TIDSKRIFTEN - Föreningen Heimdal
TIDSKRIFTEN HEIMDAL Nr 1 - 2012 Tradere et resistere Årgång XLIX Tidskriften Heimdals påsknummer Skribenter i detta nummer bl.a. Per Landin, och Eleonore Lundkvist. Innehåll Tidskriften Heimdal Tradere et resistere Organ för Föreningen Heimdal Ledare Borgerlighet bortom ekonomism Robert Vickström sidan 4 Sverige behöver inte en sämre poliskår Mattias Holmström sidan 6 sidan 8 Kärlek utgör inget hot, Dag Elfström! Eleonore Lundkvist sidan 17 Generaliseringsskräcken symtomatisk för vänstern Dag Elfström sidan 21 Barbarians bringing Tribute to the Emperor Jonathan Story sidan 24 Lokes smädelser sidan 16 Information Guldklubben 2 Ansvarig utgivare: Mattias Holmström Robert Vickström Adress: Tidskriften Heimdal Svartmangatan 14 753 12 UPPSALA [email protected] Artiklar Thomas Mann som konservativ revolutionär Per Landin Redaktör: sidan 31 Telefon: 018 - 71 30 99 018 - 69 45 03 För annonser och signerade artiklars innehåll svarar respektive annonsör och författare. Föreningen Heimdal är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism. Föreningen Heimdal - Andligt välstånd och materiellt förfall ”En skattkammare för den som genom äkta citat vill veta debattens ton under sjuttio- och åttiotalen.” Staffan Heimerson, journalist ”En gedigen och tydlig genomgång av drygt 40 års hårda ord – från löntagarfonder till drogliberalism. Ovanligt underhållande opinionsbildning.” Agnes Arpi, journalist Läs Lars Anders Johanssons Hatets och illviljans kolportörer – om mediebilden av näringslivets opinionsbildning 1970 – 2012. LEDAREREDAKTÖREN Borgerlighet bortom ekonomism varit översvallande och icke-sociaRobert Vickström lister anser sig med rätta ha haft fullt ORDFÖRANDE upp i kampen för fritt företagande FÖRENINGEN HEIMDAL och mot konfiskatoriska skatter. Samtidigt är insikten om att samhället består av flera, lika viktiga Regeringen åtnjuter ett högt för- men väsensskilda arenor, ett viktroende för sin ekonomiska politik. tigt borgerlighetens kännetecken. Det betyder inte att ekonomism Samhället är som bekant större än förbättrar samhället i sfärer utanför staten och näringslivet, kulturen näringslivet och finanspolitiken. och religionen är alla olika sfärer med från varandra skilda regler En baksida av den breda borgerlig- och förtjänster. En arenas logik hetens långvariga fokuserande på kan inte ersätta en annans dito. ekonomiska frågor märks i dag inte minst i debatten om en borgerlig Socialister har i sina försök att förkultursyn. Att regeringspartierna ändra samhället infört politikens har mycket lite att säga om finkul- spelregler på arenor där den inte har turens värde, men stolt framhåller att göra: Vi kan inte rösta om huruatt kulturskapare i dagens Sverige vida Gud finns (även om tappra bör betraktas som entreprenörer, försök görs i den radikala kyrkotydliggör en besvärande oförmåga politiken). Borgerligheten har å sin att ta ställning utanför ekonomis- sida tagit näringslivets spelregel mens noggrant framtagna kartor – den ekonomiska vinstmaximeoch kalkyler. Kulturvärden – och ringen – till arenor där den bjuder inte driftsformerna – är förstås lika dåligt utfall som politikens det primära i kulturdebatten, även regler ger på religionens område. om de senare inte är oviktiga. Att svensk borgerlighet länge kommit att förknippas med skattepolitik och ekonomism är inte förvånande. Radikalismen inom akademin och på kultursidorna har 4 Ett ensidigt fokuserande på att antingen genompolitisera samhället eller å andra sidan hävda att marknaden alltid vet bäst, minskar förstås förutsättningarna för en fruktbar diskussion i viktiga frågor. När flera fall av allvarlig vanvård på ett privatägt äldreboende i Stockholm uppdagades under hösten riktades från vänsterhåll kritik mot driftsformen: det privata vinstintresset förutsattes vara den direkta anledningen till det inträffade. Men ett sådant resonemang bortser från att den överväldigande merparten av Sveriges sämsta äldreboenden inte drivs i privat regi. Också kommunala vårdinrättningar drivs i dag av näringslivets logik: tilldelade resurser ska användas så effektivt som möjligt. Själva vårdandet som huvuduppgift är satt på undantag överallt, förutom i enstaka stiftelser där näringslivets logik inte har tagit över. hänfalla åt den tidsenliga men socialistiska uppfattningen att allt blir bättre om så många som möjligt får tycka till i ämnet. Gamla kungsord som respekt, plikt och anständighet är inte bara viktiga delar av den borgerliga berättelse regeringen inte bör skämmas för att bygga vidare på. De är goda ledord på samtliga samhällsarenor och ger möjlighet till vidareutveckling på andra grunder en utilitaristiska nyttokalkyler. Att fler tjänster i välfärdssamhället produceras i privat regi är inte en dålig utveckling. Men det betyder inte att näringslivets logik – vinstmaximering framför allt annat – bör vara ett mantra på andra ställen än i just det fria näringslivet. En borgerlighet som på allvar utmanar den socialdemokratiska hegemonin, också utanför riksdagen, måste våga artikulera andra värden än effektivitet och ekonomism, utan att samtidigt 5 LEDARE LEDARE Sverige behöver inte en sämre poliskår Mattias Holmström REDAKTÖR TIDSKRIFTEN HEIMDAL I dessa tider blir man föga förvånad när man hör om kvotering till bolagsstyrelser eller universitetsutbildningar. Detta är dock någonting som det verkar som att man bör vänja sig vid, oavsett om man tycker om det eller inte. Polishögskolan har heller inte varit fri från kvoteringsivern och man har aktivt jobbat för att få in minoriteter på utbildningen, resultatet av detta har ju helt enkelt blivit att personer som är mer lämpade att bli poliser har fått klivit åt sidan för mindre lämpade sökande. Men så länge som de sökande klarar de grundläggande kraven torde det väl inte vara något problem? Om så ändå vore fallet... minaliteten ökar och får en allt mer brutal karaktär. De maffia-liknande avrättningarna vi har sett i Malmö under de senaste månaderna verkar tyvärr vara någonting som vi får lära oss att leva med.Med detta höga sökantal vore det ett lysande tillfälle för polishögskolan att höja kraven för polisutbildningen för att på så sätt få in de personer som är mest lämpade att utföra det arbete som krävs för att få bukt med kriminaliteten. Men av någon outgrundlig anledning har polisen istället valt att stryka flera av den grundläggande kraven för att kunna antas till utbildningen. Bland annat har språkprovet och lämplighetstesterna(!) tagits bort, ålderskravet sänkts till 18 år, det är inte längre något krav att ha skrivit högskoleprovet, och det är inget problem att lida av kroniska sjukdomar. Det mest ironiska med alltsammans är att argumentet för att göra detta är att man vill ha fler sökande till utbildningen. Det räcker inte alltså med att välja bort 94% av de sökande, och om man inte kan hitta lämpliga poliser i denna grupp är frågan vad man letar efter Förra sökningen sökte 6.787 personer till polishögskolan varav 402 av dessa kom in, alltså ungefär 6%. Det samhälle vars medborgare de kommande poliserna skall skydda blir allt mer otrevligt, kri- Dessa krav har funnits av en anled6 ning, och det är inte så svårt att förstå varför man önskar att poliserna är i god fysisk form samt verkar psykiskt lämpliga för att klara av den press de kommer ställas inför. De krävs inte att man är kroppsbyggare eller med i MENSA för att vara en bra polis, men det krävs att vara i god fysisk och att ha huvudet på skaft. När man väljer att sänka de akademiska kraven sänder också dåliga signaler eftersom polisarbetet både är både ett akademiskt och praktiskt yrke. Kunskaper inom juridik och psykologi är centrala ämnen i polisens vardag. vara i toppform, men än så länge antas poliserna genom samma antagning vilket kommer leda till att även ordningspoliserna får enklare krav. Polisens förslag att ha en separat utbildning för utredningspoliser är välkommet och det är enklare att förstå att man sänker de fysiska kraven för en sådan utbildning, men inte ordningspolisens. Än så länge vet vi inte vad dessa förändringar leder till eftersom det til syvende og sidst är upp till de som arbetar med antagningen att hantera detta. Det sänder dock trista signaler och det är en av samhällets viktiga yrkeskår vi talar om, och den får inte fungera dåligt. Dessa förändringar kommer naturligtvis att leda till att Sverige får en allt sämre poliskår under en period då kriminaliteten i landet når nya höjder. Förtroendet för poliserna kommer sjunka bland befolkningen och frågan är: till vilken nytta? För att vara snäll? Och visst är det sant att många av de utbildade poliserna kommer att sitta på kontor och således inte behöver 7 Thomas Mann som konservativ revolutionär Per Landin FIL. DR. GERMANISTIK HEDERSLEDAMOT FÖRENINGEN HEIMDAL Vid Föreningen Heimdals senaste Midvinterblot installerades fil. dr. Per Landin som hedersledamot. Denna text bygger på Landins högstidstal vid installationen samt på förordet till Thomas Manns ”En opolitisk mans betraktelser” (Atlantis) som utkommer i maj 2012 (Övers. Per Landin och Urban Lindström). ------------------------Thomas Manns ”Betrachtungen eines unpolitischen” är en bok som det gärna talas om men som få verkar ha läst. De som gjort det inskränker sig ofta till de stycken där den blivande Nobelpristagaren framträder som krigisk nationalist och kritiker av den parlamentariska demokratin. Till saken hör att författaren själv några år efter bokens utgivning 1918 valde att ta bort de stycken som inte var vad man med dagens språkbruk skulle kalla politiskt korrekta. 8 Liksom många andra gick Thomas Mann i landsflykt under Tredje riket. Han blev till och med amerikansk medborgare, en av den fria västvärldens banérförare mot det nationalsocialistiska barbariet. När han 1949 utnämndes till hedersdoktor vid Lunds universitet hyllades som en ”humanitetens riddare i en mörk tid”, och vid sin död 1955 var det som en representant för det goda Tyskland, vilket nu hade slutit förbund med västmakterna, man mindes honom. Så varför? Thomas Mann som antidemokrat, tysk nationalist och krigsromantiker – det låter nästan som ett okänt land ... Man behöver inte ha lustläst sentida litteraturhistorier eller den väldiga sekundärlitteraturen om Thomas Mann för att inse hur svårt även i dagens forskning har haft att placera dessa opolitiska betraktelser i ett sammanhang, att inordna dem i den långa historien om den store humanisten Mann. Faktum är att boken långt in på nittiotalet bara hade översatts till ett enda språk, nämligen japanska! för de fattiga och förtryckta”. De gånger Thomas Mann kom in på För att förstå vilken roll boken ämnet som i ”Tonio Kröger” eller spelar, både i Thomas Manns pro- novellen ”Döden i Venedig”, var duktion och i modern tysk his- det snarast, för att prisa sjukdomen toria, kan det vara att ha några och den mänskliga skröpligheten, bakgrundsfakta i minnet. Thomas döden som en form av andlighet Mann föddes 1875 i Lubeck och i motsats till den praktiska och växte upp i en borgerlig patricier- friska livet som den stora diktamiljö som liknar den han skildrade ren sällan befattade sig med …. i debutromanen Buddenbrooks (1901). Han hade även en fyra år Om Heinrich läste upplysningsfiäldre bror, Heinrich Mann, som losofer vände sig Thomas Mann också blev författare. På många till de ”germanska” tänkarna och sätt var de varandras motsatser. kompositörerna. Framför allt var Heinrich var i hela sitt liv en poli- det Schopenhauer, Nietzsche och tisk radikal och hans mest kända Wagner som utövade inflytande på roman, ”Undersåten” (1920), är hans kulturkritik. Redan när han en satir av det vilhelminska sam- skrev Buddenbrooks var Nietzhället . Undersåten, det var för sches viljefilosofi levande. Mann Heinrich Mann borgaren som spar- höll med Nietztsche om att kultukar nedåt och står i givakt inför rens andliga rötter höll på att multna kejsaren. Naturligtvis är under- bort till följd av den fortskridande såten en beundrade av komposi- mekaniseringen av tillvaron. En tören Richard Wagner, ty i hans gång hade den franska revolutiooperor är revolten en förbrytelse, nen startat som en frigörelse från medan det bestående förhärligas. absolutism och fursteförtryck, men redan under artonhundratalet hade Av Heinrichs sociala engage- den ekonomiska materialismen , mang finner man inte mycket hos liksom positivismens kunskapsiThomas Mann. När författaren del, blivit en destruktiv kraft som Arthur Koestler beskrev ett möte närdes av ett dovt raseri mot all med honom konstaterade han att organisk eller gudagiven ordning. ”det nog aldrig har funnits en romanförfattare som så helt har Redan 1909 hade Mann i en roman saknat en Dostojevskis medkänsla hyllat monarkin som statsform. 9 När första världskriget utbröt 1914 var det för honom och många andra tyskar ”ein Geisteserlebnis”, en andlig upplevelse. Framför allt utvecklades kriget till en strid mellan två världsåskådningar - mellan 1789 års revolutionära upplysningsidéer och det som den svenske statsvetaren Rudolf Kjellén i en bok kallat 1914 års idéer. Fastän Thomas Mann var kronvrak ansåg han det nödvändigt att lägga det skönlitterära arbetet åt sidan för att ägna sig åt vad man skulle kunna kalla opolitisk aktion. Det var alltså en aktion som framför allt sökte värna det ”inre”, tyska livet mot politiken i allmänhet och dess franska form i synnerhet, mot jämlikhet, demokrati, rationalism och allmän ytlighet. Ordet ”kultur” blir i ”Betrachtungen eines Unpolitischen” en benämning på det specifikt tyska, medan ”civilisationen” var något som kännetecknade de moderna demokratierna. På samma sätt är ordet ”konst” ett uttryck för den stora tyska kulturtraditionen, medan ”litteratur” eller ”kritik” är något som ytliga rationalister ägnar sig åt, för att riva ned det som större andar en gång byggt upp. ”Geist”, ”Vergeistigung” och ”Geistigkeit” som används i olika förbindelser och ställer översättaren inför tolkningsproblem. Å ena sidan spelar Mann ut nyckelbegreppet ”Geist” (anden) mot den politiska makten som främjar utjämning och upplösning. Å andra sidan använder han termen i betydelsen intellekt eller tidsanda och då är den främst en utåtriktad, det vill säga politisk verksamhet som utgör grundvalen för ”civilisation”. Civilisationens företrädare - som Mann ironiskt kallar ”Civilsationslitteratören” - hyllar framsteget och anser sig stå på det godas sida mot reaktionens mörka makter. Civilisationslitteratören är den trolöse försvararen av en kultur som han genom sin kritiska gärning gör allt för att bespotta och undergräva, som upphöjer obundenheten vid varje tradition till lag och förkunnar dekonstruktionens evangelium… Och mot denna engelsk-franskinspirerade ”mind” eller ”esprit”, som Thomas Mann så djupt föraktade, ställer han en helt annan, tysk-germansk anda som bygger på själens och musikens urkrafter. Det skulle inte var särskilt svårt att Thomas Manns beslöjade ordval hitta passager i ”Betrachtungen…” kan ibland verka en smula tve- som senare skulle sammansmälta tydiga, särskilt gäller det orden 10 med nationalsocialismens idégods. Thomas Mann hoppades - inte på ”en demokratisk, utan på en tysk fred”. Han skriver om sin längtan efter ett ”Tredje rike” som skall försona alla pågående motsättningar genom en ”syntes mellan ande och makt”. Han vill ”Bevara Tyskland tyskt” … Han hyllar kriget, inte bara det tyska kriget, utan den krigiska nationalismen i allmänhet och anser att den tyska folksjälen rymmer ”en djup längtan efter det fruktansvärda”… Över huvud taget är det hans övertygelse att den tyska kulturen till skillnad från den engelska -franska bygger på ett metafysiskt förhållande till världen, att den inre friheten för tyskarna är viktigare än demokratins yttre frihetsbegrepp. Han hävdar att demokratin är en otysk styrelseform. Betraktelserna var i långa stycken ett svar på en essä som brodern Heinrich hade skrivit under kriget, och i vilken denne av tyska författare i allmänhet och i synnerhet av sin bror krävde att de skulle kliva ur esteticismens elfenbenstorn och ta ett större politiskt samhällsansvar. Thomas Mann blev rasande, och brödrafejden fortsatte efter krigsslutet 1918. När novemberrevolutionen utbröt såg Thomas Mann med förakt på de rödas härjningar. Medan Heinrich hedrade den mördade socialisten Kurt Eisner protesterade Thomas mot förhållandena i den ”nuvarande svinstian”. Han välkomnade de tysknationellas valframgångar 1920 som ett slag mot ”demokratin”. Thomas Mann var vid denna en djupt konservativ människa och han betecknade denna sin konservatism som ”någonting i sanning revolutionärt”. Thomas Mann Det har ofta spekulerats kring vad som föranledde Thomas Manns omvändning från tysk nationalist till demokratisk humanist och hur pass djupgående denna omvändelse egentligen var. Här finns inte plats att närmare gå i på mottagandet av hans betraktelser eller 11 det politiska klimatet i Tyskland under den demokratiska Weimarrepublikens första år. Till att börja med får man väl konstatera att Thomas Mann aldrig någonsin var en partimänniska; varken hans konservatism eller humanism hade någonting med dagspolitik att göra. Officiell blev förändringen genom talet ”Von deutscher Republik” 1922 i vilket han för första gången bekände sig till Weimarrepubliken och som därför ofta har anförts som en milstolpe i moderna litteraturhistorier. Men om man läser detta tal förstår man att det inte var någon total eller helomvändning. ”Jag tar inte tillbaka någonting”, säger han apropå betraktelserna. Några år senare skriver han att ”dess (betraktelsernas) insikter förblir utan tvekan riktiga”. Det betyder naturligtvis inte att han skulle ha hyst några sympatier för nationalsocialismen. För Thomas Mann var nationalsocialismen en tysk form av bolsjevism. Stormtruppernas massupbåd med svingande armrörelser som gapade om tyskhetens väsen var enligt honom en vrångbild av tyskheten, ett väldigt hinder på ”den tyska vägen till andlig hälsa.” Hitlers regim smutsade ned alla de ideal som kännetecknade Mann, framför 12 allt den gamla borgerliga kulturen med sin individuella särprägel och förfining. När Thomas Mann i ”Betrachtungen” skall utreda vad tyskt är för något är det inte heller i första rummet på det militärt starka Tyskland han tänker … utan på en annan tysk stormaktstid, den andliga, representerad av namn som Goethe och Kant, Novalis och Eichendorff, Hölderlin och Wagner … Det var i denna tyska kulturtradition han kände sig hemma och som man - utan överdrift - kan säga var och förblev Thomas Manns livsluft. Det var en kulturtradition som i Sverige efter andra världskriget betraktades med stor misstänksamhet. Herbert Tingsten, Dagens Nyheters liberale chefredaktör, kallade rentav Thomas Manns bok för ”ett nazistiskt verk för nazismen”. Enligt den efterkrigstida uppfattningen hade den ideologi, som förknippades med Adolf Hitlers namn, inte på någon väsentlig punkt skapats av vare sig honom eller någon annan i hans generation. Den var föreberedd genom tysk filosofi och litteratur. Därför skulle merparten av det tankegods som påminde om den kastas ut, inklusive den djupdimension där många av den tyska musikens och filosofins främsta verk har sina andliga och mystiska rötter. Det beredde vägen för en ny form av fördomsfullhet som vänjde oss av vid att tänka tyskt, det vill säga kontemplativt och djupandligt, för att istället hänge oss åt en rationalistisk trångsynhet och brist på andlig potens som - om man så vill – påminner om den utveckling som Thomas Mann skrev om i sina betraktelser: en värld full av kritik men ”utan musik”. cinerande ord, på en gång magiskt och olycksbringande; idag har det blivit banalt. Ingen roman bär längre namnet ”Koenigsmarck”, borta är storhertiginnan von Gerolstein…inga tyska guvernanter uppfostrar längre barnen; vampyrer, preussiska kadetter, galna vetenskapsmän, Mabuse och Caligari har förpassats till historiens skräpkammare…det mytiska Tyskland är borta. Och ju mera Tyskland efter andra världskriget normaliseAtt konstatera detta betyder inte rades, desto mer förlorade det sin man hemfaller åt något slags svär- fascination i den latinska världen”. misk irrationalism eller på historierevisionistiskt sätt vill skriva om historien. Det innebär bara att man inte lastar hela den tusenåriga tyska historien, inklusive Luthers reformation och Hegels filosofi, för alla de fasansfulla brott som begicks under de tolv mörka åren. Jag gör med denna korta presentation inte anspråk på att ha sagt allt som finns att säga om Thomas Manns bok. Jag har bara velat fästa uppmärksamheten på en sida hos honom som sällan belyses. Avslutningsvis skulle jag vilja citera några ord som den franske presidenten Mitterands chefstolk yttrade i mitten av 1980-talet och som jag tror skulle ha vunnit Thomas Manns gillande: ”Tyskland --- för generationer av fransmän var det ett fas13 Guldklubben121:a verksamhetsåret Gustaf & Elsa Björck Johan Von Zweigbergk Magnus Åkerman Gunnar Öjefors Christoffer & Ulla Hamilton Daniel Engberg & Marta Obminska Magnus Törne Johan Sundeen Lennart Hedquist Per Ström Medlem i Guldklubben blir man genom att donera 1000 kronor till Föreningen. Äkta makar donerar 1500 kronor och studenter 500 kronor. Föreningen Heimdals styrelse vill framföra sitt varma tack till alla som gått med i Guldklubben under 121:a verksamhetsåret. Utan er hade Föreningen inte kunnat driva vidare den typ av veksamhet vi idag bedriver. 14 Punsch & poesi The Road Not Taken Two roads diverged in a yellow wood, And sorry I could not travel both And be one traveler, long I stood And looked down one as far as I could To where it bent in the undergrowth; Then took the other, as just as fair And having perhaps the better claim, Because it was grassy and wanted wear; Though as for that, the passing there Had worn them really about the same, And both that morning equally lay In leaves no step had trodden black. Oh, I kept the first for another day! Yet knowing how way leads on to way, I doubted if I should ever come back. I shall be telling this with a sigh Somewhere ages and ages hence: two roads diverged in a wood, and I – I took the one less traveled by, And that has made all the difference. Robert Frost (1874-1963) 15 Lokes smädelser Alla stora män har mustasch - förutom Håkan Juholt. Min kvinnliga förebild är Margret Thatcher, sa Annie Lööf. Min är Alva Myrdal, sa Nyamko Sabuni. -Fack those, sa Margret Thatcher. Det här med ”pollution standards” kommer att gå åt pipan, sa kapten Haddock. Arbete till 75 ger frihet. -Reinfeldt Om vi hade haft Björklund för 100 år sedan, hade vi fortfarande haft fjäderpennan. - MUF ”Låt oss gå med spade till Hedvig Eleonoras kyrkogård och gräva upp gamla överklassgubbar.” - MUF -Ser du kärnan i det blå? -Ahmadinejad Angående Schlingmanns slipsförbud - här slipps inte undan. Göran Hägglund - den friville monarken. Bagdad Bob = Västeråsgöran 16 Kärlek utgör inget hot, Dag Elfström! lingar, om nu någon trodde det. Eleonore Lundkvist Minst lika mycket handlar om små FD ORDFÖRANDE saker i vardagen som kan vara nog MODERATA STUDENTER UPPSALA så jobbiga som ett slag i ansiktet. Skitsnack i skolkorridorer, skvaller bakom ryggen på jobbet, utfrysI Tidskriften Heimdal nr 4/2011 ning, rädsla vad folk ska tycka, skriver Dag Elfström om hetero- isolering och förakt. Homofobi normen, där han menar att vi till finns knappast bara i ett fåtal sfärer, vardags ska utgå från att en person som Elfström påstår. Detta resulteär straight, eftersom en majoritet av rar i att HBT-personer generellt i befolkningen är det och för att han högre utsträckning lider av psykisk tycker det är svårt att se vad hetero- ohälsa och i högre grad försöker normen kan orsaka för skada. Och ta sitt liv. Det är fakta som behövisst, de exempel Elfström påvisar ver tas på större allvar. Det är fakta i sin artikel gränsar helt klart till som Dag Elfström borde fundera tramsiga. Men det gör inte hans på innan han skriver att dessa perståndpunkt mer relevant, eftersom soners kärlek inte är lika önskvärd de är just halvtramsiga exempel som andras. som överskuggas av ett underliggande, betydligt allvarligare pro- Det är nämligen inte, som Elfblem som Elfström helt missar att ström tycks tro, helt okontroversita upp. Nämligen problemet att ellt för alla att ”komma ut” idag. många HBT-personer mår dåligt, När idrottsprofilen Kajsa Bergqvist bemöts dåligt och inte känner att berättar att hon är tillsammans de kan vara sig själva - just för att med en kvinna, blir det genast den vissa människor stämplar dem som mest lästa nyheten på Aftonbladets onormala och insinuerar att deras webbsajt och skvallertidningarna sexualitet inte är lika önskvärd som ”avslöjar” hennes läggning med andras. stora rubriker. I andra länder inför man hårdare lagar mot homosexuHomofobi tar sig inte i uttryck alitet med stränga straff, och på enbart genom påtagliga våldshand17 diverse småorter runt om i Sverige kan nog många HBT-personer vittna om osäkerheten och ryktesspridandet som lätt uppstår i samhällen där alla känner alla. Även år 2012 är det en stor grej för många att vara öppen med sin läggning. Att inte våga vara den man är måste vara en allt annan än behaglig känsla. Är det inte då värt något om vi alla anstränger oss för att underlätta för varje människa att kunna vara sig själv? Varför inte uttryckligen stå upp för kärleken, oavsett om den är heterosexuell eller homosexuell? För mig handlar det inte om att provocera eller bryta normer för normbrytandets skull, utan om att visa för de människor som inte vågar, att det är okej att vara den man vill och älska den man vill, så länge man inte skadar någon, och det oavsett vad andra tycker. Tidigare var det norm att vara socialdemokrat i Sverige. Som moderat var det inte sällan man bokstavligen blev bespottad från alla håll och kanter. Men bara för att en klar majoritet av folket var socialdemokrater innebar det väl inte att det då var mer rätt eller önskvärt jämfört med att vara höger? Attityder förändras inte över en natt. Bara för att en grupp får samma rättigheter som majoriteten, betyder det inte att alla människor kommer att se den gruppen på ett helt nytt sätt. Vi människor funkar inte så. Gamla fördomar och åsikter lever ofta kvar länge. Inte överallt och alltid, men när de väl tas i uttryck är det viktigt att omgivningen markerar att homosexuella inte är mindre värda eller mindre önskvärda än heterosexuella. Det är väl om något en god norm att upprätthålla. Denna attitydförändring kan innebära att vi istället för att fråga om någon har en pojk- eller flickvän frågar om personen har en partner. Detta tycker Dag Elfström är oerhört jobbigt. Men hur jobbigt tror Elfström det är för den personen som får frågan och inte vet om han eller hon vågar säga som det är? Om personen inte vet om han eller hon kommer att bli stirrad på, eller bemött med en massa frågor om sitt privatliv? Tror inte Elfström att det är en ganska jobbig situation, som personen ifråga faktiskt inte kan rå för? Man väljer ju inte sin sexuella läggning. Därför, tycker jag det är en ganska liten ansträngning, att någon gång tänka: kan jag vara mer öppen i mitt sätt mot andra? Kan jag vara lite mer välkomnande och tolerant än jag redan är? Att ibland försöka formulera sig lite, lite annorlunda kostar ingenting. Men det kan ge tillbaka så mycket i form av tacksamhet, respekt och förståelse. Värden som alla konservativa borde bejaka. tiseras, men att avfärda dem helt är oklokt då de ofta besitter en hel del kunskap som vi kan ta till oss och diskutera för att tillsammans skapa ett bättre och mänskligare Sverige. De utgör helt enkelt en viktig del i vårt civilsamhälle. Elfström för ett resonemang om majoriteter och minoriteter där han gör en jämförelse med Sverigedemokraterna som ofta målar upp en bild av minoritetens konspiration mot majoriteten, då de betraktar invandrare som ett hot mot de svenska samhället. Men Elfström gör ju själv något liknande när han utmålar HBT-personer som ett hot mot kärnfamiljen, och när han talar om den så kallade ”homolobbyn” som ”ingen normal människa längre lyssnar till”. Varför är det konstigt att HBT-personer, som under lång tid bevisligen varit diskriminerade i samhället, organiserat sig för sina rättigheter? Är det konstigare än att invandrargrupper, pensionärer och studenter gör det? Och lika lite som en studentkår representerar varje enskild students åsikt representerar inte RFSL alla HBT-personer. Dessa organisationer har såklart inte alltid rätt i alla lägen, och alla deras broschyer och utspel är inte alltid relevanta. Det är bra att de granskas och kri- Jag vill vara tydlig med en sak. Jag tycker vänstern gör fel när de utmålar alla människor som tillhör minoriteter, samt kvinnor, till offer. Offer för den medelålders vita heterosexuelle mannen och offer för systemtiskt kränkande, för patriarkatet och för kapitalismen. Det handlar nämligen inte om att ställa grupper mot varandra. Och jag håller med om, att det ibland går till överdrift eller blir tramsigt när RFSL uttalar sig eller när olika debattörer gör utspel i ämnet. Jag är kritisk mot feminism och anser att en kränkning av en människa är lika illa oavsett vem den är riktad mot eller varför. Jag tror inte på politisk indoktrinering av värderingar och jag tror att hetsjakt på diskriminering kan få folk att långsamt vända ryggen åt hela debatten. Det förs diskussioner om att ersätta dagens sju lagstadgade diskrimineringsgrunder med en så kallad öppen lista och jag tror att det kan vara ett steg mot en mer nyanserad syn på vad diskriminering är. Samtidigt anser jag inte att man dogmatiskt kan blunda för de negativa attityder som ändå finns i vissa delar av samhället. Jag vill inte blunda för dem som har ångest och mår dåligt när andra trycker ner dem på grund av deras sexuella läggning. Långt ifrån alla mår dåligt och alla har inte fördomar. Men jag tror att om vi i egenskap av medmänniskor tar personligt ansvar och tänker till och är öppna i vårt sätt mot andra, så kan fler må bättre. Därför reagerar jag när Dag Elfström insinuerar att HBT- personer utgör ett hot mot kärnfamiljen, och inte är lika önskvärda som de ”normala”. Jag tror inte att kärlek kan utgöra hot. Jag tror att alla människor är lika önskvärda, och att höra att man betraktas som onormal har sällan gjort någon lyckligare. För det finns alltid någon, som alla önskar att de vore, och det finns alltid någon, som önskar att hon vore som alla andra. Heimdal behöver dig! Betala din medlemsavgift och bidra till ett bättre, friare och mer borgerligt Sverige. Sätt in 250 kr på bg 739-2723 SEB OBS! Notera det nya kontonumret. Det tidigare kontot är numera avstängt. Generaliseringskräcken symtomatisk för vänstern såtillvida att den inte verkar kritiDag Elfström sera mina uppfattningar, utan i stället en rad uppfattningar som den DEBATTÖR OCH SKRIBENT replikerande helt vårdslöst tillskriSTUDENT VID LINKÖPINGS UNIVERSITET ver undertecknad. Av den anledI Tidskriften Heimdal, nr 4/2011, ningen har jag inget som helst skrev jag om relationen mellan intresse av att skriva ett genommajoritet och minoritet. Jag gripande svar i sak. Mina ideolokritiserade det jag kallade minori- giska ingångsvinklar, likväl som tetssamhället och de sociala, kul- praktiska exempel kopplade till turella och politiska strömningar dessa, är redan tydligt, och lättsom skapat den nuvarande dok- begripligt, presenterade i min trinen gällande relationen mellan ursprungsartikel. majoritetsbefolkningen och samhällets olika minoriteter. Men jag känner ändå att jag i Mitt budskap var att samhällets några korta ordalag måste utveckla om majoritetsnormer kulturella, sociala och fysiska frågan generellt, och då specifikt heteroinfrastruktur bör planeras i första hand med folkflertalets intresse normen. Den replikerande texten i centrum och att uppfattningen definierar inte själv heteronormen om motsatsen till hög grad är en utan tillskriver den odefinierat vänsterkonstruktion som går väl i alla mängder av problem som linje med den gängse marxistiska homosexuella har. Repliken viftar synen på samhällsmotsättningar också bort mina exempel på heteronormen som ”tramsiga” (trots Och i detta nummer av tidsskif- att exemplen är hämtade från ten finns en replik publicerad. Vad RFSL som den replikerande denna riktar in sig på är ett av de samtidigt tar i försvar). Det exempel jag använder, nämligen enda rimliga sättet att definiera det rörande de sexuella minori- heteronormen är utgångspunkten teterna. Repliken är rätt märklig om medmänniskan som varande 21 heterosexuell fram till dess motsatsen presenteras. Eftersom det faktiskt är så det förhåller sig i 9,5 fall av 10, är det också ett fullt naturligt förhållningssätt. Detta vänder sig den replikerande mot. Hon understryker istället vikten av att vi exempelvis frågar personer om de har en partner, snarare än om de har en pojk- eller flickvän. Motsatsen kan ju vara kränkande, gudbevars. Det är ett ganska tacksamt exempel ur mitt perspektiv. Den bakomliggande tesen av ett sådant krav är alltså att vi alltid skall bemöta alla människor helt förutsättningslöst, och utan generaliseringar byggda på tidigare erfarenheter. Det är också svårt att förstå när detta ska och inte ska appliceras i praktiken. Jag har hittills inte stött på kravet att vi ska utgå ifrån att våra medmänniskor inte kan svenska, trots att icke-svensktalande med stor sannolikhet utgör en större grupp i samhället än de sexuella minoriteterna. Den replikerande skribenten försöker sig också på ett haltande exempel om att ”det tidigare var norm i Sverige att vara socialdemokrat” och att detta fick till följd att ”man som moderat blev bespottad från alla håll och kanter”. För det första var Socialdemokraternas mest framgångsrika val under efterkrigstiden 1968 då man med knapp majoritet förmådde erövra halva valmanskåren. Redan där faller lite parallellen med det nuvarande exemplet. För det andra; om det hade varit så att 97 % av befolkningen röstade på Socialdemokraterna och att det var en mer eller mindre konstant siffra över tid, ja, då hade jag inte tyckt det var speciellt konstigt att nyblivna bekantskaper utgick ifrån att man var socialdemokrat fram till dess motsatsen var bevisad. Men framförallt är ju premisserna bakom exemplet bisarra. Bara för att det finns en fastlagd utgångspunkt, en generalisering byggd på personliga erfarenheter och allmän kännedom om det svenska folkets beskaffenhet, betyder det inte alls att man skulle håna och bespotta den som inte inbegrips i majoriteten. Att ha majoriteten som utgångspunkt innebär inte alls en ringaktning av minoriteten. Uppfattningen om motsatsen är en del av vänsterns återkommande tes om samhället som ett ständigt krig mellan kollektiva grupper. Det är klasskriget överfört till en ny kontext. 22 Och det är när denna uppfattning om sakers och tings tillstånd sätts in i en politisk kontext som det på allvar blir farligt. Det är också här kränkhetshysterin återfinns och alla de skadeverkningar vi sett i dess framfart. aldrig kunna bemötas och avhjälpas om utgångspunkten, med Weiron i Ottans ord, är: ”Vi ska fan alla ha stomipåse för att visa våran solidaritet”. Heteronormen är ofrånkomlig. Det som omfattar långt över nio tiondelar av befolkningen kommer alltid vara en norm och kommer alltid vara utgångspunkten för enskilda människor. Att försöka skapa ett samhälle där motsatsen gäller kommer endast slå tillbaka mot minoriteterna själva. Deras behov och deras problem kommer På valborgsmässoafton anordnar föreningen sin årliga sillunch. -Välkomna! 23 Barbarians bringing Tribute to the emperor Jonathan Story PROFESSOR OF INTERNATIONAL POLITICAL ECONOMY AT THE EUROPEAN BUSINESS SCHOOL IN IN FRANCE Som redaktör för Tidskriften Heimdal är det mig en stor glädje presentera Föreningen Heimdals nyligen inledda samarbete med den brittiska konservativa tidskriften The Salisbury Review. TSR, som grundades 1982, är namngiven efter Robert Gascoyne-Cecil, den tredje markisen av Salisbury, tre gånger brittisk premiärminister. Filosofen Roger Scruton tjänstgjorde som tidskriftens redaktör från starten fram till år 2000 och The Salisbury Review lockar fortsättningsvis en mängd prominenta skribenter som vågar ifrågasätta det av partipolitikerna företrädda smala åsiktsmönstret i dagens Storbritannien. svenska politiska klimatet i allmänhet, och det konservativa sådana i synnerhet, i The Salisbury Review ---------------------------The next few years are likely to witness strains in US-China relations, as Beijing moves away from former leader Deng Xiao Ping’s advice, encapsulated in the phrase: ‘Observe developments soberly, maintain our position, meet challenges calmly, hide our capacities and bide our time, remain free of ambition, never claim leadership’. The main components of China’s external relations were not thought up overnight, but elaborated according to circumstances over time. From 1949 on, Mao once in power determined that China would become a nuclear weapons power, and therefore on a footing of equality with a world of capiI detta nummer av Tidskriften talist powers, whom Mao conceiHeimdal kan Du ta del av en arti- ved as unremittingly belligerent. kel kring Folkrepubliken Kinas allt starkare ställning på den internatio- Then in 1955, at the Bandung nella arenan. Det är också Fören- Conference, Zhou Enlai, Mao’s ingens förhoppning att företrädare right hand man, sought improför Föreningen Heimdal i framtiden ved relations with Asian neighkommer att teckna en bild av det bours, subscribing to the 10-point 24 ‘declaration on promotion of world peace and cooperation’ emphasizing state rights of self-defence, and abstention from intervention in the affairs of other states. The proceedings were somewhat marred when Zhou, before leaving, declared that all overseas Chinese owed primary loyalty to the homeland. In 1972, Mao, realizing that China had become dangerously isolated during the years of the Cultural Revolution at home, and export of class war abroad, set the foundations for China’s intimate embrace of the United States as the prime ally against the Soviet Union, major partner on the world stage, and later as the source of inspiration for the creation of a powerful continental-size domestic market. Deng decided on the Open Door policy to overcome China’s extreme poverty, by importing technology from the world’s lead industrial powers. Writing in the Nissan motor company’s visitor book, he proposed that China ‘learn from the great diligent, valiant and intelligent Japanese people’. Free trade zones were opened up with the clear intent of attracting overseas Chinese investors to co-operate in building the Chinese economy as a pillar of the global system by the year 2020. Then in the early 1990s, as Chinese-American relations cooled in response to the events of June 1989 in Tiananmen Square, tensions built up across the Taiwan Straits with frightened neighbours scurrying for protection into the protective embrace of the US. The lesson learnt in Beijing was that it would be cheaper and more effective to woo neighbouring states by diplomacy rather than frighten them by sabre-rattling, and blood curdling statements by irate PLA generals. The direct result of this shift in policy style was the growing proMao Zedong minence in policy of the Foreign Ministry under the authority of the Once ensconced in power as Central Foreign Affairs ‘Leading China’s leader by the late 1970s, 25 Small Group’, headed by a senior Politburo member, and since 1997 by Presidents Jiang Zemin and Hu Jintao. The policy was balanced by two factors: one was to accentuate the policy of economic growth through deep re-structuring of the economy and entry to the WTO in 2002; and the other was to promote a vigorous modernization of China’s armed forces, accompanied by double digit growth in military spending over the coming years, coupled with a focus of military effort on Taiwan, and on the seas around China’s coasts. The root of all China’s external relations was, is and will remain economic growth. That is the priority and conditions everything else. China has overtaken Japan as the world’s second largest national economy – the largest emporium remains Europe for the moment wages are rising fast but productivity in manufacturing is rising even faster, so that gradual revaluations of the yuan yield both a cheapening of imports and a highly competitive export sector. system is run by the Chinese Communist Party which can draw on a country-wide savings ratio of 54 per cent GDP, while investment rates are a formidable 48 per cent. China has three trillion dollars of foreign exchange reserves, enough to re-capitalise banks when their non-performing loans become too burdensome, and to buy access to food, raw materials and fossil fuels on the world market. Hu Jintao Meanwhile, the first decade of the 2000s found the US engaged in its ‘war on terror’. President Hu Jintao was among the first to China has become a formidable phone President Bush following mercantilist power, following the the 9/11 attacks on New York and Asian pattern of trading out rather Washington DC, thereby helping than importing in. The financial to cement US support for China’s 26 entry to the WTO. China also won State Department recognition of Uighuir freedom fighters in its westward Xingxiang province as terrorists. Not least, the US squandered political capital, money and blood in its military interventions in Afghanistan and in Iraq. ter. But it may not be so easy to reduce US commitments in the Mid-East, the Gulf and Afghanistan. Growing tension with an Iran intent on acquiring a nuclear capability is prompting Saudi Arabia to shore up relations with Washington DC. Meanwhile the Israeli-Palestinian ‘peace process’ When US troops finally assassi- heads nowhere, and remains prey nated Osama bin Laden in his to the recurrent US electoral cycle. hideout in Abbotabad Pakistan, in May 2011, the Chinese Foreign Not least, the first ten years of the Ministry welcomed the news. But millenium have seen Asia emerge the strains in the US-China rela- as by far the largest market for Gulf tion were already well-developed: oil. The PLA is disturbed by the the burden of domestic complaints country’s reliance on the region and foreign anxieties about China’s for an ever larger proportion of its increasingly assertive approach to energy requirements. Chinese dipinternational affairs were turning lomacy in the region seeks to keep President Obama away from his a low profile and avoid unnecesinitial policy of engagement with sary conflicts of interest with the China, to disengagement from US. But the fact is that as the yuan Europe and reduced focus on the gradually moves to convertibility Mid-East and Gulf to prior focus over the coming decade, it is in a on Asia, and on China in particular. powerful position to challenge the present hegemony of the dollar. China’s rise lies at the heart of the Obama administration’s reorien- Most of America’s policy initiatives tation of US foreign policy. The in the Pacific can be construed in US is tiptoeing out of Europe, not the light of the US exploiting contoo difficult a task in view of the cerns across the region at China’s comedy of summits by European rise. Australia’s invitation to rotate leaders in their desperate attempt 2,500 US marines through Darwin to salvage what remains of their on a yearly basis, and the recent prestige from the Euro disas- opening of Myanmar to ASEAN 27 and to the US, may both be accoun- Ten years ago, western compated for in terms of the two countries’ nies typically headed for China concern over Chinese influence. with a view to exploiting cheap labour. They soon discovered that A similar pattern is visible in other costs raised the China price North-East Asia. President Obama of learning how to do business has proposed a free trade initia- there. Meanwhile, Chinese comtive across the Pacific – a measure panies have begun to learn how to which finds support among China’s move up market, improving mananeighbours, interested in getting gement, teaching skills to their better access to China’s markets, workforce, deploying technoloand concerned about the country’s gies more efficiently, and expanprotectionist reflexes. These are ding abroad. Western companies particularly visible in Beijing’s in China find themselves under ‘indigenous innovation’ policy constant pressure in highly demanwhich prejudices foreign suppliers ding and fast moving markets. of technology. In addition, there are ever-louder complaints from What has changed most of all, US, and particularly from German, though, is the confidence of the Chimanufacturers, at deficient protec- nese leadership in its achievements, tion of intellectual property rights. and in the pragmatic methods it has deployed to propel China’s deveBut the initiative which set the Chi- lopment. Most notably, the enginenese cat among the Asian pigeons ers in the Politburo did not listen to was its rare earth policy. China the siren voices of western econocontrols 90 per cent of world rare mists, preaching about price adjustearth production. Beijing has intro- ments in an institution-free world. duced export quotas and tariffs, thereby creating a wedge bet- They have also observed, with ween the price of rare earths in some amazement, the propensity the domestic market and abroad. of western leaders for ideology in Japanese companies, dependent place of common sense: for the US, on them for their operations, are the tendency to preach a one-model moving into China, and creating for all of ‘market-democracy’; anxieties at home that Japan’s indu- in the EU, to stick Germany and strial base is being hollowed out. France together in one currency, 28 and then add in Greece, Portugal, buro, where the PLA has two Spain and Italy for good measure. seats. The Foreign Ministry has none. The hierarchy is stronger The new-found confidence is evi- than ever in China. We must dent in the preparations for suc- expect a more hierarchical vision cession to the leadership. Xu of world politics to be the result. Jinping is the man earmarked to succeed Hu Jintao as General Secretary. He is a ‘princeling’ – a member of China’s communist aristocracy, so excellently networked into the CCP’s traditional base. The senior ranks of the PLA hold about 150 princelings with rank of major-general or above. Xu Jinping What does this spell for the future? China’s military build-up, predicated on a powerful and all-purpose production base, will continue. The armed forces in any case will be well represented in the Polit- Föreningen Heimdals styrelse önskar er alla en fridfull påsk. 30 Guldklubben 121:a verksamhetsåret Gunnar Öjefors Magnus Åkerman Ulla & Christoffer Hamilton Johan Sundeen Daniel Engberg & Marta Obminska Lennart Hedquist Gustaf & Elsa Björck Per Ström Johan von Zweigbergk Medlem i Guldklubben blir man genom att donera 1000 kronor till Föreningen. Äkta makar donerar 1500 kronor och studenter 500 kronor. Föreningen Heimdals styrelse vill framföra sitt varma tack till alla som gått med i Guldklubben under 121:a verksamhetsåret. Utan er hade Föreningen inte kunnat driva vidare den typ av verksamhet vi idag bedriver. För att bli antagen måste du bevisa att svärdet är mäktigare än pennan. Lyckas du kommer vi lära dig att bevisa motsatsen. För fjärde året i rad erbjuder SNB:s skribentskola en unik utbildning för nästa generations frilanspennor, kulturoch ledarskribenter. Bland våra föreläsare och rödpennor märks några av Sveriges skickligaste publicister. Och bland våra tidigare deltagare, några av branschens mest lovande talanger. Vill du bli en av dem? www.skribentskolan.se | [email protected]
© Copyright 2024