Så undviker du våldtäkt i sommar Myt: Våldtäktsmannen är en psykiskt sjuk enstöring som förföljer ensamma tjejer i mörka parker. Sanning: Våldtäktsmannen är nästan alltid någon som offret känner sedan tidigare (partner, dejt, KK, kompis), och övergreppet begås i någons hem. Våldtäktsmannen är ”en helt vanlig man”, någon du känner och ofta tycker bra om, dvs inte ett hjärtlöst monster. Så många som en tredjedel av alla våldtäkter begås av någon som står offret nära, som en äkta partner eller en ex-partner. Överfallsvåldtäkter utgör å sin sida endast 12% av alla anmälda våldtäkter. Myt: Snygga och populära killar kan inte våldta, eftersom de inte behöver våldta (de kan få sex ändå). Sanning: Våldtäkt handlar inte om sex, det handlar om makt. Men tack vare myter som denna så kan våldtäktsmän likt dessa komma undan lättare. Myt: Klär kvinnor på sig lite mer så kommer våldtäkterna att minska eftersom männen blir mindre upphetsade. Sanning: Det finns ingen forskning som säger att kvinnans klädsel är en bidragande faktor. Att mena att hennes klädsel ”provocerade” fram en våldtäkt är inget annat än unken s.k. victim blaming, alltså att en skyller på offret istället för gärningsmannen. Myt: Kvinnor som klär sig utmanande ber om det, det syns ju på dem att de vill ha sex. Sanning: De kanske vill ha sex, men vill de ha sex med just dig? Om de inte uttryckligen sagt det, anta att de inte vill det. Myt: Tjejer som följer med en man hem/bjuder upp en man vill alltid ha sex. Sanning: Möjligt, men hon har fortfarande alltid rätt att ångra sig väl på plats. Alltid. Myt: Män kan inte kontrollera sig själva om de är kåta och är i närheten av en sexig kvinna. Sanning: Då kanske de ska stanna ensamma hemma, så de inte gör någon illa. Hur känns det egentligen som man att bli jämställd med våldsamma djur? Myt: Våldtäkter är alltid brutala, med mycket våld, hot och skador. Sanning: Oftast befinner sig våldtäkter i den s.k. gråzonen, och de är sällan våldsamma. Myt: Det märks ju om tjejen inte vill, hon börjar ju skrika och slåss så. Sanning: Snarare blir offret helt paralyserat och ”bortkopplat”. Myt: Ett våldtäktsoffer blir svårt traumatiserat av övergreppet och kan inte gå i skolan, jobba etc. Sanning: De flesta blir inte traumatiserade och agerar och lever ”normalt” även en kort tid efter övergreppet. Hon kanske t.o.m. fortsätter träffa våldtäktsmannen. Dessutom reagerar alla olika i kris. Myt: Kvinnor anmäler män för våldtäkt för att dölja otrohet eller för att de ångrar dåligt sex. Sanning: Andelen falska anmälningar är försvinnande få. Däremot är det många våldtäkter som aldrig anmäls. Myt: Män döms till våldtäkt på lösa bevisgrunder. Sanning: Snarare gäller det omvända: Trots bevis så blir få våldtäktsmän dömda. Det som påverkar domslut är inte teknisk bevisning, utan snarare vad domstolen tycker om våldtäktsoffret och våldtäktsmannen. Myt: Det går inte att våldta någon under ett s.k. ”rape play”. Sanning: Sexlekar likt denna bygger på konsensus, och känner ”offret” att gränserna har passerats och ”våldtäktsmannen” borde veta det (genom att t.ex. ett säkerhetsord har yttrats) och ändå fortsätter, så är det ett övergrepp. Myt: Det är ofta svårt för killar att uppfatta ett nej. Sanning: Långt innan en person säger ordet ”nej” vet att personen inte vill ha sex med oss eftersom vi läser andras kroppsspråk så bra. Myt: Mannens sexdrift är starkar än kvinnans. Sanning: Det finns större skillnader inom grupperna än mellan grupperna, rent biologiskt. Myt: Det är farligt att gå genom en mörk park, det är bättre att hålls sig i centrum eller hemma hos sig själv eller en vän. Sanning: Det sker fler våldtäkter i centrum än i parker och allra flest sker i hemmamiljö. Andersson, Birgitta (2005). Mäns våld blir kvinnors ansvar. I: Friberg, Tora et al. (red.). Speglingar av rum – Om könskodade platser och sammanhang. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings bokförlag Symposion. Boëthius, Maria (1990). Patriarkatets våldsamma sammanbrott och varför våldtäkt finns. Stockholm: Bonnier Duerr, Hans Peter (1996, 1997, 1998). Myten om civilisationsprocessen. Eslöv: Symposion. Giddens, Anthony (1995). Intimitetens omvandling – sexualitet, kärlek och erotik i det moderna samhället. Lund: Nya Doxa Grensman, Hanna-Karin (2007) Peter-Alexander den store./ Att prata med barn om sexuella övergrepp. Lund: Studentlitteratur. . Heberlein, Ann (2004). Den sexuella människan – Etiska perspektiv. Lund: Studentlitteratur Lundberg, P.O. red. (2002). Sexologi. Stockholm: Liber Lundahl, Pia (2001). Intimitetens villkor – Kön, sexualitet och berättelser om jaget. Lund Lövkrona, Inger (red.) (2001). Mord, misshandel och sexuella övergrepp – Historiska och kulturella perspektiv på kön och våld. Lund: Nordic Academic Press. Nationellt centrum för kvinnofrid (2010). Antologi: sju perspektiv på våldtäkt. Uppsala: Uppsala universitet Hassan Jansson, Karin. (2002). Kvinnofrid – Synen på våldtäkt och konstruktion av kön i Sverige 1600-1800. Uppsala: Uppsala universitet. Jeffner, Stina (1997). ”Liksom våldtäkt, typ” – Om betydelsen av kön och heterosexuallitet för ungdomars förståelse av våldtäkt. Uppsala: Uppsala universitet. Svensson, Börje (2012). De mest hatade – Om pedofiler och andra sexualbrottslingar. Smedjebacken: Ordfront Wennstam, Katarina (2002). Flickan och skulden/En riktig våldtäktsman – En bok om samhällets syn på våldtäkt. Stockholm: Albert Bonniers förlag Widerberg, Karin (2000). Könkontraktets kropp – Kropp, sexualitet, medborgarskap och kön. Strategier och kontrakt för ekonomi och kärlek. Rapport från 10: e Nordiska KvinnoJuristmötet. Iustus förlag Crawford, Mary & Popp, Danielle (2003). Sexual Double Standards: A Review and Methodological Critique of Two Decades of Research. Journal of Sex Research. Vol.40:1 s.13 – 27 DeLamater, John & Friedrich, William N. (2002). Human Sexual Development. Journal of Sex Research. Vol. 39 Nr. 1, s. 10-14 Ehrlich, Susan (2002). Discourse, Gender and Sexual Violence. Discourse & Society. Vol. 13, Nr 1. S. 5-7 Goffman, Erwin (1977). The Arrangement between the Sexes. Theory and Society. Vol 4. Nr. 3. S. 301-331 Weinberg, Martin S, Lottes, Ilsa & Shaver, Frances M. (2000). Sociocultural Correlates of Permissive Sexual Attitudes: A Test of Reiss’s Hypotheses About Sweden and the United States. Journal of Sex Research. Vol. 37 Nr. 1, s. 44-52 Delbetänkande av Kvinnovåldskommissionen. (1994:56) Ett centrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats. Statens offentliga utredningar. Socialdepartementet. www.preventell.se – Hjälp för dig som är orolig att skada någon sexuellt Så undviker du våldtäkt i sommar: http://hgrensman.blogspot.se/2012/06/sa-undviker-du-valdtakt-i-sommar.html Kvinnor kan inte våldta: http://hgrensman.blogspot.se/2011/08/kvinnor-kan-inte-valdta.html