Naturvårdsverkets förslag till ny skötselplan för Björnlandets nationalpark
Ämne/Punkt
Bevarande av arter kopplat till tall.
Skötsel övergripande
Framförda synpunkter/remissvar
Länsstyrelsen vill uppmärksamma ett
problem med att på längre sikt bevara arter
kopplat till tall inom nationalparken.
Björnlandet är utpekad som värdetrakt för
tallåtgärdsprogrammet för hotade insekter.
De flesta av dessa arter är beroende av
gammal och solbelyst tall. I föreslagen
skötselplan skapas få nya miljöer för dessa
arter och befintliga miljöer kommer
successivt att försämras genom beskuggning
av igenväxande gran. Länsstyrelsen föreslår
att avsnitt B 2.2 kompletteras med ett avsnitt
om bl.a. hotade arter på tall (avsnittet
upplevs ofullständigt) där dagens värden och
problemet beskrivs.
En mindre justering av skötselplanen skulle
göra det möjligt att utföra brandefterliknande
åtgärder på minder ytor på Jon-Ersberget och
Gätarkullens sydvästsluttning utan att
påverka upplevelsen av orördhet för besökare
i parken. I vilket fall bör skötselplanen
kompletteras med åtgärder för denna
artgrupp vid en framtida revidering.
Umeå Universitet, Institutionen för
ekologi, miljö och geovetenskap: Förslaget
till skötsel av naturtyper är i stort väl
grundat. Studierna av brandhistorik,
kulturhistorik, insekter och lavar är mycket
Åtgärd/Naturvårdsverkets kommentar
värdefulla som underlag. Vi tillstyrker i stort
förslaget till skötsel som baseras på
skogsdynamik, och särskilt brandens stora
betydelse. Indelningen i skogar med och utan
branddynamik är ett första steg, men
förslaget tar inte tillräcklig hänsyn till att det
finns många olika typer av skogsbränder och
även annan typ av skogsdynamik. Vi saknar
en detaljerad kartläggning av skogens
struktur och sammansättning och hur den
varierar över parken, inkluderande
trädslagsfördelning, trädhöjd, diameter,
skogens vertikala och horisontella fördelning
samt mängden stående och liggande död ved.
• Vi föreslår en detaljerad fältinventering av
skogstillståndet kombinerat med användning
av laserskanning för beskrivning av
trädskiktet som underlag för bränning och
andra skötselåtgärder. Detta underlag behövs
som komplement till de områden som
föreslagits för naturvårdsbränning.
• Ett fördjupat och mer detaljerat förslag till
långsiktig skötselplan bör tas fram
tillsammans med forskare inom
skogsdynamik och skogsekologi.
• Önskvärt vore att det framöver görs en mer
omfattande kartering av områdets
kvartärgeologi och geovetenskapliga
naturvärden. Bland annat kan framhållas
blocksänkorna som finns i området. De hör
till de mest östliga i Norrlands inland och är
också unika på grund av blockens storlek.
Kunskapen om bildningen av denna typ av
blocksänkor är fortfarande bristfällig. De ny
laserskannade ”kartorna” som nu också finns
över området ger förutsättningar för en
noggrann geomorfologisk kartering av
området.
Förvaltningen, förvaltningsmodeller
Tillväxtverket: I tidigare yttranden har
Tillväxtverket påtalat att det finns anledning
att ta ett gemensamt nationellt grepp
avseende hur nationalparkerna ska kunna
förvaltas på ett hållbart sätt. Tillväxtverket
föreslår nu att det finns anledning att beakta
alternativa förvaltningsorganisationer just
som ett sådant gemensamt nationellt grepp.
De huvudsakliga motiven till detta anser
Tillväxtverket vara:

Lokalt baserad samförvaltning med
god horisontell och vertikal
samverkan är att betrakta som ett sätt
att förverkliga intentionerna i såväl
naturvårdspolitiken som i
tillväxtpolitiken om ett hållbart
tillvaratagande av lokala miljöer
(nationalparken och dess resurser
samt lokal och traditionell kunskap)
för en hållbar lokal och regional

förvaltning.
En deltagarorienterad organisation för
samförvaltning kan utgöra en
gemensam arena för beslutsfattande
och hållbara avvägningar om
nyttjandet av nationalparken, samt för
strategisk planering för
tillvaratagande och utveckling av
framtida potential i exempelvis
naturturistiskt företagande.
Björnlandet är ett exempel där geografiska
strukturella förutsättningar, inte minst
glesheten, utgjort en av förutsättningarna för
de höga naturvärdena. I detta ligger även
förutsättningarna för naturturistiska
upplevelser och av lokal utveckling om, en
utvecklingskraft som myndigheter kan bidra
till att ta tillvara. Naturvårdsverket skriver i
sin konsekvensanalys att utvidgningen av
nationalparken får ökad biologisk betydelse
och väsentligt ökade möjligheter för
naturupplevelser. Vidare att det i dagsläget är
ca 1500 besökare i parken baserat på
beräkningar vid huvudentrén och att det
”borde finnas gosa möjligheter att öka
besöksantalet genom attraktiva anläggningar
och information vilket bland annat skulle
kunna skapa bättre möjligheter för
naturturismföretagande.” Däremot behandlar
Naturvårdsverkets skrivningar inget om hur
dessa ökade möjligheter ska tas tillvara lokalt
och regionalt.
Med utgångspunkt i ivanstående, saknar
Tillväxtverket skrivningar i underlagen om
alternativa förvaltningsmodeller, vilka
dialoger som förts kring detta som en del av
utvecklingspotentialen, eller alternativt
argument till varför sådana skrivningar inte
finns med.
A 2.3 Syftet med nationalparken
Lokala och regionala förutsättningar ser olika
ut över landet och Tillväxtverkets verktyg för
att ta tillvara sådana förutsättningar är
nätverk och kunskap. Tillväxtverket bidrar
gärna med kompetens i ett möte mellan
berörda myndigheter, lokala aktörer och
turismorganisationer för en väl förberedd
diskussion om hur lokalt förankrade
samförvaltningsorganisationer kan vara en
viktig pusselbit i det fortsatta utvecklandet av
grundläggande principer för
nationalparkerna.
Sametinget: Sametinget anser att syftet med
nationalparken också uppnås genom att
förvalta det biologiska kulturarvet. Ett
exempel är att vegetationen präglas av
renbete och landskapet nyttjas och har nyttjas
av samerna i århundraden.
Riksantikvarieämbetets definition av
biologiskt kulturarv är: ”Biologiskt kulturarv
är natur som berättar om kultur. Det utgörs
av ekosystem, naturtyper och arter som
uppstått, utvecklats, eller gynnats genom
människans nyttjande av landskapet och vars
långsiktiga fortlevnad och utveckling
förutsätter eller påverkas positivt av
brukande och skötsel”
A 4.6 Djurlivet
Sametinget: Sametinget anser att fakta om
renskötsel och samisk kultur är bristfällig, för
en okunnig person går det inte att utläsa av
meningen ”Renar vistas då och då inom
parken och delar av området är riksintresse
för rennäring” att renskötsel bedrivs inom
nationalparken samt hur man ska agera.
Sametinget anser att den samiska kulturen
och renskötseln ska ha en egen rubrik där
renskötseln kort beskrivs. De samiska
traditionella kunskaperna och den samiska
kulturen är centrala i förvaltningen av vårt
landskap. På partsmötet för konventionen om
biologisk mångfald år 2014 beslutade
parterna, däribland Sverige, att anta ett
handlingsprogram för hållbart sedvanebruk
av biologisk mångfald. En grundprincip är att
traditionell kunskap ska värderas lika som
annan kunskap. En uppgift är att främja fullt
och effektivt deltagande i utökning,
förvaltning och skötsel av områden. I
enlighet med det har Riksdagen antagit en
strategi för biologisk mångfald och
ekosystemtjänster där det framgår att Sverige
ska ha en ledande roll i erkännandet av
traditionell kunskap och urfolkens
B 4.3 Nyttjanderätter mm
rättigheter.
Sametinget: Sametinget anser att
renskötselrätten i området ska redovisas
under denna rubrik. Renskötande samer i
Vilhelmina norra sameby kan med stöd av
urminneshävd, gällande lagstiftning och
tillämpliga föreskrifter utöva renskötselrätten
Havs- och vattenmyndigheten: Förslaget till
utökning berör endast i mindre utsträckning
sötvattensmiljöer. I skötselplanen beskrivs och
beaktas de vattenmiljöer i nationalparken som
är utpekade enligt Art- och Habitatdirektivet
(3160 Dystrofa sjöar och småvatten samt 3260
Vattendrag med flytbladsvegetation eller
akvatiska mossor).