Växtnäring Kalkning - grunden för lönsam växtodling •Med kalkning förenar du en långsiktig hållbar växtodling med högre avkastning. •Försurande ämnen i marken neutraliseras. •De flesta näringsämnena blir mer tillgängliga för växten. •Daggmaskarna och mikroorganismerna i marken stimuleras. •Växtrester och annat organiskt material omvandlas snabbare till mull. •Markstrukturen förbättras, vilket ger ökad vattengenomsläpplighet, lättare jord- bearbetning och ökad rotutveckling. •Vid gott kalktillstånd binds tungmetaller, till exempel kadmium, hårdare i marken och halten i växterna minskar. Grundkalkning För att kunna uppnå ett bra resultat i växtodlingen bör pH-värdet ligga på: • 6,0-6,5 för sand- och mojordar • 6,5-7,0 för lerjordar I tabellen nedan redovisas mängden kalkstensmjöl i ton/ha som åtgår för att höja pH-värdet 0,5 enheter. Värdena bygger på 50% CaO-verkan av kalkstensmjölet, vid användning av krossad kalksten behöver mängden ökas. Vid kalkning med magnesiumhaltiga produkter ökar förrådet av magnesium i marken och risken för brist minskas. Vid odling av potatis, sockerbetor och vallbaljväxter på lätta jordar är risken för magnesiumbrist som störst. Lerhalt % och jordart <5 5-15 15-25 25-40 40-60 Sand- och mojord Leriga jordar Lättlera Mellanlera Styv lera mf 1,0 2,0 4,0 6,0 8,0 nmh 2,0 3,0 5,0 7,0 9,0 3-6 mmh 3,0 4,0 6,0 8,0 10,0 6-12 mr 5,0 6,0 8,0 10,0 12,0 12-20 mkt mr 8,0 9,0 11,0 13,0 15,0 Mullhalt % Förkortning <2 2-3 Tabellen anger hur många ton kalk som går åt för att öka pH 0,5 enheter. Kalksortiment Kalmar Lantmän 10 Produkt CaO-halt Mg-halt Kalkkross 50% 0% Mg-kalk 3-50 51% 3% Mg-kalk 6-50 50% 6% Dolomit kalk 53% 12% Växtnäring Olika grödors krav på pH Korn, vete, oljeväxter, klöver, ärter och åkerbönor trivs bäst vid ett pH omkring 6,5 medan havre, råg, gräs och potatis klarar ett pH runt 6,0. 5,0 5,5 6,0 Lusern och sockerbetor är de mest kalkkrävande grödorna och de avkastar bäst vid pH 7-7,5. Vid så höga pH-värden missgynnas dessutom klumprotsjuka i oljeväxter, rotbrand och ärtrotröta. 6,5 7,0 7,5 8,0 Sockerbetor/Lusern Korn, vete, rågvete, ärter, åkerböna, oljeväxter, klöver Havre, råg, vallgräs, potatis Lerjordar bör ligga i övre delen medan sand- och mojordar kan ligga i nedre delen av intervallet. Jordens surhetsgrad påverkar hur tillgängliga de olika näringsämnena är för växterna. Ju bredare stapeln är i figuren, desto mer tillgänglig är näringsämnet. Illustration: Typoform, efter Trough. 11 Växtnäring Gödslingsrekommendationer - Kvävebehov Försök att så långt som möjligt behovsanpassa kvävegivan. Underskott leder till låg skörd och dålig ekonomi. Överskott är oekonomiskt och kan orsaka liggsäd och ger ett ökat kväveläckage. Här presenteras de viktigaste faktorerna man bör väga in vid kvävegödsling till olika grödor. Skördenivån betyder mycket, nedan visas totalt kväve- Skördeanpassad kvävegödsling till stråsäd kg N/ha Stråsäd, ton/ha 4 5 Höstvete, foder 115 Höstvete, bröd 125 Råg 100 Höstkorn 115 Vårkorn 80 95 Havre 70 85 Vårvete 110 130 6 135 145 120 135 110 100 150 7 150 160 135 150 120 110 170 8 165 175 145 165 9 180 190 10 200 210 180 Skördeanpassad kvävegödsling till oljeväxter kg N/ha, vårgödsling Oljeväxter, ton/ha 2 2,5 3 3,5 4 5 120 125 130 135 140 150 170 115 Skördeanpassad kvävegödsling till gräsvall kg N/ha per skörd Skörd, ton ts/ha 2 3 Gräsvall, 60 80 Blandvall 10% baljväxter 55 70 Blandvall 20% baljväxter 45 60 Blandvall 30% baljväxter 40 50 Blandvall 40% baljväxter 35 45 4 100 90 75 60 55 5 125 115 95 75 65 6 150 135 115 90 80 7 175 160 130 105 90 Skördeanpassad kvävegödsling till majs kg N/ha Skörd, ton/ha 9 Majs 120 11 140 12 150 13 160 14 170 Riktgivor för kvävegödsling till potatis. Mineraljord med förfrukt stråsäd. Skörd, ton/ha Potatissort eller användningsområde 20 30 40 Färskpotatis 60 80 Mycket lågt kvävebehov, t ex Ditta 50 70 50 60 90 110 Lågt kvävebehov, t ex Fakse, Inova, Princess 70 90 110 130 Måttligt kvävebehov, t ex King Edward, Asterix, Melody Högt kvävebehov Bintje, Fontane Superb 100 130 160 180 110 140 170 190 Höstraps, höst 40 - 60 kg N/ha Höstraps, vår Vårraps 12 10 130 Växtnäring Fosfor- och kaliumbehov Gödslingsbehov fosfor kg/ha P-AL analys Gröda Stråsäd Oljeväxter Ärter & Åkerböna Skörd Klass ton/ha Tal I 0-2 II 2-4 III 4-8 IV 8-16 V 16- Gödslingsbehov 1) kalium kg/ha K-AL analys I 0-4 II 4-8 III+ IVIV+&V 12-16 16-20 >20 5 25 20 15 0 0 65 45 25 5 0 0 7 35 25 20 0 0 75 55 35 15 0 0 9 40 30 25 0 0 85 65 45 25 0 0 2,5 35 30 25 15 0 70 50 30 10 0 0 3,5 40 35 30 20 0 80 60 40 20 0 0 4,5 45 40 35 25 0 90 70 50 30 10 0 2,5 30 20 15 5 0 70 50 30 10 0 0 3,5 35 25 20 10 0 80 60 40 20 0 0 4,5 40 30 25 15 0 90 70 50 30 10 0 5,5 45 35 30 20 0 100 80 60 40 20 0 I 0-2 II 2-4 V 16- I 0-4 II 4-8 III8-12 P-AL analys Ts-skörd Klass ton/ha Tal Vallår 1 III8-12 III 4-8 K-AL analys IV 8-16 III+ IVIV+&V 12-16 16-20 >20 6 30 25 15 10 0 120 80 60 40 0 0 8 35 30 20 15 0 160 120 100 80 0 0 10 40 35 25 20 0 200 160 140 120 0 0 12 45 40 30 25 0 240 200 180 160 40 0 160 120 100 80 20 0 220 200 160 140 120 40 10 240 200 180 100 60 0 12 280 240 220 200 80 0 Vallår 2 6 eller äldre 8 Samma som vallår 1 Betesvall 25 15 10 5 0 90 60 30 0 0 0 Gräsfrövall 35 25 15 10 0 70 50 20 0 0 0 0 Ensilage- 8 45 40 35 30 10 170 150 130 90 0 majs 10 55 50 45 40 20 190 170 150 110 0 0 12 65 60 55 50 30 210 190 170 130 0 0 1) I klasserna III+ och högre gäller tabellvärdena om jordanalysens K/Mg-kvot är högre än 0,8. Är kvoten lägre än 0,8 bör kalium tillföras enligt klass III- även i högre kaliumklasser. Vid bärgning av halmen bör kaliumgivan ökas med ca 20 kg/ha. Fosfornormen för potatis förutsätter radmyllning. Bladgödsling vid begynnande knölbildning med 15 l/ha Seniphos rekommenderas vid P-AL-klass III och lägre. 2) 13 Växtnäring Fosfor- och kaliumbehov Gröda Mat- och industripotatis Stärkelsepotatis Sockerbetor Knöl-/ betskörd ton/ha P-AL analys2) K-AL analys I 0-2 II 2-4 III 4-8 IV 8-16 V 16- I 0-4 II 4-8 III8-12 III+ 12-16 IV16-20 IV+&V >20 30 100 80 60 40 15 260 210 160 140 110 0 40 105 85 65 45 20 300 260 200 180 150 0 50 110 90 70 50 25 340 300 240 220 190 0 60 115 95 75 55 30 380 340 280 260 150 0 40 70 60 40 20 10 220 180 120 60 0 0 50 75 65 45 25 15 240 200 140 80 20 0 60 80 70 50 30 20 260 220 160 100 40 0 35 45 40 25 15 0 80 50 20 15 10 0 45 50 45 30 20 0 100 70 40 30 20 0 55 55 50 35 25 0 120 90 60 50 40 0 Så här mycket växtnäring förs bort varje skörd Gröda Skörd kg/ha Kväve kg/ha Vete (kärna) 6 000 108 Korn (kärna) 5 000 80 Fosfor kg/ha Kalium kg/ha Magnesium kg/ha Svavel kg/ha 21 25 10 10 30 30 120 18 21 8 8 25 30 100 200 Bor g/ha Koppar g/ha Mangan g/ha Havre (kärna 5 000 90 17 21 7 6 25 20 Stråsäd (halm) 4 000 24 4 40 5 6 20 10 100 Raps (frö) 3 000 100 18 30 9 11 200 30 120 Raps (halm) 3 000 30 4 90 6 10 24 25 270 Vall (hö) 7 000 140 15 112 17 9 100 60 420 Potatis (knöl) 35 000 125 18 175 14 14 70 28 55 Potatis (blast) 25 000 120 6 145 12 12 170 25 145 Sockerbeta (beta) 40 000 80 16 80 16 8 160 40 250 Sockerbeta (blast) 32 000 160 17 160 26 17 260 35 325 Gödslingsråd till köksväxter Gröda Växtnäringsbehov N P K Bruna Bönor 2 30 30 90 Sättlök, Frölök 45 120 45 180 30 30 50 Jordgubbar 14 Skördenivå ton/ha Växtnäring Kalium till vall Rätt kaliumgödsling är viktigt för att kunna uppnå optimal skörd. Grovfoderanalysen kan ge information om hur optimal kaliumgödslingen har varit: För lite kalium Mindre än 20 g K/kg ts visar att kaliumgödslingen varit för låg eller utförd vid fel tidpunkt och att man därmed fått skördesänkningar. Ungefär 1/3 av allt grovfoder i Sverige har för låg kaliumhalt. Låg kaliumhalt leder till: Sänkt skörd med upp till 2 ton ts/ha. För mycket kalium Mer än 30 g K/kg ts indikerar att vallen fått för mycket kalium. Ungefär 10% av allt grovfoder i Sverige har för hög kaliumhalt. För hög kaliumhalt leder till: Risk för ohälsa i kobesättningen, till exempel stallkramper, kalvningsförlamningar och mastiter. Lägre halter Mg och Ca i grovfodret. Analysera jorden - lika självklart som att analysera grovfodret! 15 Växtnäring Stallgödsel Ungefärlig verkan av stallgödsel, kg N, P och K/10 ton gödsel Gödseltyp Kväve (vårspridning) Fosfor Kalium Total Kväve 10 15 40 52 Fastgödsel, nöt 10 25 25 65 Fastgödsel, höns 2) 70 40 50 117 Fastgödsel, slaktkyckling 2) 100 80 150 300 5 15 100 54 Fastgödsel, svin 1) Djupströgödsel, nöt Djupströgödsel, svin 5 15 45 48 Djupströgödsel, häst 5 15 100 49 5 15 200 95 25 - 50 35 Djupströgödsel, får Urin, nöt, täckt behållare 3) 15 2 10 18 15 6 40 40 Flytgödsel, svin, 8% ts 4) 25 8 20 36 Flytgödsel, svin, 6 % ts 15 6 15 27 Urin, svin, täckt behållare 3) Flytgödsel, nöt, 9% ts 4) 1) avser gödsel från suggor - gödsel från slaktsvin har något högre kväveinnehåll 2) fastgödseln från höns och slaktkyckling avser kletgödsel respektive ströbäddsgödsel 3) kväveeffekten är cirka 30% lägre efter lagring utan täckning 4) avser gödsel från slaktsvin - gödsel från suggor har något lägre kväveinnehåll Analys av stallgödsel För analys kontakta Eurofins på telefon 010-490 84 10 eller www.eurofins.se. Du kan också kontakta Agrilab på telefon 018-36 30 50 eller www.agrilab.se. Spridning av stallgödsel Regler för spridning av stallgödsel och andra organiska gödselmedel finns på www.kalmarlantman.se. Flytgödsel kan vara intressant att använda till återväxten främst med tanke på vallens kaliumbehov. Normalt innehåller flytgödseln 15-20 kg kväve, 5 kg fosfor och 40-45 kg kalium per 10 ton. Spridning till återväxten bör utföras 16 omgående efter skörd för att undvika brännskador och sporproblem. Det är viktigt att beakta förlusterna som varierar avsevärt beroende på hur gödseln sprids. Om flytgödseln bredsprids en blåsig dag med temperatur över 25 grader är kväveförlusten nära 100%. Om den istället sprids nattetid vid 15 grader och vindstilla kan förlusten sänkas till under 50%. Med släpslangar eller myllnings- aggregat kan förlusterna sänkas ytterligare. Vid körning med släpslangar får gödseln inte vara för tjock som i så fall kan bli liggande i högar. Om det ska myllas måste det vara jordar som passar för detta. Växtnäring Kvävegödsling för högre proteinhalt Att dela upp kvävegödslingen på två eller fler tillfällen innebär att kostnaderna för maskin- och arbetstid ökar men också chansen att den totala kvävegivan blir så optimal som möjligt. Att tillföra en del av kvävet sent höjer proteinhalten och även skördenivån om årsmånen är god. Några punkter att tänka på • • • • • • En mycket tidig bestockningsgiva är endast befogat vid tydligt glesa bestånd. Utgå från tidigare snittskördar och grödans aktuella kondition efter vintern när du bestämmer dig för den totala kvävegivan. Kör ut 65-75% av den totala givan som huvudgiva innan stråskjutningen (DC 30-31). Studera grödan under stråskjutningen och följ beståndets utveckling. Har det regnat regelbundet, varit många soltimmar utan för varm väderlek så finns förutsättningar för hög skörd. Kör då ut innan axgång (DC 37-39) med en kompletteringsgiva som är större en den från början tilltänkta resterande mängden. Således ökas den totala kvävegivan. Har det däremot varit torrt och varmt efter huvudgivan och grödan ser mindre frodig ut kan en liten kompletteringsgiva innan axgång vara att föredra eftersom grödan stressats av torka och värme och haft svårt att ta upp kvävet. Eventuellt kan kompletteringsgivan helt uteslutas. Således minskas den totala kvävegivan. Genom att tillämpa uppdelad kvävegödsling kan man spara på insatserna vid dåliga tillväxtbetingelser och tillgodose ett ökat behov av kväve vid goda förhållanden. Proteinets roll i foderspannmål Det råder ibland en gammal missuppfattning att betydelsen av proteininnehållet i spannmål avsett för fodertillverkning är av ringa betydelse, detta är naturligtvis fel. Det är viktigt att proteinhalterna i foderspannmål hålls höga för att man i andra änden ska kunna minska beroendet av importerat protein och hålla fodertillverkningen så miljöanpassad som möjligt. Vi har därför höjt maxtillägget för protein i vete från 4 till 8 öre/kg. Genom detta vill vi stimulera ett ökat intresse för protein- halten i foderspannmål och även til�lämpa en mera korrekt värdering av proteinet. Ligger vetets proteinhalt under 10% är kvävegivan underoptimerad och man har tappat kärnskörd och proteinhalt. 17 Växtnäring Kväveeffekt av förfrukter Olika grödors förfruktsvärden uttryckta som total kväveefterverkan, kg N/ha och som skördeökande verkan, kg/ha. Total kväveefterverkan, Skördeökande verkan, kg N/ha kg/ha Förfrukt Eftergröda Korn, höstsäd Höstvete Vårsäd 0 0 0 0 Havre Höstvete Vårsäd 0 0 700 0 Gräsvall Höstvete Vårsäd 15 15 400 200 Blandvall Höstvete Vårsäd 40 40 800 500 Foderärter Höstvete Vårsäd 35 25 1000 500 Åkerbönor Höstvete Vårsäd 25 25 700 700 Höstraps Våroljeväxter Höstvete Höstvete Vårsäd 40 20 20 1200 800 500 Sockerbetor Höstvete Vårsäd 25 20 500 800 Potatis Höstvete Vårsäd 10 10 800 800 Ett exempel: Vid odling av fodervete rekommenderas givan 145 kg N/ha vid skördenivån 7 ton/ha. Är förfrukten blandvall kan skörden förväntas bli 800 kg högre. Totalbehovet av kväve blir då 0,8 ton/ha* 15 kg N/ton + 145 kg N/ha = 157 kg N/ha. Från detta värde ska sedan den totala kväveefterverkan på 40 kg N/ha dras bort. Nettobehovet till den aktuella grödan med förfrukt blandvall blir således 157-40 kg N/ha = 117 kg N/ha. Den skördeökande verkan tar i anspråk 15 kg N/ton kärnskörd av mängden som anges i kolumnen ”Total kväveefterverkan”. Då eftergrödans kvävebehov beräknas utgår man från rekommenderad giva efter justeringen för den skördehöjande verkan. Därefter görs avdrag med värdet i kolumnen ”Total kväveefterverkan”. Uppgifterna är hämtade ur SJV:s riktlinjer för gödsling och kalkning 2015. 18 Växtnäring Gödselsortiment 2015/2016 Gödselmedel Totalt Totalkvävet består av Mikro N Nitrat N Ammonium N Fosfor P Kalium K Magnesium Mg Svavel S Bor B Kalksalpeter 15,5 14,4 1,1 - - - - - NS 27-4 27,0 13,5 13,5 - - - 4,0 - 27 13,5 13,5 - - 0,6 3,7 - N 34 34,2 16,2 18 - - - - - Urea 46,0 - - - - - - - P20 - - - 20,0 - - - - Kalisalt, kornat - - - - 49,8 - - - Kalimagnesia, klorfattig - - - - 24,9 6,0 18,0 - Yara PK 11-21 - - - 11,0 21,0 - 1,6 - Yara Mila NK 22-12 22 10 12 - 12 0,6 2,5 - NP 12-23 MAP 12 - - 23 - - - - NPK S 223-10 22,0 10 13 3,0 10,0 - 2,0 - Yara Mila ProMagna 115-18* 11,0 4,4 6,6 4,6 17,6 1,6 10 0,03 Cu, Mn Mo, Zn Cu Mn Mo, Zn Axan NS 27-4 Yara Mila ProMagna 8-5-19* 8,0 2,5 5,5 5,0 19,0 2,3 11,7 0,03 UniKa calcium 14,2 13,7 0,5 - 19,9 - - - Yaramila raps 17 6,8 10,2 5 10 1,2 4 0,15 15 20 0,5 6 0,7 18 Kiserit Sulfan 24-6 24 Kaliumsulfat 12 12 41,5 * Klorfattig <1% klor (Cl) 19 Växtnäring Övriga näringsämnen 20 Magnesium (Mg) Mangan (Mn) Funktion i växten Aktiverar enzymer. Ingår i klorofyll och pektin. Påverkar proteinbildning. Påverkar klorofyll, fotosyntes, proteinomsättning m m. Totalbehov/ha 10-50 kg 0,5 kg Bristsymtom Allmän blekhet först på äldre blad. Stråsäd: Pärlbandsmarmorering ljus tvärstrimmig missfärgning på äldre blad. Sockerbetor: Gul färg mellan bladnerverna. Vid stark brist vissnar bladen med början i bladkanterna. Allmän ljusfärgning. Havre: Gråbruna eller ljusbruna fläckar i bladets mitt. Korn: Bruna prickar utefter ledningssträngen på bladet. Gröda där brist ofta uppträder Potatis, vall, sockerbetor, oljeväxter Spannmål, oljeväxter, potatis sockerbetor, specialgrödor ”Bristjordar” bristgräns Mullfattiga sandjordar med lågt pH, höga kaliumhalter samt organogena jordar. Brist vid 4-10 mg/100 g torr jord. Ökar med stigande lerhalt. Lätta jordar med pH >6 eller på mullrika jordar. Grundgödsling 50-100 kg Mg/ha. Mg kalk. Vid pH över 7 rekommenderas kalimagnesia (6,5% Mg) eller magnesiumsulfat (10% Mg). Ej möjligt. Underhållsgödsling 10-20 kg Mg/ha. Olika gödselmedel med Mginnehåll. Se sid 10-11. 2-3 kg Mn/ha. Gödsling till aktuell gröda Som bladgödsling Mg-sulfat (10% Mg) 10-20 kg/ha. Max 5 kg/100 l vatten. Mangan 235 1-3 l/ha. Flytande Norotec Mangan 0,5-2,0 l/ha. Mangansulfat 4-8 kg/ha max 2% lösning. Växtnäring Koppar (Cu) Bor (B) Svavel (S) Påverkar fotosyntes klorofyllbildning och nitratreduktion. Påverkar proteinomsättning och celldelning. Ökar cellväggarnas stabilitet. Nödvändig för klorofyllbildningen. Påverkar och ingår i proteiner. 50-100 g 0,1-1 kg 20-40 kg Dålig utveckling av plantan. Blad vissnar så kallad gulspetssjuka. Dålig kärnsättning och stråstyrka. Tillväxtpunkter som skott och rotspetsar vissnar. Missbildning av unga blad. Dålig blomning, ojämn mognad och lägre fröskörd. Stråsäd: Brist visar sig först på yngre blad. Ofta inga tydliga symtom förutom sämre tillväxt. Vid allvarlig brist allmän blekhet eller gulfärgning Oljeväxter: Gula blad med gröna nerver. Vårsäd (gulspetssjuka). Sockerbetor, oljeväxter, grönsaker Oljeväxter, vallgräs, stråsäd Mulljordar och sandjordar 7 mg/kg jord. Högt pH-värde, mullfattiga och lätta jordar. Borkrävande grödor 1,0 mg/kg torr jord. Övriga grödor 0,5 mg. Lätta jordar och vid höga kvävegivor även på övriga jordar. Ej möjligt. Urlakas lätt. Kopparsulfat (25% Cu) 20-30 kg/ha i 200 l vatten på obevuxen mark räcker 5 år. 0,5-1 kg Cu/år. Bor 150 15% B. Flera olika gödselsorter, se sid 10-11. Kopparoxiklorid 3 kg/ha i 400 l vatten. Norotec Koppar 0,5 l/ha. Bor 150 2-3l/ha. Ammonsulfat 20-35 kg i 200-400 l vatten. Svavelnäring 4-6kg/ha. 21 Växtnäring Bladgödselmedel Produkt Dos/ha DLA MicroCare Bor 150 2-3 l DLA MicroCare Mn 235 1,5-2 l YaraVita Ferritrac 0,2 l YaraVita Magtrac 4l Kalciofoss 10-20 l Kopparoxiklorid* 3 kg Magnofoss 5-6 l Mangansulfat 4 kg Micro Top 3-8 l NoroTec Bor Comp 1-3 l NoroTec Koppar 0,5 l 60 NoroTec Magnesium 1-2 l 105 NoroTec Mangan 0,5-1 NoroTec Mn + Cu 1-1,5 l 50 90 NoroTec Mn + Mg 1-2 l 53 75 NoroTec Raps 3-5 l 46 47 NoroTec Potatis 10 l 55 NoroTec Universal 1-2 l 50 NoroTec Zink 1l 56 Svavelnäring 5-6 kg Proalexin 1,5-5 l *15-20 kg/ha förrådsgödsling 22 N P K 110 Mn 235 40 140 10 175 320 98 12 65 0,42 150 120 100 145 65 18 20 12 Växtnäring Mg B Fe Cu Mo Zn S Ca 150 100 300 50 510 62 7 0,18 0,84 0,02 0,03 0,13 6 150 84 27 54 80 34 59 27 18 40 4 3 20 36 5 8 14 0,3 28 5 36 9 14 145 35 800 23
© Copyright 2024