4 Den europeiska filosofins utveckling under första hälften av 1900-talet
Edmund Husserl (1859-1938) Logiska undersökningar 1901. (Filosofins
traditionella roll som ”vetenskapernas moder”, den tyska idealismens ambitioner
och pretentioner), Filosofins kris mot slutet av 1800-talet, medvetandefilosofi,
[Franz Brentano, mentala akter, intentionalitet]. Fenomenologin (en ny, långsam
metod att genomföra Aristoteliska väsensdefinitioner av ”Tinget-för-oss”?),
fenomen/noemata, skepticism ”att sätta yttervärlden inom parentes”, Idéer till en
ren fenomenologi och fenomenologisk filosofi 1913, transcendental
fenomenologi, transcendentalt subjekt (och noemata allt mer lika Platons
idéer?), Cartesianska meditationer 1931, de sista åren: Manuskript om ”den
europeiska vetenskapens kris” (kris-begreppet), kanske är noemata historiskt
föränderliga?
Max Scheeler (1874-1928) , kunskapssociologi, ”kunskapsintressen” (ordet
senare myntat av Jürgen Habermas): ”behärskandekunskap”, ”väsenskunskap”,
”frälsningskunskap”
Martin Heidegger (1889-1976) Varat och tiden 1927, ”den mänskliga tillvaron”
= ett ombesörjande av försörjning, omsorger m.m., samt en underliggande sorg
över den egna dödligheten. Egentligt – oegentligt mänskligt varande, ”das
Man”. Ångesten=rädsla för Intet (från Kirkegaard) blottlägger vår ”utkastadhet”
i tillvaron (”existentiell alienation”). Senare tänkande (efter H:s ”vändning”):
Följer Nietzsche och beundrar försokratikernas (t.ex. Parmenides) direkta
uppfattning av ”varat”. Sokrates och Platon klyver varat i subjekt och objekt och
tvingas uppfinna ”förnuftet”, som därefter har förstört hela den europeiska
filosofins historia. Modern teknik och exploatering av naturen beror
på/representerar ”varaförgätenhet”. Konsten (särskilt Hölderlins dikter) kan
tillfälligt ge oss direktkontakt med ”varat”.
Karl Jaspers (1883-1969), ”det omgripande”, upplösning av åtskillnaden
subjekt-objekt, kan upplevas i gränssituationer.
Hannah Arendt (del 2) Människans villkor 1958, aktivt liv: livupprätthållande
arbete, tillverkande arbete, handlande (inklusive kommunikation) etablerar
identitet etc. offentlighet som en egen, oreducerbar dimension i människolivet;
grundläggande för politiken, beundran för den antika grekiska stadsstatens
offentlighet.
Logik = matematik = sant:
George Boole (1815-1864) Tankens lagar 1854. Försörjde föräldrarna och tre
yngre syskon genom arbete som lärare från 16 års ålder, under 1840-talet
upptäckt som matematiskt geni (professor från 1849). Uppfinner den formella
logiken (den logiska kalkylen som en motsvarighet till den algebraiska
kalkylen), ”och”, ”eller”, ”inte” formaliseras, utvecklar den binära algebran
(sant/falskt som 1/0) [Claude Shannon 1937, informationsteori]
Gottlob Frege (1848-1925) Bergreppsskrift 1879, utreder semantiska oklarheter,
Aritmetikens grunder del 1 1893, del 2 1903. Uppfinner den formella logiken på
nytt, vill visa att matematiken i grunden är/vilar på logik (för att motbevisa
Kants exempel på sanningar som skulle vara syntetiska (=utsäga något om
verkligheten) och a priori (=förnuftsmässigt giltiga utan empiriska bevis). Inför
”kvantifikatorerna” alla, några, inga (jämför ”mängdläran” som sätt att lära ut
elementär matematik).
Försöker grundlägga den naturliga talserien logiskt som klassen av alla klasser
som innehåller 1, 2, 3, 4… osv. element. (Klassen av alla klasser som inte
innehåller något element alls är sannolikt en form av oändlighet). Då, år 1903,
får Frege ett brev från Bertrand Russell. Känner sig efteråt rätt knäckt, dessutom
dör hustrun och F. orkar inte arbeta med tyngre abstrakta problem igen på
många år. Träffar Wittgenstein 1911.
Bertrand Russel (1872-1970) Matematikens principer 1903, Principia
Mathematica 1910-13 (tills. med A.N. Whitehead). Vill (precis som Frege)
grundlägga matematiken i logik. Men om vi, som Frege, godtar resonemang
med klasser av klasser, kan vi skilja mellan klassen av alla klasser som
innehåller sig själva (t.ex. klassen som definierar talet 7, om det bara finns sex
andra klasser som innehåller sju element) och klassen av alla klasser som inte
gör det. Fast om den klassen själv inte tillhör sig själv, ska den höra till sig själv.
Om den hör till sig själv tillhör den de klasser som inte tillhör sig själv. ”Russels
paradox”, (en variant av den antika paradoxen ”lögnaren från Kreta”). Typläran
= spärregeln att en klass inte får vara medlem av sig själv, att hålla isär nivå,
metanivå, metametanivå osv. (Viktigt vid programmering). Predikatlogik,
existenspredikat. Ex. på logisk analys: ”Jultomten bor på Nordpolen” =
”Jultomten finns” + ”han bor på Nordpolen”, satslogisk atomism. Anhängare av
brittisk empirism i Lockes efterföljd [G.E. Moore, common sense-realism]
Upplösningen av traditionella filosofiska problem genom logisk-semantisk
analys. Efterföljare i Sverige: den senare Uppsalaskolan (elever till Adolf
Phalén), bl.a. Ingmar Hedenius och Anders Wedberg.
Ludwig Wittgenstein (1889-1951, del 1) Tractatus logico-philosophicus 1921.
(Den teoretiska) filosofins slut=naturvetenskapernas ontologi: Världen består av
enskilda (av varandra a priori oberoende) fakta som kan rapporteras språkligt
genom s.k. protokollsatser, ”bildlikhet” på denna nivå mellan språk och
verklighet. Kom aldrig på något exempel på en protokollsats.
Wienerskolan/logisk positivism eller logisk empirism: [Ernst Mach] Moritz
Schlick (1882-1936) verifierbarhet som meningskriterium (”demarkation” mot
metafysik), Otto Neurath, vänstersocialist, vill skapa en ”social ingenjörskonst”,
Rudolf Carnap (1891-1970) Världens logiska uppbyggnad 1928,
enhetsvetenskap, logisk syntax, ”primitiva termer”, Kurt Gödel,
ofullständighetsproblemet 1931, [C-G Hempel, Hans Reichenbach] storebrormellanbror-lillebror, ”samhällsvetenskaplig positivism”
Karl Popper (1902-94) Forskningens logik 1934, Historicismens torftighet 1936,
Det öppna samhället och dess fiender 1945, Antaganden och avfärdanden 1963,
kritik av induktiv logik, falsifiering i stället för verifiering (”korroberation”),
vetenskapens progressivitet i stället för sanning, det öppna samhället, ”utopisk
kontra styckevis social ingenjörskonst”, kritisk rationalism, den rationella
attityden, situationsanalys.