SWEA i Berlin firar 10 års jubileum!
Berlin Swedish Women’s Educational Association International SWEA i Berlin firar 10 års jubileum! SWEA Berlin feiert ihr 10-jähriges Jubiläum! Spännande läsning om våra Sweor i Berlin. Intervjuer, minnen och smultronställen, tankar från Sveriges ambassadör Ruth Jacoby, konst, ett möte med Herta Müller, svensk i världen och mycket annat. GoEuropean! är en ideell förening utan vinstintresse som avser att stödja utvecklingen av moderna språk på grundskola och gymnasium. Inom föreningen verkar flera olika projekt, som bygger på ett stort europeiskt kontaktnät och flerårig erfarenhet av arbete i Europa och samarbete mellan svenska och europeiska skolor. Vi arrangerar utlandspraktik i Frankrike, Tyskland, Spanien m.fl. länder för svenska teoretiska gymnasieutbildningar där eleverna placeras i värdfamiljer, på kommunikativa arbetsplatser och med anknytning till en lokal gymnasieskola. Vi förmedlar kontakter med skolor i Europa som har utbildningar motsvarande de svenska teoretiska gymnasieutbildningarna och som önskar utbyte av olika slag. Vi anordnar möten för erfarenhetsutbyte, diskussion och information. Vi har nu påbörjat ett spännande arbete med att försöka etablera en Europaskola i Öresundsregionen. Det skulle ge ytterligare möjligheter för utbyten av olika slag mellan skolor och familjer. Ett andra syfte är att stärka samarbetet mellan näringsliv och skolor. Inom GoEuropean finns ett kontaktnät mellan flera av de ekonomiska utbildningarna på gymnasiet i Skåne, som träffas ett par gånger per år i syfte att stärka samarbetet mellan skolorna, arrangera projekt, samordna fortbildning och betygssättning, skapa näringslivskontakter – både lokalt och i Europa. För finansiering av föreningens verksamhet uppbär GoEuropean medlemsavgifter av sina medlemmar samt mottar bidrag och donationer. Vill du kontakta oss i frågor om utbildning upp till och med gymnasienivå, så hittar du våra kontaktuppgifter på hemsidan. www.goeuropean.se Die Weinhandlung Friedrich Freiherr von Wrede wurde 1985 in Großbritannien gegründet und hat dort deutschen Wein an die Botschaft, das Goethe Institut, die Handelskammer und viele deutsche Einrichtungen und Privatkunden und Restaurants geliefert. Seit 2001 sind wir in Berlin und beliefern wieder die Liebhaber deutschen Weins hier und einige Diplomaten im Ausland mit deutschem Rot- und Weißwein und Sekt. Beliebt sind unsere Weine in der Literflasche und der Sekt (Brut) zu einem besonders günstigen Preis. Die Lieferung in Berlin und Potsdam ist kostenlos ab 12 Flaschen, auch als gemischtes Sortiment. Für den Versand von Wein nach Schweden empfehlen wir nach vorheriger Anfrage die Weine des Bürgerspitals in Würzburg (Bocksbeutel), zu einem günstigen Transportpreis Unsere Weine finden Sie im Internet oder wir senden Ihnen die Liste gerne zu. www.wein-vom-wrede.de Friedrich Freiherr von Wrede Goethestraße 32 14163 Berlin Zehlendorf 030 80109140 Fax 030 80109141 [email protected] DANKE! TACK! partner & sponsorer www.teuscher-schmuck.de www.wein-vom-wrede.de Redaktion: Kristina Svensson, und SWEA-Berlin. Kristina Svensson ist SWEA-Mitglied und arbeitet freiberuflich als Konceptionerin mit Design, Event und Kommunikation. Kristina Svensson är medlem i SWEA-Berlin och arbetar självständigt som konceptutvecklare inom Design, Event och kommunikation. www.BestRegards.se. Impressum: SWEA Berlin e.V. www.swea.org/berlin/ mail: [email protected] Grattis SWEA! Glückwunsch SWEA! I år firar vi dubbla födelsedagar. För 30 år sedan startade Agneta Nilsson i Los Angeles organisationen SWEA. Som svampar i jorden sköt nya avdelningar upp kors och tvärs över världen. Och 1999 var det dags för Berlin, som alltså blir 10 år i år. Detta skall firas bl.a. med denna jubileumstidning med intressanta artiklar på svenska och tyska. Vi tackar vår ambassadör för hennes bidrag, vi tackar alla Sweor som hjälpt till, och naturligtvis tackar vi alla er sponsorer, som gjort denna tidning möjlig. In diesem Jahr wird doppelt Geburtstag gefeiert. 30 Jahre sind es her, dass Agneta Nilsson in Los Angeles die Organisation SWEA gründete. In der ganzen Welt sind seitdem neue Abteilungen wie Pilze aus dem Boden geschossen. 1999 war es auch in Berlin so weit, und so begeht unsere Abteilung in diesem Jahr ihr zehnjähriges Jubiläum. Dies wollen wir u.a. mit dieser Jubiläumszeitung mit interessanten Artikeln auf deutsch und schwedisch feiern. Wir danken unserer Botschafterin für ihren Beitrag, und wir danken allen Swea-Frauen, die mitgeholfen haben. Wir danken auch denen von Herzen, die als Sponsoren diese Zeitung erst ermöglicht haben. Med vänliga hälsningar Mit freundlichen Grüßen Ankin Häusler ordf. SWEA Berlin e.V. Innehåll: 4-5: SWEA 6-8: Sweor berättar 10: Njae..kanske 11: Das „Jante-Gesetz“ 12: Nytt liv med tid att andas 13: Ruth Jacoby 14-16: Jag har något att berätta 17: Schweden meine zweite Heimat 18-19: Sverige, svensk och svenskar ute i världen 20-21: Stolz und froh, stolta och glada 23: I en taxi med Herta Müller 24: SWEA-året Berlin 2009 3 SWEA är ett GLOBALT NÄTVERK med 8.500 svenska kvinnor i ett 80-tal lokala avdelningar i 40 länder på fem kontinenter. Vi är den största Sverigefrämjande organisationen utanför Sverige och vårt syfte är att sprida svensk kultur och tradition . SWEA ger donationer och stipendier på ca 2 miljoner kronor per år. SWEA är en ideell icke vinstdrivande organisation som utgör ett nätverk och skyddsnät för svenska kvinnor utomlands och är ett starkt stöd för den svenska industrin ute i världen. Prinsessan Christina, fru Magnuson, är föreningens hedersordförande. SWEAs historia Idén till SWEA föddes på 1970-talet, när Agneta Nilsson arrangerade en svensk julmarknad i Los Angeles. Plötsligt hade hon en hel låda med namn- och adresslappar till svenskor i området, som alla var ivriga att hålla kontakt med varandra. 1979 grundades den första SWEA-föreningen i Kalifornien. Två år senare bildades paraply-organisationen SWEA International Inc. för att knyta samman alla de lokala avdelningar som snabbt hade vuxit upp. I juni 2004 firade SWEA sitt 25-årsjubileum med konstutställning på Millesgården, konferens, specialföreställning på Oscarsteatern och bankett i Blå hallen i Stockholms Stadshus. Fjorton stycken två meter höga dalahästar målade av Sweor smyckade Strandvägsallén under jubileumsveckan och tillbringade sommaren på Skansen, innan de donerades bort inom Sverige och utomlands. I år, 2009 firar man återigen. Nu fyller SWEA international 30 år och SWEABerlin 10. Agneta Nilsson och SWEA har mottagit flera utmärkelser för sina insatser att sprida kännedom om Sverige. Sedan 2006 samarbetar SWEA med Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet. SWEAs internationella nätverk blir allt viktigare som en betydelsefull resurs för det svenska näringslivet utomlands och SWEAs expansion fortsätter. Under åren 2001-2006 växte organisationen med tolv 4 nya avdelningar. Vi ser fram emot att hälsa ännu fler svenskor i utlandet välkomna som medlemmar i framtiden. SWEA stödjer svensk kultur SWEA har sedan starten stöttat svensk kultur och tradition genom donationer och stipendier och deltagit i mässor och internationella arrangemang runt om i världen. Årligen delar man ut tre stipendier inom litteratur, interkulturella relationer och de fyra scenkonsterna. I år belönades tre stipendiater under Världsmötet i Washington. Det var Jeannette Diaz-Barboza som tilldelades Sigrid Paskells stipendium för scenkonst. Jeannette, 27 år är dansare på Operan i Kungliga baletten sedan år 2000 och är sedan i år andra solist. Agneta och Gunnar Nilssons stipendium för studier av Interkulturella relationer gick i år till Jenny Hansson. Jenny undersöker i sin doktorsavhandling hur förhållandet familj och arbetsliv påverkar manliga och kvinnliga parlamentariker i Sverige och i Tyskland. Birgitte Steffen Nielsen belönades med stipendiet för forskning i det svenska språket, litteraturen och samhället. Birgitte verkar för spridandet av svensk litteratur bland annat som frilansande textredaktör för utgivning av svensk skönlitteratur och som redaktör och styrelseledamot för förlaget Arena. Mest känd är hon för sin översättning av Thomas Tranströmers poesi. ÅSK - fantastiska kvinnor Utmärkelsen Årets Svenska Kvinna, med illustration: Annelie Olsson syfte att uppmärksamma svensk kvinnlig kompetens i utlandet hade premiär 1989, då Ulla Wachtmeister var mottagaren. Sedan dess har en lång rad kvinnor, bland andra drottning Silvia, fått denna utmärkelse. 2008 utsågs Dr. Inger Schubert till årets svenska kvinna. Inger Schubert fick utmärkelsen för sina insatser att främja svensk historia, litte- Årets Svenska Kvinna 2008: Dr. Inger Schuberth Årets Svenska Kvinna 2009: Agneta Nilsson Nilsson. Utmärkelsen får Agneta för sitt mångåriga entusiastiska engagemang i denna globala svenska organisation. – Till Årets Svenska Kvinna, en svensk kvinna vars gärning på ett markant sätt bidragit till att stärka banden mellan Sverige och andra länder, kunde i år inte ha valts någon bättre än SWEAs egen Agneta Nilsson, säger Åsa-Lena Lööf, ordförande i SWEA International. ratur och det svenska språket. Hennes innehållsrika karriär har omfattat arbeten som kulturattaché, historiker, författare, forskare, föreläsare, lärare, utställningsarrangör, översättare och reseledare för historiska resor genom Tyskland, Polen och Tjeckien. I år, 2009 belönades Inger även med Livrustkammarens vänners och Katarina af Silléns Stipendium samt Karin Gierows pris. I Tyskland är Inger Schubert speciellt känd för sin insats inom Lützenfonden. Hon var en av de huvudansvariga för den stora utställningen på slottet i Lützen ”Gustav Adolf, König von Schweden. Die Kraft der Erinnerung 16322007”. Den här utställningen har fått ett otroligt genomslag och betytt väldigt mycket för staden Lützen. I Lützen är Inger Schuberth världsberömd. Till Årets Svenska Kvinna 2009 samt till HedersÅSKa utsågs SWEAs grundare Agneta SWEA Berlin SWEA-Berlin startades 1999 och har idag runt 60 medlemmar. Syftet med organisationen är att vara en naturlig träffpunkt för svenska/svensktalande kvinnor i vår stad. Vad har SWEA-Berlin att erbjuda? Berlin är en fantastisk stad med spännande historia och ett stort kulturellt utbud. Därför finns det nästan obegränsade möjligheter att ha det trevligt tillsammans. Förhoppningen och målsättningen är att SWEA växer och får fler medlemmar och därmed också bli en starkare och bättre organisation för svenska/svensktalande kvinnor i Berlin. omfattar t.ex. museibesök, föredrag, middagar, film, sport och utflykter. Det är viktigt för de svenskar som är nya i Berlin att ha kontakt med andra Sweor som inte bara känner till Berlin utan som även har mångåriga erfarenheter i Tyskland. Det omvända är minst lika viktigt. Tänk bara på språkutbytet; att höra nya svenska ord och uttryck och att ej försumma det svenska språket! SWEA är ett okomplicerat och fantastiskt nätverk. Det finns en trygghet i att veta att oavsett var man befinner sig i världen finns en grupp människor som gärna hjälper till, som talar ens språk och där man kan känna sig hemma. Det behöver inte handla om en stor katastrof utan ofta i vardagen kan man hamna i situationer där SWEA ställer upp. SWEA Berlin SWEA-Berlin erbjuder programverksamhet samt många olika intressegrupper, som träffas regelbundet. Programverksamheten 5 ➤ Birgitta Albexon var SWEA’s första ordförande i Berlin, 1999 – 2001 och är nu SWEA-medlem i Västerås. SWEOR berät ➤ Monika Westerlind bodde först i Östberlin 19791982 och sedan 1997 - 2001 i huvudstaden Berlin. Nu är hon SWEA-Medlem i Wien och SWEA-Kontaktperson i Bratislava, Slovakien. ➤ Inger Wallmark bodde i Berlin från 1999 till 2004, var ordförande från 2002 till 2004. Nu är hon bosatt i Åsa och SWEAmedlem i Göteborg. ➤ Louise Jannert bodde i Berlin i 4 år och var ordförande 2004-2005 och är nu bosatt i Höör/Skåne. ➤ Anna-Karin Treml Wänehag bodde i Berlin 1998 – 2005, var ordförande 2005, är nu bosatt i Kalmar och fortfarande medlem i SWEA-Berlin. ➤ Cecilia Trägårdh var styrelsemedlem under åren 1999-2001. 6 tar Utan dessa Sweor hade SWEA Berlin aldrig funnits! Vi samtalar med några av SWEA-Berlins föredetta ordförande och medlemmar om deras tid i Berlin. Vad kan de ge för tips till nytillkomna och vad har de för bild av skillnaderna eller likheterna mellan Sverige och Tyskland? Vilken Berlin-upplevelse kommer du aldrig att glömma? ➤ Det var när jag stod inne på den ännu inte ombyggda olympiska arenan och försökte föreställa mig hur det var när min mamma gick in där på olympiaden 1936. Hon kastade diskus och blev sexa. Hon kunde kasta mycket längre men nerverna höll inte. Det var inte riktigt samma uppbackning av idrottarna på den tiden som det är idag. ➤ Murens fall 1989. ➤ När jag efter två månader i Berlin stod på Reichelt och skulle köpa en bit ost och hon måttade upp en ”omöjlig” bit och jag bad henne skära en trekant (tårtbit) som skulle passa i min ostkupa. Hon lade ner kniven och satte händerna i sidorna och frågande om det var hon eller jag som höll i kniven. Snabbt svarade jag med att sätta ner min varukorg på golvet satte händerna i sidorna och frågade om det var hon eller jag som skulle betala osten. Hon tappade hakan och jag vände om och handlade ingen ost den dagen. ➤ Det finns flera speciella upplevelser som filmfestivalen, Love Parade men speciellt var förstås en händelse en av de första veckorna. Jag var ute och gick i Lichterfelde West som vi bodde i då och plötsligt hör jag att barnen framför mig pratar svenska. Jag var bara tvungen att byta några ord med mamman som visade sig vara Anna Maskuniity, bekant för en del. Hon rekommenderade mig att gå till Svenska Kyrkan på Landhausstrasse och öppnade på så sätt vägen för ett mycket gott nätverk för mig. Anna och jag höll kontakten genom vår gemensamma Berlintid och vi hör av varandra mycket sporadiskt på mail idag. ➤ Ett Swea arrangemang jag aldrig glömmer var besöket av Stasis högkvarter som gav en obehaglig men viktig inblick i Berlins historia. Ingen Swea kunde annat än att känna olust. Vi besökte Stasi-chefen Mielkes salong där en gång både mutor och angiveri tillhörde vardagen. Även om salongen var exklusivt inredd med röda skinnfåtöljer var miljön mentalt mycket motbjudande. Vi blev överrumplade när vi blev bjudna på kaffe. Alla Sweorna tackade visserligen snällt ja, men vi njöt inte av kaffet. ➤ Berlin har förändrat oss och vår syn på livet. Det blev för oss viktigt att ha en bra relation till familj och vänner. Så mår man bra och känner trygghet i livet. ➤ ”Ich habe einen Koffer in Berlin”. Ja, en del av mitt hjärta är kvar. ➤ Åren i Tyskland har lärt mig att säga vad jag tycker och att utan tvekan påpeka om det är något som inte passar. Det är ett tillvägagångssätt som inte alltid fungerar här i Sverige, får jag ärligt medge. Var Berlin/tyskarna så som du hade föreställt dig? Vad lärde du dig i Berlin? ➤ Jag hade ju tidigare bott i Leutershausen, norr om Heidelberg, så Tyskland var inte helt främmande även om man i Berlin var lite tuffare och mer rakt på sak. ➤ ➤ ➤ I Berlin lärde jag mig tyska. I gymnasiet läste jag nämligen ”bara” engelska, franska och spanska. Ja, berlinarna är mer öppna än övriga tyskar. Det delade Berlin var svårt att förstå och därför var det fantastiskt att komma tillbaka och få bo i huvudstaden. ➤ Jag hade inga som helst förväntningar på Berlin och Berlin har blivit en mycket positiv erfarenhet för mig. I början tyckte jag Berlinarna var mycket otrevliga och inte hade någon förståelse för utlänningar, även om vi svenskar blev bra behandlade. Men efter det att staden blivit huvudstad tyckte jag att även den attityden förändrades. ➤ Jag har varit mycket i Tyskland tidigare. Jag gillar ”Berliner Schnauze” och de ”krassa” berlinarna. ➤ Jag tycker att det är en viss skillnad mellan berlinare och andra tyskar. Generellt är tyskarna betydligt mer lättillgängliga än schweizarna, (jag kom inflyttad från Schweiz) och skillnaden märktes direkt. Berlin är till ytan visserligen en storstad men mentalt upplever man Berlin som en stor småstad med stor individuell integrigitet. Har Berlinvistelsen förändrat dig? ➤ Ja, i Östberlin. Förståelse för människor som lever under mycket svåra förhållanden. Måla. Jag gick faktiskt på konstskola där och fick lära mig att teckna. En del alster blev bra, andra inte, men jag fortsätter så smått här hemma. ➤ Vad jag lärde mig i Berlin var förståelsen för att när man är utomlands dras man till sin egen nationalitet och det egna hemlandets traditioner. Gemenskapen blir väldigt viktigt. Det är nu också lättare att förstå alla flyktingar som kommer till Sverige och som vill bo tillsammans. ➤ Jag lärde mig och gick igenom väldigt mycket i Berlin. Tio år är en lång tid och mycket av själva livets mer personliga och livsavgörande faser gick jag igenom i Berlin. Konsten och måleriet betydde väldig mycket för mig. Alla vänner och bekanta i Berlin i och kring konsten betyder än idag något för mig. Vilken var din största ”tabbe” i Berlin på grund av den interkulturella skillnaden? ➤ Jag sa ofta Du i början istället för Sie. ➤ Har jag gjort något har jag förträngt det. ➤ Någon/några språkliga grodor lyckades jag med. Jag hade goda lärare i några syföreningsdamer som hjälpte till att korrigera. ➤ Kulturell tabbe kan jag inte just nu kom7 ➤ -”Jag gillar ”Berliner Schnauze” ➤ ma på men visst har språket många gånger gjort att man kanske verkat mindre kulturellt och intellektuellt begåvad, när ämnet tränger in på djupet. Vad tycker du är de största likheter/olikheter mellan tyskarna och svenskarna? ➤ Levnadssättet är ganska likt. Olikheter är matkulturen och att man inte duar en person som man inte känner väl. ➤ Av det jag lärt känna och har upplevt tycker jag att Tyskland och Sverige är ganska lika. Som svensk är det lätt att leva i Berlin men Berlin är inte Tyskland utan en stad med många nationaliteter och det påverkar dess atmosfär. Jag tror att Tyskland är annorlunda utanför Berlin. ➤ Har av egen erfarenhet och genom en SWEA medlem fått bekräftat att en tysk man/hantverkare alltid har rätt gentemot en svensk kvinna. ➤ Tyskarna säger till om något inte passar medan svenskarna saknar den rättframheten. ➤ Berlinarna är generellt sett inte lika stereotypa som svenskarna. De är mer öppna inför främlingar. Berlinarna är bättre på att leva ett bra vardagsliv än svenskarna. Berätta någonting som de flesta svenskar inte vet om Berlin eller om tyskarna. ➤ Var muren låg? Fick ofta den frågan. Att Berlin har tre operor och två konserthus. ➤ Vid en kaffebjudning dukar en svensk husmor med assietten under kaffegodset och en tysk husmor med assietten till vänster om kaffegodset (lite knäpp kunskap!) ➤ Berlin har förhållandevis både bra luft och vatten samt sällan bilköer. Den bästa tiden är maj då stadens grönska sjuder och man äter både lokalt odlad sparris och jordgubbar. Vilka svenska saker saknade du mest när du bodde i Berlin? 8 -”Tyskarna säger om något inte passar medan svenskarna saknar den rättframheten.” ➤ Berlin ligger så nära så jag kan inte säga att jag saknade något speciellt, som inte gick att ta med sig ner i bilen. Dessutom gillar jag varken princesstårta eller Kalles kaviar. ➤ Jag saknade mina släktingar, vänner och naturen. ➤ Jag hade ju förmånen att representera Sverige så vi hade mycket Sverige i huset och i min vardag. Var nöden riktigt stor var det bara att åka till IKEA. ➤ Egentligen fanns allt att få tack vare Ikea, Svenska kyrkan (kanelbullar!) och de ”Schwedenshops som fanns”. Har du tagit någon tysk vana eller sed hem till Sverige? lite svårigheter att intressera svenskor då Berlin ligger nära Sverige och det är lätt att åka hem. De flesta kvinnorna arbetar, vilket gör att de inte alltid hinner med alla SWEA aktiviteter och dessutom har de många sociala kontakter genom arbetslivet. Det är stor skillnad att komma till en annan kontinent där Sweorna inte arbetar och har barn med. Då blir SWEA oerhört viktig med sitt kontaktnät. ➤ Lär dig språket (oberoende av vart du flyttar i världen), så mycket att du kan läsa en tidning, samtala med dina grannar o s v. Det blir mycket mer kvalitet på din tillvaro då. Suzanne Forsström stod för intervjuerna. ➤ Till jul tar jag fram det tyska julpyntet och serverar Christstollen. ➤ Vi blandar språket friskt, vi ”ueberweisar”, och en och och annan har inte alla ”tassar” i skåpet, dvs blandar talesätt och uttryck mellan språken. ➤ Eftersom min man är tysk så lever tyska vanor, exempelvis Abendbrot och seder som Laternenumzug, Nikolaustag und Ostereiersuche vidare precis som i Tyskland. Vilka tips kan du ge en svensk kvinna som ska flytta till Tyskland? ➤ Det är viktigt att behålla sin yrkesidentitet. Vi är i Sverige väldigt förknippade med vad vi gör i arbetslivet och jag minns att jag väldigt ogärna ville se mig som ”Hausfrau” när jag första gången flyttade utomlands. Jag var ju besökschef på ABB. ➤➤ ➤➤ ➤ ➤ ➤ Att ta kontakt med SWEA, Tyska Ambas- saden i Stockholm, UD, Exportrådet, Svenskar i Världen (SVIV), Svenska Skolan, andra internationella skolor, mäklare och Svenska Ambassaden. Allt beror på om man ska arbeta i Tyskland eller följa med som medföljande med eller utan barn. ➤ Mitt tips till svenskor som ska flytta utomlands är att ta kontakt med SWEA dit du kommer. SWEA är ett fantastiskt nätverk över hela världen. SWEA Berlin har kanske Tusen tack till alla Sweor som deltagit i intervjun och tack för ert fina arbete inom SWEA. steering communication Steering 26.02.2007 16:58 Uhr Seite 1 communication Let the professionals handle your PR. We are your partner for contacts and business in Europe. EHRENBERG Kommunikation ist eine auf Tourismus, Transport und Logistik spezialisierte Kommunikationsagentur. Seit 16 Jahren bietet die Agentur auf den deutschsprachigen und skandinavischen Märkten den Rundumservice einer klassischen Public Relations Agentur. Im Jahr 2000 erweiterte EHRENBERG Kommunikation das Portfolio um das Geschäftsfeld Public Affairs. Die Bereiche Tourismus und Reisen sowie Transport, Fährreedereien, Häfen und Logistik sind die Kernkompetenz der Agentur. Regional liegt der Schwerpunkt auf dem Ostseeraum: EHRENBERG Kommunikation ist mit den Eigenheiten der Kulturen und Länder vertraut und kennt die Möglichkeiten und Grenzen der verschiedenen Märkte genau. Der Hauptsitz des Unternehmens ist in Lübeck. Weitere Niederlassungen hat die inhabergeführte Agentur in Malmö, Kopenhagen, Oslo und Berlin. Zusätzlich verfügt EHRENBERG Kommunikation über ein engmaschiges Partnernetzwerk, unter anderem in den Ländern des Baltikums, in Finnland und Polen aber auch in Westeuropa und Südafrika. Der Kopf von EHRENBERG Kommunikation ist Magnus Ehrenberg. Der gebürtige Malmöer gründete das Unternehmen 1993 in Hamburg. Neben der Geschäftsleitung ist Magnus Ehrenberg für die strategische Beratung für Häfen und Fährreedereien verantwortlich, wobei ihm seine umfangreichen Kontakte zu Politikern und Entscheidungsträgern in Brüssel, Berlin und in den skandinavischen Ländern zu Gute kommen. LÜBECK · MALMÖ · KØBENHAVN · OSLO · BERLIN [email protected] · www.ehrenberg-kommunikation.com Magnus Ehrenberg Wo kaufen die Berliner ihren Schwedischen Sill? Im Wilmersdorfer Kiez , Holsteinische Str. 19 / Ecke Güntzelstrasse , liegt das gemütliche Spezialitätengeschäft von Ingemar Larsson. SWEA interviewte. -Hej, välkommen! -Hej. Ingemar! Wirklich gemütlich bei Dir hier zwischen Dala Holzpferden, Rentierschinken, Surströmming Dosen, eingemachten Moltebeeren und anderen schmackhaften und hübschen Dingen!- Welche Lebensmittel sind am meisten begehrt bei den Kunden? -„Bregott, schwedische Butter und Filmjölk sind meine Verkaufsschlager! -Verstehe! Die Schweden und Schwedinnen hier lechzen vermutlich nach der Sauermilch. -Na klar, aber auch meine deutschen Kunden; die diese Waren verlangen. Etwa 75% meiner Kundschaft sind Deutsche, ca. 25% meine schwedischen Landsleute. -Was hast Du neulich bei deiner Schwedentour eingekauft? -Geräucherten und gebeizten Lachs aus Kåseberga und deren fantastisches Sillsortiment. Diese Heringshäppchen sind natürlich der Renner. Ebenso Elch -und Rentierfleisch, Schinken und auch samisches Kunsthandwerk habe ich wieder nach Berlin mitgebracht: zur Zeit sehr populär. Schau Dir diesen Dolchgriff an, ist er nicht wunderbar geschnitzt? Auch Schuhe, Rucksäcke, Geldbörsen und anderes aus Rentierleder findet man bei uns. Aus Elchleder gibt es z.B.Hausschuhe, Westen, Handschuhe und Handtaschen. Herrliche Decken von Klippan aus Wolle, Handtücher u. Decken von Ekelund, Leuchter, Schönes zum Verschenken, Bratpfannen und andres Nützliches von Skeppshult und vieles mehr können wir anbieten. Inzwischen haben wir unser Sortiment an Lebensmitteln stark vergrößert; dank den Kundenwünschen. So backe ich mindestens 2- 3 mal pro Woche Kanelbullar, Kuchen und, auf Bestellung , Smörgåstårta. -Wann öffnest Du den Laden? Morgens um 10.°° wird der Laden aufgeschlossen und durchgehend bis 18.30 Uhr sind wir geöffnet. Danach geht es oft zu Hause in unserem Lager weiter. - Eine Menge Arbeit und dazu noch die Schwedenfahrten! -Ich muss Dir sagen, als Arbeit empfinde ich das Ganze nicht! Sagen wir so: Es ist meine www.sweden-shoppa.de Art zu leben! -„ Sweden-Shoppa“ existiert jetzt schon vier Jahre. Wie war der Anfang? Hast Du vorher gewusst, dass schwedische Lebensmittel und Souvenirs so gut gehen würden? -Angefangen habe ich mit dem Verkauf von schwedischen Holzschuhen auf Märkten. Dann kamen schwedische Säfte und Marmeladen dazu und allmählich erweiterte sich die Kundschaft; und das Warensortiment dazu. -Verbringen Du und Gerlinde Eure Urlaube in Schweden? -Sofern die Zeit es erlaubt schon, dieses Jahr war es mal ein paar Tage. -Hast Du ein besonderes Ziel für die Zukunft Deines Unternehmens? -Ja, ich möchte fit bleiben und meinen Kunden weiterhin einen möglichst guten Service bieten . -Danke, für das Interview, Ingemar! Danke ebenfalls! . Hej,då! 9 Njae, kanske... Arbetskulturella skillnader mellan Sverige och Tyskland. Sverige och Tyskland har varit handelspartners sedan Birka- och Hansatiden och de senaste åren har Tyskland varit Sveriges klart största partner. 17,5% av Sveriges import och 10,4% av dess export sker från och till Tyskland. Trots denna långa historia av handelsutbyte verkar det finnas små kulturella krockar mellan länderna och många hävdar även att skillnaderna i arbetskulturen är stora. Åtskilliga rapporter har skrivits på temat och utbudet ökar av kurser i dessa kulturella skillnader för gästarbetare och internationella företag. I en sammanfattning av en kurs som hölls på Lunds universitet av Mårten Enoksson kan man läsa att Sverige har plattare organisationer, med mindre hierarki, färre chefer, kortare beslutsvägar och att det är lättare att påverka sin egen arbetssituation. Däremot blir ansvarsfördelningen ofta ganska flytande och därmed otydlig. Mårten Enoksson fortsätter med att säga att det i Tyskland ser annorlunda ut. Där har man en tydlig ansvarsfördelning, strikt hierarki med en mängd mellan- och avdelningschefer, de är formella i sin framtoning och det är chefen som bestämmer med auktoritet. Vi upplever oftast inte att det skulle finnas så stora skillnader mellan Tyskland och Sverige i det vardagliga livet men kanske är det just på grund av detta som det i vissa situationer uppstår krockar. Vi slappnar av och tänker att man antagligen beter sig på samma sätt i arbetssituationer som man brukar göra hemma och det är här dessa små skillnader kommer fram och kan överraska. Bara det att komma ihåg att säga ni och inte du, att använda efternamn och titlar kan vara ovant när man är ny i Tyskland. Ett annat fenomen som anses vara avsevärt olika i Sverige och i Tyskland är hur man skiljer på det som är personligt och det som är arbete. I Tyskland är det lättare att ge kritik på utfört arbete utan att personen i fråga tar illa upp på ett personligt plan, man kan vara saklig och direkt i sin kritik. I Svergie däremot försöker man undvika tuff kritik in i det sista då man är rädd att såra den andra personen. Tyskarna säger ofta att skandi10 egen illustration av Hofstedes index, 1997 naver inte vågar säga ifrån och att man har svårt att förstå svenskarnas blyghet och rädsla för konflikter. Det som dessutom sägs vara utmärkande för tyskar är deras ordning och grundlighet. Tyskarna vill ha fakta, dokumentation och klara besked. Ord som kanske eller nja accepteras inte utan det ska vara antingen ett ja eller nej. Svenskar tenderar att vilja fundera på saken och återkomma med ett slutgiltigt svar. I Tyskland är det viktigt att det finns skrivna och dokumenterade kontrakt på allt som ska göras annars kan det bli problem med betalningen. Muntliga avtal, handskakningar och överenskommelser som ofta förekommer i Sverige, saknar betydelse. Den holländske kulturforskaren Gert Hofstede hävdar att man kan urskilja nationella kulturer bland annat utifrån dimensionerna, graden av osäkerhetsundvikande samt Individualism mot kollektivism. Graden av osäkerhetsundvikande är den utsträckning i vilken medborgare försöker hantera stress genom att minimera osäkerhet. Kulturer med höga värden föredrar regler och strukturerade sociala sammanhang så som religion. Individualism mot kollektivism speglar den grad individer förväntar sig att de skall välja som en individ eller agera som medlemmar av en grupp eller organisation. Enligt Hofstede är både Tyskland och Sverige individualistiska länder. Beslut om anställningar och befordringar antas bygga enbart på färdigheter och regler. Företagsledningen är en ledning av individer och inte en grupp och arbetsuppgiften är viktigare än relationer. En stor skillnad mellan Sverige och Tyskland finner man när det gäller osäkerhetsdimensionen. Sverige har mindre byråkrati på arbetsplatsen. I Tyskland minimerar man osäkerhetsrisken med regler och byråkrati och man har en större drivkraft att arbeta hårt och mer fokusera på sina uppdrag i företaget. I Sverige tror man mycket på förtroende och sunt förnuft, medan man i Tyskland mer tror på specialisten och experten. Kristina Svensson Das „Jante-Gesetz“ als Spiegelbild des Nordens Das Jante-Gesetz Die Stellung der einzelnen Person in der nordischen Gesellschaft ist: Keiner ist besser als der andere. Die Bürger sollen die Regierung bei der Gleichbehandlung unterstützen. Wohlbekannt ist das „Jante-Gesetz“, als Spiegelbild der nordischen Idee der Gleichheit aller und der Verpflichtung zur Zurückhaltung eigener Interessen zugunsten der Gemeinschaft. Es verkörpert das Ziel, niemanden gesonderte Privilegien zukommen zu lassen und diejenigen zu bestrafen, die sich aus der Masse als etwas Besonderes oder Besseres hervorheben wollen. Das sog. „Jante-Gesetz“ ist eigentlich eine Karikatur der nordischen Gesellschaft vom Schriftsteller Aksel Sandemose. Bescheidenheit Bescheidenheit liegt auch der Bedeutung des Begriffs „lagom“. Lagom (modest, bescheiden) kann folgende Bedeutungen haben: mäßig, bequem, durchschnittlich, ausreichend, angemessen, passend, angebracht, sachgerecht. Charles Hampten-Turner und Alfons Trompenaars haben in “Seven Cultures of Capitalism” lagom definiert als: a search for a mean between the individual and society. When the attempt to reach a mutual agreement, or consensus, is achieved, it means that an optimal position somewhere between the opinions expressed has been reached-the ‘lagom point’.” Konsens Ein anderer, wichtiger kulturelle Aspekt, der zur Kenntnis genommen werden sollte, wenn man in Schweden Erfolg haben will, ist das sehr ausgeprägte Streben nach Konsens. Wenn man Schwedens Geschichte studiert, kommt diese Konsenssuche schon in den Wikingerzeit vor: Das nordische „Allting“ wurde als Gericht im Jahre 930 gegründet, wo Streitigkeiten zwischen einzelnen Stämmen ausgetragen wurden. Aus 1319 stammt das bedeutende Dokument „Magna Charta“, auch Freiheitsbrief genannt. Sie untersagt jede willkürliche Besteuerung und gelobt gerechte Behandlung aller Gesellschaftsgruppen. Die erfolgreiche schwedische sozialdemokratische Geschichte brachte schließlich die Zusammenarbeit von Arbeitnehmer und Du sollst nicht glauben, dass du etwas bist. Du sollst nicht glauben, dass du genau so viel wert bist wie wir. Du sollst nicht glauben, dass du klüger bist als wir. Du sollst dir nicht einbilden, dass du besser bist als wir. Du sollst nicht glauben, dass du mehr weißt als wir. Du sollst nicht glauben, dass du mehr bist als wir. Du sollst nicht glauben, dass du zu etwas gut bist. Du sollst nicht über uns lachen. Du sollst nicht glauben, dass sich irgendjemand um dich schert. Du sollst nicht glauben, dass du uns etwas beibringen kannst. Industriellen, festgelegt in dem Abkommen von 1938 in Saltsjöbaden, hervor. Das leitende Thema war hier die Gerechtigkeit, die Gleichbehandlung und der Konsens. Die „Anti-Jante Bewegung“ Die jährliche Auszeichnung der Schwedischen Firma „Kairos“ (spezialisiert in Zukunftsuntersuchungen), bekam 1997 der Amerikanische Pädagoge John Steinberg, der seit mehreren Jahren in Schweden lebt und arbeitet. Er hat sich selbst nominiert (nach der richtigen Anti-Jante Haltung). Steinberg hatte mehrere Personen in verschiedenen Firmen zu dieser Thematik befragt. yourself and everyone else that you are not good enough? (…) “Jantelagen” is becoming cultural shorthand for the old, the outmoded, and the negative”. In 2000 hatte die offizielle Stadtbehörde der nordschwedischen Stadt Sollefteå Jante verboten, und um das ernsthaft zu manifestieren, hat man eine große Jantefigur auf einem Berg aufgestellt und in den Ångermanfluß gestoßen. Der Repräsentant der Wirtschaftsförderung der Stadt, Thomas Telje, sagte in einem Interview: „Jantelagen repräsentiert Widerstand zu positiven Initiativen, deswegen ist der Jante hier nicht willkommen“. Gunilla Lager - Ebkes Das Anti-Jante-Gesetz Du sollst glauben, dass du wer bist. Du sollst glauben, dass du genauso wertvoll bist wie Andere, und auch sie wertvoll sind. Du sollst glauben, dass du so klug, ja sogar noch klüger bist, als die anderen. Du sollst Dir einbilden, dass du besser bist als die anderen. Wenn du weisst, dass du dein Bestes gibst, dann kannst du den Besseren anerkennen. Manchmal weisst du auch mehr als die anderen. Du kannst nicht mehr als die anderen, aber du bist einzigartig, wie sie. Du taugst zu vielem. Lache über dich und deine Umwelt, das befreit. Du sollst glauben, dass sich viele um DICH scheren. Du sollst glauben, dass du anderen viel beibringen und viel von ihnen lernen kannst. Warum? weil du einer bist, der gebraucht wird... Steinberg sagte in einem Interview am 05.02.1999: „The future is creativity. Previously, Sweden gained market share through quality. Now quality is a condition for being in the marketplace. Innovation is a key. How can you be an innovator if you are telling 11 Nytt liv med tid att andas allt på samma gång. Göra karriär, få barn, köpa dyra lägenheter som kräver höga löner,” fortsatte min kompis. ”I Berlin kan du dra ner på tempot om du vill utan att det anses som flummigt”. Jag var helt slut när jag kom hit, mitt liv i Stockholm hade sakta men säkert kramat både ork och lust ur mig. Jag jobbade långa dagar, tränade, träffade vänner, umgicks med familjen, lagade nyttig mat, höll mig själv och mitt hem snyggt. Aktiviteterna bokades upp veckor i förväg och det fanns ingen plats för spontanitet eller för att bara ta det lugnt. Jag minns att jag tänkte ”herregud, hur hinner folk ha barn? Och hur orkar dom?” och jag bestämde mig för att innan jag bildar familj så måste jag först ändra på mitt liv. Radikalt. Ett barn ska inte klämmas in i ett proppfullt schema fyllt av krav och måsten. Så kom chansen att flytta hit. Till de breda gatornas stad, där människorna lunkar fram ” I Stockholm bryr sig folk mycket mer om vad du jobbar med, hur du ser ut och att du har ett fint och snyggt hem”. Sa en väninna under en middag för några dagar sen. Alla runt bordet var svenskor i trettioårsåldern och vi var slående överens: Här i Berlin är livet lugnare och kraven mindre. Här hinner du andas mellan aktiviteterna och det är helt okej att såsa omkring i lunsiga kläder och otvättat hår, inte vara så förbannat duktig hela tiden. ”I Stockholm ska dessutom alla hinna med Susanne Teuscher Schmuck & Geschmeide Mo geschlossen Di + Mi 10 - 18 h Do 10 - 20 h Fre 10- 18 h Sa 10 - 13 h Sa im Advent -18 h 12 trots att klockan är halv nio en måndag morgon. Där kaféerna är fulla även på vardagar, fyllda av människor som suttit där i timmar. Och sakta men säkert lärde jag mig att varva ner. Lärde jag mig, skriver jag, för helt lätt var det inte efter alla uppskruvade år i Sverige. Feuerbachstr 13 12163 Berlin Fon +49(0)30 7901 63 www.teuscher-schmuck.de Kanske beror det på att Berlin är så pass mycket större än Stockholm, det är inte så viktigt att vara som alla andra här. Kanske är det för att så många människor kommer hit för att göra det de drömmer om– skriva en bok, måla tavlor eller bara vara. I Berlin är idealet snarare att våga göra precis det du vill, istället för det du bör. Lugnare än Stockholm är det hur som helst, mer avspänt och mindre ängsligt. Lite mer än ett år har gått sen jag kom hit och nu sitter en jollrande liten pojke bredvid mig. En tre månader gammal berlinare, med pappas ögon och mammas kinder. Och han är lika lugn som sin hemstad. Johanna Paues Darlington http://johannapaues.blogspot.com Tillbakablickar och framtidsutsikter Ruth Jacoby Ruth Jacoby blickar tillbaka på det spännande året som gått och förutspår ett starkt och enat Europa. För andra gången sedan Sverige gick in i Europeiska Unionen har vi, under det andra halvåret 2009, fått ansvaret att leda unionens arbete och föra den europeiska gemenskapstanken framåt. Vårt ordförandeskap har kantats av stora utmaningar. När Tjeckien den 1 juli 2009 lämnade över ordförandeskapet i EU till Sverige befann sig unionen i ett skede präglat av institutionella frågetecken. Ett nyvalt Europaparlament vars ledamöter ännu inte hade hunnit gruppera sig, osäkerhet kring valet av Kommissionens ordförande och Irlands kommande folkomröstning om ett godkännande av Lissabonfördraget är tre exempel. Europas största land, Tyskland, stod dessutom mitt uppe i valrörelsen inför Förbundsdagsvalet. Det är med glädje jag kan konstatera att de flesta av frågetecknen kring EU:s arbete och framtid har kunnat rätas ut under hösten. Det irländska folket har röstat ja till Lissabonfördraget och Europaparlamentet har givit José Manuel Barroso förnyat förtroende som Kommissionens ordförande. Här i Tyskland ser vi en ny regering med stabilt parlamentariskt stöd inleda sitt arbete. Den ekonomiska krisen tillsammans med framtidens klimat- och energiarbete är de två områden som haft allra högst prioritet under det svenska ordförandeskapet. I båda fallen handlar det om stora ödesfrågor som inte bara berör oss utan kanske ännu mer kommande generationer. Hur skapar vi förutsättningar för en välfungerande och pålitlig finansmarknad? Vad krävs för att trygga jobben och hålla arbetslösheten tillbaka? Och vilka åtgärder måste till för att på sikt få ner människans globala klimatpåverkan? ”Vad krävs för att trygga jobben och hålla arbetslösheten tillbaka?” De här frågorna varken börjar eller slutar med det svenska ordförandeskapet, utan kommer att vara högaktuella för en lång tid framöver. Sveriges uppgift har därför varit att på ett så effektivt sätt som möjligt föra arbetet vidare och bidra till en kontinuitet i EU-samarbetet. På klimatområdet har det till stor del handlat om att verka för att toppmötet i Köpenhamn i december 2009, Cop15, ska leda till en ambitiös överenskommelse mellan världens länder kring konkreta mål för minskade utsläpp av växthusgaser. På en mer regional nivå har Sverige kunnat driva igenom den så kallade Östersjöstrategin: ett samarbete mellan länderna runt detta känsliga innanhav som väntas leda till bättre miljö, ökat välstånd och en mer tillgänglig och attraktiv region. ”Här i Tyskland har nog intresset för Sverige aldrig varit större än nu.” Här i Tyskland har nog intresset för Sverige aldrig varit större än nu. En del av förklaringen till detta är självklart vår roll som ordförandeland, men den positiva uppmärksamheten som Sverige får stannar inte vid det. Jag har i år haft som målsättning att besöka alla 16 förbundsländer, och under mina resor möts jag i hela Tyskland av en stor nyfikenhet på det svenska sättet att tänka, arbeta och resonera. Inte minst gäller detta jämställdhetsområdet. Från ambassadens sida har vi arbetat intensivt med att möta och ytterligare förstärka intresset för Sverige, med en mängd evenemang, seminarier och andra aktiviteter. Ett exempel jag särskilt gärna vill lyfta fram är vår stora invigningsfest för det svenska ordförandeskapet i juni, ”Schweden für jeden”, en publiksuccé som lockade drygt 11 000 besökare till ambassadområdet. Vårt gemensamma ambassadkomplex är idag ett arkitektoniskt landmärke i staden, och människor vet att här pågår nästan dagligen offentliga seminarier, utställningar och andra kulturevenemang. Också kontakten och utbytet mellan de nordiska länderna har stärkts av de unika förutsättningar som skapas av närheten till varandra, och jag ser stora möjligheter till ytterligare fördjupning av samarbetet. Med de nuvarande reglerna inom EU kommer det dröja 17 år innan Sverige åter axlar rollen som ordförandeland. Då, 2026, tror och hoppas jag att vi får förtroendet att leda ett Europa som präglas av fred och välstånd, där Lissabonfördraget är en välfungerande och naturlig del av samarbetet och där vi i Europa i ännu större utsträckning än idag talar med en stark och enad röst i det internationella samfundet. Ruth Jacoby Sveriges ambassadör i Berlin Rauchstraße 1 10787 Berlin Inte bara Sveriges ordförandeskap i EU gör 2009 värt att minnas. I år firar också de nordiska ambassaderna sitt tioårsjubileum. Under åren som gått har vi på flera sätt lyckats etablera oss i Berlinbornas medvetande. 13 Jag har något att berätta Mitt Smultronställe l När jag flyttade till Berlin för ett tiotal år sedan började jag leta efter något sommarställe. Visserligen var det roligt att ha en söt våning centralt, men jag började längta efter att ha en liten jordbit att påta i framme på vårkvisten. Sommarstugan i Karlskrona skärgård hade jag överlåtit till min syster och nu studerade jag kartan med Berlin och omgivningar: ”Saltvatten och skärgårdsklippor blir det nog inte”, tänkte jag då jag såg vattendragen och sjöarna, som kartan med Berlin och dess omgivningar bjöd på, ”men i alla fall; det finns ju massor av vatten att kunna ta sig en morgonsimtur i!” Sen läste jag annonser. En handlade om en sommarstuga på ön P, belägen i R-sjön. Jag ringde upp och fick besiktningstid, men var lite tveksam om det hela, eftersom R-sjön ligger inom Berlins gränser. Min åtta-årige sonson, försedd med ett metspö, och jag tog den lilla personfärjan ut till ön P en vacker vårdag. Färden dit var en upplevelse efter det man just kommit ur stadstrafiken: Bara vatten och skirt grönskande träd och i övrigt en yppig vegetation på de olika öarna. Vi såg otroligt många sorters vattenfåglar, simmande förbi oss eller häckande i vassruggorna. Efter några stationer klev vi i land och blev mottagna av ö-vakten, som visade oss till en pytteliten stuga på en stor och välskött tomt efter det vi tagit oss fram på slingrande stigar. Men priset på huset var ju orimligt tilltaget! ”Det är normalt med såna stugpriser här” sa ö-vakten, ”innan Murens fall var de ännu högre! Och stugan får ej göras större.” ”Farmor, jag vill fiska nu!” sa min sonson, som bara var intresserad av detta. Ö-vakten tillät och förde oss genom ett vackert obebyggt område ut på en udde med brygga. Jag bjöd på kaffe med svenskt dopp ur medförd matsäck och tittade på idyllen framför oss och bryggan. Ö-vakten och jag satt och småpratade, jag svalde min besvikelse över stugan, som egentligen såg ut som ett skjul. ”För det priset skulle jag kunna bygga en ny och större stuga och det efter min smak!” sa jag. ”En obebyggd tomt härute skulle vara det jag behöver”. 14 ”Napp!” ropade min sonson just då. ”Titta farmor! Världens största gädda!” På något sätt började det kännas som om det skulle bli en dag med tur, nu, efter en sådan fiskefångst! Åtta-åringen var överlycklig. ”Ett bra napp” sa ö-vakten. Sedan frågade han mig om jag ville nappa på tomten vi satt på. ”Udden här blev ledig i morse! Man hyr den. Om du får bygglov, det står i stjärnorna.” Min sonson stod där med sin fångst framför sig och strålade. ”Jag nappar på tomten” sa jag. När vi kom in till stan igen tog min svärdotter hand om gäddan och lade den i kokgrytan, min son rev pepparroten, som snabbt inhandlats i ”svensk-shoppa ”på hemvägen. De frågade oss hur det varit och när de hörde att ”vi hyrt en udde, som man kanske skulle få bygga på” tyckte de att vi ”inte var riktigt kloka”. Det gick ett halvår innan jag fick igenom byggnadstillståndet. Under tiden hade det fångats ytterligare läckert smakande gäddor och en vacker och varm novemberdag firades invigningen av vårt nya sommarställe. Stugans ännu omålade timmer lyste mycket vackert i solen och nya grannar blandade sig med vänner och bekanta från stan på vårt ”garden”-party, som vi hade där buskar, gräsmatta och rabatter skulle bli till om våren. En av de nya grannarna frågade: ”Hur i all världens namn fick du lov att bygga? Här är ju vattenskyddsområde!” - ”Jag var på den kommunala vattenskyddsavdelningen några gånger, lovade att ordna med världens bästa och största avloppstank, som ska tömmas genom specialbåt en gång om året.” sa jag. ”Vi står över den nu, här är den nedgrävd!” ”Var det inte krångligt att ordna?” frågades det vidare? Min sonson och jag tittade på varandra, vi såg ut över ”vår” udde och sjön blinkade silverblå. Och sedan, för att korta av krångliga berättelser om krångliga lagar, sa min sonson till de nya, trevliga grannarna: ”Vet ni, inget var krångligt; de fick vårt gäddrecept på vattenskyddsavdelningens kontor och vi lovade att aldrig spilla en enda droppe olja på tomten. Så var så goda och håll era matjessillmackor rakt när ni äter dem nu!” Gunilla Lager - Ebkes Photo: Angela Ebkes ”Så var så goda och håll era matjessillmackor rakt när ni äter dem nu”. Ej fågel eller fisk, ej tysk eller svensk… l Jag var 23 år, blixtkär och bara så uttråkad, som man kunde vara i den åldern, av det trista – tyckte jag DÅ - Sverige. Packade väskorna – på den tiden räckte det med två (kan det vara sant? Jag emigrerade med två fjuttiga väskor??) – och flyttade till Berlin. Då den mest spännande staden i Europa. Nu så här lite med facit i hand tänker jag på mina egna döttrar och är tacksam för att jag slapp se dem försvinna ut i världen på så lösa boliner och med två pappkoffertar. Sökte jobb och undret skedde – fick också ett. Tänk, med min ännu långt ifrån perfekta tyska jobbade jag som sekreterare. Nu undrar jag hur de breven såg ut som jag släppte ut. Hoppas de är preskriberade… Ibland kan jag inte låta bli att tänka tillbaka och undra hur mitt liv skulle ha blivit OM jag hade stannat tillsammans med den svenske pojkvännen – hade jag nu varit en helt annan människa? Hur hade mitt liv sett ut? När man är 20 år, förälskad och ute på kontinenten – tyskarna skrattar åt oss med vårt pratande om kontinenten, men för oss vibrerade på den tiden ordet av spänning, farligheter och förväntan – lekte livet. Det var Berlin på studentrevolternas tid och (nästan) allt accepterades. Men inte en galen svenska, som tar av sig vinterstövlarna (med sulor som släppte berg av snömodd.) innan hon gick in på de blivande svärföräldrarnas vita heltäckningsmatta och som hon fick äta upp i 30 år innan hon packade sina väskor igen (den här gången lite fler än två..) och gick.. Petitesser.. De första 30 åren var det självklart att bara umgås med tyskar. Det var det normala och självklara och det kändes helt naturligt. Svenskar? Det var de lite vilsna turisterna man såg på Kudamm och som man log milt åt. Men sen, ja sen hände det något – längtan efter kontakt till Sverige och svenskar blev större och större och efter det att vi landat i Frankfurt am Main blev det en underbar realitet tack vare Frankfurts Sweor. Berlin-Sweorna har hjälpt mig att känna mig hemma som ny(åter)inflyttad i Berlin. Tack alla Sweor för att ni finns! Sverige blev en fata morgana som hägrade när sommaren kom eller när minnet av gnistrande kalla snödagar ploppade upp. Har inget sommarställe och ingen stor familj i Sverige, har en man som även skulle kunna tänka sig andra länder som semestermål – fast han bär sin lott med stor tapperhet och även han älskar Sverige. Att åka till Sverige minst en gång om året blev en livräddande åtgärd – där kan jag få mitt stabila sidoläge för resten av året. SWEA och kyrkan hjälper mig att bevara mitt svenska jag och att ändå känna mig hemma här i diasporan. Vad är Sverige för mig – vad är det jag längtar efter? en solvarm stentrappa med morgonkaffe framför sommarstugan när alla sover, smulad skorpa i en tallrik nyponsoppa med vispgrädde, en solvarm slät klippa, doften av Nivea sololja, smaken av Marie-kex och blandsaft, svensk färskpotatis med dill, ”Den blomstertid nu kommer” (varför måste jag alltid lipa lite när jag hör den??), fuktig djupgrön mjuk mossa i skogen som doftar skog, minnet av kojorna vi som barn byggde under granarna i den mörka John-Bauer-skogen, solvarma smultron och hallon, natten som aldrig blir riktigt mörk, det förtrollande blå-röda bandet vid horisonten, augustimorgon med solglittrande dagg i spindelnäten i trädgården, nystekt strömming med persiljesmör i mitten, åskväder utomhus men med den käraste inomhus, sandstranden Norsta Auren på Fårö på sensommaren, ostördhet, hav med oändlig horisont, samma strand med kaffe i termos, wienerbröd med mycket gult på, Parkteatern i Stockholm i ljusa sommarnatten, nykrattade gårdsplaner som andas helgfrid augustimånen, ”Tre gånger jag har nigit för nymånens skära…”, det magiska tidiga kvällsljuset, färgernas intensitet, hängmattan med radioprogrammet ”Sommar, sommar, sommar..”, min syster Vad är svenskt, vad är tyskt? Konstigt - efter bara 22 år i Sverige men 43 år i Tyskland har man ändå inte lyckats tvätta ur mig det svenska. Jag tror att jag är lite naivare, öppnare mot andra människor – skiter blankt i hierarki uppåt eller neråt och har lättare för mig att klämma fram ett Du istället för ett Sie – utan att jag tycker att jag utsätter motparten för livshotande konsekvenser. Jag uppskattar och njuter av naturen – ingen tysk kan bli hänryckt av årets första vitsippa. Tysken vet mestadels inte ens om att vitsippan existerar och kan inte förstå min lycka varje år. Ingen tysk faller i trans vid doften av syren och hägg och blir lyrisk vid minnet av stunder i syrenbersån med hemmalagad saft och varma nybakade bullar. Jag är mera godtrogen – tror inte att staten bara är ute efter att lura mig. Folkhem – tramsiga utopier tycker tyskarna. Staten ska man akta sig djäkligt noga för.. Men ibland - med stigande ålder - sitter jag lite förundrad och iakttar allt hemma i Sverige. Och till min förundran känns en del ibland lite främmande, vilket ju bara kan betyda att jag blivit tysk. Eller är det kanske så att Sverige har förändrats? Ibland tänker jag att vi gamla utlandssvenskar här kommer att vara som svenskkolonin i Minnesota – fossiler som lever kvar i ett Sverige som försvann som Atlantis för länge, länge sen. Låter min svenska redan lite mossig? Säg till mig när jag börjar låta som i en film från 40talet, tack. Tankar från en vandringskvinna mellan kulturerna, ej fågel eller fisk, ej tysk eller svensk… Cecilia Stickler Schmidt Politiken, Berlins skolor och jag. l När jag som nybakad pensionär flyttade till Berlin för elva år sedan var min största önskan att kunna vara med på något hörn inom politiken. Även som svensk medborgare hade jag ju möjlighet till detta inom kommunalpolitiken, efter det att Sverige anslutit sig till Europeiska Unionen några år innan. Dessförinnan hade jag bara haft sporadiska kontakter med det miljövänliga parti som jag utsett som ”mitt” under tiden då jag jobbade och hade familj att sköta nere i Sydtyskland. Nu var jag helt fågelfri så att säga och satte i gång att ta kontakt med mitt partis stadsdelsgrupp och satte mig målet att kunna vara med i politiken ordentligt, vilket varit min dröm i flera år. Sagt och gjort. Jag hade tur! Stadsdelsgruppen tog emot mig med öppna armar och jag förstod efter våra första samtal att mina meriter tydligen var 1) jag hade varit ensamstående mamma till flera barn under flera år, 2) jag var utlänning (om även europeisk medborgare) och 3) yrkesmässigt hade jag haft med ungdomar att göra. ”Vi behöver dig som kandidat för det kommande valet till stadsdels-fullmäktige!” hette det redan efter några veckor. Jag trodde inte de var riktigt kloka. Därefter gick allting väldigt fort. Vi utsedda kandidater presenterades vid olika evenemang och själv presenterade jag mitt koncept angående invandrarbarns möjligheter till bra skol- och yrkesutbildning. Vi hade bara några veckor till valet, jag pratade på, delade ut flyers och diskuterade med passanter på gator och torg på lördagarna. Vid valet fick vårt parti åtta stadsdelsfullmäktige, jag var nummer sju. ”-Napp!” ropade min sonson just då. ”-Titta farmor! Världens största gädda!” Photo: Mårten Leo, www.imagebank.sweden.se 15 ”Vad har jag gett in mig på?” tänkte jag vid det första stadsdelsfullmäktige-sammanträdet två veckor efter valdagen. Men, jag ”pratade på”. Mitt tema var inte särskilt populärt på den tiden, allraminst hos de andra politiska partiernas fraktioner, vilka var betydligt större än vår. På månadssammanträdena, där det gick till som på ett riktigt litet riksdagsmöte, märkte jag undan för undan hur stridbara och ”sega” mina fraktionskompisar var. ”Gunilla, du måste vara mer påstridig, fräckare helt enkelt mot motpartierna!” -”Men, om killarna från den konservativa fraktionen hjälper en kavaljersartigt i kappan efter sammanträdena, där man argumenterat mot dem, känns det konstigt!” sa jag. ”Det får du vänja dig vid!” svarades det! Skola, utbildning och bättre förutsättningar för invandrarbarnen, som inte precis utgör en liten del i min stadsdel, måste jag även representera i olika utskott, sammansatta av representanter av fraktionerna och representanter av kunniga medborgare, som hade praktiska erfarenheter inom stadsdelens inrättningar och institutioner i dessa ämnen. Särskild vikt lade jag på förbindelsen till mitt partis överregionala arbetsutskott i delstaten Berlin angående invandrarfrågor. Nu var det så att mitt speciella ämne var ett novum. ”Skolorna generellt är dåliga i Berlin”, sa de andra till mig,”ta hellre kontakt med bildningsutskottet!” ”Du är ju svenska” sa de när jag presente- rade mig där, ”berätta om den svenska skolmodellen!” Det gjorde jag. Med hjälp av ”bildningskompisarna” och två fraktionärer från mitt parti i Berlins Abgeordnetenhaus organiserade mitt överregionala invandrarutskott (”Landesarbeitsgruppe Migration”), som jag övertygat om vårt speciella ”Tema för Berlins framtid”, så småningom ett diskussionsforum för en kväll, dit det kom otroligt många deltagare, särskilt representanter från olika skolor. Detta var år 2002. Jag hade gett vika för att skolfrågan ej skulle ha invandrarbarnen som medelpunkt, men man måste visa sig diplomatisk för att få upp en fråga i större stil över huvud taget! Jag hade bjudit in Svenska Skolan i Berlins dåvarande rektor Liv Jofjell till detta diskussionsforum. Jag måste säga att det väckte förundran och djupt intryck när Liv, som fick ordet i slutet på första diskussionsrundan, med lugn och vänlig röst berättade om varför svenska skolor funkar. Just vid den tiden hade vi haft urtvärderingen av Pisa-undersökningarna; Sverige låg utmärkt till, medan Tyskland, särskilt Berlin, låg otroligt dåligt till. ”Är det säkert att eleverna får dua lärarna i Sverige?” frågade en av deltagarna tvivlande. ”Hur jobbar ni med eleverna när de ej får betyg?” Det låg spänning i luften, det smakade kulturchock! Det var faktiskt en kulturchock, för ämnet, vilket blev ett ärende, diskuterades vidare i vårt parti. I stora grupper, i otaliga små och stora arbetsutskott, i månader. De båda ordförandena i mitt överregionala parti satt t.o.m. med för det mesta , ibland då som diskussionsledare. Vi skrev mängder av koncept, jag gav vika (diplomatiskt igen) för att ämnet skulle heta: ”Introducering av skandinavisk skolmodell i Berlin” (alltså ej längre svensk skolmodell!) För att nu göra en lång historia kort. Det har gått sju år sen denna början, jag nu beskrivit. Under denna tid har vårt partis fraktion i Abgeordnetenhaus så att säga ”puttat på” de båda partierna, som regerar och som bestämmer vad Berlins Senat ska göra och utföra. Intresset väcktes visserligen tämligen snabbt hos dessa båda partier, men som sagt; sju år har det tagit innan nästan allt det gått igenom, som vi i vårt dåvarande överregionala invandrarutskott gjorde som vårt första utkast. Nio av dessa elva punkter utgör nu hörnstenarna till Berlins nya skolmodell! Under tiden har jag avslutat mitt stadsdelsfullmäktige-uppdrag. Därefter var jag ordförande under några år i det överregionala arbetsutskottet angående invandrarfrågor. Många spännande frågor har berört mig och så småningom har jag ”lagt av”att vara aktiv i politiken, man blir ju inte yngre precis! Det som jag minns bäst och det jag kunde kämpa för mest energiskt, är, att invandrarbarn ska integreras på ett vettigt sett i skolor och även redan i Kindergarten. Och, det, gick igenom! Jag vill inte missa en enda dag med politiken under denna tid och alla erfarenheter och möten med olika människor jag gjorde! Gunilla Lager-Ebkes Unterwegs im Zeichen des Karos Kein Schwede weit und breit, der bei BlauWeiß-kariert nicht an Hästens denkt: der Hoflieferant blickt auf über 150 Jahre Erfahrung im Bettenbau zurück. Worauf sich inzwischen Menschen aus über 30 Ländern betten, ist höchste Qualität: Naturwerkstoffe wie Rosshaar, Baumwolle, Wolle und Leinen liegen geschichtet in nordschwedischem Kiefernholz. Gemeinsam umspannen sie einen doppelten Federkern, der für herrlichen Schlafkomfort sorgt. Derart ausgeschlafen waren auch Lena StedingLundberg und Christina Holgersson – und beschlossen eines Tages, dieses Vergnügen in die Welt hinauszutragen. Deshalb haben sie beide einen Hästens Store eröffnet. zog es sie nach Göteborg, wo sie alljährlich beim Bettentest im Hästens Store landete. Mit Hartnäckigkeit und einem Katalog bewaffnet, konnte sie nach fünf Jahren auch ihren Mann vom Kauf eines Hästens Bettes überzeugen. Der eigene Store war konsequent. Während Lena Steding-Lundberg ein weiteres Geschäft in Zürich eröffnete, kann sich auch Christina Holgersson über zu wenig Arbeit nicht beschweren. Auch sie liebäugelt mit einem zweiten Store. An Interessenten mangelt es nicht: Einmal Probe gelegen, ist eine Nacht ohne Rosshaar und Baumwolle kaum mehr vorstellbar. Lena Steding-Lundberg lockte das unbekannte Terrain, als sie mit Mann und zwei Töchtern nach München kam, um kurze Zeit später den ersten deutschen Store zu eröffnen. ”Es war aufregend, aber ich wusste, diese Produkte werden überzeugen. Ich wollte zeigen, wie gut unsere Bettensysteme sind – und bisher war jeder, der hier Probe gelegen ist, begeistert!” Einen privateren Weg nahm Christina Holgersson: Seit ihrem Studium war sie bereits mit Genf verbunden und dort jahrelang für das SWEA Magazin tätig. Im Sommer 16 Lena Steding-Lundberg Übrigens: Hästens sucht neue Partner für Stores in ganz Deutschland. Interesse? Dann wenden Sie sich bitte direkt an Hästens in Köping: www.hastens.com Christina Holgersson Pressekontakt: Ulrike Hahn, Blücherstraße 7 D-50733 Köln phone +49 (0) 221 471 99 50 fax +49 (0) 721 151 344 180 e-mail: [email protected] Schweden meine zweite Heimat Mit neun Jahren kam ich zum ersten Mal nach Schweden. Es waren meine ersten Erlebnisse im Ausland und ich hatte keine Ahnung von der schwedischen Sprache, auch Englisch konnte ich noch nicht sprechen und hinzu kam, dass meine Pflegeeltern kein Deutsch konnten. Schier endlos war die 2000 km Reise dorthin; nach 3 Nächten und 3 Tagen mit Bus und Zug kam der Kindertransport aus Berlin in Boden / Norrbotten an. Um den Hals hing ein Schild mit meinem Namen und kurze Zeit später nahmen mich meine Pflegeeltern Familie Carlsten in Empfang. Ihre Tochter Agneta war glücklicherweise fast im gleichen Alter wie ich und wurde gleich wie eine Schwester zu mir. Außerdem gab es noch die ältere Schwester Britt-Marie und viele Vettern und Kusinen. Eine herrliche schwedische Großfamilie. Als meine Mutter von dem Ziel meiner Reise erfuhr sagte sie ganz bekümmert: “Das arme Kind wohnt in einem Lappenzelt!“ Glücklicherweise war es ein großes Haus aus Holz, das auch notwendig war, denn der Winter war fürchterlich kalt, teilweise bis zu 50 Grad minus und dazu Berge aus Schnee. Wanderungen im “Fjällen„ und die Nächte im Zelt vergessen, wo ich von blutdurstigen Mücken zerstochen wurde. Heimlich rauchte ich mit Agneta meine erste Zigarette, aber dies war kein großes Vergnügen. Auch „Surströmming“ musste ich damals probieren. Es war ein fürchterlicher Geruch.... Jahre später, 1961, schenkten mir meine Pflegeeltern eine Fahrkarte nach Boden. In Saßnitz wurde ich von der DDR - Grenzpolizei aus dem Zug geholt, die Vopos übten ihre Macht aus. Schließlich ließen sie mich doch noch fahren und meine Abschiedsworte an der Grenze waren: „Ich kann wenigstens nach Schweden fahren und ihr nicht“, so wütend war ich. Niemand hatte mir gesagt, dass man von nun an ein Visum benötigt. Im Laufe der Jahre entstand ein Reiseverkehr, mal besuchte ich meine Pflegeeltern, mal wurde ich in Berlin besucht. Diese Tradition wird heute von den Kindern und Enkelkindern übernommen. Meine Liebe zu Schweden war und bleibt immer groß. Erst mit 17 Jahren erfuhr ich von der schwedischen Victoria- Gemeinde in Berlin und wurde dann später Mitglied bei SWEA Berlin. Der Kontakt zu Schweden ist nie abgebrochen. Mein Mann und mein Sohn haben mich oft als „Schwedenverrückt“ bezeichnet, aber dies ist doch absolut verständlich. Schweden war und ist für mich eine Art Paradies, vor allem durch die wunderschöne, unzerstörte Natur. Bärbel Henrich 2002 starb mein Pflegevater Einar und ich Am schönsten ist für mich die Erinnerung an das erste Weihnachten in Schweden: Ich war überwältigt, so viele Päckchen bekam ich von allen Verwandten. Ich war total sprachlos, „und meine Geschwister bekommen die nichts?“ stammelte ich nur. Insgesamt drei Monate dauerte mein erster Aufenthalt. Einmal machten wir einen Ausflug ins nahe Luleå. Meine erste Coca-Cola trank ich dort bei“ Domus“ und war total begeistert. Anfang Februar fuhren wir nach Jokkmokk auf den Markt. Dort bekam ich eine typische, farbenfrohe Lappenmütze, die ich auch heute noch habe. Sie wurde mein schönstes Souvenir aus Schweden. In meiner Aufenthaltszeit durfte ich mit Agneta in die Schule gehen. Die Kinder staunten nicht schlecht über den Gast aus Berlin und mein schwedisch verbesserte sich mit jedem gesprochenen und gehörten Wort. Viel Heimweh hatte ich in dieser Zeit durch die vielen Eindrücke und die herzliche Gastfreundschaft nicht. Im Jahr darauf durfte ich wieder mit dem Kindertransport nach Boden. Es war Sommer und ich werde nie unsere ausgedehnten flog zu seiner Beerdigung nach Boden, dies war ein sehr bewegender Moment für mich. Bärbel Henrich Bärbel im Schnee mit Agneta und Lars Bärbel mit ihrer Schwedishen Familie 17 Lilla Sverige 156 km från Rio de Janeiro i Brasilien, uppe i Bergen, ligger en liten stad med ungefär 3000 innevånare som heter Penedo. I början av 1900 talet bosatte sig finländska immigranter i Penedo och skapade en finländsk koloni. Den viktigaste personen i Penedos historia var dess spirituelle ledare Toivo Uuskallio. Toivo var en karismatisk idealist som ville skapa ett samhälle där man levde i harmoni med naturen, där man levde från sitt jordbruk och endast åt vegetarisk föda. Toivo inspirerade flera skandinaver att immigrera till Penedo och på så sätt växte den finska kolonin. Idag kallas Penedo för lilla Finland men här finns även andra skandinaver. Husen har skandinavisk prägel och man håller fast vid de skandinaviska traditionerna. Här finns även jultomtens “sommarstuga“, där han bor när han besöker södra jordklotet. Mitt i Penedo ligger hotel- och spa-anläggningen “Pequena Suécia”, Lilla Sverige. Lilla Sverige startades av Gunnar och Barbro Göransson pa 50-talet. Sedan 80-talet styrs Lilla Sverige av deras dotter Marie Louise Göransson. Lilla Sverige består av ett stort hotelkomplex med 16 små typiska svenska stugor, en svensk restaurang, bastu och spa-anläggning. I restaurangen hänger tavlor med motiv av Carl Larsson, på borden ligger dukar med kurbitsmotiv, här serveras kanelbullar till frukost och personalen är klädd i traditionella Sverigedräkter. Kvällens menu bjuder på fisk, skaldjur och smörgårdsbord. Lilla Sverige bjuder helt enkelt på mer Sverige än vad man kan få någonstans i Sverige. Hotel Pequena Suécia R. Toivo Suni 33, Penedo - RJ, Brasil www. pequenasuecia.com.br Kristina Svensson Svensk i Vitryssland Tusentals gånger använder vi detta ord när vi pratar eller berättar om Sverige - Svensk. Men vem vet att en liten by i sydöstra Vitryssland heter just så; Svensk, fast det stavas med kyrilliska bokstäver. Så här står det på skylten som visar vägen dit: Cbehck. För att finna anknytningen i vår historia får vi gå tillbaka trehundra år. Då var detta område scenen för Slaget vid Poltava, när Sveriges stora armé ledd av Kung Karl XII besegrades av ryssarna under befäl av Tsar Peter den Store. Under hösten 2008 var Kristina Wrede från SWEA-Berlin inbjuden att delta i en stor fest som firades i Svensk. Under festen blev det blev många tal och skådespel och till och med en stor svensk flagga dök upp och visades för alla. Men en mycket tråkig aspekt på detta område är att det är hårt drabbat av katastrofen i Tschernobyl. Molnet från Tschernobyl var på väg mot Moskva där man var väl insatt i vad som skulle hända om det nådde staden. För att skydda Moskva beskjöts molnet och tömde sitt dödliga innehåll över Svensk. Strålarna var osynliga och när ett silverfärgat regn föll ner över den aningslösa bygden, förstod ingen hur farligt det var. Många barn som vuxit upp i Svensk blev sjuka, allvarligt sjuka. Kristina Wrede 18 Sverige, svensk och svenskar ute Azul y oro Blått och gult I Argentina förknippas dessa två färger med fotbollsklubben Boca, där Diego Maradona har burit dess blå-gula klubbtröja . Deras emblem är blått med gula stjärnor. Inspirationen till klubbens färger kom 1907 från ett svenskt handelsskepp som låg i hamn i Buenos Aires under den tiden. Dessutom sägs det att det svenska konditoriet på Santa Fe i Buenos Aires ska vara ett av världens bästa med kaffe och prinsesstårta, mazariner och Napoleonbakelser... Kristina Svensson Från Wilhelmshaven till Karibien Birgitta och Wolfram Under 7 år hyrde jag in mig varje sommar en vecka på en härlig segelbåt i trä och seglade runt i Sveriges och Finlands skärgård. Jag hade börjat intressera mina döttrar för att vi tillsammans skulle köpa båten, en Mandarinkryssare,L10,5m, B3m, ritad av välkände Lars-Olof Norlin och byggd 1964 av en släkting till min svärson som seglade med den vid 7 års ålder! Men innan vi hann komma till skott köptes ”Bonito” av Wolf Fassbender, tysk seglare från Berlin. Han behövde hjälp att segla ner den till Tyskland, så jag klev på i Rödlöga i Stockholms skärgård och det första han fick höra från mig var: ”Du bist dumm, denn du hast Bonito gekauft.” Efter någon veckas seglats fick jag trots denna början frågan om jag ville segla med till Karibien, hans drömseglats. Javisst, sa jag. Min yngsta dotter Helene hade redan seglat dit och träffat sin man Marius på kuppen och professionellt med honom seglat runt med turister i flera år. Min äldsta dotter Maria hade också seglat runt där och hennes man Janne även klarat att segla över. Wolf blev så förvånad att han frågade mig ytterligare två gånger. Det har nu gått tre år och vi är fortfarande här i Berlin. Det ena efter det andra har hänt, Wolfs far dog, storseglet revade (gick sönder), motorn lade av, jag fick tandvärk och måste få nya tänder, fick så en cysta som måste bort, min svärson Marius fick cancer, Wolf fick lungemboli och dog nästan för ett år sedan, Marius dog i våras och lämnade Helene ensam med Tino 8 år och Isabel 2,5 år. Mina tänder krånglade igen, i båten hittades mycket ruttet i bordläggningen som måste bort, varvet gick i konkurs, Wolf trillade så olyckligt att han hamnade på sjukhus i flera veckor och blev sjukskriven lång tid. Under tiden kan jag bara säga: TACKOCHLOV FÖR SWEA! Första året kände jag ingen mer än min granne. Idag har jag fler vänner här än i Sverige och har t o m hittat släkt. Kören, syföreningen och gemenskapen i svenska kyrkan har också i hög grad bidragit till trivseln. Inget ont som inte för något gott med sig har alltid varit min livsfilosofi. Kan då t ex hål i båten föra något gott med sig? Ja, faktiskt. Hålen lagas med harts som är starkare än själva träet och dessutom fäster man en extra bordläggning på insidan. Därmed blir båten starkare än förut. (De 500 år gamla träden som hittats i Nordnorge hade utsöndrat harts.) Dessutom har vi bytt till en dieselmotor, vilket är bra mycket klokare i en träbåt för brandriskens skull och diesel är både billigare och betydligt lättare att få tag i jorden runt. Så har vi skaffat nya segel och haft turen att få två nya av hamnkaptenen som passade. Vi får nu en högre och starkare reling omkring båten. Och nytt däck i kork. Och min heta önskan om en rödfärgad båt uppfylls. Röda segel hade varit toppen men nu fick vi ju gratis några och de var vita så de får duga. Nu återstår bara ett hål att laga. i världen Svenska Mammor i Berlin Svenska Mammor är ett nätverk med syfte att föra samman utlandsboende svenska föräldrar och deras barn. Tillsammans utbyter vi råd och erfarenheter som rör livet som utlandssvensk, vi firar svenska högtider och barnen får möjlighet att leka med andra svensktalande. Svenska Mammor i Berlin träffas ett par gånger i månaden, välkommen du med! Mer information finns på www.svenskamammor.com. Johanna Paues Darlingotn Övriga olyckor har fört oss närmare och lärt oss uppskatta livet än mer och ta väl hand om oss själva och varandra. Vi har ett mål, få Bonito i ordning och med henne segla till Karibien och sen till Sverige och dess härliga skärgård. Däremellan kanske Medelhavet runt. Under de här åren har vi bott i en enrummare. Vi skulle ju bara bo här ett år. Wolfs bror bor i Wuppertal och båda växte upp i Wilhelmshaven och lovade sin far att hålla ihop. Därför ligger båten i Rüstersiel i Wilhelmshaven, närmaste hamn mellan Berlin och Wuppertal. Där är hamnavgiften skälig, det finns elektricitet, erfaren hjälp att få och ett varv att lägga upp båten på för översyn. Men det tar fem timmar med bilen dit och fem timmar tillbaka. Det har blivit långa jobbiga helger, så nu har vi en ännu mindre etta där för övernattning och längre helger. Hur står man ut att bo så trångt så lång tid? Ja, Wolf arbetar och är borta på dagarna, jag är pensionär och hemma och har en liten balkong i söderläge med sol och blommor - viktigt. Vi bor på fjärde våningen och har många stora träd runtomkring och utsikt över taken och mycket fågelsång. Kvällar med olika önskemål om tv klaras av med hörlurar och datorer som också visar tv-program. Jag ser ofta på svensk tv på datorn. Vi ser båda Vem vill bli millionär med Jauch och en del filmer ihop på tysk tv samt dokumentärer. RummyKub, Scrabble på tyska-svenska-engelska är en rolig utmaning och så schack. Det har varit en bra övning inför längre seglatser kanske t o m jorden runt. Det går ju inte att gå ut och slänga igen dörren när man blir sur och sitter ute på Atlanten. Det svåraste har varit att jag är morgonmänniska och Wolf kvällsmänniska. Jag brukar säga att det är ju bra så får jag segla på dagarna och han på nätterna. Vi är båda inbitna läsare och naturälskare och framför allt har vi samma humor. Den som kan skratta åt vilket elände det vara månde klarar sig långt. Jag har också kunnat ta time out med besök hos mina döttrar och barnbarn och i min egen våning i Sverige under sommar och vinter och träffat vänner. Det tar 3-4 veckor att segla över. Det ska nu ske nästa november från Kanarieöarna/Cap Verdeöarna. Dit seglar man helst tidigare på året före stormarna på Biscaya sätter in i september och lämnar båten på något sätt (tips mottages gärna) till avfärden som inte bör ske före november för att undvika orkaner. Varje år seglar en massa segelbåtar samtidigt över Atlanten i en tävling. Den är mycket dyr men inget hindrar ju att vi seglar då också utom tävlan. Skönt att veta att det finns andra där ute utifall att. Det är mycket dyrt i Karibien så det avverkar vi nog snabbt och besöker Venezuelas skärgård och drar kanske sedan norrut så småningom för en återfärd via Bahamas och Azorerna alternativt Grönland, Island och hem. Nu ska vi först till båtmässan i Hamburg och köpa en maskin som gör sötvatten av saltvatten, kläder och madrasser och kanske få idéer om nya uppfinningar som underlättar seglarlivet. Håll tummarna! Vi hör av oss efterhand. Birgitta Mörner och Wolfram Fassbender 19 Stolz und froh sind wir, drei solche renommierte und sehr tüchtige Künstlerinnen in unseren SWEA-Reihen zu haben. Wir wünschen Ihnen weiterhin Erfolg, und vielleicht dürfen wir sie eines Tages als Ausstellerinnen im Felleshus erleben. Vi är stolta och glada att ha tre så duktiga och re- nommerade konstnärinnor i våra SWEA-led. Allt gott och stora framgångar önskar vi dem, och kanske får vi en dag uppleva en utställning av dem i Felleshuset. 20 Susanne Teuchsler www.teuscher-schmuck.de Caroline Creutzer www.carolinecreutzer.com Lebenspuls, Ewige Liebe, 2009, Ton Tendre Perle, 2008, Carrara Marmor, H 14 cm, B 28, T 22 cm Sacrobosco, Gasbeton / Gips, H 65 cm 21 Dancer, Oil on Canvas, 60 x 80 cm, 2004 stehender Mann, watercolour, 40 x 58 cm, 2005 Christina Norström Blankstein http://cnorstromb.com/ 22 I en taxi med Herta Müller Bild Kristina Svensson Lotta Lundberg berättar om sitt möte med Herta Müller där de samtalade om hur diktaturer traumatiserar språket och om författarens eviga exil. Vi åker i samma plan från flygplatsen i Berlin till bokmässan i Göteborg 2008. Det är en varm höstdag på Tegel och en kall höstdag hemma i Sverige. Vi delar taxi till hotellet. Det känns lite som att åka hem, säger jag. Hem, hon betraktar mig oförstående? Men du är ju författare? Jo, jag nickar. Då lever man alltid i exil, säger hon. Hon är tunn och skarpögd och betraktar min klunsiga blick, inte överlägset, snarare uppmärksamt. Jag trodde att hon var skyggare och inte alls ville åka taxi och prata författeri. Jag trodde att hennes erfarenheter stulit det som kallas social kompetens och gjort henne skör och försiktig, men man tror så mycket. Jag har fel. Hennes erfarenheter har gjort henne knivskarp, kompromisslös och trogen sig själv. Att skriva är att leva i exil, säger hon. “Alla våra protagonister utvandrar. De befinner sig alltid någon annanstans. Medan vi bär oss själva, vi är vårt språk”. Vi träffades första gången på Världskongressen Waltic i Stockholm strax innan sommaren. Hon tycker inte om att tala om språket, säger hon då. “Alla diktaturer traumatiserar språket och man kan inte separera språket från sitt liv. Ibland kan jag till och med känna äckel av ord. Jag har ingen rätt att leta efter dem. Exil är inget annat än anpassning. Man går sönder om man försöker dela upp det”. Hon har nästan gått sönder. Hon har skrivit om det, om sveken och förnedringen, om rädslan och om en vardag där man inte kämpar eller slåss för något annat än just sin vardag: sitt språk. Som man bär med sig. Det ändrar ingenting att byta land, menar hon. Och jag hör att hon i undertexten säger: att leva är att vara skyldig. Att ha varit vid liv är att ha varit där. Och jag vill fråga henne om skammen? Om den andres sterila blick? Och om den egna självkritiskt skälvande. Det jag har läst av henne rör vid det. Bok efter bok. Vad det gör med oss när vi tvingas till anpassning. Idag hade jag inte velat träffa mig själv. Men jag frågar inte. När jag träffar en författare med patos, hur nersolkat och skört det än blivit av våldet frågar jag inte så mycket, utan jag blir stum. Av beundran. Hon har en angelägenhet. Det kallas mod. Och jag är glad över att hon inte kan läsa den höstens nummer av Svensk Bokhandel där besvikna svenska författare är förbannade på sina förläggare. De klagar och svär: anonymt. Och jag skäms. Å mina kollegors vägnar. Hon har riskerat så mycket bara genom att andas, hon har vågat så stort: Rumänien, säkerhetspolisen, medlöparna, bästa väninnan – alla har de stuckit kniven i hennes språk. Deformerat, förödmjukat, invaderat. Hur undgår man att identifiera sig med projektionen? Hon som vågar veta att svårigheter inte förädlar. Som kan berätta hur förtryck äter sig in. I en intervju senare, säger hon. “Jag skrev för att jag var rädd.” ”Årets nobelpris berör mig djupt. Det är inte bara ett tidens tecken. Det är en ynnest för världens läsande.” Nu får hon nobelpriset i litteratur. Samma höst som vi firar tjugo års minnet av berlinmurens fall är det Herta Müller som kommer att läsas. Det är ett tidens tecken. När järnridån revs, föll för många människor även det slags mentala skydd som stora författarskap som Herta Müllers alltid saknat. Plötsligt ligger allting öppet. Vi firar förvisso men att syna verkligheten är inte bara ett äventyr utan det skrämmer. Det går inte att förlägga ondskan eller paradiset i en annan verklighet. Den är här. Vi bär det alltid med oss. Allting är ett slags anpassning. Djävulen sitter i spegeln. Årets nobelpris berör mig djupt. Det är inte bara ett tidens tecken. Det är en ynnest för världens läsande. Lotta Lundberg Författare och SWEA-medlem, bosatt i Berlin Publicerad 9 oktober 2009 i Sydsvenska Dagbladet Se dina svenska favoritprogram i nästan hela världen! Sveriges Televisions utlandskanal SVT World sänder i dag till Europa, Asien, Australien och Afrika – dygnet runt och året om! Och nu planerar vi att utvidga sändningsområdet även till Amerika – se mera: svt.se/svtworld. Du får nyheter och fakta. Musik, sport och natur. Barn- och nöjesprogram. Drama, debatter och kultur. Dessutom två radiokanaler från SR, Radio Sweden och P4, samt SVT:s alla text-tv-sidor inkl Stockholmsbörsen. Som SWEA har du medlemsförmån vid tecknande av nytt abonnemang – för närmare information se: www.swea.org eller kontakta SVT World:s kundtjänst: svt.se/svtworld ConNova TVX, tel: +46 (0)141 - 20 39 10, fax: +46 (0)141 - 20 39 11, e-post: [email protected], www.connova.se 23 SWEA-året Berlin 2009 SWEA året i Berlin brukar ramas in av tre säkra evenemang, så även detta år. Pelarna i programutbudet som brukar samla ca 50% av medlemmarna bestod som vanligt av årsmötet i början av året, åtföljdes av räkfrossan i september och avslutades med den mycket populära julfesten med knytkalas hemma hos ordförande Ankin Häusler. Dessa tre säkra kort har fört medlemmarna definitivt närmre varann och även om man inte träffas kanske mer än tre gånger per år så har det bidragit till att hålla samman gänget. Det pratas, äts, dricks, dansas och sjungs även om man kanske inte gör allt på en och samma gång. Vi har turen att ha en väldigt duktig programgrupp här i Berlin. Med stort engagemang och livliga diskussioner lyckas de alltid att presentera ett allsidigt och varierat program. Alla borde varje månad kunna hitta något som roar. På den kulturella sidan har vi SWEAs läsesalong, där de flitiga litteraturintresserade SWEORNA plöjer igenom svensk litteratur för att sedan träffas, analysera och diskutera. De konstintresserade SWEORNA får alltid sitt tillgodosett. De har alltid ett stort utbud att välja på och Berlin är rikt på museér. I år har vi hunnit med bl.a. Pergamonmuseét, Naturhistoriska museét och Ephraim-Palais museét. Vi blev också inbjudna till Caroline Creutzers vernissage ”Levnadspuls” för att titta på hennes vackra skulpturer. En tisdag 24 i juni blev det en ”konstpromenad” utefter den 1,3 km långa kvarvarande Berlinmuren vid Eastside Gallery. Besöket avslutades med en ”Kaffeeklatsch”, en relativt ny , rent social programpunkt. En skvallerstund över kaffekoppen då och då kan man väl aldrig få för mycket av. Museér som inte direkt är inriktade på den traditionella konsten men väldigt intressanta på sitt sätt, t.ex. Blindenmuseum, Knoblauchmuseum, Film- och TV museum och Sparrismuseum har vi också hunnit besöka. Till de lite lättare kulturevenemangen som vi har hunnit med i år kan jag nämna besöket i Helena Ahonens hattverkstad i Prenslauerberg. Ett mycket uppskattat besök, där vi minglade runt i affären, provade allsköns hattar, speglade oss, skrattade och handlade. Vi fick ockå en chans att se hur en hatt kommer till i hennes verkstad. En annan bejublad programpunkt var besöket på mässutställningen ”Grüne Woche”. Det är väl inte allt som är grönt på mässan precis men det är en härlig stämning, fullt med folk, underhållning, försäljning och det bästa av allt , man får smaka det godaste av det goda både flytande och fast. Årets sparrisutflykt blev i år lite annorlunda. Vi var endast fyra Sweor i en bil som styrde kosan mot Busendorf och Spargelhof Simianer&Söhne. Pga trafikstopp och diver- se förvecklingar fick vi lägga om rutten och hamnade istället på förra årets sparrisställe, Beelitz. Allt avlöpte till slut bra. Efter att ha avnjutit en härlig sparrislunch och fyllt våra påsar med sparris återvände vi mätta och belåtna till Berlin. Till de mer kravlösa programpunkterna förutom ”Kaffeeklatsch” hör vårt kära ”Stammtisch” på Parkcafé vid Fehrbelliner Platz. En gång i månaden har vi träffats, oanmälda, när vi har lust, en liten eller en lite längre stund, inne eller ute. Ett perfekt ställe att ta med eventuellt blivande Sweor till. I skrivande stund är det fortfarande sommar och vi kommer att ha en hel del att roa oss med under hösten. SWEA Berlins 10-års jubileum kommer att firas med dunder och brak i den lilla byn Lehnin i november. Det blir övernattning med middag, spabesök och guidad tur och innan 2009 är till ända så ska vi återigen hinna med vår härliga julfest! Johanna Fagerlund ”Never a dull moment”! SWEAs syfte: l Värna om det svenska språket l Stödja och sprida kännedom om svensk kultur och svenska traditioner l Förmedla personliga och professionella kontakter l Etablera nätverk Sweor emellan över hela världen l Stödja utbildning genom SWEA Internationals stipendiefonder och annan stipendieverksamhet inom ramen för SWEAs grundläggande syfte l Bistå vid flyttning till nytt land eller vid hemflyttning till Sverige Hur gör jag om jag vill bli medlem i SWEA? Är du intresserad av att bli medlem i SWEABerlin så hör av dig till oss via mail. Mailadress: [email protected] Mer information hittar du på vår websida: www.swea.org/berlin Grattis SWEA! Grattis till er fina jubileumstidning som verkligen speglar denna fantastiska organisation och det imponerande nätverk som ni representerar runt om i Världen och här i Berlin. Det har varit ett nöje att få skapa SWEA-tidningen inför 10 års jubileet. Herzlichen Glückwunsch SWEA! Glückwünsche zu einer schönen Jubiläumszeitung, die ein Spiegel Eurer fantastischen Organisation und des imponierenden Netzwerkes ist, das Ihr hier in Berlin und in der ganzen Welt repräsentiert. Es war ein Vergnügen, die SWEA Zeitung für das 10-jährige Jubiläum zu gestalten. BestRegards Kristina Svensson Kristina Svensson arbetar som frilans inom design, event och kommunikation. Genom många utförda projekt och samarbeten med andra agenturer och frilanspartner ingår hon i ett stort nätverk som sträcker sig till hela Skandinavien. Dessutom har hon en lång erfarenhet av projekt med tyngdpunkt på samarbete mellan Skandinavien och Tyskland. Kristina Svensson kan erbjuda individuella kreativ- och utställningskoncept liksom formgivning av mässmontrar och kommunikationsdesign. Kristina Svensson arbeitet als Freiberuflerin in der Design-, Event- und Kommunikationsbranche. Aufgrund zahlreicher Projektarbeiten, Kooperationspartnern und Partneragenturen verfügt sie über ein sehr grosses Netzwerk, das bis nach Skandinavien reicht. Sie verfügt außerdem über viel Erfahrung im Projektbereich mit dem Schwerpunkt Kooperationen zwischen Skandinavien und Deutschland. Kristina Svensson bietet individuell maßgeschneiderte Kreativ- und Ausstellungskonzepte sowie Messebau und Kommunikationsdesign an.
© Copyright 2024