synpunkter på skötselplan
Naturvårdsverkets förslag till ny skötselplan för Björnlandets nationalpark Ämne/Punkt Bevarande av arter kopplat till tall. Skötsel övergripande Framförda synpunkter/remissvar Länsstyrelsen vill uppmärksamma ett problem med att på längre sikt bevara arter kopplat till tall inom nationalparken. Björnlandet är utpekad som värdetrakt för tallåtgärdsprogrammet för hotade insekter. De flesta av dessa arter är beroende av gammal och solbelyst tall. I föreslagen skötselplan skapas få nya miljöer för dessa arter och befintliga miljöer kommer successivt att försämras genom beskuggning av igenväxande gran. Länsstyrelsen föreslår att avsnitt B 2.2 kompletteras med ett avsnitt om bl.a. hotade arter på tall (avsnittet upplevs ofullständigt) där dagens värden och problemet beskrivs. En mindre justering av skötselplanen skulle göra det möjligt att utföra brandefterliknande åtgärder på minder ytor på Jon-Ersberget och Gätarkullens sydvästsluttning utan att påverka upplevelsen av orördhet för besökare i parken. I vilket fall bör skötselplanen kompletteras med åtgärder för denna artgrupp vid en framtida revidering. Umeå Universitet, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap: Förslaget till skötsel av naturtyper är i stort väl grundat. Studierna av brandhistorik, kulturhistorik, insekter och lavar är mycket Åtgärd/Naturvårdsverkets kommentar värdefulla som underlag. Vi tillstyrker i stort förslaget till skötsel som baseras på skogsdynamik, och särskilt brandens stora betydelse. Indelningen i skogar med och utan branddynamik är ett första steg, men förslaget tar inte tillräcklig hänsyn till att det finns många olika typer av skogsbränder och även annan typ av skogsdynamik. Vi saknar en detaljerad kartläggning av skogens struktur och sammansättning och hur den varierar över parken, inkluderande trädslagsfördelning, trädhöjd, diameter, skogens vertikala och horisontella fördelning samt mängden stående och liggande död ved. • Vi föreslår en detaljerad fältinventering av skogstillståndet kombinerat med användning av laserskanning för beskrivning av trädskiktet som underlag för bränning och andra skötselåtgärder. Detta underlag behövs som komplement till de områden som föreslagits för naturvårdsbränning. • Ett fördjupat och mer detaljerat förslag till långsiktig skötselplan bör tas fram tillsammans med forskare inom skogsdynamik och skogsekologi. • Önskvärt vore att det framöver görs en mer omfattande kartering av områdets kvartärgeologi och geovetenskapliga naturvärden. Bland annat kan framhållas blocksänkorna som finns i området. De hör till de mest östliga i Norrlands inland och är också unika på grund av blockens storlek. Kunskapen om bildningen av denna typ av blocksänkor är fortfarande bristfällig. De ny laserskannade ”kartorna” som nu också finns över området ger förutsättningar för en noggrann geomorfologisk kartering av området. Förvaltningen, förvaltningsmodeller Tillväxtverket: I tidigare yttranden har Tillväxtverket påtalat att det finns anledning att ta ett gemensamt nationellt grepp avseende hur nationalparkerna ska kunna förvaltas på ett hållbart sätt. Tillväxtverket föreslår nu att det finns anledning att beakta alternativa förvaltningsorganisationer just som ett sådant gemensamt nationellt grepp. De huvudsakliga motiven till detta anser Tillväxtverket vara: Lokalt baserad samförvaltning med god horisontell och vertikal samverkan är att betrakta som ett sätt att förverkliga intentionerna i såväl naturvårdspolitiken som i tillväxtpolitiken om ett hållbart tillvaratagande av lokala miljöer (nationalparken och dess resurser samt lokal och traditionell kunskap) för en hållbar lokal och regional förvaltning. En deltagarorienterad organisation för samförvaltning kan utgöra en gemensam arena för beslutsfattande och hållbara avvägningar om nyttjandet av nationalparken, samt för strategisk planering för tillvaratagande och utveckling av framtida potential i exempelvis naturturistiskt företagande. Björnlandet är ett exempel där geografiska strukturella förutsättningar, inte minst glesheten, utgjort en av förutsättningarna för de höga naturvärdena. I detta ligger även förutsättningarna för naturturistiska upplevelser och av lokal utveckling om, en utvecklingskraft som myndigheter kan bidra till att ta tillvara. Naturvårdsverket skriver i sin konsekvensanalys att utvidgningen av nationalparken får ökad biologisk betydelse och väsentligt ökade möjligheter för naturupplevelser. Vidare att det i dagsläget är ca 1500 besökare i parken baserat på beräkningar vid huvudentrén och att det ”borde finnas gosa möjligheter att öka besöksantalet genom attraktiva anläggningar och information vilket bland annat skulle kunna skapa bättre möjligheter för naturturismföretagande.” Däremot behandlar Naturvårdsverkets skrivningar inget om hur dessa ökade möjligheter ska tas tillvara lokalt och regionalt. Med utgångspunkt i ivanstående, saknar Tillväxtverket skrivningar i underlagen om alternativa förvaltningsmodeller, vilka dialoger som förts kring detta som en del av utvecklingspotentialen, eller alternativt argument till varför sådana skrivningar inte finns med. A 2.3 Syftet med nationalparken Lokala och regionala förutsättningar ser olika ut över landet och Tillväxtverkets verktyg för att ta tillvara sådana förutsättningar är nätverk och kunskap. Tillväxtverket bidrar gärna med kompetens i ett möte mellan berörda myndigheter, lokala aktörer och turismorganisationer för en väl förberedd diskussion om hur lokalt förankrade samförvaltningsorganisationer kan vara en viktig pusselbit i det fortsatta utvecklandet av grundläggande principer för nationalparkerna. Sametinget: Sametinget anser att syftet med nationalparken också uppnås genom att förvalta det biologiska kulturarvet. Ett exempel är att vegetationen präglas av renbete och landskapet nyttjas och har nyttjas av samerna i århundraden. Riksantikvarieämbetets definition av biologiskt kulturarv är: ”Biologiskt kulturarv är natur som berättar om kultur. Det utgörs av ekosystem, naturtyper och arter som uppstått, utvecklats, eller gynnats genom människans nyttjande av landskapet och vars långsiktiga fortlevnad och utveckling förutsätter eller påverkas positivt av brukande och skötsel” A 4.6 Djurlivet Sametinget: Sametinget anser att fakta om renskötsel och samisk kultur är bristfällig, för en okunnig person går det inte att utläsa av meningen ”Renar vistas då och då inom parken och delar av området är riksintresse för rennäring” att renskötsel bedrivs inom nationalparken samt hur man ska agera. Sametinget anser att den samiska kulturen och renskötseln ska ha en egen rubrik där renskötseln kort beskrivs. De samiska traditionella kunskaperna och den samiska kulturen är centrala i förvaltningen av vårt landskap. På partsmötet för konventionen om biologisk mångfald år 2014 beslutade parterna, däribland Sverige, att anta ett handlingsprogram för hållbart sedvanebruk av biologisk mångfald. En grundprincip är att traditionell kunskap ska värderas lika som annan kunskap. En uppgift är att främja fullt och effektivt deltagande i utökning, förvaltning och skötsel av områden. I enlighet med det har Riksdagen antagit en strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster där det framgår att Sverige ska ha en ledande roll i erkännandet av traditionell kunskap och urfolkens B 4.3 Nyttjanderätter mm rättigheter. Sametinget: Sametinget anser att renskötselrätten i området ska redovisas under denna rubrik. Renskötande samer i Vilhelmina norra sameby kan med stöd av urminneshävd, gällande lagstiftning och tillämpliga föreskrifter utöva renskötselrätten Havs- och vattenmyndigheten: Förslaget till utökning berör endast i mindre utsträckning sötvattensmiljöer. I skötselplanen beskrivs och beaktas de vattenmiljöer i nationalparken som är utpekade enligt Art- och Habitatdirektivet (3160 Dystrofa sjöar och småvatten samt 3260 Vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor).
© Copyright 2024