1. No category

Predikan i S:t Hans kyrka Tredje söndagen i Advent den 16 december 2012
Malaki 4:4-6 * Andra Petrusbrevet 1:19-21 * Matteus 11:12-19
väg för Herren är denna söndags
B ana
särskilda ärende med syftning mot julen och
Jesu födelse och med koppling till Johannes
Döparen som den sista och störste (Matteus 11:11)
bland de många som banade väg för Jesus, Hans
människoblivande och Hans frälsningsgärning.
Bana väg för Herren är också denna predikans
särskilda ärende, bana väg så att Gud kan handla
med oss, omvända oss, förnya oss, ta oss i sin
tjänst och frälsa oss in i himlen. Det handlar om att
bana väg för Herren både i våra hjärtan – eller
hellre: i våra liv – och i världen och samhället. Fast
det blir inget heltäckande utan bara några delar
utifrån dagens texter.
”Låt profetorden lysa” som lampor i ett mörkt
rum, tills morgonstjärnan går upp i era hjärtan,
skrev aposteln Petrus i episteln. Det mörka rummet
är både vår egen själ och världen i stort; båda är av
sig själva inte särskilt upplysta. Profetorden är
Guds ord i Bibeln och, låt vara med lite mindre
säkerhet, de ord som Gud har talat genom människor genom historien och som den kristna kyrkan
förvarar och bevarar. Ingen äkta profetia har förmedlats genom mänsklig vilja, skrev Petrus, utan
människor har varit drivna av Helig Ande när de
talat orden från Gud. De orden banar väg för Herren, så som en morgonstjärna banar väg för en ny
dag. Det betyder att var och en som vill att Gud ska
handla, omvända, förnya, och göra salig, gärna kan
tala med den Helige Ande om att få höra de ord
som banar väg för Gud. ”Tala, Helige Ande, din
tjänare, hör”, som man kan uttrycka saken (jämför
Första Samuelsboken 3:10).
Omedelbart före den text som utgör dagens
epistel berättar Petrus om när han, Jakob och
Johannes fick se Jesus i Hans himmelska majestät
på det heliga berget och höra Gud säga: ”Detta är
min älskade Son”. Den händelsen fick Petrus, skriver han, att ännu mer lita på profetorden, låt dem
lysa för er som en lampa… Det finns alltså ett samspel mellan de heliga orden och mötena med
Jesus. Orden banar väg för Jesus, och samtidigt
öppnar varje möte med Jesus, stort eller litet, för att
mer lita på och förstå Guds Ord.
Man kan inte tyda eller förstå en profetia på
egen hand, skrev Petrus också. Vi behöver alltså
varandra för att förstå Guds Ord, Bibeln och det
Gud har talat genom kyrkans historia. Vi behöver
varandra, lokalt i varje församling och samtidigt i
den världsvida kristna kyrkans sammanhang, för att
Gud ska kunna bana väg för Herren, omvända oss,
förnya och frälsa oss. Annars blir vår tro lätt bara en
återspegling av våra själviska behov eller av vad
som är politiskt korrekt eller gångbart i just vår tid.
I det sammanhanget finns i den senare delen av
evangeliet en varningsklocka. Jag tänker på barnen
på torget som ropar till andra barn, hur de än gör
blir det fel. Vi kan kanske känna igen det från hur
kristen tro blir bemött av andra, men varningen
gäller oss själva. Risken finns att vi väljer och vra-
kar vad vi vill lyssna till utifrån vad som passar oss
och inte efter vad Gud vill. Risken finns att vi hittar
på ursäkter eller tro oss veta bättre, när Gud inte
gör som vi tycker att Han ska göra eller när Han vill
det som vi finner obekvämt. Den obotfärdiges förhinder kallas det för.
När den Helige Ande kommer åt att bana väg för
Herren låter Han morgonstjärnan gå upp i våra
hjärtan med glansen eller glimten från himlen; det
är en ljuvlig syn och känsla. Den Helige Ande banar
väg med samma nåd som omgav de tre lärjungarna
på förklaringsberget.
Den ljuva morgonstjärnan är som lampan i ett
mörkt rum – och ett nästa steg som banar väg för
Herren är insikten om mörkret i vår själ själen, de
dunkla begären och de inte alls vackra tankarna,
orden och gärningar. När vi ser dem har vi lätt att
förklara bort den, skylla ifrån oss eller anklaga Gud.
Men insikten om det egna mörkret, syndabekännelsen och förlåtelsen banar väg för Herren; Johannes
Döparen visste det och den kristna kyrkan har alltid
vetat det.
När vi så vill bana väg för Herren i vår omvärld
och våra medmänniskor, i samhället och kulturen
och politiska beslutsorganen så att Gud ska kunna
handla, förnya, helga och styra samhället och världen efter Hans vilja, då kan vi tala Guds ord bara
om vi är drivna av Helig Ande, annars ska vi hålla
tyst. Ett typiskt drag för den som drivs av Helig
Ande att tala ord från Gud är att han eller hon inte
gör det för egen vinning eller lust utan för att han
eller hon inte kan låta bli. Profeten Jeremia berättar
hur det går till: ”Herrens ord kom till mig: Innan jag
formade dig i moderlivet utvalde jag dig, innan du
kom ut ur modersskötet gav jag dig ett heligt uppdrag: att vara profet för folken. Men jag svarade:
Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala - jag
är för ung! Då sade Herren till mig: Säg inte att du
är för ung utan gå dit jag sänder dig och säg det jag
befaller dig!” (Jeremia 1:4-7).
Vi kan inte tala profetiskt om vi inte är drivna av
Helig Ande. Det vi kan göra är att be om den Helige
Ande och om människor som talar drivna av
Honom. Att kyrkans röst hörs så dåligt i samhället
idag beror, tänker jag, inte på att vi kristna är dåliga
kommunikatörer utan på att vi är dåliga bedjare.
Vad mer kan vi göra än att be ned den Helige
Ande? Jo, vi kan som Jesus vara i världen. ”Jag är
världens ljus”, sade Han (Johannes 8:12), men
också ”ni är världens ljus” (Matteus 5:14). Att vi
finns och i våra liv bär Jesus gör oss till ljus som
banar väg för världens ljus.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige
Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst