1. No category

Reseberättelse: Danmark, Hösten 2015, Johan Isaksson
Staden
Jag spenderade min utbytestermin i staden Odense på ön Fyn i Danmark – förmodligen så mitt i
Danmark man kan komma. Odense är Danmarks tredje största stad med ca. 170 000 invånare och
har varit en riktig stad i nästan 1000 år. På plats lärde man sig snabbt om att det var H.C
Andersens födelse-, och i många år, bostadsort under orienteringsdagar men även då praktiskt
taget hela innerstaden genomsyrades av det, med statyer av hans kända verk, väl markerade
platser som hade varit betydelsefulla för honom, en park med hans namn och t.o.m. julbelysning i
form av hans (efter några månader på plats) välkända profil. Kombinationen av gamla hus,
kullerstensgator och just Andersens influenser gav en lätt trolsk känsla, så på det sättet var det
tråkigt att campus låg en bit utanför centrum och därmed begränsade hur ofta man kunde ta sig in.
Universitetet
Campus, som ovan nämnt, låg utanför centrum – och förutom för ett fåtal lyckligt lottade,
bokstavligt talat, så var det knappast på gångavstånd från boendet. Lyckligtvis är Odense, i likhet
med Lund, mycket cykeltätt och det var inga som helst problem att pedala sig dit. Odenseborna
själva påstod att just Odense var Danmarks cykelhuvudstad. Jag brukade påstå tillbaks att
Köpenhamn är världens cykelhuvudstad så det vore ju konstigt att Odense var Danmarks.
Odenseborna påstod inte vidare efter det.
Till skillnad från Lund är, som den eftertänksamme läsaren kanske listat ut, campus alltså inte
utspridd över hela staden. Dessutom är alla utbildningsprogram belägna på samma campus. Det
kändes betydligt mindre segregerat på så sätt, inte minst då huvudbyggnaden är minst sagt enorm
och sammanlänkar flertalet mindre byggnader med en lika enorm korridor, vilket innebär att under
15 minuterspromenaden från ena änden till den andra sprang man på kemister, ekonomer,
ingenjörer o.s.v. Mycket trevligt. Huvudcafeterian var också beläget i denna korridor och var brutalt
populärt då de sålde god och bra mat i lösvikt, hade bara usla mackor som konkurrens samt att
inga mikrovågsugnar verkade existera – Och även om de hade gjort det hade halvtimmeslunchen
försvunnit väl snabbt i mikrokön.
En sista kommentar angående skolan är att allting är, eller åtminstone känns, sprillans nytt.
Betong, glas och med mening brunrostade metalldetaljer tillsammans med mängder av
klätterväxter gjorde byggnaderna, och som följd hela området, mycket trevligt titta på. Insidan
kändes lika nytt, återigen med mycket glas och betong. Samtidigt var det luftiga lokaler med sköna
stolar och bord och med smartboards och projektorer, som säkert hade varit välanvänt om några
av lärarna visste hur de skulle användas. Teknikbyggnaden och dess annex invigdes under
hösten/vintern och var särskilt trevliga att vistas i och på campus fanns dessutom en simhall som
studenter fick fri tillgång till (i mån om tid) och en state-of-the-art idrottsforskningsanläggning med
tillhörande löp-/hinderbana vilken var öppen för alla att använda. Det är förmodligen den jag
kommer sakna mest framåt nu, och det känns väl dammigt att återvända till LTHs gamla trotjänare
till lokaler, där endast IKDC och kanske BMC har en susning till jämförelse.
Kurser
Allmänt
Hur kurserna valdes som utbytesstudent var mycket smidigt jämfört med andra utbytesuniversitet
(och jag undersökte en hel del). Man fick helt enkelt välja vilket ämne man är intresserad i och
därefter om man vill läsa på bachelor- eller masternivå. Sedan får man alla sina kurser i ett
kurspaket, vilket på åtminstone masternivån (osäker på bachelornivån) innebar att du kommer läsa
de kurser som ingår i första terminen/året för de masterstudenter som kommer börja den terminen.
Vilket alltså gör att du faktiskt får en klass du kommer höra till under utbytesperioden, vilket så klart
är både trevligt och fördelaktigt. Det går även att be om att få byta ut en eller flera kurser om de
inte är relevanta eller om man har hittat någon bättre i ett annat kurspaket, något jag gjorde och
inte stötte på några problem alls med.
På masternivå var all utbildning på engelska och då det är Danmark misstänker jag att om så inte
är fallet på bachelornivå kan de säkert anpassa sig. Jag rekommenderar inte att försöka förstå sig
på vad föreläsaren säger på danska: även om kurserna skulle vara på engelska så blev jag den
enda utbytesstudenten i en av dem, så föreläsaren började prata danska och jag fick snällt be
honom att ändra språk efter att jag inte förstått ett dugg i en kvart.
Exempel på kurser
Jag läste som sagt mina kurser på masternivå och jag valde att främst läsa kurspaketet i
robotteknologi. Inte extremt relevant för min hemutbildning i medicin och teknik, men ett par kurser
passade bra i min specialisering, jag tyckte det lät intressant och utmanande samt är Odense hem
för det välkända inom området Mærsk Mc-Kinney Møller institutet och har god kontakt med det
danska robotföretaget Universal Robotics. (De har dessutom ett legolabb med oändliga mängder
lego och en av kurserna innebar att bygga en hyfsat sofistikerad Lego Mindstorm-robot).
Kurserna jag läste var:
• Multivariabel statistik – Ganska självförklarande och den mest relevanta kursen för min
utbildning. Nyttig men också den klart tråkigaste kursen.
• Robotelektronik – Tidigare år kallat ”Inbyggda System”, vilket är ett betydligt mer träffsäkert
namn. Det var trevligt att få utnyttja lite av den teoretiska elläran man har kvar (nåja), men satan
vad tidskrävande och svår överlag. Mycket lärorikt och kul att pyssla med dock!
• Introduktion till AI – Också ganska självförklarande, och var kursen vi fick leka med lego i.
Mycket intressant med teorier bakom olika sorters AI och vilka algoritmer som kan användas i
olika fall.
• Människa-robot interaktion – Förmodligen den flummigaste kursen. Väldigt låg inlärningsmängd
och kursmaterial och få föreläsningar och med mycket enkla obligatoriska moment på det. I kort
handlade det om hur robotar bättre kan implementeras bland människor, men det är oklart hur
mycket som lärdes ut.
Boende
Boendet var mycket möjligt den tråkigaste biten på hela terminen. Det var förvisso extremt smidigt
att få boende då universitet fixade allting åt oss (om man inte sa emot), men det innebär också att
man då inte hade någon kontroll av var man hamnade. Jag fick alltså en bostad med en
halvtimmes cykeltur till universitet och till centrum på praktiskt taget industrisidan av staden.
Boendet var dock nyrenoverade korridorsrum med två trevliga korridorskamrater (delat badrum
dock). Det var bara ett hus med korridorer just där och det var enbart internationella människor, så
man kände sig klart segregerad från Danmark överlag.
I stort sett inget hemskt alltså, men priset på 3100 kr/mån för kanske 18 kvm och det läget kan
kännas väl högt, särskilt när andra bytisar fick bo i det sprillans nya höghuset på tvåminuters
gångavstånd från universitet med 24 kvm, eget badrum och balkong samt den sjukaste korridoren
jag sett för 100 kr/mån mer…
Nöjen och fritid
Som internationell student är det inte särskilt svårt att hitta aktiviteter, speciellt de första veckorna,
då Erasmus Student Network är grymma på att styra upp filmkvällar, stugutflykter, karaoketävlingar
och tusen andra events. Det är ju dock ett uselt sätt att lära känna några lokalbor… Publivet i
Odense är dock starkt och förutom de vanliga i centrum finns en härligt stor fredagspub på campus
och en i studenthuset (också beläget i centrum), där öl gärna varvas med diverse sällskapsspel
som finns till hands.
Jag är säker på att det finns tusen andra olika aktiviteter och grupper att inblanda sig i, dessvärre
lärde jag mig sent att kurspaketet jag valde var notoriskt tidsödande och mången kväll, natt och
helg var spenderad i elektroniklabben. Vilket förvisso gav rätt härlig gemenskap i klassen, särskilt
vid en gemensam pizzabeställning en lördagsmidnatt för 20 sömnsberövade ingenjörer.
Övrigt
Det var en uppsjö mail som skickades till mig från diverse administratörer i upptakten till utbytet –
nog många för att bli aningen handlingsförlamad. Hursomhelst löste sig allt mycket smidigt väl på
plats (även om man ignorerat en beskärd del av alla instruktioner). Som svensk i Danmark slipper
man allt vad registrering, sjukvård och dylikt heter också såvida man stannar kortare än sex
månader, så absolut smidigt. Sen är det ju knappast en komplicerad resa till och från Odense och
Lund och något man kan göra i en handvändning.
Jag cashade in ca. 40 000 kr på diverse stipendium så det rekommenderas definitivt. De jag sökte
var:
• Erasmus – Egentligen inte tillåtet för ingenjörer mellan nordiska länder, då Nordplus finns för oss.
Dock innebar en rad missförstånd att jag fick dispans för detta. Beviljad ca. 16 000 kr.
• Oehlenschläger-Tegnérska stipendiefonden, Juel- Westrupska stipendiefonden, E W Mortensens
resestipendiefond, Carl Ploughs Mindelegat, Stiftelsen Nordiska Studenters gästkommittéfond –
Stipendier för studenter som gör utbyte i andra nordiska länder. En enda ansökan räcker för
samtliga. Information om det fick jag från internationella avdelningen. Deadline var någon gång i
juni. Beviljad 5 000 kr.
• Stiftelsen Anna Whitlocks Minnesfond – Hittad vid en stipendiensökan och går att söka för
studenter som reser till eller från Danmark i utbytessyfte. Deadline var runt augusti-september.
Beviljad 20 000 kr.
Tillstånd att publicera reseberättelsen
Ja