1. No category

Lärarhandledning
e) Den nya staden
Kort sammanfattning om innehållet: Den nya staden
visar hantverksföremål och bilder från Lidköpings tidiga
historia till idag. Från stadens alla broar, hantverket, torg
med byteshandel, De la Gardie till det stora industriella
genombrottet. Kuberna berättar sedan om kända och
okända människor som haft betydelse i staden.
330 Introduktion
Beskrivning och fakta
Den nya staden innehåller bl.a. en animation som visar gamla
brofundament på Lidans botten. Porträtt av greve Magnus de la
Gardie och hans fru Maria Eufrosyne, hantverk från 1600-talet,
föremål från familjen Lidbeck, mer och mindre kända
Lidköpingsprofiler. Tavlor med lokala gatumotiv, foto över nya torget
tidigt 1900-tal och bilder, film och berättelser från den tidiga
industrin i Lidköping.
1
Människor har alltid sökt sig dit där land och vatten möts. Lidan
förbinder jordbrukslandskapet med Vänern och det är vid Lidan som
staden Lidköping strategiskt är placerad. Kyrkan, handelsförbindelser
med Lödöse/Bohuslän/Värmland under medeltiden och greve Magnus
under Stormaktstiden har alla haft en stor inverkan på Lidköpings
tillblivelse och utveckling. Traktorerna rullar fortfarande genom
staden i skördetider och när det gödslats på åkrarna känns lukten på
torget. Goda jordar gav rik landsbygd, pengar som sedermera
omsattes i Lidköping och ledde till höga priser, välstånd och
självgodhet. Idag äger banken sig själv och staden har gott om företag
ca 4000 st.
340 Många broar över Lidan
Monitor: visar en animation om hur det ser ut på Lidans botten.
På väggen: Tavla föreställande träbron som gick över Lidan vid den
nya stadens torg.
Beskrivning och fakta
Det medeltida Lidköping, köpstaden vid Lidan tillkommer i en
brytningstid mellan vikingatid och tidig medeltid. Det kan vi veta
genom fynd man funnit på Lidans botten t.ex. rester av en kaj och
brofundament från tiden ca 1030-1300. Den äldsta bro vi funnit
rester av är daterad till år 1141. Därefter har det funnits många broar
över Lidan för t.ex. långväga resenärer som färdats mellan Lödöse
och Skara, men också oxar, stadsbor och sedermera även tåg.
1856 byggdes järnbron som gick mellan nya stadens torg och den
gamla staden, 1914 byttes den ut mot dagens betongbro. 1917 stod
gångbron mellan prästgården och esplanaden färdig, den flyttades
dock 1960 till att gå över Lidan vid Idrottens hus och badhuset och
istället byggdes en ny körbro. 1893 fick staden en järnvägsbro och
1981 byggdes Rörstrandsbron som band samman den nya ringleden. I
dagens Lidköping finns det sju broar över Lidan.
Lidan är den sämsta naturliga hamnen i södra delen av Vänern. Det
måste därför ha funnits något annat som var viktigare för att man
skulle anlägga en hamn här. Lidan är segelbar en hel mil uppströms,
här finns mycket god åkermark som gav välstånd och därmed goda
förutsättningar för handel.
Staden fick sina rättigheter 1446.
2
Observera och diskutera: Vilka var det som
såg till att staden Lidköping blev till och varför
valde man att den skulle ligga just här? Vad kan
området ha haft som var så åtråvärt?
350 I grevens tid
På väggen: Måleri på trä funnet bakom en tapetdörr i det De la
Gardiska ”Grevhuset”. Kvinnan har röda klackar på skorna vilket
indikerar att hon är en adelsdam från 1600-talet.
Baksida monter: Porträtt föreställande Magnus Gabriel De la Gardie
och hans fru Maria Eufrosyne av Pfalz. Målad av Hendrik
Münnichhoven 1653.
Beskrivning och fakta
Mycket hände kring Vänern på 1600-talet. Flera nya städer anlades,
bland annat Nya Lidköping. Kungamakten hade ett gott öga till
området och såg stor potential. 1652 ärvde Magnus Gabriel De la
Gardie Läckö slott samt rättigheten att anlägga en stad av sin far
Jakob De la Gardie. 1670 valde han att anlägga Nya Lidköping alldeles
invid det gamla Lidköping. Men bara efter elva år, nämligen 1681
under Karl den XI:s reduktion förlorade han allt. Då drog kronan in
alla adelns gods. Vid den tiden levde ca 300 personer i Gamla och
Nya Lidköping.
Observera och diskutera: Varför valde Magnus
Gabriel De la Gardie att placera den nya staden
invid det redan befintliga Lidköping? Varför lät
kungamakten anlägga flera städer runt Vänern på
1600-talet? (Filipstad, Vänersborg, Mariestad,
Kristinehamn, Åmål.) Och vad kan anläggandet av
Göteborg 1621 inneburit för Sverige och
Vänerområdet? Vilka ambitioner hade De la G.
med sin stad?
360 Den byggda miljön
Tavlor med gatumotiv: 1. Mellbygatan sedd mot norr. På höger sida
syns Nya konditoriet och närmast till höger ligger idag polisstationen.
2. Mellbygatan sedd mot söder på 1890-talet. På höger sida syns
3
Nyléns läderhandel samt den nybyggda flickskolan. 3. Nya stadens
torg med rådhuset innan den målades röd.
Väggens motsida: Tavla föreställande gamla stadens torg, Lidan och
gjutjärnsbron sedda från västra hamnen.
Beskrivning och fakta
I medeltidsstaden på östra stranden av Lidan var husen knuttimrade
och gatorna styrkta med trä. Med tiden växte staden och blev känt
som ett handelscentrum. I de fåtal hus som hade två våningar var
bottenvåningen ofta verkstad med bondlucka mot gatan.
Greve Magnus De la Gardie anlade Nya staden 1670. Det blev en
symmetrisk stad med rutnätskvarter. Runt torgen i gamla och nya
staden hade storköpmännen sina gårdar. Den pampiga bebyggelsen
avtog dock i takt med avståndet från torget. 1890 hade Lidköping
endast omkring 5400 innevånare och inte så mycket bebyggelse. På
de yttre områdena, som nu är fullt bebyggda, fanns det ett fåtal hus
och jorden ägdes i stort sett av enskilda, som där bedrev sina små
jordbruk. Gator och gångbanor var oftast belagda av kullersten men
på de förnämsta platserna var beläggningen på gångbanorna
kalkstenshallar av samma slag, som fortfarande finns kvar på en del
ställen. Indraget vatten och avlopp fanns inte, varken i husen eller på
någon annan plats. När hushållen ville ha vatten fick de gå till
Särnmarkska pumpen vid körbron som idag heter Torgbron.
Elektriciteten var inte etablerad så det ljus som fanns var från
fotogenlampor eller stearinljus.
Några arkitekter som har haft stor bettydelse för Lidköping och dess
byggnationer är Helgo Zettervall och Emil Hagberg. Helgo Zettervall
föddes 1831 i Lidköping och blev en betydelsefull person inte bara för
Lidköping utan i hela Sverige. När han dog 1907, hade han hunnit vara
stor arkitekt, professor vid konstakademien i Stockholm och chef för
Överintendentsämbetet. Zettervall utförde till stor del ombyggnader,
bl.a. av Lunds och Uppsala domkyrkor (1860-1902 respektive 188693). Han anses idag vara den främste arkitekten inom restaurering av
gamla byggnader och kyrkor som genomfördes under 1860–1890talet. Efter hand växte dock en stark kritik mot dessa
restaureringsprinciper Zettervall hade. Han försökte alltid att
återskapa byggnaderna enligt idealen i den stil de ursprungligen varit
byggda i. Förändringar och tillbyggnader som gjorts under
århundradenas lopp i sin egen tids stil rensades bort och ersattes
med nyritade ombyggningar. Zettervall avsåg inte att återställa
byggnaderna så som de en gång sett ut, utan utforma dem så som han
ansåg att de borde ha sett ut. Likväl kan han fortfarande kritiseras
inte bara för kulturvandalism, utan också en både romantiserande
4
och utslätat schablonmässig uppfattning om hur det "borde" ha sett
ut.
Emil Hagberg anses vara den som har ritat de intressantaste
byggnaderna i staden. 1906 utsågs han till Lidköpings förste
stadsarkitekt med en lön på 83 kr i månaden. l hörnet av Södra
Kyrkogatan och Hamngatan föddes Emil 1862 och efter skolgång i
Lidköping och Skara flyttade han till Stockholm och Berlin för
arkitektstudier. Han blev snabbt eftertraktad och gjorde många
uppdrag i Tyskland, dock är det mesta bortbombat i kriget. Hagberg
flyttade så småningom hem till Lidköping igen och fick en hel del
uppdrag samt ett gott rykte som arkitekt och byggledare. Hans hus
ansågs välkonstruerade, rejäla och praktiska. Yttre påkostad elegans
och hög konstnärlighet inomhus ansågs dock göra hans byggnationer
onödigt dyra. Emil Hagdahl ritade ett trettiotal hus i Lidköping, varav
ca tjugo står kvar idag. På hans kvarvarande hus kan ofta
byggnadsåret läsas, det står väl synligt på fasaden, omgivet av
stiliserade bladslingor. Bara två offentliga byggnader ritades och
uppfördes av honom, det var Östra Folkskolan (Wennerbergsskolan)
och Flickskolan (tillbyggnaden mot Esplanaden). Hagbergs förslag till
nytt Stadshotell och nya lasarettsbyggnader förkastades. De ansågs
för storslagna och alltför dyra. De hus som Emil Hagberg ritade står i
dag som minnesmärken över en arkitekt som ansträngde sig att rita
vackra hus och som också verkligen lyckades med det. Han hade en
unik stilkänsla och lyckas framgångsrikt att i sina jugendhus blanda in
såväl en nypa klassicism som ett stänk nationalromantik.
Tack vare Lidköpingsbornas strävan att behålla trästadskaraktären är
De la Gardiestaden idag riksintresse för kulturmiljövård.
Observera och diskutera: Titta på tavlorna
med stadsmotiv, känner ni igen vart de är ifrån?
Hur har staden förändrats? Var i staden kan man
ännu se autentiska byggnader/byggnadsdetaljer?
Varför finns så få äldre byggnader bevarade i
Lidköping? Tips: Besök gärna Vänermuseets
arkiv. Där kan du och din klass titta på gamla
ritningar. Besök även Vänermuseets 20-tals
lägenhet i Ajaxkvarteret.
5
370 Eld och brand
Tittskåp: Hink i läder använd av brandkåren. Brandpiska. Brandspruta,
våra dagars brandsläckare.
Ovan: Öskar från brandkåren.
Beskrivning och fakta
1849 natten mellan den 22-23 maj blev ett hårt slag för
Lidköpingsborna. Den stora stadsbranden utplånar då den Gamla
staden. De ända byggnaderna som klarade sig var de som ligger vid
Limtorget. De flesta hus var byggda i trä och taken var många gånger
täckta av torv ända in på 1800-talet! Den äldsta stadsbranden som
omnämns i Lidköping var 1553. Då skattebefriade Gustav Vasa staden
så att Lidköpingsborna kunde ha råd att bygga upp sin stad igen.
Nicolai kyrka fick sitt nuvarande utseende efter branden.
Observera och diskutera: Varför brann det så
ofta? Hur såg gatorna ut? Var i staden kan man
ännu se autentiska byggnader/byggnadsdetaljer?
Vad gjorde man för att undvika bränder? Finns det
några trähus kvar i Lidköping idag, var?
380 Människor i kubik
Beskrivning och fakta
Kuberna innehåller porträtt av och berättelser om människor med
anknytning till Lidköping. Människor som har levat och verkat och
därmed haft stor betydelse för staden och dess utveckling.
”Gamla ströbor” Ellen Gustavsson och Tilda Jansson.
Knut Hallgren, konstnär (1885-1937).
John Erik Hedin, teknisk ledare för Lidköpings mekaniska verkstad.
Kjell Hedvall, kommunalråd i Lidköping.
Christian Herrman, Barberare.
Theresia Horslev, silversmed och formgivare.
C J G Högberg, kruthandlare och ledande man i skytteföreningen (1839-1930).
Gustaf Jakobsson, skräddare.
Anna Johansson, bokbindare.
Jacob Julius Fredrik Ahlberg, borgmästare i Skara (1805-1899).
Gustav Simon Ander, fotograf.
Ingrid Andersson
Jeanna von Becker, gift med lagman Carl Johan von Becker.
Anders Bengtsson och Alfrida Juliana Sjöstrand.
Lennart Bergius, stuveriarbetare samt maskinist och eldare ombord S/S Frasse.
Beata Carlbom, hönspiga (1843-1929).
6
Frans Ledström, f.d. ordf. stadsfullmäktige i Lidköping.
Werner Dahlström, f.d. byggnadschef i Lidköping samt f.d. chef för Lidköpings
hantverks och sjöfartsmuseum.
C. Axel Eriksson, bokhandlare.
Uno Falkengren, fotograf.
Ragnar Fernqvist.
Hulda och hedvig Karlsson, tvillingar från Spiken.
Nils-Gerhard Karvik, lektor i Biologi.
Yngve Söderström, kyrkoherde samt verkställande direktör vid Anna-Lisa
Lidbecks uppfostringsanstalt.
A.W. Victorin, fotograf och urmakare.
August, Emma och Anna Ollson, syskon från Kållandsö.
Axel Rudenschöld, greve och Överste (1839-1916).
Selma Sandberg, f.d. ägare till Hotell Örnen på Älvgatan samt Hotell Råbeck på
Kinnekulle.
”Snus-Kristin”, Lidköpings-original.
Johanna och Gustav Svensson, hon brödutbärare och han gårdskarl hos
bagarmästare Westerstål samt ringare i Nicolikyrkan.
Carin Lexmon, oppositionskommunalråd i Lidköping.
Johan Lidbeck, även kallad ”Stollige Lidbeck” levde ett kringflackande liv med sin
fiol.
Erik Johan Magnusson, järnhandlare.
Ellen och Anna Nordgren, systrar från Lidköping.
Gunnar Wennerberg, född i Lidköping 1817 var en skald,
kompositör, Akademiledamot och ämbetsman. Han har skrivit
”Gluntarna”. ”Här gudagott att vara, O vad livet dock är skönt” som
nybliven lektor i Skara. Så småningom blev han även utredningsman
för bilvande Nationalmuseum i Stockholm. Ecklesiastikminister 187075 och 1888-90 och Landshövding i Växjö 1875-88. Han dog på
Läckö Kungsgård 1901.
Anna Lisa Lidbeck är staden Lidköpings största donator. Förutom
orgelverk till kyrkan för 22.000 kr, samt medel till uppförande av
fattigförsörjningsinrättning på 30.000 kr donerade hon 100.000
kronor till Järnvägen Lidköping-Skara-Stenstorp. Till stipendiefonder i
Uppsala, Lund, Skara och Lidköping donerade hon 115.000 kr samt
hela den Lidbeckska fastigheten värderad till 58.200 kr. Vid sin död
1880, 81 år gammal, förfogade hon över en förmögenhet om 823.000
kr. I dagens penningvärde skulle det bli ungefär fyra miljoner kronor.
Hälften av detta ville hon ingå i en fond för räddningshem i Lidköping,
det som senare blev Margeretelunds-anstalten.
7
Observera och diskutera: Vilka är de och vad
har de gjort för staden? Tips: Besök gärna
museets arkiv för att hitta mer fakta om de olika
personerna.
390 1700-tals Lidköping
Monter: Halskedja av guld med spänne av emalj. Har ägts av Maria
Hellenberg (senare Maria Lidbeck), från 1600-tal. Halsband i två delar
med elva svarta stenar av onyx och där emellan bergskristaller. Har
tillhört Maria Lidbeck som bär det på sitt bröllopsporträtt. Täcke av
sidenbrokad. Tyget bars som annandagsklänning av Maria Lidbeck vid
bröllopsfestligheterna 1772. Klänningen syddes sedan om till ett
täcke. 1700-tals Damsko, Sunnerby.
Monter: Borgarfana, 1759, har hängt i rådhuset.
Beskrivning och fakta
Befolkningen i 1700-talets Lidköping bestod till största del av
hantverkare. Det var gesäller och lärlingar, ett mindre antal
hantverksmästare, arbetskarlar och ungmör, pigor och drängar,
bodgossar och handelsbetjänter. De bodde oftast på samma plats
som de arbetade. En familj som fick stort inflytande i staden var
Lidbeckarna. Deras anfader kom inflyttande som fällberedare på
1600-talet. Hans barn och barnbarn kom att driva affärsrörelser, sitta
i stadens råd och utgöra navet i stadens 1700-talssocitet. Anna-Lisa
Lidbeck mor till Maria Lidbeck donerade stora summor pengar till
Lidköping, bl.a. finansierade det järnvägsbygget.
Observera och diskutera: Vilka är människorna
som bor i Lidköping idag? Vad är det som gör att
människor bosätter sig någonstans? Besök gärna
innergården till Shougska gården som är ett
byggnadsminne vid nya stadens torg för att få en
känsla av hur miljön kring 1700-talets handelshus
såg ut. Hur kan livet på 1700-talet sett ut?
8
400 Torghandel
Fotografi på vägg: Torgdag på Nya stadens torg, ca 1900.
Monter: Bardisan. Korsgevär, 1600-tal. Glasflaska. Flaska i ek. Vinkrus
med slutet handtag, 1600-tal.
Beskrivning och fakta
Nya staden anlades 1672 och sedan dess har det varit en
samlingsplats för människorna i staden. Man hade sedan medeltiden
haft torgmarknader i Gamla Lidköping, som fick stadsrättigheter vid
fjortonhundratalets mitt. Men som på många andra ställen där det
fanns organiserad handel existerade också en mer vildvuxen sådan.
Betala tull fick man göra om man skulle in till staden för att sälja sina
varor. Staden var omgärdad med plank och för att komma in var du
tvungen att passera en stadsport med en tullstuga. Naturligtvis
skedde då en alternativ handel utanför staden, så kallat landsköp. Då
bytte varor ägare utan att det kom stadstullen och stadens
privilegiehållare tillgodo och därmed gick också tullinkomster kronan
förbi. Men Magnus De la Gardie såg hur han kunde stävja detta
genom att anlägga en ny stad på den plats som landsköpen ägde rum.
Platsen fick sedan heta Nya staden. På så sätt kunde han nu, på 1600talet kontrollera handeln. 1700-talets blev handelsmännens tid vid
torget. Då grundlades förmögenheterna och rikedomarna visades upp
i åtskilliga praktfulla trähus med två våningar vid Nya stadens torg.
Tullen togs bort vid 1800-talets början. I stället blev torgplatserna
avgiftsbelagda. Dock fanns det en liten del som alltid var avgiftsfri,
men den blev fort upptagen. Lidköpings borgare fick en fri torgdag
redan på 1500-talet, nämligen lördagar. Den största marknaden var
vid Mikaeli marknad vid skördetidens slut den 29 september. Än idag
är det en viktig händelse att gå på torget på lördagar och handla, och
inte minst träffa bekanta. 1705 bestämde magistraten att Mikaelis
marknad skulle ha 82 vakter bärandes på stadens Korsgevär eller
Bardisaner som skulle kontrollera att rätt priser togs.
Observera och diskutera: Se fotografiet, varför
är det så många hästar på torget? Varför hade man
torghandel? Tips: Besök Schougska gården för att
se en välbevarad handelsgård från 1700-talet.
9
410 Kriget kommer
Monter: två stycken flintlåspistoler med kolv av trä, 1600-tal.
Brödkaka (bakad 1867) och kallas för ”Flöttekaka”. Det var en
brödkaka de anställda fick med sig vid en flytt, som resematsäck. Skål
av lergods.
Beskrivning och fakta
Svensk-Danska kriget varade mellan 1611-1613. Då regerade den
unga Gustaf den II Adolf, och i Danmark Kung Kristian IV. Det sägs
att Lidköping klarade sig med nöd och näppe när Danskarna hade
intagit Västergötland tack vare en lokal präst vid Härene kyrka.
Prästens strategi var att tända flertalet eldar runt om i skogen och
låta folk stå med bullrande trummor dag som natt. Detta skrämde
fienden som tänkt marschera mot Lidköping och valde istället att
marschera mot Skara som brändes ner.
Observera och diskutera: Hur ser krigen ut i
våra dagar? Hur skiljer de sig åt, krigen då och nu?
420 Hantverket
Monter: Pendelur, 1600-tal. Stolklädsel av gyllenläder, 1600-tal.
Dörrgångjärn,1600-tal. Brudkrona av förgyllt silver, tillverkad av Erik
Guldsmed (1674-1688). Ljusstake i mässing1670-1720. Stånka (krus) i
masurbjörk. Alla föremål som har direkt anknytning till människornas
dagliga liv, som mjölnare, bagare, skräddare, handskmakare och
skomakare, de som klädde och födde innevånarna i staden.
Monter: Apoteksföremål (kommer att växla)
Beskrivning och fakta
Lidköping blev tidigt en knutpunkt för duktiga hantverkare. Inte minst
försåg Magnus Gabriel De la Gardie att många duktiga hantverkare
från Europa kom till området för att rusta upp Läckö. Hantverket har
sedan dess varit en viktig del i Lidköpings utveckling. På 1800-talet
var 40% av Lidköpingsborna hantverkare. 1815 så var dessa
hantverkare registrerade i staden: Karduansmakare, Snickare,
Timmerman,
Smed,
Handskmakare,
Gelbgjutare,
Målare,
Kopparslagare, Sämskmakare, Spegelmakare, Krukmakare, Murare,
Skomakare, Skomakare, Hattmakare, Guldsmed, Sadelmakare,
Vagnmakare, Svarvare, Bokbindare, Skräddare, Hovslagare,
Tunnbindare, Byggmästare, Repslagare, Glasmästare och Panngjutare.
10
Observera och diskutera: Vad fanns det för
hantverkare i Lidköping? Gatunamnen i Lidköping
avslöjar några.
430 Industrin
Monter: Halvmodell till ångfartyg, Lidköpings mekaniska verkstad
1870-tal. Vas, Nymans porslinsmåleri Lidköping 1910. Prototyp till
galosch, Lidköpings gummifabrik tidigt 1900-tal. Tändsticksetikett,
Lidköpings tändsticksfabrik. Ölflaska från Lidköpings bayerska
bryggeri.
Film: från MEMA (silver och nysilverfabrik)
Beskrivning och fakta
1890, hade staden endast omkring 5400 innevånare. Industrierna var
inte många. Det var tändsticksfabriken och mekaniska verkstaden
som sysselsatte några hundratal arbetare och arbeterskor. Hedin,
som var chef på ”Meken” som den mekaniska verkstaden kallades var
också pådrivande vid starten 1908 av Gullspångs kraft AB. Gullspångs
kraft hade stor betydelse för elektricitetens framfart och därmed
även utvecklingen av industrierna.
Arbetstiden på tändsticksfabriken var i regel 11-12 timmar om dagen
och lönen 1 kr till 1:25 per dag för vuxna. Askfyllarna inne i packsalen
arbetade på ackord, där betalningen var 10 à 11 öre per gross (144
stycken) fyllda arkar. Inne i spånsvarven kunde en 17-åring tjäna upp
till 81 öre om dagen. För tändsticksfabrikens räkning bedrevs rätt
mycket hemarbete som bestod i tillverkning av innanlådor till
tändsticksaskar. Barnen i de flesta arbetarhem måste delta i arbetet
för att hålla den värsta nöden från hemmet redan i 5- 6-årsåldern.
Ersättningen för detta arbete betalades med 45 öre per tusen askar,
men det lämnades ingen kontant valuta, utan man fick en liten
kopparplåt, på vilken stod tryckt siffran 45. Denna fick man sedan i
vissa affärer byta ut mot varor till samma belopp. Svårast var detta
arbete under vintern och regniga dagar, då lådorna måste torkas
inomhus i samma rum, där man vistades såväl dag som natt. När
sedan barnen gått i skolan några år, två år i småskola och max fyra år
i folkskola, var det att börja på tändsticksfabriken som arkfyllare och
svarvpojkar. Det var att gå från skolan till fabriken, från fabriken till
skolan. Nästan alla i Lidköping hade någon anknytning till
Tändsticksfabrikerna. Tändsticksfabriken Sirius hade 1910 hela 425
anställda fördelat på 223 män och 202 kvinnor. Det var de ogifta
kvinnorna som utgjorde arbetskraft på tändsticksfabriken. Många var
11
det som började vid 13 års ålder och arbetade på Sirius i kanske hela
sitt liv.
Fabrikslokalerna var ofta i dåligt skick. Det dröjde många år innan
klädskåp
och
tvättmöjligheter
installerades.
Inom
tändstickstillverkningen förekom det ofta bränder och därmed
brännskador. Fosforhanteringen var också problemfylld då man
kunde få fosfornekros som gjorde att man tappade tänderna och
gommen blev anfrätt. I värsta fall lossnade bitar av käkbenet.
Efter andra världskriget bildades en samköpsförening i Lidköping.
Genom att köpa in hela säckar med mjöl, socker, kaffe, lådor med
margarin, tunnor med sill, kunde man hålla priserna nere. Denna
kooperativa idé var fördelaktig så länge man hade tillgång till gratis
arbetskraft. Affären höll på i fem år till 1925, då Lidköpings
kooperativa öppnade affär på Skaragatan.
Observera och diskutera: Diskutera utifrån
dina elevers ålder hur livet kan ha sett ut om de
levde på slutet av 1800-talet. Jämför med eleverna
vardag idag. Hur ser dagens arbetsmöjligheter ut?
Vad beror det på? Tips: Besök museets 1920-tals
lägenhet i Ajaxkvarteret.
12