1. No category

1 Installation
1.1 ALLMÄNT
Grunden till driftsäkerhet för pumpen är, förutom att den valts rätt, att den monteras och sköts rätt.
Pumpanläggningen skall placeras så att detta blir möjligt och att krav på säkerhet och god arbetsmiljö för den
personal som vistas i anläggningens närhet tillgodoses. Rörsystemet skall i likhet med pumpen anpassas till
vätskans egenskaper samt driftsdata: temperatur och tryck, Q/H och NPSH tillg. och vid installation av pumpen
skall alltid kontrolleras att gällande myndighetskrav på miljö och säkerhet är tillgodosedda.
Följande riktlinjer för installation gäller i princip lika,oberoende av bransch: VA, VVS, processindustri,
livsmedelsindustri, kraftindustri etc. och berör yttre betingelser för pumpen såsom:
•
•
•
•
Uppställningsplats, åtkomlighet.
Fundament, vibrationer uppriktning och rörspänningar.
Rörsystemets utformning: sugledning, behållare, pumpsump, tryckledning.
Rörsystemets utförande, Rörledningsnormerna
1.2 UPPSTÄLLNINGSPLATS
Pumpanläggningen skall planeras med erforderliga utrymmen för montering, demontering, transportväg och
lyftanordningar för större pumpar. Pumpen skall vara lätt åtkomlig för skötsel och underhåll, ventiler,
automatik och kontrollorgan skall också placeras åtkomliga och synliga.
Rörsystemet skall ej behöva demonteras om pumpen behöver bytas ut, detta gäller även anslutningar för
läckvatten, uppvärmning, kylning, smörjning, spärrvätska och elanslutning som alltid skall vara flexibel.
Uppställningsplatsen skall vara frostfri och torr med erforderlig ventilation för att undvika fuktig miljö och
hög omgivningstemperatur för automatik och elmotorer.
Vid transport av miljö- och hälsofarliga samt brandfarliga varor betraktas uppställningsplatsen som
riskområde, se kap 7.3, vilket kan medföra större krav på ventilationen.
För bullerstörningar gäller att ljudnivån ej får överstiga 85d B (A) i lokaler där personal skall uppehålla sig,
åtgärder för vibrationsdämpning och isolution av ljud kan behöva vidtagas.
1.3 FUNDAMENT
Med undantag för pumpar som monteras direkt i ledning, "inline"-pumpar, mindre VVS-pumpar, vissa
livsmedelspumpar samt dränkbara pumpar och byggnadslänspumpar erfordras ett fundament för pumpen.
Fundamentets uppgift är att med sin massa motverka vibrationer och ta upp yttre belastningar såsom ev
hydrauliska laster och inspänningskrafter från rörledningar samt bibehålla uppriktningen pump-motor. För
att fundamentet skall kunna fylla denna uppgift måste pump-motor fästas ordentligt och uppriktningen
kontrolleras noggrannt.
Dessutom skall fundamentet utföras med sådan höjd att anslutning av rörledningar underlättas och ev
avtappningsanordningar och silar i anslutningsledningarna får plats och kan skötas.
Horisontella pumpar levereras oftast med pump och motor på en gemensam bottenplatta av gjutjärn,
balkkonstruktion eller betong, provade och uppriktade.
Större pumpar brukar levereras med separat motor, uppriktningen blir mer omfattande och måste göras på
fundamentet.
Vertikala pumpar med påbyggd motor levereras med fot eller fästplatta provade och uppriktade. Vid
dimensionering av fundamentet måste hänsyn tas till förhållandet mellan pumpens höjd och fotens eller plattans
yta samt pumpaggregatets svängmoment.
Dimensionering av fundament utföres enligt pumpleverantörens måttritning och viktuppgifter. Till
centrummåtten för grundbultarna skall adderas riklig plats för dessas fastsättning. Kräver pumptypen fritt
3
utrymme i axiell riktning utanför axeltappen vid drivändan adderas också detta mått. Hållfasthetsberäkning med
angivande av armering och betongkvalitet skall utföras.
Fastsättning kan utföras med grundbult och formrör, expansionsbult, fästklotsar eller pelarställ av stål.
Pumpaggregatet uppriktas på fundamentet med stålkilar, för fastgjutning av bultar, fästklotsar och pelarställ
används snabbbindande krympfri betong. Bultarna dras åt lätt efter några dagar, varefter uppriktningen
kontrolleras. Bottenplattan undergjuts med fin betong som helt skall fylla mellanrummet mellan plattan och
fundament och utrymmet inuti plattan.
Uppriktningen slutjusteras när rörledningarna anslutits och när pumpen varit i drift några timmar. Vid transport
av heta vätskor utföres slutlig uppriktning efter det att systemet kommit upp i driftstemperatur.
Uppriktning behandlas ingående i kap 6.13.
1.4 RÖRSYSTEMETS UTFORMNING
Sug- resp tilloppsledning skall vara så korta som möjligt och måste ha minst samma diameter som pumpens
sugstuts. Rörböjar skall vara så få som möjligt och ha stor radie. Tätheten hos sugledningar bör kontrolleras
genom provtryckning. Förekommer bottenventil och sil skall dessa dimensioneras riktigt, silens hålskall ha
sammanlagdarea minst 3 ggr sugledningens area.
Utföres sugledningen rätt undviks de vanligaste orsakerna till driftstörningar: kavitation, luftsäcksbildning,
snedströmning.
Sugledning skall utföras ständigt stigande och tilloppsledningen ständigt fallande mot pumpen för att undvika
luftsäckar enl. figur 1.1.
Figur 1.1
Sug- och tilloppslednings utförande
I många anläggningar förekommer det att en eller flera sugledningar förenas till en gemensam. En sådan
sammankoppling bör inte ligga nära pumpens sugtuts, eftersom den kan inverka ogynnsamt på
hastighetsfördelningen vid inloppet. En mindre rörledning bör inte anslutas rakt till en stamledning utan i
stället med en rörkrök. Samma sak gäller för s k spädningsanslutningar. Genom att strömningen i pumpen
är helt turbulent blir omblandningen alltid god, och en vinkelrät anslutning är därför inte nödvändig.
Lämpliga sätt att ansluta rörledningar visas i figur 1.2. Om pumpens anslutningar är större än 100 mm bör
en rörkrök ej anslutas direkt till sugstutsen. En raksträcka av 5-10 ggr rördiametern är lämplig.
Tillströmningen bör planeras noga för att undvika snedanströmning till pumpen. Denna medför nämligen
hydraulisk obalans i pumphjulet, vilket ger radiella tillskottskrafter och -moment. Dessa åstadkommer i sin
tur axelnedböjning vid axeltätningen och minskar lagrens livslängd. Snedanströmning kan också bidra till
ökad risk för kvaitation på grund av avlösningar i rörböjar, kronor och flänsanslutningar.
Figur 1.2 Gemensam sugledning.
4
Om strypreglering med ventil används, skall strypventilen alltid placeras i tryckledningen. Ventiler i
sugledningen skall endast användas för avstängning. De bör vara av en sådan typ som har fritt genomlopp för att
ge minsta möjliga förluster och störningsfri inströmning till pumpen. Ventiler av sätestyp får inte förekomma i
sugledningen strax före en pump. Se fig. 1.3
Figur 1.3 Ventil i sugledning
För att få låga förluster och för att minska risken för luftinsugning bör sugledningen ha trattformig
anslutning till behållare. I fig. 1.4 visas några exempel på bra och mindre bra utföranden.
Figur 1.4 Suglednings anslutning till behållare
Om pumpen suger från en öppen behållare, bör denna ha en viss minsta volym. En god tumregel är att
omsättningshastigheten inte bör vara större än 2 gånger per min. för att få en relativt lugn vätskenivå och
möjlighet till självavluftning. Tilloppet till behållaren bör helst placeras under vätskeytan för att hindra
luftinblandning eller skumbildning. Se fig. 1.5. Detta gäller i synnerhet vid fiberhaltiga vätskor. Vätskenivåns
lägsta läge i förhållande till pumpens inlopp bestäms av villkoret: NPSH för anläggningen skall vara större
än NPSH för pumpen vid driftvolymström. Suspensioner innehållande gods och fiber pumpas alltid med
tillrinningshöjd.
Figur 1.5 Tillopp till behållare
5
Pumpsumpar för dränkbara avloppsvattenpumpar
Här behandlas främst utformningen av pumpsumpar för avloppsvattenpumpar med volymflöden större än 100200 I/s, d v s för medelstora och stora pumpar. Anvisningarna kan till stora delar även tillämpas på pumpsumpar
för dag- och regnvatten. I dessa pumpsumpar har man inte problem med avloppssediment utan istället kan man
ha problem med sand.
En pumpsump måste ha en så stor volym att pumparna inte startar och stoppar för ofta. Risk finns annars för att
motorerna blir överhettade. Problem med luft som piskas in i vattnet, den så kallade vattenfallseffekten, uppstår
om tilloppsledningen till pumpsumpen mynnar ovanför vätskeytan. Det är då ett krav att pumpsumpen är så
utformad, att vattnet är avluftat innan det når pumparna. Man riskerar annars att pumparna går ojämnt, vibrerar
och till och med kan sluta pumpa, om mängden luft i vattnet är stor. Luftvirvlar är ett problem som också kan
orsaka en ojämn och vibrerande gång hos pumparna. Virvlarna initieras ofta från pumparnas inlopp och kan
förstärkas till en roterande lufttratt, om pumpsumpen är felaktigt utformad. Vid helt lugna vätskeytor måste man
t ex ha större nedsänkningsdjup för att undvika luftvirvlarna, än om vätskeytan är lite orolig.
Tilledningens placering i pumpsumpen måste väljas så, att vätskeflödet till pumparna blir någorlunda jämnt
fördelat. Om nämligen tilloppsledningen till pumpsumpen mynnar alldeles intill en pump, är det stor risk att
inloppet på den pumpen störs. Detta kan öka eller minska motorns effektåtgång samtidigt som pumpens
kapacitet förändras. Motorskydd kan lösa ut i extrema fall. Sediment, såväl bottensediment som flyrslam, är
något som måste tas i beaktande, när man utformar en pumpsump. Denna måste vara utformad så, att det inte
uppstår några döda zoner med stillastående vatten. Likaså måste flytslammet med jämna mellanrum kunna
pumpas bort.
Pumpsumpsvolymer vid start-stoppreglering behandlas ingående i kapitel 8. Flödesreglering.
Fyra alternativa lösningar av pumpsumpar med framförallt olika placering av inloppsledningen enligt Stenberg
Flygt AB återges nedan.
Pumpsumpens mått beräknat efter volymflödet per pump. - Måtten A- E för de olika utförande
na bestäms med nomogram. Figur 1.6.
Figur 1.6 Nomogram för bestämning av pumpsumpens mått.
Om tillgänglig höjd ej räcker till erhålls erforderlig volym enklast genom att öka måttet A.
Anm. 1) Till mått B: Fria avståndet mellan två pumphus får ej underskrida 200 mm.
2) Till mått C: Fria avståndet mellan sidovägg och pumphus får ej underskrida 100 mm.
6
Alternativ 1. Inlopp vinkelrätt mot och högt upp i särskild inloppskammare. Figur 1.7.
På grund av inloppsrörets höga placering piskas mycket luft in i det inkommande vattnet. Genom
inloppskammarens utformning hinner vattnet avluftas innan det fördelas in i pumpkammaren genom
öppningarna i inloppskammarens botten. Sidoväggen (sektion X - X) som är indragen upp till minst halva
statorhuset förhindrar luftvirvelbildning mellan ytterpump och sidovägg.Genom att vattnet ständigt hålls i
rörelse är sedimenteringsrisken minimal, förutsatt att minimimåtten inte överskrids alltför
mycket.Skiljeväggen mitt för tilledningen skall vara så hög att det inkommande vattnet träffar den. Vid sidan
om kan överfall anordnas så att flytslam kan pumpas bort.
Figur 1.7 Alternativ 1.
Alternativ 2. Inlopp från sidan och i botten av särskild inloppskammare. Figur 1.8.
Detta är en variant av alternativ 1. De fyrkantiga öppningarna i inloppskammaren är nödvändiga för att sprida
flödet över hela sumpen och avskilja den luft som trots allt piskas in i det inkommande vattnet. Jämfört med
Alternativ 1 är strömningssituationen i pumpkammaren något mer ojämn och turbulent.Inloppskammarens bredd
och skiljeväggens höjd beräknas med hänsyn till inloppsrörets diameter: den förstnämnda 1,25 x diametern, den
senare 0,75 x diametern.
Figur 1.8
Alternativ 3. Inlopp från sidan och i botten av pumpsumpen. Figur 1.9.
En mellanvägg avdelar sumpen och bildar en form av inloppskammare. Från denna strömmar vattnet genom
fyrkantiga öppningar med måtten 2D x D belägna mitt för varje pump. Öppningarnas storlek är dimensionerade
så att strömningshastigheten genom dem inte överskrider 1 m/s. Därvid styrs vattnet utan virvelbildningar och
risk för sedimentering mot pumparnas inlopp. Mellanväggen bör ha sådan höjd att den minst når upp till en
punkt i nivå med halva motorhuset på pumpen. Samtidigt bör dock höjden inte överskrida en nivå belägen något
under högsta startnivå för att möjliggöra bortpumpning av flytslam.
Inloppskammarens bredd skall vara 1,25 x inloppsrörets diameter, förutsatt att max. vattenhastigheten i
inloppsröret inte överstiger 3 m/s. Avståndet mellan pumparnas centrumlinje och väggen kan vara så kort som
0,5 x A.
7
Figur 1.9 Alternativ 3.
Alternativ 4. Inlopp vinkelrätt mot pumpraden och i botten av pumpsumpen. Figur 1.10.
Detta är en enkel och ändamålsenlig utformning som ger ett jämnt och turbulensfritt flöde fram till pumparna.
Den koniska inloppssektionen skall vara vinklad 60-75°. Avståndet från pumparnas centrumlinje till den linje
där inloppssektionen slutar är inte mer än 0,5 x A.
Figur 1.10 Alternativ 4.
Tilloppsledningens anslutning till pumpsumpen.
Ibland ställs kravet att tilloppsledningen skall kunna tömmas vid lägsta vattenyta (lägsta stoppnivå) i
pumpsumpen.
Alternativen 1 och 3 tillfredsställer detta krav. För alternativen 3 och 4 kan anslutningen ske enligt figur 1.11.
Om man inte gör på detta sätt utan låter tilloppsledningen mynna direkt ovanför lägsta stoppnivån i
pumpsumpen, får man vid större tillflöden problem med luftinpiskning på grund av "vattenfallseffekten".
Figur 1.11
Rekommenderad anslutning av tilloppsledning till pumpsumpens botten.
8
Avskiljare, silar bör anordnas på sugsidan för att skydda pumpen mot föroreningar.
Suggropar för läns- och grundvattenpumpar förses med sand- och grusfång, där strömningshastigheten nedsättes
till ca 0,3 m/s. För pumpar som har begränsat spalt- spel-, turbopumpar i allmänhet och förträngningspumpar, se
tabell; 10.3 partikelstorlekar samt kap. 3, bör sil - annan benämning filter- installeras i sugledningen. Silinsatsen
kan vara utförd av metalltrådsduk eller en plåt med geometriskt olikformade hål, maskor enl. fig. 1.12.
Figur 1.12 Expempel på maskornas form i silinsats
Standardsilar anges med maskornas - hålens - vidd = största partikel som släpps igenom samt antal maskor pr
ytenhet enligt tabell 1.1. Jämförelse av internationella normer för silmaskor.
Tabell 1.1 Jämförelse av internationella normer för silmaskor
Vid val av sil skall strömningsförlusten vid rent sil beaktas samt att denna ökar med graden av igensättning.
Kräver komponenter i anläggningen t ex mätare, ventiler etc, avskiljning av partiklar mindre än vad pumpen
kräver skall silen monteras i tryckledningen. Manometrar för kontroll av igensättning skall alltid monteras före
och efter sil: för undertryck i sugledning och för övertryck i tryckledning.
Torrkörningsskydd, - flödeskontroll, - strömningsvakt, - som bryter strömtillförseln vid vätskebortfall, skall
anordnas vid pumpar vars konstruktion ej tål torrkörning t ex excenterskruvpumpar samt för övervakning av
kylvattenström och smörjvätskeström t ex spaltrörspumpar. Givaren kan vara temperaturstyrd kapacitiv t ex på
excenterskruvpumpar eller monterad i vätskeströmmen. Svävkropp eller fana.
Tryckledning. Om en backventil är nödvändig i systemet, bör den placeras mellan tryckstutsen och en
avstängningsventil, så att tryckledningen ej behöver tömmas vid en ev. reparation av backventilen. När pumpar
går i parallelldrift, måste varje pumps tryckledning ha en backventil, så att en pump inte kan pumpa baklänges
genom den andra. Normalt har tryckledningen större diameter än pumpens tryckstuts. Detta gäller särskilt för
längre ledningar, där rörledningsförlusterna hålls nere för att minska pumpens effektbehov. Vilken dimension
som skall väljas, bestämmes med hänsyn till ekonomisk strömningshastighet. Vid övergång från en dimension
9
till en annan, är det viktigt att övergångskonan inte blir för tvär. Annars uppstår kraftiga avlösningar och därmed
låg diffusorverkningsgrad.
Minsta flöde. Om en centrifugalpump körs med kraftigt reducerat flöde, förorsakar detta en temperaturstegring,
vilket i sin tur kan medföra förångning av den pumpade vätskan. Den vanligaste lösningen för att motverka detta
är att installera en returledning - by-pass -till sugbehållaren. En fast strypbricka i returledningen kan ge
tillräckligt flöde för att klara detta temperaturproblem utan att påverka pumpens prestanda.
Den effekt som tillförs pumpaxeln kan beräknas ur
Ekv. 1.1
Vid drift nära dämda punkten- pumpen är således nästan helt strypt- kan antas att hela effekten omvandlas till
värme. Om pumpen förutsätts vara isolerad, dvs. värmeavgång sker endast genom den avledda
volymströmmen Q, så blir temperaturstegringen:
Ekv. 1.2
Grafiskt kan t bestämmas med hjälp av fig. 1.12, som gäller för vatten. För annat pumpmedium korrigeras
temperaturstegringen med hänsyn till densitet och specifikt värme. Denna figur kan också användas för
uppskattning av temperaturstegring vid by-pass-reglering med överströmningsventil hos förträngningspumpar.
Figur 1.13
Temperaturstegring vid drift nära dämda punkten.
Överströmningsventil användes vid förträngningspumpar för att undvika skadlig tryckstegring om
tryckledningen tillfälligt blockeras. Överströmningsventilen, som ofta är inbyggd direkt i pumpen bör ej
användas till flödesreglering.
Direkt förbindelse mellan sug- och tryckledning vid förträngningspumpen ger vid stora tryckstegringar eller
stora flöden upphov till temperat urstegringar, vid olja medför detta att viskositeten sjunker, risk finns då att
oljefilmen brister och pumpen skär. l stället bör vätskan ledas från överströmningsventilen direkt tillbaka till
behållare eller liknande där en större volym kan ta upp temperaturstegringen.
10
Vattenslag
Vattenslag - (tryckslag) - kan uppstå i en tryckledning när en ventil öppnas eller stängs,vid rörbrott eller när en pump startar
eller stoppar. De farligaste tryckförhållandena uppträder vanligen när en pump stannar, speciellt i samband med ett plötsligt
strömavbrott. När detta inträffar utsätts vätskan i tryckledningen vid pumpen för en plötslig energiförändring som ger upphov
till en tryckvåg. Vågen fortplantar sig med ljudets hastighet längs rörledningen till dess mynning, återkastas till pumpen, ut i
ledningen igen osv, tills dess rörelseenergi har gått förlorad genom friktionsförluster fig 1.14 . Tiden för tryckvågen att
vandra från pumpen till rörmynningen och tillbaka kallas för reflexionstiden och betecknas ofta med den grekiska bokstaven
µ.
Storleken av a bestäms av rörmaterial och dimensioner. För stålrör kan man räkna med 12001300 m/s och för
gjutjärnsrör 1000-1200 m/s. I plaströr som PVC är däremot tryckvågshastigheten betydligt lägre 300-400 m/s.
Storleken på ett vattenslag beror på pumpens driftpunkt och hur rörsystemet är uppbyggt. Det teoretiskt största
värdet på vattenslagets storlek kan beräknas med formeln:
Om man i en pumpinstallation använder gjutjärnsrör, a = 1000 m/s, och har en ursprunglig vattenhastighet
av 1 m/s blir H = 110 m om t.ex. en ventil efter pumpen stänger omedelbart vid ett strömbortfall.
Stängningen måste då ha skett inom en tidsrymd mindre än reflexionstiden u. Om rörledningen är 1000 m
hade u i detta fall varit 1.8 s.
Figur 1.14 Vattenslag
Det är ofta värdefullt att snabbt kunna bedöma risken för vattenslag i ett ledningssystem. När följande
förhållanden förekommer i anläggningen behöver man en noggrannare kontroll.
•
Vattenslagshöjden är större än pumpens totala tryckhöjd i driftpunkten eller större än det tryck
rörledningen tål.
•
Någon ventil i rörledningen stänger på en tid mindre än tryckvågens reflexionstid
•
Rörledningen går över höga geodetiska punkter.
Kontroll av stängningsförloppet i backventiler och avstängningsventiler.
I vissa fall uppstår slag i backventilerna. Det beror oftast på att ventilerna är så tröga att de inte hinner
stänga omedelbart när vattenströmmen vänder utan först sedan denna accelerat i riktning mot pumpen.
För att undvika vattenslag skall backventilen stänga då vattenhastigheten i ledningen är 0. Detta kan man
åstadkomma på en klaffventil med hjälp av fjäder-motvikt, hydraulisk dämpare el. dyl. I en kulventil
avvägs kulans vikt så att snabbast möjliga stängning erhålles när vattnet ändrar riktning.
Lämpligare än klaff- och kulventiler vid stora flöden är hydrauliskt eller pneumatiskt reglerade
avstängningsventiler. Dessa stänger successivt innan pumpen stannar. Om stängningstiden väljs till 20-40 ggr
tryckvågens reflexionstid uppstår dessutom i regel inte några vattenslag om pumpen skulle stanna plötsligt t.ex.
vid strömbortfall.
11
Ventilerna skall ha släta genomlopp så att fasta föroreningar inte kan fastna och de bör placeras så att de är lätt
åtkomliga för service.
Ansluts en luftklocka eller stötdämpare på tryckledningen vid pumpstationen, vilket är vanligare i utlandet än i
Sverige, fungerar den som ett stötdämpande buffertutrymme.
Vattenslagshöjden bestämmer vattenslagets storlek. Ett mindre värde på a eller v innebär således ett mindre
vattenslag.
Tryckvågens hastighet a kan begränsas genom att rörmaterial med liten elasticitetsmodul t. ex. plast väljes. Å
andra sidan har dessa rör ofta en lägre hållfasthet. Om vattenhastigheten v väljs till 1 m/s eller lägre är i
allmänhet risken för vattenslag liten. För normalt avloppsvatten bör hastigheten dock ej understiga 0,6 m/s på
grund av risken för sedimentering.
Buller, vibrationer, ljud
Maskinbuller i allmänhet betraktas som störande och bland de här ingående bullerkällorna förekommer även
pumpar. Det är såväl pumparna själva som deras drivmotorer och i vissa fall även transmissionerna, d. v. s.
axelkopplingar, kuggväxlar etc. för pumparnas drift, som förorsakar ljudet. Uppmärksamheten riktas mer och
mer mot de besvärande ljudkällorna och därvid betraktas pumparna ur ljudsynpunkt ofta mycket strängt. Kraven
varierar inom ett mycket stort område från sjukhus-till industrianläggningar.
Ljudkrav
Det mänskliga örats känslighet för olika slags ljud är avgörande för vad som skall betraktas som irriterande,
hindrande för taluppfattning eller risk för hörselskador. Den högsta acceptabla ljudtrycksnivån utan risk för
hörselskador vid långvarig exponering, 5 h/dygn representeras av kurvan N-85 enligt ISO TC 43. Figur 1.15
visar bullerkurvor med hänsyn till exponeringstiden. Mer preciserat bedöms i Sverige hörselskaderisken enl.
SEN 590111. Arbetarskyddsstyrelsens meddelande 68:4 anger vilka ljudnivåer som accepteras. I allmänhet lika
H 85. l diagrammet fig 1.15 har mellan dessa gränser angivits den acceptabla ljudnivån för några vanliga lokaler.
Utsätts örat för kraftigare ljud än N-85 blir exponeringstiden avgörande för om skada uppstår eller ej. Ju
starkare ljud desto kortare bör exponeringstiden vara. Vid N-135 och däröver sker skada redan vid en enda
kortvarig exponering.
Vid ljudmätning används en mikrofon med vilken ljudtrycket registreras (vanligen mätt på 1 meters avstånd
från ljudkällan). Det anges i enheten dB (decibel) som står i ett logaritmiskt förhållande till
ljudtrycksnivån.
Figur 1.15 Ex. på acceptabla bullernivåer
Figur 1.16 Olika ljudkällor-Ljudnivåer
12
Det finns ett antal ljudföreteelser, som vi möter i det dagliga livet och som är återgivna i figur 1.16. Med hjälp av
dessa kan innebörden av olika dB-värden bedömas.
Pumparna kan ur bullersynpunkt inte ses isolerade från sina drivmotorer, axelkopplingar och eventuellt andra
transmissionselement. Elektromotorer avger ett buller som är sammansatt av vibrationer, fläktbrus, lagerbuller
och magnetiskt ljud. Dålig uppriktning mellan pumpens och drivmotorns axel, t ex till följd av för vekt underlag,
kan ge anledning till besvärande buller. Konstruktiva drag hos pumpar som kan leda till vibrationer är fram- och
återgående pumpelement samt dynamiskt obalanserade axlar. Bland yttre omständigheter som förorsakar buller
kan räknas luft- eller gasbubblor i vätskan samt kaviation i pumpinloppet till följd av knapp tillrinning samt dålig
uppriktning.
Självfallet spelar valet av pumptyp, drivanordning och transmission stor roll för hur bullersituation skall bli vid
pumpens uppställningsplats. Vid planering och upphandling skall därför ljudkraven anges. l kapitel 2.10 tabell 4,
finns de normer specifierade som gäller dels för vibrationer och ljud vid utförandet av pumpar och elmotorer
samt dels mätmetoder.
När det gäller uppställning av pumpaggregat i maskinrum, arbetslokaler etc. spelar såväl lokalernas utformning
som fundament och fastsättningsanordningar en stor roll för ljudnivån. Väggar och tak och även andra maskiner
har förmåga att reflektera eller absorbera ljud. Fundament och golv kan genom resonans förstärka ljud eller
medverka till att ljudet sprids till angränsande lokaler. Ställs höga krav på tyst gång och är t. ex. risken hög att
stomburet ljud kan vålla störningar är det väsentligt att ett så tystgående pumpaggregat som möjligt används.
Man eliminerar med andra ord ljudet redan vid källan.
Bullerreducerande åtgärder kan behöva vidtagas vid installationen för att uppfylla anspråken på låg ljudnivå.
Fastsättning på stabila och tunga fundament dämpar utbredningen av stomljudet från ett pumpaggregat. Har
underlaget däremot lätt att vibrera - såsom tunna betonggolv e. d. - bör pumpaggregatet ställas upp på
vibrationsdämpande gummielement.
Överföringen av vibrationer via rörledningarna kan reduceras om en del av röret ersätts med en
vibrationsupptagande expansionsbälg av elastiskt material. Detta förfarande är för övrigt nödvändigt vid varje
pump på elastiska ljuddämpande underlag, eftersom pumpaggregatet härvid är rörligt och inte bör förbindas stelt
med rörledningarna. Bälgar har en begränsad förmåga att dämpa det ljud eller vibrationer, som leds av den i
bälgen inneslutna vätskan. Däremot kan 90-graders rörböjar ha en väsentligt bättre dämpande effekt.
Pumpaggregatets uppställningsplats bör väljas med omtanke för att inte störa omgivningen. Vid stora
anläggningar med stor installerad effekt är det vanligt med slutna ljudisolerade pumprum. Har personalen ingen
anledning att långvarigt uppehålla sig i dessa rum kan en högre ljudnivå hos pumparna tillåtas.
1.5 RÖRSYSTEMETS UTFÖRANDE, RÖRNORMERNA
Höga krav på tystgående pumpar gäller för installationer i bostadshus, hotell, passagerarfartyg samt sjukhus- och
kontorsbyggnader. I sådana fall kan överföringen av det stomburna ljudet hindras genom upphängning av
rörledningar i vibrationsdämpare. Ett rätt utnyttjande förutsätter användning av en pump som lämnar små
pulsationer i vätskeflödet.
Rörsystemets utförande bestäms av vätskans egenskaper samt tryck och temperatur.
Besiktningspliktiga rörledningar
För ledningssystem anslutna till eller ingående i kommunala distributionssystem för avlopp, vatten och värme
gäller bestämmelser angivna i VA-byggnorm och av resp. Energiverk. Rörledningar i VVS-anläggningar utföres
enl. VVS-AMA.
För rörledningar som används på arbetsställe, där arbetarskyddslagen äger tillämpning – gäller även VA-, VVSoch fjärrvärmeanläggningar- eller som används under sådana förhållanden att kontroll erfordras enligt
förordningarna om miljö- och hälsofarlig vara och brandfarlig vara skall utföras enligt Rörledningsnormerna
1977. Följande sammanfattning av de kommande kraven kan ev bli kompletterande av supplement för vissa
processindustrier.
13
De grundläggande bestämmelserna för säkerhet och kontroll rörande tryckkärl, rörledningar etc. anges i
Arbetarskyddslagen och Arbetarskyddskungörelsen. Det stadgas t ex att rörledning med tillhörande
utrustning och armatur skall med hänsyn till material, hållfasthet och konstruktion erbjuda betryggande
säkerhet samt vara på lämpligt sätt anordnad.
Tillsyn över att bestämmelserna efterlevs utförs av Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen som också
utfärdar regler för besiktning och kontroll.
De av dessa myndigheter utfärdade bestämmelserna har formen av föreskrifter eller anvisningar. Sådan
besiktning och kontroll som är föreskrift rubriceras som officiell provning och skall i regel utföras av
riksprovplats - för t ex rörledningar Statens Anläggningsprovning, SA. All övrig besiktning och kontroll är
egenkontroll som någon låter göra i egen verksamhet och på eget ansvar. Att man verkligen utför sådan
egenkontroll som är anvisning är synnerligen viktigt. Om denna kontroll inte utförs kan detta leda till att
objektet ifråga inte anses ha betryggande säkerhet.
Arbetarskyddslagen och Arbetarskyddskungörelsen gäller på platser där ett förhållande mellan arbetsgivare och
arbetstagare finns. Lagen ålägger också tillverkaren ett ansvar när det gäller erforderliga skyddsanordningar och
betryggande säkerhet. Det bör särskilt observeras att detta åliggande för tillverkaren gäller överallt, således även
i de fall som normalt inte omfattas av lagen (t ex i hemmet).
Rörledningsnormerna utgör normer för rörledningar i stationära anläggningar. Normerna anger inledningsvis
giltighetsområdet och definition av olika objekt inom normerna. l normerna föreskrivs att granskning av
ritningar, provning av svetsar och besiktning skall ske för vissa rörledningar med krav beroende av innehållets
farlighetsgrad, rördimension, tryck och temperatur samt då det gäller svetsar dessutom styrkefaktorn. Kraven
återges i diagramform i figur 1.17. Vidare anges i normerna vilka material som får användas och eventuella krav
på provning av dessa material samt för resp. material tillåtna beräkningsvärden. För rörledning som innehåller
hälso- och miljöfarlig samt brandfarlig vara sägs att varningsmarkering i någon form måste anbringas.
Ej besiktningspliktiga rörledningar
Tryckprovning skall alltid utföras. För rörledning som ej är besiktningspliktig får tryckprovning övervakas av
annan än Riksprovplatsen. För media i bild 4, 5, 6 och 7 är tryckprovning undantagen för rörledningar för p < 25
bar och samtidigt Dy < 35 mm.
Undantagna från besiktningskraven är rörledning där annan norm, föreskrift eller anvisning skall tillämpas, t.ex.
vissa rörledningar i kärnenergianläggningar, rörledningar i medicinsk gasanläggning, stadsgasledning, Pipe-line
för olja och naturgas.
Uppdelning med avseende på media och krav
enl. figur 1.17
Bild 1
Bild 2
Bild 3
Bild 4
Bild 5
Bild 6
Bild 7
Kondenserad gas att hänföra till
a) Brandfarlig vara samt oxygen
b) Hälso- och miljöfarlig vara
Vätska och annan gas än kondenserad gas att
hänföra till
a) Brandfarlig vara samt oxygen, ber. Temp. >
100°C
b) Hälso- och miljöfarlig vara.
Vätska och annan gas än kondenserad gas att
hänföra till
Brandfarlig vara samt oxygen, ber. Temp < 100°C.
Figur 1.17 Bild 1
Annan vara än 1-3 ovan med ber. Temp. > 400°C.
Annan vara än 1-3 ovan i form av en vätska och ånga
med ber. Temp mellan 120 och 400°C.
Annan vara än 1-3 ovan i form av vätska och ånga med
ber. temp. < 120°C
Annan vara än 1-3 ovan i form av luft och annan gas
med ber. temp. < 400°C.
14
Figur 1.17
Bild 2–7. Grafisk framställning av förhållandet tryck, p × ytterdiametern,
Dy enl. Rörledningsnormerna.
15