Växtnäring
Kalkning
- grunden för lönsam växtodling
•Med kalkning förenar du en långsiktig
hållbar växtodling med högre avkastning.
•Försurande ämnen i marken neutraliseras.
•De flesta näringsämnena blir mer tillgängliga för växten.
•Daggmaskarna och mikroorganismerna i marken stimuleras.
•Växtrester och annat organiskt material omvandlas snabbare till mull.
•Markstrukturen förbättras, vilket ger ökad
vattengenomsläpplighet, lättare jord-
bearbetning och ökad rotutveckling.
•Vid gott kalktillstånd binds tungmetaller,
till exempel kadmium, hårdare i marken
och halten i växterna minskar.
Grundkalkning
För att kunna uppnå ett bra resultat i växtodlingen bör pH-värdet ligga på:
• 6,0-6,5 för sand- och mojordar
• 6,5-7,0 för lerjordar
I tabellen nedan redovisas mängden kalkstensmjöl i ton/ha som åtgår för att höja
pH-värdet 0,5 enheter. Värdena bygger på
50% CaO-verkan av kalkstensmjölet, vid
användning av krossad kalksten behöver
mängden ökas. Vid kalkning med magnesiumhaltiga produkter ökar förrådet av magnesium i marken och risken för brist
minskas. Vid odling av potatis, sockerbetor
och vallbaljväxter på lätta jordar är risken
för magnesiumbrist som störst.
Lerhalt % och jordart
<5
5-15
15-25
25-40
40-60
Sand- och
mojord
Leriga
jordar
Lättlera
Mellanlera
Styv lera
mf
1,0
2,0
4,0
6,0
8,0
nmh
2,0
3,0
5,0
7,0
9,0
3-6
mmh
3,0
4,0
6,0
8,0
10,0
6-12
mr
5,0
6,0
8,0
10,0
12,0
12-20
mkt mr
8,0
9,0
11,0
13,0
15,0
Mullhalt %
Förkortning
<2
2-3
Tabellen anger hur många ton kalk som går åt för att öka pH 0,5 enheter.
Kalksortiment Kalmar Lantmän
10
Produkt
CaO-halt
Mg-halt
Kalkkross
50%
0%
Mg-kalk 3-50
51%
3%
Mg-kalk 6-50
50%
6%
Dolomit kalk
53%
12%
Växtnäring
Olika grödors krav på pH
Korn, vete, oljeväxter, klöver, ärter och åkerbönor trivs bäst vid ett pH omkring 6,5
medan havre, råg, gräs och potatis klarar ett
pH runt 6,0.
5,0 5,5 6,0
Lusern och sockerbetor är de mest kalkkrävande grödorna och de avkastar bäst
vid pH 7-7,5. Vid så höga pH-värden missgynnas dessutom klumprotsjuka i oljeväxter,
rotbrand och ärtrotröta.
6,5
7,0 7,5
8,0
Sockerbetor/Lusern
Korn, vete, rågvete, ärter,
åkerböna, oljeväxter, klöver
Havre, råg,
vallgräs, potatis
Lerjordar bör ligga i övre delen medan sand- och mojordar kan ligga i nedre delen av intervallet.
Jordens surhetsgrad
påverkar hur tillgängliga
de olika näringsämnena
är för växterna. Ju bredare
stapeln är i figuren, desto
mer tillgänglig är
näringsämnet.
Illustration: Typoform, efter Trough.
11
Växtnäring
Gödslingsrekommendationer - Kvävebehov
Försök att så långt som möjligt behovsanpassa kvävegivan. Underskott leder till
låg skörd och dålig ekonomi. Överskott är
oekonomiskt och kan orsaka liggsäd och
ger ett ökat kväveläckage. Här presenteras
de viktigaste faktorerna man bör väga in vid
kvävegödsling till olika grödor. Skördenivån
betyder mycket, nedan visas totalt kväve-
Skördeanpassad kvävegödsling till stråsäd kg N/ha
Stråsäd, ton/ha
4
5
Höstvete, foder
115
Höstvete, bröd
125
Råg
100
Höstkorn
115
Vårkorn
80
95
Havre
70
85
Vårvete
110
130
6
135
145
120
135
110
100
150
7
150
160
135
150
120
110
170
8
165
175
145
165
9
180
190
10
200
210
180
Skördeanpassad kvävegödsling till oljeväxter kg N/ha, vårgödsling
Oljeväxter, ton/ha
2
2,5
3
3,5
4
5
120
125
130
135
140
150
170
115
Skördeanpassad kvävegödsling till gräsvall kg N/ha per skörd
Skörd, ton ts/ha
2
3
Gräsvall,
60
80
Blandvall 10% baljväxter
55
70
Blandvall 20% baljväxter
45
60
Blandvall 30% baljväxter
40
50
Blandvall 40% baljväxter
35
45
4
100
90
75
60
55
5
125
115
95
75
65
6
150
135
115
90
80
7
175
160
130
105
90
Skördeanpassad kvävegödsling till majs kg N/ha
Skörd, ton/ha
9
Majs
120
11
140
12
150
13
160
14
170
Riktgivor för kvävegödsling till potatis. Mineraljord med förfrukt stråsäd.
Skörd, ton/ha
Potatissort eller användningsområde
20
30
40
Färskpotatis
60
80
Mycket lågt kvävebehov, t ex Ditta
50
70
50
60
90
110
Lågt kvävebehov, t ex Fakse, Inova, Princess
70
90
110
130
Måttligt kvävebehov, t ex King Edward, Asterix,
Melody
Högt kvävebehov Bintje, Fontane Superb
100
130
160
180
110
140
170
190
Höstraps, höst 40 - 60 kg N/ha
Höstraps, vår
Vårraps
12
10
130
Växtnäring
Fosfor- och kaliumbehov
Gödslingsbehov fosfor kg/ha
P-AL analys
Gröda
Stråsäd
Oljeväxter
Ärter &
Åkerböna
Skörd Klass
ton/ha
Tal
I
0-2
II
2-4
III
4-8
IV
8-16
V
16-
Gödslingsbehov 1) kalium kg/ha
K-AL analys
I
0-4
II
4-8
III+
IVIV+&V
12-16 16-20 >20
5
25
20
15
0
0
65
45
25
5
0
0
7
35
25
20
0
0
75
55
35
15
0
0
9
40
30
25
0
0
85
65
45
25
0
0
2,5
35
30
25
15
0
70
50
30
10
0
0
3,5
40
35
30
20
0
80
60
40
20
0
0
4,5
45
40
35
25
0
90
70
50
30
10
0
2,5
30
20
15
5
0
70
50
30
10
0
0
3,5
35
25
20
10
0
80
60
40
20
0
0
4,5
40
30
25
15
0
90
70
50
30
10
0
5,5
45
35
30
20
0
100
80
60
40
20
0
I
0-2
II
2-4
V
16-
I
0-4
II
4-8
III8-12
P-AL analys
Ts-skörd Klass
ton/ha
Tal
Vallår 1
III8-12
III
4-8
K-AL analys
IV
8-16
III+
IVIV+&V
12-16 16-20 >20
6
30
25
15
10
0
120
80
60
40
0
0
8
35
30
20
15
0
160
120
100
80
0
0
10
40
35
25
20
0
200
160
140
120
0
0
12
45
40
30
25
0
240
200
180
160
40
0
160
120
100
80
20
0
220
200
160
140
120
40
10
240
200
180
100
60
0
12
280
240
220
200
80
0
Vallår 2
6
eller äldre
8
Samma som vallår 1
Betesvall
25
15
10
5
0
90
60
30
0
0
0
Gräsfrövall
35
25
15
10
0
70
50
20
0
0
0
0
Ensilage-
8
45
40
35
30
10
170
150
130
90
0
majs
10
55
50
45
40
20
190
170
150
110
0
0
12
65
60
55
50
30
210
190
170
130
0
0
1)
I klasserna III+ och högre gäller tabellvärdena om jordanalysens K/Mg-kvot är högre än
0,8. Är kvoten lägre än 0,8 bör kalium tillföras enligt klass III- även i högre kaliumklasser. Vid
bärgning av halmen bör kaliumgivan ökas med ca 20 kg/ha.
Fosfornormen för potatis förutsätter radmyllning. Bladgödsling vid begynnande knölbildning med 15 l/ha Seniphos rekommenderas vid P-AL-klass III och lägre.
2)
13
Växtnäring
Fosfor- och kaliumbehov
Gröda
Mat- och industripotatis
Stärkelsepotatis
Sockerbetor
Knöl-/
betskörd
ton/ha
P-AL analys2)
K-AL analys
I
0-2
II
2-4
III
4-8
IV
8-16
V
16-
I
0-4
II
4-8
III8-12
III+
12-16
IV16-20
IV+&V
>20
30
100
80
60
40
15
260
210
160
140
110
0
40
105
85
65
45
20
300
260
200
180
150
0
50
110
90
70
50
25
340
300
240
220
190
0
60
115
95
75
55
30
380
340
280
260
150
0
40
70
60
40
20
10
220
180
120
60
0
0
50
75
65
45
25
15
240
200
140
80
20
0
60
80
70
50
30
20
260
220
160
100
40
0
35
45
40
25
15
0
80
50
20
15
10
0
45
50
45
30
20
0
100
70
40
30
20
0
55
55
50
35
25
0
120
90
60
50
40
0
Så här mycket växtnäring förs bort varje skörd
Gröda
Skörd
kg/ha
Kväve
kg/ha
Vete (kärna)
6 000
108
Korn (kärna)
5 000
80
Fosfor
kg/ha
Kalium
kg/ha
Magnesium
kg/ha
Svavel
kg/ha
21
25
10
10
30
30
120
18
21
8
8
25
30
100
200
Bor
g/ha
Koppar
g/ha
Mangan
g/ha
Havre (kärna
5 000
90
17
21
7
6
25
20
Stråsäd (halm)
4 000
24
4
40
5
6
20
10
100
Raps (frö)
3 000
100
18
30
9
11
200
30
120
Raps (halm)
3 000
30
4
90
6
10
24
25
270
Vall (hö)
7 000
140
15
112
17
9
100
60
420
Potatis (knöl)
35 000
125
18
175
14
14
70
28
55
Potatis (blast)
25 000
120
6
145
12
12
170
25
145
Sockerbeta
(beta)
40 000
80
16
80
16
8
160
40
250
Sockerbeta
(blast)
32 000
160
17
160
26
17
260
35
325
Gödslingsråd till köksväxter
Gröda
Växtnäringsbehov
N
P
K
Bruna Bönor
2
30
30
90
Sättlök, Frölök
45
120
45
180
30
30
50
Jordgubbar
14
Skördenivå ton/ha
Växtnäring
Kalium till vall
Rätt kaliumgödsling är viktigt för att kunna
uppnå optimal skörd.
Grovfoderanalysen kan ge information om
hur optimal kaliumgödslingen har varit:
För lite kalium
Mindre än 20 g K/kg ts visar att kaliumgödslingen varit för låg eller utförd vid fel
tidpunkt och att man därmed fått skördesänkningar. Ungefär 1/3 av allt grovfoder i
Sverige har för låg kaliumhalt.
Låg kaliumhalt leder till:
Sänkt skörd med upp till 2 ton ts/ha.
För mycket kalium
Mer än 30 g K/kg ts indikerar att vallen fått
för mycket kalium. Ungefär 10% av allt grovfoder i Sverige har för hög kaliumhalt.
För hög kaliumhalt leder till:
Risk för ohälsa i kobesättningen, till exempel
stallkramper, kalvningsförlamningar och mastiter. Lägre halter Mg och Ca i grovfodret.
Analysera jorden
- lika självklart
som att analysera
grovfodret!
15
Växtnäring
Stallgödsel
Ungefärlig verkan av stallgödsel, kg N, P och K/10 ton gödsel
Gödseltyp
Kväve
(vårspridning)
Fosfor
Kalium
Total
Kväve
10
15
40
52
Fastgödsel, nöt
10
25
25
65
Fastgödsel, höns 2)
70
40
50
117
Fastgödsel, slaktkyckling 2)
100
80
150
300
5
15
100
54
Fastgödsel, svin
1)
Djupströgödsel, nöt
Djupströgödsel, svin
5
15
45
48
Djupströgödsel, häst
5
15
100
49
5
15
200
95
25
-
50
35
Djupströgödsel, får
Urin, nöt, täckt behållare
3)
15
2
10
18
15
6
40
40
Flytgödsel, svin, 8% ts 4)
25
8
20
36
Flytgödsel, svin, 6 % ts
15
6
15
27
Urin, svin, täckt behållare
3)
Flytgödsel, nöt, 9% ts
4)
1) avser gödsel från suggor - gödsel från slaktsvin har något högre kväveinnehåll
2) fastgödseln från höns och slaktkyckling avser kletgödsel respektive ströbäddsgödsel
3) kväveeffekten är cirka 30% lägre efter lagring utan täckning
4) avser gödsel från slaktsvin - gödsel från suggor har något lägre kväveinnehåll
Analys av stallgödsel
För analys kontakta Eurofins på telefon
010-490 84 10 eller www.eurofins.se. Du
kan också kontakta Agrilab på telefon
018-36 30 50 eller www.agrilab.se.
Spridning av stallgödsel
Regler för spridning av stallgödsel och
andra organiska gödselmedel finns på
www.kalmarlantman.se. Flytgödsel kan vara
intressant att använda till återväxten främst
med tanke på vallens kaliumbehov.
Normalt innehåller flytgödseln 15-20 kg
kväve, 5 kg fosfor och 40-45 kg kalium per
10 ton. Spridning till återväxten bör utföras
16
omgående efter skörd för att undvika brännskador och sporproblem. Det är viktigt att
beakta förlusterna som varierar avsevärt
beroende på hur gödseln sprids. Om flytgödseln bredsprids en blåsig dag med temperatur
över 25 grader är kväveförlusten nära 100%.
Om den istället sprids nattetid vid 15 grader
och vindstilla kan förlusten sänkas till under
50%. Med släpslangar eller myllnings-
aggregat kan förlusterna sänkas ytterligare.
Vid körning med släpslangar får gödseln inte
vara för tjock som i så fall kan bli liggande i
högar. Om det ska myllas måste det vara
jordar som passar för detta.
Växtnäring
Kvävegödsling för högre proteinhalt
Att dela upp kvävegödslingen på två
eller fler tillfällen innebär att kostnaderna för
maskin- och arbetstid ökar men också
chansen att den totala kvävegivan blir så
optimal som möjligt. Att tillföra en del av
kvävet sent höjer proteinhalten och även
skördenivån om årsmånen är god.
Några punkter att tänka på
•
•
•
•
•
•
En mycket tidig bestockningsgiva är
endast befogat vid tydligt glesa bestånd.
Utgå från tidigare snittskördar och
grödans aktuella kondition efter vintern
när du bestämmer dig för den totala
kvävegivan.
Kör ut 65-75% av den totala givan som
huvudgiva innan stråskjutningen
(DC 30-31).
Studera grödan under stråskjutningen
och följ beståndets utveckling.
Har det regnat regelbundet, varit många
soltimmar utan för varm väderlek så
finns förutsättningar för hög skörd.
Kör då ut innan axgång (DC 37-39)
med en kompletteringsgiva som är
större en den från början tilltänkta
resterande mängden. Således ökas
den totala kvävegivan.
Har det däremot varit torrt och varmt
efter huvudgivan och grödan ser mindre
frodig ut kan en liten kompletteringsgiva
innan axgång vara att föredra eftersom
grödan stressats av torka och värme
och haft svårt att ta upp kvävet.
Eventuellt kan kompletteringsgivan helt uteslutas. Således minskas den totala kvävegivan. Genom att tillämpa uppdelad kvävegödsling kan man spara på insatserna
vid dåliga tillväxtbetingelser och tillgodose ett ökat behov av kväve vid
goda förhållanden.
Proteinets roll i foderspannmål
Det råder ibland en gammal missuppfattning
att betydelsen av proteininnehållet i spannmål
avsett för fodertillverkning är av ringa betydelse, detta är naturligtvis fel. Det är viktigt att
proteinhalterna i foderspannmål hålls höga för
att man i andra änden ska kunna minska beroendet av importerat protein och hålla fodertillverkningen så miljöanpassad som möjligt.
Vi har därför höjt maxtillägget för protein i
vete från 4 till 8 öre/kg. Genom detta vill
vi stimulera ett ökat intresse för protein-
halten i foderspannmål och även til�lämpa en mera korrekt värdering av
proteinet.
Ligger vetets proteinhalt under 10% är
kvävegivan underoptimerad och man har
tappat kärnskörd och proteinhalt.
17
Växtnäring
Kväveeffekt av förfrukter
Olika grödors förfruktsvärden uttryckta som total kväveefterverkan, kg N/ha
och som skördeökande verkan, kg/ha.
Total kväveefterverkan, Skördeökande verkan,
kg N/ha
kg/ha
Förfrukt
Eftergröda
Korn, höstsäd
Höstvete
Vårsäd
0
0
0
0
Havre
Höstvete
Vårsäd
0
0
700
0
Gräsvall
Höstvete
Vårsäd
15
15
400
200
Blandvall
Höstvete
Vårsäd
40
40
800
500
Foderärter
Höstvete
Vårsäd
35
25
1000
500
Åkerbönor
Höstvete
Vårsäd
25
25
700
700
Höstraps
Våroljeväxter
Höstvete
Höstvete
Vårsäd
40
20
20
1200
800
500
Sockerbetor
Höstvete
Vårsäd
25
20
500
800
Potatis
Höstvete
Vårsäd
10
10
800
800
Ett exempel:
Vid odling av fodervete rekommenderas givan 145 kg N/ha vid skördenivån 7 ton/ha.
Är förfrukten blandvall kan skörden förväntas bli 800 kg högre. Totalbehovet av kväve
blir då 0,8 ton/ha* 15 kg N/ton + 145 kg N/ha = 157 kg N/ha. Från detta värde ska
sedan den totala kväveefterverkan på 40 kg N/ha dras bort. Nettobehovet till den
aktuella grödan med förfrukt blandvall blir således 157-40 kg N/ha = 117 kg N/ha.
Den skördeökande verkan tar i anspråk
15 kg N/ton kärnskörd av mängden som
anges i kolumnen ”Total kväveefterverkan”.
Då eftergrödans kvävebehov beräknas
utgår man från rekommenderad giva efter
justeringen för den skördehöjande verkan.
Därefter görs avdrag med värdet i kolumnen
”Total kväveefterverkan”.
Uppgifterna är hämtade ur SJV:s riktlinjer för
gödsling och kalkning 2015.
18
Växtnäring
Gödselsortiment 2015/2016
Gödselmedel
Totalt
Totalkvävet
består av
Mikro
N
Nitrat
N
Ammonium
N
Fosfor
P
Kalium
K
Magnesium
Mg
Svavel
S
Bor
B
Kalksalpeter
15,5
14,4
1,1
-
-
-
-
-
NS 27-4
27,0
13,5
13,5
-
-
-
4,0
-
27
13,5
13,5
-
-
0,6
3,7
-
N 34
34,2
16,2
18
-
-
-
-
-
Urea
46,0
-
-
-
-
-
-
-
P20
-
-
-
20,0
-
-
-
-
Kalisalt,
kornat
-
-
-
-
49,8
-
-
-
Kalimagnesia,
klorfattig
-
-
-
-
24,9
6,0
18,0
-
Yara PK 11-21
-
-
-
11,0
21,0
-
1,6
-
Yara Mila NK
22-12
22
10
12
-
12
0,6
2,5
-
NP 12-23 MAP
12
-
-
23
-
-
-
-
NPK S 223-10
22,0
10
13
3,0
10,0
-
2,0
-
Yara Mila
ProMagna 115-18*
11,0
4,4
6,6
4,6
17,6
1,6
10
0,03
Cu,
Mn
Mo,
Zn
Cu
Mn
Mo,
Zn
Axan NS 27-4
Yara Mila
ProMagna
8-5-19*
8,0
2,5
5,5
5,0
19,0
2,3
11,7
0,03
UniKa calcium
14,2
13,7
0,5
-
19,9
-
-
-
Yaramila raps
17
6,8
10,2
5
10
1,2
4
0,15
15
20
0,5
6
0,7
18
Kiserit
Sulfan 24-6
24
Kaliumsulfat
12
12
41,5
* Klorfattig <1% klor (Cl)
19
Växtnäring
Övriga näringsämnen
20
Magnesium (Mg)
Mangan (Mn)
Funktion i växten
Aktiverar enzymer.
Ingår i klorofyll och
pektin. Påverkar
proteinbildning.
Påverkar klorofyll, fotosyntes,
proteinomsättning m m.
Totalbehov/ha
10-50 kg
0,5 kg
Bristsymtom
Allmän blekhet först
på äldre blad. Stråsäd:
Pärlbandsmarmorering ljus
tvärstrimmig missfärgning på
äldre blad. Sockerbetor: Gul
färg mellan bladnerverna.
Vid stark brist vissnar bladen
med början i bladkanterna.
Allmän ljusfärgning. Havre:
Gråbruna eller ljusbruna
fläckar i bladets mitt.
Korn:
Bruna prickar utefter
ledningssträngen på bladet.
Gröda där brist
ofta uppträder
Potatis, vall, sockerbetor,
oljeväxter
Spannmål, oljeväxter, potatis
sockerbetor, specialgrödor
”Bristjordar”
bristgräns
Mullfattiga sandjordar med
lågt pH, höga kaliumhalter
samt organogena jordar.
Brist vid 4-10 mg/100 g
torr jord. Ökar med stigande
lerhalt.
Lätta jordar med pH >6 eller
på mullrika jordar.
Grundgödsling
50-100 kg Mg/ha. Mg kalk.
Vid pH över 7 rekommenderas kalimagnesia (6,5%
Mg) eller magnesiumsulfat
(10% Mg).
Ej möjligt.
Underhållsgödsling
10-20 kg Mg/ha. Olika
gödselmedel med Mginnehåll. Se sid 10-11.
2-3 kg Mn/ha.
Gödsling till
aktuell gröda
Som bladgödsling Mg-sulfat
(10% Mg) 10-20 kg/ha.
Max 5 kg/100 l vatten.
Mangan 235 1-3 l/ha.
Flytande Norotec Mangan
0,5-2,0 l/ha. Mangansulfat
4-8 kg/ha max 2% lösning.
Växtnäring
Koppar (Cu)
Bor (B)
Svavel (S)
Påverkar fotosyntes
klorofyllbildning och
nitratreduktion.
Påverkar proteinomsättning
och celldelning. Ökar
cellväggarnas stabilitet.
Nödvändig för klorofyllbildningen. Påverkar
och ingår i proteiner.
50-100 g
0,1-1 kg
20-40 kg
Dålig utveckling av plantan.
Blad vissnar så kallad
gulspetssjuka. Dålig
kärnsättning och stråstyrka.
Tillväxtpunkter som skott
och rotspetsar vissnar.
Missbildning av unga
blad. Dålig blomning,
ojämn mognad och lägre
fröskörd.
Stråsäd: Brist visar sig
först på yngre blad. Ofta
inga tydliga symtom förutom sämre tillväxt.
Vid allvarlig brist allmän
blekhet eller gulfärgning
Oljeväxter: Gula blad
med gröna nerver.
Vårsäd (gulspetssjuka).
Sockerbetor, oljeväxter,
grönsaker
Oljeväxter, vallgräs,
stråsäd
Mulljordar och sandjordar
7 mg/kg jord.
Högt pH-värde, mullfattiga
och lätta jordar.
Borkrävande grödor
1,0 mg/kg torr jord.
Övriga grödor 0,5 mg.
Lätta jordar och vid höga
kvävegivor även på
övriga jordar.
Ej möjligt. Urlakas lätt.
Kopparsulfat (25% Cu)
20-30 kg/ha i 200 l vatten
på obevuxen mark räcker
5 år.
0,5-1 kg Cu/år.
Bor 150 15% B.
Flera olika gödselsorter,
se sid 10-11.
Kopparoxiklorid 3 kg/ha
i 400 l vatten.
Norotec Koppar 0,5 l/ha.
Bor 150 2-3l/ha.
Ammonsulfat 20-35 kg
i 200-400 l vatten.
Svavelnäring 4-6kg/ha.
21
Växtnäring
Bladgödselmedel
Produkt
Dos/ha
DLA MicroCare Bor 150
2-3 l
DLA MicroCare Mn 235
1,5-2 l
YaraVita Ferritrac
0,2 l
YaraVita Magtrac
4l
Kalciofoss
10-20 l
Kopparoxiklorid*
3 kg
Magnofoss
5-6 l
Mangansulfat
4 kg
Micro Top
3-8 l
NoroTec Bor Comp
1-3 l
NoroTec Koppar
0,5 l
60
NoroTec Magnesium
1-2 l
105
NoroTec Mangan
0,5-1
NoroTec Mn + Cu
1-1,5 l
50
90
NoroTec Mn + Mg
1-2 l
53
75
NoroTec Raps
3-5 l
46
47
NoroTec Potatis
10 l
55
NoroTec Universal
1-2 l
50
NoroTec Zink
1l
56
Svavelnäring
5-6 kg
Proalexin
1,5-5 l
*15-20 kg/ha förrådsgödsling
22
N
P
K
110
Mn
235
40
140
10
175
320
98
12
65
0,42
150
120
100
145
65
18
20
12
Växtnäring
Mg
B
Fe
Cu
Mo
Zn
S
Ca
150
100
300
50
510
62
7
0,18
0,84
0,02
0,03
0,13
6
150
84
27
54
80
34
59
27
18
40
4
3
20
36
5
8
14
0,3
28
5
36
9
14
145
35
800
23