Foto: Anna Danielsson/Nationalmuseum
VÄNGÅVA
AKTUELLT FRÅN VÄNNERNA
Constantin Hansens
Flöjtspelande yngling
– En vängåva
Nationalmusei Vänner har till
Nationalmuseum under hösten
2016 överlämnat ett ungdomsverk
av den danske konstnären
Constantin Hansen (1804-1880) –
Flöjtspelande yngling. Målningen
fick pris av Konstakademien i
Köpenhamn 1827. Trots att Hansen
var en av Christoffer Wilhelm
Eckersbergs främsta elever, dröjde
det många år innan han blev invald
som ledamot i akademien. I dag
räknas han som en av den danska
guldålderns främsta målare.
C
onstantin Hansen, som var
konstnärsbarn, föddes i Rom
i november 1804 och döptes
några månader senare i Wien.
Han var uppkallad efter sin gudmor,
Mozarts änka Constanze. Efter att redan
som tolvåring ha börjat i den danska
konstakademiens byggnadsskola avbröt
han sina studier och fortsatte istället i
modellskolan år 1825. Snart fick Hansen den berömde målaren Christoffer
Wilhelm Eckersberg som lärare. Några
år tidigare hade man börjat undervisning där eleverna inte bara tecknade utan
även målade efter levande modell. För
Eckersberg var detta något självklart, i all
synnerhet som han själv hade givits den
möjligheten under sina studier för David
i Paris. I motsats till utbildningen i den
franska huvudstaden, var det i Köpen-
4
hamn ännu inte möjligt att använda
kvinnliga nakenmodeller. Tidens moraltänkande satte stopp för detta. I stället
fick man arbeta efter manliga modeller i
konstljus. Även den manliga nakenheten
reducerades genom olika former av draperingar och valet av position. Naturligtvis
var inga kön synliga.
Ett sätt att göra aktstudierna mer accepterade i ett offentligt sammanhang,
såsom en akademitävling, var valet av mytologiserade ämne. Här kunde eleverna
falla tillbaka på läraren Eckersberg vars
målningar från utlandsåren användes som
studieobjekt. Särskilt har man pekat på
den ofullbordade kompositionen Narcissus, målad i Rom 1815, som kopierades i
studiesyfte. Denna målning angav tonen
när det gäller mytologisk förklädnad. Var
ämnet antikt upplevdes det mer acceptabelt trots en nödtorftig motivmässig
förklädnad. Bland Eckersbergs elever var
Wilhelm Bendz tidigt ute med en diskuskastare, som erhöll pris sommaren 1824.
På samma sätt skulle Constantin
Hansen försöka sig på genren 1826, ”En
Figur malet efter den Levande Model”.
Resultatet blev en naken yngling som
sitter tillbakalutad mot ett antal arkitekturfragment i vad som liknar ruinen av
ett antikt tempel. Flöjten, som han fattat
med bägge händerna, är det enda attribut
som motivmässigt lyfter ämnet och
förvandlar modellstudien till en mer genrebetonad framställning. I och med detta
blir ynglingen en herde som kallar på sina
betande djur. Modellen skulle kunna vara
Carl Frørup, som arbetade vid den danska
konstakademien. Hansens komposition
belönades med en penningpremie och
målningen ställdes ut år 1827 på Charlottenborg. I motsats till Bendz valde han att
inte sälja sitt verk utan behöll det. Den
gick sedan i arv till dottern, konstnären
Elise Konstantin-Hansen (1858-1946). I
själva verket var detta regel och inte undantag. Konstnärer som Hansen betraktade modellstudier som privat konst och
de var därför inte till salu. När Eckersberg
sålde sin berömda akt med en kvinna som
betraktar sig i spegeln, den s.k. Hirschsprungs Venus, till baronessan Christine
Stampe 1843 var detta därför något högst
ovanligt.
Eckersberg var inte nöjd med det
gamla förbudet gällande studium efter
kvinnlig modell som fanns vid den
danska konstakademien sedan 1755. Därför anordnade han 1833 en privat skola
med nakna kvinnliga modeller. Resultatet
av hans och elevernas, däribland även
Constantin Hansens, studier kan studeras
i fem olika versioner i samlingarna på Ny
Carlsberg Glyptotek. Detta fortsatte Eckersberg med under flera somrar från 1839
och framåt. Som en följd av privatundervisningen upphörde även motståndet mot
att använda kvinnliga modeller vid den
danska konstakademien.
Anledningen till att Constantin
Hansen, liksom många av hans jämnåriga
kamrater vid konstakademien, tävlade
med dessa genrebetonade aktstudier var
förhoppningen att detta så småningom
skulle leda till att man belönades med
akademiens stora guldmedalj och det
stora resestipendiet för utlandsstudier.
Hansen mottog aldrig guldmedaljen
och fick vänta hela tio år innan möjligheten öppnade sig för en längre vistelse
utomlands. År 1835 erhöll Hansen ett
tvåårigt stipendium från Fonden ad Usus
Publicos, men han skulle bli kvar i Italien
i ytterligare sex år. Trots många framgångar dröjde det länge innan Constantin
Hansen fick ett offentligt erkännande.
Först 1869 valdes han in i den danska
konstakademien. Då hade det gått mer
än 40 år sedan han målade sin prisbelönta
Flöjtspelande yngling.
Magnus Olausson
Chef Samlingarna & Forskning