1. No category

REMISSVAR – Förslag Kyrkohandbok för Svenska kyrkan del 1 (Svenska kyrkans
utredningar 2016:1)
Inledning
Dansen som tillbedjan och lovsång är en delvis bortglömd tradition som alltmer väckts till
nytt liv under de senaste årtiondena. Sång, musik och dans var en gång en helhet. Det är ingen
tillfällighet att Paulus talar om Kristi kropp som en bild för kyrkan. Vi som skriver detta
remissvar är dansledare i Heliga danser i Stockholms stift. Heliga danser är dans som
gemenskap, länkar kyrkans tro och tradition med samtiden och hjälper oss att fira gudstjänst
med hela kroppen där ord och kropp tillåts tala samma språk. Vi vill visa att det inom Heliga
danser vuxit fram en rik erfarenhet som både utvecklar och förnyar vårt gudstjänstliv och
samtidigt knyter vår gudstjänsttradition till en äldre och bortglömd sådan. Tiden är mogen att
detta rika arbete tar steget in i kyrkohandboken.
Vi inleder vårt remissvar med en tillbakablick över hur dansen är beskriven i Bibeln och roll i
den tidiga kristna kyrkan. Därefter beskriver vi hur Heliga danser-traditionen växte fram
under senare delen av 1900-talet och utvecklades i Sverige. Slutligen beskriver vi vårt
dansledarnätverk.
Därefter lämnar vi konkreta förslag till hur dansen kan skrivas in som en del av vårt
gudstjänstfirande.
Dansen som en del av vår kristna tradition
Dansen är ett av mänsklighetens uttryck för lovsång och gudstillbedjan och har också starka
rötter inom vår kristna tradition. Dans och musik, sång och rörelse sågs för 2000 år sedan och
ännu längre tillbaka som en enhet. Att kropp och själ tillsammans användes för att prisa och
lova Gud återkommer på flera ställen i Psaltaren. Det finns ett starkt samband mellan sång,
musik och dans vilket inte minst framgår i Ps 149:1-3: ”Sjung till Herrens ära, sjung en ny
sång. Sjung hans lov i de trognas församlingar. Israel skall glädjas över sin skapare, Sions
folk skall jubla över sin konung. Med dans skall de prisa hans namn, till tamburin och lyra
skall de sjunga hans lov.” Se även ”Jag förtärdes av längtan till Herrens förgårdar. Nu jublar
min själ och min kropp mot den levande Guden” (Psaltaren 84:3).
I Gamla testamentet finns en utvecklad dansterminologi med 12 hebreiska verb som används
för att beskriva olika dansrörelser och danskoreografiska termer, tex när David dansade inför
Gud (2 Sam 6:14). Dansen var en praktik som också fick en symbolisk betydelse, exempelvis:
”Du vände min dödsklagan i dans.” (Psaltaren 30:12)
Det förekom både cirkel- och processionsdans vilket återkommer i vissa psaltarpsalmer:
”Jag sköljer i oskuld mina händer, och går runt ditt altare, Herre.” (Psalt 26:6)
”Vandra runt Sion, gå omkring det”, (Psalt 48:13)
1
Vid den tiden när Jesus växte upp och böckerna i Nya testamentet skrevs och ställdes samman
ingick dansen som en naturlig del av livet, både i folkliga och religiösa sammanhang. Dans
nämns på ett antal ställen i evangelierna och förknippas främst med himmelsk glädje.
När den förlorade sonen återvänder hem och fadern ställer till med fest hör den
hemmavarande sonen när han nalkas hemmet på avstånd musik och dans. ”När han på väg
hem närmade sig huset hör han musik och dans.” (Lukas 15:25). Den gemensamma festen och
glädjen när den förlorade sonen kom hem till fadern firades med att man dansade cirkeldans
och sjöng. I överförd betydelse blir dansen en symbol för återföreningen med Gud och den
himmelska glädjefesten. Hur vet vi att de dansade cirkeldans? Det grekiska ord de använder
för dans i liknelsen är ”choros” som betyder cirkeldans. Ursprungligen betydde ordet cirkel,
men kom sedan att betyda de som dansar i cirkel eller de som dansar och sjunger. Ordet
”choros” ligger till grund för orden kör, kor, koral och koreografi.
Att inte bara lyssna till Jesus budskap utan att också ta det till sig och leva efter det jämförs
med att dansa; ”Vi spelade för er, men ni ville inte dansa” säger Jesus till folket i Matteus
11:17 (Lukas 7:32).
I den tidiga kristna kyrkan beskrivs dans i kyrkofädernas skrifter. Dansen uppmuntrades, bl a
som ett sätt att uppnå endräkt och harmoni. Man föreställde sig också att änglarna dansade
runt Gud och ville redan på jorden härma den himmelska dansen: “Vi sjunger till Gud och
hans ende son liksom solen, månen, stjärnorna och hela den himmelska skaran. För alla dessa
bildar en helig cirkeldans och sjunger hymner till Gud och hans ende son tillsammans med
rättfärdiga människor.” (Origenes, ca 185-265).
Från och med 300-talet började kritiken mot dans i kyrkan. Kritiken gällde till en början oftast
olika typer av överdrifter, men blev så småningom starkare. Danstyper och rörelser som
prisats som himmelska under de första århundradena började fördömas. Ändå fortsatte man att
dansa i gudstjänster långt in i medeltiden.
Cirkeldans/Heliga danser växer fram på 1900-talet
Under senare hälften av 1900-talet växte en internationell rörelse fram för att återinföra
dansen som en del av vårt gudstjänstliv. Den tyske dansprofessorn och koreografen Bernhard
Wosien (1903-1986) var en del av denna rörelse. Han var son till en luthersk präst och
etablerade cirkeldansen under namnet Heilige Tänze, på engelska översatt till Sacred Dance.
Idag finns dansgrupper över hela västvärlden. Hans koreografier bygger på den folkliga
dansens enkla steg och repetitiva mönster och syftar till att alla skall kunna delta i dansen.
Prästen och danspedagogen Maria Rönn introducerade denna typ av cirkeldans under namnet
Heliga danser i Svenska kyrkan för snart 25 år sedan, 1992. Beteckningen Heliga danser är
således en översättning som anknyter med den internationella dansrörelsen. Redan 1994
började dansledare utbildas vid Svenska Kyrkans Utbildningscentrum i Sigtuna och alltsedan
dess har ett stort antal dansledare utbildats i hela landet och Heliga danser spridit sig över hela
landet och till våra nordiska grannländer.
2
Dansledarnätverket i Stockholms stift
Dansledarnätverket i Stockholms stift bildades 2003 och består av ett 20-tal aktiva dansledare;
präster, kyrkomusiker, diakoner, pedagoger och ”lekfolk”. Nätverket erhåller bidrag från
stiftet för utveckling och fördjupning. Våra synpunkter på förslaget till ny kyrkohandbok
bygger på mer än 20 års erfarenhet av att leda cirkeldans/Heliga danser i gudstjänst, på
retreater, stilla dagar m m. Vi anser att många olika former av dans och rörelse behöver finna
uttryck i våra gudstjänster men vill här särskilt lyfta fram cirkeldans/Heliga danser. Dessa är
både en del av vår kristna tradition och stärker genom sin enkla och repetitiva form som alla
kan ta del av den gudstjänstfirande församlingens delaktighet och gemensamskap.
Vårt nätverk är för oss också en ”hjärtats församling”. Även om vi är verksamma i vår egen
församling har vi en mångårig gemenskap som bär och är betydelsefull. Det finns f n inget
risktäckande nätverk för Heliga danser, men vi möts och dansar tillsammans i olika
sammanhang över hela landet.
Kyrkomötets uttalande om att stärka dansen
Vi vill påminna om att kyrkomötet 2008 biföll en motion av Mikael Mogren om att stärka
dansen som uttrycksform (se kyrkolivsutskottets betänkande 2008:14, Dansinitiativ inom
Svenska kyrkan). Kyrkolivsutskottet delade motionärens beskrivning av dansens betydelse
som ett uttryckssätt i gudstjänsten och såg gärna att dansen som uttrycksform blir alltmer
känd i Svenska kyrkan. Sedan kyrkomötet 2008 har olika former av dans blivit vanligare i
vårt gudstjänstliv och vi anser att detta bör synliggöras och bejakas i den nya kyrkohandboken. Tiden är mogen. Danstraditionen som växt och växer fram inom Svenska kyrkan är
vidare än Heliga-danser. Vi som är engagerade inom nätverket har dock funnit att den gemensamma och kollektiva dansen och rörelsen är det som bär mest i en gudstjänst och stärker gemenskapen (se även under rubriken ovan).
Mikael Mogrens motion innehöll också en uppmaning att kartlägga dansandet inom Svenska
kyrkan. Vi vill understryka det behovet. Många fler kan bidra till den nya kyrkohandboken
med sina erfarenheter av dans och rörelse i gudstjänst.
Synpunkter på förslaget till ny kyrkohandbok
Vi önskar att dansen som möjligt uttryck skrivs in i kyrkohandboken. Cirkeldans/Heliga danser kan utgöra grunden för en hel gudstjänst, men fungerar också utmärkt väl som enstaka
moment. Det är det senare vi särskilt vill lyfta fram.
1. Kyrkohandbok för Svenska kyrkan del 3.
På sikt föreslår vi att en ny och särskild del av kyrkohandboken utarbetas med förslag till
musik, sång, stegnotationer och rörelser för de moment i gudstjänsten som är särskilt lämpliga
att uttrycka med kropp och rörelse; Kyrkohandbok för Svenska kyrkan del 3. Inom Heligadanser-traditionen finns ett internationellt och vedertaget system för s.k. stegnotationer,
handfattningar och rörelser. Det är här viktigt att påpeka att de liturgiska sångerna som
används inom Heliga danser inte enbart är sånger utan också danser och därför har en speciell
karaktär eftersom deltagarna ska ha möjlighet att sjunga samtidigt som man rör sig i
dansstegen. Stående meditationer är också vanligt i samband med gudstjänst och andakt. Det
3
finns en rik erfarenhet att ösa ur från hela landet när det gäller att sammanställa en sådan
handbok och material finns redan. En särskild handboksdel skulle utgöra stöd för
gudstjänstarbetet och fungera som grund för bl.a. utbildning inom området. Inom ramen för
en sådan handbok är det välkommet att många dansgrupper och danssammanhang får
möjlighet att bidra.
2.
Komplettering i inledningsavsnittet
Det finns i förslagets inledningsavsnitt ett stycke som behandlar musiken. Vi förslår att ett
nytt stycke läggs till som lyfter fram möjligheten att låta dans och olika kroppsliga rörelser
och gestaltningar ha en given plats i gudstjänsten. Här kan också ges exempel på detta.
3. Förslag till olika moment i Högmässa, Mässa/Gudstjänst
KRISTUSROP/KYRIE
I den föreslagna ordningen för högmässan står vid Kristusrop/Kyrie: ”kan även
sjungas”. Vi föreslår följande formulering: ”kan även sjungas och/eller uttryckas med
dans och rörelse.”
Vi förslår att föreslagna Kristusrop/Kyrie bl.a. kompletteras med en väl beprövad s.k.
Kyriedans, tillsammans med musik, text och dansbeskrivning.
Den Kyriedans vi föreslår hör sedan gammalt till kristen tradition, stegen är belagda från
medeltiden och brukar kallas tripudium. Den består av fyra vanliga gångsteg. Man går tre steg
framåt i dansriktningen och börjar med höger fot. Det fjärde steget, med vänster fot, är ett steg
bakåt. Sedan repeterar man dessa fyra steg om och om igen till dess man slutat sjunga.
Sångtexten är hämtad från Psalt 25:20:
”Rädda mitt liv, rädda mitt liv.
Befria mig, befria mig.
Svik mig inte, svik mig inte.
Jag flyr till dig, jag flyr till dig.”
Dansen är mycket långsam till sin karaktär och de fyra stegen hör till var och en av sångens
olika fraser. Man håller höger hand på framförvarande persons vänstra axel och vänster hand
på hjärtat. Dansen utgår från cirkeln men man vandrar in i en spiral mot mitten för att stanna
när dansledaren kommit fram till mittpunkten. Efter bön och en stunds stillhet och tystnad
vandrar man sedan hand i hand ut ur spiralen. Då kan det vara lämpligt att sjunga
Gloria/Laudamus.
Utförligare dansbeskrivning, sångtext och noter återfinns i skriften ”Hon gör allting nytt”,
Mitt i församlingen 2003:2, sidorna 108 och 115. Inom Heliga-danser-traditionen finns ett
internationellt och vedertaget system för s.k. stegnotationer och rörelser. Stegnotationerna
visar dansen steg, riktning och rörelse på motsvarande sätt som en musiker tolkar noter.
Musiken till Rädda mitt liv är komponerad av kyrkomusiker Elisabet Ohlson-Sköld.
Kyriedansen är hämtad från arbetet med de s k ”Sofiamässorna” som firades regelbundet
under tio års tid (1994-2004) i Sofia kyrka i Stockholms stift. Kyriedansen har fortsatts att
användas i olika gudstjänstsammanhang.
4
Ännu ett exempel på en gudstjänst där Heliga danser utgör hela grunden och inte enbart
fungerar som olika liturgiska moment är ”Din ljusa skugga” som utarbetats under 2014 i
Karlstads stift i samverkan mellan författare, tonsättare och dansledare.
Kristusrop/Kyrie kan även uttryckas i en stående meditation där gudstjänstdeltagarna med
olika rörelser bekräftar det sången förmedlar. Här är det möjligt att koreografera enkla
rörelser till flera av de föreslagna kyrieropen. Rörelserna kan även göras sittande.
LOVSÅNGEN/GLORIA OCH LAUDAMUS
Även lovsången fungerar utmärkt till gemensam dans. Kropp, själ och ande får som en helhet
stämma upp till Guds lov! I dansens cirkel blir vi en enda kropp till Guds ära! På
motsvarande sätt som under Kristusrop/Kyrie önskar vi följande formulering: ”kan även
sjungas och/eller uttryckas med dans och rörelse.”
Även här finns möjlighet att koreografera danser med mycket enkla steg till flera av de
föreslagna lovsångerna, men också att komplettera med musik, sång och danssteg som är
särskilt framtagna.
HELIG/SANCTUS
På motsvarande sätt som Lovsången i början av gudstjänsten är Helig utmärkt att dansa. Den
kroppsliga rörelsen skapar en stark närvarokänsla och koncentration. När dansen och rörelsen
så stannar och gudstjänstdeltagarna blir stilla upplevs stillheten så mycket tydligare. Fokus
mot altaret och nattvardgåvorna förstärks. På motsvarande sätt som under Kristusrop/Kyrie
och Lovsången önskar vi följande formulering: ”kan även sjungas och/eller uttryckas med
dans och rörelse.”
På motsvarande sätt som vid Lovsången är det möjligt att koreografera enkla danser till redan
föreslagna Helig/Sanctus men också att komplettera med musik, sång och danssteg som är
särskilt framtagna.
VÅR FADER
Att be Vår Fader med kroppens rörelser förstärker ordens betydelse. Det finns naturligtvis
möjlighet att koreografera olika rörelser till Vår Fader, men inom Heliga-danser- traditionen
används vanligen de rörelser som koreograferades av Bernhard Wosien på 1970-talet. De
rörelserna återfinns bl.a. i ”Heliga danser – dans som rit och bön”, Maria Rönn 1997 och i
”Hon gör allting nytt”, Mitt i församlingen 2003:2. Rörelserna kan man göra både sittande
och stående.
PROCESSION
Procession, både som ingång och utgång kan ske i form av en enkel dans, till musik och eventuellt psalmsång. Här rekommenderar vi en s k tripudium, tre steg framåt och ett steg tillbaka
där man håller varandra i händerna.
Sammanfattande kommentar
Vi från dansledarnätverket i Stockholms stift vill skriva in dansen som möjlig uttrycksform i
den nya kyrkohandboken. Så ordet kan ta kropp och den gudstjänstfirande gemenskapen
också känna sig som en och samma kropp! Så kan en bortglömd tradition återigen bli levande.
5
Så kan vi bli synliga för varandra och mötas ansikte mot ansikte. Vi är många som längtar
efter att fira gudstjänst så.
Med önskan om frid och välsignelse i det fortsatta arbetet med handboken!
Dansledarnätverket i Stockholms stift
Ulla Bunis
Viveca Servatius
Susanna Hellsing
Gunilla Stjernberg
Anne-Li Holmgren-Lomaeus
Barbro Strid
Birgit Hännikäinen
Annika Wällstedt
Gertrud Eriksson
Marianne Zackrisson
Elisabet Jansson
Eva Ullner
EvaMarrit Nerstu
Ingegerd Häller
Maria Rönn
Eva Bjärhall
Kristina Hjern
Ing-Mari Falk
Birgitta Ljunggren
Elisabet Högberg
Eva Norling
Solveig Ohlson
Liisa Taavitsainen
Eva Tarle
Gerd Gillberg Åkerman
Anne-Marie Roos-Retourné
Anne Ekman
6