Den är vit. Den är fräsch. Den är trendriktig även i skandinaviska diktatorshem. Men killar du den under hakan kan det hända att du blir förvånad. Kissemissen sitter inne med ett lejonvrål om man inte passar sig. Och den är redo att ryta när du minst anar det … Av | Ludwig Swanberg M in kompis Bosse fick en docka i julklapp i början av sjuttiotalet. Då var han bara en liten parvel. Han tittade granskande på dockan, och så på de välvilliga föräldrarna som ju bara tänkt att ”det vore väl lite väl könsrollsinpräntande att ge honom en brandbil” i tidsenlig anda. Nåväl. Bosse ryckte på axlarna och tryckte ner dockan i golvet med magen neråt och började köra omkring med den, precis som han brukade göra med sina vanliga leksaksbilar. BRUUUUUM BRUUUUUUUM. Och så var det problemet löst. Ni får leka tyst, ungar … Våra basala behov ser till att uppfylla sig själva om de blir tillräckligt starka. Vardagsrums-idealet har vridits om rejält under ett par decennier, och idag är det inte OK med alla invånare i hemmet 74 att möblera med tvåmetershögtalare och stora svarta subwoofers mitt på golvet. Konstigt hur det har blivit. Idag ska anläggningen inte synas alls helst, högtalarna bör helst vara små, trådlösa och vita och ställas undan där de inte syns så mycket. Ock ock ock! Då blir det inte mycket till musikintresse kvar i familjen. REL har gjort många stora svarta bestar. Dessa har genererat lyckokänslor i alla de mindre trendkänsliga hem som haft familjemedlemmar med överseende ansiktsuttryck i stil med tjuren Ferdinands mammas. Ferdinand har möblerat med stora basar under korkeken, och äkta eller oäkta hälften har rynkat på ögonbrynet och sedan ryckt på skulderbladen och gått vidare. Men alla har inte haft en lika förstående hälft, och nu verkar det som de mer attackberedda mode-värnarna håller på att ta över på allvar. – Nej! Det är jag eller anläggningen, bara att välja! Några har nog förvånat flugit över förstubron efter en välriktad spark i baken, men det vanligaste scenariot är nog ändå att Ferdinand fått harkla sig lite och säga något i stil med ”visst, älskling”, med knutna nävar i byxfickorna. Och så har livet gått vidare i ljust-och-fräschtlandet, med komprimerade musikfiler från den jättegulliga trådlösa pyttehögtalaren bakom linnegardinen. Kanske vi kommer ur den här onda spiralen. REL har gjort ett riktigt smart försök att kamouflera brandbilen till docka med sin nya Habitat 1 subwoofer. Den är förstås högglansvit, och platt, och tanken är att den ska klänga sig mot väggen som en panelhöna. Kopplingspanelen på baksidan ser ut som vanligt, så vad är det för märkvärdigt med den här egentligen? Look – no wires Jo, den är trådlös. Man får med en urgullig liten separat kopplingsbox i – du gissade det – vit högglanslack. Den kan man ställa som en liten kokett prydnadslåda i närheten av förstärkaren, och så kopplar man sina kablar till den bara. Vanlig lågnivå RCA, LFE RCA och så förstås REL:s karaktäristiska högnivåingång med Speakonkontakt – alltså en parallellmatning av högtalarkablar från din förstärkare till ingången på plutt-boxen. En liten vipp-brytare märkt HemmaBio 9 | 2013 gningen dan till anläg lå a ll li golvet in la p ✓Kop eter ovanför im ec d r a p t an et ✓Häng upp baslå.dLuta dig tillbaka och njut ✓Anslut trådlöst ”PAIR” låter dig lätt och ledigt para ihop lilla och stora lådan. Det trevliga i kråksången med REL är att alla ingångar är aktiva samtidigt, så du kan alltså få en förstärkning av stereobasfrekvenserna till framhögtalarna samtidigt som du kan peppra på med LFE. En bra lösning tycker jag efter att ha testat mer konventionella basar från REL tidigare. Uppåt väggarna Vi har tillgång till både reglad gipsvägg och solid betongvägg på redaktionen. Första impulsen föreslår genast betongväggen, för att få till ett solitt fundament och en bra stadga i återgivningen. Det är förmodligen rätt tänkt, men vår uppgift är ändå att försöka sätta oss in i hur produkter kan tänkas fungera ute i verkligheten. Därför väljer vi det sämre av de två alternativen och skruvar upp de rejäla väggbeslagen på en av sidoväggarna i lyssningsrummet. Den med reglade gipsskivor alltså. Monteringen är enkel, mycket tack vare att beslagen är utformade så att det i princip inte går att göra fel. De passar bara på ett sätt. En tjock gummilist isolerar beslagen från hård direktkoppling till väggen. När beslagen är på plats, hänger man bara på Habitat 1:an på väggen och kopplar i nätsladden. Den följer med, och är förstås … vit. Allra stiligast blir det utan tvekan om du tar dig det extra besväret att låta strömsladden löpa genom ett dolt VP-rör eller liknande. Lite extra pyssel, men mycket mer installerat. Du kan dock inte försänka själva basen, eftersom den förlitar sig på den sammanlagda konytan från två framåtriktade aktiva basar, och en passiv bakåtriktad. Låda på väggen alltså – bara att hacka i sig. Den söta lilla kopplingsboxen ansluts till vår förstärkare, och så parar vi ihop enheterna genom att hålla inne vippströmbrytaren i tre sekunder. De finner varandra direkt, och så kan vi börja trimma in basljudet. Vilse i pannkakan Staffan Westerberg hade många roliga hyss för sig. Jag minns särskilt när han med sin intensiva blick höll upp en tändsticksask framför kameran med orden: ”En liten ask…” och så fyllde han den med häftstift och fortsatte: ” … kan raskt bli …” , varpå han började skaka asken rytmiskt till finalen: ”… en skramlofon!” och så knep han ihop ögonen i sjuttiotalstypisk njutning och jazzade loss framför oss förvånade ungar. REL HABITAT 1 Apparattyp: Aktiv trådlös subwoofer Effekt: 200 W Klass D Bestyckning: 2 x 6,5-tums aktiva basar, 1 x 10-tums passiv bas Mått: 635 x 406 x 115 mm Vikt: 12,8 kg Pris: 15 000 kr Info: www.hifi-agenten.se En nätkabel är allt som behövs. Gömmer du den i väggen blir installationen ännu snyggare. En vit jordad medföljer. Två aktiva sex-och-en-halvor framåt. En passiv tiotummare bakåt, som dessutom tar spjärn mot väggen och fullkomligt väller ur sig bas. Effektiv lösning. Äkta byxfladdrarbas i skandinavisk stealth-förpackning Du får lägga ett par timmar på att skruva fast allt i lyssningsrummet REL ser världen som den är och kommer med en uppercut i vit handske HemmaBio 9 | 2013 Högnivå och lågnivå in har samma volymreglage. LFE får en egen ratt. Brytfrekvens och fas till höger. Allt du behöver. Dessutom lätt åtkomligt för finjustering efter smak. 75 » SPL 150 140 dB 130 ATB Nu i efterhand har jag förstått att han pratade om rumsakustik, och att hänga upp en subwoofer på väggen och vrida på för fullt förtrollar mycket riktigt hela rummet till en Westerbergsk skramlofon i naturlig storlek på nolltid. Tavlorna ramlar ner. Den lösa regeln vi inte visste fanns sätter igång och sjunger med som en gammal sjöman när man minst anar det. Det var ju intressant. Vi får plocka ner allt löst, och städa i hyllorna. Där låg ju min gamla bastuba! Bas är fysik, som jag brukar tjata om. Med Habitat på fullt ställ hittar man väldigt lätt alla pryttlar som behöver skruvas åt eller göras fast i lyssningsrummet. Det gör stor nytta även för vanlig lyssning, så redan här har vi fått valuta för arbetsinsatsen. Du kanske tätar om fönstren eller drar fast en extra väggskiva utanpå den befintliga eller så. Ju stadigare du kan montera Habitat, desto bättre kommer den att låta. Väggbeslagen är exemplariska, och du bör använda det tjocka mellanlägget i gummi som en första avkoppling från väggen. Reglagen sitter perfekt placerade på subwooferns ovansida. Det gör att du inte har något att skylla på, utan du tvingas mer eller mindre att vrida till en återgivning som passar i ditt rum. Separata volymkontroller för High Level In och Low Level/LFE in gör det lättarbetat. En steglös faskontroll är alltid mycket välkommen också. Och så den steglösa delningsfrekvensratten, förstås. Allt du behöver för att få till ’et. De två aktiva basarna är sex-och-en-halvor av så kallad long throw-typ, och de slungar igång med imponerande lätthet. Den bakåtriktade passiva basen fyller på med rumsvolym, och använder sig av bakväggen som förmedlare och spridare av frekvenserna. En smart lösning. Jag har alltid gillat slavbaslösningar, som du kanske minns om du läste testen av Definitive Technologies Supercube för några nummer sedan. Trådlösheten till trots lyckas jag hitta fram till en rapp och spelvillig inställning hyggligt fort. Pluxus torra toner låter just torra, och sväller inte över så som på enklare basar. Epic Twin raspar på fint ända ner i golvplankorna också. Förhållandevis förfärliga ljudlandskap av till exempel Skinny Puppy eller Marilyn Manson blir betydligt intressantare med stadigt basfundament också. Jag vrider och lyssnar, och vrider lite 120 110 100 10 20 30 40 50 Hz 60 70 80 90 100 200 300 Tre olika delningsfrekvenser. Grön kurva = ratten längst till vänster. Röd = mittenläge. Blå = ratten längst till höger (högsta delningsfrekvens) De verkliga skillnaderna är mindre än reglaget anger. Du får ett extra stöd som börjar mellan 20 och 25 Hz, och som rullar av mellan 50 och 90 Hz och sedan fortsätter dala jämnt och fint. Generellt rekommenderar vi att hålla brytfrekvensen så låg som möjligt (reglaget vridet motsols). till och lyssnar igen. Även enklare produktioner såsom solopiano eller ensam röst tjänar på att nå ner i oktaverna. Det låter mindre ihopklämt och andas bättre. Rummet öppnar upp också. Riktigt förvånad blir jag emellertid först när jag testar Habitat-ettan till film. Den utdragna jaktsekvensen över de mörka hustaken i nya versionen av Total Recall innehåller många hejdundrande fighting- och actionscener. Mitt i spänningen tittar jag ner på min jeansbyxa. Den fladdrar. Nu är basen visserligen monterad på väggen till höger om min lyssningsfåtölj, men ändå. Byxan fladdrar. Kalas. Små stativhögtalare behöver hjälp med grundstommen, det har jag tjatat om förut. Har du ett par bra småttingar, så bör du köpa en bra subwoofer, ty då blir livet bättre. Hur envis du än är. En större utmaning innebär det för en subwoofer att försöka komplettera ett par fullregisterhögtalare. Systerredaktionen HiFi & Musik höll påpassligt nog på med ett test av ett par skinande vita (partneranpassning där också) B&W CM10 golvhögtalare under testperioden. De skäms inte alls för sig på något sätt, och kan duga ganska bra som fullregisterhögtalare i många hem. Men med REL Habitat 1 längst ner låter de bättre på allt. Basen avslöjar obarmhärtigt bristerna i högtalaren varje gång jag vrider ner volymen på toppanelen. Då låter det torrare, mer tvådimensionellt och lite gällare. Sammanfattning Hur vit, nätt och trådlös REL Habitat 1 än må vara, så är den en rejäl och välkonstruerad subwoofer. Den försvinner nästan helt ur synfältet om den monteras på en ljus vägg, särskilt med fronten på, men den hörs verkligen när du sätter igång din musik- och filmverkstad. Större basar gräver ännu djupare, det är helt riktigt, men Habitat 1 mäktar med både tyngd, slagkraft och rejäla volymer, sin nätta uppenbarelse till trots. En smart och kul lösning i en värld där ljust och fräscht-rörelsen har större makt än någonsin tidigare. Jag gissar alltid prislappen efter att ha genomfört ett test av en produkt. I fallet REL Habitat 1 gissade jag sextusen för högt. Så bra är den. En vinnare på alla sätt, och den kaxigaste panelhönan jag stött på på mycket länge. • Nätt och lagom trådlös sändare. Pryder sin plats i racket. Du kopplar in högtalarkablar (medföljer) i Neutrik Speakon-kontakten, och separata LFE och linjeingångar via RCAkontakter av god kvalitet. Switchen till höger parar ihop boxen med subben. Det fungerade på första försöket. Rejäla doningar till beslag. Dessutom utformade så att det bara går att göra på ett sätt. Förtroendeingivande och smart. 76 HemmaBio 9 | 2013