Hämtad - DiVA Portal

Att medverka vid tvångsåtgärder
En litteraturstudie om vårdpersonals erfarenhet
Hanna Björk
Anna-Maria Forssman
Vårterminen 2015
Självständigt arbete (Examensarbete), 15 hp
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
Handledare: Gabriella Gustafsson, Universitetslektor, Institutionen för omvårdnad
To participate in coercive
measures
A litteraturestudy of healthcare personnels experience
Hanna Björk
Anna-Maria Forssman
Vårterminen 2015
Självständigt arbete (Examensarbete), 15 hp
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
Handledare: Gabriella Gustafsson, Universitetslektor, Institutionen för omvårdnad
SAMMANFATTNING
Bakgrund: I Sverige styrs vården utifrån olika lagar och riktlinjer. En av de
viktigaste styrande lagarna är hälso- och sjukvårdslagen (HSL) som byggs på
frivillighet. Vid psykiska sjukdomar där man inte längre klarar av att ta hand om sig
själv kan man vårdas med hjälp av tvångsvård. I Sverige vårdas ungefär tjugo procent
av alla patienter inom slutenpsykiatrin under lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT).
Vårdpersonalen måste då ibland använda sig av tvångsåtgärder mot patientens vilja.
Detta ställer stora emotionella, fysiska och psykiska krav på vårdpersonalen. Syfte:
Att beskriva vårdpersonals erfarenhet av att medverka vid tvångsåtgärder inom den
psykiatriska slutenvården. Metod: Litteraturstudie baserad på åtta vetenskapliga
artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Tvångsåtgärder skapade negativa känslor
som rädsla, obehag, hjälplöshet och maktlöshet samt gav skuld och dåligt samvete.
Det påverkade det dagliga arbetet negativt och det fanns ett behov av ökad kunskap
och erfarenhet. Den personliga synen kunde underlätta eller försvåra upplevelsen av
tvångutförandet. Vårdpersonalen uppgav även att god kontakt med läkare, chefer och
patienter var viktigt. Slutsats: Stödsamtal och utbildning av vårdpersonal kan leda
till att den fysiska och psykiska stressen minskar, vilket i sin tur kan resultera i färre
uppsägningar och sjukskrivningar. Det kan också ha en positiv inverkan på
omvårdnaden av patienten då vårdpersonalen skulle få verktyg i att hantera sina egna
och patienternas känslor. Betydelse för omvårdnad: Genom att beskriva
vårdpersonals erfarenhet av medverka vid tvångsåtgärder skulle riskfaktorer kunna
identifieras och på så sätt sätta in åtgärder för att kunna förebygga ohälsa hos
vårdpersonal inom slutenvårdspsykiatrin.
Nyckelord: kvalitativ litteraturstudie, tvångsåtgärder, vårdpersonal, erfarenhet
ABSTRACT
Background: The care in Sweden is ruled by different laws and guidlines. One of
them is Health and Medical Services Act, which is volontary. When a person gets
mentally ill, up to the point when they can no longer care for them selves they can be
treated under The Compulsory Mental Care Act. In the swedish closed psychiatric
wards approximatly twenty percent of all patients are being treated under The
Compulsory Mental Care Act. Sometimes the nursing staff needs to use coercive
measures against the patients will. This puts great emotional, physical and
psychcolgical pressure on the nursing staff. Aim: To describe nursing staffs’
experience of participating in coercions. Method: Literature study based on eight
scientific articles with a qualitative approach. Findings: Coercions induced negative
emotions like fear, discomfort, helplessness and powerlessness and it also resulted in
feelings of guilt and bad conscience. It also had a negative effect in the daily work and
there were a need for enhanced knowledge and experience. The personal approach
could either ease or aggravate the percieved experience during coercions. The nursing
staff also stated that a good relation with doctors, cheifs and patients was important.
Conclusion: The physical and the emotional stress could decrease if the staff
received therapeutic counselling and education which could result in fewer people
quitting their jobs and fewer sick-leaves. It may also have a positive effect on patient
care because the nursing staff would have recieved tools for managing their own and
their patients emotions. Importance of care: By describing nursing staffs’
experience of participating in coercions it could be possible to identify confounding
factors and then arrange interventions to prevent physical and psychological illness
among the nursing staff who are working at closed psychiatric wards.
Keywords: qualitative literature study, coercions, nursing staff, experience
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
BAKGRUND ....................................................................................................................................... 1
Lagen om psykiatrisk tvångsvård ............................................................................................ 1
Vårdpersonal inom psykiatrin................................................................................................... 3
TEORETISK REFERENSRAM ..................................................................................................... 4
PROBLEMFORMULERING ......................................................................................................... 5
BETYDELSE FÖR OMVÅRDNAD .............................................................................................. 6
SYFTE ................................................................................................................................................... 6
METOD................................................................................................................................................. 6
Sökmetoder .................................................................................................................................... 6
Urval ................................................................................................................................................. 7
Analys ............................................................................................................................................... 7
Forskningsetik .............................................................................................................................. 7
RESULTAT .......................................................................................................................................... 8
Rädsla ............................................................................................................................................ 9
Obehag ........................................................................................................................................... 9
Hjälplöshet och maktlöshet ........................................................................................................ 9
Ger skuld och dåligt samvete ................................................................................................... 10
Tvångsåtgärder påverkar det dagliga arbetet ................................................................ 10
Måste förtränga det emotionella ............................................................................................. 11
En åtgärd som berör många .................................................................................................... 11
Ökat behov av kunskap och erfarenhet .................................................................................. 11
Personliga synen på tvångsvård kan antingen underlätta eller försvåra
medverkandet vid tvångsåtgärder ...................................................................................... 12
Upplevs som straff ..................................................................................................................... 12
Undvika så långt som möjligt .................................................................................................. 12
Upplevs som nödvändigt .......................................................................................................... 13
Ses som en del av arbetet .......................................................................................................... 13
Brist på andra alternativ .......................................................................................................... 14
Medverkade trots att de inte ville ............................................................................................ 14
Relationen till arbetskamrater och patienter påverkar upplevelsen av att
utföra tvångsåtgärder .............................................................................................................. 14
God kontakt med patienten underlättar ................................................................................ 14
Generös inställning underlättar .............................................................................................. 15
Förståelse från auktoriteter underlättar ............................................................................... 15
Bemötandets viktiga roll ........................................................................................................... 15
DISKUSSION ................................................................................................................................... 16
Resultatdiskussion .................................................................................................................... 16
Skapar negativa känslor........................................................................................................... 16
Påverkan i det dagliga arbetet ................................................................................................ 17
Personliga synen på tvångsvård kan antingen underlätta eller försvåra ....................... 19
Relationen till arbetskamrater och patienter påverkar ...................................................... 21
Metoddiskussion ........................................................................................................................ 22
Forskningsetisk diskussion ................................................................................................... 24
SLUTSATS......................................................................................................................................... 25
REFERENSER ................................................................................................................................. 26
BAKGRUND
I Sverige styrs vården utifrån olika lagar och riktlinjer. Målet för hälso- och
sjukvården är en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall
ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans
värdighet (SFS 1982:763). Det finns dock tillfällen när detta inte är möjligt, nämligen
om en person blir inlagd under lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) (SFS
1991;1128).
Enligt Socialstyrelsen (2013) vårdas cirka tjugo procent av patienterna inom
slutenpsykiatrin under LPT. Psykiatrin har genom tvångslagstiftningen ett unikt
uppdrag från samhället att under speciella förutsättningar lägga in människor på
sjukhus och ge behandling under tvång. Detta innebär att ett stort ansvar läggs på
den psykiatriska verksamheten och dess anställda (Kjellin 2009, 109). Detta arbete
beskriver därför vårdpersonals erfarenhet av att medverka vid tvångsåtgärder.
Lagen om psykiatrisk tvångsvård
Den allmänna utgångspunkten för all psykiatrisk vård, liksom för all annan vård, är
att vård ges om patienten har gett sitt samtycke till den. Tvångsvården inom
psykiatrin utgör ett undantag som regleras genom särskild lagstiftning. Psykiatrisk
vård som ges när patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning benämns som sluten
psykiatrisk tvångsvård. Annan psykiatrisk vård enligt denna lag benämns som öppen
psykiatrisk tvångsvård (SFS 1991:1128). Att bli tvångsvårdad innebär att patienten
förlorar sin autonomi och inte längre har rätten att bestämma över sig själv. Detta
kan medföra en kränkning av patientens integritet (Arlebrink 2014, 457).
Enligt LPT kan en patient omhändertas för tvångsvård om följande tre kriterier är
uppfyllda: hon eller han har en allvarlig psykisk störning (till exempel förvirring,
tankestörningar, hallucinationer eller vanföreställningar), hon eller han motsätter sig
frivillig vård eller saknar förmåga till grundat ställningstagande eller om hon eller
han inte kan skötas på annat sätt än genom kvalificerad heldygnsvård. Bedömning
ska också göras om patienten är farlig för sig själv eller någon annan person
(Arlebrink 2014, 458-459). Det som sker vid tvångsomhändertagande är noga
reglerat. Endast en legitimerad läkare som är i allmäntjänst kan skriva ett vårdintyg
efter att ha bedömt patienten. Detta vårdintyg gäller tjugofyra timmar, varefter en
specialistläkare ska göra en ny bedömning och pröva vårdintyget. Om vårdintyget
förlängs kan patienten vårdas med hjälp av LPT under fyra veckor. Vid intagningen
ska dessutom en vårdplan upprättas för patienten och denna bör göras i samråd med
patient och anhöriga (Arlebrink 2014, 464).
Tvångsåtgärder som kan vidtas med stöd av LPT är kroppsvisitation, fastspänning,
tvångsmedicinering, avskiljning, omhänderta farlig egendom som påträffas.
Personalen har även rätt att undersöka brev och paket som skickats till patienten för
att kontrollera att det inte innehåller farlig egendom. Beslut kan även tas om att
begränsa en patients användande av elektronisk kommunikationstjänst (SFS
1991:1128; SFS 1991:1129; SOSFS 2008:18). Tvångsåtgärder får endast användas om
alla andra åtgärder bedöms otillräckliga. Enligt Kjellin och Thorsén (2013, 111)
innebär tvångsvård som nämnts ett frihetsberövande, vilket är ett allvarligt
samhälleligt ingrepp i en människas liv. LPT innehåller därför detaljerade regler om
när tvångsåtgärder får användas och om hur det ska gå till. I lagens andra paragraf
sägs att tvångsåtgärder endast får tillgripas om det står i rimlig proportion till syftet
med åtgärden. Tvånget ska utövas så skonsamt som möjligt med största möjliga
hänsyn till patienten. Vården får genomföras endast om patienten efter individuellt
anpassad information inte kan förmå att medverka frivilligt. Syftet med tvångsvården
ska vara att få patienten att frivilligt medverka till nödvändig vård och ta emot den
hjälp han eller hon behöver.
Patienters erfarenheter av tvångsåtgärder beskrivs i Hooff och Goossensens (2014)
studie som både negativa och positiva. De två mest negativa erfarenheterna som
nämndes var maktlöshet och förnedrande. Erfarenheterna av maktlöshet bestod av
att inte bli förstådd, att bli ignorerad samt en känsla av hjälplöshet och osäkerhet.
Patienterna kände att de inte själva fick bestämma vad de ville göra eller var de ville
vara. De fick en behandling de inte gått med på och kände att vårdpersonalen varken
litade eller lyssnade på vad de hade att säga. Patienterna upplevde bristande kontroll
under sjukhusvistelsen på grund av att de fick otillräckligt med information och inte
fick medverka i besluten.
Hooff och Goossensen (2014) menar att en annan negativ erfarenhet som patienterna
upplevde var förödmjukelse. Patienterna kände att de inte hade samma mänskliga
rättigheter som en frisk person. De ville bli sedda som enskilda individer. Att vara
2
beroende av vårdpersonal och omvårdnad ökade känslan av sårbarhet och
underlägsenhet. Att inte få medverka i beslut kring den egna vården upplevdes som
meningslöst och otillfredsställande. Detta orsakade känslor av hjälplöshet och
minskad respekt gentemot vårdpersonalen. De positiva erfarenheterna som
patienterna rapporterade var enligt Hooff och Goossensen (2014) att de kände sig
trygga och sedda. Patienterna ville känna sig säkra, skyddade och känna att de hade
någon som brydde sig. Detta ökade respekten gentemot vårdpersonalen. Respekt
anses vara en ledande etisk princip, ett grundläggande behov för alla människliga
interaktioner och en fundamental grundsten inom omvårdnad (Hooff och Gossensen
2014).
Författarna anser att det är viktigt att ha förståelse för hur patienterna upplever
tvångsåtgärder då patienternas upplevelser kan spegla av sig i hur vårdpersonalen
upplever tvångsutförandet. Om vårdpersonalen vet att patienten anser det kränkande
och förnedrande kan detta leda till att vårdpersonalens upplevelse av att utföra
tvångsåtgärden påverkas negativt och vice versa.
Vårdpersonal inom psykiatrin
Den snabba utvecklingen inom medicinsk forskning har, tillsammans med
utbredningen av arbetsområdet omvårdnad, resulterat i att klinisk omvårdnad blivit
ett stressfyllt arbete. I syfte att minska personalkostnader har nedskärning av
vårdpersonal inom sjukvården orsakat en ökad arbetsbelastning. Vårdyrket kan
därför betraktas som ett av de mest utmanande och stressfyllda yrkena. Utöver de
normala stressfaktorerna inom vårdyrket möter vårdpersonal inom psykiatrin unika
situationer som kan orsaka höga nivåer av stress. Till exempel kan patienter inom
psykiatrin utsätta sig själva för fara med hög vålds- och självmordspotential. Trots
dessa risker väljer vårdpersonalen ändå att arbeta med dessa patienter även om det
kan öka den fysiska och psykiska arbetsbelastningen (Shu et al. 2015).
I en studie gjord av Qi et al. (2014) undersökte de hur stress påverkat hälsan hos
vårdpersonal inom psykiatrin jämfört med vårdpersonal på somatiska
vårdavdelningar. Där fann författarna att de som arbetar inom psykiatrin upplevde
en högre stress i arbetsmiljön än vad vårdpersonal på somatiska vårdavdelningar
gjorde. Detta kunde förklaras genom att vårdpersonalen inom slutenpsykiatrin
arbetade i begränsade miljöer såsom slutna avdelningar och mötte potentiellt
3
våldsamma patienter. De utsattes därför i högre grad av fysisk och psykisk stress och
mötte aggression på arbetet i större utsträckning än vårdpersonal på somatiska
vårdavdelningar. Majoriteten av vårdpersonalen rapporterade att de någon gång
blivit skadade i samband med tvångsåtgärder och att detta resulterat i sjukskrivning
(Mérineau-Côté och Morin 2014).
Vårdpersonal inom slutenpsykiatrin är ofta utsatta för utmaningar som våld,
självmord eller plötsligt uppkommande av psykotiska symtom. Därför är det möjligt
att dessa faktorer kan påverka förekomsten av depression (Shu et al. 2015). Vidare
beskrivs i Gelkopf et al. (2009) studie att vårdpersonal som kontinuerligt
medverkade vid tvångsåtgärder upplevde mer negativa känslor och visade symtom på
utbrändhet. Hamaideh (2014) fann i sin studie att korrelationen mellan moralisk
stress samt utbrändhet och vilja att lämna sitt arbete var förenlig med andra studier
som även de visade starka samband mellan dessa faktorer, exempelvis i Nagel, Tuts,
Hoekstra och Noorthoorn (2009) reviewstudie där de fann att tvångsåtgärder bidrog
till en mental påfrestning som kunde leda till utbrändhet.
Inom vårdetiken används ofta fyra etiska principer för att kunna diskutera etiska
aspekter. Dessa principer är autonomiprincipen, göra-gott-principen, icke skadaprincipen och rättviseprincipen (Sandman och Kjellström 2013, 367-368).
Tvångsvård kommer alltid innebära att det måste göras etiskt svåra överväganden.
Autonomiprincipen och göra-gott-principen kolliderar oftast med varandra vid
tvångsvård då beslutet om tvångsvård anses göra gott för patienten men samtidigt tas
det inte hänsyn till vilken inställning patienten har till vården. Kravet på att patienten
måste motsätta sig vård för att kunna bli tvångsvårdad enligt LPT kan skapa en etisk
konflikt (Wallsten, Kjellin och Sjöberg 2009).
TEORETISK REFERENSRAM
Författarna har valt att förstå och tolka vårdpersonals erfarenhet av att medverka vid
tvångsåtgärder utifrån Joyce Travelbees teori som fokuserar på omvårdnadens
mellanmänskliga dimensioner. Trabelbee hävdar att för att förstå vad omvårdnad är
och bör vara måste man förstå vad som sker mellan patient och vårdpersonal, hur
deras interaktion kan upplevas och vilka konsekvenser detta kan ha för patienten och
dennes tillstånd (Kirkevold 2000, 130).
4
Travelbee tar starkt avstånd från en generaliserande människosyn. Hon förkastar
begreppen patient och vårdare och istället för att framhäva olikheterna vill hon
framhäva det gemensamma. Travelbee menar att benämningen vårdare och patient
gör att personer hamnar i speciella fack vilket gör det svårt att se personer som
enskilda individer (Kirkevold 2000, 131).
Lidande är en ofrånkomlig del av att vara människa. Lidande är ofta knutet till
sjukdom, som kan resultera i förlust av kroppslig, andlig eller emotionell integritet.
Vårdpersonalens roll är då att sätta individens sjukdom och lidande framför sin egen
objektiva bedömning (Kirkevold 2000, 131-132).
En annan viktig del av Travelbees teori är betydelsen av att finna mening i livets
skiftande upplevelse. Hon kopplar även upplevelsen av mening till känslan av att
någon eller något behöver en. Det gör livet värt att leva. Människor behöver
emellertid ofta hjälp med att finna en mening i sina olika livserfarenheter. Detta
menar Travelbee är en det viktigaste syftet med omvårdnad (Kirkevold 2000, 133).
Omvårdnaden uppnår sitt syfte genom att etablera en mellanmänsklig relation. Det
är vårdpersonalen som ansvarar för att relationen etableras och upprätthålls, men
relationen måste vara ömsesidig. Travelbee beskriver vikten av empati för att kunna
skapa en god relation. Empati är ingen kontinuerlig process, utan något som uppstår
av och till (Kirkevold 2000, 133-135).
Enligt Travelbee är kommunikation en ömsesidig process där man delar eller
förmedlar tankar och känslor. Detta är en förutsättning för att uppnå målet för
omvårdnad som enligt Travelbee är att hjälpa patienten bemästra sjukdom och
lidande samt finna en mening i sina upplevelser. Förutsättningar för en bra
kommunikation kräver kunskap, sensitivitet och ett välutvecklat sinne för timing
samt behärskande av olika kommunikationstekniker (Kirkevold 2000, 136-137).
PROBLEMFORMULERING
Tvångsvård finns i hela världen och de flesta länder har någon form av speciell
lagstiftning för vården av dessa patienter. Patienter som vårdats under LPT har
uppgett känslor av bland annat förnedring, bristande delaktighet, maktlöshet, känsla
5
av underlägsenhet och osäkerhet. Det är vår skyldighet som vårdpersonal att se till
patientens lika värde, bemöta patienten med respekt, ha respekt för patientens
autonomi och integritet samt ansvara för god omvårdnad. Vid vård av dessa patienter
kan en konflikt uppstå då vårdpersonal har ansvar och skyldighet att medverka vid
tvångsåtgärder. Detta kan leda till moralisk stress hos vårdpersonalen som kan öka
risken för depression, utbrändhet och uppsägning (Åhlin 2015).
BETYDELSE FÖR OMVÅRDNAD
Genom denna studie hoppades författarna kunna bidra till ökad förståelse för
vårdpersonals erfarenhet av att medverka vid tvångsåtgärder och hur detta kan
påverka deras hälsa och omvårdnaden av patienter. Genom att beskriva
vårdpersonals erfarenhet av medverka vid tvångsåtgärder skulle riskfaktorer kunna
identifieras och åtgärder sättas in för att kunna förebygga ohälsa hos vårdpersonal
inom slutenvårdspsykiatrin. Författarna beslöt därför att undersöka vårdpersonals
erfarenhet av att medverka vid tvångsåtgärder.
SYFTE
Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vårdpersonals erfarenhet av att
medverka vid tvångsåtgärder inom den psykiatriska slutenvården.
METOD
Författarna valde att genomföra en litteraturstudie som baserades på vetenskapliga
artiklar med kvalitativ ansats där vårdpersonals erfarenhet av att medverka vid
tvångsåtgärder beskrevs. Artiklarna sammanfattades i en artikelöversikt (Bilaga 1,
tabell 2). Kvalitativa studier har ökad förståelse som yttersta mål. Kvalitativa studier
som utgångspunkt bidrar till bättre förståelse av vad lidande innebär, hur livet
gestaltar sig i relation till hälsofaktorer och processer och hur olika upplevelser,
erfarenheter, förväntningar och behov kan mötas (Friberg 2012, 121).
Sökmetoder
För att besvara syftet med studien använde sig författarna av olika artikeldatabaser
för att söka relevanta artiklar. CINAHL, Pubmed och psychINFO var de databaser
som användes. Författarna använde sökord som nurs*, experience*, coercion, psych*,
6
restrain*, seclusion*, feeling*, ”mental health”, samt perspective*. Årtalen på
artiklarna var mellan 1995-2014 (Bilaga 2, tabell 3).
Urval
Studierna granskades efter Fribergs granskningsmall (Friberg 2012, 126).
Inklusitionskriterier var att studierna skulle ha kvalitativ ansats och vara ur
vårdpersonals perspektiv, vara skrivna på engelska och de skulle även vara peerreviewed samt etiskt granskade. Materialet undersöktes utifrån sjuksköterskors och
undersköterskors perspektiv. Sjuksköterskor och undersköterskor benämns
vårdpersonal i studien. Exklusionskriterier: studierna ska inte ha kvantitativ ansats.
Analys
Författarna analyserade studierna efter Fribergs analysmodell (Friberg 2012, 127129). De valda studierna lästes igenom flera gånger för att få en känsla av vad de
handlade om. Enligt Friberg (2012, 127) är det viktigt att vara medveten om
kvalitativa resultattexter är uppbyggda på olika sätt, vilket hänger samman med den
specifika studiens kunskapsteoretiska och metodologiska utgångspunkter.
Författarna identifierade nyckelfynden i varje studies resultat och gjorde därefter en
sammanställning av dessa. Friberg (2012, 128) menar att för att få en överblick över
det som ska analyseras måste en sammanställning av varje studies resultat göras,
alltså en schematisk översikt. Därefter jämfördes och identifierades likheter och
skillnader i de olika studiernas resultat. Författarna identifierade fyra
huvudkategorier och sjutton underkategorier. En tabell användes för att förtydliga
vilka fynd författarna hade gjort (Tabell 1). Därefter utvecklades och förklarades
dessa fynd i löpande text. Ansvar och arbete mellan författarna utfördes gemensamt
och utan vidare fördelning.
Forskningsetik
Författarna hade ett källkritiskt synsätt vid urvalet av studier. Valet av studier
påverkades inte av författarnas egna åsikter utan valdes utifrån studiens syfte. Vid
tolkning av studiernas resultat undvek författarna att påverkas av egna tankar och
erfarenheter men ansåg att en viss förförståelse behövdes för att kunna tolka
materialet. Vissa författare förespråkar att förförståelsen ska sättas inom parentes
men ett problem med detta är risken att budskap som grundar sig på igenkännande
7
går förlorade. Det kan även finnas ett problem då det som i störst utsträckning
påverkar våra tolkningen är omedvetet och kan därför inte sättas inom parentes.
Därför bör förförståelsen utnyttjas till en viss grad för att öppna för möjligheten att
upptäcka ny kunskap och få en djupare förståelse (Lundman och Graneheim 2012,
197). Då studierna var skrivna på engelska använde författarna sig av lexikon för att
korrekt tolka studiens innehåll.
RESULTAT
Syftet med denna litteraturstudie var att belysa vårdpersonals erfarenhet av att
medverka vid tvångsåtgärder inom slutenpsykiatrin. I sammanställningen ingick åtta
vetenskapliga artiklar som presenterades i en artikelöversikt (Bilaga 1, tabell 2).
Analysens resultat genererade fyra kategorier och sjutton underkategorier som
presenteras nedan (Tabell 1) samt i flytande text under respektive kategori och
underkategori.
Tabell 1. Översikt av kategorier och underkategorier
KATEGORIER
UNDERKATEGORIER
Rädsla
Tvångsåtgärder skapar negativa känslor
Obehag
Hjälplöshet och maktlöshet
Ger skuld och dåligt samvete
Måste förtränga det emotionella
En åtgärd som berör många
Tvångsåtgärder påverkar det dagliga
arbetet
Ökat behov av kunskap och erfarenhet
Upplevs som straff
Undvika så långt som möjligt
Upplevs som nödvändigt
Personliga synen på tvångsvård kan
underlätta eller försvåra medverkandet vid
tvångsåtgärder
En del av arbetet
Brist på andra alternativ
Medverka trots att man inte vill
God kontakt med patienten underlättar
Generös inställning underlättar
Relationen till arbetskamrater och
patienter påverkar upplevelsen av att
utföra tvångsåtgärder
Förståelse från auktoriteter underlättar
Bemötandets viktiga roll
8
Tvångsåtgärder skapar negativa känslor
Litteraturstudien i denna kategori visade att vårdpersonals erfarenhet av
tvångsåtgärder skapade negativa känslor i form av rädsla, obehag, hjälplöshet och
maktlöshet samt skuld och dåligt samvete.
Rädsla
Rädslan av att bli överfallen i samband med tvångsutförande var en specifik oro för
deltagarna i studien. Vårdpersonalen medverkade i situationer där de utsattes för
fara och lätt kunde bli överfallna. Detta kunde vara väldigt känsloladdat för alla
inblandade. Vidare kände vårdpersonalen att de var tvungna att finna sig med att
utföra tvångsåtgärder, trots att de skakade av rädsla (Moran et al. 2009).
Hos vårdpersonalen bidrog de starka emotionella känslorna under tvångsutförandet
till en rädsla för att hamna i liknande situationer igen, vilket resulterade i att vissa
inte kunde fortsätta arbeta (Bigwood och Crowe 2008).
Obehag
Att använda tvång innebar en hel del obehag. En stor del av vårdpersonalen upplevde
en känsla av obekvämlighet när de var involverade i situationer där tvång användes.
Graden av obehag beskrevs som förskräcklig, hemsk och fruktansvärd (Olfsson,
Norberg och Jacobsson 1995). Vårdpersonalen upplevde att tvångsåtgärder bidrog till
en dålig stämning i omgivningen och att de lämnade en känsla av obehag efter sig
(Moran et al. 2009).
Hjälplöshet och maktlöshet
Vårdpersonalens tankar och känslor beskrev en konflikt de upplevde under
tvångsutförandet som gav känslor av hjälplöshet och maktlöshet. Denna konflikt
kunde ses när vårdpersonalen befann sig i en situation där patienter och kollegor
ansågs vara i risk för skada. Detta ansågs vara oacceptabelt för vårdpersonalens till
följd av deras känsla av att göra gott likväl som deras professionella, lagliga och etiska
ansvar att skydda patienterna. En annan konflikt var att vårdpersonalen ansåg att
tvångsåtgärder inte var mer acceptabelt än att riskera skada hos patienten. De
associerade tvångsåtgärderna med ett misslyckande att skydda, vilket bidrog till en
känsla av maktlöshet (Marangos-Frost och Wells 2000). Vårdpersonalen uttryckte
9
hjälplöshet då de ansåg att det var svårt att rättfärdiga tvångsåtgärder och få
patienten att förstå att de bara ville dennes bästa (Olofsson et al. 1995). Känslor av
hjälplöshet och maktlöshet visade sig även genom en konflikt där vårdpersonalen
kände att de återkommande negativa upplevelserna tog över lusten att stanna kvar på
arbetsplatsen och de upplevde att de inte hade makt att kunna förändra detta
(Marangos-Frost och Wells 2000).
Ger skuld och dåligt samvete
Vissa upplevde att tvångsåtgärder gick emot omvårdnadsrollen och fick dem att
känna skuld trots att de ansåg att det var för patientens och alla andras säkerhet
(Moran et al. 2009). Det beskrevs att läkarna fattade de svåra besluten om
tvångsåtgärder men att det kunde vara en lika stor börda för de som utförde dem.
Vårdpersonalen beskrev tvångsåtgärder som en av de värsta arbetsuppgifterna. Dessa
bidrog till dåligt samvete och en känsla av inhumanitet (Larsen och Terkelsen 2014).
De beskrev att medverka vid tvångsåtgärder gav en känsla av skuld och dåligt
samvete och att det var det sista de ville göra då de kände sig hemska när de behövde
använda våld mot patienter (Marangos-Frost 2000).
Att använda tvångsåtgärder utan att ha utforskat andra alternativ bidrog till en
känsla av orenhet från hela situationen. Vårdpersonalen beskrev att de upplevde
skuld gentemot patienterna och även gentemot sig själv då de tvingades gå emot sina
egna normer och värderingar. Att utföra tvångsåtgärder resulterade i en känsla av att
de mobbat och varit kontrollerande gentemot patienten. Vårdpersonalen upplevde att
de blev någon de inte ville vara (Bigwood och Crowe 2008).
Tvångsåtgärder påverkar det dagliga arbetet
Litteraturstudien visade i denna kategori att vårdpersonals erfarenhet av
tvångsåtgärder påverkade det dagliga arbetet genom att de blev tvungna att förtränga
det emotionella, att det var en åtgärd som berörde många samt att det fanns ett ökat
behov av kunskap och erfarenhet.
10
Måste förtränga det emotionella
Att medverka vid tvångsåtgärder skapade stor stress. Det var inte förrän
vårdpersonalen avslutat tvångsåtgärden som de kunde släppa fram känslorna och
som de märkte att pulsen var hög och händerna skakade (Moran et al. 2009).
Vårdpersonalen menade även att när de hela tiden arbetade på en högriskavdelning
blev de med tiden ganska avskärmade från allt och de beskrev allas moral som låg. De
menade att denna avskärmning tillsammans med stressen av att medverka vid
tvångsåtgärder kunder leda till att omvårdnaden av patienten påverkades negativt
(Moran et al. 2009). Vårdpersonalen beskrev att de hade så fullt upp att handskas
med deras egna känslor under tvångsutföranden att de inte var kapabla att möta
patienternas behov under utförandet, till exempel att kontrollera patientens fysiska
status, tankar och känslomässiga välmående (Moran et al. 2009).
En åtgärd som berör många
Tvångsåtgärder beskrevs som dåligt för hela enheten (Moran et al. 2009). Deltagarna
beskrev medverkandet vid tvångsutförandet som en påfrestande och smärtsam
upplevelse. De beskrev att det var svårt både för patienten likväl som för
vårdpersonalen som var inblandad i tvångsutförandet (McCain och Kornegay 2005).
Sättet de behandlade patienten på upplevdes som ovärdigt, både för patienten och för
vårdpersonalen (Olofsson och Norberg 2001). Tvångsåtgärder beskrevs som en liten
del av arbetsdagen men som trots detta hade stor inverkan på de inblandade
(Bigwood och Crowe 2008). I Marangos-Frost och Wells (2000) studie beskrev
vårdpersonalen en ökad risk för skada hos patienten, andra patienter och
vårdpersonalen under tvångsutförandet.
Ökat behov av kunskap och erfarenhet
Vårdpersonal, på en avdelning där nya rutinändringar resulterat i en
intensivutbildning, upplevde att detta ökade förmågan att känna av situationer och
använda tidiga interventioner med alternativa behandlingsmetoder. På så sätt kunde
de avleda patienten och förebygga tvångsåtgärder (McCain och Kornegay 2005).
Vårdpersonalen såg en minskning av tvångsåtgärder och de ansåg att detta var en
följd av ökad utbildning, träning i krisprevention/intervention, ökat engagemang från
läkare och enhetschef samt nya rutiner. Vårdpersonalen beskrev vikten av att avleda
11
en potentiellt våldsam eller farlig situation innan den gick överstyr och de beskrev att
tidigare erfarenheter kunde hjälpa dem att göra detta (McCain och Kornegay 2005).
En god teknik i att kunna avleda potentiellt eskalerande situationer ansågs vara mer
värdefullt än god teknik vid tvångsutförande. De beskrev att tidigare erfarenheter
kunde hjälpa vårdpersonalen att lugna en situation. I de fall där vårdpersonalen inte
kunde undvika en tvångsåtgärd kände de att deras erfarenhet hjälpt dem att behålla
god standard under tvångsutförandet (Bigwood och Crowe 2008).
Personliga synen på tvångsvård kan antingen underlätta eller
försvåra medverkandet vid tvångsåtgärder
Litteraturstudien visade i denna kategori att vårdpersonals erfarenhet av
tvångsåtgärder upplevdes som straff, undveks så långt som möjligt, upplevdes som
nödvändigt, sågs som en del av jobbet och att det fanns brist på andra alternativ samt
att de medverkande trots att de inte ville.
Upplevs som straff
Vårdpersonalen upplevde i vissa situationer att tvångsåtgärder användes som straff
eller som konsekvens av opassande beteende istället som ett sista alternativ för att
hjälpa patienten att återfå kontroll eller minska risken för skada hos sig själv och
personer i omgivningen (McCain och Kornegay 2005). Det fanns de som beskrev
situationer där patienter misskött sig och blivit utsatta för tvångsåtgärder som straff
på grund av deras tidigare historia istället för som behandling (Larsen och Terkelsen
2014).
Undvika så långt som möjligt
Negativa erfarenheter av tvångsvård och viljan att använda de minst restriktiva
behandlingsmetoderna resulterade i synen att tvångsåtgärder skulle användas som en
sista utväg (McCain och Kornegay 2005). Vårdpersonalen betonade att
tvångsåtgärder endast användes när andra alternativ misslyckats (Moran et al. 2009).
Vårdpersonalen upplevde att användandet av tvångsåtgärder var negativt både för
dem själva och patienterna. De föredrog att samarbeta med patienterna utan att
behöva använda tvång (Olofsson, Gilje, Jacobsson och Norberg 1998).
12
Vårdpersonalen ansåg att användning av tvångsåtgärder skulle användas i
behandlingssyfte och endast som sista utväg. De föredrog istället att använda
alternativa metoder som enskilda samtal, avslappningsövningar och medicinering
när de märkte att patienten börjar tappa kontrollen (McCain och Kornegay 2005). De
beskrev att tvångsåtgärder upplevdes rättfärdigat när de prövat alla andra alternativ
och då de insåg att en tvångsåtgärd inte kunde undvikas eftersom det inte fanns
något annat sätt att samarbeta med patienten. (Bigwood och Crowe 2008).
Vårdpersonalen ansåg att ett sätt att undvika tvångsåtgärder var att bibehålla en
strukturerad och säker miljö (Bigwood och Crowe 2008). Genom att vara
uppmärksam på patientens beteende kunde de undvika att tvångsåtgärder behövde
användas (McCain och Kornegay 2005).
Upplevs som nödvändigt
Vårdpersonalen menade att även fast tvångsåtgärderna orsakade dem obehag var
dessa nödvändiga inom psykiatrin (Olofsson et al. 1995). De ansåg att tvångsåtgärder
var en viktig del för att minska risken för skada hos patienter och andra runtomkring
(McCain och Kornegay 2005). De ansåg även att det fanns många oenigheter men när
det kom till den stora frågan om tvångsåtgärder så var alla överens om att dessa
behövdes (Larsen och Terkelsen 2014).
En annan anledning till varför tvångsåtgärder ansågs nödvändigt var enligt
vårdpersonalen att det var för patientens bästa. Tvångsåtgärder användes endast som
en del i behandlingen och inte som skydd mot våld. Därför var det många i
personalen som inte såg detta som tvångsåtgärder, utan som behandling (Larsen och
Terkelsen 2014). Vårdpersonalen upplevde i vissa fall att tvångsåtgärder skapade en
allians med patienten vilket gav struktur och möjlighet att arbeta med patienten.
Tvångsåtgärder ansågs också ge patienten ett tillfälle att kunna bearbeta olika
incidenter och känslor (Olofsson och Norberg 2001).
Ses som en del av arbetet
Vårdpersonalen såg tvångsåtgärder som en del av arbetet. De menade att
vårdpersonal måste vara realistisk om de arbetar inom slutenpsykiatrin. De menade
att så länge det finns psykiatriska sjukdomar kommer det alltid kommer att finnas ett
behov av tvångsåtgärder. De upplevde att tvångsutförandet hamnade på deras ansvar
13
eftersom att omvårdnaden av patienten är en del av arbetet (Bigwood och Crowe
2008).
Brist på andra alternativ
Vårdpersonalen ville inte använda tvångsåtgärder men kunde inte se något annat sätt
att handskas med situationen och kände att de saknade makt att förändra den. I valet
av tvångsåtgärd ville vårdpersonalen använda de metoder som var minst våldsamma,
trots att ingen av metoderna tilltalade dem (Olofsson et al. 1995). Vårdpersonalen
hade svårt att se andra alternativ till tvångsåtgärder. De flesta ansåg att tvångsvård
inte går att undvika (Olofsson et al. 1998).
Medverkade trots att de inte ville
Vårdpersonalen uttryckte det som jobbigt om de blev tvungna att utföra
tvångsåtgärder som de inte tyckte om (Olofsson och Norberg 2001). Vissa uppgav att
de utförde läkarens ordinationer även om de inte stöttade besluten (Olofsson et al.
1995).
Relationen till arbetskamrater och patienter påverkar upplevelsen
av att utföra tvångsåtgärder
Litteraturstudien visade i denna kategori att vårdpersonals erfarenhet av tvångsvård
underlättas genom god kontakt med patienten, generös inställning, förståelse från
auktoriteter samt genom bemötandets viktiga roll.
God kontakt med patienten underlättar
En god relation med patienten beskrevs vara en relation som baserades på förtroende
och tillit. Att ha en god kommunikation mellan patient och vårdpersonal och att
känna varandra sedan tidigare bidrog till möjligheten att utföra tvångsåtgärder på ett
mer försiktigt och mindre våldsamt sätt (Olofsson et al. 1998). En god relation och
hårt arbete med patienten kompenserade för de negativa aspekterna av
tvångsåtgärder (Olofsson och Norberg 2001).
Att inte erhålla nog med information om patienten och inte veta vad som hänt innan
patienten kom till avdelningen ansågs vara en negativ faktor. Situationer där
spänning uppstod mellan patient och vårdpersonal upplevdes som mer
bekymmersamma om de inte kände patienten (Olofsson och Norberg 2001).
14
Vårdpersonalen ansåg att det var viktigt att veta någonting om personen då detta
sedan kunde användas i kommunikation med patienten. Det ansågs viktigt att visa
empati genom att ge dem något att äta, dricka, ge dem en kram eller en vänlig
nickning (Larsen och Terkelsen 2014).
Generös inställning underlättar
Det ansågs viktigt att vara generös vid bemötande samt undvika att korrigera
småsaker. Med hjälp av detta kunde de undvika onödiga konflikter som riskerade att
eskalera och på så sätt undvika behovet av tvångsåtgärder (Larsen och Terkelsen
2014). Att tvinga folk till något ansågs möjligt att göra på olika sätt. Vårdpersonalen
föredrog att göra det på ett sådant sätt att patienterna inte skulle känna sig
överkörda, utan att hellre låta dem bestämma en del själv (Olofsson och Norberg
1998).
Förståelse från auktoriteter underlättar
Vårdpersonalen beskrev brist på stöd från läkare under utförandet av tvångsåtgärder
och en känsla av att ledningen inte fullt förstod hur dessa situationer upplevdes för
dem (Marangos-Frost och Bells 2000). De beskrev situationer där patienter
rapporterats som våldsamma men att läkaren trots detta inte tog vårdpersonalen på
allvar, vilket fick situationen att kännas ännu värre (Olofsson et al. 1995).
Vårdpersonalen hade under pågående incidenter sett läkare springa iväg. De beskrev
också att läkare som blivit slagna gjort en stor affär av det men när det hände
vårdpersonalen sa läkare och chefer att det var en del av vårdpersonalens jobb. Detta
skapade en stor underliggande irritation gentemot läkare och chefer (Marangos-Frost
och Wells 2000).
Bemötandets viktiga roll
Faktorer som underlättade vid tvångsåtgärder var att prata med patienten, informera
patienten, ta tid med patienten, inte lämna patienten ensam samt fysisk kontakt. Att
känna patienten sedan tidigare underlättade utförandet av tvångsåtgärder (Olofsson
et al. 1995).
Att visa gott bemötande genom att hålla sig lugn, anpassa sig och lyssna på patientens
idéer kunde göra att tvångsåtgärder undveks (Olofsson och Norberg 2001). Vidare
15
ansågs det viktigt att vara närvarande i omgivningen för att förhindra aggression och
de menade att en normal närvaro och normala samtal kunde göra patienterna mer
normala (Larsen och Terkelsen 2014).
DISKUSSION
Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vårdpersonals erfarenhet av att
medverka vid tvångsåtgärder inom slutenpsykiatrin. I litteraturstudiens resultat
kunde författarna identifiera fyra kategorier: ”skapar negativa känslor”, ”påverkar det
dagliga arbetet”, ”personliga synen på tvångsvård kan underlätta eller försvåra” och
”relationen till arbetskamrater och patienter påverkar”. Inom dessa kategorier kunde
författarna identifiera sjutton underkategorier.
Resultatdiskussion
Skapar negativa känslor
Litteraturstudiens resultat beskriver att vårdpersonalen upplevde negativa känslor i
form av rädsla att bli överfallna. Detta bekräftas i en reviewstudie av Lanctôt och
Guay (2014) där de beskrev att en stor del av den vårdpersonal som hade erfarenhet
av våld på arbetsplatsen upplevde en rädsla gentemot patienterna. Denna rädsla
generaliserades inte bara till andra våldsamma patienter utan till patienter i överlag.
Resultatet visar också att de starka emotionella känslorna hos vissa i vårdpersonalen
bidrog till en rädsla som resulterade i att de inte kunde arbeta. Detta beskrivs även i
Lanctôt och Guay (2014) där en del av de som utsatts för våld på arbetsplatsen
antingen sade upp sig eller funderade på att säga upp sig och en stor del var tvungna
att sjukskriva sig. Vidare beskriver Lanctôt och Guay (2014) att graden av emotionell
utbrändhet och avhumanisering var betydligt högre hos de som upplevde våld på
arbetsplatsen jämfört med de som inte gjorde det. Därför kan våld på arbetsplatsen
vara en riskfaktor till utbrändhet. Personer som arbetar där våld förekommer
upplever i större grad ångest än de som arbetar på en arbetsplats där våld inte
förekommer. Att bli utsatt för aggressivt bemötande på arbetsplatsen mer än
fördubblar risken att drabbas av psykisk stress. En av de vanligaste psykiska
konsekvenserna av att arbeta på en plats där våld förekommer visade sig vara
posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och de fann att en stor del av vårdpersonalen
16
som inte diagnostiserats med PTSD uppvisade minst ett symtom på detta (Lanctôt
och Guay 2014).
Litteraturstudiens resultat visar att användandet av tvångsåtgärder innebar ett stort
obehag för vårdpersonalen och tvångsåtgärderna beskrevs som förskräckliga, hemska
och fruktansvärda. De bidrog till en dålig stämning och lämnade en känsla av obehag
efter sig. Detta beskrivs också i Happell och Harrows (2010) reviewstudie där
vårdpersonalen upplevde obehag och ångest efter att ha deltagit i tvångsåtgärder,
speciellt under interventioner då deras eller andras säkerhet var satt på spel.
Utifrån detta resultat tolkar författarna det som att ett behov finns av att reflektera
och tala om de olika situationerna som vårdpersonalen möts av inom
slutenpsykiatrin. I en studie av Olofsson (2005) beskrev vårdpersonalen som deltagit
i reflektionsgrupper med fokus på användningen av tvångsåtgärder som något
positivt. De fick en chans att reflektera på ett sätt de inte annars gjorde. De kände
igen sig själva i medarbetares erfarenheter och kände sig därför mindre ensamma.
Detta gjorde också att de kände sig mer trygga och säkra i sitt arbete. De beskrev även
att de genom reflektion fick en ny medvetenhet samt andra idéer och perspektiv på
användandet av tvångsåtgärder.
Påverkan i det dagliga arbetet
Litteraturstudiens resultat visar att tvångsåtgärder skapade en stor stress och bidrog
till fysisk, psykisk och emotionell påverkan. Vårdpersonalen uppgav att de med tiden
blev avskärmade från allt och beskrev allas moral som låg. Detta stöds av Happell och
Harrow (2010) där vårdpersonalen beskrev att det frekventa användandet av
tvångsåtgärder bidrog till att de inte längre ifrågasatte dess användning och att de
utvecklat en förmåga att stänga av alla känslomässiga reaktioner.
I litteraturstudiens resultat fann författarna även att den stress som resulterade i en
avskärmning även kunde leda till att omvårdanden av patienten påverkades negativt.
Författarna fann också att vårdpersonalen hade fullt upp att handskas med deras
egna känslor under tvångsutförandet att de inte var kapabla att möta patienternas
behov under utförandena. Dessa fenomen har uppmärksammats i annan litteratur
bland annat i Ohlson och Arvidssons (2005) studie som beskriver att arbeta med
patienter vars hälsotillstånd yttrar sig i olika tillstånd av lidande som t.ex. ångest,
17
nedstämdhet, psykotiska upplevelser och våldsamhet kan väcka starka känslor hos
vårdpersonalen. Dessa känslor kan visa sig i form av stress, hjälplöshet, rädsla,
ångest, medlidande och brist på tillit till arbetet. Vidare beskriver Jormfeldt,
Svedberg och Arvidsson (2003) att vårdpersonalen behövde behålla professionell
distans för att inte tappa det övergripande perspektivet samt för att själva kunna
hantera sina känslor, då det kan vara känslomässigt påfrestande att vara nära en
lidande människa. Detta kan enligt Samarasinghe och Arvidsson (2002) leda till att
kvaliteten på omvårdnaden påverkas negativt. Enligt Travelbees teori är det viktigt
för vårdpersonalen att förhålla sig till individens upplevelse av sjukdom och lidande
och inte till sin egen objektiva bedömning (Kirkevold 2000, 132). Författarna anser
därför att det är viktigt att vårdpersonal får hjälp via till exempel handledning i
arbetet för att kunna förhålla sig på ett professionellt sätt.
Litteraturstudiens resultat visar att utbildning bidrog till att vårdpersonalen kunde
avleda patienter och på så sätt minska användandet av tvångsåtgärder. Detta styrks i
en studie av Happell och Harrow (2010) där de kunde se en minskning i användandet
av tvångsåtgärder på avdelningar där vårdpersonalen genomgått utbildning i
våldsförebyggande, bedömning av situationer samt alternativa metoder för att
bemöta aggressivt beteende.
Författarna fann även att tidigare erfarenheter kunde underlätta och hjälpa
vårdpersonalen att avleda situationer där tvångsåtgärder annars skulle behövas.
Detta beskrivs också i Happell och Harrow (2010) där god erfarenhet inom
omvårdnad ansågs vara en viktig del för att minska användandet av tvångsåtgärder.
De fann även att vårdpersonal med mindre arbetserfarenhet och mindre utbildning
tenderade att utföra tvångsåtgärder mer frekvent än de mer erfarna i vårdpersonalen.
Samarasignhe och Arvidsson (2002) ansåg även de att det var av stor vikt att krav
ställs på kompetensutveckling.
Författarna tolkar detta resultat som att det finns en stor fysisk och psykisk stress
kring att utföra tvångsåtgärder men att detta skulle kunna förebyggas genom ökad
kunskap i att kunna känna av situationer och använda tidiga interventioner med
alternativa behandlingsmetoder. I en studie av Carlsson, Dahlberg och Drew (2000)
beskrevs olika metoder för att lugna och avleda våldsamma patienter samt att minska
stressen och öka kunskapen hos vårdpersonalen. Detta visar att det finns olika
18
metoder för att kunna undvika tvångsåtgärder i vissa situationer och med detta
kunna minska stressen hos vårdpersonalen.
Personliga synen på tvångsvård kan antingen underlätta eller försvåra
Litteraturstudiens resultat visar att vårdpersonalen i vissa situationer upplevde att
tvångsåtgärder användes som straff, som konsekvens av tidigare historia eller till
följd av opassande beteende istället för som behandling. Detta styrks i en studie av
Happell och Harrow (2010) där de beskriver att patienternas tidigare historia
påverkade beslutet om tvångsåtgärder skulle användas. Kjellin, Thorsén, Bäckström,
Wadefjord och Engström (2013) beskriver också en liknande bemötandeproblematik
där vårdpersonalen hade svårigheter att inte negativt värdera dessa patienters
tidigare historik.
I litteraturstudiens resultat framkom det att tvångsåtgärder var något som skulle
användas som en sista utväg och endast när andra alternativ hade misslyckats.
Vårdpersonalen föredrog att använda alternativa metoder där de inte behövde
använda våld. Tvångsåtgärder upplevdes rättfärdigat när de prövat alla andra
alternativ och då de insåg att en tvångsåtgärd inte kunde undvikas. I en studie av
Vuckovich och Artinian (2005) beskrivs det att vårdpersonalen ville undvika att
använda tvångsåtgärder. De försökte använda alternativa metoder och ansåg att
tvångsåtgärder var en stor förnedring gentemot patienten och de gjorde allt i sin
makt för att undvika dessa. Detta beskrivs även i Abma och Widdershoven (2006) där
vårdpersonalen beskrevs lämna en viss frihet att välja till patienten och de försökte
förhandla och möta patientens vilja. Om detta inte fungerade blev vårdpersonalen
tvungna att utföra handlingar som inte lämnade något rum för patientens
självbestämmande.
Litteraturstudiens resultat beskriver att vårdpersonalen ansåg att tvångsåtgärder var
nödvändiga och viktiga för att minska risken för skador hos vårdpersonalen och
andra. Det beskrivs vara för patientens bästa och många såg tvångsåtgärder som en
behandlingsform vilket gav patienterna ett tillfälle att kunna bearbeta olika
incidenter och känslor. Detta kan jämföras med Happell och Harrows (2010) studie
där vårdpersonalen ansåg att tvångsåtgärder hade en terapeutisk inverkan på
patienten genom att de bidrog till lugn. De ansåg att det var en accepterad och
nödvändig hanteringsstrategi. Även Muir-Cochrane (1996) beskriver att
19
vårdpersonalen såg tvångsåtgärder som en terapeutisk hanteringsstrategi för att
behålla en lugn och trygg miljö. Travelbee menar att ett av det viktigaste syftet med
omvårdnad är att finna en mening i sina olika erfarenheter (Kirkevold 2000).
Författarna tolkar resultatet som att vårdpersonal som upplever att tvångsåtgärder
bör undvikas så långt som möjligt också kan vara mer benägna att utforska och
använda alternativa metoder medan de som anser att tvångsåtgärder är någonting
nödvändigt och som gör gott känner sig mer trygga i att utföra tvångsåtgärder. Detta
styrks av Happell och Harrow (2010) som även de fann att vårdpersonal som anser
att tvångsåtgärder bidrar till något gott har, till skillnad från vårdpersonal som inte
delar samma syn på tvångsåtgärder, mindre benägenhet att leta efter alternativa
metoder.
Litteraturstudiens resultat visar även att tvångsåtgärder i vissa fall skapade en allians
med patienten. Detta styrks av Olofsson (2005) där vårdpersonalen också upplevde
att tvångsåtgärder kunde bidra till att en relation skapades med patienten. De blev
mer eftertänksamma, mer medvetna och fick bättre förståelse för både deras egna
och patienternas handlingar.
I litteraturstudiens resultat ansågs tvångsåtgärder vara en del av arbetet och de ansåg
att det var något som alltid kommer att förekomma inom slutenpsykiatrin. I
Chapman, Perry, Styles och Combs (2009) studie ansåg vårdpersonalen att våld på
arbetsplatsen var en del av arbetet och att de såg det som något dagligt
förekommande. I en studie av Vuckovich och Artinian (2005) belyste vårdpersonalen
vikten av att kunna rättfärdiga och se behovet av tvångsåtgärder inom
slutenpsykiatrin. De menade att om de inte hade gjort detta hade de inte kunnat
fortsätta att arbeta på en sådan avdelning.
Litteraturstudiens resultat beskriver att vårdpersonalen uppgav att de utförde
tvångsordinationer som de inte stöttade och att kravet på att utföra tvångsåtgärder de
inte tyckte om beskrevs som svårt. Detta beskrivs också av Happell och Harrow
(2010) där vårdpersonalen medverkat vid tvångsåtgärder trots att det funnit det
etiskt problematiskt.
Utifrån resultatet uppfattar författarna att medverkan vid tvångsåtgärder kan
påverka välbefinnandet negativt i de fall där vårdpersonalen inte stöttar besluten och
20
upplever att det gör mer skada än nytta. Detta styrks enligt SBUs (2014) rapport där
de såg ett samband mellan krav på arbetsplatsen och känslomässig utmattning
respektive depersonalisering. Det fanns även ett samband mellan känslomässiga krav
och känslomässig utmattning och depression. Därför vill författarna återkoppla till
vikten av kunskap och utbildning samt vikten av att få reflektera över svåra
situationer.
Relationen till arbetskamrater och patienter påverkar
Litteraturstudiens resultat visar att vårdpersonalen lade stor vikt vid information och
kunskap om patienten. Detta gjorde att situationer där spänning uppstod upplevdes
mindre bekymmersamma. I en studie av Olofsson (2005) ansåg vårdpersonalen att
det var viktigt med information och kunskap om patienterna och att detta kunde
bidra till att enklare förstå det eventuella behovet av tvångsåtgärder. Vidare menar
Billeter-Koponen och Fredén (2005) att en god kontakt och god relation var en viktig
och naturlig del av vårdarbetet. Att känna en patient gav vårdpersonalen en grund för
en lyckad vård och möjlighet att följa upp vården. I litteraturstudiens resultat
beskrivs att en god relation var baserad på förtroende och tillit. I en studie av Ward
(2011) menade vårdpersonalen att det var viktigt att vara flexibel och ärlig i deras
interaktion med patienterna. Travelbee beskriver att kommunikation är en
förutsättning för att uppnå en god omvårdnad för att hjälpa patienten att bemästra
sjukdom och lidande (Kirkevold 2000, 136).
Resultatet i litteraturstudien visade att vårdpersonalen ansåg det viktigt att vara
generös och bemötande. Med hjälp av detta kunde de undvika onödiga konflikter som
riskerade att eskalera och på så sätt undvika tvångsåtgärder. I en studie av MuirCochrane (1996) gav vårdpersonalen patienten en chans att gå iväg och se om de
kunde lugna sig själva innan vårdpersonalen beslutade om tvångsåtgärder skulle
användas. Detta beskrivs även i Vuckovich och Artinian (2005) där vårdpersonalen
gav patienter som inte ville ta sin medicin tid och utrymme att fundera och då
brukade patienterna lugna sig och sedan frivilligt ta sin medicin.
I litteraturstudiens resultat beskriver vårdpersonalen brist på stöd från läkare, chefer
och ledning. De kände att de inte kunde påverka deras situation då de inte togs på
allvar av läkare och chefer. Liknande beskrivs i en studie av Happell och Harrow
(2010) där vårdpersonal uppfattade ledningen som ovillig att tillhandahålla
21
ytterligare resurser eller att utveckla andra strategier som skulle kunna ersätta
tvångsåtgärder. Lundberg, Allebeck, Forsell och Westerholm (2013) fann i deras
studie ett samband mellan låg kontroll i arbetslivet och depression. En rapport gjord
av Arbetsmiljöverket (2001) visar att om ett arbete innebär höga krav och liten
egenkontroll underlättar ett gott socialt stöd den enskildes möjligheter att hantera
arbetssituationen. Desto värre var det om vårdpersonalen i en pressad arbetssituation
saknade möjligheter till stöd och hjälp från chefer och arbetskamrater. Det ökade
risken för negativ stress och därmed ohälsa.
Pelto-Piri (2015) fann att varken när vårdpersonalen var oroliga för patienter, när de
inte visste hur de skulle hantera informella beslut eller kränkningar mot patienter och
vårdpersonal, upplevde de stöd från enhetschefer. Vidare menar Pelto-Piri (2015) att
om psykiatrin ska utvecklas mot en värdebaserad praktik, bör enhetschefer vara
aktiva i vården och framföra de värderingar deras psykiatriska organisation vill stå
för.
Som helhet pekar resultatet i denna litteraturstudie mot att vårdpersonal som
medverkar vid tvångsåtgärder upplever starka negativa känslor. Tvångsåtgärder
bidrar till en ökad fysisk och psykisk stress. Kunskap och erfarenheter i att känna av
situationer, samtala och avleda patienter visar sig vara en viktig faktor för att kunna
undvika tvångsåtgärder och därmed bidra till att vårdpersonalen upplever ökad
trygghet och säkerhet i mötet med aggressiva patienter. Det finns en oenighet hos
vårdpersonalen där vissa anser att tvångsåtgärder är en nödvändig behandlingsform
och andra ser tvångsåtgärder som något som bör undvikas så långt som möjligt.
Författarna fann att frekvensen av tvångsåtgärder kan påverkas beroende av vilken
inställning vårdpersonalen hade till tvångsåtgärder. Vårdpersonalen upplevde att de
inte tas på allvar av läkare och chefer och att de har lite kontroll att påverka deras
arbetssituation.
Metoddiskussion
Enligt Friberg (2012, 44) är en viktig del i forskning att granska en studies kvalitet.
Detta kan enligt Polit och Beck (2006, 332) utföras genom att använda sig av
begreppen tillförlitlighet, överförbarhet, pålitlighet och objektivitet.
22
Författarna gjorde en litteraturstudie som baserades på åtta vetenskapliga artiklar
med kvalitativ ansats och där vårdpersonals erfarenheter av att medverka vid
tvångsåtgärder beskrevs. Fördelen med en litteraturstudie är enligt Friberg (2012,
134) att en översikt kan ges över ett specifikt kunskapsområde med hjälp av befintlig
forskning. En risk med litteraturstudier är att det kan vara svårt att hitta relevant och
befintlig forskning och att det finns risk för ett selektivt urval av studier. En
litteraturstudie skiljer sig från en empirisk studie genom att författarna inte har
tillgång till rådata. Materialet har redan analyserats av primärförfattaren och det
finns därför risk för att dennes egen värdering eller tolkning påverkat resultatet.
Sökord som användes i artikelsökningen var nurs*, experience*, coercion, psych*,
”compulsory care”, involuntary, restraint*, seclusion*, ”institutional care”,”mental
health care samt emotion*. De databaser som använder var CINAHL, PubMED och
PsychINFO. CINAHL och PubMed beskrivs båda som databaser där
omvårdnadsområden inkluderas. I PsychINFO hittas främst forskning som
inkluderar psykologisk forskning inom omvårdnad. Med hjälp av att göra liknande
artikelsökningar i olika databaser ökar trovärdigheten då det kan leda till att
sannolikheten ökar att fler relevanta artiklar hittas (Rosén 2012, 436).
Alla artiklar är primärkällor det vill säga att artikeln skrivits av den personen som
gjort undersökningen. Alla vetenskapliga artiklar var av kvalitativ ansats, var skrivna
på engelska och samtliga utgick från vårdpersonalens erfarenheter. Segesten (2012,
49) menar att engelska är det officiella vetenskapliga språket. En risk fanns att
författarna gjort felöversättningar då engelska inte är författarnas modersmål.
Mening för mening bearbetades och olika typer av lexikon användes för att få en så
korrekt bild av innehållets betydelse som möjligt. Översättningen utfördes
tillsammans vilket gjorde att författarna kunde reflektera och diskutera med
varandra. För granskning av artiklarna användes Fribergs (2012, 126)
granskningsmall. Då författarna till litteraturstudien utförde granskningen
tillsammans bidrog detta till att litteraturstudiens trovärdighet ökade.
Med pålitlighet menar Polit och Beck (2006, 335) att om studien upprepas ska
liknande resultat kunna uppnås. Pålitligheten ökar om kollegor ges möjlighet till
granskning. Analys av data utfördes både individuellt och gemensamt efter Fribergs
(2012, 127-129) analysmodell. Författarna hade läst in sig på området för att kunna
23
ha en förförståelse och på så sätt kunna göra en rättvis analys. För att öka studiens
pålitlighet diskuterades analysresultatet i grupp tillsammans med andra studenter.
Artiklarna som analyserades i litteraturstudien kom från olika delar av världen.
Australien, Nya Zeeland, Irland, Kanada, Sverige, Norge och USA, är alla västländer
och erhåller god sjukvårdsstandard. Trots detta kan det skilja sig länder emellan och
därför kan vissa delar av resultatet i denna litteraturstudie vara svåra att överföra till
svensk sjukvård. Författarna anser att de största skillnaderna i resultatet är på grund
av de olika organisatoriska skillnaderna. Tvångsåtgärderna i dessa länder är i stort
sett samma och därför finns det stor överförbarhet när det kommer till den fysiska
och psykiska påverkan som tvångsåtgärder har på vårdpersonalen.
Med objektivitet avses enligt Polit och Beck (2006, 336) att resultatet kan styrkas av
andra forskare och att inte personliga värderingar eller förutfattade meningar
påverkar resultatet. Författarna finner det svårt att uppnå total objektivitet då
resultatartiklarna till att börja med har analyserats av en primärforskare som har
gjort sin tolkning av datan. Därefter har litteraturstudieförfattarna gjort en egen
tolkning av dessa artiklar. Trots att författarna försökt upprätthålla ett objektivt
synsätt så spelar alltid en förförståelse en stor roll i tolkningsprocessen och på så sätt
även i resultatet.
Forskningsetisk diskussion
Författarna anser att en god forskningssed har bibehållits kring den egna
forskningsprocessen då de följt den tänkta metoden i utförandet av litteraturstudien.
Författarna har fått fram resultat som stämmer överens med litteraturstudiens syfte
och därav belyst vårdpersonalens erfarenheter av att medverka vid tvångsåtgärder.
Plagiat innebär att en forskare använder ett forskningsmaterial medvetet eller av
oaktsamhet på ett sådant sätt att detta ger en vilseledande föreställning om
forskarens insatser i det aktuella forskningsprojektet (VR 2011, 108). Detta undveks
genom att författarna använde tydliga referenser i brödtexten samt en utförlig
referenslista. Att använda sig av studier som är etikprövade innebär att forskningen
utförs med respekt för människovärdet. Människors välfärd ska ges företräde framför
samhällets och vetenskapens behov (VR 2011, 49). Detta anser författarna är en viktig
del i forskningen och valde därför endast etiskt granskade studier.
24
SLUTSATS
Genom att beskriva vårdpersonals erfarenhet av att medverka vid tvångsåtgärder kan
detta bidra till att arbetsledningen ser vikten i att vårdpersonal bör erbjudas
stödsamtal och utbildning i våldsförebyggande, bedömning av situationer samt
alternativa metoder för att kunna bemöta aggressivt beteende. Detta kan i sin tur leda
till att den fysiska och psykiska stressen hos vårdpersonal minskar eftersom
utbildning kan leda till att de känner större trygghet och säkerhet i sitt arbete samt att
de får större tilltro till deras egen förmåga att möta aggressiva patienter. Detta kan
resultera i färre uppsägningar och sjukskrivningar. Utbildning av vårdpersonal kan
även ha en positiv inverkan på omvårdnaden av patienterna då vårdpersonal skulle få
verktyg i att hantera sina egna och patienternas känslor. På så sätt kan vårdpersonal
lägga större fokus på patienters tankar och känslor under ett tvångsutförande.
Liknande beskrivs i en reviewstudie av (Nagel et al. 2009) där vårdpersonal ansåg att
utbildning och stödsamtal minskade stressen hos vårdpersonalen och bidrog till att
omvårdnaden av patienten blev bättre. Bemötande, miljö, arbetssätt,
kunskapsbaserade metoder och vårdpersonalens kompetens spelade stor roll för att
minska behovet av tvångsåtgärder (Socialstyrelsen 2013).
Vidare forskning anser författarna skulle kunna vara att jämföra psykisk och fysisk
hälsa hos vårdpersonal som genomgått utbildning och de som inte genomgått
utbildning. Detta för att se om det finns någon uttalad skillnad och för att kunna
undersöka om utbildning verkligen har effekt på vårdpersonals erfarenhet av att
medverka vid tvångsåtgärder. Vidare forskning skulle också kunna vara att undersöka
om utbildning av chefer kan minska känslan av maktlöshet hos vårdpersonal och om
de upplevt ökad förståelse från auktoriteter efter att chefer genomgått utbildning.
25
REFERENSER
* = resultatartiklar
Abma, T och Widdershoven, G. 2006. Moral deliberation in psychiatric nursing
practice. Nursing Ethics 13 (5): 546-557.
Arbetsmiljöverket. 2001. Negativ stress och ohälsa: Inverkan av höga krav, låg
egenkontroll och bristande stöd i arbetet. Stockholm: Arbetsmiljöverket.
http://www.av.se/dokument/statistik/rapporter/iam2001_02.pdf (Hämtad 201505-21).
Arlebrink, J. 2014. Etiska aspekter på tvångsvård. I Skärsäter, I (red.). Omvårdnad
vid psykisk ohälsa: På grundläggande nivå. 457-478. 2:1. Uppl. Lund:
Studentlitteratur.
*Bigwood, S och Crowe, M. 2008. It’s a part of the job, but it spoils the job: A
phenomenological study of physcial restraint. International Journal of Mental
Health Nursing 17 (3): 215-222.
Billeter-Koponen, S och Fredén, L. 2005. Long-term stress, burnout and patientnurse relations: Qualitative interview study about nurses' experiences. Scandinavian
Journal of Caring Sciences 19 (1): 20-27.
Carlsson, G., Dahlberg, K och Drew, N. 2000. Encountering violence and aggression
in mental health nursing: A phenomenological study of tacit caring knowledge. Issues
in Mental Health Nursing 21 (5): 533-545.
Chapman, R., Perry, L., Styles, I och Combs, S. 2009. Consequences of workplace
violence directed at nurses. Brittish Journal of Nursing 18 (20): 1256-1261.
Friberg, F. 2012. Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av
kvalitativ forskning. I Friberg, F (red.). Dags för uppsats: Vägledning för
litteraturbaserade examensarbeten. 2:1. Uppl. 121-132. Lund: Studentlittatur.
Gelkopf, M., Roffe, Z., Behrbalk, P., Melamed, Y., Werbloff, N och Bleich, A. 2009.
Attitudes, opinions, behaviors, and emotions of the nursing staff toward patient
restraint. Issues in Mental Health Nursing 30 (12): 758-763.
26
Hamaideh, S. 2014. Moral distress and its correlates among mental health nurses in
Jordan. International Journal of Mental Health Nursing 23 (1): 33-41.
Happell, B och Harrow, A. 2010. Nurses' attitudes to the use of seclusion: A review of
the literature. International Journal of Mental Health Nursing 19 (3): 162-168.
Hooff, S och Goossensen, A. 2014. How to increase quality of care during coercive
admission? A review of literature. Scandinavian Journal of Caring Sciences 28 (3):
425-434.
Jormfeldt, H., Svedberg, P och Arvidsson, B. 2003. Nurses’ conceptions of how health
processes are promoted in mental health nursing. Journal of Psychiatric and Mental
Health Nursing 10 (5): 608-615.
Kirkevold, M. 2000. Omvårdnadsteorier: Analys och utvärdering. 2. Uppl. Lund:
Studentlitteratur.
Kjellin, L. 2009. Tvångsvård: Lagar och regler och vad som bör beaktas i övrigt. I
Ljungqvist, I och Jenner, H (red.). Psykiatri för baspersonal: Kunskap för en
evidensbaserad praktik. 109-120. Stockholm: Gothia.
Kjellin, L., Thorsén, H., Bäckström, J., Wadefjord, A och Engström, I. 2013.
Läkartidningen 110 (4): 150-153.
Lanctôt, N och Guay, S. 2014. The aftermath of workplace violence among healthcare
workers: A systematic literature review of the consequences. Netherlands: Elsevier
Science 19 (5): 492-501.
*Larsen, I och Terkelsen, T. 2014. Coercion in a locked psychiatric ward: Perspectives
of patients and staff. Nursing Ethics 21 (4): 426-36.
Lundberg, I., Allebeck, P., Forsell, Y och Westerholm, P. 2013. Kan arbetsvillkor
orsaka depressionstillstånd? en systematisk översikt över longitudinella studier i den
vetenskapliga litteraturen 1998-2012. Arbete och Hälsa 47 (1): 1-66.
Lundman, B och Hällgren Graneheim, U. 2012. I Granskär, M och Höglund-Nielsen,
B (red.). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. 2. Uppl. 187-201.
Lund: Studentlitteratur.
27
*Marangos-Frost, S och Wells, D. 2000. Psychiatric nurses’ thoughts and feelings
about restraint use: A decision dilemma. Journal of Advanced Nursing 31 (2): 362369.
*McCain, M och Kornegay, K. 2005. Behavior health restraint: The experience and
beliefs of seasoned psychiatric nurses. Journal for Nurses in Staff Development 21
(5): 236-242.
Mérineau-Côté, J och Morin, D. 2014. Restraint and seclusion: The perspective of
service users and staff members. Journal of Applied Research in Intellectual
Disabilities 27 (5): 447-457.
*Moran, A., Cocoman, A., Scott, P.A., Matthews, A., Staniuliene, V och Valimaki, M.
2009. Restraint and seclusion: A distressing treatment option?. Journal of
Psychiatric and Mental Health Nursing 16 (7): 599-605.
Muir-Cochrane, E. 1996. An investigation into nurses' perceptions of secluding
patients on closed psychiatric wards. Journal of Advanced Nursing 23 (3): 555-563.
Nagel, J., Tuts, K., Hoekstra, T och Noorthoorn, E. 2009. Seclusion: The perspective
of nurses. International Journal of Law and Psychiatry 32 (6): 408-412.
Ohlson, E och Arvidsson, B. 2005. The nurses' conception of how clinical supervision
can promote their mental health. Nordic Journal of Nursing Research and Clinical
Studies 25 (2): 32-35.
Olofsson, B. 2005. Opening up: Psychiatric nurses' experiences of participating in
reflection groups focusing on the use of coercion. Journal of Psychiatric and Mental
Health Nursing 12 (3): 259-267.
*Olofsson, B., Gilje, F, Jacobsson, L och Norberg, A. 1998. Nurses’ narratives about
using coercion in psyhiatric care. Journal of Advanced Nursing 28 (1): 45-53.
*Olofsson, B och Norberg, A. 2001. Experiences of coercion in psychiatric care as
narrated by patients, nurses and physicians. Journal of Advanced Nursing 33 (1): 8997.
28
*Olofsson, B., Norberg, A och Jacobsson, L. 1995. Nurses’ experience with using force
in institutional care of psychiatric patients. Nordic Journal of Psychiatry 49 (5): 325330.
Ottosson, J-O., Ottosson, H., Ottosson, M och Åsgård, U. 2004. Akut psykiatri. 3.
Uppl. Stockholm: Liber.
Pelto-Piri, V. 2015. Ethical considerations in psychiatric inpatient care: The ethical
landscape in everyday practice as described by staff. Diss., Örebro: Institutionen för
Hälsovetenskap och Medicin, Örebro Universitet.
Polit, D och Beck, C. 2006. Essentials of nursing research: Appraising evidence for
nursing practice. 6. Uppl. Philadelphia: Lippincott, Williams och Wilkins.
Qi, Y-K., Xiang, Y-T., An, F-R., Wang, J., Zeng, J-Y., Ungvari, G., Newhouse, R., Yu,
D., Lai, K., Ding, Y-M., Yu, L., Zhang, X-Y och Chiu, H. 2014. Nurses' work‐related
stress in China: A comparison between psychiatric and general
hospitals. Perspectives in Psychiatric Care 50 (1): 27-32.
Rosén, M. 2012. Systematisk litteraturöversikt. I Henricsson, M (red.). Vetenskaplig
teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad. 429-443. Lund:
Studentlitteratur.
Samarasinghe, K och Arvidsson, B. 2002. It is a different war to fight here in Sweden:
The impact of involuntary migration on the health of refugee families in transition.
Scandinavian Journal of Caring Sciences 16 (3): 292-301.
Sandman, L och Kjellström, S. 2013. Etikboken: Etik för vårdande yrken. Lund:
Studentlitteratur.
SBU. 2014. Arbetsmiljöns betydelse för symtom på depression och
utmattningssyndrom: En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens
beredning för medicinsk utvärdering (SBU).
http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Gul/Arbetsmiljons-betydelse-for-symtom-padepression-och-utmattningssyndrom/ (Hämtad 2015-05-21).
Segesten. 2012. Användbara texter. I Friberg, F (red.). Dags för uppsats: Vägledning
för litteraturbaserade examensarbeten. 2:1. Uppl. 47-56. Lund: Studentlitteratur.
29
Segesten, K. 2012. Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av
kvalitativ forskning. I Friberg, F (red.). Dags för uppsats: Vägledning för
litteraturbaserade examensarbeten. 2:1. Uppl. 121-132. Lund: Studentlitteratur.
SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslagen. (Omtryck: SFS 1992:567
Ändrad t.o.m. SFS 2014:822). Stockholm: Socialdepartementet.
SFS 1991:1128. Lagen om psykiatrisk tvångsvård. (Omtryck: SFS 2008:415. Ändrad
t.o.m. SFS 2014:824). Stockholm: Socialdepartementet.
SFS 1991:1129. Lagen om rättpsykiatrisk vård. (Omtryck: SFS 2008:416. Ändrad
t.o.m. SFS 2014:817). Stockholm: Socialdepartementet.
Shu, M., Chien, Y., Yong-Yuan, C., Chiung-Yu, H., Zauszniewski, J och Ching-Yun, Y.
2015. The relationships among work stress, resourcefulness, and depression level in
psychiatric nurses. Archives of Psychiatric Nursing 29 (1): 64-70.
SOSFS 2008:18. Socialstyrelsens föreskrifter om ändring i föreskrifterna och
allmänna råden om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk. Stockholm:
Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. 2013. Bättre vård – mindre tvång? Utvärdering av
överenskommelsen om att förbättra den psykiatriska heldygnsvården. Stockholm:
Socialstyrelsen. http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2013/2013-11-27
(Hämtad 2015-05-21).
Socialstyrelsen. 2013. Statistik om psykiatrisk tvångsvårdenligt lagen om
psykiatrisk tvångsvård (LPT). Stockholm: Socialstyrelsen.
http://www.socialstyrelsen.se/SiteCollectionDocuments/statistik-om-psykiatrisktvangsvard-enligt-lpt-2013.pdf (Hämtad 2015-05-21).
VR. 2011. God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet.
https://publikationer.vr.se/produkt/god-forskningssed/ (Hämtad 2015-05-21).
Vuckovich, P och Artinian, B. 2005. Justifying coercion. Nursing Ethics 12 (4): 370380.
Wallsten, Kjellin och Sjöberg. 2009. Läkartidningen 11 (106) 750-751.
30
Ward, L. 2011. Mental health nursing and stress: Maintaining balance. International
Journal of Mental Health Nursing 20 (2) 77-85.
Åhlin, J. 2015. Stress of conscience and burnout among healthcare personnel working
in residential care of older people. Diss., Umeå: Medicinska fakulteten, Institutionen
för omvårdnad, Umeå universitet.
31
Bilaga 1. Tabell 2. Artikelöversikt och kvalitetsbedömning
FÖRFATTARE/ÅR/TITEL/
LAND
SYFTE
METOD
DELTAGARE
RESULTAT
KVALITET
Bigwood, S och Crowe, M.
2008
Hur psykiatrisjuksköterskor upplever
att utföra
tvångsåtgärder på
patienter inom
akutpsykiatrin.
Beskrivande
fenomenologisk
metod. Inspelade
intervjuer som
antecknades.
7 st sjuksköterskor.
Inga bortfall.
De ansåg att
tvångsåtgärder
var en del av
arbetet.
Vårdpersonalen
var väldigt
obekväma med
att använda
tvångsåtgärder.
De upplevde
också en rädsla
och ville
använda sig av
alternativa
metoder för
lugna de
potentiellt
eskalerande
situationerna.
Hög.
Att beskriva hur
patienter och
vårdpersonal på en
sluten psykiatrisk
avdelning upplever
tvångsvård.
Etnografisk
fältstudie.
Observation,
konversation eller
intervjuer med
patienter och
vårdpersonal.
12 st patienter, 22
st vårdpersonal
(med eller utan
specialistutbildning
inom psykiatri samt
undersköterskor).
De upplevde
skuld och att de
kränkte
patienterna. De
upplevde att det
var
organisationens
fel men att det
var nödvändigt
och att det var
viktigt med gott
bemötande.
Hög.
It’s a part of the job, but it
spoils the job: a
phenomenological study of
physcial restraint
Nya Zeeland
Larsen, B och Terkelsen, T.
2014
Coercion in a locked
psychiatric ward: perspectives
of patients and staff
Norge
Bilaga 1. Tabell 2. Artikelöversikt och kvalitetsbedömning
FÖRFATTARE/ÅR/TITEL/
LAND
SYFTE
METOD
DELTAGARE
RESULTAT
KVALITET
Marangos-Frost, S och Wells,
D.
2000
Att undersöka hur
sjuksköterskor
beskriver
situationer där de
har varit inblandade
i tvångsåtgärder,
vilka tankar och
känslor
sjuksköterskorna
har erfarit när de
deltagit i beslutet
att utföra
tvångsåtgärder
samt hur dessa
tankar och känslor
influerar
sjuksköterskornas
beslut att använda
tvångsåtgärder.
Etnografisk
design.
Strukturerade
intervjuer med en
detaljerad avsikt.
6 sjuksköterskor
från en psykiatrisk
enhet.
De fann att det
var viktigt att
känna av
situationer och
de upplevde
brist på andra
alternativ. Det
skapade
motstridiga
känslor hos
vårdpersonalen
och de upplevde
en brist av
stöttning från
läkare och
chefer.
Hög.
Att undersöka
psykiatrisjuksköterskors
erfarenhet av att
använda fysiskt
tvång.
Kvalitativ
beskrivande
design.
5 st kvinnor och 3
män
(sjuksköterskor)
som hade jobbat
minst 5 år inom
psykiatrin.
De fann att
tvångsåtgärder
skulle användas
som åtgärd
endast om andra
mindre
restriktiva
metoder
misslyckats,
utföras på ett
säkert sätt, att
de misslyckades
att kontrollera
potentiellt
skadligt
beteende och att
Hög.
Psychiatric nurses’ thoughts
and feelings about restraint
use: a decision dilemma
Kanada
McCain, M och Kornegay, K.
2005
Behavior Health Restraint: The
experience and beliefs of
seasoned psychiatric nurses
USA
Bilaga 1. Tabell 2. Artikelöversikt och kvalitetsbedömning
FÖRFATTARE/ÅR/TITEL/
LAND
SYFTE
METOD
DELTAGARE
RESULTAT
KVALITET
det kunde
undvikas genom
att tidigt känna
igen signaler.
Moran, A., Cocoman, A., Scott,
P., Matthews, A., Staniuliene,
V och Valimaki, M.
2009
Att utforska
sjuksköterskors
känslor och tankar i
förhållande till
tvångsåtgärder.
Kvalitativ metod.
Selektivt urval av
sjuksköterskor
inom psykiatrin.
Gruppintervjuer
som spelades in.
23 st
sjuksköterskor.
Inga bortfall.
De fann tre
teman där
sjuksköterskor
beskrev att de
ville använda
tvångsåtgärder
som sista
alternativ, att
det skapade en
emotionell
stress och att de
fick förtrycka
otrevliga
känslor.
Hög.
Att belysa
sjuksköterskors
erfarenhet av att
använda
tvångsvård inom
psykiatrin,
interaktionen
mellan involverade
kollegor och
behovet av stöd.
Fenomenologisk
hermenutisk
metod. Inspelade
berättande
intervjuer 30-70
min långa.
7 st sjuksköterskor
och 7 st
undersköterskor.
Inga bortfall.
Trots att de
ansåg att
tvångsåtgärder
inte förde med
sig något gott
ville de ändå tro
att de gjorde
det. De
ifrågasatte
användandet av
tvångsåtgärder
och ville
använda andra
alternativ.
Hög.
Restraint and seclusion: a
distressing treatment option?
Irland
Olofsson, B., Gilje, F och
Norberg, A.
1997
Nurses’ narratives about using
coercion in psyhiatric care
Sverige
Bilaga 1. Tabell 2. Artikelöversikt och kvalitetsbedömning
FÖRFATTARE/ÅR/TITEL/
LAND
SYFTE
METOD
DELTAGARE
RESULTAT
KVALITET
Olofsson, B och Norberg, A,
2000
Att öka förståelsen
för psykiatriska
patienters,
sjuksköterskors och
läkares
erfarenheter av
tvångsvård i
relation till deras
egna och de andra
gruppernas
erfarenheter.
7 st
sjuksköterskor, 7
st patienter och 7
st läkare.
Sjuksköterskorna
hade jobbat
mellan 7-37 år.
Inspelade
berättande
intervjuer. De 21
intervjuerna
analyserades med
fokus på
skildrande
faktorer.
7 st sjuksköterskor,
7 st patienter och 7
st läkare. Inget
bortfall.
De upplevde det
svårt att skapa
kontakt med
patienten trots
att de ansåg att
detta var viktigt.
Att känna
patienten gjorde
det enklare att
använda
tvångsåtgärder
och det gjorde
att
vårdpersonalen
inte behövde
vara så
våldsam.
Hög.
Att undersöka
sjuksköterskors
erfarenheter av att
använda tvång i
omvårdnad av
psykiatriska
patienter på en
sjukhusavdelning
med avseende till
våld, framkallade
känslor och
reflektioner kring
våldsanvändandet.
Berättande
tillvägagångssätt.
Inspelade
intervjuer, 30-70
min. 13 st
intervjuer, 30 st
berättelser om
våld.
7 st sjuksköterskor
och 7 st
undersköterskor.
Ett bortfall.
Ingen ville
använda våld
mot patienten.
De önskade att
de inte behövde
medverka vid
tvångsåtgärder.
De såg det som
en del av
arbetet och hade
svårigheter att
handskas med
deras egna
känslor.
Medel.
Experiences of coercion in
psychiatric care as narrated by
patients, nurses and
physicians
Sverige
Olofsson, B., Norberg, A och
Jacobsson, L.
1995
Nurses’ experience with using
force in institutional care of
psychiatric patients
Sverige
Kommentar:
Brist på tydlig
analys. Äldre
artikel.
Bilaga 2. Tabell 3. Sökmatris och urval
FÖRFATTARE/ÅR
DATABAS
SÖKORD
TRÄFFAR
URVAL
Moran, A., Cocoman, A.,
Scott, P.A., Matthews, A.,
Staniuliene, V och Valimaki,
M.
2009
PsychINFO
Psych*
AND
Nurs*
AND
Experience*
AND
Restrain*
AND
Seclusion*
33
1
Olofsson, B och Norberg, A.
2001
CINAHL
Psych*
AND
Nurs*
AND
Experience*
AND
Coercion*
35
2
Olofsson, B., Norberg, A
och Jacobsson, L.
1995
PsychINFO
Psych*
AND
Nurs*
AND
Experience*
AND
Coercion*
53
1
Marangos-Frost, S och
Wells, D.
2000
CINAHL
Psych*
AND
Nurs*
AND
Feeling*
AND
Restrain*
31
1
Olofsson, B., Gilje, F,
Jacobsson, L och Norberg,
A.
1998
Bilaga 2. Tabell 3. Sökmatris och urval
FÖRFATTARE/ÅR
DATABAS
SÖKORD
TRÄFFAR
URVAL
Larsen, I och Terkelsen, T.
2014
CINAHL
Psych*
AND
Nurs*
AND
Perspective*
AND
Coercion*
12
1
Bigwood, S och Crowe, M.
2008
PsychINFO
Psych*
AND
Nurs*
AND
Experience*
AND
”Mental health”
AND
Restrain*
28
2
McCain, M och Kornegay, K.
2005