Rapport från Hilstad, Norge, 19-23/8 2013
Vi var fyra 60+ som utom Blåknutens regi åkte vägen västerut. Väderrapporten var dyster med regn
och hård blåst upp till 17 m/s men med övervägande vind från sydväst. Första kvällen kunde vi bara
gå halvvägs ut i fjorden p g a vädret och nästa dag blev det än värre när vi fick stryka utefter läsidan.
På ett av havsfiskespöna gick en rulle sönder men som tur var hade vi ett i reserv. Fjorden var
fullpackad med makrill men all annan fisk verkade saknas. Onsdagsmorgonen bjöd på hårdaste
vinden och regnbyar. Vi gick efter läsidan i vår 18-fot båt förbi färjeläget i Kilboghamn och ut mot
en kobbe för att fiska efter torsk. Makrillen fanns i stora mängder även där. Drifterna gick fort,
hastigheten var 2-3 km/tim, så motorn fick gå på tomgång men plötsligt stannade den och alla
startförsök misslyckades. Nästan full tank, luftskruven öppnad, ny fräsch motor men nej, den
startade inte!
Vi drev fort mot en klippig strand som verkade vara en kilometer bort där vi skulle få stora problem
om ca 20 minuter. Vi hade ett telefonnummer till Polarcamp och tack och lov en regnsäker mobiltelefon (tack Sony) men ingen svarade och då återstod bara nr 112 som blev räddningscentralen i
Bodö som skulle larma sjöräddningen men de skulle knappast hinna fram så de ombads fortsätta
ringa Polarcamp för att få ut en undsättningsbåt därifrån. Vi arbetade fortsatt febrilt med att försöka
få igång motorn. Tankarna for genom huvudet över allt vad man upplevt genom åren med större
utombordare. Då kom jag ihåg en episod med en Uttern 690 med stor motor. Säljaren visade på en
gummiblåsa på slangen mellan tank och motor. Den skulle kramas och fastheten skulle vara som ett
”jungfrubröst” när det var bränsle till motorn. Ordergivningen blev därför att kontrollera och svaret
blev ”Int f-n minns jag hur det var” av en 60+ men han kramade och slangen fylldes med bensin
och motorn startade. I fjärran såg vi bogsvallet från en av Polarcamps stora båtar som kom i hög fart
för undsättning. Vi kunde därför avblåsa räddningsinsatserna men den körde ändå fram till oss.
När allt detta utspelades fanns det inte tid för skratt utan det kom efteråt. Felet visade sig vara att
motorn inte fick bränsle på låga varv p g a en slanganslutning som glipade en millimeter och
motorn drog in ”tjyvluft”.
18-fotsbåtarna har höga fribord och tål hög sjö även om det blir blött i dom. Det går dock inte att
jämföra med komforten i Polarcamps nyförvärv som syns vid bryggan och som kom till vår
undsättning. (Tack Bent H)
Två hela fiskedagar hade nu gått och vi var trötta på makrillfångsterna så hoppet stod till torsdag.
Vinden hade avtagit på morgonen och det kom bara någon enstaka regnskur så vi styrde ut mot ön
Renga med proviant för en heldag för att kunna fiska över två tidvattensvändningar. Där fick vi
långa, lubb, makril, sej, uer men framförallt torsk i stort antal i vikt 2-5 kg. Havsörnarna satt på
klippväggarna på flera hundra meters bort och kom direkt när de såg att vi kastade ut fiskrens.
När vi hade två stora baljor fyllda med torsk vid 16-tiden kom tanken att vi borde ha ett eller två
lock över baljorna när vi kom iland för fiskrensning. Inget skulle väl passa bättre än en eller två
hälleflundror. Därför riggade vi om till jiggar och styrde upp till en sandbotten på 20 m djup.
Efter mindre än en minut kom ett sällan upplevt kraftigt hugg av fisk som gick tyvärr loss efter en
stunds fight. Den kunde nog ha vägt 10-15 kg. Vi var nöjda ändå för det kommer säkert nya
tillfällen i Hurtigruttens farvatten.
De samlade erfarenheterna för att en havsfiskeresa ska bli säker är att viss utrustning är absolut
nödvändig. Fiskelycka är trots allt att komma lyckligt hem!
1.
2.
3.
4.
5.
Flytväst/flytoverall
Telefonnummer för hjälp i nödlägen
Mobiltelefon-er, helst regnsäkra
Dunk med reservbränsle
En lång tamp fastsatt i fören men väl hoprullad i båten
Reservspön, GPS , ekolod och sjökort är också bra att ha beroende på var man fiskar.
Vid datorn: Torbjörn L