1. No category

En tidning från Oasen HVB för dig som arbetar med socialt arbete
Utgåva 18
2012
med
ALLT
under
samma
TAK
En översikt av Oasens HVB-lösning
FAMILJ
VILJAN
ATT
TA SIG
IGENOM
+
Tonåring i familj på HVB
& HVB
TEMA:
FAMILJEBEHANDLING
Möte med Oasens
ICDP-tränare
Trygghet
för familjerna
Tankar om att nå fram till människan
Biträdande Föreståndare
Vi träffar Jimmy Olausson på Familjeenheten
Ledare & Juridisk spalt
Aktuella frågor i HVB-Sverige
L E DA R E/ R UN E NE N SÉ N
HVB-hemmen under luppen
HVB-hem granskas från alla håll och kanter –
massmedia, Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket.
Ibland även av Skolverket och kommunala miljöoch hälsoskyddsförvaltningar. Det är bra. Verksamheten är viktig och komplicerad, målgruppen
är ofta utsatt och resurssvag. Ibland funderar man
dock om granskningens former och inriktning gör
den mindre effektiv. Låt mig ge några exempel.
Våra politiker – som i många fall enbart
verkar ha fokus på påstådda vinster - borde
kanske fråga sig varför det ändå finns ca 500
privat drivna HVB-hem när sådan vård kan
drivas i offentlig regi. Kan det möjligen vara
så att den privata HVB-sektorn tillhandahåller
en sådan kvalitet och mångfasetterad vårdprofil att inte ens de strängaste förmaningar och
upphandlingsbegränsningar hindrar ansvarsfulla socialsekreterare att välja oss?
Massmedia verkar hellre granska privata inrättningar än statliga och kommunala trots att de offentligt
drivna inrättningarna slipper den noggranna granskningen under tillståndsgivningen och de statliga
hemmen har tvångsbefogenheter som saknas hos de
privata och kommunala hemmen. Nyligen stormade
sju poliser in på Oasen kl 4 på morgonen för att
väcka upp och föra en uppskrämd flyktingfamilj till
en flygplats i stället för att låta oss skjutsa dem under
trygga former. Liknande har hänt förut. Det väckte
ingen uppmärksamhet i massmedia nu heller.
Det verkar breda ut sig en allmän uppfattning
bland HVB-hemmen (och den kommunala
socialtjänsten) att Socialstyrelsens tillsyn har
blivit alltmer fyrkantig, form granskas mer
än innehåll och kunskapsåterföringen och
dialogen har försvunnit. Kan det tänkas att det
nu är läge för en förutsättningslös översyn av
tillsynsreformen? Vi deltar gärna.
Rune Nensén
Styrelseordförande
J U RI DISK SPALT /BO HJOR T
Statlig tillsyn – några reformförslag
Vi har under senare tid riktat en del kritik mot
Socialstyrelsens arbetsformer när det gäller
tillsyn av HVB-hemmen. Eftersom jag själv
har ett omfattande kontaktnät bland kommuner
och HVB-hem, får jag regelbundet signaler om
att många delar denna kritik både från kommuner och HVB-hem. Låt mig ge några konkreta
förslag till förbättringar.
•
•
Avskärma inte tillståndsverksamheten
från tillsynsverksamheten. Från tillsynsarbetet får man värdefulla erfarenheter
som är oundgängliga för det granskningsarbete som krävs vid tillståndsgivning.
Detta kräver ändrade centrala direktiv och
förhållningssätt.
Återupprätta dialogen och kunskapsåterföringen. Jag tror att det finns en överdriven rädsla för att dialog och information
skapar problematiska jävssituationer i
tillsynsarbetet, Men det krävs också en
medveten rekryteringsstrategi där man
ökar inslaget av såväl socialrättslig som
varierande beteendevetenskaplig kompetens (och inte uttolkare av några få
förhärskande trosläror).
•
Tillsätt en bred utredning för att se över
tillsynsarbetet. Jag skulle gärna se att exempelvis företrädare för kommunal socialtjänst, HVB-hem och kvalitetsutvecklare
tilläts att delta i detta arbete. Sammansättningen bör vara sådan att behovet juridisk,
beteendevetenskaplig och administrativ
kompetens tillgodoses ej enbart genom
Socialstyrelsens egna medarbetare, annars
är utgången sannolikt given. Jag vet att
det finns många kompetenta medarbetare
inom Socialstyrelsen, men det räcker inte för att
luckra upp de nuvarande fastlåsta positionerna.
Bo Hjort
Juridisk expert
Bo Hjort är VD i Infosoc Quality AB och har tidigare
bland annat varit universitetslektor i socialrätt och
socialkonsulent vid länsstyrelsen.
Vill du ställa en fråga? E-posta till [email protected].
Frågeställaren anonymiseras i de fall frågan publiceras i tidningen.
Omslagsfoton: iStockphotos.com & Garbis H. Sarafian
IN N EHÅL L /NUMMER 1 8
4.
6.
med
ALLT
under
samma
TAK
3.
VILJAN ATT TA SIG IGENOM
Anna var tonåring i en familj på HVB
FAMILJEBEHANDLING SER MÄNNISKAN
Vi träffar familjebehandlaren i Oasens team
ALLT UNDER SAMMA TAK
Vi ser på Oasens helhetssyn på HVB
8.
TRYGGHET FÖR FAMILJERNA
Om att nå fram till individen
Checklis
t
komple a för
tt team
FAMILJEBEHANDLING
ser människan
Förestå
ndare
Socion
omer
Läkar
e
kompe med specia
li
tens i
psykia sttri
Psyko
loger
Sjuksk
ötersk
or
Pedag
oger
Metod
utveck
lare
Behan
dlings
person
al
Berätta lite om dig och din väg fram
till idag.
Jag kommer ursprungligen från Ljungby där
jag läste en barnskötareinriktning på gymnasiet. Efter gymnasiet arbetade jag med en rad
olika jobb; dels inom musik men också med
vård och människor. Efter några år fick jag
lust att gå högskoleutbildning, så jag läste till
socialpedagog i Umeå. Efter min utbildning
arbetade jag en tid på ett kommunalt HVB
i Umeå, och efter det bar det av till Lycksele där jag arbetade med utveckling av det
individuella programmet på en gymnasieskola.
Ett tag var jag på en språkförskola för kommunplacerade flyktingar. Här utvecklades mitt
intresse
för familjebehandling. I
jobbet på
förskolan
fick jag
göra hembesök i barnens familjer, i syfte att
hjälpa familjerna att anpassa sig. Under denna
tid såg min svägerska en annons i JönköpingsPosten där Oasen sökte personal. Jag och min
man hade funderat på att flytta söderut en rätt
lång tid. Jag fick jobbet och efter tre månader
var jag på plats i Aneby!
ord på hur de ser på sin föräldraroll. Även i
de mest dysfunktionella familjesituationer
finns det fungerande element. Detta förstärker
ICDP under utredningstiden. När utredningen
är klar så kompletteras den med ett ICDPutlåtande. I behandlingsärenden eller när
utredningar övergår till behandling så ingår
jag i den behandlande processen.
Vem har tagit fram ICDP?
Grunden kommer från Norge. ICDP-programmet har utvecklats av professor Henning Rye
och professor Karsten Hundeide som tidigare
arbetade vid Oslo Universitet. Idag är ICDP en
internationell stiftelse med bas i Norge. ICDP
Familjer säger att de plötsligt får
se det som är positivt.
Du arbetar som familjebehandlare.
Hur blir man det och vad innebär det?
Efter att jag jobbat på Oasen i sex år som behandlingsassistent ville jag vidare. Jag sökte
något nytt för de familjer som bodde hos oss.
När jag kom i kontakt med ICDP och vägledande samspel så kände jag direkt att det var
detta jag ville utforska. Jag har vidareutbildat
mig inom ICDP och gått nivå ett och två. Jag
håller nu på på med tredje nivån och blir helt
klar under våren. Jag har jobbat aktivt med
ICDP och vägledande samspel sedan 2005.
Vad innebär familjebehandling?
I min roll som familjebehandlare träffar jag
nästan alla Oasens familjer 4-8 gånger. Under
dessa träffar jobbar vi utifrån ICDP-materialet. I ICDP, eller vägledande samspel, så ser
vi till de delar i familjelivet som fungerar.
Vi uppmuntrar familjerna och ger positiv
förstärkning på detta. Målet är att föräldrarna
själva ska få beskriva vad de ser och upplever.
Detta blir ett värdefullt forum för familjer
mitt bland alla experter; de får själva sätta
blir mer och mer vanligt. I Norge har staten
även tagit in ICDP på nationell nivå.
Kan vi lita på att det fungerar?
Jag tycker att responsen visat att det går att
lita på. Föräldrarnas respons är ofta ”genom
alla år har vi bara hört det som inte fungerar
hos oss och våra barn. Men nu kan vi plötsligt
se något positivt”. Denna slags feedback menar jag visar på vad programmet gör. Vi ser
på det med andra ögon, vi ändrar lite av fokus. Föräldrarna återkopplar till något positivt
och får bra bilder av sina barn. Ibland blir det
nästan magiskt när föräldrar får berätta om utvecklingen. Om föräldrar bara hör allt som är
negativt om deras barn riskerar de att själva få
den synen på sina barn. Vissa familjer svarar
väldigt bra på ICDP, för andra familjer kan
familje-ART vara en bättre metod. Det gäller
att hitta det som passar individerna. Dessutom
är både ICDP och ART reflekterande program.
Grunden i ICDP är anknytningsteori.
Berätta mer om det.
Anknytningsteorin menar att om det finns en
trygg relation mellan barn och omsorgsgivare så är detta en grund för barnets framtida
utveckling. Barnets anknytning till föräldrar
eller omsorgsgivare är viktig. Rent fysiologiskt kan man se detta i barnets hjärna.
Under det första året sker många kopplingar i
www.oasen.com
Text: Jonas Sandwall
Bild: Garbis H. Sarafian
Oasen arbetar med ett komplett utrednings- och behandlingsteam. I en artikelserie träffar vi människorna i teamet. I detta nummer möter vi Sussanne som är
familjebehandlare på Familjeenheten.
hjärnans synapser. Får barnet en trygg relation
så sker dessa kopplingar jättesnabbt. Hjärnan
utvecklas bättre helt enkelt. Missköts man
som barn så kan dessa kopplingar komma att
släpa efter. Detta går att kompensera men det
tar längre tid och tar mer kraft.
Du utbildar även Oasens personal i
ICDP. Hur fungerar detta?
Utbildas en person i ICDP så får man sedan
utbilda internt. Nu när jag går steg tre så
får jag utbilda själv. På Oasen är det nu åtta
i personalen som går nivå ett. Man ska ha
24 timmar i ICDP. Jag har lagt upp det på
fyra heldagar och sedan läser man litteratur
hemma.
Vad vill Oasen uppnå med internutbildningen i ICDP?
Det ska finnas ett ännu starkare team inom
familjebehandling där fler har ett gemensamt
språk. ICDP samspelar även med ART som är
en stor del av vår verksamhet. Vi får genom
detta flera ögon inom organisationen som ser
samma sak för att kunna ge trygghet och stöd
till familjerna. Sedan får ytterligare personal
kompetens att skriva utlåtanden i utredningar.
Namn:
Sussanne Fornander
Roll:
Familjebehandlare & Utredare
Familjeenheten, Oasen HVB
Utbildning:
•
Socialpedagog
•
ICDP nivå två
Pågående utbildning:
ICDP nivå 3 under våren 2012
MÖTE Oasens
familjebehandlare
3
Anna var 14 år när hon kom med sin
familj till Oasen. Konstant bråkande
med föräldrar, trotsig och med en helt
ny ADHD-diagnos. Detta är Annas
berättelse om att ta sig igenom.
För två år sedan lämnade Anna Oasen. Hon var
under sju månader inskriven tillsammans med
sina föräldrar på Oasens Familjeenhet. Vi möter
Anna för att tala om hur hon som tonåring upplevde den tid som hennes familj tillbringade på
HVB. Det är ett sprudlande energiknippe vi talar med
under några timmar en solig februariförmiddag.
Berätta lite om vem du är och vad du
har för intressen.
Jag skulle vilja säga att jag är en kreativ person.
Jag skriver många dikter och låttexter. Musiken
är min grej. Jag spelar gitarr och sjunger en hel
del.
Vad är det för typ av musik?
Jag har nog min egen stil. Jag skriver mycket
eget material. Jag började faktiskt spela gitarr
när jag var på Oasen. Min bror hade tidigare
spelat och jag var nyfiken. Sedan fanns det en
gitarr när jag kom till Oasen. Jag blev självlärd.
Sjungit har jag gjort sedan jag var liten.
4
Hur kom det sig att du och din familj
Kan du beskriva dina känslor under den
hamnade på Oasen?
här tiden?
Allt började när jag gick i sexan. I stan där
Jag mådde skit. Jag var osäker på mig själv. Allt
vi bodde bestämdes det att alla sjätteklassare
blev liksom en ond cirkel. På morgonen hemma
skulle flyttas ihop med högstadiet i en annan
bråkade jag med vuxna, i skolan bråkade jag med
större skola. För mig innebar detta att jag kom i vuxna och när jag sen kom hem igen så fortsatte
kontakt med äldre elever som hade dåligt inflydet. Mitt dåliga självförtroende gjorde att jag
tande på mig. Jag minns att niorna hade någon
sökte uppmärksamhet.
slags strejk en dag. En kompis till mig som då
gick i nian ville att jag skulle hänga på. Det var
Vad gjorde att du kom till Oasen?
första dagen jag skolkade. Allt handlade ju om
Jag hade en vuxen som jag kunde tala med. Det
grupptryck.
Jag började
En kompis till mig som då gick i nian ville jag skulle
sedan skolka
hänga på. Det var första dagen jag skolkade.
mer och började
röka. En allmänt
Allt handlade ju om grupptryck.
stökig tonåring kan
man säga. Jag drack inte så mycket men var
var en tant som bodde i stan. Hon var som en
trotsig och ville inte lyssna på mamma och
mormor för mig. En dag kommer jag ihåg att
pappa eller andra vuxna. Jag och mamma
jag sa till henne att jag ville åka iväg. Det var
rykte ihop allt oftare. Vi kunde knappt prata
en känsla av att jag behövde komma ifrån allt.
med varandra till slut.
Tanken var ju naturligtvis inte ett behandlings-
www.oasen.com
Text: Jonas Sandwall
Bild: iStockphotos.com
VILJAN
ATT
TA SIG
IGENOM
”
hem. Parallellt med mina tankar på detta så
var mamma och pappa såklart jätteoroliga. De
kontaktade socialen för hjälp. De kom fram till
att HVB-hem skulle vara ett bra alternativ för
vår familj. Jag ville inte alls till HVB, men jag
hade ändå tagit ett initiativ i mig själv att få ett
ombyte så jag gick med på det.
Sedan visade tester att jag hade ADHD!
Beskriv hur det var att komma till
ett HVB-hem?
Först tänkte jag att jag bara skulle vara där
i tre månader. Just när jag kom var det fett
jobbigt att komma dit. Det var inte den
förändringen jag ville ha. Jag kände mig
missförstådd. Då var det surt. Jag kände
fy, vad jag hatar mitt liv. Samtidigt kändes det faktiskt gott att få åka iväg, men
det sa jag ju inte till någon annan.
Hur behandlades din ADHD?
Parallellt med behandlingen började jag
tillsammans med psykiatrikern att mäta ut
medicinering. I början märkte jag ingenting
Har diagnosen påverkat dig?
Jag hade först lite svårt att leva med det. Typ,
att det är fel på mig. Men nu tycker jag ändå
att det är positivt, det gör mig mer kreativ.
Många med ADHD är mycket kreativa!
Vad hände när du kom fram?
Jag och pappa åkte tillsammans med
två soc-tanter. Först var det bestämt
att jag skulle komma ensam den första
veckan och att mamma och pappa skulle
komma ner senare, men pappa ville ändå
följa med mig på resan ner. Det första
jag gjorde när jag kom fram och insåg
att det var på riktigt var att tända en
cigarett. Jag tänkte ”shit, nu är jag här!”.
Först kom Jimmy ut (Jimmy Olauson
är utredare på Oasen, red. anm.) och
hälsade mig och pappa välkomna. Något
jag kommer ihåg att jag sa var att fråga
om jag fick röka. Jimmy sa nej och jag
fick panik, ha ha. Vi gick sedan upp till
ett konferensrum på Familjeenheten och
började att prata. Jimmy frågade hur jag
kände det över att vara där och undrade
om jag själv kunde beskriva vad jag
ville ha hjälp med. Det enda jag talade
om var min rökning som jag inte ville
ge upp. Det hela slutade med att vi kom
överens om ett avtrappningsschema.
Sedan gick vi en rundtur på Oasen. Vi
kom bort till lägenheterna där vår familj skulle
Jag har insett
kompisar som
mig längre. Jag
”
alls. Efter ett tag kände jag att min distanssträcka för att bli arg blev mycket längre. Nu orkar min hjärna
att jag är en stark person. De
vara mer fokuserad, men jag kan
påverkade mig förr kan inte påverka ändå ha svårt att koncentrera
mig.
har mål som jag vill klara av.
bo när både mamma kunde komma ner. När
pappa skulle åka hem på kvällen så kommer
jag ihåg att jag inte ens grät. Det tycker jag är
lite konstigt nu i efterhand.
Hur var första dygnet för dig?
Det var konstigt när jag kom på att jag skulle
vara ensam en vecka först. Jag började med
att plocka upp lite saker i mitt sovrum för göra
det lite fint och få lite hemmakänsla. Efter ett
tag gick jag ner till köket där det satt en annan
inskriven tjej i min ålder. Hon frågade efter en
stund om jag ville hänga med ut och kolla på
en fotbollsmatch. Efter det så kändes det inte
så ensamt.
Hur var det när dina föräldrar kom
kom ner till Oasen?
Det var skönt när de kom. Vi flyttade alla till
en lägenhet inne i Aneby. Det var en känsla
av säkerhet och trygghet att ha dem där. Jag
fick en bok som jag skrev i om allt jag kände
och upplevde. När jag mår dåligt så skriver jag
alltid av mig. Det blir till dikter och låttexter
som försöker förklara.
Var du på Oasen för utredning eller
behandling?
För familjebehandling. Men precis innan jag
kom till Oasen hade jag fått reda på att jag
hade ADHD och trotssyndrom. Det hela var
faktiskt ganska komiskt.
Hur menar du?
Jo, jag hade träffat en doktor på skolan där jag
gick. Mest för att driva med honom så skrev jag
spökmail där jag hittade på att jag trodde jag hade
ADHD och gjorde mig till. Doktorn beslutade då
att göra en utredning vilket jag blev arg på. Jag
försökte förklara att jag inte var allvarlig i mailen.
Du arbetade även med ART?
Ja, ART är en fantastisk grej. Jag hade ART på
Oasens skola och hemma i lägenheten. Jag fick
kunskap om att bättre kontrollera mig genom
ilskekontroll. Jag vet stegen som att andas in
och räkna från 10 baklänges. Jag har dragit
nytta av det och det hjälper mig idag. Men jag
tror man kan utveckla ART ytterligare.
På vilket sätt?
Jo, ART kan göras roligare så att man kan ta
till sig saker ännu bättre. Jag tyckte ART kunde
vara lite tråkigt ibland. Särskilt en del övningar
när man är i min ålder. Om det utvecklas med
roligare övningar så blir det bättre.
När var det dags att åka hem?
Först skulle jag vara på Oasen i tre månader.
Eftersom jag visste detta så försökte jag bara
ta mig igenom de månaderna och hade inställningen att strunta i allt. Men både socialen och
personalen på Oasen tyckte jag skulle stanna
längre för att få en chans att kunna förändras.
Jag var helt knäckt. Jag var så otrevlig mot de
som var där då, men de hade helt
rätt. Jag stannade ytterligare några
månader. Nu i efterhand tänker jag
att jag kanske skulle stannat ännu
längre. Jimmy hade hela tiden kontakt med socialen om mina framsteg. En dag sa han att hemresan
började närma sig. Jag åkte sedan
hem precis innan jul.
”
Hur kändes detta?
Det var ju naturligtvis världens bästa julklapp!
Men jag kommer ihåg att jag grät hela natten.
Det var tungt eftersom man lämnade människor som gett mig stöd och hjälp. Visst, det är
deras jobb, men man märker att de var personer som trodde på mig. Jag skrev en dikt som
heter ”Oasens sång” när jag åkte som de satte
upp i personalrummet. Längst ner på pappret
skrev jag ”glöm mig inte” och undertecknade
Anna ”Pling”.
Hur är det för er familj nu?
Det är mycket bättre än det varit, särskilt mellan
mig och min mamma. Vi kommer bättre överens
och det är inte ofta det är bråk. Men vi bråkar
såklart ibland. Det är ju ändå min morsa, ha ha!
Tycker du att du har förändrats?
Jag har insett att jag är en stark person. De
kompisar som påverkade mig förr kan inte
påverka mig längre. Jag har mål som jag vill
klara av. Jag vet att jag har potential, kapacitet
och att jag kan. Jag vill inte leva ett liv där jag
känner att min tid på Oasen är till ingen nytta.
Jag är 16 år nu men känner mig redan år före
mina klasskamrater. Jag har blivit medveten
om mina brister och vad jag behöver jobba på.
Så jag ser till att komma vidare och gör vad
som krävs.
Hur ser framtiden ut?
Mitt mål är att komma in på gymnasiet. Jag
vill inte gå ut nian utan att komma in på en bra
linje. Men tar jag mig inte in så går det ändå.
Då får jag ta det och kämpa på. Kanske gå om
ett år och göra vad som krävs. Jag är inte världens bästa elev men jag vet att jag kommer att
lyckas. Jag skulle gärna gå musikgymnasium
men om det inte går så blir det kanske barn
och fritid. Min pappa har alltid sagt att jag
borde jobba med människor. Han har kanske
rätt, hi hi. En grej jag har fått bekräftat är att
du kan lyckas med allt om du vill. Jag kom
från det lägsta man kan vara i min ålder. Jag
satt ingrodd i skiten. Men jag kom upp. Jag är
så stolt över mig själv!
Du kan lyckas med allt
om du vill. Jag kom från
det lägsta man kan vara i
min ålder. Jag satt ingrodd
i skiten. Men jag kom upp.
Jag är så stolt över
mig själv!
NOT: Flickans namn är utbytt av sekretessskäl.
5
Oasens idé är enkel: all vård samlad under samma tak.
Vi har i utredningar och behandling arbetat efter detta
tankesätt i över 20 år.
Men vad innebär det? Vad får en placerande kommun
ut av detta? Vilka är fördelarna för de barn och
familjer som kommer till Oasen HVB? Följ med på
en översikt av Oasens verksamhet.
sam
Oasen HVB tar emot barn och familjer för utredning och
behandling. När en familj med barn kommer till Oasen är
barnets ålder 0-16 år. Om barnet kommer utan föräldrar så är
åldern 7-16 år.
Vi har bred kompetens på Oasen för att ställa en rad diagnoser. Vi hjälper
till med detta genom våra utredningar. Även i behandlingen har vi hög
kompetens av att hantera dessa barn och vuxna med särskilda behov.
ematik
probl
l
ik
ia
c
lemat
»» So
l prob
ia
r
c
o
kos
gnose
ka dia
»» Psy
is
r
t
kia
ropsy
»» Neu
HD
m
»» AD
yndro
gers s
r
e
p
s
»» A
e
derlin
p
»» Bor
ergrep
lla öv
e
u
x
e
om
»» S
syndr
rettes
u
o
T
»»
gnos
bbeldia
omar,
»» Du
sjukd
s
o
k
y
iga ps
»» Övr
drom
stsyn
e
g
n
Å
»»
heter
gsvårig
in
n
r
ä
r
»» Inl
sione
epres
d
/
r
ie
»» Fob
ndrom
ngssy
å
v
T
»
»
AL
und
MÅLGRUPP
Diagnoser
me
TA
ENHETER & BOENDE
Att komma hem. Att vara hemma. Det är den känsla av omtanke vi vill förmedla
med våra boenden. Beroende på placeringstyp erbjuder Oasen HVB två olika
enheter med boende: Familjeenheten är inriktad på familjeplaceringar och Barnenheten
tar emot barn som kommer utan sina föräldrar. På Familjeenheten finns det både
rum för familjer i vår huvudbyggnad men också helt egna lägenhetsboenden. På Barnenheten får alla barn ett eget rum. På Barnenheten ligger
även Röda Stugan, ett boende som är till för att förbereda ungdomar på att
komma tillbaka till deras hemmiljö igen.
Fakta Familjeenheten
Fakta Barnenheten
Målgrupp: Barn i åldern 0-16 år med sina familjer, samt blivande föräldrar.
Antal platser: 37.
Upptagningsområde: Hela Sverige.
Placeringsgrund: Planerade och akuta placeringar enligt SoL & LVU.
Utredningsperspektiv: Socialt, psykologiskt, barn- och vuxenpsykiatriskt.
Utlåtanden: Psykolog, Psykiatriker, ICDP, Skola & förskola, ART
Målgrupp: Barn i åldern 7-16 år.
Antal platser: 20.
Upptagningsområde: Hela Sverige.
Placeringsgrund: Planerade och akuta placeringar enligt SoL & LVU.
Utredningsperspektiv: Socialt, psykologiskt, barn- och vuxenpsykiatriskt.
Utlåtanden: Psykolog, Psykiatriker, Skola & förskola, ART
Vardagsrum Barnenheten
Eget rum på Barnenheten
Lägenhetsboende vid Familjeenheten
Barnenheten ligger på en lantgård
LLT
der
mma
Utredningar
Utredningsperspektiv
Utlåtanden
- Psykologutlåtande
- Läkarutlåtande
- Skolutlåtande
- Förskoleutlåtande
- ICDP-utlåtande
- ART-utlåtande
SKOLA
På Oasen driver vi en egen skola som är
godkänd av Skolverket. I skolan ingår:
• Grundskola
• Grundsärskola
• Förskoleklass
Varje elev får en individuell skolgång.
Fördelen med vår skolverksamhet är att
vi under hela dygnet kan behandla och
observera barnen. Detta ger även bättre
förutsättningar för att lyckas. Vi har också
hjälpt många elever att ta sig vidare till linjer
på gymnasiet.
Familjeenhetens huvudbyggnad
Behandlingen utgår i huvudsak från kognitiv
beteendeterapi, KBT. I KBT sker behandlingen genom att förändra tankar, känslor och handlingsmönster hos klienten. I
KBT arbetar klienten och terapeut
gemensamt. Vi arbetar efter ICDP &
BBIC.Vårt arbete utvärderas kontinuerligt.
»» Socialt
»» Psykologiskt: barn & vuxen
»» Medicinskt: barn- och vuxenpsykiatriskt
AK
Oasen har ett eget stall
Behandling
Allt behandlingsarbete har sin grund i en
individuell genomförandeplan. Behandlingsarbetet bygger på väl beprövade
metoder och är forskningsanknutet.
Vi gör sociala utredningar helt efter kommunens
beställning. Individen står alltid i centrum.
Text: Jonas Sandwall
Bild: Garbis H. Sarafian
ed
A
TJÄNSTER
B
Metoder & förhållningssätt
Metodval och behandling utgår helt från
familjernas och barnens behov.
PERSONAL
Vår personal är vår viktigaste resurs. Vi investerar alltid i en hög
personalkompetens. Detta innebär att vi under åren har haft
många fortbildningar och ställt höga krav på personalens
kunskapsnivå. Manualen för ART är så pass viktig för oss att vi
löpande låter all vår personal gå ART-tränarutbildning.
Komplett team
Utrednings- och behandlingsarbetet
utförs i team. Teamet har de roller som
krävs för sociala utredningar och
behandlingsarbete. I teamet finns:
»»
»»
»»
»»
Föreståndare
Socionomer
Psykologer
Läkare med specialistkompetens i psykiatri
»»
»»
»»
»»
Sjuksköterskor
Behandlingspersonal
Lärare & pedagoger
Metodutvecklare
Kompetens
Vi menar allvar med kompetens.
Utbildning är därför av yttersta
vikt. Personal vidareutbildas
ständigt. Nyckelfunktioner får
ytterligare spetskompetens inom
sina respektive områden.
Crossåkning är en populär fritidsaktivitet
ildning
Ledarskapsutb
ART-tränare
trainer
ART-master
g
ART-utbildnin
3
ICDP: nivå 1ERASOR
MI
BBIC
Skolan ligger i anslutning till Barnenheten
Trygghet
för familjerna
Jimmy Olausson arbetar som utredare på Oasens Familjeenhet.
Han går från mitten av mars in och vikarierar som
biträdande föreståndare. Vi vill naturligtvis veta lite mer om
Jimmy och sätter oss ner för en frågestund.
Text: Jonas Sandwall
Bild: Garbis H. Sarafian
där jag examinerades till en fil. kand. i pedagogik med inriktningen mot ungdoms- och
missbruksvård.
Från och med mars kommer du vikariera som biträdande föreståndare. Men
vem är du? Berätta lite om dig själv.
Ha ha, okej. Ja, jag en man i 40-årsåldern (42
i år). Gift med Lotta som arbetar som förskolelärare inom Jönköpings kommun. Vi har
två flickor på 11 och 8,5 år. Har mina rötter i
Huskvarna där vi också numera är bosatta. På
fritiden ägnar jag mycket tid med min familj.
Andra intressen är vänner, idrott, natur, resor,
läsa en god bok samt spel. Har även fallit för
Wordfeud!
Hur ser din bakgrund ut? Har du alltid
arbetat med HVB?
Nej, drömmen var att öppna egen skivbutik.
Jag arbetade under några år med detta samt i
andra slags butiker. Jag har även arbetat inom
data och lagerverksamhet. Under dessa år var
jag involverad i ungdomsidrott och arbetade
ideellt inom idrottsrörelsen. Genom det arbetet
kom jag i kontakt med ungdomar och deras
föräldrar. Många som såg mitt engagemang
brukade kommentera och uppmuntra med att
”du borde ju jobba med barn och ungdomar”.
Till slut tog jag steget och valde att utbilda
mig vidare. Jag gick tre intressanta år på
Växjö Universitet (numera Linnéuniversitet)
Vad hände sedan?
Jag började arbeta parallellt med studierna på
ett behandlingshem i Jönköpingstakten. Jag
minns att direkt när jag klev innanför dörren
så kände jag ett enormt driv och tillfredställelse av att kunna göra nytta. Vi har alla olika
bakgrunder som formar oss till de individer vi
är idag. Tyvärr har många barn och ungdomar
historier som orsakat dem en ogynnsam start i
livet eller händelser som gör att de mår dåligt.
Men jag kunde påverka deras livssituation till
något bättre. På ett HVB får man vara med
sig till och påbörjade en positiv utveckling för
första gången i sitt liv. Att meddela att jag skulle byta arbete och ”försvinna” från henne gjorde
fruktansvärt ont. När jag berättade försvann
hon iväg. Jag fann henne senare vid en tågräls. Jag satt ned med henne och kunde till slut
förmå henne att följa mig tillbaka innan tåget
susade förbi. Detta är en del i utmaningen som
vi professionella möter i vårt arbete med andra
människor, att bygga en relation där klienten
känner trygghet. På Oasen märktes att dessa
ingredienser fanns. En tydlighet, förutsägbarhet
och professionellt bemötande på alla plan.
Hur ser du på din nya uppgift?
Jag ser verkligen fram emot utmaningen. Jag
Barn som kommer till HVB är i någon form trasiga, lider brist på
att bli sedda eller bekräftade för den individ de innerst inne är.
och se förändringarna. Barn som kommer till
HVB är i någon form trasiga, lider brist på att
bli sedda eller bekräftade för den individ de
innerst inne är. Jag märkte att jag blev en slags
nyfunnen trygghet för många barn och ungdomar. Jag lyssnade, såg dem och försökte förstå
deras sorg och besvikelse. Det fick dem att
successivt växa som individer och känna tilltro
till deras egen förmåga och tro på framtiden.
Hur landade du på Oasen?
Genom en annons. Jag fick jobbet men tackade
först nej. Jag tyckte att det var jobbigt att
lämna de ungdomar som jag arbetade med;
jag ville fullfölja det jag påbörjat. Efter en tid
ringde Oasen igen och frågade kring en tjänst
på Familjeenheten som jag då tog. Men det var
ändå svårt att lämna ungdomarna jag arbetat
med och lärt känna. Framförallt minns jag en
flicka som känt sig missförstådd av vuxna.
Hon hade destruktiva beteenden och hade
struntat i skolan under lång tid. Hon uttryckte
att jag var den förste som hon vågade anförtro
kommer i grunden ha kvar min befattning som
utredare. Samtidigt kommer en tid med fokus
på hela verksamheten och kontakten mot socialtjänsten. När kommuner vänder sig till Oasen
är det många gånger akut eller som en sista
utväg. De har prövat olika alternativ på hemmaplan och söker nu spetskompetens från oss.
När en familj placeras på Oasen anstränger vi
oss till det yttersta för att hjälpa den placerade
familjens samtliga individer. När man kommer
till oss kan man känna både ilska, rädsla och
oro. Man kanske inte har kommit hit frivilligt.
På Oasen strävar vi mot att alla parter ska bli
nöjda samtidigt som man har barnets bästa i
centrum. Personalen är vårt allra viktigaste
verktyg och det är viktigt att personalen mår
bra, känner förtroende och har rätt kompetens.
Mår vår personal bra påverkar detta naturligtvis vårt utrednings- och behandlingsarbete i en
positiv riktning. Om personalen själva innehar
och känner omtanke, kompetens och trygghet
kan de förmedla detta i sitt arbete mot klient
och socialtjänst.
VÄLKOMMEN TILL OASEN
OASENS ENHETER
Barnhemmet Oasen är ett HVB-hem för utredning och behandling. Vi tar
emot både familjer och ensamkommande barn för planerade och akuta
placeringar enligt SoL & LVU.
Vi har bedrivit vårdverksamhet i över 20 år. Längs vägen har vi lärt oss mycket
och fått stor erfarenhet. Barn och familjer står alltid i centrum.
Vi erbjuder ett komplett utrednings- och behandlingsteam.
Teamet består av socionomer, psykologer, läkare med specialistkompetens i psykiatri, sjuksköterskor, pedagoger, metodutvecklare
och behandlingspersonal. Alla våra utredare är BBIC-utbildade.
ART, Aggression Replacement Training, PEACE4Kids,
PREPARE, BBIC, ICDP och MI är några av våra
behandlingsmetoder och förhållningssätt.
Familjeenheten tar emot
familjer med barn i
åldern 0-16 år.
SoL & LVU
Barnenheten tar emot
ensamkommande barn i
åldern 7-16 år.
SoL & LVU
KONTAKTA OASEN
Vi tar emot akutplaceringar dygnet runt och hjälper
till med att ordna transporter över hela landet.
0380-472 00
[email protected]
www.oasen.com
20 ÅR
Barnhemmet Oasen
1991 - 2011
Barnhemmet Oasen är med i:
Projektledning & layout
Sandwall Kommunikation AB
www.sandwall.me
Oasen HVB är miljöcertifierat.
Tidningen är tryckt på miljövänligt
papper med hänsyn till naturen.
I skolverksamheten finns:
- Förskoleklass
- Grundskola
- Grundsärskola
Postadress: Barnhemmet Oasen AB, Box 199, 578 24 ANEBY
Besöksadress: Fasanstigen 17-25, ANEBY
Tel: 0380-472 00, Fax: 0380-418 11
Ansvarig utgivare: Rune Nensén