14 Reportage. Måndag 27 oktober 2014 Epost: [email protected] Tipstelefon dygnet runt: 15000 Hovslagaryrket ett kärt men slitsamt levebröd Emma Forsman är en av Ålands två utbildade hovslagare. Jobbet är tungt och sliter på kroppen, men hon trivs. – Jag ångrar mig inte, säger hon om sitt yrkesval. Emma Forsman har hållit på med hästar sedan barnsben. I tonåren var hon fodervärd, senare skaffade hon sina första egna hästar. I dag har hon två ridtravare, ”Sjöskogs Joy” och ”Athos Ideal”. Men att hästarna skulle bli hennes levebröd var inte självklart från början. – Jag läste vid Hotell- och restaurangskolan och jobbade som servitör några år. Jag hade inte en tanke på att jag skulle bli hovslagare. Folk säger att det är ett tungt och slitigt arbete – men det är ju servitöryrket också. liten ässja, och planen är att satsa på en ordentlig smedja framöver, men det gäller att ta en sak i taget. För jobb finns det, konstaterar hon. – Med tanke på kroppen har jag börjat lite försiktigt. Det rådet har jag fått från andra hovslagare. Sedan är det också viktigt att träna och få massage regelbundet. Skos om regelbundet Studerade vid Wången När Ålandstidningen träffar Emma Forsman är hon i färd med att sko om nittonårige ”Brownie” på ägaren LeneMaj Johanssons gård i Bjärström. På Åland är det ganska många som kan sko hästar, men få har papper på att de gått en utbildning. Emma Forsman gick först en ettårig hästskötarlinje med travinriktning vid Wången i Östersund. En av hennes lärare uppmanade henne att söka sig vidare till hovslageri och smide. Som en av fyra studerande antogs hon. Sina praktikveckor gjorde hon dels hos Stefan Grundström i Mantorp och dels vid Försvarsmakten (K1) i Stockholm. – Vid K1 hade de mest halvblod. Det var en givande praktik, säger hon. Efter examen fick hon och två klasskamrater ett stipendium i form av en resa till Italien. Där fick hon kontakt med norrmannen Rune Holmen och han tog emot henne som lärling. – Jag fick lära mig mycket om hovsprickor, plastning och balansering. Ålandstidningens utsända tycker det verkar lite riskabelt att stå med huvudet så nära bakhoven. Emma Forsman säger att hon läser av hästens signaler. Ingen fara alltså! I Italien är det ovanligt med kvinnliga utbildade hovslagare. Emma Forsman berättar att hon flera gånger fick ställa upp på bild. – Och en gång fick jag till och med skriva en autograf på en hov. Smider skorna själv Väl tillbaka i den åländska vardagen startade hon företaget EF Hovslageri. Vid skoning använder hon fabriksskor men hon kan också måttsmida om det behövs. Hemma på gården har hon en Hästar skos vanligen om var sjätte till åttonde vecka. När Emma Forsman kommer till en ny häst börjar hon först med att titta på benställningen. – Sedan vill jag gärna se hästen i rörelse också. Därefter drar hon av skorna och ser hur hoven ser ut. Den vanligaste hovsjukdomen är strålröta, som ofta förekommer när det är vått och lerigt ute, men det kan även finnas hålväggar och sprickor som måste tas om hand. Flera delmoment ingår i borttagningen av en sko. Först huggs de gamla nitarna bort, sedan bräcks skon av. Därefter är det dags att kratsa och skära – verka – bort död hud från sulan. – Beroende på hur hovarna ser ut brukar det ta runt två timmar att sko en häst för mig. Emma Forsman har just inlett sin karriär men att hon valt rätt verkar det inte råda någon tvekan om. – Jag älskar hästar och att umgås med människor. Här får jag både och. Annika Kullman [email protected] Tel: 26644 Jacob Saurén [email protected] Tel: 26667 » Personligt Emma Forsman Ålder: 25 år Bor: Lemland Familj: Pojkvännen Johan Söderström. ”Jag älskar hästar och att umgås med människor. Här får jag både och.” Emma Forsman säger att det tar henne ungefär två timmar att sko om en häst. Emma Forsman gick först hästskötarlinjen och fortsatte sedan till hovslagare.