3 sidan krönikan Ålderstecken eller trend? Det var min vän rörmokaren som sa det. – Jaha, en drever. Tydligare ålderstecken får man leta efter. Pensionärsvarning, faktiskt. Vad sedan? Stövare? Harjakt från en ryggsäck? Han vet hur det varit i många år nu. Full fart i viltrika marker med hundar som hittar och jobbar intensivt med viltet, men inte särskilt länge. Så kallade allroundhundar, tillräckligt tränade för att klara flera jobb utan att vara specialister på något av dem. ••• Och jag har inte varit ensam. I de skogar där jag jagar ser man gott om wachtlar och wachtelkorsningar, spaniels, terriers och en rad fågelhundar som tagit klivet in i klövviltets skogar. För att inte tala om den stora invasionen av spetsar i landets södra delar. I samma takt som vildsvinen vällt in över oss (till min och många andras stora jaktglädje) har jämtar, gråhundar, karelare, vita älghundar och laikor av alla tre sorterna blivit en vanlig syn. Förstå mig rätt, jag fullkomligt älskar att jaga med spets, jag blir varm av bara tanken på att släppa min lilla gråhund en fuktig gryning i vildsvinsmarker. Men den utvecklingen har slagit ganska hårt mot andra raser, inte minst mot kortbenta drivande hundar, mot självständiga, spårnoga och envisa taxar, drevrar och några till. ••• För 25 år sedan här i Östergötlands skogar var den typen av hund självklar. Sa någon att det var dags att skaffa hund, blev svaret ”Jaha, drever eller tax?”. Jag vet, rådjursexplosionen förändrade bilden. Kortdrivarna var effektiva och dessutom en kul och spännande nymodighet. Så kom vildsvinen ovanpå det och dörren slogs upp för ännu fler allroundare tillsammans med ställande hundar. Inget konstigt med det, vi jägare följde bara med vår tid, kan man tycka. Jag hängde på. Nya hundar, nya möjligheter. Tills nu. Det blev ingen laika, ingen karelare. Det blev JAKTMARKER & FISKEVATTEN 12 - 2012 www.jof.se en helt vanlig gråhund. Och jag var fast. En ny men gammal värld öppnade sig. Back to basic, liksom. Som om tanken kan styra verkligheten ringde en dreveruppfödare jag känner och har jagat med. Om jag kan ta över Agnes? För att du inte har tid att jaga med tre drevrar? Ja. Tveklöst ja. Och rörmokaren fick sig ett gott skratt. Efter första släppet är jag helt såld. Rejält sök, upptag på ostört vilt, dånande drev i mer än en timme och det buktar hela tiden inom hörhåll. Kompisarna får säga vad de vill. Den drevern ska jag definitivt jaga mycket med, pensionärsvarning eller inte. Det som händer sedan är jag inte beredd på. Ryktet sprider sig till folk jag jagat hos då och då. – Har du en drever? Som jagar bra? Kom hit när du vill, vilken lördag eller söndag som helst, tänk att få höra och jaga med en drever igen! Flera ringer, flera jakter bokas. Det börjar likna dreverfeber i marker där helt andra hundraser jagat i ett par decennier. Kanske är det så att pendeln börjat svänga tillbaka. Det mesta går i vågor, trender och åsikter, tyckanden och dagssanningar växlar. ••• Kanske är det ett ålderstecken. Kanske är drevern Agnes ett kvitto på att man definitivt hamnat i gruppen 50+. Eller också, min kära rörmokare, handlar det om en trend. Jag lutar åt det senare. Och börjar fundera på stövare… Peter Ekeström [email protected] När Peter Ekeström inte är trendkänslig är han reporter och hundkännare på JoF. 3
© Copyright 2024