagande av tekniska l e d a m ö t e r .
Svea hovrätt och Patentbesvärsrätten
framhåller att det även i
r e g i s t r e r i n g s ä r e n d e n o m m ö n s t e r och v a r u m ä r k e kan finnas behov
av teknisk sakkunskap och att tekniska l e d a m ö t e r d ä r f ö r även
f o r t s ä t t n i n g s v i s b ö r kunna ingå i r ä t t e n i dessa ärenden.
A t t domförhetsreglerna för Patentbesvärsrätten möjliggör
deltagande av tekniska l e d a m ö t e r i m å l o m v a r u m ä r k e och m ö n s t e r
är naturligt med h ä n s y n t i l l hur domstolen är bemannad; drygt
h ä l f t e n av domarna i P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n är tekniker. I realiteten är
emellertid domstolen regelmässigt sammansatt med tre lagfarna
l e d a m ö t e r n ä r den avgör dessa m å l ( j f r P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n s
årsredovisning 2013, s. 12). I tvistemålen och b r o t t m å l e n o m
91
v a r u m ä r k e respektive m ö n s t e r ingår inte tekniska l e d a m ö t e r i
r ä t t e n enligt nuvarande ordning och de föreslås inte heller göra det
i patent- och marknadsdomstolarna. Behovet av särskild teknisk
sakkunskap är således inte lika tydligt i de m ö n s t e r r ä t t s l i g a och
varumärkesrättsliga regis trerings ärendena som i övriga m å l och
ä r e n d e n där tekniska l e d a m ö t e r föreslås delta. M e d h ä n s y n t i l l detta
finns det inte anledning att n u föreslå att tekniska l e d a m ö t e r ska
kunna ingå i r ä t t e n även i dessa ärenden. D e t finns dock anledning
att följa utvecklingen och v i d behov se över s a m m a n s ä t t n i n g s reglerna f ö r dessa ärenden.
Antalet patentråd
i patent-
och
marknadsdomstolarna
Det är lämpligt att det i Patent- och marknadsdomstolen finns fast
anställda p a t e n r å d i ett sådant antal att de i p a t e n t m å l e n och
ärendena f ö r e k o m m a n d e disciplinerna (mekanik, elektroteknik och
kemi - organisk och oorganisk) i möjligaste m å n är f ö r e t r ä d d a .
M e d h ä n s y n t i l l att det inte f ö r e k o m m i t n å g o t mål o m växtf ö r ä d l a r r ä t t de senaste tio åren b e d ö m s det inte motiverat att ha
den specialiteten representerad bland p a t e n t r å d e n . D e t b e d ö m s
d ä r f ö r finnas ett behov av i vart fall f y r a anställda p a t e n t r å d i
Patent- och marknadsdomstolen. D e t n ä r m a r e antalet b ö r dock
övervägas i n o m ramen f ö r det g e n o m f ö r a n d e u p p d r a g som kommer
att ges t i l l Domstolsverket.
N ä r det gäller det n ä r m a r e antalet p a t e n t r å d i Patent- och
m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n framhåller Svea hovrätt att det i vart fall
under uppbyggnadsstadiet finns behov av två anställda p a t e n t r å d .
Ä v e n Patentbesvärsrätten
anser att det b ö r finnas å t m i n s t o n e två
p a t e n t r å d f ö r att n ö d v ä n d i g teknisk kompetens ska u p p n å s .
D e t förefaller vara en r i m l i g u t g å n g s p u n k t att det ska finnas två
anställda p a t e n t r å d i Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n . D e n
exakta dimensioneringen är dock även h ä r en fråga som b ö r
övervägas i n o m ramen f ö r det g e n o m f ö r a n d e u p p d r a g som kommer
att ges t i l l Domstolsverket. D e t kan dock redan n u konstateras att
det varken finns behov av eller f ö r u t s ä t t n i n g a r i övrigt att i Patentoch m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n ha fast anställda p a t e n t r å d som
behärskar samtliga f ö r e k o m m a n d e tekniska discipliner.
92
Referentskap
I P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n gäller att det f ö r varje mål v i d varje t i d p u n k t
ska finnas ett ansvarigt p a t e n t r ä t t s r å d eller en adjungerad ledamot.
D e n som är ansvarig f ö r målet ska, o m inte särskilda skäl f ö r a n l e d e r
annat, i egenskap av referent delta i h a n d l ä g g n i n g e n och avgörandet
av målet (9 och 10 §§ f ö r o r d n i n g e n [1988:346] med instruktion f ö r
Patentbesvärsrätten).
Patentbesvärsrätten
framhåller att det är de tekniska l e d a m ö t e r n a
i P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n som, i egenskap av referenter, självständigt
bereder och f ö r e d r a r de patenträttsliga registreringsmål som är av
teknisk karaktär. P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n anser att p a t e n t r å d e n i
patent- och marknadsdomstolarna p å motsvarande sätt b ö r kunna
vara referenter i de patenträttsliga registreringsärendena.
D e patenträttsliga regis trerings ä r e n d e n a är ofta av sådan teknisk
natur att det f r a m s t å r som lämpligt att de anställda tekniska
domarna i patent- och marknadsdomstolarna (patentråden) i stor
u t s t r ä c k n i n g handlägger och f ö r e d r a r dem. D e t är då rimligt att
p a t e n t r å d e n , såsom P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n anför, också kan vara
ansvariga domare (referenter) i de aktuella ärendena. A v f ö r ordningen (1996:381) med t i n g s r ä t t s i n s t r u k t i o n och f ö r o r d n i n g e n
(1996:379) med h o v r ä t t s i n s t r u k t i o n f r a m g å r att det f ö r varje mål
och ärende v i d varje t i d p u n k t ska finnas en ansvarig domare (15 §§
i respektive f ö r o r d n i n g ) . D å det enligt f ö r o r d n i n g a r n a med tingsr ä t t s - respektive h o v r ä t t s i n s t r u k t i o n inte ställs n å g o t krav på att
den ansvarige domaren ska vara lagfaren är det inte n ö d v ä n d i g t att
i n f ö r a en särskild b e s t ä m m e l s e o m att p a t e n t r å d i patent- och
marknadsdomstolarna ska kunna vara referenter i patenträttsliga
registreringsärenden.
Omröstning
O m det v i d en överläggning f r a m k o m m e r skiljaktiga meningar ska
o m r ö s t n i n g ske. Regler o m o m r ö s t n i n g f i n n i rättegångsbalken (16
och 29 kap. R B ) . Dessa regler tillämpas även i d o m s t o l s ä r e n d e n
(3 § A L ) . I departementspromemorian föreslås att det ska införas
en särskild o m r ö s t n i n g s r e g e l i den föreslagna lagen o m patent- och
marknadsdomstolar som ska komplettera rättegångsbalkens
respektive ärendelagens b e s t ä m m e l s e r o m o m r ö s t n i n g . D e n f ö r e slagna regeln innebär att de lagfarna domarna ska säga sin mening
93
f ö r s t och d ä r e f t e r de tekniska eller ekonomiska l e d a m ö t e r n a
beroende p å vad målet eller ä r e n d e t r ö r . Regeln motsvarar vad som
gäller i mark- och m i l j ö d o m s t o l a r n a . E n sådan regel är lämplig f ö r
de fall det blir aktuellt med en f o r m e l l o m r ö s t n i n g . Regeln b ö r
dock anpassas t i l l att tekniska l e d a m ö t e r kommer att kunna vara
referenter i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och
marknads ö v e r d o m s tolen.
94
8
Rättegångskostnader i
invändningsärenden
Förslag: I den föreslagna lagen o m patent- och marknadsdomstolar i n f ö r s en b e s t ä m m e l s e o m att vardera parten som
huvudregel ska svara f ö r sina r ä t t e g å n g s k o s t n a d e r i ä r e n d e n o m
i n v ä n d n i n g m o t registrering av en immateriell rättighet.
Departementspromemorians förslag i n n e b ä r att 32 § Ä L ska
tillämpas i fråga o m r ä t t e g å n g s k o s t n a d e r n a s f ö r d e l n i n g i ärenden
o m i n v ä n d n i n g m o t registrering av en immateriell rättighet.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller
lämnar departementspromemorians förslag utan invändning. N å g r a
remissinstanser, bl.a. Patentbesvärsrätten,
Patent- och registreringsverket, Svenskt
näringsliv,
Sveriges advokatsamfund
och
SFIR
invänder m o t att ärendelagens b e s t ä m m e l s e o m rättegångskostnader blir tillämplig i bl.a. i n v ä n d n i n g s ä r e n d e n som överklagas
f r å n Patent- och registreringsverket.
Skälen för förslaget: Enligt nuvarande ordning svarar vardera
parten f ö r sina r ä t t e g å n g s k o s t n a d e r v i d d o m s t o l s p r ö v n i n g av
överklagade beslut f r å n Patent- och registreringsverket i ärenden
o m i n v ä n d n i n g m o t registrering av patent, m ö n s t e r , växtförädlarr ä t t och v a r u m ä r k e . Genom att ärendelagen blir tillämplig på
patent- och marknadsdomstolarnas h a n d l ä g g n i n g kommer d o m stolarna i dessa ärenden, där enskilda är motparter t i l l varandra,
genom en tillämpning av 18 kap. RB att kunna f ö r p l i k t a den ena
parten att ersätta den andra parten f ö r dennes kostnader (32 § Ä L ) .
Ä r e n d e l a g e n s b e s t ä m m e l s e är visserligen fakultativ, men det kan
konstateras att ä r e n d e n o m i n v ä n d n i n g m o t registrering av en
immateriell rättighet typiskt sett innefattar sådana intressem o t s ä t t n i n g a r att det finns f ö r u t s ä t t n i n g a r att tillämpa 18 kap. RB
95
( j f r N J A 1979 s. 164). Dessa b e s t ä m m e l s e r ger vissa, men
begränsade, m ö j l i g h e t e r f ö r domstolen att b e s t ä m m a att vardera
parten ska svara f ö r sina r ä t t e g å n g s k o s t n a d e r (18 kap. 2 § R B ) .
Patentbesvärsrätten,
Patent- och registreringsverket,
Svenskt
näringsliv, Sveriges advokatsamfund,
SFIR, Försvarets materielverk
och
FICPI
menar att risken att få betala motpartens r ä t t e g å n g s kostnader kan antas minska viljan att invända m o t en registrering,
särskilt p å p a t e n t o m r å d e t där ett i n v ä n d n i n g s ä r e n d e kan b l i
kostsamt, och att nuvarande ordning f ö r kostnadsansvaret d ä r f ö r
b ö r behållas.
Som b l . a. Patent- och registreringsverket
och SFIR p å p e k a r fyller
i n v ä n d n i n g s f ö r f a r a n d e t en v i k t i g f u n k t i o n som ett komplement t i l l
den granskning som har u t f ö r t s ex o f f i c i o av registreringsmyndigheten eftersom invändaren kan ha branschspecifik kunskap som
myndigheten inte har tillgång t i l l . D e t får d ä r f ö r anses finnas ett
allmänt intresse av att den som vill fullfölja en i n v ä n d n i n g i
domstol inte avskräcks av ett eventuellt kostnadsansvar. A t t
vardera parten, liksom enligt nuvarande ordning, svarar f ö r sina
r ä t t e g å n g s k o s t n a d e r i dessa ä r e n d e n är ur det perspektivet ändamålsenligt. Ä v e n o m 32 § Ä L ger ett visst u t r y m m e f ö r domstolen
att genom tillämpning av rättegångsbalkens regler b e s t ä m m a att
vardera parten ska svara f ö r sina r ä t t e g å n g s k o s t n a d e r även i ä r e n d e n
där enskilda är motparter t i l l varandra kan det konstateras att
huvudprincipen enligt 18 kap. R B är att den tappande parten ska
ersätta motpartens r ä t t e g å n g s k o s t n a d e r . M o t denna bakgrund och
f ö r att klargöra f ö r u t s ä t t n i n g a r n a f ö r r ä t t e g å n g s k o s t n a d e r n a s
f ö r d e l n i n g i n u aktuella ärenden finns det skäl att i den föreslagna
lagen o m patent- och marknadsdomstolar ta i n en b e s t ä m m e l s e o m
att huvudregeln är att parterna i ä r e n d e n o m i n v ä n d n i n g m o t
registrering av patent, m ö n s t e r , växtförädlarrätt och v a r u m ä r k e ska
svara f ö r sina r ä t t e g å n g s k o s t n a d e r . O m det finns särskilda skäl,
t.ex. o m n å g o n av parterna har varit f ö r s u m l i g i sin p r o c e s s f ö r i n g ,
b ö r domstolen kunna fördela kostnadsansvaret p å annat sätt.
96
9
Ändring av patentkraven
Förslag: I m å l o m registrering av patent ska det inte vara möjligt
att ändra patentkraven i Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n
eller H ö g s t a domstolen.
Departementspromemorians förslag: I departementspromemorian föreslås att det i ett ä r e n d e o m registrering av patent inte
ska vara möjligt att ändra patentkraven i H ö g s t a domstolen.
Remissinstanserna: Endast Patentbesvärsrätten
yttrar sig i denna
fråga. P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n anser att f ö r b u d e t att ä n d r a patentkraven
i ä r e n d e n o m beviljande av patent ska gälla redan v i d överklagande
t i l l Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n .
Skälen för förslaget: Enligt 27 § andra stycket andra meningen
P L f å r ett överklagande t i l l H ö g s t a f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l e n av ett
slutligt beslut av P a t e n t b e s v ä r s r ä t t e n i ett p a t e n t m å l inte avse andra
patentkrav än sådana som har p r ö v a t s genom det överklagade
beslutet. Denna b e s t ä m m e l s e i n f ö r d e s i patentlagen i samband med
att krav på prövningstillstånd i n f ö r d e s . D e t ansågs naturligt att
prejudikatinstansen inte skulle b e h ö v a ställas i n f ö r f r å g o r som inte
har b e d ö m t s av tidigare instans. D e t p å p e k a d e s att detta skulle gälla
också en i n s k r ä n k n i n g av patentkraven. I den frågan a n f ö r d e s att en
i n s k r ä n k n i n g av detta slag inte kan anses j ä m f ö r l i g med en sådan
i n s k r ä n k n i n g av talan som medges enligt 13 kap. 3 § RB. E n sådan
ä n d r i n g innebär nämligen i m å n g a fall att målet måste prövas f r å n
helt nya u t g å n g s p u n k t e r i fråga o m patenterbarheten (prop.
1985/86:86 s. 36). O c k s å i ett tidigare lagstiftningsärende påpekas
att en ä n d r i n g av patentkraven inte är att jämställa med en ä n d r i n g
av talan (prop. 1976/77:96 s. 44).
1999 års patentprocessutredning gjorde b e d ö m n i n g e n att
b e s t ä m m e l s e n som f ö r b j u d e r ä n d r i n g av patentkraven skulle utgå.
Utredningens förslag innebar dock en annan l ö s n i n g än den som
97
föreslås i denna promemoria och i departementspromemorian.
Utredningens förslag innebar bl.a. att tekniker skulle ingå i r ä t t e n i
sista instans ( j f r S O U 2001:33 s. 108).
M e d hänvisning t i l l den särställning som en ä n d r i n g av patentkraven innebär i processrättsligt h ä n s e e n d e och att ett slopande av
f ö r b u d e t att ändra patentkraven i h ö g s t a instans skulle innebära
utvidgade m ö j l i g h e t e r att ändra talan i h ö g s t a instans, vilket inte är
i linje med de förslag som i övrigt läggs i departementspromemorian i syfte att å s t a d k o m m a en effektiv handläggning,
föreslås i departementspromemorian att f ö r b u d e t att ä n d r a patentkraven i h ö g s t a instans ska finnas kvar i den nya domstolsorganisationen.
Patentbesvärsrätten
pekar på att även den i departementspromemorian föreslagna m ö j l i g h e t e n att ä n d r a patentkraven i Patent- och
m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n skulle innebära en utvidgad möjlighet att
ändra patentkraven.
I den nya domstolsorganisationen kommer Patent- och markn a d s ö v e r d o m s t o l e n att vara andra domstolsinstans. D e t kommer
att krävas prövningstillstånd redan v i d överklagande dit. D e t
k o m m e r dessutom - f ö r u t o m krav p å prövningstillstånd - att
krävas tillstånd f r å n Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n f ö r att ett
registreringsärende ö v e r h u v u d t a g e t ska få överklagas t i l l H ö g s t a
domstolen (se avsnitt 4). Tyngdpunkten i domstolsprocessen
kommer alltså att ligga i Patent- och marknadsdomstolen och
Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n kommer att få det huvudsakliga ansvaret f ö r prejudikatbildningen p å p a t e n t r ä t t e n s o m r å d e . E t t
f ö r b u d att ändra patentkraven i Patent- och m a r k n a d s ö v e r domstolen skulle d ä r m e d innebära ett i princip o f ö r ä n d r a t läge i
f ö r h å l l a n d e t i l l vad som n u gäller. M e d en sådan ordning tydliggörs
Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n s r o l l som ö v e r p r ö v n i n g s instans och minimeras risken att Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m stolen med h ä n s y n t i l l instansordningsprincipen ser sig tvungen att
återförvisa ärendet t i l l Patent- och marknadsdomstolen. D e t skulle
d ä r m e d bidra t i l l att säkerställa en effektiv d o m s t o l s p r ö v n i n g där
tyngdpunkten ligger i f ö r s t a instans. D e t b ö r d ä r f ö r vara f ö r b j u d e t
att i ett ärende o m registrering av patent ä n d r a patentkraven i såväl
Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n som i H ö g s t a domstolen i de
fall ett överklagande tillåts dit.
98
10
Ikraftträdande
Förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 september 2016.
Departementspromemorians
förslag
överensstämmer
i
huvudsak med promemorians. I
departementspromemorian
föreslås dock att lagändringarna ska träda i kraft den 1 j u l i 2015.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga
invändningar m o t förslaget. Domstolsverket,
Patentbesvärsrätten
och
Bolagsverket
menar dock att tidsplanen är f ö r optimistisk med
tanke p å den omfattande utredningen och det stora antalet
praktiska f r å g o r som behöver lösas f ö r e ett i k r a f t t r ä d a n d e . SEPAF
a n f ö r att en fullständig och väl genomarbetad implementering av
den nya domstolen är att f ö r e d r a f r a m f ö r ett skyndsamt arbeta i
syfte att m ö t a utsatt t i d .
Skälen för förslaget: Vad som anförs i departementspromemorian o m de h ä n s y n som b e h ö v e r tas n ä r det gäller
tidpunkten f ö r i k r a f t t r ä d a n d e t g ö r sig alltjämt gällande (se
Ds 2014:2 avsnitt 13). M e d h ä n s y n t i l l bl.a. i n h ä m t a n d e av
kompletterande beredningsunderlag och de g e n o m f ö r a n d e å t g ä r d e r
som den nya domstolsordningen f ö r u t s ä t t e r b ö r tidpunkten f ö r
i k r a f t t r ä d a n d e b e s t ä m m a s t i l l den 1 september 2016.
99
11
Konsekvenser
Bedömning: F ö r s l a g e n i denna promemoria b e d ö m s f ö r b ä t t r a
genomslaget av en ä n d r a d ordning f ö r d o m s t o l s p r ö v n i n g av de
immaterialrättsliga, m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och konkurrensrättsliga målen och ä r e n d e n a genom att ytterligare stärka
kompetensen, f ö r k o r t a handläggningstiderna och minska
kostnaderna f ö r parter och domstolar. F ö r s l a g e n m e d f ö r inga
ö k a d e kostnader f ö r det allmänna.
Skälen för bedömningen: Konsekvenserna av det förslag t i l l
ä n d r a d ordning f ö r d o m s t o l s p r ö v n i n g av de immaterialrättsliga,
m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a m å l e n och
ä r e n d e n a som lämnas i departementspromemorian Patent- och
marknadsdomstol (Ds 2014:2) har b e d ö m t s där (se Ds 2014:2
avsnitt 14). M o t bakgrund av synpunkter som har lämnats under
remitteringen av departementspromemorian
görs
i denna
promemoria vissa kompletterande överväganden. D e t är enbart
b e d ö m d a konsekvenser av dessa som redovisas här.
Resultatet av de överväganden som n u görs b e d ö m s generellt
f ö r b ä t t r a f ö r u t s ä t t n i n g a r n a f ö r att den i departementspromemorian
föreslagna reformen ska f å avsedd effekt (se Ds 2014:2 avsnitt 5.2).
Detta är t i l l fördel f ö r såväl domstolarna som f ö r parterna, dvs. de
små och stora f ö r e t a g samt i f ö r e k o m m a n d e fall privatpersoner
som kan komma att väcka talan eller b l i f ö r e m å l f ö r n å g o n annans
talan liksom b e r ö r d a f ö r v a l t n i n g s m y n d i g h e t e r .
N ä r det gäller de n ä r m a r e konsekvenserna av de förslag som n u
lämnas o m u t ö k a d b e h ö r i g h e t f ö r patent- och marknadsdomstolarna och f ö r ä n d r a d e s a m m a n s ä t t n i n g s r e g l e r i vissa fall b e d ö m s
dessa ytterligare f ö r b ä t t r a f ö r u t s ä t t n i n g a r n a bl.a. f ö r att upprätthålla en h ö g kompetens i domstolsorganisationen och f ö r en
100
enhetlig praxis i besläktade f r å g o r ( j f r Ds 2014:2 s. 318 f . ) .
F ö r s l a g e n b e d ö m s inte m e d f ö r a några ö k a d e kostnader f ö r det
allmänna. Förslaget o m u t ö k a d b e h ö r i g h e t f ö r patent- och
marknadsdomstolarna m e d f ö r också fördelar f ö r parterna och
domstolarna i f o r m av ytterligare tids- och kostnadsbesparingar
genom att m ö j l i g h e t e r n a att f ö r a en talan samlat ökar. F ö r
parternas del kan det t.ex. handla o m minskade kostnader f ö r
ombud.
F ö r s l a g e t o m att det i departementspromemorian föreslagna
f u l l f ö l j d s f ö r b u d e t med s.k. ventil ska u t ö k a s t i l l att omfatta fler mål
och ä r e n d e t y p e r b e d ö m s m e d f ö r a f ö r k o r t a d e handläggningstider
f ö r m å n g a av de tvistemål och ä r e n d e n som kommer att handläggas
i patent- och marknadsdomstolarna. E n f ö r k o r t a d instanskedja
b e d ö m s b ä t t r e tillgodose såväl stora som s m å företags behov av
snabba besked i f r å g o r som påverkar etableringsvillkor, innovationsverksamhet, investeringar och k o n k u r r e n s f ö r h å l l a n d e n . D e n
f ö r k o r t a d e instanskedjan b e d ö m s också innebära minskade kostnader f ö r såväl f ö r e t a g och andra parter som b e r ö r d a domstolar och
f ö r v a l t n i n g s m y n d i g h e t e r . Ä v e n h ä r kan minskade kostnader f ö r
partsombud n ä m n a s som exempel.
F ö r s l a g e n o m r ä t t e g å n g s k o s t n a d s a n s v a r e t i ä r e n d e n o m invändning m o t registrering av en immateriell rättighet samt o m ändring
av patentkraven i överrätt i n n e b ä r att ordningen i patent- och
marknadsdomstolarna kommer att motsvara nuvarande ordning i
dessa avseenden. F ö r s l a g e n b e d ö m s således inte i sig få några ekonomiska eller andra konsekvenser av betydelse f ö r b e r ö r d a myndigheter, f ö r e t a g eller andra parter i domstolarna.
101
12
12.1
Författningskommentar
Förslag till lag om patentoch marknadsdomstolar
1 kap. 3 §
Patent- och marknadsdomstolens domar och beslut får överklagas till
Patent- och marknadsöverdomstolen.
Patent- och marknadsöverdomstolens domar och beslut i brottmål får
överklagas till Högsta domstolen om inte annat är föreskrivet.
Patent- och marknadsöverdomstolens domar och beslut i tvistemål
och ärenden får inte överklagas. Patent- och marknadsöverdomstolen får
dock, utom i de fall som avses i 4 kap. 13 § konkurrenslagen (2008:579),
tillåta att ett avgörande överklagas till Högsta domstolen om det är av vikt
för ledningen av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta
domstolen.
Paragrafen
innehåller
bestämmelser
om
instansordningen.
Ö v e r v ä g a n d e n a finns i avsnitt 4.
Enligt första stycket överklagas Patent- och marknadsdomstolens
domar och beslut t i l l Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n .
Enligt andra stycket överklagas Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m stolens domar och beslut i b r o t t m å l t i l l H ö g s t a domstolen o m inte
annat är föreskrivet. I vilka fall ett avgörande av en h o v r ä t t i ett
b r o t t m å l inte f å r överklagas f r a m g å r av 54 kap. R B .
A v tredje stycket f r a m g å r att Patent- och m a r k n a d s ö v e r domstolens a v g ö r a n d e n i tvistemål och ä r e n d e n som huvudregel
inte får överklagas. A v andra meningen f r a m g å r dock att det finns
en m ö j l i g h e t f ö r Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n att, n ä r
domstolen anser att det är av v i k t f ö r ledning av rättstillämpningen,
tillåta överklagande till H ö g s t a domstolen. D e t b ö r anmärkas att
även o m Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n har meddelat ett
102
beslut o m att tillåta ett överklagande gäller vanliga regler o m
prövningstillstånd i H ö g s t a domstolen.
1 kap. 4 §
Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det
som föreskrivs i
1. lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar,
patentlagen (1967:837), lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar och
växtförädlarrättslagen (1997:306),
2. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,
mönsterskyddslagen
(1970:485),
firmalagen
(1974:156),
lagen
(1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter och
varumärkeslagen (2010:1877),
3. konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486),
lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1994:1512)
om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen (2000:1175) om talerätt
för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer,
försäkringsavtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa
finansiella förbindelser,
lagen
(2006:484)
om
franchisegivares
informationsskyldighet, lagen (2010:510) om lufttransporter, lagen
(2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och
konkurrensförhållanden, lagen (2014:836) om näringsförbud och lagen
(2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygsoch busspassagerarförordning, samt
4. lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter.
Paragrafen innehåller b e s t ä m m e l s e r o m Patent- och marknadsdomstolens v e r k s a m h e t s o m r å d e . Ö v e r v ä g a n d e n a såvitt avser p u n k t 4
finns i avsnitt 3.3.
A v punkt
4 f r a m g å r att Patent- och marknadsdomstolens
b e h ö r i g h e t även omfattar mål och ärenden enligt vad som
föreskrivs i lagen o m skydd f ö r företagshemligheter. A v 15 § den
lagen f r a m g å r den n ä r m a r e avgränsningen av vilka mål som
omfattas av Patent- och marknadsdomstolens b e h ö r i g h e t , se
kommentaren t i l l den paragrafen (avsnitt 12.7)
1 kap.5 §
I samband med ett tvistemål som omfattas av Patent- och
marknadsdomstolens behörighet enligt 4 § 1-3 får domstolen pröva även
ett annat tvistemål, om
1. käranden väcker talan mot samma eller olika svarande och
käromålen stödjer sig på väsentligen samma grund, och
103
2. talan väcks samtidigt eller innan det att tiden för yttrande enligt
42 kap. 15 § rättegångsbalken har gått ut eller före den tidpunkt som har
angetts i ett sådant meddelande som avses i 42 kap. 15 a § rättegångsbalken.
Paragrafen innehåller b e s t ä m m e l s e r o m Patent- och marknadsdomstolens b e h ö r i g h e t att p r ö v a en tvistemålstalan som inte omfattas
av domstolens p r i m ä r a b e h ö r i g h e t . Ö v e r v ä g a n d e n a finns i avsnitt
3.2.
A v paragrafen f r a m g å r att o m k ä r a n d e n samtidigt med en talan
enligt 1 kap. 4 § 1-3 väcker en annan talan som s t ö d e r sig p å
väsentligen samma grund är Patent- och marknadsdomstolen
b e h ö r i g att p r ö v a denna talan. Talan b e h ö v e r inte rikta sig m o t
samma svarande. Patent- och marknadsdomstolen är också b e h ö r i g
att ta upp en sådan talan som väcks senare f ö r u t s a t t att den väcks
innan det att tiden f ö r yttrande med anledning av ett preklusionsf ö r e l ä g g a n d e enligt 42 kap. 15 § RB har gått ut eller f ö r e den
t i d p u n k t då r ä t t e n enligt 42 kap. 15 a § RB har meddelat att
f ö r b e r e d e l s e n ska anses avslutad. A v 3 kap. 6 § f r a m g å r att en sådan
s e k u n d ä r talan ska handläggas gemensamt med den p r i m ä r a talan,
se kommentaren t i l l den paragrafen.
Patent- och marknadsdomstolens utvidgade b e h ö r i g h e t gäller
med b e g r ä n s n i n g a r n a enligt 10 kap. RB (se 10 kap. 16 § RB o m
parters avtal o m b e h ö r i g domstol och 10 kap. 17 § RB o m exklusiv
b e h ö r i g h e t ) . Detta följer av hänvisningen t i l l rättegångsbalkens
b e s t ä m m e l s e r i 3 kap. 1 §.
1 kap. 6 §
I samband med ett tvistemål som omfattas av Patent- och
marknadsdomstolens behörighet enligt 4 § 1-3 får domstolen pröva även
en talan som svaranden väcker mot käranden angående samma sak eller en
sak som har gemenskap med denna eller rörande fordran som kan gå i
avräkning mot kärandens, om talan väcks
1. innan det att tiden för yttrande enligt 42 kap. 15 § rättegångsbalken
har gått ut,
2. före den tidpunkt som angetts i ett sådant meddelande som avses i
42 kap. 15 a § rättegångsbalken, eller
3. innan huvudförhandling har påbörjats eller huvudkäromålet på annat
sätt har företagits till avgörande.
104
Paragrafen innehåller bestämmelser o m Patent- och marknadsdomstolens b e h ö r i g h e t att ta upp genkäromål. Ö v e r v ä g a n d e n a
finns i avsnitt 3.2.
A v paragrafen f r a m g å r att o m den som är svarande i ett
tvistemål enligt 1 kap. 4 § 1-3 inom viss t i d väcker en talan m o t
k ä r a n d e n angående samma sak eller en sak som har gemenskap med
denna eller r ö r a n d e en fordran som kan gå i avräkning m o t
k ä r a n d e n s , är Patent- och marknadsdomstolen behörig att p r ö v a
denna talan under vissa i paragrafen angivna f ö r u t s ä t t n i n g a r . E t t
sådant g e n k ä r o m å l måste väckas innan det att tiden f ö r yttrande
med anledning av ett p r e k l u s i o n s f ö r e l ä g g a n d e enligt 42 kap. 15 §
RB har gått ut, f ö r e den tidpunkt då r ä t t e n enligt 42 kap. 15 a § RB
har meddelat att f ö r b e r e d e l s e n ska anses avslutad eller innan
h u v u d f ö r h a n d l i n g har p å b ö r j a t s eller h u v u d k ä r o m å l e t på annat sätt
har företagits t i l l avgörande. A v 3 kap. 6 § f r a m g å r att sådant
g e n k ä r o m å l ska handläggas gemensamt med h u v u d k ä r o m å l e t , se
kommentaren t i l l den paragrafen.
Patent- och marknadsdomstolens utvidgade b e h ö r i g h e t gäller
med begränsningarna enligt 10 kap. RB (se 10 kap. 16 § RB o m
parters avtal o m b e h ö r i g domstol och 10 kap. 17 § RB o m exklusiv
b e h ö r i g h e t ) . Detta följer av hänvisningen t i l l rättegångsbalkens
b e s t ä m m e l s e r i 3 kap. 1 §.
1 kap.7 §
Bestämmelserna i 19 kap. 3-12 §§ rättegångsbalken ska gälla även i
förhållande till Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och
marknadsöverdomstolen, varvid Patent- och marknadsdomstolen ska
jämställas med sådan allmän domstol som avses i 19 kap. 9 § första stycket
första meningen rättegångsbalken. Vid åtal för brott enligt de lagar som
avses i 4 § 1 ska dock inte 19 kap. 3, 6 och 7 §§ rättegångsbalken tillämpas.
Paragrafen innehåller b e s t ä m m e l s e r o m patent- och marknadsdomstolarnas b e h ö r i g h e t i b r o t t m å l och o m överlämnade av sådana mål.
Ö v e r v ä g a n d e n a finns i avsnitt 3.4.
A v b e s t ä m m e l s e n i f ö r s t a meningen f r a m g å r att b e s t ä m m e l s e r n a
i 19 kap. 3-12 § RB ska tillämpas också i förhållande till patent- och
marknadsdomstolarna. Genom att Patent- och marknadsdomstolen
jämställs med en tingsrätt f ö r vilken särskilda forumregler gäller
kommer Patent- och marknadsdomstolen att kunna pröva också
åtal avseende andra brott än sådana som omfattas av domstolens
exklusiva b e h ö r i g h e t . D ä r e m o t kommer det inte att vara möjligt att
105
vid allmän tingsrätt p r ö v a ett immaterialrättsligt b r o t t m å l som har
samband med ett annat m å l v i d den domstolen. E n samlad
p r ö v n i n g av ett åtal som r ö r ett brott m o t den immaterialrättsliga
lagstiftningen och ett annat åtal kommer alltså bara att kunna ske
v i d patent- och marknadsdomstolarna.
B e s t ä m m e l s e n i andra meningen tar sikte p å åtal f ö r brott m o t
patentlagen eller växtförädlarrättslagen. A v b e s t ä m m e l s e n följer att
det inte kommer att vara m ö j l i g t att handlägga ett p a t e n t r ä t t s l i g t
och växtförädlarrättsligt b r o t t m å l gemensamt med ett annat b r o t t mål. O m en tilltalad är åtalad f ö r såväl b r o t t m o t patentlagen som
att b r o t t som faller under allmän tingsrätts b e h ö r i g h e t , exempelvis
ett misshandelsbrott, ska alltså åtalet f ö r misshandel handläggas i
allmän tingsrätt. Ä v e n i det fallet att en tilltalad är åtalad f ö r såväl
b r o t t m o t patentlagen som ett brott m o t varumärkeslagen ska
målen handläggas i olika rättegångar.
A v hänvisningen t i l l 19 kap. 12 § RB följer att f r å g o r som avser
åtgärder under f ö r u n d e r s ö k n i n g e n och a n v ä n d a n d e av tvångsmedel,
t.ex. f ö r o r d n a n d e av offentlig försvarare och h ä k t n i n g , får tas upp
även av en annan domstol än Patent- och marknadsdomstolen o m
beslut i frågan b ö r fattas utan dröjsmål. D e t i n n e b ä r bl.a. att en s.k.
jourdomstol v i d n å g o n allmän tingsrätt kan fatta ett beslut o m
h ä k t n i n g f ö r m i s s t ä n k t i n t r å n g i en immateriell rättighet.
3 kap. 3 §
I ärenden om invändning mot registrering enligt patentlagen (1967:837),
mönsterskyddslagen (1970:485), växtförädlarrättslagen (1997:306) och
varumärkeslagen (2010:1877) ska vardera parten svara för sina rättegångskostnader om det inte finns särskilda skäl.
Paragrafen innehåller en b e s t ä m m e l s e o m f ö r d e l n i n g e n av r ä t t e g å n g s k o s t n a d e r i ä r e n d e n o m i n v ä n d n i n g m o t registrering av en
immateriell rättighet. Ö v e r v ä g a n d e n a finns i avsnitt 8.
Enligt b e s t ä m m e l s e n ska huvudregeln vara att parterna i ett
ärende o m i n v ä n d n i n g m o t registrering av en immateriell rättighet,
liksom enligt nuvarande ordning, svarar f ö r sina r ä t t e g å n g s k o s t nader. O m det finns särskilda skäl ska dock domstolen kunna
fördela kostnadsansvaret p å annat sätt. Sådana särskilda skäl kan
t.ex. finnas o m n å g o n av parterna varit f ö r s u m l i g i sin p r o c e s s f ö r i n g
( j f r 18 kap. 3 § R B ) .
106
3 kap. 6 §
Ett tvistemål som omfattas av Patent- och marknadsdomstolens
behörighet enligt 1 kap. 4 § och ett tvistemål som avses i 5 eller 6 §§ i
samma kapitel ska handläggas gemensamt i en rättegång.
Paragrafen innehåller en b e s t ä m m e l s e o m kumulation i de fall
domstolen upptar ett mål t i l l p r ö v n i n g med s t ö d av 1 kap. 5 §.
Ö v e r v ä g a n d e n a finns i avsnitt 3.2.
A v b e s t ä m m e l s e n f r a m g å r att i de fall domstolen tar upp ett mål
t i l l p r ö v n i n g med s t ö d av 1 kap. 5 eller 6 §§ ska detta mål
handläggas gemensamt med det mål som omfattas av Patent- och
marknadsdomstolens p r i m ä r a b e h ö r i g h e t enligt 1 kap. 4 §. Detta
gäller alltså, t i l l skillnad f r å n vad som gäller enligt 14 kap. 7 § RB,
oavsett o m samma r ä t t e g å n g s f o r m är tillämplig f ö r m å l e n och
f ö r u t s ä t t e r , t i l l skillnad f r å n vad som gäller enligt 3 kap. 5 §, ingen
lämplighetsprövning.
3 kap. 7 §
O m både lagfarna ledamöter och tekniska ledamöter eller ekonomiska
experter ingår i rätten, ska vid omröstning först de lagfarna ledamöterna
säga sin mening och därefter de tekniska ledamöterna eller ekonomiska
experterna. O m målet eller ärendet har beretts av en viss ledamot säger
dock han eller hon sin mening först.
Paragrafen innehåller b e s t ä m m e l s e r
om röstordningen vid
o m r ö s t n i n g . Paragrafen kompletterar 16 kap. 1 § RB respektive
29 kap. 1 § RB. Ö v e r v ä g a n d e n a såvitt avser andra meningen finns i
avsnitt 7.
A v andra meningen f r a m g å r att den som har berett målet eller
ä r e n d e t säger sin mening f ö r s t . O m ett p a t e n t r å d har berett ett
p a t e n t r ä t t s l i g t ärende säger alltså han eller h o n sin mening f ö r e de
lagfarna domarna.
4 kap. 5 §
Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och
marknadsdomstolen bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara
lagfaren domare och, om det finns behov av teknisk sakkunskap, en eller
två ska vara tekniska ledamöter. O m det finns särskilda skäl för det med
hänsyn till ärendet får rätten bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara
lagfarna domare och två ska vara tekniska ledamöter.
107
O m det är tillräckligt med liänsyn till ärendet, får Patent- och
marknadsdomstolen i stället för vad som sägs i första stycket bestå av en
lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en teknisk ledamot.
Vid annan handläggning av ett ärende som avses i f ö r s t a stycket ska
Patent- och marknadsdomstolen bestå av en lagfaren domare eller av en
lagfaren domare och en teknisk ledamot.
Paragrafen innehåller b e s t ä m m e l s e r o m Patent- och marknadsdomstolens s a m m a n s ä t t n i n g i patenträttsliga och v ä x t f ö r ä d l a r r ä t t s liga ärenden. Ö v e r v ä g a n d e n a finns i avsnitt 5.
A v paragrafens första stycke f r a m g å r att Patent- och marknadsdomstolen som huvudregel ska bestå av tre l e d a m ö t e r n ä r den
avgör ett ärende i sak. O m det finns behov av teknisk sakkunskap
ska en eller två l e d a m ö t e r vara tekniska l e d a m ö t e r . E n ledamot ska
alltid vara lagfaren. O m det finns särskilda skäl med h ä n s y n t i l l
ä r e n d e t får Patent- och marknadsdomstolen i stället bestå av två
lagfarna l e d a m ö t e r och två tekniska l e d a m ö t e r . D e t är r ä t t e n som
med h ä n s y n t i l l vad det enskilda ärendet kräver b e s t ä m m e r o m det
finns skäl att ha den s t ö r r e s a m m a n s ä t t n i n g e n . M ö j l i g h e t e n till
u t ö k a d s a m m a n s ä t t n i n g är i f ö r s t a hand avsedd f ö r mer omfattande
eller särskilt komplicerade ärenden. E t t behov av den större
s a m m a n s ä t t n i n g e n kan finnas i t.ex. ä r e n d e n där det görs gällande
b ä t t r e rätt (17-18 §§ P L ) eller återställande av f ö r l o r a d e rättigheter
(72§PL).
A v andra stycket f r a m g å r att r ä t t e n kan bestå av en lagfaren
domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot o m det är
tillräckligt med h ä n s y n t i l l ärendet. O m en teknisk ledamot ska
ingå i r ä t t e n eller inte beror på vad ärendet r ö r . D e t är r ä t t e n som
gör b e d ö m n i n g e n av o m det finns f ö r u t s ä t t n i n g a r att ha den
mindre s a m m a n s ä t t n i n g e n och om det finns anledning att låta en
teknisk ledamot delta. E t t exempel p å n ä r det kan vara tillräckligt
att r ä t t e n består av en lagfaren domare och en teknisk ledamot är
n ä r det är uppenbart att registrering inte ska ske.
I tredje stycket finns en b e s t ä m m e l s e o m r ä t t e n s s a m m a n s ä t t n i n g
v i d annan handläggning, dvs. avskrivning av ett ä r e n d e efter återkallelse, avvisning och beslut under beredningen av ärendet som
inte i n n e b ä r att ä r e n d e t avgörs. V i d sådan handläggning ska r ä t t e n
bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk
ledamot. I m å n g a fall är det tillräckligt att r ä t t e n består av en
lagfaren ledamot. D e t gäller t.ex. vanligtvis v i d beslut om
108
avskrivning efter återkallelse eller p å grund av att föreskriven
årsavgift inte har betalats. I andra fall är det lämpligt att en teknisk
ledamot deltar, t.ex. n ä r det gäller att ta ställning t i l l om viss
bevisning ska tillåtas. Liksom enligt b e s t ä m m e l s e n i andra stycket
överlämnas det t i l l r ä t t e n att u t i f r å n en b e d ö m n i n g i det enskilda
fallet avgöra o m en teknisk ledamot b ö r ingå i r ä t t e n .
4 kap. 6 §
Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och
marknadsdomstolen bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara
lagfaren domare och, om det finns behov av ekonomisk sakkunskap, en
eller två ska vara ekonomiska experter. Om det finns särskilda skäl för det
med hänsyn till ärendet får rätten bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska
vara lagfarna domare och två ska vara ekonomiska experter.
Om det är tillräckligt med hänsyn till ärendet, får Patent- och
marknadsdomstolen i stället för vad som anges i första stycket bestå av en
lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en ekonomisk expert.
Vid annan handläggning av ett ärende som avses i f ö r s t a stycket ska
Patent- och marknadsdomstolen bestå av en lagfaren domare eller av en
lagfaren domare och en ekonomisk expert.
Paragrafen innehåller b e s t ä m m e l s e r o m Patent- och marknadsdomstolens s a m m a n s ä t t n i n g i m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g a och k o n kurrensrättsliga ärenden. Ö v e r v ä g a n d e n a finns i avsnitt 5.
Paragrafen motsvarar 5 § med den skillnaden att den behandlar
deltagande av ekonomiska experter i stället f ö r tekniska l e d a m ö t e r ,
se kommentaren t i l l den paragrafen. E t t exempel p å en ä r e n d e t y p
där det o f t a kan finnas anledning att använda den s t ö r r e sammans ä t t n i n g e n är i ä r e n d e n r ö r a n d e överklagade beslut f r å n
Konkurrensverket o m ålägganden att u p p h ö r a med överträdelser av
f ö r b u d m o t k o n k u r r e n s b e g r ä n s a n d e samarbete eller missbruk av
dominerande ställning. E t t exempel på en ä r e n d e t y p där det o f t a är
tillräckligt att r ä t t e n består av en lagfaren domare är ä r e n d e n o m
överklagade beslut av Konsumentombudsmannen under utredningsskedet, t.ex. uppmaning t i l l en näringsidkare att lämna upplysningar eller tillhandahålla handlingar (42-46 §§ M f L ) .
109
4 kap. 7 §
I fråga om beredningsåtgärder i sådana ä r e n d e n som anges i 1 kap. 4 §
1 och 3 tillämpas 1 kap. 3 e § rättegångsbalken.
Paragrafen innehåller en b e s t ä m m e l s e o m u t f ö r a n d e t av beredningsåtgärder i Patent- och marknadsdomstolen. Ö v e r v ä g a n d e n a
finns i avsnitt 5.
G e n o m den hänvisning som görs t i l l 1 kap. 3 e § RB klargörs att
åtgärder som avser endast beredandet av ett ärende och som inte är
av sådant slag att de b ö r förehållas lagfarna domare, f å r u t f ö r a s av
en annan t j ä n s t e m a n som har tillräcklig kunskap eller erfarenhet.
F ö r en sådan t j ä n s t e m a n gäller i sådant fall reglerna o m jäv f ö r
domare.
5 kap.2 §
Vid avgörande av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och
marknadsöverdomstolen bestå av fyra ledamöter. O m Patent- och
marknadsdomstolen har bestått av fyra ledamöter ska Patent- och
marknadsöverdomstolen i stället bestå av fem ledamöter. Antalet tekniska
ledamöter som deltar i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande
ska vara detsamma som antalet tekniska ledamöter som har deltagit i
Patent- och marknadsdomstolens avgörande. Antalet lagfarna domare
som deltar i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande ska vara fler
än antalet lagfarna domare som har deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande.
O m det i Patent- och marknadsöverdomstolen inte finns behov av
medverkan av tekniska ledamöter, trots att sådan ledamot har deltagit i
Patent- och marknadsdomstolen, ska rätten i stället för vad som anges i
första stycket bestå av tre lagfarna domare. Detsamma gäller om Patentoch marknadsdomstolen har bestått av en lagfaren domare.
Paragrafen innehåller, liksom 3 §, b e s t ä m m e l s e r om Patent- och
m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n s s a m m a n s ä t t n i n g i p a t e n t r ä t t s l i g a och
växtförädlarrättsliga ärenden. Ö v e r v ä g a n d e n a finns i avsnitt 6.
A v första stycket f r a m g å r att Patent- och m a r k n a d s ö v e r domstolen som huvudregel ska bestå av fyra l e d a m ö t e r n ä r ett
ärende avgörs. Samma antal tekniska l e d a m ö t e r ska delta i Patentoch m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n som deltagit i Patent- och marknadsdomstolen. Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n kan alltså bestå av
antingen två lagfarna och två tekniska l e d a m ö t e r , tre lagfarna
l e d a m ö t e r och en teknisk ledamot eller fyra lagfarna l e d a m ö t e r . A v
110
andra meningen f r a m g å r att o m Patent- och marknadsdomstolen
har b e s t å t t av f y r a l e d a m ö t e r ska Patent- och m a r k n a d s ö v e r domstolen i stället bestå av f e m l e d a m ö t e r . Eftersom Patent- och
marknadsdomstolen alltid i sådant fall bestått av två lagfarna och
två tekniska l e d a m ö t e r kommer Patent- och m a r k n a d s ö v e r domstolen i sådant fall att bestå av tre lagfarna och två tekniska
ledamöter.
Enligt andra stycket f ö r s t a meningen kan Patent- och marknadsö v e r d o m s t o l e n under vissa f ö r u t s ä t t n i n g a r bestå av enbart lagfarna
l e d a m ö t e r trots att teknisk ledamot deltagit i Patent- och marknadsdomstolen. F ö r u t s ä t t n i n g a r n a f ö r detta är att det inte finns
behov av tekniska ledamöter. D e t är domstolen som b e d ö m e r o m
ett sådant behov finns. Eftersom det är behovet i Patent- och
m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n som är avgörande kan Patent- och
m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n i vissa fall bestå av enbart lagfarna
l e d a m ö t e r trots att tekniska l e d a m ö t e r ingått i u n d e r r ä t t e n . E t t fall
då det kan saknas behov av tekniska l e d a m ö t e r är n ä r Patent- och
marknadsdomstolen - rätteligen - bestått av enbart lagfarna
l e d a m ö t e r . E t t annat fall kan vara n ä r ärendet i Patent- och
marknadsdomstolen r ö r t tekniska frågeställningar men med h ä n s y n
t i l l hur parterna u t f o r m a t sin talan i ö v e r d o m s t o l e n de f r å g o r som
är uppe t i l l p r ö v n i n g där är av rättslig karaktär. I sådant fall ska
Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n bestå av tre lagfarna
l e d a m ö t e r . Denna s a m m a n s ä t t n i n g ska domstolen också ha o m
Patent- och marknadsdomstolen b e s t å t t av en lagfaren ledamot.
D e t f r a m g å r av andra meningen.
5 kap. 3 §
Vid åtgärder som avser beredningen av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1
och vid behandling av frågor om prövningstillstånd i ett sådant ärende ska
Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. En
teknisk ledamot får ingå i rätten i stället för en lagfaren domare. Ett
prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 49 kap. 14 a § första
stycket rättegångsbalken får meddelas av en lagfaren domare, om frågan är
enkel.
Vid beslut om avskrivning av ett ärende som avses i första stycket efter
återkallelse och vid undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens
avgörande sedan ansökan återkallats får rätten bestå av en lagfaren
domare.
111
Paragrafen innehåller, liksom 2 §, b e s t ä m m e l s e r o m Patent- och
m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n s s a m m a n s ä t t n i n g i patenträttsliga och
växtförädlarrättsliga ärenden. Ö v e r v ä g a n d e n a finns i avsnitt 6.
I första stycket finns b e s t ä m m e l s e r o m Patent- och marknadsö v e r d o m s t o l e n s s a m m a n s ä t t n i n g v i d beredningen av ett ä r e n d e och
vid behandling av f r å g o r o m prövningstillstånd. Huvudregeln är att
Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n består av tre lagfarna domare.
E n av dessa l e d a m ö t e r kan dock bytas ut m o t en teknisk ledamot.
N ä r det gäller tillståndsprövningen motsvarar b e s t ä m m e l s e n vad
som hittills gällt enligt 67 § tredje stycket P L .
I andra stycket finns b e s t ä m m e l s e r o m Patent- och marknadsö v e r d o m s t o l e n s s a m m a n s ä t t n i n g v i d beslut o m avskrivning efter
återkallelse och v i d u n d a n r ö j a n d e av Patent- och marknadsdomstolens avgörande. I dessa fall får Patent- och m a r k n a d s ö v e r domstolen bestå av en lagfaren domare. Patent- och m a r k n a d s ö v e r domstolen kan alltså i dessa fall välja att avgöra sådana f r å g o r med
fyra l e d a m ö t e r enligt huvudregeln. E n särskild anledning till
h ä n s k j u t a n d e t i l l den s t ö r r e s a m m a n s ä t t n i n g e n föreligger liksom
f ö r m å l och ä r e n d e n i allmänhet bl.a. n ä r det inte är alldeles klart
vad det är som har återkallats och n ä r k o s t n a d s f r å g a n är tvistig.
5 kap. 4 §
Vid avgörande av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och
marknadsöverdomstolen bestå av fyra ledamöter. O m Patent- och
marknadsdomstolen har bestått av fyra ledamöter ska Patent- och
marknadsöverdomstolen i stället bestå av fem ledamöter. Antalet
ekonomiska experter som deltar i Patent- och marknadsöverdomstolens
avgörande ska vara detsamma som antalet ekonomiska experter som har
deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande. Antalet lagfarna
domare som deltar i Patent- och marknadsöverdomstolens avgörande ska
vara fler än antalet lagfarna domare som har deltagit i Patent- och
marknadsdomstolens avgörande.
Om det i Patent- och marknadsöverdomstolen inte finns behov av
medverkan av ekonomiska experter, trots att sådan ledamot har deltagit i
Patent- och marknadsdomstolen, ska rätten i stället för vad som anges i
första stycket bestå av tre lagfarna domare. Detsamma gäller om Patentoch marknadsdomstolen har bestått av en lagfaren domare.
Paragrafen innehåller, liksom 5 §, b e s t ä m m e l s e r o m Patent- och
marknadsöverdomstolens sammansättning i marknadsförings-
112
rättsliga och k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a ärenden. Ö v e r v ä g a n d e n a finns i
avsnitt 6.
Paragrafen motsvarar 2 § med den skillnaden att den behandlar
deltagande av ekonomiska experter i stället f ö r tekniska l e d a m ö t e r ,
se kommentaren t i l l den paragrafen.
5 kap. 5 §
Vid åtgärder som avser beredningen av ett ärende och vid behandling av
frågor om prövningstillstånd ska Patent- och marknadsöverdomstolen
bestå av tre lagfarna domare. En ekonomisk expert får ingå i rätten i stället
för en lagfaren domare. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt
49 kap. 14 a § första stycket rättegångsbalken får meddelas av en lagfaren
domare, om frågan är enkel.
Vid beslut om avskrivning av ett ärende efter återkallelse och vid
undanröjande av Patent- och marknadsdomstolens avgörande sedan
ansökan återkallats får rätten bestå av en lagfaren domare.
Paragrafen innehåller, liksom 4 §, b e s t ä m m e l s e r o m Patent- och
marknadsöverdomstolens sammansättning i marknadsföringsrättsliga och k o n k u r r e n s r ä t t s l i g a ärenden. Ö v e r v ä g a n d e n a finns i
avsnitt 6.
Paragrafen motsvarar 3 § med den skillnaden att den behandlar
deltagande av ekonomiska experter i stället f ö r tekniska l e d a m ö t e r ,
se kommentaren t i l l den paragrafen.
5 kap.6 §
I fråga om beredningsåtgärder i sådana ä r e n d e n som anges i 1 kap. 4 §
1 och 3 tillämpas 2 kap. 4 § femte och sjätte styckena rättegångsbalken.
Paragrafen innehåller en b e s t ä m m e l s e o m u t f ö r a n d e t av beredn i n g s å t g ä r d e r i Patent- och m a r k n a d s ö v e r d o m s t o l e n . Ö v e r v ä g a n dena finns i avsnitt 6.
Genom den h ä n v i s n i n g som görs t i l l 2 kap. 4 § RB klargörs att
åtgärder som avser endast beredandet av ett ärende får u t f ö r a s av en
lagfaren domare eller, o m åtgärderna inte är av sådant slag att de
b ö r förbehållas lagfarna domare, av en annan t j ä n s t e m a n som har
tillräcklig kunskap eller erfarenhet. F ö r en sådan t j ä n s t e m a n gäller i
sådant fall reglerna o m jäv f ö r domare.
113
12.2
Förslag till lag om ändring i patentlagen
(1967:837)
65 §
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag och
lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens
område m.m. Detsamma gäller i mål om bättre rätt till patentsökt uppfinning
och i ärenden om informationsföreläggande.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i
fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte
tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande
eller
intrångsundersökning.
Paragrafen innehåller b e s t ä m m e l s e r o m b e h ö r i g domstol. Ö v e r vägandena finns såvitt avser andra meningen f ö r s t a ledet i avsnitt
3.2
A v andra meningen f ö r s t a ledet f r a m g å r att Patent- och
marknadsdomstolens b e h ö r i g h e t omfattar också m å l o m b ä t t r e rätt
t i l l p a t e n t s ö k t uppfinning. F ö r mål om b ä t t r e rätt t i l l redan
meddelat patent gäller liksom enligt nuvarande ordning allmänna
forumregler.
66 §
Slutliga beslut av patentmyndigheten samt beslut enligt 26 § andra och tredje
styckena, 36, 42, 72 eller 73 § får överklagas till Patent- och
marknadsdomstolen
inom två månader från dagen för beslutet.
Bestämmelserna i 22 § femte stycket tillämpas på handling som kommer in
till Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen
eller Högsta domstolen.
Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken ska ett sammanträde
i ett ärende enligt denna lag hållas inom stängda dörrar, om den
patentansökan som prövas i ärendet inte är tillgänglig för var och en enligt
22 §.
Ett överklagande till Patent- och marknadsöverdomstolen eller Högsta
domstolen får inte avse andra patentkrav än sådana som har prövats genom
det överklagade beslutet.
Paragrafen innehåller b e s t ä m m e l s e r o m överklagande av patentmyndighetens beslut m . m . Ö v e r v ä g a n d e n a såvitt avser tredje
stycket finns i avsnitt 9.
I tredje stycket, som är nytt, finns ett f ö r b u d m o t att ändra
patentkraven i överrätt. D e t motsvarar i sak 27 § andra stycket.
114
12.3
Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150)
om förvaltning av samfälligheter
67§
Lantmäterimyndighetens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Ett beslut av den statliga lantmäterimyndigheten
att vägra
registrering av en firma överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen.
Ett beslut som gäller avskrivning av en ansökan eller anmälan om
registrering eller vägrad registrering får överklagas inom två månader från
dagen för beslutet.
Länsstyrelsens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller b e s t ä m m e l s e r o m överklagande av Lantm ä t e r i m y n d i g h e t e n s beslut. Ö v e r v ä g a n d e n a finns i avsnitt 3.1.
Andringen i första stycket innebär att ett beslut av den statliga
l a n t m ä t e r i m y n d i g h e t e n , Lantmäteriet, att vägra registrering av en
f i r m a inte längre ska överklagas t i l l allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l
utan t i l l Patent- och marknadsdomstolen. Andra beslut av
L a n t m ä t e r i m y n d i g h e t e n som avses i paragrafen
ska
även
f o r t s ä t t n i n g s v i s överklagas t i l l allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l .
Ö v r i g a ändringar i paragrafen är endast språkliga.
12.4
Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen
(1974:157)
21 §
Registreringsmyndighetens beslut att skriva av en ansökan eller anmälan
om registrering eller att vägra registrering får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Detsamma gäller i fråga om beslut enligt 15 a eller
17 §. Ett beslut av registreringsmyndigheten att vägra registrering av en firma
överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen. Ett överklagande ska ha
kommit in inom två månader från dagen för beslutet.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller b e s t ä m m e l s e r o m överklagande av registreringsmyndighetens beslut. Ö v e r v ä g a n d e n a finns i avsnitt 3.1.
Ä n d r i n g e n i första stycket innebär att registreringsmyndighetens
beslut att vägra registrering av en firma inte längre ska överklagas
t i l l allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l utan t i l l Patent- och marknadsdom-
115
stolen. A n d r a beslut som avses i paragrafen ska även f o r t s ä t t n i n g s vis överklagas t i l l allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l .
Ö v r i g a ändringar i paragrafen är endast språkliga.
12.5
Förslag till lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619)
11 kap. 6 §
Ett beslut av registreringsmyndigheten att skriva av en anmälan om
registrering eller att vägra registrering enligt 3 § andra stycket får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller beslut enligt
7 kap. 7 § tredje stycket och 8 kap. 8 §. Ett beslut av registreringsmyndigheten att vägra registrering av en firma överklagas dock till Patentoch marknadsdomstolen. Ett överklagande ska ha kommit in inom två
månader från dagen för beslutet.
P r ö v n i n g s t i l l s t å n d krävs v i d överklagande t i l l k a m m a r r ä t t e n .
Paragrafen innehåller b e s t ä m m e l s e r o m överklagande av registreringsmyndighetens beslut. Ö v e r v ä g a n d e n a finns i avsnitt 3.1.
Andringen i första stycket i n n e b ä r att registreringsmyndighetens
beslut att vägra registrering av en firma inte längre ska överklagas
t i l l allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l utan t i l l Patent- och marknadsdomstolen. A n d r a beslut av registreringsmyndigheten som avses i paragrafen ska även fortsättningsvis överklagas t i l l allmän f ö r v a l t n i n g s domstol.
Ö v r i g a ändringar i paragrafen är endast språkliga.
12.6
Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar
15 kap. 6 §
En myndighets beslut i tillståndsärenden enligt 10 kap. 6 § femte stycket
får överklagas till regeringen.
Ett beslut av Bolagsverket att skriva av en anmälan om registrering eller
att vägra registrering enligt 4 § andra stycket får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Detsamma gäller ett beslut av Bolagsverket som
avses i 4 a §, 7 kap. 7 §, 8 kap. 2, 6, 9 eller 17 §, 11 kap. 18 §, 12 kap. 19 §
eller 16 kap. 2 § samt beslut i ett tillstånds ärende enligt 6 kap. 3, 4 eller
11 §, 8 kap. 3-5 §§ eller 12 kap. 11 § eller beslut att vägra utfärda ett intyg
enligt 12 kap. 36 §. Ett beslut av Bolagsverket att vägra registrering av en
116
firma överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen. Ett överklagande
ska ha kommit in inom två månader från dagen för heslutet.
Skatteverkets beslut enligt 12 kap. 13 § om hinder mot verkställande av
fusionsplan får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller b e s t ä m m e l s e r
vägandena finns i avsnitt 3.1.
om
överklagande.
Över-
Andringen i andra stycket i n n e b ä r att Bolagsverkets beslut att
vägra registrering av en firma inte längre ska överklagas t i l l allmän
f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l utan t i l l Patent- och marknadsdomstolen.
A n d r a beslut av Bolagsverket som avses i paragrafen ska även f o r t sättningsvis överklagas t i l l allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l .
Ö v r i g a ändringar i paragrafen är endast språkliga.
12.7
Förslag till lag om ändring i lagen (1990:409)
om skydd för företagshemligheter
15 §
Patent- och marknadsdomstolen är behörig att pröva en talan om skadestånd,
vitesförbud eller en åtgärd som avses i 14 §, om talan väcks samtidigt med en
talan som omfattas av domstolens behörighet enligt 1 kap. 4 § 1-3 lagen
(0000:000) om patent och marknadsdomstolar och det är lämpligt med
hänsyn till utredningen och övriga omständigheter.
Första stycket gäller inte tvister som ska handläggas enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Paragrafen, som är ny, innehåller b e s t ä m m e l s e r o m b e h ö r i g
domstol f ö r vissa mål. Ö v e r v ä g a n d e n a finns i avsnitt 3.3.
A v första stycket f r a m g å r att Patent- och marknadsdomstolen
under vissa f ö r u t s ä t t n i n g a r är b e h ö r i g att p r ö v a en talan o m
skadestånd, v i t e s f ö r b u d eller en åtgärd som avses i 14 §, t.ex.
ö v e r l ä m n a n d e av en handling. F ö r att Patent- och marknadsdomstolen ska vara b e h ö r i g att p r ö v a en sådan talan krävs dels att talan
väcks samtidigt med en talan som omfattas av Patent- och marknadsdomstolens p r i m ä r a b e h ö r i g h e t (se 1 kap. 4 § 1-3 lagen o m
patent- och marknadsdomstolar), dels att det är lämpligt att
domstolen p r ö v a r talan. F r å g a n huruvida detta är lämpligt får
avgöras av domstolen i varje enskilt fall med h ä n s y n t i l l
utredningen och övriga o m s t ä n d i g h e t e r . E n situation då det kan
117
vara lämpligt att en talan o m s k a d e s t å n d eller v i t e s f ö r b u d enligt
lagen o m skydd f ö r f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r prövas av Patent- och
marknadsdomstolen är n ä r bevisningen i ett sådant mål är
densamma eller t i l l stora delar ö v e r e n s s t ä m m a n d e med den i ett
immaterialrättsligt, m a r k n a d s f ö r i n g s r ä t t s l i g t eller konkurrensrättsligt mål. En annan situation som kan motivera att ett sådant
mål tas upp av Patent- och marknadsdomstolen är att parterna
d ä r i g e n o m kan besparas besvär genom att antalet inställelser i
domstol eller kostnader f ö r r ä t t e g å n g s o m b u d begränsas. O m
Patent- och marknadsdomstolen är b e h ö r i g att ta upp en talan
enligt lagen o m skydd f ö r f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r finns det
regelmässigt f ö r u t s ä t t n i n g a r att handlägga de båda målen
gemensamt. Detta sker med s t ö d av reglerna o m kumulation i
14 kap. RB ( j f r 3 kap. 1 § lagen o m patent- och marknadsdomstolar). D e t är sannolikt i f ö r s t a hand i samband med en talan
o m u p p h o v s r ä t t s i n t r å n g eller v i t e s f ö r b u d enligt u p p h o v s r ä t t s l a g e n
som Patent- och marknadsdomstolens p r ö v n i n g av en talan enligt
lagen o m skydd f ö r f ö r e t a g s h e m l i g h e t e r kommer att b l i aktuell.
A v andra stycket f r a m g å r att Patent- och marknadsdomstolen
inte är b e h ö r i g att p r ö v a en arbetstvist som ska handläggas enligt
lagen (1974:371) o m r ä t t e g å n g e n i arbetstvister.
12.8
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160)
om utländska filialer m.m.
27§
En förvaltningsmyndighets beslut enligt denna lag får överklagas till
allmän förvaltningsdomstol. En förvaltningsmyndighets
beslut att vägra
registrering av en firma överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller b e s t ä m m e l s e r o m överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut. Ö v e r v ä g a n d e n a finns i avsnitt 3.1.
A n d r i n g e n \ första stycket i n n e b ä r att en f ö r v a l t n i n g s m y n d i g h e t s
beslut att vägra registrering av en firma inte längre ska överklagas
t i l l allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l utan t i l l Patent- och marknadsdomstolen. A n d r a beslut av en f ö r v a l t n i n g s m y n d i g h e t som avses i paragrafen ska även fortsättningsvis överklagas t i l l allmän förvaltningsdomstol.
Ö v r i g a ändringar i paragrafen är endast språkliga.
118
12.9
Förslag till lag om ändring i stiftelselagen
(1994:1220)
10 kap. 13 §
Registreringsmyndighetens beslut enligt denna lag och heslut av
Länsstyrelsen i Stockholms län enligt 12 § får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Ett beslut av registreringsmyndigheten att vägra
registrering av en firma överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller b e s t ä m m e l s e r o m överklagande av registreringsmyndighetens beslut och av Länsstyrelsens i Stockholm beslut
o m f ö r b u d f ö r annan än en stiftelse att använda ordet stiftelse i sitt
namn. Ö v e r v ä g a n d e n a finns i avsnitt 3.1.
Andringen i första stycket f ö r s t a meningen i n n e b ä r att registreringsmyndighetens beslut att vägra registrering av en firma inte
längre ska överklagas t i l l allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l utan t i l l
Patent- och marknadsdomstolen. Andra beslut av registreringsmyndigheten som avses i paragrafen ska även fortsättningsvis överklagas t i l l allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l . I andra meningen finns en
b e s t ä m m e l s e o m överklagande av ett beslut av Länsstyrelsen i
Stockholms län enligt 12 § som tidigare fanns i tredje stycket.
B e s t ä m m e l s e r n a i de hittills gällande andra och tredje styckena
o m myndighetens partsställning och överklagandetid tas bort.
Motsvarande b e s t ä m m e l s e r finns i 7 a § förvaltningsprocesslagen
(1971:291) respektive 23 § förvaltningslagen (1986:223).
Ö v r i g a ändringar i paragrafen är endast språkliga eller
redaktionella.
12.10
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1927)
om europeiska ekonomiska intressegrupperingar
16 §
Registreringsmyndighetens beslut att skriva av en anmälan om registrering
eller att vägra registrering får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller beslut enligt 13 § tredje stycket och 15 §. Ett beslut av
registreringsmyndigheten att vägra registrering av en firma överklagas dock
till Patent- och marknadsdomstolen. Ett överklagande ska ha kommit in
inom två månader från dagen för beslutet.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
119
Paragrafen innehåller b e s t ä m m e l s e r o m överklagande av registreringsmyndighetens beslut. Ö v e r v ä g a n d e n a finns i avsnitt 3.1.
Andringen i första stycket i n n e b ä r att registreringsmyndighetens
beslut att vägra registrering av en firma inte längre ska överklagas
t i l l allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l utan t i l l Patent- och marknadsdomstolen. A n d r a beslut av registreringsmyndigheten som avses i
paragrafen ska även fortsättningsvis överklagas t i l l allmän
förvaltningsdomstol.
Ö v r i g a ändringar i paragrafen är endast språkliga.
12.11
Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570)
om medlemsbanker
13 kap. 6 §
Ett beslut av regis trerings myndigheten att skriva av en anmälan om
registrering eller att vägra registrering enligt 3 § andra stycket får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller ett beslut av
registreringsmyndigheten enligt 10 kap. 5 § tredje stycket. Ett beslut av
registreringsmyndigheten att vägra registrering av en firma överklagas dock
till Patent- och marknadsdomstolen. Ett överklagande ska ha kommit in
inom två månader från dagen för beslutet.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller b e s t ä m m e l s e r o m överklagande av registreringsmyndighetens beslut. Ö v e r v ä g a n d e n a finns i avsnitt 3.1.
Andringen [första stycket i n n e b ä r att registreringsmyndighetens
beslut att vägra registrering av en firma inte längre ska överklagas
t i l l allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l utan t i l l Patent- och marknadsdomstolen. A n d r a beslut av registreringsmyndigheten som avses i
paragrafen ska även fortsättningsvis överklagas t i l l allmän
förvaltningsdomstol.
Ö v r i g a ändringar i paragrafen är endast språkliga.
12.12
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575)
om europabolag
32 §
Bolagsverkets beslut att skriva av en anmälan om registrering eller att
vägra registrering får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
120
Detsamma gäller verkets beslut i ett tillståndsärende enligt 11 §, verkets
beslut om att vägra att utfärda ett intyg enligt 6 eller 15 § samt verkets
beslut enligt 28 eller 31 §. Ett beslut av Bolagsverket att vägra registrering av
en firma överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen. Ett överklagande ska ha kommit in inom två månader från dagen för beslutet.
Finansinspektionens beslut enligt 9 b § och Skatteverkets beslut om
hinder mot flyttning av säte enligt 11 a § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller b e s t ä m m e l s e r
vägandena finns i avsnitt 3.1.
om
överklagande.
Över-
Andringen i första stycket i n n e b ä r att Bolagsverkets beslut att
vägra registrering av en firma inte längre ska överklagas t i l l allmän
f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l utan t i l l Patent- och marknadsdomstolen.
A n d r a beslut av Bolagsverket som avses i paragrafen ska även
f o r t s ä t t n i n g s v i s överklagas t i l l allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l .
Paragrafens tredje stycke motsvarar hittillsvarande andra stycket
andra meningen.
Paragrafens hittillsvarande tredje och f j ä r d e stycke flyttas t i l l en
n y 33 §.
Ö v r i g a ändringar i paragrafen är endast språkliga.
33 §
Bolagsverkets beslut i ett ärende enligt 29 §får överklagas till allmän domstol
i den ort där lednings- eller förvaltningsorganet har sitt säte. Ett beslut enligt
29 § första stycket får överklagas inom tre veckor från den dag då bolaget fick
del av beslutet. Ett beslut enligt 29 § andra stycket får överklagas inom tre
veckor från dagen för beslutet.
Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Paragrafen, som är ny, innehåller b e s t ä m m e l s e r o m överklagande av
Bolagsverkets beslut angående säte och huvudkontor i olika stater.
B e s t ä m m e l s e r n a i paragrafen motsvarar hittillsvarande 32 §
tredje och f j ä r d e stycket.
121
12.13
Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(2005:551)
31 kap. 2 §
Följande beslut
av Bolagsverket får överklagas
till
allmän
förvaltningsdomstol:
1. beslut i ärenden enligt 7 kap. 17 §, 9 kap. 9, 9 a, 25, 26 eller 27 § eller
10 kap. 22 §,
2. beslut i tillståndsärenden enligt 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra
stycket, 9 kap. 15 §, 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 § eller 24 kap. 22 §,
3. beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 § eller 24 kap. 29 § att förklara att
frågan om fusion eller delning har fallit,
4. beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 23 kap. 46 §,
5. beslut enligt 27 kap. 2 § att skriva av en anmälan om registrering
eller vägra registrering i annat fall än som anges i andra stycket,
6. beslut att avregistrera företrädare enligt 27 kap. 6 §,
7. beslut i ärenden enligt 28 kap. 5 § andra stycket,
8. beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 3 §.
Ett beslut av Bolagsverket att vägra registrering av en firma enligt 27 kap.
2 § överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.
Ett överklagande ska ges in till Bolagsverket inom två månader från
dagen för beslutet.
Paragrafen innehåller b e s t ä m m e l s e r om överklagande av Bolagsverkets beslut. Ö v e r v ä g a n d e n a finns i avsnitt 3.1.
Andringen i första stycket 5 innebär att det hänvisas t i l l andra
stycket i fråga om överklagande av vissa registreringsbeslut.
A v andra stycket, som är nytt, f r a m g å r att Bolagsverkets beslut
att vägra registrering av en firma inte längre ska överklagas t i l l
allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l utan t i l l Patent- och marknadsdomstolen. D e t kan undantagsvis tänkas uppkomma en situation
då Bolagsverket avslår en anmälan om nybildning av ett aktiebolag
på grund av att bolaget inte angett n å g o n godtagbar firma. Ä v e n ett
sådant beslut är att anse som ett beslut att vägra registrering av en
firma. Vad som anges o m firma gäller även b i f i r m a ( j f r 1 § firmalagen [1974:156]).
Ö v r i g a ändringar i paragrafen är endast språkliga eller
redaktionella.
122
12.14
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595)
om europakooperativ
40 §
Bolagsverkets beslut att skriva av en anmälan om registrering eller att
vägra registrering får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller verkets beslut i ett tillståndsärende enligt 16 §, verkets
beslut om att vägra att utfärda ett intyg enligt 8 eller 20 § samt verkets
beslut enligt 36 eller 39 §. Ett beslut av Bolagsverket att vägra registrering av
en firma överklagas dock till Patent- och marknadsdomstolen. Ett överklagande ska ha kommit in inom två månader från beslutet.
Finansinspektionens beslut i ett ärende enligt 6 eller 13 § och
Skatteverkets beslut om hinder mot flyttning av säte enligt 16 a § får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten
Paragrafen innehåller b e s t ä m m e l s e r
vägandena finns i avsnitt 3.1.
om
överklagande.
Över-
Andringen i första stycket innebär att Bolagsverkets beslut att
vägra registrering av en firma inte längre ska överklagas t i l l allmän
f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l utan t i l l Patent- och marknadsdomstolen.
A n d r a beslut av Bolagsverket som avses i paragrafen ska även
f o r t s ä t t n i n g s v i s överklagas t i l l allmän f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l .
Paragrafens tredje stycke motsvarar hittillsvarande f ö r s t a stycket
tredje meningen och andra stycket andra meningen.
Paragrafens hittillsvarande tredje och f j ä r d e stycke flyttas t i l l en
n y 41 §.
Ö v r i g a ändringar i paragrafen är endast språkliga.
41 §
Bolagsverkets beslut i ett ärende enligt 37 § får överklagas till allmän
domstol i den ort där lednings- eller förvaltningsorganet
har sitt säte.
Ett beslut enligt 37 § första stycket får överklagas inom tre veckor från
den dag då europakooperativet
fick del av beslutet. Ett beslut enligt
37 § andra stycket får överklagas inom tre veckor från dagen för
beslutet.
Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om
domstolsärenden.
Paragrafen, som är ny, innehåller b e s t ä m m e l s e r o m överklagande av
Bolagsverkets beslut angående säte och huvudkontor i olika stater.
123
B e s t ä m m e l s e r n a i paragrafen motsvarar
tredje och f j ä r d e stycket.
124
hittillsvarande 40 §