Alvin Larsson 5A 2017-03-02 DE FARLIGA MÖRDARNA Jag vaknade av ett knak. Jag gick ner. Jag såg ingenting. En oro började växa inom mig men jag gick upp och sov igen. Jag vaknade av att det knakade igen. Nu var det läskigt. Min föräldrar var inte hemma så det var ännu läskigare. Min mobil låg bredvid mig så jag ringde polisen. Det var mörkt i rummet. Men jag fick precis en snap så mobilen lös. Det tog många signaler innan polisen svarade. De ställde massa frågor och jag svarade på de så de bestämde sig för att skicka en polisbil. Polisen kom inte förrän om en timma. Jag sprang in till mammas och pappas rum. Jag visste att de var borta men det var tryggt ändå. Men de var inte hemma de var och jobbade. Polisen var på väg! Men jag trodde inte att det var en tjuv. Efter en timma hade ingenting hänt där nere. Jag gick ner och då kände jag någonting som tog på mig på nacken. Jag vände mig om och så såg jag en kille som var mörkhyad och hade svarta kläder på sig. Jag försökte slå och sparka honom. Men han drog in mig i en mörkblå skåpbil. Han körde in i skogen. Jag trodde att det var slutet på mitt liv. Han kom fram. Nu puttade han ut mig ur sin skåpbil. Men där väntade hans kompisar. De laddade en pistol som var svart . Men polisen kom till mitt hus som är blått och stort. De två poliserna som är biffiga och har mustasch tycker att det är konstigt att ingen är hemma. De åker och letar efter mig. Tjuvarna tycker att de ska skjuta mig. De siktade mot huvudet och sköt. Jag dog. Sen letade polisen i skogen och hittade mig död i den mörka skogen. Klockan var 01:00 så det var mörkt. Men de hittade tjuvarna också så de fick livstids fängelse. Tjuvarna var fem stycken och var 22 år. Deras föräldrar som var snälla var besvikna över de hänsynslösa mördarna. Alvin Larsson 5A 2017-03-02 Men mina föräldrar var ledsna och gick på min begravning. Men jag fick ett bra liv uppe i himlen.
© Copyright 2024