3
sidan
krönikan
Ålderstecken eller trend?
Det var min vän rörmokaren som sa
det.
– Jaha, en drever. Tydligare ålderstecken får
man leta efter. Pensionärsvarning, faktiskt. Vad
sedan? Stövare? Harjakt från en ryggsäck?
Han vet hur det varit i många år nu. Full fart i
viltrika marker med hundar som hittar och jobbar intensivt med viltet, men inte särskilt länge.
Så kallade allroundhundar, tillräckligt tränade för
att klara flera jobb utan att vara specialister på
något av dem.
•••
Och jag har inte varit ensam. I de skogar där jag
jagar ser man gott om wachtlar och wachtelkorsningar, spaniels, terriers och en rad fågelhundar som tagit klivet in i klövviltets skogar.
För att inte tala om den stora invasionen av
spetsar i landets södra delar. I samma takt som
vildsvinen vällt in över oss (till min och många
andras stora jaktglädje) har jämtar, gråhundar,
karelare, vita älghundar och laikor av alla tre
sorterna blivit en vanlig syn. Förstå mig rätt, jag
fullkomligt älskar att jaga med spets, jag blir
varm av bara tanken på att släppa min lilla gråhund en fuktig gryning i vildsvinsmarker.
Men den utvecklingen har slagit ganska hårt
mot andra raser, inte minst mot kortbenta drivande hundar, mot självständiga, spårnoga och
envisa taxar, drevrar och några till.
•••
För 25 år sedan här i Östergötlands skogar var
den typen av hund självklar. Sa någon att det
var dags att skaffa hund, blev svaret ”Jaha, drever eller tax?”.
Jag vet, rådjursexplosionen förändrade bilden. Kortdrivarna var effektiva och dessutom
en kul och spännande nymodighet. Så kom
vildsvinen ovanpå det och dörren slogs upp för
ännu fler allroundare tillsammans med ställande
hundar. Inget konstigt med det, vi jägare följde
bara med vår tid, kan man tycka.
Jag hängde på. Nya hundar, nya möjligheter.
Tills nu.
Det blev ingen laika, ingen karelare. Det blev
JAKTMARKER & FISKEVATTEN 12 - 2012 www.jof.se
en helt vanlig gråhund. Och jag var fast. En ny
men gammal värld öppnade sig. Back to basic,
liksom.
Som om tanken kan styra verkligheten ringde
en dreveruppfödare jag känner och har jagat
med. Om jag kan ta över Agnes? För att du inte
har tid att jaga med tre drevrar?
Ja. Tveklöst ja.
Och rörmokaren fick sig ett gott skratt.
Efter första släppet är jag helt såld. Rejält sök,
upptag på ostört vilt, dånande drev i mer än en
timme och det buktar hela tiden inom hörhåll.
Kompisarna får säga vad de vill. Den drevern
ska jag definitivt jaga mycket med, pensionärsvarning eller inte.
Det som händer sedan är jag inte beredd på.
Ryktet sprider sig till folk jag jagat hos då och
då.
– Har du en drever? Som jagar bra? Kom hit
när du vill, vilken lördag eller söndag som helst,
tänk att få höra och jaga med en drever igen!
Flera ringer, flera jakter bokas. Det börjar likna
dreverfeber i marker där helt andra hundraser
jagat i ett par decennier. Kanske är det så att
pendeln börjat svänga tillbaka. Det mesta går i
vågor, trender och åsikter, tyckanden och dagssanningar växlar.
•••
Kanske är det ett ålderstecken. Kanske
är drevern Agnes ett kvitto på att
man definitivt hamnat i gruppen 50+.
Eller också, min
kära rörmokare,
handlar det
om en trend.
Jag lutar åt
det senare. Och
börjar fundera på
stövare…
Peter Ekeström
[email protected]
När Peter Ekeström inte är trendkänslig
är han reporter och hundkännare på JoF.
3