1. No category

TEMA: MAT – ABDYIKA
ABDYIKA – drömmen som blev en
VING^RD
för 30 uppsalabor
TEXT: ANDERS MELLDÉN. FOTO: ALEX&MARTIN, TSVIATKO GANEV
36 R EL AT I O N
TEMA: MAT – ABDYIKA
Hur får man ett trettiotal kloka uppsalabor att investera
i en helt nyanlagd vingård i Bulgarien? Jo, man är en
minst sagt spontan bulgar med en dröm, lite pengar till
övers och med ett stort och starkt nätverk runt om sig.
Och man vägrar kompromissa med kvalitet.
F
ÖRENKLAT SKULLE MAN kunna säga att Abdyika
är historien om en man som spontanköpte en
alldeles för stor vingård och efterhand involverade
sina vänner och bekanta i den. Idag är Abdyika
en snackis i Uppsala. Folk känner till vinerna, är
kanske bekant med någon delägare eller bekant
med en bekant ... För att förstå detta uppsaliensiska vinfenomen
lite bättre krävs en tillbakablick.
Tsviatko Ganev föddes 1947 i Plovdiv, Bulgarien. Han växte
upp som stadsgrabb i Sofia och pluggade till ingenjör. 1969 mötte
han förskoleläraren Kerstin från Uppsala. Tycke uppstod, något
som resulterade i att Kerstin besökte Tsviatko i Bulgarien ett
antal gånger tills de till slut gjorde slag i saken och flyttade ihop
i Sofia. År 1971 gifte de sig och fick strax därefter sonen Markus.
Ett par år senare flyttade de till Sverige och fick sedan ytterligare
en son, Georgi.
Från första dagen i sitt nya hemland arbetade Tsviatko Ganev.
En kort tid tog han diverse ströjobb innan han fick fast anställning
på Zoofysiologiska institutionen och började studera på Teknikum
vid Uppsala universitet. Fem år senare tog han sin master i teknisk
fysik och han fick anställning på Ericsson. Där blev han kvar i nitton år, varav tolv på ledande positioner. Han arbetade sedan som vd
på ElektronikGruppen och några år senare handplockades han till
vd-jobbet på Zarlink, med ansvar för affärsutveckling i hela Europa.
Till slut ville Tsviatko Ganev varva ner, kunna planera sin egen
tid. Han startade eget konsultbolag med fyra anställda och fick lite
mer tid att tänka. Åren som vd och högt uppsatt chef med mängder av representation och mötesmiddagar hade lärt honom ett och
annat. Bland annat om vin.
– Det är socialt, ett sätt att umgås över bordet. Vin är ett bra
samtalsämne som de flesta på den här typen av middagar kan
relatera till och diskutera.
Under åren hade han själv börjat förkovra sig, både genom att
bygga upp en försvarlig samling flaskor och genom att läsa vinböcker och gå diverse vinkurser.
På en resa träffade han en gammal vän från Bulgarien, som
efter många år i exil nu hade fått möjligheten att åter resa till sitt
hemland. Väl där väntade en släktgård som bland annat innefattade en vingård. Idén om den egna vingården följde med Tsviatko
Ganev långt efter mötet. Han hade ju druckit en del bulgariskt vin
i Sverige, och allt var billigt skräp, sådant som inte ens en hyfsat
vinintresserad bulgar skulle fukta strupen med.
”Kan han så kan jag”, tänkte Tsviatko Ganev och tog ett par
veckor ledigt för att bege sig till Bulgarien. Väl där reste han runt
i landet för att se om han kunde hitta en plats för sitt drömprojekt – den egna vingården.
– Jag hade ganska klart för mig vad det var jag sökte. Till en
början letade jag vid svarta havskusten, men där visade sig både
klimat och jordmån vara fel. Så hamnade jag i sydvästra delen av
landet, alldeles intill den grekiska gränsen nära byn Melnik.
P
Å EN LITEN skraltig grusväg stannade han bilen, såg den
igenväxta sluttningen med några gamla vinrankor här
och där och kände att det var rätt. Med hjälp av lokala
experter analyserades jorden som visade sig vara ypperlig för
kvalitetsvin. Att marken var övergiven berodde på två saker, dels
var de statliga kooperativen under kommunisttiden intresserade
av kvantitet och odlade i bördig jord på platt land. Dels ägdes
marken som Tsviatko Ganev var intresserad av, numera av hundratals personer genom arv och uppstyckningar av jordlotterna.
Efter en hel del arbete kunde hela marken emellertid köpas loss.
– Jag reste till Bulgarien med tanken om att köpa ett halvt
tunnland. Det slutade med tjugotvå tunnland, eller elva hektar,
berättar Tsviatko Ganev.
”Jag reste till Bulgarien med tanken
om att köpa ett halvt tunnland. Det
slutade med tjugotvå.”
R EL AT I O N 37
TEMA: MAT – ABDYIKA
”När man investerar i en vingård
gör man det ju även för sina barn
och barnbarn.”
Jorden var analyserad, marken var hans. Under det kommande
året gick det undan. Jorden plöjdes, harvades och rensades
från rötter. Druvsorter, kloner och hybrider valdes ut. Tsviatko
var fast besluten om att huvuddruvan skulle vara inhemsk, och
olika varianter av den lokala melnikdruvan fick därför spela
förstafiol. Efter inrådan från en av Bulgariens mest kända vinmakare planterades även de internationellt mer gångbara
merlot och cabernet sauvignon.
År 2006 planterades sextiotusen rankor som sedan bands
upp längs miltals ståltråd och tiotusentals trästavar. Tsviatko
Ganev började förstå vidden av arbetet med att anlägga en
vingård, och det blev svårt för honom att leda arbetet från
Uppsala. Under åren har därför lokal arbetskraft använts,
även i ledande befattningar.
– För mig var det viktigt att återkoppla till Bulgarien, jag
följde hela tiden mitt hjärta och ville även hjälpa till ekonomiskt genom att sysselsätta folk på plats.
Han blev känd som ”den krävande mannen som stod vid
sitt ord och betalade bra” vilket föll i god jord bland arbetarna,
men inte alltid bland förmännen.
H
För uppbindningen krävdes 10 000 trästavar av akaciaträ från norra
Bulgarien, som handskalades och vässades före utsättning. Ekfaten
till lagringen köps av en bulgarisk fatmakare som rostar insidan med
öppen eld. Några delägare på skördebesök. Kerstin Ganev med
en korg melnikdruvor. Provtagning och analys av jordmån skedde
tillsammans med lokala experter.
38 R EL AT I O N
ÖSTEN ���� BLEV DET några ton druvor på rankorna,
som Tsviatko lät alla som hjälpt till att hacka bort
ogräs under säsongen dela på. Ett år senare, i september 2008, skördades druvorna som skulle ingå i det första
buteljerade vinet. En spänd Tsviatko Ganev kontrollerade
sockerhalten i musten den 6 september och insåg att det var
dags. Plockare engagerades och med vädrets makter flåsandes
i deras nackar plockades de första tonnen. Tsviatko fick fatt på
ett vineri som kunde pressa druvorna och jäsa musten, och fick
sedan möjligheten att lagra vinet hos ett annat stort, närliggande vineri, i åtta egenhändigt införskaffade fat tillverkade av
en bulgarisk fatmakare.
Tsviatko, Kerstin och sönerna Markus och Georgi stod nu
med elva hektar vingård och en hel massa vin, mer än nog för
en familj. I och med storleken på gården fanns hela tiden en
tanke i bakhuvudet – att kunna erbjuda några vänner delägarskap. År 2009 reste han ner med femton vänner. Åtta av dem
frågade honom på plats, innan har ens tagit upp saken. Han
behövde aldrig truga, fyrtioåtta andelar av etthundra delades
till en början av tolv personer. Idag har det blivit drygt trettio
delägare, de flesta uppsalabor och några stockholmare, som
äger de fyrtioåtta andelarna medan familjen Ganev äger resterande femtiotvå. I delägarskapet ingår att man betalar sin del
av driftskostnaderna, samt att man får disponera sin del av
druvorna, det vill säga göra vin.
Är delägarskapet en ekonomisk investering tänkt att ge
avkastning?
– Nej, det var aldrig tanken, men visst, värdet har ökat. Idén
bakom delägarskapet var snarare att det ska vara en kul grej, att
man får kunskap om – och tillgång till – riktigt bra vin. Delägarskapet förlänger relationer som kanske har skapats på jobbet, och
det roliga är att det är generationsöverskridande. När man
TEMA: MAT – ABDYIKA
ABDYIKA – GUDFRUKTIG
Abdyika är namnet på platsen där vingården ligger.
Ordet betyder gudfruktig och anspelar på det för
vindruvsodling ypperliga mikroklimatet.
Antal hektar: 11. Produktion: Ca 50 ton druvor/år
vilket ger ca 35 000 flaskor vin. Ägare: Tsviatko och
Kerstin Ganev äger 52 av 100 delar. Övriga 48 delar
ägs av 32 delägare. Har även en vinklubb med ca 50
medlemmar som följer gårdens utveckling på nära håll.
Druvsorter: Melnik (i olika varianter), ruen, cabernet
sauvignon, merlot. Viner: Två röda, ett rosévin och
diverse experimentviner. Tillgång: Främst är vinerna
till för medlemmarna, men de kan också köpas genom
Systembolagets privatimport eller avnjutas på restaurang Biztron i Uppsala.
R EL AT I O N 39
TEMA: MAT
NEXT–GENERATION
ABDYIKA
– EN GENERATION I TIDEN
investerar i en vingård gör man det ju även för sina barn och
barnbarn. Vi har delägare i alla möjliga åldrar.
Delägarna besöker vingården när de vill, många åker ner för
att vara med vid skörden eller andra moment i tillverkningen.
De har från och med i somras även möjlighet att bo i den
nybyggda fastigheten på gården. Själva vingården sysselsätter
idag runt tjugo personer som beskär, binder upp, rensar ogräs,
gallrar och skördar. De senaste årgångarna vin har gjorts av
vinmakaren Ivo Todorov på det närliggande vineriet Damianitza, men någon gång i framtiden ska även tillverkningen
kunna ske på gården.
– Inom kort behöver vi en anställd förvaltare, och vi hoppas
också kunna anställa en egen vinmakare. Abdyika, som betyder
gudfruktig, ska bli en levande gård med djur och ekologisk
odling. Allt på gården sker med handkraft, vi använder inga
kemikalier – bara hårt jobb. För oss har det aldrig varit fråga
om business utan om kvalitet.
”Allt på gården sker med handkraft,
vi använder inga kemikalier – bara
hårt jobb.”
Varför vingård i Bulgarien?
GUNNAR PREUSS,
delägare som även importerar Abdyikas
viner och säljer dem via företaget Preuss
International AB på Systembolaget.
– Efter att jag smakat på Abdyika,
som jag tyckte var helt fantastiskt, fick jag
chansen att bli delägare tillsammans med
andra vinälskare. Det gjorde det till ett
lätt beslut.
MATTIAS ONSTEN,
delägare sedan starten, till vardags
försäljningschef på Q-med.
– Jag har känt Tsviatko i hela mitt
vuxna liv och vet att han är en fantastisk
människa. I det privata har han visat att
han är en klippa och från yrkeslivet – han
är min gamle chef – har jag lärt mig att
han alltid levererar. När dessutom flera
vänner engagerade sig så var saken klar.
Att vi nu kan avnjuta fjärde årgången
utmärkt vin från vår egen gård bekräftar
att vi fattade rätt beslut..
Min relation till Abdyika
Ett gäng uppsalabor besöker Abdyika. Provningarna i Uppsala
brukar locka uppåt 150 personer. Abdyikas mest trogna medarbetare skulle visa sig komma från den äldre generationen. ”Damlaget”
som jobbade med att för hand plocka bort rötter ur den plöjda
jorden inför plantering.
40 R EL AT I O N
För några år sedan fick jag från två oberoende källor höra
talas om ett bulgariskt vinprojekt som ett gäng uppsalabor
var involverade i. Förutom mitt uppdrag som chefredaktör för Relation är jag också sommelier och vinskribent,
och därför ville båda dessa personer att jag skulle prova
vinerna – de försäkrade att de faktiskt var goda. I mitt jobb
stöter jag ofta på detta, att folk vill att man ska uttala sig om
något vin eller annan dryck som ofta har affektionsvärde
för den som frågar mig. Många gånger är det inget att ha
kvalitetsmässigt, vilket gör ont att behöva säga. Jag är därför
skeptisk till sådana här erbjudanden.
Innan jag visste ordet av hade jag dock kommit i kontakt
med Tsviatko Ganev, mannen bakom den bulgariska
vingården, och provat vinerna hemma i hans lägenhet i
centrala Uppsala. Det var Abdyikas första två årgångar och
jag var imponerad. Sedan dess har jag anlitats för att hålla
i de provningar delägarna arrangerar tillsammans med sina
vänner. Det brukar bli en samling på hundrafemtio nyfikna
personer varje gång. Jag har också besökt vingården vid ett
par tillfällen och sett det hårda arbete som lokalbefolkningen
lägger ner på Abdyika. Även det är mycket imponerande.
I sammanhanget ska sägas att jag inte har några som helst
ekonomiska intressen i Abdyika, jag tycker bara att det är
ett fantastiskt projekt och ett bevis på att vad som helst kan
genomföras, så länge man har en dröm, ett sjuhelsikes driv
och outtröttlig positivism även när motgångarna radas
upp emot en.
Anders Melldén