Hur går det för Östergötland?
Hur går det för Östergötland? Uppföljning av regionens utveckling år 2015 www.regionostergotland.se 1 Innehåll Förord........................................................ 3 Sammanfattning.......................................... 4 Befolkning.................................................. 6 Sysselsättning........................................... 13 Arbetsmarknad......................................... 16 Näringsliv................................................. 21 Regionförstoring........................................ 23 Kollektivtrafik och bilanvändning................. 27 Boende och bostadsmarknad..................... 31 Utbildning................................................. 36 Energi och miljö........................................ 39 Folkhälsa.................................................. 44 Kultur....................................................... 48 2 Förord Vart är vi på väg? Frågan är lika relevant i På Spåret som när det gäller Östergötlands utveckling. Till skillnad från i frågesportens värld finns i det regionala utvecklingsarbetet inget fördefinierat svar. Möjligheterna påverkas i stor utsträckning av händelser i omvärlden; skeenden som aktörer i regionen inte styr över. Framtiden är oviss – men genom att förstå den historiska utvecklingen och nuläget har vi en bättre chans att fatta kloka beslut. Det regionala utvecklingsprogrammet för Östergötland är en samlad strategi för regionens utvecklingsarbete. Principerna för hållbar utveckling ligger till grund för programmets tre mål. ”Hur går det för Östergötland?” fungerar som en uppföljning av samhällsutvecklingen utifrån det regionala utvecklingsprogrammets ambitioner. Tanken är inte att ge ett enkelt svar i form av ”bra” eller ”dåligt” utan snarare att beskriva verkligheten som den är. Med hjälp av utvalda indikatorer ges en sammanfattande bild av de viktigaste trenderna och tendenserna. Materialet kommer att uppdateras vartannat år. Östergötland har fantastiska möjligheter inför framtiden. Invånarantalet ökar liksom antalet sysselsatta. Ostlänkens tillkomst innebär att Stockholms arbetsmarknad knyts ihop med Östergötlands på ett helt nytt sätt. Själva byggnationen innebär också att ett stort arbetskraftsbehov skapas med mängder av nya arbetstillfällen. Utmaningar saknas inte heller. Sysselsättningsgraden är bland de lägsta av Sveriges län. Det finns tecken på att Östergötland har en delad arbetsmarknad. Matchningen mellan utbildningsbakgrund och yrke fungerar väl bland de som har en anställning, samtidigt som en stor grupp står utan arbete. Även om befolkningsutvecklingen som helhet är positiv så finns stora områden i regionens mer perifera delar med fortsatt vikande befolkningsunderlag. Ska hela Östergötland leva så behöver denna trend brytas. Det finns även stora sociala utmaningar i en påtaglig segregation inne i städerna och ojämlikhet i hälsa som innebär en gradvis ökad risk för ohälsa och sjukdom vid en mer utsatt social situation. Möjlighet eller utmaning – oavsett vilket så handlar det om att ha en gemensam bild av verkligheten. Med kunskap om resmålet kan vi dra redan på tiopoängsnivån – det tjänar alla östgötar på! Andreas Capilla Regional Utvecklingsdirektör 3 Sammanfattning Östergötland är en växande region och invånarantalet fortsätter att öka. Det är framförallt invandringen som under lång tid ligger bakom befolkningsökningen, men det föds även fler än som avlider och fler flyttar till Östergötland från andra län än som flyttar härifrån. Befolkningstillväxten är geografiskt ojämnt fördelad. Den största delen av ökningen sker i Linköpings och Norrköpings tätorter samt i mindre tätorter och områden som ligger nära de två städerna. Invånarantalet i mindre tätorter och landsbygdsområden belägna i länets ytterområden fortsätter att minska. De senaste åren har dock befolkningsstorleken ökat i flera mindre kommuner, vilket förklaras av en ökad invandring. Sysselsättningsgraden i Östergötland har under en lång tid varit lägre än i riket. År 2012 hade Östergötland den näst lägsta andelen sysselsatta bland Sveriges län. Utbildningsnivån hos Östergötlands invånare höjs, men andelen högutbildade är fortfarande lägre än genomsnittet. De senaste åren har det tillkommit i storleksordningen 200 arbetsställen fler per år än vad som lagts ned. Antalet arbetstillfällen fortsätter att minska inom den tillverkande industrin och växer generellt inom tjänsteorienterade näringssektorer. Östergötlands arbetsmarknad blir genom en ökad arbetspendling alltmer geografiskt integrerad, både inom länet och med andra län. Antalet personer som pendlar till Stockholm ökar snabbt. Även inpendlingen från Stockholm ökar, men inte i samma takt. Inom Östergötland har framförallt Linköpings betydelse som lokal arbetsmarknad för invånare 4 i länets övriga kommuner ökat väsentligt. Allt fler arbetspendlar mellan Norrköping Linköping och utpendlingen från Norrköping ökar snabbare än åt andra hållet. Förutom arbetspendlingen blir även Östergötlands gymnasieskola alltmer funktionellt integrerad. Var fjärde gymnasiestuderande i länet läser i en annan kommuns gymnasieskola än den de är skrivna i. Det ökande resandet mellan arbete och bostad ställer krav på fortsatt utveckling av infrastruktur och kollektivtrafiksförsörjning för att inte bilresandet ska öka. Bilanvändningen per person bland Östergötlands invånare har minskat de senaste åren, men är fortfarande högre än i början av 2000-talet. Graden av bilutnyttjande skiljer sig åt beroende på bostadsort och är framförallt lägre i de större orterna där service- och utbudet av kollektivtrafik är bättre. Resandet i den regionala kollektivtrafikens stomlinjenät har ökat de senaste åren. Däremot fortsätter antalet resenärer inom kollektivtrafiken på landsbygdslinjer att minska. Nybyggnationen av bostäder har varit liten under ett antal år och utvecklas inte i takt med befolkningstillväxten. En majoritet av kommunerna upplever också att det finns en brist på bostäder. Marknadsvärdet för småhus har stigit i samtliga kommuner sedan början av 2000-talet. Värdeökningens storlek varierar mellan kommunerna och skiljer sig också delvis åt för permanentoch fritidsboende. Boendet i regionens större tätorter har blivit mer etniskt segregerat. Andelen utrikes födda i de stadsdelar med högst andel ökar snabbare än genomsnittet i kommunerna. Behörigheten till gymnasieskolan sjunker i Östergötland liksom för genomsnittet i riket. Bland de elever som lämnade årskurs nio vårterminen 2013 var 13 procent obehöriga. Samtidigt har genomströmningen i gymnasieskolan förbättrats. Behörigheten till både gymnasium och högskola är lägre bland pojkar än flickor. Miljötillståndet i Sverige och i Östergötland är överlag bra ur ett internationellt perspektiv. Samtidigt finns mycket kvar att göra. Av de tolv miljökvalitetsmål som följs upp regionalt inom det nationella miljömålssystemet bedöms endast målen för frisk luft och försurning kunna nås till år 2020. Utsläppen av växthusgaser som äger rum inom Östergötlands län har minskat. Andelen förnyelsebar energi inom vägtransportsektorn ökar, men är fortfarande i stor utsträckning fossilberoende. Strukturella livsvillkor som ekonomisk inkomstfördelning och utbildningsnivå har stor betydelse för befolkningens levnadsvanor och hälsa. Inkomstspridningen i Östergötland har ökat sedan mitten av 2000-talet. Andelen individer med mycket låga inkomster blir fler liksom andelen med mycket höga inkomster. Hushåll med de högsta inkomsterna har en större del av de totala inkomsterna än tidigare samtidigt som hushållen med de lägsta inkomsterna har fått en lägre andel av inkomsterna. En konsekvens av detta är att personer med låg utbildningsnivå har fler förlorade levnadsår än personer med hög utbildningsnivå. 5 –100 000 6 Befolkningsutveckling i Sveriges län 1990–2013. Källa: SCB Västernorrlands län Norrbottens län Dalarnas län Gävleborgs län Värmlands län Jämtlands län Kalmar län Gotlands län Västmanlands län Blekinge län 2010–2013 Västerbottens län Kronobergs län 2013 2012 2011 2010 2009 2008 2007 2006 2005 2004 2003 2002 2001 2000 1999 1998 3 000 Örebro län 1997 1996 1995 1994 1993 1992 1991 Förändring antal invånare 4 000 Jönköpings län Södermanlands län Östergötlands län Hallands län Uppsala län Västra Götalands län Skåne län 1990 –3 000 Stockholms län Förändring antal invånare Befolkning 5 000 Inrikes flyttningsöverskott Födelseöverskott Invandringsöverskott 2 000 Årlig nettoförändring 1 000 0 –1 000 –2 000 Befolkningsutveckling i Östergötlands län 1990–2013. Källa: SCB (Årlig nettoförändring är summan av inrikes flyttningsöverskott, födelseöverskott och invandringsöverskott.) 600 000 500 000 1990–2010 400 000 300 000 200 000 100 000 0 Östergötlands befolkningsstorlek växer. De senaste tio åren har invånarantalet ökat med i genomsnitt 2300 invånare/år. Invandringen har varit den klart största orsaken till att invånarantalet har ökat. Den stora mängden nyanlända har fått en allt större betydelse under senare år. Av den totala befolkningstillväxten på 4000 personer år 2013 bestod två tredjedelar av invandringsöverskottet. Under mitten av 90-talet minskade befolkningen, vilket har varit ovanligt historiskt sett. Det berodde främst på att fler flyttade från länet till andra län än vad som flyttade in, men sammanföll även med att antalet nyfödda var färre än antalet avlidna och en förhållandevis liten invandring. När en person som invandrat får permanent uppehållstillstånd och bosätter sig registreras hen som invandrare i länet där bosättning sker. Flyttar personen sedan vidare registreras det som en inrikes ineller utflyttning. De senaste fyra åren har fler utrikes födda flyttat till Östergötland från andra delar av Sverige än vad som har flyttat ut till andra län. Nyanländas flyttmönster skiljer sig generellt inte från svenskföddas flyttmönster. Befolkningsökningen i Sverige är starkt koncentrerad till de tre storstadsområdena och vissa kringliggande områden. På grund av den kraftiga urbaniseringstrenden till storstadsområdena når Östergötlands befolkningstillväxt inte upp till riksgenomsnittet, men är ändå ett av de län som har den starkaste befolkningsutvecklingen. Mellan 1990–2013 återfinns Östergötland på en sjätte plats sett till vilket län som ökat mest i befolkningsstorlek och de tre senaste åren på en femte plats. Förändring 2000–2010 Bef. förändring Inrikes flyttnetto Invandringsnetto Förändring 2010–2013 Födda/ avlidna Bef. förändring Inrikes flyttnetto Invandringsnetto Födda/ avlidna Ödeshög –442 –375 176 –243 –143 –150 73 –66 Ydre –485 –431 160 –214 –56 –59 67 –64 Kinda –338 –263 268 –343 –12 –109 193 –96 Boxholm –186 –142 139 –183 30 –4 52 –18 Åtvidaberg –546 –465 241 –322 –37 –17 137 –157 Finspång –927 –1 107 750 –570 164 –142 471 –165 Valdemarsvik –628 –935 805 –498 –235 –530 456 –161 Linköping Norrköping Söderköping 13 926 2 598 7 110 4 218 5 500 396 2 555 2 549 7 880 2 571 4 452 857 4 448 909 2 100 1 439 48 18 112 –82 157 69 94 –6 Motala –221 –672 1 135 –684 357 –66 503 –80 Vadstena –268 –7 151 –412 –36 55 50 –141 582 429 465 –312 548 276 276 –4 Mjölby Befolkningsutveckling i Östergötlands kommuner efter typ. Källa: SCB 7 Linköping och Norrköpings kommuner där antalet nyfödda varit fler än antalet avlidna. De senaste åren har födelseöverskottet i dessa kommuner varit relativt stort; betydligt större än det inrikes flyttnettot. Det finns stora skillnader i befolkningsutvecklingen mellan Östergötlands kommuner. Fem kommuner (Linköping, Norrköping, Mjölby, Söderköping och Motala) hade fler invånare år 2013 än i början av 2000-talet. Befolkningsökningen i Motala har skett de senaste åren och då framförallt under år 2013. I de växande kommunerna har Linköping, Norrköping, Mjölby och i mindre utsträckning Söderköping haft ett positivt inrikes flyttnetto. Det är endast Samtliga kommuner i Östergötland har under lång tid haft ett positivt invandringsnetto. Även i kommuner där invånarantalet minskat har invandringen bidragit till att bromsa en negativ utveckling. 2 000 2010–2013 Förändring antal invånare 1 500 1990–2010 1990–2013 1 000 500 0 –500 –1 000 Befolkningsutveckling i Östergötlands tätorter >1000 inv.1 Källa: SCB samt Statistikdatabas Östergötland. 1 Linköping och Norrköping redovisas inte i diagrammet av tekniska skäl. 8 Finspång Ekängen (ej tätort 1990) Åtvidaberg Valdemarsvik Boxholm Skänninge Gusum Ödeshög Kisa Skärblacka Sturefors Österbymo Åby Vikingstad Kimstad Mjölby Borensberg Tranås Vadstena Ljungsbro Berg Jursla Krokek Linghem Rimforsa Söderköping Motala Mantorp –2 000 Svärtinge –1 500 300 200 100 0 –50 300 200 100 0 –50 Befolkningsutveckling 2006–2013 (övre) och 2010–2013 (nedre) i Östergötland med fokus på landsbygdsområden. Uppdelning i SAMS-områden. Källa: Statistikdatabas Östergötland samt egna bearbetningar 9 Det finns även betydande skillnader i befolkningsutvecklingen inom kommunerna. I Linköpings tätort har befolkningen ökat med ca 24 000 personer mellan åren 1990-2013 medan Norrköpings tätort har vuxit med ca 7900 personer. Ett generellt mönster är att befolkningen växer i tätorter som ligger nära Linköping eller Norrköping. Exempel på sådana orter är Svärtinge, Mantorp, Rimforsa, Linghem, Ekängen och Söderköping. En förklaring är att dessa orter erbjuder goda pendlingsmöjligheter, närhet till olika servicefunktioner och en livs-/boendemiljö som på varierande sätt kan betraktas som attraktiv. Även Motala tätort har vuxit och då framförallt under de senaste åren. Kartorna avser beskriva den geografiska befolkningsutvecklingen i Östergötland även utanför de större tätorterna, genom indelning i så kallade SAMS-områden. I flera fall (Ödeshög, Kisa, Finspång med flera) blandar områdesindelningen ihop tätortsområden med rena landsbygdsområden. Invånarantalet ökar i Östergötlands centrala delar, längs ett stråk som sträcker sig genom Kolmården–Norrköping–Linköping–Mantorp–Mjölby. I stråket ökar invå- 600 600 500 400 400 300 200 200 100 00 -100 –200 -200 -300 –400 -400 -500 –600 -600 -700 –800 -800 Flyttningar till och från Östergötland efter flyttarnas ålder. Källa: SCB 10 100+ år 95–99 år 90–94 år 85–89 år 80–84 år 75–79 år 70–74 år 65–69 år 60–64 år 55–59 år 50–54 år 45–49 år 40–44 år 35–39 år 30–34 år 25–29 år 20–24 år 15–19 år 5–9 år 10–14 år Invandringsöverskott 2013 Invandringsöverskott, snitt 2004–2013 Inrikes flyttningsöverskott 2013 Inrikes flyttningsöverskott, snitt 2004–2013 0–4 år Flyttnetto Exempel på tätorter där befolkningsstorleken minskat sedan år 1990 är Finspång, Åtvidaberg, Valdemarsvik, Ödeshög och Skärblacka. Flera av dessa är gamla industriorter, med något längre restidsavstånd till antingen Linköping eller Norrköping. I de något större av dessa orter, exempelvis Finspång, Åtvidaberg och Kisa, har invånar antalet dock ökat under de tre senaste åren. narantalet även i flera landsbygdområden. Landsbygdområden belägna i regionens ytterdelar har generellt ett vikande befolkningsunderlag. Det handlar bland annat om områden i Östergötlands skärgård och områden belägna i länets mest södra, västra och norra delar. negativt inrikes flyttnetto i åldersgruppen 25–29 år. Förklaringen är att många unga flyttar hit på grund av högskolestudier och sedan flyttar vidare då studierna är avslutade. Mönstret år 2013 skiljer sig inte nämnvärt för hur det har sett ut de senaste tio åren. Benägenheten att flytta i Sverige är generellt starkt koncentrerat till åldersgruppen unga vuxna i åldrarna 19–34 år. Särskilt fram till 25–26 årsåldern är omflyttningen stor och sjunker därefter med stigande ålder. För in- och utvandringen hade Östergötland år 2013 ett större positivt invandringsnetto i åldrarna 0–18 år jämfört med genomsnittet de senaste tio åren. In- och utvandringen är mer jämnt fördelad åldersmässigt än de inrikes flyttningarna, men sjunker även den med stigande ålder och är liten efter 50 års ålder. Östergötland har ett stort positivt inrikes flyttnetto bland 19–23 åringar och tydligt 40 % 35 % Kvinnor Östergötland, minst treårig eftergymnasial Kvinnor Riket, minst treårig eftergymnasial Män Östergötland, minst treårig eftergymnasial Män Riket, minst treårig eftergymnasial Män Östergötland, saknar gymnasieutbildning Män Riket, saknar gymnasieutbildning Kvinnor Östergötland, saknar gymnasieutbildning Kvinnor Riket, saknar gymnasieutbildning 30 % 25 % 20 % 15 % 10 % 5% 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Utveckling av andel invånare 30–44 år som saknar gymnasieutbildning respektive har en minst treårig eftergymnasial utbildning. Källa: SCB 11 13 procent av alla immigranter och 40 procent av alla emigranter år 2013 bestod av personer födda i Sverige. I Östergötland har de senaste åren fler svenskar utvandrat än vad som har återvandrat. Bland övriga födelseländer kom invandringsöverskottet 2013 framförallt från Somalia, Syrien och andra europeiska länder utanför Norden. Ser man till hela befolkningen i arbetsför ålder så ökar den generella utbildningsnivån i Östergötland liksom i riket. Det beror framförallt på att många äldre som pen sioneras har en lägre utbildningsnivå än de som träder in i arbetsför ålder. För att bortse från denna demografiska effekt beskrivs utvecklingen av högutbildade (minst treårig eftergymnasial utbildning) och lågutbildade (saknar gymnasial utbildning) i åldern 30–44 år. 12 Andelen högutbildade har ökat snabbt sedan början av 2000-talet bland både kvinnor och män. Ökningen har skett i samma takt som för hela riket och är fortfarande något lägre än snittet. Andelen högutbildade har ökat betydligt snabbare bland kvinnorna än bland männen. Andelen lågutbildade har minskat under perioden, men minskningen skedde främst under första halvan av 2000-talet. Under de senaste åren har andelen som saknar en gymnasieutbildning ökat något. Andelen lågutbildade är högre bland männen än bland kvinnorna och skillnaden mellan könen har inte förändrats. Östergötland ligger här på samma nivå som genomsnittet i riket. Andelen med en gymnasial utbildning som högsta nivå minskar, men utgör fortfarande den största gruppen. År 2013 hade 49 procent av männen och 40 procent av kvinnorna en gymnasieutbildning som högsta nivå. Sysselsättning 100 % Förvärvsarbetande 80 % 60 % 40 % 20 % Riket Skåne län Östergötlands län Blekinge län Värmlands län Västmanlands län Gävleborgs län Södermanlands län Örebro län Uppsala län Västra Götalands län Kalmar län Västerbottens län Dalarnas län Västernorrlands län Stockholms län Gotlands län Kronobergs län Norrbottens län Jämtlands län Jönköpings län Hallands län 0% Förvärvsintensitet år 2012 i Östergötland för åldersgruppen 20–64 år i jämförelse med övriga län samt riket. Källa: SCB (RAMS) Östergötland hade år 2012 den näst lägsta förvärvsintensiteten av Sveriges län. Det är ingen tillfällighet för ett enskilt år, utan så har det varit sedan mitten av 90-talet. Man får gå tillbaka till 1993 för att hitta ett år då Östergötland hade en någorlunda hög andel förvärvsarbetande jämfört med andra län (elfte plats). Sedan slutet av 1980-talet har förvärvs intensiteten för befolkningen 20–64 år i Östergötland minskat från 85 procent till 75 procent år 2012. I början av 1990-talet sjönk sysselsättningsgraden snabbt och var som lägst sjuttio procent år 1997. Därefter har det varit en relativt stadig uppgång fram till finanskrisen år 2008–2009. De senaste åren har sysselsättningen åter börjat öka, men var år 2012 fortfarande lägre än 2007. Av Sveriges län har Östergötland det tredje största antalet högskolestuderande i förhållande till sin befolkningsstorlek, vilket delvis förklarar den låga förvärvsintensiteten. Men om länet hade samma andel högskole studerande som riksgenomsnittet, skulle sysselsättningsgraden ändå vara under riksgenomsnittet. Dessutom är förvärvs intensiteten i Östergötland lägre än i de två län med en större andel av befolkningen som är högskolestuderande, Västerbottensoch Uppsala län. 13 Saknar inkomst 100 % Ålderspensionär Arbetsmarknadspolitisk åtgärd 80 % Arbetslös Sjuk Förtidspensionär 60 % Ekonomiskt bistånd Vård av barn/ anhörig 40 % Studerande Förvärvsarbetande – egenföretagare 20 % 0% Förvärvsarbetande – svagt etablerad Förvärvsarbetande – starkt etablerad Män Kvinnor Båda könen Huvudsaklig aktivitet år 2012 bland kvinnor och män 20–64 år efter vart individen får största andelen av sin inkomst. Källa: Statistikdatabas Östergötland Diagrammet ovan ger en mer nyanserad bild av ställningen på arbetsmarknaden för Östergötlands invånare, jämfört med förvärvsintensiteten. Indelningen utgår från vilken inkomstkälla individer har fått största delen av sin inkomst, samt om individer som är förvärvsarbetande är starkt eller svagt anknutna till arbetsmarknaden alternativt egna företagare. Av de 75 procent som hade ett förvärvs arbete år 2012 var 4,5 procent svagt etablerade till arbetsmarknaden. Deras inkomst var mycket låg, vilket tyder på att man är timanställd, deltidsanställd alternativt just tillträtt eller lämnat en anställning. Bland de icke förvärvsarbetande så är 10 procent huvudsakligen studerande eller föräldralediga. Individer i dessa grupper 14 behöver nödvändigtvis inte ha något problem med sin försörjning. Räknar man bort båda dessa återstår 17 procent, eller 43 000 personer, som stod utanför arbetsmarknaden. Av dessa utgörs nästan en tredjedel av personer som i huvudsak lever på inkomst från förtidspension. Det är fler kvinnor än män som försörjer sig på förtidspension. Noteras bör att andelen som får största delen av sin inkomst från arbetslöshetskassa/arbetslöshetsförsäkring eller utbildnings-/aktivitetsbidrag (=arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder) under ett helår är relativt liten. Uppmärksammas kan också att det år 2012 fanns 6700 personer som saknade en registrerad inkomst. Dessa personer kan antingen huvudsakligen leva på någon annans inkomst, arbeta svart eller ha flyttat utomlands. 100 % Förvärvsarbetande 80 % Förgymnasial utbildning Gymnasial utbildning Eftergymnasial utbildning 60 % 40 % 20 % 0% 2008–2012 2003–2007 1998–2002 1993–1997 Innan 1993 Samtliga födda i Sverige Förvärvsintensitet bland personer 20–64 år efter år för invandring och utbildningsnivå, år 2012. Källa: Statistikdatabas Östergötland Det är väl känt att utrikes födda har en generellt lägre förvärvsintensitet än personer födda i Sverige. Det skiljer mycket i sysselsättningsgrad mellan grupper från olika födelseländer. Skälet till det lägre deltagandet på arbetsmarknaden är dock inte vilket födelseland man kommer från. Två viktiga faktorer är istället vistelsetiden i landet och utbildningsnivån. Det tar tid för nyanlända att lära sig språket och skapa kontakter som kan leda till jobb. Därutöver kan utbildningsnivån stiga ju längre man varit i Sverige och dessutom behöver ofta nyanländas utbildningsbakgrund valideras. Förutsättningar att få en formell högre utbildning i födelselandet ser mycket olika ut runt om i världen. Utöver detta varierar skälet till invandring mycket beroende på födelseland, vilket gör att man har skilda förutsättningar att komma in på arbetsmarknaden. Oavsett utbildningsnivå så är förvärvs intensiteten högre bland grupper som invandrade längre bakåt i tiden. Högutbildade personer som invandrat för medellång (minst tio år sedan invandring) till lång (minst 20 år sedan invandring) tid sedan har endast något lägre förvärvsintensitet än svenskfödda. Skillnaderna mellan invandrade och svenskfödda är större när man jämför grupperna med lägre utbildningsnivåer. Störst är skillnaden mellan de med förgymnasial utbildningsnivå. Bland personer utan gymnasial utbildning som invandrat 2008–2012 så uppgick förvärvsintensiteten till 15 procent och överstiger inte 50 procent bland personer som invandrat för mer än 20 år sedan. 15 Arbetsmarknad 50 % Män Kvinnor Båda könen Andel arbetstillfällen 40 % 30 % 20 % 10 % Näringsgren okän/övrigt Energi, vatten och avlopp Jordbruk, skogsbruk, fiske Byggverksamhet Blandade tjänster Privata hushållstjänster Tillverkning och utvinning Företagsinriktade tjänster Offentliga hushållstjänster 0% Andel arbetstillfällen i olika näringssektorer i Östergötlands län år 2012, uppdelat på kön. Källa: SCB (RAMS) och egna beräkningar Branschstrukturen på Östergötlands arbetsmarknad är lik den för Sverige som helhet, även om en något större andel arbetar inom tillverkningsindustrin och något färre är sysselsatta inom företagstjänster och handeln. Just tillverkningsindustrin har historiskt varit Östergötlands dominerande bransch, men arbetstillfällena har liksom i Sverige som helhet minskat kraftigt. Tre 16 största underbranscherna inom tillverkningsindustrin i länet (>4 000 anställda) år 2012 var tillverkning av elektronikvaror, tillverkning av metallvaror och transportmedelstillverkning. Av dessa har antalet sysselsatta framförallt minskat inom tillverkning av elektronikvaror (–1 300 personer). 5 000 Män Kvinnor 4 000 Förändring antal arbetstillfällen 3 000 2 000 1 000 0 –1 000 –2 000 –3 000 –4 000 Näringsgren okän/övrigt Tillverkning och utvinning Blandade tjänster Energi, vatten och avlopp Jordbruk, skogsbruk, fiske Byggverksamhet Privata hushållstjänster Offentliga hushållstjänster Företagsinriktade tjänster –5 000 Förändring 2007–2012 av antal arbetstillfällen inom olika näringssektorer i Östergötlands län, uppdelat på kön. Källa: SCB (RAMS) och egna beräkningar. Om tjänsteproducerande arbetsställen fördelas efter vilken målgrupp tjänsterna huvudsakligen vänder sig till framkommer en del intressanta mönster. Företagsinriktade tjänster är den näringssektor som växer mest i Östergötland. Även inom offentliga hushållstjänster och tjänsteproduktion som vänder sig till privata hushåll har antalet sysselsatta ökat. Sysselsättningsförändring- arna skiljer sig åt för kvinnor och män. I de växande näringssektorer som sedan länge varit tydligt mans- eller kvinnodominerade (offentliga hushållstjänster och byggindustri) har utvecklingen gått mot en än mer könsuppdelad arbetsmarknad. Nedgången inom tillverkningsindustrin drabbar främst män, för vilka arbetstillfällena främst ökar inom företagsinriktade tjänster. 17 Utvecklingen visar den pågående ekonomiska strukturomvandling, där jobb inom tillverkningsindustri minskar och tjänste baserade jobb tillkommer. Skälen till detta är flera. Det har under lång tid skett en global omstrukturering, där flera företag väljer att förlägga själva tillverkningen utomlands alternativt blir utkonkurrerade. Det är också så att tjänsterelaterade verksamheter i växande grad flyttar från industrin till företag som är specialiserade på dessa aktiviteter. Dessutom har tillverkningsindustrin haft en högre produktivitetstillväxt än tjänste sektorn, vilket gör att behovet av arbetskraft har kunnat reduceras. Sysselsättningen i olika näringsgrenar är inte jämnt fördelad mellan olika delar av landet och inte heller mellan Östergötlands kommuner. Tillverkning och utvinning Företagstjänster 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Ödeshög 25,5 24,6 21,5 21,9 22,1 22,0 2,2 2,8 3,7 3,5 2,8 2,8 Ydre 25,4 27,2 23,6 24,5 25,6 23,8 4,9 4,1 2,9 3,3 4,3 4,1 Kinda 24,6 25,1 21,1 22,0 22,7 21,4 5,6 5,1 5,1 5,1 4,7 4,7 Boxholm 39,6 40,6 38,1 38,3 39,2 39,9 4,5 2,4 2,4 2,5 2,4 2,7 Åtvidaberg 24,4 23,2 20,1 20,0 19,0 18,0 5,1 5,5 5,0 4,8 4,8 4,8 Finspång 47,9 48,6 47,7 47,8 47,8 47,2 4,2 4,9 4,8 4,8 4,3 4,3 Valdemarsvik 27,7 25,3 23,4 20,3 21,1 19,6 7,5 8,0 9,3 9,8 8,6 9,3 Linköping 14,8 14,3 13,9 13,5 13,1 13,1 12,3 13,2 12,5 12,8 13,3 13,4 Norrköping 13,0 12,5 11,5 11,3 11,0 10,4 10,6 11,3 11,5 11,9 12,6 13,0 19,6 19,3 17,9 3,1 3,4 3,3 4,0 4,5 4,5 Söderköping 18,5 18,7 18,9 Motala 24,5 21,2 19,2 15,7 15,0 14,2 6,2 7,5 7,1 7,7 7,9 7,8 Vadstena 26,6 27,1 25,7 25,8 25,8 26,4 5,3 4,7 5,2 4,7 4,4 4,0 Mjölby 29,3 30,9 27,6 27,4 29,0 28,5 4,2 3,6 3,8 3,8 3,7 4,1 Östergötlands län 18,9 18,3 17,2 16,7 16,5 16,1 9,5 10,2 9,9 10,3 10,7 10,9 Riket 16,0 15,2 14,0 13,7 13,6 13,2 9,9 10,6 10,6 10,9 11,1 11,3 Näringsgrenen är minst 5 procentenheter större än genomsnittet i Östergötland Näringsgrenen är 0–5 procentenheter större än genomsnittet i Östergötland Näringsgrenen är 0–5 procentenheter mindre än genomsnittet i Östergötland Näringsgrenen är minst 5 procentenheter mindre än genomsnittet i Östergötland Utveckling 2007–2012 av andel sysselsatta (%) inom tillverkningsindustri och företagstjänster i Östergötlands kommuner, jämfört genomsnittet i länet. Källa: SCB (RAMS) 18 Andelen sysselsatta inom tillverkningsindustrin har mellan 2007–2012 minskat i nästan samtliga kommuner, men omstruktureringen i näringslivet har gått olika fort på olika platser. I kommuner som Boxholm och Finspång har industrin under lång tid utgjort en större del av den lokala arbetsmarknaden än för Östergötland som helhet. I Norrköping, Linköping och på senare år även i Motala spelar den tillverkande industrin betydligt mindre roll för sysselsättningen relativt sett. Detta är inte självklart positivt på kort sikt, då en snabb strukturomvandling kan leda till att många blir arbetslösa. För branschen företagstjänster kan man se det omvända mönstret, det vill säga arbetstillfällena blir relativt sett alltmer koncentrerade till de större orterna och branschens betydelse i de flesta mindre kommuner är liten och minskar de i flesta fall. Noterbart är att företagstjänster i Valdemarsvik är en relativt betydande bransch om man jämför med övriga mindre kommuner. Den kanske viktigaste orsaken är att vissa näringsgrenar, exempelvis information och kommunikation, kreditinstitut och försäkringsbolag samt företagstjänster, har behov av en stor närmarknad. Ytterligare en faktor som påverkar koncentrationen till större, centrala orter är att dessa näringsgrenar ofta har ett stort behov av rätt kompetens och högutbildad arbetskraft, som vanligen finns där. Företagen inom tillverknings industrin verkar i högre grad på nationella och internationella marknader. Vissa orter har också en lång tradition av tillverkningsindustri och har den kompetens som krävs. Ytterligare en faktor som antagligen påverkar industrins relativa dominans på mindre orter, är att det ofta under lång tid har gjorts stora investeringar i mark, byggnader och maskiner. 200 000 Övriga organisationer Arbetstillfällen 150 000 Offentligt ägda företag och organisationer Statlig förvaltning och affärsverk 100 000 Landsting Primärkommunal förvaltning 50 000 Övriga företag, ej offentligt ägda Aktiebolag, ej offentligt ägda 0 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Utveckling av antal sysselsatta med arbetsplats i Östergötland efter sektorstillhörighet. Källa: SCB (RAMS) 19 Antalet arbetstillfällen i privata aktiebolag har ökat stadigt, med undantag för nedgången under finanskrisen. År 2012 återfanns 55 procent av alla arbetstillfällen i Östergötland i privatägda aktiebolag. Samtidigt har antalet anställda inom primärkommunal förvaltning minskat något. En förklaring är att offentliga verksamheter under perioden har sålts ut eller på annat sätt övertagits av företagare i den privata sektorn. Det finns stora skillnader mellan i vilken sektor kvinnor och män arbetar. 69 procent av männen arbetade år 2012 i ett privat aktiebolag medan motsvarande siffra för kvinnor var 40 procent. Andelen män som arbetar i primärkommunal förvaltning var 20 6 procent bland männen och 29 procent av kvinnorna. Det är även en betydligt högre andel av kvinnorna som arbetar inom landstingssektorn. Förklaringen är att de största branscherna i privat näringsliv traditionellt har varit mansdominerade, medan kvinnodominerade branscher som vård-, omsorg och utbildning i stor utsträckning återfinns i kommunal- och landstingssektorn. Förskjutningen från färre anställda inom offentlig till privat verksamhet är emellanåt liknande för båda könen. Män arbetar även i större utsträckning i sektorn övriga företag, ej offentligt ägda. Dessa är mestadels egen- eller små företagare. Näringsliv Nya arbetsställen 4 000 Nedlagda arbetsställen Nettoförändring 3 000 2 000 Arbetsställen 1 000 0 –1 000 –2 000 2012 2011 2010 2009 2008 2007 2006 2005 2004 2003 2002 2001 2000 1999 1998 –3 000 Utveckling 1998–2012 av dynamiken i näringslivet, beskrivet som antal nya och nedlagda arbetsställen i privata företag. Källa: SCB (FAD) 400 Transport, magasinering, kommunikation Varuproducerande Handel och hotell och restaurang Övriga tjänsteproducerande Arbetställen 300 200 100 0 –100 2012 2011 2010 2009 2008 2007 2006 2005 2004 2003 2002 2001 2000 1999 1998 –200 Utveckling 1998–2012 av antal nya minus nedlagda arbetsställen inom olika näringsgrenar i Östergötland. Källa: SCB (FAD) 21 Antalet nybildade företag i Östergötland har historiskt varierat i takt med konjunkturen. När konjunkturen är god nybildas många arbetsställen och när den är svagare startas det färre. Samma svängningar finns inte för nedläggning av arbetsställen i lika stor utsträckning. Under konjunkturuppgången mellan åren 2004–2008 låg antalet nedlagda arbetsställen per år ungefär konstant, medan antalet nystartade företag kontinuerligt växte. Resultatet är att nettotillskottet per år gick från en minskning med ca 200 arbetsställen till en ökning med 550 arbetsställen. Både antalet nya och nedlagda arbetsställen i Östergötland har ökat mellan 2010–2012, vilken tyder på en ökad dynamik i näringslivet. Den viktigaste förklaringen är kanske att Östergötland som helhet är en växande region. Med fler människor som bor och 22 verkar i länet både startas det och läggs ned fler företag än tidigare. De senaste tre åren har det tillkommit i genomsnitt 200 fler arbetsställen än vad som har lagts ned. De allra flesta nya arbetsställen skapas inom övriga tjänsteproducerande företag. Det är även inom denna näringsgren som den största dynamiken sker. Bland de varuproducerande företagen försvann fler arbetsställen än vad som startades fram till mitten av 2000-talet. Från år 2006 och framåt har utvecklingen dock vänt. Det tillkommer nu fler nya arbetsställen än vad som läggs ned, även om tillskottet är betydligt mindre än bland tjänsteproducerande företag. Som visats tidigare minskar också antalet sysselsatta inom tillverkningsindustrin fortfarande snabbt. Regionförstoring 1 800 1 600 Linköping – Storstockholm Storstockholm – Linköping Norrköping – Storstockholm Storstockholm – Norrköping 1 400 Antal pendlare 1 200 1 000 800 600 400 200 2012 2009 2006 2003 2000 1997 1994 1991 1988 1985 0 Utveckling av arbetspendling i relationen mellan Linköping/Norrköping och Storstockholmsområdet. Källa: SCB (RAMS) Östergötland blir alltmer beroende av den snabba ekonomiska utvecklingen i Stockholmsområdet. År 2012 arbetspendlade 3900 personer från Östergötland till Storstockholm och 1600 pendlade åt andra hållet. Bland utpendlarna till Storstockholm är tre fjärdedelar bosatta i Linköping eller Norrköping och av inpendlingen från Stockholmsområdet går ca 80 procent till dessa två kommuner. Arbetspendlingen i dessa relationer har ökat snabbt och då framför allt utpendlingen. Det är framförallt män som pendlar mellan Linköping/Norrköping och Stockholmsområdet. År 2012 var 64 procent av utpendlarna respektive 61 procent av inpendlarna män. Skillnaden mellan könen har minskat något sedan början av 2000-talet. 23 12 000 Norrköping – Linköping Linköping – Norrköping Övriga Östergötland – Norrköping Norrköping – Övriga Östergötland Övriga Östergötland – Linköping Linköping – Övriga Östergötland 10 000 Antal pendlare 8 000 6 000 4 000 2 000 2012 2009 2006 2003 2000 1997 1994 1991 1988 1985 0 Inomregional arbetspendling till, från och mellan Linköping och Norrköping. Källa: SCB (RAMS) Statistiska Centralbyrån använder en modell för att avgränsa lokala arbetsmarknader, som bygger på idéer och tankar om kommuners hierarkiska räckvidd och utsträckning. I metoden bestäms först vilka kommuner som utgör lokala centra och sedan vilket lokalt centra som övriga kommuner tillhör. Även regionala delcentra, kommuner som är ett lokalt centra för en eller flera andra kommuner men i sin tur ett av de regionala centra, definieras. Östergötland har enligt modellen två lokala arbetsmarknadsområden: Linköping (Åtvidaberg, Kinda, Motala, Mjölby, Ödeshög, Boxholm, Vadstena) och Norrköpings (Finspång, Söderköping och Valdemarsvik). Utöver detta utgör Motala delcentra för Vadstena och Mjölby delcentra för Ödeshög och Boxholm2. Indelningen fångar i stort hur Östergötlands inomregionala funktionella arbetsmarknad ser ut, även om bilden blir förenklad. De största riktade pendlingsströmmarna mellan två kommuner går exempelvis mellan Linköping och Norrköping. År 2012 arbetspendlade 6 600 personer mellan dessa två kommuner. Betydligt fler pendlar från Norrköping till Linköping än åt andra hållet. Så var inte fallet fram till mitten av 90-talet, vilket beror på att Norrköpings arbetsmarknad haft en svagare utveckling. 2 Ydre kommun tillhör Tranås lokala arbetsmarknadsområde 24 Även inpendlingen till Linköping från övriga kommuner i Östergötland ökar snabbare än till Norrköping. I Norrköpings fall så ökar utpendlingen snabbare än inpendlingen, vilket framförallt beror på att utpendlingen till Finspång har fördubblats sedan början av 2000-talet. Sedan år 2003 är det fler som pendlar från Norrköping till Finspång än åt andra hållet. Pendlingen från Söderköping till Norrköping är mycket omfattande (ca 3 000 personer år 2012) men har inte ökat i någon större omfattning de senaste åren. Inpendlingen från Valdemarsvik är mindre (ca 600 personer). Det finns även betydande pendlingsströmmar till/från Norrköping över länsgränsen till Nyköping och Katrineholm. Inpendlingen till Linköping är framförallt stor från Mjölby, Motala, Åtvidaberg och Kinda. Pendlingsströmmarna har ökat kraftigt i samtliga dessa relationer mellan 1985–2012. Under de senaste åren har inpendlingen från Kinda dock avstannat något, medan pendlingsströmmarna i övriga tre relationer fortsätter att öka. Utpendlingen från Linköping är framförallt stor till Mjölby (1 450 personer) men även till Motala (750 personer). Utpendlingen till Mjölby har ökat kraftigt även på senare år, medan utvecklingen i övriga tre relationer är mer blygsam. 100 % 2007 2010 2011 2012 2013 Andel utpendlare 80 % 60 % 40 % 20 % Östergötlands län Ydre Valdemarsvik Boxholm Ödeshög Vadstena Kinda Söderköping Åtvidaberg Mjölby Finspång Motala Tranås Norrköping Linköping 0% Andel gymnasieelever bosatta i Östergötlands olika kommuner som pendlar till annan kommuns gymnasieskola. Källa: Skolverket. 25 År 2013 läste 26 procent av alla gymnasieelever i Östergötland i en annan kommun än hemkommunen. Andelen utpendlande gymnasieelever har sakta ökat de senaste åren. Utvecklingen skiljer sig åt mellan kommunerna; i vissa kommuner kan man se en mer tydlig successiv ökning än i andra. Åtvidaberg och Söderköping är två kommuner där utpendlingen ökat relativt mycket sedan 2007. Andelen utpendlande gymnasieungdomar i Norrköping och Linköping är relativt låg, men har ökat de senaste åren. Två förklaringar till variationen mellan kommunerna är skillnaden i 26 utbudet av utbildningsmöjligheter inom den egna kommunen och närhet/tillgänglighet till gymnasieskolor i annan kommun. Av de tio största pendlingsströmmarna med gymnasieelever så går åtta av dessa antingen till Linköping eller Norrköping (Norrköping till Finspång och Vadstena till Motala är de två andra). I fyra relationer pendlar 300 eller fler gymnasieungdomar. Dessa är Söderköping–Norrköping, Mjölby–Linköping, Motala–Linköping och Kinda–Linköping. Kollektivtrafik och bilanvändning Regionala stråk Östgötapendeln 4 500 Landsbygdsområden Närområden Kustpilen 4 000 1000-tals resenärer 3 500 3 000 2 500 2 000 1 500 1 000 500 0 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Utveckling av antal påstigande resenärer i den regionala kollektivtrafiken (1000-tals resenärer). Källa: Östgötatrafiken. Antalet resenärer inom kollektivtrafiken utanför tätorterna varierar över åren. Mellan åren 2005–2008 ökade antalet påstigande resenärer för att därefter minska till år 2010. De senaste åren har resandet åter ökat. ökat är Linköping–Norrköping, Finspång– Norrköping och Kisa–Rimforsa–Linköping. Stråk där resandet minskar är bland annat Valdemarsvik–Söderköping–Norrköping, Finspång–Linköping, Vadstena–Motala och Österbymo–Tranås. Ökningen sker dock inte på alla typer av kollektivtrafik. Det är på bussresandet i de regionala huvudstråken och med Östgötapendeln som antalet resenärer ökar. Det är heller inte så att resandet ökar i samtliga regionala stråk. Sträckor där bussresandet har På bussar som trafikerar landsbygds områden minskar resandet stadigt. Detta gäller med några få undantag samtliga landsbygdsområden. Antalet resenärer i närområdestrafik (bussar som kör mellan centrala delar av Linköping/Norrköping och 27 90 2005 2008 2011 Antal resenärer per invånare 80 2006 2009 2012 2007 2010 2013 70 60 50 40 30 20 10 0 Linköping Norrköping Motala Finspång Mjölby Åtvidaberg Totalt, orter med tätortstrafik Utveckling av antal påstigande resenärer i kollektiv tätortstrafik per invånare i tätort. Källa: Östgötatrafiken förorter) är relativt oförändrat. Antalet kollektivtrafikresenärer påverkas av invånarantalet och detta gäller inte minst för tätortstrafiken. Det är även lättare att erbjuda effektiv kollektivtrafik i tätorter med större befolkningsunderlag och befolkningstäthet. Det genomsnittliga antalet kollektivtrafikresor per invånare har ökat stadigt i 28 Linköpings tätort. I Norrköpings tätort har inte det genomsnittliga antalet resor ökat på samma sätt. Utnyttjandet av tätortstrafiken i Motala har minskat stadigt de senaste åren. I Mjölby, Finspång och Åtvidabergs tätorter är utbudet av kollektiv tätortstrafik begränsat. På grund av det höga utnyttjandet i Linköpings tätort har ändå det genomsnittliga antalet resor per invånare i tätorterna med tätortstrafik ökat. 1 000 900 Mil/invånare 800 700 600 500 Östergötlands län Riket 400 Linköping Ydre 2013 2012 2011 2010 2009 2008 2005 2000 1999 300 Åselstad Tätort <1 000 invånare Tätort >1 000 invånare Centralort i kommun 800 600 Linköping Mil/invånare 1 000 Mantorp 1 200 Svärtinge 1 400 Björsäter Utveckling 1999–2013 av genomsnittlig körsträcka per invånare med personbil. Observera att tidsaxeln är bruten. Källa: Trafikanalys 400 200 0 Körsträcka per invånare i Östergötlands tätorter år 2013 för åldrarna 20–79 år. Uppdelning på centralorter, tätorter med mer än 1 000 respektive mindre än 1 000 invånare. Källa: Statistikdatabas Östergötland 29 Bilanvändningen per person har minskat såväl i Östergötland som i riket de senaste åren, men är fortfarande högre än i början av 2000-talet. Graden av bilutnyttjande skiljer sig mer åt mellan Östergötlands kommuner än i jämförelse med rikets genomsnitt. Den genomsnittlige invånaren i kommunen med högst genomsnittlig körsträcka (Ydre) körde i genomsnitt 292 mil mer än den genomsnittlige invånaren i kommunen med lägst värde (Linköping). Det förklaras av att orter i mindre kommuner har en lägre befolkningstäthet, vilket ger sämre förutsättningar att ta sig till service, arbete och fritidsaktiviteter med gång-, cykel eller kollektivtrafik. Även åldersfördelningen i olika kommuner påverkar, eftersom graden av bilutnyttjande är högre i åldrarna 34–55 år än bland yngre och äldre personer. 30 Graden av bilutnyttjande varierar väsentligt även inom Östergötlands kommuner. Minst är bilanvändningen i centralorterna. Framförallt invånare i Linköpings och Norrköpings tätort har en påtagligt lägre bilanvändning per person. Även övriga tätorter med mer än 1000 invånare har generellt en lägre bilanvändning per person än de mindre tätorterna. Det finns dock undantag. Boende i Svärtinge och Mantorp (gröna staplar längst respektive näst längst till vänster) hade år 2013 en högre genomsnittlig körsträcka än många mindre tätorter. Den relativt stora spridningen bland de mindre tätorterna är svårare att förklara. Det finns dock en tendens att flera av orterna med lägre bilanvändning ligger nära en av de större centralorterna (bland annat Herstadberg, Eksund, Åselstad) medan flera av orterna med störst bilutnyttjande ligger längre ifrån en större tätort (exempelvis Björsäter, Ulrika och Östra Ryd). Boende och bostadsmarknad 4 000 Småhus, Övriga 3 000 Bostadsrätt i småhus 2 000 Hyresrätt i småhus Bostadsrätt i flerbostadshus 1 000 Hyresrätt i flerbostadshus 0 Befolkningstillskott –2 000 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 –1 000 Utveckling av antal färdigställda lägenheter i nybyggda hus efter upplåtelseform, jämfört med årlig befolkningsförändring. Källa: SCB Sedan mitten av 2000-talet har det funnits ett gap mellan befolkningsökningen och antalet nybyggda bostäder. Enligt Länsstyrelsen Östergötlands bostadsmarknadsanalys för år 2014 har antalet kommuner som ser en obalans på bostadsmarknaden ökat markant jämfört med föregående år. Drygt hälften av länets kommuner ser en obalans på den egna bostadsmarknaden. Än större är ökningen sett till bostadsmarknaden i kommunernas centralorter. Endast i Kisa och Österbymo uppges det råda balans. Under 2013 färdigställdes 837 bostäder i nybyggda hus. Flerbostadshus byggs nästan uteslutande i Linköping och Norrköping, även om ett mindre tillskott skett även i Motala och Mjölby vissa år. Även bland småhusen sker de mesta nytillskotten i de två största kommunerna, även om nya småhus är något mer spridda över länet. Efter byggnadsboomen i början på 90-talet bestod bostadstillskottet i Östergötland främst av hyresrätter. Under 2000-talet byggdes det betydligt mindre hyresrätter än tidigare. Tillskottet under denna period bestod främst av småhus och i viss utsträckning bostadsrätter. De senaste två åren har andelen färdigställda bostäder som är hyresrätter ökat något. Under perioden då länets befolkning minskade (slutet av 90-talet och början av 31 2000-talet) revs ett inte obetydligt antal lägenheter i flerbostadshus inom länet. Mellan åren 1997–2002 revs 1 388 lägenheter i flerbostadshus. Nettotillskottet av lägenheter i flerbostadshus var därmed endast 400 lägenheter under denna period. Rivningsgraden har sedan varit låg, men år 2013 revs 194 flerbostadslägenheter. Statistiken över färdigställda lägenheter i nybyggda hus tar inte hänsyn till tillskott i form av ombyggnationer eller fritidsboenden som konverteras till permanentboenden. Prisutvecklingen på småhus är ett sätt att beskriva olika platsers attraktivitet. Överlåtelsepriser vid försäljning är emellertid en vansklig indikator, eftersom det under vissa år kan säljas stora hus i attraktiva områden medan det nästa år säljs mindre hus i områden med lägre attraktivitet. Det uppskattade marknadsvärdet kan istället beräknas, genom att multiplicera genomsnittligt taxeringsvärde för samtliga småhus med köpeskillingskoefficienten, som är kvoten mellan köpeskillingen och taxeringsvärdet på en fastighet. De högsta marknadsvärdena för permanentbostäder i småhus återfinns i kommunerna Linköping, Norrköping och Söder köping. Det är också i dessa kommuner som värdet har stigit mest. Motala, Vadstena 3 000 2000 2012 2013 Medel 2000–2013 Tusentals kronor 2 500 2 000 1 500 1 000 500 Mjölby Vadstena Motala Söderköping Norrköping Linköping Valdemarsvik Finspång Åtvidaberg Boxholm Kinda Ydre Ödeshög 0 Utveckling av uppskattat marknadsvärde för permanentbostäder i småhus i Östergötlands kommuner. Värden angivna i 2013 års priser. Källa: SCB samt egna beräkningar 32 och Mjölby utgör en grupp med medelhöga fastighetsvärden. Lägst uppskattade värden återfinns i Ödeshög och Ydre. Ser man till uppskattade marknadsvärden för fritidshus blir bilden något annorlunda. Här återfinns de högsta värdena i Valdemarsvik, Norrköping och Söderköpings kommuner, vilket kan förklaras av att dessa kommuner har en hel del fritidsbebyggelse i Östergötlands skärgårdsområde. Värdeökningen i dessa kommuner har varit kraftig mellan år 2000–2013. Mjölby och Ödeshög har för fritidsbebyggelsen de lägsta marknadsvärdena. Man bör komma ihåg att de uppskattade värdena för fritidsbebyggelse varierar mer från år till år; till exempel hade Vadstena en mycket kraftig ökning år 2013 vilket troligen berodde på att ett eller flera fritidshus såldes till ett högt pris. Uppdelningen i permanentbostäder och fritidshus utgår från hur de registreras i fastighetstaxeringen. Det är inte ovanligt att fritidshus omvandlas till permanentbostäder och används som detta under delar eller hela året. I mindre kommuner med höga marknadsvärden för fritidshus kan det innebära att priserna drivs upp även för hus avsedda som permanentbostäder. 3 000 2000 2012 2013 Medel 2000–2013 Tusentals kronor 2 500 2 000 1 500 1 000 500 Mjölby Vadstena Motala Söderköping Norrköping Linköping Valdemarsvik Finspång Åtvidaberg Boxholm Kinda Ydre Ödeshög 0 Utveckling av uppskattat marknadsvärde för fritidshus i Östergötlands kommuner. Värden angivna i 2013 års priser. Källa: SCB samt egna beräkningar 33 50 % 2006 2011 2012 2013 45 % 40 % Utrikes födda 35 % 30 % 25 % 20 % 15 % 10 % 5% Motala tätort Norrköpings tätort Linköpings tätort Ljura Marielund Östantill Ekön Motala väster Navestad Ryd Berga Charlottenborg Hageby Skäggetorp 0 Utveckling 2006–2013 av andelen utrikes födda i stadsdelar inom Linköping, Norrköping och Motala tätorter. Källa: Statistikdatabas Östergötland. 34 Segregation mellan bostadsområden kan vara såväl ekonomisk, åldersmässig som etnisk. Här beskrivs den etniska segregationen som utvecklingen av andelen utrikes födda i de stadsdelar där andelen utrikes födda var högst år 2013. Endast Linköping, Norrköping och Motala tätorter har undersökts. Även stadsdelar med en mycket hög koncentration av svenskfödda är segregerade, men behandlas inte här. minskar andelen utrikes födda och i Berga (Linköping) har andelen varit i stort sett oförändrad. Andelen utrikes födda ökar generellt i de tre tätorterna. Förändringen i Marielund (Norrköping) är exempelvis något mindre än den sammanlagda ökningen av andelen utrikes födda i tätorten 20062013. I övriga stadsdelar har dock andelen utrikes födda ökat mer än genomsnittet i respektive tätort. Andelen utrikes födda har sedan år 2006 ökat i samtliga elva områden med högst andel utrikes födda i tätorterna. De senaste tre åren har andelen utrikes födda ökat i nio av de elva stadsdelarna. I Ryd (Linköping) Sammantaget har segregationen i länets tre större städer ökat. Stadsdelen Skäggetorp (Linköping) hade år 2013 den största andelen utrikes födda, tillsammans med Hageby (Norrköping) och Charlottenborg (Motala). Det skiljer en del mellan stadsdelarna sett till när de boende utrikes födda invandrade till Sverige. I Ekön och Charlottenborg (båda Motala) har cirka hälften invandrat under de senaste fem åren. Det står i kontrast till en stadsdel som Navestad där en stor andel (35 procent) invandrade för mer än tjugo år sedan. Utöver Ekön och Charlottenborg är Ryd och Berga stadsdelar där en stor andel har invandrat under den senaste tioårsperioden. Det finns också skillnader mellan stadsdelarna i vilket födelseland de utrikes födda invånarna som anlänt de senaste fem respektive tio senaste åren har. I Ryd finns bland de som invandrat de senaste fem åren relativt stora grupper från Kina, Indien, Iran och Pakistan. Dessa grupper är små i övriga stadsdelar. 35 Utbildning 100 % Östergötlands län Riket Behöriga till gymnasiet 95 % 90 % 85 % 80 % 75 % 70 % 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Utveckling 2006–2013 av andelen elever i årskurs 9 som var behöriga till gymnasieskolan i Östergötlands län. Källa: Skolverket Andelen elever som är behöriga till gym nasieskolan har sjunkit sedan år 2006. Samma utvecklingstrend kan ses i riket som helhet. I Östergötlands län var 86,6 procent av eleverna som lämnar årskurs 9 på vårterminen behöriga till ett nationellt gymnasieprogram år 2013, vilket är något lägre än riksgenomsnittet på 87,6 procent. Behörigheten har under samtliga år varit lägre bland pojkar än bland flickor. Ung domar vars föräldrar har en lägre utbildningsnivå är i högre utsträckning obehöriga till gymnasiet än ungdomar vars föräldrar har en högre utbildningsnivå. 36 I och med gymnasiereformen år 2011 blev behörighetskraven till gymnasiet tuffare. Tidigare räckte det att ha godkänt i grundskolans kärnämnen (svenska, matematik och engelska). Numera krävs godkänt i grundämnena samt ytterligare fem ämnen för behörighet till yrkesförberedande program och högre krav för behörighet till studieförberedande program. Det går ännu inte att se en tydligt snabbare försämring eller förbättring sedan gymnasiereformen jämfört med år 2010. 100 % Östergötlands län Riket Fullföljd gymnasieutbildning inom 4 år 95 % 90 % 85 % 80 % 75 % 70 % 65 % 60 % 55 % 50 % 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Andel elever som har fullföljt gymnasieskolan inom 4 år från det år då studierna påbörjades. Elever som var nybörjare på ett introduktionsprogram ingår. Källa: Skolverket. Andelen som fullföljer gymnasiet inom fyra år från det att studierna påbörjades har ökat. Av de gymnasieelever som började i gymnasiet år 2009 hade 77,1 procent fullföljt studierna med godkända betyg senast år 2013. Genomströmningen i Östergötlands län var fram till år 2009 något lägre än riket men har de senaste åren varit på samma nivå som genomsnittet. Familjers socioekonomiska status är generellt viktig för att förklara varför vissa grupper i lägre utsträckning fullföljer gymnasiet. Två skäl som påverkar förutsättningarna är om familjen har försörjningsstöd och om föräldrarna saknar högre utbildning, men även andra socioekonomiska faktorer spelar in. Dessutom finns skillnader som inte kan förklaras av socioekonomisk bakgrund, såsom hur undervisningen i olika skolor fungerar. 37 100 % Män Kvinnor Behöriga till högskola 95 % 90 % 85 % 80 % 75 % 70 % 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Andel av kvinnor och män som lämnar gymnasieskolan med fullständiga betyg och som är behöriga till högskolan. Källa: Statistikdatabas Östergötland Hos både pojkar och flickor var andelen med högskolebehörighet lägre år 2013 än år 2005. Kvinnor har i högre utsträckning än män behörighet till högskolestudier när de lämnar gymnasiet. Skillnaden mellan könen var år 2012 och 2013 större än under tidigare år. Om det är en tillfällighet eller del av en långsiktig trend är för tidigt att säga. Skillnaden mellan könen är de flesta år större jämfört med skillnaden avseende behörighet till gymnasieskolan. 38 Energi och miljö Miljömål Måluppfyllelse 2020 Utvecklingstrend Frisk luft Bara naturlig försurning Giftfri miljö Ingen övergödning Levande sjöar och vattendrag Grundvatten av god kvalitet Hav i balans samt levande kust och skärgård Myllrande våtmarker Levande skogar Ett rikt odlingslandskap God bebyggd miljö Ett rikt växt- och djurliv Bedömning av måluppfyllelse år 2014 för Östergötlands regionala miljömål. Källa: Miljömålsportalen Det svenska miljömålssystemet innehåller ett generationsmål, tjugofyra etappmål och sexton miljökvalitetsmål. Miljökvalitetsmålen beskriver det tillstånd i den svenska miljön som miljöarbetet ska leda till. I uppföljningen av miljökvalitetsmålen bedöms om dagens styrmedel och de åtgärder som görs före år 2020 är tillräckliga för att nå målen. Bedömningen sammanfattas i betyget ja, nära eller nej. Dessutom bedöms nuvarande utvecklingsriktning för målen. Tolv av de sexton miljökvalitetsmålen följs upp på regional nivå. Det är Länsstyrelsen i respektive län som ansvarar för uppföljningen3. 3 Uppföljning av Östergötlands regionala mål för Begränsad klimatpåverkan genomförs utanför det nationella miljömålssystemet. 39 Länsstyrelsen Östergötland bedömer i sin uppföljning för år 2014 att tio av de tolv målen inte kommer att nås i tid. För målen Ett rikt odlingslandskap och Hav i balans samt levande kust och skärgård bedöms utvecklingen som negativ. Jordbruksmarker växer igen och den biologiska mångfalden i betesmarker och andra marker påverkas bland annat negativt av att stödsystemen inte är anpassade efter regionala förutsättningar. Jordbruksmarken har idag ingen skyddsstatus som andra värden har och det finns i dagsläget inga styrmedel för att kunna skydda den. För havs- och kustmiljön är problembilden att Östersjön är negativt påverkad av bland annat övergödning. Natur- och kulturvärden i skärgården är svåra att bevara bland annat på grund av försämrade förutsättningar för bofasta. Målet Grundvatten av god kvalitet har trots att målet inte bedöms nås en positiv utveckling, eftersom kunskaperna om grundvattnets kvalitet och kvantitet successivt förbättras. Överlag bedöms kvaliteten på grundvattnet i Östergötland vara god. Avfall och avlopp Lösningsmedelsanvändning Arbetsmaskiner Industriprocesser Jordbruk Transporter Energiförsörjning – utanför utsläppshandeln Ton koldioxidekvivalenter per år 3 000 000 2 500 000 2 000 000 1 500 000 1 000 000 500 000 0 1990 2000 2005 2010 2012 Utveckling år 1990–2012 av växthusgasutsläpp (ton koldioxidekvivalenter) som sker inom Östergötlands läns gränser. Verksamheter som omfattas av EU:s handel med utsläppsrätter ingår ej. Källa: Länsstyrelsen Östergötland 40 Enligt de regionala målen för begränsad klimatpåverkan ska utsläppen av växthusgaser ha minskat med 27 procent till år 2020 jämfört med år 1990. Målet omfattar inte energiintensiva industriföretag och energianläggningar som ingår i EU:s handelssystem med utsläppsrätter. Dessa verksamheter har ett visst antal utsläppsrätter tilldelade och får inte ha högre utsläpp än vad dessa anger. År 2012 var utsläppen 22 procent lägre än 1990 års nivå. För att målet ska nås behöver utsläppen minska med ytterligare 200 000 ton. Det är främst inom sektorn energiförsörjning (framförallt el- och värmeverk samt förbränning inom industrin för energiändamål) som utsläppen har minskat. Även utsläppen från transportsektorn som äger rum inom Östergötlands gränser har minskat något, på grund av att personbilarnas utsläpp minskar. De tunga transporternas utsläpp är betydligt större än år 1990, men har sedan år 2005 varit relativt oförändrade. I utsläppsstatistiken för transporter ingår en hel del genomfartstrafik. Transportsektorns utsläpp kan även mätas genom att se till hur stora utsläpp fordon som är registrerade i Östergötland har gett upphov till. Då ingår främst lätta fordon, eftersom många tunga lastbilar är registrerade någon annanstans. Utsläppen från dessa fordon har minskat med 9 procent mellan 2005–2012. Jordbruket är den tredje sektorn som ger upphov till stora utsläpp, i form av metan från tarmgaser och lustgas från handelsgödsel och stallgödsel. Även jordbrukets utsläpp har minskat sedan år 1990. 41 Industri, byggverksamhet Hushåll Transporter (utifrån körsträckor) Övriga tjänster Offentlig verksamhet 8 000 000 7 000 000 Mwh per år 6 000 000 5 000 000 4 000 000 3 000 000 2 000 000 1 000 000 0 1990 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Utveckling av slutlig energianvändning i olika sektorer. Källa: SCB samt egna beräkningar Statistiken omfattar inte utsläpp som uppstår genom konsumtion av varor tillverkade i andra länder. Ur ett konsumtionsperspektiv har växthusgasutsläppen i Sverige ökat med 17 procent under 1993–2011. Det finns inget som tyder på att de konsumtionsbaserade utsläppen i Östergötland avviker från riket. Den största energianvändningen i Östergötland sker inom industrin. Industrins energianvändning var år 2011 större än i början av 90-talet4. Hushållens energianvändning är mindre än år 1990 men varierar mellan åren, bland annat beroende på om det varit kalla eller varma vintrar. Energianvändning för transportsektorn, beräknat efter hur mycket fordon registrerade i Östergötland har kört, ökade mellan 2005–2008 men har därefter minskat5. I sektorn övriga tjänster, som framförallt består av serviceföretag, har energianvändningen ökat. 4 Statistik för industrins energianvändning saknas under flera år på grund av sekretessbestämmelser. 5 Transportsektorns energianvändning kan även mätas efter hur mycket fordonsbränsle som säljs i länet och blir då större. Det beror på att tung genomfartstrafik som tankar i Östergötland inkluderas. 42 Fossil energi Förnyelsebar energi 100 % 80 % 60 % 40 % 20 % 0% 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Andel förnyelsebar energi av fordonsbränsle som använts av fordon registrerade i Östergötland. Utveckling 2005–2013. Källa: Egna beräkningar. Marknadsandelarna för förnyelsebara energikällor i vägtransporternas drivmedel ökar sakta. År 2013 bestod 11 procent av det använda fordonsbränslet av förnyelsebara energikällor. Ökningen har flera orsaker. En viktig del är att låginblandningen av biodiesel i diesel ökat. Även fler personbilar som går på E85 och biogas samt att fler av Östgötatrafikens bussar går på biogas än tidigare har bidragit till utvecklingen. 43 Folkhälsa Folkhälsa handlar om fördelning av hälsa mellan, och inom, grupper i befolkningen. Östgötakommissionen för folkhälsa har visat att det finns betydande hälsoskillnader mellan olika socioekonomiska grupper i Östergötland, oavsett om man ser till inkomst, yrke, utbildningsnivå, sysselsättning eller annan socioekonomisk variabel. De socioekonomiska faktorerna utgör strukturella förutsättningar för människors hälsa. Som strukturella förutsättningar beskrivs andelen personer som återfinns i olika inkomstgrupper samt andel av de totala disponibla inkomsterna som innehas av grupperna med högst respektive lägst inkomster. EU:s definition av risk för fattigdom innebär att en person har en inkomst efter skatt som understiger 60 procent av medianinkomsten. Personer som löper risk för fattigdom antas inte ha tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna leva på en nivå som anses godtagbar i samhället. Statistiken tar hänsyn till att hushållens sammansättning och storlek varierar över tid. <60 % av medianinkomsten 80 %–120 % av medianinkomsten >140 % av medianinkomsten 45 % 40 % Andel personer 35 % 30 % 25 % 20 % 15 % 10 % 5% 0% 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Andel personer i Östergötlands län som återfinns i olika inkomstgrupper, sett till disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Utveckling 2005–2012. Källa: SCB 44 2012 Både andelen individer med låga inkomster och med höga inkomster har ökat, medan andelen medelinkomsttagare minskat. Utvecklingen tyder på en har ökad ekonomisk ojämlikhet. Andelen individer med mindre än 60 procent av medianinkomsten har ökat från 9,6 procent år 2005 till 13,3 procent år 2012. Det motsvarar en ökning med 17 300 personer. Sedan 2010 har emellanåt andelen individer med risk för fattigdom varit oförändrad. Arbetslösa och personer med låg utbildningsnivå är överrepresenterade i den lägsta inkomstgruppen. Andelen individer i den högsta inkomstgruppen har ökat från 20,7 procent till 22 procent. Bland medelinkomsttagarna har framförallt gruppen med 80–100 procent av medianinkomsten minskat tydligt. Inkomstspridning kan också beskrivas genom att se till hur stor andel av de totala inkomsterna som innehas av olika inkomstgrupper. Detta är ett sätt att beskriva den relativa jämlikheten avseende hushållens konsumtionsutrymme - den säger alltså ingenting om hur många hushåll som lever i ekonomisk utsatthet. I Östergötland hade de 20 procent av befolkningen med högst inkomst 36 procent av de totala disponibla inkomsterna år 2012. Individer med de 20 procent lägsta inkomsterna hade tillsammans 9 procent av de totala inkomsterna. Sedan år 2005 har gruppen med lägst inkomster fått en minskad del av de totala inkomsterna, medan andelen av inkomsterna hos gruppen med högst inkomster ökat. 20 % av befolkningen med lägst inkomster 20 % av befolkningen med högst inkomster 40 % av totala inkomster 35 30 25 20 15 10 5 0 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Fördelning av totala disponibla inkomster per konsumtionsenhet mellan jämnstora inkomstgrupper i Östergötlands län. Utveckling 2005–2012. Källa: SCB 45 Förlorade levnadsår per 1 000 personer 160 2006 2008 2010 2012 140 120 100 80 60 40 20 0 Grundskola Gymnasieskola Eftergymnasial <3 år Eftergymnasial >3 år Utveckling 2006–2012 av antal förlorade levnadsår efter utbildningsnivå. Källa: Statistikdatabas Östergötland Förlorade levnadsår är en indikator som beskriver skillnader i förtida död mellan olika socioekonomiska grupper. Måttet tar hänsyn både till hur många och i vilken ålder som individer i olika grupper går bort. Avlider exempelvis tio kvinnor vid 53 års ålder ger det 300 förlorade levnadsår, eftersom den förväntade livslängden för kvinnor är 83 år. 46 Grupper med låg utbildning har fler förlorade levnadsår, oavsett om man dör som ung, medelålders eller äldre. Denna skillnad sker gradvis. Detta är den så kallade ”sociala gradienten”. Det går inte att se någon trend som tyder på att skillnaden i förlorade levnadsår mellan de socioekonomiska grupperna har minskat. Skillnaderna mellan de olika utbildningsgrupperna återfinns bland både män och kvinnor. 40 Avlidna per 10 000 invånare 35 Östergötlands län, män Riket, män Östergötlands län, kvinnor Riket, kvinnor 30 25 20 15 10 5 2008–2012 2007–2011 2006–2010 2005–2009 2004–2008 2003–2007 2002–2006 2001–2005 2000–2004 0 Utveckling av dödlighet i ischemiska hjärtsjukdomar (hjärtinfarkt) i Östergötlands län jämfört med riket, åldersstandardiserade tal. Glidande femårsmedelvärden. Källa: Socialstyrelsen. Dödlighet i hjärtinfarkt sjunker generellt både i Östergötland och i riket för båda män och kvinnor. Fortfarande drabbas fler män än kvinnor av dödlig hjärtinfarkt. Östergötland har en något högre dödlighet i hjärtinfarkt bland kvinnor än rikets genomsnitt. Bland män ligger Östergötland numera i nivå med riket. Det finns skillnader i dödlighet mellan Östergötlands kommuner. Norrköping, Valdemarsvik och Kinda har under en längre tidsperiod haft en högre dödlighet än genomsnittet i riket om man ser till utfallet för båda könen. Linköping och Vadstena har haft en lägre dödlighet. Personer med en hög utbildning drabbas i mindre utsträckning av hjärtinfarkt jämfört med lågutbildade. En klar majoritet av alla hjärtinfarkter orsakas av faktorer som går att påverka, som till exempel rökning, höga blodfetter och låg grad av fysisk aktivitet. Dödligheten i hjärtinfarkt är åldersberoende och ökar för båda könen framförallt kraftigt efter 55 års ålder. 47 Kultur Okänt yrke men i kulturnäringen Ej kulturyrken men i kulturnäringen Kulturyrken – ej i kulturnäringen Kulturyrken i kulturnäringar 3,5 % Andel av arbetstillfällen 3,0 % 2,5 % 2,0 % 1,5 % 1,0 % 0,5 % 0,0 % 2009 2010 2011 2012 Utveckling 2009–2012 av andelen arbetstillfällen i Östergötlands län som finns inom kulturområdet. Källa: Statistikdatabas Östergötland Det finns ingen given avgränsning för att beskriva kulturområdets arbetsmarknad. Den definition som använts fokuserar på det värde (kulturvärden) som produceras och innebär bland annat att distributionsledet för kulturvärden i huvudsak exkluderas. Vidare ligger fokus på begreppet kultur eftersom det lättare går att avgränsa jämfört med kreativitet, som ingår i alla former av produktion6. Sysselsatta inom kulturproduktion kan: • ha ett kulturyrke och arbeta i kulturnäringen • ej ha ett kulturyrke men arbeta inom kulturnäringen, exempelvis med olika stödtjänster • ha ett kulturyrke, men vara verksam i en annan näringsgren än kulturnäringen I kulturyrken ingår bland annat journalister, bibliotekarier och biblioteksassistenter, illustratörer, arkitekter/stadsplanerare och 6 Metoden utgår från ett arbete utfört av Tillväxtanalys. Vissa justeringar har gjorts. Yrken som kockar och kokerskor, slaktare och konditorer har exkluderats och näringsgrenarna studieförbund med flera och folkhögskolor har inkluderats. 48 musiker. Näringsgrenar inom kultur är exempelvis dagstidningsförlag, bibliotek, kommunala kulturskolor, producenter av konst, litteratur samt stödtjänster till artistisk verksamhet. Andelen sysselsatta inom kultursektorn har de senaste åren utgjort i storleksordningen 3 procent av det totala antalet arbetstillfällen på Östergötlands arbetsmarknad. År 2012 var 5 700 personer sysselsatta inom kulturvärdesproduktionen. Av dessa bestod ungefär 1 250 personer av kulturyrken inom kulturnäringarna. Antalet sysselsatta med kulturyrken i annan näring uppgick till 2000 personer och antalet med annat yrke inom kulturnäringen 2 150 personer. Statistiken inkluderar endast sysselsatta på arbetsställen som ingår i företagsregistret, vilket innebär att ideella kulturskapare inte fångas. Detta gäller inte minst konstområdet. En kvalitativ uppföljning av konstnärers situation tyder på att arbetssituationen är svårare än tidigare. Kommunernas insatser för att stödja konstområdet är varierande. Några få större kommuner har struktur och ekonomi för att bedriva verksamhet, medan många av länets mindre kommuner saknar detta. 4 000 0–18 år, 2012 Toltalt, 2012 0–18 år, 2013 Totalt, 2013 3 500 3 000 2 500 2 000 1 500 1 000 500 Totalt Främjande av hemslöjd Filmkulturell verksamhet Arkivverksamhet Konst- och kulturfrämjande Museiverksamhet Musikverksamhet Dansverksamhet Teaterverksamhet 0 Statligt och regionalt finansierade kulturaktiviteter inom olika kulturområden som riktar sig till barn och unga, år 2012 och 2013. Källa: Kulturrådet 49 Ödeshög Ydre Teaterföreställningar Besökare Konserter teater Besökare Utställningar konserter Besökare utställningar 19 1 215 11 560 0 0 2 44 1 73 0 0 Kinda 25 1 060 8 480 0 0 Boxholm 20 2 088 9 820 0 0 Åtvidaberg 10 242 11 1 107 1 130 Finspång 16 608 18 1 852 0 0 Valdemarsvik 21 1 403 15 550 0 0 Linköping 381 51 520 237 34 086 34 118 704 Norrköping 253 24 094 136 62 862 3 6 678 Söderköping 111 9 678 361 7 775 0 0 51 4 029 45 3 379 0 0 Motala Vadstena 10 744 9 711 0 0 Mjölby 72 6 739 58 8 917 0 0 991 103 464 919 123 172 38 125 512 64,0% 73,1% 40,6% 78,7% 97,4% 99,9% Östergötlands län Varav i Linköping och Norrköping Regional spridning av föreställningar, konserter och utställningar hos institutioner finansierade av statliga och regionala medel som ägt rum i olika delar av Östergötland, år 2013. Källa: Kulturrådet Kultursamverkansmodellen är en modell för fördelning av statsbidrag till regionala kulturverksamheter. Inom modellen fördelas statliga bidrag till regioner och landsting med grund i den regionala kulturplanen. Bidrag fördelas till professionell teater-, dansoch musikverksamhet, museiverksamhet, biblioteksverksamhet, konst- och kulturfrämjande verksamhet, regional enskild arkivverksamhet, filmkulturell verksamhet samt hemslöjdsfrämjande verksamhet. Två prioriterade områden är kulturinsatser riktade till barn och unga samt den regionala spridningen för institutionernas kulturverksamhet. 50 Av alla kulturaktiviteter som erhöll statligt eller regionalt stöd år 2013 riktade sig 41 procent (1 595 aktiviteter) till barn och unga. År 2012 var motsvarande siffra 48 procent. Det är främst inom områdena konst- och kulturfrämjande, teaterverksamhet samt musikverksamhet som kulturaktiviteter för unga erbjuds. Både år 2012 och 2013 var mer än hälften av aktiviteterna inom dessa områden riktade till barn och unga. En aktivitet kan vara antingen en konsert, föreställning, utställning eller programaktivitet. Vissa aktiviteter har få besökare, medan enskilda aktiviteter har ett mycket stort antal besökare. År 2013 var exempelvis antalet aktiviteter inom Ungefär tre fjärdedelar av alla besökare på teaterföreställningar och konserter ägde år 2013 rum i Linköping eller Norrköping. Linköping hade fler teaterbesökare medan Norrköping hade fler konsertbesökare hos berörda institutioner. Bland de små och medelstora kommunerna hade framförallt Söderköping och Mjölby ett större antal arrangemang och besökare. hemslöjden betydligt fler än föregående år. I Östergötland har det producerats ett fåtal dansföreställningar med hjälp av regionala medel, men dessa ingår inte i samverkansmodellen och omfattas därför inte av statistiken. Det arrangeras årligen även ett flertal dansgästspel i Östergötland. 700 2007 2013 600 Kronor per invånare 500 400 300 200 100 Stockholm Genomsnitt Riket Östergötland Uppsala Blekinge Kronoberg Västmanland Halland Södermanland Kalmar Jönköping Västernorrland Skåne Örebro Värmland Västerbotten Dalarna Gävleborg Norrbotten Gotland Jämtland Västra Götaland 0 Regionernas och landstingens kostnader för kultur år 2007 och 2013. Utgifter anges i 2013 års priser. Källa: Myndigheten för kulturanalys 51 1 800 1 600 Kronor per invånare 1 400 1 200 1 000 800 600 400 200 Uppsala Stockholm Jämtland Jönköping Västra Götaland Blekinge Sörmland Halland Värmland Kalmar Örebro Västmanland Östergötland Kronoberg Norrbotten Skåne Dalarna Gävleborg Gotland Västernorrland Västerbotten 0 Genomsnittliga kommunala nettokostnader per invånare för kultur i Sveriges län år 2013. Utgifter anges i 2013 års priser. Källa: Myndigheten för kulturanalys Östergötland är det landsting/region som år 2013 hade näst minst kulturutgifter per invånare. Att Stockholm har små utgifter kan förklaras av att där finns åtskilliga statligt finansierade kulturinstitutioner. Läget har varit liknande under samtliga år sedan 2007. Det är endast inom områdena teater/ dans/musik och folkbildning som Östergötland får en något högre rankingposition i jämförelsen; i övriga kulturområden är utgifterna bland de tre minsta. 52 I en jämförelse mellan länen av storleken på de kommunala nettokostnaderna för kultur per invånare återfinns Östergötland på en nionde plats. De kommunala nettokostnaderna har ökat med 8 procent mellan 2011– 2013, vilket är den tredje största ökningen av Sveriges län. Finspång och Valdemarsvik är de två kommuner där kulturutgifterna per invånare har ökat mest. 53 54 55 56 Byrå4 15-464
© Copyright 2024