FPR Norge 2013
Härliga västerland...
200 mil när de är som bäst.
Författare, foto och bildbehandling: Olov Olsson,
Foto: Daniel Sköld, Ulf Thomasson, Eino Haglund, Sten Strandberg
28 juni 2013
Vålberg - Geilo
Olle, Daniel, Ulf och Eino sammanstrålade vid macken i Vålberg fyllda av glad förväntan.
På fina Värmländska asfaltvägar snirklade vi oss till Värmlands Nysäters där Sten
mötte upp vid macken. Tankar fylldes på, lunchmackor inhandlades och så även
dryck.
Sedan bar det av mot vårt inbjudande västra grannland. Första pausen blev vid Örjes
mysiga slussmiljö med vackra båtar vilande inför nya äventyr.
Power break vid
Örje slussar / kraftstation.
Färdledaren var i akut behov
av teknisk paus. Efter lite
snack– och dryckespaus bar
det snart iväg igen med riktning
mot färjeöverfart söder om
Drammen.
Månntro snacket
går om nedläggningsvinklar...
… respektive
navigeringsalternativ...
Efter lite felnavigering i en rondell strax efter en tunnel, hamnade vi vid en rastplats där en klar
majoritet ville byta vätska i kroppen. En inte helt ok vänstersväng gjorde att vi kunde vända tillbaka till den planerade rutten.
Stressade en stackars vinglig pensionärsbilist längst vägen till Svelvik där dagens första färja
väntade på oss. Blåste en del, såg därför ett gäng kitesurfare som flög fram över vågorna och
lekte livets glada dagar på låg höjd. Efter färjan så tog vi småvägarna längs Drammensfjorden.
Det gick inte fort men vackra hus och kurvig väg gjorde att det var tämligen ok även om gasrulle
och det outnyttjade däcksmönstret var i samklang med själens önskningar om kommande kamerafria serpentiner… Framme i Drammen blev det ingen dram men väl mellanmål/lunch.
Efter matpausen fortsatte färden inåt landet. Lite otaktiskt vägval gjorde att vi fick
se onödigt mycket samhälle och lite av
snabbare väg. Gjorde en liten avstickare
mot ett förmodat roligare alternativ men
här brast sammanhållningen och i stort
sett ingen gjorde som det var överenskommet utan chansade en stund på gissad färdväg. Tog därför ett tag att få ihop
flocken. Efter tämligen roliga vägar så
blev det grus. Kort överläggning = kör!
Grusvägen var underhållande men
ändå ganska rak, undantaget någon
chikan. Gladast var nog Daniel med
sina TKC80-sulor. Mina K60 fungerar
ok så länge det inte är för löst. Civilisation igen...
På fjället söder om Geilo ville Eino se
den vackra utsikten bakom sig. Genom
en överraskande, men effektiv, (för) djup
nedläggning i en hårnål gjorde han en
180-gradare med stöd av fästet till fotpinnen. Imponerande svängprestanda på
dessa kromsladdar, jag menar kromslädar. Alla motorcyklar samt någon bil som
passerade Eino på ömse sidor om honom
blev mäkta överraskade. Allt förlöpte väl.
Dock var det ett annat MC-sällskap som
passerade och det tog ett tag innan jag
insåg att ett annat sällskap skuggade.
Geilo, tanka, vidare, tillbaka Geilo, turistbyrån, vägletande till Hotell Ro, incheckning...
Även liten maskin kan
ta mycket packning...
... lite dryck ...
... mycket snack ...
... mycket Peppes pizza, mera snack, god natt inför morgondagens äventyr.
Servitrisen var en Svenska som tyckte det var bättre att
jobba tre veckor i Norge istället för sex veckor hemma...
29 juni 2013
Geilo - Leikanger
Enligt väderprognosen
hade det varit veklingens
rätt att stanna på hotellet
men vikingen drog iväg
istället… Jag hade lite
svårt att komma iväg eftersom skivbromslåset
satt kvar...
Vi hade åkt någon mil då
jag tyckte att det kylde
ovanligt mycket och kollade så att inte byxor
läckte in vatten. Nollgradigt gjorde att ingen misstyckte en liten paus. (MC var lite trött och la sig ned för vila en stund)
Klädseln fungerade olika bra så en del uppskattade
fikapausen på Halne fjällstuga (1140 möh) mer än
andra… MC-glasögon visade sig överlägset visir eftersom imma inte uppträder så länge det finns lite fartvind. Men snögloppet var såklart en omständighet.
Efter fikapausen
fortsatte klättringen uppför. Ganska
intressant resa att
i slutet av juni
ligga på knappt 70
km/h i kraftig vind
och tvingas skrapa
bort snö från MCglasögonen var
150:e meter… ;-)
Klart man ska åka båt
på sommaren… eller...
Hardangervidda bjöd på snöyra och ytterst begränsad sikt. Får bli nytt försök kommande år.
Skönt att komma ut ur
regn och yrsnö för att
göra rent glasögonen
lite...
Vi åker dit upp,
bättre utsikt
därifrån.
Inte alltid lätt att vara
GPS
Feel the power...
Ola Garen beslutade under 1880-talet att bygga
ett hotell vid forsen. Vägen dit var 1 500 trappsteg upp på Måbøfjellet .1891 var Fossli hotell
färdigt, byggt i jugendstil.
Med tanke på minnesstenen är det en god idé att
hålla i sig…
Snygg
parkering...
Riktigt härliga serpentiner att
hålla kvar nedlägget i länge…
13 är ett äkta turnummer!
Vänta nu…
Norge gör
sig bäst
från utsidan…
måste misssat något…
dags för en
U-sväng!
Färja ger chans till vackra vyer i stillhet…
Brobyggarnas ingenjörskonst tar över…
Andra ska prompt ha en plan gräsmatta…
Lite kaos på Norges brantaste riksväg vid
Stalheimskleiva...
Vid Flåm med lite hjälp av vänner…
Aurland åker man inte bara förbi...
Vy från Stalheimskleiva först sedan
Aurland som inte bara ska passeras...
MC vid WC with a view...
Sedan rullade vi vidare över berget istället för att åka
genom världens längsta vägtunnel… ett mycket bra
och självklart val… rekommenderas verkligen!
Leikanger blev det p.g.a. att det pågick en fotbollscup i Sogndalsfjöra med fullbokningar
som följd. Sedan ett litet snabbstopp vid fel
hotell innan vi drog vidare till rätt hotell...
30 juni 2013
Leikanger - Skjåk
Hotellfrukost… snyggt!
Lunchdags i
ett vykort
3-siffriga vägar ska det vara...
Skalamodell från filminspelningen
till "Into the white" . Bra film!
Gamla Strynvägen mot Grotli.
Husbilar spännande...
Utsikt över Norges
tätaste kurvorgier…
Dalsnibba mot
Geiranger. Mmmm...
Knuten från 1889 med Daniel på toppen!
Geiranger och Örnvägen
Lunchdags på väg upp från Geiranger, söderut, efter att vi vänt rutten på toppen av
Örnvägen norr om Geiranger.
Efter lunch var det dags att få njuta av
serpentinerna upp och förbi uppfarten till
Dalsnibba. Fantastiska vägar hela dagen så
då kan man stå ut med lite tråkväg till övernattningen i "Skjåk turisthem". Nedan en
”dagen efter”-bild ...
1 juli 2013
Skjåk - Hemåt
Ibland måste jag bara stanna och ta ett kort...
Väg 55 över Sognefjell var fantastisk,
magisk i långa partier…
och svalkande på den höjden...
Skidåkare i mängder på sommarträning över glaciärens närhet…
Högt belägen
bomväg
som via
tvära serpentiner
landade i
Övre
Årdal.
En av otaliga omkörningar följdes av en rastplatsskylt, så det blev lite roligt för de som kom efter…
Fint ordnat var det och gôtt med mat under västen...
Känns lite konstigt att ramla ner bland blommor och sommar igen efter att ha haft hur kul som
helst på hög höjd men tätt längst marken bland snö, kargt landskap och mäktiga bergsmassiv…
Sträckan innan den här pausen hade väl den sämsta vägbeläggningen, både gällande asfaltsliknande och grus, så kromslädarna trängtade efter slät asfalt. Så det blev fordonstäta E16 med en
massa sega bilister, vägarbeten och annat. När väl den sörjan släppte så åkte jag bara tills jag
insåg att hjärnan började bli lite trött. Visade sig att vi kört dryga två timmar eller så i ett sträck.
Blev nödlunch vid en stressig vägkrog men gott med energi, trots allt.
En del vilade mer än andra...
Svanen iakttar konstiga filurer… Innan dess hade vi
passerat Randsfjordens västra strandlinje… vilken
väg… och vägen strax innan var inte heller så dum.
En del felnavigeringar blev det under resan men inga
som ställde till det för mycket. Magiska vägar som jag
ännu inte smält helt. Klättrandet upp från Övre Årdal
var en annorlunda serpentinväg, i stort sett alla serpentiner var inne i obelysta, blöta tunnlar men däremellan gick vägen i dagsljus.
Sista matpausen blev vid Årnes. Lite pausbilder därifrån.
Tullporten till Sverige lystes upp med ett starkt och
fokuserat kvällsljus rakt, lågt i ryggen. Var som en
gyllene port öppnade sig ut från det magiska väglandet Norge i den sena skymningen.
När mörkret föll började jag ana att det inte
var resekamrats glömska att slå av helljuset
som mötande bilister blinkade åt… mitt halvljus stod väldigt högt och konstigt… visade
sig att ett fäste gått sönder så… det blev till
att limma lite plast.
Kan konstatera att det tar nästan lika lång tid
att bearbeta och sammanställa denna resedokumentation som det tar att köra turen.
Men många härliga sekvenser kommer upp
till ytan igen…
Trots många bilder var det ändå många fantastiska fototillfällen
som passerades utan fotostopp… Guvangen t.ex….
Att ligga 2,3 mil med ett avstånd av 1-4 meter sydkant Jölstravatnet var himla mysigt… att jag sedan råkade hamna på en cykelväg följt av en trottoar innan jag hittade ut på väg igen är sådant
som händer… alla hängde glatt på.
Hjälpsamheten i Norge var det absolut inget fel på. Många ville
hjälpa till att lösa kameraproblemen för en av resedeltagarna.
I särklass var hjälpsamheten i Skei. En tjej kom ut på torget med
prylar och frågade om det kunde passa, ringde kameraaffärsägaren om han var hemma och kunde komma och öppna på en söndag etc. sagolikt!
Norge blir det igen för min del!