1. No category

Vandringsguide
/LOOD/|Y|UXQW
Så här fungerar det:
 Utmed leden finns stolpar med nummer
 I handledningen finns text till motsvarande nummer
 Kombinera texten med det du ser i verkligheten
Ha en bra dag i naturen önskar
personalen på Store Mosse Nationalpark
Om du inte vill behålla handledningen så var vänlig och lägg tillbaka
den i lådan till andra besökare, Tack!
Lilla Lövö rundan
Leden är ungefär 6 km lång, och på ca två km över den blötaste delen av mossen består den
av spång. Det innebär två plankor bredvid varandra. Har det regnat mycket så hamnar plankorna delvis under vatten när du går på dem, de kan då bli riktigt hala, därför rekommenderar
vi rejäla vandringskängor eller gummistövlar. Från och med Lilla Lövö är det mest torr mark.
På Lilla Lövö finns en lämplig fikaplats strax efter station 13.
OBS att det inte finns någon eldplats och inga soptunnor på denna led. Här ute på mossen
finns det mycket skumt och mystiska figurer som mylingar, lyktgubbar och andra väsen rör
sig i omgivningen och vaktar mossen, ta därför med skräpet tillbaka, det finns soptunnor här
vid anslagstavlan.
1 På järnvägsbron
Missne (Calla palustris)
Klibbal (Alnus glutinosa)
Gråal (Alnus incana)
Innan du går upp för trappan, föreslår vi att du tittar i diket mellan anslagstavlan och järnvägen. Där växer det mängder av den vackra blomman Missne. När den har blommat över ligger
frukterna kvar som en stor röd klump väldigt länge.
Efter alla trappsteg upp till toppen av bron ska du titta söderut, ut över de stora vidderna.
Närmast syns de rutiga spåren efter gamla tiders torvbrytning, men lite längre bort syns en
taggig silhuett på en skogsö ute på mossen. Det är Lilla Lövö och det är dit vi ska. Lilla Lövö
är strategiskt belägen, ungefär halvvägs utefter vandringen.
Om du tittar noga kan du också se att det är en typisk högmosse, mossen är högst på mitten
och sluttar ner åt sidorna. Läs mera om högmossen vid station 5.
Under tiden man bröt torv, 1907 – 1966 fanns här vid bron en torvströfabrik. Den hade eget
stickspår in från järnvägen och godstågen transporterade torvbalarna. Närmast trappan vid anslagstavlan låg en smedja och längre bort längs åsen fanns det bostadshus.
Några km österut, mot Värnamo på andra sidan väg 151 finns en mosse som förr kallades för
SJ mossen. Här bröts det bränsletorv till ångloken under andra världskriget. Torv som används till bränsle är äldre, hårdare och mera packad, den ligger oftare djupare ner än den lösare strötorven.
Har du tur kan du även få se kungsörn eller havsörn härifrån. Från november till mars kommer det örnar från norra Sverige till Store Mosse för att äta god mat och och ha det trevligt,
och detta händer bara någon km härifrån. För mer information om utfodringen av örnar, fråga
på naturum eller läs på hemsidan www.storemosse.se
2 Hädinge Torvströfabrik
Stenarna som syns är det som är kvar av grunden efter den gamla fabriken. Hädinge torvströfabrik byggdes 1906 och efter en brand 1966 lades verksamheten ner. Då fanns det redan planer på att skydda områdets naturvärden. Från 1934 fram till 2:a världskriget exporterades torv
till USA. Under kriget och efterkrigstiden var efterfrågan stor på torv inom Sverige. 1943
2
brann fabriken första gången, det var då åskan som antände. Mossmarkerna såldes till Domänverket och ingår nu i nationalparken.
På 1950 talet fanns det ca 500 torvlador i området och ett 30 tal ”torvströluffare” var anställda
under säsongen. De bodde i en byggnad intill vägen vid bron.
Torven grävdes upp för hand på sommaren. Bitarna lades upp i rader mellan torvgravarna för
torkning. Torven kördes senare in i torkladorna där torkningen fortsatte. Den torkade torven
kördes till fabriken på vagnar som gick på räls, och där revs bitarna sönder till lös torv.
Denna pressades och packades samman i balar. Årsproduktionen var som mest 70 000 balar.
Torven användes mest till strö i ladugårdar för boskap, den suger upp urin väldigt bra, och till
jordförbättringsmedel. Lägger man torv i en sandig jord håller den fukten bra.
Området vid den gamla fabriken är näringsrikt. Det ser man på växtligheten. Det växer nässlor, al, björk, gran och frodigt gräs. Det kan bero på bättre markförhållande från första början.
Men det kan också bero på att det varit verksamhet här och kanske hästar har gödslat markerna under många år.
Alträdet gödslar också, alen har den egenheten att den producerar sitt eget kväve med rötterna
med hjälp av bakterier. Alen är så kväverik att den till och med fäller sina löv gröna. Det innebär att kvävet i de gröna bladen kommer marken och resten av växtligheten tillgodo när
jordens grovarbetare ”maskarna” dragit ner bladen i marken, käkat upp och tillverkat jord av
dem.
Det finns två sorters al i Sverige, klibbal och gråal. Titta på bilderna så ser du skillnaden.
Klibbalens blad är rundare och urnypta i toppen jämfört med gråalen som har spetsiga blad. I
dessa trakter växer nästan enbart klibbal. Gråalen växer längre norrut i Sverige.
Veden från alträdet är mjukt och lätt att tälja i, därför har det använts av skomakare till att
göra träskobottnar. Det är också motståndskraftigt mot röta. Trots att alen är ett lövträd så har
trädet kottar.
När vi nu fortsätter längs leden kommer växtligheten att förändras en hel del. Det är mest
björk och tall till att börja med när vi vandrar längs torvgravarna och ju längre vi kommer
desto mindre blir de. Det beror på att näringstillgången minskar i marken.
3
Kråkbär (Empetrum nigrum)
Blodrot (Potentilla erecta)
Rosling (Andromeda polifolia)
På bägge sidor om leden växer det till exempel: lingon, blåbär, odon, kråkbär, hjortron, rosling, tranbär, blodrot, ljung och renlav. Odon ser ut som stora blåbär men är vitaktiga inuti.
Kråkbär smakar inte alls dumt, men man kan tänka på att de har en laxerande effekt på magen.
Hjortron, förr berättas det, plockades det hinkvis med hjortron här, kanske därför som de är
slut?
3
Rosling är svagt giftig. Den har gröna blad året runt, bladen användes förr till att färga siden
svart.
Blodrotens jordstam blir röd när den skärs av, den är en medicinalväxt mot blödningar, magont och tandvärk.
I de blötaste torvgravarna och i dikena växer flytvitmossan. Det är den gröna, blöta växten
som ser slemmig ut. I området växer det mycket tuvull och en del ängsull. På sommaren riktigt lyser de vita fluffiga dunen. Skillnaden mellan tuvull och ängsull är att tuvull har bara en
blomma på stängeln medan ängsullen har flera. Efter branden 2006 exploderade området här i
ullväxter, det såg ut som en halvmeter snö, så vitt lyste det, se bilden nedan!
4
Flaskstarr
(Carex rostrata)
Foto: Lars Pettersson
Grönbena (Tringa glareola)
Tuvull (Eriophorum vaginatum)
Flaskstarr De stora axen som ser ut som små majskolvar är honax. Flaskstarr växer i alla
slags fuktiga miljöer, som myrar, diken och stränder och är en av de arter som kan förekomma
rikligt också på riktigt näringsfattigas platser.
Tuvull är ett tätt tuvat halvgräs med ett ensamt ax högst upp. Axet har rent vit ull. Tuvullen
växer ofta i vitmossa i näringsfattiga myrar, precis som här på Store Mosse.
Grönbenan häckar i detta område. Den har gröna ben precis som namnet säger. Fast det är en
vadarfågel sitter den ofta på en gren och håller utkik, kommer man för nära varnar den, och
det är ofta på det sättet man hör grönbenan. Det är en karaktärsfågel för Store Mosse nationalpark, och man räknar med att grönbenan funnits här ända sedan slutet på senaste istiden för
14 000 år sedan.
Grönbenan lägger sina fyra ägg i slutet på maj, och paret hjälps åt att ruva under 22-23 dagar.
Några dagar efter kläckningen lämnar honan familjen och drar till vinterkvarteren i tropiska
Västafrika. Hanen stannar och sköter hushållet tills ungarna är flygfärdiga efter ungefär en
månad.
5 Stigskälet, för att följa vandringsguiden, följ leden rakt ut på mossen!
Vitag (Rhynchospora alba)
Tuvsäv (Trichophorum cespitosum)
4
Vitag är ett lågväxt, löst tuvat, flerårigt halvgräs. De spensliga stråna blir upp till fyra decimeter höga. Bladen är smala, blågröna och rännformiga.
Vitag växer i de blötaste partierna och är lätta att känna igen under sensommaren med sina
små vita blommor. Vitag är en typisk växt för den näringsfattiga högmossen.
Tuvsäv är ett tätt tuvat halvgräs som ofta växer i större grupper. Stråna är runda och släta och
blommorna sitter högst upp. Tuvsäv är större än vitag och är det mest typiska gräset på mossen. Eftersom det finns så mycket tuvsäv gör den att hela mossen ändrar färg lite efter årstiderna, ljusgrön, grön, brun och gul framåt hösten.
Här vid stigskälet börjar den ”riktiga” opåverkade högmossen. Titta mot horisontlinjen och
lägg märke till att den är kupig, dvs. högre på mitten och lägre på sidorna. Man kan också se
att mossen försvinner bakom horisonten. Vi fortsätter nu rakt ut på högmossen bort mot Lilla
Lövö. Torvdjupet till fast sandbotten är ca 5 meter hela vägen till Lilla Lövö, (så lämnar du
plankorna, välj dina tuvor)!
Hur bildas och vad är en högmosse?
Jo en högmosse bildas genom att vitmossan inte förmultnar utan lagras, lager på lager.
När vatten blir stillastående, och en massa växtdelar ruttnar och blir liggande tar så småningom syret slut i vattnet. Det blir också ett lågt Ph värde, ”marken surnar”. Det i sin tur gör att
små bakterier och mikroorganismer inte kan leva där och sköta sitt jobb, nämligen att käka
döda växtdelar och göra jord av dem. En del organismer klarar det men det tar väldigt lång
tid, så i princip avstannar nedbrytningen nästan helt. Det hände här för cirka 8 000 år sedan.
Vitmossan klarar av att leva under sådana tuffa förhållande, den lever på ytan och får all sin
näring från regn och snö, men när vitmossan dör blir växtdelarna kvar och konserveras. De
packas på varandra i lager på lager och mossen växer i höjden. Utmed spången här, till Lilla
Lövö är djupet ungefär fem meter ner till fastmarken. I och med att de döda växterna är lagrade i tidsordning så kan man hitta andra saker också, och tidsbestämma dem, till exempel pollenkorn från olika växter. Hela utställningen inne på naturum utgår från en sådan pollenanalys.
6
Dvärgbjörk
(Betula nana)
Glasbjörk (Betula pubescens)
Martall (Pinus sylvestris)
Dvärgbjörk med sina små runda gröna blad är lätt att känna igen, det är en typisk fjällväxt,
men förekommer på myrar ända ner i Skåne. På Store Mosse är dvärgbjörk ganska vanlig.
Speciellt här, längs leden till Lilla Lövö finns det utmärkta möjligheter att studera dvärgbjörken. Den är väldigt liten och ser mest ut som ett ris.
5
Norrut växer dvärgbjörk både på myrmarker och på rishedar, medan de sydsvenska dvärgbjörkarna finns på fuktiga myrar. Dvärgbjörk var en av de första växterna som tillsammans
med andra arktiska arter vandrade in i Sverige efter istidens slut.
Glasbjörk finns i hela landet, speciellt vid myrar, kärr och i sjökanter. Det är ett träd med
smal krona och vit bark, ofta vitare och slätare än hos vårtbjörk, men när den blir äldre,
spricker barken upp och blir mörkare.
Vårtbjörk är ett träd som kan bli upp till 25 meter högt, kronan är smal och grenarna är ofta
hängande. Barken är vit, och spricker upp och mörknar med åldern. Vårtbjörken har kala årsskott med hartsvårtor och mer långspetsade, kala blad, jämfört med glasbjörken.
Martall: De små martallarna som kan vara upp mot 100 år gamla är spridda över mosseplanet. På grund av den näringsfattiga mossen växer träden extremt långsamt och förblir väldigt
små. Att det skiljer i storlek på tallarna kan bero på att näringstillförseln varierar, beroende på
var de växer.
Vad kommer namnet martall ifrån? Nu kommer vi in på skrock och folktro: tallarna hade blivit ridna av maran, därför var de förkrympta!
7
Flytvitmossa (Sphagnum cuspidatum)
Praktvitmossa
Rostvitmossa
Rubinvitmossa
(Sphagnum magellanicum)
(Sphagnum fuscum)
(Sphagnum rubellum)
Växtligheten ute på högmossen består mest av olika vitmossor. I de blötaste höljorna växer
den gröna flytvitmossan i vattnet. Vid och på tuvorna, som kan vara ökentorra på översta delen, växer rostvitmossa, praktvitmossa och rubinvitmossa.
Praktvitmossan är den i särklass vanligaste vitmossan i nationalparken. Den är grov och
kraftig och färgen varierar från gulbrun till röd och grönaktig.
Rostvitmossan är lite spädare och mer rostfärgad.
Rubinvitmossan är liten och späd, ofta starkt rödfärgad.
Man har hittat cirka 20 olika arter av vitmossor i Store Mosse nationalpark. Det finns ett drygt
40 tal arter i Sverige. Vitmossor är väldigt speciella växter, de fungerar som tvättsvamp genom att de kan suga åt sig stora mänger vatten. De är också bakteriedödande och har använts
som förband vid såromläggning.
Vitmossa används också till att rehabilitera orkidéer som övervattnats och börjar ruttna i rötterna. Vad är det bästa toapapperet i naturen? Jo vitmossa! Mjukt, rent, fuktigt och bakteriedödande! Vill du veta mera om vitmossa så kom in till naturum, där finns det mycket mera information.
6
8
Grå renlav (Cladina rangiferina)
Ljung (Calluna vulgaris) Tranbär (Vaccinium oxycoccos)
På de torraste delarna av tuvorna växer det renlav och ljung.
Renlav är precis som det låter renarnas mat. Renlaven växer där det är torrt. På Store Mosse
är det tillräckligt torrt uppe på tuvorna, med kanske en blöt hölja alldeles intill. Grå renlav har
ett buskigt växtsätt, och har en tydlig stam med grenar i olika våningar, varje våning motsvarar ett års tillväxt. Typiskt är också att alla smågrenar böjer sig åt samma håll, och så den grå
färgen naturligtvis.
Ljungen ger delar av mossen ett rosa skimmer på sensommaren. Ljungen växer på de torra
tuvorna. Ljungens bark innehåller garvämne och rötterna är bra att fläta korgar med. Blommorna är en viktig näringskälla för bin, och av bina får vi god ljunghonung.
Tranbär ser ut som stora runda lingon, är väldigt goda till gelé men ack så jobbiga att plocka
9
Foto: Lars Pettersson
Ljungpipare (Pluvialis apricaria)
Några fåglar man brukar se längs denna sträcka är ängspiplärka, grönbena, och ljungpiparen.
Ungefär ute vid bänken brukar ljungpiparen sätta igång och pipa eller vissla. Hörs den så
stanna till och kolla med kikaren om du kan se den, den brukar stå på någon tuva i närheten
och varna sina kompisar. Storspov kan man också både se och höra härute. Under sommarkvällarna kan man med lite tur få höra dvärgbeckasinen och småspoven spela också. Göken är
också vanlig i detta område.
7
10
Sileshår (Drosera)
Sileshår (Drosera)
Klockljung (Erica tetralix)
Storsileshår, småsileshår och rundsileshår, Store Mosses insektsfångande växter, finns det
gott om längs leden och i hela parken.
Sileshåren är rödaktiga till färgen och har små spröt på sina blommor som lockar till sig insekter. Insekterna fastnar på spröten och det är dem som sileshåren lever av.
Klockljung har små rosa blommor i klasar, de ser ut som små bjällror. Längs med leden från
bänken och mot Lilla Lövö växer de på flera platser.
11 Lilla Lövö, Laggen
Foto: Cornelia Rentsch
Vattenklöver (Menyanthes trifoliata)
Pors (Myrica gale)
När vi närmar oss lilla Lövö börjar det växa mera, flera och högre. Björkar och tallar har
plötsligt blivit stora. Det beror på att vi närmar oss laggen till Lilla Lövö. Lagg är namnet på
kärr som finns mellan fastmark och högmosse. Laggen tar emot vatten från lilla Lövö. Det är
nederbörd som rinner ner och får med sig näring från förmultnade växter till laggen.
Växtligheten i laggen och i mosskanten kan tack vare denna näring växa och bli stora, därför
är tallarna störst i kanten av laggen och minskar i storlek ju längre ut från laggen de växer och
till slut blir det inte mer än martallar kvar. I laggen växer bland annat vattenklöver och flaskstarr. Det är växter som gärna vill ha lite mer näring än vitmossorna. Bladen från vattenklöver
såldes förr på apoteket som Trifolium aquaticum och användes bland annat mot gikt, skörbjugg, mask och frossa.
8
I fastmarkskanten växer det pors. Pors är en buske, den blommar på bar kvist tidigt på våren
och bladen har en speciell doft. Smular du sönder bladen och gnider in ansikte och händer, så
låter myggen dig var ifred, åtminstone en liten stund. Pors är också en brännvinskrydda.
"För att komma till blåbärsskogen måste vi nu först gå över ett starrkärr. Där växer porsen hög och den är de
svenska vildkärrens lavendel. Dess lukt är inte frän som getporsens, men vänlig i sättet, avstämd och vildsval,
blomsamlingarna är enkla och vackra, bladen förnäma."
Ur En vandring till bärskogen av Harry Martinson (Midsommardalen, 1938)
12 Gudrunrummet
Granbarkborre
(Ips typographus)
Foto. Martha Wägeus
Foto: Lars Pettersson
Klibbticka (Fomitopsis pinicola)
Större hackspett
(Dendrocopus major)
När vi kommer iland på Lilla Lövö blir växtligheten helt annorlunda igen. Nu är det fastmark
som gäller. Lilla Lövö är en moränkulle och har även berg med näringsrikt mineral som sticker upp. Här växer det stora granar och tallar.
Detta i sin tur lockar till sig andra djur. Ekorrar, hackspettar, mesar och andra småfåglar trivs.
Stormen Gudrun skapade ett stort vindfälle här 2005 och träden ligger omkullvräkta. Hit hittade också granbarkborren, och den lyckades avliva ett stort antal stormskadade granar. Det är
de döda stammarna som fortfarande står upp.
Granbarkborrarna är bara intresserade av levande granar när de svärmar. De känner doften av
en skadad eller stressad gran och där borrar de sig in i barken. Då avges ett doftämne som
lockar ännu fler barkborrar till samma träd. Innanför barken lägger honorna ägg som efter någon vecka kläcks och larverna äter sig fram under barken.
Ytterligare några veckor senare förpuppas larverna och blir nya barkborrar som borrar sig ut
från trädet och letar efter en ny gran. Granbarkborren finns alltid i naturen men när det blir
storm och massor av friska granar faller, då blir det alldeles för mycket granbarkborrar på en
gång. Varför dör träden då? Jo granbarkborrarna äter upp den del innanför barken där vattnet
transporteras uppåt i trädet.
Nu efter barkborrarna har svamparna, ”tickorna” börjat sin nedbrytning av träden. Väldigt
mycket klibbticka jobbar för fullt med granarna. I nationalparken tar vi inte bort någon död
ved utan vi ser den som en tillgång istället. Det finns ett utryck ”död ved lever”, det finns
nämligen mera liv i en död stam än i en levande stam.
All död ved kommer att ligga kvar eftersom det är bra för den biologiska mångfalden. Här
trivs massor av olika insektsarter vilket i sin tur lockar till sig fåglar och andra djur som äter
9
insekter. Den vanliga större hackspetten har här ett smörgåsbord av maträtter. Det är också
bra för svampar och olika sorters lav och mossor som behöver död ved i olika nedbrytningsstadier för sin existens.
Biologisk mångfald, innebär rikedom av arter,
genetisk variation inom arter, samt mångfalden av ekosystem.
13
Klippan består av bergarten metabasit, som är en omvandlad bergart dominerad av järnmagnesiummineral. ”En omvandlad bergart har förändrats i jordskorpan på grund av tryck
och höga temperaturer”. Den är ganska näringsrik och basisk.Ph värdet är högt. Känn på en
sten. Den känns ovanligt tung jämfört med vanlig granit. Den har alltså tryckts ihop mera och
är massivare och tätare än graniten. I övrigt består Lilla Lövö mest av morän och smålandsgranit med lågt Ph.
När vi närmar oss slutet på Lilla Lövö hittar vi ett berg i dagen med en liten rastplats, med fin
utsikt. Det är ett mycket bra fikaställe, men glöm inte att ta med skräpet hem och att eldning
inte är tillåten.
Rocknarna
Efter lilla Lövö går leden över en mosse där tallarna har vuxit sig lite större och den ansluter
till den stora sandås (rockne) som går från Lövö till Kittlakull. Sandåsarna bildades för ca
12 000 år sedan av vinden, då bottensanden från gamla issjön Fornbolmen blåste samman efter att sjön torkat ut. Här kallas sandåsarna för ”rocknar”. Titta i rotvältorna, eller skrapa med
foten på stigen så kommer flygsanden fram. Det är en väldigt speciell kornstorlek på flygsanden som rocknarna består av. Den finaste sanden blåste långt bort och den grövre sanden rörde sig bara en kort sträcka.
Växtligheten här består mest av tallskog som kan var väldigt gammal. En del lövträd finns
och en och annan gran har lyckats växa sig stor här. Där leden kommer upp på rocknen är tallarna jämnstora. Det beror på att skog avverkats på 1940 och 50 talet och ny skog har vuxit
upp.
14
Foto: Lars Pettersson
Här har spillkråkan härjat!
Spillkråka (Dryocopus
martius)
10
Här börjar gammelskogen, det är orörd skog, sedan flera generationer med en god blandning
av gamla och unga träd. Det beror förmodligen på att det var alldeles för besvärligt att avverka skogen. Den ska ju köras bort över mossen och då går det åt att det är vinter och tillräckligt
kallt så marken bär men inte med för mycket snö som hindrar.
Detta är leden från Lövö, (ett torp någon kilometer söderut) upp till Kävsjö by. Här har människor vandrat i generationer och rocknen har förmodligen sett ungefär likadan ut de senaste
tusen åren med den skillnaden att mosseplanet på sidorna förr låg betydligt lägre än idag. Man
räknar med att de senaste 1000 åren har mossen vuxit nästan två meter i höjd. Det är främst
praktvitmossan som stått för den tillväxten.
Här utmed leden kan man se spår efter spillkråkan. Den avslöjar sin närvaro här genom de
hackade hålen nära marken i gamla träd. Spillkråkan gillar hästmyror som ofta har sitt bo i
döda gamla träd.
Lingon, blåbär, kantareller, olika soppar och rimskivling finns det gott om vid gynnsamma år.
Det är tillåtet att plocka bär och svamp.
Eftersom rocknen är smal är det bra utsikt åt båda sidor ut över mossen och det finns hyggliga
chanser att se både älg och rådjur. Fast då gäller att man varit, och är, ganska tyst…….
Vid slutet av rocknen tar leden av mot höger. Här är det spång igen, och så är vi tillbaka vid
stigskälet. Nu har du gått Lilla Lövö runt och det är bara en liten transportsträcka kvar till
järnvägsbron.
Vi som jobbar här i nationalparken hoppas att du haft en skön vandring och att du haft nytta
av den här pappersguiden. Vill du, får du gärna behålla den, annars ber vi att du lägger tillbaka den i lådan där du tog den. Har du synpunkter på leden eller på vandringsguiden tala om
det för oss. Det går att maila till [email protected]
eller ringa till naturum 0370 237 92. Du kan till och med komma in till naturum och prata
med oss!
Vill du veta mera om Store Mosse så är du välkommen in till naturum, där vi har en utställning som handlar om just denna plats på jorden de senaste 14 000 åren.
Övernattning i nationalparken
I Store Mosse nationalpark har vi tre övernattningsstugor. Det är två gamla gårdar där huvudbyggnaden har gjorts om till vandrarhem. Det är Svänö i norra delen av parken och Lövö i
den södra delen. Dessa kallar vi för exotiskt boende, det finns ingen elektricitet och vatten får
du hämta ute i en brunn. Däremot finns det ved, vedspis, sängar, porslin och köksutrustning.
Grillplats finns ute. Ta med sovsäck.
11
Kittlakull ligger mitt i parken och är det lyxiga boendet. El, vatten i kran, bastu, kyl o frys,
grillplats ute, tv, radio, men tag med egna lakan. Det finns två rum med sammanlagt 12 bäddar.
.
Bokning sker genom Värnamo turistbyrå, telefon 0370 188 99 Husen är obemannade så nyckel hämtas på angiven plats och besökarna förväntas städa och hålla rent själva.
Naturum
Naturum är öppet för besökare året om. Alla söndagar, alla skollov och nästan alla röda helgdagar. I april, maj och september är det lördagsöppet också. Juni – augusti är det öppet dagligen.
Naturums öppettider är alltid 11 – 17.
Övriga tider är naturum bokningsbart, till exempel för släktkalas, 50 års fest, konferens, barnkalas……Det finns porslin till ca 50 personer i ett litet kök med diskmaskin, kaffebryggare,
micro och kyl o frys. Det finns ett par lokala catering firmor som vi gärna rekommenderar.
Priser och mer info finns på hemsidan www.storemosse.se
Eller fråga personalen, 0370 237 92.
Guidade turer
Sommartid har vi guidade snöskovandringar (utan snö) på Store Mosse. Vi lämnar leden och
går på snöskor till en mossgöl där den modige får bada. Lunchpaket ingår.
Vi har även onsdagsvandring sommartid på just Lilla Lövörundan.
Skolklasser kan få guidningar under skoltid både inne och ute.
För mer information om olika guidningar, kontakta naturum.
SLUT
12