5. Utformning och byggnadsteknik

5. Utformning och byggnadsteknik
5. Utformning och byggnadsteknik
I detta kapitel redovisas förutsättningar för den framtida vägens
utformning, vägstandard och gestaltning. Byggnadstekniska aspekter
som är styrande för utformning av tvärförbindelsen redovisas också.
5.1 Utformning av Tvärförbindelse Södertörn
Övergripande förutsättningar för den nya tvärförbindelsens
utformning, vägstandard och gestaltning redovisas i följande avsnitt.
5.1.1 Vägutformning och vägstandard
Tvärförbindelse Södertörn ska utformas med kopplingar till de tre
huvudvägarna E4/E20, väg 226 och väg 73. I arbetet med att ta fram
möjliga korridorer har följande förutsättningar tillämpats:
•
Vägen ska utformas som en mötesfri motortrafikled, vilket
innebär att vägen ska vara fri från korsningar med andra vägar
i samma plan. På sträckan mellan E4/E20 och väg 226 ska
vägen utformas med referenshastighet (den hastighet vägen är
dimensionerad för) 80-100 km/h och på sträckan mellan väg 226
och trafikplats Jordbro med referenshastighet 100 km/h.
•
Vägen ska dimensioneras för trafikmängder enligt
dimensionerande trafikprognos för år 2045 (Trafikverket, 2015
[2]).
•
Vägutformningen ska minst uppfylla kraven som anges i
Trafikverkets Krav för vägars och gators utformning, VGU
(Trafikverket, 2015 [5]).
•
Vägen ska ta hand om södergående och norrgående trafik
genom att anslutas till E4/E20 mellan trafikplatserna Fittja och
Lindvreten.
•
Biltrafiken på den nya vägen ska vara separerad från gång- och
cykeltrafik.
•
En lokalväg ska finnas för trafikomledning och långsamtgående
fordon.
Figur 5.1 och 5.2 visar exempel på typsektioner som är under
utredning för olika delar av vägen. Typsektionerna utformas i
huvudsak enligt de krav som ställs i VGU. För utformningen av
gång- och cykelväg är den regionala cykelplanen för Stockholms län
styrande. Föreslagna gång- och cykelvägar ska vara separerade från
biltrafiken och uppnå god standard enligt den regionala cykelplanen
avseende bredder och linjeföring. I övrigt ska cykelvägen ges god
standard avseende trygghet, framkomlighet och säkerhet.
Motortrafikleden, gång- och cykelvägen och lokalvägen kommer
längs delar av sträckningen att kunna vara placerade intill varandra
och längs andra delar vara separerade ifrån varandra. Detta styrs av
vilken slutgiltig lokalisering som väljs för Tvärförbindelse Södertörn
och gång- och cykelvägen.
Geometriska förutsättningar
De geometriska kraven på vägen begränsar anpassningen av vägen
till landskapet. Detta innebär också att de geometriska och tekniska
kraven på vägen styr de gestaltningsmässiga förutsättningarna. Till
exempel kräver en väg där högre hastigheter tillåts större radier.
Vägens fysiska bredd utgör också en viktig gestaltningsmässig
förutsättning. Det är inte fastlagt hur många körfält som kommer
att krävas och det kan variera längs tvärförbindelsens sträckning.
Om vägen utförs med 2+2 körfält blir den cirka 20 meter bred och
med 3+3 körfält cirka 27 meter bred, se figur 5.1. Beroende på hur
vägen inpassas i landskapet tillkommer sidoytor för diken, slänter,
bergskärningar, bullerskydd med mera.
Den regionala gång- och cykelvägen kan bli cirka 5 meter bred. Vid
förläggning intill tvärförbindelsen krävs en skiljeremsa vars bredd är
beroende av hastighet och fordonsmängder på bilvägen.
Figur 5.1. Exempel på vägsektion för gång- och cykelväg med lokalväg och
vägsektion för 2+2 väg.
Figur 5.2. Exempel på vägsektion för 3+3 väg.
Samrådshandling - val av lokalisering
47
5.Utformning och byggnadsteknik
5.1.2 Gestaltning
I samband med lokaliseringsutredningen har ett
gestaltningsprogram tagits fram (Trafikverket, 2016 [4]).
Med utgångspunkt i genomförd landskapsanalys och
generella gestaltningsaspekter vid vägutformning har ett antal
gestaltningsavsikter tagits fram. Exempel på gestaltningsavsikter,
vilka ska bevakas och besvaras i det kommande gestaltningsarbetet,
är:
•
48
Oavsett om den nya vägen löper i naturmiljö, kulturlandskap
eller stadsmiljö är det en övergripande avsikt att vägen ska bli en
integrerad del i sin miljö (figur 5.3).
•
Vägens geometri ska anpassas till sin omgivning för att stödja
och stödjas av landskapet (figur 5.3).
•
Övergångar mellan sträckor med väg på mark, på bro eller i
tunnel ska upplevas som naturliga i landskapet och vara tydliga
och lätta att avläsa (figur 5.4).
•
Lokalisering av vägen och utformning av trafikplatser med
tillhörande ramper ska väljas med målet att minimera
begränsning av stadens och landskapets funktioner på grund
av att ytor skärs av, görs otillgängliga eller att stads- och
landskapsrum delas upp och fragmenteras (figur 5.5).
•
Vägen ska placeras och utformas med hänsyn till de som
färdas på den med avseende på visuella intryck, igenkänning,
blickpunkter och orienterbarhet (figur 5.6).
•
Det ska eftersträvas att vägens storskaliga vägstrukturer
utformas så att det “visuella bullret” begränsas och att den ges
en linjeföring som blir tydlig och enkelt avläsbar i stads- och
landskapsmiljön (figur 5.7) .
•
Ett sammanhållet formspråk ska finnas för det inre vägrummet,
det vill säga det som upplevs av resenärerna på vägen. För övriga
delar ska en mer platsanpassad utformning tas fram (figur 5.8).
•
Gestaltningsfrågorna ska utvecklas och bevakas kontinuerligt
under projektets skeden och är summan av allt arbete som utförs
från lokaliseringsutredning till produktion.
Samrådshandling - val av lokalisering
Figur 5.3 Befintlig väg 259 Glömstavägen har naturligt stöd i landskapet.
Figur 5.4. Landskapsbro på väg 259 Lännavägen öppnar upp naturlig dalgång.
Figur 5.5. Trafikplats Huddinge t.v. är ungefär lika stor som Huddinge centrum.
t.h.
Figur 5.6 En känd byggnad i fonden underlättar orienteringen.
Figur 5.7. Geometriskt och visuellt ”stökig” miljö.
Figur 5.8. Exempel på inre vägrum med sammanhållet formspråk.
5. Utformning och byggnadsteknik
5.2 Byggnadstekniska aspekter
Byggnadstekniska förutsättningar omfattar de tekniska aspekter
som styr möjligheterna att utforma Tvärförbindelse Södertörn. I
det här avsnittet beskrivs förutsättningar för geoteknik, ledningar,
avvattning och VA-försörjning samt byggnadsverk. Även exempel på
olika metoder för hur vägen kan anläggas beskrivs.
5.2.1 Geoteknik och geologi
Marken inom utredningsområdet utgörs till stora delar av
omväxlande höjdpartier av berg och morän med mellanliggande
lersvackor. Lermäktigheten är i vissa delar relativt stor. Topografin är
delvis mycket omväxlande med stora nivåskillnader på kort sträcka.
Vid Vårby och runt Albysjön finns en mäktig isälvsavlagring. I
Haninge och Jordbro finns en isälvsavlagring som utgör en del av
Stockholmsåsen. I anslutning till isälvsedimenten finns sand och
siltavlagringar samt växellagrad jord. Inom utredningsområdet finns
även större sammanhängande områden med organisk jord, som
torv och gyttja, ofta runt sjöarna på låglänta områden till exempel
vid Lissmasjön, Hacksjön/Kvarnsjön och sjön Orlångens norra
förlängning. Mindre områden av torv finns även i högre belägna
områden i Flemingsbergsskogen.
Den varierande topografin innebär att vägen längs vissa sträckor
kommer att gå på hög vägbank eller bro och längs andra sträckor i
tunnel alternativt berg- eller jordskärning. Figur 5.9 visar bergarter
inom utredningsområdet.
Figur 5.9. Karta över bergarter inom utredningsområdet.
Samrådshandling - val av lokalisering
49
5.Utformning och byggnadsteknik
Förstärkningsåtgärder vid anläggande av vägen kommer att bli
aktuella. På vägsträckor som passerar instabila marker såsom
ler- och torvmarker, våtmarksområden, sättningskänsliga marker
eller områden med risk för framtida översvämningar kan det
behövas markförstärkningsåtgärder i olika omfattning. Vilken
förstärkningsmetod som är lämpligast beror bland annat på lokala
geotekniska förutsättningar, utformning av planerad anläggning
och tillgängligt markområde. Exempel på förstärkningsmetoder
är förbelastning, kc-pelare (kalkcementpelare), bankpålning och
urgrävning. Där vägen passerar berg behövs bergförstärkning.
Normalt omfattas metoderna för bergförstärkning av bergbultning
och/eller betongsprutning. Figur 5.10 visar jordarter inom
utredningsområdet.
Figur 5.10. Karta över jordarter inom utredningsområdet.
50
Samrådshandling - val av lokalisering
5. Utformning och byggnadsteknik
5.2.2 Avvattning och VA-försörjning
Inom utredningsområdet finns flera avrinningsområden och ett
flertal recipienter samt markavvattningsföretag som kan beröras av
Tvärförbindelse Södertörn, se figur 5.11 och 5.12. De huvudsakliga
recipienterna är Albysjön i väster (inom Östra Mälarens
vattenskyddsområde), sjön Orlången centralt och de tre mindre
sjöarna Lissmasjön, Trehörningen och Nedre Rudasjön närmare väg
73.
Dagvatten och dränering från vägen ska avvattnas och omhändertas
på bästa lämpliga sätt innan det leds vidare till recipient.
Nedan redogörs för de nuvarande avvattningsförhållandena längs
väg 259.
Delar av väg 259, längs med Glömstadalen och Flemingsberg,
är anslutna till en större dagvattentunnel som via
sedimenteringsdammar renar dagvattnet innan det leds ut i
Albysjön. En reningsanläggning vid sjön Orlångens nordvästra
landfäste renar dagvattnet via sedimenteringsdammar och anlagda
våtmarker innan det når sjön. Reningsanläggningen renar en mindre
del av vägdagvattnet från väg 259 väster om Huddingevägen till
Katrinebergsvägen vid Glömstadalen. Dag- och vägdagvatten från
delar av väg 226 avleds troligtvis också till denna reningsanläggning.
Enligt EU:s ramdirektiv för vatten 2000/60/EG får
vattenförekomsters status ej försämras. Det är oklart om
avvattningen inom Östra Mälarens vattenskyddsområde, se figur
5.12, är anpassad med täta diken och haveriskydd. Haveriskydd
förhindrar att eventuella utsläpp av vätska från trafikolycka med
farligt gods når vattenskyddsområdet. Antal existerande och
fungerande haveriskydd utmed väg 259 är okänt. På vissa partier
är avvattningen till recipient oklar då ledningsunderlag och tydliga
vägdiken saknas. Där tydliga vägdiken saknas avvattnas vägen mer
diffust till omkringliggande lågpunkter i terräng. Osäkerheter kring
avvattning kommer att utredas vidare i nästa skede för vägplanen.
Figur 5.11. Karta över recipienter samt avrinningsområden.
Samrådshandling - val av lokalisering
51
5.Utformning och byggnadsteknik
Avvattning av väg i ytläge
För väg i ytläge sker avvattningen i huvudsak via diken inom
vägområdet. Till dikena leds även dräneringsvatten från
vägöverbyggnaden. Diken utformas med hänsyn till omgivande
markförhållanden och ska följa vägens profil.
I de fall den nya vägen går genom större grundvattenförekomster
och vattenskyddsområden kan haveriskydd och täta diken bli
aktuellt att anlägga på vissa sträckor. Haveriskydd syftar till att
innestänga en vätska och hindra den från att spridas okontrollerat
till omgivningen.
I de lågpunkter som uppstår ska nya reningsanläggningar placeras
som renar vägdagvattnet innan det leds vidare till recipient. En
sådan anläggning utgörs vanligtvis av en dagvattendamm, filter eller
en våtmark. Underjordiska magasin för att få ett lägre och jämnare
flöde kan behöva anläggas där det bedöms nödvändigt. Pumpning av
dagvatten undviks så långt som möjligt. Vägdagvatten från broar och
planskilda delar avleds via rännor till intilliggande dagvattensystem.
Avledning av avloppsvatten från tunnlar
Dagvatten, spolvatten och förorenat släckvatten behöver kunna
avledas från tunnlar. Vattnet behandlas lokalt i en reningsanläggning
innan det pumpas vidare till avloppsnätet för rening i ett kommunalt
avloppsreningsverk. Avvattningssystemet för avloppsvatten i tunnel
utformas så att det även kan omhänderta vätska i händelse av olycka
med farligt gods.
Brandvattenförsörjning av tunnlar
Samtliga tunnlar längre än 500 meter förses med brandvatten via ett
brandpostnät. För tunnlar kortare än 500 meter men längre än 300
meter ska vattenförsörjning anordnas förutsatt att det finns tillgång
till ett kommunalt vattenledningsnät. Sprinklersystem kan behöva
utformas beroende på exempelvis tunnellängd. Förstärkningsarbeten
på befintliga vattensystem alternativt anordnande av enskild
vattenreservoar kan komma att behövas.
Figur 5.12. Karta över markavvattningsföretag, vattenskyddsområden samt grundvattenförekomster.
52
Samrådshandling - val av lokalisering
5. Utformning och byggnadsteknik
5.2.3 Ledningar
Inom utredningsområdet finns ett flertal befintliga ledningar och
kablar med tillhörande anläggningar som kan behöva justeras
och läggas om till följd av Tvärförbindelse Södertörn. Befintliga
ledningar och kablar i mark och luft har identifierats och samråd
sker med berörda ledningsägare under hela planeringsprocessen.
Nedan redogörs för vilka ledningsslag som kan komma att beröras.
Den nya gång- och cykelvägen kan komma att innebära att gångoch cykelbroar samt gång- och cykelportar behöver byggas utmed
sträckningen. Passager av vägar, järnvägsspår och befintliga gångoch cykelbroar i utredningsområdet kommer att behöva beaktas i
den fortsatta planeringen.
Kommunal VA-verksamhet så som vatten-, spillvatten- och
dagvattenledningar finns av varierande dimension och material
inom stora delar av utredningsområdet. Tillhörande anläggningar
utgörs mestadels av pumpstationer, tryckstegringsstationer, större
brunnar och ventiler.
Elledningar i luft och mark finns inom hela området. Ledningarna
utgörs huvudsakligen av mindre elledningar till hushåll och
fastigheter men även av större kraftledningar.
Inom utredningsområdet finns tele- och optoledningar, fjärrvärme
och fjärrkyla samt gasledningar. Därutöver finns lokala trummor,
underjordiska VA-anläggningar som kan beröras. Även befintliga
belysningskablar, trafiksignaler samt Stockholms Lokaltrafiks el-,
signal- och telekablar för järnvägsanläggning kan beröras.
5.2.4 Byggnadsverk
I utredningsområdet finns idag ett stort antal broar och tunnlar.
Vilka av dessa som kan komma att beröras beror på lokaliseringen
av den nya vägen, som även kommer att omfatta ett stort antal nya
byggnadsverk i form av broar, tråg, stödmurar och teknikutrymmen.
Figur 5.13. Balkbro i betong i flera spann.
Figur 5.14. Plattbro.
Figur 5.15. Plattrambro.
Figur 5.16. Rörbro.
Påverkan på befintliga byggnadsverk kommer framförallt att
ske vid anslutningspunkter till befintliga huvudvägar, såsom de
komplexa anslutningarna till E4/E20 och väg 226, där nya ramper
behöver kopplas ihop med de befintliga vägarna. Befintliga broar
som berörs av den nya vägen kan komma att behöva breddas. Inom
utredningsområdet finns två järnvägspassager att hantera där det
gäller att hitta framkomlighet för såväl motorfordonstrafik som
gång- och cykeltrafikanter.
Både bergtunnel och betongtunnel kan bli aktuellt. Där
grundvattennivån är hög kommer tunnelmynningarna att behöva
anslutas till vattentäta tråg tills vägen kommit upp till marknivå
eller över grundvattenytan. Tunnlar kan komma att kräva
ventilationslösningar som i vissa fall innebär ventilationstorn och
driftutrymmen i ytläge.
Val av brotyp bestäms utifrån byggnadstekniska och
gestaltningsmässiga villkor. Exempel på brotyper visas i figur 5.135.16.
Samrådshandling - val av lokalisering
53