Vem tar hänsyn till barnets bästa

VEM TAR HÄNSYN TILL
BARNETS BÄSTA?
EN STUDIE KRING BARNVRÄKNINGAR
ANNA AGESTAM
SIA BRORSSON
Examensarbete i socialt arbete
15 hp
Socionomprogrammet
Januari 2016
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
VEM TAR HÄNSYN TILL
BARNETS BÄSTA?
EN STUDIE KRING BARNVRÄKNINGAR
ANNA AGESTAM
SIA BRORSSON
Agestam, A & Brorsson, S. Vem tar hänsyn till barnets bästa? En studie kring
barnvräkningar. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö
Högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2016.
Varje år vräks hundratals barn i Sverige. Detta trots att Sverige för 25 år sedan
ratificerade Barnkonventionen, att barnets bästa är implementerat i svensk lag
samt att Socialstyrelsen sedan år 2002 har haft ett särskilt uppdrag att förebygga
vräkningar och att helt eliminera vräkningar av barn. Syftet med denna uppsats är
att undersöka hur barnets bästa tas i beaktande i domar som rör barnvräkningar
och i verkställigheten av dessa. 34 domar har studerats och en intervju har
genomförts med informanter från kronofogden i en skånsk kommun. Resultatet
visar att barnet nämns i domar som rör vräkning men endast i ett fåtal fall i
domskälen. I endast en av de studerade domarna nämns barnets bästa och
påverkar utgången av fallet. Vidare framkommer det att kronofogden inte tar
särskild hänsyn till om ett barn riskerar att vräkas, däremot läggs stor vikt vid ett
gott bemötande och god kontakt med socialtjänst i dessa fall.
Nyckelord: barnets bästa, Barnkonventionen, barnvräkning, kronofogden, svensk
rätt, vräkning
1
WHO TAKES THE BEST
INTEREST OF THE CHILD IN
CONSIDERATION?
A STUDY REGARDING EVICITON OF
CHILDREN
ANNA AGESTAM
SIA BRORSSON
Agestam, A & Brorsson, S. Who cares about the best interest of the child?
- A study regarding eviction of children. Degree project in social work 15 Credits.
Malmö University: Faculty of health and society, Department of Social Work,
2016.
Each year, hundreds of children in Sweden get evicted. This despite the fact that
the Swedish government 25 years ago confirmed the Convention on the Rights of
the Child, the “best interest of the child” is implemented in Swedish law, and that
the Health and Human Services Department since 2002 has been given the
assignment to prevent evictions and to completely eliminate evictions of children.
The purpose of this study is to examine how the best interest of the child are taken
into account in judicial decision concerning children who are evicted and the
executions of these decisions. 34 judicial decisions have been studied and one
interview with representatives of the Swedish Enforcement Authority in a city in
Skåne has been carried out. The result of this paper shows that children are
mentioned in judicial decisions concerning evictions, however this is stated in
only a few of them. In just one of the studied judicial decisions the best interest of
the child is mentioned and this has influenced the outcome of the case.
Furthermore, it appears that the Senior Enforcement Officer doesn’t take in
consideration whether a child is likely to be evicted or not. The center of interest
is on good treatment against the child and a specific contingence with social
services is seen as necessary.
Keywords: best interest of the child, Convention on the Rights of the Child,
enforcement service, eviction, eviction of children, Swedish law
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING
5
Syfte och frågeställningar
6
Uppsatsens disposition
6
Begreppsdefinition
6
Barn
6
Vräkning
6
Barnvräkning
6
Barnperspektiv
6
BAKGRUND
7
Barnkonventionen
7
Barnets bästa
7
Barnets bästa i svensk rätt
8
Vräkningar i Sverige
9
Vräkningsprocessen
9
Barnvräkningar
10
Vräkningsförebyggande arbete
10
TIDIGARE FORSKNING OCH RAPPORTER
11
Att ha ett barnperspektiv - vad innebär det?
11
Barnperspektivet i ärenden gällande vräkning
13
Förekomst, orsaker och konsekvenser kring barnvräkningar
14
Hur arbetar socialtjänst, hyresvärdar och kronofogdar när det kommer till
barnvräkningar?
16
Kronofogden
16
Socialtjänsten
16
Hyresvärdarna
17
Hur ska barnvräkningar minska?
17
TEORI OCH METOD
17
Hermeneutik
17
Hermeneutik och vetenskap
19
Tillvägagångssätt
20
Urval
22
En kompletterande intervju
22
Arbetets fördelning
23
Etiska aspekter
23
RESULTATREDOVISNING OCH ANALYS
De som vräks
25
25
3
De som hyr i andra hand
28
De som får bo kvar
29
Kontakt med socialtjänst
31
Röster från kronofogden
31
SLUTDISKUSSION
35
De analyserade domarna
35
Om ingen talar om det, finns det då ett problem?
36
En ojämn fördelning
37
Dokumentation och riktlinjer
37
Intresse och ansvar
38
Slutsats
39
REFERENSER
40
BILAGOR
43
4
INLEDNING
I juli 2015 publicerades en artikel i Aftonbladet där författaren menar att cirka
fyrtio barnfamiljer riskerar att vräkas i Stockholmsområdet (Swedenmark 2015)
och i kronofogdens statistik går det att utläsa att det under det första halvåret år
2015 rör sig om totalt 276 barn som blivit berörda av verkställd vräkning samt att
Skåne är det län som ligger högst i statistiken (Kronofogden 2015). Under hösten
år 2015 fick dessutom hemlöshetsfrågan ett stort utrymme i svensk
mediebevakning då EU-migranter blev avhysta från en privat mark i Malmö.
Utifrån denna artikel, mediebevakningen, och statistiken väcks våra tankar kring
hur det svenska samhället hanterar frågor kring barn och deras rätt till bostäder.
Tankarna går även till barns rättigheter och Barnkonventionen vilken kan ses som
ett verktyg för att säkerställa att barn får sina rättigheter tillgodosedda runt om i
världen. Framförallt väcks frågan huruvida barnets bästa verkligen tas i
beaktande, eller hur stora skillnader det finns i olika personers tolkningar av ett
och samma begrepp.
År 1990 ratificerade Sverige Barnkonventionen. Sedan dess har det beslutats att
all svensk lagstiftning som rör barn ska överensstämma med Barnkonventionen. I
Barnkonventionens tredje artikel fastslås det att barnets bästa alltid ska tas i
beaktande vid beslut som rör barn, i den tjugosjätte artikeln beskrivs varje barns
rätt till social trygghet, vilket kan kopplas till den tjugosjunde artikeln där det går
att läsa att varje barn har rätt till bland annat skälig levnadsstandard och en bostad
(UNICEF 2009). För att granska hur Sverige efterlever konventionen blir staten
vart femte år kontrollerad av FNs Barnrättskommitté som många gånger
berömmer det arbete som gjorts kring utarbetande av strategier för att stärka
barnets rättigheter i landet (Regeringskansliet 2012). Barnrättskommittén vill att
svenska staten säkerställer att barnfamiljer inte vräks samt att barnens rätt till en
skälig boendestandard tillgodoses (FNs barnrättskommitté 2015).
I vår utbildning till socionomer läggs ett stort fokus på hur socialtjänsten arbetar.
Vi upplever att det ständigt tas upp hur barnets bästa tillgodoses inom
socialtjänsten utifrån Socialtjänstlagen. Vi är därför intresserade av att undersöka
ett, för oss, nytt område som har koppling till socialt arbete. Något som också har
fått stor uppmärksamhet under utbildningen är att ett barn mår bäst då de får bo
ihop med sina vårdnadshavare på en trygg plats. Att resten av våra liv påverkas av
hur vår barndom har sett ut är också något vi har fått lära oss. En vräkning kan
skapa en mycket otrygg situation för ett barn och dess vårdnadshavare, något som
alltså kan få konsekvenser för barnet både på kort och lång sikt. En stor del av det
sociala arbetet handlar om barns välmående och uppsatsens ämne måste alltså ses
som högst relevant för socialt arbete. Utifrån ovanstående, samt ett intresse för
Barnkonventionen och barns rättigheter, väcks vår nyfikenhet kring hur barnets
bästa verkligen tas i beaktande i det svenska samhället och i synnerhet när det
kommer till barnvräkningar.
5
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur barnets bästa definieras och tas i
beaktande i domar som rör barnvräkningar och i verkställigheten av dessa.
Följande frågeställningar har formulerats
- Vilken roll har Barnkonventionen i vräkningsfall?
- Hur definieras “barnets bästa” i barnvräkningar och hur motiveras besluten
utifrån detta?
Uppsatsens disposition
Det första och inledande kapitlet innehåller en övergripande beskrivning av det
område som studien berör. Här presenteras studiens syfte och frågeställningar
samt en begreppsdefinition. En bakgrund för att läsaren ska få en djupare
förståelse för området följer och redovisar Barnkonventionen, begreppet barnets
bästa samt statistik och historia om vräkningar i Sverige. Detta utvecklas
ytterligare under rubriken Tidigare forskning och rapporter med studier och
statistik som rör det studerade området. Avsnittet Teori och metod utreder för
läsaren hur datainsamlingen har gått till och även hur insamlad data har
analyserats. Metoden och teorin förstås lättare om de förklaras tillsammans och
därför har avsnitten teori och metod slagits ihop. I det efterföljande kapitlet
redovisas och sammanfattas den data som framkommit under arbetets gång. Det är
först i Resultatredovisning och analys som en redovisning och tolkning av
insamlad data görs. Sist i uppsatsen finns avsnittet Slutdiskussion där resultatet av
undersökningen diskuteras.
Begreppsdefinition
I följande avsnitt kommer centrala begrepp för uppsatsen att definieras.
Barn
Med begreppet barn avses varje människa som är under 18 år (UNICEF 2009,
Socialtjänstlag 2001:453)
Vräkning
Vräkning är ett vardagligare ord för termen avhysning och kommer i huvudsak att
användas i denna uppsats. Med vräkning menas att en person, på grund av att
denne inte kan betala hyra eller har ett störande levnadssätt, tvingas att flytta från
sin bostad (Kronofogden 2015b).
Barnvräkning
En vräkning är en sanktion riktad mot en person som står på, och därmed är part
enligt, det aktuella hyreskontraktet. Vräkningen drabbar även barnet i familjen,
men barnet kan inte vräkas som hyresgäst utan vräks i rollen som tredje part.
Begreppet barnvräkning syftar alltså till vräkningar av familjer där barn är en
tredje part (Socialstyrelsen 2013a). Barnvräkning är det begrepp som
genomgående kommer att användas i denna uppsats då det handlar om fall där
barn är berörda av vräkning.
Barnperspektiv
Ett barnperspektiv innebär att det involverade barnet ska behandlas med respekt
och att man försöker se situationen utifrån det barnets ögon. Det är vuxna som
fattar beslutet men det ska ske genom kunskap och erfarenhet om vad som är
barnets bästa (Prop. 1997/98:182).
6
BAKGRUND
Barnkonventionen
Barnkonventionen är en internationell överenskommelse där det anges att alla
barn är individer med samma rättigheter och lika värde. Denna konvention
färdigställdes i sin första version år 1989 och trädde i kraft den 2 september 1990.
Då hade 20 stater skrivit under på att följa det som fastslagits i konventionen. Idag
har 196 stater ratificerat Barnkonventionen och USA är nu det enda land som inte
har skrivit på konventionen. Att ratificera en konvention innebär att en stat
förbinder sig att följa denna och konventionen blir i och med ratificeringen
folkrättsligt bindande (UNICEF 2015a). Barnkonventionen preciserar vilka
rättigheter alla barn, över hela världen, har. I stort syftar den till att ge alla
världens barn rätt till liv, rätt att komma till tals samt att behandlas lika, oavsett
ursprung. Barnkonventionens tredje artikel uttrycker att barnets bästa ska, i de
situationer och åtgärder som rör barn, komma i första hand. Konventionen lägger
även ansvaret på staten för att se till att ett barn skyddas mot övergrepp,
utnyttjande och vanvård (Barnombudsmannen 2015, UNICEF 2009).
Konventionen är lagligt bindande då den är en del av den internationella
folkrätten. Det betyder att de stater som har ratificerat Barnkonventionen har en
skyldighet att göra vad de kan för att följa vad som är fastslaget i konventionen.
Däremot är det inte möjligt att ge en stat någon typ av rättsliga sanktioner i en
internationell domstol för handlingar som strider mot Barnkonventionen. Det är
FN:s barnrättskommitté som har i uppdrag att granska hur staterna arbetar kring
barns rättigheter men det enda de kan göra då de ser att en stat bryter mot
konventionen är att ge kritik och pressa den stat det gäller att genomföra
förändringar (Barnombudsmannen 2015, UNICEF 2015b). Barnkonventionen
består av 54 artiklar varav sex stycken nämns i denna uppsats. Dessa är artikel 1,
där det fastslås att varje människa under 18 år räknas som barn, ovan nämnda
artikel 3 samt artikel 16 där det står att läsa att varje barns rätt till privatliv ska
respekteras. Vidare nämns i uppsatsen artikel 23 där det står att läsa att ett barn
med funktionsnedsättning har rätt till ett fullvärdigt liv, artikel 26 som behandlar
varje barns rätt till social trygghet samt artikel 27 vilken innebär att varje barn har
rätt till en bostad (UNICEF 2009).
Barnkonventionen innebär inte att barnets bästa är det som ska avgöra varje fall
som rör barn. Däremot ska barnets bästa beaktas och vara en del av det beslut som
tas. Då andra intressen väger tyngre ska den myndighet som tar beslutet kunna
visa att de vägt de olika intressena mot varandra på ett korrekt sätt. Det beslutande
organet ska därför, så långt det är möjligt, kunna garantera att barnets bästa har
vägts in i den bedömning som har gjorts. Detta innebär att alla beslut som rör barn
ska utgå från barnperspektivet (Prop. 1997/98:182).
Barnets bästa
Att ta hänsyn till barnets bästa i frågor som rör barn är inget nytt inom det svenska
rättsväsendet. Innebörden av vad som är barnets bästa är däremot i konstant
förändring. På grund av detta är det också mycket svårt att entydigt definiera
begreppet. Det är något som alltid måste avgöras i det enskilda fallet eftersom det
beror på hur situationen och barnets behov ser ut (Singer 2012b).
7
Innebörden av barnets bästa är något som varierar över tid och beroende på vilket
samhälle som det tillämpas på. Det är såväl kulturellt som socialt betingat vad
som är det bästa för barnet (Singer 2012b). Schiratzki (2005) tar upp frågan kring
barnets bästa kopplat till kulturella och religiösa normer och värderingar i ett
mångkulturellt land. I dagens Sverige ser vi en hög grad av individualisering och
fokus på det enskilda barnets bästa och vilja, samtidigt som det i andra länder är
det kollektiva perspektivet som är normerande. Författaren problematiserar kring
“barnets bästa” i förhållande till det faktum att det är varje barns rätt att uppfostras
enligt kulturella eller religiösa normer, samtidigt som dessa inte får strida mot de
lagar som finns i landet. Författaren ställer sig frågande till om det i verkligheten
är så att barnets bästa och barns rättigheter, snarare än att vara en reell verklighet,
bara är en slags symbolik.
Ytterligare en kritisk röst hörs från Singer (2012a) som menar att barns rätt varit
en aktuell fråga under flera decennier men ställer sig frågande till huruvida barns
rättsliga ställning i samhället verkligen har förbättrats. Hon ställer även frågan om
det verkligen är fler lagar som behövs för att barnets ställning ska stärkas samt om
det ens finns en politisk förmåga och vilja att göra mer för att uppnå detta. Singer
tar i sin text upp regeringens “Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige”
som hon menar inte innehåller konkreta förslag och åtgärder.
Barnets bästa i svensk rätt
Idag är begreppet barnets bästa implementerat i svensk lag. I en av Sveriges
grundlagar, Regeringsformen, 1974:152 (RF) 1kap 2§, står det att läsa att det
allmänna ska verka för att barns rätt tas till vara. Enligt Socialtjänstlagen,
2001:453 (SoL) 1kap 2§ ska barnets bästa särskilt beaktas vid åtgärder som rör
barn. Även i Föräldrabalken, 1949:381 (FB) 6kap 2a§ är målet om att ha ett
barnperspektiv mycket tydligt. Här anges det att barnets bästa ska vara avgörande
i fall som rör vårdnad, boende och umgänge. I Jordabalken, 1970:994 (JB) 12kap,
även kallat Hyreslagen, regleras villkoren gällande hyrda bostäder. Här regleras
bland annat vilken uppsägningstid som gäller för hyresgäst och hyresvärd, vilket
ansvar de båda parterna har då de ingår ett hyresavtal samt vad som gäller då
hyresrätten är förverkad. I Bostadsrättslagen, 1991:614 (BrL) regleras villkoren
för boende i bostadsrätt. Till stor del liknar villkoren de som finns inskrivna i
Hyreslagen. Varken i Hyreslagen eller Bostadsrättslagen står principen om barnets
bästa inskrivet.
Att ta hänsyn till barnets bästa vid avgörandet av frågor som rör barn innebär att
barnets intressen och behov tas i beaktande. Detta perspektiv har påverkats och
utvecklats utifrån Barnkonventionen och har blivit mer och mer självklart i
Sverige. Redan innan Barnkonventionen färdigställdes och skrevs under fanns
alltså bestämmelser i svensk lag som syftade till att beslut på vissa områden,
exempelvis vid avgörandet av vårdnadstvister, skulle tas efter vad som ansågs
vara bäst för barnet (Prop. 1997/98:182, Singer 2012b).
Om barnets bästa ska kunna tillämpas i ett rättsfall måste hänsyn till flera olika
aspekter tas. Situationen ska ses utifrån barnets perspektiv, den beslutande
myndigheten måste försöka förstå hur barnet uppfattar det som händer. Alla barn
upplever liknande situationer på olika sätt och därför måste uppmärksamhet ges
till just det enskilda barnet som just detta fall rör. Ett barnperspektiv innebär att
det involverade barnet ska behandlas med respekt och att man försöker se
situationen utifrån det barnets ögon. Det är vuxna som fattar beslutet men det ska
8
ske genom kunskap och erfarenhet om vad som är barnets bästa (Prop.
1997/98:182). Beslutet ska enligt Rättegångsbalken, 1942:740 (RB) 17kap 2§
grundas på sådant som framkommit under huvudförhandling, alltså sådant som
omedelbart händer vid förhandlingen. Domaren har bara rätt att ställa fördjupande
och förklarande frågor om det som redan har framkommit. Det finns ingen
anledning för rätten att ställa fråga om det finns barn i bilden, om svaranden själv
inte framför det. Detta kallas omedelbarhetsprincipen.
Vräkningar i Sverige
Varje år genomförs tusentals vräkningar i Sverige (Kronofogden 2015c). I
Hyreslagen står det att läsa att grunder för att få hyresrätten förverkad bland annat
är försenad inbetalning av hyra, otillåten andrahandsuthyrning eller olika typer av
störningar i boendet. Dessa regler gäller även för bostadsrätter och finns reglerade
i BrL.
Flera av de vräkningar som genomförs i Sverige drabbar barn, enligt statistik från
kronofogden (Kronofogden 2015c). Enligt svensk lag ska socialnämnden i varje
kommun skydda den enskildes rätt till bostad och inte rätten till ett specifikt
boende. Det finns dock ett normativt påbud som säger att “i första hand bör
människors befintliga boende skyddas” (Kjellbom & Alexius 2011 s289).
Kjellbom och Alexius (2011) menar att detta är något som bör diskuteras, alltså
huruvida individen endast har behov av att ha en bostad eller om den snarare
behöver ett hem. Rätten till boende fastslås i europarättsliga regler som en
mänsklig rättighet (Kjellbom & Alexius 2011) och i Barnkonventionens
tjugosjunde artikel fastslås varje barns rätt till boende (UNICEF 2009). Nedan
följer en beskrivning av processen då en vräkning genomförs, en kort redovisning
över hur staten har sett på barnvräkningar över årens lopp samt ett stycke om
vräkningsförebyggande arbete.
Vräkningsprocessen
Den vanligaste orsaken till att en person blir vräkt från sin bostad är utebliven
eller försenad inbetalning av hyra (Socialstyrelsen 2013b). Det finns två sätt på
vilka en hyresgäst kan förlora rätten till bostaden. Den ena är att kontraktet sägs
upp med uppsägningstiden tre månader och den andra är att hyresvärden säger
upp kontraktet i förtid (Socialstyrelsen 2008). Hyresrätten anses förverkad då
hyresgästen inte har betalt hyran inom åtta dagar från utsatt datum. Detta innebär
inte automatiskt att kontraktet sägs upp, hyresgästen har fortfarande en möjlighet
att betala in hyran till värden. Värden måste först informera hyresgästen om att
denne riskerar att bli av med sin bostad och från det datum då hyresgästen fått
detta besked, har denne tre veckor på sig att inkomma med betalning. I samband
med att en hyresvärd informerar sin hyresgäst om att denne är föremål för
vräkning måste socialnämnden i den aktuella kommunen informeras
(Socialstyrelsen 2013b).
Om en hyresvärd vill vräka en hyresgäst måste värden vända sig till kronofogden
för att försäkra sig om att denne har rätt att vräka gästen. Det är kronofogden som
genomför vräkningen men innan detta kan ske måste det finnas ett formellt beslut
på att värden har rätt att ansöka om vräkning. Detta beslut kallas exekutionstitel
och kan vara exempelvis en dom som fastslår att hyresgästen måste lämna sin
bostad (Socialstyrelsen 2013b). Hyresgästen har rätt att få information samt uttala
sig om beslutet innan det verkställs. Kronofogden har en skyldighet att försäkra
sig om att hyresgästen har kunskap om hur en vräkning går till samt att denne
9
varit i kontakt med hyresvärd och sociala myndigheter. I de flesta fall hanteras
ärendet i hyresnämnden men om denna inte kan handlägga tvisten går ärendet
vidare till tingsrätten eller kronofogden (Socialstyrelsen 2013b). I figur 1 visas en
schematisk bild över vräkningsprocessen.
Figur 1. Bild över vräkningsprocessen. Ur Socialstyrelsen 2013a s8.
Barnvräkningar
Sedan långt tillbaka i tiden har familjer tvingats lämna sina hem till följd av
vräkning. Det är dock inte förrän på senare år som vräkningar har börjat ses som
ett socialt problem och barnperspektivet har börjat belysas i denna typ av frågor. I
början av 2000-talet visade statistik att runt 1000 barn årligen vräktes från sina
hem vilket ledde till att regeringen tillsatte en rad utredningar med särskilt fokus
på barnen i fråga - målet var att inga barn i Sverige skulle vräkas (Socialstyrelsen
2013a). Sedan år 2008 har kronofogden fört statistik över antalet barnvräkningar.
Det går att utläsa att färre barn över åren drabbas av vräkning - från 716 barn år
2008 till 459 barn år 2014. Detta innebär alltså en minskning på 36 %
(Kronofogden 2015c).
Det finns i Sverige inget lagstadgat förbud mot barnvräkningar. Däremot står det i
lag inskrivet att barnets bästa i vissa fall ska vara avgörande, och i andra fall
särskilt beaktas, i beslut och åtgärder som rör barn. Inte heller har socialtjänsten
någon rättslig skyldighet att förhindra barnvräkningar. Detta trots att de ska arbeta
vräkningsförebyggande. Detta skulle kunna tolkas som att det är
vårdnadshavarens handlingar och hyresvärdens rätt att vräka sina hyresgäster, som
väger tyngre än barnets behov (Socialstyrelsen 2013a).
Vräkningsförebyggande arbete
Sedan år 2002 har Socialstyrelsen haft i uppdrag att arbeta förebyggande mot
vräkningar. Ett förebyggande arbete mot vräkningar motverkar hemlöshet, vilket
är en vanlig konsekvens vid vräkning. En speciell del av det förebyggande arbetet
syftar till att helt och hållet eliminera barnvräkningar (Socialstyrelsen 2008) vilket
ligger i linje med rekommendationerna från FNs barnrättskommitté år 2015.
10
Det främsta ansvaret i det förebyggande arbetet ligger på kommunens socialtjänst
men även kronofogden och bostadsbolagen har en stor del i detta arbeta. För att
kunna bedriva ett gott arbete är det viktigt att berörda parter har kunskap om
lagstiftning och vilket handlingsutrymme som finns för varje instans. För att
uppnå detta är det viktigt med tydliga policydokument, mål och strategier för att
varje anställd ska veta hur den ska arbeta med dessa frågor. Likaså är samverkan
mellan exempelvis socialtjänst, kronofogde och bostadsbolag en förutsättning för
genomförandet av det förebyggande arbetet (Socialstyrelsen 2008). En helhetssyn
på individens förhållande när det kommer till etablering på bostads- och
arbetsmarknaden, fritidsintressen och sociala relationer kan vara ytterligare en av
de viktiga pusselbitarna för att kunna bedriva ett gott förebyggande arbete
(Kjellbom & Alexius 2011) Det är även av stor vikt att den som hyr en bostad har
kunskap om de rättigheter och skyldigheter som följer med ett hyreskontrakt
(Socialstyrelsen 2008).
Att arbeta förebyggande mot vräkningar kan inte ske utan att de etiska aspekterna
noga övervägts. Att en myndighet går in i en persons liv och tillrättavisar denne
måste ses som ett intrång i personens integritet och vardagsliv. Likaså måste det
tas noga hänsyn till sekretessbelagda uppgifter. Dock skall, enligt Socialstyrelsens
rådgivande nämnd, barnets bästa alltid gå före i fall som rör
vräkningsförebyggande arbete vilket således innebär att den vuxne personens
integritet här får ses sekundär (Socialstyrelsen 2008). Detta kan ställas mot att det
sedan, när det kommer till vräkning, är vårdnadshavarens handlingar som väger
tyngre än barnets bästa (Socialstyrelsen 2013a).
TIDIGARE FORSKNING OCH RAPPORTER
Inför arbetet med denna uppsats har det varit svårt att hitta relevant forskning
kring ämnet barnvräkning. Det finns en del skrivet och i många fall är studierna
genomföra av Janne Flyghed, professor vid kriminologiska institutionen på
Stockholms universitet. Övriga forskares arbeten, precis som Flygheds egna,
refererar i många fall till tidigare studier genomförda av Flyghed. I flera av de
studier som finns gällande vräkning ligger fokus på hemlöshetsfrågan, något som
inte är aktuellt för denna studie. Ovanstående bekräftas av Nilsson och Flyghed
(2004a) som menar att forskningen på det aktuella ämnet är bristfällig. Dessutom
är den forskning som hittas i många fall tio år gammal vilket kan tyda på att
intresset för barnvräkningar var stort runt år 2002 då Socialstyrelsen fick ett
särskilt uppdrag för att minska förekomsten av det. Kanske är det ett slags
“nyhetens behag” som styr förekomsten av forskning kring ämne.
Att ha ett barnperspektiv - vad innebär det?
Halldén (2003) menar att barnperspektivet är dubbelbottnat, det används retoriskt
samt i Barnkonventionen och alla myndighetsbeslut som rör barn ska ha ett
barnperspektiv. Även Qvarsell (2001) lyfter mångtydigheten i begreppet och
menar att det blir problematiskt då det i flera fall leder till viss förvirring. Likaså
skriver Schiratzki (2003) om att begreppet barnets bästa inte kan anses entydigt
utan vad som är barnets bästa måste delvis ses ur ett individuellt perspektiv,
samtidigt som de kulturellt rådande normerna väger tungt. Författaren menar att
vad som kan anses vara barnets bästa i ett samhälle, kan krocka med innebörden
av barnets bästa i ett annat. Vidare skriver författaren att det i svenska förarbeten
föreslås att barnets bästa ska tolkas både objektivt och subjektivt. Objektiviteten
11
uppnås genom att besluten grundas på beprövad erfarenhet och vetenskap medan
subjektiviteten innebär att barnets egna åsikter vägs in. Författaren lyfter
problematiken i detta som till viss del rör sig om att beslutsfattare inte besitter
specifik kompetens i varje fråga och därmed kan få svårt att tyda vad forskning
säger. Dessutom är det svårt att veta hur barn bildar egna uppfattningar utan att bli
allt för influerade av de vuxna i deras närhet (Schiratzki 2003).
Barnperspektiv rör enligt Halldén (2003) bland annat vilket utrymme som barn
ges i samhället, vilka erfarenheter barn tar med sig och hur de uttrycker dessa
erfarenheter. Synsättet handlar inte bara om att återge barnets perspektiv, utan
barnets röst måste tolkas för att vuxna ska kunna förstå vad som är barnets bästa.
Vidare nämner författaren att begreppet måste sättas i relation till den kontext det
används i. Det kan betyda att de vuxna ska arbeta för barnets bästa eller att barns
egna perspektiv vävs in i ett beslut. Det finns olika sätt att se på barnperspektivet i
det här avseendet, vissa menar att barnets perspektiv och erfarenheter måste
inkluderas medan andra menar att det inte alltid är nödvändigt med information
från barnet själv. Schiratzki (2003) menar att barnets bästa kan delas in i en
rättslig och en utomrättslig standard och innebörden varierar beroende på om
begreppet används inom juridiken eller i ett mer vardagligt sammanhang. I
juridiken är ambitionsnivån begränsad efter vad rätten kan göra. Inom civilrätten
handlar den största frågan om att lösa tvister och däribland vräkningsfall. Om
frågan rör ett barn skall skyddsbehovet för detta barn vara den minsta
gemensamma nämnaren. Den utomrättsliga standarden rör mer vardagliga saker
så som kärlek och omvårdnad av barnet. Inom rättslig standard finns det en
miniminivå för barnets bästa och livskvalitet, något som den utomrättsliga
standarden ofta överträffar. Barnets bästa i en rättslig standard handlar oftast om
att skydda barnet från något och lagen förutsätts redan vara skriven för barnets
bästa, vilket innebär att rätten inte alltid har utrymme att argumentera för det
enskilda barnets särskilda behov.
Qvarsell (2003) ger exempel på olika perspektiv och hur vuxna ser på barn, och
refererar till tidigare studier som hon själv bedrivit. Resultaten visar att vad lärare
såg som en situation med besvärliga elever, av barnen själva beskrevs som
understimulans. Det som av lärare ansågs vara viktigt för barnen: omsorg/
kontroll, trygghet och barnen i centrum, stod emot barnens önskan om fria rum,
spänning/utmaning och att sätta verksamheten i centrum. Författaren tydliggör att
det i en av statens offentliga utredningar (SOU) gällande skolan, används ett
barnperspektiv men att elevernas perspektiv glöms bort. Det är snarare de vuxna
som står i centrum för åtgärder och beslut (Qvarsell 2003). Detta kan kopplas till
Lindgren och Halldéns (2001) resonemang kring att Barnkonventionen används
som ett politiskt verktyg för de vuxna beslutsfattarna. De menar att de vuxna låter
barnen utöva inflytande, kring frågor som de vuxna har bestämt. Frågan som
författarna ställer sig är om Barnkonventionen leder till reellt inflytande eller om
den bara används som något att referera till. Alltså att politikerna kan säga att de
har lyssnat på barnen och därmed följt Barnkonventionen, men att de i själva
verket har fört fram sin egen politik med barnen som språkrör, och inte alls satt
barnets bästa i centrum.
Halldén (2003) resonerar kring att barndomen är en social konstruktion och
barnperspektivet kan därmed vara ett begrepp som stärker att det finns en skillnad
mellan att vara barn och vuxen. Barndomen måste förstås utifrån det sociala och
kulturella normsystem som är rådande. Konstruktionen kan innebära en
12
begränsning för barn att ta del av hela samhället och ett barnperspektiv kan
användas för att se hur politiska beslut påverkar barns tillträde till samhället och
även tvärt om. Barnperspektivet kan därmed anses användbart för att studera och
förstå de strukturer som påverkar ett barns liv (Halldén 2003).
Barnperspektivet i ärenden gällande vräkning
Länsstyrelsen i Västra Götalands län genomförde mellan år 2004 och 2007 en
granskning av hur barnperspektivet har använts i handläggningen och avgörandet
av fall som rör vräkning och även långvarigt ekonomiskt bistånd inom
socialnämnden och andra nämnder. Nedan kommer resultaten som rör ärendena
om vräkning av barnfamiljer att redovisas. Totalt rörde granskningen 227 ärenden
då vräkningsfall har berört barnfamiljer i Västra Götalands län (Länsstyrelsen i
Västra Götalands län 2007).
Länsstyrelsen studerade bland annat de riktlinjer och policys som nämnderna
arbetade efter då det gäller barnperspektivet inom det studerade området men
även personakter från flera olika nämnder i länet. En av de saker som framkommit
under granskningen är att det endast är ett fåtal av nämnderna som har någon form
av skrivna policys eller riktlinjer som ska styra arbetet med ett barnperspektiv i
vräkningsfall. Flera av dessa nämnder meddelar att det är något som planeras att
arbetas fram. Alla de nämnder som har studerats säger sig ha en rutin att erbjuda
kontakt med de barnfamiljer vars vräkningsärende blir aktuellt hos kronofogden.
Nämnderna prioriterar fall där barn är inblandade och vill i största möjliga mån
undvika att barn blir vräkta. De stora nämnderna i länet har även speciella
boendesekreterare som bland annat har i uppgift att förebygga hyresskulder och
hindra att vräkningar verkställs. Det är hos dessa sekreterare som denna typ av
ärenden först dyker upp och de har i uppgift att arbeta med de inblandade
familjerna. Kunskapen anses dålig kring hur arbetet med dessa fall faktiskt ser ut
(Länsstyrelsen i Västra Götalands län 2007).
Vid Länsstyrelsens i Västra Götalands läns granskning framkom att de flesta
handläggningar som rör vräkningar handlar om obetalda hyresskulder. Dock kom
bara en del av familjerna som berördes av dessa ärenden i kontakt med
socialtjänsten på något sätt. I de fall då vräkningen inte genomfördes berodde det
oftast på att nämnden gått in med en insats, exempelvis ekonomiskt bistånd, för
att hjälpa familjen att kunna betala sina hyresskulder. Då en vräkning verkställdes
och socialtjänsten sedan tidigare hade kontakt med familjen ville hyresvärden inte
låta familjen bo kvar, trots socialtjänstens insatser. Det berodde ofta på att
familjen utöver hyresskulder även hade klagomål på sig från sina grannar om
störande beteende. Då har socialtjänsten arbetat för att ge ett nytt boende åt
familjen i någon form. När en vräkning som berör barn verkställs meddelas
nämndernas enheter som behandlar barn- och ungdomsärenden (a.a).
Länsstyrelsen har uppgett att vissa delar av granskningen har varit svår att dra
slutsatser ifrån. De menar att detta beror på att nämndernas statistik kring
vräkningsförfaranden är varierande. Vidare framkommer att de olika nämnderna
har skött dokumentation och statistik på mycket olika sätt och i olika utsträckning.
Därför är Länsstyrelsen tveksam till hur representativ den statistik man har
faktiskt är (a.a).
Länsstyrelsen meddelar efter denna granskning att de anser att ett barnperspektiv
bör vara utgångspunkten för alla vräkningsärenden som berör barnfamiljer.
13
Länsstyrelsen uppger även att samtliga nämnder bör ha enheter för
boendesekreterare eller liknande för att på ett bättre sätt kunna fånga upp och ha
bevakning på de uppsägningar av hyreskontrakt som sker och även de
meddelanden om vräkning som inkommer till kronofogden. En systematisk och
regelbunden uppföljning av vräkningsärenden bör genomföras av nämnderna. I
varje enskilt fall anser Länsstyrelsen också att det är viktigt att genomföra en
analys och redovisning av vilka konsekvenser denna händelse har för barnen i
familjerna (Länsstyrelsen i Västra Götalands län 2007).
Förekomst, orsaker och konsekvenser kring barnvräkningar
Barnvräkningar förekommer i alla typer av kommuner. Det förekommer i stora
och små kommuner med hög respektive låg bostadsbrist (Socialstyrelsen 2008).
Att bli drabbad av en vräkning kan ses som en av de största händelserna i en
människas liv (Nilsson och Flyghed 2004a). Den mest radikala förändringen kan
barn anses utsättas för, då det är extra viktigt för dem med en fast punkt och trygg
tillvaro. Det är i hemmets närmiljö som de finner vänner, trygghet och utvecklar
sin identitet. De platser vi växer upp på formar hur vi ser på omvärlden och skolan
är en av dessa viktiga platser (Nordström 2005).
I Sverige vräktes fram till 1991 uppemot 5000 barn per år i landet. Siffran har
stadigt minskat men det går att se en ökning i samband med ekonomiska kriser
som drabbar landet. Forskare menar att även om antalet barn som vräks har
minskat, var andelen barnfamiljer som vräktes ungefär densamma i början av
2000-talet som i början av 1990-talet. (Nilsson och Flyghed 2004a). Sedan 2008
har kronofogden fört statistik där det framkommer att det skett en markant
minskning när det kommer till antalet genomförda barnvräkningar (Kronofogden
2015c). För att minska antalet barnvräkningar har lagändringar genomförts och då
främst i Socialtjänstlagen där det sedan år 1998 står inskrivet att socialtjänsten ska
lyfta fram barnets bästa i frågor som rör barn. Viktigt att notera är att
vräkningsprocessen ofta är långdragen och att mindre än hälften av alla
vräkningar faktiskt verkställs (Nilsson och Flyghed 2004a). Statistik från
kronofogden visar att det i tre av Sveriges län, Gotlands, Kronobergs och Uppsala
län, under januari - juni 2015 inte vräktes några barn (Kronofogden 2015a).
Som tidigare nämnts är det oftast på grund av att hyran inte har betalts in i tid av
hyresgästen, i detta fall vårdnadshavaren, som en barnvräkning genomförs. Detta
bekräftas av Nilsson och Flyghed (2004a) som vidare skriver att det finns fall där
hyresgästen uppträtt störande men då detta är svårt att bevisa faller vräkningen
ofta på obetalda eller för sent inbetalda hyror då det är lättare att bevisa rent
kvantitativt. Ofta är det resurssvaga och ekonomiskt utsatta hushåll som till följd
av vräkningen riskerar att bli än mer utsatta. I samma studie framkommer det att
majoriteten av de som vräks är män, men att det är vanligare att barnen är skrivna
hos kvinnor som vräks. Majoriteten av de som vräks har bott i lägenheten under
en längre period och får således anses stabila på bostadsmarknaden. Vidare
framkommer att psykisk ohälsa samt missbruk är vanligt hos de som vräks.
Studien visar att de barn som drabbas av vräkning oftast är väldigt unga,
genomsnittsåldern för det yngsta barnet är sex år och i flertalet fall är det yngsta
barnet i förskoleåldern. Vidare beskrivs det i samma studie att hyresvärdar och
socialtjänst verkar ha större överseende med barnfamiljer och att de arbetar hårt
för att barnvräkningar inte ska genomföras. Författarna till studien visar viss kritik
till dessa siffror och det så kallade överseendet, då ett sätt för socialtjänsten att “få
ned statistiken” av antalet barnvräkningar är att, i de fall där barnets
14
vårdnadshavare är skilda, skriva över barnet till den som inte blir vräkt. Vidare
visar studien att socialtjänsten i de flesta fall är inkopplad då en barnvräkning
genomförs. Socialtjänsten är även oftast närvarande vid själva vräkningstillfället,
om det är så att familjen bor kvar i lägenheten och just vid verkställighet är
hemma. Stödet från socialtjänsten när det kommer till att ta hänsyn till barnet
verkar variera. Intervjupersoner i den aktuella studien känner sig svikna och
upplever att socialtjänsten tycker att det är vårdnadshavaren som borde tagit ett
större ansvar i situationen (Nilsson och Flyghed 2004a).
Studier visar att vräkning i många fall leder till stora konsekvenser.
Konsekvenserna kan tyckas orimligt stora i förhållande till den skuld som ofta är
grund för vräkning, runt 20 000 kronor. Konsekvenserna av en vräkning kan bli
att den redan socialt utsatta gruppen blir än mer marginaliserad, tvingas bo trångt,
får ytterligare skulder, har svårt att komma in på bostadsmarknaden igen eller till
och med blir hemlösa. Barnen blir definitionsmässigt hemlösa men de har oftast
någonstans att bo, exempelvis hos släktingar (Nilsson och Flyghed 2004a). Att
inte kunna behålla sin anställning och upprätthålla sociala relationer är en vanlig
konsekvens av att förlora sin bostad. Detta gör att många personer som utsätts för
vräkning står utanför sociala trygghetssystem, som ofta är kopplade till en
anställning, och intervjuade personer har angett att livet fallit samman totalt efter
genomförd vräkning (Nilsson och Flyghed 2004b).
Sedan cirka tjugofem år har det blivit allt svårare att ta sig tillbaka in på
bostadsmarknaden och därmed har konsekvenserna av att bli vräkt blivit större.
Konsekvenserna rör sig då om att det blivit svårare att hitta en egen ny bostad och
därmed vräkas till hemlöshet (Nilsson och Flyghed 2004a). Studier visar att en
vanligt förekommande orsak till vräkningar är obetalda hyror och hyresnivån
spelar därför stor roll för hur många vräkningar som genomförs. Vidare visar
studier att en minskning av antalet genomförda vräkningar inte enbart behöver ses
som positivt, det kan också tyda på att antalet hemlösa och de som inte kommer in
på bostadsmarknaden ökat (Nilsson och Flyghed 2004b). Till detta bör nämnas
diskussionen kring huruvida Hyreslagen är en straffande lag som gynnar
hyresvärden snarare än hyresgästen. Få förändringar har gjorts för att gagna
hyresgästen (Nilsson och Flyghed 2004a). Studier visar att dagens samhälle blivit
allt mer individualiserat och kraven hårdare. Att en individ inte lyckas behålla sin
bostad ses som ett problem orsakat av individen själv (Nilsson och Flyghed
2004b). Ytterligare studier har gjorts där hemlösa barn, hemlösa ofta just på grund
av vräkning, intervjuats och berättar att de känner sig otrygga och upplever en
känsla av utanförskap. Det kan handla om konkreta inskränkningar i barnets liv så
som att tvingas att byta skola eller att inte längre kunna ta hem kamrater. Andra
konsekvenser av en barnvräkning kan vara att barnet inte förstår vad som händer,
att det blir oroligt, tvingas flytta runt mellan olika “korttidsboenden” samt att det
blir av med sina tillhörigheter som i vissa fall blir magasinerade (Nilsson och
Flyghed 2004a, Socialstyrelsen 2013a). Hos de vuxna som vräktes under år 2001
visar en undersökning att den självskattade dåliga hälsan är fyra gånger så hög i
jämförelse med befolkningen i stort år 2000. Samma undersökning visar att de
som vräktes angav att de saknar kontantmarginal i fem gånger så hög utsträckning
som befolkningen i stort (Nilsson och Flyghed 2004b).
Sammantaget visar forskning att det är redan socialt utsatta grupper som utsätts
för vräkning samt att de kortsiktiga konsekvenserna för barnen strider mot
Barnkonventionens princip om barnets bästa. Dessutom saknas forskning med ett
15
barnperspektiv och en långsiktig konsekvensanalys (Nilsson och Flyghed 2004a,
Socialstyrelsen 2013a).
Hur arbetar socialtjänst, hyresvärdar och kronofogdar när det
kommer till barnvräkningar?
I en enkätstudie genomförd av Flyghed (2005) redovisas hur samarbetet ser ut
mellan kronofogden, socialtjänsten och hyresvärdar. Samtliga parter har fått
möjlighet att uttrycka sig kring samarbetet, de egna insatserna samt de andra
verksamheternas arbete. Studien är en replikering, dock ej identisk, av den
praxisstudie som Flyghed genomförde år 1994 med syftet att göra en jämförande
undersökning av avhysningspraxis mellan åren 1989 och 1994. Studien från år
2005 har utökats och i denna finns även fokus på hushåll där det ingår barn och
vräkningshot förekommer. I början av 1990 talet såg det väldigt olika ut när det
kom till verkställighetsfrekvensen av vräkningar runt om i landet. Det antogs då
vara olika praxis inom olika socialtjänster som bidrog till detta. Vidare beskrivs
att det mellan åren 1989 och 1994 blivit en ökad formalisering i regelverken som
minskat möjligheten för socialtjänsten att hjälpa de som utsätts för vräkning.
Andelen vräkta hushåll med barn är den samma år 2005 som 1994 och det är av
stor vikt att stärka och undersöka barnperspektivet hos socialtjänst, kronofogdar
och hyresvärdar. I de båda studierna är Malmö, Stockholm, Uppsala och Umeå
kronofogdedistrikt föremål för undersökningen.
Kronofogden
I studien från 2005 inleder Flyghed med att redovisa hur kronofogden ser på
samarbetet med socialtjänst och hyresvärdar. Det framgår att i de flesta fall
samarbetar kronofogden med hyresvärdar. Detta upplevs positivt då kronofogden
kan få information bland annat kring huruvida det finns barn i familjen eller om
den vräkningshotade har någon form av missbruk eller misstänks utgöra en
hotbild för den som verkställer vräkningen. Det framkommer att majoriteten av
kronofogdarna inte upplever att det finns något specifikt samarbete när det gäller
barnvräkningar. I de fall där kronofogdarna menar att det finns ett specifikt arbete
anges detta genom att man har god kontakt och kommunikation samt ger en så bra
lösning som möjligt för familjen. Flyghed ställer sig kritisk till dessa svar och
menar att de är svävande och generella. Kronofogdarna anger att de har ett
samarbete med socialtjänsten och då på kronofogdens initiativ. Samarbetet anses
underlätta det egna arbetet och det uppges att det finns ett särskilt samarbete kring
barnfamiljer för att kronofogden ska förvissa sig om att socialtjänsten har
kännedom om fallet samt att barnet har någonstans att bo (Flyghed 2005).
Socialtjänsten
Av enkätsvaren i Flygheds studie genomförd år 2005 går det att utläsa att en
majoritet av de tillfrågade inom socialtjänsten tar kontakt med samtliga hushåll
som utsätts för vräkning, dock är andelen lägre än år 1994. Det har skett en positiv
utveckling gällande hur många som har rutiner för handläggning av dessa
ärenden. Det framgår att det i de flesta fall finns ett samarbete med kronofogden
vilket uppfattas positivt då det tydliggör myndigheternas skilda befogenheter. Det
finns ett särskilt samarbete både med kronofogden och med hyresvärdar när det
kommer till barnvräkningar vilket tar sig i uttryck i tätare kontakter och
förebyggande åtgärder. Socialtjänsten arbetar hårt för att barnfamiljer ska få bo
kvar och menar att barnperspektivet stärkts med åren. Dock ställer sig Flyghed
även här kritisk till vad han menar är svävande och generella svar när det handlar
om specifika insatser (Flyghed 2005).
16
Hyresvärdarna
Som tidigare nämnts kan en konsekvens av att bli vräkt vara en ökad svårighet att
ta sig in på bostadsmarknaden igen (Nilsson och Flyghed 2004a). I enkätstudien
genomförd av Flyghed (2005) framkommer att fler hyresvärdar år 2005 än 1994
nekar personer med hyresskulder, betalningsanmärkningar och socialbidrag att
flytta in i deras lägenheter.
Samtliga hyresvärdar i studien samarbetar med kronofogden och socialtjänsten
och anser att ett samarbete underlättar arbetet och stärker värdens sak när det
kommer till vräkningar. Majoriteten av hyresvärdarna tar inte särskild hänsyn till
att det finns barn i hushållet då det förekommer störningar och har inte heller
några särskilda åtgärder när det kommer till barnvräkningar. Hälften av de
tillfrågade menar att de inte arbetar på något särskilt sätt med socialtjänsten i
dessa frågor och den andra hälften menar att det förekommer en tätare kontakt i
dessa fall. I denna studie uppger fyra av fjorton hyresvärdar att socialtjänsten
närvarar vid barnvräkningar (Flyghed 2005), något som kan ställas mot tidigare
nämnda uppgifter om att socialtjänsten närvarar i de flesta fall (Nilsson och
Flyghed 2004a).
Hur ska barnvräkningar minska?
Samtliga aktörer menar att de arbetar hårdare för att undvika barnvräkningar än
“vanliga” vräkningar, men inte i något fall nämns specifika satsningar. Istället
framkommer det att kronofogden menar att antalet barnvräkningar ska minska
genom att hyresvärdarna och socialtjänsten borde vara mer aktiva, samt att de
sistnämnda borde arbeta förebyggande och uppsökande. Ett liknande svar ger
även socialtjänsten som menar att hyresvärdarna borde arbeta hårdare för att
samarbeta med hyresgästen. Det borde även finnas ett bättre samarbete mellan
socialtjänst, kronofogde och hyresvärdar. Hyresvärdarna i sin tur menar att
socialtjänsten bör agera snabbare och ta tydligare initiativ (Flyghed 2005).
TEORI OCH METOD
I detta kapitel beskrivs hermeneutik för att ge en förståelse för hur det empiriska
materialet har analyserats. Vidare ges en utförlig beskrivning av hur arbetet har
tagit form. I kapitlet finns även en redovisning över etiska aspekter.
Hermeneutik
Ordet hermeneutik härstammar från den grekiska mytologin (Ödman 2005) och
handlar om att tolka människors handlingar, förstå dem och att förmedla denna
förståelse (Westlund 2009). Hermeneutik kan användas i forskning med en
kvalitativ ansats och lämpar sig väl för att analysera olika typer av skrifter,
exempelvis officiella dokument, intervjuutskrifter samt dagböcker eller uppsatser
(Bryman 2011, Westlund 2009).
Hermeneutik har i stor utsträckning använts för att tolka teologiska (religiösa)
texter och syftar till att den som analyserar texten ska försöka förstå meningen i
denna (Bryman 2011), bland annat utifrån den historiska och sociala kontext som
texten skapades i. Läsaren måste försöka förstå författarens synvinkel och väl
känna till vilken kontext, tid, rum och miljö som författaren verkade inom
(Bryman 2011, Westlund 2009). Läsarens förståelse av textens helhet påverkar
17
förståelsen av textens delar och tvärt om (Vikström 2005). Det kan liknas vid att
lägga ett pussel, pusselbitarnas färg och form ger en uppfattning om hur vissa
bitar hänger ihop men det är inte förrän alla bitar är sammansatta som helheten
framträder och kan förstås (Ödman 2005). Detta är ett bildligt och ganska enkelt
exempel och i större utsträckning talas det om den hermeneutiska cirkeln (Ödman
2005) som innebär “en bild för hur tänkande, förståelse och tolkning fungerar”
(Ödman 2005 s79). Denna cirkel kan ses som stängd, den går inte att komma in i
om det saknas en förförståelse och den går inte att lämna då en cirkel inte har ett
definitivt slut. Istället är det lättare att se processen som en spiral där förståelsen
för texten fördjupas och läsarens egna värderingar sätts på prov. När det kommer
till hur läsaren tolkar texten kan detta liknas vid en båge, se figur 2. I början av
läsningen är förståelsen naiv och okritisk. Vid en andra läsning analyseras texten,
läsaren försöker tolka och förklara vad som står och slutligen förstår läsaren
texten på ett sätt som gör att läsaren kan tillämpa kunskapen som kommit ur
läsningen. Det ska dock inte ses som tre skilda moment utan snarare i en
växelverkan mellan olika dimensioner (Vikström 2005).
Den hermeneutiska bågen
Förklaring
Förståelse
Förståelse
Figur 2. Den hermeneutiska bågen. Ur Vikström 2005 s28
Inom hermeneutik framhävs att det finns flera olika sätt att betrakta och tolka
världen på, varje individ tolkar verkligheten utifrån sina egna erfarenheter. En
individ kan läsa andras arbeten, ta del av studier och iaktta samhället, men
individen kan aldrig ställa sig utanför sig själv. Alltså kommer varje tolkning att
färgas av individens tidigare erfarenheter (Ödman 2005). Hermeneutik kan delas
in i olika grenar. Då läsaren försöker förstå författarens synvinkel kallas detta för
existentiell inriktad hermeneutik (Westlund 2009) eller för medkännande tolkning
(Vikström 2005). För att förstå författarens intention med texten använder sig
läsaren av sin empati, inlevelseförmåga och förförståelse för ämnet.
Förförståelsen kan underlätta för läsaren då denne inte behöver bekanta sig med
ämnet i förväg (Westlund 2009). Vi kan dessutom inte förstå något, om vi inte
redan har förstått grunden. Likväl pekar förförståelsen ut riktningen för vår analys
och tolkning. Genom att ha en viss förförståelse kan forskaren formulera en
problemformulering, vilket på så sätt öppnar upp för denna att djupare undersöka
ett fenomen. Förförståelsen kan även kopplas till läsarens intention med läsningen
(Ödman 2005). Alltså, vilket intresse har läsaren när det kommer till uttolkandet
av texten och har läsaren en dold agenda?
Förförståelsen kan enligt Westlund (2009) innebära olika hinder för läsaren. Ett
hinder kan vara att läsaren inte går in med en öppenhet inför texten. Å andra sidan
kan det vara så att om läsaren helt saknar kunskap på området kan detta skapa en
distans mellan läsaren och det fenomen som ska studeras, vilket i sin tur kan ses
som ett hinder för tolkningen. I detta läge är det viktigt att läsaren, innan hen
börjar läsa texten, noga reflekterar över och beskriver sin förförståelse. Detta gör
18
att läsaren får syn på sin egen ingång och kan vara mer uppmärksam på hur denna
påverkar resultatet av tolkningen. Om läsaren är intresserad av att förstå och
förklara fenomenet som texten behandlar använder sig denne av misstankens
hermeneutik. Inom denna typ av hermeneutik kan kvantitativa inslag vara av vikt,
exempelvis att räkna hur ofta ett visst ord förekommer i en text (Westlund 2009).
Misstankens hermeneutik kan även beskrivas som något ifrågasättande där läsaren
undersöker hur texten har uppstått, använts och hur budskapet i denna förts vidare
(Vikström 2005). Det kan sägas att läsaren vill förstå för att kunna kritisera. En
tredje riktning inom hermeneutik kallas enligt Westlund (2009) för den allmänna
tolkningsläran och fokuserar på att förstå budskapet i texten och inte att förklara
vad som står.
Vad innebär det då att tolka och vilken funktion fyller tolkandet? Ödman (2005)
hänvisar till Palmer som delar in funktionerna av tolkning i tre delar: att säga, att
förklara samt att översätta. Att säga innebär att texterna beskriver ett fenomen,
tillkännager eller fastställer något. Begreppet är nära kopplat till det talade ordet,
där sagor och berättelser förmedlas muntligt. Då en text läses upp högt blir det ett
slags framförande som därmed genast innebär en tolkning. Uttolkaren lägger inte
ner lika mycket intellektuell energi för att utläsa budskapet som i Palmers andra
begrepp, att förklara. Detta begrepp innebär att tolkningen klargör ett fenomen,
har en argumenterande vinkel och tar hänsyn till den aktuella diskursen och
kontexten. Denna funktion klargör sammanhang mellan begrepp och fenomen på
ett mer vardagligt sätt än vad den skrivna originaltexten kanske gör. Slutligen
innebär att översätta delvis att hitta synonymer till den befintliga texten, men det
innebär även en tolkning för att anpassa texten till det språk den översätts till.
Helheten är otroligt viktig i denna funktion av tolkning, om vi bara förstår och
översätter de enskilda orden bildar de ingen korrekt mening (Ödman 2005).
Hermeneutik och vetenskap
Kanske väcks tanken huruvida hermeneutik kan anses vetenskaplig. Vetenskap
kan ses både som en process och en summa av något. Ett krav för att något ska
räknas som vetenskap är att det finns en specifik metodik för utförandet. Vad som
räknas som vetenskap varierar dock över tid och skiftningar i tankemönster är inte
ovanliga. Inom hermeneutik finns ingen tydlig metodik och den kan anses befinna
sig i något slags mellanläge mellan rationalism och empirism. Därför är det viktigt
att formulera en metodik som är anpassad till just hermeneutikens förutsättningar.
Därmed är det inte orimligt att räkna hermeneutik till det vetenskapliga (Ödman
2005).
Vanliga begrepp inom forskning för att säkra tillförlitligheten är reliabilitet och
validitet. Validiteten rör huruvida de slutsatser som dras utifrån en undersökning
är logiska eller inte. Eller, hur väl mäts det som forskaren säger sig mäta?
Reliabiliteten handlar om i vilken utsträckning som undersökningen kan göras om
igen och få samma resultat (Bryman 2011). Det kan i denna studie inte anses
relevant att använda dessa begrepp då studien inte syftar till att mäta något utan
snarare att tolka fenomen. Dessutom är underlaget begränsat, det är inte rimligt att
under en period om tio veckor studera samtliga domar rörande vräkningsfall i
Sverige, vilket gör att en generalisering inte kan göras utifrån denna studie.
Intentionen är snarare att ge en inblick och en förståelse för hur det fenomen som
undersöks, kan se ut. Tolkningen utgår enligt Ödman (2005) och Westman (2009)
alltid från uttolkarens förförståelse och kan därmed inte sägas vara sann eller
19
falsk. Tolkningen kan sägas vara ett förslag på hur ett fenomen kan förstås utifrån
vilken intention läsaren har vid tolkningen.
Tillvägagångssätt
I denna studie har en kvalitativ ansats använts. Denna typ av forskningsstrategi
kan användas för tolkande och induktiva studier varför den passar bra för detta
arbete. Till skillnad från en kvantitativ ansats, där utgångspunkten är deduktiv och
fokus ligger på att kvantifiera data vid insamling och analys, ligger fokus i den
kvalitativa ansatsen på ordens betydelse i de data som samlas in. Teorin tillämpas
induktivt, utifrån de resultat som förvärvas under arbetets gång. Den
grundläggande inriktningen är tolkningen av ett fenomen eller ett fält och tyngden
ligger på att förstå vad det är som sker, utifrån hur individerna i denna sociala
verklighet tolkar den (Bryman 2011). Strukturen av en kvalitativ studie som denna
är i grunden relativt generell för arbeten med samma ansats.
Vid denna studies start skapades övergripande frågeställningar och syfte som
berörde området. Nästa steg var att ta reda på hur tillvägagångssättet för att få
fram relevant information och data att analysera skulle se ut. Även var och hur
denna data skulle inhämtas diskuterades. Att det var domar som skulle studeras
stod klart redan i arbetets uppstartsfas men inte var dessa skulle kunna gå att hitta.
Kontakt togs via mail med Tingsrätten i Malmö varpå de skickade en lista över
målnummer. Dock konstaterades det att det skulle bli svårt att göra så specifika
sökningar som önskades genomföras, Tingsrätten har inget system för att se vilka
mål som rör specifika ärenden så som barnvräkningar. Därför togs även
mailkontakt med kronofogden för att från dem få tillgång till domar rörande
vräkningar. Från Tingsrätten i Malmö kom svaret inom några timmar men från
kronofogden dröjde svaret allt för länge. Därför togs beslutet att använda
informationsportalen InfoTorg.se. För att få tillgång till allt material på portalen
togs kontakt med bibliotekspersonalen på Malmö Högskola som kunde bistå med
inloggningsuppgifter till portalen. På informationsportalen InfoTorg.se och denna
sidas rättsbank gällande avgöranden i domstolar genomfördes sökningar för att få
fram den typ av domar som var relevanta för studien.
Till en början gjordes två olika sökningar begränsade på domstolar i Skåne och
tvistemål. Sökningen skulle dessutom bara gälla avgöranden och endast
referat/notiser/domar. De sökord som användes vid dessa två sökningar var
avhysning i den ena och vräkning i den andra. De domar som hittades studerades
för att avgöra om det var en privatperson som berördes och i dessa fall gjordes
sökningar, genom att använda datorns sökverktyg, på barn och på familj för att
kunna plocka ut de domar som bevisligen berör barn. En likadan sökning gjordes
på vräkning, alltså med samma avgränsningar som vid sökning på avhysning.
Många av de domar som hittades vid sökning på vräkning berörde egentligen fall
rörande skulder, där ordet avräkning nämndes. Resultatet från sökningarna som
gjordes på domstolar i Skåne ansågs vara för litet för att kunna analysera. Beslutet
togs då att göra snarlika sökningar på nytt, på precis samma sätt, med den enda
skillnaden att den geografiska avgränsningen togs bort och domar från samtliga
Sveriges domstolar skulle finnas med i urvalet. Sökningen på vräkning gav 91
träffar och sökningen avhysning gav 1398 träffar. Efter genomgång av dessa
ansågs 39 vara relevanta för analys eftersom de stämde in på urvalskriterierna.
Kriterierna var att domen skulle vara ett tvistemål rörande vräkning eller
avhysning samt att den som blev vräkt skulle vara en privatperson. Dessutom
skulle orden barn eller familj nämnas.
20
Efter ytterligare en granskning av domarna framkom att några av dessa rörde barn
som var vuxna vid tillfället, att domen faktiskt inte rörde avhysning eller att en
överklagan gjorts till höge instans. Av de domar som överklagats analyserades
endast den ena av dem, den från den högsta instansen medan domar som inte var
relevanta för uppsatsen inte granskades. De som inte längre ansågs vara aktuella
för analys valdes bort.
Det fanns sedan tidigare vetskap om en dom från Högsta Domstolen (HD) där
Barnkonventionen nämns, denna dom togs fram genom en sökning på Google.
Domar från denna domstol kan ses som prejudicerande, alltså att dessa beslut ska
vara vägledande. Domen från HD avkunnades i slutet av december år 2013 och
har beslutats vara ett prejudikat (Högsta Domstolen 2014). Av de totalt 34 domar
som har använts som underlag för denna uppsats är 14 stycken fällda tidigare än
december 2013 och 19 stycken efter HDs dom. Fördelningen får anses relativt
jämn mellan landets olika domstolar. Det finns dock en domstol som utmärker sig
och från denna har 12 domar använts som underlag för denna uppsats. Resultatet
hade blivit annorlunda om Malmö tingsrätts databaser använts. Det kan även
tänkas att resultatet blivit annorlunda om en annan informationsportal använts vid
sökningarna.
Sökningarna som gjordes i domarna kunde ha gjorts på andra sätt, främst med
tanke på sökord. För att kunna få reda på om ett barn varit inblandat i en dom
rörande vräkning hade alltså andra sökord också kunnat användas. Minderårig
hade exempelvis kunnat ge en del resultat i de domar som berör vräkningar. Då
sökningarna genomfördes låg stort fokus på Barnkonventionen och barnets bästa
vilket kan förklara att ett bredare synsätt inte användes. Barn och familj var de
sökord som var mest självklara och låg närmast till hands. Även sökord som son
och dotter hade eventuellt kunnat användas. Däremot gav det en missvisande
träffbild då det vid en snabb sökning visade sig att många träffar exempelvis
berörde efternamn som slutade på -son eller ordet person. Det skulle då påverka
resultatet om dotter ändå användes och inte son. De sökningar som faktiskt
gjordes gav dessutom resultat som inte var relevanta för en analys. Exempel på
detta är flerfamiljshus och barnbarn.
De domar som stämde in på urvalskriterierna och därmed ansågs vara relevanta
för en analys sparades och studerades i sin helhet. De stycken och delar av
domarna som innehåller information om att ett barn finns med i bilden klipptes ut,
koncentrerades och tolkades sedan. Det latenta innehållet i texterna togs fram,
utifrån de egna infallsvinklarna. Detta tillvägagångssätt går att koppla till
hermeneutik som innebär att uttolkaren i sin första läsning ser okritiskt på texten
för att sedan börja analysera den. Slutligen förstår uttolkaren texten och kan
tillgodogöra sig den kunskap som kommit ur läsningen (Vikström 2005).
"Det är själva texten som ska tala till forskaren. Med en öppen
inställning kan forskaren låta sig ledas i en oväntad riktning utan att
förskräckas över att de ursprungliga forskningsfrågorna överskrids,
fördjupas eller kompletteras. En hermeneutiker lägger inte locket på
de oväntade eller okända dimensioner som öppnar sig i texten"
(Westlund 2009 s72).
Under arbetets gång har, som tidigare nämnts, uppsatsens frågeställningar
21
förändrats kontinuerligt. Tidigt i arbetet pekade resultaten på samma håll varpå en
breddning ansågs vara nödvändig för att kunna fördjupa arbetet. Därför togs
kontakt med kronofogden där vräkningar verkställs. Det var en riktning som från
början inte var planerad men utifrån ett hermeneutiskt synsätt sågs detta som ett
riktigt val att göra. Under en period av arbetet övervägdes huruvida kontakt borde
tas med socialtjänsten för att undersöka om det är här barnets bästa tas i beaktande
när det gäller barnvräkningar. Detta hade med stor sannolikhet gett en annan
vinkel på arbetet och därmed andra resultat. Dock ligger intresset inte i att granska
socialtjänstens arbete utan att gå utanför det som många tänker på när de hör
socialt arbete, men som ändå kan anses vara just detta. Beslutet att inte gå till
domare och tingsrätt togs utifrån tidigare kunskap om att domare inte uttalar sig
om sina beslut då de anser sig ha sagt allt i domen. Dessutom gav det första mötet
med kronofogden så pass bra resultat att ytterligare sökning efter informanter inte
ansågs nödvändig. Det kan tänkas att resultatet hade sett annorlunda ut om en
intervju hade kunnat genomföras med domare.
Urval
Det urvalsätt som använts i denna uppsats kan sägas vara ett bekvämlighetsurval,
vilket innebär att forskaren använder sig av de respondenter eller det material som
vid tillfället för urvalet finns tillgängligt. En situation då det är acceptabelt att
använda ett bekvämlighetsurval är då ett urval av respondenter dyker upp av en
tillfällighet och som anses allt för värdefullt för att inte ta vara på (Bryman 2011).
Valet att använda denna urvalsmetod föll sig relativt enkelt då tanken om att
använda den empiri som finns tillgänglig hela tiden varit styrande under arbetets
gång. Rekryteringsprocessen av informanter för intervjutillfället skulle även
kunna benämnas som ett snöbollsurval vilket enligt Bryman (2011) är en typ av
bekvämlighetsurval men innebär att kontakten med en respondent leder forskaren
vidare till en annan respondent som i sin tur öppnar dörren för forskaren att nå fler
respondenter.
Både bekvämlighetsurvalet och snöbollsurvalet är så kallade ickesannolikhetsurval vilket innebär att urvalet inte gjorts utifrån någon
sannolikhetsprincip och att vissa enheter ur en population har större chans att
komma med i urvalet än andra. Ett sannolikhetsurval innebär att forskaren gör ett
urval på slumpmässig grund och som syftar till att minimera urvals- eller
samplingsfel för att urvalet ska bli så representativt som möjligt. Ett ickesannolikhetsurval lämpar sig för den kvalitativa ansatsen (a.a) och kan anses
rimlig i denna uppsats då målsättningen inte är att ge ett generaliserbart resultat
utan snarare en inblick i hur det studerade fenomenet kan se ut.
En kompletterande intervju
Då det ganska snart visade sig att domarna pekade på ett och samma håll, att
barnets bästa inte tas i beaktande i ärenden gällande vräkningar, togs beslutet att
göra en kompletterande intervju. Ett första steg var att besöka kronofogdens
kontor i en skånsk kommun. Besöket gav positiv utdelning på så sätt att en person
genast tog sig tid för en pratstund och delade med sig av kontaktuppgifter till fyra
kollegor samt material för vidare läsning. Materialet som delgavs var
kronofogdens statistik över vräkningsfall samt ett dokument med allmänna
upplysningar kring vräkningar.
Av de fyra kollegorna ansågs två vara relevanta för en intervju till denna uppsats,
en som har speciell kunskap kring barnfrågor på myndigheten samt en som arbetar
22
som teamchef för verkställighetsteamet i den berörda kommunen. De som valdes
bort arbetar med forskningsfrågor samt samverkan mellan olika myndigheter och
kommuner. Personen som arbetar med forskningsfrågor kontaktades via mail för
att eventuellt få material till kapitlet Tidigare forskning och rapporter men svar
uteblev. Telefonkontakt togs med personen som har speciell kunskap kring
barnfrågor på myndigheten. Hen inte hade möjlighet att ställa upp på en intervju
inom rimlig tid för att uppsatsen skulle kunna färdigställas till utsatt datum, men
delgav dokument relevanta för denna. Ett av dokumenten var riktlinjer som
arbetats fram för hur kronofogden ska bemöta barn i alla sina verksamheter,
dokumentet kommer i detta arbete att benämnas “barnriktlinje”. Mailkontakt togs
sedan med teamchefen som tillsammans med en kollega som arbetar som
kronoinspektör ställde upp på intervju.
Intervjun genomfördes i ett stort konferensrum på kronofogdens kontor i den
aktuella kommunen. Närvarande vid intervjutillfället, som tog 60 minuter och
genomfördes under arbetstid, var författarna till denna uppsats samt teamchefen
och kronoinspektören. Valet av plats föll naturligt då det skulle vara så enkelt som
möjligt för intervjupersonerna att delta i studien. Att hålla intervjun på ett ställe
där den ena parten känner sig mer bekväm kan leda till att denna på sätt och vis
får ett övertag och blir ledande i intervjutillfället. Detta fenomen uppstod då en av
intervjupersonerna tog en tydlig drivande roll i början av intervjun. Möjligheten
för intervjupersonen att göra detta kan även bero på att det inför intervjun
utformades en intervjuguide (se bilaga 1) som mailades i förväg till teamchefen.
På så sätt var intervjupersonerna väl förberedda på vad som skulle komma att
diskuteras. Utifrån frågorna hade intervjupersonerna dessutom förberett sig
genom att ta med dokument som de ansåg vara relevanta för studien.
Intervjuguidens ordning följdes inte men alla frågor måste ändå anses besvarade.
Intervjun leddes av en av författarna till denna uppsats medan den andra
antecknade och observerade deltagarnas samspel under samtalet.
Intervjupersonerna satt vid en sida av det stora bordet och författarna till denna
uppsats satt mittemot. Intervjun inleddes med att teamchefen lämnade över
samtyckesblanketterna och kort berättade om verksamheten samt sin bakgrund,
varpå kronoinspektören berättade om sitt uppdrag vilket innebär att delge
information om samt verkställa vräkningar. Efter detta tillfrågades
intervjupersonerna om godkännande för en ljudupptagning samt informerades om
uppsatsens syfte och villkor för deltagande i intervjun. Inför intervjun
spekulerades det i huruvida maktförhållandet mellan de två intervjupersonerna
skulle ge utslag i intervjun. Under intervjun observerades att samspelet mellan de
båda intervjupersonerna och får anses ha fungerat bra. De gav uttryck för ett
avslappnat och lugnt kroppsspråk, utbytte blickar med varandra och
kompletterade varandras meningar. Intervjun avslutades på ett naturligt och
avslappnat sätt då samtalet gled in på andra ämnen.
Arbetets fördelning
Under arbetets gång har uppdelningen av arbetsuppgifter fallit naturligt. Båda
skribenter har varit delaktiga i samtliga avsnitt av uppsatsen. Det arbete som
endast utförts av en person är transkriberingen av intervjun.
Etiska aspekter
För att ett samhälle ska utvecklas framåt krävs att forskning bedrivs, något som
Vetenskapsrådet (2015) kallar för forskningskravet. Samtidigt har medborgarna
23
rätten att ställa kravet på att deras integritet och människovärde skyddas, av
Vetenskapsrådet kallat för individskyddskravet. Dessa två krav måste alltid ställas
mot varandra i ett etiskt övervägande. För att individskyddskavet ska uppfyllas
måste fyra huvudkrav tillgodoses. Dessa kallas för informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet
2015).
Då detta arbete grundar sig främst på analys av domar krävs ingen information till
dem domarna berör eftersom dessa dokument är offentliga handlingar. Dock krävs
det att information ges till de informanter som medverkat vid intervjutillfället. Via
en bifogad blankett (se bilaga 2) i en mailkonversation inför intervjutillfället
meddelades informanterna om studiens syfte, intervjutillfället, att deras
personuppgifter inte kommer att röjas samt att de själva när som helst under
intervjun kan välja att bryta. På så sätt kan informationskravet enligt
Vetenskapsrådets (2015) riktlinjer anses uppfyllt.
För att säkerställa uppfyllelse av samtyckeskravet fick informanterna i ovan
nämnda mail även en bifogad samtyckesblankett (se bilaga 3) som skrevs under
och samlades in under intervjutillfället. I denna samtyckesblankett bekräftade
informanterna genom sin underskrift att de blivit informerade om villkoren för
deltagandet samt att de när som helst kunde avbryta intervjun. I enlighet med
riktlinjerna från Malmö Högskolas etikråd (2015) inhämtades även ett
godkännande från verksamhetschef (se bilaga 4).
Konfidentialitetskravet innebär att “uppgifter om alla i en undersökning ingående
personer skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall
förvaras på̊ ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem” (Vetenskapsrådet
2015 s12). Då domar i stor utsträckning enligt Offentlighets- och sekretesslagen,
2009:400 (OSL) är offentliga handlingar kan konfidentialitetskravet inte anses
aktuellt gällande dessa uppgifter. Dock kan personuppgifter inte anses tillföra
något i denna uppsats varför sådana uppgifter har tagits bort i redovisningen av
domarna. Konfidentialitetskravet blir däremot aktuellt i den genomförda intervjun
och därför nämns varken namnen på informanterna eller i vilken kommun de
verkar. Av samma anledning bifogas inte de undertecknade
samtyckesblanketterna då detta kan anses röja uppgifter kring informanterna. De
undertecknade samtyckesblanketterna samt inspelningen och transkriptionen av
intervjun förvaras i nuläget på ett sätt så att obehöriga inte kan ta del av dem. När
arbetet med denna uppsats kan anses avslutat kommer ovanstående material att
förstöras.
Det fjärde och sista kravet som Vetenskapsrådet (2015) uttrycker i sina riktlinjer
är vad de kallar för nyttjandekravet. Detta innebär att insamlade uppgifter om
enskilda individer endast får användas för undersökningens syfte och inte spridas
vidare. Detta uppnås genom att informationen förvaras säkert, vilket beskriv ovan.
24
RESULTATREDOVISNING OCH ANALYS
Nedan följer en sammanfattande redovisning samt analys av de 34 domar som
använts i arbetet, med fokus på domskälen. Det är i domskälen som motiveringen
till beslutet redovisas, alltså varför domstolen dömer på ett visst sätt och enligt
vilka bestämmelser den gör det. Här finns även en redovisning och analys av den
genomförda intervjun. I vissa citat förekommer det namn på berörda personer,
bostadsbolag samt bostadsort. För att uppfylla Vetenskapsrådets krav om
konfidentialitet (Vetenskapsrådet 2015) har beslutet tagits att hantera detta genom
att inom hakparentes byta ut informationen mot orden svaranden, hyresvärden
och orten. Dessutom kan denna information inte anses tillföra något av värde för
studien.
Materialet kommer att analyseras utifrån den förförståelse som författarna till
denna uppsats har. Förförståelsen påverkar läsarens tolkning och analys av
skrivna texter och färgar på så sätt resultatet av tolkningen (Westlund 2009).
Likaså påverkar den “dolda agendan” och det underliggande intresset vilken
tolkning som görs (Ödman 2005). Förförståelsen får i detta fall anses ligga i
kunskaper kring Barnkonventionen, en stark tro på barns rättigheter samt kunskap
kring Socialtjänstlagen. Även att författarna till denna uppsats för närvarande är
studenter vid socionomprogrammet på Malmö högskola, får antas prägla analysen
och tolkningen eftersom en tolkning enligt Ödman (2005) alltid färgas av
individens tidigare erfarenheter. Det underliggande intresset för denna uppsats är
att kritiskt granska domar och hur barnets bästa framhävs. Därmed kommer
tolkningarna av domarna att speglas av detta intresse.
De som vräks
I en av de analyserade domarna framgår det att en kvinna tillsammans med fyra av
sina fem barn tvingas flytta från sin lägenhet. Av dessa barn är ett minderårigt och
de övriga är över 18 år, alltså vuxna i lagens mening. I detta fall anger kommunen
enligt nedanstående citat att barn finns i lägenheten
”[svaranden] bor för närvarande i villan med ett underårigt barn (15
år), en 19-åring samt två av sina tre vuxna barn”
Det framgår vidare av domen att kommunen har erbjudit familjen andra
lägenheter att flytta till för att de inte ska bli bostadslösa. Lägenheterna har enligt
familjen varit för små för att de ska kunna bosätta sig där. Det kan antas att
kommunen inte har sett till Barnkonventionens sextonde artikel, där barns rätt till
privatliv behandlas (UNICEF 2009). Vad begreppet privatliv innebär specificeras
inte närmare i Barnkonventionen. Det kan dock i en svensk kontext tänkas
innebära rätt till eget rum eller möjlighet till avskildhet i hemmet. Detta är en
tolkning som görs utifrån egen bakgrund samt egna föreställningar om rätten till
eget rum. Trots tingsrättens vetskap om att barn berörs av vräkningsfallet har
barnets bästa inte tagits upp under skälen till domen utan det diskuteras istället
huruvida familjens situation har försökt lösas med hjälp av kommunen. Här kan
det tänkas att domaren utgår ifrån vad Socialstyrelsen (2008) skriver, att den
kommunala socialtjänsten tillsammans med bostadsbolag och
kronofogdemyndighet har ett ansvar att arbeta vräkningsförebyggande.
Detta är den enda dom där kommunen anför att det finns risk för barnvräkning.
Det kan antas att kommunen har ett speciellt intresse i denna dom då det framgår
25
att familjen bor i ett så kallat försöksboende. Socialtjänsten har enligt
Socialtjänstlagen en plikt att arbeta utifrån ett barnperspektiv och därmed ta
hänsyn till barnets bästa. Det kan antas att socialnämnden i ovanstående fall gör
vad den kan för att följa bestämmelserna i Socialtjänstlagen samt
Barnkonventionens tredje artikel, att barnets bästa ska komma i första rummet
(UNICEF 2009). Däremot gör domstolen inte detta då den helt och hållet dömer
utifrån Hyreslagen och inte nämner barnets bästa som ett intresse i domskälen.
I övriga domar är det den svarande själv som anför att det finns risk för
barnvräkning. Detta kan tänkas grunda sig i vad Nilsson och Flyghed (2004a) tar
upp, nämligen att personer som är utsatta för vräkning upplever att socialtjänsten
anser att det är vårdnadshavarens ansvar att tillgodose barnens behov i första
hand. Att ta upp att det finns barn i familjen skulle alltså kunna vara ett sätt att
tillmötesgå socialtjänstens krav. Det går att utläsa att de svarande framför olika
typer av oro då de talar för sitt barns bästa. Inte i något av fallen innehåller den
skrivna texten ordet oro. Det är istället en tolkning utifrån texten i helhet som gör
att citaten nedan tolkas som tecken på oro. En sådan oro är att svaranden oroar sig
för hemlöshet om en vräkning genomförs.
”Hon har tre barn som bor hemma. Om en avhysning skulle
genomföras vet hon inte vart hon och barnen skulle ta vägen”
”Han har två barn och ingenstans att ta vägen om han blir avhyst”
En annan oro gäller att barnen tvingas brytas upp från sin trygga miljö om en
vräkning verkställs. I flera av dessa fall måste skolan anses som central för
barnens trygghet. Exempelvis anförs följande:
”En avhysning från lägenheten skulle innebära att [svarandens] /.../
två barn skulle förlora hem, skola och kompisar. Han har ingen
möjlighet att få annat boende på [orten]”
Två kvinnor menar att en flytt skulle vara otryggt för deras barn, då dessa skulle
tvingas att byta skola. I ett av fallen anges att den nuvarande skolan har
tillgodosett barnets särskilda behov och ett byte av skola skulle kunna försvåra
skolsituationen mycket. I det andra fallet har barnet just bytt skola och det kan
tänkas att kvinnan i detta fall menar att barnet inte behöver ytterligare ett uppbrott
från vad det känner till.
Ovanstående oro hos vårdnadshavarna går att koppla till vad Nilsson och Flyghed
(2004) skriver om i sin studie som visar på att socialt utsatta grupper riskerar att
bli än mer utsatta och att barn upplever känslor av utanförskap. Oron för
hemlöshet hos vårdnadshavarna är befogad då det enligt forskarna finns stor risk
för att de vräkta familjerna står utan hem efter genomförd vräkning. Det kan även
tänkas att barnen i dessa fall skulle känna skuld och skam inför att inte kunna ta
hem kompisar eller behöva berätta för dem varför de inte bor kvar i sin gamla
bostad. Vidare är det inte orimligt att barn med någon form av
funktionsnedsättning är extra utsatta i olika situationer och har än större behov av
trygghet i vardagen och att ett påtvingat skolbyte skulle försämra detta för det
enskilda barnet. Enligt Barnkonventionens tjugotredje artikel skall
konventionsstaterna tillgodose att barn med funktionsnedsättning får ett aktivt
deltagande i samhället (UNICEF 2009). Det går även att göra tydliga kopplingar
26
till vad Nordström (2005) skriver om att uppväxtmiljön och skolan formar oss och
hur vi ser på omvärlden. Det kan tänkas att barnen har skapat en identitet och en
trygghet i form av kompisar i sitt bostadsområde och skola samt lärare eller andra
betydelsefulla vuxna i närmiljön. Att genomföra ett ingrepp i ett barns liv som
leder till ovan nämnda konsekvenser kan inte anses förenligt med
Barnkonventionens andemening. Å andra sidan saknas helt ett barnperspektiv, och
således även barnets perspektiv, i domarna.
Det finns de svaranden som verkar mena att barnen i sig är skäl nog att inte
genomföra en vräkning
”Som grund för sitt bestridande har han anfört att han bor med sina
tre barn i lägenheten /.../och att det vore oskäligt att förverka
hyresrätten”
Det kan tänkas att de som anför detta tror att det finns ett lagstadgat förbud mot
barnvräkningar i Sverige eller, som Nilsson och Flyghed (2004a) skriver, att
många tror att det inte genomförs barnvräkningar i landet. Likaså kan det tänkas
att svaranden har kännedom om att det i Socialtjänstlagen finns inskrivet att
barnets bästa ska tas i beaktande vid åtgärder som rör barn. Dock krockar detta
med att det varken i Hyreslagen eller i Bostadsrättslagen står inskrivet något om
att barnets bästa ska tas i beaktande vid bedömning av vräkningsärenden. Det blir
tydligt vid genomgång av domarna att domstolen inte tar hänsyn till att det finns
ett barn som riskerar att bli vräkt i det aktuella fallet. Endast i ett av de 34
granskade fallen nämns barnets bästa i domskälen och är där utslagsgivande. I
övriga domar tas barnet inte alls upp mer än då svaranden anför att denne har barn
eller så går det att läsa i domskälen att domstolen dömer till vräkning, trots att
barn finns i familjen. Att det är svaranden själv som anför att det finns barn i
familjen och inte domaren kan antas ha grund i den så kallade
omedelbarhetsprincipen, vilken enligt Rättegångsbalken innebär att domaren bara
får beakta det som framförs. Med andra ord har rätten ingen skyldighet att ta reda
på om det finns barn i familjen eller ej.
Att domstol inte tar hänsyn till att det finns barn i familjen tydliggörs i följande tre
citat, där det första föregås av att svaranden anger att han är ensam
familjeförsörjare till sex minderåriga barn samt att han på grund av sjukskrivning
inte har kunnat betala hyran i tid.
”Vad [svaranden] i övrigt har uppgett föranleder inte någon annan
bedömning”
”Någon grund för att /.../ [svaranden] ska /.../ ha rätt att bo kvar
föreligger inte, även om det självklart är beklagligt att [svaranden]
och hennes barn, som rotat sig i lägenheten och området, tvingas
flytta”
”Inte heller den omständigheten att svaranden har ett barn som har
barnomsorg i närhet till lägenheten, utgör skäl för att svaranden ska
få behålla lägenheten”
Även i ett fall där svaranden anför att en vräkning vore oskälig på grund av endast
två månaders försenad hyra samt att svaranden har små barn, dömer domstolen till
27
vräkning med nedanstående motivering. Bestämmelserna som domstolen hänvisar
till är de som finns angivna i Hyreslagen.
”Det som [svaranden] anfört om familjens förhållande kan inte
hindra att förverkande av hyresrätten sker enligt dessa bestämmelser”
Det blir av ovanstående citat tydligt att domstolen dömer utifrån den lagstiftning
som står i närmast relation till vad ärendet handlar om, alltså Hyreslagen och
vräkningar. Här kan ytterligare en förklaring ligga till varför det är svaranden som
tar upp att det finns barn i familjen, och inte domstolen. Domstolen är helt enkelt
inte intresserad av denna information då fallet ska avgöras från lagar som rör
rätten till bostad. Information om att det finns barn i bilden är enligt domstolarna
ingenting som hör till saken. Det bör dock vägas mot vad som står i
Regeringsformen, att det allmänna ska verka för att barnets bästa tas till vara.
Likaså kan det kopplas till att domar från HD skall anses vägledande i liknande
fall. Ändå är det så att i de fall där domskälen tar upp något om barnets eller
familjens situation, görs det endast som en parentes. Barnets situation och bästa
har tagits upp, men knappast utretts. Istället framgår det tydligt hur olika intressen
ställs mot varandra. Ett intresse som är rent ekonomiskt och gynnar hyresvärden
samt ett intresse i att tillgodose barnets bästa. Tyvärr verkar det kapitalistiska
intresset väga tyngre, utifrån de domar som granskats. Kanske handlar det här om
makt. De vuxna med fler resurser, både ekonomiskt och socialt, ställs på sätt och
vis över de resurssvaga vårdnadshavarna och längst ner i hierarkin hamnar barnen
som vräks i sin roll som tredje part. Detta kan kopplas till Nilsson och Flygheds
(2004a) resonemang där de menar att hyreslagen är en straffande lag som gynnar
hyresvärden, alltså den med större kapital och resurser, snarare än hyresgästen.
De som hyr i andra hand
En del av de domar som har analyserats har sett lite annorlunda ut än de andra.
Det handlar om sex stycken domar där familjen hyr i andra hand. I grunden är
dessa tvister likadana som alla de andra analyserade domarna då det handlar om
att hyresvärden är missnöjd med hur den som står på förstahandskontraktet ser
efter sin bostad eller betalar sin hyra. Däremot är det inte enbart den som står på
förstahandskontraktet som påverkas av vräkningen, utan även den barnfamilj som
just då är bosatt i bostaden.
I en av tvisterna bor den som står på förstahandskontraktet tillsammans med en
barnfamilj, som hyr en del av lägenheten i andra hand. Den svarande anger för
domstolen att barn påverkas av vräkningen och att det kommer dröja månader
innan de har en ny bostad. I domskälen för denna dom anges följande:
”Vad [svaranden] anfört angående svårigheterna för hans
systerdotter med familj att hitta ersättningsboende fram till årsskiftet
då de flyttar in i sin nya lägenhet är inte ett sådant skäl som påverkar
att [svaranden] bör avhysas i enlighet med [hyresvärdens] begäran”
De uppgifter som rör den andra familjen anses alltså inte röra frågan om hur den
svarande ska avhysas eller inte. Barnen anses i detta fall alltså inte vara ett skäl för
att få behålla bostaden.
En annan dom handlar om att ett kontrakt på en hyresrätt har sagts upp men den
som hyrt i andra hand vägrar att flytta därifrån. Den svarande tycker inte att hen
28
borde behöva flytta eftersom familjen, med barn, kommer att bli hemlös då.
Tingsrätten ser dock inte till barnets bästa i detta fall och menar att detta inte är ett
skäl för att kunna få bo kvar.
En tredje av dessa tvister handlar, som så många andra av domarna och vad som
går att utläsa av tidigare forskning, om att hyresrättsinnehavaren ligger efter med
hyresinbetalningar. Den svarande anger att det har varit svårt att betala på grund
av sjukskrivning och dålig inkomst i familjen. Den svarande har inneboende hos
sig och bland dessa finns det små barn. Den svarande tycker därför att det inte är
skäligt att låta honom och alla de som bor i bostaden att flytta. Tingsrätten verkar
istället mena, utifrån vad som står i domskälen, att det som svaranden har tagit
upp om att det finns barn i bilden inte spelar någon roll.
”Vad [svaranden] anfört ändrar inte på det förhållandet att hans
hyresrätt genom utebliven hyresbetalning blivit förverkad”
Det anges däremot i domskälen att socialnämnden har blivit informerad om att en
barnfamilj hotas av vräkning och hemlöshet. Hyresvärden och tingsrätten har
agerat utifrån bestämmelserna i Hyreslagen då situationen bedöms.
Intressant är det att reflektera över hur tankarna gick kring de domar som rör
barnvräkningar vid andrahandsuthyrning. Till en början var det tveksamt om de
skulle ingå i studien alls, eftersom barnfamiljen enbart berördes indirekt. Senare
blev det tydligt att oavsett hur bostadssituationen ser ut för de barn som hotas om
vräkning och hemlöshet så är det relevant för denna studie. Domstolen bör
behandla situationer då barn är inblandade på samma sätt. De bör hela tiden ta
barnets bästa i beaktning enligt svensk lagstiftning och Barnkonventionen och det
är det som är intressant för denna studie. Tankegången kring huruvida dessa
domar skulle vara med eller inte, kan kopplas till hermeneutik och den
tolkningsprocedur som i kapitlet Teori och metod beskrivs som en båge. Nämligen
att då en text läses för första gången är läsaren naiv och okritisk. Vid en andra
analyseras texten av läsaren för att denne slutligen ska kunna tillämpa de
kunskaper som kommit ur läsningen (Vikström 2005). Vid en första läsning
fokuserades det på vad domstolen skrivit, att hyresrättsinnehavaren skall avhysas
för att sedan vid andra läsningen upptäcka det faktum att det faktiskt handlar om
en barnvräkning. Vikström (2005) menar att momenten inte ska ses som åtskilda
utan snarare i en växelverkan och då arbetet med denna uppsats pågått under en
längre period kan det tänkas att analysen av texten pågått undermedvetet för att
sedan i diskussion lyftas till ytan.
De som får bo kvar
I sex av de granskade domarna får svaranden bo kvar. Ett av dessa fall kommer
från Högsta Domstolen (HD) och rör en utmätning, alltså att svaranden ska
tvingas lämna sin bostad som ett slags skuldsanering. I domskälen hänvisas både
till Europakonventionen och Barnkonventionen. Det står att läsa att rätten till
respekt för den enskildes hem samt barnets bästa ska vara det intresse som väger
tyngst i detta fall. I skälen framgår även att de två barnen i familjen får anses vara
i behov av extra vård och omsorg. Domar från HD skall vara prejudicerande,
alltså en slags vägledning som innebär att andra liknande fall ska dömas på
samma sätt (Högsta Domstolen 2014).
29
I ett av de andra fallen är det vittnen som anger att det finns barn i familjen. I
övrigt nämns barnen inte alls i domen och tingsrätten dömer att de få bo kvar
utifrån att föreningen haft fel i sina anklagelser gentemot familjen. Ytterligare ett
fall rör en kvinna som tidigare varit gift med en man som vill att hon och familjen
ska lämna bostaden som kvinnan fick vid äktenskapsskillnaden. Tingsrätten
dömer här utifrån Äktenskapsbalken, 1987:230 (ÄktB) och kvinnan får bo kvar. I
domen nämns inte vilka som ingår i kvinnans familj utan det är endast en tolkning
att det rör sig om kvinnans och mannens gemensamma minderåriga barn.
I de övriga tre fallen anger svaranden själv att det finns barn i familjen. Här
framkommer att det rör sig om en man som inte har kunnat betala hyran på grund
av ansträngd ekonomi, en kvinna där barnen ansetts störa grannarna och
ytterligare en kvinna där hovrätten hänvisar till tingsrättens beslut. Inte i något av
dessa fall nämns barnen i domskälen. Däremot går det att läsa att tingsrätten i det
fall då det handlar om störning, tar hänsyn till att barn låter mer än vuxna.
Tankarna förs här till Halldéns (2003) resonemang om att bandomen är en social
konstruktion och att barndomen måste förstås utifrån rådande normer i samhället.
Det kan tänkas att familjen i det här fallet mötte en domare som hade ett
barnperspektiv och att dennes syn på barn inverkade positivt för familjens del.
Om en domare istället ser på barn som individer som ska tuktas och inte göra
väsen av sig, kan det misstänkas att hänsyn inte tas på samma sätt som i denna
dom. Ovan nämnda fall avgörs i den tingsrätt varifrån flest domar inhämtats till
denna uppsats. Tankarna leds in på spåret kring huruvida just denna tingsrätt
arbetar mer utifrån ett barnperspektiv än andra. Det skulle kunna vara så att det
vid denna tingsrätt arbetar personer med ett särskilt intresse för barnets bästa, eller
att domaren utifrån sin förförståelse och kontext denne lever i väljer att tolka
lagen på ett sätt som gör att barnets rätt blir framträdande.
I övriga fall saknas det helt och hållet ett resonemang kring barnets situation från
domstols sida. Detta strider tydligt mot vad som står att läsa i Proposition
1997/98:182, som handlar om att förverkliga Barnkonventionen i svensk rätt. Här
står nämligen att om målet ska kunna uppnås, måste ett barnperspektiv genomsyra
alla beslut som rör barn. I propositionen står också att olika intressen ska vägas
mot varandra och att myndigheten som tar besluten ska kunna visa att så har skett.
Endast i ett av fallen som granskats för denna uppsats, domen från HD, kan detta
sägas vara uppnått. Nedanstående citat visar hur rätten har resonerat.
”Enligt artikel 8 i Europakonventionen har den enskilde rätt till
respekt för sitt hem. Det innebär att det krävs starka skäl för att en
bostad ska kunna tas i anspråk. Artikel 8 ska därför beaktas vid den
intresseavvägning som ska göras enligt 4 kap. 3 § andra stycket
utsökningsbalken. Av betydelse är då också det hänsynstagande till
barnets bästa som följer av FN:s konvention år 1989 om barnets
rättigheter. /.../En avvägning av de intressen som gör sig gällande
leder till slutsatsen att det för närvarande inte finns tillräckliga skäl
för utmätning även av fastigheten”
30
Kontakt med socialtjänst
I enlighet med Hyreslagens och Bostadsrättslagens bestämmelser har flera av
hyresvärdarna informerat hyresgästen samt socialtjänsten i den aktuella
kommunen om att en vräkning kan komma att ske. I de flesta fall går det inte att
utläsa hur socialtjänsten har agerat vilket kan tyda på att domarna inte tar in mer
fakta än som är relevant för det specifika fallet, alltså att utreda huruvida
exempelvis hyran har betalts in eller inte. I några fall framkommer det att
socialtjänsten varit involverad i familjens liv redan innan vräkningen
aktualiserades. Här går det dels att utläsa att socialtjänsten har erbjudit en familj
en ny lägenhet, en annan familj hjälp med hyra och att ytterligare en familj efter
vräkning fått hjälp av socialtjänsten. Dessa åtgärder kan antas ha grund i samt
vara i linje med barnets bästa. Dock finns det fall där svaranden menar att
socialtjänstens utredningar saknar barnperspektiv eller att den lägenhet som
erbjudits varit för liten.
Ovanstående kan kopplas till Länsstyrelsen i Västra Götalands läns granskning
(2007) som visar på att flera socialnämnder i länet saknar skrivna policys och
riktlinjer när det kommer till barnperspektiv i vräkningsfall. Granskningen visar
även att nämnderna försöker undvika barnvräkningar genom att erbjuda
familjerna ekonomiskt bistånd eller nytt boende. Alltså visar domarna på att
förfarandet ser ungefär lika ut oavsett var i landet en barnvräkning aktualiseras det förebyggande arbetet anses som oerhört viktigt och socialnämnden försöker in
i det längsta att förhindra en barnvräkning men hyresvärd, domstol och
kronofogde ser till Hyreslagen och tar därmed inte hänsyn till barnet och dess
bästa.
I fall där för sent inbetalda hyror ligger till grund för vräkning, samt i de fall där
socialtjänsten redan innan vräkningsprocessen var inkopplad, kan det tänkas att
det är resurssvaga samhällsgrupper som drabbas av vräkningar (Nilsson och
Flyghed 2004). Troligen blir familjen än mer marginaliserad om bostadslöshet
och skuldsättning är vad som följer av vräkningen. Detta bekräftas i Nilsson och
Flygheds (2004) studie som pekar på att många personer som utsätts för vräkning
står utanför sociala trygghetssystem, som ofta är kopplade till anställningar.
Röster från kronofogden
För att få ytterligare information om hur arbetet kring barnvräkningar ser ut och
dessutom få ytterligare tankar om vad som syns i de domar som har analyserats i
detta arbete, genomfördes en kompletterande intervju. Intervjun hölls med en
teamchef och en kronoinspektör som jobbar i samma verkställighetsteam på
kronofogdens kontor i en skånsk kommun. Kronoinspektören förklarades vara den
som arbetar ute på fältet vid verkställighet av avhysningar. De båda
intervjupersonerna var överens om att kronoinspektörerna har ett tufft jobb och får
se mycket misär och svåra saker i sitt yrke. Teamchefen tog bland annat upp att en
konsekvens av barnvräkning kan vara att det enskilda barnet skäms för sina
kompisar och inte vågar berätta sanningen, kronoinspektören fyllde på med att det
för barnet är jobbigt att behöva byta skola. Ovanstående resonemang känns igen i
texterna av Nilsson och Flyghed (2004a) och Socialstyrelsen (2013a) där det går
att läsa att intervjuade barn som blivit vräkta upplever känslor av utanförskap och
otrygghet. Även Nordström (2005) lyfter vikten av trygga platser i samband med
identitetsskapandet. Barndomsbegreppet kanske stärker att det finns en skillnad
mellan barndom och vuxenliv (Halldén 2003) men det kan även ses som en resa i
vuxenblivandet. Om ett barn upplever otrygghet under uppväxten påverkar det
31
ofta resten av livet, vilket förmedlats under utbildningen till socionomer, och på så
sätt tjänar barndomen på att beaktas som något extra värdefullt och som i sin tur
innebär att barns behov måste tillgodoses och övervägas ytterligare innan beslut
fattas.
Kronofogden har jobbat fram tydliga riktlinjer för hur barn ska bemötas då
personalen bedriver sitt arbete. Dessa riktlinjer togs med av informanterna till
intervjutillfället för att delge informationen i dessa. Detta var en uppdaterad
version av det dokument som skickats via mail från kronofogden vid tidigare
kontakt. Ett dokument med information till familjer med barn togs också med av
informanterna. Detta dokument ger en hjälpande bild av hur barn uppfattar
situationen och vilken information de ofta vill ha då familjen hotas av vräkning.
Detta stämmer överens med vad Socialstyrelsen (2008) menar krävs för att kunna
bedriva ett gott förebyggande arbete, nämligen att ha tydliga policydokument, mål
och strategier. Intervjupersonerna gjorde det tydligt att det gäller samtliga
verksamheter på myndigheten, inte bara vid verkställighet, och att allt arbete ska
bygga på barnriktlinjen. Myndighetens ambition är att denna information ska
spridas och vara känd hos alla medarbetare som kan komma i kontakt med barn i
sitt arbete.
Intervjupersonerna berättade att det alltid görs sökningar i skatteregistret då ett
nytt ärende ska hanteras. Oftast, men inte alltid, finns information där om det
finns barn i den familj som riskerar att bli vräkt. Det innebär att det inte alltid
finns en kännedom om att det finns barn i den familj som ska vräkas innan själva
vräkningen ska verkställas, även om en sökning i skatteregistret har gjorts.
Däremot avbryts inte en vräkning på grund av att det oförutsett finns barn i bilden.
Det enda undantaget är om mindre barn är ensamma hemma då kronofogden
kommer. Då kontaktas socialtjänsten och försök görs för att få tag i någon anhörig
vuxen. Över lag anses socialtjänsten ta större hänsyn till barnfamiljer och kan i
sådana fall då barnfamiljer berörs behöva en förlängd handläggningstid, vilket då
diskuteras med hyresvärden i samarbete med kronofogden. Denna förlängda
handläggningstid beror på att de behöver hitta andra och mer lämpliga ställen än
ett härbärge att placera barnfamiljen på. Under intervjun framkom att
kronofogden ibland vid verkställighet stöter på vuxna som blivit vräkta som barn.
Intervjupersonerna menade att barnen inte ärver föräldrarnas skulder men de
“ärver beteendet” som gör att även de blir drabbade av skulder i vuxen ålder. Det
kan tänkas att om inte vårdnadshavarna lär barnen hur en familjs ekonomi sköts
på ett lämpligt sätt så kommer barnen i vuxen ålder inte ha de rätta verktygen för
att hantera sin egen ekonomi.
Föräldraansvaret och vilka förväntningar som finns på vårdnadshavaren gjordes
också tydligt under intervjun. Det förväntas att det är barnens vårdnadshavare som
förklarar och stöttar barnen i den situation som familjerna hamnat i. Om det är
tydligt att vårdnadshavaren inte har tagit den rollen och inte heller klarar av att
förklara för barnet vilka personer det är som nu kommit hem till dem så läggs
ansvaret att förklara istället på socialtjänsten. Detta överensstämmer med reglerna
i FB om att vårdnadshavaren har det största ansvaret för sina barn samt liknar
resultatet i Nilssons och Flygheds studie (2004b) där intervjupersonerna upplever
att socialtjänsten i hög grad påpekar föräldraansvaret. Finns inte socialtjänsten
behjälplig så tar kronofogden istället på sig den uppgiften. Det blev tydligt under
intervjun att kronofogdens personal förstår att det är viktigt att gå varsamt till och
inte väcka onödig uppmärksamhet. Till stor del handlar bemötandet av att ta
32
hänsyn till barnens ålder och hur intresserade de är av att veta. En reflektion är hur
väl varje enskild kronoinspektör faktiskt bemöter barnet och hur insatt denne är i
hur rutinerna är utformade när det kommer till att möta barn i
vräkningssituationer.
Då det talades om att barnets bästa inte tas i beaktande i de domskäl som studerats
förklarade teamchefen att det kan bero på att man tycker att barnets bästa redan är
så väl implementerat i lagen.
”Ja, jag tror att det är såhär att det här med barnets bästa det tycker man
att det är väl implementerat i lagen. Det vill säga att redan då finns det
här att man tar hänsyn till barnets bästa. Så i själva domen är det så....på
något sätt underförstått att det har man gjort. Det gör man alltid. Och då
behöver man inte ange det i själva domen. Om jag nu ska göra en snabb
tolkning som jurist...tror jag faktiskt. Sen behöver det inte vara rätt, man
kanske skulle ändå tagit upp frågan /.../ för när vi skriver våra beslut till
exempel. Vi skriver inte särskilt att här finns barn och vi har tagit hänsyn
till barnets bästa. Vi gör det i vårt arbete, hela vårt arbete bygger ju på att
vi måste ta hänsyn till barnets bästa och barn ska komma till tals och allt
vad det innebär. Så att om ni skulle se våra beslut eller våra noteringar i
dom här journalerna så står det inte heller något separat att det är...vi har
gjort så för barnets bästa”
Detsamma ansågs gälla Barnkonventionen, att den redan är så tydligt införd i den
svenska lagen att det inte är nödvändigt att nämna den särskilt. Resonemanget
stärks av Schiratzki (2003) som menar att det ofta förutsätts att lagen är skriven på
så vis att barnets bästa tas i beaktande. Detta påverkar i sin tur rättens möjlighet
att argumentera för det enskilda barnets bästa. Intervjupersonerna menade vidare
att då de talar om handläggning av ärenden när de möter personer som berörs av
vräkning, används inte termen Barnkonventionen. De var också tveksamma till
om det är ett korrekt sätt att tänka på, eftersom de kanske borde kunna framhäva
och tala tydligare om att ta hänsyn till barnets bästa.
Ovanstående resonemang kan kopplas till Flygheds studie från 2005 där samtliga
berörda parter, kronofogde, hyresvärd och socialtjänst, anser att de andra borde
göra mer. Teamchefen tolkar utifrån sin bakgrund som jurist och utgår därmed
ifrån att någon annan tagit hänsyn till barnets bästa. Vidare går tankarna till
Lindgrens och Halldéns (2001) samt Schiratzkis (2005) resonemang om att
Barnkonventionen kanske bara används som något att referera till. Om ingen talar
om Barnkonventionen och barns rätt, utan alla tror att någon annan gör det, hur
kan vi då vara säkra på att det efterlevs och uppnås? Kan ett fenomen existera om
ingen talar om det? Intressant i ovanstående citat är att teamchefen talar utifrån sin
erfarenhet som jurist medan denna uppsats skrivs av två blivande socionomer.
Ödmans (2005) beskrivning av förförståelse framträder här tydligt. Juristers och
socionomers tolkningsram och förförståelse kan vara helt olika men varken den
ena eller den andra tolkningen är mer eller mindre rätt. Istället måste det ses som
olika sätt att se på världen.
Intervjupersonerna förklarade att även om barn berörs av deras verksamhet så är
det ingenting som dokumenteras. Det är inget man tar särskild hänsyn till och
därför är det ingenting som antecknas på något sätt. Det enda som nämns om barn
i kronofogdens arbete, såväl som i domstol, menar de är då det berör barn med
33
funktionsnedsättning. Då lägenheten har anpassats efter barnets behov och det är
tveksamt om en utmätning borde göras, då nämns barnet i dokumentationen. Detta
bekräftas av den dom från Högsta Domstolen som analyserats för denna uppsats.
Tanken väcks här om det är så att Barnkonventionens tjugotredje artikel, som
innebär att barn med funktionsnedsättning ska få adekvat hjälp och stöd (UNICEF
2009), väger tyngre än barnets bästa för barn utan funktionsnedsättning. Kan det
vara så att det tas mer hänsyn till personer som anses vara extra utsatta och inte
själv bär skulden till det, vilket kanske många kan anse vara fallet för personer
som missbrukar? Samtidigt förtydligades det i intervjun att oavsett om barn finns i
familjen eller inte så genomförs avhysningen. Barn anses inte vara något särskilt
skäl för att inte genomföra en vräkning. Det är lagstiftningen, Hyreslagen, som
följs och den är inte byggd på ett sådant sätt att hänsyn kan tas till barn. Däremot
tänks det på barnet i kronofogdens bemötande enligt de barnriktlinjer som har
utarbetats. Frågan är hur väl barnriktlinjerna följs eller om de är vad Schiratzki
(2005) menar att Barnkonventionen riskerar att bli, ett dokument som
verksamheter säger sig följa men i själva verket inte lever upp till.
Återkommande under intervjun nämndes det att det finns ett tydligt fokus kring att
arbeta efter kronofogdens riktlinjer och svensk lagstiftning.
”...om vi bortser från det här regelverket vi har, i min värld är barnets
bästa att inte genomföra en avhysning /.../ men så jobbar vi inte, så har
vi...lagstiftningen är inte byggd på det sättet att om det är en barnfamilj så
kan vi underlåta att avhysa någon. Så jobbar vi inte”
Intervjupersonerna var också tydliga med att deras önskan och mål med deras
arbete inte är att genomföra så många avhysningar som möjligt. De är nöjda då
antalet avhysningar av barnfamiljer minskar. Som tidigare nämnts sjunker antalet
vräkta barn (Kronofogden 2015c) men andelen är enligt Nilsson och Flyghed
(2004a) i stort sett densamma över tid. Frågan är då om målet att barnvräkningar
inte ska förekomma (Socialstyrelsen 2008) uppnås eller om det är så som Nilsson
och Flyghed (2004b) befarar, att hemlösheten istället ökat. I beaktande bör dock
tas att Nilssons och Flygheds studie är tio år gammal vilket innebär att det kan ha
skett en minskning även vad gäller andelen barnvräkningar.
34
SLUTDISKUSSION
I början av detta arbete beskrev vi hur barnvräkningar och en familjs utsatta
situation kan påverka ett barn på många olika sätt. Arbetets fokus har legat på att
se om myndigheter och instanser som vi tidigare inte har haft så stor kunskap om
ser till barnets bästa och tänker på hur barn påverkas av hur deras arbete utförs.
Det är viktigt att fler myndigheter än socialtjänsten har ett tydligt barnperspektiv
för att barns rättigheter ska bli tillgodosedda på ett korrekt sätt enligt den svenska
lagen.
Utifrån en hermeneutisk synvinkel kan vi visa hur våra tolkningar ser ut och hur
vi har förstått verkligheten. Detta är bara ett av alla sätt som verkligheten kan
förstås på. Det är samtidigt viktigt att påpeka att våra tolkningar, utifrån en
bakgrund som socionomstudenter, kan skilja sig mycket från andras tolkningar
med annan bakgrund och förförståelse. Detta gjordes tydligt under den intervju
som genomfördes under studien då en av informanterna själv nämnde att den
tolkning som hen gjorde berodde på en bakgrund som jurist. Det går alltså inte att
dra några generella slutsatser utifrån detta arbete och inte heller kan resultatet
anses gå att verifiera eller falsifiera. Utgångspunkten hade kunnat vara en annan
precis som förförståelsen och resultatet hade då visat på andra saker än vad vi har
gjort här.
De analyserade domarna
Utifrån de domar som har analyserats kan vi se att ingen hänsyn har tagits till
barnets bästa i svenska domstolar när det kommer till barnvräkningar. Därmed
kan barnets bästa inte heller sägas vara definierat i de studerade domarna. Vad
som är barnets bästa kan dock sägas ha definierats av oss, kanske omedvetet,
redan i början av arbetet med denna uppsats. Vi har letat efter domar där barnen
nämns i domskälen och ställt oss kritiska till att barnet bara nämns som i
förbifarten i anförandet från svaranden. Det är troligt att vi med vår bakgrund har
letat efter det vi anser är barnets bästa – att det får komma till tals och att
domstolen överväger hur en vräkning kan påverka barnet i familjen. Här
framträder det hermeneutiska synsättet tydligt, varje individ har en förförståelse
av ett fenomen vilket påverkar uttolkandet av olika texter (Ödman 2005).
Barnet nämns i domskälen endast i ett fåtal fall och vad som är barnets bästa
diskuteras endast i en dom, den från Högsta Domstolen. Här hänvisar rätten till
Europakonventionen och Barnkonventionen samt tar även upp att barnen har olika
funktionsnedsättningar. Vår tolkning är att domstolarna tycker att det är någon
annan myndighets jobb att hjälpa barnet och se till vad barnet har för behov då en
barnvräkning genomförs. Domstolarna dömer i stort efter den kärande partens
intresse som i de allra flesta fall handlar om pengar, att driva in de skulder som
den svarande har, samt efter Hyreslagen. Detta kapitalintresse måste ställas mot
intresset om att ta hänsyn till barnets bästa, vilket uppenbarligen inte görs. Vårt
resonemang styrks av den intervju som genomfördes med informanterna från
kronofogden. De talar exempelvis om att det inte görs någon särskild
dokumentation kring fall då barn berörs. Deras uppgift är att medla mellan de
berörda parterna samt att följa de principer, lagar och regler som finns kring deras
arbete. De menar att det inte finns utrymme för något annat i deras jobb. Vår
tolkning är att det som ses som ett problem gärna skjuts över på en annan
myndighet, mycket för att förenkla det egna arbetet.
35
När det gäller barn som berörs av en vräkning har kronofogden en rutin att
underrätta socialtjänsten. Att socialnämnden ska meddelas vid vräkningsfall står
inskrivet i Hyreslagen men i få av de studerade domarna anges det att
socialtjänsten är underrättad. Frågan är då hur säkert det är att socialtjänsten
verkligen har underrättats. Det kan tänkas att hyresvärden i varje fall då en
barnvräkning riskerar att genomföras underrättar socialtjänsten, men för egen
vinning och i ett rent ekonomiskt intresse. Nästa fråga blir då hur väl, eller om,
socialtjänsten lyckas tillgodose barnets bästa.
I nästan samtliga domar som har analyserats har vi kunnat se att det är den
svarande som anför att det finns barn i bilden. Den svarande har nämnt sina barn
eller de barn som bor i lägenheten och samtidigt förklarat att det exempelvis finns
en oro för vart familjen ska ta vägen eller hur barnet ska klara av att behöva byta
skola. Vår tolkning är att många har en uppfattning om att det finns ett lagligt
skydd mot vräkning av barn. Den svarande kan tro att det enligt svensk rätt inte
går eller är olagligt att vräka barn. Det skulle även kunna tyda på att socialtjänsten
i något skede har informerat om att det största ansvaret för ett barns välmående
ligger hos föräldrarna och att de, genom att anföra att de har barn, försöker visa att
de som föräldrar har en förmåga att se till sina barns behov. Troligen har även
omedelbarhetsprincipen en stor del i det hela. Om inte svaranden anför att det
finns barn i familjen så kommer heller inte rätten att fråga om det.
Resultatet i denna studie tyder på att domstol dömer efter Hyreslagen där det, som
tidigare nämnts, inte står inskrivet att barnets bästa ska beaktas i dessa ärenden
vilket ytterligare bekräftar att domare inte har någon anledning att fråga efter barn
i familjen. Kanske skulle man komma en bit på vägen mot att tillgodose barnets
bästa genom att införa en möjlighet för rätten att fråga svaranden om denne har
hemmavarande minderåriga barn.
Om ingen talar om det, finns det då ett problem?
Av de 34 domar som har analyserats är den äldsta från år 2007 och den senaste
från hösten 2015. Domarna täcker alltså en period om cirka åtta år. Den dom från
Högsta Domstolen (HD) som har analyserats avkunnades i december 2013. En
dom från HD kan enligt svensk rättspraxis vara vägledande i liknande fall som
avgörs, ett så kallat prejudikat. Därför borde vi, om denna rättspraxis har följts,
kunna se en skillnad på hur avgörandet av domar gällande vräkning av barn har
sett ut före respektive efter det att detta fall avgjordes. Någon sådan skillnad är i
denna undersökning inte märkbar. Hur domarnas avgöranden ser ut skiljer sig inte
mycket åt i de fall vi har studerat. Det som utmärker domen från HD är att den
berör barn med funktionsnedsättningar som hotas av vräkning från en bostad som
är anpassad efter deras behov, vilket inte förekommit i någon av de andra
domarna. Det kan tänkas att vi inte ser någon skillnad över tid då domstolen inte
ser barnets bästa som något som måste tas i beaktande om det inte står i den
aktuella lag som rör det specifika fallet som behandlas. Om barnets bästa enligt
lag hade varit det som i varje fall skulle vara avgörande för fallet hade det funnits
starka skäl till att nämna detta i domskälen. Det kan även vara så att det förutsätts
att barnets bästa tillgodosetts i förarbetena till den aktuella lagen och att det därför
inte finns utrymme för den enskilde domaren att argumentera för det berörda
barnets bästa, något som både Schiratzki (2003) och en av informanterna tar upp.
Det kan tyckas självklart för en person med juristbakgrund men för oss som
socionomer framträder det inte lika tydligt.
36
Frågan väcks då hos oss om något är ett problem, om ingen pratar om det i sådana
termer. Om alla tror sig veta att barnets bästa är tillgodosett, av någon annan, och
därför inte pratar om det - hur kan det då säkerställas att behoven verkligen
tillgodoses? Att våra tankar går i dessa banor beror troligen på vår bakgrund som
socionomstudenter där det ofta diskuteras vad ett socialt problem är och hur det
uppstår. I likhet med Halldéns (2003) resonemang om att barndomen är något som
konstrueras, har vi under utbildningens gång fått lära oss att sociala problem blir
problem först när någon pratar om dem. Man skulle kunna säga att ett fenomen
bara existerar då det talas om det och om det inte lyfts att barnets bästa inte
beaktas i barnvräkningar, anses det kanske inte vara ett problem.
En ojämn fördelning
De sökningar som vi genomförde för att få fram de domar som var aktuella för
analys gjordes på domstolar över hela landet och i alla instanser. Vi ville få fram
domar som nämnde att barn vräks eller hotades av vräkning. Av de 34 domar som
togs fram för analys i detta arbete har hela 12 domar hämtats från en och samma
domstol. Detta tänker vi kan bero på flera olika saker. Det kan först och främst
handla om denna domstols sätt att arbeta. Arbetsplatsen kan ha sina egna principer
eller normer som det arbetas efter. Å andra sidan tar inte heller denna domstol
barnets bästa i beaktande i domskälen utan det nämns endast i att svaranden har
barn. Om domstolen skulle ha större fokus på barnet betyder det alltså ändå inte
att barnets bästa beaktas. Kanske kan det vara så att det snarare beror på det
förberedande arbetet, exempelvis om svaranden kommit i kontakt med en jurist
eller socialsekreterare som i större utsträckning framhäver vikten av att svaranden
själv lyfter att det finns barn i familjen. Att denna domstol är överrepresenterad i
vårt urval kan också bero på att den behandlar ärenden från mer utsatta områden
än andra i Sverige. Men statistik som har hittats genom kronofogden tyder inte på
något sådant (Kronofogden 2015c). En annan orsak kan vara att den databas som
har använts för sökningarna inte är helt tillförlitlig. Det urval av domar som finns
där kanske inte är representativt för landet i stort.
Dokumentation och riktlinjer
Länsstyrelsen i Västra Götalands län rapporterade år 2007 att dokumentationen
hos olika myndigheter i Sverige sköts i olika stor utsträckning och på olika sätt.
Den bristfälliga statistik som finns tillgänglig kan därför vara svår att lita på, den
är kanske inte representativ. Det som Länsstyrelsen anger i sin rapport är också
något som informanterna hos kronofogden antyder. De förklarar att ingen speciell
dokumentation görs kring att det finns barn i bilden eller barn som berörs av
kronofogdens arbete. Detta bör leda till att den statistik som förs på områden inte
blir tillförlitlig och kan alltså kopplas till vad Nilsson och Flyghed (2004a)
framför, nämligen att antalet barn som vräks minskar, men kanske inte andelen.
Författarna tar även upp vad de menar är socialtjänstens sätt att manipulera
statistiken, nämligen att skriva över barnet till den vårdnadshavare som inte blir
vräkt i de fall där vårdnadshavarna inte lever tillsammans. Under denna uppsats
har det inte funnits utrymme att specifikt undersöka detta och inte heller har det
tydligt framgått att de vräkningsdrabbade i någon större utsträckning lever
ensamma med barnen. Dock hade det varit intressant att se en sådan studie i
framtiden.
Socialstyrelsen (2008) menar att det är viktigt att ha tydliga policydokument för
att kunna bedriva ett gott arbete, en åsikt som även intervjupersonerna kan anses
förmedla. Frågan är om policydokumentet är ett verktyg som används och om det
37
verkligen sprids till de medarbetare som kommer i kontakt med barn. Enligt egna
erfarenheter är policys ofta något som finns för att de ska finnas, men som i det
dagliga arbetet glöms bort. Återigen förs tankarna till vem som definierar barnets
bästa, hur det görs och hur det säkerställs att detta uppnås.
Intresse och ansvar
Sverige har, som tidigare nämnts, fått kritik från FN:s barnrättskommitté för att
bryta mot Barnkonventionen. Kommittén menar att den svenska lagstiftningen
inte kan garantera att barns rättigheter följs i varje situation eftersom den praktiska
tillämpningen då också behöver överensstämma med vad som anges i
Barnkonventionen. Barnrättskommittén kritiserar Sverige bland annat för att ha
genomfört vräkningar av hundratals barn under år 2013, till följd av obetalda
hyror (Regeringskansliet 2012). Den svenska lagstiftningen innebär idag inte att
barnets bästa är det som ska vara utslagsgivande i de fall då barn berörs. Barnets
bästa ska enligt lagen beaktas och övervägas innan ett beslut tas. Andra intressen
än barnets bästa kan alltså väga tyngre, vilket lagen tillåter, så länge som den
beslutande myndigheten kan göra det tydligt att barnets bästa ändå har vägts mot
andra intressen. Detta framgår inte tydligt i de domar som studerats. Istället läggs
fullt fokus på det ekonomiska intresset, att hyresvärden ska ersättas för utebliven
inbetalning av hyra.
En intressant aspekt som väckt våra tankar under arbetets gång är kring vad det
hade inneburit om Barnkonventionen var inkorporerad svensk lag. Det hade delvis
inneburit att barnets bästa ska vara det som avgör ett fall istället för att låta det
vara vägledande då ett beslut tas. Barnvräkningar hade då varit en handling som
strider mot lagen och inga barn hade längre kunnat bli vräkta från sina hem. Det
skulle i sin tur troligen påverka samhället på lång sikt eftersom konsekvenser av
vräkning bland annat är hemlöshet och ekonomisk utsatthet. Av intervjun
framkom att kronofogden ibland vid verkställighet av vräkningar stöter på nu
vuxna personer som blivit vräkta som barn. Detta går inte att få bekräftat i de
studier vi har tagit del av men om det är ett vanligt fenomen kan man tänka sig att
genom att inte ta hänsyn till barnets bästa i fall som rör barnvräkningar, tar man
heller inte hänsyn till samhällets bästa i det långa loppet. Det motstånd som kan
tänkas uppstå om Barnkonventionen blir svensk lag är att den kan anses tandlös
eller otydligt. Som tidigare nämnts måste ju barnets bästa ställas mot rådande
tidsanda och kultur i samhället vilket då kan göra det svårt att lagstadga ett
begrepp som kan skifta så. Å andra sidan finns ju begreppet barnets bästa
inskrivet i Regeringsformen vilket borde innebära att hela Sveriges lagsamling på
sätt och vis redan påverkats av Barnkonventionen. Det hela landar troligen i hur
man ser på barn och vilket egenvärde vuxna anser att barn har i frågor som
vräkning. Om barnets behov ska tillgodoses måste det höras och samhället måste
ta ett annat grepp kring vräkningsfrågan och hjälp med att jämka mellan
hyresgäster och hyresvärdar då hyresinbetalning uteblivit. Det hela skulle bli en
mycket större procedur än vad det är idag och som framgår av studiens resultat,
skulle det största ansvaret ligga på förebyggande åtgärder och då troligen
socialtjänsten. Frågan är om samhället som det ser ut idag är beredd att ge barn
den position, att stå i centrum, som behövs för att genomföra detta.
Under studiens gång har vår tolkning allt mer inriktats på att domstolen vill skjuta
över ansvaret för barnets bästa på någon annan myndighet. Domstolen verkar inte
tycka att det är deras ansvar att tänka på barnet utan att det är någon annans sak,
främst socialtjänstens. Resonemanget stärks av den genomförda intervjun. En av
38
informanterna uppger att hen tror att det inte anses nödvändigt att ange att ett
särskilt beaktande har gjorts för barnets situation, eftersom det är så tydligt i lagen
att det redan har gjorts. Vi menar dock att det inte går att veta om någon har tagit
det ansvaret eftersom det inte framgår tydligt i skrift. Utifrån intervjun och studier
genomförda av Flyghed (2005) kan ett slags cirkelresonemang skönjas, där varje
instans anser att någon annan borde ta ansvaret för att tillgodose barnets bästa. Det
verkar som att ingen riktigt vill ha frågan på sitt bord och förlitar sig på att någon
annan tar hand om de problem som ett beslut fattat inom den aktuella
myndigheten orsakar.
Slutsats
Sammanfattningsvis visar resultatet i den här studien att Barnkonventionen endast
nämns i en av de trettiofyra studerade domarna. Vi kan inte se att domstolarna
definierar barnets bästa eller motiverar beslut gällande barnvräkningar utifrån
detta. Den enda antydan till en definition kommer från teamchefen på
kronofogden som under intervjutillfället menar att barnets bästa egentligen borde
vara att inte vräkas. Samtidigt menar intervjupersonerna att de inte tar hänsyn till
om det finns barn i familjen, en vräkning genomförs ändå eftersom de måste följa
lagen. Dock menar de att de följer den barnriktlinje som tagits fram vid
myndigheten och att de lägger stor vikt vid bemötande av barn när det uppstår
situationer där barn berörs.
Resultatet tyder på att domstolarna dömer efter den aktuella lagen och då det inte
tydligt uttalas att barnets bästa ska tas i beaktande, görs detta inte heller. Vår
tolkning är att domare och jurister förutsätter att barnets bästa är utrett av någon
annan innan ärendet hamnar i domstol samt att det även förutsätts att lagen är
skriven på ett sätt som tillgodoser barnets bästa och behov. Utifrån domskälen går
det att utläsa att två intressen, det ekonomiska och att värna om barnets bästa, står
mot varandra Vi menar att det ekonomiska intresset är det som har störst
genomslagskraft då det gäller att döma i ärenden gällande barnvräkningar. Vidare
kan resultaten antas peka på att Barnkonventionen inte har den särställning i
svensk rätt som vi författare föreställde oss i uppstartsfasen av detta arbete.
Slutligen visar denna studie på att kunskapsläget kring barnvräkningar är lågt
vilket kan tyda på avsaknad av intresse för fenomenet. Det vore intressant att se
fördjupad forskning på orsaker, förekomst och konsekvenser kring ämnet. Det
vore även intressant att läsa studier som bekräftar eller avvisar kronofogdens
påstående om att vissa barn ärver föräldrars beteende och själva utsätts för
vräkning som vuxna. Då vi är studenter på socionomprogrammet ser vi dessutom
en vinst i att tala om barnvräkningar inom utbildningen, om ett fenomen inte
definieras som ett socialt problem - hur ska samhället då kunna arbeta med det?
39
REFERENSER
Barnombudsmannen (2015) Barnkonventionen
http://www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/barnkonventionen/
(2015-11-13)
Bostadsrättslag, 1991:614
Bryman A (2011) Samhällsvetenskapliga metoder Malmö: Liber AB
Flyghed J (2005) Avhysningspraxis hos socialtjänst, hyresvärdar och kronofogdar
1995–2005med särskilt fokus på barnfamiljer I SOU 205:88 Vräkning och
hemlöshet - drabbar också barn Stockholm: Socialdepartementet
FNs barnrättskommitté (2015) Concluding observations on the fifth periodic
report of Sweden, CRC/C/SWE/CO/5
Föräldrabalk, 1949:381
Halldén G (2003) Barnperspektiv som ideologiskt eller metodologiskt begrepp
Pedagogisk Forskning i Sverige, (Nr 1-2) s12-23
Högsta Domstolen (2014) Högsta domstolens vägledande domar och beslut
http://www.hogstadomstolen.se/Avgoranden/Vagledande-domar-och-beslutprejudikat/ (2015-12-22)
Jordabalk, 1970:994
Kjellbom P & Alexius K (2001) Socialrättsliga principer vid risk för vräkning:
finns det i Sverige en rätt till boende, bostad eller ett hem? Juridisk Tidskrift (Nr
2) s273-298
Kronofogden (2014) Barn berörda av avhysning 2014
https://www.kronofogden.se/Avhysningsstatistik.html (2015-12-21)
Kronofogden (2015a) Barn berörda av verkställd avhysning, januari-juni
https://www.kronofogden.se/Avhysningsstatistik.html (2015-12-21)
Kronofogden (2015b) https://www.kronofogden.se/Avhysning2.html (2015-1113)
Kronofogden (2015c) Barn berörda av verkställd avhysning 2008-2014
https://www.kronofogden.se/Avhysningsstatistik.html (2015-11-21)
Lindgren A & Halldén G (2001) Individuella rättigheter; autonomi och beroende.
Olika synsätt på barn i relation till FN:s barnkonvention. Utbildning &
Demokrati, vol 10 (Nr 2) s65-79
Länsstyrelsen i Västra Götalands län (2007) Rapport 2007:67 - Barnperspektivet
vid långvarigt ekonomiskt bistånd och i avhysningsärenden Vänersborg:
Socialenheten
40
Malmö Högskola (2015) Etikrådet http://www.mah.se/Om-Malmohogskola/styrning/Fakulteter/Om-HS/Etikradet/ (2015-12-02)
Nilsson A & Flyghed J (2004a) Tryggare kan ingen vara? Vräkning av
barnfamiljer: Förekomst, orsaker och konsekvenser. I Ds 2004:41 Ekonomiskt
utsatta barn. Stockholm: Socialdepartementet
Nilsson A & Flyghed J (2004b) Vräkt och hemlös? Marginaliseringsprocesser
bland vräkta Socialmedicinsk tidsskrift (Nr 1) s14-20
Nordström M (2005) Bostadens betydelse för barn I SOU 205:88 Vräkning och
hemlöshet - drabbar också barn Stockholm: Socialdepartementet
Offentlighets- och sekretesslag, 2009:400
Proposition 1997/98:182 Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets
rättigheter i Sverige
Qvarsell B (2001) Det problematiska och nödvändiga barnperspektivet I
Montgomery I & Qvarsell B (red) Perspektiv och förståelse. Att kunna se från
olika håll Stockholm: Carlsson Bokförlag
Referingsform, 1974:152
Regeringskansliet (2015) Sveriges femte periodiska rapport till FN:s kommitté för
barnets rättigheter om barnkonventionens genomförande under 2007–2012
Stockholm: Socialdepartementet
Rejmer A (2002) Barnperspektiv och barnets bästa i tingsrätts handläggning av
vårdnadstvister Svensk Juristtidning (Nr 2) s138-156
Rättegångsbalk, 1942:740
Schiratzki J (2005) Barnets bästa i ett mångkulturellt Sverige: en
rättsvetenskaplig undersökning Uppsala: Iustitius Förlag AB
Schiratzki J (2003) Barnkonventionen och barnets bästa - globalisering med
reservation I Sandin B & Halldén G (red) Barnets bästa. En antologi om
barndomens innebörder och välfärdens organisering Stockholm/Stehag: Brutus
Östlings Bokförlag Symposion
Singer A (2012a) Alla talar om barns rätt. I Hollander A (medarb) Rätt, social
utsatthet och samhälleligt ansvar: Festskrift till Anna Hollander Stockholm:
Nordstedts Juridik
Singer A (2012b) Barnets bästa - om barns rättsliga ställning i familj och
samhälle Stockholm: Norstedts Juridik AB
Socialstyrelsen (2008) Vräkningsförebyggande arbete– stöd till socialtjänsten och
andra aktörer
Socialstyrelsen (2013a) Vräkta barn. Underlagsrapport till barns och ungas
hälsa, vård och omsorg
41
Socialstyrelsen (2013b) Vräkningsprocessen
http://www.socialstyrelsen.se/hemloshet/vrakningsforebyggandearbete/vrakningsp
rocessen (2015-12-28)
Socialtjänstlag, 2001:453
Swedenmark, L (2015) Ingen tar ansvar för hemlösa barn
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/linneaswedenmark/article21113680
.ab (2015-11-13)
UNICEF (2009) Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter
Stockholm: Unicef Sverige
UNICEF (2015a) Vad innebär det att ratificiera barnkonventionen?
https://unicef.se/fragor/vad-innebar-det-att-ratificera-barnkonventionen (2015-1113)
UNICEF (2015b) Barnkonventionen är vårt uppdrag
https://unicef.se/barnkonventionen (2015-11-13)
Vetenskapsrådet (2015) Forskningsetiska principer inom humanistisksamhällsvetenskaplig forskning http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf (2015-1202)
Vikström B (2005) Den skapande läsaren. Hermeneutik och tolkningskompetens
Lund: Studentlitteratur
Westlund I (2009) Hermeneutik I Fejes R & Thornberg R (red) Handbok i
kvalitativ analys Stockholm: Liber AB.
Ödman P-J (2005) Tolkning förståelse vetande. Hermeneutik i teori och praktik
Stockholm: Nordsteds Akademiska Förlag
42
BILAGOR
Bilaga 1
Intervjuguiden
1.
2.
3.
4.
5.
Kan ni berätta om era tjänster här på kronofogdemyndigheten?
Kan ni kort berätta hur ett vräkningsförfarande går till?
Hur är era kontakter med andra myndigheter?
Hur jobbar ni med barn när det kommer till vräkningar?
Vad gör myndigheten för att informera anställda om hur de ska arbeta då
det finns barn med i bilden?
6. I vilket skede får ni reda på att det finns barn i familjen?
- Händer det att ni får reda på att det finns barn i familjen först när
vräkningen börjar?
- Om ja, vad gör ni då?
7. Har det hänt att ni har fått avbryta en vräkning och i så fall av vilka skäl?
8. Vad tror ni det beror på att vi inte kan hitta något kring barnets bästa i de
domar vi granskat?
43
Bilaga 2
Informationsbrev
Projektets titel: Kandidatuppsats,
socionomprogrammet HT15
Datum: 2015-12-16
Studieansvarig/a: (student/er) Anna
Agestam, Sia Brorsson
Studerar vid Malmö högskola,
Fakulteten vid hälsa och samhälle,
205 06 Malmö, Tfn 040- 6657000
Utbildning: Socionomprogrammet
Din E-post [email protected],
[email protected]
Nivå: Kandidatnivå
Hej!
Vi, Anna och Sia, går termin sex på socionomprogrammet vid Malmö Högskola
och skriver just nu vår kandidatuppsats. Uppsatsen syftar till att undersöka hur
barnets bästa tas i beaktande i domar som rör barnvräkningar och i
verkställigheten av dessa.
Som underlag för uppsatsen har vi studerat ett fyrtiotal domar där vi undersökt
hur barnet nämns i domskälen. För att få in ytterligare ett perspektiv vänder vi
oss till Kronofogdemyndigheten då denna verkställer besluten kring avhysning.
Intervjun kommer att äga rum under arbetstid på er arbetsplats. Vid
intervjutillfället kommer vi båda att vara närvarande. Vid godkännande från er
kommer intervjun att spelas in för att vi båda ska kunna vara delaktiga i
samtalet med er. Den ena av oss kommer att ha en mer aktiv roll medan den
andra kommer att observera och stötta. Det inspelade materialet kommer att
transkriberas och sedan raderas.
Deltagandet i studien är helt frivilligt och ni kan när som helst avbryta ert
deltagande. Inspelad intervju, transkriberingar och "rå text" förvaras så att det
bara är åtkomligt för oss. På detta sätt får ingen obehörig ta del av detta
material. Som informanter är ni avidentifierade i uppsatsen. Om så önskas
kommer ni att få läsa igenom materialet för eventuell korrigering samt, efter
godkänd examination, få tillgång till den klara uppsatsen
Härmed tillfrågas ni om deltagande i studien,
Hälsningar
Anna och Sia
44
Bilaga 3
Samtycke från deltagare i projektet
Samtycke från deltagare i
projektet
Projektets titel: Kandidatuppsats,
socionomprogrammet HT15
Datum: 2015-12-16
Studieansvarig/a: Anna Agestam, Sia
Studerar vid Malmö högskola,
Fakulteten vid hälsa och samhälle,
205 06 Malmö, Tfn 040-6657000
Brorsson
Utbildning: Socionomprogrammet
Din E-post [email protected],
[email protected]
Jag har muntligen informerats om studien och tagit del av bifogad skriftlig
information. Jag är medveten om att mitt deltagande är frivilligt och att
jag
när som helst och utan närmare förklaring kan avbryta mitt deltagande.
Jag lämnar härmed mitt samtycke till att delta i ovanstående
undersökning:
Datum:
……………………………………………………………………………..
Deltagarens underskrift:
…………………………………………………………
45
Bilaga 4
Tillstånd från verksamhetschef
Tillstånd från verksamhetschef/motsvarande
Projektets titel: Kandidatuppsats Malmö Högskola, socionomprogrammet HT15
Studieansvarig/a: (student/er) Anna Agestam och Sia Brorsson
Utbildning / nivå: Socionomprogrammet / kandidatnivå
Härmed ger jag följande student/er vid Malmö högskola tillstånd att
genomföra ovanstående undersökning i min verksamhet.
Namn: Anna Agestam och Sia Brorsson
Verksamhetschef/motsvarande vid:
………………………………………………..……………………………………
Datum:…………………………………………………………………………….
Underskrift:………………………………………………………………………
Namnförtydligande:………………………………………………………………
46