Dropephylla clavigera
NE
NA
LC
DD
Skalbaggar, Kortvingar
NT
VU
EN
CR
RE
Nära hotad (NT)
B2ab(iii,iv)
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Coleoptera (skalbaggar), Familj: Staphylinidae (kortvingar), Släkte:
Dropephylla, Art: Dropephylla clavigera (Luze, 1906) Synonymer: Hapalaraea clavigera (Luze, 1906),
Phyllodrepa clavigera Luze, 1906
Kännetecken
En platt och långsträckt, roströd art som är 3 mm lång. Färgen på antennerna, benen och täckvingarna är mera
gulbruna. Antennernas byggnad är mycket speciell med ett antal leder som är mycket korta och skivformade.
Täckvingarna täcker nästan halva bakkroppen.
Utbredning och status
Utbredd från Dalarna till Torne Lappmark, med enstaka fynd söder om Limes Norrlandicus, sydligast i Västergötland.
Världsutbredningen är mycket begränsad och omfattar Norge, Sverige, Finland, ryska Karelen och Estland.
Ekologi
Biologin är dåligt känd. Larvutvecklingen är förmodligen knuten till tickor (t.ex. Anthrodia spp.) på döda träd, främst
tall men även gran och lövträd såsom björk, asp och ek. Många fynd är gjorda i fällor, främst i naturskogsliknande
bestånd med stor mängd död ved, ibland i brandskadad skog. Arten påträffas också ofta flygande till ved- och
virkesupplag, t.ex. vid sågverk. Fullbildade individer under sommaren, främst i juli-augusti.
Hot
Slutavverkning och även bortgallring av lövträd i naturskogsbestånd.
Åtgärder
Öka generellt lövträdsinslaget i barrskogsbestånd. Bevara lövrika naturskogar i norra Sverige.
Litteratur
Cederberg, B. 1992. Särnaprojektet. Landskapsekologisk planering av skogsbruk. Dala-Natur.
Palm, T. 1948. Skalbaggar. Coleoptera. Kortvingar: fam. Staphylinidae. Svensk Insektsfauna 9(1). Rekv.-nr 48: 73.
Palm, T. 1950. Die Holz- und Rinden-Käfer der nordschwedischen Laubbäume. Meddelanden från Statens
Skogsforskningsinstitut 40:2.
Palm, T. 1985. Skalbaggar i en gammal tallskog i Uppsala. Ent. Tidskr. 106: 107–112.
Pettersson, Roger. 1981. Entomologisk undersökning av urskogen på Vändåtberget. Biologisk grundutbildning,
rapportserie 1981:5.
Författare
Stig Lundberg 1997. Rev. Bengt Ehnström 2000, Håkan Ljungberg 2016. © ArtDatabanken, SLU 2006.
ArtDatabanken - artfaktablad
1