Pilgrimens sju nyckelord är
Utgave 1, januar 2007 frihet, enkelhet, långsamhet, tystnad, bekymmerslöshet, delande och andlighet ST. OLAVS VEGEN Pilgrimens sju nyckelord är ST. OLAVS VEGEN En pilegrimsvandring från Borgsjö via Östersund och Stiklestad till Nidarosdomen Producerad med stöd av Europeiska regionala utvecklingsfonden Europeiska unionen Nidaros biskop www.pilegrim.info Stiklestad Trondheim Åre Østersund NORG E S V E R IG E Redaksjon og Layout: Erling Plinga Johansen - Tekst: Rolf Synnes, Mari Kollandsrud, Ola Hanneryd, Maria Nordlund, Maria Nordström og Ewa Ljungdahl Kilder: «Pilgrimsleden S:t Olof - vandringsguide i pilgrimers spår» (Härnösands stift 2000), «Pilgrimstid» (Jämtlands läns museum 1997). Foto: Tomas Johansson Ewa Ljungdahl, Leif Arne Holme, Rolf Synnes, Per Steinar Raaen, Lennart Karlsson, Nidarosdomens Restaureringsarbeider, Helen Eliassen, Länsstyren i Jämtlands län och Härnösands stift, Bjørn Sæther, Jörgen Roos,Torkel Söderberg, Ole Petter Rørvik, Aune forlag, Jørn Adde, Skuggsjå, Vitenskapsmuseet, Bjørn Sæther, Nationalmuseet i København, Stiklestad Nasjonale Kultursenter, Leiv Stavdahl, J. Norrman Raä, De Sandvigste Samlinger, Jämtlands Läns Museum - Illustrasjoner: Erik Jondel/Karl-Fredrik Keller/Øystein Ekroll Kartor: eMap Produksjon: Trondheim Repro Trykk: Trykkpartner Lade Borgsjö Selånger En vandring i Olav den Helliges fotspor langs historiske pilegrimsleder i Sverige og Norge Å være pilegrim i det tredje årtusen Det kan synes underlig at en gammel og nesten glemt tradisjon fra middelalderen ganske plutselig oppstår lys levende i vår tid. Etter modernismens overdrevne tro på fremskrittet kom postmodernismen. Igjen søker vi etter varige verdier som stikker dypere enn de rent vitenskapsbaserte. Jeg aner en frustrasjon blant mange mennesker over at det vi bys gjennom media blir overfladisk og uten varig verdi. Mange kjenner en lengsel etter noe mer som ikke alltid er helt lett å definere. En pilegrim på vei mot Nidaros formulerte seg slik: «- Jeg lengter etter noe jeg ikke vet hva er.» Mange av de som i dag følger de oppmerkede pilegrimsvegene vil gi helt andre begrunnelser for sitt oppbrudd og sin vandring. Det kan handle om mosjon, naturopplevelse og eventyrlyst. Påfallende mange som i utgangspunkPilegrimsprest tet har vanskelig for Rolf Synnes å definere seg som pilegrimer opplever at de underveis får et dypere perspektiv på vandringen. «- Jeg begynte for mosjonens skyld, men jeg er blitt pilegrim underveis!» fortalte en kvinne meg like etter at vi hadde nådd målet for vår pilegrimsvandring. Ingen har rett til å kritisere menneskers utgangspunkt og motivasjon for sin vandring. Om mosjonen, kulturen eller troen oppleves som viktigste drivkraft, har vi uansett krav på den samme respekt. Pilegrimsvegen byr på spennende møter med fastboende og medvandrere. Underveis blir fordommene færre og tankene rikere. St. Olav, et forbilde for pilegrimer i dag I 1028, etter 13 år som konge i Norge, måtte Olav Haraldsson forlate det landet han forsøkte å kristne og samle til ett rike. Han møtte motstand som rikskonge fra bøndene i Trøndelag og høvdingene langs kysten. De fikk også støtte fra Knut den mektige (995-1035), som var konge i både Danmark og England. Sommeren 1028 angrep han Norge med en flåte på 30 skip. Olav Haraldsson flyktet derfor gjennom Sverige og Finland til han kom til Kiev i Gardariket der fyrst Jaroslav regjerte. Jaroslav var Olavs svoger og han tok derfor godt imot den norske kongen. Olav fikk, i følge Snorre Sturlasons Kongesaga, tilbud om trygghet og gode kår. Han kunne sågar bli fyrste i Stor-Bulgaria, som da var en del av Gardariket. Selånger. Vi tror han i store trekk fulgte det vi i dag kjenner som St. Olavs vegen (i Sverige kalt Pilgrimsleden S:t Olof ) fram til Stiklestad. Der stod slaget mellom en tallmessig overlegen bondehær og Olavsikon en liten og tilfeldig malt av Hæge sammenrasket Aasmundtveit kongshær. Snorre forteller at Olav etter først å ha kjempet djervt i første rekke velger å kaste både våpen og skjold for så å be Gud hjelpe seg. På en underlig måte blir Olavs død på Stiklestad raskt vendt til hans store seier. Bare et år etterpå blir Olav helligkåret som martyr fordi han under slaget på Stiklestad gav sitt liv for Kristus. Dette styrket kristentroen i Norge. St. Olav blir på 1100-tallet også erklært å være Norges evige konge. Olavs ry som helgen vokste raskt takket være de mange muntlige mirakelfortellinger fra hans liv og, aller mest fra, tiden etter han døde. St. Olav ble viden kjent, og et stort antall kirker ble viet til ham over hele Nord-Europa. Til Olav i Nidaros kunne alle komme som trengte helbredelse for kropp og sjel. Mange kom også for å takke for den hjelp de alt hadde fått av helgenkongen. Olavs mot til å forlate det trygge og forutsigelige for å søke sitt lovede land kan inspirere oss i dag til å bryte opp fra vår trygge hverdag. Kanskje aner vi at et sted ved enden av vår pilegrimsveg finnes det et «lovet land» for oss også. Dette lovede land kan vise seg å være et rikere liv og et liv der idealene blir viktigere enn trygghet og forutsigbarhet. Dette må ha vært et fristende tilbud for en konge som følte seg sveket av sitt eget folk. Men Olav opplevde at Norge var hans «lovede land». Han kunne ha gjort som Israelsfolket da de søkte tryggheten og kornlagrene i Egypt. De glemte sitt lovede land. Da de etter 450 år ville bryte opp ble det tydelig at de var fanger og slaver i sin trygge utlendighet. Først etter et svært dramatisk og vanskelig oppbrudd kunne de begynne sin pilegrimsvandring mot Kanaan. Statue på Vestfronten på Nidarosdomen som under Olsok blir bekranset Olav glemte ikke sitt kall til å være Norges konge og kristne folket. Derfor brøt han opp fra tryggheten i Gardarriket for å søke det landet han opplevde at Gud hadde gitt ham. Han dro gjennom Finland, seilte over Botniska Viken og gikk i land i Olavsantemensalet fra 1300-tallet. Kopi i oktogonens østre kapell i Nidarosdomen. (Original finnes i Museet i Erkebispegården i Trondheim) Vandringen går i historiska de lar av Jämtland och Trøndelag Den medeltida pilgrimen med Nidaros, Trondheim, i sikte hade en gång många vägar att välja mellan. Det var vägar som användes för alla slags ärenden, inte minst handelsresor. Trots att det omgivande landskapet genomgått stora förändringar, följer många av dagens vägar ännu de urgamla sträckningarna. Den historiskt sett kanske viktigaste vägen från kust till kust, tvärs över den skandinaviska halvön, är den sk Stora vägen. Efter upprustningsarbeten i början av 1800-talet har den också kallats Karl- Johansvägen. Den följer i stor utsträckning dagens E14 och går mellan S:t Olofs hamn i Selånger och Nidaros. Den följer Ljungans dalgång till Storsjöbygden för att sedan löpa längs Indalsälven mot gränsfjällen. Utefter sträckan passeras bl a de gamla gränstrakterna i den djupa Jämtskogen, källan i Pilgrimsstad och den vikingatida kultplatsen på Frösön. Den bro som omtalas på runstenen på Frösön kan ha varit en del av Stora vägen. Strax väster om Åre by delar sig vägen i en nordlig sträckning - över rastplatsen vid Medstugan, gården Sul och Stiklestad - och i en del rakt västerut mot Nidaros, över Skurdalsporten. Den kanske förste resenär längs Stora vägen vi känner namnet på är den norske kungen Olav Haraldsson, som färdades genom Jämtland år 1030 på väg till Stiklestad. I Norge går han under namnet Olav den helige och i Sverige S:t Olof. De viktigaste pilgrimsvägarna under medeltiden men med nutida namn på sträckorna. Hit hör också de vägar som ledde norrut genom Norge. Många pilgrimer valde också att ta sig sjövägen. Vi vet ganska litet om vägarna under pilgrimstid. Men vet vi att det inte handlade om vägar i dagens bemärkelse! Det rörde sig om gång- och ridstigar, som formades av terrängen. Där marken var sank kunde underlaget ibland förbättras med kavelbroar. Annars reste man helst vintertid eller försökte följa vattenvägarna för att underlätta framkomligheten. I bebyggda trakter formades vägarna också av ägogränserna. Den medeltida lagstiftningen i Sverige talar om den «allmänna vägen», som var den viktigaste vägen genom en bygd och som bör ha varit den led som pilgrimerna främst valde att följa. Ju närmare bebyggda trakter man kom desto tätare blev också vägnätet. Resorna längs de medeltida vägarna var farofyllda. Svåra väderförhållanden, rövare och de mycket långa avstånden mellan bebodda trakter utgjorde reella hot. Till skydd för resande upprättades därför raststugor, sk själastugor, längs vägarna. Till dessa hör Stugun i Jämtland, som etablerades vid 1200-talets slut, och Biskopsstugan nära Skarvdörrspasset i Härjedalen och Medstugan mellan Åre och Stiklestad. Pilgrimerna skyddades också genom bestämmelser i lag. Trots detta hände det att pilgrimer rånades. Det är viktigt att komma ihåg att alla pilgrimsresor inte alltid var så långa. Ibland kunde det handla om att göra en vandring till en kyrka eller annan plats av religiös betydelse i närheten. Det finns flera skriftliga belägg för att människor rört sig i detta område, med olika pilgrimsmål i sikte. Till de mer kända hör kung Magnus Eriksson, som 1350 skrev till bönderna i Ragunda och Hammerdal i Jämtland och meddelade att han tänkte stanna hos dem under sin färd till Nidaros. Medeltida fynd av minnesföremål från välkända pilgrimsorter visar att människor i samma område har besökt såväl Santiago i Spanien, Tours i Frankrike som Vadstena och Nidaros. Den svenske ärkebiskopen utlovade år 1515 avlat,minskad botgöring för synder, till dem som besöker Ovikens kyrka i Jämtland under vissa namngivna dagar eller som under förböner genomför en vandring runt kyrkan och dess kyrkogård. Också den Heliga Birgitta och hennes make Ulf skall ha hört till den ström av människor, som begav sig ut med Nidaros i sikte. I helgonförklaringen av Birgitta framhålls att hon skall ha genomfört en 30 dagar lång fotvandring till helgonkungens grav. Det bör i sådana fall ha skett omkring år 1339. Enligt traditionen skall resan ha genomförts genom Jämtland och några källor här, bär därför ännu hennes namn. Hon lär även ha tvättat sina kläder vid Storsjöns strand inte långt från Hackås medeltidskyrka! Under medeltiden tillhörde landskapen Jämtland och Härjedalen Norge ur politisk synpunkt. Till skillnad från Härjedalen, som låg under Nidaros ärkestift, var emellertid Jämtland organiserat under Uppsala ärkestift i kyrklig mening. Tillsammans med det fredliga förhållandet mellan Norge och Sverige bidrog detta till en viss politisk självständighet för Jämtlands del. Det ovanliga kyrkliga förhållandet i landskapet hade mindre betydelse under medeltiden, eftersom uppfattningen i trosfrågor var likartad i hela Norden. Strekningen er delt inn i 25 dagsetapper samt en hviledag på Stiklestad - Strekningen fra Borgsjö til Nidaros er totalt 483 km Dorotea Snåsa Snåsa Malm Malm Åfjord Åfjord d d sta sta kletikle i t Verdalsøra S Sndal ndal Verdalsøra Lysøysundet Lysøysundet Straumen Straumen Sistranda Sistranda Brekstad Brekstad Fillan Fillan Levanger Levanger In Rossön Backe In T Leksvik Leksvik Mu Mu l l Su Su nke nke by by Föllinge Ma Ma Vanvikan Vanvikan gan gan rka rka stu stu gantugan byg byg kal Skal u t S s s d d Ra Ra rns rns ada ada lltjä lltjä n n l l Sta Sta by dsby s Lån Lån d Meråker Meråker ve ve e e ke ke Ra Ra Du Du År År nh nhM M Åre Åre eim eoim sta osta Nälden dm dm Duved Duved ark ark en en Als Als an an l l d d l l i i Selbu Selbu llan llan Mörs Mörs Vap Vap Hå Hå ka ka kyr kyr dö dö Rö Rö nd nd Surnadalsøra urnadalsøra Järpen Järpen Östersund Meldal Meldal Støren Støren Røros Røros Tolga Tolga Åsarna Funäsdalen Funäsdalen Hede Hede Tynset Tynset Kälarne Bispgården Borgsjö - Jämtlandsgränsen 15 km Jämtlandsgränsen - Bräcke 21 km Bräcke - Gällö 23 km Gällö - Pilgrimstad 15 km Pilgrimstad - Brunflo 23 km Brunflo Hembygdsgård - Jamtli 17 km Jamtli - Rödö kyrka 18 km Rödö kyrka - Vaplan 20 km Vaplan - Alsen 16 km Alsen - Mörsil 26 km Mörsil - Hålland 21 km Hålland - Åre 19 km Åre gamla kyrka - Duveds by 13 km Duveds by - Stalltjärnstugan 20 km Rätan Ånge jö jö rgs rgs Bo Bo 15 Stalltjärnstugan - Skalstugan 21 km 16 Skalstugan - riksgrensen Ådalsvollen - Sul 23 km 17 Sul - Inndal 22 km 18 Inndal - Vuku - Stiklestad 15 km Besøksdag Stiklestad Nasjonale kultursenter 19 Stiklestad - Munkeby 19 km 20 Munkeby - Markabygd 24 km 21 Markabygd - Rådal 23 km 22 Rådal - Lånke 21 km 23 Lånke - Mostadmark 19 km 24 Mostadmark - Ranheim 19 km 25 Ranheim - Nidaros10 km Docksta Kramfors Utansjö Bräcke cke cke Brä Brä n n nse nse gränsgrä s n Lä Lä Bjä Nyland Liden Härnösan Indal Fränsta Selånger Selånger Stöde Timrå Sundsvall Matfors Folldal Folldal 7 8 9 10 11 12 13 14 Sollefteå Hammarstrand ms ms gri gri Gällö Gällö Pil Pil Os Os Hjerkinn Hjerkinn Stugun su su o o Brunflo ter ter l l Ös Ös BrunfBrunf d d Gällö Hackås sta sta Ulsberg Ulsberg Oppdal Oppdal Bredbyn Näsåker Krokom Lit Svenstavik 1 2 3 4 5 6 Bjö Ramsele Nidaros Nidaros Berkåk Berkåk unndalsøra ndalsøra Junsele Hammerdal Orkanger Orkanger Melhus Melhus Rindal Rindal Fredrika Strömsund Stjørdal TrondheimStjørdal Trondheim Kyrksæterøra yrksæterøra Åsele Hoting Steinkjer Steinkjer PILGRIMSSYMBOLEN återfinns på de stolpar som markerar pilgrimslederna. Symbolen kombinerar valknuten sevärdhetsmärke och S:t Hanskors - med Olofskorset och har skapats av designer Johanna Figur Waddington. Märket är mönsterskyddat och får endast användas efter tillstånd av föreningen Pilgrim i Norden för märkning och skyltning av godkända pilgrimsleder och tillhörande trycksaker. Märket finns i skyltplast 42x42 eller 68x68 mm på fyrkantskäppar med rödmålad topp. Märket sitter i vandrarens riktning mot Nidaros. På plank med rödmålad topp finns märket i storlek 118x118 mm kompletterat med pil som anger riktning för ledens fortsättning vid korsning av väg eller annan led. Märke i samma storlek av emalj eller skyltplast fäst på stolpe eller plank anger pilgrimsminne. Kyrkor och källor med Olofs tradition är märkta med järnsmidesmärke. Genom ett samiskt kulturla ndskap besökare i det samiska kulturlandskapet kan det därför tänkas att man inte uppfattar de gamla spåren om ingen visar på dem. I detta landskap finns också dimensioner som inte alls har lämnat några fysiska spår. Tänk bara på alla gamla namn på fjäll och bäckar, alla lekplatser, alla skohömyrar, alla minnen som du går förbi! Vandra sakta så kanske du kan förnimma något av dem som verkat före oss. Kåta i Stensdalen, Handöls sameby, Åre När du vandrar Pilgrimsleden S:t Olof bör du känna till att leden passerar genom ett samiskt kulturlandskap där samer har bott och verkat under många hundra år. Stora delar av den skandinaviska fjällkedjan är ett utpräglat beteslandskap efter hundratals år med betande renar. Fjällen och skogen är fortfarande renskötarens arbetsplatser. Lämningarna efter äldre samisk verksamhet är diskreta och ofta svåra att upptäcka. Naturens egna material användes till byggnader och vardagsföremål och när de inte längre användes lämnades de tillbaka till moder jord för att sakta återgå till naturen. Det fanns ingen anledning att bygga några stora monument, man skulle verka på sådant sätt att man inte lämnade några onödiga spår efter sig. Om de gamla platserna skulle man inte prata så mycket. Som Kalvmärkning i Bartjan, Tåssåsens sameby I alla tider har möten mellan samer och de nordiska grannarna varit vanliga. Man har bytt varor och tjänster, och ibland har man vandrat samma stigar. Kanske på väg till marknaden i Levanger för att byta skinnprodukter och slöjdhorn mot salt och kläde. Redan i den norska och isländska medeltida sagalitteraturen berättas om giftermål mellan samer, eller finnar som var den gamla benämningen på samer här, och grannfolken. Säkert kom även pilgrimer på väg till Nidaros i kontakt med samer. Men samiskan har ingen lång tradition som skriftspråk, så det finns inga skrivna berättelser om sådana möten. Vi får använda vår fantasi och försöka föreställa oss hur det gick till. Nog var man nyfikna på varandra, och nog försökte man kommunicera. Hur vanligt det var att samer besökte S:t Olofs grav vet vi inte. De flesta samer kristnades först under 1700-talet, men eftersom man inte alls levde isolerat dessförinnan vore det märkligt om inte även samer var nyfikna på helgonet som fick besök av människor från hela Europa. Renhjord vid Bartjan i Bergs Kommun Renarna vistas i fjällen främst under vår, sommar och höst. Sent på hösten samlar renskötarna renarna i skiljningsgärden och flyttar i mindre familjegrupper ned till vinterlandet i skogen. Så snart snön börjar smälta på våren vill renarna iväg till fjällen igen, så då samlar renskötarna åter sina renar och vårflyttningen börjar. I maj föds renkalvarna. Under större delen av sommaren går renarna fritt i fjällen och betar där de finner föda. När det är riktigt varmt och mycket insekter vandrar renarna till högfjällen och söker upp snödrivor. Där får de svalka för värmen och där är insektsplågan inte lika svår. Mitt i sommaren, oftast i början av juli, är det dags för kalvmärkning. Renkor och kalvar samlas och leds in i speciella gärden där renägarna märker kalvarna med sitt eget unika renmärke. Under sensommar och tidig höst rör sig renarna över stora områden och fyller på sina fettreserver inför vintern. Svamp är då ett uppskattat och viktigt födoämne. I början av september börjar brunsttiden och rentjurarna visar upp sina praktfulla hornkronor. Sen är det snart dags att flytta till de lavrika skogarna igen. Renarna vistas i skogen framförallt under vinterhalvåret. När snön börjar falla sent på hösten samlar renskötarna renarna och flyttar dem från fjällen ned till skogslandet. Där betar renarna i mindre grupper till skillnad från under sommaren i fjällen där samebyns alla renar betar tillsammans. Den främsta födan under vintern är lavar, både sådana som växer på marken och trädlavar. När det är mycket is och skare är det svårt för renarna att komma åt sin föda, och vintrar med ostadigt väder kan vara mycket besvärliga. Tidigare bodde renskötarna med sina familjer i kåtor på vinterlandet. Senare blev det vanligt att hyra in sig i någon bakstuga eller härbre hos bönderna. Nu för tiden hyr de flesta ett hus under vintern, eller också pendlar man mellan den permanenta bostaden och skogslandet. Du som vandrar i renarnas och samernas landskap: Tänk på att du vistas inom renskötarnas arbetsområde. Visa hänsyn och respekt för både renar och renskötare. Speciellt under den känsliga kalvningsperioden från slutet av april till mitten av juni i fjällen är det viktigt att renkorna får den ro de behöver för att kunna ge nytt liv. Tänk också på att du i skogslandet vistas i områden som under vinterhalvåret är renskötarnas arbetsområde. Flera av de jämtländska samebyarna har sina vinterbetesområden där S:t Olofsleden går fram. Om du träffar på renar under din färd så stanna gärna upp en stund för att inte skrämma dem. Renar är nyfikna på människor, så de kanske stannar och betraktar dig också! Borgsjö - Jämtlandsgränsen Etapp 1 på en sten som blev till en gryta under hans tyngd. Så gav källan friskt vatten till både folk och fä. ån Kungsstugan vid Jämtkrogen Lombäcken LANDSKAPET JÄMTLANDS SIGILL OCH VAPEN Sigillet, från mitten av 1200-talet,visar en sköld med det norska lejonet som håller en yxa av S:t Olofstyp. På varje sida syns jägare med pilbågar som siktar på ekorrar, vars vinterpäls (gråskinn) användes för att betala skatt till den norska kronan. Sigillet användes fram till 1570, då danske kungen fråntog jamtarna sigillet efter okupationen av Jämtland. Jämtland, som legat under Uppsala ärkestift, överfördes då till Nidaros stift. Den latinska texten säger: «Sigillet för allmogen i Jamtaland». Granboda Husmyråsen Nedertjärnen Orråsen I Jämtkroggården finns hembygdsföreningens museum. I Borgsjöbyn efter gamla vägen norr om prästgården finns också en minnestavla över Karl XIV Johans eriksgata i början av 1800-talet. Borgsjö kyrka Granboda vägskäl - Lombäcken Jämtlandsgränsen 9 km Lombäcken är en utmarksbosättning som varit ett fäbodställe för byn Näsets bönder. Inte lång därifrån, i Lombäcken, finns ett fångstgropsystem. Fångstgropar var mycket vanliga i denna del av Sverige. Denna fångstmetod användes från stenåldern ända fram till 1800-talet. Jämtkrogen var ett betydelsefullt rastställe i den i Jämtskogen, och beskrivs mer på nästa uppslag. Ensillreåsen rr Under de oroliga 1500- och 1600-talen uppfördes en rad försvarsanläggningar, sk skansar, i gränsområdet mellan Sverige och Norge. Borgsjö skans omnämns första gången i samband med Baltzarfejden under Kalmarkriget i början av 1600-talet. Vid S:t Olofs källa ska Olof Bakom församHaraldsson, enligt sägen, ha lingshemmet vid rastat på sin färd mot kyrkan kan än Stiklestad. Det berättas att han idag skönjas stötte sin stav i marken och resterna av genast rann en källåder löpgravar. fram. Likheten med gamla HembygdsTräskulptur av S:t Olof, ett verk testamentets berättelser om gården väster av den norrländske mästaren Moses är slående. Sägnen om kyrkan Håkon Gullesson från ca år berättar också att hästarna ligger i ett 1500, som bär texten. HELP behövde något att dricka naturskönt SANCTUS OLAUS KONUNG. ur, varför Olav satte sig område. Granbodåsen Jämtkrogen Ha Borgsjö - Granboda vägskäl 6 km Under medeltiden när pilgrimerna från kusten nått så långt som till Borgsjö, stannade de säkert Ånge till för att gjuta Kommun mod i kyrkan, innan de fortsatte västerut genom den farliga Jämtskogen. Från den tiden finns två unika S:t Olofsskulpturer bevarade. Den äldsta föreställer helgonkungen trampande på sin bror Harald. Brodern fick ett dåligt rykte efter Olofs död och presenteras därför som en orm. 15 km Gammelbodarna Tälje Ede Byn Näset Borgsjön Bergåsen Borgsjö S:t Olofs källa i Borgsjö Erikslund Jämtlandsgränsen - Harrsjön 6 km Pilgrimsleden passerar gränsen mot Jämtland strax efter Jämtkrogen, nära E 14. Jämtkrogen var från 1650-talet ett viktigt postryttarhåll och gästgiveri. Här kundede sk forbönderna äta och övernatta på sina handelsresor från och till Jämtland. Under senare delen av 1800-talet huserade här en legendarisk gästgiverska, Moster i Krog, som drev krogen med stor myndighet. Den stora Jämtkroggården skänktes till Hembygdsföreningen i Borgsjö år 1929. Den gamla sk Kungsstugan står ännu kvar. Här har bl a Kung Karl XV övernattat i mitten av 1800-talet. Vid Jämtgränsen finns också Altarstenen som, enligt sägnen, skall ha varit tingsplats. Leden är väl skyltad med markeringar varje kilometer och en större tavla uppsatt var sjätte kilometer. Vägen går till stor del genom ett vackert skogslandskap. Vid länsgränsen står det en minnessten med inskriptionen «Jämtlands Höfdingedöme 1809 Jac Axel Dahlström Landshövding» Orkidéen Brunkulla är Jämtlands landskapsblomma Harrsjön - Bygget - Bräcke hembygdsgård 15 km Mellan Stora och Lilla Harrsjön finns tre fångstgropar. Vid Stora Harrsjön finns både vindskydd och enkel övernattningsstuga. Norr om Stora Harrsjön finns en plats benämnd Knektänget, där fynd gjorts av kanonkulor och uniformsknappar. Bräcke är idag ett modernt industrisamhälle, centralort i Bräcke kommun samt järnvägsknutpunkt. Den tidigare byn på platsen växte kraftigt i och med järnvägens frammarsch under 1870- och 80-talen. Här finns också stora fantastiska trähus som vittnar om samhällets välstånd kring förra skelskiftet. Bräckes nuvarande kyrka byggdes 1859. 21 km Etapp 2 Bräckefj ärden Jämtlandsgränsen - Bräcke Sösjön Bräcke Storsved Sjöändan Bygget Affärshus i Bräcke från förra sekelskiftet Den första kyrkan i Bräcke är känd sedan slutet av 1500-talet, men var troligen äldre än så. Den var ca 10 x 5,8 m stor i plan och uppförd av furutimmer, utvändigt klädd med stående panel. Kyrkan, som revs 1861, var en av Jämtlands två kända medeltida träkyrkor. Kvar vid gamla kyrkogården finns porten. Bräcke hembygdsgård, Hjertsgården, är en imponerande anläggning. Sommartid ordnas årliga hembygdsfester. Bräcke innehåller det fornsvenska ordet braekka i betydelsen backe, sluttning, besläktat med brink som i strandbrink. Bröckling Lillkrogen Hällsluten Västergårdsbodarna «Solen går upp och solen går ner, så skyndar den tillbaka till platsen för sin uppgång. Vinden blåser åt söder, så slår den om mot norr, ständigt slår vinden om, står om och vänder igen. Alla floder flyter mot havet, men havet blir aldrig fullt. Dit floderna har vandrat vandrar de alltid på nytt. Inga ord räcker till, ingen kan utsäga allt. Ögat blir aldrig mätt på att se, örat fär aldrig nog av att höra. Vad som har varit kommer att vara, vad som har skett ska ske igen. Det finns ingenting nytt under solen.» Från Predikaren 1:5-9 Åsen Fasikan Jämtkrogen Ensillreåsen Bräcke - Gällö 23 km Mordviken - Mälgåsen 8 km Gimån, som utgör sockengräns mellan Bräcke och Revsund, är en av Ljungans större biflöden. Ån passeras via en träbro som vilar på gamla stenlämningar från timmerflottningsepoken. I Gimån finns fiskrika forsar där även strömstaren trivs. Här finns också fina paddelvatten. Området kring ån är mycket rikt på lämningar efter en förhistorisk fångstkultur. Här finns också fångstgropar och många stenåldersboplatser. Längre upp längs ån, bedriver Gimdalens byamän sk vaktfiske av lekande sik. Verksamheten, som har medeltida anor, sker under hösten vid en fångstspärr av timrade kistor och stenvallar i vattnet. Gällö I Stavre erbjuds turer på Revsundssjön med ångaren Alma från 1873. Stavre fick ett uppsving under sågverksepoken vid 1800-talets slut, då här uppfördes flera vackra panelklädda byggnader. Det mesta kända ligger, strax intill järnvägen, är det lilla badhuset ute i sjön, som uppfördes 1885 av Skönsviks AB för bolagets Hanåsen ön Skepparhällan Grimnäsfjärden 96 meter gångbro över Gimån tjänstemän och familjer. Forskning visar att det finns gott om riktigt gamla timmerbyggnader i Jämtland, flera av dem medeltida. Några tillhör Europas äldsta kända trähus. De är mycket värdefulla, eftersom de kan berätta om en tid, där det annars finns få skriftliga dokument bevarade. I Mälgåsen finns ett härbre - en förrådsbod - uppfört på stolpar. Stolparna var till för att få upp byggnaden från marken och skydda det värdefulla innehållet, som t ex kunde utgöras av spannmål. Just det här härbret har daterats till sekelskiftet 1600. Arnljot talar vid tinget. Målning i Undersåkers hembygdsgård Mälgåsen - Grimnäs 5 km Grimnäs tolkas som Grimes näs, möjligen efter ett vikingatida mansnamn. Också här finns ett sällsynt gammalt och välbevarat härbre på stolpar, uppfört under 1580-talet. I Grimnäs ligger den sk Skelettåkern där 4 skelett daterade till sent 1200-tal har påträffats. Sannolikt har här stått ett mindre medeltida gårdskapell. Grimnäs - Gällö hembygdsgård 6 km Namnet Gällö kommer av germanska ordet gield, en avgift, som betalades när man skulle över sundet. Här bodde sagohjälten Arn i Gällö, den ryktbare kämpen Arnljot, som idkade sjöröveri och var ute som viking tillsammans med sin bror Vikar. Den senare skall ha deltagit i slaget vid Svolder år 1000 tillsammans med en annan jämte, Anskyte. I slaget vid Stiklestad stupade Arnljot tillsammans med Olof Haraldsson. År 1982 påträffades här en 1000-årig grav, ett mycket ovanligt fynd. I den träklädda graven låg det fyra personer i 15-45-årsåldern, tillsammans med lämningarna av en häst och en hund. Graven tillhörde troligen en välbärgad och socialt högtstående familj. Delar av fynden finns idag utställda på Jämtlands läns museum i Östersund. Gällö var tidigare en av Jämtlands militärstrategiska punkter. Under det oroliga 1600-talet uppfördes det många försvarsanläggningar i Jämtland och Härjedalen som slutligen överfördes till Sverige 1645. Idag är Gällö ett modernt samhälle med en stor anrik sågindustri. Ett äkta vikingaskepp, som dock byggts i modern tid, finns vid Camp Viking, där man kan både äta och övernatta. Härifrån går leden över gamla landsvägsbron, vidare över E 14 och tar vänster på Sågvägen som leder runt Gällö samhälle. ssj Änge nd vsu Re Ångaren Alma Ammerön Bräcke hembygdsgård - Mordviken 4 km Mordviken är ett namn som är svårtolkat. Troligen härrör det från ordet mordh i betydelsen skog, jfr Bräcke Kolmården. Byn är Kommun mycket gammal och ligger vackert vid Revsundssjön. En av de äldsta dokumenten från byn är ett skuldebrev på 600 mark som utfärdades1410, ett belopp som återstod av den skatt på 1000 mark, som drottning Margareta hade pålagt hela landskapet. Etapp 3 Grimnäs Östergrimnäs Mälgsand Mälgåsen Ammer Stavre Norsfjärden Gimån Ån Norsön Mordviken Monäset Bräckefjärden Bräcke Sjötorpet Sösjön Gällö - Pilgrimstad 15 km Gällö Hembygdsgård – Revsunds kyrka 8 km Från hembygdsgården ringlar sig leden runt landsvägen mellan Gällö och Revsund. Innan du når fram dit kommer en vägkorsning med en väg över till den stora Ammerön. På Ammeröns nordöstra spets ligger en utskjutande klippa, Skepparhällan. Sägnen berättar att när Olof Haraldsson i dimma seglade från Gällön rände han med sitt stora järnskodda skepp med sådan kraft mot Skepparhällan att det blev en djup skåra, som är synlig ännu idag. Också i Revsund finns resterna efter en 1600-talsskans, nere vid sjöstranden. I Revsund löper flera pilgrimsleder samman. Hofsjögatu, eller Kälagatu, från Ångermanland och Pilgrimsleden S:t Olof från Medelpad. Från Revsund leder Jämt-Norgevägen vidare västerut över Härjedalsfjällen och Pilgrimsleden S:t Olof fortsätter norrut över Jämtlandsfjällen. Vid Nidaros återförenas lederna. Det äldsta kända namnet på Revsund är «de Ropsundum». Man är oense om namnet ska tolkas rop-, rev-, eller rävsundet. Platsens nuvarande kyrka, en av landets största landsortskyrkor som stod klar 1876. Vid kyrkan finns en lång länga sk kyrkstallar, med platser för de gårdar som låg långt från kyrkan. I kyrkan finns många minnen efter den gamla kyrkan, som stod strax intill den nuvarande, bl a vackra plattskärningsarbeten i trä av mästaren Gregorius Raaf och en finlemmad S:t Olofsbild från 1200-talet i norsk-engelsk stil. Den gamla kyrkan bestod av kor, långhus Revsunds kyrka - Anviken 5 km Pilgrimsleden går norr om sjön genom byarna Förberg och Anviken. Byn Förberg betyder gården/bebyggelsen framför berget dvs Förbergsberget. Därifrån berättar traditionen om en kungsgård. Vid Flemmingska anfallet 1644 rasade en strid vid i just där. I Förbergsnoret har uppfiskats bla ett slagsvärd och en värja. I berget öster om Anviken finns också Hållbergsgrottan där, enligt bygdesägnen, «Anviksman gömde sig för Förbergsman», då denne hade förklarats fredlös efter ett dråp 1428. Etapp 4 Rensved och torn med 1,8 m tjocka murar samt en inbyggd trappa och anses ha stått färdig redan i slutet av 1100-talet. Hållborgen Rensvedbodarna Rev sun dss jön Pilgrimstad Värviken Sandviken JämtNorgeleden Det äldsta fotografiet av en kyrka i Jämtland togs på 1870-talet och föreställer Revsunds gamla kyrka före rivningen med den nya kyrkan i bakgrunden. Anviken - Pilgrimstad 2 km I Pilgrimstad ligger en S:t Olofskälla. På 1600-talet omtalas i Anders Plantins rannsakningar efter antikviteter, ett kapell: Förberg Revsund Skåkvallen «Wid Peregrims Stahn warit ett Capell, Huarest dee fattighe förlamadhe fått Almoser, och en dehl aff dem wäritt friska och wid Siö-ändan giort sigh Kryckior, och gått till Capellet efter Allmossa, och kommande tilbaka lagt dem ifrå sig, hur aff Orten skall blifwit kallatt Peregrims Stahn». Pilgrimer 1980 vid S:t Olofskällan Anviken Pilgrimstad är idag en industriort. Här påträffades Sveriges största mammutfynd i ett grustag på 1940-talet. Benen som är ca 80.000 år gamla förvaras i Uppsala. I Pilgrimstad ansluter pilgrimsleder från Sundsjö-Stugun och Lockne. Gällö Grimnäsfjärden u vs nd Re Grimnäs Östergrimnäs j ss ön Änge Pilgrimskällan Pilgrimstad - Brunflo 23 km Vamsta Åkre Gusta Brunflo Berge Häggdalen Lunne Bodal Haxäng Lockne n Efter avtagsvägen till Lunne-Rissna görs en avvikelse från pilgrimsvägens ursprungliga sträckning, som gick från Lunne rakt fram till Vamsta förbi Brunflos vårdkase. Vårdkasar tändes för att varna andra för fara i orostider. Vägen går nu genom Berge, Gusta och Åkre. Slåtte sjö Hållsta - Balsta 4 km Hållsta är idag en fäbodvall, där det enligt traditionen ska ha funnits en kyrka. Fäboden är också en övergiven gård från medeltiden, ett ödesböle. I Djur(v)iken låg en gång gården Hundtuvan. Enligt sagan bodde här under medeltiden en märklig man vid namn Eskil, som var så rik att han skodde sina hästar med silver. Byn Österböle hette från början Glemstad, ett vikingatida namn, liksom Balsta. Det berättas att folket i gården Balsta var så ogudaktiga att de tröskade när kyrkfolket begav sig till julottan i Hållstakyrkan. Till straff sjönk gården ned i jorden. Balsta - Lunne 6 km Leden passerar Slåtte, som är gammal fäbomark. I Bodal hade Sigrid Undset, nobelpristagare i litteratur och författare till romanen Kristin Lavransdotter, sina rötter. Här växer Jämtlands landskapsblomma, den fridlysta orkidén brunkulla. Här ligger Lundbomsberget, Brunflos första stenindustri som startade 1897, där spännande fossiler kan studeras. I korsningen Lunne-Gärde-Rissna har hittats en runristad sländtrissa från 1200-talet. Sländtrissan har en latinsk inskription: «pax poranti! salus habenti! Ingevaldr» som betyder: Frid åt den som bär den. Lycka åt den som har den. Texten åtföljs av namnet Ingevald. rn Svedje - Hållsta 4 km Mellan Svedje och Knöva finns vacker sten, som förädlades till gravstenar av Gusta stenhuggeri i Brunflo. Namnet Knöva är ett sk «vinnamn», som i olika omskrivningar ingår i många ortsnamn i Storsjöbygden och kan ha bildats redan på 500-talet. «Vin» betyder ängseller betesmark. Gården betecknades 1558 Knöuffen. Härifrån följer leden E 14 fram till Hållsta Ho Pilgrimstad - Svedje 3 km Från Svängligen och vidare upp till Svedje ligger Runberget. Vid bergets fot finns ett gammalt soldattorp, som ägdes av författaren Johan Ludvig Runebergs farfar. I Svedje står Kungsstenen rest för att markera att Karl XIV Johan här intog sin frukost här 1835. Kornet hade frusit under natten och det berättas att det var första gången kungen, som Kungsstenen ju härstammade från Frankrike, såg frusen säd. Från Kungsstenen fortsätter leden genom Svedje by. Etapp 5 Balsta Linehäll Djuriken Hållsta Sländtrissa från 1200-talet. Hållstakvarn Bjärte Bäcksved Pilgrimsvägen i Balsta Lunne/Gärde - Brunflo kyrka 4 km Storflatåkern i Berge visar hur bygden såg ut före 1800-talet med sina odlingsrösen. I Gusta finns också en skrotstensdepå, som bildar en lång vägg. Här ligger Gusta stenmuseum. Fabriken anlades 1902 och blev på 1920-talet Skandinaviens största stenindustri med 200 anställda. Kalkstenen i detta område är Sveriges bästa. I Åkre by passeras en vacker 1700-talsgård. Byn Vamsta är från vikingatiden och här ligger en stor hög, Jungfrukullen, där en ung kvinna begravdes under samma tid. Knöva Svedje Hållborgen Pilgrimstad Pilgrimstad - Brunflo 23 km Utsikt över Brunflo kyrka och kastal från Vamsta by Brunflo var under medeltiden ett viktigt pilgrimsmål. Kyrkan och den 30 m höga kastalen/försvarstornet, som uppfördes på 1100-talet och helgades åt S:t Olof, var ärkebiskopens särskilda utpost i Jämtland. Kyrkan var då inte bara Jämtlands största, utan hade en unik, korsformig plan. Kyrkan byggdes om under 1770-talet, men rymmer ännu en dopfunt i sandsten från 1200talet av gotländskt ursprung. Brunflo blev tidigt en administrativ centralbygd och 1786 grundades staden Östersund i socknen. Med järnvägens utbyggnad 1879 började industrier etablera sig i området. En stor mängd gravhögar i närheten av kyrkan pekar på platsens betydelse redan under järnåldern. Brunflo kyrka och kastal uppfördes under 1100-talet. Kyrkan ombyggd under 1770-talet. Etapp 5 Brunflo kyrka - Brunflo hembygdsgård 2 km Vid Lövberget ligger en välkänd S:t Olofskälla. Enligt sägen skall en jätte från Frösön ha kastat en stor sten mot Brunflo kyrka, men stenen kom inte längre än till Lövbergstorpet. Det berättas också att kung Olof på sin vandring till Stiklestad skulle ha rastat just här. Källan har flera källsprång, som mäktigt springer fram ur berget och skapar en källa som finns avbildad i Brunflo tingslags sigill. Namnet Brunflo, som betyder brunnen vid myren, visar på källans betydelse. Från S:t Olofskällan följs östra kyrkovägen till hembygdsgården Lill Grytan, där ett nytt lantbruksmuseum inättades 1999. Jordens äldsta bevarade meteorit, 460milj år, kommer från Gärde i Brunflo Brunflo tinglags sigill Brunflo Hembygdsgård utgör med sitt valmade tak, lisener (murband) och många fönsteraxlar en av storsjöbygdens vackraste byggnader Brunflo Hembygdsgård - Ja mtli 17 km Frösön Jamtli Östersund Torvalla by Torvalla - Tavelbäcksskolan 3 km I närheten av Salsgården har det enligt en tradition funnits ett pilgrimskors eller religiös tavla avsedd för medeltida resande. Namnet återfinns också i Tavelbäcksskolan. Odensalakärret är också ett botaniskt intressant område. Odenslund Odensalakärret Tavelbäcksskolan Odensala sj Torvalla ön Barn på tidsresa, Jamtli Historieland Tavelbäcksskolan - Jamtli 4 km Som enda stad i länet ligger Östersund i ensamt majestät på stranden vid det östra sundet av Storsjön. Tack vare sitt läge längs den urgamla leden till Norge har platsen där Östersund nu ligger alltid varit frekventerad. Det är dock bara drygt 200 år sedan som Gustav III gav Östersund sina stadsprivilegier. Väl inne i Östersunds hamn kan besökaren bli bekant med ångaren Thomée som byggdes för mer än 100 år sedan. Thomée ingick i den så småningom talrika Storsjöflottan som var byarnas, i Storsjöbygdens, kontakt med varandra ända fram till 1950-talet. Leden följer Storsjöns strand fram till Jamtli Historieland, där levnadsförhållandena under gågna århundraden levandegörs på ett skickligt sätt. På museet finns också den sk Pilgrimsstugan, som flyttats från Störbodarnas fäbodvall i Hovdsjö i Bräcke kommun. Marieby ov i ken Ångaren Thomée byggd år 1875 Bru nfl Birgittakällan - Torvalla 2 km Det är frestande att tolka namnet Torvalla från guden Tor, inte minst som byn gränsar till Odensala. Det inhemska uttalet är dock torrvolln, i betydelsen torr jordmån. Torvalla hör till de byar i Jämtland, som ännu idag bäst kan berätta om livet förr i tiden. Här finns smedjor, bryggstugor, humlegårdar, ladugårdar, logar och härbren bevarade. I Torvalla och Odensala finns tre moderna förortskyrkor, Heliga Ljusets kyrka, Ängsmokyrkan och Odensalakyrkan. Torvalla är känt för sin stora offentliga konstsamling. Ett 30-tal konstverk med anknytning till den fornnordiska gudasagan är utplacerade i naturen kring Torvalla ca en kilometer från leden. Lugnvik or Lund - Birgittakällan 6 km Pilgrimsvägen slingrar sig genom Lundsby, där det finns ett mycket intressant fornminnesområde, en järnåldersboplats med fem gravhögar samt välbevarad fossil åkermark. Namnet Optand är svårtolkat. Op kan betyda övre och tand eller tända, men kan även ange något udda i terrängen. Leden fortsätter söder om järnvägen längs sjöstranden. I Ope fanns mellan åren 1862 och 1908 en Lantbruks- och lantmannaskola. På 1600-och 1700talen fanns inte mindre än 24 kvarnar i bäckarna i närheten som nyttjades av socknens byar. Leden fortsätter så till Opeån via en nyanlagd bro fram till Birgittakällan. Enligt en traditon besöktes källan av Birgitta på hennes vandring från Nidaros. St Brunflo hembygdsgård - Lund 2 km Från hembygdsgården går leden längs sjöstranden, eftersom pilgrimsvägen har odlats bort under 1900-talet. Den passerar Stor Grytansgården som omnämns första gången 1376. Namnet är troligen vikingatida och betyder platsen där det är stenigt. Här har det troligen funnits en förkristen kultplats. Gårdens förste ägare, Asmund Lang, sålde gården till sin son Gudmund. Han var kyrkosmed, något som i nutida språkdräkt bör översättas med kyrkobyggmästare. En del av gården synes ha hört under Esroms kloster i Danmark. Enligt berättartraditioner helt in på 1900-talet skall bonden haft en kyrka i Lund. Ortnamnet Lund finns belagt redan 1311. Härifrån kommer ett av Jämtlands två arkeologiska guldfynd. Prästsläkten Drake residerade på Lund i tre generationer under 1500-och 1600-talen och här fortlevde pilgrimskulten också efter reformationen. Etapp 6 Lund Håkansta Brunflo Ope Optand Optands fpl. Jamtli - Rödö kyrka 18 km Jamtli - Frösöstenen - Trefaldighetskällan 4 km Från Jamtli går vägen över gångbron till länets äldsta skriftliga dokument, runstenen på Frösön. Här nämns namnet Jämtland för första Östersunds gången och det anges Kommun att landskapet kristnades. Frösöstenen har troligen ristats av en inhemsk ristare och tillkommit i slutet av 1000-talet. Frösön, uppkallad efter guden Frö (Frej), är Storsjöns största ö och är rik på fornlämningar. Fyra broar förbinder ön med fastlandet. Bebyggelsen har vuxit fram under järnåldern. Här hölls under medeltiden marknad och ting. Tätortsbebyggelse uppkom på Frösön i slutet av 1800talet, då Hornsberg blev municipalsamhälle. Hornsberg och villasamhället Frösödal bildade Frösö köping 1948 och uppgick i Östersunds kommun 1971. Etapp 7 Trefaldighetskällan - Ändsjön - Frösö kyrka 4 km Källor med friskt vatten måste finnas invid pilgrimsvägarna. Sannolikt var Trefaldighetskällan vid Önebergets fot en sådan. Där hämtade också stadens apotek vatten för medicinskt bruk. Seden att på natten till trefaldighetssöndagen dricka vatten ur källan i hälsosyfte har levat kvar till våra dagar. Motsvarande tradition finns också på andra orter i Norrland. Heliga Trefaldighets dag infaller 8 veckor efter påsk. Ofta samlades man i skaror runt källan och ibland lektes det lekar. Intill källan ligger Öneberget, på vars topp fornborgen Mjälleborgen låg. Den byggdes i slutet av 300-talet och användes in på 700- talet. Från källan går leden västerut, söder om Bergegårdarna och norr om Ändsjön och Vagled fram till Frösö kyrka. Ändsjön är förklarat som naturreservat. Här, vid ändernas sjö, häckar uppåt 90 olika fågelarter. Hela sjön är mycket grund och bottnen lyser vit av kalkbleke, som till 98 % Trusta Rödön Storsjön By Sundslägden Frösöstenens runor berättar att «Östman Gudfasts son lät resa denna sten och göra denna bro, och han lät kristna Jämtland. Åsbjörn gjorde bron. Tryn och Sten ristade dessa runor». Lindtorpet Västbyn Åssjön Västerhus Frösöns flygplats består av kalk. Sjön är lättåtkomlig och det finns fågeltorn och fina stigar runt sjön. Frösö kyrka uppfördes troligen årtiondena kring 1200 med S:t Olof som skyddshelgon. En skulptur finns på triumfbågens högra sida. Kyrkan var tidigare försedd med ett kor och ett västtorn. Vid utgrävningen av kyrkan 1984 konstaterades sensationellt nog att kyrkan byggts med altaret rakt över asatrons offerträd. Fynden finns beskrivna på länsmuseet. I medeltidens kristna tro spelade reliker stor roll. En relik kunde vara något som tillhört en martyr t ex ett ben eller en träbit. Karta från år 1646 ger en god uppfattning om hur pilgrimsvägen gått över Frösön. Silje I kyrkans ägo finns ett relikskrin från omkring 1500, det enda bevarade skrinet i Jämtland och ett av mycket få i norra Sverige. Skrinet är av trä och inuti klätt med linnetyg. Genom små öppningar nedtill på skrinet kunde man se reliken och få del av dess kraft. I kyrkans vapenhus möter oss gravstenen över Önd Pedersson som dog i slutet av 1300-talet. Han ägde Västerhus på Frösön och var Jämtlands fogde. Utanför kyrkan står bonden och byggmästaren Lövtorpet Frösö Rotudden Valla Ändsjön Frösön Källa Runsten Östersund Odenslun Jamtli - Rödö kyrka 18 km Etapp 7 Frösön ljuder ännu den medeltida storklockan. På kyrkogården finns tonsättaren Wilhelm Peterson-Bergers grav. Strax nedanför kyrkan ligger Sommarhagen, tonsättarens magnifika hem, som är värt ett besök. Inte långt därifrån ligger också den sk Frösölägden, där dramat om Arnljot spelas varje sommar. Frösö kyrka - Rödösundet 5 km I närheten av hembygdsgården Stocketitt etablerades Trivialskolan 1679, som var en av få skolor för högre utbildning i Norrland. Kvar från denna skoltiden finns det Zetterströmska biblioteket och rektorsbostaden. Därifrån går leden ner till Frösö läger, som fram till nyligen utgjorde Jämtlands Flygflottilj. Den militära verksamheten på Frösönleder sitt ursprung tillbaka Frösö relikskrin till 1600-talet. Utsikt över Frösö kyrka Per Olofssons klockstapel från 1754. Han står bakom flera av staplarna i länet, vilka bl a kännetecknas av en lökformig kupol. Från stapeln på Inne på flygfältet ligger gården Västerhus, som grävdes ut då flygplatsen utvidgades. Här fann man resterna av kyrka, troligen en gårdskyrka, som utvecklats från en träkyrka till en stenkyrka. Den första kyrkan restes redan på 1100-talet. Västerhusfynden ger synnerligen intressant information om Kyrkoruinen av Västerhus kapell under utgrävning 1947 medeltidens Frösöbor. Medeltidens jämtar var långa, hade låg medelålder och hög barnadödlighet. Några led av vitaminbrist. Bland fynden återfinns också flera pilgrimsmärken, bl a från Santiago de Compostella i Spanien och St Martins Tours i Frankrike. Här finns även Kungsgården, dit legenden säger att Magnus Eriksson och drottning Blanka tog sin tillflykt undan digerdöden 1350. Frösö skans uppfördes under 1600-talet och det var här Jämtland överlämnades till Sverige 1645 innan den revs. Leden går genom Västbyn ner till Rödösundet, där den stora borgkullen Tibrandsholm skymtar på andra sidan Rödöbron. Den anlades troligen under 1300-talet. Precis vid borgplatsen fanns bebyggelse redan på 200-300-talet och här finns också många synliga gravhögar. Rödösundet - Rödöns kyrka 4 km Förleden i namnet Rödön anses härstamma från ordet rodha: stång eller gärdselvirke (på jämtska roa). Ursprungsbetydelsen var den inhägnade ängsmarken. Vid Rödöbron tar leden av mot väster och följer en fin grusväg längs Storsjöns strand i 1 km. Leden fortsätter vidare till Undrom och fortsätter fram till Rödöns kyrka. Kyrkan på Rödön har ett medeltida ursprung. Efter en omfattande brand på 1920-talet fick kykan en påkostad inredning, av ett slag som är ovanlig i Jämtland. Här på Rödön är det kulturlandskapet som dominerar och visar att det är en gammal bygd. De påtagliga minnesmärkena och ortnamnen befäster känslan som bekräftas av bl a det konkreta ca 1500 år gamla smyckefynd och det lika gamla namnet Rödön, som kan dateras till samma tid. Oviksfjällen och Storsjön från Rödön Rödö kyrka - Vaplan 20 km Näskotts hembygdsgård Vaplan Kingsta Näskotts kyrka Vikeränget - Vaplan 12 km Sträckan innehåller vandring i skog och på mindre grusvägar genom kulturlandskapet fram till industriorten Vaplan. Från Vikeränget följer leden skogsstig fram till byn Tullus. Efter en kort sträcka grusväg tar skogsstig, Mostigen, åter vid som leder fram till Kingstamo där E 14 korsas. Naturreservatet nära byn Önet är känd för orörd skog och ett rikt fågelliv. Sockennamnet Näskott syftar på vägar och samfärdsel, då det är sammansatt av näs och gata. Betydelsen skulle då vara vägen (gatu) till Rödön (som ser ut som ett stort näs). Under medel- Vy över Storsjön och Oviksfjällen från Mjäla. Ett stenkast från S:t Olofs källa tiden skrevs detta Naesgatu. Näskott hade på den tiden en kyrka, som brändes ned under Baltzarfejden 1611-13. Den ersattes med en träkyrka som revs när dagens kyrka uppfördes i slutet av 1800-talet. Från de äldre kyrkorna finns flera föremål bevarade. Lägden Tullus Bjärte Vejmon Backen Vikeränget Den välskötta kyrkomiljön visar tydligt hur begravningsskicket har förändrats under olika utbyggnadsetapper från 1800-talet fram till idag. Vid kyrkan, en bit öster om leden, i Kingsta, ligger Näskotts hembygdsgård. Den heter egentligen Grafsgården och blev med sina sju byggnader från 1800-talets första hälft, länets först utsedda byggnadsminne. Pilgrimsleden bär vidare genom storskogen som då och då öppnar sig för jordbruk och hästgårdar. Det är vackrast när det skymmer All den kärlek himlen rymmer ligger samlad i ett dunkelt ljus över jorden, över markens hus Allt är samlat allt är smekt av händer Herren själv utplånar fjärran stränder Allt är nära, allt är långt ifrån Allt är givet människan som lån. Tibrandsholm Nälden Näskott Mjäla Storsjön Rödönd kyrka - Vikeränget 8 km Från kyrkan bär det av mot Sota och Trusta och vidare västerut i ca 2,5 km för att fortsätta fram Krokoms till Sandtorpet. Kommun Landskapet här är naturskönt. Leden går längs Storsjön förbi Prästbacken, korsar stora vägen och når efter ca 200 meter S:t Olofs källa vid vägen mot Vikeränget och sockengränsen. Etappen är något kuperad, men lättvandrad, där grusväg är dominerande underlag. Etapp 8 Häste Trusta Rödön Silje By Sundslägden Pär Lagerkvist Lindtorpet Genom Vaplan går leden längs Önevägen, passerar bron över Faxån, följer en byväg ett kort stycke för att sedan övergå i stig genom skogen förbi Fallet, Värmon och fram till väg 666 vid Valne. Det ger en lugn fin skogsvandring utan större nivåskillnader. Sträckan går i långa stycken längs gammal byväg, nu arkiverad till mjuk skogsstig. Mellan Valne och Röde, en sträcka på ca 5,5 km, nyttjas väg 666. Därefter fortsätter leden in i skogen längs kuperade stigar vidare mot hällristningarna i Glösa. Enligt en tradition skall Olof den Helige ha ristat in figurerna i berget under en rast på vägen mot Stiklestad. Glösa - Alsen 3,5 km Sträckan mellan Glösa och Vången kompletteras av kortare kulturstigar: Bröllopsstigen, Fornstigen och Herrgårdsstigen. De stora sevärdheterna finns i området runt hällristningarna i Glösa och fram till Wångens travskola. Ett flertal fångstgropssystem ligger också längs delsträckan. Passagen genom Wångens Hästarna på Wången med Alsens kyrka i bakgrunden travskola går via den östra infarten nästan fram till Wärdshuset, vidare öster om bostäderna fram till skogen där leden viker av norrut. Ett alternativ är att gå genom Alsens by till Backgården, där Alsens Hembygdsförening driver sommarcafé. I Berge fortsätter leden. «Under medeltiden bodde i Alsen en förnäm och mycket gudfruktig kvinna. Hon hade farit vida kring världen och varit nunna i ett grannlands kloster, men sedan återvänt till sin hembygd, Alsen, där hon åt sig uppfört en kyrka. I denna förrättade hon dagligen sina andaktsstunder, såsom övrig plägsed i klostret varit. Vid julhögtiden lät hon sina tjänare enligt sed bära in halm i kyrkan före prästens mässa och böneandakt. När hon efter andakten lämnat kyrkan, märkte hon, att hon tappat sitt radband, som bar på en dyrbar sten, den hon under en pilgrimsfärd fått som gåva av påven själv. Hon återvände till kyrkan, tände ljus och sökte i halm”en efter den dyrbara stenen. Därvid fattade halmen eld, och snart stod hela templet i ljusan låga. Tillskyndande folk förmådde intet uträtta, utan kyrkan brann ned till grunden. Men följande sommar började uppförandet av en ny kyrka i den brunnas ställe.» Landverk Berge Alsen Vången Skinnarönet Bräcke nsjön Vaplan - Glösa 12,5 km Uppströms Vaplan finns ett gammalt vadställe över Faxån. Det sägs härstamma ända från pilgrimstid. Här, som på många ställen västerut, benämns den gamla Norgevägen för Karl Johansvägen, ett namn den fick när kung Karl XIV Johan invigde den nybyggda delen Staa -Verdalen 1835. Bebyggelsen i Vaplan präglas av Waplans mekaniska verkstad, ett företag som etablerades redan 1839 och som idag mest är känt för sina vattenturbiner. Etapp 9 Glösa Viken Alse Vaplan - Alsen 16 km Röde Alsen, på jämtska ”ä’schn” är till sitt ursprung namnet på sjön. Den fornsvenska formen skrevs Alsne. Troligen kommer det av verbet ala, avla, men med oviss innebörd i sammanhanget. Alsens kyrka uppfördes 1847 och återuppbyggdes efter en omfattande brand på 1920-talet. Också i Alsen fanns en gång en medeltida kyrka, ca 150 m nordost om den nuvarande. Den var förmodligen av romansk typ och uppförd under 1100-talets slut. Under mitten av 1700-talet utvidgades den och blev då så vacker, att den uppkallades efter drottning Lovisa Ulrika. Vid ombyggnaden fann man spår av en brand, som man såg som en bekräftelse på en gammal sägen. Rödegård Valne Värmon Ytterån Hägnsnäset FORNTIDEN TALAR: Hällristningarna i Glösa berättar något för oss. För 5000 år sedan ristade Älgklanens folk in bl a 45 älgar på väg upp för hällen. Vid Glösabäcken finns en utställning i Älgladan om Älgklanens folk. I stenåldershyttan serveras torkat älgkött och örtte av stenåldersvärdinnorna som gärna berättar sannsagor. Vaplan Nälden Alsen - Mörsil 26 km Etappen går till övervägande del en bit från det större vägnätet, vilket här även saknar allmänna kommunikationer. Små grusvägar genom kulturlandskapet omväxlande med ren skogsvandring och kuperad terräng, med längre sträckor av milsvid utsikt, ger must och luft som etappens karaktär. Från Wången bär av det på stigar och byvägar upp mot Berge, Landverk och Tann, innan en djupdykning görs mot Öringsån och sedan brant upp till Häljeberg. Ån går att vada, men kräver stövlar vid högt vatten. Vid normalt vattenstånd går man torrskodd över på stenar. Följ sedan byvägen till Kluk, som passeras längs den stora vägen genom byn. Kluk - Bleckåsvallen 8 km Leden följer en skogsbilväg innan stigar tar vid. De ger en naturskön och rogivande vandring genom skog och enstaka gårdar fram till byn Bleckåsen. Nu återstår bara någon kilometers vägvandring upp till kommungränsen mot Åre. Läkarvillan vid Mörsils sanatorium Etapp 10 Mörsil Societetshuset vid Mörsils sanatorium Bleckåsvallen - Mörsil 9 km Från Bleckåsen går leden på eller i nära anslutning till väg 666 fram till Semlan. Efter en mindre avvikning i byn Semlan, vid Semlans fd hyttplats, följs skogsstigar och en mindre grusväg mot Mörsils samhälle, där sista biten går längs stigar på «Kullarna». Just på desssa stigar vandrade vid förra sekelskiftet mängder av sk luftgäster. Det var lungsjuka, eller bara vanliga turister, som kom hit till Mörsil för dess rena luft och vackra natur. Här anlades 1891 landets första sanatorium för TBC-sjuka, vilket snart skulle följas av flera andra på orten. Till etableringen av Mörsil som turist- och kurort bidrog förstås också järnvägens ankomst på 1880-talet. Sockennamnet Mörsil, 1351 skrivet Möresildre, är en sammansättning med betydelsen jämt fuktigt land och ordets slutled «siller», lugnvatten. Alltså det jämna landet ovan Äggforsarna. Semlan Andersböle Omkring 10 km sydöst om pilgrimsleden ligger Mattmars kyrka. Klockstapeln har nyligen återfått sin forna färgprakt. Här finns också flera vackra medeltidsskulpturer. Bleckåsen Flakaberget Kluk Slåtte Häljeberg Alsen Tann Landverk Oviksfjällen, utsikt från Mörsil Detalj från Anna, Mattmar Berge Mörsil - Hålland 21 km Ruinen efter Undersåkers medeltids k:a Järpen - Hålland 10 km Den följande etappen är en vandring genom kulturlandskapet, med fjällen blånande i fonden och med forsar och vattenfall vid vandrarens fot, i en varierad terräng längs stigar och på småvägar, från krigets minnesmärken till heligt vatten. Delsträckan startar vid Jerpe skans, bär över Tossön mot ruinen efter Undersåkers medeltidskyrka. Det är osäkert när Undersåkers medeltida kyrka uppfördes. Den brändes ned under Baltzarfeljden på 1600-talet, men återuppfördes igen. Hålland Ristafallet S:t Olofs källa Hållandsgården Böle Undersåker Kyrkoruin Svensta Mo Pilgrimskyrkan i Hålland På 1850 uppfördes så den nya kyrkan samtidigt som den gamla ned revs ned. Från ruinen följer pilgrimsleden grusvägar och stigar förbi S:t Olofs källa till Ristafallet. Lämpligt är sedan att gå tillbaka en bit längs E 14, över Hållands folkhögskola, och låta pilgrimskyrkan vid Hållandsgården markeras sträckans mål. Pilgrimskyrkan uppfördes under 1999 efter medeltida stavkyrkomodell och med syfte att bevara och utveckla pilgrimstraditionen som en del av den moderna turismen. Sockennamnet Undersåker är sammansatt av ett gammalt uttryck för en måltid, undun, och åker. Det betyder att Undersåker är ett kyrkoplatsnamn. Då den medeltida stenkyrkan, och sedan socknen, fick namn efter läget, kyrkan vid Undunsåkern, 1351 skrivet Undansakir. «Sätt dig ner vid vägens kant Känn varma jorden mot din hand Känn svala vinden Känn trötta fötter Känn, Du är del av allt» Jörgen Roos Järpen ten Genom Järpen markeras inte leden. Viföljer Norra vägen och Strandvägen fram till Järpens kapell. Sträckan är svagt kuperad och mycket lättvandrad. Järpen är centralort i västra Jämtland och har banker, hälsocentral, apotek, polis, systembolag, allehanda affärer och pizzerior, men saknar hotell eller vandrarhem. Behöver man däremot ett par nya vandrarskor rekommenderas ett besök hos Lundhags, skomakarna. Fabriken syns från leden vid östra infarten till Järpen. Li Vandringen utgår från Römmen, Mörsils Hembygdsförenings gård, där resterna efter Mörsils 1600-talsskans finns. Den var föremål för strider 1644, men fick sedan förfalla efter fredsslutet med Danmark-Norge. Mörsils kyrka uppfördes på 1850-talet några hundra meter väster om den medeltida stenkyrka, som revs samtidigt. Det finns flera antydningar om att den gamla kyrkan användes strategiskt under de år Mörsil måste fungera som krigsskådeplats. Vandring går i ett naturskönt landskap fram till Stålsvikens badplats. Sedan följer ett avsnitt där tre generationers vägar omväxlande nyttjas: E 14, Riksväg 14 och Karl Johansvägen. Etapp 11 Ånäset Mörsil Strand Järpe Skans Hålland - Åre 19 km Etapp 12 jö n Vackra utsikter, och kulturlandskapet med levande lantbruk, präglar etappen. es Åre Birgittakällan als älv en Björnänge Ind Undersåker - Åre 12 km Från Stamgärde gamla by tar sig leden på stigar i främst skogsterräng fram till Brattland. Där breder utsikten på ett närmast bedövande sätt ut sig över Åredalen, Edsåsen, Renfjället och Åreskutan. Vid Såå camping anträds väg 659 förbi Björnänge till Vik. Därifrån används E 14 fram till den östra nedfarten mot Åre by och väg 638. Etappmålet är självklart Åre gamla kyrka från 1100-talet. År Hållandsgården– Undersåker 7 km Om man nu från Järpen har gått till Ristafallet och sedan låtit den nya pilgrimskyrkan vid Hållandsgården bli etappmål då passar det även väldigt bra att fortsätta från samma plats. Gå över E 14 och ner till S:t Olofs källa och vidare till Ristafallet. Vägen går vidare mellan järnvägen och älven upp till Hedmans. Där börjar en rejäl stigning som för från älvnivå upp till Bredablick. Vidare fram till Stamgärde gamla by, vid Undersåkers samhälle är det relativt lättgånget. Maskrosäng vid Åreskutan Vid Såå camping och i backarna ovan Vik finns kulturstigar som berättar om platsernas särprägel. Från Viks kulturstig är det inte långt till den gamla väg som bär till Fröå gruvområde, i dag en restaurerad anläggning väl värd ett besök. Åre gamla kyrka, ca 850 år gammal, har intressanta inventarier från pilgrimstid bl a S:t Olofsstatyn och en bänk med utskuren Mariaros. Åre by rymmer även 100 år av turisthistoria. Sockennamnet Åre är trots berömmelsen ännu inte tillfredsställande tolkat. Det skrevs de Arun i Vienne-tiondelängden 1314-19. Hårbörsta Så Såssjön Brattland Undersåker Helgesjön Hålland Ristafallet i Indalsälven S:t Olofs källa vid Indalsälven Hållandshön Böle Åre gamla kyrka från 1100-talet ls Vid mitten av 1800-talet började de första turisterna komma till Åre. Till dem hörde «luftgästerna», som av hälsoskäl besökte fjällen. Snart kom också de första jaktturisterna, som lät uppföra ståtliga villor runt omkring i fjällvärden. När järnvägen invigdes 1882 blev området tillgängligt för fler och ett stort antal hotell började snabbt etableras. Pilgrimsleden följer den asfalterade vägen västerut från Åre gamla kyrka Leden går vidare med järnS:t Olof med kronan vägen på vänster sida. utbytt mot karolinerhatt Den korsas i Ängena finns i Åre ga kyrka och fortsätter längs grusvägen fram till Tegeforsen, där den åter går över järnvägen och följer den asfalterade vägen fram till Duved. ä e lv n da Den odlade bygden på den norra sidan av Indalsälven formades under 18- och 1900talen, men har rötter tillbaka i järnåldern. De äldsta gårdsplatserna ligger högst Åre upp i dalgången. Kommun Åre gamla kyrka ligger dock nere vid Åresjön och uppfördes troligen under 1100-talets andra hälft. Kyrkan är idag den sista kyrka pilgrimer kan besöka före Stiklestad i Norge. Den välbevarade kyrkan är känd för sin S:t Olofsskulptur, troligen ett norskt arbete från tiden kring 1300. Enligt sägnen försågs den med en karolinerhatt av en av de soldater som passerade på väg mot Norge under 1718-19 års fälttåg. Till de förbipasserande skall en gång också den Heliga Birgitta ha hört, och den lokala traditionen knyter hennes namn till en källa på orten. Den stensatta källan ligger ca 800 m sydost om Åre gamla kyrka, strax norr om väg E14. Etapp 13 In Åre Gamla kyrka - Duveds by 13 km Duveds skans Duvedsbyn Karolinermonumentet Duved Duved k:a Tegeforsen Stjärnvalv från 1730-talet Klockstapel från 1750-talet vid Åre ga kyrka Ängena Vy österut över Åresjön esj ön Ullån År PÅ VANDRING Att leva är att vandra från plats til plats och tid til tid Att leva är uppbrott och förändring förvandring, föväntan och framtid Att leva är att mötas med öppnade sinnen för livsvidgande erfarenheter Att leva är att komma hem med nya steg av liv och framtidstro Att leva är att gå vidare mot nya vandringar, nye uppbrott och möten, för att komma hem på nytt Karin Sköld Åre nye k:a Åre Birgittakällan Indalsälven med Duveds skans nere th Duveds by - Stalltjärnstugan 20 km Duved präglas idag av turismen, men i den kuperade terrängen i byn Forsa finns flera påkostade gårdar från tidigt 1800- tal kvar. I Duved uppfördes 1889-93 Åre nya kyrka - snarast en gotisk träkatedral - i en stil, som präglar många kyrkor i norra Sverige. Pilgrimsleden fortsätter förbi kyrkan och övergår snart i en grusväg genom Forsa. Strax innan vägen löper samman med E14 ligger Karolinermonumentet från 1892 och Duveds skans nere vid älven. Landskapen Jämtland och Härjedalen överfördes till Sverige 1645. Faran för angrepp västerifrån ansågs vara stor och flera försvarsskansar anlades nära Norge. Skansen nere vid älvstranden i Duved användes flera gånger innan den 1808 anfölls av norrmännen för sista gången. Under sommaren 1718 fungerade den som uppsamlingsplats för de karoliner som skulle tåga mot Norge för att inta Trondheim. Företaget misslyckades, och ca 3000 karoliner blev senare kvar i fjällen. Skansen och monumentet kan nås via en ca 1,5 km lång vandringsslinga, som utgår från hotellanläggningen Millestgården. Härifrån är det drygt 2 km att gå längs E14, över Indalsälven och fram till vägkorsningen i byn Staa, där pilgrimsvägen viker av mot nordost in på den gamla sk Skalstuguvägen som numera är asfalterad. Mer information om Skalstuguvägen följer nedan. Efter ca 6 km från E14 är det möjligt att göra en avstickare till höger för ett besök vid Tännforsen, som med sina 37 meters fallhöjd varit ett mycket omtyckt turistmål sedan slutet av 1800-talet. Efter en hård debatt på 1940-talet lyckades folkopinionen förhindra en vattenkraftsutbyggnad av fallet. Etapp 14 Stalltjärnsstugan Bodsjön Bodsjöbränna Engelska Villan Vid förra sekelskiftet uppfördes flerapåkostade villor i Västjämtland av välbärgade personer från Sverige och Storbritannien för några veckors jakt och fiske. Till dessa hör Engelska, Hammarströmska villan, som uppfördes av Östersundsgrosshandlaren Conrad Hammarström omkring år 1890 i Bodsjöedet, på en udde i strömmen mellan Bodsjön och Tännsjön. Villan köptes 1926 av «bomullskungen» Philip Remington, ägare av stora bomullsplantager i Venezuela. Hit är det ca 9 km från byn Staa och E14. Omkring 4 km norrut från Bodsjöedet, före byn Bodsjöbränna, ligger den sk Karolinerkällan strax intill vägen. Där ska den Heliga Birgitta och Karl XII:s soldater ha druckit vatten på sin vandring. Bodsjöedet Tennsjön Tennforsen Sta Duvedsbyn Vy över Åredalen Pilegrimskruka Stalltjärnstugan - Skalstugan 21 km så n Saxvollen Medstugusjön Medstugurun Bro vid Stalltjärnsstugan Medstugan Stalltjärnsstugan En av tjugotalet stenvalvsbroar längs Skalstuguvägen Bro vid Genmyrbäcken Medstuguån År 1896 lät industrimannen Carl Fredrik Liljevalch bygga upp en exklusiv jaktvilla i Medstugan, för fiske och den årliga ripjakten. Hans intresse för jordbruk tog dock överhand, och ett mönsterjordbruk med en hel liten by växte fram kring villan. Jordbruket är ännu i drift. Innan Medstugan passeras Moarna, en av Västjämtlands största myrar med ett rikt växt- och fågelliv. Skalstugan al Medstugan För sommarresor fanns från början endast en svår framkomlig klövjeväg. Inte förrän på 1820-talet bröts den första kärrvägen, som efter omfattande förbättringsarbeten kom att kallas «Karl Johansvägen» efter att Karl XIV Johan invigt den på sin färd till Trondheim 1835, som endel av mellanriksvägen från kust till kust. Vid 1800-talets mitt tillkom en stor mängd stenvalvsbroar längs sträckan, av vilka 21 stycken idag finns bevarade på den svenska sidan. Vägens betydelse som huvudled till Norge kom minskade först 1958, då vägen via Storlien öppnades. I början av 1990-talet rustades vägsträckan upp, men följer fortfarande i stort sett den gamla leden. Sk Den urgamla pilgrims- och handelsvägen mellan Jämtland och Tröndelag, vanligtvis kallad Skalstuguvägen, användes framförallt vintertid när de många myrarna och vattendragen låg frusna. Speciellt livlig var trafiken när det var dags för vintermarknad i norska Levanger. På den tiden reste då forbönder fullastade med varor de var tacksamma för kost och logi i de tre gamla raststugorna, själastugorna längs vägen, Medstugan, Stalltjärnsstugan och Skalstugan. Av dessa torde Medstugan vara den äldsta med medeltida anor, medan de båda andra tillkom efter kungligt påbud i början av 1600-talet. Etapp 15 Stalltjärnsstugan Moerna Skalstugan - riksgränsen - Ådals vollen - Sul 23 km Etappe 16 gapahuk Konsgstuggu På sin ferd over fjellet hadde kongen et syn. «Jeg så ut over Norge da jeg så vestover fjellet. Da kom jeg i hug at jeg har vært glad mang en dag i dette landet, og så fikk jeg et syn; jeg så utover hele Trondheimen og dernest over hele Norge. Og så lenge som synet holdt seg for øynene mine, så jeg alltid videre, helt til jeg så utover hele verden, både land og sjø. Jeg kjente nøye steder som jeg hadde vært og sett før, og jeg så like tydelig steder som jeg ikke har sett før; noen av dem hadde jeg hørt om, men det var også steder som jeg aldri hadde hørt snakk om før, både bygd og ubygd, så vidt som verden er.» Biskopen tolket dette synet som stort og merkelig. Høgfjellstøtta Merraskard- H eggl i - fjellet NORGE H a n sm yra f jel l et RR 165 B SVERIGE “Dinganes” Stor-Björsjön Skalsvatnet n Ved Nybygget møtte de veifarende den første bebyggelsen. I forbindelse med byggingen av Karl Johans vei ble Kongs-stua oppført, bekostet med midler fra kongens private kasse. I 1920-årene ble bygningen flyttet til Innsmoen, der den står i dag. Et annet ferdahus som også ble satt opp her, er flyttet til Stiklestad Nasjonale Kultursenter og kalles der Kongsstuggu. na Kongsstuggu (Nybygget) v Riksgränsröse på Karl Johansvägen Våttan äg e la Vi går gjennom krattskog og snaufjell. På det høyeste punktet står Høgfjellstøtta som forteller at vi befinner oss 2000 fot (ca 650 meter) over havet. I grove trekk og med stor sannsynlighet kan det sies at vi følger i Olav Haraldssons fotefar fram mot riksgrensen. Da han i 1030 vendte hjem fra sitt opphold hos fyrst Jaroslav, var det her han tok seg over fjellet ned til Stiklestad. Omtrent 1,5 kilometer lenger fram står en såkalt 1/2-milsstolpe. Slike steiner ble satt opp med 1/2 mils mellomrom med opplysninger om avstanden til Nidaros. In Ådalsvollen Kråksjøen Ved å følge riksveien østover ca 1 kilometer kommer vi til Sulstua, hovedbygningen på gården Sul. I likhet med Skalstugan tok Sulstua imot de veifarende. Gården lå opprinnelig på Tømte, men ble flyttet i forbindelse med omlegging av veien og byggingen av Karl Johans vei, først ned til elva nær vadestedet en gang på 1600-tallet, og senere dit den står i dag. 800 m norr om Skalstugan lämnar leden den asfalterade bilvägen och viker av åt vänster, dvs åt nordväst, längs en mycket vacker, vägsträcka, som leder fram till den norska gränsen och ett riksgränsröse uppfört 1929 (Rr 165B). Dit är det ca 7 km. Karlsgården Sulstua Gam Skalstugan Olskjelda s veg Over Kvilbekken går Kvilbekksbruene to imponerende hvelvede steinbruer etter hverandre med 500 meters avstand. Like ved den siste brua er det anlagt rasteplass med gapahuk - en overbygget hvileplass for vandrere. På veien nedover mot bygda har vi en praktfull utsikt ut over Inndalen og mot fjellpartiene på den andre siden av dalen, dit vi skal. Sul an l Joh Milsten Omtrent 6 kilometer fra riksgrensen bærer det nedover i skogsterreng, og ca 3 kilometer etter Nybygget tar det av en vei til venstre mot Kråkesjøen. Her står det en milestein som opplyser at det Verdal er 11 mil til Trondheim. Kommune Vi nærmer oss Ådalsvollen, heimsetra for Sulstua og tollstasjon fram til 1994. Leden tar av til venstre og følger en Tmerket sti før den kommer inn på traktorvei fram til Sul. Fra hengebrua ved Brenna over elva Inna går vi ca 200 meter opp til bygdesentralen i Sul ved RV 72. Kar Skalstugan anlades vid 1600-talets början som raststuga. När engelsmannen Tom Nickalls förvärvade fastigheten 1888 fanns här ett jordbruk och ett gästgiveri, med den mängd byggnader som hörde till. Gården hade utvecklats i och med tillkomsten av Karl-Johansvägen. Nickalls lät bl a uppföra en jaktvilla och utökade dessutom anläggningen med ett mejeri, ett bryggeri och ett sågverk. Jordbruket drivs idag av en stiftelse. Villan fungerar sedan 1940-talet som semesterhem för olika Wallenbergföretag. Omkring Skalstugan Storbakken en Pilegrimsvegen, slik den ble merket i 1997, går nå videre til Vuku. Det blir en naturlig dagsetappe når vi bryter av her for å følge en grusvei ned til Inndal og ta inn på campingplassen der. Festningsgalleri Nord Olav overnattet på Sul Ved kilden er det reist en minnestein der kong Olavs svar til Torgeir er hugget inn slik Snorre gjengir det. n ale ed ed rsl ei sv «På sin ferd til Stiklestad kom Olav Haraldsson også til Sul, der sagaen sier at han overnattet. Om dette forteller Snorre at da de kom til denne øverste bygda i Verdal, var det åkrer langs veien. Kongen bad sine folk fare varsomt og ikke ødelegge engen for bonden, og det gjorde de også mens kongen var der. Men de flokkene som kom senere, løp utover åkeren, slik at den la seg helt ned på bakken. Bonden, Torgeir Flekk, klaget til kongen over den skade han hadde lidd. Kongen sa det var ille at de hadde gjort noe galt for ham:» Så rei kongen bort der åkeren hadde stått, og så at hele åkeren lå nede på bakken. Han rei omkring den, og deretter sa han: 'Jeg venter sikkert, bonde, at Gud vil rette på skaden for deg, og at denne åkeren blir bedre igjen om ei ukes tid.' Og det ble en riktig god åker, slik som kongen sa.» Brekka Fagerlivollen an På begge sider av fjellovergangen finnes en bekk som kalles Badstubekken. Vanligvis er det bekker nær gårdene som får dette navnet, men her er det Garnes Joh Etter å ha passert Karlgården ser vi over mot Storsledalen og Sognavola, der leden går i et skar til venstre for fjelltoppen. Skaret kalles «Salen» og var trolig et kjenningsmerke for ferden videre. Fra Sul og opp dit er det 9 kilometer. Fra Karlgården går vi på Spjeldbergvegen, bygget i forbindelse med transport til og fra det nedlagte skiferbruddet i Spjeldberget, nesten fram til bruddet, og tar så av til venstre mot fjellet på et gammelt tråkk som for det meste er ryddet på nytt. Leden går gjennom tre myrområder som inngår i Fjellmannmyra og Vargdalsfloa naturreservat. Fjellslåtten på de næringsrike delene av myrområdet har vært en forutsetning for husdyrholdet på Sul-gårdene. Fra Salen holder stien seg i 500-550 meters høyde fram til Brekkan, ca 4 kilometer. Her begynner nedstigningen mot bygda. På veien ned til Kverndalen kommer vi først til Storbakken og ser vestover mot Steinsvåtten (Steinsberget), der ligger rester etter bygdeborg fra folkevandringstiden. Etter navnet å dømme har det også vært vardevakt på toppen. I skogen ligger en liten grønn slette med en steinrøys - den nedraste skorsteinen etter gården Vona, som etter sagnet ble forlatt etter Svartedauden. Karl Minnestenen ved Olskjelda Flere gamle Ivan Chetwynd utmarkstyper er mer eller mindre holdt i hevd. En av disse er Kvigtrøa som ligger rett øst for kilden. I dette beiteområdet, som aldri har vært gjødslet, er det registrert til sammen 98 forskjellige karplanter. Kulturmarksområdene i Sul klassifiseres botanisk blant de mest verdifulle i dalen og fjellbygdene i Trøndelag. langt til nærmeste bebyggelse. Navnet er tolket slik at de veifarende vasket og stelte seg ved disse bekkene. dal Folketradisjonen sier at den åkeren som ble tråkket ned, lå like nord for kilden. Det var her på Tømte (tomta) gården Sul lå på den tiden. I 1954 ble det reist en minnestein ved kilden. Myggen Jeg elsker ditt skaperverk, Herre! Men jeg har problemer med myggen. Og knott. Og fluer. Enkelte ganger driver de meg til vannvidd. Men Herre…. Er det kanskje slik du iblant opplever oss mennesker? Inn Olskjelda Vi befinner oss i en grend der minnene fra fortiden forteller om gammel bosetning. Her er registrert gravhauger, en hustuft og gjort funn fra folkevandringstiden. 72 Fra Sul går leden forbi Olskjelda, som ligger oppe i bakken etter at vi har krysset riksveien. Sagnet sier at kong Olav hentet vann fra dette naturlige oppkommet, og vannet herfra skal derfor være helsebringende. Det har vært stor valfart til stedet opp gjennom århundrene, og mange har kastet mynter ned i kilden. Etappe 17 Sto Sul - Inndal 22 km Sognavollen Badstubekken Sul Fjellmannmyra Olskjelda Inndal - Vuku - Stiklestad Fra campingplassen følger vi hovedvegen til Stene hvor vi tar til høyre og følger RV 758 til denne krysser Verdalselva. Vi tar til venstre og følger RV 757 nedover dalen. Noen hundre meter lenger nede lå Auskin kirke i middelalderen. Auskin kirke, sannsynligvis en høgendeskirke, ble bygget av storbøndene i Vuku en gang på 11-1200-tallet. Kirketuften ses som en forhøyning i terrenget, der en stor stein etter sigende skal ha vært kirketrappen. Etter tradisjonen ble kirken reist på en førkristen kultplass, noe som bekreftes av arkeologiske funn. Kirken er nevnt i Aslak Bolts jordebok i 1430 og ble nedlagt i følge Tronhjems Reformats i 1588. Fra Auskin fortsetter leden på bygdeveien gjennom Leirådalen. Etter 6 km vandring kommer vi til Gjermstadhøgda og får utsikt til det store skålformede området der det store Verdalsraset gikk natt til 19. mai 1893. Nå er det vanskelig å forstå at dette vakre landskapet har vært utsatt for en katastrofe av slike dimensjoner. En gang gikk fjorden langt inn i dalene. Ned i disse fjordarmene førte elver og bekker store mengder grus, sand og leirslam, som rakk å fylle opp dalen før havet trakk seg tilbake. I Trøndelagsbygdene finnes mektige leiravsetninger under den øvre marine grensen. Avsetningene har vært årsak til katastrofeartede utrasninger opp gjennom tidene og har skapt problemer for de fastboende så lenge det har vært bosetning i disse områdene. Årsaken til skredene skyldes at leirmassene er saltholdige. Vanligvis holder de seg i ro, men flyter som tynn suppe hvis de blir forstyrret.I Verdalsraset skled 5000 mål leirjord ut fra dalsiden og oversvømmet 15 000 mål i dalbunnen. Av de 250 menneskene som bodde i området, mistet 112 livet sammen med mange hundre dyr, og 105 gårdsbruk ble ødelagt. Elva ble demmet opp til en 4 km lang sjø hvor husene drev omkring. Som følge av raset forsvant de gamle veiene. Stiklestad Hallem Feginsbrekka St. Olavs kolbe R Hegstad Gjermestadhøgda Ve r Minnestøtte over Haraldsson «Norges eldste monument» Vi følger fylkesveien 2,5 kilometer fram til Øgstad, der leden tar av til venstre ned mellom jordene og deretter til høyre på den gamle ferdselsveien mellom Vuku og Stiklestad, i dag kalt Rasvegen. Etter 300 m er det merket en avstikker til fornminnefeltet på Hegstad, som er verdt et besøk. I Hegstadmarka ligger en enestående samling av kulturminner, trolig fra jernalderen (200-900 e.Kr.). Mest synlige er de åtte gravhaugene hvorav tre særlig store. Den største er 46 m i diameter og rundt åtte meter høy. I tilknytning til gravfeltet er det anlagt en ca 2,5 km lang natur- og kultursti. På gården Uglen, som ligger langs Rasvegen øst for leden, er det også flere gravhauger. Her stod det en sognekirke i middelalderen. «Aauglen kirke» ble nedlagt i 1589. Foto fra Verdalsraset Etappe 18 Etter å ha fulgt Rasvegen 1,5 kilometer kommer vi til Stiklestad kirke og Stiklestad Nasjonale Kultursenter. da ls el 757 va Leirådalen 72 Litt lenger fram, etter krysset ved riksvei 757, ligger Olsåkeren på venstre side. Her skal kong Olav og hans menn ha slått leir etter at de hadde vadet over Verdalselva før slaget på Stiklestad. 15 km Olsåkeren Auskin kirketuft 758 Stene Vuku krk Steinsvåttan Garnes Vi ankommer stedet for Norgeshistoriens En pilegrim kan ikke bare passere et sted som Stiklestad. Her er åstedet for begivenhetene i 1030 som er utgangspunktet og årsaken til at vi har valgt å søke St. Olav i Nidaros på vår pilegrimsvandring. bad Gud hjelpe seg. Steinen kongen støttet seg til, ble bygget inn i alteret til den lille trekirken som ble reist kort tid etter slaget, og som folk valfartet til. Steinkirken som ligger der i dag, ble oppført på samme sted. Statuen ved amfiet Stiklestad kirke er bygget på stedet der Olav Haraldsson og hans menn møtte bondehæren 29. juli 1030, og der han falt i slaget som fulgte. Utfallet av kampen fikk stor betydning for landets framtid- politisk og kulturelt. Konsekvensene av Olavs død på Stiklestad ble avgjørende både for statsdannelsen, for monarkiet og for kirken i Norge, og slaget ble dermed avgjørende for Norges innlemmelse i det europeiske kristne fellesskapet. Øksa som drepte kongen på Stiklestad ble Stiklestad kirke raskt det viktigste helgenattributtet til Olav den hellige, og denne øksa er fortsatt det sentrale elementet i det norske riksvåpenet. Landskapet vi befinner oss i, var skueplassen for et av norgeshistoriens største dramaer. Snorre forteller at da kong Olav var blitt såret under slaget her på Stiklestad, la han seg opp til en stein, kastet sverdet og I 1180 var det meste av skipet ferdig bygget. Den romanske vestportalen (i våpenhuset) har detaljer som vi kan finne igjen i Oktogonen ved Nidarosdomen. Også døpefonten er fra 1100-tallet. Omkring 1500 fikk vestre del av skipet et tilbygg. Steinen i alteret ble trolig fjernet etter reformasjonen. I kirken, som er viet til St. Olav, finner vi en sjelden og omfattende serie på 32 bibelske malerier, montert på langveggene og på galleribrystningen. De er malt i 1688 av Barach Bogarth. Det var vanlig å bruke grafiske forelegg for slike malerier, og 28 av dem er malt etter Matthæus Merians bibel - en billedserie som kom ut i 1625-30. Kirken gjennomgikk en omfattende restaurering fram mot jubileet i 1930. Veggene i koret ble utsmykket av kunstneren Alf Rolfsen, og freskomaleriet bærer navnet «Sverdet og liljen». Det sentrale motivet viser kong Olav lent mot steinen, mens han i døden ser «den Mektige komme som råder for alt». Rolfsen har også brukt lyset fra himmelen over vinduene på begge sider på en svært virkningsfull måte - på nordveggen går himmelstigen som kongen drømte om før slaget opp mot lyset som kommer ovenfra. På sørveggen skinner et klart lys på kongens lik samtidig som en blind mann har fått synet tilbake. Tore Hund går tankefull bort mens han ser at et sår på hans egen hånd er i ferd med å gro. Kongens undergjerninger er altså representert på veggene i koret. Den barokke altertavlen fra 1650-årene står nå i våpenhuset. Reformasjonen satte en stopper for pilegrimenes valfart til Stiklestad. mest berømte slag I 1916 tok katolikker fra Trondheim skikken opp igjen, og i 1930, i forbindelse med 900-års-jubileet for slaget på Stiklestad, ble det bygget et katolsk valfartskapell på stedet. Sigrid Undset var en av pådriverne for å få reist dette kapellet, og skipet som henger fra taket midt i kapellet er en gave fra henne. Stiklestad Amfiet til friluftscenen Det faglige og kulturelle programmet gjennom resten av året preges av samme overbygning, og består av bla. foredrag, konserter, kunst- og kulturopplevelser og tilbud for skoleelever. Olavsformidlingen står i sentrum, og kvalitet er et kjennetegn ved virksomheten ved SNK. Stiklestad Nasjonale Kulturscenter Stiklestad Nasjonale Kultursenter, SNK, ble etablert i 1995 og fikk samtidig status som nasjonalt knutepunkt med overordnet ansvar for Olavsformidlingen i Norge. Kultursenteret sysselsetter over 40 ansatte og tilbyr et omfattende kulturprogram gjennom hele året. Fra sommeren 2006 tas det sikte på å etablere et pilegrimsmottak ved SNK i nært samarbeid med Stiklestad kirke og Stiklestad sokneråd. Fra området på Stiklestad Kultursenter Friluftscenen Mest kjent er «Spelet om Heilag Olav» under Olsok. I tillegg preges Olsokdagene på Stiklestad av den nære tilknytningen til stedets kjernehistorie og det som SNK skal være: en engasjert samfunnsaktør som tar opp aktuelle tema til debatt. St. Olavs kapell Stiklestad - Munkeby 19 km R Munkrødstad Slettåsen Lian Nonsåsen Olden Jämtvadet Halle kirketuft Hallan VERDAL Der elva gjør en sving, ble et cistercienserkloster opprettet ca. 1180, den gang svært avsides, slik munkeordenen krevde. Det ble trolig nedlagt allerede på 1200-tallet, men klosterkirken fungerte som sognekirke fram til 1589, da den ble nedlagt i følge Trondhjemske Reformats. I dag står bare rester av murveggene igjen, omgitt av tett vegetasjon. Minnet om klosteret lever i stedsnavnene rundt området. Berg Søraker E6 Baglan 72 7 75 rd al se lv a Vinne krk Ve I middelalderen lå det en trekirke her, viet til St. Ægidius. Den brant ned ved lynnedslag i 1815. Gerhard Schøning, som besøkte kirken i 1770-årene, skriver: «Vukku og Halle Kirker er Træbygninger, men dog forsynede med smukke Ornamenter og inden til smukt malede.»Fra kirkebakken på Halle er det praktfull utsikt over Verdalsøra. Elva Rinna flyter gjennom deltaet på Rinnleiret, som er vernet som et våtmarksreservat. Munkeby kloster Riarmoen 757 Stiklestad Hegstad 9 Etter Søraker tar vi av til venstre og følger veien opp lia til Blybakken og Hallan gård. Litt bortenfor gården, på venstre side, ligger kirkestedet Halle. Fra Halle kirkested går man først ca. 100 m tilbake retning Stiklestad, og tar deretter av en driftsvei vestover til fylkesvei ved Rindsem og krysser Rinnelva som er grense mellom Verdal og Levanger. Herfra følges sidevei via Reitan til Olden («Olla»). Fra Olden til Lian følger traseen skogsvei som på det øverste partiet blir til en mindre sti. Videre grendevei fra Lian til hovedvei, følger denne ca. 300 m mot nordvest, før man tar av gårdsvei via Hojemslia til Munkrøstad. Fra Munkrøstad og sørover krysser veien Levangerelva til Rømo («Riarmoen») og videre mot vest til Munkeby og klosterstedet. 75 Pilegrimsvegen går nå langs Nord-Europas lengste bjørkeallé mot Verdalsøra. Vi kan ta en liten omveg om St. Andreas kirkested på Haug før vi fortsetter mot sentrum. Nå er det kommet ny omkjøringsveg og ny bru øst for sentrum og det er naturlig å bruke denne. Her finner vi langs gangvegen Norges lengste primstav støpt inn i betong. For å slippe så mye asfalt kan vi gå ned under brua og følge elva oppover et stykke langs dyrka mark. Vi kommer gjennom et lite boligfelt og krysser RV 72 på gangbru, og tar til venstre. Første veg til høyre er da Søraker. Etappe 19 Fra Munkeby kloster Munkeby - Markabygd 24 km Når vi kommer opp til Tomtvasslia og kan nyte en storslagen utsikt over området. Fra Tomtvasslia følger vi en god setersti mot sørvest, via Slik St. Olavsvegen er lagt i dag går den utenom Alstadhaug kirke som absolutt er verdt et besøk. Hovedskipet er fra 1150-1180. Koret er et oktogon i tidlig gotikk og ligner på Oktogonet i Nidaros domkirke. Navnet Alstadhaug er en forvansking av Olvshaug som ennå er navnet på den gravhaugen som ligger like nord for kirken. Dette er en av de største bevarte gravhaugene i Trøndelag med en diameter på 55 meter. Etter tradisjonen skal den personen som ble gravlagt her ha hett Olve. Utgravningene som er gjort tyder på at det var en mannsgrav. St.Olavsvegen går i dag også utenom Levanger sentrum. Dersom leden i fremtiden skal legges om Alstadhaug kirke får pilegrimene også mulighet til å besøke byen. Dette kan være nyttig Grønningselva Bergsenget Markabygda krk Troset Vinkjerra Hegglia Alstadhaug kirke med tanke på proviantering. Men Levanger er også interessant for pilegrimen som en såkalt «Slow City». En internasjonal betegnelse som beskriver en by hvor man «tar tiden tilbake». Tomtvasslia Reistadbustaden Lavøya To Skjøtingen Vi følger nå skogsveien mot øst, ca. 1 km til foten av Rognbakken. Vi kommer da inn på Tomtvassveien som er en lite trafikkert bomvei. Deretter følger vi Tomtvassveien mot sør i ca 5 km til vi kommer til Tomtvatnet. Vi følger Tomtvatnet i ca 2 km til vi kommer til avkjørsel til Tomtvasslia. Hegglivollen til Storbakken, og deretter vei via Fraubakken til Troset grustak og fylkesveien. Fylkesveien følges mot nordvest til Markabygda kirke/kirkestue. Tomtvatnet Vi går nå fra klosterstedet og opp til veikrysset ved Munkeby. Deretter følger pilegrimsleden mot sør via Slåttsveet, Sellelia og Ertsås. Vi kommer da til et kryss Levanger med skogsvei som vi kommune tar inn på. Vi følger denne veien mot øst, ca. 1 km til foten av Rognbakken (Tomtvassveien). Etappe 20 Spjelmyra m Sellelia tv as se lv a Ertsås Rognbakken Storåsen Slåttsveet Munkeby kloster Munkrøstad Okkenhaug krk Olvshaug gravhaug Markabygd - Rådal 23 km Stjørdal kommune Fra Markabygda kirke går veien mot sør, til veidele mot den fraflyttede gården Tunset. Underveis passerer vi brua over Grønningelva. Her måtte nok middelalderens pilegrimer vade for å kommer over til andre siden. Etappe 21 uvedkommende å ta seg inn bak murene. I tiden rundt reformasjonen i Norge spilte Steinvikholmen en viktig rolle. I april 1537 flyktet Olav Engelbrektsson fra Steinvikholmen. Dermed hadde den katolske kirke tapt sin stilling i Norge og landet hadde samtidig tapt sin selvstendighet. Hver sommer spilles det opera på Steinvikholmen. Haveskleiva N s on ha u gan Råvatnet Rå Raadal da len Hosetkammen Bjørgtja gml. Jernvinne Lerifallvollen Tylda Fra Tunset følger vi skogsbilvei over Rundhaugen og Bulandet i Stjørdal til Okkelberg. Vi vandrer over innmarka til Frigården, opp de skogkledde liene og inn over myrene. Ved kommunegrensen mellom Levanger og Stjørdal går det gamle merkestedet Rundstavgadden. Navnet viser til et stort furutre som stod her. I dag er stedet merket med en grenserøys som kalles kronrøysa. Herfra går vi på den gamle ferdselsvegen mellom Skogn og Stjørdal og kan enkelte steder se spor etter veien mellom lyngrabbene på skogsvegen ned mot bygda. Vi kommer ned til fjellgården Skratla som har fått sitt navn etter bekken like ved. Fra Skratla fortsetter pilegrimsvegen ned til Engelsvatnet der den kommer inn på allmenningsvegen som fører til Rådalen. Vi kommer til Tyldvavatnet som vi får på høyre hånd. Lenger Kanonpost fra siste verdenskrig Helleristninger fra Hegra fremme kommer vi til enda et idyllisk vann, Råvatnet som vi får på vår venstre hånd. Vi følger nå vegen frem til Rådal hvor et skytterhus gir oss mulighet for overnatting. En av de viktigste severdighetene i Stjørdal er Steinvikholm Slott som ble bygd av erkebiskop Olav Engelbrektsson i årene 1525 -1530. Steinvikholmen er en liten holme ca 24 km sjøveis nordøst for Trondheim. Slottet var mer for en borg å regne med sterke murer og sinnerike arrangementer for å hindre Et annet viktig fortidsminne er Hegra festning, tidligere Ingstadkleiva fort. Det ble bygget i 1909-11. Formålet med fortet var å forsvare innfartsveien fra Sverige til Norge over Storlien - Meråker og ned til Stjørdalen. Fortet ble bestykket med skyts som ble «til overs» etter demonteringen på Østlandet etter Karlstadforliket i 1905. Fortet gikk inn i «Stjørdal og Verdal Befæstninger», som ble opprettet i 1912. Under okkupasjonen i 1940 ble festningen bemannet av ca. 200 mann og en kvinne. Under kommando av Major Reidar Holtermann stod denne styrken i mot de tyske angrepene med infanteri, artilleri og fly i 23 døgn. For å unngå unødige blodsutgytelse valgte Major Holtermann å overgi festningen den 5. mai 1940. Det er opprettet museum på stedet som forteller historien om de menn og kvinnen som tok opp kampen mot tyskerne og viste at det nyttet. Tyldvatnet Kvålsvollen Skratla Rundvassgadd Høgsetervola Rundhaugen Rundvasstja Haukåsen Benkåsen Frigården Tunnset Nonsberga Stormo Storsveet Bergsenget Markabygda krk Steinvikholm Fra Hegra Festning Rådal - Lånke 21 km Ved enden av den trange og bratte stien som vi nå kommer ned ligger et stort helleristningsfelt. Det gir oss grunnlag for å tro at denne vegen har vært brukt i minst 3000 år. Ned mot Kjeldstad Her stod det en kirke fra 1300 tallet. Kirken ble nedlagt i 1589. I dag er stedet markert med en steinstøtte. Etter å ha passert gårdsanlegget kommer vi ned på fylkesvei 752 som vi Lånke krk Vi kommer ned i et vakkert kulturlandskap. Her ligger blant annet gårdene Mæle, By og Re, navn som går tilbake til eldre jernalder. Pilegrimsvegen følger fylkesvegen gjennom en vakker allé til Værnes kirke som er et sentralt kulturminne langs leden. Værnes E6 Stjørdal Værnes krk R Prestmo Mælen bru Mælen Kongsreina Mæle Re By Koksås a følger ca 1 km frem til Hofstad gård. Navnet tyder på at dette har vært et kultsted i førkristen tid. Pilegrimsleden tar nå av til høyre forbi kornåkrene og gjennom utmark en drøy kilometer fram til Gråelva. Vi krysser elva og følger bakken opp til Mørsetgrenda og går gjennom to gårdstun før vi møter fylkesvegen. Hell alselv Skytterhuset 705 Moplassen jø rd Vi følger fylkesvegen 2,5 kilometer frem til en tidligere idrettsplass hvor vi tar til høyre for å gå på sti og skogsbilveg. Vandringen går gjennom Hållådalen, en dyp dalsenkning i et bergfylt terreng, langs en eldgammel ferdselsveg.Vi passerer på nedsiden av den store Hofstadmyra. Etter ca 5 kilometer kommer vi til Bjørdalsplassen, en nedlagt husmannsplass som ble ryddet på 1600-tallet. St Vi følger bygdevegen gjennom Råengrenda. Råengrenda heter også de gårdene vi kommer til lenger fremme. Navnet kommer av det norrøne ordet ró, som betegner en «krok» i landskapet, slik det er formet her mellom to åser. Pilegrimsvegen fortsetter sydover på bygdeveien og går gjennom tunet på Skjelstadgårdene. Etappe 22 Bjørkkammen 4 E1 Hofstadmyra Bjørkbakken Bang Kvål Møset Hofstad Skjelstadmarka Kjelstad Korportalen i Værnes kirke Vi møter fylkesveien Fra Værnes kirke går vi drøye 2 kilometer på bilvei med kornåkrer på begge sider fram til Stjørdalselva, som vi krysser på Mælen bru fra 1935. Nå tar vi av til høyre og forsetter på fylkesveien 3,2 km langs elva ned til Lånke kirke, som stod ferdig i 1899. På veien passerer vi Reppe gård som stod sentralt i eldre tid da elva gikk helt inn til Reppesberget. Etter svære jordras i 1807 og 1823 tok elva nye veier og forårsaket store ødeleggelser. Ulstadvatnet Brenne Råa Haverkleiva Raadal Etappe 23 Ved Bakken samles St. Olavsvegen fra Stiklestad i nord med Romboleden som kommer fra Mostadmark i øst. Vi skal gå etter gamle stier i sydhellingen av Gjevingåsen. Herfra og til vi går de siste kilometerne inn i Storfossen Nygårdsvollen Svensklægret Hommelvik en Høybydal Høyby Brennberga m m jettegryte elå sd ale n Løvbuberget Ga Stormyra Like etter at vi har forlatt kirken, kommer vi til sideelva Leksa og er snart framme ved Hellkrysset. Herfra ser vi den karakteristiske Steinmohaugen mot vest, med 6000 år gamle helleristninger fra steinalderen. Dyreframstillingene er de eneste i Nord-Europa som er skåret inn i fjellet. Fra Hellkrysset følger pilegrimsvegen Havdalsveien ca 1 kilometer og tar av opp til Gjeving byggefelt som ligger sydvendt i Gjevingåsen. Over dette fjellpartiet finnes det spor etter hele seks gamle tråkk. Strekningen var fryktet, ikke bare fordi det var vanskelig å ta seg fram; i tillegg fryktet folk angrep av både bjørn og ransmenn. Folden len På denne strekningen som er nærmere 7 km passerer vi plassen Svenskelägret som var samlingsplass for Armfelts tropper ca. år 1718. Vi passerer også Nygaardsvolden, Johan Nygaardsvolds hjemplass. Han var statsminister i Norge 1935-1945. Gården Folden er også verdt å merke seg. Bakken la Ved Lånke kirke har det vært kirkested siden middelalderen. Til høyre ser vi Stjørdalselva med det gamle fergestedet som var et trafikknutepunkt for dalføret i flere hundre år, med brukarene etter den første brua fra 1856. Malvik kommune Hom Lånke kirke Lånkebygda ligger i et frodig jordbrukslandskap. På veien opp gjennom boligfeltet er det et fint utsyn over den vakre bygda. Nedenfor oss mot syd ligger Gjevinggårdene. Herfra stammet Rørospresten Sven Aschenberg som var modell for Benjamin Sigismund i Johan Falkbergets roman «Den fjerde nattevakt». Etter å ha passert boligfeltet går veien over til skogsvei og sti. I drøye 2 kilometer går vi gjennom et landskap med skrenter og bekkeløp, klopper, tørrabber og stor skog. Vi passerer nær to gamle bosetninger, Lauvåsen og Solheim, før vi kommer ned på bygdeveien ved Furan gård, som var en grensegård mot den dype og ødslige Gammelåsdalen ned mot Hommelvik. I 1707 fikk Furan privilegium fra kong Frederik 4. til «at have en liden Kro med ædendes og drickendes Ware». Traseen kommer inn i Malvik fra Stjørdal mellom Stormyra og Bjørnholhaugen. Derfra fører vegen ned mot Høyby og tar så retning mot Hommelvik kirke ca. 1 km. Deretter tar den av i sydlig retning mot Nygaardsvolden og opp mot Bakken der den kommer inn på Fylkesvei 963. Slått myr da Trondheim kommune ved Saksvikkrossen, arter vandringen seg som en fottur i skogsterreng, uten at vi kommer innom noe tettsted. Rombolleden Lånke - Mostadmark 19 km Gjevingåsen Furan Granheim Solem Lauvåsen Lånke Menighetshus Vegen går videre på gamle markaveier ned til Gammelåsdalen som vi krysser for å stige opp til platået på sydsiden. Her ligger tre svære jettegryter med flere meters tverrmål. Frontstykket er borte, men rundingen står mektig i fjellet, som svarvet av jutulhånd. Dette er unike minner fra havets arbeid for mange tusen år siden, da disse traktene stod under vann. Nå bærer det nedover på sti til Postmyråsen. Hell Hellkrysset Lånke krk Værnes Mariakirkens minnealter Mostadmark - Ranheim 19 km Fra Bakken til Engan er det ca.10 km vandring. Inngangen til pilegrimsleden ved Bakken er godt oppmerket, og det finnes også en fin oversiktstavle ved oppgangen til pilegrimsleden. Avstanden fra Bakken til Engan er ca.10 km og pilegrimsveien går gjennom vakkert skogsterreng frem til gården Engan. Fra Bakken kommer vi til den idylliske Bakktjønna og tomta etter boplassen Bakmark. Deretter går veien oppover mot Skarpåskjølen, navn som «Kvilsteinen» og «Gapberget» viser til tiden da leden også ble brukt som kirkesti for bygdefolket fra Mostadmark til Malvik kirke. Mostadmark mistet sin lille kirke i hundreåret etter reformasjonen og ble da henvist til Malvik kirke. Pilegrimsleden var den enkleste og korteste gangveien fra Mostadmark til Malvik. Fra Engan til Saksvikkrossen er strekningen ca. 8 km. Mellom gården Ranheim kirke Engan og gården Skjenstad følger leden en sti og en traktorvei opp til «Kleivvollen» og derfra videre opp mot husmannsplassen Fjølstadtrøa, som er blitt restaurert til et historisk tun. Her kan man ta seg en rast i historiske omgivelser. Fra Fjølstadtrøa fører leden på bygde - og fylkesveier til Saksvikkrossen og milsteinen som står på grensen til Ranheim/Trondheim. I gammel tid stod det her et kors der pilegrimene kunne knele og takke for at de endelig kunne se målet: Nidaros. Etappe 24 Ved Saksvikkrossen passerer vi grensen mellom Malvik og Trondheim kommuner. Her står den siste milesteinen før Trondheim på høyre side av veien. På samme side ser vi Grilstad gård med en gravhaug som knytter gården til jernalderen. Gravhaugen ligger like inntil veien, og fra denne er det et fint utsyn over det området vi nå skal vandre gjennom. I dag ser vi at byens forsteder sprer seg utover, mens middelaldermennesket nok hadde en helt annen opplevelse av landskapet. Ranheim krk Vikhammer Være E6 Saksvikkorsen Leistad va Leistad el or S t Bolstad åsen Fjølstadtrøa Kleivvollen Saksvikkrossen utsikt mot Trondheim S e ag Tettbebyggelsen ved Nidelva var neppe synlig herfra, men på den siste strekningen inn til kaupangen kom de forbi gårder som i dag bare er kjent gjennom historien. lva Engan Hasetkammen Nyvatnet Røstjern Fjølbumyra Kvilsteinen Bakkmarka en Bakken Rombolled Rasteplass ved Nyvatnet Leangen gård Skarpåsen Ranheim - Nidaros 10 km Etappe 25 fødte Victoria Backhe tok initiativ til oppbyggingen av det musikkhistoriske museet her på Ringve fra 1950-tallet og framover. Låven er bygget om til konsertsal, og i hovedbygningen finnes en verdifull samling av eldre musikkinstrumenter. Fra Ranheim kirke gikk pilegrimsvegen tidligere videre langs Ranheimsvegen. Etter at Trondheim kommune har gjort en del arbeid i fjæra, er det lagt til Trondheim rette for å gå via kirkekommune gården ned på en sti som er mye hyggeligere enn asfaltvegen. Denne kan vi følge nesten helt til vi blir ledet inn på Ladestien, en vakker turveg som vi skal følge til Smedstua. Vi kan nå velge å fortsette «Jarlerunden» rundt Østmarkneset, men vil i så fall gå glipp av Ringve. Ringve Han mente at selv om området var tilgrodd med lyng og kratt, bar det tydelig spor etter å ha vært oppdyrket. Her fantes det også flere «Kiæmpe-Høie», gravhauger bygget av sand og stein. Vi krysser Innherredsveien og følger Statsingeniør Dahlsgate til vi tar til høyre i Weidemansvei. Dette leder oss gjennom bydelen Rosenborg og Bakklandet, som fikk sin form på slutten av forrige århundre og begynnelsen av 1900-tallet. Ladestien Fra Ringve kommer vi ned på Lade allé som går forbi Lade gård og Lade kirke. Gården har gitt navn til hele området. Snorre forteller at Harald Hårfagre hadde en stor gård her, men mest kjent er Lade som kongsgård og som høvdingsete for de mektige ladejarlene. Inn mot Trondheim sentrum følger vi Jarleveien, og følger veiviserne forbi Lademoen kirke. Dette området kalles Lademoen. I følge Gerhard Schøning, som reiste her i annen halvdel av 1700-tallet, var dette «en stor, skiøn og jævn Strækning». Pilegrimsvegen tar derfor av opp mot Smedstuveien, som vi følger gjennom boligområdet og videre et stykke langs Olav Engelbrektssons allé til vi tar av mot venstre og går inn i den botaniske hagen på Ringve. Ringve er opprinnelig et gårdsanlegg. På tunets nordside står fremdeles et hus som ble bygget den gang rådmann Jan Wessel, far til Petter Wessel Tordenskjold, eide stedet. Den russisk ØSTMARKNESET stuv Sme n Munkholmen Lade gård Ola Ringve ng vE Lade krk La a ll Nid n elva é E6 Gamle bybro E6 an ns v Lademoen krk ls g ah .D ing MØLLENds Sta BERG ROSENBORG Nidarosdomen Elgeseter bru vn Innherreds We ide m Bakke bru Kristiansten festning BAKKLANDET de s t i e Jar lev n e lb r ek tso ns Nidelv bru TRONDHEIM Smedstua Rød stiplet linje viser pilgrimsleden Gjennom Møllenberg går vi langs gater med småhusbebyggelse nedenfor murene rundt Kristiansten festning, som sammen med Nidarosdomen er et kjenningsmerke for Trondheim, godt synlig fra hele byen. Fra høyden med oversikt over byen går gaten bratt ned til Nidelva. Langs elvebredden ligger den gamle bydelen Bakklandet med sin karakteristiske lave trehusbebyggelse. Fra Gamle bybro ser vi nedover Nidelva der den løper ut Trondheimsfjorden under Bakke bru og lenger ned langs Nidelvbrua, med de velkjente bryggerekkene på begge sider. Etter å ha passert brua går veien til venstre langs Nidelva nedenfor Nidarosdomen. Vi runder neset der elva svinger og ser Elgeseter bru over oss. På Hadrians plass møtes pilegrimsledene fra syd og nord. Plassen er oppkalt etter kardinal Nicolaus Brekespear, senere pave Hadrian IV, som opprettet erkebispestolen ved Nidaros i 1153. Snorre forteller at på sandbanken, der Olav hadde ligget i jorda, kom det opp «ei fager kjelde, og folk fikk bot for sjukdommer av det vannet.» Det vi i dag kaller Olavskilden, ligger oppe i skråningen bak fontenen. Det gjenstår bare å gå trappen opp til høyre og veien forbi Erkebispegården før Nidarosdomens vestfront ønsker velkommen som vandringens mål. TRONDHEIM va Nidel Nidarosdomen Lade krk Lademoen krk Ladegård Ringve museum Devle gård Leangen Rotvoll Grilstad Ranheim krk Vi ankommer historiske Nid aros, St. Olavs by Trondheim, eller Nidaros, var Norges første hovedstad Sagaen forteller at Olav Tryggvason grunnla byen ved utløpet av Nidelva i 997. Arkeologer har imidlertid påvist bosetning ved Nidelvas munning lenge før 997. Helgenkongen Olav Haraldsson ble gravlagt her i 1030. Over hans grav ble Nidarosdomen bygget, og byen ble i fire hundre år et valfartsmål for pilegrimer som kom hit for å søke trøst, hjelp og helbredelse. Fra 1153 til reformasjonen i 1537 var Trondheim landets erkebispesete og åndelig sentrum for et område som omfattet Grønland, Island, Færøyene, Orkenøyene og Isle of Man. «Det var stas og heilagdom i Trondheim den dagen. Eg har aldri sett slikt, og eg kan tru Trondheim heller aldri har sett maken» skriver dikteren Aasmund Olavsson Vinje. Trondheims status som landets hovedstad befestes. Kongshylling på Øretinget får riksomfattende Olavsspenning i smijern gyldighet. Fra 1204 måtte den nyutnevnte kongen sverge kongeeden på St.Olavs skrin. Øretinget ble flyttet til Domkirkegården. Flere av middelalderens konger ble stedt til hvile i St. Olavs by. Selv om de døde i andre deler av landet eller i utlandet, ble de ført til Trondheim for å bli gravlagt her. I Middelalderen var det over 300 kirker, kapeller, klostre og altere viet til St.Olav i Europa Kongenes by Ingen av kongene regjerte trygt uten at trønderne var med, skriver Snorre Sturlasson. Trondheim har vært kongenes by siden Harald Hårfagre samlet Norge til ett rike på slutten av 800-tallet. I gammel tid ble Norges konger hyllet på Øretinget i Trondheim, tingstedet ved Nidelvens utløp. Harald Hårfagre (865 - 933) ble tatt til konge her. Under Harald Hardråde (1015-1066) ble rikssamlingen fullført, og I de siste 150 år har Trondheim befestet sin stilling som kronings- og signingsbyen. Riksregaliene kan du se i den nye utstillingen i Erkebispegården Pilegrimsmerke funnet i Ulvdal stavkirke. Når pilegrimen kom til Nidarosdomen, kunne han kjøpe et slikt merke av bly I Middelalderen var det over 14 kirker i Nidaros Kroning og signing i Nidarosdomen Før 1818 kjenner vi til tre konger som ble kronet i Nidarosdomen: Karl Knutsson Bonde i 1449, Christian I i 1489 og Hans i 1583. Så må vi helt frem til 1818 for å finne neste kroning, av Carl Johan XIV. Avholdte Carl XV og Louise krones i 1860, og det blir folkefest i byen: «Helligdomsarmen, det eneste kjente relikviet av Olav den hellige som er bevart (Kongens museum, København) Prosesjon med relikvieskrin ved Domkirken på 1300-tallet Trondheim. Den kirkelige O lsokfeiringen i Nidaros Domkirke er et av hovedele mentene i Olavsfestdagene Ordet Olsok kommer av det norrøne Olavsvaka og blir feiret den 29 juli til minne om Olav den helliges dødsdag i 1030. I middelalderen og frem til reformasjonen strømmet det til et stort antall pilegrimer til Nidaros denne dagen for å søke bot og bedring. Hovedmarkeringen av Olsok skjer mellom 28.-29.juli - Olsokvaka. I middelalderen var det vanlig å innlede de store høytider med en våkenatt. Hver Olsok feires med Olsokvaka, tidebønner, pilegrimsvandringer, pilegrimsmesser, gudstjenester i Nidarosdomen og i andre kirker i Trondheim. Dagens kirkelige Olsokfeiring i Nidarosdomen er et av hovedelementene i Olavsfestdagene i Trondheim. Olavsfestdagene er i dag Norges største kirke - og kulturfestival. Med over 350 arrangement og 800 artister, ønskes pilegrimer velkommen til sommerens kulturelle høydepunkt. Internasjonale artister og norske verdensstjerner vil fylle Nidarosdomen og andre arenaer. I ulike sjangere kan du oppleve solister, skuespillere og kor boltre seg i kammerformat, i store orkestrer og korverk. På den unike ute scenen i Borggården kan du høre rock og pop og folklore. Jazzvaka på Britannia hotell tilbyr over 35 konserter. Biskop ved høyalteret Høymesse i Østskipet Fra utekonsert i Borggården Det historiske markedet vrimler det av boder, markedsspill, gjøglere og underholdning. For mer informasjon: www.olavsfestdagene.no Rekonstruksjon av Olavsprosesjon med Olavsskrinet i middelalderen. Malt av byggmester ved Nidarosdomens Restaureringsarbeider: William S. Bergstrøm i 1883 Økumenisk gudstjeneste på Vestfrontplassen Trondheim vakkert beliggen de ved Nidelvas munning Trondheim - byen du blir glad i Tusen år gammel, men vital som en ungdom. I tillegg til byens rike tradisjoner som kroningsby, valfartsmål og erkebispesete er byen et kjent handelsknutepunkt og administrasjonssentrum. Flere severdigheter forteller om byens historiske betydning. Men Trondheim har mer å by på enn fortidsminner. Byen ved Nidelven er en universitetsby og et sentrum for maritim, teknisk og medisinsk forskning. Bakklandet, en bydel med hyggelige kafeer og restauranter, spesielle butikker og gamle trehus. Trondhjemmeren oppfatter seg selv som en hyggelig og jovial person, noe man må gi ham rett i. Han er stolt av å være trondhjemmer, og innerst inne overbevist om at byen er verdens beste, og vet selvfølgelig at byen flere ganger er kåret til «en av verdens beste byer å bo i». Han er seg også bevisst byens historiske betydning, og er stolt av alt det fine byen har å vise frem. Kulturlivet er allsidig og vitalt. I Midtbyen kan vi fornemme Tróndheimr, sagabyen. Byens innbyggere og besøkende liker å ta spaserturer langs Nidelven, gjerne over Gamle Bybro til Mer info om Trondheim på: www.trondheim.com www.visit-trondheim.com Flyfoto tatt mot nord Den gamle bybro Munkholmen Domkirkeparken Nidarosdomen sett fra sørsiden av Nidelven Praktisk informasjon Praktisk informasjon om vandringene finner du også på internett: www.pilegrim.info eller www.olavsfestdagene.no tlf. + 47 73 84 14 50 Pakkeliste På en organisert vandring har man den fordelen at man ikke trenger å minimalisere bagasjen like strengt som man må gjøre dersom man vandrer alene. Likevel er det lurt å øve seg i å finne ut hva en strengt tatt ikke behøver og hva som er uunnværlig. Som enkeltvandrer må du bære alt med deg i ryggsekken. Da er det viktig at du reduserer vekten på ryggsekken mest mulig. Hvis du skal delta på en organisert vandring eller om du vandrer alene bør du også tenke igjennom på forhånd om du har krefter til å ta deg fram den distanse det er mellom overnattingsstedene. Dette må du ha med deg på den organiserte vandringen • Matpakke til første dag • Bestikk, krus, flat og dyp tallerken samt vannflaske. • Sovepose og liggeunderlag • Toalettsaker • Vandresko /støvler (inngåtte) og sandaler eller andre lette sko til kveldsbruk • Hodeplagg, regntøy og varmt tøy • Dagstursekk til det som bæres med under dagens vandring • Bag eller lignende til det som skal være med i følgebilen • Du kan også ta med deg: Bibel eller Nye testamente og termos «Rikta blicken rakt framåt, se på det som ligger framför dig. Ge akt på var du sätter foten, så vandrar du alltid på fast mark.» Krevende etapper En særlig krevende etappe er strekningen mellom Sul og Inndal på 22 km. Her går mye av distansen i et myrlandskap. For noen vil det derfor være et bedre alternativ å følge bilvegen. Fra Markabygda til Rådal er det ganske kupert og noe myrlendt ved grensen mellom Levanger og Stjørdal. Gode sko er viktig. Planlegger du å gå alene, bør du plenlegge din tur nøye. Pilegrimsleden i denne delen av Sverige og Norge er fortsatt under utvikling. Det er derfor viktig at du kompletterer denne brosjyren med gode kart fordi det forekommer manglende merking av leden enkelte steder. Det er heller ikke sikkert at alle etapper kan by på overnattingssteder eller matvarebutikker. (OBS: Mellom Verdalsøra og Stjørdal passeres ingen butikk). Kontakt det lokale turistbyrå før du begynner vandringen. Kommunikasjoner Strekningen Borgsjö, Östersund, Stiklestad og Trondheim. Fly Trondheim Lufthavn, Værnes www.sasbraathens.no tlf.+47 05400 www.norwegian.no tlf. + 47 21 49 00 15 Östersund og Sundsvalls flyplass www.lfv.se tlf. + 46 63 19 30 00 Strekningen Sundsvall-ErikslundBräcke-Östersund traffikeres også av Tågkompaniets regionaltog, Mittlinjen www.mittlinjen.nu tlf + 46 771 444 111 Busstrafikk i Sverige: Länstrafiken eller Din Tur www.lanstrafiken-z.se, www.dintur.se tlf + 46 771 100 110 Kommunikasjoner til/fra Stiklestad er med buss eller tog: www.nsb.no tlf. +47 81500 888 Overnatting Mulighetene for overnatting er varierende. Best informasjon finnes hos lokale turistbyråer. Borgsjö www.ange.se Bräcke www.bracke.se Östersund www.ostersund.se Krokom www.krokom.se Åre www.are.se Trondheim www.trondheim.com Stiklestad www.snk.no Telefonnummer til alle turistkontor i Sverige finner du på www.visitsweden.com Telefonnummer til alle turistkontorer i Norge finne du på www.visitnorway.com Kirker Svenska kyrkan, Härnösands stift www.svenskakyrkan.se/harnosandsstift tlf + 46 611 254 00 Den norske kirke, Nidaros bispedømme www.kirken.no/nidaros tlf +47 73 53 91 00 S:t Olofs katolska församling har prester i Sundsvall og Östersund sundsvall.rkkweb.nu tlf + 46 60 61 71 10 Den Katolske kirke i Norge og St. Olav kirke i Trondheim www.katolsk.no/mn tlf + 47 73 52 12 14. Blomster med røtter i historien Underveis langs pilegrimsleden vil du se et uttall av blomster med navn som minner om helter og helgener. Flere ville planter har fått navn fra jomfru Maria og Olav den Hellige Tog Borgsjös nærmeste jernbanestasjon heter Erikslund. Strekningen Sundsvall-ErikslundBräcke-Östersund-Åre-RiksgränsenTrondheim, trafikkeres av SJ og NSB. www.sj.se tlf +46 7 71 75 75 75 www.nsb.no tlf + 47 815 00 888 Olavsstake Strekningen Östersund-Trondheim trafikkeres også av det regionale Nabotåget www.nabotaget.se tlf +46 771 100 110,+ 47 820 54 388 Fläckmarihand Søterot Andre ville planter er bl.a. Gullviva, Daggkåpa, Guckusko, Jungfrulin, Käringtand, Jungfru Marie sänghalm, Rødkløver, Sileshår, Käringstand, Teveronika, Øgonpyrola.
© Copyright 2024