GRAVAR VID LAPPFORSEN I OFFERDAL Sommaren 1907 gjorde arkeologen Gustaf Hallström en resa i västra Jämtland. Han besökte flera fornlämningar, fotograferade, tecknade och pratade med folk i bygderna. I dagboksanteckningarna framkommer att han även köpte etnografiska föremål av både samer och bofasta. En av de platser som Hallström besökte var Ytteräng i Kallbygden. Där fick han av en ortsbo höra talas om en samisk gravplats som han i sin dagbok beskriver som: ”ett ställe Lappforsen i Långsån där två lapplik skola ligga som man för varje år får gräva igen. Rävarna gräva fram dem oupphörligt”. Ett par dagar senare begav sig Hallström till Åkroken, lånade en båt och rodde tillsammans med en medhjälpare till Lappforsen. Där grävdes en av gravarna ut, som det verkar i snabbt tempo: ” Torkel snart uppgrävd – varpå graven igenkastades o. vi foro”. Dagen därpå ”började vi inpackningen av den skeletterade Torkel….Skickade sakerna med postbud som just kommit”. På den här lilla åsen ligger gravarna Där slutar uppgifterna om vad som hände med den ”skeletterade Torkel”. Den dramatiska händelse som var upphov till gravarna finns dokumenterad i en skriven källa: dåvarande pastor lapponum i Undersåkers lappförsamling, Jonas Sellgren, uppgav i en redogörelse om samernas kristendomskunskaper att två ynglingar i 20-årsåldern hade drunknat i Långsåälven på våren 1766. De drunknande begravdes intill olycksplatsen. Prosten Genberg i Offerdal hade uppmanat de sörjande att gräva upp liken och föra dem till kyrkogården, men så skedde aldrig. De båda förolyckade är namngivna liksom deras far respektive husbonde. Jan Persson, renskötare i Njaarke sameby, har kommit att intressera sig för drunkningsolyckan och gravarna och har gjort egna efterforskningar. En äldre man i samebyn, numera avliden, återberättade för Jan vad han hade hört av sin far: de två ynglingarna skulle ta sig över Lappforsen med en flotte mitt i vårfloden. De var på färd mot Jänsmässholmen på friarfärd när de kom för nära forsen och inte orkade styra flotten utan föll i vattnet och drunknade. Ynglingarna begravdes på var sin sida om ån, men fick ingen frid utan ropade hela tiden på varandra. För att det skulle bli lugn och ro på platsen flyttades den ena ynglingen över ån och begravdes intill sin kamrat. Då blev det frid. I Hallströms efterlämnade fotosamling finns några foton från gravplatsen vid Lappforsen, bland annat en bild där skelettet efter en person samt näverrester som den döde var insvept i ligger utlagda på pappersark. Ett par andra bilder visar forsen och de närmaste omgivningarna. Utifrån bilderna kunde Jan Persson lokalisera gravplatsen. Den 11 oktober 2010 gjorde Jan, Irene Joma, Karl-Johan Olofsson från Jamtli och jag ett besök på platsen. På en liten backe intill en utvidgning av ån finns mycket riktigt en grävd grop, ca 3 x 2 m och 0,3 m djup. Kring uppgrävningen finns en låg vall av uppkastad jord. Med största sannolikhet är detta den grav som Hallström grävde upp för mer än hundra år sedan. Ett par meter intill anläggningen finns en oval upphöjning (ca 3 x 1,5 m och 0,2 m hög) i samma riktning som graven N-S, med sikt ut mot vattnet. Upphöjningen kan mycket väl dölja den andra ynglingens grav. Den lilla granen växer mitt i den utgrävda graven. Jordvallen kring gropen är tydlig. Vid Torkels tomma gravplats inställer sig många frågor, till exempel: I vilket syfte grävde Hallström upp graven, som då endast var ungefär 150 år gammal? Vilken uppdragsgivare hade Hallström? Varför grävde han bara upp en av gravarna? Är upphöjningen intill den utgrävda graven den andre ynglingens grav? Vad hände med den ”skeletterade Torkel”? Efterforskningar har visat att skelettet varken finns på Statens Historiska museum, Nordiska museet eller Jämtlands läns museum. Fanns det några föremål i graven? Vart tog de i så fall vägen? Är det möjligt att återfinna ynglingarna i kyrkoböckerna? Att söka arkeologiska lämningar utifrån arkivuppgifter är en utmaning. När det som här dessutom lever kvar muntliga traditioner tvåhundrafemtio år efter händelsen blir det nästan hisnande. Stor heder till Jan Persson som hittade platsen! Graven finns upptagen i Ernst Mankers redovisning av samiska gravar som grav nr 223, Långsåfallet i Offerdals socken (Manker 1961: Lappmarksgravar). Ewa Ljungdahl, Gaaltije.