1. No category

Babylon Papyrus
Papyrus 4/2010
“...för gräsrökande hippies och frihetsälskande humanister...”
Innehåll
S. 3
S. 4
S. 5
S. 7
S. 8
S. 11
S. 12
S. 13
S. 14
S. 15
S. 16
S. 17
S. 18
S. 20
S. 22
S. 25
S. 27
S. 30
S. 31
Ledare
Fröken ordförandes spalt
Lite historia om Babylon
Japansits
Negativism - läran om hur allt ändå går åt skogen
Det var bättre förr
Halloween
Från kassetter till Spotify
Historicus går på ishockey
Pizzasits
Chained by society - and clothing
Rainer Knapas berättar
Babylon och konsumismen
Självständigheten 93 år
Roskisdykning - Babylons (av)fall?
Protestsånger
Papyrus 25 år!
Historicus styrelse 2011
Kommande program
Chefredaktör: Tomi Rautoma
Redaktionen: Malin Ekebom, Nina Hauta-aho, Valter Holmström, Magnus Rask, Svante
Thilman, Myrsky Ylppö
Övriga medverkande: Camilla Kaila
Tack till: Kim Krause för ekonomiskt understöd
Pärmbild: Jeannette Krause
Ombrytning: Tomi Rautoma
Tryckt på Mondia Digipaino i december 2010
Historicus r.f.
Institutionen för filosofi, historia, kultur- och konstforskning
Helsingfors universitet
Redaktionen nås per e-post på adressen [email protected]
“On the Origin of Babylon”
Text: Tomi Rautoma
Jaha, då får man väl tacka för sig och konstatera att
chefredaktörsskapet var en för jävlig, arbetsdryg
och tröttsam grej. Nej, seriöst var det väldigt
givande, roligt och skojigt. Nåja, kanske lite av
båda.
Historicus har haft ett år fyllt av sitser, exkursioner,
sammanträden och annat smått och gott. De nya
gulisarna har helt tydligt uppfattat saken så, att
Historicus är något som är värt att vara med i.
De gamla har också de visat att de inte helt växt
ur föreningen, det vittnar bl.a. “det var bättre
förr” sitsen om. Sammantaget kan man säga att
föreningen verkar vara mycket livskraftig för
tillfället.
Något som detta år också givit oss (och världen)
är etablerandet av anti-babylonismen. Alltid har
det väl funnits en skämtsam (?) vänstervridenhet
i föreningen. Men detta är kanske ändå inte
riktigt den rätta definitionen. Snarare påstår jag
att föreningen ser ner på kapitalismens ekorrhjul,
ni vet, “uraputki” och dylika, förkastliga
element i samhället. Dessa förhatliga termer
kan enkelt sammanfattas i begreppet Babylon.
Visst, vi är medvetna om att begreppet Babylon
ursprungligen inte betytt exakt detta, men
evolutionen har gjort att en ny art av Babylonbegreppet har skapats: Historicus egna lilla alster.
Jag är pinsamt medveten om att många därute
inte ännu stött på dessa anti-babyloniska
tendenser i uttalad form inom Historicus. Detta
nummer av Papyrus ändrar hoppeligen (ja, jag
vet att det är en finlandism) på den saken. Men
för att fullt förstå vad Babylon betyder är det skäl
att gå tillbaka till de vindpinade, regniga tyska
gatorna där Historicus alster föddes i dimmorna
av för många krogkvällars bestående småfylla.
Att exakt peka ut hur begreppet föddes är möjligen anakronistiskt, då de luddiga minnes-
bilderna inte riktigt
överenstämmer med
varandra.
Dessutom hade begreppet
nog använts tidigare, t.ex. under sitsen till livets ära (se
Papyrus 1/2010).
Trots dessa obligatoriska källkritiska
kommentarer kan
konstateras att det
antagligen var Valter som först kläckte ur sig att
Babylons tentakler snärjer Europa, detta efter
att vi uppmärksammat en McDonald’s inklämd
mellan vackra 1600-talshus. Därefter hakade
undertecknad samt en del andra resenärer på
och begreppet växte i styrka, omformades för att
passa just Historicus och etablerades därefter.
Babylon betyder olika för olika människor.
För mig står Babylon för kapitalismens
ekorrhjul (som nämnts), för ett omedvetet
förtryck i samhället som gör att kultur inte
värdesätts, utan endast pengar har betydelse (jfr.
universitetsreformen...). Därutöver står Babylon
för de förhatliga inslag av marknasekonomi som
människor gillar för att de trugats så mycket
reklam på dem att de mist sin förmåga till kritisk
analys. McDonalds är väl ett typexempel: dålig,
ohälsosam mat som vi ändå köper och på så sätt
orsakar lokala matställens och matkulturens
död. Ett annat exempel är de gigantiska
varuhusen som gör att närbutikerna försvinner.
Men missförstå mig inte: Babylon är inte endast
ett yttre fenomen. Babylons cansersvulster växer
i oss alla.
Jag önskar att denna tidning gör kampen mot
Babylon bekant för hela den gigantiska läsarkrets
denna tidning har. För övrigt tackar jag för
mig och önskar lycka till åt Valter som tar över
chefredaktörsskapet nästa år!
Papyrus 4/2010
3
Fröken ordförandes spalt
Af: avgående ordförande Camilla Kaila
Det är nu exakt 11 dagar, fyra timmar, fyra
minuter och 20 sekunder till nyår och slutet
som min tid som Historicus ordförande. Det
har varit ett alldeles underbart år och jag vill
varmt tacka alla dem som varit med och skapat
det, både funktionärer och andra. Jag vill även
tacka för förtroendet och hoppas att alla gäster
trivdes på julfesten och kommer att synas på
Historicus evenemang även i framtiden.
För att i all korthet beskriva året har föreningen
deltagit i och ordnat nitton sitser, en längre resa,
samt tiotals möten och mindre tillställningar.
Deltagarantalet på alla dessa programpunkter
är sammanlagt närmare 800. Samarbetet med
Kronos har fungerat och Historiaden med Kleio
har återupplivats. Gulnäbbarna har trivats och
hittat sin plats i föreningen, traditioner har fortsatt och nya programnummer uppfunnits. Det
mycket populära valmötet, där de flesta funktionärsposterna fylldes genom röstning, visar att
medlemmarna har ett intresse för föreningens
framtid och jag är övertygad om att år 2011 kan
bli ett alldeles otroligt fint år.
Alla nyvalda vill jag påminna om vad du nu gett
dig in på. Ett förtroendeuppdrag inom Historicus är någonting du frivilligt valt, men när du
väl är vald kan du inte bara plocka russinen ur
kakan. Det handlar inte heller om vad du kan få
ut av ditt år, utan om vad du kan ge föreningen.
Då är det lyckligt att russinen är många och att
du oundvikligen kommer att få hur mycket som
helst ut av nästa år. Dina år som föreningsaktiv
kan bli de mest händelserika och lyckliga i ditt
liv, eller åtminstone under din studietid. Även
om du någon gång tvingar dig själv att gå på ett
alldeles fruktansvärt trist möte, om saker som
knappt intresserar dig, och som dessutom är
långt som fattigåren.
4
Det är nu exakt 11 dagar, tre timmar, två minuter och 50 sekunder tills ett nytt år i Historicus
historia börjar. Jag vill önska den nya styrelsen,
med Anna Wilhelmson i spetsen, all lycka och
litar till hundra procent på att ni kommer att
klara er alldeles utmärkt. Tack Historicus! Vi
syns nästa år.
Papyrus 4/2010
Lite historia om Babylon
Text: Magnus Rask
Babylon är en efemär chimär, svårgreppad,
undflyende och hjärnskärande. Det sägs att det
inte går att definiera Babylon, åtminstone inte
utan att själv hamna i dess grepp och bli en del
av det. Men må med denna text ändå ges ett
tappert försök:
Det hela började för länge sedan i ett land som
nuförtiden inte mera är allt för fjärran i en globaliserad värld. I landet fanns två stora floder
vilka gav landet sina namn på många språk –
vårt namn på stället – Mesopotamien – kommer från grekiskan, där det betyder mellan flod.
Vid, på och mellan dessa två floder bodde sedan
urminnes tider en rejäl massa folk som byggde
städer. I detta Mellanflodsland byggdes även
staden Babylon (akkaderna som byggde den
kallade det för babili) för si så där 4000 år sedan. Men fastän staden Babylon har en lång och
krånglig historia, som är i sig värd att förtäljas,
kommer den inte att utgöra mer än ett bihang
i denna text. Det är det breda semantiska fältet
för ordet Babylon som är det för tillfället mer
intressanta granskningsobjektet: Babylon var
nämligen en stor stad, en mäktig stad, en stad
av folkmassor, murar, lagar, tempel, byråkrati,
vetenskaper och kungar, och förknippades med
glans och makt och ordning. Babylon, som under kung Hammurabis tid (cirka vid det artonde
århundradet före Kristus) blev den största och
mäktigaste av städer i landet (och antagligen
även världen) stod redan tidigt för civilisation.
Det är värt att märka att städer och civilisation
har sedan urminnes tider även haft andra konnotationer än ordning, makt och lag: det är mycket värt att anmärkas att i Mesopotamiens och
världens tidigaste bevarade skrivna eposet, det
sumeriska Gilgamesh, lockas kung Gilgamesh
blivande motpart och kumpan, vildmannen
Enkidu, från obygderna och en djurlik existens
till staden och civilisationen med öl, bröd och en
kurtisan (som han med sina vilda krafter idkade
samlag med in på sjunde dagen). Babylon var
också, likt Gilgameshs Uruk, en stad av nöjen,
fest och skökor. Och ehuru Babylon inte var den
första eller långvarigaste maktstaden i Tvåflodslandet, kom dess namn att för evinnerliga tider
framåt att sammanknippas både med makt och
med löst leverne på grund av andra folks idoga
användning av dessa associationer.
De klassiska tidernas greker, romare och perser
associerade alla Babylon med stjärnkunskap och
andra vetenskaper fastän själva staden var vid
deras tid redan förfallen (själva staden tycks ha
utplånats totalt senast vid tvåhundratalet före
Kristus), men den stora vidareföraren av namnet
Babylon var dock den lilla höglandsstammen
judarna, vars heliga texter överlevde staden
Babylon, men använder staden metaforiskt i
olika syften i olika sammanhang. Berättelsen om
Babels torn, exempelvis, ingår i det allra äldsta
lagret av judiskt material i den ansamling som vi
idag kallar Bibeln, och samtidigt som den utgör
en moralberättelse om hybris och fall, och en
etiologi över varför jordens folk talar sinsemellan
oförståeliga språk, grundar sig berättelsen även
på en ordlek som gottar sig rejält med likheten
mellan stadens namn, på hebreiska babel, och
verben att konfundera, på hebreiska balal. Redan
i ett tidigt skede av judiska historian blev Babylon alltså en stad av högmod och dunkelhet.
Det hela förvärrades sedan ytterligare under
den så kallade ”babyloniska fångenskapen” på
femhundratalet före Kristus, då tvångsförflyttade
judar fick orsak och iver att skriva om staden
och jämföra sina egna traditioner med andras.
Staden Babylon fick därefter stå som en metafor
för den judiska diasporan ända tills romarna
förstörde templet i Jerusalem året 70 före Kristus
och staden Rom tog över Babylons roll som den
Papyrus 4/2010
5
elaka övermakten i judarnas sinnen.
Den nästa fasen av begreppet Babylons uppbyggnad skedde i och med de eskatologiska
rörelserna i de tidiga kristna grupperna, vilka
använde sig av starka symboler och starkt språk
i att kritisera den tidens världsordning. I det
främsta exemplet av denna rörelses texter som
finns till oss kanoniserat, bevarat och tillgängligt,
Uppenbarelseboken, finns Babylon med som en
sköka som sitter på ett odjur, härskar vid stora
vatten som är människor och länder och språk
och nationer, och dricker martyrernas blod.
”Och på hennes panna var skrivet ett namn med
hemlig betydelse: »Det stora Babylon, hon som
är moder till skökorna och till styggelserna på
jorden. »” (Upp. 17:5) Alltsedan boken skrevs
och vidarebemedlades har det rått mycket olika
uppfattningar på vad som egentligen menas med
alla de allegoripåhopningarna som där till höger
och vänster florerar, men Skökan av Babylon
har i många tider varit ett mycket bra tillhygge
mot vilken som helst tillräckligt stor övermakt:
många under de första århundradena efter
Kristus ansåg att det symboliserar ju romarriket,
medan reformivrarna på 1500-1600-talen
började applicera skökstämplet på påvemakten.
Till sist, och kanske störst kommer vi sedan
till den sista stora brytningen i det semantiska
fältet för Babylon: rastafarierna. Denna nya
spiritualitetsrörelse som började spridas i Jamaika
på 1930-talet kombinerar gammaltestamentliga
begrepp och uppmaningar med romantiserande
över det förlorade ursprungslandet Afrika,
samhällsfrånvändhet, utmärkande kläd- tal- och
hårstilar, rökande av trevliga plantor och dyrkan
av Etiopiens kejsare Haile Selassie I (som innan
han fick den kejserliga kronan bar på titeln
Ras, huvud, som kan likställas med hertig, och
födelsenamnet Tafari) som Guds eller Jesus
andra inkarnation på jorden. I rastafaritankens
sammelsurium av löst sammankopplade
politiska, ideologiska och religiösa element, ofta
uppenbarligen valda med klippa-och-klistrametoden, kan man ändock skönja en röd linje
av tillit till människornas förmåga att klara sig
6
själva och hjälpa varandra bara de står fria från
övermakt och förtryck. Ett redskap som de
använder sig av i detta är överföringen av myter
och berättelsen från det förflutna till samtiden
och från religionen eller folkmun till politiken
(som var allmän kutym under bibliska och antika
tider, då många av myterna och berättelserna
skrevs ner): själv är rastafarierna alltså Judeas
eller det försvunna Israels ättlingar och står emot
allsköns utomsidig herravälde. För rastorna står
Babylon för staden, staten, samhället, skolan,
kolonialismen, rasismen, översitteriet, och deras
väktare som inte låter människan vara i fred
och tänka och handla själv. Det är också just på
grund av detta som Babylon inte kan definieras
vetenskapligt: eftersom rastafarierna inte i större
grad sysslar med högre utbildning, kommer vetenskapen utifrån från kolonialherrarna, och är
således från Babylon, och det som kommer ut
ur vetenskapsmännens munnar är lögner som är
ämnade att hålla människan på sin plats.
Nåväl, termen har sedan förts vidare via musiken, den stora jamaikanska exportartikeln, till
västerlandets allmänna popkultur och dess olika
subkulturer – speciellt hip-hopens många grenar – ända till den grad, att sedan åtminstone
1980-talet har ett antal reggaeartister i sina
sånger rasande predikat mot ickerastafarier som
själ rastasymboler, -ord och -tankesätt. Nu och
här, i västerlandets sammanblandning av rörelser, idéer och tankar florerar hela Babylons
semantiska fält, från makt till glans till förvirring till fångenskap till skökor till förtryck. Det
är i denna sfär denna tidning nu svävar i, i ett
tankefält där Babylon betyder staten och polisen, förtryck och hjärntvättning, marknadsföring
och osunda människobilder, prylar och shopping, shopping centers och staket, marknadens
intressen och miljöförstöring; och där kampen
mot Babylon och förkastandet av dess lockande
fällor är det ända nobla och det största bästa
man kan göra för att rädda sig själv, mänskligheten och världen.
Babylon är ett svårgreppat begrepp som har varit
förvånansvärt aktuellt i cirka fyra tusen år.
Papyrus 4/2010
Japansits
En del folk tog på allvar kravet
att klä ut sig. Men till vad kunde
man fråga sig i minst två fall...
↑ “Geishor är inte horor”.
← En vanlig sits? Åtminstone efterrätten var inte
av det vanliga slaget (glass/rulltårta). Vissa var mer
förtjusta än andra, men det visade sig att man kan
göra många roliga saker med gelé.
Papyrus 4/2010
7
Negativism
läran om hur allt ändå går åt skogen
Text: Valter Holmström, Magnus Rask, Svante Thilman
”I väntan på bättre tider” och ”det går nog med
tiden” är fraser som används i dåliga tider för att
uppmuntra folk till att tro på att sakerna i framtiden blir bättre. Inom historieskrivningen är
framstegstanken ett exempel på ett sådant positivt tankesätt. Denna artikel behandlar dock ett
motsatt synsätt: negativismen.
Lite löst kan definitionen av negativismen summeras i dessa tre grundläggande teser: 1. Allting
går åt helvete. 2. Om de mot förmodan går bra,
så är det bara temporärt och snart går det nog
neråt igen skall du se. 3. Om saker går bra och
har gjort så en lång tid, så går saker egentligen
dåligt, du lägger bara inte märke till det.
Negativismen, som först på senare dagar blivit
en erkänd vetenskaplig skola, har många förgrundsgestalter som retroaktivt kan räknas in i
negativisternas skara. Edward Murphy är kanske den mest klarskurna och kända negativisten
med sin universallag ”Om något kan gå fel så går
det fel”. Denna lag följer negativisterna bittert,
med det självklara tillägget ”något kan alltid gå
fel.” Andra kända negativister innefattar bl.a.
Henrik Ibsen, Noam Chomsky och Arne Anka.
Negativismen har egentligen inte som vetenskap
skapat något nytt, den har snarare utsträckt redan befintliga naturlagar till att gälla allt mänsklig handlande. Alla organismer följer negativismens kurva, från den spädaste blomma till
den grövsta av elefanter. I början kommer det
frodiga växande stadiet, tragiskt endast i sin ignorans, där organismerna i lycklighet frodas och
blir starkare – därefter är livsloppet en ständigt
nedåtgående process av andligt och kroppsligt
förfall tills slutgiltig ensamhet och död. Sic
transit gloria mundi - och därefter kommer inget paradis. Även icke-levande fenomen följer
ibland denna kurva från blomstring till viss-
8
nande - se bara på själva universum som i sin
ofantlighet kommer att kollapsa en vacker dag.
Negativismen är dock inte bara ett vetenskapligt
verktyg utan även en livsfilosofi och attityd. Att
ha negativismens som livshållning är att med
sträng blick se skapelsen i dess sanna sken, att
visa fingret åt alla töntiga framstegsoptimister
som försöker maskera världens hemskheter för
att leva i en plastig värld av absolut kitsch. Optimister är inte bara oestetiska, det ligger något
moraliskt vämjeligt i att påstå att allt i världen
är helt okej när det uppenbarligen inte förehåller sig så. Istället förespråkar negativisterna
klagosånger och svordomar, hopplöshet och
gråt. Uppgiven sorgsenhet är människans sanna
natur, allt annat är sliskiga perversioner.
En något besynnerlig paradox finns dock däri
att det bakom negativistens bittra mask ibland
vilar en glädjens glöd. Genom att sänka förväntningarna till den absoluta bottnen blir man
nästan alltid lyckligt överraskad - såtillvida man
inte har rätt, i vilket fall man åtminstone får tillfredställa sin inre besserwisser.
Inom världshistorien går det att finna en massa
drag och exempel, som stöder negativismens existens. I stora drag kan man finna negativistiska
drag i exempelvis tre av följande delområden
inom de historiska och samhälleliga fälten: det
sociala, det ekonomiska och det politiska.
Mänsklighetens övergång från jakt- och samlingsmetoder i födoanskaffningen till egenhändig matproduktion, har fått en massa allvarliga
följder. Att det kött och riktig mat människan
äter ersatts med kolhydrater syns bland annat i
att mänsklighetens medellängd krympt med 10
centimeter. Att matproduktionen småningom
lett till att man kunnat börja skapa läkemedel
Papyrus 4/2010
gentemot de flesta sjukdomar och mänskorna
blivit mer hygieniska
av sig har i sin tur lett
till att nya sjukdomar
uppkommit: ty strävan
till total renlighet har
lett till att även sjukdomarna förnyat sig
och skapat nya, alltmer
svårknäckta former att
förekomma i.
Actual Good
Good
Samtidigt handhas allt
fler av så väl sjukvårdssom livsmedelsinstanser
av andra statliga aktörer, och med det har
vi kommit in på det
andra exempelområdet:
ekonomin. Så länge
människor haft behov
att erhålla något från
någon annan människa,
har det existerat handel.
I början var det enbart
frågan om att byta sak
mot sak, men sedan
kom någon på att skaffa
ett medel som enbart
fungerar som bytesobjekt: valutan uppkom.
(Åtminstone)
sedan
dess har mest varit bäst,
och vad har detta då
resulterat i? Förstörelse
av miljön på olika håll
av världen bland annat
genom smältande polarisar, nedrivna (regn)
skogar,
nedsmutsade
oceaner med mera. Allt
detta med den ekonomiska fördelen som motiv.
Fellmeyer-Clyde: Effect of Pervasive and Cumulative Negativity on the Perceived
Good in an Evolving Society
Negativity
Perceived Good
Time
Enligt Fellmeyer-Clyde följer negativiteten den allmänna positiva
samhälls- och teknologiutvecklingen med en viss tidsförskjutning,
och har först på senare tid kommit fatt den. Men han hävdar dock
även att negativiteten kommer att med sin pervasiva och kumulativa
natur överträffa den förre, vilket vid en högaccelererad utvecklingstempo kommer att – i stället för en utvecklings- eller teknologisingularitet – leda till en omegapunkt för det mänskliga samhället
där bitterheten, pessimismen och gnället ökar snabbare än den mänskliga inlärningstakten, och kommer därför att lamslå samhället och
utrota mänskligheten.
Det som en gång i tiden betydde blomstrande
fabriker och häftigt ekonomiskt uppsving har
nu resulterat i stora tragedier för så väl bolagen
som för i deras verksamhet på ett eller annat sätt
inblandade personer. I tiderna sågs övergången
från statlig till privat som något som kan gynna
Papyrus 4/2010
9
större antal människor, men följderna av att
detta gått för långt har småningom börjat synas.
Tidigare led människor alltså av statens för starka roll, emedan privata ägares överpoängterade
roll inte heller gjort saken bra. Här gynnas den
individ som på ett eller annat sätt lyckats uppnå
mest inflytande bland de övriga människorna.
I och med påverkandet på andra människor har
vi kommit in på det tredje delområdet i behandlingen av negativismens existens i världshistorien, nämligen politik. Så länge människor
umgåtts med varandra har det också funnits ett
behov av att påverka andra människor av en eller annan orsak. Detta har lett till handlingar,
som främjar… ja, åtminstone initiativtagaren,
men lämnar i sin tur andra människo(gruppe)
r åt sitt eget öde. Även om saker kunde gått åt
ett mer allmännyttigt håll i fall andra val gjorts.
Utvidgande av egna områden så väl inrikes som
utrikes har ofta resulterat i väldigt motsatta re-
sultat än vad varit behövligt. Speciellt i detta
fall konkretiseras det paradoxala med det som
kallas teknologisk revolution: ju effektivare vapenteknologin blivit, desto fler människor har
den dödat.
För en historiker är negativismen ett naturligt
tankesätt, ty vi riktar vår blick bakåt och således
ser ett lyckligt slut de facto ut att vara blotta
begynnelsen till något ännu sämre. Vår strävan var
att skriva ett allt omfattande och ihopsamlande
avslutningsstycke, men vi konstaterade, att det
är bäst att låta bli, eftersom vi i äkta negativistisk anda ansåg, att denna artikel inte skulle bli
något bättre av det. Således, eftersom allting
ändå håller på att gå åt det sämre hållet, så som
exempelvis mänskligheten då varje generation
får höra hur förarglig just dagens ungdom är,
återstår enbart att konstatera det kalla faktumet,
nämligen att DET VAR BÄTTRE FÖRR!
Henrik predikar, församlingen njuter.
10
Papyrus 4/2010
Det var bättre förr
Text: Nina Hauta-aho. Bilder: Camilla Kaila
Under den senaste tiden har ”Det var bättre
förr!” utropats många gånger i Historicus. En
höstkväll fick då gamylerna möjligheten att
bevisa sanningen bakom påståendet. Svaret på
frågan om det var bättre förr eller inte förblir
ändå olöst, eftersom de flesta sitsdeltagarna har
mer eller mindre suddiga minnen av kvällen.
Detta kan man dock också se som ett tecken
på en mycket lyckad sits och på så sätt som ett
bevis för att det verkligen var bättre förr.
Den gode anden hämtar av det goda.
Packat upp till bristningsgränsen trots att En och annan kände sig Gammal(s), men vem
alla ingalunda var packade.
gömmer sig bakom skägget?
Papyrus 4/2010
11
Halloween
Historicus 50 år 2012!
Historicus rf firar 50-årsjubileum i mars 2012. Med anledningen av de stundande
festligheterna planerar föreningen att ge ut en historik. Historiken kommer även
att innehålla en matrikel över föreningens forna och nuvarande medlemmar. Också
biämnesstuderande (med annat huvudämne än svenskspråkig historia) som deltagit
i Historicus verksamhet kan vara med i matrikeln.
Lämna ditt bidrag till matrikeln genom att fylla i ett formulär med dina uppgifter.
Formuläret hittar du på adressen historicus.fi/matrikel.
Även arkivmaterial, anekdoter och donationer efterlyses!
Eventuella frågor kring historiken och matrikeln kan riktas till adressen historicus50ar [at] gmail.com eller till Julia Dahlberg, tfn: 0400-645403.
12
Papyrus 4/2010
Från kassetter till Spotify
Text: Nina Hauta-aho
Jag hör till den generationen som har vuxit upp
med c-kassetter. På 90-talet var det radio och
kassetter som gällde, i slutet av decenniet också
cd-skivor. Jag kommer ihåg hur jag kunde sitta
i flera timmar bredvid radion i beredskap att
trycka på record om min favoritlåt spelades. Jag
minns längtan och spänningen när jag väntade
samt glädjen och ivern när jag slutligen lyckades
banda en länge efterlängtad låt. Sedan kunde jag
lyssna på den när som helst, om och om igen.
Jag kommer också ihåg hur jag fyllde nästan en
hel kassett med samma låt för att inte behöva
spola tillbaka så mycket.
På c-kassettens tid tuggades musiken länge
och väl. En och samma låt kunde jag lyssna på
nästan oändligt många gånger utan att den blev
sliten. Det fanns helt enkelt så litet utbud så jag
njöt av den musik jag hade. Senare fick jag en
cd-spelare och började köpa cd-skivor som jag
kunde lyssna på i långa tider utan att tröttna på
dem. Om jag ville ha hitar av flera artister kunde
jag köpa den senaste HittiBuumi. Men överlag
var det något litet magiskt och otroligt dyrbart
med all inspelad musik, eftersom det krävdes en
del möda och besvär för att nå den.
I dag lever vi i en värld av överflöd på många
områden, också inom musiken. Internet har inneburit en total förändring inom musiklyssnandet och -konsumtionen. Nästan all musik man
kan tänka sig vilja höra finns några klickningar
borta. Musikladdning från internet och Spotify
har gjort att musiken är tillgänglig för alla med
dator och internet.
För en storkonsument av musik är det lätt att
se det positiva med förändringen. Det är lättare att nå mindre känd musik och detta öppnar dörrar för mindre artister som inte har ett
stort skivbolag och marknadsföring bakom sig.
Musiklyssnandet och –smaken bland människor
blir bredare då också sådan musik som annars
skulle förbli okänd får uppmärksamhet. Under
det förra seklet var det vanligt att ungdomen
hade en stor favorit: Beatles, Abba, Spice Girls,
som nästan alla tyckte om. Nu är ungdomens
smak mer splittrad och det finns mer mångfald i musikkulturen. Men det bästa är att man
genom internet kan lyssna på så mycket musik
man vill alldeles gratis.
Den nya musikkonsumtionen har ändå också
följder som man kanske inte alltid kommer att
tänka på. Det magiska med musikinspelningar
och lyckokänslan av att få tag på länge efterlängtad musik har försvunnit. Om jag i dag
hör en bra låt på radion (vilken jag förresten
nästan aldrig lyssnar på, vem behöver radio
när man kan välja ut bara de bra bitarna på
Spotify) går jag och laddar ner artistens eller
gruppens hela diskografi på internet. Där väljer
jag de bra låtarna eller skivorna och lyssnar på
dem intensivt i några veckors tid tills musiken
blir sliten och jag hittar något nytt. Alternativt
söker jag upp musiken på Spotify och sliter ut
den ännu snabbare. Musikkonsumtionen är
en del av dagens slit-och-släng –kultur. Då jag
hade suttit i timmar för att få tag på en enda låt
kändes den så dyrbar när jag slutligen fick tag på
den att jag kunde värdesätta den i en lång tid.
Nu är musiken så lätt att nå att den på sätt och
vis känns mindre värdefull. Man får en sådan
övermättnad av musik att man inte kan njuta av
den på samma sätt som förut.
Spotify har blivit otroligt omtyckt, eftersom
det skapar jämlikhet bland lyssnare då alla får
lyssna gratis på Spotify. Det som få ändå kommer att tänka på är att vi genom gratisversionen
av Spotify utsätts för ett konstant flöde av reklam som dessutom spelas med en mycket högre
volym än själva musiken. På detta sätt kan Spotify få oss att antingen konsumera sådant vi an-
Papyrus 4/2010
13
nars inte skulle konsumera eller så betalar vi för
Spotify för att bli av med de oerhört irriterande
reklamerna. Dagens människor är dock så vana
vid reklamer att vi inte längre reagerar fast vi blir
överösta av dem överallt.
Trots allt hör jag nog ändå till anhängarna av
Spotify. Aldrig har musikvärlden varit så öp-
pen för alla och lätt att stiga in i som nu. Ibland
känns det dock att jag skulle vilja återuppleva
den känslan som jag fick av musiken på mina
c-kassetter på 90-talet. Känslan av att musiken
inte var något självklart som finns överallt, utan
något dyrbart och eftertraktat. Ibland längtar
jag till tiden då musikinspelningarna kändes
magiska.
Historicus går på ishockey
12,435 såg 14 frysas
Det finns personer inom Historicus som vet
precis allt om sport. Dessa personer beslöt under
hösten att de ville dela med sig av sin outsinliga
kunskap, men hur? Lyckligtvis råkade det sig
så att Eurohockeytours Karjala cup spelades på
Hartwall arenan. Matchen var Finland Ryssland,
så för oss historiker var det som en resa 70 år
tillbaka i tiden. Nu liksom då förlorade Finland
- men med knappaste möjliga marginal, 0-1.
Förbannade ryssar!
För övrigt kan kommenteras att detta inte var
första gången Historicus gick på en hockeymatch tillsammmans. Senast vann vi Tyskland
med 1-0... speciellt med denna match var däremot frysningen av “Raipes” spelnummer (14).
14
Papyrus 4/2010
Pizzasits
Text: Tomi Rautoma. Bilder: Camilla Kaila
Alla sitser behöver inte handla om att klä
upp sig i kostym, äta fina maträtter och
uppträda civiliserat. Ibland är det skäl att
luta sig tillbaka och njuta av god (?) pizza
i gott sällskap, utan desto större konstigheter. Får man med spriten i bilden - ja
vad mera kan man då egentligen önska
sig?
En del hade så bråttom att få i sig
pizzan att kameran inte hann med...
↑ Geműtlich ala Historicus. En del njuter, andra
ser konfunderade på...
→ För en del kom pizzaätandet av naturen,
men andra måste skrapa
sig i huvudet och ta en
funderare. Hur går detta
till egentligen? (I Jeppis
äts endast kebab?)
Papyrus 4/2010
15
Chained by society – and clothing
Text: Malin Ekebom
Då du stiger upp på morgonen och väljer
ut dagens kläder från garderoben, vad är det
som i grund och botten får dig att välja just
de kläderna? Jag skulle vilja påstå att det är
samhället som du lever i.
I och med att samhället väldigt långt kategoriserar människor efter utseende, blir de klädval vi
gör ett sätt för oss att visa vilken samhällsgrupp
vi vill bli identifierade med. Många anser sig
kunna peka ut en businessman, en bohem, en
hankeit eller en nörd var som helst. Likaså tror sig
alla vet vem som är rik, vem som är en som lever
på medelinkomst, vem som är en studerande
eller vem som är en spurgu. Allt utgående från
vissa stereotypa klädstilar. Och vad händer om
man klär sig fel? Man blir utskrattad, folk tittar
konstigt på en och man blir kanske utstött och
degregerad till någon annan ”människotyp”.
Inte undra på att många därför står en halv
timme framför klädgarderoben och försöker
välja vilken skjorta som är den lämpligaste för
just det här tillfället och just de här människorna.
Det värsta är ju att det här absolut inte är något
nytt fenomen. Under medeltiden skulle en gift
kvinna nästan hellre ha dött än att visa sig bland
folk utan huvudbonad. Under ståndssamhällets
tid fanns det mycket strikta regler för hur var
och en fick klä sig utifrån hans eller hennes sociala status. De allra finaste tygen var reserverade
för dem som hade mest pengar och mest makt.
Likaså var fina pälskläder också någonting som
de som stod allra lägst ner i statushierarkin bara
kunde drömma om.
Denna segregering finns inte heller endast mellan människor av olika samhällsstatus utan också mellan män och kvinnor. T.ex. faktumet att
många kvinnor idag väljer att helst använda byxor är en relativt ny grej och någonting som inte
16
ens skulle ha varit en möjlig tanke för, säg 200
år sedan. Även då man tittar på hur det kvinnliga klädmodet har sett ut under olika epoker,
kan man se hur kläderna i många fall varit till för
att just utmärka kvinnans plats i samhället. Som
exempel kan nämnas tournure-modet i slutet av
1800-talet. Vilket annat mode har lika effektivt
understrykigt kvinnans roll och uppgift som en
sorts dekoration som finns till för att vara vacker
och behaga människor? Denna symbolik kommer fram i tournure-modets karakteristiska smala
midja och accentuerat höftparti. Då man jämför
detta med det samtida manliga skönhetsidealet
finner vi i stället breda axlar och bred bröstkorg
som är symboler för styrka och uthållighet. Man
kan alltså konstatera att skönhet var för kvinnor
och styrka för män; en kategorisering som gick
hand i hand med klädmodet.
Nu är det ju säkert någon som skulle vilja motsätta sig och säga att han eller hon verkligen inte
följer modetrender. Och så är det givetvis. Alltid
finns det de som vill vara annorlunda och som
inte vill tillhöra någon särskild kategori. Dessa är
de så kallade rebellerna. De som vill göra revolt
mot samhället och dess ideal, dess förväntningar
och dess både skrivna och oskrivna regler. Men
är inte dessa människor också en viss kategori?
Och visst tenderar ju människor med dylika
strävanden att klä sig på ett liknande sätt. Så
därigenom kan man påstå att även de som allra
mest försöker lösgöra sig från samhällets krav, blir
del av det på ett mycket påtagligt sätt. Samhället
är som ett enormt maskineri som verkar både på
främsta raden och någonstans i bakgrunden. Och
vi små individer, ja vi är bara robotmässiga slavar
underställda de högre maskinella makterna.
Papyrus 4/2010
Rainer Knapas
om Historicus historia
Text: Tomi Rautoma. Bilder: Camilla Kaila
Skomakarens barn har inga skor
heter det. Likaså verkar det som
att historikern inte vet sin egen
förenings historia (för att inte
tala om hur historikern sköter
sitt eget arkiv...). Lyckligtvis är
Historicus packat med eldsjälar
som vill råda bot på detta. En sen
Novemberkväll samlades därför
en stor del av de föreningsaktiva
för att lyssna på Rainer Knapas
historier om hur det gick till i
Historicus på det glada sextio,
sjuttio och åttiotalen.
Åhörarna fick äfwenledhes en
inblick i hur själva studierna såg ut i tidernas
begynnelse. Det verkar ha varit rätt så annorlunda... studiehandledning kunde man t.ex. bara
drömma om.
Allt som allt var det en lyckad kväll som slutade
med en sits. Faktiskt verkade alla, inklusive Knapas, njuta av att bilda sig för att sedan suddda ut
allt med sprit. Mera av detta!
Papyrus 4/2010
17
Babylon och konsumismen genom
Zygmunt Baumans ögon
Text & bild: Valter Holmström
Konsumism är ett ord som myntades på 1970-talet för att beteckna västvärldens inställning till att
konsumera, att konsumtionen menades göra människan lycklig. Ordet används framför allt i kritik
mot fenomenet och mot kapitalismen, och avser
även på ett djupare plan att materiella värden
råder över andra värden som betraktas som högre.
-Wikipedia
Babylons tentakler tränger sig djupt in i samhällets intima skrymslen, förpestar våra sinnen och
perverterar vår mänskliga natur. En av dessa tentakler är den framsipprande konsumismen. Det
har knappast undgått någon att märka att vårt
västerländska samhälle är angripet av en sliskig
köphysteri, som verkar utanför alla rationella
ramar. En promenad på vilket köpcenter som
helst bekräftar att medelmåttighet och god smak
numera är estetiska reliker som för länge sedan
utrotas för att ge plats åt ohämmad köplust och
prylfetischism. Utöver dessa snuskigheter så hittas här även mörkare undertoner, Babylons tentakler kanske sträcker sig djupare än vi tror.
Konsumismens kritiker utgör en stor skara,
men i denna artikel tas endast en av dem upp,
som kanske är extremare än de flesta. Zygmunt
Bauman är ett namn som för de flesta inte
ringer någon klocka, men som genast ingjuter
känslan av intellektuell auktoritet på grund av
sin mystiska östeuropeiska klang. Denne polske
judiske marxistiske sociolog (wow!) har skrivit
omfattande om konsumismen och dess följder
i den mest domedagsprofetiska tappningen.
Skribenten vill här också påpeka, att även om
man kanske inte håller med om allt vad denne
knepige filur kommer med, utgör han med sin
blotta vresighet ett gott exempel på en motståndare till sin egen tolkning av Babylon - och
att Babylon inte är någon term han själv brukar,
utan som skribenten tagit sig friheten att skjuta
18
in lite här och var i texten för att fastare knyta an
till tidningens tema.
Enligt Bauman så gick vi över från ett s.k.
produktionssamhälle till ett konsumtionssamhälle någon gång under 1900-talets första hälft.
Produktionssamhället återföljdes av en arsenal värderingar som gör dess existens möjligt,
värderingar som arbetsetik, patriotism, ’the
greater good’, familjevärderingar (Bauman ser
familjen som en produktionsenhet), hållbarhet etc. Sådana samhällen kan producera de
massindustrier och massarméer som dyker upp
vid 1900-talets början. Konsumtionssamhället, däremot, har individualism, frihet och en
dyrkan av nuet som ledstjärnor. Även om dessa
värderingar låter trevliga, har de även mörka
sidor, precis som produktionssamhället hade
sina. Friheten är i sin essens en vilsenhet, människan blir utsatt och ensam. De enda val som
återstår för en individ är konsumtionssval, och
konsumtionen blir identitetsskapande i sig själv.
För att överhuvudtaget få delta i samhället måste
vi ha en attraktiv image, både för att vara aktuella på arbetsmarknaden och kunna knyta sociala kontakter – vi blir tvungna att marknadsföra oss själva på alla plan (goddag Blog, hejsan
Facebook) och uppnår således människans egna
kommodifiering - kort sagt en universalprostitution.
Är inte detta Babylon nog så hittar vi mera hemskheter under samhällets skal. En annan följd av
individualismens framfart är upphävandet av de
gamla fasta sociala strukturerna. Där man förr
eftersträvade lojalitet hos en arbetare eftersträvas
nu flexibilitet. Där förr släkten och familjen var
grundpelare i ens liv står nu det eviga äventyret Carpe diem! Att leva i stunden är vår tids motto.
”Nu” är det enda viktiga. Dessvärre leder detta
tankelopp till en fullständig idioti, ett egoistiskt
Papyrus 4/2010
samhälle som bygger på ständigt
ökande konsumtion. En ständigt ökande konsumtion kräver
ständigt ökande begär. Ständigt
ökande begär finns bara om man
eliminerar
tillfredsställelsen,
känslan av tillräcklighet. Och
vi inspireras till otillräcklighet i
varje ögonblick. Retuscherade
plastiga leenden av perfekta människor strålar ut sin överlägsenhet
ur varje reklamaffisch och hollywoodfilm.
Pepparkaksbabylon. Alla julbords “must have”.
kontextlöst liv där varken framtiden eller det
förgångna har någon betydelse.
Otillfredställelse, missnöje, är en resurs för ett
Papyrus 4/2010
Baumans teoretiserande når sin
ultimata klimax när han talar om
konsumtionssamhällets oavsiktliga skador. Han lyckas nämligen
dra en vag länk från judeutrotning under andra världskriget till
konsumtionssamhället. Bauman
såg nämligen förintelsen som
en naturlig del av det moderna
samhällets struktur. Modernitetssamhällets intåg medför ett
aldrig tidigare skådat krav på att
identifiera, definiera, kategorisera och kontrollera samhällets
undersåtar, men systemet är
aldrig komplett och vissa grupper hamnar alltid utanför det.
Dessa grupper förlorar sitt värde
och utsätts för antipati, såsom
judarna under andra världskriget.
I det ultimata konsumtionssamhället är dessa outsiders de otillräckliga konsumenterna. De som
saknar köpkraft blir obekväma
för systemet. Som exempel kan
tas Mexikos indianer, som varken besitter någon egentlig köpförmåga eller producerar något
som man kan sälja dyrt. På så
sätt förlorar de sitt värde, och
skyfflas bort från sina marker av
den profithungriga mexikanska
regeringen. Babylon, eller hur?
19
Självständigheten 93 år
Text: Tomi Rautoma. Bilder: Camilla Kaila
Historicus firade självständigheten
genom en självständighetsbal. Äntligen ett tillfälle att visa upp sina
akademiska förtjänsttecken samt att
få klä sig i frack! Festen förlöpte lugnt
och värdigt, och flera fina tal hölls.
Utöver självständighetsbalen deltog
Historicus även i studenternas fackeltåg. Hela tolv historiker, samt en
vilsen hankeit, representerade föreningen.
Det var som om självaste naturen velat påminna oss om värmen i det finländska hjärtar genom att ge oss ett
vacker snöväder. Själen värmdes också av att både Republikens president
Tarja Halonen och professor Matti
Klinge hälsade studenterna. Kroppen
å sin sida värmdes av en slurk konjak.
En del hade väldiga mängder skrotmetall att visa upp.
Men seriöst, man kan inte annat än respektera den
obrytliga vilja, den karaktärsfasthet och den otroliga
lever som dessa medaljer symboliserar.
Kärlek. Till fosterland, till
kamraterna.
20
Papyrus 4/2010
Vadå opatriotiskt? Finlands fana var ju för fan röd ursprungligen...
Vädret var snöigt
men humöret på
topp då processionen nådde senatstorget. Facklorna
hade byggnadsverket delat ut gratis,
och talen hölls av
borgmästaren samt
representanter för
olika studentföreningar.
Papyrus 4/2010
21
Roskisdykning
Babylons (av)fall?
Text och översättning: Tomi Rautoma. Bild: Gabriel Bruunå
Pertti, 43 år, är en alkoholiserad långtidsarbetslös. Samhället betalar hans telefon,
internet, el och benzon (antidepressiva
läkemedel). Dessutom får han tillräckligt med
bidrag för att kunna bo i sin lilla, skröpliga
etta i Malmgård. Den stora laman störtade
denna förr så lyckliga och framgångsrika
mann ner i misären. Först blev han av med
jobbet, sedan frun, sedan lägenheten och sist
sin hälsa. Nu är han bottenskiktet i samhället;
föremål för allmänhetens föraktfulla blickar.
En finne i samhällets röv. Denna artikel handlar ändå lyckligtvis inte om honom, utan om
Matti, 27 år, som roskisdykar sin mat.
Vad fick dig att börja med roskisdykning?
Jag läste tidningsartiklar om ämnet, bl.a. i Nytliite och diverse diskussioner på internet. När jag
flyttade bort hemifrån för några år sedan blev
pengafrågan aktuell, eftersom mina föräldrar är
fattiga och inte kan stöda mig.
Är inte roskisarna låsta på något vis?
Matti, vad betyder roskisdykning?
Alla stora är låsta, t.ex. S-market är alltid ordentligt låsta, men vissa mindre butiker såsom Alepa
eller Siwa slarvar någongång. Många större butiker använder också soppressare, villket innebär
att ideala målet är en liten butik.
Det innebär att man söker fram ätbar mat från
butikens roskis.
Vad är det vanligaste som butikerna slänger
bort?
Varför roskisdykar du?
Största gruppen är bröd och spannmålsprodukter. Dessa utgör kanske en tredjedel av alla
produkter som slängs. Ofta är dessa t.o.m. helt
färska. Näst största gruppen är köttprodukter,
främst malet kött, men såsom andra inom kött
försvånansvärt nog kyckling. Sedan finns det
olika grönsaker och frukter, tyvärr är de flesta
av dessa förskämda. De två sista grupperna är
mjölkprodukter, främst fil och youghurt, samt
fiskprodukter.
I första hand handlar det om pengar. Man sparar
avsevärda summor på att “dyka” sin mat, vilket
är till stor nytta, så knappa som statens stöd är.
Om jag inte dykade min mat skulle jag hamna
leva på makaroni.
Men är inte roskismat förskämd eller dålig?
90% är ätbart. Mycket mat kastas bort bara
p.g.a. skönhetsfel eller för att bäst före datumet
gått ut trots att produkten ännu är fullt ätbar.
Vissa produkter kastas också bort för att en enda
produkt i ett lass varit dålig, t.ex. mandariner.
Hur vet man att maten inte blivit farlig att äta?
Man använder sina sinnen. Om man ser att den
är klart möglig så rör man den inte, men om det
bara finns litet mögel skär man bort det dåliga.
22
Finns det någonting man skulle förvänta sig
att hitta som inte finns där?
Strimlat nöt- och svinkött har jag aldrig stött på,
t.o.m. inrefilé är vanligare.
Vad tycker du är synd att slängs bort?
I princip är det synd att produkter slängts p.g.a.
skönhetsfel, t.ex. ölburkar som slängts för att de
Papyrus 4/2010
En av roskisdykningens ikoner är Pasi Viheraho, som lagt ut över 3000 videoklipp
på youtube, varav de flesta relaterar till livet som utslagen. Bland urvalet finns
pärlor som t.ex. legendariska “jackpot!-klippet”, se http://www.youtube.com/
watch?v=t25jc8xtUco. Viherahos kritiska inställning till slit och släng kulturen har
gjort honom populär också bland andra än utslagna.
haft bucklor eller karkkipåsar som slängts eftersom upphängningshålet rivits sönder. Detta är
onödigt hass. Men jag tackar ju förstås för min
del!
Vad är det bästa du fyndat?
Till de bästa fynden hör nötyttrefilé, gris inrefilé
samt Presidentti kaffe och öl.
När brukar du utföra dykningarna och hur
ofta?
Så ofta som möjligt, men i praktiken högst tre
gånger i veckan. Eftersom småbutikerna stänger
först elva, brukar jag satsa på halv tolv tiden.
Har du stött på andra dykare? Hurdana har
de isåfall varit?
Man kan dela in de människor som jag stött på i
två grupper: hippies och fattiga. Fattiga är oftast
utlänningar. Alla har varit väldigt vänliga, och vi
har delat på “bytet”
Vad tycker du om roskisdykning av etiska
skäl?
Jag tycker att människor som sysslar med roskisdykning av sådana orsaker är idealister. Jag bryr
mig egentligen inte om dem, men jag tycker att
deras “insats” är närmast obetydlig. Det som irriterar mig är att vissa av dessa personer tror sig
Papyrus 4/2010
23
vara mycket bättre tack vare deras lilla “hobby”.
Skäms du för att roskisdyka?
Finns det något som du måste köpa från butiken?
Nej jag skäms inte! Jag kan ändå förstå människor som tycker att det här är skamlig. Å andra sidan är detta ett bättre alternativ än att stå
två timmar i brödkön. Det är ju offentligt, och
många hundra fler människor ser dig.
Man skulle bra kunna leva på endast det man hittar i roskisen. Det kastas bort så mycket mjölkprukter att man lätt får rikligt med kalcium och
D-vitamin. Kött finns också så det räcker. Enda
kruxet är, försvånansvärt nog, att få tillräckligt
med grönsaker.
Är det är etiskt rätt att göra så här? Enligt lagen tillhör ju soporna avfallshanteringsbolaget?
Jag har inget problem med at dyka min mat. Jag
skulle förstå det där med sopfirmor om jag skulle
dyka t.ex. skrotmetall, det går ju att sälja vidare.
Mat däremot blir bara och ruttnar på soptippen. Alla vinner på att jag tömmer roskisarna.
Jag städar också alltid upp efter mig, och oftast
t.o.m. efter andra. Jag vill ju inte att försäljaren
låser sina roskisar!
24
Har du nångonsin stött på problem med
myndigheter och auktoriteter?
Nej, aldrig. Men jag har hört om fall där människor har stött på väktare och poliser. I dessa fall
har det inte blivit några sanktioner eller straff
för dem som dykade, men de har hamnat lämna
sina fynd i roskisen och lämna området.
Det krävs säkerligen ballar av stål för att täckas hålla på med roskisdykning. Hur stor är
egentligen din kuk?
17 cm lång och 15,5 cm i omkrets.
Papyrus 4/2010
Protestsånger
Text & bild: Svante Thilman
Paleface går i Irwin Goodmans fotspår – men
har tidens tand förvandlat Juha Vainio till en
protestsångare?
“Se se vaan on sillä lailla, että tässäkin maassa sitä
on paljon mälsää, ei sitä tartte edes paljon kavereilta kysellä, kun vaan viittii vähänkin tsiikata
ympärilleen. Kaiken maailman törpötkin ne luulee olevansa vaikka mitä, mut ei ne oo kuin hemmetinmoisia sössöjä vaan”.
Budskapet i Simo Salminens sång Rotestilaulu känns aktuell än idag, även om låten utgavs redan 1966. Sången, där komikern och
skådespelaren Salminen (f. 1932) med allvarlig
röst mer eller mindre pratar genom sitt budskap samtidigt som en gitarr monotont spelar i
bakgrunden, var från början avsedd att vara en
satir gentemot samtida protestsånger, men lyckades även bli en mer eller mindre tidlös sådan i
sig själv. “On sitä ollut enneskin nuijasotia tässä
maassa, mut olispa taas nuijalla töitä, ja hyvä olis
saada muijallekin töitä, ittestä ei oo niin väliä
juu. Tässä maassa on niin huonot liksat, että nälkä
on aina vieraanamme, mut eipä oo onneksi jano
päässyt vielä yllättämään”.
Rap-artisten Paleface (f. 1978) utgav i oktober
2010 låten Helsinki – Shangri-la, som både till
budskapet och musikstilen ganska långt liknar
Salminens Rotestilaulu. Också Paleface framför sina argument med en gitarr i bakgrunden.
Skillnaden är, att Paleface har ett mer dagsaktuellt budskap och är således mer specifik i sin
argumentation: “pissiksillä luottokortit, valtavasti
lainaa, unholaan on vaipunut jo Veikko Hursti –
vainaa, hurahuhahei heitä pois ja osta uusi, Visa
pikavippi karhukirje maksuhäiriö”.
Paleface har redan en längre tid varit samhälleligt ställningstagande i sina sånger, men först
på senare tid bytt språk från engelska till finska.
Helsinki – Shangri-la avviker från merparten av
hans produktion i och med att dens genre nödvändigtvis inte är rap. Men en protestsång med
dagsaktuella teman är den definitivt: eller vad
sägs om exempelvis följande stycke: “maamme
maahanmuuttopolitiikka kusee omaan nilkkaan,
jos Timo Soinin traumat takaa äänestyksen vilkkaan”, eller refrängen “kun hyvinvointivaltiota
Helsingissä luodaan, julkisivuduunarit ne Tallinnasta tuodaan, hurahuhahei mistä halvimmalla saadaan sillä niin me tehdään Helsingistä
Shangri-la”.
Då man diskuterar finska protestsånger, brukar det vara svårt att undvika Irwin Goodman
(1943-1991). I januari 2011 har det förflutit 20
år sedan sångaren Goodmans död, men en del
av hans protestsånger kan fortfarande eller åter
anses kännas överraskande aktuella: “Oy Suomi
ei toimeen tule omillaan, ja kansa sitä pällistelee
pakkolomillaan” (Oy Suomi 1977), ”terveisiä
perseestä politiikot loiset joita työllänsä elättävät
toiset. Missä on valtaa sieltä teitä löytää, konjakki täyttää korruptiopöytää” (Terveisiä perseestä
1984), “on herrain helppoo lakejansa lyödä, sillä
ei ne niitä koske kuitenkaan, on hauska edustaa
ja lounaat syödä, kansa lystin kustantaa kun
hummaillaan. Ja kun on verorahat kaikki juotu,
kansa kyllä pikkuvipin järjestää, vain päätös niin
on lisävero luotu, sillä lailla kassahuolet selviää”
(ur hans allra kändaste protestsång Haistakaa
paska koko valtiovalta 1976). Även i Goodmans
produktion går det dock att finna samtidsskildringar, exempelvis från den förra ekonomiska
depressionen: ”herran vastuu Valkot, Wärtsilät se
meidän Suomi on – nakkivaras saa kyllä tuomion”
i Hurraa me teemme laivoja (1990). Paleface
kan anses uppdatera denna tidsbild i Helsinki
– Shangri-la: “yhteiskunnan yllä liehuu taantumuksen viiri, turvakameroilla luodaan pelon
Papyrus 4/2010
25
ilmapiiri, hurahuhahei
holhoava esivalta, putkaan tarranliimaajat ja
talonvaltaajat”.
Skall en bra protestsång då sträva till att
vara tidlös? Samhälleligt
ställningstagande låtar
tangerar ofta aktuella
händelser eller fenomen,
och är således produkter
av sin tid. Att budskapet
eller innehållet i sången
“föråldras” behöver alltså
inte betyda att sången
är dålig, men samhället
och världen har hunnit
förändras undet tiden.
En del samhälleligt
ställningstagande låtar
speglar däremot de mer
Skribenten (t.h.) träffade Simo Salminen på sommaren 2010
långsamma och svårrubbade samhälleliga strukturerna. Salminens Rotestilaulu var alltså som
fick sonen fundersam: “en ymmärtänyt miksi
sagt avsedd att vara en satir över protestsånger,
silmät kyynelissä, hän vahvoin käsin tarttui mua
men har med tiden blivit mer eller mindre en
harteisiin, ja sanoi elämää ja erotiikkaa, unohtaa
sådan i sig själv. Ibland kan det å andra sidan gå
ei saisi kuitenkaan, tää on totuus ja se koskee joka
så, att en låt som från början nödvändigtvis inte
iikkaa, sen kun saisin sinut vielä oppimaan”.
varit avsedd att vara en protestsång, börjar låta
som en sådan då tiderna ändras.
Det är först långt senare, som jag-personen
börjar inse något: “oon akateemikko jo kohta
I sångaren och sångskrivaren Juha Vainios (1938kumarainen, ja alan aavistella mistä ilman jäin,
1990) Elämää ja erotiikkaa (1984) inser sångens
kun seinänaapuri se Oiva Piirakainen, ikiteekkari
jag-person på länge inte varför så väl hans fader
nuortuvan vain näyttää päivittäin, ja hän laulaa
som studietida rumskompis envist poängterar
elämää ja erotiikkaa luotiin meidät opiskelemaan,
det viktiga i att aldrig glömma “elämää ja
elämää ja erotiikkaa täällä unohtaa ei saisi milerotiikkaa”. Sångens handling börjar egentligen
loinkaan”. Den stora kvarstående frågan i dessa
när Vainios jag-person lämnar sin hemort som
tider då snabb utexaminering påstås vara en
student: “mä tulin Helsinkiin ja aloin opiskella,
dygd, är ifall denna låt med ens skulle klassifiei koskaan aikaa ollut iltarientoihin, yökaudet
ceras som en protestsång ifall den utkom idag.
kirjojani tutkin hartaudella, sain seinänaapuriksi
ikiteekkarin, ja hän lauloi elämää ja erotiikkaa
unohtaisi en mä milloinkaan mutta (…) mä
tuumin että kaikki aikanaan”. Faderns enda
besök hos sonen i Helsingfors var då sångens jagperson promoverades till magister, och besöket
26
Papyrus 4/2010
Papyrus 25 år!
Text: Tomi Rautoma. Bilder: Dereks privatarkiv
I december 1984 var beslutet taget: Historicus skulle få sin egen
tidning. Första numret utkom
1985, och därmed fyller Papyrus 25 år detta år. Redaktionen
utredde Papyrus historia genom
en intervju med en av grundarna,
Derek Fewster, samt sammanställde en del plock ur anteckningarna för första numret. Läsaren
kan roa sig med att se vad som
ansågs relevant och viktigt i Historicus för 25 år sedan.
Derek, vem grundade Papyrus
och varför?
Historicus saknade en tidning, och
Terra Nova hade kommit till 1982
och så fanns ju Kronikka. En grupp
Historicusare tänkte att föreningen
behöver en egen tidning. Vi
tänkte att Historicus skrift skulle
vara humoristisk och nyttig på
ett intellektuellt sätt, inte en
festrapport och absolut inte bilder
på folk i nätskjortor som super
(sådant kom med långt senare).
Första layouten gjordes av Göran
Mickelsson och mig (hemma hos
Pärmskissen för det första Papyrusnumret någonsin
mig), senare tog Joachim Mickwitz
över. Nog var vi flera som satte ihop
tidningen, bl.a. Nina Henriksson gjorde ett korsläsande och skrivande. Säkert fanns också andra
ord. Henrik Meinander gjorde illustrationerna.
förslag, men det minns jag inte mera.
Varför namnet Papyrus?
Jag tippar att det var Göran som föreslog det
(han kom även på Kjaempetorskene). Papyrus är kort, lätt at uttala och hänger ihop med
Anade du/ni att tidningen skulle existera om
25 år?
Nej, vi gjorde det bara för skojs skull. I början
kunde det vara ett år emellan att numren
Papyrus 4/2010
27
Exempel på vad Papyrus 1 tänktes innehålla
utkom. Sedan 1987 försökte vi få ut tidningen
fyra gånger om året. Stora lyftet var när Mika
Huovinen (numera yrkesgrafiker) blev chefredaktör. Då (tidigt 90-tal) vann Papyrus t.o.m.
något pris, bästa föreningstidning tror jag det
var. Efter det har tidningen haft en god grafisk
framställning.
Vad handlade den bästa artikeln någonsin
om?
Svårt att säga. Största skandalen var Mickwitz
porrnummer. Bland illustrationerna var de bästa
de som gjordes av Meinander. Han tänkte sig
ursprungligen en karriär som grafiker, historia
studerade han bara på prov.
Är Papyrus bättre eller sämre än förr?
Det kan jag inte säga. Däremot önskar jag att
Papyrus skulle ha en egen idé och vara innovativ
och inte försöka efterlikna nationstidningarna.
Cui bono med ämnesföreningstidning?
Nej, inte så länge som det finns människor som
vill göra den. En ämnesföreningstidning kan
också vara en inkörsport till grafisk design och
journalistik – samt vara informativ. Någonstans
måste man börja. Roligt att den ännu kommer
ut. Fortsätt!
Övrigt?
Historicus upplevde en högkonjunktur på
80-talet. Föreningen var förhållandevis rik och
hade fått sin egen lokal, Vacuum. Det fanns
en god och stark gemenskap. Detta konjunkturuppsving var säkert en orsak till att Papyrus
kom till.
Så olikt var det trots allt inte på den tiden...
28
Papyrus 4/2010
Utdrag ur Papyrus programförklarning
Studentpolitik på 80-talet. Uppenbarligen fanns det friktioner mellan
lärarkåren och studerandena.
Papyrus 4/2010
29
Historicus styrelse 2011
Styrelsen:
ordförande: Anna Wilhelmson
viceordförande: Svante Thilman
sekreterare: Anna Öhman
skattmästare: Tomi Rautoma
ledamot/infoansvarig: Julia Witting-Mäklin
styrelsesuppleanter: Camilla Kaila, Magnus Rask
Funktionärer:
arkivarie: Magnus Rask
tutorer: Oskar Dikert, Camilla Kaila
kvartermästare: Heidi Ranta
intendent: Magnus Rask
chefredaktör: Valter Holmström
nätansvarig: Julia Witting-Mäklin
kaktusfogde: Patrik Westerback
kulturansvarig: Sandra Westerbladh
sportansvarig: Joonas Vartiainen
studierådgivare & arbetslivsansvarig: Oskar Dikert
årsfestmarskalk: Camilla Kaila
övriga medlemmar till kvarteret: Joonas Vartiainen, Myrsky Ylppö,
Marja Englund
redaktionen: Tomi Rautoma, Sofia Storbacka, Svante Thilman, Oskar
Dikert, Magnus Rask, Sandra Westerbladh, Nina Hauta-aho
30
Papyrus 4/2010
Kommande program
11.2 - Science Fiction-sits
15.2 - Månads-och årsmöte
23.2 - Halarmärkessykväll inför fastlagstisdagen
25.2 - Hemohes-sits till minnet av Lahtis-VM skandalen 2001
8.3 - Fastlagstisdag med pulkaåkning i Brunnsparken
18.3 - Årsfest på Nylands Nations Klubb, tema "Myter"
31
Papyrus 4/2010
3131
PAPYRUS/HISTORICUS R.F.
Institutionen för filosofi, historia,
kultur- och konstforskning
Unionsgatan 38 A
PB 59
00014 Helsingfors universitet