artikel - Nationalmusei Vänner
Foto: Anna Danielsson/Nationalmuseum VÄNGÅVA AKTUELLT FRÅN VÄNNERNA Constantin Hansens Flöjtspelande yngling – En vängåva Nationalmusei Vänner har till Nationalmuseum under hösten 2016 överlämnat ett ungdomsverk av den danske konstnären Constantin Hansen (1804-1880) – Flöjtspelande yngling. Målningen fick pris av Konstakademien i Köpenhamn 1827. Trots att Hansen var en av Christoffer Wilhelm Eckersbergs främsta elever, dröjde det många år innan han blev invald som ledamot i akademien. I dag räknas han som en av den danska guldålderns främsta målare. C onstantin Hansen, som var konstnärsbarn, föddes i Rom i november 1804 och döptes några månader senare i Wien. Han var uppkallad efter sin gudmor, Mozarts änka Constanze. Efter att redan som tolvåring ha börjat i den danska konstakademiens byggnadsskola avbröt han sina studier och fortsatte istället i modellskolan år 1825. Snart fick Hansen den berömde målaren Christoffer Wilhelm Eckersberg som lärare. Några år tidigare hade man börjat undervisning där eleverna inte bara tecknade utan även målade efter levande modell. För Eckersberg var detta något självklart, i all synnerhet som han själv hade givits den möjligheten under sina studier för David i Paris. I motsats till utbildningen i den franska huvudstaden, var det i Köpen- 4 hamn ännu inte möjligt att använda kvinnliga nakenmodeller. Tidens moraltänkande satte stopp för detta. I stället fick man arbeta efter manliga modeller i konstljus. Även den manliga nakenheten reducerades genom olika former av draperingar och valet av position. Naturligtvis var inga kön synliga. Ett sätt att göra aktstudierna mer accepterade i ett offentligt sammanhang, såsom en akademitävling, var valet av mytologiserade ämne. Här kunde eleverna falla tillbaka på läraren Eckersberg vars målningar från utlandsåren användes som studieobjekt. Särskilt har man pekat på den ofullbordade kompositionen Narcissus, målad i Rom 1815, som kopierades i studiesyfte. Denna målning angav tonen när det gäller mytologisk förklädnad. Var ämnet antikt upplevdes det mer acceptabelt trots en nödtorftig motivmässig förklädnad. Bland Eckersbergs elever var Wilhelm Bendz tidigt ute med en diskuskastare, som erhöll pris sommaren 1824. På samma sätt skulle Constantin Hansen försöka sig på genren 1826, ”En Figur malet efter den Levande Model”. Resultatet blev en naken yngling som sitter tillbakalutad mot ett antal arkitekturfragment i vad som liknar ruinen av ett antikt tempel. Flöjten, som han fattat med bägge händerna, är det enda attribut som motivmässigt lyfter ämnet och förvandlar modellstudien till en mer genrebetonad framställning. I och med detta blir ynglingen en herde som kallar på sina betande djur. Modellen skulle kunna vara Carl Frørup, som arbetade vid den danska konstakademien. Hansens komposition belönades med en penningpremie och målningen ställdes ut år 1827 på Charlottenborg. I motsats till Bendz valde han att inte sälja sitt verk utan behöll det. Den gick sedan i arv till dottern, konstnären Elise Konstantin-Hansen (1858-1946). I själva verket var detta regel och inte undantag. Konstnärer som Hansen betraktade modellstudier som privat konst och de var därför inte till salu. När Eckersberg sålde sin berömda akt med en kvinna som betraktar sig i spegeln, den s.k. Hirschsprungs Venus, till baronessan Christine Stampe 1843 var detta därför något högst ovanligt. Eckersberg var inte nöjd med det gamla förbudet gällande studium efter kvinnlig modell som fanns vid den danska konstakademien sedan 1755. Därför anordnade han 1833 en privat skola med nakna kvinnliga modeller. Resultatet av hans och elevernas, däribland även Constantin Hansens, studier kan studeras i fem olika versioner i samlingarna på Ny Carlsberg Glyptotek. Detta fortsatte Eckersberg med under flera somrar från 1839 och framåt. Som en följd av privatundervisningen upphörde även motståndet mot att använda kvinnliga modeller vid den danska konstakademien. Anledningen till att Constantin Hansen, liksom många av hans jämnåriga kamrater vid konstakademien, tävlade med dessa genrebetonade aktstudier var förhoppningen att detta så småningom skulle leda till att man belönades med akademiens stora guldmedalj och det stora resestipendiet för utlandsstudier. Hansen mottog aldrig guldmedaljen och fick vänta hela tio år innan möjligheten öppnade sig för en längre vistelse utomlands. År 1835 erhöll Hansen ett tvåårigt stipendium från Fonden ad Usus Publicos, men han skulle bli kvar i Italien i ytterligare sex år. Trots många framgångar dröjde det länge innan Constantin Hansen fick ett offentligt erkännande. Först 1869 valdes han in i den danska konstakademien. Då hade det gått mer än 40 år sedan han målade sin prisbelönta Flöjtspelande yngling. Magnus Olausson Chef Samlingarna & Forskning
© Copyright 2024