Nr. 2/2009 - "A" modell klubb

Nr. 2 2009 – 42. årgang
ISSN 0805-7192
Offisielt organ for
Norsk “A”Modell Klubb
Model A
Restorers’ Club
– Norway Region
Kun kr 59,--
Fn Oe Rn (s D ) ms ia dn eJeg har lyst til å gi veimyndighetene et spark i nederste del av
ryggen! Nå er det miljøgater som er i skuddet, med fartshumper
både her og der. Tonnevis med asfalt blir brukt for å lage høye
humper i veien så folk skal forstå at de kjører i tettbebygd strøk.
Sikkert nyttig for de som ikke kan lese skilter, men kunne de
ikke heller bruke den asfalten til å utbedre de dårlige veiene vi
har overalt ellers? Veistandarden vår er blitt en tragedie selv
om autopass brikka nesten går varm bare i nærmiljøet. Det er
sannelig godt at vi har noen gamle Forder som en gang i tiden
ble bygget for nettopp slike dårlige veier!
Våren er her og sommeren er like rundt hjørnet! Jeg har kjørt
motorsykkel til og fra jobb i dag, og i ettermiddag har jeg vært
ute med både en Phaeton som var på besøk i garasjen og min
egen Roadster. Hyggelig selvfølgelig, man møter jo bare mennesker som smiler og vinker når man kjører A-modell, men varmt
var det ikke. Jeg tenker tilbake på moren til en barndomskamerat av meg, hun kledde seg etter kalenderen! På en bestemt
dato om våren kom sommergarderoben frem, og skinnkåpa og
ullundertøyet ble hengt i møllpose på loftet. Den damen kunne
virkelig kunsten å både ta seg ut og fryse med stil de første
maidagene, og det var vel omtrent det jeg opplevde i dag, det
var +5 på gradestokken da sola gikk …
Vi har hatt en fin vår med gode foredragsholdere og mange
tilhørere på medlemsmøtene på Frysja og det er veldig hyggelig
å se så mange engasjerte medlemmer samlet på disse kveldene
hvor praten går lett om A-modell og andre viktige ting. Hvis
du sitter hjemme og lurer på om du kanskje skulle ha tatt deg
en tur på disse møtene så kan jeg anbefale deg å komme opp
av sofaen!
I de ukene som kommer skjer det en hel masse, for ikke å si “alt”
som vi har gledet oss til i hele vinter. Først Ekeberg-markedet
hvor vi som alltid kan gå i spenning og håp om å finne alt fra
tennissokker til russisk verktøy,
og kanskje til og med en liten
del til Forden! Søndagen etter er
det VårFord med blanke biler og
vi kan igjen nyte koret av mange
A-modeller på tomgang og Aooogha i flere stemmeleier.
Etter dette går det slag i slag, det
er bare å ta for seg kalenderen og
huke av de arrangementene man
ønsker seg. Det er viktig at vi er
på veien om sommeren og viser
publikum vårt bidrag til kulturhistorie.
Selv om vi i klubben “bare” har vår- og høstløp er vi i den særstilling at vi aldri er alene i andre løp rundt om i Norge eller
våre naboland. Uansett hvor du deltar med A-modell så er det
bestandig flere A-modeller med. Jeg overhørte en kommentar
under starten av et løp for noen år siden: “Her er det så mye A
Ford at det skulle vært sprøyta mot dem”. Uvitenhet og misunnelse tenkte jeg, de sikreste vårtegn i gården hjemme hos oss
er en A Ford og løvetannen som blomstrer, og du kan klare å
ta knekken på løvetann med sprøytemidler, men den kommer
igjen året etter og det gjør Forden også!
Jeg gleder meg til å se dere i sommer!
Erik Storm- Olsen
Den gunstige veteranforsikringen gjelder
kun medlemmer av godkjent klubb;
NAMK!
Har du betalt kontingenten?
Ikke medlem — ingen forsikring!
(gammelt kinesisk ordtak)
MODEL A RESTORERS’ CLUB – REGION NORWAY – 1967
Postboks 1930 Vika, 0125 Oslo Bank 7877 08 76507
Formann Erik Storm-Olsen Marihøneveien 14, 3172 Vear tlf 33 31 90 20 – 975 99 130 [email protected]
Sekretær Bjørn Burum Vilberggrenda 4, 0687 Oslo tlf 22 26 02 67 – 970 11 646
Kasserer Knut Moen Unnarennet31, 0687 Oslo tlf 22 26 04 79 – 913 54 623 [email protected]
Styremedl Rolf Alexandersen Prost Hallings v. 2, 0666 Oslo tlf 982 20 342
Styremedl Bjørn Grønvold 2742 Grua tlf 928 64 832
Varamann Per R Westreng Lensm. J.Sørums v. 16, 2019 Skedsmokorset tlf 63 87 52 57 – 916 57 419
Revisor K. Wang-Henrichsen
Forsikring Halfdan Prøsch tlf 67 13 53 30
Besiktigelsesmann Kjell Wang-Henrichsen tlf 22 10 54 84
Løpskomité Morten Ellefsen
Redaktør Jan S. Christensen Bærumsveien 24, 0284 Oslo tlf 22 52 02 61 – 958 99 289 [email protected]
Manuskripter, bilder & tips sendes direkte til redaktøren. Annonser i “A”visen og “A”ktuelt er gratis for medlemmene
Redaksjon Trond Berg Sandbakken 1925, Blaker [email protected]
Agnar Hauge 4915 Vestre Sandøy [email protected]
Medlemskap i Norsk “A”Modell Klubb kun kr 350 inkl. fire medlemsblader per år, og rundskrivet “A”ktuelt
Husk navn og adresse ved betaling.
Årets møter siste torsdag i måneden på Frysja ved Teknisk museum. Se kalender i “A”visen nr 4 – 2008 og www.fordaklubb.no
Ettertrykk eller gjengivelse av stoff etter avtale! Opplag 550. Annonser kr 1000/helside.
Forsidebilde: Fra venstre: Günter Schulz, firma Paulsen & Thoms, Kiel, sammen med Vice President, Marketing, Sales and
Service for Ford Europa, Ingvar Sviggum, og Beate Schulz. Foto: Chris.
eler nr.147
Passer ikke
Stadig lanseres nye deler og verktøy til
Forden, men hva hjelper det når det ikke
passer?
Det nye verktøyet A-9300-X som brukes for å
skru ytterringen på bensinmåleren, som sitter
i dashbordet, passer ikke. Dette til tross for at
den er dobbelt så dyr som den støpte vi har
brukt i alle år. Da hjelper det ikke å skryte av
at den er laserskåret, “heavy duty” og konisk
for å lette arbeidet.
Det er alltid litt spennende å demontere bensinmåleren, på grunn av bensinlekkasje. Er korken som skal flyte i tanken defekt, så bare må
man. En videreutviklet kork er nå også kommet
på markedet i et bensinbestandig materiale. I
følge katalogen, er dette den siste korken du
trenger å kjøpe. Montér denne (A-9313-C) og
glem den. Den originale delen var i virkelig
kork innsatt med lakk, men moderne bensin
med ethanoltilsettning har en tendens til å løse
opp lakken.
Verktøyet passer ikke på mutteren. Under: Nytt og gammelt verktøy,
laserskåret og støpt
Chris
Tankmåler
Korkpakning
Tynn messingskive
Ytterring (mutter)
Innhold
Nyttige adresser
USA på tvärs Raggar-Olle
Viva Italia 2
6
10
14
Fokus på Hansen Henry på plass
VårFord
Kjøp Salg
18
21
22
23
J
eg har denne gang valgt reise med A modellen som
tema i dette nummeret. Fire svensker kjøpte to A
Forder i California og kjørte i fjor US Route 66
tvers over det amerikanske kontinent via Chicago
til østkysten. 4574 kilometer nydelig kjøring med bare èn
pungtering! To danske familier tar A modellene sine på
biltoget fra Tyskland til Italia og finkjører Ford i traktene
rundt Comosjøen. Kan man ha bedre sommerferie? Håper
dette inspirerer . Bjørn Grønvold har lang fartstid i samme
italienske området med bobil, og vil gjerne samle A modeller
og eiere til en 14 dagers tur til Middelhavet og Italia før en
reiser til svenskenes grensetreff neste år. Biltog tur-retur
Hamburg Alessandria, se egen artikkel. Amerikanerne har
en egen klubb, Model A Touring Club, som i flere år har
arrangert reiser rundt i verden for kjøresugne A modelleiere, med stor suksess. Turer har bl.a. vært arrangert til
Syd-Europa, Australia og Canada. Vi traff nesten femti av
dem i 24 A Forder i Hamar på vårt Grensetreff i 2006.
Nye medlemmer
Stein Erik Narvesen, Garver Ytterborgs vei 127 B, 0977 Oslo
Bård Glein, Boks 32, 2882 Dokka
Bjarne Risan, Ovenbakken 21 A, 1361 Østerås
4
C
harmen med å kjøre sammen i A Ford får vi
sjansen til 11.-13 september da vi markerer
vår stiftelsesdag. Selv om året ikke er rundt,
benytter vi enhver anledning til å feire oss selv,
denne gang på Tyrifjord Hotell. Ankomst fredag kveld,
HøstFordløp på lørdag med innlagt togtur med ordentlig
damplokomotiv og gamle teakvogner. Selvfølgelig blir det
bankett og premieutdeling, dans og moro på kvelden. Meld
deg på, dette er i vår klubbs ånd å arrangere løp og fest
for hele familien. I mellomtiden kan du finjustere Forden
og sommerkjøre alene eller sammen med likesinnede i de
mange veteranbilarrangementene som holdes faktisk hver
eneste weekend og enkelte ukedager, i hele sommer Har du
internett, logg deg på LMKs hjemmesider, http://www.lmk.
no, terminlisten, hvor alle bilarrangementer
er beskrevet. Hold Forden rullende, da
fungerer den best.
Grensetreff 2010
Vi fortsätter planeringen av Gränsträffen i Båstad i Skåne,
veckan före midsommar 2010. Reservera några lediga dagar
eller en semestervecka till detta. Det kommer att bli någåt
extra.w ca. 45 mil från Oslo eller ca. 10 mil från Köpenhamn.
Her er interør fra Hotel Skansen, vi gleder oss allerede!
Pulverlakkering
Henry Ford: “Det første prinsippet på masseproduksjon, er at
arbeidet må komme til arbeideren, og ikke omvendt”
Fra “Henry Ford og Fordfabrikkene”
KLUBBREKVISITA
Vi minner om det rikholdige utvalg av klubbrekvisita, bl.a.
nye merker, klubbgensere og T-skjorter som kan kjøpes via
sekretæren.
Jakkemerke
kr 50,–
Vindusmerke
kr 20,–
– 3 stk for kr 50,–
Radiatormerke, ny!
kr 150,–
T-trøye (bare voksne) ny!
kr 80,–
Klubbgenser (blå) ny!
kr 200,–
Reservedelskatalog
kr 100,–
Forgasserhåndbok
kr 80,–
Hva gjør jeg hvis “A”Forden
stopper?
kr 15,–
Historien om den nye Ford
kr 50,–
Några detaljer om den NyA-Ford kr 50,–
Pins, ny!
kr 50,–
DVD fra Gensetreff 2006 kr 100,–
DVD fra Holland-tur 2007
kr 100,–
“A”viser: Pris avhenger av nr. og antall
Porto kommer i tillegg
USA
på
tvers
Redaktøren var på Sverigetur i vinter og traff to av deltagerne fra US
Route 66-turen fire svensker i to A Forder gjorde i høst. “En fantastisk
tur”, kunne Hasse Nyman (t.v.) og Håkan Jansson meddele, “ uten
problemer av noe slag. Bortsett fra en punktering da, men det er det
minste man kan regne med. Bilene var utstyrt med overdrive, slik at
marsjfarten kunne økes til 80-90 km/time, hviket var nødvendig for å
følge øvrig trafikk på motorveiene. Les om turen på de neste sidene.
Fredrik Barth-Nilsen fra Jotun Powder Coatings.
Vi var så heldige på klubbens aprilmøte å få innblikk i
pulverlakkeringens fordeler og ulemper. Fra Jotun Powder
Coatings kom Fredrik Barth-Nilsen og holdt et interessant
foredrag.
Pulverlakk brukes fortrinnsvis der man trenger en slitesterk
maling som kan legges på i relativt tykke lag. Til vårt bruk egner
lakken seg til understell og eikehjul samt detaljer som deksler og
beslag. Pulverlakk kan med fordel også brukes på større karosserideler i forskjellige farger, men, det er et stort men, delene må
kunne varmes opp i en herdeovn etter lakkering til ca 200 grader
celsius. Det betyr at ovnen må være stor nok til delene og at alt
grunnarbeide må være perfekt utført. Fett, olje, sand, salt osv.
må være fjernet helt. Underlagsbehandling, primer, og sparkel
må være av en type som tåler varmebehandling. Dette er viktig,
snakk for all del med lakkereren som skal utføre arbeidet.
Det som sprøytes som en sky mot delene, er små pulverkorn
som blir kraftig elektrostatisk oppladet i pistolene. Det gjør at
pulveret fester seg til overflaten ved elektrostatisk tiltrekning
mellom emnet og pulverkornene. Når pulveret kommer så kommer inn i herdeovnen, smelter det, flyter sammen og herder til
et slitesterkt belegg. Pulverlakkering kan høres komplisert,
omstendelig og dyrt ut, men resultatet blir så mye bedre enn
konvensjonell sprøytelakk.
Vær klar over at det finnes flere typer pulverlakk, en plastisk
sterk epoxytype som ikke er så UV-bestandig, og som passer
godt under bilen, og en polyesterbasert som finnes i mange
farger til typiske karosserideler. Denne pulverlakken er for
utendørs bruk og lysterk men tåler ikke så godt kjemikalier
(bremsevæske).
Dessverre er det dyrt å blande spesialfarger, men mange
standardfarger er sikkert svært nære originalfargene eller de
spesielle bilmodellfarger som finnes, ref Reidars artikkel. Industrifarger i RAL-kartet er greie å skaffe. Bransjeforeningen for
pulverlakkering er behjelpelig med å finne lokale firma som har
det nødvendige utstyret og er godkjent, http://www.nplf.no
Chris
5
Tvärs över USA i A-Ford (1)
Fr v Bertil, Lennart, Håkan och Hasse utanför Moores bostad i Bradbury i ”the LA area”.
Efter nästan tre år av förberedelser
kunde de fyra SvAF-medlemmarna
Håkan Jansson, Lennart Johansson,
Hasse Nyman och Bertil Lundgren i
september förra året sätta sig på planet
till det stora landet i väster för att
genomföra Resan med stort R.
Den bestod i att köra från kust till kust
genom hela USA. Att resan dessutom borde
gå på historiska US Route 66 från Los Angeles till Chicago och gärna genomföras med
A-Ford skulle förstås förhöja upplevelsen.
Väl framme i Chicago tänkte man sig fortsätta en bit österut till Dearborn och besöka
Fordmuseet för att sedan ställa kosan mot
6
Lennart kollar framhjulslagren
på Hasses Coupé innan resans början.
sydost och passera A-Fordsdelsfirman
Snyder’s i Ohio. Sedan vidare till Hersheymarknaden i Pennsylvania och göra en
utflykt till Atlantkusten nere i Maryland.
Då chansen att kunna hyra A-Ford för en så
lång resa var liten bestämde man sig för att
köpa två A-Fordar för ändamålet och sedan
skeppa över dem till Sverige. Genom Bob
Moore, som var i Skandinavien 2006 och
som också fixade en A-Ford åt Olle B och
Chris, fick man hjälp att hitta två lämpliga
bilar. Kravet var att de var riktigt bra körbilar, touring-cars, d.v.s. bra chassie, frisk
motor, täckta och helst med överväxel så att
man bättre kunde hänga med i trafikrytmen.
Man var tidigt ute och mer än ett halvår
innan resan hade Hasse köpt en 45B DL
Coupé 1930 och Lennart en SW 160B Town
Sedan 1931. Båda bilarna var modifierade
med 12 volts elsystem, växelströmmare,
nyrenoverade och lätt modifierade motorer,
bagageräck med koffert m m. Tur hade man
också med dollarkursen i det att bilarna
betalades innan kronan försvagades efter
semestern förra året.
Genom systematiskt bearbetande av
tänkbara sponsorer fick man också ett gott
ekonomiskt utfall av detta, vilket bl a syns
på bilarna i det att de påminner om dekalöverdragna moderna rallybilar. Att redovisa
Stjärnorna på trottoaren vid
Sunset Boulevard Hollywood.
planering och genomförandet av resan på en
egen hemsida på Internet var en tanke som
tidigt dök upp och därmed kunde man bl a
ge sponsorerna valuta för pengarna. Hemsidan har adressen www.a-fordresan.se och
där finns dagbok och tusentals bilder från
resan, om du som läsare vill veta mer.
Alltnog, torsdagen den 11 september landade man i LA efter en flygresa på 17 timmar med US Airways. Tidsskillnaden var
nu 9 timmar så det tog ett par dagar innan
Wig-Wam Motel.
Andra dagens kvällsmåltid åts tillsammans med Bob och Judie Moore på en
mexikansk resaurant.
man kommit in i den nya dygnsrytmen. Bob
och Judie Moore mötte på flygplatsen och
avlämnade de något mosiga herrarna på
sitt hotell. Dagen därpå åkte man till Bob
Moore och började inspektera, provköra,
komplettera och serva A-Fordarna. På
lördagen fortsatte arbetet och man gjorde
även kompletterande inköp av verktyg och
förnödenheter. Men det blev också tid att
via LA ta sig ner till Stilla Havskusten i
Santa Monica och sedan tillbaka via de
inte helt okända platserna Beverly Hills
och Hollywood. På kvällen hade Bob och
Judie inbjudit till en riktig amerikansk
grillmiddag.
Söndagen ägnades åt lite mer arbete
med bilarna men man hann också delta i ett
rally som avslutades hos en A-Fordägare
med en ranch uppe i bergen. Måndagen
den 15:e blev första riktiga resdagen i det
man tog avsked av Bob och Judie och gav
sig iväg österut på Route 66. I Bernardino
kunde man bl a se den först öppnade
McDonalds-serveringen från 1948. Resans
högsta temperatur, 43 C hade man här men
A-Fordarna klarade detta utan att koka.
Sedan började stigningarna över Klippiga bergen som man passerade på 1200
m höjd. Resans första Route 66-museum
besöktes och en flera mil lång raksträcka
genom öknen fick man köra. Men det skulle
Delar av den tidigare silvergruvan och övergivna staden
Calico, nu ett välrestaurerat museeum.
bli mer av både museer och raksträckor
framöver. Första dagsetappen blev 20 sv
mil. Annars låg körsträckorna varje dag på
20-30 mil, några dagar upp till 38 mil och
som mest 51 mil. A-Fordarna hade denna
första dag fungerat till största belåtenhet
och tack vare touringmodifieringarna med
framför allt överväxel, kunde man även
på de hårdtrafikerade motorvägarna kring
storstäder som Los Angeles hålla trafikens
tempo.
Hasses Coupé på gränsen mellan Kalifornien
Efter övernattning på hotell i den lilla
och Nevada.
staden Barstow fortsatte färden österut och
en övergiven silvergruva besöktes i Calico
innan man på en bitvis illa underhållen R66
kom fram till Nevada och ny övernattning.
I denna stat ligger nöjesmetropolen Las
Vegas och en avstickare från Route 66
var förstås motiverad, även om gänget
inte satte sprätt på några pengar i denna
spelstad. I stället besökte man en A-Fordsamlare i Boulder City och dagen därpå tog
man sikte på Cloradofloden i Arizona och
kom fram till Hoover-dammen med ett av
Vid infarten till Las Vegas hårdtrafikerade
USAs större vattenkraftverk. Åter på R66 huvudgata ”the Strip” finns kopior av världens
passerades bl a en gammal handelsbod mest kända byggnadsverk. Bakom Paris-ballongen står ett välkänt torn.
och bensinmack med en bedagad A-kupé
utanför.
besök. Enligt Håkan kan den inte beskri Nästa dag en ny avstickare från R66 vas, den måste upplevas, så “A”visen gör
för att bese Grand Canyon, som var inget försök i den vägen utan hävisar
resans mest imponerande och hänförande till andra skrifter, t ex turistböcker eller
hemsidans bilder för denna fantastiska
plats. Före besöket i Grand Canyon
tittade man in på flyg-och bilmuseet
”Planes of Fame” där bl a denna Super
Constellation från 50-talet stod uppställd.
Tyvärr fanns bland bilarna ingen A-Ford.
Handelsbod och bensinstation i orten Hackberry i Arizona med renoveringsobjekt.
7
60-talet. Blue Swalow Motell (se side
10) i Tucumcari ansågs i turistbroschyrer som sevärt, vilket dock verkade tveksamt.
Efter Grand Canyon åter till R66 i
Flagstaff där man vid kvällskollen upptäckte att Coupén hade fått pyspunka.
Som tur var låg en gummiverkstad mitt
emot motellet så det fixades morgonen
därpå.
Det var nu lördag 20/9 och i Holbrook
fanns ytterligare ett Wig-Wam-motell, detta med en gammal bil vid varje
”tält”,
på denna bild en lätt rostig Hudsonlimpa. Vidare besöktes ett känt R66-kafé,
ett R66-museum i Winslow och Petrified
Forest nationalpark, alla tre något överreklamerade. Dock var kratern efter ett
meteornedslag för mycket länge sedan
något som fann gängets gillande. På
kvällen kom man in i New Mexico och
tog nattläger i Gallup, en ort som inte
har något med opinionsundersökning att
göra.
Färden fortsatte på vägar av skiftande
kvalité och en bilskrot i terrängen passerades. På vissa avsnitt var Route 66 så
illa skyltad och så dålig och t o m avstängd att man valde Interstate 25 istället
och passerade Albuquerqe för övernattning i Santa Fé. Fortsatt färd och vägen
var återigen hyfsad. Utanför Santa Rosa
fanns ännu ett R66 bilmuseum som annonserades med en gul Hot-rod-Tudor på
en pelare och en orenoverad AA och Abärgningsbil utanför. De ca 40 utställda
bilarna var huvudsakligen från 50- och
8
Man tog in på annat motell och vid färden dagen därpå blev det efter ett tag något som förekommer hemma, d v s grusväg. Här fanns det djur att ta hänsyn till
som synes. Sköldpadda och tjur. För den
senare kunde nog Lennart vara tacksam
över att hans Town Sedan inte var lackad
i klarröd kulör, se bild nästa sida. Grusvägen ledde till gränsstaden Glenrio och
Texas.
En bit in i Texas var man framme i
Adrian där Midpoint Café & Gift Shop
fanns. Enligt skylt var det 1139 miles till
Chicago och lika långt till Los Angeles.
Vidare mot Amarillo där man utanför
orten ställt ett antal Cadillac med nosen
i sanden, ni har säkert sett det förut. Nu
var dock bilarna svårt nerklottrade.
På kvällen i Shamrock var det dags att
byta olja på ena bilens nyinsatta överväxellåda, något som den vige ynglingen
i sällskapet fick utföra.
Påföljande dag började med att man
besåg och fotograferade en nyrenoverad
Conoco-mack och i Texola passerades
gränsen till Oklahoma. Efter ett tag dök
en gräddvit Tudor upp och Wayne o Gayle Brekke förde herrarna till Elk City och
förevisade det bästa museet hittills, National Route 66 Museum, som förutom
fordon visade en äldre stad med passande hantverkslokaler och affärer. En AA
med en emigrant på väg västerut fanns bl
a utställd. Ytterligare ett museum hanns
med i Clinton innan man gasade förbi
Olahoma City för att hitta övernattning
i Edmond vilket misslyckades så gänget
fortsatte till Chandler för att dan därpå,
d v s torsdag 25:e göra 300-milaservice.
Då man inte kunde bli kvitt oljan på något annat vettigt sätt tog man hjälp av en
lokal vekstad med motoroljebytet vilket
de gärna åtog sig för dessa gamla bilar.
På kvällen när man nått Claremore insåg
man att det var dags att byta Coupéns
startmotor som börjat krångla. Den byttes på 20 min mot en medhavd av mekaniker Håkan.
Under fredagen gjordes en avstickare
till Foyil för att se en Totempåle-park och
i Afton besöktes ett privat Packardmuseum där ägaren också byggt en mycket
fin Roadster Pick-up. Den var till salu för
75000 USD vilket ingen riktigt nappade
på. Man fortsatte och kom till Kansas,
där en träskylt förtäljde att hela Route
66 var i dagligt bruk 1926-1960 och att
sträckan på 13,2 miles genom Kansas
hade återställts 1994. Efter bara en halvtimmes färd hade man kört genom staten
och var inne i Missouri och siktade in
sig på övernattning i Springfield.
Lördagens etapp blev resans längsta,
505 km. Besök på Harley Davidsonfabrik och factory outlet med Franklin
Mint-modeller i Lebanon hanns dock
med. På broarna över Missisippi passerades St Louis och gränsen till Illinois
där man övernattade i Staunton.
Strax efter återstart sågs en jätte, fyra
manshöjder hög och med en hotdog i
famnen. Och så mötte man 66 europeiska Jaguarer, huvudsakligen engelsmän,
som körde R66 västerut. Nästa stopp
motiverades av en fin Tudor, en Falcon
brandbefälsbil och flera hotrods bl a en
Delivery.
väggmålning. Besöket där var synnerligen prisvärt (kostade inget) och efter
några timmars körning nåddes Chicagos
förorter. Man ville förstås in till centrum
och fick ånyo köra i tät stadstrafik genom staden och trängas med andra fordon. Skyskraporna i centrala staden passerades på nära håll och det blev också
tillfälle att köra under högbanan som
går på pelare i centrala staden. Centrum
kallas för ”the Loop” just för att banans
sträckningen går som en ögla. Banan har
sitt ursprung från tiden kring förrförra
sekelskiftet. Även om banans bärande
konstruktioner ser ålderstigna ut så är
vagnarna moderna.
Bilarna styrdes nu mot Lake Michigan
för att markera att delmålet att köra Route 66 uppnåtts kl 17.15 måndagen den 29
september. För detta gjorde Håkan nu
tummen (-arna) upp.
Tanken att försöka hitta något ställe i
södra Chicago för natten fick överges då
där bara var industriområden och slum,
så man fortsatte till Michigan City för att
sedan åka vidare mot sydost. Berättelsen
om sällskapets vidare äventyr kommer i
nästa FORD A, men för den riktigt vetgirige läsaren finns ju hemsidan på nätet.
Enligt Hasses beräkningar hade man nu
med alla utvikningar kört 4574 km va-
rav 4 127 gått på R66. Resan tog femton
dagar och A-Fordarna hade gått i stort
sett utan problem med marschfarter på
80-90 km/h. Trots temperaturer kring 30
C och körningar i Klippiga Bergen och
miltals genom öknar klarade man sig
från kokande kylare. Förvisso hade man
sett till att ha ett genomtänkt lager med
reservdelar med sig (redovisat i “Fordeler nr 146) men bilarnas driftsäkerhet
var över förväntan. Men det vet ju redan
varje A-Fordsägare eller … ?
Att vädret var varmt och vackert nästan hela
tiden bidrog förstås till att resan blev lyckad
och i övrigt kan gästfriheten hos de amerikaner man besökte framhållas liksom den
skiftande naturen med bergskedjor, öknar,
prärier men också natur nästan som vår egen.
Minst 8 bilmuseer eller bilsamlingar kunde
besökas och så pricken över i:et - den riktiga
höjdaren - Grand Canyon.
SLj
Många bilder har tagits av Bertil men ännu
fler av Håkan. Alla bilder i FORD A plus
många, många fler finns på
www.a-fordresan.se.
I orten Pontiac i Illinois finns et av många
museer over Route 66 vilket syns på vaggmålningen.
Dags för en ny avstickare från R66 mot
Morton där Tom Stanesa bodde med sin
svenskfödda hustru Agneta. Hon tog
sällskapet till en bilshow och Tom förevisade sina Fordar, jordbruksmakiner
och Catepillars. På kvällen bjöds på en
förnämlig grillmåltid och värdparet upplät generöst bostaden för övernattning
medan man själva drog sig tillbaka till
sin husbil. Efter en överdådig frukost var
det dags för sista dagen på Route 66 till
Chicago. I staden Pontiac finns ”Route
66 Hall of Fame & Museum” med sin
9
En inte särskilt vanlig situation, eftersom
A-Fordarna gick niistan prickfrilt. Oljebyte
på överväxellådan.
Route 66 går ofta spikrakt iflera mil, här
genom örknen i Nevada.
Fyra A-Fordares drömresa i USA, tvärs över landet i A-Ford. Överst t v: Bertil Lundgren och
Lennart Johansson sittande på kofångaren, Hasse Nyman och Håkan Jansson stående. Fotot
från et av de många motell som ligger langs Route 66.
Raggar-kontroll. En så kallad “flygande inspektion”. Polisen gör en inspektion av fordonet för
att kolla dess skick och standard. Detta var före
den obligatoriska bilprovningen som infördes
1965. Många fick en dekal i form av ett liggande
kors på gul botten fastsatt på framrutan vilket
innebar körförbud.
10
Raggar-Olle forteller
Raggar Cadillac Cab. Medlemmar av klubb 1000 i en stilig Cadillac cabriolet. Klubb 1000
var en av flera klubbar för bilintresserade ungdomar.
damer. Helt normalt och i dagens perspektiv kan man se deras festande som
en ljum sommarvind.
Gunnar min bror född 1954 vid vår 1947
Buick Roadmaster försedd med lite extra
tillbehör såsom sidosökare och Amerikansk
Polissyren
Jag växte upp i en bilintresserad familj.
Pappa Harry hade alltid åkt Amerikanska
bilar från Auburn Cabriolet via Dodge
Cabriolet och sedan när familjen bildades
Buick. Dessa följdes av Chevrolet i olika
årsmodeller. 57 Bel Air, 63 Impala , 67
Chevelle stationsvagn. Min bror Richard
som är fem år äldre tog körkort 1962.
Då kunde han köpa trettiotalsbilar för
hundralappar. Köra dom en stund tills
polisen stoppade för flygande besiktning.
Hade man tur gick det bra men vid körförbud fick man skrota och köpa nytt.
På 50 talet blomstrade Sverige. Ekonomin
gick på högtryck och vi tvingades börja
importera arbetskraft från andra länder.
Ungdomarna hade lätt att få arbete efter
skolan och kunde spara ihop till både
Motorcykel och Bil.
Influenserna kom från Väst. Marlon Brando blev gud för Motorcykelungdomarna liksom James Dean för de
bilburna.
Musiken kläderna kulturen ja allt
förändrades. De bilburna ungdomarna
drog till Karlskoga för att se Kanonloppet. Stora biltävlingar på den tiden som
drog tusentals besökare. Det festades på
kvällarna och tidningarna var inte sena
att skapa rubriker. “Raggar upplopp i
Karlskoga” det sålde många lösnummer.
Raggarna med raggarbrudar och de motorcykel åkande som snabbt blev kallade
knuttar och damerna spättor, fick helt utan
sanning en ligiststämpel i pressen.
En vanlig syn på skrotarna i Danmark
1967.
Deluxe Phaeton 1967. Min far Harry och
goda vännerna Kenneth Gustavsson och
Thomas Carlquist. Jag vid ratten.
Sanningen var att det var normala ungdomar med intressen för teknik och
Köpte du Amerikansk fick du mycket för
pengarna. Årsmodellerna skiftade ständigt och bilarna blev snabbt omoderna
och billiga. Man kunde köpa en 4–5 år
gammal bil för små pengar. Ibland hade
man råd att köpa själv annars gick man
ihop ett gäng och köpte tillsammans. 1962
köpte Richard en Ford Comete Monte
Carlo. En exklusiv Franskbyggs sportbil
med Ford 100hk V8. Den var jag med och
skrotade något år senare. Den moderna
11
Vi fick en Anglia som vi renoverade och körde till “The First
Go” på Anderstorp 1968. Här
har vi just vaknat efter en trång
natts sömn i bilen i en skogsdunge
på väg till Anderstorp. Tänk er
fyra långa grabbar sovandes i
ett korvstånd.
fyrväxlade lådan hamnade sedan i en Hot Rod.
Richard köpte min Phaeton i Danmark 1965, lämnade in den till en
Ford handlare i Åkersberga 1966. Där stog den som dekoration i
utställningshallen till vi denna vårdag 1967 hämtade ut den för sin
första tur i min ägo.
Richard kom tidigt i kontakt med pionjärerna i Svensk Hot Rodding. Han och Lars Erik Ljungkvist kallad “Junken”, tillsammans med många andra. “Sillarna”, Hasse Broberg och Kjell
Gustad, Bosse Sandberg kallad “Gamen” Benke Wennergren,
Björne Wallman. Ja listan kan göras lång. Alla åkte till Danmark
eller Norge och tog hem gamla Fordar för att bygga Hot Rod.
Richard och Junken smugglade in över fyrtio A och B Fordar
från Danmark. Det fanns gott om bilar på skrotarna och man
köpte en liten bil i Stockholm. Körde ner den till Danmark,
där den byttes på skroten till en Ford. Registreringsskyltarna
sattes på Forden och man kunde åka hem. 1965 hittade Björn
Wallman en De Luxe Phaeton i Hedehusene utanför Roskilde.
Han var inte själv intresserad men tipsade Richard som åkte
ner och köpte den. Richard tog den genom tullen och betalade
avgifterna. Den enda Ford han importerat lagligt. 1965 vid nyår
emigrerade Richard, Junken och några andra vänner till USA.
Färden gick till Kalifornien. Sommaren 1966 kom dom hem på
besök. Richard hade med sig en Chevrolet Chevelle stationsvagn
till min far och efter den en trailer med en Ski Boat. En sensa-
Hösten 1968 skar motorn på
Anglian varför vi rev ner hela
bilen och byggde en Competition
Altered med Chevrolet V8.
Bästa tid på Anderstorp 1969 blev
13,6 sekunder, 168km/timme.
tion på den tiden i Sverige. En
båt som gjorde över 70 knop.
Häftigt. Här är den utrustad med
vindruta för att klara kraven
för deltagande i Roslagsloppet.
Sven Tumba körde.
Givetvis hade grabbarna som åkt över till Kalifornien fått med
sig många influenser. I juli så samlades ett gäng i gillestugan i
vårt hem. Man beslutade bilda en klubb för Dragracing.
Stockholms Dragracingklubb bildades och man samlade
alla kompisarna helgen efteråt för att köra tävling. Motorvägen
mellan Stockholm och Enköping var på väg att byggas och på
den nya svart asfalten körde den första Dragracing tävlingen i
Sverige. Klubben beslöt senare att byta namn till SHRA.
Richard återvände till USA och kom igen på besök sommaren
1967. Då med en Chevrolet El Camino.
Jag tog körkort denna sommar och fick möjlighet att låna A
Forden, som jag senare övertog. Sommaren 1968 körde vi sönder
bakaxeln och det ledde till att hela bilen revs ner under hösten.
En genomgripande originalrenovering genomfördes under 196869. Samtidigt byggde vi Competition Altered av en Ford Anglia
som vi fått till skänks. A Forden var färdig renoverad våren
1970. Det var en av de första originalrenoveringarna i Sverige.
Provturen gick till England och vidare ut i Europa. Sommaren
därpå besöker jag Oslo med Forden och får kontakt med våra
Några glada och tedrickande engelska deltagare på Dragracing på Santa Pod 1970. Jag fick glädjen att köra på denna bana då.
12
1970, andra gången min Phaeton ställs ut på Hot
Rod Show på Marmorhallarna i Stockholm. Första
gången var 1967 finns dokumenterat i första numret
av Colourod.
Lars Erik Ljungkvist kallad “Junken” i sin 32
Roadster, Buick Nailhed V8, ur ett reportage i
Teknikens värld -62. Min bror Richard var gift med
Lasses syster Maud. Jag fick en resa med hans Hot
Rod -63 jag aldrig glömmer.
Jaguar og andre biler samlas för färd till Power
Meet i Västerås. Troligtvis 1986. Utanför vårt hem
i Bromma står min Jaguar XJ 12 C. Bredvid Stigge
Hanssons 1966 Mustang Fast Back, Anders Wretlings
Ford Thunderbird. Bakom dessa skymtar Lasse Junkens gula 32a och Berra Palmblads beiga 32a, vidare
min granne Kim Karlströms Cougar och en T Hot.
Kungsgatan i Stockholm på femtiotalet. Ungdomarna som
kallades Raggare ser ju ganska städade och ordentliga ut.
13
Sommerferie i Ford A ved
Comosøen i Italia 2007
Rejseholdet som i år bestod af tre par, Grete og Olaf
Hilmersen, Bente og Jørgen Knoblauch samt Inge og Ole
Jagd, havde valgt en tur til Italia og Comosøen.
Søndag den 10. juni er cabrioleten køreklar og der er mon plads
til to kufferter, to rejesetasker, en køletaske og diverse poser?
“Næh”, så en mindre ompakning må klares i garagen, men så
er vi også rejseklar og, “vi glæder os helt vildt”.
Mandag morgen står vi op kl. 05.00, vi skal møde Bente og
Jørgen, Grete og Olaf kl. 07.00 i Karlslunde. fantastisk veijr vi
kører alle med “kluden” nede og som vi plejer, tager vi morgenkaffen på rastepladsen ved Udby.
Vi skal over med fergen Rødby-Puttgarden og Jørgen har sin
navigator klar, så lynhurtig har han lagt en rute mot Hamburg,
vær fra motorvejen og ud på de små veje. vi har pauser undervejs
og ved 16.30-tiden er vi ved autotoget i Altona. Vi spiser en god
middag inden bilene skal køres på toget kl. 19.00 og presis kl.
20.57 kører toget mod Lörrach.
Etter en forholdsvis rolig natt på biltoget, ankommer vi Lörrach ved 07- tiden og er klar til turen mod St. Gotthardttunnellen
i Sveits. vi er litt spændte på turen gennom den 17 km lange og
meget varme tunnel, det går fint- men det er anstrengende med
den varme i en åben bil.
Vi gør holdt og får lidt mad og kaffe inden vi fortsætter mod
Lugarno-søen, hvor der også er meget smukt. Vi når Como-søen
hen på eftermiddagen og kører litt nord på mod byerne Menaggio og Santa Maria hvor vi har reserveret hotel. Fint hotel med
udsigt over søen og til bjergene, vi glæder os til ti dages ferie i
det italienske.
14
Søndag den 17 Juni. I dag vil vi køre nord om søen, så vi
kan se nogle af de smukke byer, hvor vi lagde til med færgen i
går. Vi gør holdt i Gravedona, handler lidt og fortsætter så op
mod floden Adda. Vi kan ikke køre så tæt på floden, så vi kan
se den - så vi kører igen mod Como-søen, vi finder et sted i det
grønne område ved Piona, hvor vi kan spise vores medbragte
mad. Vi kører mod byen Bellano - en smuk gammel by, hvor vi
hygger os med is og kaffe. I Varenna tager vi bilfærgen tilbage
til Menaggio. På stranden ved vores hotel snupper vi lige en øl
til afslutning på en god og hyggelig dag.
Mandag den 18 Juni: Formiddag går vi en tur i Santa Maria
for at se den smukke kirke, bagefter ser vi gravstederne der er
pyntet med blomster, billeder og figurer meget anderledes end
i Danmark. Vejret er flot, så vi kører til Tremezzo og ser Villa
Carlotta. Vi går en tur i den smukke botaniske have med et
væld af eksotiske træer, buske og blomster. Villa Carlotta er et
museum med gips statuer fra rokoko tiden.
Tirsdag den 19. juni: Bente har fødselsdag, så det må vi fejre.
Det er meget varmt fra morgenstunden, så vi vælger atter en
sejltur på søen. Vi tager færgen fra Menaggio til Bellagio, hvor
vi skal skifte til turbåden der går fra Bellagio til Lecco i den
sydlige enden af søen. En flot tur, hvor vi sejler tæt på land, så
vi kan se de gamle byer og smukke villaer. Vi holder en times
pause i Lecco hvor vi spiser frokost. Vi sejler retur til Menaggio
via Bellagio og Varenna. En rigtig hyggelig dag og Bente gi´r
is og kolde drikke. Vi slentrer lidt rundt og handler i Menaggio
inden vi vender bilerne mod hotellet og en god middag.
Onsdag den 20 Juni: I dag kører vi sydover mod byen Como,
vi vil finde den bjergbane, der kører op på toppen af bjerget
Brunate. Stationen ligger midt inde i byen, det er lidt svært,
men Jørgen taler med en ældre mand,
der så guider os derhen. Bjergbanen
kører hvert kvarter og turen varer 7
minutter får vi at vide. Et eller andet
fungerer ikke som det skal, så halvvejs
oppe sidder vi fast, der sidder vi så i
en stegende varm kupe i en halv time.
Como byer smuk heroppe fra - men
det er ikke sjovt at hænge der i luften.
Vel nede igen kører vi ud på halvøen
og mod bjergene.
Undervejs gør vi holdt ved cyklernes skytsengel. Nærmest et kirkerum
med cykler på væggene, gamle cykler
og helt nye racercykler, T -shirts og
navne på omkomne cykelryttere. Ole
og Grete skriver i gæstebogen.
Torsdag den 21. juni: vores sidste dag
ved Comosøen. Vi tager en stille og
rolig dag og kører til marked i Dongo,
også i dag finder pigerne noget de må
eje. Vi kører lidt nord på og spiser
frokost i Domaso. Vi må lige ha en
Cappuccino i «vores by» Menaggio
inden vi kører til hotellet for at pakke
kufferten. I aften vil vi nyde den sidste
gode middag på Hotel Sole i Santa
Maria.
Fredag den 22 Juni: Nu går turen atter
mod Sct. Gotthardt og Lorrach. Det
regner og tordner meget men det hele
forløber fint og turen gennem tunnelen
er mere behagelig med kalechen slået
op. Vi når Lorrach ved 17 tiden, går
en tur i byen og spiser lidt mad inden
bilerne skal køres på toget kl. 20.00.
Vi ankommer til Hamburg kl. 9.00 om
morgenen og hurtigt og nemt er vi ude
af byen på de små landeveje.
Alle tre par kører i en Cabriolet fra
1930, men noget «nymodens» har vi
dog haft med bl.a. mobil tlf., og Bente
og Jørgen har med deres GPS og div.
kort, været vores «anfører» undervejs.
De gamle bil har klaret «strabadserne»
godt, der har da været lidt «små skavanker» undervejs, men ikke mere end
det kunne klares på stedet og det har
ikke forhindret os i at nyde det dejlige
Italien.
Måske er I blevet inspireret til en
tur i «gammelbil» til Italien. Det er
nemt at komme rundt og man bliver
vel modtaget af italienerne. Der er
mange lange og mørke tunneller, så
det er vigtigt at gøre sig så synlig som
muligt - evt. med ekstra lygter. Vi kan
varmt anbefale turen og to uger med
nedslået kaleche er herligt.
Fra Inge Jagds dagbog
15
Tanker om en A-tur
til Middelhavet
i mai–juni?
Når vi nå har lest om danskenes fantastiske tur til NordItalia med A-Ford, tenkte jeg å lufte interessen for en
biltog-tur til Alessandria i Italia.
Vi skal jo mange av oss til svenskenes grensetreff i juni 2010.
Da en først er i København, som en må til for å komme til
Båstad, er ikke veien lang til Hamburg og BILTOGET sydover
til Alessandria i Italia. Kanskje kunne det vært interessant å
ta en tur til Middelhavet og Italia med A-Ford før en reiste til
svenskenes grensetreff?
Fra Hamburg til Alessandria i Italia er 1 120 km med tog. Fra
Alessandria er det ca 10 mil til Middelhavet ved Arenzano, og
videre kommer vi til Varezze, Savona, Finale Ligure, Albenga,
Imperia, San Remo, Bordighera, Ventimiglia. Så inn i Frankrike
til Monte-Carlo, Nice, Antibes, Cannes og St. Raphael, hvor en
snur og tar alternativ rute tilbake; forbi middelalderbyen Citta
de Zuccarello og kanskje Verdon-cannyen, vel 60 mil. Langs
Middelhavet kjører en på småveier, noe av Europas peneste,
masse å se og oppleve. Turen tar ca. 14 dager.
Biltoget går bare én dag i uken hver vei til Alessandria.
På fredag midt på dagen fra Hamburg – framme dagen etter
(1 120 km). Nordover til Hamburg på lørdag ettermiddag,
framme middagstid dagen etter (1 120 km): En forholdsvis ny
og anneledes måte å reise på. Man kjører ombord i Hamburg,
Altona jernbanestasjon, går over i persondelen hvor en får kupé
som om natten gjøres om til sovekupé (inntil fem plasser). Lett
morgensnacks er inkludert. Hver sovevogn har to toaletter og
to vaskerom
Teknisk: Største høyde 183 cm, maks. takbredde 173 cm,
ingen løse deler i åpne biler (toget kjører 130 km/t.
Hadde først tenkt å reise til Frankrike og Avignon og hjem
fra Alessandria, men i Frankrike er største høyde på biler som
får være med 175 cm. Det holder ikke for A-Ford-er.
Ca.-pris på togturen
Hamburg–Alessandria, Italia
Personbiler 209 euro x 2 biler
460 euro
Liggevogn inntil 5 pers. i egen kupé 330 euro
Tilsammen 2 biler 4–5 pers. Hamb.-Avign. 790 euro
Alessandria Italia–Hamburg
Personbiler 190 x 2 biler
460 euro
Liggevogn inntil 5 pers i egen kupé 330 euro
Tilsammen 2 biler 4-5 pers. Aless-Hamb
790 euro
Ovennevnte priser er basert på at 4–5 personer deler kupé.
Hvis to personer vil ha egen kupè i sovevogn, med dusj og toalett,
er prisen 470 euro pr. kupé hver vei.
I tillegg kommer pris for drivstoff, mat og overnattinger i
Italia.
Hvor mange kan reise samlet på en slik tur? 8–10 biler?
Hvis noen er interessert, kontakt Bjørn Grønvold
Tlf. 928 64 832 eller [email protected].
Fysiske dimensjoner på A Forden, kan være greitt å ha når man
skal reise med tog og båt:
Maks høyde: 29 Tudor: 183 cm, 30 Tudor: 179 cm, Town Sedan:
181 cm, 29 Roadster: 153 cm. Bilbredde alle: 171 cm, takbredde
Town Sedan 151 cm. Høydene på bilene kan variere med hvor
Reidars hjørne
Reidar var i mange år redaktør av
“A”visen. Da han flyttet vinterstid til Thailand ble han vår faste korrespondent der.
Nytt fargekart for A Ford
For ikke å bli helt smårar mens dere andre måker sne, får jeg
sendt The Restorer til min Thailandske adresse. Hver gang jeg
kommer dit ligger det mye deilig lesestoff å venter på meg.
Denne gangen var det en annonse for ny utgave av Modell A
Ford Paint & Finish Guide som fanget min oppmerksomhet.
Bestilling ble sendt, og nå er den lest!
Snadderet er at farveprøvene nå er så store at de kan analyseres i et spektrometer. Det finnes minst to forskjellige typer
spekterometere. Den ene lager ny resept når den ser ny farve,
den andre sammenligner det den ser mot andre kjente farver.
Meyers Farvehandel i Tønsberg har en av den siste typen,
en PPG Auto Refinish Prophet 2. Den finner nærmeste kjente
farve, og angir forskjellen på en tallskala. Alt under 20 er
brukbart, og en lakkerer bør kunne benytte den og til og med
bruke den til å overlappe gammel lakk.
For moro skyld tok Vidar, som driver med dette og analyserte to farver fra den nye boken. Den første var Arabian Sand
Dark. I lakktype Deltron fikk den en matchrating på 12, og het
GM USA Dark Bronzemist. I lakktype Delfleet var matchrate
11, og den het Vabis Middle Gray. Begge disse burde kunne
benyttes på en A Ford.
Den neste farven var Lawn Green. I Deltron fikk den rating
på 18, og het DAF Resedagrønn. I Delfleet matchet den med
11 poeng, og hadde samme navn. Her ville man valgt å blande
i Delfleet, som jo er nærmere enn Deltron.
Mange lakkeringsverksteder har dette utstyret, og det kan
være koblet opp mot andre lakkmerker hvor kanskje matchen
er bedre. Enkelte tar kr 250. for en slik analyse, fordi det ble
rett og slett for mye av det, og det derfor krevet en mann på
heltid!
Så vet jeg om en som har et spektrometer som lager ny resept
når den analyserer. Dette er helt genialt, men jeg tror ikke det
er mange slike apparater i Norge. Spørsmålet er: “Når er det
bra nok?”
Så vidt jeg vet gir ingen av disse apparatene resept på vannbasert lakk. Men siden veteranbiler er unntatt fra forbudet mot
tynnerbasert lakk, enn så lenge, kan vi klare oss en stund til?
Passer ikke
Når man gjør omfattende arbeid med en av våre A-modeller må
man ofte bytte såkalte D-muttere. De finnes en rekke steder, i
gulvet for skruene som holder tregulvet på plass, og i forbindelse
med min noe lurvete Phaeton også i dørene for innfesting av
dørlåser. Så jeg bestilte en pose D-muttere. De så helt OK ut.
Legg merke til verbet i forrige setning!
Etter å ha klinket på plass én i en dør, skulle dørlås tilpasses
og festes. Det betyr inn og ut flere ganger med små justeringer
av fester og anlegg. Mutteren gav opp etter tre ganger inn og ut.
Den var ikke av stål, men forniklet messing! Den tålte overhodet
ikke belastningen ved å få en skrue tilstrammet flere ganger. For ordens skyld holdt jeg en magnet mot posen. Magneten
lo av meg! Ikke stål i nærheten!
Så, om noen skal på fisketur og mangler et søkke, har jeg en
pose totalt ubrukelige D-muttere. De er gratis!
Passer aldri
Koblingsboksen har vi skrevet om før. Nye hadde to koblingsskruer med hoder som ikke var forsenket nok, efter noe tid og
vibrasjoner gnog skruehodene seg gjennom lakken og kortsluttet
til jord. Lykke å ha sikring!
Denne gangen er skruene forsenket helt ok., men når man
først lager en ny boks med alt tilbehør, hvorfor setter man ikke
inn korrekte skruer? Digre moderne hoder er synlig fra førerplass. Heldigvis hadde jeg tatt vare på alle de små bitene den
gamle boksen var knust i – og lykken stod en gammel mann bi.
Det stod en original skrue i 4 av de originale hjørnene. vet ikke
helt hvorfor jeg tok vare på alle bitene, men kanskje det en dag
finnes et fanastisk lim som … tja. fire skruer til besvær.
Passer nesten
Gas Tank Clamps, A-35266-AR Wire support A-14591.
Jeg prøver etter fattig evne å unngå nye deler så ofte som mulig.
Men min Phaeton har vært dissekert av andre før min tid.
Jeg trodde ikke jeg hadde klipsene som holder bensintanken
og torpedoen sammen. Nye ble innkjøpt fra USA. De passet
utmeket på bilen.
Senere kom jeg på at jeg hadde glemt wire support-brakettene.
De fant jeg i en liten eske blandt alle delene. Stor var overraskelsen da de skulle monteres på de nye gas tank clamps! 2 mm
forskjell i design mellom nye og gamle clamps gjorde det veldig
vrient å montere interiøret efterpå. Åssen jeg vet 2 mm? Fant
efterhvert de originale clamps i en annen eske!
Forskjellen lot seg ordne med kubein og tang. Men raden av
nye clamps som stikker 2 mm for langt ut lager en liten bulk i
kickpanelinteriøret. Man må miste noe på gulvet for å se det,
men jeg vet om unøyaktigheten. Vi får se om jeg gidder å bytte
ut nye mot gamle!
Batterilakk
Batterikasse og ramme kommer nå ferdig pulverlakkert fra USA.
Det ser jo råflott ut! Men i det siste har jeg måttet sandblåse og
lakkere fire rammer efter bare noen få måneder i bilene. Alle
hadde nye batterier. Syredamp har klart å snike seg inn under
pulverlakken og fått ramma til å svulme opp betydelig. På en
hadde den grønne gørra dannet forbindelse til en batteripol og
forårsaket overledning og utladning. Det ser ut som om vanlig
lakk er tettere enn pulverlakken de leveres med.
Jeg har også begynt å lime på 2 mm gummilister på rammens
underside. Det gjør at rammen ikke er i kontakt med batteriet,
og det blir mindre plass til sidebevegelse for batteriet. Det syns
ikke, og det er god plass til gummien.
17
FORD I FOKUS
Ulf Hansen har vært i blikkenslageryrket i 46 år, og var
i sin tid landets yngste mester (dessverre er han ikke den
yngste lenger) og har vært gift med samme fru Liv i 40
år. Ulf understreker at uten henne hadde han ikke vært
der han er i dag, leder for eget firma med 25 ansatte!
Ulf Hansen er oppvokst hos besteforeldrene sine, og morfar
var kobberslager. Han har derfor fått faget inn, om ikke med
morsmelken, så i alle fall grundig fra bestefar. Og helt fra Ulf
var liten har han hatt samlemani (noen av oss har vel hørt den
før?). Alt som bestefar kvittet seg med tok han vare på. Derfor
har han nå betydelige mengder med gammelt blikkenslagerverktøy, maskiner, utstyr og eksempler på håndlavede produkter.
Prydgjenstander, husgeråd, og ting laget av omreisende tatere, er
også tatt vare på. Han har også vært påpasselig når andre kolleger
har utrangert utstyr, og kjøpt dette i håp og påvente av å lage
museum. Noe er pakket bort, noe er lagret i en gammel
verkstedbygning på gården.
B l i k k e n s l a g e r y r k e t i n n e b æ r e r mye
håndverk, fordi man ofte får restaureringsoppdrag.
Da hjelper det lite med flotte maskiner om
man ikke kan sitt fag, med klubbe og ambolt.
Samlingen hans inneholder mange amerikanske maskiner fra rundt 1865, og håndverktøy
fra siste del av 1600-tallet. Dimensjonene på
verktøyet gir idé om alder. Utstyr og produkter
kommer fra tiden da yrket gikk mer over fra
håndverk til industrialisering.
Ulf har på en måte funnet opp faget på nytt. Han
har utviklet nye produkter og derefter laget maskinene
som produserer produktene. Og på veggen i kontorbygget
hans henger det patentbrev på rekke og rad. Firmaet har sågar
laget et eget filmstudio(!) hvor man produserer instruksjonsvideoer for montering av produktene.
Fordi folkene i Ulfs firma er dyktige fagfolk, har de hatt oppdrag fra Riksantikvaren, restaurering av verneverdige bygninger
og betydelige oppdrag for Norges A-kjendiser. Hvem? Å nei!
Der er Ulf veldig diskret.
Bestefar hadde også en traktor på deling mellom noen
naboer. Da innehaverne av Borre prestegård omsider innså at de
aldri ville få tid til å restaurere den komplette 1941 Ford N-8traktoren, som tilhørte gården, var ikke Ulf sen om å handle.
Den er veldig komplett er antagelig lite brukt. Ulf smiler når han
forteller at i år skal den få nye dekk! De gamle er 70 år gamle!
Bare å finne dekk til den krever en egen artikkel. Pga. krigen
ble det ikke importert mange traktorer til Norge. Dette er en
ekte Gråtass malt med militær gråmaling av samme type som
ble brukt på krigsmateriell. Som man ser, er barnebarna veldig
glade i Gråtassen, så den blir neppe solgt når de senere overtar
fra bestefar.
Og bestefar hadde bil. Først en Pickup som vanligvis hadde
lasteplan, og som kunne utstyres med gartnerhus. Da kunne hele
familien dra på tur. Senere hadde han en Ford AA, med enkle
bakhjul. Siden det, har det alltid vært en Ford i familien. Ulf
ville gjenskape et gammelt profesjonelt miljø i egen bygning
nær hans bedrift, derfor var jakten på en Pickup av merket Ford
i gang. Egentlig så han efter en komplett urestaurert bil med
patina. Det viste seg å være vanskelig. Men det dukket opp en
18
interessant annonse i et av de amerikanske bladene.
Via e-post, brev og telefonsamtaler ble historien bak bilen
fortalt. En amerikansk skogvokter ved navn John Firth i Oregon
hadde restaurert bilen. Bilder fra arbeidet dokumenterte at alt
han fortalte var sant. Da han fortalte at han hadde mange andre
prosjekter på gang, motorer og biler, og at kona nå hadde sagt
at han måtte kvitte seg med noe av alt han hadde, ja da var
historien så lik alle de vi har her hjemme, at Ulf slo til. Det var
omtrent slik at bilen var til salgs, men ikke til hvemsomhelst!!
Da John fikk høre om Ulfs planer, og ble lovet informasjon om
hvordan bilen hadde det i Norge, forsvant skepsisen hans. Bilen
fikk en lang sjøreise i en 20 fots container, gjennom Panamakanalen og helt frem til kaia i Oslo. Da bilen ankom Oslo, måtte
jeg hente den med tilhengeren min. Jeg hadde svette hender da
dørene åpnet seg. Var jeg blitt lurt? Men nei. Den så enda bedre
ut enn det jeg hadde forestilt meg. Ikke så rart, John hadde vært
formann i en av de store amerikanske “A” Ford-klubbene!
Dette var i 2002. Siden da har Ulf laget treverk og stigeholder
på lasteplanet for å få den til å passe som blikkenslagerbil.
Jeg pleier å spøke med Ulf og si, han burde vært tannlege, så nøye som han er.
Ulf forteller at det bare to ganger i hans liv
har skjedd ting som forstyrret nattesøvnen hans.
Første gang var da firmaet hans skaffet seg en
moderne false- og knekkemaskin. Andre gangen
var da Forden ankom. Begge ganger måtte han
stå opp om natten og gå ut i verkstedet og sjekke
at det virkelig var sant at det var skjedd!
Bilen har vært på messer, med Ulf i blikkenslageruniform, utstyrt med gammelt verktøy, ambolt
og kobberplater. Det ble en stor suksess. Uniformen
hans kommer fra midten av forrige århundre, da man
hadde Klemptnerutdannelse. Det var en kombinasjon av
taktekking-, blikkenslager- og rørleggerlære. Læregutten ble kalt
en Gesell, gikk fire år i lære, og dro som regel ut “på vandring”
i to år, og utførte forefallende arbeid før han var kom tilbake og
ble mester. Disse vandrende gesellene ble ofte jagd videre av
den lokale magistrat pga. fyll, slossing og utuktig omgang med
stedets damer. Ulf understreker at dette skjedde før han gikk i
lære og ble mester!!
Det er med stor forventning man ser frem til å se Ulfs museumsverksted stå ferdig! Kombinasjon av bil og tidsriktig miljø
høres veldig spennende ut!
Reidar
utforming
19
Ford Henry`s
Lady
Nyrestaurerte stålkarosserier til meget gunstige priser.
Pass på mens dollaren er lav!
MITCHELL OVERDRIVES
6 gear og overdrive.
Ingen modifikasjoner.
Alle deler er inkludert,
monteres på få timer!
1930 Roadster
59.900,-
Pick Up Box
18.900,-
1932 Roadster
99.900,?Xe[ c\fec ` e\ g‚ nnn%\` b\ i%Zfd
Du kan stole på oss, vi har over 50år
med Ford - 30 år som deleleverandør.
Velkommen innom! Hilsen Leif Rust.
20
er 80år og like populær!
Dette vil vi feire med nyheter
og gode tilbud !
For A Ford
19.900,-
Nå kan alle kjøre A Ford,
Synkronisert 2 og 3 gir i den
originale kassen.
Alt innvendig er nytt.
Ny til A Ford
17.900,-
Elektronisk tenning for Ford Model A.
Vi har nå inngått avtale om import og salg
av den maget populære FS ignitions for
Scandinavia. Glem stifter og condensator
problemer. Norsk monteringsanvisning.
INTRODUKSJONSPRISER:
6 volt sett m/ spesialcoil
12 volt sett m/ spesialcoil
Komplett fordeler til A og B
1995,1995,3995,-
3300, Hokksund (v/E-134) Tlf.: +47 32 25 06 00 Fax.: +47 32 25 06 02
Åpningstider: Man-Ons. 9-17 / Tors. 9-19 / Lør. 9-14
Henry på plass hos Ford i Kiel
Da våre kjente A-Ford-venner fra
Kiel, Beate og Günter Schulz, som
vi har sett på de fleste grensetreff, så
bysten av Henry Ford på grenstreffet
vi hadde på Hamar var det gjort, de
måtte bare ha den.
Vårt kjente medlem og billedhugger,
Magnar Kjeldsmo, hadde akkurat fått
støpt den i solid bronse og ville at Henry
skulle overvåke arrangementet fra en
oversiktlig plass i resepsjonen på Olrud
Hotel. Familien Schulz driver en av de
største Fordforretningene i Nordtyskland nærmere bestemt i Kiel, Paulsen
& Thoms, grunnlagt allerede i T-og
A-Fordens tid, 1927. De fant ut at dette
måtte bli den riktige gaven til seg selv på
firmaets 80-årsdag. Imidlertid gikk det tid
før de fikk hentet bysten og engasjert Ford
Europa med sin karismatiske norske nestdirektør, Ingvar Sviggum, til å komme og
overlevere den. Endelig 29. februar klaffet
det, og Beate og Günter inviterte alle sine
forretningskontakter og kjente, til stor fest
i utstillingslokalene i Kiel. Redaktøren
i “A”visen fikk anledning til å dekke
begivenheten sammen med tysk TV og
presse. Ingvar Sviggum avduket bysten
og holdt en flott tale om Fords situasjon
i dag i Europa, som slett ikke var så ille.
Den nye vrakpantregelen i Tyskland gjør
at man nå kan skrote opp til ti år gamle
eller eldre biler og få ca 25 000 kroner rett
i handa. Dette inviterer formelig til nytt
bilkjøp. Fordforretningen i Kiel var derfor
nesten utsolgt på biler. “A”visens redaktør
fikk anledning til å presentere klubben for
Ingvar Sviggum og fortelle om tidligere
æresmedlemmer i klubben: Henry Ford
II og tidligere forddirektør, Finn Owren.
For(d)øvrig er Sviggum en av de sjeldne
i dag som har jobba seg opp fra gølvet til
nest øverste plassen i Ford Europa. Fulle
av Ford-opplevelser gled vi hjem med
Color Lines “Color Magic” til Oslo.
Chris
Øverst til h: Gründerne i Kiel 1927.
Fra v: Schultz, Chris
og Sviggum m. A-vis
og originalfoto av
H.Ford d.a.e. fra
Paulsen & Thoms.
Skulptør og B-eier,
Magnar Kjeldsmo >
VÅRFORD
10. mai
for barske biler
Som ansvarlig i år, var det med bange anelser etter overnatting på Ekeberg i bil, hvordan været ville bli dagen etter. Jeg fant tidlig
ut at dette med å gardere seg mot ruskevær,
var å bestille husvære. Dagen begynte med
kraftig slagregn, vind og et femtall på tempen ute. Da husket jeg min fars kommentar
av superlativ (fortalt i etterkant, og forøvrig
hans livs eneste) da krigen kom i 1940. Var
det virkelig noen som ville begi seg frivillig ut i dette været? I mellomtiden duket vi
i musikkhuset på Årum med nystekt brød,
vafler, pølser, varmt og kaldt drikke. Foreldre til korpsbarna kom og hjalp til. Skilter
ved avkjøring fra E6 ble satt opp, dvs satt
ned på bakken med en tung sten som vekt
mens regnet høljet og med vindkast som
nesten rev døra av bilen. Etter en tur hjem
for klesbytte, var det tilbake til Kilevold og
damene. Til min store overraskelse var det
1974: Vi gjenkjenner fra venstre: Unni
Erland, Kjell og Ivy Wang-Henrichsen,
familien Giljamse, foran: Per Refsnes, hodet
bak er redaktøren, Gerd Holtnæs, Odd Norge
Christiansen og Miri Hornseth, bak i knikkers
Åge Christensen.
Vårt vertskap viser rundt i Roald Amundsens fødested. I feststua ble vi litt Roald alle sammen.
kommet en A Ford og klokken var bare halv
ti, og ut av bilen kom to blide herrer som
hadde kjørt nesten 12 mil! De hadde startet
ved Lillestrøm litt før sju og hadde overlevd
værets vrede, helt uten problemer.
Så skjer det store underet, en etter en
tøffer A Forder inn på parkeringsplassen,
nesten en sammenhengende lang rekke, og
hele 17 biler og ca 35 personer. Alle hadde
kjørt i ruskevær og vindkuler i siksakk
kjøremønster, og alle hadde hår og tenner i
behold, og var i godt humør. I musikksalen
var det varmt og praten gikk livlig, mat og
kaffe ble servert. Her ble det ønsket velkommen og orientert om videre aktiviteter.
Halfdan dro til med gode historier mens
været så ut til å lette. Klokken litt over tolv
ble vi rastløse og motorer startet opp, som
reisegods fikk alle utlevert drikke, eple og
konkurranseark. Etter bare to kilometer var
vi på Roald Amundsens fødeplass, Tomta.
Her var det meningen å se seg litt omkring,
men til alt overmål var det en hyggelig dame
med rette fullmakter som låste oss inn i det
praktfulle gamle huset, til en omvisning til
stor glede for oss alle. Besøk i den artige
butikken i nærheten, ble det også tid til. I Det
gamle bryggerhus var det fyr på peisen og
mange artige pyntesaker som en del kjøpte.
I sluttet orden dro vi videre til Gamlebyen
og ble hilst velkommen av gammel som ung,
med og uten kamera. En ekstra runde på torget i sirkelformasjon, måtte vi koste på oss
før vi parkerte ved sydvollene. Sola varmet
og vollene lunet der vi slo oss ned i sosial
klynge. Nå var tiden inne til vårens quis
med spørsmål om Amundsen og diverse.
Etter mye moro og latter fikk Tor Sverre
Sørhaug fra Sokke i Vestfold vinnertrøya
på seg med teksten: Lord of the Road. Fine
premier til mange med ryggsekk, sjokolade
og sjampiss. Etter avsluttet premieutdeling,
ros og prat gikk ferden inn på torget der vi
parkete som på Grensetreffet i 1970. Her ble
vi i solvarmen til stor glede for turistene og
de av oss som ville ha en god softis.
I ettertid vet vi nå at våre gamle biler og
dyktige hardhauser av sjåfører med mannskap, godt kan måle seg med våre polare
helter i og utfordre vær og føre. En ekstra
takk til dere fra “are” sida som i tillegg
måtte klore seg fast i bordplata på Bastøfergen under overfarten over fjordgapet, hele
to ganger med sjøen på tvers. Takk for en
hyggelig A Ford dag!
Hilsen arrangørene v. Jan Willy, Fredrikstad.
Annonse:
Antique
Ford Deler
Vi har vi lang erfaring med veteranbiler,
– deler og reparasjoner.
Ring oss gjerne, om det skulle være tekniske
problemer eller om ikke annet for og slå av en
prat.
Antique Ford Deler, Føreidveien 75, 4640 Søgne
Åpningstid: Mandag til fredag mellom kl. 10–15
Tlf. 90 50 19 46 – fax. 38 18 12 92  
Hans Martin Klovland
Tlf. 90 98 22 25 – [email protected]   
Asbjørn Føreid   
Den raskeste måten å få deler på.
Kjøp
I nt ereser t i A A lastebi l
-30–3-modell. Bilder og info
til Olav
post@fatmanfab.
no
Bakhjulslagre til AA lastebil
1931? Ronnie
[email protected]
Girkassetopp til min engelskkanadiske “A”, Trenger topp
med handbrekk på venstre side
av girstanga, 1929–31 passer.
Allan [email protected]
Salg
Forgasserrens og dreiing av
2009 Samling samme sted i år.
forhjulstromler. Ultralydrens
fjerner forurensninger i forgasseren, kr 350 inkl. evt. plansliping, pluss returporto. Dreiing
av baktromler kr 150/trommel.
Framtromler tilbys senere.
[email protected]
Tlf. 63 86 88 70.
A-Ford Cabriolet, type 68B,
31-modell som jeg har hatt fra
-64. Helrestaurert 1995, alt nullstilt. På 13 sesonger kjørt 13 000
km. Reg.nr. C-2354. Bud over kr
195 000. Bilen står i Oslo.
Espen Kolstad Tlf. 916 29 502
Chris & Olle selger -31 Tudor!
Se USA-artikkel i forrige nummer!
[email protected]
23
Returadresse: Norsk “A”Modell Klubb – Postboks 1930 Vika, 0125 Oslo
24