3-4/2013 - Historicus rf
Papyrus 3-4/2013 “...angst...” Innehåll S. 3 Ledare S.4 Fröken Ordförandes spalt S. 5 Blod, svett och tårar - en students kamp mot studiestödets knapphet S.8 Påtvingad julångest S.11 Skrivarångestens hebdomad S. 15 Varulvens dotter S. 16 Angstiga dikter ‘a la Dikert S. 17 Om pässighet S. 19 Historicus Halloween S. 21 Backstugumorden del III S. 25 Förord, eller om ångesten i att samla in texter S. 26 Gustav Vasa. Riksbyggande landsfader eller usurpatorisk tyrann? S. 33 Olof Rubecks Uppsala S. 37 Uppsala slott i politiken - Sturemorden S. 42 Tvångssteriliseringar i Sverige efter andra världskriget? S. 47 Landsbygd och stad i Sverige ca 1200-1300 S. 50 Historicus styrelse och funktionärer år 2014 S. 51 Kommande program &KHIUHGDNW|U6RÀD6WRUEDFND Redaktionen: Jimmy Holmberg, Oskar Dikert, Tomas Sjöblom, Magnus Rask, Sebastian Lindberg, Linda Haglund Övriga medverkande: Cecilia Lindström, Tomi Ståhlberg, Anna Wilhelmson, Samuel Kurtén 2PEU\WQLQJ6RÀD6WRUEDFND Pärmbild: Cecilia Lindström, nås på adressen cecilia.lindströ[email protected] Historicus r.f. ,QVWLWXWLRQHQI|UÀORVRÀKLVWRULDNXOWXURFKNRQVWIRUVNQLQJ Helsingfors universitet 5HGDNWLRQHQQnVSHUHSRVWSnDGUHVVHQVRÀDVWRUEDFND#KHOVLQNLÀ Upplaga: 100 ex. Tryckt på Whyprint i februari 2014 2 Papyrus 3-4/2013 Ledare ´6RÀDKDUGXPlUNWDWWGHWÀQQVHWWVWDYIHO på sidan 12?” säger en redaktionsmedlem med en nyutkommen Papyrus i handen. Några svordomar susar genom mitt huvud och angsten kommer krypande. Angst, (eng. Social Out-of-order Disorder) är en välkänd folksjukdom som majoriteten av alla tonåringar lider av. Till symptomerna hör bl.a. en intensiv känsla av oro och ångest, nedstämdhet, en tendens att tycka synd om sig själv samt konsumtion av kopiösa mängder sötsaker. I en studie utförd av Papyrusredaktionen i december 2013 kom vi fram till att det inte endast är tonåringar som lider av angst, utan i hög grad även, hör och häpna, studerande! Chefredaktörinnan led av papyrusangst och sammankallade ett krismöte med redaktionen. Slutresultatet blev ett beslut om att en ny post måste instiftas inom ämnesföreningen;; vice chefredaktören. Mängden arbete med själva tidningen är inte oöverkomlig, men att göra det ensam vid sidan om studier och arbete framkallar en hög grad av angst och en lång kuk i pannan. Vi bestämde även att temat för årets sista nummer passlig nog är ångest. Temat ångest visade sig vara inspirerande för redaktionsmedlemmarna. Ingen hade svårigheter med att hitta på vad som skulle skrivas. Under krismötet bestämde vi även att texterna som ursprungligen skulle bli en skrift om vårseminariet i Uppsala skall publiceras i detta dubbelnummer. Mer om detta kan ni läsa på sidan 26. År 2013 var ett händelserikt år inom Historicus och Papyrus fanns alltid med i svängarna och dokumenterade de viktigaste händelserna. Ett nytt inslag i tidningen blev följetången Backstugumorden som får sitt slut i detta nummer. Ett och ett halvt år har gått sedan jag tog över chefredaktörsposten. Det har varit både väldigt roligt och ja, väldigt jobbigt. Men i både mörka och ljusa stunder fanns den underbara redaktionen med. Vi har haft det väldigt roligt tillsammans och jag vill tacka er för allt jobb ni har gjort. Till slut vill jag även tacka våra läsare. Jag ger mig iväg på nya äventyr, eventuellt på utbyte till Tyskland och även graduangsten glimtar bakom hörnet. Jag önskar även den nya chefredaktören Jimmy Holmberg och den nya vice chefredaktörinnan Daniela Fougstedt lycka till och jag är övertygad RP DWW 3DS\UXV NRPPHU DWW YDUD OLND ÀQ och underhållande i framtiden också! Sofia Storbacka Papyrus 3-4/2013 3 Fröken Ordförandes spalt Kära Historicusare! 7DUWX(VWODQG,7DUWXÀQQVGHWLQWHQnJRW egentligt studieliv utanför nationerna som Så är slutet av året här igen. Jag skulle näs- alltid är antingen kvinnliga eller manliga. tan våga påstå att detta år gått snabbare än Inom nationerna råder strikta regler då det något år gått förut, i varje fall för min del. kommer till hur man skall festa (inom de Men som man säger, tiden går snabbt när kvinnliga nationerna råder alkoholförbud), man har roligt – något jag verkligen kan hur man skall bete sig och t.o.m. vad man skriva under. Året som ordförande för min skall tala om beroende på tillfället. I och underbara ämnesförening har varit mycket med vårt besök där är jag så otroligt tackgivande. Genom ordförandeskapet har jag sam över att få studera vid Helsingfors unilärt känna mina studiekamrater och fram- versitet och vara en del av Historicus unför allt mig själv bättre. Det är många trå- derbara gäng. Med tre och ett halvt år av dar som skall hållas i och mycket som skall studier och hundratals av nya bekantskaper RUJDQLVHUDVRFKSODQHUDV'HWÀQQVGHVRP bakom mig kan jag bara säga en sak – vi knappast skulle gå med på allt slit utan nå- Historicusare är unika. Detta säger jag engon slags ersättning, men för mig ger allt dast med värme och kärlek. slit och släng så mycket mer än vad det tar. Så småningom borde jag väl börja Anna Öhman ta och pensionera mig från studielivet ifall Ordförande 2013 jag vill bli klar någon gång. Eller så inte! Att ge upp allt det roliga är något som inte är aktuellt för mig ännu på många år. Alla fester och evenemang, med människor från alla håll och kanter, är inte något jag är redo att släppa. För samtidigt som studierna är viktiga, är även de sociala nätverken och vänskapsbanden man knyter oerhört värdefulla. Mina föräldrar har alltid sagt åt mig att njuta av studietiden och ”vara aktiv inom allt, för det kommer att vara den bästa tiden i ditt liv”. Just nu känns det som att mina föräldrar har haft mer än rätt. För någon vecka sedan besökte min vän Linda och jag en manlig nation i 4 Papyrus 3-4/2013 Blod, svett och tårar - en students kamp mot studiestödets knapphet Den 20 mars i år var jag en av de ungefär femtusen studenterna som marscherade från Senatstorget till Arkadiabacken för att hötta sina nävar mot regeringen som hotat med att förändra studiestödets karaktär, möjligen till en mera lånebaserad modell. Det var den överlägset största demonstrationen jag deltagit i, och en sak som var mycket viktig för mig. Under den där kalla dagen i mars lyfte jag dock inte själv för tillfället studiestöd. Jag hade föregående december undertecknat ett arbetsavtal som ledde till att mina inkomster för de kommande månaderna gjorde det omöjligt för mig att lyfta stöd. Jag hade dock en plan:, då följande termin började på hösten, skulle jag äntligen bli heltidsstuderande igen, och ståendes där på den frusna gräsmattan slogs jag av tanken om att jag nu hade ett ypperligt tillfälle framför mig att se om det verkligen är möjligt att leva enbart med statens studiestöd. Om vi sedan spolar framåt i tiden till september har jag fortfarande inte viNLWPLJIUnQPLQSODQlYHQRPÁHUDNDPrater jag pratat med skrattat och sagt att det inte går, det är omöjligt. Som 20-årig student som inte bor hos sina föräldrar och studerar på högskolenivå får jag av Folkpensionsanstalten 298€ per månad i studiepenning. Dessutom hör jag till de relativt få lyckliga som lyckats med att få en lägenhet från HOAS, som jag tillsammans med min sambo hyr en tvåa för 418€/mån av. Det här betyder att FPA betalar mig ett bostadstillägg på ytterligare 167,20€, det vill säga 80% av mina boendekostnader. Det här betyder att mina totala intäkter för de kommande månaderna kommer att vara 465,20€. Av det här blir det efter skatter i handen 435,40€. Inte precis en summa man kan leva loppan på. Någon kunde här invända med argumentet att varför då inte lyfta studielån, ifall man inte tänker arbeta vid sidan av studierna och anser att studiepenningen ej räcker till. Studielånet är ändå trots allt nästan skrattretande förmånligt. Det är dock inte många som vill ta onödiga lån på sig redan före de ens hunnit komma in i arbetsmarknadens djungel. Speciellt de av oss som studerar humanistiska vetenskaper där arbetsmarknaden inte precis väller pengar och framgång över oss då vi väl fått våra eftertraktade magisterpapper. I själva verket visar en studie gjord av forskningscentralen för studier och utbildning att endast en tredjedel av alla studerande lyfter studielån under sin studietid. Från samma studie framgår även att jag inte är ensam i mitt försök, eftersom det också är cirka en tredjedel som verkligen lever på enbart studiepenning samt bostadstillägg.1 Hur ser 1 Turun Sanomats webbplats, “Kol-‐ mannes opiskelijoista elää pelkällä ŽƉŝŶƚŽƚƵĞůůĂ͕͟ŚƩƉ͗ͬͬǁǁǁ͘ƚƐ͘ĮͬƵƵƟƐĞƚͬ ŬŽƟŵĂĂͬϱϱϯϵϴϭͬ<ŽůŵĂŶŶĞƐнŽƉŝƐŬĞůŝũŽŝ ƐƚĂнĞůĂĂнƉĞůŬĂůůĂнŽƉŝŶƚŽƚƵĞůůĂ͕ŚćŵƚĂĚ ϭϮ͘ϭϭ͘ϮϬϭϯ͘ Papyrus 3-4/2013 5 då våran vardag ut? Nåväl, ifall man drar bort hyran (209€) blir jag kvar med 226,40€ i handen. Från detta budgeterade jag genast 100€ i månaden till matkostnader, och eftersom jag bor på HOAS behöver jag inte oroa mig för varken el-, vatten- eller bredbandsräkningar. Då återstår alltså 126,40€ för övriga löpande kostnader såsom telefonabonnemang, busskort, tidningsprenumerationer, försäkringar och självklart den största pengslukaren, öl. Det var på många sätt en ny värld jag klev in i.. Jag hade aldrig tidigare gjort upp noggranna budgeter för mig själv för vardagen, eller lika aktivt följt med pengamängden på kontot. Det var klart som korvspad från början att levnadsstandarden jag åtnjutit tidigare skulle få genomgå drastiska nedskärningar. Och ja, det var just korvspad som jag ofta kom att ÀQQDLPLQWDOOULN0lQJGHUDYVRSSRUVWRra makaronilådor eller skinkfrestelser, bilOLJPDWVRPUlFNWHLÁHUDGDJDU-DJPlUNWH snart att min ursprungliga budgetering för mat var för optimistisk och redan i september hamnade jag sänka den från 25€ till 15€ i veckan för att klara av alla andra utgifter. 6 Det var hejdå till vichyvatten, alla former av pålägg på brödet, frukter, grönsaker och karkki. Kotlettbiffarna för 3€ var en sällsynt lyxvara. Då man idag öppnar kylskåpet är det få produkter som ej är märkta med den nationella symbolen för låginkomsttagare, Rainbow. Lunchen blev också den något från en försvunnen tid, med 15€ i veckan räcker det till en måltid per dag. Vissa dagar blev detta den lilla högen man får med två och en halv euro på Unicafé. Jag bestämde mig för att varje månad lyfta ut 100€ i kontanter för att bättre kunna kontrollera mitt spenderande, det som blev kvar på kontot var för hyra, mat och andra löpande kostnader medan kontanterna skulle täcka i princip allt annat. Pengar var något jag aldrig tidigare tänkt på, iallafall inte på samma sätt. Visst kollade man på kontoutdrag och räknade besparningar, nog var de konstant i medvetandet. Man öppnade plånboken och räknade slantarna, därefter kastade man en orolig blick på kalendern och räknade dagarna till den fjärde dagen varje månad då stödet ramlade in på kontot. Även små utgifter skapade huvudbryn såsom att borde man köpa en kaffe för att hållas vaken på eftermiddagens ryska föreläsningar kl. 16-18. Svaret blev oftast nej. Till och med reserveringsavgiften för tentböckerna på bibban kändes enorm då plånboken visade ett saldo på 5€. Problem uppstod också då hundringen man lyft ut redan var spenderad för länge sedan och valet stod nu mellan att gå hem till tentboks högen, eller till pubben för att ÀUD NDPUDWHQV I|GHOVHGDJ PHG YHWVNDSHQ om att varje 7€:s stop skulle vara bort från matbudgeten. Det kom att bli det senare Papyrus 3-4/2013 alternativet. Ifall vi skall vara ärliga har jag inte de senaste månaderna levt helt och hållet bara på studiestödet, vissa större utgifter såsom födelsedagsgåvor med mera har jag helt fräckt placerat utanför mitt försök och ÀQDQVLHUDWPHGEHVSDUQLQJDU'HWKDUlYHQ ibland hänt att min sambo ensam stått för vissa mindre utgifter såsom frukter hon burit hem från butiken. När man är två i ett hushåll blir det ofta också billigare med boendekostnaderna, inte minst angående hyran som man delar på. Ifall jag hade bott ensam och utan de enstaka allmosorna vet jag inte om jag hade klarat av att leva enbart på stödet. Och även om jag hade gjort det skulle det ha krävt ännu större uppoffringar. Jag tror att nästan alla studerande är ense om att studiestödet är alldeles för litet för att ensam täcka alla kostnader, vilket tvingar studerande att ta jobb vid sidan om studierna för att få ekonomin att gå ihop. Det här igen leder till att arbetsbördan och stressen på de studerande ökar då de samtidigt med jobbturerna försöker få studierna, som ändå borde vara det man prioriterar, att framskrida i önskad takt. Då är det paradoxalt att samma politiker VRPlURUROLJD|YHUDWWÀQVNDVWXGHUDQGHQ utexamineras i för långsam takt, även diskuterar möjligheterna att sänka stödet och höja låneandelen. Regeringen kom dock trots sina löften i mars att göra förändringar i stödstrukturerna. I fortsättningen skall man få stöd för endast 5 månader som överskrider rekommenderad studietid, medan mängden stöd man får däremot kommer att stiga en aning. Förhöjningen kommer dock knappast att vara märkvärdig. Vad man egentligen borde göra för att få studeranden att snabbare utexaminera sig är att höja stödet till en nivå då det inte är nödvändigt att arbeta, iallafall inte för att ÀQDQVLHUDVWXGLHUQD(WWPLQLPLNUDYVNXOOH vara att indexbinda stödet, vilket nu hoppeligen är på väg, men endast detta räcker inte till. En idé som alltid ibland diskuteras kunde vara att införa regionala skillnader till stödbetalningen. Det är absurt att mängden stöd som utbetalas är densamma för de som bor i de nordligare delarna av vårt land och de i Helsingfors, där bostadskostnaderna är betydligt mycket större. En viktig sak skulle även vara att märkbart öka mängden studiebostäder. Såsom det nu är kan varken HOAS eller andra instanser som erbjuder billiga bostäder göra detta till nära heller alla sökande, och köerna är kilometerlånga. En relativt kontroversiell lösning på problemet kunde vara att kraftigt öka mängden studiestöd man kan lyfta, men förkorta tiden. På så vis att det skulle bli möjligt att intensivt studera i säg tre år, klämma ur sig kandidatpappren och sedan söka jobb medan man fortsätter med magisterskedet, eller alternativt lyfta lån för att täcka den resterande delen av studietiden. En sak är iallafall säker: något måste göras åt stödet inom en snar framtid, eller alternativt kan vi sluta löjliggöra oss med att ställa orimliga krav på studenterna att bli färdiga i rekordfart, och samtidigt försöka nå toppresultat på internationella rankingar. Sebastian Lindberg Papyrus 3-4/2013 7 Påtvingad julångest Vit virvlande snö, upplysta skyltfönster, välbekant klingande musik och frestande dofter. Julglädje i all sin storhet och prakt. -DJlOVNDUMXOHQVnDWWUHÁHNWHUDNULQJGHQ som någonting negativt känns oerhört främmande och avlägset. Ändå är det ingen hemlighet att det bakom festligheternas muntra fasad också vilar en betydligt mörkare sida med stress, ekonomisk otillräcklighet och varseblivning av avvikelse och ensamhet. Julen kan kanske beskrivas som den bästa av högtider, men för en fattig och stressad studerande, en ensam individ eller en frysande hemlös behöver inte alltid heller julglädjen vara total. Här nedan följer den kanske mest deprimerande lista ni någonsin skådat över de främst ångestladdade faktumen kring julen. 1. Studierelaterad stress Avtagande studiemotivation och en växande hög med tentamensmaterial brukar tillhöra realiteterna för en studerande veckorna innan jul. Plötsligt förväntas du plocka fram all den kunskap du lagrat i din utbrända hjärna, för att sedan kladda ner några välvalda meningar på ett tentamenspapper som ingen egentligen orkar läsa. Att samla de sista krafterna, som inte existerar, är precis lika omöjligt som det låter. 2. Tidsbrist Dygnets 24 timmar tycks gå åt att sova, äta och studera, men samtidigt förväntas du att välvårdad och uppiffad springa på 8 otaliga julfester, arrangerade av universitets alla föreningar. Är du riktigt lyckligt lottad tillkommer ännu jobbets personalfest, fritidsintressenas avslutning och kanske råkar också halva din bekantskapskrets fylla år i december. Julklappar skall väljas ut, tal skall planeras och klädval skall göras. Om du av en händelse lyckas överleva själva upptrappningen till julen, kan du åtminstone garantera att stupa lagom till själva julafton. 3. Ekonomisk depression Det är minsann inte enbart var och varannan nation som lider av ekonomisk despression just nu, utan samma faktum drabbar även majoriteten av oss universitetsstuderande, för att inte glömma en stor del av den övriga befolkningen. Julklappar skall inhandlas, julborden skall fyllas, de tusentals julfesterna betalas och NRPPDQGH Q\nUVÀUDQGH EHDNWDV 3O|WVOLJW önskar du kanske ändå att du vore singel, föräldra - eller åtminstone syskonlös och en allmänt sett otroligt ensam person. Du är för gammal för att ge bort självgjorda teckningar eller ihopknåpade armband (om du inte då bär på en alldeles särskild talang) och samtidigt förväntas du ge var och en någonting personligt och speciellt. I panik inhandlar du några dyra gåvor som sedan aldrig kommer att bringa någon glädje. 4. Ensamhet Aldrig kan väl ensamheten kännas så stor för samhällets utfrysta som på julafton? Papyrus 3-4/2013 Som så ironiskt noterades i föregående stycke kan en ensam individ komma rimligt undan gällande julklappar och ekonomiska satsningar inför högtiden, men i själva verket betyder väl de där pengarna ingenting. Lidandet att från gatan stå och se på när familjer samlas kring dukade julbord måste vara obeskrivligt stort och bristen på mänsklig närhet torde upplevas som dubbelt större än under vardagens gång. De enVDPPD EHK|YHU LQWH ÀQQDV HQEDUW L IRUP av hemlösa narkomaner utan också på de mest oväntade ställen. Genom att ta för vana att åtminstone i korthet besöka sina anhöriga försäkrar var och en sig om att ingen blir bortglömd. 5. Föräldraångest Kraven på barnens julklappar måste väl lQGn WLOOK|UD ÁHUWDOHW DY YlUOGHQV NULVWQD föräldrars främsta ångestladdade realiteter kring juletiden? Barnen skall överraskas, de skall överglänsa sina vänner och samtidigt skall gåvorna hållas inom en ekonomiskt rimlig gräns. Med åren blir barnen dessutom allt girigare, konkurrensen med vännerna allt större och samtidigt ökar givetvis det ekonomiska trycket på föräldrarnas plånböcker. I väntan på ungarnas myndighet, eller åtminstone tiden där de förstår att materiella gåvor inte är all glädje i julen. 6. Festförberedelser Som tidigare nämnts är själva upptrappningen till julen en avgörande del av festligheternas succé och till denna organisering och planering tillhör givetvis också jakten på de perfekta varorna. Julskinkan skall hålla måttet i både smak och konsistens och julbordet bör även överfyllas av oräkneliga alternativa smakupplevelser för var och en. Hembakat i mängder, färska butiks- eller torgvaror, dekorationer och tillhörande drycker, allt lika obligatoriskt för att den traditionella julstämningen skall uppstå. Här utöver får vi inte glömma att maten skall räcka även under mellandagarna, alltså bör måltidernas ansvarspersoner noggrannt uträkna hur mycket som kommer att gå åt under festligheternas gång. Inte kan man väl annat än förbarma sig över den stackars utvalda som fått denna enorma ansvarsuppgift på sin lott? Och säg nu inte bara att det är stackars mamma. 7. Klimax: Den perfekta julaftonen Om så julens förberedelser mot förmodan fortskridit enligt planen, är det på självaste julafton som all stress slutligen avtar och övergår i ett behagligt och stillsamt lugn. Eller? Istället för att sitta ner och njuta av stunden skall nu festligheterna i praktiken gå av stapeln, och ständigt bör tallrikar fyllas på, granens levande ljus vaktas, missnöjda småbarn tröstas och traditionerna följa sin sedvanliga gång. Om ni inte tidigare uppmärksammat faktumet, är det faktiskt främst med föräldrarna jag sympatiserar just nu. 8. Misslyckande Julhelgen är så slutligen förbi och det nya året kan i sinom tid inledas med nytt hopp om framtiden och så vidare. Men fortfar- Papyrus 3-4/2013 9 ande vilar en känsla av hopplöshet kvar hos folket. För kanske blev inte julen riktigt så som ni tänkt er, och kanske stämde inte verkligheten ihop med förhoppningarna kring den stora kvällen. Maten smakade inte riktigt så utsökt som den ur minnet gjort tidigare år och klapparna under granen tycktes betydligt färre än förr. Tanken om att julrumban åter rullar igång 10 först om tio månader och att årets misslyckanden kan åtgärdas först om tolv, gör situationen ännu lite mer outhärdlig. För att summera ovanstående punkter kan det alltså konstateras att julen inte alltid är så rosenröd (bokstavligen) som den kanske beskrivs, men för att inte helt ta kål på förväntningarna inför årets julhelg vill jag ändå påminna er alla om att festligheterna blir vad vi gör dem till. Kanske kan vi undkomma en del av den ekonomiska stressen genom lyckade fynd eller överenskommelser om att helt utelämna gåvorna ur julens arrangemang och eventuellt kan förberedelserna gällande mat och städning delas upp på mer än två händer. För oss studerande kunde lite förhandsplanering och en nypa sunt förnuft rädda situationen: vart eviga år ställs vi inför samma stress, men att spara allt till sista minuten tycks vara det enda verkliga alternativet. Låt oss alla istället ta oss i kragen och göra nästa jul till den bästa möjliga julen genom tiderna, utan ångest och negativitet! Veronica Aspelin Papyrus 3-4/2013 Skrivångestens hebdomad Vilken text är en tämligen uppriktig och lagom fyndig översikt av skrivandets sju kvalfyllda faser? excellens att få skribentens namn att lysa stort i allas tankar! Efter tankarna kommer talet. Först i kafferummet och hos vänner. Men rykten har vägar att sprida sig, utåt och uppåt. Både massan och eliten kommer att Superbia Allt börjar bra. Den aspirerande skribent- läsa texten med hängivelse och beundran. en diskuterar den kommande artikeln Äran och berömmelsen kommer sedan att med redaktionen i något mysigt kaffehus. följas av rikedom, makt, välgång och lycka! Stämningen ökar, talet går. En tanke föds, Kanske inte i första hand, men talangen slås ner. En annan föds och närs och slår som skiner från texten kommer säkert att ut, vidareutvecklas och spretar, knoppas, imponera och lämna spår. Skribentens suksticks, omplanteras, frodas och blommar. tan utvidgar sig till att fylla alla tomrum i $OOWPHGDQ ODWWHQ Á|GDU RFK EXOODQ PLQ- själ och tanke. Helt snart kommer belöninVNDU Á|GDU lYHQ RUGHQ RFK PLQVNDU VDQ- gen för allt svett och all möda! Andra steget sen. Det bullriga stormandet tar vid. Det till förfallet är taget. Girighet är roten till allt ont, sade ÀQQVLQWHPHUDÀQDWDQNDURFKLQWUHVVDQWD vinklingar, utan grandiosa idéer och intri- den vise.2 kata tankebyggnader. Det frågas huruvida allt detta är möjligt att pressas in i en liten Luxuria artikel, och då börjar skribenten yvas och En vecka eller två senare märker skribenten lova. Visst går det! Jo, jag har gjort liknande DWWGHWÀQQVPLQGUHUXPlQWlQNWLNDOHQförut! Ja, och med lite bilder också! Jag lev- dern för skrivandet. Ängslan tar vid - hur VNDOOGHWÀQQDVWLGI|UDOOW")|UVNULYDQGHW" ererar! Första steget till förfallet är taget. Stolthet före undergång, högmod Jobb har man för att ha något att äta, det kan man inte röra, sova måste man, det kan före fall, sade den vise.1 man inte röra, föreningsarbetet, motionen, bättre hälften, katten, hunden, disken, byket Avaritia 6NULEHQWHQLQÀQQHUVLJLVLQVWXGLHNDPPDUH och cykeln har alla fått små krumelurer på igen, gnuggandes sina händer. Artikeln som spalt och rad. Men där: tom fredag och lovats blev ju ambitiös, stor och spretig, tom lördag, med endast någon liten suddig med fara för inkoherens, rentav ett mon- anteckning på fredagskvällen, vad kan det ster! Men om den lyckas, om den blir lika vara? Aj, sits. Sits... Sits! Nåväl, en fest kan bra som lovat så kommer den med sin lyft- man väl gå på, skribenten har redan gjort LJDYLGGVLQSHUIHNWDÁRZRFKVLQDOOPlQQD så mycket för texten, och hela lördagen är 1 Ordspråksboken 16:18. 2 1 Timoteusbrevet 6:10. Papyrus 3-4/2013 11 ju fortfarande tom. Men då fredag nalkats bjuds det sedan på kaffehus, på välikalja, på kebab, på försittning. Inte skulle skribenten ju ändå skriva, man kan ju inte koncentrera sig före sits heller! Efter sitsen följer efterfesten, nattvakten, koman, uppväckelsen. Oavsett vart man hamnat slits man upp! Morgon efter fylls med ångest, tvivlan, återställare. Sillis. Djup och mörk sömn. Tredje steget till förfallet är taget. Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel? Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker. Så sade den vise.3 Invidia Efter den tröga väckelsen dagen efter dagen efter råkar skribenten på lunch med några goa kompisar, som även de har lovat framställa något till blaskan. Mellan tuggorna och bland mumsandet kommer det även fram att både Pelle och Hjördis har fått sina texter färdiga. De är redan skickade, kommenterade, slipade och lovordade av redaktören, och de två skriftställarna veritabelt lyser med välförtjänt belåtenhet då de diskuterar de häftiga ändringar de gjorde i skrivandet av sina artiklar, och de intrikata tankekonstruktioner och den eleganta smidigheten som deras texter nu karaktäriseras av. Skribenten däremot är inte lika nöjd. Visst är ansiktet skruvat till att visa leende, men det är en förstelnad min, en vrång spegelbild av den egentliga 3 Ordspråksboken 23:29-30. 12 känslan, en stiff upper lip på en banesårad, en riktus på en levande död. Hur kan Pelle redan vara färdig! Han var ju på sitsen han RFNVnÀ[DGHPDWRFKVWRGLEDUHQRFKSn sillisen! Hur har han tid med allt? Djävla svettpinne - går och nördas så där! Han har säkert kopierat allt från nätet. Så måste det vara. Eller så är det bara trams, någon poesisnutt från skrivbordslådan igen. Och Hjördis då? Hon är en sån snäll mamPDVOLOODÁLFNDVNULYHUDOOWLGDOOWLQJIlUGLJW prompt och propert, som med hemläxorna i skolan. Det är ju veckor kvar till deadline! Och hennes artikel måste vara helt trams, inte kan en sån torr och livsfrånvänd automat alstra något om det levande livet! Skribenten försurar sin skål med själslig HWWHURFKNDÀEXOODQVV|WPDHQGDVWDFFHQtuerar kvalen. Fjärde steget till förfallet är taget. Avund och vrede förkorta livet, och bekymmer gör gammal i förtid, sade den vise.4 Gula Tillbaka i kammaren har skribenten angst och irrar rotlöst som ett höstlöv, fram och tillbaks mellan sängen, soffan, skrivstolen, VNDIIHULHW$OOVWDQVLNDPPDUHQÀQQVVPXlor, tomma paket, omslag av båd’ konfekt och karamell. Stressen tar vid, och där stressen kör in, följer kaka, bulla, pepparkaka, kex, karamell på karamell, konfekt, choklad, kaffe, kaffe och mer kaffe. Kaffe och samarin och mer kaffe. Efter allt frossande och mitt i de kraftiga kaffedarrn4 Jesus Syraks vishet 30:24. Papyrus 3-4/2013 ingarna känner skribenten sig tröstlös, men hittar i skåpet några gamla goda kompisar som lovar att hjälpa - det blir hemberusning med öl, med cider, med romkola och med koskis. Nedåtgående spiralen är ett faktum, för man blir ju mumssugen efter ett par drickor. Man rullade sedan fotlös, som ett marsvin häran;; var brusande röder och droppögd.5 Det blev inte mycket av skrivandet den kvällen. Femte steget till förfallet är taget. Och deras ände är fördärv;; de hava buken till sin gud och söka sin ära i det som är deras skam, och deras sinne är vänt till det som hör jorden till. Så sade den vise.6 tätt mot golvet och bordsbenen, den akuta smärtan i stortån gör skribenten endast mer vild. Idag blir ingenting skrivet. Sjätte steget till förfallet är taget. Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att för din skull jorden skall EOLYD|GHRFKNOLSSDQÁ\WWDVERUWIUnQVLQ plats? Så frågade den vise.7 Acedia Deadline närmar sig, ångesten vidtar. Sista dagen nalkas. Blinket på skärmen är konstant, påminnande, anklagande. Den återkommande ihärdiga ljussignalen synestetiseras till ljud - till klämt, till dån, till domedagsklockor. Skribenten försöker futilt greppa sina tidigare tankar, läsa sina noIra Då skribenten äntligen sätter sig ner för att ter och anvisningar, binda ihop sina franskriva, ordentligt, på riktigt, i focus mode några ska streck. Ambitionerna rasar samman, en dagar före deadline, tycks inget fungera: in- efter en. Bara man kunde få ut en text. Vad ternätet krånglar och hemnätsboxen måste som helst för sorts text, fan i kvalitén! De RPVWDUWDV HWW ÁHUWDO JnQJHU GDWRUQ VlWWHU frenetiska tagen, de drastiska ändringarna i emot, är trög, borde formateras;; nytt tan- den halvfärdiga texten avtar då sinnet matgentbord borde skaffas också, d-knappen tas av, tills de mot senare kvällen avtar helt. går knappt mer att trycka då den fått för Ett sakta knådande fortsätter tills midnattsmycket kola;; Word beter sig asigt, stundom tider. Kort blick på skärmens nedre vänstra går det inte att byta stil, och stundom byts NDQWNRQÀUPHUDU GHYlUVWDI|UYlQWQLQJDUden av sig själv, marginalavstånden kan inte na: knappt hälften av det lovade sidantalet bytas, autokorrekturen korrekterar vilt sida är skrivet. Uppgivenheten sprider sig sakta, upp och sida ner - man blir ju förbannad ack så sakta, från hjärnan till ögat, till hjärtat av mindre! I vilt raseri manas det och ban- RFK VOXWOLJHQ WLOO ÀQJHUWRSSDUQD +DQGHQV QDV GHW VDNHU Á\JHU RFK VSDUNHQ GXJJDU rörelse på tangentbordet avstannar. En stilla svordom vilar en stund i kammaren. Helt 5 Parafraserad från: Stiernhielm, Georg, samma. Deadline har brutits förut. Inte Hercules, raderna 40-41. Ett skimrande led kan det vara så viktigt. Det här är bara skit. i de många underbara klassiska svenska Kanske skrivandet inte är min grej? Kacka. marsvinsallusionerna. 7 Job 18:4. 6 Filipperbrevet 3:19. Papyrus 3-4/2013 13 Under de snaraste dagarna skjuts skrivprojektet så långt bort som bara möjligt - till skuggornas rike underst i högen i understa lådan, bakom lås och bom. Likgiltighet inför det hela tar vid, och ursäkternas tid för redaktionen och kompisarna börjar. Sjunde och sista steget till förfallet är taget. Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset, varnade den vise.8 rytande är en översvämning, dess mun är död, och dess andedräkt är eld! Vem vågar närma sig dess höga boningar med en halvfärdig text? Akta er go vänner, då ni skriver, för lasterna här allom till varnagel beskrivna. Denna text är skriven under måttlig skrivångest, och till redaktionen mången dag efter deadline framgiven. Magnus Rask Ack redaktionen är en faslig björn och gjord som en skräck för skribenterna;; dess 8 Predikaren 10:18. 14 Papyrus 3-4/2013 Varulvens dotter Vinden yl likt en svältande varg. Mina långsamma steg ekar mellan höghusens kala väggar. Klockan är sju, hösten har målat himlen svart. Känner brådskan krama mitt hjärta, men min kropp orkar inte stressa. En sliten uteliggare ber mig om en slant. han luktar våta löv och gammal avföring, och hans blick skvallrar om ett hårt liv. 6WRSSDUPLQYlQVWUDKDQGLÀFNDQRFKNlQQHU KXU PLQD ÀQJUDU VQXGGDU YLG QnJUD kalla mynt. Ger mynten till mannen som ler, han märker inte min avsky, men jag behöver inte pengar länge till. 1nJUD PLQXWHU RFK ÁHUD PHWHU senare, märker jag hur mitt kött har funQLW VWUHVVHQ 6QHJODU Sn PLWW VOLWQD ÀFNXU som för ett par dagar sen stannat. Svär tyst för mig själv, svär för att de snart kommer att hitta mig. Tänder en cigarrett, den gråa röken försvinner snabbt i den bitande vinGHQ7DQNDUQDI|UPLJWLOOGHQEOHNDÁLFNDQ vars cigaretter nu förgiftar min kropp. Ser på asken och beundrar mönstret som de WRUNDGHEORGÁlFNDUQDELOGDU0LQDKlQGHU börjar skaka när jag tänker på hennes smala hals, hennes tårar av fruktan. Hon var en av mina favoriter, hennes kvävda själ var vacker att skåda. En polisbil passerar mig och den kalla verkligheten får mig att svettas. Varför, kunde man fråga, var jag inte räddare än jag var? Kanske min personlighet inte tillät rädsla, kanske jag i hemlighet redan hade accepterat mitt öde. Grändernas labyrint för mig till en fallfärdig krog. Stiger in i dunklet, in i en håla full av misär och olyckliga skepnader till människor. Krogen saknar en säkerhetsman, men jag vet att ägaren alltid har en hagelbräcka under bardisken. Beställer en öl av den runda bartendern, vars vita skjorta har en smutsgul nyans. Plötsligt hugger skräcken, likt en spark i magen. Faller Sn PLQD NQlQ 0HGDQ MDJ VDPODU Q\ÀNQD EOLFNDU ÀQQHU HWW LURQLVNW OHHQGH Sn PLQD läppar. De kommer allihop snart att dö, förvandlas till slimsor av kött, bilda röda pölar av blod, slaktas. Stiger upp för att ta en klunk öl, men ändrar mig då glasets smuts har börjat Á\WDXSSWLOO\WDQRFK|OHQInWWHQEUXQDUH nyans. Vinden bankar vid ytterdörren, som WHFNHQ Sn DWW KHOYHWHWV EHVWDU VQDUW ÀQQHU sitt byte. Ser på människorna runtomkring mig. Livsglöden har för längesedan lämnat dem och nu vill de enbart dricka bort smärtan som livet bringat dem. Några berusade män försöker desperat hitta ett ligg för natWHQ PHQ LNYlOO NRPPHU GH EDUD DWW ÀQQD slutet. Plötsligt rivs ytterdörren loss, någon skriker av rädsla och utrymmet fylls av panik. Bartendern skjuter några skott, men jag vet att det är lönlöst. Ljudet av lemmar som slits loss, dränks i en symfoni av tystnad. Vänder mig om för att få ett hårt hugg i magen. Fullmånens bleka sken lyser in genom ett smutsigt fönster, in på tystnaden. Ser mitt inre rinna ur min kropp. Hur skulle jag ha kunnat veta att mitt sista offer var dotter till en varulv. Oskar Dikert Papyrus 3-4/2013 15 Angstiga Dikter ‘a la Dikert 16 1. Blind och böjd står jag framför ett brinnande gap ängla aska fyller min gröna flaska önskan var hämnd priset min själ sväljer hela den värld som övergav kärleken 4. Blodiga skor oändlig hunger en bristande verklighet huvudlösa tankar och skrattande skuggor vaknar i panik men ler av lättnad enbart en dröm i tamburen hänger en vit tygväska under den en pöl av rött 2. Skogens mörker rinner likt blod i min blick lyssnar på smygande steg hungriga röster talar om sönder slitet kött svettpärlorna bränner snavar på något hårt en spade en spade som bär mitt namn skrattande gräver jag min grav 5. Vi ser vi ser hur världen ruttnar framför oss tillsammans har vi funnit lösningen bensin och en billig tändare lågor som rensar det onda tillsammans förvandlas vi till änglar i eld 3. Kaki bajs rent scheiß strömmar av blää vill enbart säga nää ekonomisk kris till varje pris vill jag tända eld på grannens spargris 6. Ligger stilla medan världens snurrar omringad av ångande galla och gassande sol känner hur någon rör sig bredvid mig minnet av en sprucken kondom fyller min mentala karusell fan! Papyrus 3-4/2013 Om Pässighet1 'HW ÀQQV L SULQFLS WYn VNRORU DQJnHQGH människans innersta väsen. Enligt en del är människan på ett grundläggande plan HWWLQWHOOLJHQWNORNWÁRFNGMXUHQOLJWDQGUD är människan ett pässigt och själviskt djur. Vissa anser givetvis också att människan inte alls är ett djur, men det verkar som en relativt pässig ståndpunkt. Personligen ställer jag mig till den andra gruppen, och ÀQQHU GHW XQGHUOLJW DWW HWW Vn SlVVLJW GMXU som människan överhuvudtaget har klarat sig evolutionens grymma förlopp. Denna text behandlar pässigheten hos människan. Orsaken till att jag skriver om pässighet, är att människans pässighet ofta ger mig ångest och förstör min tro på mänskligheten, eftersom jag tyvärr får mer än min utsatta andel av den i mitt jobb i betjäning av kunder. Pässighet är något vi kan se omkring oss varje dag (utom då vi bara sitter hemma och inte ens tittar i spegeln). Är man intresserad av att studera fenomenet rent praktiskt, kan man med fördel styra 1 Pässi är en i ugriskt talspråk använd synonym för idiot. Pässighet är dock inte nödvändigtvis motsatsen till intelligens, utan närmast till ”klokhet”, om en sådan distinktion kan unnas skribenten. Enligt Wikipedia (http://en.wikipedia.org/wiki/ Idiot#Etymology) härstammar ordet idiot från grekiskans idiōtēs (person utan professionella färdigheter, medborgare, individ. De forna grekerna var inte så långt från sanningen då de kopplade ihop dessa begrepp. sin kos emot ett köpcentrum (Kampen är ett praktexempel) eller sätta sig nykter på en restaurang och studera kundernas beteende. Pässighet handlar inte om utebliven högre utbildning, eller ens nödvändigtvis om en låg intelligenskvot, utan vardagsidioti. En individ kan vara hur intelligent som helst, men ändå vara pässi åtminstone då och då. Olika faktorer som inverkar kvanWLÀHUDQGHSnSlVVLJKHWHQlUHQOLJWPLQHUfarenhet, dålig uppfostran, berusning och gruppbeteende. Får ett barn så att säga ”fri uppfostran”2, ter det sig högst sannolikt att det som äldre kommer att uppföra sig pässigare än sådana som de facto fått en uppfostran. Berusning leder så gott som utan undantag till en ökning av pässighet, liksom även gruppbildningar. Berusade gruppbildningar är sannolikt den mest fruktansvärda koncentrationen av pässighet som kan påträffas. För att ni, ärade läsare, inte ska tro att jag inte inser min egen pässighet, bör det påpekas att även jag själv ofta blir en otroligt störande pässi när jag blir tillräckligt berusad, speciellt ifall jag är iklädd halare. Som avslutning kan ges ett par sorgligt allmänna exempel på pässighet. Människor som berusade ska ta sig in/ut genom en dörr, klarar inte av att använda handta2 Skribentens fria översättning av den ugriska termen vapaa kasvatus. Papyrus 3-4/2013 17 get;; människor som slänger skräp runt omkring på gatan, eftersom ”alla andra också gör det, och dessutom ska städarna ju också ha jobb”;; och som sista exempel kan nämnas människor som fortsätter insistera på att de har rätt, efter att de utargumenterats. Cicero själv, som inte gillade pässin, skrev ju: ”Cuiusvis hominis est errare, nullius nisi insipientis in errore perseverare” (fri översättning: Vem som helst kan missta sig, men endast en pässi håller sig ihärdigt till sitt misstag).3 Tomas Sjöblom 3 Cicero, Philippicae XII, ii, 5. http://www.thelatinlibrary.com/cicero/ phil12.shtml. Man kan inte ifrågasätta Cicero. 18 Papyrus 3-4/2013 Historicus Halloween Oktobermörkret övergick sakta i ett ännu dunklare novembermörker, och i samband med månadsskiftet ägde det tradiWLRQVHQOLJD +DOORZHHQÀUDQGHW UXP EODQG universitets svenskspråkiga historiker. För att konkret ge uttryck för den ångest som alltjämt försiggår bland föreningens medlemmar, spökade vi ut oss i de mest fasansfulla förklädnader man kan tänka sig. I en skara på tolv djävlar, fångar och häxor styrde vi kosan mot kvällens första offer, Derekus med familj. 6RP YlO GH ÁHVWD LFNHDEVROXWLVWHU sedan tidernas begynnelse känner till, sätter alkoholens ljuva droppar kroppens samtliJDHQGRUÀQHULGDQV,QQHLYlUPHQE|UMDGH sakta en stämning av välbehag sprida sig i rummen, och med fulla magar och våta strupar försvann rent av en del av den tidigare så närvarande ångesten. Det serverades välsmakande vin och en alldeles fantastisk buffé med både sallader, paj och snittar. Samtidigt visste vi alla att festligheterna i sinom tid skulle ta slut och att mörkret där utanför väntade oss med sin hopplöshet. Efter knappa en och en halv timme sattes gruppen åter i rullning (bokstavligt talat på grund av all den goda maten och spriten) och för att nå följande destination krävdes nu en åktur i den orangea tuben, även kallad metron. För att ännu en gång anknyta till temat ångest kan det väl lugnt konstateras att denna underjordiska farkost får håret att resa sig på vem som helst, och YlO LQQH L YDJQHQ ÀFN VDPWOLJD XWVS|NDGH kämpa rejält för att hålla humöret uppe. Ett tiotal minuter senare väntade åter den bitande kylan och dess kalla vindar, och i samlad trupp patrullerade vi vidare mot B:s residens. Liksom Dereku, var B väl insatt i hur ungdomen bäst förnöjs, och än en gång dukades det fram både småplock och dryck. B serverade exotiska törstsläckare såsom grekisk raki och rödvin från självaste Stalins vingård, och åtminstone undertecknad kan konstatera att just dessa kom att kännas av lite extra under både nattens småtimmar och den efterföljande morgonen (och dygnet). Stämningen nådde åter sina höjder och än en gång var depressionen som bortblåst. Historikerna minglade världsvant och skratten blandades med GMXSWÀORVRIHUDQGH Men som vi alla väl känner till, är underbart alltid kort, och än en gång var det dags att tacka och ta farväl. Kvällens sista destination låg bara ett stenkast längre bort, och denna gång var det självaste professor Mejje som ställde till med kalas. Med ett traditionsenligt “BU” och en VWlPQLQJVIXOOWUXGHOXWWÀFNYLKHODIDPLOMHQ att hoppa till av förskräckelse, och snart var åter festligheterna i full gång. Mejje hade plockat fram både vin, chips och karameller, och historikerna lät sig väl smakas av samtliga tilltugg och förfriskningar. Professorn konstaterade också att hela gänget Papyrus 3-4/2013 19 fortfarande såg pigga och krya ut, men de YlOYDOGDRUGHQÀFNKDQPLQVDQQlWDXSSGn först hela klädhängaren revs ner av någon okänd suput och då festfolket senare rent av vägrade lämna hans bostad. När klockan till slut närmade sig halv elva tackade vi för oss och traskade iväg mot metron för att återvända mot centrum och civilisationen. Efter en lyckad kväll i det bästa av sällVNDS IRUWVDWWH ÁHUWDOHW lQQX Sn HQ QlUOLJJDQGH QDWLRQ GlU VSULWHQ Á|GDGH OnQJW LQ på morgonkvisten. Ångesten hade tydligt dämpats under de gemensamt spenderade 20 timmarnas gång, men med morgonens ljusnande återvände de dystra känslorna, och nu i mångdubbelt större utsträckning. För höjden av ångest måste väl ändå vara att vakna upp ensam, fullsmätad av gårdagens ansiktsmålningar, extremt illaluktande, med luddiga minnen och ett obeskrivligt illamående? I väntan på nästa Halloween! Veronica Aspelin Papyrus 3-4/2013 Backstugumorden del III Previously on Backstugumorden: Mystiken kring de ouppklarade morden runt Kvistbacka herrgård tätnar. Den upphetsade bonden Öjvind bedriver en herdestund med byns lättfotade piga Charlotte innanför dassets ohyvlade väggar, men akten avbryts av en misstänkt, brutal explosion. Öjvind öppnade långsamt sina ögon. Hela världen tycktes snurra runt i ett virrvarr. Luften var tjock och kvav efter den ödesdigra explosionen. Han tvingade sig upp på huk och kräktes. Till sin förvåning såg Öjvind hur byns bödel trampade omkring bland resterna av dasset. Han verkade intresserad av det skedda, men tog ingen notis om att det fanns en överlevare bland de makabra resterna på marken. Öjvind torkade bort några bitar av Charlotte från ögonbrynet. Inom kort visste hela Kvistbacka om olyckan. Alla byns män samlades i en tyst cirkel och sörjde att byns aktivaste sköka för alltid var förlorad. Biskop Engelbreckt kunde dock med lättnad konstatera att horan inte behövde begravas i vigd jord. ”Samlen upp den löösachtiges arma rester ock förenen hennes stofft medh kreaturens lera”, befallde han bödeln. ”Eller vidh närmare eftertancke, gifv dem till migh för vidare underzökningh.” %|GHOQRFKELVNRSHQÀFNEUnWW om då de insåg att gårdens svin hade anlänt till explosionsområdet. De satte på båda av i en väldig hast, och den trådsmale biskopen sprang till allas förvåning lika långsamt som greve Harakrancks övergödda avelstjur. Grisarna slafsade förnöjsamt i sig allt de kom över, vilket ledde till att bödeln bara lyckades tillvarata en halv hink gödsel och Charlotterester. Alla såg förvånat på hur biskopen och bödeln försvann in i snickarboden med sitt uppsamlade byte. Öjvind kunde dock inte tro på att explosionen hade en naturlig orsak. Prasslet utanför dasset strax innan incidenten hade låtit misstänkt. Varför hafver wåran biskop ett sådant väldeligt intreze visat öfver en lössläpt skiökas jordeliga rester? Ock varför äro bödeln så wäldelight angeläghen öfver biskopens gunsth? Med dessa frågor i huvudet gick Öjvind till åkerns norra dike för att väcka fogden Danielson ur dennes eftermiddagsrus. Samtidigt ryckte två män i dörren till grevens rymliga jordkällare. ”Så lägg dock mer kraft på dörren, tölph”, väste en bekant röst. Med ett brak tumlade herrarna in i det kalla mörkret. En öltunna välte. ”Det bör giöra digh gott, att inom kort eggas uph af min kiyrkeliga ridpiska”, skrockade biskopen medan han trevade efter bödeln i dunklet. Slutligen fann de två varandra och utförde handlingar så skamliga, att Sodom och Gomorra hade framstått som grekisk- Papyrus 3-4/2013 21 ortodoxa kloster i jämförelse. Öjvind ledde den måttligt berusade fogden mot herrskapets ägor. Precis i samma stund hördes såväl jubelrop som tysta svordomar och förbannelser, för nu svängde självaste greve Harakranck med tjänarstaben in på gården med ett präktigt ekipage. Besöket hos drottningen i Stockholm hade varit långvarigt, och alla väntade på nyheter från den Kungliga Hufvudstaden. Greve Harakranck ödslade ingen tid. ”Iagh haver anlänth från Hufvudstaden under wäldeliga umbäranden, ock förmår icke resa migh ur wagnen förrn jag fått smaka på ett stop ööl, ty min strupe äro torr som Sinai ökhen!” Fogden Danielson ragglade snabbt fram till sin herre och viftade med sin slitna favoritbägare. “6nÁ\PLJVWRSHWGXDUPHI\OOKXQG!” 22 tjöt greven och sträckte sig efter den begärliga drycken. Alla insåg snabbt att mer maltdryck behövdes. För att lindra sin markägares begär rörde sig gårdsfolket mot jordkällaren i hopp om att få släcka den vresiges törst. Öjvind hann först till källaren, och märkte till sin förvåning att dörren var inslagen. Dessutom hördes kusliga, ekande läten inifrån mörkret. Man tillkallade greven själv, eftersom denne alltid hade misstänkt att källaren var ett av den svårfångade gårdstomtens gömställen. Von Harakranck kastade in en WlQGIDFNODRFKÀFNVHHQV\QVnPDNaber att den knappt kan beskrivas ett lämpligt sätt. Biskop Engelbreckt och dennes något olycklige kumpan, byns egen bödel, låg ihopslingrade i en sörja bestående av öl, gödsel, resterna av Papyrus 3-4/2013 Charlotte och den mördade bonden Jöns lever. Denna groteska blandning DYVRGRPLRFKNDQQLEDOLVPÀFNIRONhopen att svindla av avsky. Öjvind förstod nu varför bödeln hade avvisat honom från den första mordplatsen. De små fotspåren runt alla brottsplatser hade naturligtvis kommit från biskopen själv, och i samma stund insåg Öjvind hur liten och ynklig varenda lem på denne kyrkans man var. ”Må denna plats för allevigh tidh vare förbannad”, stammade greven med skärrad min. ”Iagh tror bestämmth, att ingen av kvinna föddh någonsin skola besöka detta makabra tillhåll!” Biskop Engelbreckt hann aldrig hålla ett försvarstal. Inom en kvart hade den brusade fogden nämligen vallat in gårdens blodtörstiga galtar för att i denna stund anta bödelns roll. Grisarnas nöjda tjut blandades med bödelns högljudda pipanden om nåd. En spillkråka skrek vid skogsbrynet. Man lät svinen göra processen kort med såväl biskop, bödel och alla källarens nedsmutsade livsmedel. Greven samlade alla sina underlydande i socknens kyrka för att själv delge nyheterna från drottning Kristina. ”Wäl mött, alle udnerzåtar i wårt mächtiga Rijke! Fagra drottning Kristina haver meddelt, att alla wästeliga delar utav wår Sockn skola anslutas till den af Konung Gustaf Wasa grundade stadh i wäster, nämmeligen Helsingfors.” En rysning gick genom den församlade skaran. Av alla pesthål i rikets östliga delar undvek man helst av allt det underutvecklade syndanästet Helsingfors. Greve Harakranck manade dock till lugn och fortsatte: ”Wij äro förvissade om att Sibbo Sockns innevånare alltjämt wilja leva på sina förfäders heliga ägor, ock kan således med belåthenhet förtälja att friherre Harcimonius redan påbörjat uppbygnadh af nya hemman invid en strand, för att förmå de olyckeliga innevånarna på fel sida af thenna nya gränz att ånyo slå sig nedh däri. Icke ens baron Friberg eller ärkebiskop Pajunensius äga then gudomeliga rätt, att drifva wåra fria bönder ur theres hembyggd!” Denna hoppfulla inramning av talet åtföljdes av idel bifallsrop och applåder. Det var således med ett matt leende som Kvistbackas invånare somnade in denna afton. En och annan låg och funderade på vem som skulle efterträda biskop Engelbreckt. En varg, och inte vilken varg som helst, ylade i månskenet. ”Håll du bara vakt, ditt odjur”, tänkte Öjvind belåtet medan han försiktigt öppnade dörren till pigornas gemak. Denna gång skulle hjälten inte avbrytas av vare sig en snokande bödel eller en oväntad explosion. Klas Håkan Person, ättling till bonden Öjvind Papyrus 3-4/2013 23 24 Papyrus 3-4/2013 FÖRORD Eller om ångesten i att samla in texter Att skriva en uppsats, essä, eller annan text är lite som att sluta röka. Om man inte har motivation att göra det, är det väldigt svårt för någon annan att förmå en att göra det (för mer om skrivångest, se Magnus text tidigare i denna blaska). Speciellt då man inte får studiepoäng eller dylikt för att göra det. Denna text handlar om ångesten i att försöka förmå folk att skriva uppsatser, och fungerar som tryckt klagorop och ångestyttring från skribentens sida. I maj 2012 reste en grupp historicusare iväg på vårseminarium till den gamla svenska universitetsstaden Uppsala. För de praktiska arrangemangen stod en oligarkisk kommitté, ledd av eminenta ordförande emerita Anna Wilhelmson och Camilla Kaila. Samtliga studenter hade förberett sig, vissa mer och andra mindre, på att hålla föredrag om väldigt olika ämnen. 9LÀFNK|UDRPDOOWIUnQ3HOOH6YDQVO|VWLOO Silverbibeln, från Mora stenar till Uppsala som sportstad, och så gott som allt däremellan. Föredragen var väldigt intressanta, vissa längre och andra kortare, och de gav oss intressanta inblickar i Sveriges historia genom Uppsala som knutpunkt. Seminariet var visserligen inte så fullständigt akademiskt hela tiden, utan studenterna hade fritid också. Vi gick på fester på Uppsalensiska nationer, åt svensk NHEDERFKGUDFNÀFNYDUP|OLKRVWHOOUXPmen. Avresan var trött och ångestfull för en del av deltagarna, som kom direkt till Á\JIlOWHW IUnQ HQ VLWV HIWHUIHVW 'lUHPRW var resan tillbaka full av lycka och ståhej på en kryssningsbåt. Det annars genomtrevOLJD VHPLQDULHW ÀFN HQ DQLQJHQ nQJHVWIXOO sida med att nästan samtliga deltagare inVMXNQDGHLQnJRWVRPJDYVQDPQHWµÀQVND pesten”. Allt roligt har sitt slut, så även vårseminariet. Efter att vi kom tillbaka, var det dags för ”allvar”, alltså var det meningen att studenterna skulle färdigställa uppsatser om samma ämnen som de hållit föredrag om, och en skrift skulle publiceras på hösten. Ung och naiv som jag var, lät jag mig väljas till frivillig att stå för redigerandet av skriften. Nu har det gått över ett år sedan dess, och fem (5) uppsatser har skrivits. En av dem är ett inslag från en herreman som inte ens deltog på seminariet. På grund av detta, utkommer denna ”skrift” VRPHQGHODYYnUÀQDWLGQLQJ3DS\UXV Jag vill tacka Tomi Ståhlberg, Anna Wilhelmson, Magnus Rask och Samuel Kurtén som utöver mig själv skrivit texter till denna rumphuggna skrift, som till innehållets kvantitet kunde liknas vid att man i julbordet istället för julskinka skulle få en skiva Pirkka smörgåsskinka. Samtidigt YLOO MDJ YLIWD PHG SHNÀQJUHW nW GHP VRP lovat skriva texter, men aldrig gjorde det, och även i viss mån åt dem som redan från början sade nej. Min stora förhoppning är, att studenterna som deltar i vårseminariet 2014 engagerar sig bättre än vårseminaristerna 2012, så att nästa person som åtar sig uppgiften att samla ihop en skrift inte behöver känna en lika stor och långvarig ångest som jag. Här följer hur som helst det som de nämnda vackra och insiktsfulla individerna skrivit. Tomas Sjöblom Papyrus 3-4/2013 25 GUSTAV VASA Riksbyggande landsfader eller usurpatorisk tyrann? Frihetshjälte, riksbyggare, rikshushållare, landsfader. Dessa år bilder av Gustav Vasa som än idag lever kvar. Länge koncentrerade sig forskningen om Gustav Vasa runt patriotiska landsfadersbilder, och det var inte många som ifrågasatte bilden av kungen som skapade den moderna staten Sverige. En annan tolkning har dock också framförts, närmast av författare av skönlitteratur, såsom August Strindberg, Fabian Månsson och Vilhelm Moberg. Av historiker har bland annat Lars-Olof Larsson diskuterat frågan i sin 2002 publicerade bok Gustav Vasa – landsfader eller tyrann?. Bilden av Gustav Vasa som en statsbygJDQGHKMlOWHÀJXUEDVHUDUVLJnHQDVLGDQSn att den svenska staten faktiskt påbörjade en moderniseringsprocess och slutgiltigt frigjorde sig från Danmark under Gustav Vasas tid som kung, men å andra sidan handlar det väldigt långt om såväl kungens egen som hans efterföljares propaganda. Var Gustav Vasa faktiskt en ”landsfader”, eller YDUKDQVRPGHWRFNVnÀQQVP\FNHWWHFNHQ på, en renodlad tyrann? I denna essä diskuteras ett enligt skribenten representativt urval förehavanden där Gustav agerat antingen ”landsfaderligt” eller ”tyranniskt”, eller något däremellan. En del myter eller missuppfattningar om hans väg till tronen motsägs också i det första underkapitlet. Kung Gustav Gustaf(/v) Eriksson, senare kallad Gustav Vasa, föddes i slutet av 1400-talet, troligen 26 1496, sannolikt på hemgården Rydboholm några tiotals kilometer nordost om Stockholm. Gustav var son till riksrådet Erik Johansson, och systerson till Sten Sture den äldre. Han föddes alltså in i en rätt så inÁ\WHOVHULN JRGVlJDUVOlNW .lOORU RP *XVWDYVXQJDnUÀQQVGHWYlOGLJWOLWHDYYLONHW inte är överraskande med tanke på att det handlar om slutet av 1400- och början av 1500-talet i Sverige. När han väl krönts till kung började givetvis hovmän och historieskrivare bygga upp en passande början till framgångssagan. Om Gustavs unga år berättas det i olika krönikor och skrönor bland annat att han fötts ”med en segerhuva på hans huvud och ett rött kors på hans bröst”, och att han 1497 spontant hade spelat kung i ett skådespel vid hovet och där gav sina ”undersåtar” ämbeten och befallningar, vilket förefaller mindre troligt, eftersom han då var blott ett år gammal. Gustav kallades hur som helst som ung man till riksföreståndaren Sten Stures hov. Han blev tagen som gisslan till Danmark under stridigheter mellan unionskungen KrisWLDQ,,RFK6WHQ6WXUHPHQÁ\GGHWLOO Lübeck. Då danskarna besegrat Sten Sture, och endast ett fåtal borgar fortfarande höll stånd, seglade Gustav tillbaka till Sverige. En stor del av stureanhängarna åkte till Stockholm för Kristian II:s kröning och tillhörande festligheter, som kulminerade i ”Stockholms blodbad” 8–9.11.1520. Där avrättades många av Gustavs släktin- Papyrus 3-4/2013 gar, bland annat hans far och bror. Hans mor och syster fördes som fångar till Danmark, där också de dog. Gustav själv hade inte deltagit vid kröningsfesten på grund av misstankar emot Kristian II:s amnestiförsäkringar, och började nu organisera sin hämnd emot monarken. Vad som följer, alltså Gustavs början till uppror i Dalarna, ÀQQV GHW LQJD DQGUD NlOORU RP lQ 3HGHU Svarts krönika, som skrevs enligt kungliga riktlinjer, och ska därför läsas ytterskt kritiskt. Det som berättas om ”Gustav Vasas äventyr i Dalarna” har ändå blivit en del DYGHQVYHQVNDRFKGlULJHQRPRFNVnÀQska) ”folksjälen”. Gustav hade problem med att få dalkarlarna på sin sida, eftersom Kristian II:s regim till en början verkade vara lönande för dem, bland annat på grund av en relativt fri järnhandel. Inte långt VHQDUHÀFNGHGRFNEXGRPI|UGHWI|UVWD nya avrättningar, och för det andra om extraskatter på järnhandeln. Missnöjet började igen visa sig, och Gustav började få ett visst understöd. Tidigare historieskrivning har också ofta funnit samband mellan Gustavs upprorsbörjan och oroligheter i Småland, men dessa hade troligen till en början inget att göra med varandra. Gustavs uppror svällde småningom upp och blev ett allvarligt hot. Småland och västra Sverige gjorde sig för övrigt helt själv av med kungliga trupper och anhängare, och behövde ingen hjälp av ”frihetshjälten” Gustav. Gustav valdes ändå av en skara adelsmän till hela Sveriges riksföreståndare, närmast på grund av hans högadliga släktband, som gjorde honom till ett vedertagbart alternativ till unionskungen. Upproret blev sist och slutligen lyckat, till stor del på grund av att man köpte hjälp från Lübeck, i vars intresse ett självständigt Sverige var. Då Kristian II blev avsatt i Danmark, och hans farbror Fredrik valdes till ny kung, ordnades ett improviserat kungaval i Sverige 1523, där Gustav valdes till kung. Kort därefter kapitulerade Stockholm, och riket var ”befriat”. Gustavs väg till kronan präglades av realpolitik och ren tur. Vad som berättats om den under de följande århundradena är dock en annan sak, då historier om upproret ofta har blivit mer glamorösa än realiteten, och Gustavs personliga insatser grovt överskattats. Krönikörerna och de fåtaliga andra källorna om Gustavs barndom och ungdom, samt hans väg till kungamakten, har alla som tydlig agenda att förhärliga ”landsfadern”. Större delen av dessa källor kom till på kungens egen befallning, eller UHGLJHUDGHVI|UDWWSDVVDLQLGHQRIÀFLHOOD bilden av kung Gustav som befriare av det svenska riket. Av samtida andra statsöverhuvud sågs Gustav länge som en lågättad usurpator utan kungliga anor eller släktband. Kyrkopolitik När Gustav väl lyckats bli vald till kung, var det svenska riket väldigt nära konkurs. Kyrkofurstarna hade inte hållit på upprorsmakarna, då de ansåg Kristian II vara rättmätig kung över även Sverige. Den svenska kyrkan var, efter otaliga donationer av adelsmän, ofantligt rik, och ägde en stor del av gårdarna i det svenska riket. Kyrkan och dess gårdar betalade inte skatt åt kungen. Här såg Gustav en möjlighet att stärka sin Papyrus 3-4/2013 27 egen ställning, och samtidigt centralmakten på ett mer allmänt plan. Dessutom var skulden till Lübeck efter ”frihetskriget” massiv. .XQJHQWRJLQÁXHQVHUDYVnYlOVLQD föregångare Sturarna, som hade försökt öka den världsliga makten på den kyrkligas bekostnad, som av reformatoriska tankar på kontinenten. Som rådgivare hade kungen bl.a. Laurentius Andreæ, en lärd ”lutheransk” kyrkoman, som hjälpte kungen att föra en reformatorisk politik med relevant argumentation. Om Gustavs perVRQOLJD UHOLJLRVLWHW ÀQQV HJHQWOLJHQ LQJD källor, men den pragmatiska nyttan med reformatoriska tankar har säkerligen åtminstone haft en viss inverkan på hans tro. Kungen började kräva skatter av kyrkan för att betala bort skulden till Lübeck och dylika syften. Redan 1523 krävdes ett ”lån” DYN\UNDQI|UÀQDQVLHUDQGHWDYHWWNULJVWnJ emot Sören Norby, anhängare av Kristian II, som höll till på Gotland. Under de följande åren krävdes delar eller hela kyrkotionden för växlande utgifter, och centralmakten skärpte också på andra områden sin makt såväl kyrkopolitiskt som ekonomiskt om kyrkan. Riksmötet i Västerås har ofta setts som en brytningspunkt i den svenska kyrkohistorian, och är det också i viss mån, även om inverkan på det rätt läromässiga inte var särdeles märklig. Den egentliga brytningen fanns på ett ekonomiskt och politiskt plan. I och med riksmötet i Västerås 1527 uteslöts biskoparna ur riksrådet, där de tidigare haft en självskriven plats. Detta stred egentligen emot kungabalken i landslagen, men låg helt i linje med Gustavs 28 övriga maktfullkomliga politik, som höll på att utformas. Den ännu större inverkningen av Västeråsmötet var en omfattande reduktion av kyrkans intäkter och gods, som genomfördes i snabb takt, med varierande utsträckning i olika stift. Många biskopar och domkapitel tvingades betala ”taxor” på sina intäkter, medan andra, som Gustav VnJVRPVLQDSROLWLVNDÀHQGHUEHKDQGODGHV med mer grova handlag. Följden var att kronan på en längre sikt lade beslag på så gott som allt kyrkogods utom prästgårdarQD6RFNHQSUlVWHUQDÀFNGRFNEHKnOODVLQD tionden, eftersom kungen och hans rådgivare insåg deras betydelse i att hålla lokalbefolkningen lugn. Kronans eget gårdsinnehav mångdubblades, från ca 4 000 gårdar (~3,5 %) till ca 18 000 (~17 %). Dessutom lade Gustav rent personligen beslag på över 3 000 gårdar. Den potentiella politiska motståndaren, kyrkan, hade försvagats såtillvida, att den inte längre var ett reellt hot emot kronans makt. Därutöver hade centralmaktens ekonomi förstärkts på ett sådant sätt, att uppbyggandet av såväl en mer effektiv förvaltning, som betalandet av VNXOGHURFKÀQDQVLHULQJDYNULJVWnJP|MOLJgjordes. Gustavs hårdhänta kyrkopolitik var inte helt och hållet problemfri, utan hade tillsammans med övrig skärpt beskattning sin roll i en del bondeuppror under Gustavs regeringstid. Bland annat det så kallade klockupproret hade åtminstone en del av sin bakgrund i kravet på att varje socken skulle betala en kyrkoklockas värde i extra skatt, för att betala för den Lübeckska skulden (som det år 1531 endast var en obetydlig del kvar av). Gustavs misstro Papyrus 3-4/2013 mot allt och alla ledde också till brytningar med tidigare anhängare och nära samarbetspartners i reformationen. Under de tidigare åren samarbetade Gustav nära med reformatoriska kyrkomän som Laurentius Andreæ och Olaus Petri för att fastställa sitt grepp om kyrkan. Förtroendebanden till dem bröts ändå på grund av riktig och inbillad kritik och motarbetande. Då kyrkan administrativt underordnades kungamakten 1539, motsatte sig båda nyordningen som gjorde ett slut på kyrkans självständighet. Protesterarna fängslades och dömdes till döden, anklagade för att ha deltagit i en sammansvärjning mot kungen och uppviglat till uppror. Båda benådades dock emot skyhöga böter, då Gustav redan nått sitt mål att statuera ett exempel för alla som kunde tänkas motsätta sig kungamakten. Kungen hade markerat sitt revir och visat sin överhöghet gentemot kyrkan, och effektivt förvandlat kyrkan till en del av sitt propagandamaskineri. Olaus Petris Svenska krönika är ett praktexempel på den kungliga censuren och förhoppningen om att helt kontrollera minnet och den allmänna bilden av Gustav som kung. Redan den första versionen av krönikan var kritisk emot Gustavs maktfullkomliga sätt att regera, men en omarbetad version av den gick ännu mer kritiskt fram emot kungen. Gustav beRUGUDGHDWWDOODH[HPSODUVNXOOHNRQÀVNHUDV eller förstöras, tillsammans med allt material som använts för skrivandet. Hela Olaus ELEOLRWHNNRQÀVNHUDGHVRFNVnHWWSDUnUHIWer hans död, och brändes på kunglig order. Försöket att helt kontrollera minnesbilden av kungen misslyckades dock, eftersom ÁHUDDYVNULIWHUDY2ODXVNU|QLNDEHYDUDGHV i privata samlingar. Dock publicerades den i sin helhet först på 1800-talet. Den ”ofÀFLHOODµNU|QLNDQVNULYHQDY3HGHU$QGUH µ6YDUWµÀFNGlUHPRWHQVW|UUHVSULGQLQJ och har präglat minnet av Gustav under århundraden. .RQÀVNHULQJ RFK I|UVW|UHOVH DY skrifter inskränkte sig inte endast till Olaus Petris krönika, utan var en del av administrationens reform. En stor del katolska mässböcker och andra skrifter som den reformerade kyrkan inte längre hade ett EHKRYDYNRQÀVNHUDGHVRFKDQYlQGHVVRP bindningsmaterial för fogderäkenskaper. Ironiskt nog, har detta lett till att det bevarats relativt mycket kyrkligt medeltida material, även om det tyvärr handlar till största delen om fragment av böcker, och en stor del har man inte lyckats rekonstruera. Från ett modernt, moraliserande perspektiv ter sig förstörelsen av det medeltida skriftliga materialet väldigt upprörande, men faktum är att det inte i sig var speciellt överraskande. Gustav var som monark inte någon kulturfrämjare, och för den reformerade kyrkan var de katolska skrifterna till mer skada än nytta. Kunde de inte återanvändas, kunde man lika väl förstöra dem. Hela Gustavs relation till kyrkan präglades av samma politiska pragmatism och misstänksamhet som hans övriga förehavanden. Kungen i krig och förhandlingar Gustav utkämpade ett antal krig och slog QHUÁHUHERQGHXSSURUXQGHUVLQUHJHULQJstid. Personligen deltog han som fältherre i endast ett fåtal av dessa, och även då delegerade han oftast kommandot åt skickli- Papyrus 3-4/2013 29 gare fältherrar. Till en början bestod hans arméer till stor del av legoknektar, men efter att banden med dem bröts, ofta på grund av Gustavs egna misstänksamhet, började han bygga upp en stående svensk armé. Kungens krigande präglades av försiktighet, svek och brutna löften. Avrättningar av politiska motståndare och kapitulerade var inte heller en ovanlighet. En av Gustavs tidigare betrodda fältherrar var legoknekten Berend von Melen, som lett anfallet mot Gotland och Sören Norby 1524. På grund av rykten, som senare dock visade sig stämma, att von Melen tidigare suttit som Norbys gäst på Visborg, bröt Gustav banden till von Melen. Han lät fängsla de av dennes kaSWHQHUVRPKDQÀFNWDJSnRFKEHRUGUDGH YRQ0HOHQVMlOYDWWLQÀQQDVLJL6WRFNKROP vilket denne vågade göra efter att ha fått lejdebrev och gisslan. von Melen själv fängslades och åtminstone en av hans kaptener avrättades på blotta misstanken om förUlGHUL YRQ 0HOHQ O\FNDGHV GRFN Á\ RFK övergick nu i verkligheten till att vara GusWDYVSROLWLVNDÀHQGH8QGHUGHI|OMDQGH åren skulle von Melen verka aktivt som antisvensk propagandist. Gustav hade också som vana att bryta försäkringar om amnesti och fri lejd. I samband med erövrandet av Kalmar slott 20.7.1525 förmåddes försvararna kapitulera. När slottet väl tagits, avrättades minst ett sextiotal man, till stor del legoknektar som givits löfte om fritt avtåg. Detta stred starkt emot tidens ”krigslagar”, och skulle ÁlFND NXQJHQV U\NWH OlQJH (WW DQQDW H[empel på brytandet emot given lejd är den avsatta Västeråsprelaten Knut Mickelsson, 30 som tidigare varit anhängare till Gustav. +DQ XWOlPQDGHV IUnQ 1RUJH GLW KDQ Á\WW efter att ha hamnat i onåd på grund av antikunglig agitation i Dalarna, emot kungligt löfte om fri lejd. Lejden bröts omgående, och Mickelsson avrättades för högförräderi. Under och efter den så kallade DackHIHMGHQ DYUlWWDGHV ÁHUH XSSURUVPDNDUH som redan givits amnesti då de kapitulerat. Under kriget mot Lübeck avrättades eller fängslades också ett antal tyska borgare, anklagade för en konspiration att överta Stockholm för Lübecks räkning. Detta gav Gustav chansen att både skärpa det kungliga greppet om staden, och samtidigt kunde KDQ NRQÀVNHUD HWW DQWDO YlUGHIXOOD IDVWLgheter i Stockholm. Den rätt så eleganta motiveringen verkar ha varit, att man inte behövde hålla löften till förrädare och edsbrytare, även om löften givits med kunglig ed. Gustav lyckades dock med sina krig ”befria” det svenska riket från Danmark och hansan, och utkämpade också ett krig mot Novgorod, som dock inte ledde till VnP\FNHW2FNVnÁHUHERQGHXSSURUVORJV ned, största delen av dem nog närmast med propaganda och förhandlingar. De som ledde till egentliga militära ingrepp, som Dackefejden, slogs till slut hänsynslöst ned. Delvis på grund av detta, men närmast på grund av att bönderna i och med förnyelser i administrationen gavs en illusion av en dialog och möjligheter att påverka sin egen situation, var bondeoroligheter väldigt ovanliga från och med de senare åren av Gustavs regeringstid, ända in på de följande århundradena. Papyrus 3-4/2013 Administration och ekonomi Då Gustav kom till makten, var den svenska administrationen föråldrad och ineffektiv. Dessutom hade många ledande adelsmän med erfarenhet av administration avrättats i Stockholms blodbad. Under Gustavs tid byggdes en effektivare administration upp, och kronan följde med hjälp av sina fogdar noggrant upp att alla undersåtar betalade sina skatter så som meningen var. Speciellt efter Dackefejden lades en större del än tidigare av riket under kronans direkta förvaltning. Totalt låg efter detta ungefär tre fjärdedelar av riket under kronans fogdeförvaltning år 1550. Detta ledde samtidigt till utökad byråkrati, vilket betydde att man behövde mer och mer utbildat folk för att hålla igång statsmaskineriet. Motstridigt nog, satsade kungen inte på utbildningsverken i det svenska riket, utan lät dem till stor del förfalla. Däremot anlitades ofta utlänningar till administrativa poster inom förvaltningen, och man stödde en del personers studier i utlandet. Kungen hade dessutom mage att klaga på bristen av kompetent personal. De administrativa posterna i kungens kammare och kansli var inte speciellt efterfrågade, då Gustav gick hårt till emot de som arbetade i administrationen. Han skrek och klagade, och misstänkte om alla att de drog emellan och stal intäkter av kronan. På sina senare dagar blandade sig kungen mer och mer i än mindre detaljer i administrationen, vilket försvårade arbetet för personalen, och gjorde förfaringssätten inkonsekventa. Det har sagts att Gustav styrde kungadömet som ett familjeföretag, vilket i viss mån stämmer. Så gott som alla riksråd var släktingar, och släktingarna var GH VRP ÀFN GH ElVWD I|UOlQLQJDUQD +|gadeln i allmänt var basen för kungens makt;; så länge de kände att de vann på att Gustav var kung, stödde de honom ganska långt i hans politik. Dessutom kände de väl till, att det inte lönade sig att motsätta sig honom på lätta grunder, då han ofta gick hårt åt alla som misstänktes konspirera emot honom. Tillsammans med kyrkoreduktionen, tryggade den förnyade och effektiverade administrationen kronans intäkter. Detta var ett viktigt led i Gustavs mål att stärka centralmakten, och göra kronan än mer oberoende av andra maktutövare. Han betraktade kungadömet som sin privata egendom, vilken med ärftlig rätt skulle gå till hans avkomma. Sverige ändrades från ett valkungadöme till ett arvkungadöme under Gustavs tid. Han verkar ha upplevt sin maktposition på ett liknande sätt som Ludvig XIV senare i Frankrike, som ansåg att ”staten, det är jag”. Även på handelsarenan strävade Gustav till centralisering och stärkande av kungamakten. All handel skulle gå via städerna, som relativt väl kunde konWUROOHUDVRFKEHVNDWWDV'HVVXWRPÀFNLQJD ädelmetaller föras ut ur landet utan kungligt lov, och även järnexporten strävade man att så långt som möjligt hålla i strikt kunglig kontroll. Gustavs regering lade i och med kyrkoreduktionen och de administrativa förnyelserna grunden till den förstärkta och centraliserade svenska staten, som frigjorde sig från Danmark, hansan och påvemakten, och följande århundrade blev en Papyrus 3-4/2013 31 stormakt. Dessutom lade han grunden till en maktfullkomlig kunglig politik, om än mycket mer bunden till adeln än de enväldiga karolinerna över ett sekel senare. Slutsatser Gustav Eriksson ”Vasa” strävade till att lämna efter sig ett minne om en riksbyggande hjältekonung, en landsfader som alltid agerade för folkets och rikets väl. Gustav såg dock inte någon egentlig skillnad på rikets och sitt egen personliga väl, och agerade många gånger emot det som allmänt förväntades av en ”god” monark. Han ljög, svek sina tidigare vänner, bröt mot given lejd och amnesti, var misstänksam mot allt och alla, och avrättade folk på grund av rena misstankar. I det stora hela var hans politik och agerande pragmatiskt maktpolitiskt. Under Gustavs tid som kung byggdes dock en mycket mer effektiv administration upp, och kungamakten förstärktes Sn ÁHUD ROLND VlWW 5LNHW µEHIULDGHVµ IUnQ dansk, hanseatisk och påvlig makt, och kyrkans politiska och ekonomiska maktposition krossades. Kronans godsegendomar och skatteinkomster ökade mångfaldigt, vilket möjliggjorde ett helt nytt maktfullkomligt sätt att agera på. I början av denna essä frågades frågan om Gustav var en riksbyggande landsfader eller en tyrann. Tyvärr går det inte att svara entydigt på frågan, eftersom det fanns drag av båda i hans agerande. Dessa två utesluter inte heller varandra, vilket Gustav är ett praktexempel på, då han både byggde upp ett mer effektivt administrerat och modernare kungadöme, och samtidigt 32 ofta agerade som en paranoid tyrann. Om Niccoló Machiavelli hade skrivit sitt verk Fursten en generation senare, och varit intresserad av nordeuropeiska furstar, kunde han väl ha använt Gustav som exempel. I en större europeisk kontext kan Gustav med sitt pragmatiskt maktpolitiska agerande sättas på samma linje med många andra furstar, som Henrik VIII, Frans I eller Ivan IV. De hade olika personliga egenskaper, men samtliga agerade hänsynslöst för att stärka sin egen ställning, vilket ofta samtidigt betydde rikets ställning. Man kunde säga att Gustav helt enkelt var en av många tidiga prototyper av machiavellistiska europeiska furstar. Ändamålet helgade medlen. Litteratur: L.-O. Larsson, Gustav Vasa. Landsfader eller tyrann?, Stockholm 2002. R. Ringmar, Gustaf Eriksson Vasa. Kung Kamrer Koncernchef. Återblick på en monark av Guds nåde. Stockholm 2002. G. Behre & L.-O. Larsson & Eva Österberg, Sveriges historia 1521-1809. Stormaktsdröm och småstatsrealiteter, Stockholm 1985. H. Harnesk & U. Oscarsson, Uppsala. Från liten medeltidsstad till Sveriges fjärde stad, Uppsala 1995. Tomas Sjöblom Papyrus 3-4/2013 Olof Rudbecks Uppsala Det svenska kungariket stod under 1600-talets senare hälft i en förhållandevis prekär stormaktsposition som det erhållit efter det trettioåriga kriget, och som rikets kungar, råd och ledare sökte bibehålla. Förutom krigen och de politiska utspelen, vilka inte alltid utföll Sverige till fördel, fanns det lyckligtvis många andra medel som stod PDNWKDYDUQDWLOOEXGVRFKGHDQYlQGHVÁLWigt. En modern europeisk stormakt skulle utmärka sig genom vetenskap, hantverk, handel och byggnation, och kronan vidtog kontinuerligt åtgärder för att alla dessa fronter skulle avancera. Gymnasier (det första grundat i Västerås av Johannes Rudbeckius år 1623) och universitet (Åbo, Dorpat, Lund) grundades, Uppsala universitet ÀFNQ\DDQVODJ%HUJVNROOHJLXPJUXQGDGHV för att befrämja gruvdrift och metallindustri, projekt för att befrämja manufaktur organiserades;; stapelstads- och köpingsrättigheter utgavs och handeln ställdes under allt noggrannare kunglig administration;; renommerade arkitekter anlitades för att resa och renovera borgar, palats och trädgårdar. Förutom Stockholms stad och de omgivande kungliga och högadliga godsen vilka renoverades och upprustades i rasande takt, fanns det en sevärdhet framom andra i riket: den moderna universitetsstaden Uppsala. Dit kom resande från när och fjärran för att beskåda allt det moderna som hade byggts och åstadkommits, och anmärkningsvärt är att det mesta Q\DRFKÀQDLVWDGHQKDQGODGHRPHQHQsam persons projekt. Denna person hette Olof Rudbeck. Olof Rudbeck Olaus Rudbeckius, eller Olf Rudbeck, eller Olof Rudbeck den äldre (1630-1702), polyhistor, universitetsman och göticist, var under sin levnadstid, och fortfarande, kanske mest känd såväl för sin stora medicinska bragd: upptäckten av lymfkärlssystemen, som för sitt decennier långa sökande efter Atlantis - vilket han i sann göticistisk historierevisonistisk anda tyckte sig ha funnit i Gamla Uppsala. Han hann med mångt annat också, och beläste sig i, undersökte och undervisade i breda områden av naturvetenskapen. Med nutida terminologi kunde hans gebit inramas i botanik, kemi, fysik, astronomi, musik, arkitektur, arkeologi och teknik. I denna text behandlas dock endast hans byggenskap, och det särkskilt i Uppsala. Under Rudbecks tid var Uppsala i ett konstant sjudningsstadium, då den erhållna stormaktspostitionen satte press på staten att visa sin kraft och härlighet även genom universiteten, av vilka det främsta var Uppsala Universitet, och då reduktionerna (både fjärdepartsräfsten under Karl X Gustaf och Karl XI:s reduktion) och den ökande statliga ämbetsmannaorganisationen bidrog till mer avancemangsmöjligheter för lägre adeln och ofrälse via bildning. Denna sjudning syntes i gatubilden så, Papyrus 3-4/2013 33 att både universitetet och staden upplevde en konstant byggnation, och så att den alltjämt växande skaran studenter började väsnas och bråkas och göra upplopp i allt större grader. Allt detta var Olof Rudbeck högst involverad i, inte minst genom att han undervisade mycket praktiskt i de olika naturvetenskaperna, däribland kemi. Att lära studenterna tillverka krut och fyrverkerier hjälpte säkert inte stadens och universitetets ordningsmakter. Olof Rudbeck var son till biskopen av Västerås, Johannes Rudbeck, som hann verka som professor och rektor vid Uppsala universitet, och som i Västerås grundade det första gymnasiet i Sverige. Det var då naturligt att sonen skulle följa i faderns fotspår och utbilda sig vid universitet. Han kom till Uppsala 1648, och valde medicin som sitt huvudämne. Några år senare kom han att efter experiment med djurkadaver upptäcka lymfsystemet.1 Rykten om hans XSSWlFNW VSUHG VLJ WLOO KRYHW RFK KDQ ÀFN snabbt lovord, beskydd och stipendier både av drottning Kristina och av rikskanslern Axel Oxenstierna. Ett av stipendierna skulle användas till en studieresa till den då mycket moderna och högt betraktade universitetsstaden Leiden, och vid tillbakakomsten skulle en professur vänta på honom. På sommaren 1653 for Olof Rudbeck iväg med uppdraget att studera, skissera och bemästra olika moderna upptäck1 Lymfkärlssystemet upptäcktes dock även av Thomas Bartolin i Danmark vid ungefär samma tid. Bartolin hann dessutom publicera sin upptäckt först. 34 ter och teknologier för rikets bästa.2 Detta gjorde han - särskilt koncentrerade han sig på mekanik, arkitektur och botanik - och då han ett år senare anlände till Sverige hade han med sig en stor mängd ritningar, PRGHOOHUIU|QRFKSODQHU9LVVHUOLJHQÀFN professuren vänta i och med drottningens abdikation och rikskanslerns död 1654, PHQPHGYlOYLOOLJJXQVWRFKÀQDQVLHOOWVW|G av den nya universitetskanslern Magnus Gabriel De la Gardie påbörjade han snabbt omformandet av Uppsala till en modern universitetsstad. Den moderna staden För att kunna framhävas som en modern universitetsstad under 1600-talets mitt behövde en stad åtminstone ett tryckeri, en anatomisk teater, en botanisk trädgård, ett akademisjukhus och ett barnhem. Sådana hade Rudbeck studerat i Leiden, och verkställde nu i Uppsala mer eller mindre med egna händer, och dessutom med egna pengar tills någon välvillig eller tvingad (oftast de la Gardie eller universitetet) betalade i efterhand. Han ritade, kostnadsberäknade, var byggmästare och dessutom specialist på exotiska och känsliga växter. Under sin långa akademiska bana vid Uppsala universitet3 planlade han åtskilliga projekt, och 2 Det kan vara värt att anmärka att han inte var den enda, det fanns nämligen omkring 100 svenska studenter åt gången i Leiden vid 1600-talets mitt. 3 Han blev först extraordinarie professor i medicin 1658, och ordinarie 1660, innehade rektoratet år 1662 och var verksam inom universitetets förvaltning i olika former fram till åtminstone 1691 då Papyrus 3-4/2013 han påbörjade även åtskilliga byggen utanför universitetet, både till egen räkning och för olika högvälborne mecenater. Så som Per Dahl säger i sin doktorsavhandling: ”Olof Rudbeck var en av den svenska stormaktstidens största privata entreprenörer och en skicklig byggmästare och arkitekt. Att försöka samla och beskriva alla hans uppdrag och egna projekt är knappast realistiskt i en avhandling.”4 Rudbecks entreprenörskap handlade mer sällan om stora projekt och mer ofta om olika reparationer och ombyggnader, samt enstaka byggnader såsom växthus eller stadshus, men av de större projekten i staden Uppsala kunde här nämnas ett maskinhus vid ån (det så kallade ”Mekaniska huset”), Universitetets exercitiehus,5ÁHUDYDWWHQKMXORFKnWVNLOOLJD kanaler i och runt staden. Åtskilliga av dessa hus placerades vid ån i stadens mitt, som på paradplats och kunde ses och höras av såväl invånare som besökare. Att det fanns besökare såg han själv till. Han byggde upp en omfattande infrastruktur för att underlätta sina arbeten, såsom ett eget snickeri och en konstant postförbindelse med egen ÁRWWDPHOODQ8SSVDODRFK6WRFNKROPRFK han nöjde sig inte heller endast med universitetets byggkarlar och hantverkare, utan anställde ofta egen personal, både för han avstod från professuren till förmån för sin son Olof den yngre. 4 Dahl, Per. Svensk ingenjörskonst under stormaktstiden : Olof Rudbecks tekniska undervisning och praktiska verksamhet, s.47 5 En lokal för särksilt de adliga studenterna att utöva dans, fäktning och rytteri. tillfälliga och ständiga arbeten. Hans frenetiska aktivitet stod inte alltid högt i kurs vare sig hos kollegerna på universitetet - bland annat exercitiehuset var mycket kostsamt och därtill skapade han ett kommunitet för fattiga studenter - eller hos stadens borgare som emellanåt klagade på att han köpte upp all byggnadsmaterial och all kol.6 Dessutom var de lokala hantverkarna inte speciellt nöjda med det att de karlar som han anställde inte behövde betala skatt, eftersom han oftast anställde dem via sina poster vid universitetet, som var befriat från sådana plikter. Enligt Per Dahl anställde han konstant sammanlagt cirka 25 timmermän, snickare och hantverkare, kunde som bäst tillfälligt anställa kanske ett tjog timmermän för ett enskilt stort projekt, och därtill tolkade han universitetets privilegier tämligen fritt, så att universitetets boktryckeri och botaniska trädgård - som han betraktade som sina var fullt bemannade.7 Utöver dessa större projekt anställdes han att bygga pomeranshus8, vattenverk och trädgårdsarrangemang, främst åt sin beskyddare Magnus Gabriel De la Gardie, vars palats Makalös alltid tycktes behöva mer utsmyckning, men även åt andra adliga beställare. Dessutom tycks han under en lång period ha varit kronans byggmästare på allt som härrör Uppsala slott, 6 Dahl, s.80 7 Beräkningarna i Dahl, s.52-54 8 Pomeranshusen var under vintern uppvärmda växthus, särskilt tänkt för citrusträd, och som var i högsta modet bland Nordeuropas hov och högadliga. Papyrus 3-4/2013 35 då han renoverade där omfattande på 1660 RFKWDOHQ2IWDÁRWWDGHVGHVVDIlUGLJD eller i element från Uppsala, där han hade sitt snickeri och kunde överskåda alla faser av verksamheten. Bland annat skeppades många lusthus, pomeranshus och kyrktak via Fyris ut i det vidare riket. Nedgång och fall Olof Rudbeck hade sina meningsmotståndare och sin opposition i konsistoriet och bland professorerna, men det som oftast gav honom motstånd i hans vidlyftiga planer och projekt var tidens förvaltningsstruktur, där offentliga och privata pengar inte skiljdes åt så noga och där SURMHNWÀQDQVLHULQJHQYDUP\FNHWEHURHQGH av politiska och personliga konjunkturer i hovet och administrationen. Rudbecks arbete med att modernisera slottsträdgården i Uppsala enligt kronans önskemål kan användas som ett gott exempel för tidens typiska projektförvaltning: Rudbeck jobbade med det från och med 1660-talet, men det blev aldrig färdigt då inga anlag för renoveringar gavs överhuvudtaget, utan allt det nya måste byggas med driftpengarna, som dessutom ofta approprierades till andra ändamål vid slottet eller rent av försvann. 7LGHQlUGRFNGHQVW|UVWDÀHQGHQ Idag står inte mest något alls kvar av hans byggnader, då Uppsala brand av år 1702 förstörde en stor del av staden, och då det mesta som han byggt där var av trä. Det är hans kvarvarande skisser och modeller, och universitetets och kronans räkenskaper och protokoll som man måste gå till för att se mängden av arbeten som han utfärdat i 36 Uppsala.9 Han blev aldrig känd för någon speciell originalitet i sin arkitektur, men nog för mängden av sina verk. Och då inte minst för de turistande studenterna, akademikerna och ambassadörerna som kom för att beskåda det moderna Uppsala som han hade rest. Källor och litteratur Dahl, Per. ”Svensk ingenjörskonst under stormaktstiden : Olof Rudbecks tekniska undervisning och praktiska verksamhet” Uppsala universitet. Institutionen för idé- och lärdomshistoria. Skrifter;; nr. 14. Uppsala 1995 Eriksson, Gunnar. Rudbeck 1630-1702 : liv, lärdom, dröm i barockens Sverige. Stockholm 2002 Petré, Torsten. Uppsala stads historia. 3, Uppsala under merkantilismens och statskontrollens tidsskede 1619-1789. Utg. av Uppsala stads historie kommittée under red. av Herbert Lundh. Uppsala 1958 Rudbeckstudier : Festskrift vid Uppsala Universitets minnesfest till högtidlighållande av 300-årsminnet av Olof Rudbeck d. ä:s födelse. Uppsala, 1930 Magnus Rask 9 Enligt Per Dahl handlar de mesta av de få kvarvarande källorna dessutom inte om arkitekturen eller beställningar eller byggnaderna i sig, utan om tvister gällande universitetets ekonomi. Dahl s.49 Papyrus 3-4/2013 Uppsala slott i politiken - Sturemorden Byggandet av Uppsala slott inleddes av Gustav Vasa år 1549 och slottet har varit VNnGHSODWVI|UÁHUWDOHWKLVWRULVNDKlQGHOVHU Här begick Erik XIV de brutala Sturemorden i maj 1567 och i slottets salar beslöts även om både reformationens stadsfästande och om Sveriges deltagande i det 30-åriga kriget. Uppsala slott har också sett ÁHUWDOHW NU|QLQJDU LQWH PLQVW (ULN ;,9V praktfulla spektakel år 1561, men även drottning Kristinas abdikation år 1654. Det kanske brutalaste dådet inom slottets väggar var dock de så kallade Sturemorden som begicks av kung Erik XIV den 24 maj 1567. Det var högadelsmännen Svante och Nils Sture, far och son, som mördades och har fått låna sitt namn åt brottet. Dessutom ÀFN NXQJHQV JDPOH OlUDUH %HXUUHXV SOLNWD med livet vid samma tillfälle. Varför föll då två höga adelsmän offer för kungens raseri den där majdagen i vad som skulle bli Eriks nästsista år på tronen? Frågan är inte helt okomplicerad men den främsta orsaken till tragedin var kungens ökända sinnessjukdom, som bröt ut med full kraft just året 1567. Erik XIV som person och kung Erik var Gustav Vasas första barn och äldste son, och också det enda av kungens barn som hade kungligt och inte enbart adligt blod. Eriks mor var den tyska prinsessan Katarina av Sachsen-Lauenburg medan hans kommande halvsyskon endast stammade från de svenska adelsätterna Vasa och Leijonhufvud. Denna skillnad mellan syskonen har ibland överdrivits i sken av hur Eriks bana som kung skulle komma att präglas av maktkamper med, och ibland rent förakt för, adeln. Visserligen hade Erik som kung stora samarbetssvårigheter med den inhemska adeln, alla morbröder och kusiner till hans halvsyskon, men den uppfostran och utbildning som Erik och KDOYEURGHUQ-RKDQÀFNYDUOLNDGDQRFKQngra stridigheter innan Erik blev kung kan inte påvisas, snarare tvärtom då bröderna samarbetade politiskt bakom faderns rygg innan Eriks trontillträde.1 Den utbildning som Vasasönerna ÀFN YDU SUlJODG DY WLGHQV UHQlVVDQVLGHDO och Machiavellis tankar om den av Gud utsedde fursten, som skulle regera på ett helt annat sätt än det medeltida, fromma kungaidealet. En machiavelliansk furste skydde inga medel för att nå sina syften och den PHU SHUVRQLÀHUDGH PDNWHQ JDY DGHOQ HQ mer undanskymd plats än tidigare. Skillnaden i synen på riksstyrelsen var markant mellan Gustav och Erik Vasa;; där fadern tagit stöd av adeln och också hämtat två av sina tre hustrur ur den, hade Erik inte alls samma relation till adeln. Tvärtom ville han markera avståndet mellan krona och adel och regera utan adelns stöd.2 Denna markerade rangskillnad var adeln ännu ovan vid,, och det osmidiga sättet kungen skötte sitt revirmarkerande vann honom inga 1 2 Wolke 2006, 43. Larsson 2005, 119. Papyrus 3-4/2013 37 vänner i högadeln. Erik må ha varit olik resten av sin familj till blodsbanden, men annars är det en mycket typisk Vasaättling som framträder XUELRJUDÀHURFKNlOORU3UHFLVVRPVLQIDU RFKVLQDEU|GHURFKlYHQÁHUDDYV\VWUDUQD hade Erik ett hetsigt temperament och ett närmast sjukligt drag av misstänksamhet JHQWHPRW YHUNOLJD RFK LQELOODGH ÀHQGHU Av Gustav Vasas nio vuxna barn led två, VRQHQ0DJQXVRFKGRWWHUQ6RÀDQlUPDVW permanent respektive tidvis av den sinnessjukdom som också skulle komma att prägla Eriks liv. Exakt vad det var för åkomma är svårt att fastställa i efterhand men någon form av psykos uppblandat med paranoia har förefallit sannolikt.3 Kungen var inte alltid sjuk, men just året 1567 kom att inQHElUDHWWVDPPDQEURWWRFKHQÁHUDPnQDder lång period då kungen själv inte styrde riket. Exakt varför kungens sammanbrott kom år 1567 är svårt att säga, men han hade under en längre tid pressats av utdragna förhandlingar med Ivan den förskräckliges Ryssland och levde i ständig skräck för att den tillfångatagne hertig Johan skulle fritas av sina adliga släktingar, som Erik alltid var övertygad om konspirerade mot honom. Trots sina försök att leva efter det italienska renässansidealet var Erik aldrig tillräckligt självsäker för att ta alla de svåra besluten om till exempel brodern och dennes familj, utan plågades av ångest och obeslutsamhet. Till detta kom dock en tidstypisk grandios självbild och medvetenhet om den egna positionen, som omöjliggjorde nederlag - de måste alltid skyllas på någon annan, vilket i fallet Svante och Nils Sture 3 Nävdal-Larsen 1983, 51. 38 skulle bli ödesdigert. Erik tillträdde tronen efter faderns död år 1560 i enlighet med Västerås arvförening, och kröntes med mycket pompa och ståt i Uppsala sommaren därpå. Det var en ny epok som började;; Vasaätten skulle befästa sin makt både i och utanför riket, och den påkostade kröningen var ett led i detta. Det var även den nye kungens inställning till sin adel. Där fadern varit tvungen att förlita sig på adelns stöd för att hållas kvar vid makten, hade Erik övertagit en långt mer modern, maktcentraliserad och förenhetligad stat och hade därför också råd att distansera sig från adeln. Sättet han gjorde det på var dock, som tidigare konstaterat, allt annat än en mjuk övergångsperiod. Erik ansåg att adeln skulle förtjäna sina rättigheter genom att utföra tjänster till kronan och om dessa tjänster uteblev eller missköttes väntade hårda straff. Några få var skickliga och belönades men många DQGUD LQRP DGHOQ ÀFN µIUlQD RPG|PHQµ oberoende av hur högättade eller befryndade med Vasaätten de var.4'HÁHVWDDY(ULNV medarbetare var inte heller adliga utan kungen omgav sig med ofrälse. Den främsta av medarbetarna var prästsonen Jöran Persson, kungens närmsta man och förtrogne. Persson var åklagare i kungens Höga nämnd och alltså den som åtalade även kungafränderna och till och med kungens egen bror. Ibland ställdes de högättade till och med inför riksdagen, och alltihop var en oerhörd skymf mot adeln. Hertig Johan dömdes till döden av riksdagen år 1563 och var rasande över att bHK|YD ÀQQD VLJ 4 Andersson 1963, 134–135. Papyrus 3-4/2013 i att rannsakas av en ”prästekläpp” som prästsonen Persson. Liknande tongångar fanns inom högadeln, som avkrävde Johan ett löfte om ståndsmässigt rättsförfarande i fortsättningen, innan de slöt upp bakom honom i upproret mot Erik år 1568.5 kronan eller slå tillbaka. Man valde det senare, men inte innan kronan hunnit först. Problemet Sture Familjen Sture var en nagel i ögat på kungen. Det var en äldre ätt än huset Vasa och hade fortfarande ett gott rykte som skräm”Vad ände det varder tagande, det vete de de nya regenterna. När Nils Sture somGud” maren 1565 misslyckades med ett uppdrag Under sina åtta år på tronen skaffade kun- kungen sänt honom att utföra, möjligtvis JHQVLJDOOWVnPlNWLJDÀHQGHULQRPDGHOQ till stor del som ett lojalitetstest,7 var kunoch då inte heller hans utrikespolitik, spe- gen således inte sen att låta nämnden rannciellt försöken att hitta en utländsk prinses- VDND KRQRP , OLNKHW PHG GH ÁHVWD DQGUD sa att gifta sig med, föll väl ut var kungens som nämnden dömde till döden benådades position inte den bästa. Problemen på även Nils Sture såtillvida att han slapp bland annat äktenskapsmarknaden sky- G|GVVWUDIIPHQÀFNLVWlOOHWHWWVNDPVWUDII llde den alltmer frustrerade och pressade som för en person i hans ställning närkungen på att adeln motarbetade honom. mast var att betrakta som värre än döden.8 Detta var till viss del tankar som föddes 6WXUHÀFNULGDJHQRP6WRFNKROPSnKHMDG ur kungens paranoia, men det fanns också och begapad av stadens tiggare och iklädd ett missnöje med kungen och hans adels- törnekrona. Denna skymf mot en av rikets politik inom högadeln som inte var inbillat. absolut högsta adelsmän var samtidigt en 0LVVQ|MHW VWlYMDGHV NQDSSDVW DY DWW ÁHUD skymf mot hela adeln, något som Erik högadelsmän, bland dem änkedrottnin- knappast var omedveten om. Kungen hade gens far och bror samt Sten Leijonhufvud, förklarat krig gentemot adeln och ställt alltmorbror till Eriks halvsyskon, dömdes för ing på sin spets.9 majestätsbrott under åren 1564-1567. De Flera arresteringar och rannsakninmissnöjda samlades speciellt runt familjen gar i kungens och Jöran Perssons nämnd Sture, sedan unionstiden en av rikets mäk- I|OMGH RFK L PDM IlQJVODGHV ÁHUWDOHW tigaste familjer.6 Magnus II av Sachsen- adelsmän i Uppsala i väntan på rättegång. Lauenburg, kusin till Erik, trolovad med Herrarna anklagades inför ständerna vid KDQV V\VWHU 6RÀD RFK OlQJH (ULNV PDQ L en riksdag som Erik kallat till i Uppsala och NRQÁLNWHQPHGDGHOQVlWWHURUGSnSUREOH- stämningen var tryckt;; förutom den öppna men mellan krona och adel: ”vad ände det NRQÁLNWHQ PHOODQ NXQJHQ RFK KDQV DGHO varder tagande, det vete Gud”. gick det pågående kriget mot Danmark Egentligen fanns det bara två svar på den dåligt, och de ryska förhandlingarna var frågan. Adeln kunde välja att vika sig för 7 Andersson 1963, 163. 5 Wolke 2006, 77. 8 Larsson 2005, 116. 6 Andersson 1963, 162. 9 Andersson 1963, 165. Papyrus 3-4/2013 39 fortfarande på hälft. De ryska delegaterna krävde bland annat att hertig Johans hustru skulle utlämnas till Ryssland. Erik hade skickat Nils Sture på ett nytt uppdrag efter skamstraffet, och när han kom tillbaka i maj 1567 reste också Sture till Uppsala. Här fängslades han den 21 maj. Tre dagar senare brast det för kungen och förloppet började urarta. Han uppträdde enligt källorna ”märkligt”, och i ett dunkelt händelseförlopp mördas både Nils och Svante Sture, Nils av allt att döma av kungen själv. Kungens gamle lärare Beurreus hamnar också olyckligen i kungens väg och blir också han av med livet. Kaoset slutade med två döda Sturar, en dödad lärare och en kung som var försvunnen - han KDGH Á\WW XW Sn ODQGVE\JGHQ RFK KLWWDGHV först en tid senare. Efterspel Efter morden och avrättningarna i Uppsala tog den förvirrade kungen alltså till Á\NWHQ RFK nWHUIDQQV I|UVW WUH GDJDU VHQare. Han togs om hand och rikets styrelse sköttes i praktiken av rådet under det närmsta halvåret.10 Det enda beslut – även om det var av ”mest uppseendeväckande art”11 – kungen själv tog under denna tid var beslutet att i juni i hemlighet och endast i närvaro av rådsherrarna som kungens biograf Andersson förundrar sig över att överhuvudtaget gick med på det hela, låta ärkebiskopen viga honom vid hans mångåriga frilla Karin Månsdotter. Rådet vidtog inte heller många drastiska åtgärder, 10 11 40 Larsson 2005, 136. Andersson 1963, 182. utan nöjde sig med att fängsla den av adeln så hatade Jöran Persson samt lyckas få Johan och Katarina befriade senhösten 1567. Kungen var vid det här laget fortfarande så förvirrad att han trodde sig vara avsatt och att Johan nu var kung, men rådet gjorde faktiskt ingenting för att förverkliga den villfarelsen även om läget måste anses ha varit gott.12 Tvärtom lät man kungen tillfriskna i egen takt. och i januari 1568 kunde han återta rikets styrelse. Det var dock inte någon långvarig återkomst då hertigarna -RKDQRFK.DUOWLOOVDPPDQVPHGGHÁHVWD av sina högadliga släktingar inledde ett uppror mot kungen. Erik XIV kapitulerade den 30 september 1568, så när som på en dag åtta år efter att han som förste Vasason ärvt kronan. Litteratur: Andersson, Ingvar: Erik XIV. W&W 1963, Stockholm. Larsson, Lars-Erik: Arvet efter Gustav Vasa. Prisma, Stockholm 2005. Nävdal-Larsen, Bodil: Erik XIV, Ivan Groznyj og Katarina Jagellonica. Studia Historica Upsaliensia 129, avhandling, Historiska institutionen vid Uppsala universitet, Uppsala 1983. Wolke Ericson, Lars: Johan III. En biograÀ+LVWRULVND0HGLD/XQG Anna Wilhelmson 12 Larsson 2005, 138. Papyrus 3-4/2013 Tvångssteriliseringar i Sverige efter andra världskriget? För ett par år sedan skrev jag min kandidatuppsats med motsvarande rubrik. Nu skall jag försöka svara på samma rubrik utgående från kandidatuppsatsen men mycket kortare och kompaktare. Jag lånar en del text från uppsatsen och förkortar så mycket som är möjligt. Det kommer att falla bort en mängd detaljer och fakta men kanske läsaren i denna korta uppsats får lära sig någonting om ett ämne som väldigt länge var tabu. Dessutom kan jag säga att riksarkivet i Stockholm har hemligstämplat medicinalstyrelsens och socialstyrelsens dokument fram till år 2045, för att skydda personer som ännu kan leva och har drabEDWVDYVWHULOLVHULQJ'HWÀQQVHQGHOVRP talat och vissa tillgängliga dokument framförallt i Mattias Tydéns och Maria Runcis doktorsavhandlingar. Dessa har varit värdefulla för min forskning. Bakgrunden till hela proceduren är konkret de två lagar som stiftades och som möjliggjorde sterilisering av olämpliga individer. En annan faktor var rasbiologin och idén om att bygga upp ett nytt, sunt och ”rent” Sverige. Detta stöddes av både vänstern och högern, och bidrog till nämnda lagar. Mer om politiken, folkhemmets upSNRPVWRFKUDVELRORJLQÀQQVGHWLQWHSODWV för här men de påverkade alla beslutet att stifta följande lagar. År 1934 antog riksdagen i Sverige en lag som innebar reglerad sterilisering utan eget samtycke. Det var den första lagen om sterilisering i Sverige och den VSHFLÀFHUDGH HQEDUW RSHUDWLRQHU VRP ÀFN ske utan eget samtycke. Saken hade diskuterats på 1920-talet i Sverige utgående från rashygieniska perspektiv, och då var tanken att människor som var ”sinnesslöa” eller hade ärftliga sjukdomar skulle förhindras att föra egenskaperna vidare. År 1941 utvidgades steriliseringslagen. I den nya lagen utarbetades tre olika kategorier angående sterilisering med eller utan eget samtycke. Den första kategorin kallades eugenisk indikation och innebar att personer som genom arvsanlag på avkomlingar kunde tänkas överföra sinnesjukdom, sinnesslöhet, svårartad sjukdom eller svårt lyte av annat slag kunde steriliseras. Den andra kategorin var social indikation som betydde att personer inte bara på grund av sinnesjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten kunde bli steriliserade, utan också personer med ett ”asocialt levnadssätt”. Den tredje kategorin var medicinsk indikation och löd: ”vid sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinnor för att förebygga havandeskap som kan medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.” När dessa lagar trätt i kraft, kunde de på allvar börja tillämpas. Men hur många råkade ut för dessa steriliseringar och vem var de? Sammanlagt steriliserades från år 1935 till år 1975 ca 63 000 personer, varav GHÁHVWDYDUNYLQQRU.YLQQRUSnJUXQGDY att de kunde föra dessa ”felaktiga gener” vidare. Kvinnor för att de som var fattiga och ansågs bära på ”dåligt arvsanlag” ofta var väldigt utsatta och försvarslösa. I föl- Papyrus 3-4/2013 41 jande avsnitt skall jag ge en liten inblick i vilka som drabbades och vad det kunde tänkas vara som låg bakom. Dessutom nämner jag en del politiska beslut och riktningar som så småningom förändrade det allmänna synsättet och slutligen förändrade lagen. efterbliven” och fadern ”närmast debil”, YLONHWOHGHUWLOOVOXWVDWVHQDWWÁLFNRUQDVHIterblivenhet ”sannolikt” är arvsbetingad. En liknande ansökning hade sannolikt godkänts på 1940-talet. Nu väljer Romanus att avvakta. Hans argument för att vänta med operation är att båda systrarnas utveckling måste ha hämmats av den fat1950-talets steriliseringar och steriliser- tiga uppväxtmiljön. Den äldre systern hade ingspolitik en skallskada som möjligen påverkat henne En av frågorna jag funderat kring mentalt. Men det som främst får Romanus är steriliseringarna i Sverige efter andra att vänta och inte ge bifall är systrarnas låga världskriget. Även om Sverige inte var ett ålder. En sak jag reagerade på i exemplet är krigförande land har jag antagit att de, lik- språket och de motiveringar som framförs som alla andra länder i världen, på något I|UDWWInÁLFNRUQDVWHULOLVHUDGH,KDQGOLQsätt påverkades av händelserna och utgån- JHQIUnQUHNWRUQIUDPNRPPHUDWWÁLFNRUQD gen av kriget. Rasfrågor och rasteorier var visat känslighet samt mycket häftigt humör ett ganska känsligt ämne efter andra värld- och tidigare anpassningssvårigheter. Reskriget. Ändå var just rasbiologin en av de ktorn använde ordet ”tidigare” som en grundtankar som ledde till steriliseringsla- motivering för sterilisering. ”Tidigare angarna i Sverige. passningssvårigheter” låter förstå att de nu Steriliseringarna fortsatte på NXQGH DQSDVVD VLJ $WW ÁLFNRUQD EHVNULYV 1950-talet utgående från 1941-års lag. Ändå som imbecilla är också intressant. Imbecill verkar det ske en viss brytning jämfört med kan betyda allting från dum och fånig, till tidigare fall. Personer som betecknades som medelsvårt psykiskt utvecklingshämmad sinnesslöa eller efterblivna verkar utgående (Svenska Akademiens ordlista 2006). Vad från olika protokoll ha blivit behandlade rektorn exakt ansåg med ordet är svårt att lite mera återhållsamt. Det betyder att bifall säga men alldeles tydligt var det ett argutill sterilisering inte lika lätt och självklart ment för att föreslå sterilisering år 1955. gavs som tidigare varit praxis. Ett fall från Utifrån ett läkarintyg kan Romanus också år 1955 styrker detta. Rektorn för Nanny- KlQYLVD WLOO ÁLFNRUQDV SRVLWLYD GUDJ 'lU lunds skolhem ansökte om sterilisering för beskrivs de som snälla, tjänstvilliga och två intagna systrar i åldrarna 16 respektive ÁLWLJD 5RPDQXV GLVNXWHUDU RFNVn GHUDV 17 år gamla. Rektorn betecknar de båda intelligenskvoter. Under skolhemvistelse som imbecilla med intelligenskvoter kring hade deras IK varit påfallande låga, med50 och 60. Det är fråga om ett intelligen- DQ ÁLFNRUQD L HQ DQQDQ PLOM| GlU GH KDIW stest som mäter kunskapsnivån hos indivi- möjlighet att träffa det motsatta könet, poden. Torsten Romanus som var socialpsyki- jkar eller män, väsentligt höjt sina IK. Roatriska nämndens arvsbiolog behandlade PDQXVPHQDGHRFNVnDWWGHQlOGUHÁLFNDQ fallet. I protokollsbilagan skriver Romanus med lägre intelligenskvot i framtiden borde DWW ÁLFNRUQDV PRGHU EHVNULYV VRP µQnJRW VWHULOLVHUDV bQGn DYVORJV EnGD ÁLFNRUQDV 42 Papyrus 3-4/2013 steriliseringsansökning, vilket enligt Tydén påvisar att man på 1950-talet grundligare gick igenom bakgrunden för steriliseringsansökningarna. Tydén visar också ett mycket intressant och viktigt argument: 'HWDWW5RPDQXVIUDPKnOOHUDWWÁLFNRUQDL umgänge med pojkar verkade höja sin intelligens. Före 1950-talet var den största IDUDQI|UÁLFNRUVRPDQVnJVHIWHUEOLYQDMXVW att umgås med pojkar eller män. De kunde ju då riskera att föra sina ”svaga gener” vidare. Nu talar Romanus om de positiva effekter ett umgänge med det motsatta könet ledde till. Vad som skilde godkända ansökningar från avslagna verkar inte vara helt klart. Tydén påvisar att en möjlig faktor som påverkade fallen var låg ålder och avsaknaden av uppgifter om asocialt beteende. bYHQ XSSJLIWHU VRP L ÁLFNRUQDV IDOO YLVDU att de var snälla och skötsamma verkar ha haft en viss betydelse. Skulle de ha ansetts vara olämpliga som framtida mödrar kunde utgången ha varit annorlunda. Det ÀQQV lQGn LQJD W\GOLJD P|QVWHU I|U KXU medicinalstyrelsen handlat i enskilda fall. Ett exempel som vittnar om motsatsen, GHWYLOOVlJDDWWVWHULOLVHULQJHQÀFNELIDOOlU från år 1957. Medicinalstyrelsens psykiater Erik Goldkuhl hade själv undersökt en 27årig kvinna som ansökte om abort. I protokollet framgår att hennes fader ”uppges ha varit av tattar- eller zigenarsläkt, vilket måhända bekräftas av hennes exotiska utseende”. Vidare konstateras ”bristande uthållighet i arbetet, bidragsberoende, ett uppbrutet äktenskap och två nya graviditeter med olika män”. Goldkuhl verkar inte veta så mycket om föräldrarna men talar ändå om en ”viss eugenisk belastning”. Av hans undersökning framgår också att kvinnan uppträtt ”dagdrömmande, arrogant, överlägset, verklighetsfrämmande, emotionellt omoget och intellektuellt i underkant”. Goldkuhl diagnosticerar henne som en ”lätt debil psykopat med IK 90”. Han fortsätter med att hon uppenbart är olämplig som mor på grund av sin ”abnorma, mentala läggning och därmed följande långsamma sociala förslummning”. Här yrkar alltså Goldkuhl på sterilisering av kvinnan. Det språk som Goldkuhl använder skulle förstås i dag vara politiskt inkorrekt. Att använda uttryck som att hon var ”tattare eller av zigenarsläkt” skulle inte accepteras i dagens läge men tydligen var det ännu år 1957 sakligt att skriva så. När det gäller abort i samband med sterilisering är det skäl att förklara hur läkarna använde sig av lagen samt hur 1950-talet visar en förändring i tillämpandet av de olika indikationerna. Om en kvinna ansökte om abort kunde sterilisering föreslås ifall kvinnan bar på någon ärftlig sjukdom eller om hon ansågs inkompetent att sköta barn i framtiden. Också om graviditet kunde innebära risk för kvinnans liv föreslogs sterilisering. Abort kunde dock ske utan sterilisering ifall kvinnan diagnosticerades frisk och inte föll inom ramarna för steriliseringsindikationerna. På 1950-talet ändras dock kutymen för sterilisering i samband med abort. Om medicinalstyrelsen ville undvika att ställa sterilisering som villkor för abort fanns två vägar att gå. $ERUWHQ NXQGH GHÀQLHUDV VRP PHGLFLQVN eller socialmedicinsk, då frågan om sterilisering enligt lagen inte behövde ställas. Alternativt kunde en eugenisk abort beviljas, genom att göra ett undantag från villkorsparagrafen, alltså eugenisk indikation, då sterilisering kunde undvikas. Skillnaden Papyrus 3-4/2013 43 till tidigare var också att medicinalstyrelsen under 1950-talet i allt större grad ville ge valmöjlighet åt kvinnorna Abort med sterilisering som villkor skulle vara frivilligt och i ett exempel år 1958 poängteras detta särskilt: Det visade sig att en kvinna som ”sannolikt” var anlagsbärare av blödarsjukan sökte tillstånd om abort. Romanus, som behandlade fallet, ville ge tillstånd till abort och sterilisering, men utan villkor. Han understryker också att sannolikheten att barnet blev friskt var tre gånger större än motsatsen. När det gäller 1950-talets Sverige kom också välfärden att spela en betydelse för hur steriliseringslagarna tillämpades. De tidigare idéerna om ett jämlikt samhälle med folkhemsideologin som grogrund kom under mitten av 1950-talet att på allvar tillämpas i och med olika sociala reIRUPHU)RONSHQVLRQHQK|MGHVÁHUDJnQJHU och fattigvården avskaffades, för att ersättas av ett nytt bidrags- och sjukvårdssystem. Nya sociala institutioner bildades för DWWVHWLOODWWÁHUEDUQVIDPLOMHUVNXOOHNXQQD leva enligt samma villkor som familjer med färre barn. Kvinnor och barn som hade problem skulle få mer stöd än förut. I en riksdagsmotion 1955 togs det upp ifall det borde införas frivillig sterilisering för män, som skulle motsvara den medicinska indikationen som bara kvinnor kunde ansöka om. Då beskrevs lagen som orättvis eftersom kvinnor som hade en stor familj att ta hand om, kunde steriliseras om mannen misskötte hemmet. Det huvudsakliga gällde inte sterilisering av sinnesslöa utan missförhållanden mellan könen. Lagen ansågs ojämlik. Motionen 1955 avslogs dock för att motståndet mot en utvidgning (av vilket slag som helst) av lagen var stor. Tre 44 ledamöter från socialstyrelsen uttryckte ett mycket intressant argument i samband med motionen 1955 (majoriteten av medicinalstyrelsen och socialstyrelsen hade stött lagmotionen). De skrev att en sterilisering kunde få allvarliga följder: ”Medvetandet om att vara steril torde ofta hos individen skapa en känsla av mindervärde och särlingskap, särskilt om det i omgivningen blir känt – eller om personen i fråga tror det vara känt – att operationen utförts. Särskilt för kvinnors del kan medvetandet om att barnalstringsförmågan för alltid upphört ha allvarliga följder. Mot bakgrunden av denna numera vunna kunskap måste all sterilisering av rättskapabla personer väcka mycket större betänkligheter än vad som tidigare varit fallet.” Jag har inte hittat liknande kritik i de källor jag har förrän det här fallet. Det kan tyda på en viss förändring i attityder under 1950-talet just angående tillämpningen av steriliseringslagen och någon ville kanske redan förändra den. Statistiskt sett minskade ansökningarna under perioden 1953-1963. Från att tidigare ha varit ungefär 2000 ansökningar per år, var de under den här perioden i medeltal 1500 per år. En förskjutning skedde från eugenisk indikation till medicinsk indikation, där kvinnans socialpsykiatriska ohälsa omtolkades till medicinsk svaghet. 1960-talets steriliseringar och steriliseringspolitik På 1960-talet fortsatte debatten som redan väckts det tidigare årtiondet. Motionen om IULYLOOLJ VWHULOLVHULQJ IUnQ nU ÀFN HQ efterföljare år 1960. Till skillnad från motionen 1955 ifrågasattes nu också tillämp- Papyrus 3-4/2013 ningen av steriliseringslagen på psykiskt efterblivna. Speciellt var det kravet mot eugenisk indikation som motionärerna vände sig. De två socialdemokratiska riksdagsledamöter som stod för motionen var Elisabet Sjövall, psykiater och även aktiv i RFSU, och Olof Palme. Förutom den tidigare motionen där jämlikhet mellan kvinnor och män förespråkades lade Sjövall och Palme till en idé om avskaffandet av steriliseringsvillkoret vid eugenisk abort. Riksdagen begärde härefter att regeringen skulle utreda steriliseringsvillkoret. Det här var en helt ny sorts kritik mot steriliseringslagarna. 1960-talet blir ett slags vattendelare. Nu börjar synen på det svenska steriliseringsprogrammet aktivt att förändras. Sjövall och Palme hävdade bland annat att villkoren för sterilisering var inhumana och att speciellt unga kvinnor dömdes till en framtida barnlöshet som kunde vara mycket traumatisk. En annan faktor som ledde till nya åsikter var 1960-talets liberalism och ”friare” inställning till människors sexualitet. Både Runcis och Tydén anser att en helt ny idé om myndighetsövergrepp framläggs. Förutom kvinnofrågan blev det allt klarare att den enskilda individen inte kunde välja om han/hon skulle steriliseras, och detta sågs som ett myndighetsövergrepp. Palme uttryckte en oro över att steriliseringsvillkoret hade drag av påtryckning. Palme hävdade vidare att det var ”en påtryckning som inte borde förekomma i ett demokratiskt samhälle”. Sjövall ansåg att patienten (oftast kvinnan) böjde sig för det som socialpsykiatriska nämnden ansåg vara en förfrågan. Hon menade att kvinnorna ute på fältet i praktiken upplevde förfrågan som en order. Dessa argument ledde till en diskussion om påtryckning och myndi- ghetsövergrepp. Även om regeringen skulle utreda steriliseringslagen räckte det till 1967 innan medicinalstyrelsen lyckats sammanställa en tresidig rapport som var någon slags översyn av de olika villkoren för sterilisering. Sedan räckte det ända till 1975 innan lagen ändrades. I socialutskottets betänkande från år 2000 (SOU 14) redogör några forskare för steriliseringarna i Sverige 19351975. Här kommer bland annat fram att de ÁHVWDVWHULOLVHULQJDUQDGHVLVWDWLRIHPWRQ åren var frivilliga. Det vill säga att de som ville steriliseras själva tog kontakt, utan att förmyndare eller andra myndigheter funnits med i bakgrunden för att förespråka eller insistera på en sterilisering. Detta stöder tesen att 1960-talet i praktiken kom att bli en brytningsperiod för hela steriliseringsprocessen. Medicinalstyrelsen, eller socialstyrelsen, som den senare hette, ändrade också på sin egen ideologi under 1960-talet. Den enskilda individen blev allt viktigare och beaktades alltmer när beslut om sterilisering skulle fattas, den egna viljan var det allra viktigaste. Styrelsen ville inte heller koppla ihop abort med sterilisering, och år 1965 slutade styrelsen att ställa sterilisering som ett villkor när abort utfördes. Kvinnofrågan som togs upp redan på 1950-talet blev allt tydligare i debatten om steriliseringslagen. Att sterilisering inte skulle ställas som villkor för abort tyder även på detta. Kvinnor i svåra situationer skulle ändå fortsättningsvis ha möjligheten att i framtiden skaffa nya barn. Runcis pekar på en intressant faktor i 1960-talets steriliseringsdebatt. Hon påvisar att kvinnorådgivningen blev allt Papyrus 3-4/2013 45 viktigare. Det tillsattes socialkuratorer som gav kvinnorna hjälp i sexualfrågor. De rekommenderade ofta sterilisering för kvinnor med graviditetsskräck som ville rädda sitt äktenskap och sin egen lycka. Det var kvinnans situation som var grunden för 1960-talets debatt. Runcis talar också om ett ”husmorskontrakt” som innebar den situation som kvinnorna befann sig i. Detta kontrakt ledde till kvinnans kamp mot allt det förmyndarskap som steriliseringslagen innebar. Det var också en kamp mot att kvinnor inte själva kunde välja samt mot att mannens problem ofta ledde till att det var kvinnorna som utsattes. Kampen mot detta ”husmorskontrakt” fortsatte ända tills lagen ändrades och strävan till ett ”jämlikhetskontrakt” uppnåddes. 1970-talet och lagändringen 1970-talet kom att bli det årtionde då lagen om sterilisering i grunden förändrades. Det började år 1970 med en riksdagsmotion som upprepade både 1955 års och 1960 års krav. Det var 13 socialdemokrater som undertecknade motionen. I motionen togs dock inte utvecklingsstördas fall upp. I propositionen år 1975 framfördes slutligen tanken om att sterilisering endast skall få förekomma i den enskilda individens intressen, av hans eller hennes eget val. Alla möjligheter för utomstående myndigheter eller förmyndare att besluta eller påverka den enskilda individen skulle också helt slopas. Det som också kritiserades starkt var de värderingar som legat bakom den 46 tidigare lagen. Tvånget och arvshygienen ansågs vara något från en förgången tid som inte hörde till det svenska samhället på 1970-talet. Den enda debatten som fanns kvar var steriliseringen av utvecklingsstörda. Hur skulle lagen fästas angående personer som inte själva hade möjligheter att förstå den? En steriliseringsutredning föreslog 1974 att ett system med en god man skulle utvecklas. Denna gode man kunde sedan vid en särskild domstol å den icke rättskapables vägnar ansöka om sterilisering. När förslaget gick till remiss var det lQGnÁHUDU|VWHUVRPDQVnJDWWI|UVODJHWOlW VRPHQPRGLÀHULQJDYWLGLJDUHSUD[LV'HW vill säga en icke rättskapabel person kunde ändå bli påtvingad sterilisering, vilket inte kunde anses riktigt. Regeringen beaktade dessa farhågor och lagen utarbetades så att ingen utan eget initiativ skulle få steriliseras. Avslutningsvis kan jag, som ett svar på min första fråga, säga att det nog skett steriliseringar mot kvinnors vilja i det efterkrigstida Sverige. Det har bara gällt att på olika sätt övertyga kvinnan om att hon är olämplig att skaffa barn. Fysiskt kunde ingen tvingas till operationsbordet men psykisk och lagstadgad påtryckning är i mina ögon en lika stor tvångsfaktor. Det skedde hela tiden en förskjutning mot allt frivilligare förhållanden och attityder ändrades så småningom, men lagen ändrades först år 1975. Samuel Kurtén Papyrus 3-4/2013 Landsbygd och stad i Sverige ca 1200-1300 Sverige var länge ett agrarsamhälle där städerna spelade en underordnad roll. Under 1200-talet byggdes de första större städerna, som följd av förändringar i samhällstrukturen, strömningar från Europa, samt tillväxten av en allt rikare härskande klass. Trots att härskare såsom Birger Jarl, Valdemar och Magnus Ladulås gynnade framväxten av vissa centralorter och städer, samt uppförde egna skrytbyggen, var centralmakten långtifrån centraliserad och städernas roll inskränktes till att vara marknadsplatser och militära fästpunkter. Birger Jarl eller sonen Valdemar lät under andra hälften av 1200-talet bygga ett palats vid Vätterns strand. Detta är ett tidigt exempel på den typ av bygge som inte hade kunnat åstadkommas tidigare, eftersom den styrande klassen aldrig tidigare hade förfogat över tillräckligt med resurser. Det viktiga för byggherrarna var läget: palatset skulle kunna nås både med häst och med båt. Palatset byggdes inte i den närliggande tätorten Skänninge utan i Vadstena, eftersom makten under medeltiden (och långt in på 1800-talet) ansågs ligga i ägandet av mark. Därmed hade den styrande klassen alltid företrädesvis sitt säte på landsbygden, vilket i sin tur ledde till att stadens roll långt kom att formas av den verksamhet som borgarna och övriga klasser, men inte adeln eller kronan, ägnade sig åt. Den samhälleliga hierarkin var stark under medeltiden, men var ännu under 1200-talet inte lika utvecklad som under senare århundraden. Kungen satt ännu löst på tronen, och maktskiften var vanliga. Kronan var heller inte ärftlig, utan kungaval förrättades vid Mora stenar, nära gamla Uppsala. Under 1200-talet uppstod gradvis indelningen i frälse och ofrälse (s.k. allmogen, begreppet uppstod under senare hälften av 1200-talet). Större delen av allmogen var bönder, och självägande bönder hade både makt och respekt eftersom de innehade jord. Självägande bönder, s.k. skattebönder, betalade skatt och var därför ett viktigt kugghjul i det blygsamma statsmaskineri som höll på att byggas upp. Utöver skattebönder fanns landbor som inte ägde sin mark, men likväl hade rätt att bruka den. De jordlösa utgjorde en stor kategori, vars lott knappast var avundsvärd. Jordens värde och jordägandets viktiga roll berodde till stor del på den ännu blygsamma handeln och svårigheterna med att konservera livsmedel. Den som ägde jord kunde försörja sig själv, medan den som inte ägde jord var helt utelämnad åt andras godtycke eller välvilja, eller måste ha en betydande inkomstkälla för att klara sig. Allt detta hämmade tillväxten av städer och gjorde jordägandet till det högsta målet för större delen av befolkningen. Eftersom jorden var “samhällets basresurs” (Harrison 2009) uppstod en krånglig och omfattande byråkrati och, Papyrus 3-4/2013 47 sett till tidens annars blygsamt nedskrivna rättspraxis, relativt bindande och kraftig legislatur kring ämnet. Vid större köpslag, utbyteshandel, gåvor eller mutor användes oftast jord, eller de produkter som jorden gav. Detta ökade trycket på att äga jord och minskade ivern att prioritera städer. Samtidigt gjorde det centralisering och maktkoncentration svårt, eftersom en storägande bonde gott kunde vara rikare än en adelsman, sett till de resurser som hans jordinnehav gav honom. Detta gav varken kung eller adel några vidare bra förhandlingspositioner eller instrument att påtvinga E|QGHUQDVLWWLQÁ\WDQGHPHG.lOOPDWHULDlet om de fejder som begicks mellan kyrka, adel och kungamakt å ena sidan och bönder (speciellt storgodsägare) å andra sidan, är fragmentariskt. Man vet ändå med säkerhet att bönderna ofta gjorde uppror mot orättvisa skatter och att den styrande klassen måste acceptera de självägande böndernas YLNWLJDUROORFKLQÁ\WDQGH|YHUORNDODVDPhällen. Riket förblev därmed rätt splittrat och heterogent. Samtidigt som jordägandets roll och därmed landsbygdens centrala ställning i det medeltida Sverige inte kan betonas nog, måste man minnas att skiljelinjen mellan landsbygd och stad var långtifrån lika skarp som efter 1800-talet. I städerna hade man husdjur och odlade nyttoväxter, precis som på landet. T.o.m. gärdesgårdar, där en konstruktion alltså inramade en plätt med EHWHVPDUN lQJ NXQGH ÀQQDV L VWlGHUQD Rikedom mättes ofta i hur många djur man ägde (samt “prestigedjur” såsom jakthun48 dar och stridshästar), varför landsbygden åter kunde erbjuda möjlighet till större socialt och materiellt kapital. En orsak till att konstellationerna under loppet av 1300-talet började (i sakta mak) brytas var befolkningsökningen. I takt PHGDWWODQGVE\JGHQÀFNHQDOOWVW|UUHEHfolkning uppstod större sociala, byråkratiska och hierarkiska enheter, såsom byalaget, socknen och t.o.m. städer, biskopsdistrikt o.d. Allt mer krävande byggen, som krävde en högre grad av samordning, företogs. Det var denna utveckling som låg till grund för utvecklingen av tätorter och städer. I början av 1200-talet fanns det ännu bara tre städer i Sverige: Sigtuna, Skara och Lödöse. Under nästkommande århundrade XSSNRP ÁHUD Q\D VWlGHU RIWD WLOO I|OMG DY att kungar eller stormän gjorde stora investeringar i vissa områden (t.ex. Birger Jarl i Stockholm). Utvecklingen hade dock olika orsaker, varav alla inte längre går att utreda. Ibland uppstod städer t.ex. på platser som tidigare hade varit områden med bondemarknader eller täta handelsförbindelser. Samtliga städer hade dock en relativt liten befolkningsmängd, och ofta tömdes och övergavs städer då förutsättningarna för deras existens försvann (t.ex. Berga). De städer som spelade en viktig militär roll, såsom Kungahälla, var de mest seglivade och lockade med tiden även många hantverkare och köpmän till sig. Städer som grundades på direkt order av kung eller annan övermakt var ofta också seglivade, HIWHUVRP GH nWQM|W EHVN\GG DY LQÁ\WHOserika personer. Dessa städer anlades ofta Papyrus 3-4/2013 i nära anknytning, annex eller förstadium till en borg, och spelade en militär, handelspolitisk, religiös och maktkonsoliderande roll (t.ex. Kalmar). Uppsala (som tidigare hette Östra Aros) var egentligen från början en by som under slutet av 1200-talet blev säte för en ärkebiskop och därefter utvecklades till en stad. Under 1300-talet kan man i Uppsala skönja en kraftig omvandling av livet i trakten efter omvandlingen till stad. Många av husen byggdes om i bättre material (knuttimring) och dyrbara dekorativa föremål såsom blyglasera kannor blev tecken på nyvunnen rikedom för stadens borgare. Uppsala är därmed ett tidigt exempel på den urbanisering som under nästkommande nUKXQGUDGH ÀFN PnQJD KDQGHOVVWlGHU DWW blomstra upp och samtidigt förstärkte borgerskapets roll. Nästan alla viktiga städer vid Östersjöns kuster under 1300- och 1400talen var hansastäder, och de som inte direkt lydde under Hansan bedrev åtminstone handel med hansastäder. Uppsala var inget undantag, och i likhet till utvecklinJHQ |YHUODJ L UHJLRQHQ Á\WWDGH PlQJGHU av tyskar även till Uppsala. Det nya urbana borgerskapet var således antingen tysk- eller tvåspråkigt. Från tyskan kommer de facWRlYHQRUGHW´VWDGµWLOOVYHQVNDQ'HÁHVWD av stadens (och andra städers) invånare var ändå hantverkare eller arbetare av något slag, som levde i förhållanden som knappast var avundsvärda. Sammanfattningsvis kan sägas att landsbygden under medeltiden spelade en betydligt större och mer allomfattande roll än städerna. Rikedom och makt förknippades med jordägande, varför stormännen själva långt höll till på landsbygden. Även riksmakten var ambulerande, d.v.s. ingen huvudstad fanns, utan riksärenden sköttes GlUNXQJHQUnNDGHEHÀQQDVLJI|UWLOOIlOOHW Likväl började man under 1200-talet bygga palats, kloster, borgar och handelsstäder, ofta med varierande och för oss dunkla syften. Under 1300-talet kunde man i Sverige redan skönja en skillnad mellan levnadssätten på landsbygden och i städerna, och en rad nya möjligheter hade öppnat sig för SHUVRQHUVRPYDUYLOOLJDDWWÁ\WWDWLOOVWlGHU Ett exempel på denna utveckling är staden Uppsala, som efter att den under slutet av 1200-talet blev upphöjd till stad upplevde ett kraftigt ekonomiskt uppsving, befolkningstillväxt (immigration) och en ny typ av social differentiering. Litteratur: I. Andersson, Ruotsin historia, Porvoo 1950. D. Harrison (red.), Sveriges historia 6001350, Stockholm 2009. H. Shcuck, Forntiden och medeltiden, Lund 1914. Tomi Petteri Ståhlberg Papyrus 3-4/2013 49 Historicus styrelse och funktionärer år 2014 Styrelse Ordförande: Tomas Sjöblom Vice ordförande: Ina Suominen Skattmästare: Sebastian Lindberg Sekreterare: Tinja Räsänen Infoansvarig/styrelseledamot: Sara Johansson Styrelsesuppleant: Veronica Kronlund Styrelsesuppleant: Jimmy Holmberg Funktionärer Arkivarie: Hugo Pipping Intendent: Sebastian Lindberg Kaktusfogde: Tomi Ståhlberg Kulturansvarig: Veronica Kronlund Kvartermästare: Robert Stjernberg Nätansvarig: Sebastian Lindberg Idrottsansvarig: Jimmy Holmberg Studierådgivare & arbetslivsansvarig: Tomi Ståhlberg Tutor: Sara Johansson Tutor: Tinja Räsänen Jämställdhetsansvarig: Sebastian Lindberg Miljöansvarig: Tomas Sjöblom Chefredaktör: Jimmy Holmberg Vice-chefredaktör: Daniela Fougstedt 50 Papyrus 3-4/2013 Kommande program 12.2. Månads- och årsmöte i Dystopin kl 18 13.2. Historicus ishockey-studio i Illuusio kl 10 14.2. Historicus ishockey-studio i Illuusio kl 19 16.2. Historicus ishockey-studio i Illuusio kl 19 27.2. Kalevala-sits i Dystopin 4.3. Fastlagstisdag; pulkaåkning och gemytlig samvaro i Dystopin 10.3. Månadsmöte i Dystopin kl 18 14.3. Historicus LII årsfest på Nylands Nation 15.3. Årsfestsillis i Dystopin 26.3. Sits i Dystopin 2.4. Hissasitsit 8.4. Månadsmöte i Dystopin kl 18 14.4. Sits i Dystopin 29.4. Halarsyjunta i Dystopin kl 18 30.4. Valborgsmässoafton på Sveaborg 1.5. Vappen picnic i Kajsaniemi-parken 6.-11.5. Vårseminarium i Belgrad 12.5. Månadsmöte i Dystopin kl 18 23.5. Vårsits med Kronos Papyrus 3-4/2013 51 PAPYRUS/HISTORICUS R.F. Institutionen för filosofi, historia, kultur- och konstforskning Unionsgatan 38 A PB 59 00014 Helsingfors universitet
© Copyright 2024