Alvin Larsson
5A
2017-03-02
DE FARLIGA MÖRDARNA
Jag vaknade av ett knak. Jag gick ner. Jag såg ingenting. En oro började växa inom
mig men jag gick upp och sov igen. Jag vaknade av att det knakade igen. Nu var
det läskigt. Min föräldrar var inte hemma så det var ännu läskigare.
Min mobil låg bredvid mig så jag ringde polisen. Det var mörkt i rummet. Men jag
fick precis en snap så mobilen lös. Det tog många signaler innan polisen svarade.
De ställde massa frågor och jag svarade på de så de bestämde sig för att skicka en
polisbil.
Polisen kom inte förrän om en timma. Jag sprang in till mammas och pappas rum.
Jag visste att de var borta men det var tryggt ändå.
Men de var inte hemma de var och jobbade. Polisen var på väg!
Men jag trodde inte att det var en tjuv. Efter en timma hade ingenting hänt där nere.
Jag gick ner och då kände jag någonting som tog på mig på nacken. Jag vände mig
om och så såg jag en kille som var mörkhyad och hade svarta kläder på sig. Jag
försökte slå och sparka honom. Men han drog in mig i en mörkblå skåpbil. Han körde
in i skogen. Jag trodde att det var slutet på mitt liv. Han kom fram. Nu puttade han ut
mig ur sin skåpbil. Men där väntade hans kompisar. De laddade en pistol som var
svart .
Men polisen kom till mitt hus som är blått och stort. De två poliserna som är biffiga
och har mustasch tycker att det är konstigt att ingen är hemma. De åker och letar
efter mig.
Tjuvarna tycker att de ska skjuta mig. De siktade mot huvudet och sköt. Jag dog.
Sen letade polisen i skogen och hittade mig död i den mörka skogen. Klockan var
01:00 så det var mörkt. Men de hittade tjuvarna också så de fick livstids fängelse.
Tjuvarna var fem stycken och var 22 år. Deras föräldrar som var snälla var besvikna
över de hänsynslösa mördarna.
Alvin Larsson
5A
2017-03-02
Men mina föräldrar var ledsna och gick på min begravning. Men jag fick ett bra liv
uppe i himlen.