Holkeryds Prinsgård
27-28/9 2013
För säker ett år sedan kom det en man in på vår gård, undrade om vi ville låna ut våran mark. Orientering sa han. Jaha.. är det bra?! I våran
fina skog, där lilla Noah tagit sina första steg och gett fantasin en helt ny dimension. Okej vi kör på det…men lova att vara rädda om våra
minnen där ute bland tomtar, troll, lejon och dinosaurier. Sedan dess har vi sett hur det prasslat i skog och mark och så en dag dök dessa helt
fantastiska människor upp i våran hage! Inte bara med verktyg och virke utan även med en glädje som lös ikapp med den härliga höstsolen.
Trots oväntat sällskap i form av tiggande hund och smitande getter Efter tusentals steg i backarna så började så smått våran får/gethage
förvandlas till en festplats.
Helt plötsligt så låg det spädbarn och jollrade strax utanför Lejonskogen och främmande människofötter trampade runt i vårt gräs och
blickade ner på oss icke orienterare. En man har slagit sig ner med en termos fyll med något varmt och han sitter på platsen där jag inte vågar
köra med traktorn. Han väntar nog på en orienterare.
Nämen titta vad bra!! En restaurang och godis affär! Det osar och ryker från grillen och borden är fyllda med socker och gott hembakt. Dom
trevliga damerna/herrarna där vet att Noah är gårdsägare och då får man ju en Festis. Tack fina ni för det!
Det är inte bara vi på gårdsplan som undrar vad som händer här i våran annars så tysta och stilla tillvaro. Det fullständigt glittrar av vackra
färger i hagen nu när Holkeryds Prinsgård bjuder till från sin bästa sida med stor sol och vackra barnvänliga djur. Djur är bra för barn, viktigt
för barn.. ja även för oss vuxna. Den här orienteringsdagen är minst lika viktig. Att få visa vägen för nästkommande generationer. Påverka
dom till att bli nya fina ungdomar med bra och sunda värderingar med mycket omtanke och medkänsla.
Morfar med flicka
Noah med sin vän Lovisa ser, lär och utvecklas till fina små människor
Det är flaggdag hela da’n!
Åhhh tack för det fina flaggorna. Dom
vill vi ha kvar!
I det här hörnet av naturen hittade jag
en massa roliga saker förutom trötta,
svettiga och leriga sportsmän. Ett helt
tält med riktig mat och bambatanter
som servade alla som behövde fylla på
sina energiförråd. Ett tält med en
massa trassliga sladdar, datorer och
unga män.
Men det är här som de riktiga
musklerna visat sin urkraft. Envishet,
kämparglöd, råstyrka och en massa
testosteron har sugits ur kropparna
som knuffat, dragit, slitit i bilar och
släp som fastat i den något sanka
sjömarken som vetter mot en mindre
nöjd granne.
Men det är fortfarande bara trevligt…
Och då träffar man på en kille som radat upp en massa bra grejer ännu närmare den missnöjda grannen. Det är många som behöver hans
grejer ser det ut som. Ja.. Skall man prestera bra så behövs naturligtvis bra utrustning men det funkar även bra med lågskor….för det hade
dom som knuffat bilar i lera.
Avenyn från bambatanter till målfållan. Där i den så vackra delen av Lejonskogen brukar endast ett par barnfötter skutta omkring och leta
efter skatter. En och annan dovhjort visar också upp sig på sin väg till vildaplarna och nu är det en ström av människor som passerar utan att
veta.
Idrottens fram och baksida. Den tar din kropp till bristningsgränser, övervinner det vi kanske inte trodde vart möjligt, svett, tårar, glädje,
smärta och ett stort själsligt välmående . Den sista starka viljan ger mjölksyran och smärtan ett ansikte när trötta ben kämpar sig upp för de
betande djurens brantaste backe. En del fick ju även getbesök på upploppet
Det är fullt med människor på våran stenkulle! Det är ju där vi brukar sitta för att bara blicka ut över det oändliga naturreservatet och det är
där lilla Noah lär sig och ställer en massa kloka frågor. Det är ju där och här som allt stannar och bara är. Hoppas att dom på stenkullen
känner…..
…känner det som denna mannen förmodligen gör. Tror att han är mycket nöjd när han kan blicka ut över reservatet i morgonsolen och känna
att det blev bra!!!
Man måste ju ändå ställa sig frågan hur dessa killar i byggställningen kan prata non stop hela tiden. En total kontroll över allt. Imponerande!
Alltså det är så bra nu! Dom har fixat bar med tv på min gård. Vi har ju alltid det lite gött här, men nu e det ju riktigt bra!
Härligt!!
Det fanns något för alla. Helt plötsligt hade någon fixat en bana i Noahs lekskog. Hans fråga va.. varför har dom gjort så här mamma?? Tack
för att hans lek blev till något som han kunde utöva i en idrott!
Fint va det också!
Det fanns en tavla och någon fråga om skogen på vägen och naturligtvis kunde han svaret. Det va ju lätt. Pojken växte och förstod att hans
vardag är kunskap och att han är duktig på en massa saker och dessutom…….
……så fick han ett pris!!! En tiger! Det vart en oerhört lycklig pojke som lämnade miniknatet. En annan pojke. En pojke som övervunnit en
rädsla och oro. En pojke som kände att han varit bra på något. En pojke som upptäckt att orientering är ju det han gör i sina skogar varje dag!
Tack alla för det!!!
Holkeryds egna kelgris Matilda. Ja hon vart väl inte så nöjd med att bli instängd en hel dag med baggarna för att släppa fram fler barn som
skall upptäcka sig själva och sina förmågor.
Skönt att se att det finns någon som bara tar allt med ro
Överallt och hela tiden pågår det saker. Har Magne gjort något fel kanske? Ja vem vet, men fel va det inte när man såg pappa med barn ta sig
fram bakom vårat hus och in i den vackra lönnskogen.
Här är det alltid tyst och fram för allt tomt! Helt plötsligt tar naturen en annan form när den får omsluta dessa fantastiska idrottare. Dom är
vackra tillsammans!
Kanske inte fullt så vacker men det är en rejält duktig naturvårdare som haft en del problem med att hålla sig på plats. Nu är dom ute i
skogarna igen för att tugga i sig det sista som bjuds innan vintern.
Vi har sett så oerhört många människor som jobbar överallt. men bara en personal toa Ja i vilket fall så går våran guldmedalj till er! Tack för
gott samarbete!
Helt plötsligt dyker det upp en figur på gården med en massa kontroller hängandes överallt på sig. Han stannar, och tar sig faktiskt tid till att
visa grannen vägen hem genom skogen
Det är ju fest på Holkeryds Prinsgård och folk från andra delar av området strömmar till gården för att få ta del av detta glädjens kalas. En av
”gubbarna” som hyrt vårat rum trampar ut i hagen igen . För vilken gång i ordningen har nog ingen riktigt koll på längre.
Gårdsägaren och hans hund
Ha.. nu blir det så där bra igen. En snygg soffa med guldkuddar har vi nu också! Men det va någon som sa att den va till för ledande och
vinnande orienterare. Ja.. Men kanske att den lilla gårdsägaren sitter där någon gång nu när han vet vad han är bra på. Han kanske också får
en ros någon gång…….
…..eller ännu bättre! En hel blomkruka och en fin tjej.
Han vet att han fått en blomma för att han vart så snäll att lånat ut sin skog och DET är han väldigt stolt och glad för. Tack för den
uppvaktningen. Den betydde mycket för honom!!
Han skulle nog kunna tänka sig en ros från en söt flicka också
Ja…så vart det nästa över ….
Tomtar och troll börjar våga sig fram igen när det tystnat…
..det är dags att avsluta och lika snabbt som allt startade lika snabbt är det tomt och tyst igen. Dimman drar in över ängarna och förstärker
känslan av att nu är det slut. Vi vill tacka för att vi fick vara en del av detta och för allt som det givit Noah på sin väg över stock och sten.
Holkeryds Prinsgård
Foto J.Ryding
www.holkeryd.bloggo.nu
facebook: Holkeryds Prinsgård