DETTA ÄR ETT EXEMPEL

VÅRDPERSONALENS
UPPLEVELSER AV ATT ARBETA
MED EN VÅRDHUND
CHARLOTTE MAGNUSSON
Examensarbete i socialt arbete
15 hp
Socionomprogrammet
Januari, 2015
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
VÅRDPERSONALENS
UPPLEVESER AV ATT ARBETA
MED EN VÅRDHUND
CHARLOTTE MAGNUSSON
Magnusson, C. Vårdpersonalens upplevelser av att arbeta med en vårdhund.
Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten
för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2015.
Denna uppsats syftar till att beskriva hur vårdpersonalen upplever arbetet
tillsammans med vårdhunden samt vilka effekter vårdpersonalen upplever att
vårdhunden kan medföra för vårdtagare med en demenssjukdom.
Vårdhunden är ett relativ nytt fenomen i Sverige och av 300 kommuner antas 20
av dessa implementerat hunden i vården. Tidigare forskning visar att vårdhunden
kan lindra depression, öka den fysiska aktiviteten, förstärka minnet, öka förmågan
till socialt samspel samt stärka självförtroendet för den äldre med en
demenssjukdom. I uppsaten har vårdpersonal intervjuats om hur de upplever
arbetet med vårdhunden samt vilka effekter vårdhunden kan ge upphov till.
Studiens teoretiska referensram som låg till grund för studien var Antonovskys
teori känsla av sammanhang. Studiens resultat visar att vårdhunden kan ses som
en förmedlare mellan vårdpersonal och vårdtagare, att vårdhunden ökar
motivationen, att vårdhunden avger ett lugn samt att det sociala beteendet
påverkas i en positiv riktning.
Nyckelord: demens, KASAM, vårdhund, vårdpersonal, äldre.
2
NURSING STAFF’S EXPERIENCE
OF WORKING WITH A THERAPY
DOG
CHARLOTTE MAGNUSSON
Magnusson, C. Nursing staff´s experience of working with a therapy dog. Degree
project in Social Work 15 Credits. Malmö University: Faculty of health and
society, Department of Social Work, 2015.
The purpose of this paper is to describe how the nursing staff perceives to work
with a therapy dog and the effects the therapy dog can bring to patients with
dementia in the nursing staff's perspective.
The therapy dog is a relatively new phenomenon in Sweden and of 300
municipalities have 20 of these implemented the dog in health care. Previous
research shows that therapy dogs can relieve depression, increase physical
activity, enhance memory, increase the capacity for social interaction and enhance
self-confidence for the elderly with dementia. In this study nursing staff was
interviewed about their experience to work with a therapy dog and the effects of
treatment the dog may cause. The study's theoretical framework underlying the
study was Antonovsky's theory of sense of coherence. The results demonstrate
that a therapy dog can be seen as an intermediary between health professionals
and patients, the therapy dog increases motivation, emits calm and social
behaviour is affected positively.
Keywords: Dementia, elderly, nursing staff, SOC, therapy dog.
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1.
INLEDNING ................................................................................................... 6
1.1 Problemformulering ....................................................................................... 7
1.2 Avgränsning ................................................................................................... 7
1.3 Syfte ............................................................................................................... 7
1.4 Frågeställningar ............................................................................................. 8
2.
BAKGRUND ................................................................................................... 8
2.1 Definitioner .................................................................................................... 8
2.1.1 Vårdhund ................................................................................................ 8
2.1.2 Vårdpersonal ........................................................................................... 8
2.1.3 Äldre ....................................................................................................... 8
2.1.4 Demens ................................................................................................... 9
2.2 Vårdhundens användningsområden ............................................................... 9
2.2.1 Minnesträning ......................................................................................... 9
2.2.2 Finmotorik och fysisk träning ................................................................. 9
2.2.3 Träning efter stroke och kognitiv träning ............................................... 9
2.2.4 Träning av social kompetens ................................................................ 10
2.3 Tidigare forskning........................................................................................ 10
2.1.1 Vårdhundens utbredning ....................................................................... 10
2.1.2 Djur inom vården- en historik ............................................................... 11
2.1.3 Hunden avger ett lugn ........................................................................... 11
2.1.4 Vårdhunden- en förmedlare .................................................................. 11
2.1.5 Hundens egenskaper ............................................................................. 12
2.1.6 Hundar och demenssjukdom ................................................................. 13
2.1.7 Det sociala beteendet ............................................................................ 13
3.
TEORI ............................................................................................................ 14
3.1 KASAM- känsla av sammanhang................................................................ 14
3.2 Begriplighet och hanterbarhet ...................................................................... 14
3.3 Meningsfullhet ............................................................................................. 15
3.4 Stressorer ..................................................................................................... 15
3.5 KASAM-nivåer ............................................................................................ 15
3.6 Relationen mellan komponenterna .............................................................. 16
3.7 Diskussion om valet av teori ........................................................................ 17
4.
METOD ......................................................................................................... 18
4.1 Förförståelse................................................................................................. 18
4.2 Forskningsansats .......................................................................................... 19
4.3 Urval ............................................................................................................ 19
4
4.4 Kvalitativa intervjuer ................................................................................... 19
4.5 Förberedelser inför intervjun ....................................................................... 20
4.6 Tillvägagångsätt ........................................................................................... 20
4.7 Transkribering.............................................................................................. 21
4.8 Analys .......................................................................................................... 21
4.9 Etiska överväganden .................................................................................... 22
4.9.1 Informationskravet ................................................................................ 22
4.9.2 Samtyckeskravet ................................................................................... 22
4.9.3 Konfidentialitetskravet.......................................................................... 22
4.9.4 Nyttjandekravet ..................................................................................... 22
4.10 Reabilitet och validitet ............................................................................... 22
5.
RESULTAT ................................................................................................... 23
5.1 Presentation av informanterna ..................................................................... 23
5.2 Personalens upplevelser av att arbeta med vårdhunden ............................... 24
5.3 Hunden avger ett lugn .................................................................................. 25
5.4 Vårdhunden- en förmedlare ......................................................................... 25
5.5 Hundens egenskaper .................................................................................... 27
5.6 Det sociala beteendet ................................................................................... 29
5.7 Stressorer ..................................................................................................... 30
5.8 Meningsfullhet ............................................................................................. 30
5.9 Hanterbarhet................................................................................................. 32
5.10 Begriplighet ............................................................................................... 33
5.11 KASAM- känsla av sammanhang.............................................................. 34
6. DISKUSSION .................................................................................................... 34
6.1 Resultatdiskussion ....................................................................................... 34
6.1.1 Hur upplever vårdpersonalen arbetet med vårdhunden? ...................... 35
6.1.2 Vilka effekter upplever vårdpersonalen vårdhunden kan medföra för
vårdtagare med en demenssjukdom? ............................................................. 35
6.2 Metoddiskussion .......................................................................................... 36
6.3 Slutsats och vidare forskning ....................................................................... 37
REFERENSER ...................................................................................................... 38
BILAGA 1 ............................................................................................................. 41
BILAGA 2 ............................................................................................................. 42
5
1. INLEDNING
Sveriges befolkning består av 9,1 miljoner människor och cirka 18 % av
befolkningen är 65 år eller äldre (SCB, 2004). Under de senaste 50 åren har
antalet individer över 65 år nästan fördubblats (Sand, 2007). Befolkningen blir allt
äldre, medellivslängden för kvinnor är idag 83,5 år och 79 år för männen (SCB,
2006). Vidare har antalet individer med en demenssjukdom ökat de senaste åren
(Socialstyrelsen, 2014a). Varje år insjuknar 25 000 människor i Sverige av någon
form av demenssjukdom (Demenscentrum, 2014). Det beräknas att 160 000
personer i Sverige har en demenssjukdom och om utvecklingen fortsätter i samma
riktning förutses det att 240 000 individer kommer att vara drabbade år 2050 (a a).
Demenssjukdom är starkt kopplat till depression, ångest, apati och låg känsla av
engagemang (Ericsson, 2011). Depression bland individer med en
demenssjukdom beräknas vara mellan 20-30 % (Bird & Blair, 2010). Orsakerna
till den ökade psykiska ohälsan bland äldre kan vara många. Sjukdomen demens
innebär att individen drabbas av minnessvårigheter samt
kommuniceringssvårigheter. Dessa faktorer leder ofta till en ökad oros- och
beroende känsla vilket på sikt kan sänka självkänslan samt livsglädjen för
individen (Demenscentrum, 2014).
Demenssjukdomens symtom är i början ofta diffusa och de första åren är de
karaktäristiska symtomen rastlöshet, ängslan, att språkförmågan försvagas samt
svårigheter med orientering i tid och rum (Beck-Friis, 1988). Dessa symtom blir
mer och mer tilltagande längre fram i sjukdomsförloppet. Slutstadiet i sjukdomen
brukar präglas av en passivitet och psykiska symtom såsom förföljelsemani är
vanligt förekommande (a a). En individ med en demenssjukdom har en
benägenhet att nedvärdera sig själv på grund av att personen inte kan genomföra
samma aktiviteter som tidigare (a a). Därför anser Beck-Friis (a a) att det är
väsentligt att all behandling syftar till att stärka självförtroendet och att den har en
rimlig kravnivå. För att underlätta vardagen för den dementa är fasta rutiner samt
struktur viktiga beståndsdelar. Strukturen kan hjälpa individen att genomföra
vardagliga sysslor och kan bidra till att den dementa känner sig självständig (a a).
Psykisk ohälsa är en av vår tids största folksjukdomar och därmed kommer allt
högre krav att ställas på det psykiska stödet inom socialtjänsten och primärvården
(Socialstyrelsen, 2013). Idag är psykofarmakakonsumtionen inom demensvården
hög och den kan även ge upphov till kraftiga biverkningar. Socialstyrelsen (2010)
beskriver att det bara bör vara i undantagsfall psykofarmakaläkemedel skrivs ut
till demenssjuka. I första hand ska miljön och den personliga omvårdnaden
anpassas, vilket på sikt kommer leda till ökade vårdkostnader och att
verksamheten kommer bli mer resurskrävande (a a). Norling (2002) beskriver att
vård och omsorg därmed bör beakta metoder som är utanför den traditionella
omsorgen. Socialstyrelsen (2014b) beskriver att icke medicinska insatser kan
bidra till ett ökat välbefinnande för äldre med en demenssjukdom. Enligt Ingeborg
Höök (2010) är vårdhund ett exempel på en sådan insats. Vårdhunden är en
relativt ny metod i Sverige och kan vara lösningen på behovet av att minska
psykofarmakakonsumtionen samt kunna ge det psykiska stödet individer med en
demenssjukdom behöver, på ett mer kostnadseffektivt sätt (Norling, 2002).
Fördelen med konceptet att hund skrivs ut på recept istället för läkemedel är att
hunden har få biverkningar och tidigare forskning visar att vårdhunden kan lindra
depression, öka den fysiska aktiviteten, förstärka minnet, öka förmågan till socialt
6
samspel samt stärka självförtroendet för den äldre med en demenssjukdom (Höök,
2010).
1.1 Problemformulering
Hunden har länge varit ett sällskapsdjur för människan och intresset av att dra
nytta av hundens egenskaper på olika sätt är inget nytt (Hultman, 2008). Det har
länge varit vanligt att vårdpersonal tagit med sin egen hund under arbetspasset
men en strukturerad verksamhet saknades samt planering och utvärdering av
hundens effekter inom vården (Höök, 2010). År 2008 startades Vårdhundskolan
och hundar fick nu genomgå en lämplighetsprövning samt en utbildning för att
arbeta inom vården som vårdhundar. Det som skiljer utbildningen i Sverige
gentemot andra länder är att Vårdhundskolan även utbildar legitimerad
vårdpersonal för att lära dem arbeta tillsammans med vårdhunden (a a).
I Socialtjänstlagen (2001:453) framgår det av 5 kap. 4 § andra stycket att äldre ska
ha en aktiv och meningsfull tillvaro. Socialstyrelsen (2014b) problematiserar att
det är svårt att identifiera vad som är meningsfullhet och hur det uppnås. Vidare
beskrivs det att sociala aktiviteter kan användas för att uppnå en meningsfullhet
och att vårdhunden kan vara ett exempel på en sådan aktivitet (a a).
Individer med en demenssjukdom är i behov av en mångsidig stimulering och
denna behöver ske utan att vara beroende av språket eftersom denna förmåga ofta
blir nedsatt vid sjukdomen (Strang, 2012). Vårdhundar kan då ses som ett verktyg
i denna stimulering eftersom det inte finns några krav på det verbala språket
(Höök, 2010).
Vårdhundar lyfts alltså fram som ett sätt att förbättra vården för personer med
demens. Det finns också internationella studier som visar att vårdhunden har
positiva effekter på demenssjuka äldre. I Sverige är dock vårdhundar fortfarande
ovanliga. Enbart 20 av 300 kommuner tros har implementerat vårdhund inom
äldreomsorgen. Dessvärre finns ingen säkerhetsställd statistik eftersom det inte är
någon anmälningspliktig verksamhet (Beck-Friis, 2012a; Socialstyrelsen, 2014b).
På grund av detta är forskningen kring vårdhundars effekter bristfällig (Höök,
2010). Socialstyrelsen (2014b) uppger att det saknas forskning kring de
långvariga effekterna en vårdhund kan ge upphov till. Aktuell forskning behöver
även enligt Socialstyrelsen genomföras om hur vårdhunden påverkar äldre i
avseende på livskvalitet, social interaktion och vid en demenssjukdom. Denna
studie syftar till att undersöka hur vårdpersonalen upplever att vårdhunden kan
påverka äldre med en demenssjukdom. Förhoppningen är att studien ska leda till
en ny infallsvinkel när ämnet studeras ur vårdpersonalens perspektiv.
1.2 Avgränsning
Denna studie syftar till vårdpersonalens upplevelser av att arbeta med en
vårdhund och därmed har denna studie inget brukarperspektiv. Studien har även
ett fokus på vårdpersonal som arbetar med demenssjuka äldre.
1.3 Syfte
Syftet med studien är att undersöka hur vårdpersonalen upplever arbetet med en
vårdhund. Studien syftar även att belysa vilka effekter vårdpersonalen upplever att
vårdhunden kan medföra för vårdtagare med en demenssjukdom.
7
1.4 Frågeställningar
 Hur upplever vårdpersonalen arbetet med en vårdhund?

Vilka effekter upplever vårdpersonalen att vårdhunden kan medföra för
vårdtagare med en demenssjukdom?
2. BAKGRUND
I följande avsnitt beskrivs studiens centrala begrepp och kapitlet övergår sedan
med att beskriva vårdhundens användningsområde. Kapitlet avslutas med en
redogörelse för den tidigare forskning som genomförts.
2.1 Definitioner
Följande avsnitt innehåller definitioner av studiens huvudbegrepp; vårdhund,
vårdpersonal, äldre och demenssjukdomar.
2.1.1 Vårdhund
Enligt Lundström och Bulsi (2012) är vårdhunden en hund som genomgått en
utbildning tillsammans med sin hundförare och där det finns ett mål med den
insats som vårdhunden ska utföra. Hundföraren ska även ha genomgått en
vårdutbildning och ha en yrkeserfarenhet (a a). De insatser som vårdhunden ska
genomföra anpassas till vårdtagarnas behov och utvärdering är väsentligt. Innan
en hund kan påbörja en utbildning till att bli en vårdhund behövs ett
lämplighetstest göras (a a). Lämplighetstestet innefattar bland annat hundens
förmåga till att samarbeta med okända personer och att hunden är trygg i obekanta
miljöer (Höök, 2010). Socialstyrelsen (2014b) definierar en vårdhund som en
utvald, tränad hund och arbetar tillsammans med sin hundförare som ett team för
att utföra specifika arbetsuppgifter. I denna studie kommer en vårdhund definieras
som en hund som har befogenheter att utföra specifika insatser för vårdtagare
enligt Socialstyrelsens definition.
2.1.2 Vårdpersonal
Enligt Socialstyrelsen (2006) kan vårdpersonal inom den kommunala
äldreomsorgen delas in i två yrkeskategorier. Dessa yrkeskategorier är
vårdbiträden och undersköterskor. I denna studie kommer vårdpersonal innefatta
båda yrkeskategorierna.
2.1.3 Äldre
Begreppet äldre är inte helt enkelt att definiera. Pensionsåldern som är 65 år kan
vara en gränssättning för när en individ blir äldre. För att förtydliga begreppet
ytterligare brukar en uppdelning mellan yngre äldre och äldre äldre ske
(Westlund, 2005b). Detta benämns även som kronologiskt åldrande där gränsen
mellan yngre äldre går mellan 65-79 år och allt över 80 års ålder tillhör den äldre
äldre (Sand, 2012). Eftersom studiens syfte är att undersöka hur vårdpersonalen
upplever vårdhunden och vilken inverkan vårdhunden kan medföra för den äldre
behövs det ingen uppdelning av åldersgrupper. Begreppet äldre i denna studie
kommer därmed avse individer i åldern 65 år och uppåt.
8
2.1.4 Demens
Ordet demens kommer från det latinska ordet de som betyder av eller bort och
mens som betyder förstånd (Nationalencyklopedin, 2014). Begreppet demens är
ett samlingsbegrepp för mer än 100 olika sjukdomar (Demenscentrum, 2014). Det
som kännetecknar en demenssjukdom är att den debuterar i vuxen ålder och inte
är en sjukdom som kan vara medfödd. Den vanligaste typen av demenssjukdom i
Sverige är Alzheimers som utgör 60-70 % av alla fall (a a). Det gemensamma för
alla demenssjukdomar är att hjärnans nervceller förtvinar och vilka symtom som
uppkommer beror på vilken del i hjärnan som är mest drabbad. Begreppet demens
i denna studie kommer innefatta samtliga demenssjukdomar.
2.2 Vårdhundens användningsområden
Vårdhundens främsta användningsområden är i dagsläget inom äldreomsorgen
och i rehabilitering av både vuxna och barn, som har en förvärvad hjärnskada.
Höök (2010) beskriver att vårdhundens användningsområde kan summeras till sex
huvudområden.
2.2.1 Minnesträning
I denna träningsform är det viktigt att individanpassa innehållet efter den
enskildes behov (Höök, 2010). Hunden kan tillsammans med vårdpersonal och
vårdtagaren spela memory med bilder på hundar eller ha stora tärningar med
hundbilder istället för siffror. En annan träningsform är att titta på gamla foton
tillsammans med hunden och låta vårdtagaren beskriva bilderna för hunden (a a).
Enligt Höök (2010) kan även beröringen av hunden leda till minnesbilder från
tidigare sällskapsdjur kommer till ytan. Dessa berättelser leder till ett engagemang
hos den äldre och kan underlätta vardagen.
2.2.2 Finmotorik och fysisk träning
En demenssjukdom medför ofta svårigheter med motoriken. Den äldre kan känna
en stor frustration med att inte längre klara av vardagliga sysslor såsom knäppa
knappar eller borsta tänderna (Höök, 2010). Att öva på sin fingerfärdighet kan
göras i samvaron med vårdhunden. Personen kan till exempel få sätta på kopplet
på hunden eller plocka upp hundgodis ur en burk för att sedan lägga godiset i en
leksak till hunden. Träningen blir därmed en lek tillsammans med hunden och
fokus från att inte klara av vardagliga sysslor förflyttas till att klara av leken (a a).
En vårdhund är till skillnad från en sällskapshund tränad i att anpassa sin
aktivitetsnivå beroende på den vårdhunden möter (a a). För en vårdtagare kan en
promenad vara lagom medan för en annan kan det räcka med att rulla en boll till
hunden.
2.2.3 Träning efter stroke och kognitiv träning
I 25-30 % uppstår demenssjukdom efter en stroke (Demenscentrum, 2014). Efter
en stroke finns många funktioner som kan behöva tränas och med tillgång till en
hund kan olika funktioner kombineras (Höök, 2010). Personen kan till exempel
stå upp och samtidigt prata med hunden och ge den olika kommandon såsom ligg
och sitt. I kognitiv träning baseras den på att öka individens
koncentrationsförmåga och uppmärksamhet. Godisbitar kan läggas ut till hunden
och efter varje bit ska personen räkna hur många som är kvar eller att individen
ska gömma godis till hunden för att sedan komma ihåg var godiset ligger (a a).
9
2.2.4 Träning av social kompetens
En individ med en demenssjukdom förlorar ibland förmågan att föra ett samtal
och kan få förändringar i sitt kroppspråk (Höök, 2010). I många fall fastnar
individen från en episod av det förflutna och upprepar samma händelse om och
om igen. Enligt Höök (a a) kan det en vara svårt för den som lyssnar att visa ett
engagemang och ett uppriktigt intresse när en samma historier återberättas
frekvent, något som personen med en demenssjukdom kommer att
uppmärksamma. Detta kan leda till att de slutar berätta eftersom känslan av att
inte bli lyssnad på finns. Personen kan därmed dra sig undan och på så sätt få en
social understimulering (a a). Individen kan få ett aggressivt och ett avvisande
beteende vid mänskliga närmande och här kan hunden spela en stor roll eftersom
denne är tränad för att bjuda in alla till kontakt, även om personen är avvisande i
sitt kroppspråk. Hunden visar även ett uppriktigt engagemang vilket kan ge
upphov till att individen väljer att prata om sina känslor och minnen med hunden
(a a).
2.3 Tidigare forskning
Detta avsnitt kommer att beröra tidigare forskning som genomförts både i Sverige
och i andra länder. Kapitlet börjar med att beskriva vårdhundens utbredning för att
sedan övergå med att redogöra för djurs historik inom vården. Studiens syfte är att
undersöka vilken inverkan en vårdhund kan medföra för vårdtagare med en
demenssjukdom och därmed kommer både vårdhundens och hundens effekter
belysas genom tidigare studier. Fokus i denna studie är på äldre med
demenssjukdomar, därför är det relevant att redogöra för de studier som gjorts
angående hundar och individer med en demenssjukdom.
2.1.1 Vårdhundens utbredning
De finns inte många svenska studier om vårdhundar eftersom det är ett relativt
nytt fenomen i Sverige. Enligt Beck-Friis (2012a) är det vanligare med djur inom
vården och på institutioner utomlands än vad det är i Sverige. I USA är
vårdhundar inom vården ett vanligt förekommande fenomen och det är dessutom
ett krav på vårdenheterna att erbjuda någon form av kontakt med en hund från
vissa försäkringsbolag (Höök, 2010). Orsaken till detta krav är att kontakten med
hunden anses öka välbefinnandet vilket i sin tur leder till en snabbare läkningstid
och kortare vårdtider (a a).
Många andra länder befinner sig i startfasen med att implementera vårdhunden
och fokus ligger på att utbilda och certifiera hundar (Hart, 2011). England har
sedan tre år tillbaka en universitetsutbildning för vårdhundsförare, även USA och
Österrike har en liknande utbildning (Beck-Friis, 2012a). Någon
universitetsutbildning inom detta ämne saknas ännu i Sverige, även om det finns
ett stort intresse för fenomenet (a a). Vidare satsas det stort på att standardisera
utbildningen internationellt sett. Fokus inom utbildningen är på animal assisted
therapy (AAT) och animal assisted activities (AAA) (a a). I Sverige arbetar
vårdhundföraren efter AAT och AAA men benämns ofta som djurassisterad terapi
samt djurassitsterad aktivitet (Beck-Friis, 2012a).
AAT kallas även för djurassisterad terapi och är en målinriktad insats där syftet är
att förbättra och utveckla psykiska, fysiska, sociala eller mentala funktioner hos
individer (Broman, 2014). Besöken sker på bestämda tider och planeras samt
utvärderas av professionella. AAA kan även benämnas som djurassisterad
aktivitet (a a). Denna aktivitet är inte ett målinriktat arbete och varken utvärderas
10
eller dokumenteras i samma utsträckning som vid AAT. Besöken sker mer
spontant och syftet är att uppnå en ökad känsla av välbefinnande hos individen.
Denna aktivitet sker oftast i grupp, medan AAT sker individuellt (a a). Dessa
metoder kan vara fördelaktiga att använda tillsammans eftersom en gruppaktivitet
kan leda till att enskilda som kan behöva ett individuellt möte uppmärksammas
(a a). AAT har använts sedan 1960-talet och mestadels inom äldreomsorgen och
demensvården (Strang, 2012). Detta beror på att hunden inte är beroende av en
verbal kommunikation och inte värderar. I en studie som Blackshaw genomförde
år 1995 visade det sig att djur på avdelningen kunde minska den tiden de äldre
befann sig på det egna rummet (a a). Resultatet påvisade att från den
genomsnittsliga tiden på 16 timmar spenderade de äldre numera 11 timmar på
rummet, eftersom de ville träffa djuren som fanns på avdelningen (Strang, 2012).
2.1.2 Djur inom vården- en historik
År 1792 är det första dokumenterade fallet om djur som används inom vården.
Detta var ett mentalsjukhus i England som tog hjälp av fåglar och kaniner i
behandlingen (Lundström & Bulsi, 2012). Hunden blev inte introducerad som ett
verktyg förrän under 1950- talet av den amerikanska barnpsykiatrikern Boris
Levinson (Perkins, Barlett, Travers & Rand, 2008). Levinson började med att ta
med hunden under en behandling av barn som var mycket tillbakadragna.
Resultatet som Levinson fann var att hunden blev en sorts isbrytare i
behandlingen där barnets försvar minskade och öppnade upp för en kontakt.
Levinson såg hunden som tyst terapeut, därför skapade Levinson begreppet Pet
Therapy år 1963 (Lundström & Bulsi, 2012). Boris Levinson studerade arbetet
med hunden som ett verktyg under många år och kom fram till att kontakten med
djur kan ses som ett grundläggande behov för människor (a a).
2.1.3 Hunden avger ett lugn
En studie med en terapihund och strokerehabilitering genomfördes vid Suunas
Universitetssjukhus i Norge (Manimalisrapporten, 2009). Urvalet bestod av 21
individer som fick träffa en terapihund cirka 20 minuter åt gången vid tre tillfällen
per vecka, studien varade under sex veckor. Samtliga möten videofilmades. Syftet
med studien var att undersöka om kontakten med hunden kunde inverka på
hälsofaktorerna för patienterna (a a). Studien syftade även till att se hur
kontaktsökande hunden var gentemot patienterna. Resultatet från studien visade
att hunden sökte kontakt beroende på hur kontaktsökande patienten var. Var
patienten inte intresserad av någon kontakt minskade även hundens intresse.
Patienterna i studien uppgav att de kände sig lugnare efter studien och ju högre
kontakt de hade haft med hunden desto högre känsla av lugn uppkom (a a).
Studier har även påvisat att kontakten med djur leder till lägre blodtryck,
hjärtfrekvens och en minskad halt av stresshormonet kortisol (Broman, 2014).
Hormonet oxytocin som även kallas för lugn- och ro- hormonet ökar vid
djurkontakt. Broman (a a) beskriver ett experiment där kvinnliga hundägare hade
en fysisk kontakt med sin hund under några minuter och en tydlig ökad halt av
oxytocin kunde ses hos både ägaren och hunden. Hormonet oxytocin bidrar till
minskad smärtkänslighet och har en lugnande effekt (Socialstyrelsen, 2014b).
2.1.4 Vårdhunden- en förmedlare
På ett demensboende i Sverige införskaffades vårdhunden, Tindra. Målet med
vårdhunden var att minska användningen av psykofarmaka (Manimalisrapporten,
2009). Vårdhundens uppgift i boendet kunde sammanfattas i fyra huvudområden.
11
Tindra hade egenskaper som kunde lugna de oroliga och hon kunde motivera
vårdtagarna till att delta i vardagssysslor (a a). Vårdhunden Tindra bidrog även
med en ökad aktivitetsnivå för de individer som blivit passiva och gav en social
stimulans. Tindra och hundföraren arbetade med en individuellbehandling och
varje behandling varade i cirka 25 minuter (a a). Efter ett halvår utvärderades
projektet vårdhund. Resultatet visade att många positiva effekter kunde urskiljas
(a a). Oron och känslomässiga utbrott hade minskat och även ”vid behov”
medicinen visade på en minskning. Personalen upplevde att några av de mest
oroliga vårdtagarna på boendet tidigare hade krävt att en av personalen alltid varit
tillgänglig för dessa individer och att de inte lyckats lugna dem (a a). Efter ett
halvår med Tindra upplevde personalen att oron kunde lugnas av hunden istället
och på ett mer effektivt sätt än tidigare, vilket ledde till att personalen ansåg att de
fått en mindre orolig arbetsmiljö (Manimalisrapporten, 2009). Vårdtagare som
varit passiva och inneslutna hade börjat ta kontakt med vårdhunden för att sedan
genom vårdhunden berätta för vårdpersonalen om sina känslor och andra viktiga
händelser (a a). Detta ledde till att vårdpersonalen fick en större förståelse och
kontakt med vårdtagarna. Resultatet av studien visar ökat välbefinnande för både
vårdpersonal och vårdtagare (a a).
Beck-Friis (2012b) arbetade på ett gruppboende för demenshandikappade,
Baltzargården i Motala där en vårdhund införskaffades. Anledning till detta var att
personalen hade uppmärksammat ett intresse och engagemang hos de boende när
en hund kommit på besök (a a). Resultatet var att vårdpersonalen ansåg att
vårdhunden Blackie kunde ge vårdtagarna fullständig uppmärksamhet och tid,
vilket personalen hade svårare med på grund av tidsbrist (a a). Blackie skapade
även ett gemensamt ämne att prata om vilket ledde till ökade sociala kontakter
mellan vårdpersonal och boende. Vårdpersonelen upplevde särskilt skillnader i en
man som tidigare frekvent blivit aggressiv i sina handlingar när personalen inte
förstod vad han menade (a a). Denna man gick nu till labradoren Blackie istället
där han alltid fick full förståelse och ett fördomsfritt bemötande (a a).
2.1.5 Hundens egenskaper
I en svensk studie genomförd av Ingemar Norling, docent vid sektionen för
vårdforskning på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, studerades skälet
till att människor skaffade hund (Beck-Friis, Strang & Beck-Friis, 2012).
Resultatet kunde sammanfattas i sex punkter:






Hunden ledde till motion och träffa andra människor
Hunden sågs som en hälsofaktor och hade positivt inflytande på familjen
Hundens egenskaper skapade positiva känslor
Hunden sågs som ett socialt stöd och var ett sällskap
Hunden ingav trygghet
Hunden kunde ses som en sammankoppling till naturen
Det gemensamma resultatet studien kom fram till var att hunden förknippas med
positiva egenskaper och känslor (Beck-Friis, Strang & Beck-Friis, 2012). Denna
studie kan även kopplas till en tysk studie som Bergler (1992) har genomfört där
hundägare studerades. Studien visar på att hundägare har en signifikant högre
livskvalitet och en minskning av stressrelaterade symtom såsom huvudvärk,
magont, depressioner, hjärt- och kärlproblem och sömnsvårigheter. Bergler (a a)
beskriver att anledningen till att hundar kan reducera stress beror på deras
egenskaper. Hunden skapar ofta en glad och rolig sinnesstämning, avger ett lugn
12
samt att den ger upphov till motion. Hunden kan även ses som en god lyssnare
och är inte inkonsekventa eller fördomsfulla (Norling, 2002).
2.1.6 Hundar och demenssjukdom
I en australiensisk studie jämfördes minnesträning för personer med en
demenssjukdom och hur den påverkades vid varierande tillgång av en hund
(Manimalisrapporten, 2009). Studien bestod av 45 personer med en
demenssjukdom. Urvalet delades sedan in i fyra grupper där minnesträningen
skedde med en hund respektive utan en hund. Den tredje gruppen fick bara besök
av en hund och ingen minnesträning och den sista gruppen blev besökta av
volontärer utan någon minnesträning (Manimalisrapporten, 2009). Resultatet av
studien visade att den grupp som både hade besök av en hund och minnesträning
minskade humörsvängningarna och aggressivitet hos individerna i jämförelse med
de som bara fick minnesträning, besök av hund eller volontär. Slutsatsen som
forskarna drar av studien är att kombinationen av hund och minnesträning ger den
bästa effekten för personer med en demenssjukdom (a a).
2.1.7 Det sociala beteendet
1991 startades en studie i Österrike om ett program som innehöll djurbesök
(Beck-Friis, Strang & Beck-Friis, 2012). Studien syftade till att undersöka de
fysiska och psykiska effekter som uppstod hos patienterna vid en djurunderstödd
terapi. Urvalet bestod av patienter i åldrarna 60 till 90 år och de vanligaste
sjukdomarna var Alzheimers, slaganfall och Parkinsonssjukdom (a a). Det
gemensamma för patienterna var att de alla hade ett stort omvårdnadsbehov och
många led av en depressivitet (a a). De djur som ingick i studien var framför allt
hundar och katter men även marsvin, kaniner och fåglar. Terapin med djur
genomfördes två gånger i veckan under en tio månaders period. Resultatet av
studien visade att den sociala kontaktförmågan ökat hos nästan samtliga patienter
(a a). Även de patienter som var sängliggande uppfattades få en förhöjd
rörlighetsförmåga. Patienternas tidigare depressiva sinnesstämning visade på en
tydlig förbättring. Den grupp som djurterapin hade minst effekt på var de
individer med en svår demenssjukdom där kontakten med djuren bara verkade ge
en tillfällig känsla av välbefinnande (a a).
I en studie som genomfördes av i Iowa, USA undersöktes vilken effekt djurterapi
har på socialt beteende hos Alzheimers patienter (Kongable, Buckwater & Stolley,
1989). Ett äldreboende utgjorde grunden för studien och 12 individer med
Alzheimers sjukdom ingick i urvalet. De sociala beteenden som studerades genom
observationer var leenden, skratt, kontaktsökning, blickar, kroppskontakt och
namnanvändning (a a). Studien bestod av tre mätningstillfällen. Studien började
med att mäta utgångsvärdet, alltså hur det sociala beteendet var utan tillgång till
en hund. Den andra mätningen skedde när hunden varit i verksamheten en gång i
veckan under en tre timmars period (a a). Slutligen skedde den sista utvärderingen
två veckor efter att hunden varit tillgänglig på boendet permanent. Resultatet från
mätningarna jämfördes sedan med utgångsmätningen och visade en signifikant
förbättring i det sociala beteendet när hunden användes inom vården (a a).
Blackshaw (Norling, 2002) genomförde en studie under en 20 månaders period
om hundens inverkan på äldre som befinner sig på ett vårdhem. I studien
användes stationära hundar och besökshundar. Blackshaw fokuserade på sex
aspekter i studien, dessa var; depression, ångest, förvirring, trötthet, spändhet och
vitalitet (a a). Studiens resultat visade positiva effekter för samtliga aspekter, dock
13
var inverkan störst med den stationära hunden. De effekter som hunden ingav
verkade även vara varaktiga eftersom inverkan kvarstod efter att hunden lämnat
boendet. I studien framkom det att när de äldre fick träffa hunden förbättrades
deras sinnestämning, känsla av trygghet samt upplevelse av stöd (a a).
Beck-Friis (2012) beskriver att vårdhunden ger upphov till skratt och leenden och
ger individen något att titta på samt roas över. Vidare beskriver Beck-Friis (a a)
att skratt har fysiologiska effekter som ökad avslappning, minskad smärta samt
stärker immunförsvaret.
Sammanfattningsvis visar den tidigare forskningen att vårdhunden har många
positiva effekter och kan ses som en förmedlare mellan vårdtagare och
vårdpersonal samt att hunden har en lugnande effekt. Tidigare forskning visar
även att vårdhunden har effekter på det sociala beteendet samt kontaktförmågan.
Den grupp som vårdhunden har minst effekter på är individer med en svår
demenssjukdom, där forskning visat att bara en tillfällig känsla av välbefinnande
uppkom.
3. TEORI
Följande kapitel innehåller en beskrivning om KASAM (Känsla av sammanhang)
som är den teoretiska utgångspunkten för studien. KASAM:s huvudbegrepp
begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet kommer att beskrivas. Därefter
kommer en djupare redogörelse för meningsfullhet skildras. En redogörelse för
KASAMs huvudbegrepps relation till varandra kommer sedan ske och en
beskrivning av stressorer. Kapitlet avslutas med en beskrivning över KASAM:s
olika nivåer.
3.1 KASAM- känsla av sammanhang
Alla människor möter någon gång påfrestningar. Dessa påfrestningar kan vara
kroppsliga, psykiska eller sociala (Antonovsky, 1987). Kraftiga och långvariga
motgångar kan ge upphov till exempelvis en psykisk sjukdom. Det finns de
individer som upplever liknande motgångar i livet och aldrig drabbas av en
psykisk sjukdom. Detta förklarar Antonovsky (a a) genom att människor har olika
motståndskraft. Vidare studerade Antonovsky (a a) varför vissa individer som
utsatts för påfrestningar inte blev influerade hälsomässigt. Eftersom det inte är
möjligt att undvika motgångar måste de läras att hanteras vilket enligt
Antonovsky (a a) sker genom att göra tillvaron sammanhängande. För att få en
sammanhängande tillvaro krävs det att den är begriplig, hanterlig och
meningsfull.
3.2 Begriplighet och hanterbarhet
Med begriplighet menas i vilken utsträckning individen uppfattar information som
sammanhängande, ordnad och strukturerad och att yttre och inre stimuli upplevs
som greppbart (Antonovsky, 1987). En individ med en hög känsla av begriplighet
möter stimuli med en förväntning på att de är förutsägbara eller att de i alla fall
går att ordna och förklara. Hanterbarhet innefattar vilka resurser individen
upplever att den har förfogande över och med hjälp av dessa resurser kan
individen hantera de stimuli som sker (a a). Med resurser menar Antonovsky att
det är något som är inom individens kontroll eller som kontrolleras av andra i
14
personens omgivning exempelvis partner, vänner, kollegor eller andra individer
som personen känner att den kan lita på (a a).
3.3 Meningsfullhet
Meningsfullhet kan enligt Antonovsky (1987) ses som en motivationskomponent.
De individer som upplever en hög meningsfullhet har områden i livet som är
särskilt viktiga för dem. Antonovsky (a a) beskriver att graden av meningsfullhet
kan sammankopplas med den utsträckning individen känner att livet har en
känslomässig innebörd och de motgångar som uppkommer är värda att lägga ner
tid och engagemang i. De individer med en låg känsla av meningsfullhet upplevde
att det inte fanns något i deras liv som var särskilt viktigt för dem. Antonovsky
(a a) beskriver att en människas känsla av sammanhang tenderar att försvagas med
åldern. Anledningen till detta är troligtvis att med åldern kommer många
påfrestningar såsom sjukdom eller förluster. Utan en meningsfullhet i tillvaron
finns det inget som engagerar och motiverar individen och därmed inget som
utmanar den enskilda (Westlund, 2005a). Finns det ingen meningsfullhet kan det
även vara svårigheter med att hantera en motgång om den inte uppfyller någon
mening.
3.4 Stressorer
Antonovsky (1987) definierar stressorer som krav där det inte finns några
omedelbara eller automatiska responser på. Den främsta konsekvensen av en
stressor är att det uppstår ett spänningsfält och att de kan innebära konskevenser
för individens hälsa. Antonovsky (a a) beskriver att tre former av stressorer kan
urskiljas. Den första typen är en kronisk stressor som kan vara en livssituation, ett
tillstånd eller en egenskap som kan vara karakteristiskt för den enskilda. Denna
typ av stressor är oftast långvarig och kan vara permanent under en livstid.
Antonovsky (a a) beskriver att en kronisk stressor kan vara ens sociala roll i
samhället, kultur och personliga egenskaper hos individen och är en avgörande
faktor bakom den enskildes KASAM- nivå.
Den andra stressoren Antonovsky (1987) urskiljer är viktiga livshändelser som
även kan benämnas avgränsade händelser. Till dessa avgränsande händelser ingår
exempelvis dödsfall, skilsmässa och pensionering. Händelserna kan ses som något
förväntat men det finns inte några autonomiska responser på dem. Vidare
beskriver Antonovsky (a a) att det inte är händelsen som är det viktiga utan
konsekvensen som händelsen ger upphov till. Konskevensen av händelsen beror
enligt Antonovsky (a a) på vilken styrka individen har på KASAM och beroende
på denna styrka kan livshändelsen vara skadliga, neutrala eller till och med
hälsobringande. Den sista stressoren benämner Antonovsky (1987) som dagliga
förtretligheter som kan beskrivas som avgränsade händelser i den enskildes liv där
det inte finns en autonomisk reaktion på. Begreppet dagliga förtretligheter
myntades av Lazarus och innefattar både avgränsade händelser men även
stadigvarande oro eller bekymmer ingår i begreppet (a a). Antonovsky (a a)
beskriver avgränsande händelser som att få en förolämpning från sin chef, att ens
barn råkar ut för en olycka eller att få en oväntad komplimang. Denna stressor har
enligt Antonovsky (a a) liten inverkan på KASAM eftersom händelser som är
tillfälliga inte påverkar nivån av KASAM.
3.5 KASAM-nivåer
Antonovsky (1987) beskriver att KASAM är något som utvecklas under hela ens
livstid. Vidare beskrivs det att om ens förälder har hög känsla av sammanhang är
15
det troligt att även barnet får en hög KASAM-nivå. Anledningen till detta
beskriver Antonovsky (a a) beror på att föräldrar med en hög nivå av KASAM
troligen kommer leda in barnet på samma riktning i exempelvis livserfarenheter.
Ungdomsåren präglas ofta av en turbulens och förvirring. Antonovsky (a a)
problematiserar att i denna period kan bara en provisorisk stark KASAM uppnås
och att det inte är förrän i vuxenlivet där KASAM- nivån stabiliseras.
Vid inträdet till vuxenlivet etableras de långvariga sociala relationerna, sociala
roller och arbete som kan medföra att känsla av sammanhang antingen förstärks
eller försvagas (Antonovsky, 1987). Eftersom stressorer alltid kommer vara
närvarande i våra liv kommer individen med en stark KASAM i bästa fall
upprätthålla den. Vidare beskriver Antonovsky (a a) att en individ som befinner
sig i det tidiga vuxenlivet och har en måttlig KASAM nivå antagligen kommer att
röra sig mot en lägre nivå under livet. När en individ har en måttlig KASAM nivå
innebär det att denne kommer vara mindre framgångsrik i sina val av situationer,
något som Antonovsky (a a) benämner som KASAM-förstärkande respektive
KASAM- försvagande. Vid en låg KASAM nivå i det tidiga vuxenlivet kommer
de stressorer som uppkommer under livet försvaga KASAM-nivån och bli allt mer
kaotiskt, icke hanterbart samt meningslöst. Därmed har en individ med stark
KASAM bättre chanser att upprätthålla nivån än en individ med måttlig eller svag
känsla av sammanhang (a a).
Enligt Antonovsky (1987) har individer med en hög känsla av sammanhang
lättare för att se en stressor som något ofarligt och överkomligt. Detta förklarar
Antonovsky (a a) genom att med en hög KASAM-nivå uppkommer en
tillförlighet till att saker och ting ordnar sig och att individen har tillgång till
resurser för att hantera situationen. Individen kan även basera detta på tidigare
händelser då det som vid första anblick verkar vara ett problem i själva verket var
oproblematiskt och gick att lösa relativt enkelt. I och med att stressoren känns
överstiglig kommer individen inte tveka på att ta tag i situationen. En individ med
hög KASAM tenderar till att se stressoren av en mer positiv karaktär och mer som
en utmaning än individer med låg känsla av sammanhang (Antonovsky, 1987).
3.6 Relationen mellan komponenterna
Antonovsky (1987) beskriver att det finns åtta olika typer av förhållningssätt
mellan de tre komponenterna i KASAM. Tabellen nedan visar de olika
sambanden som kan förekomma.
16
Tabell 1. Dynamiska samband mellan komponenterna i KASAM
_________________________________________________________________
Komponent
_________________________________________________________________
Typ
Begriplighet
Hanterbarhet
Meningsfullhet
Prediktion
__________________________________________________________________
1
Hög
Hög
Hög
Stabil
2
Låg
Hög
Hög
Ovanlig
3
Hög
Låg
Hög
Press uppåt
4
Låg
Låg
Hög
Press uppåt
5
Hög
Hög
Låg
Press nedåt
6
Hög
Låg
Låg
Press nedåt
7
Låg
Hög
Låg
Ovanlig
8
Låg
Låg
Låg
Stabil
________________________________________________________________
Tabellen är hämtad från Antonovsky (1987:48). Modifierad av författaren.
Utifall värdet på det tre komponenterna är likande det vill säga antingen hög eller
lågt, skapas det inga problem utan KASAM: nivån anses vara stabil (Antonovsky,
1987). Antonovsky (a a) beskriver att begriplighet och hanterbarhet är starkt
sammankopplade och därmed är det ovanligt att en individ har en hög
hanterbarhet men en låg begriplighet och vice versa. Detta förklarar Antonovsky
(a a) genom att en individ som möter en motgång blir svårt att hantera om världen
upplevs som kaotisk och oförutsägbar. Vid en hög begriplighet och en hög
hanterbarhet kan individens mönster ses som instabilt om meningsfullheten är låg
(a a). En individ med hög känsla av meningsfullhet kommer vara engagerad och
känna en förståelse för de problem som uppkommer, samtidigt som individen
upplever en motivation att söka efter befintliga resurser. Därmed anses graden av
meningsfullhet vara en central komponent för att få en hög grad och begriplighet
och hanterbarhet (a a). Den typ som Antonovsky (a a) anser är mest
anmärkningsvärd är typ 4 (se tabell 1) där en individ har en hög meningsfullhet
men en låg hanterbarhet och begriplighet. Med en hög meningsfullhet kan
människan vara djupt engagerad i att finna resurser och förståelse vilket i längden
kan ge upphov till högre värden i de resterande komponenterna (a a).
Sammanfattningsvis beskriver Antonovsky (a a) att meningsfullhet kan ses som
den mest centrala komponenten i KASAM. Utan denna komponent får individen
svårt att se sin tillvaro som begriplig och hanterbar.
3.7 Diskussion om valet av teori
Den främsta kritik som framhålls mot KASAM är att den bygger mycket på
individens personlighet (Kallenberg & Larsson, 2010). Enligt Kallenberg och
Larsson (a a) utesluts flera faktorer såsom individens värderingar som även bör
beaktas. Vidare beskrivs det att Antonovsky har en pessimistisk syn på att
människor har en möjlighet att förändra KASAM-nivån (Forskningsnämnden,
1998). Som tidigare nämnt har denna studie inget brukarperspektiv och därmed
syftar denna studie inte att undersöka individens personlighet. Enligt Antonovsky
(1987) är känsla av sammanhang globalt och oberoende av sociala-, kulturellasamt religiösa kontexten. Kallenberg och Larsson (2010) menar dock att KASAM
måste ses ur dessa kontexter eftersom författarna beskriver att känsla av
sammanhang har utvecklas lättare i vissa kontexter än andra. Denna studie syftar
till att undersöka vårdhunden och hur denne påverkar KASAM: nivån och inte hur
kontexten påverkar eller underlättar utvecklingen av känsla av sammanhang. Med
17
tanke på detta är jag medveten om att KASAM: nivån präglas av kontexten,
däremot ligger studiens fokus inte på detta. Anledningen till denna avgränsning är
att skillnaderna mellan kontexterna bjuder in till en helt ny studie med annorlunda
resultat och slutsatser. Studien har inte använt det verktyg Antonovsky tagit fram
för att mäta KASAM: nivån eftersom det inte var i studiens intresse att undersöka
hur många som hade hög- respektive låg känsla av sammanhang. Begreppen
meningsfullhet, hanterbarhet samt begriplighet har i denna studie använts för att
undersöka om dessa påverkas vid användning av en vårdhund.
Genom valda teori och forskningsfrågor blir forskaren avgränsad till att studera
vissa aspekter samt att välja bort andra som inte anses vara relevanta i förhållande
till teorin och forskningsfrågorna (Aspers, 2013). Genom mitt val av teori blev
studien begränsad till att studera om vårdhunden inverkade på de äldres känsla av
sammanhang. Enligt Aspers (a a) är det väsentligt att använda sig av en teori
eftersom annars riskerar forskaren att se fenomen ur vardagsattityden. Vidare
problematiserar Aspers (a a) att begrepp inom teorin inte alltid förklaras utan
utelämnas för forskaren att tolka. Antonovsky (1987) definierar till exempel inte
vad som krävs för att känna en tillit till någon utan lämnar det till mig att tolka.
Resultatet av empirin kommer sedan analyseras med hjälp av KASAM:s
huvudbegrepp hanterbarhet, begriplighet samt meningsfullhet. Att drabbas av en
demenssjukdom kan ses som en stressor enligt Antonovskys (a a) teori eftersom
det är en händelse som individen inte har någon automatisk respons på. Att
drabbas av en demenssjukdom är en väsentlig händelse i individens livssituation
och personen kommer ställas inför många utmaningar då sjukdomsförloppet
innebär förluster av funktionsförmågor. Hur individen tar sig an dessa utmaningar
beror på den KASAM-nivå personen besitter.
4. METOD
Följande kapitel börjar med en beskrivning om min förförståelse och studiens
forskningsansats. Därefter kommer urval, tillvägagångssätt, transkribering samt
analys av empirin beskrivas. Ett resonemang om etiska övervägande, reabilitet
och validitet kommer även att redogöras. I slutet av kapitelet kommer en kort
presentation av de informanter som deltagit i studien.
4.1 Förförståelse
Förförståelsen har sin grund i vardagskunskapen och är en ofrånkomlig del för att
uppnå en förståelse. Aspers (2013) menar att forskarens förförståelse påverkar hur
tolkningen av ett fenomen sker. Forskaren använder vid interaktionen med
informanter sin tidigare erfarenhet samt kompetens. Utan denna förförståelse
skulle forskaren vara vilsen i sin undersökning och ha svårigheter med att tolka de
sociala processer som sker. Forskaren har dessutom tillgång till teorier och
därmed menar Aspers (a a) att förförståelsen även är teoretisk. Aspers (a a)
problematiserar att en hög förförståelse kan leda till att fältet som studeras ses på
samma sätt som deltagarna i studien och att en för låg förförståelse kan bidra till
att teorin styr hur tolkningen sker.
Tidigare har jag arbetat som vårdpersonal på ett särskilt boende och har tämligen
hög förförståelse för vad yrket innebär och vilka rutiner som finns. Däremot är
min förförståelse om vårdhundar relativt låg eftersom det inte var något som fanns
18
där jag arbetade. Detta kan bidra till att jag inte ser allt i fältet som naturligt och
går miste om viktig kunskap (a a). Det kan även vara problematiskt att studera ett
fenomen med en låg förförståelse. Forskaren kan läsa in sig på teorier och försöka
tolka fenomenet utifrån dessa. Teorier brukar dock bara peka på vissa aspekter
och utelämna andra vilket även kan förhindra förståelsen av fenomenet (a a).
Under forskningsprocessen har jag varit medveten om min förförståelse och
speciellt vid utformningen av intervjuguiden där teorin sattes under parantes för
att undvika att gå miste om väsentlig kunskap för studien (Starrin & Renck,
1996). KASAM:s huvudbegrepp hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet
nämndes därmed aldrig under intervjun.
4.2 Forskningsansats
Utifrån syftet med uppsatsen har en kvalitativ ansats valts. Enligt Levin (2008) är
en kvalitativ ansats lämplig om syftet är att skapa en förståelse för ett fenomen
mer än att förklara det. Denna studies syfte är att undersöka vårdpersonalens
upplevelser av en vårdhund och därmed är syftet att förstå ett fenomen mer än
förklara det. Hela studien präglas av en kvalitativ ansats, allt ifrån att samla in
materialet till att analysera och redovisa det.
4.3 Urval
Hur många intervjupersoner som ska ingå i studien beror på studiens syfte,
resurser och den tillgängliga tiden (Kvale & Brinkmann, 2009). Syftet med
studien är att undersöka vårdpersonalens upplevelser av en vårdhund och därmed
är det dessa som ska ingå i urvalet. Rosengren och Arvidson (2010) beskriver att i
en studie där syftet är att förstå ett fenomen måste det i första hand sökas upp.
Aspers (2013) beskriver detta som att finna en ingång till själva fältet. Ett sätt att
närma sig fältet är att kontakta en individ inom fältet som har en högre position (a
a). I min studie kontaktades två chefer över vårdboenden samt dagverksamheter,
både kontaktades genom mejl och telefon. Genom information om studiens syfte
föreslog cheferna den personal inom verksamheten som de ansåg vara mest
relevanta för studien. Cheferna kan beskrivas som en ”gate keeper” eftersom de
gav tillträde till fältet och även gav förslag på eventuella informanter (Patel &
Davidson, 2003).
En nackdel med att använda sig av en ”gate keeper” är att urvalet kan styras av
denne och viktig information kan mistas (Patel & Davidson, 2003). Variation är
viktigt inom det kvalitativa urvalet. En variation kan uppnås genom att intervjua
olika individer med varierande upplevelser och erfarenheter (Kvale & Bringman,
2009). För att få tillgång till en variation i urvalet kontaktades två chefer över tre
olika verksamheter för att få olika infallsvinklar. För att säkra urvalet ytterligare
fick cheferna tillgång till studiens syfte och ett krav var att bara verksamheter med
tillgång till en vårdhund skulle delta i studien. Utifrån studiens syfte och
frågeställningar valde jag att intervjua fyra vårdpersonal. Två av informanterna
arbetade på en dagverksamhet medan de andra två arbetade på vårdboenden. Av
informanterna var tre hundförare och den fjärde arbetade på en verksamhet med
tillgång till en vårdhund.
4.4 Kvalitativa intervjuer
I denna studie har kvalitativa intervjuer använts. Det som utmärker en kvalitativ
intervju är att intervjuaren ställer raka frågor där innehållsrika svar ges (Trost,
2005). Målet med den kvalitativa intervjun är att upptäcka något, till exempel
egenskaper eller företeelser (Starrin & Renck, 1996). Intervjuerna som
19
genomfördes var av en halvstrukturerad karaktär då intervjuguiden innehöll
formulerade fasta frågor men det fanns även möjlighet att följa upp informantens
svar och ställa följdfrågor (Kvale & Brinkman, 2009).
Starrin och Renck (1996) beskriver att i den kvalitativa intervjun är informanten
en medskapare till intervjuns resultat. Det pågår en interaktion mellan intervjuaren
och intervjupersonen, detta kan leda till att de påverkas av varandra. Det som kan
anses vara en nackdel med en intervju är att intervjupersonen kan bli påverkad av
intervjuaren. Rosengren och Arvidson (2010) benämner detta som
intervjuareffekten där den intervjuade kan uppleva att vissa svar anses vara mer
lämpade än andra. Aspers (2013) tar upp begreppet bias som innebär hur
intervjuaren agerar och närvarar påverkar de svar intervjupersonen ger. Denna
påverkan är svår att komma ifrån men kan enligt Aspers (2013) minskas om
intervjuaren är avspänd, visar en uppmärksamhet samt ett intresse för
intervjupersonen. Det kan även vara fördelaktigt att börja med lite enklare frågor
samt att det är viktigt att intervjupersonen får ta del av studiens syfte.
En nackdel med en kvalitativstudie är att den inte är generaliserbar till hela
populationen, vilket är möjligt vid en kvantitativstudie (Larsen, 2007). Däremot
hade datamaterialet varit begränsat i en kvantitativ studie eftersom den ofta
präglas av en hög standardisering. Kvalitativa intervjuer har i de flesta fall en låg
standardisering (Patel & Davidson, 2003). Med låg standardisering menas att
frågorna som ställs innehåller utrymme för intervjupersonen att ta upp det han/hon
anser är väsentligt. Syftet med studien är att ta reda på vårdpersonalens upplevelse
av ett fenomen och därför kan inte fasta svarsalternativ användas eftersom det inte
går att bestämma hur lämpliga svarsalternativ ska formuleras i förväg (a a).
4.5 Förberedelser inför intervjun
Patel och Davidson (2003) beskriver att det är viktig att förbereda sig innan
intervjun. En av förberedelserna var att skapa en intervjuguide till intervjuerna. En
intervjuguide kan ses som ett manus som är mer eller mindre preciserat (Kvale &
Brinkman, 2009). Frågornas utformning eftersträvade en enkelhet och en
öppenhet. Innan intervjuerna lästes frågorna igenom noggrant för att
säkerhetsställa att alla aspekter täckts in. Varje fråga problematiserades och
ifrågasattes om frågans relevans till studiens syfte och frågeställningar. Därefter
kontrollerades frågans formulering för att undvika missuppfattning.
4.6 Tillvägagångsätt
Informanterna kontaktades via telefon eller mail och fick information om studiens
syfte samt att det var frivilligt att delta. Alla informanterna tackade ja till att
medverka i studien. Var intervjun skulle äga rum fick informanterna själva
bestämma, samtliga intervjuer skedde på deras arbetsplats. Innan intervjun
påbörjades fick varje informant information om studien både muntligt och
skriftligt. Informationen innehöll hur länge intervjun beräknades ta, att intervjun
skulle bandas och att informanten kunde avbryta sin medverkan när som helst
under studiens gång. Enligt Lanz (2007) är denna information är väsentlig
eftersom informanten behöver ha tillräckligt med information om studien och
dennes rättigheter för att kunna avgöra om han/hon vill medverka eller ej.
Intervjun inleddes med bakgrundsfrågor för att sedan gå över till de ”djupare”
frågorna. Enligt Aspers (2013) ses det som fördelaktigt om intervjun börjar med
lite lättare frågor eftersom det medför att en mer personlig relation skapas samt att
20
om intervjupersonen känner en osäkerhet kan även denna minskas. Frågornas
karaktär under intervjun präglades av en öppenhet för att undvika att leda in
informanten till ett visst svar (Starrin & Renck, 1996). Intervjuguiden användes
som ett verktyg under intervjun för att säkerhetsställa att alla ämnen tagits upp.
För att fördjupa intervjupersonens svar användes uppföljningsfrågor. Syftet med
uppföljningsfrågor är att skapa djupare svar (a a). Ett annat tillvägagångsätt för att
få intervjupersonen att fördjupa sina svar är att använda sig av kroppsspråk och
med ord som uttrycker ett intresse (a a). Under intervjuns gång försökte jag visa
ett intresse samt en nyfikenhet på informantens svar vilket ledde till att
informanten självmant berättade vidare och gick djupare i sina svar. Genom att
visa ett intresse och en uppmärksamhet för intervjupersonens svar kan även
intervjuareffekten som tidigare nämnts minskas (Aspers, 2013).
4.7 Transkribering
Aspers (2013) beskriver att efter en intervju genomförts måste den presenteras i
textform för att få en bättre överblick över det insamlande materialet.
Syftet med transkribering är att skapa ett underlag till analysen. Alla pauser och
hummanden togs med i texten om det ansågs vara av en betydelse för det
intervjupersonen yttrade. För att bibehålla anonymiteten och underlätta läsningen
har talspråk och felsägningar tagits bort. Transkriberingen skedde efter varje
intervju, detta anses vara fördelaktigt då Aspers (a a) beskriver att en dialog
mellan empirin och teorin kommer ske tidigare än om forskaren väntar tills allt
material är insamlat. Efter varje intervju skrevs de reflektioner som uppkommit
under intervjun ned i ett separat dokument. Detta bekräftar Aspers (2013) när han
beskriver att det är även att föredra att intervjuaren skriver sina egna reflektioner
men att det är viktigt att dessa är separerade från intervjutexten för att underlätta
analysen.
4.8 Analys
Analysen av det bearbetade material skedde genom kodning. Aspers (2013)
beskriver kodning som att bryta ned materialet till en mängd komponenter, även
kallat koder. Denna studies material består av intervjuer och för att underlätta
bearbetningen av materialet bröts det ned till koder. Detta möjliggör att kunna
studera vissa koder mer i en detalj. Vilka koder som väljas ut beror på det
insamlande materialet och teorin (a a). Koden kan vara ett ord, en mening eller ett
stycke som finns i det utskrivna materialet (a a).
Först lästes hela den transkriberade texten för att få en helhetsbild, därefter lästes
texten igenom för att finna enskilda begrepp som kan kodas.
Enligt Aspers (2013) finns det finns två tillvägagångssätt när det gäller att koda
sitt material. Den första metoden innebär att forskaren tar hjälp av datorprogram
som är speciellt utvecklade för kvalitativa analyser. Den andra metoden och den
som kommer användas i denna studie är marginalmetoden. I marginalmetoden
markeras koderna i marginalen på den utskrivna texten med varierande färger.
Därmed kommer varje kod att ha en egen färg och det leder till att materialet blir
lätt att överskåda (a a). Vidare beskriver Aspers (a a) att marginalmetoden är
fördelaktigt att använda vid mindre studier och datorprogram är lämpligare vid ett
större material.
21
4.9 Etiska överväganden
Studien har tagit del av och genomförts enligt de fyra etiska principerna som
Humanistiska samhällsvetenskapliga forskningsrådet presenterade 1990
(Vetenskapsrådet, 2002). Nedan kommer en redogörelse över dessa principer och
en sammankoppling till studiens genomförande kommer beskrivas.
4.9.1 Informationskravet
Informationskravet innebär att deltagarna i undersökningen ska få information om
studiens syfte och att det var frivilligt att delta i studien (Vetenskapsrådet, 2002).
Detta är den första informationen som ges till deltagarna och den kan vara mer
eller mindre detaljerad. Det är fördelaktigt om den ansvariga för studiens namn
och vilken institution som den tillhör (a a). Detta underlättar om någon av
deltagarna skulle vilja komma i kontakt med den ansvariga. Innan alla
intervjuerna genomfördes fick alla respondenterna ett informationsbrev där
studiens syfte beskrevs samt mina kontaktuppgifter och även min handledares.
Det beskrevs även att materialet från intervjun kommer spelas in och att materialet
bara kommer användas till denna studie. Informationsbrevet innehöll även
information om att det var frivilligt att delta i undersökningen.
4.9.2 Samtyckeskravet
Samtyckeskravet innebär att deltagarna fått information om att de bestämmer
själva om sin medverkan i studien (Vetenskapsrådet, 2002). I informationsbrevet
beskrevs det att deltagandet var som tidigare nämnt frivilligt och att deltagaren
kunde välja att avbryta sin medverkan i studien när den ville. Deltagaren ska
kunna göra detta utan att några negativa konsekvenser eller påverkan sker.
4.9.3 Konfidentialitetskravet
Alla uppgifter som deltagarna i undersökningen ger ska ges en anonymitet,
personuppgifter ska förvaras på ett säkert sätt för att förhindra att obehöriga får
tillgång till dessa (Vetenskapsrådet, 2002). I informationsbrevet beskrevs det att
inga namn eller personuppgifter kommer redovisas i uppsatsen. Deltagarnas
berättelser om vårdtagares namn och andra personliga detaljer fingeras eller
ändras för att bibehålla anonymiteten. På grund av att vårdhundar inte är ett
utbrett fenomen i Sverige valde jag att även fingerar deras namn för att
säkerhetsställa anonymiteten.
4.9.4 Nyttjandekravet
Nyttjandekravet innebär att uppgifterna som deltagarna ger bara får användas i
forskningen (Vetenskapsrådet, 2002). I informationsbrevet uppgavs det att det
insamlande materialet bara användas till forskningen och att efter studien är
avslutad kommer det insamlande materialet förstöras.
4.10 Reabilitet och validitet
Validitet innebär att studien undersöker det som avses att studeras och reabilitet
betyder att mätinstrumentet är tillförlitligt (Rosengren & Arvidson, 2010).
Svensson (1996) beskriver att validitet står överordnat i förhållande till reabilitet.
Med detta menas att om validiteten är god är även reabiliteten det. Däremot om
reabiliteten är god finns det ingen garanti för att valideten är det (a a). För att
säkerhetsställa en god validitet ska studiens syfte och frågeställning alltid vara i
fokus (Larsen, 2007). Vid utformingen av intervjuguiden kontrollerades frågornas
22
relevans till studien för att undvika eller redigera icke relevanta frågor och därmed
ökade validiteten.
Som tidigare nämnt skapas en interaktion mellan intervjuaren och
intervjupersonen under intervjun. Detta kan då leda till att intervjupersonen blir
påverkad och väljer att svara det som den tror sig vara det korrekta svaret och
därmed sänks reabiliteten. För att komma ifrån denna inverkan har ledande frågor
försökt att undvikas och en nyfikenhet samt ett intresse har visats för
intervjupersonens svar. Alla informanter intervjuades på arbetsplatsen vilket kan
leda till att studiens resultat påverkades eftersom intervjun skedde när de befann
sig i en yrkesroll. Detta kan ha lett till att informanterna kände en svårighet med
att ta upp sina egna tankar och funderingar eftersom de kan ha känt ett visst
ansvar inför verksamheten. Samtliga informanter fick själva välja var intervjun
skulle ske och alla valde sin arbetsplats. För att undvika missförstånd ställdes
även klargörande frågor för att försäkra att jag förstått intervjupersonen korrekt,
intervjun bandades för att inte riskera att glömma det som sagts. Reabiliteten i
studien stärks genom att jag redogöra för tillvägagångsättet för datainsamlingen
och analysen och genom att använda mig av citat i resultatet (Svensson, 1996).
5. RESULTAT
I följande kapitel kommer uppsatsens två frågeställningar behandlas. Den första
frågeställningen som berör hur personalen upplever arbetet med en vårdhund
delas in i två teman: vårdhunden ses som en förmedlare samt att hunden avger ett
lugn. Därefter kommer studiens andra frågeställning om vilka effekter
vårdpersonalen upplever vårdhunden kan medföra för vårdtagare med en
demenssjukdom. Även denna frågeställning delas in i teman. Dessa är: hundens
egenskaper samt det sociala beteendet. Frågeställningarna analyseras därefter med
hjälp av KASAM:s begrepp meningsfullhet, hanterbarhet samt begriplighet.
Antonovsky (a a) beskriver att KASAM:s centrala begrepp begriplighet,
hanterbarhet och meningsfullhet är sammanflätade. För att underlätta och skapa
en mer överskådlig bild av analysen kommer begreppen analyseras separat.
5.1 Presentation av informanterna
Nedan följer en kortfattad presentation av informanterna som deltagit i studien.
Av anonymitetsskäl är vissa uppgifter utelämnade och samtliga namn är
fingerade.
Hanna arbetar som undersköterska på ett vårdboende i södra Sverige. Hon har
arbetat i vården i 28 år och de senaste 10 åren på en demensavdelning. Hanna är
utbildad hundförare och har två vårdhundar, Lisa och Lova, med sig i arbetet.
Jenny har arbetat inom vården sen 70-talet och sedan 2005 har hon arbetat som
undersköterska på en dagverksamhet i södra Sverige. Jenny är hundförare och haft
med sig vårdhunden Charlie i arbetet sedan 2011.
Lena arbetar på samma dagverksamhet som Jenny och hon har arbetat där i fyra
år. Lena är utbildad undersköterska. Tidigare har Lena arbetat inom hemtjänsten.
23
Nina arbetar på ett vårdboende i södra Sverige. Nina är undersköterska i botten
och arbetar 75 % som undersköterska och 25 % som hundförare. Nina har med sin
vårdhund Zeke två dagar i veckan. Nina och Zeke blev färdigutbildade i maj
2014.
5.2 Personalens upplevelser av att arbeta med vårdhunden
Alla informanter arbetade som undersköterska och tre av dem arbetade deltid som
vårdhundsförare. En vanlig dag präglades av samma arbetssysslor som de flesta
vårdpersonal som arbetar med demenssjuka har såsom förflyttningar och hygien.
Det som skiljer informanterna mot andra vårdpersonal är att de använde sig av
hund i vården. Nedan följer ett citat från Hanna där hon beskriver sitt arbete.
Jag har fått en sån här uppkick i mitt, jag har alltid gillat att
vara undersköterska men detta har känts som att det har blivit
en nystart.(Hanna)
Hanna har en egen uppfödning av hundar och det är ett stort fritidsintresse som
hon numera kan kombinera med sitt yrke. Hanna beskriver att hon har fått en
nystart i sitt yrke och att hon fått en större glädje i arbetet sen hon fick
möjligheten att kombinera sitt fritidsintresse med yrket. Hanna hade med sig
hunden i arbetet sedan lång tid tillbaka men det är bara det senaste halvåret som
hunden har arbetat inom vården. Nina hade också med sig sin hund i arbetet innan
hon valde att utbilda sig.
Och jag hade med honom [syftar på hunden] här och märkte att
det var väldigt uppskattat och alla tyckte det var jätteroligt när
Zeke var med. Det livade upp och jag tyckte liksom att det, ja det
gjorde mitt jobb mycket enklare. De gamla blev mycket piggare,
gladare och han kunde lugna ner de som var förvirrade och man
kunde hitta på lite andra saker. (Nina)
Nina berättar att hennes arbete blev enklare när Zeke var med i arbetet. Hon
beskriver även att hon upplever att det livade upp och att de äldre blev både
gladare och piggare. Vid samtliga intervjuer ställdes frågan om vårdpersonalen
upplevde något negativt med arbetet tillsammans med vårdhunden. Två av
informanterna kunde inte finna något negativ med att arbeta med en vårdhund.
Nedan beskriver Nina vad hon ansåg vara negativt.
Alltså negativt blir det ju för folk som är hundrädda, det blir det
ju. Det är ju en arbetsmiljöfråga och där får man ju ha tydliga
riktlinjer och en öppen dialog mellan personalen. Så att man
vet, så att jag vet vilka som är hundrädda och att, vi har ju till
exempel kommit överens tillsammans om att Zeke alltid ska vara
kopplad, han får inte gå lös. (Nina)
Nina berättar att det finns både personal och vårdtagare som är hundrädda och att
det gäller att respektera detta och att diskutera frågan i arbetsgruppen. Nina
beskriver även att en lösning på problemet är att ha Zeke kopplade för att
säkerhetsställa att han inte skrämmer någon som är rädd för hundar. Även Hanna
upplevde att det finns risker med vårdhunden i arbetet.
24
Det är ju ett ögonblick att det är någonting som händer. Att
någon skulle köra henne eller att hon skulle bli trängd och
kanske bita någon. Fast jag tror aldrig i min vildaste fantasi att
hon skulle göra det men allt kan ju hända. De är ju testade för
sådana grejer också men allt kan ju hända.(Hanna)
Hanna berättar att det alltid finns en risk att vårdhunden hamnar i en
situation där den känner sig trängd och vårdtagarna riskerar att bli
bitna. Däremot är hunden testad för att klara av sådana situationer och
därmed tror Hanna att risken för detta är liten men att den ändå alltid
kommer att finnas.
5.3 Hunden avger ett lugn
Vid alla intervjuer framkom det att vårdhunden hade en lugnande effekt på de
äldre Samtliga informanter fick frågan vad de ansåg vårdhundens huvudsyfte i
verksamheten. Nedan följer ett utdrag från Nina där hon beskriver Zekes
huvudsyfte.
Och sen då ha en som ligger så här utslagen [syftar på Zeke
som ligger på golvet] och sover på ens fötter. Det kan också
vara ganska lugnande om man är förvirrad och glömsk. (Nina)
Nina beskriver att det inte alltid behöver ske någon träning tillsammans med
hunden för att det ska ge någon inverkan på den äldre utan att ibland räcker det
med att den äldre känner en närhet från hunden. Enligt Nina är det speciellt hos de
som upplever en glömska samt en förvirring där den lugnande känslan mest
infinner sig. Nedan beskriver Jenny Charlies huvudsyfte i verksamheten.
Sen så tycker jag nog också att hans största uppdrag för tillfället
är att han lugnar. Han gör en bra stämning. (Jenny)
Vid intervjuerna framgår det även vad informanterna anser är orsaken till att
vårdhunden lättare kan lugna ner vårdtagaren, än personalen. Nedan följer ett citat
från Hanna.
Det är något annat än vi som bara springer omkring för hon
[syftar på hunden] ligger kvar. (Hanna)
Det Hanna berättar är att vårdhunden kan ge något som vårdpersonalen har
svårigheter med att tillgodose, vilket är fullständig uppmärksamhet.
Vårdpersonalen har ständigt andra arbetssysslor som behöver göras medan
vårdhunden är till för att ge vårdtagarna full uppmärksamhet.
5.4 Vårdhunden- en förmedlare
En faktor som informanterna belyste var att vårdhunden kan ses som en
förmedlare mellan vårdtagare och vårdpersonal. Nina beskriver ett exempel på en
situation nedan.
Vi hade en dam som också hade fått en stroke ganska nyligen
och Zeke låg framför henne och hon satt och pratade lite om,
hon är inte den jätte pratsamma typen annars men hon pratade
lite med Zeke. Så att hon och tittade på honom och sa att han
25
hade så fina tänder, de är så vita och fina. Så frågade hon mig
om han burkade borsta tänderna eller hur får han dem så vita?
Ja, det gör man precis som med människor, sa jag och så
berättade jag och visade att så här borstar man. Så frågade hon
om de kunde få ont i tänderna. Ja, svarade jag, om man inte, de
kan få ont precis som vi kan i våra tänder. Så såg man att hon
stod och klurade ut saker och då frågade jag om hon hade ont i
sina tänder någon gång och då visade det sig att hon hade
mycket tandvärk. Det är också en sådan sak som vi inte visste
om att hon hade det men hon åt när hon kände för det och hon
var lite butter och hade varit det länge och vi visste inte riktigt
varför. Men det kröp ju fram att hon hade ju ont i sina tänder.
Det är också saker som vi kanske aldrig hade fått reda på
annars. (Nina)
Nina berättar ett konkret exempel där Zeke hjälpte henne att få större förståelse
för damen i fråga. Damen hade ofta tandvärk och detta var inget som någon i
personalen var medvetna om. Tidigare hade hennes beteende förklarats genom att
hon var lite vresig av sig men genom Zeke fick vårdpersonalen informationen om
att det egentligen var något annat som låg bakom vilket var tandvärk. Nina
förklarar vidare hur Zeke är behjälplig vid kommunikationen mellan vårdpersonal
och vårdtagare.
Så det kan hjälpa till i samtal att man får reda på saker. Som
kanske inte, någon vårdtagare kanske inte säger till oss i
personalen att nu känner jag mig helt ensam här. Det är inte så
vanligt att de säger det. Men när de ger sådana signaler till
Zeke så blir det lättare för mig att fånga upp det och ställa
frågan.(Nina)
Enligt Nina kan Zeke möjliggöra att viktig information om vårdtagarna
uppmärksammas som kan vara av en väsentlig karaktär. Hanna berättade hur hon
upplevde att vårdhunden ledde till större förståelse för de vårdtagarna som var
långt gången i sin demenssjukdom.
Karla här är långt gången i sin demens men varje gång hon
pratar med hunden så för hon vanliga konversationer och vi kan
förstå vad hon säger. Skulle jag gått fram utan hunden skulle
jag inte förstå henne, men så fort hon ser hunden pratar hon
med henne vilket gör att vi har lättare att förstå henne. (Hanna)
Hanna beskriver att vårdpersonalen har svårigheter för att förstå vad vårdtagaren
vill och menar. Enligt henne leder hunden till att vårdtagaren tar kontakt med
denne istället och konversationerna blir mer tydliga. Nina förklarar varför hon tror
att det är lättare för vårdtagaren att berätta för vårdhunden istället för personalen.
Det var liksom lättare att tala om det för honom [syftar på
hunden]. Det blev mer naturligt i den dialogen /…/ Sen kan det
också spegla lite det här med samtalen hur de själva mår.
Många pratar ju med Zeke och hej, får du ingen mat eller är du
här och ska du bara sitta här. Det kan spegla lite hur de själv
uppfattar sin situation. Är det ingen som bryr sig om dig kan de
26
säga och att man kan fråga lite tillbaka om de känner igen det
här och om det varit med om det själv. (Nina)
Enligt Nina kan Zeke möjliggöra att vårdtagarnas egna känslor kommer upp och
att det är lättare för äldre att berätta detta för honom än för personalen. Vidare
beskriver Nina hur hon brukar arbeta tillsammans med Zeke för att få vårdtagarna
att öppna sig mer i förhållande till sina känslor.
Ja, brukar ha lite bilder med mig på massor olika hundar. Då är
det kanske en hund som ser lite busig ut, någon som ser lite rädd
ut och någon som visar tänderna. Så massor olika känslouttryck.
Då kan man titta på dem och fråga vad de tror att den här
hunden känner och känner du igen det här, har du känt så
någon gång? Och då kan de berätta om situationer när de
känner sig sådär. Det blir lite annorlunda diskussioner faktiskt,
eller jag har inte varit med om att man har haft det förut och
utan honom tror jag inte att jag hade kunnat ha dessa
diskussioner på samma sätt. Så han hjälper till i dem bitarna,
tycker jag. (Nina)
Nina redogör för hur hon använder Zeke och andra hundars känslouttryck för att
lättare kunna få upplysning om hur de äldre mår och känner sig. Nina beskriver att
sådana diskussioner har hon aldrig varit med om tidigare och hon tror inte att det
går att ha dessa diskussioner utan Zeke. Lena berättar att hon upplever att
vårdhunden leder till ett gemensamt samtalsämne.
Då är det ju ett samtalsämne då kan man ju prata mycket om.
Ja, vad skulle du ha gjort om du hade haft en hund och hur såg
din hund ut. Då har du ju ett samtalsämne och då så är man
genast med på noterna för då har man ju ett gemensamt
samtalsämne. (Lena)
Lena beskriver att vårdhunden leder till ett gemensamt samtalsämne som gör att
det är lättare får vårdpersonalen att öppna för ett samtal med vårdtagaren. Nedan
berättar Jenny hur Charlie kan leda till att andra samtalsämne kommer upp.
Men det uppskattas alltid och vi pratar ibland om Charlie, vad
han väger och det kan växla in på samtal om dem själv har haft
djur och vad dem har haft för slags djur och om dem är
hundmänniskor eller kattmänniskor. (Jenny)
Jenny berättar att Charlie är ett gemensamt samtalsämne och att det även blir
lättare att komma in på andra samtalsämne som berör vårdtagaren.
5.5 Hundens egenskaper
Samtliga informanter beskriver att hundar har andra egenskaper än vad vi
människor har och att dessa egenskaper har en positiv effekt för de äldre. Nedan
följer ett citat där Nina beskriver hur hon ser på hundens egenskaper.
Jag tror att alla människor har väl lite behov av att bli sedda
och få bekräftelse. Och det är en hund kanske duktig på att, de
älskar en helt villkorslöst oavsett om jag inte kan eller om jag
27
luktar illa, ser dåligt, att jag är fumlig eller att jag gör fel eller
att jag ser konstig ut. Vad det än är så sitter hunden där ändå.
De blir ju sedda på ett annat sätt än vad vi människor kan ge
bekräftelse /…/ Det är ganska fint när det uppstår sådana
möten. Att oj kommer du till mig, valde du ut mig. Det gör lite
för självkänslan, det är aldrig någon som kommer till mig och
så kommer du [syftar på hunden]. Det är ganska fint faktiskt när
man får se de stunderna. (Nina)
Det Nina berättar är att hunden ger de äldre en sorts bekräftelse utan någon
fördomsfullhet. Hunden bryr sig inte om att personen ifråga har minnessvårigheter
eller, som även tidigare nämnts, beskriver samma historia frekvent. Vidare
framkommer det att vårdtagaren kan få en känsla av utvaldhet då vårdhunden
väljer att sätta sig bredvid denne. Jenny beskriver situationer där Charlie bidragit
till en ökad känsla av stolthet hos vårdtagarna.
/…/ vissa om dem får lov att hjälpa till och hålla honom och
hjälpa till när man är på promenad. Det märker jag ju att de
tycker det känns bra det här. Det blir ett välbefinnande. Och
även de som sitter i rullstol att dem kan hålla i hans koppel och
att han går faktiskt fint vid sidan om dem /…/ Och han är
ganska duktig på att sitta om dem ber att han ska sitta och ligga.
Och det är ju dem som har haft hund och är vana vid de här
kommandona och så får de en liten godisbit i handen och så
säger de sitt Charlie och så sätter han sig. Det blir en viss sån
här välbefinnande och en stolthet att det funkade, att han gör
som jag säger att han ska göra. (Jenny)
Jenny beskriver att vårdtagarna kan få hjälpa till vid Charlies promenader med att
till exempel få hålla i hans koppel. Vidare berättar Jenny att detta är en aktivitet
som även rullstolsburna kan genomföra utan någon begränsning. Vårdtagarna kan
även ge enkla kommandon till Charlie såsom sitt och ligg. Jenny uppger att det
blir ett välbefinnande samt en stolthet att Charlie lyssnar och gör som de säger.
Något som samtliga informanter belyste under intervjun var hur hunden kunde
motivera de äldre till att vara med på aktiviteter samt träna sina kognitiva
förmågor. Nina beskriver att hon och Zeke brukar följa vårdtagarna till deras
aktiviteter, eftersom Nina anser att vårdtagarna lättare följer med till aktiviteterna
när hunden gör sällskap. Vidare berättar Nina hur en vanlig dag kan se ut för
henne och Zeke.
Ja, och sen gömma godis. Ställa sig upp och gå iväg och lägga
någonting och så ska man kanske komma ihåg att där har jag
lagt en och där har jag lagt en. Så mycket minnesträning,
mycket motorik, öppna och stänga burkar. Använda båda sina
händer och knyta ihop någon handduk. Det blir rätt så mycket
av en liten grej så blir det mycket rörelser. Att du ska pricka i en
korg, kasta någonting, du ska hålla upp en rockring eller att du
ska lyfta dina ben så han kan krypa under. Dom upplever det ju
som att äh, det här är väl ingenting, de gör det så vant liksom.
Men hade de gjort det i en annan situation så hade det kanske
varit jättejobbigt. Det kanske motsvarar att du ska knäppa en
28
knapp och då blir det jätte jobbigt att göra det. När du sitter
framför spegeln på morgonen så är det jätte jobbigt att göra det.
Men när Zeke ligger där och väntar på sin godis då minsann
kan jag. (Nina)
Nina berättar att hon försöker involvera Zeke i träningen för att hon upplever att
Zeke ger en annan motivation än vad träningen tidigare gjorde. Nina upplevde att
det var enklare att motivera vårdtagaren till att träna när Zeke var med och
tidigare hade personalen fått upprepa motiven till träningen viket kunde framstå
som tjatigt. Vidare beskrivs det att vårdtagen ofta upplever träningen som enkel
att genomföra vilket enligt Nina beror på träningssituationen. Nina berättar att
träningen kan motsvara en vardaglig syssla såsom att knäppa en knapp och genast
försvåras aktiviteten. Zeke ses som en stark motivationskomponent eftersom
träningen får ett annat mål, vilket i detta fall är att ge Zeke godis. Även Lena
beskriver situationer där vårdtagaren blir mer motiverad till att genomföra något
som han/hon inte brukar kunna göra.
/…/ de är ju lite stappliga vissa av dom men om Charlie har
tappat en sak och inte får tag i den då kan de böja sig ner och
plocka upp leksaken till honom (skrattar). Utan att tänka på att
de egentligen, att det här klarar jag inte av hemma men att här
går det. För då ska man ju kasta den till honom. Så att det kan
de. (Lena)
Enligt Lena kan Charlie motivera dem att göra något som de aldrig klarar av
i hemmet. Anledningen till detta beror på att de äldre inte tänker på sitt
funktionshinder vid det tillfället utan de är upptagna med att vara fokuserade på
att kasta leksaken till Charlie.
5.6 Det sociala beteendet
Något som alla informanter belyste under intervjun var att hunden ledde till glädje
och skratt. Hunden sågs även som en väldigt central figur och samtliga intervjuade
beskrev att hunden ofta var i fokus och att vårdtagarna direkt märkte om
vårdhunden uteblev en dag. Nedan beskriver Lena hur Charlie ger upphov till
skratt och glädje.
/…/ många gånger är han i fokus. Och jag tycker det är jätte
kul. Jag har själv haft hund så jag kan mycket väl sätta mig på
golvet och börja leka med Charlie med att man plockar fram
något ben eller kastar någonting. Och då kvittar det vad de
håller på med så är det fokus på hunden (ler). Det kvittar liksom
så fort de hör att han är igång så är det fokus på honom. Och
det gör ju att det blir ju skratt. Och det piggar ju upp. (Lena)
Enligt Lena blir ofta fokus på Charlie och att han leder till skratt när han busar och
leker. Vidare berättar Lena att när vårdtagarna hör att hunden leker förflyttas
fokus från den nuvarande aktiviteten till Charlie. Nina beskriver även att alla
vårdtagare känner igen Zeke.
Alltså vårdtagarna känner igen honom. Det räcker att jag går in
så hör man de ropar efter honom. Han heter både Zeke, Nilsson
och Svensson det är liksom de kallar honom lite efter vad de
29
tycker och kanske vad sina gamla hundar hette. Jag brukar
skämta och säga: jaha, hälsar ni inte på mig? För de hälsar
bara på Zeke när vi kommer (skrattar). Så han är väldigt
uppskattad faktiskt de tycker det är skoj. (Nina)
Vid intervjuerna framkom det att hundförarna ofta ville utveckla och finna nya
aktiviteter som de kunde genomföra tillsammans med hunden. En av hundförarna
beskriver att hon numera har sänkt sina ambitioner och anser att det ibland är
tillräckligt att hon och vårdhunden kommer på besök och hellre låter vårdtagarna
styra vad som ska ske. Nedan följer ett citat från Nina där hon berättar hur hon ser
på sitt arbete tillsammans med Zeke.
Utan huvudsaken är att vårdtagaren mår bra en stund. De har
fått ett avbrott i vardagen, de har fått tänka på någonting annat.
Jag tror det betyder jätte mycket. Att få glömma sina krämpor
för en stund och bara få vara. (Nina)
Citatet ovan redogör för hur Nina upplever att Zekes arbete leder till ett avbrott i
vardagen. Avbrottet leder till att vårdtagaren får möjlighet att glömma sin
sjukdom och få tillfälle att tänka på något annat.
5.7 Stressorer
Som tidigare nämnt kan demenssjukdom ses som en stressor i individens liv
eftersom det inte finns några automatiska responser på hur individen reagerar vid
insjuknandet (Antonovsky, 1987). Vidare beskriver Antonovsky (a a) att det inte
är händelsen i sig som är viktig utan hur individen väljer att hantera den. En
individ med en hög KASAM: nivå kan i samma utsträckning drabbas av en
demenssjukdom som en individ med låg KASAM: nivå. Skillnaden ligger i hur de
väljer att hanterar sjukdomen.
Höök (2010) beskriver att individer med en demenssjukdom ofta nedvärderar sig
själv eftersom förlusten av funktionsförmågor leder till att individen inte klarar av
alla aktiviteter den tidigare kunde genomföra. Följden av en demenssjukdom är att
individen förlorar kognitiva- och fysiska förmågor som kan ge upphov till
svårigheter med att klara av vardagliga sysslor (Socialstyrelsen, 2010). Samtliga
informanter använde sig av vårdhunden för att träna dessa förmågor. Individer
som känner en hopplöshet att hantera denna förlust kan placeras i det Antonovsky
(1987) benämner som inlärd hjälplöshet. Antonovsky (a a) beskriver att en individ
med en inlärd hjälplöshet inte ser någon mening med att engagera sig i
utmaningar eftersom den ändå kommer att misslyckas. Höök (2010) menar att det
därför är väsentligt att all behandling och aktiviteter fokuserar på att stärka
självförtroendet och att dessa inte har en för hög kravnivå.
5.8 Meningsfullhet
Antonovsky (1987) definierar meningsfullet som känslan av sammanhangs
motivationskomponent. Vidare beskriver Antonovsky (a a) att en individ med låg
känsla av meningsfullhet inte engagerar sig känslomässigt i något. Detta kan
jämföras med en stark känsla av meningsfullhet där motgångar möts med ett
engagemang och värt att lägga ner energi i (a a). KASAM-nivån tenderar att
försvagas med åldern eftersom att åldern för med sig många negativa aspekter
såsom sjukdomar och förluster av förmågor. Därmed blir det allt viktigare att
30
äldre upplever att de har en meningsfull tillvaro som engagerar individen
(Westlund, 2005a).
Vårdhunden användes av samtliga informanter som en motivation inom träningen.
Vid alla fyra intervjuer uppkom det att vårdtagarna klarade mycket mer vid
träningen med hunden än vad de annars brukade göra. Detta förklarar personalen
genom att vårdhunden är i fokus i stället för träningen och att träningen utformas
som en lek. Vårdhunden kan därmed ses som en viktig motivationskomponent i
att känna en meningsfull tillvaro eftersom hunden leder till ett engagemang hos
vårdtagarna vilket gör att de klarar av att utföra mer än vad de gör i vanliga fall.
Träningen kan även få en mer meningsfullhet om bollen är avsedd för hunden och
inte bara kastas i tomma intet. Studiens resultat visar att samtliga informanter
upplevde att vårdtagaren fick en ökad motivation till att träna tillsammans med
hunden, vilket ledde till ett större engagemang från vårdtagarnas sida. Även Höök
(2010) beskriver att minnesträning tillsammans med hunden kan leda till att
minnet av tidigare sällskapsdjur kommer upp och att dessa kan bidra till mer
engagemang hos den äldre. Jenny berättade till exempel att Charlie kunde ses som
ett gemensamt samtalsämne samt att det var lättare att växla in på tidigare
sällskapsdjur.
Lena beskriver att vårdtagarna kan böja sig ner och plocka upp en leksak för att
sedan kasta iväg denna till Charlie, vilket de vanligtvis inte klarar av.
Motivationen av träningen sker genom att förflytta fokus på träning till att göra
träningen till en lek. Nina berättar att vid situationer där vårdtagarna ska kasta
iväg något eller hålla upp en rockring fokuserar inte vårdtagarna på själva rörelsen
i sig utan att Zeke behöver godis och för att få godiset behöver jag genomföra
denna rörelse. Med ovanstående exempel kan vårdhunden ge vårdtagaren en
känsla av meningsfullhet enligt Antonovskys (1987) definition. Träningen
tillsammans med hunden leder till ett engagemang från individens sida och
träningen blir något som är värt att lägga ner energi och möda på. Enligt Norling
(2002) anses hunden vara fördomsfri och att den inte bryr sig om att vårdtagaren
har minnesproblematik eller nedsatt funktionsförmåga. Detta kan innebära att
vårdtagaren känner en lägre kravnivå beträffande träningen eftersom hunden visar
samma uppmärksamhet oavsett hur aktiviteten genomförs. Informanterna betonar
även att träningen blir mer som en lek än träning vilket även sänker kravnivån på
prestationen. Jenny beskrev tidigare att vårdtagarna ibland fick hjälpa till med
promenaderna med vårdhunden genom att hålla i kopplet. Jenny uppgav att en
stolthet uppkom hos äldre vid dessa tillfällen. Vid en koppling till KASAM kan
meningsfullhet i vardagen ha uppkommit genom att vårdtagarna känner att de har
ett eget ansvar.
Vårdhunden ansågs även besitta egenskaper som ledde till att vårdtagarna kände
sig utvalda. Tidigare nämndes det att vårdhunden har en förmåga att bjuda in alla
till kontakt, även om individen har ett avvisande beteende (Höök, 2010). Detta
kan jämföras med Ninas citat där hon berättar att hunden inte bryr sig om hur
personen ser ut eller beter sig utan ger bekräftelse ändå. Personer med en
demenssjukdom kan bli passiva i sitt beteende vilket kan innebära att
omgivningen tolkar detta som att personen vill vara ifred. Nina beskriver att
vårdtagarna känner en utvaldhet när hunden väljer att komma till dem och att det
stärker deras självkänsla. Hanna berättade att hunden kunde ge mer
uppmärksamhet till de äldre än vad personalen hade möjlighet att göra eftersom
deras arbete präglades av andra arbetsrelaterade sysslor. Hunden har därmed
31
förmågan att ge vårdtagarna hela sin uppmärksamhet vilket ger vårdtagarna en
känsla av att de är meningsfulla för hunden. Då blir det även mer värt att engagera
sig i hunden eftersom det blir ett ömsesidigt engagemang.
Tidigare nämndes det att individer med en demenssjukdom ofta tenderar att
nedvärdera sig själva och att det är viktigt att utför aktiviteter som stärker
självkänslan (Höök, 2010). Vårdtagarens känsla av utvaldhet kan vara ett
exempel på en sådan aktivitet. Utifrån Antonovskys (1987) teori KASAM
finns det en koppling mellan individens självkänsla och känslan av
meningsfullhet. Om vårdtagaren har en hög självkänsla kan det innebära att
individen anser att det är värt att engagera sig eftersom tilltron till sig själv
är högre.
Både Nina och Lena poängterar att vårdhunden ger upphov till skratt och glädje.
Nina beskriver att vårdtagarna börjar ropa efter Zeke när han kommer in på
avdelningen. Detta kan kopplas till en tidigare studie som genomfördes i Iowa,
USA där det undersöktes om djurterapi påverkar det sociala beteendet hos
Alzheimers patienter (Kongable, Buckwater & Stolley, 1989). Det som ingick i
det sociala beteendet var leenden, skratt, kontaktsök, blickar, kroppskontakt samt
namnanvändning. Resultatet visade en signifikant förbättring i det sociala
beteendet (a a). Lena beskriver att Charlie gör att vårdtagarna skrattar mer än
tidigare eftersom han roar dem genom sitt beteende. Nina uppger att vårdtagarna
känner igen Zeke och att de ropar efter honom vilket innebär att
namnanvändningen ökat. Även kontaktsökningen har ökat genom att vårdtagarna
ropar efter vårdhunden och vill att han ska komma till dem. Att känna glädje över
något bidrar även till en ökad känsla av meningsfullhet enligt Antonovsky (1987)
eftersom det bidrar till en förhöjd känslomässigt engagemang, vilket på sikt
motiverar den enskilde att hantera utmaningar.
Under intervjuerna framkommer det att det finns nackdelar med vårdhunden och
att hunden inte är optimalt för alla vårdtagare. Nina beskriver att det finns både
personal och vårdtagare som är hundrädda och för dem är hunden inte något
positivt, eftersom den förknippas med rädsla. Däremot uppger Nina att problemet
går att lösa genom att ha en öppen dialog i arbetsgruppen samt att vårdhunden
aldrig lämnas ensam.
5.9 Hanterbarhet
Hanterbarhet är ett centralt begrepp i KASAM och Antonovsky (1987) menar att
hanterbarhet är de resurser individen anser att den har förfogande över.
Resurserna kan antingen vara egenskaper som individen själv besitter eller
resurser som någon inom individens omgivning kontrollerar (a a). Med hjälp av
resurserna kan individen hantera motgångar i livet. För att någon eller något ska
ses som en resurs krävs det att individen har en tillit för denna (a a). Vid en hög
känsla av hanterbarhet kommer individen inte placera sig i en offerroll utan se
motgångar som en del av livet (a a).
Samtliga informanter uppger stämningen på avdelningen har förändrats sedan
vårdhunden kom in i verksamheten. Vårdhunden beskrivs ha en lugnande effekt
hos vårdtagarna, att vårdhunden kan ses som en förmedlare mellan vårdpersonal
och vårdtagare samt att vårdhunden ger tillgång till ett gemenstamt samtalsämne.
Vårdhunden kan ses som en resurs för vårdtagarna att hantera de motgångar som
uppkommer, om det finns en tillit för hunden från vårdtagarnas sida. Enligt
32
informanterna berättade vårdtagarna gärna om sina känslor för vårdhunden, vilket
skulle kunna tolkas som att vårdtagarna lättare skapade en tillit för hunden än
personalen. Vidare beskriver Höök (2010) att en individ med en demenssjukdom
ofta återger samma berättelse och att det kan vara svårt för vårdpersonalen att visa
ett uppriktigt intresse när liknande situationer beskrivs. Om inget uppriktigt
intresse visas kommer även tilliten till vårdpersonalen att minskas och enligt
Höök (a a) är följden att vårdtagaren slutar prata och blir mer inneslutande. En
vårdhund ger däremot en fullständig uppmärksamhet och det spelar ingen roll om
historier återberättas.
Under intervjuerna framkommer det att vårdhunden leder till mer samtal och
öppenhet hos vårdtagarna. Detta kan innebära att vårdhunden har förändrat
vårdtagarnas sätt att möta och hantera motgångar. Nina tar upp exemplet med
damen som tidigare setts som butter och där det framkommer att hon lider av
tandvärk. Tidigare hanterade denna dam sin tandvärk genom att vara sur, däremot
i mötet med vårdhunden ändrade hon hur hon hanterade motgången genom att
fråga om hundens tänder. Genom vårdhunden fick damen kunskaper om att även
hundar kunde få tandvärk vilket kan leda till att hon blev införstådd med att det
inte bara var hon. Enligt Antonovsky (1987) skulle damen i fråga tidigare placerat
sig i offerrollen och sett livet som orättvist samt visat detta genom att vara
avvisande i sitt beteende. Både Nina och Jenny uppger att vårdhundarna hade en
förmåga att lugna de äldre som var förvirrade. Vårdhundens förmåga att avge ett
lugn kan ses som en resurs eftersom hunden hjälper den äldre hantera sin
förvirring. Antonovsky (1987) problematiserar att ställs det för höga krav på
individen blir belastningen för stor och hanterbarheten minskar. Nina beskriver att
vårdtagarna blir mer motiverade till att träna med vårdhunden och tidigare
upplevde hon att personalen fått upprepa anledningen till träningen vilket gjorde
att träningen blev sedd som något tråkigt och tjatigt. Tidigare kan personalens
upprepningar om motiven till träningen blivit vad Antonovsky beskriver som en
för stor belastning och därmed kan individens hanterbarhet minskat. Vid träning
tillsammans med hunden blev den mer naturlig och vårdpersonalen behövde inte
uppmana vårdtagaren på samma sätt att genomföra en aktivitet vilket enligt
Antonovsky (1987) beskriver som att hanterbarheten ökat.
5.10 Begriplighet
Begriplighet är även ett viktigt begrepp inom KASAM och den innefattar den
utsträckningen som individen uppfattar information som sammanhängande,
ordnad och strukturerad (Antonovsky, 1987). En hög känsla av begriplighet
innebär att individen möter stimuli med en förväntning på att de är förutsägbara
eller att de i alla fall går att ordna och förklara. Vidare beskriver samtliga
informanter att vårdhunden ledde till ett gemensamt samtalsämne för vårdpersonal
och brukare. Informanterna berättade att diskussionerna som uppkom genom
hunden ledde till en bättre förståelse och djupare diskussioner som de inte ansåg
fanns tidigare. Tidigare beskrev Nina hur Zeke kunde ge upphov till diskussioner
som kunde ge personalen mer förståelse och viktig information om den äldre.
Denna information skulle kunna leda till att vårdpersonalen får en bättre förståelse
om hur vårdtagaren ser på sin egensituation. Tidigare nämndes det att
Socialstyrelsen (2010) menar det är viktig att miljön och den personliga
omvårdnaden individanpassas för personer med en demenssjukdom. Denna
individanpassning kan troligen underlättas om vårdpersonalen har kunskaper om
hur den dementa ser på omgivningen för att kunna försöka strukturera upp denna i
33
den mån det är möjligt. Nina beskriver att det hörde till ovanligheten att
vårdtagarna berättade för personalen om hur de kände sig och mådde. Däremot
ansåg Nina att det var betydligt vanligare att vårdtagaren beskrev sina känslor för
vårdhunden, vilket personalen ansåg att de kunde dra nytta av för att öka sin egen
förståelse. Enligt Antonovsky (1987) är att känna sig förstådd en viktig
beståndsdel för att känna en begriplighet.
Alla informanterna beskrev även att vårdhunden hade en lugnande funktion och
Nina berättade att det kunde ses som en trygghet att ha hunden sovandes på sina
fötter om individen är förvirrad. Enligt Norling (2002) är hunden konsekvent med
sitt beteende och för en individ där världen ses som kaotisk kan detta inge ett
lugn. Tidigare nämndes det att studier har visat på att en kontakt med djur leder
till lägre hjärtfrekvens, blodtryck, minskning av stresshormonet kortisol samt en
ökning av hormonet oxytocin (Broman, 2014). Oxytocin bidrar till en minskad
smärtkänslighet samt har en lugnande effekt (a a). Därmed kan vårdhundens
lugnande effekt samman kopplas med en ökning av hormonet oxytocin.
Antonovsky (1987) beskriver att förutsägbarhet är en viktig faktor för att se
världen som begriplig och strukturerad och därmed kan mötet med vårdhunden
ses som en trygghet, där världen blir mer begriplig eftersom den bygger på en
förutsägbarhet.
5.11 KASAM- känsla av sammanhang
Sammanfattningsvis visar resultatet att vårdhunden kan påverka samtliga faktorer
i skapandet av en känsla av sammanhang. Tidigare nämndes det att Antonovsky
(1987) menar att begreppen hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet är
sammanflätade och påverkar varandra. I teorikapitlet skedde en redogörelse för
relationen mellan dessa begrepp och där framkom det att meningsfulhet var den
mest centrala faktorn för att uppnå en hög känsla av sammanhang. Antonovsky
(1987) problematiserar att är inte meningsfullheten hög blir det svårigheter för
individen att uppnå en hög hanterbarhet samt begriplighet. Detta innebär att en
individ med en hög meningsfullhet kan utöka både sin hanterbarhet och
begriplighet. Enligt Antonovsky (1987) beror detta på att vid en hög
meningsfullhet kommer individen vara motiverad att söka efter resurser samt att
känna en förståelse över de utmaningar som uppkommer och inte placera sig i
offerrollen.
6. DISKUSSION
Syftet med studien var att undersöka vårdpersonalens upplevelser av att arbeta
med vårdhunden samt vilka effekter personalen upplever att vårdhunden kan
medföra för vårdtagare med en demenssjukdom. För att besvara uppsatsens syfte
intervjuades fyra vårdpersonal på tre olika verksamheter. Det insamlande
materialet analyserades därefter med KASAM:s huvudbegrepp hanterbarhet,
begriplighet samt meningsfullhet. Nedan följer en diskussion om studiens resultat
för att sedan övergå med en metoddiskussion. Kapitlet avslutas med studiens
slutsatser och vidare forskningsområden.
6.1 Resultatdiskussion
Resultatet visar att vårdhunden tenderar till att öka samtliga tre faktorer för att
uppnå en högre känsla av sammanhang hos vårdtagarna. Den mest framträdande
34
faktorn var meningsfullhet. Följande två rubriker diskuterarar studiens
frågeställningar.
6.1.1 Hur upplever vårdpersonalen arbetet med vårdhunden?
Samtliga informanter upplevde vårdhunden som något positivt i verksamheten
och hade svårigheter att se några negativa aspekter. Två av informanterna kunde
inte se något negativt alls i arbetet tillsammans med vårdhunden. De andra
informanterna upplevde att vårdhunden var negativ för de som var hundrädda
samt att det fanns en risk att vårdhunden skulle bli rädd och bita någon av
vårdtagarna. Dock poängterade informanterna att hunden har genomgått ett
lämplighetstest och utsatts för provocerande situationer för att säkerhetsställa
hundens sinnelag. För att hantera de som var hundrädda ansåg informanterna att
det var viktigt med en öppen dialog i arbetsgruppen och att det fanns avdelningar
som var hundfria. Informanterna beskrev även att deras arbete blivit roligare
sedan vårdhunden implementerades eftersom vårdtagarna blev gladare.
Tidigare nämndes det att fasta rutiner och struktur är viktiga beståndsdelar för att
underlätta vardagen för den dementa (Beck-Friis, 1988). Strukturen kan hjälpa
individen att genomföra vardagliga sysslor och kan bidra till att den dementa
känner sig självständig. För individer med en demenssjukdom är
minnesproblematik ständigt en vardag, sjukdomens begynnande symtom är att ha
svårigheter med orientering till tid och rum (a a). Med tanke på ovanstående kan
det vara svårt att se världen som strukturerad och sammanhängande, vilket enligt
Antonovsky (1987) är viktiga faktorer för att uppnå en begriplighet, när
orienteringsförmågan är försvagad. Något som samtliga informanter belyste var
att vårdhunden kunde lugna de vårdtagare som var förvirrade. Studiens resultat
visar att vårdhunden kan bidra till en ökad känsla av begriplighet, men att denna
ökning bara vara under tiden vårdhunden är hos den förvirrade vårdtagaren.
Norling (2002) beskriver att vårdhunden är konsekvent i sitt beteende vilket kan
bidra med ett ökat lugn hos en vårdtagare där världen ses som mer
sammanhängande. Samtliga informanter ansåg att vårdhunden kunde ses som en
förmedlare mellan personal och vårdtagare. Denna förmedling bidrog till en ökad
kunskap om hur vårdtagaren såg på sin egen situation och vilka tankar denne
hade. Därmed kan studiens resultat påvisa en ökning av vårdpersonalens
förståelse för vårdtagaren genom den ökade sociala kontakten. Denna förståelse
kan vara väsentligt vid utformingen av den individanpassade behandlingen som
Socialstyrelsen (2010) poängterar är viktig. Detta resultat är jämförbart med en
tidigare studie där ett gruppboende för demenshandikappade införskaffade en
vårdhund (Beck-Friis, 2012b). Resultatet av den studien visar att vårdhunden
ledde till ett gemensamt samtalsämne vilket ökade de sociala kontakterna mellan
vårdpersonal och vårdtagare (a a). Många av de tidigare studier som genomförts
inom ämnet visar på ett positivt resultat och därmed kan det verka
anmärkningsvärt att vårdhunden inte är mer etablerad i Sverige. Anledningen till
detta tror jag är att implementeringen av en vårdhund kräver engagemang och
resurser från både vårdpersonal och chefer, vilket inte alltid finns.
6.1.2 Vilka effekter upplever vårdpersonalen vårdhunden kan medföra för
vårdtagare med en demenssjukdom?
Resultatet visar även att vårdpersonalen upplevde att vårdtagarna får en ökad
motivation vid träning samt att de får en ökad självkänsla när vårdhunden används
i arbetet. Den ökade motivationen kan kopplas samman med Antonovskys (1987)
begrepp meningsfullhet och var den mest framträdande i studiens resultat.
35
Anledningen till den ökade motivationen var att träningen blev mer som en lek
och kravnivån sänktes. Träningen blev även mer meningsfull eftersom hunden
visade ett engagemang för träningen vilket gjorde att den präglades av ett
ömsesidigt engagemang. Informanterna uppger att vårdtagarna klarade av mer när
vårdhunden var med i träningen. En egen reflektion är att träningen med hunden
bidrog till att fokus förflyttades från vårdtagarna till vårdhunden vilket i sin tur
ledde till att träningen inte kändes som ett krav utan präglades av en mer positiv
karaktär samt att rädslan för att misslyckas sänktes. Detta resultat kan även
kopplas samman till den australienska studien som tidigare presenterats
(Manimalisrapporten, 2009). I denna studie jämfördes minnesträning för individer
med en demenssjukdom och hur träningen påverkades med tillgång till en hund.
Slutsatsen av studien visade att minnesträning var mest effektiv när den
kombinerades med hunden (a a).
Informanterna betonade att vårdhunden kunde bidra till en känsla av utvaldhet när
hunden valde att sätta sig hos de äldre, vilket de ansåg stärkte självkänslan. Enligt
Beck-Friis (1988) kan dementa ofta bli passiva vid slutskedet av sin sjukdom, hon
menar att detta kan leda till att omgivningen tar avstånd från den dementa.
Vårdhunden är utbildad för att ta kontakt med alla vårdtagare och denna
utvaldhetskänsla anser jag kan leda till att vårdtagarna känner att de är viktiga för
någon. För att känna en meningsfullhet tror jag att kan det vara viktigt att känna
att det är någon som bryr sig om en samt att det finns någon att kämpa för. Ordet
meningsfullhet återfinns även i Socialtjänstlagen (2001:453) i 5 kap. 4 § andra
stycket där det beskrivs att äldre ska ha en aktiv och meningsfull tillvaro. Denna
meningsfullhet anser Socialstyrelsen (2014b) kan uppnås genom aktiviteter.
Denna studies resultat visar att vårdhunden kan vara en sådan aktivitet och
därmed stärker resultatet Socialstyrelsens (a a) krav.
Samtliga informanter beskrev att vårdtagarna lättare berättade om sina känslor för
vårdhunden och att hunden alltid gav full uppmärksamhet. En reflektion är att
ovanstående är viktiga kriterier för att kunna skapa en tillit till någon. Om
individen upplever att den inte blir hörd eller förstådd kommer troligtvis inte
någon tillit uppstå. Enligt Antonovsky (1987) är tillit väsentligt för att någon eller
något ska kunna ses som en resurs för att hantera stressorer som uppkommer.
Även detta överensstämmer med tidigare studier där ett gruppboende
införskaffade en vårdhund, resultatet visade att hunden kunde ge mer
uppmärksamhet än vad personalen hade möjlighet till (Beck-Friis, 2012b).
Studien visade även att vårdtagarna berättade mer om sina känslor för vårdhunden
vilket berodde på att de fick full förståelse från hunden (a a). Tidigare beskrevs
det att individer med en demenssjukdom behöver en mångsidig stimulering och
den behöver vara oberoende av språket eftersom denna förmåga ofta blir nedsatt
(Strang, 2012). Vårdhunden är oberoende av det verbala språket och kan därmed
ingå i denna stimulering (Höök, 2010). Detta kan vara orsaken till att vårdtagarna
öppnade sig mer eftersom vårdhunden inte gav något krav på det verbala. Därmed
påverkade vårdhunden vårdtagarnas sätt att hantera sin situation.
6.2 Metoddiskussion
I denna studie har en kvalitativ ansats använts från att samla in materialet till
analysen och redovisningen. Som tidigare nämnts präglades intervjuerna av en
semistrukturerad karaktär. Detta val gjordes för att säkerhetsställa att alla områden
som var aktuella att undersöka täckts in. Hade en ostrukturerad intervju använts
fanns risken att områden förblev undersökta eller inte tillräckligt undersökta och
36
därmed hade uppsatsens frågeställningar blivit obesvarade. En strukturerad
intervju hade även varit svårt att använda sig av baserat på studiens syfte.
Eftersom studien syftar till att undersöka vårdpersonalens upplevelser är det inte
möjligt att på förhand veta vilka svarsalternativ som är aktuella. Slutna frågor
hade även lett till att vårdpersonalens egna tankar och åsikter uteblivits, vilket inte
var önskvärt i denna studie.
Bearbetningen av empirin skedde genom tematisering. Vilka teman och citat som
valdes ut beror på författarens tolkning och förståelse av det insamlade materialet.
Empirin består av vårdpersonalens upplevelser av vårdhunden och vilken
inverkan de anser vårdhunden har för de äldre. Därefter har deras upplevelser
tolkats av uppsatsförfattaren och därmed är det författarens tolkning som ligger
till grund för hur det insamlade materialet presenterats och vilka citat som valts.
Det finns dessutom en risk för att misstolkningar av citat kan ha skett. Kvalitativ
forskning är enligt Patel och Davidsson (2003) svår att replikera eftersom
informanterna kan ändra uppfattning eller svara annorlunda beroende på det
sociala sammanhanget intervjun förekommer i. Därmed kan en liknande studie
med liknande semistrukturerade intervjufrågor ställas till samma informanter få
ett annat resultat. Något som kan ha påverkat studiens resultat ytterligare är att
informanterna hade hunden som stort fritidsintresse och därmed en mycket positiv
inställning till hunden sedan tidigare. Detta kan ha lett till att informanterna bara
fokuserat på det positiva och negativa aspekter kan ha uteslutits.
6.3 Slutsats och vidare forskning
Slutsatsen av studien är att vårdhunden kan bidra med en ökad känsla av
sammanhang för äldre med en demenssjukdom. Den mest framträdande faktorn
var den ökade motivationen som uppstod vid träningen tillsammans med
vårdhunden. Anledningen till denna motivationsökning var att hunden bidrog till
en kravlösare träning som präglades av en lekfullhet samt att hunden var i fokus
under träningen. Även hanterbarheten visade på en ökning eftersom vårdtagarna
påvisade en förändring i sitt sätt att hantera utmaningar som uppkom. Begriplighet
var den faktorn som påverkades minst hos vårdtagarna. Dock visar resultatet att
en ökade sociala kontakten mellan vårdtagarna och vårdpersonalen ledde till en
bättre förståelse för den äldre. Detta kan gynna den individanpassning som
Socialstyrelsen (2010) belyser är viktig och därmed möjliggörs det att
behandlingen struktureras på ett sätt som gynnar vårdtagarnas känsla av
begriplighet. Informanterna upplevde arbetet tillsammans med vårdhunden som
mestadels positivt och de beskrev att deras arbete blivit roligare sedan vårdhunden
implementerades i verksamheten. De effekter som personalen upplevde att
vårdhunden bidrog med var en ökad motivation, bekräftelse genom full
uppmärksamhet samt ökade de sociala kontakterna.
Det informanterna hade gemensamt i denna studie var att ingen av dem arbetade
heltid som hundförare utan arbetade till största del som undersköterska i
verksamheten. Därmed visar inte resultatet huruvida tillgången till vårdhunden
påverkar effekten, eftersom informanterna hade liknande tillgång till hunden samt
hur långvarig effekten är. Tidigare nämndes Blackshaw som genomförde en
studie över hundens inverkan på äldre som befinner sig på ett vårdhem (Norling,
(2002). Studiens resultat visade att den inverkan hunden ansågs ha även kvarstod
efter att hunden lämnat vårdboendet (a a). Därmed vore det intressant för vidare
forskning att undersöka hur långvarig effekterna av vårdhunden är samt vilken
utsträckning hunden behöver vara närvarande för bästa möjliga effekt.
37
REFERENSER
Aspers P, (2013) Etnografiska metoder. Malmö: Liber.
Beck-Friis B, (1988) Hemma på Baltzargården. Om vård av åldersdementa i
gruppboende. Örebro: Libris.
Beck-Friis B, (2012a) Hunden i institutionell äldrevård. I: Beck-Friis B, Strang P,
Beck-Friis A, (2012) Hundens betydelse i vården- erfarenheter och praktiska råd.
Stockholm: Gothia förlag AB, s. 19-24
Beck-Friis B, Strang P, Beck-Friis A, (2012) Hundens betydelse i vårdenerfarenheter och praktiska råd. Stockholm: Gothia förlag AB
Beck-Friis B, (2012b) Minnen och erfarenheter från arbetsliv och som hundägare.
I: Beck-Friis B, Strang P, Beck-Friis A, (2012) Hundens betydelse i vårdenerfarenheter och praktiska råd. Stockholm: Gothia förlag AB, s 101-109.
Bergler R, (1992). What Pets Mean to Humans: Well-Being and
Quality of Life. Bonn University, IAHAIO konf. Paper, 1992.
Bird M, Blair A, (2010) Clinical psychology and anxiety and depression in
dementia: Three case studies, Nordic Psychology, vol. 62, no. 2, s 43-54.
Broman M, (2014) Nytta och nöje med hunden- din blivande terapihund.
Halmstad: Bulls Graphics AB.
Demenscentrum (2014). Fakta om demens
>http://www.demenscentrum.se/Fakta-om-demens/Vad-ar-demens/ <
(141110)
Ericsson I, (2011) Välbefinnande och demens. Aspekter på välbefinnande hos
äldre personer med måttlig till svår demens. Hälsohögskolan Jönköping.
Forskningsrådsnämnden (1998). Röster om KASAM – 15 forskare granskar
begreppet Känsla av sammanhang. Uppsala: Ord & Vetande AB.
Hart L A, (2011) Review of Service and therapy dogs in American society:
Science, law and the evolution of canine caregivers, Applied Animal Behaviour
Science, vol. 129, no. 1, s 57-58.
Hultman S G, (2008) Djur i vården. Vårdinstitutet. Institutionen för vård- och
omsorgsvetenskap.
Höök I, (2010) Hund på recept. Den professionella vårdhunden. Stockholm:
Gothia förlag AB.
Kallenberg K, Larsson G, (2000) Människans hälsa – livsåskådning och
personlighet. Stockholm: Natur och Kultur.
38
Kongable L G, Buckwalter K C, Stolley J M, (1989) The effects of pet therapy on
the social behavior of institutionalized alzheimer's clients. Archives of Psychiatric
Nursing, 3, s 191-198.
Kvale S, Brinkmann S, (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur.
Lanz A, (2007) Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur.
Larsen A K, (2007) Metod helt enkelt- en introduktion till samhällsvetenskaplig
metod. Gleerups.
Levin C, (2008) Att undersöka >>det sociala<< - några ingångar. I: Meeuwisse.
A, Swärd. H, Eliasson-Lappalainen. R & Jacobsson. K (2008) Forskningsmetodik.
Stockholm: Natur och kultur, s 32-40.
Lundström A, Bulsi M, (2012) Vårdhund- i rehabilitering inom äldreomsorgen.
Manimalisrapporten, (2009).
Nationalencyklopedin (2014). Demens
>http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/demens <
(141114)
Norling I, (2002) Djur i vården- Om hur sällskapsdjur kan påverka äldres hälsa
och livskvalitet, egenvård och oberoende, avlasta och förbättra vård och omsorg,
sänka vårdkostnader och förbättra vårdpersonalens arbetsmiljö. Göteborgs
universitet: Sektionen för vårdforskning vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Patel R, Davidson B, (2003) Forskningsmetodikens grunder – att planera,
genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.
Perkins J, Bartlett H, Travers C, Rand J, (2008) Dog-assisted therapy for older
people with dementia: A review, Australasian Journal on Ageing, vol. 27, no. 4, s
177-182.
Rosengren K E, Arvidson P, (2010) Sociologisk metodik. Malmö: Liber.
Sand A B M, (2007) Äldreomsorg- mellan familj och samhälle. Studentlitteratur.
Socialstyrelsen, (2014a) Demenssjukdomars samhällskostnader 2012.
Socialstyrelsen, (2012) Kommunens ansvar för enskilda vid omvandling av
särskilda boenden för äldre till trygghetsbostäder. Meddelandeblad. Nr 17
december 2012, s 1-2.
Socialstyrelsen, (2010) Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid
demenssjukdom 2010- stöd för styrning och ledning.
Socialstyrelsen, (2014b) Vårdhund för de äldre inom särskilt boende. En
systematisk översikt om effekter och vetenskapligt stöd.
39
Socialstyrelsen, (2006) Vård- och omsorgsassistenters kompetens – en
litteraturgenomgång.
Socialstyrelsen, (2013) Ökat stöd till äldre med psykisk ohälsa. Slutrapport.
Socialtjänstlagen, (2001:453).
Starrin B, Renck B, (1996) Den kvalitativa intervjun. I: Svensson P G, Starrin B,
(red.) Kvalitativa studier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur, s 52- 78.
Statistiska central byrån (SCB), (2004) Sveriges befolkning.
Statistiska central byrån (SCB), (2006) Sveriges befolkning.
Strang P, (2012) Hundens effekt på hälsan-vad säger forskningen? I: Beck-Friis
B, Strang P, Beck-Friis A, (2012) Hundens betydelse i vården- erfarenheter och
praktiska råd. Stockholm: Gothia förlag AB, s 79-87.
Svensson P G. (1996) Förståelse, trovärdighet eller reabilitet? I: Svensson P G,
Starrin B, (red.) Kvalitativa studier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur, s
209-227.
Trost A, (2005) Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.
Vetenskapsrådet, (2002) Forskningsetiska principer inom humanistisksamhällsvetenskaplig forskning.
Westlund P, (2005a) Meningsfullhet och överlevnad. I Westlund P, Sjöberg A.
(2005) Antonovsky inte Maslow- för en salutogen omsorg och vård. Stockholm:
Fortbildning AB, s 37-62.
Westlund P, (2005b) Ålderdomar. I: Westlund P, Sjöberg A. (2005) Antonovsky
inte Maslow- för en salutogen omsorg och vård. Stockholm: Fortbildning AB,
s 13-36.
40
BILAGA 1
Formulär
INFORMATIONSBREV
Uppsatsens titel: Vårdpersonalens
upplevelse av att arbeta med en
vårdhund
Datum: 141124
Studieansvarig:
Studerar vid Malmö Högskola
Hälsa och samhälle, 205 06 Malmö
Telefonnummer: 040- 6657000
Utbildning: Socionomprogrammet
Nivå: Termin 6, grundläggande nivå
Charlotte Magnusson
Mejladress: XXXXX
Telefonnummer: XXXX XXXXXX
Handledare:
Hilma Holm
Mejladress: XXXXX
Jag är en socionomstudent som skriver sitt examensarbete. Uppsatsen ska handla om
vårdpersonalens upplevelse av vårdhundar.
Syftet med studien är att undersöka vårdpersonalens upplevelse av att arbeta med en
vårdhund och vilka effekter en vårdhund kan medföra för den äldre. För ytterligare
fördjupning ligger ett särskilt boende till grund för studien
Insamlandet av materialet kommer ske genom intervjuer. Intervjuerna kommer ske på
förutbestämt datum och tid. Intervjuerna beräknas ta mellan 30 minuter- 60 minuter.
Intervjun kommer att spelas in och anledningen till detta är att inte riskera att glömma
det som sägs under intervjutillfället. Detta material kommer bara användas till denna
studie och efter att studien är avklarad kommer materialet förstöras/raderas.
Inga namn eller personuppgifter kommer att redovisas i uppsatsen.
Det är frivilligt att vara med i studien och du kan när som helst avbryta din medverkan.
41
BILAGA 2
INTERVJUGUIDE
1. Hur länge har du arbetat med en vårdhund?
2. Vad har du för utbildning?
3. Hur upplever du det är att arbeta tillsammans med en vårdhund?
4. Kan du beskriva en ”vanlig” dag för dig och vårdhunden?
5. I vilken utsträckning är vårdhunden tillgänglig för verksamheten?
6. I vilken utsträckning deltar vårdhunden i verksamhetens aktiviteter?
7. Upplever du någon skillnad hos vårdtagarna sedan vårdhunden blev en
del i er verksamhet?
8. Hur synliggörs denna inverkan?
9. Träffar vårdhunden alla vårdtagare?
– Om nej, hur görs urvalet?
10. Vad anser du är positivt med att ha tillgång till en vårdhund?
11. Vad anser du är negativt med att ha tillgång till en vårdhund?
12. Vad anser du är vårdhundens huvudsyfte?
13. Är det något du skulle vilja tillägga som jag inte tagit upp?
42