Med mobilisering i fokus
1 Förord Det här är en rapport från ett projekt som varit omfattande både tids- och materialmässigt. Förberedelserna för projektet startade 2009 då Nätverkslaget i Haninge kontaktade FoU-Södertörn med en förfrågan om att granska mobiliseringsarbetet till nätverksmöten. Nätverkslaget arbetar på uppdrag från socialsekreterare för att anordna nätverksmöten kring barn och unga där utredningsarbetet tyder på att nätverket kan vara en resurs i lösningen av problemen. Nätverkslagets intresse var att utvärdera förberedelserna inför mötet, ur olika intressenters perspektiv men framför allt från de anhörigas. Vilken betydelse har det informations- och motivationsarbete man utför med nätverket inför mötet? Det saknas forskning om förberedelsefasen i nätverksarbete. Men man hade också uppfattat att mötesdeltagarna ofta tyckte att det tog för lång tid att arrangera ett möte. FoU-Södertörn har tio ägarkommuner och involverar gärna fler än en i ett utvecklingsarbete, för att det gör projektet mer dynamiskt, och för att få ett större underlag vid undersökningar och utvärderingar. Så kom också Huddinge med sin nätverksgrupp med i projektet. Med Huddinges anslutning till projektet aktualiserades fler frågor. Frågeställningen breddandes till att omfatta uppfattningen om nyttan med nätverksprocessen samt att belysa även de professionellas syn på både mobiliseringsarbete och nätverksmöte. Dessa frågeställningar las till den om mobilisering när undersökningen inleddes. Dock har intresset för just mobiliseringsfasen dominerat genom hela utvärderingsarbetet. I projektgruppen för projektet Utvärdering av nätverksarbete – med särskilt fokus på mobiliseringen har ingått deltagare från nätverksgrupperna i Haninge och Huddinge och från FoU-Södertörn. Från Haninge ingick Yvonne Engström, Maria Hjertén, Sandra Rosqvist och Marianne Holme, från Huddinge Ola Gyllenvåg och Hassan Rahauoi. Från FoU-Södertörn medverkade Eva Nyberg och Tomas Bons. Cheferna Bengt Tellberg, Haninge, Paula Eriksson och Kicki Lundberg, Huddinge, kom att utgöra en stödjande styrgrupp för det gemensamma utvärderingsarbetet. Då projektet haft resursbrist under hela projektarbetet så beslutades att erbjuda praktikanter från socionomprogrammet att medverka med en arbetsinsats i studien. Två praktikanter, Andrea Eckstein i Huddinge och Karin Steive vid FoUSödertörn, färdigställde under sin praktik en intervjuguide samt gjorde ett antal intervjuer med deltagare i nätverksmöten. Andrea skrev på detta material sin c- 2 uppsats: Mobilisering i nätverksarbete: en kvalitativ intervjustudie från två kommuners öppenvård. Karin gjorde därefter ytterligare intervjuer och skrev sin c-uppsats: Mobilisering i nätverksarbete - om syftets betydelse och konstruktion. Uppsatsen vann fackförbundet Visions nationella uppsatstävling 2012. Ett flertal seminarier utifrån Andreas och Karins uppsatser anordnades under 2010 och 2011 i både Haninge och Huddinge. Tre av FoU-Södertörns ägarkommuner avsätter årligen lokala utvecklingsmedel på FoU-Södertörn, för kortare projekt. Huddinge kommun använde 3 månader av sina utvecklingsmedel under 2011 för utvärdering av nätverksarbetet i samarbete med Haninge. Yvonne Engström, tidigare nätverksledare i Haninge, anställdes då för att slutföra intervjuarbetet och göra en första sammanställning av materialet. Tomas Bons, forskningsassistent vid FoU-Södertörn, är författare till denna projektets slutrapport. Vi hoppas att den blir en användbar röst i samtalet om nätverksarbetets konstruktion och nytta. Tullinge i november 2013 Eva Nyberg Forskningsledare FoU-Södertörn 3 Innehållsförteckning SAMVERKAN KRING UTVÄRDERING AV NÄTVERKSARBETE ................. 5 OM MOBILISERING ....................................................................................... 10 Sammanfattning av de lokala studierna – 2 C-uppsatser och en utvärdering .................................... 12 NÄTVERKETS SYNPUNKTER PÅ NÄTVERKSPROCESSEN - EN INTERVJUUNDERSÖKNING ......................................................................... 15 9 NÄTVERKSPROCESSER I SAMMANFATTNING ....................................... 20 Mobilisering inför nätverksmötet ........................................................................................................... 20 Att delta på ett nätverksmöte – vilka skäl anger man? ......................................................................... 38 Vem bjuder in till nätverksmötet – en viktig fråga i mobiliseringen? ................................................. 44 Vilken betydelse fick nätverksmötet? ..................................................................................................... 45 Betydelsen av nätverksprocessen – i mötesdeltagarnas tolkning ......................................................... 54 Gjordes några överenskommelser under nätverksmötet? .................................................................... 55 MOBILISERINGEN I RELATION TILL UTFALL OCH UPPLEVELSE AV NÄTVERKSMÖTET ........................................................................................ 57 UTVÄRDERINGSPROJEKTET SOM METOD- OCH KUNSKAPSUTVECKLING ............................................................................. 60 MOBILISERING OCH MÖTE – SLUTORD OM NÅGRA FASER AV NÄTVERKSPROCESSEN ................................................................................ 67 REFERENSER ................................................................................................. 74 BILAGOR ........................................................................................................ 76 4 Samverkan kring utvärdering av nätverksarbete En samverkan kring en utvärdering av nätverksarbete mellan socialtjänstens nätverksgrupper i två kommuner och en FoU-enhet har pågått under några år. Nätverksgrupperna arbetar med att genomföra nätverksmöten för barnfamiljer som är aktuella för utredning då man bedömer att det kan finnas en risk för barnens utveckling och hälsa. Nätverksmötet kan också utgöra en del av socialtjänstens pågående insats i en familj. Den enskilda medarbetaren i en nätverksgrupp kallas nätverksledare, vilket syftar på hans eller hennes roll som ledare för nätverksprocessens alla delar. I en studie där nätverksmötets deltagare får komma till tals om vilken betydelse mötet har haft för dem har intervjuer genomförts med familjemedlemmar, som föräldrar och syskon, släktingar och vänner, samt professionella, som lärare, fritidsledare, behandlare m.fl. Studien redovisas i denna rapport. Den är unik av två skäl. Genom att studien pågått under lång tid har ett stort material insamlats, mer än 50 intervjuer har genomförts. Inom nätverkslitteraturen är nog metodhandboken, som diskuterar teorin bakom nätverksarbetet och instruerar hur en nätverksprocess ska genomföras, den vanligaste publikationen. Utvärderingar är ovanliga. Ett nätverksinriktat synsätt kan betraktas som ganska självklart inom det sociala arbetet med barn och ungdom. Att som socialarbetare inbegripa familj, släktingar och vänner samt yrkesverksamma inom vård och omsorg omkring barnet vid bedömningar och samtal om lösningar av problem har ju också visat sig vara verksamt. Ett nära och stort nätverk är en av de viktigaste skyddsfaktorerna mot psykisk ohälsa och sociala problem. I de flesta nätverk som mobiliseras kring ett barn i risk finns ett engagemang och en välvilja att hjälpa. Men samtidigt kan motsatsen vara lika sann. Problemen kan vara känsliga för familjen som inte vill lämna ut dem till de närmaste. Då fungerar det inte att inleda en kommunikationsprocess som ska leda till ett nätverksmöte. Socialarbetaren väljer bort nätverksarbete för att familjen kan uppleva det kränkande. Nätverksteori Den som först myntade begreppet socialt nätverk var den engelske antropologen Barnes under ett fältarbete i den norska orten Bremnes. Han satt och tittade ut över fjorden och såg fiskenät som hängde på tork. För honom visualiserade dessa nät hur människor är sammanlänkade till varandra genom kontakt och handling (Fyrand 2005). Hans begrepp socialt nätverk kom att inta en framträdande plats som analysredskap inom den engelska s k strukturfunktionalistiska skolan inom antropologi, representerad av bl. a Radcliffe-Brown (Fyrand 2005). En människa 5 är inte ensam utan befinner sig i ett ständigt samspel med andra och för att studera en människa måste man studera detta samspel. En annan tidig inspirationskälla är psykologen Moreno (Fyrand 2005) som utvecklade sociometrin när han i sitt arbete med patienter behövde förstå och illustrera patientens sociala livssituation. Ett sociogram illustrerar grafiskt en persons sociala kontakter, med grad av intensitet och ömsesidighet i kontakterna. Sociogrammet som visar hur ett antal personer är knutna till och interagerar med varandra, utgör den modell som nätverkskartan senare utvecklades ur. Ett enkelt exempel på sociogram med illustration av relationerna mellan 3 personer, uttryckt i styrka (wikimedia.org): En utgångspunkt inom nätverksteori är att varje människa är del av ett eller flera system. En familj är ett system, men ingår samtidigt i ett större system, en släkt. Detta system i sin tur interagerar med såväl närsamhället som det övergripande samhällssystemet. Olika system interagerar med varandra på olika nivåer. Ett personligt nätverk består alltså av en mångfald av system. Detta är den teoretiska grunden för nätverksarbete. Hur dessa system interagerar finns bland annat beskrivet i Bronfenbrenners socialekologiska systemteori (Forsberg & Wallmark 2002). Att använda klientens nätverk i socialt förändringsarbete bygger på erfarenheten av nätverkets betydelse som livsvillkor för individen. Nätverksarbete innebär en process med syfte att leda till en gemensam syn i en gemensamt konstruerad berättelse om individens problem och försök till lösning. Den gemensamma problembeskrivningen är ett verktyg, att gemensamt skapa resurser för hjälp och stöd till klienten. Formen för att inbegripa nätverket i det sociala arbetet sker i nätverksmötet, utvecklat av Attneave & Speck (1973). De arbetade som familjeterapeuter och utvecklade arbetet till att inkludera förutom familj, släkt, vänner och övrigt nätverk. Man fann att detta ökade potentialen för en förändring hos klienterna. Så för att komma till rätta med en problematisk livssituation försökte man med hjälp av nätverksmetodik engagera så många relevanta personer som möjligt i lösningen av problemet. För att tillgodose detta så började man arbeta med 6 nätverksmöten. Dessa de första nätverksmötena samlade ett väldigt stort antal människor, det kunde vara uppåt 40 personer närvarande. Även i en kort och övergripande genomgång av de viktigaste personerna inom utvecklingen av nätverksteori och –praktik bör Fyrand (2005) nämnas. Live Fyrand är en norsk forskare som sammanställt boken Sosialt nettverk: teori og praksis. Den presenterar den mesta forskningen och teoribildningen runt nätverksbegreppet, som en uppslagsbok. Tyvärr har Fyrands kunskapsöversikt haft en begränsad läsning i Sverige, kanske beroende på att boken aldrig översatts till svenska. I Sverige har nätverksarbete framför allt presenterats i några böcker som numera har några år på nacken. Det är Svedhems bok Nätverksterapi – teori och praktik (1985) och Klefbeck & Ogdens Barn och nätverk: ekologiskt perspektiv på barns utveckling och nätverksterapeutiska metoder i behandlingsarbete med barn (1996). Forsberg & Wallmark gav ut en antologi om nätverksarbete 2002: Nätverksboken – om mötets möjligheter. En praktisk vägledning i nätverksarbete är Aresik-Ram & Elfs handbok Mitt sociala nätverk (1997). Borgengren m.fl. (2007) redovisar i en antologi från Psykiatri Södra Stockholm en flerårig satsning på familj- och nätverksarbete inom en psykiatrisk verksamhet. Men förevarande år, 2013, kommer så en ny bok om arbetet med nätverksmöten, med författare från Nätverkskompaniet i Västerås: Engagerande nätverksmöten. Metod och praktisk tillämpning (Hedberg Eriksson m.fl. 2013). Den ger en illustration av hur dagens arbete med nätverksprocesser ser ut. Det sociala nätverket som skyddsfaktor – med starkt stöd i forskningen Nätverksbegreppet har särskilt uppmärksammats i arbetet med att urskilja riskoch skyddsfaktorer i den växande individens utveckling och hälsa. Så har ett aktivt och mobiliserat nätverk visat sig vara en av de viktigaste skyddsfaktorerna i ett antal kända longitudinella studier, varav några nämns nedan. I den berömda studien från Hawaii av Emma Werner (bla Werner & Smith 1992), den s.k. Kauai-studien, har alla barn som föddes 1955 följts framåt i livet i en longitudinell studie. Den svenska barnpsykiatern Marianne Cederblad (2003), som själv genomfört longitudinella studier där hon följt ett stort antal individer med delad geografisk uppväxtmiljö, har sammanfattat Werners studie relaterad till begreppen risk- och skyddsfaktorer. Särskilt har uppmärksammats att vissa barn trots dåliga förutsättningar ändå växt upp till socialt anpassade och fungerande individer. Studien har därmed bidragit till att mynta begreppet maskrosbarn. Ett fungerande socialt nätverk förekommer som en av de främsta skyddsfaktorerna under barnens uppväxt. Werners studie pågår faktiskt fortfarande, vilken gör den unik i världen. Några exempel på de nätverksrelaterade stöd/skyddsfaktorerna är: 7 släkt och grannar tillgängliga för känslomässigt stöd värderingsgemenskap – känsla av sammanhang nära vänrelationer lärare och/eller präst som kan ge råd och stöd Vi kan dra slutsatsen att det gynnar individen, även om de sociala förhållandena är svåra, att befinna sig i ett bredare sammanhang än själva kärnfamiljen. Svårigheter i den egna familjen kan kompenseras med resurser i närmiljön, av vänner och släktingar, och professionella. Cederblad redovisar vidare ett stort antal longitudinella studier och ger en sammanvägd slutsats av hur erfarenheterna av dessa kan appliceras på svensk barnpsykiatri och socialtjänst. Två slutsatser är särskilt intressanta ur ett nätverksperspektiv: i valet av behandlingsmetod kan man inte bortse från familjens roll därför att olika föräldrastödsåtgärder, föräldrautvecklingsprogram och familjeterapi har ett starkt vetenskapligt stöd, studierna visar att det är samspelet mellan olika krafter i ett ekologiskt system som är avgörande för individens utveckling. När problem uppstår behövs därför insatser av olika slag samtidigt. Det krävs då ett samarbete mellan olika vårdgivare. Med referens till Aronsson m fl. (2001), en antologi med den ödesdigra titeln Haverier i social barnavård, skriver Hessle (2003) att många misslyckanden inom den sociala barnavården kan härledas till några olika missförhållanden varav två är relevanta för denna studie: - sällan lyssnar man på barnens och föräldrarnas åsikter när det gäller val av insatser, - från socialtjänstens sida är man ofta fastlåst vid en lösning av problematiken. Inom det sociala arbetet med familjer karakteriseras de misslyckade insatserna av brist på ett nätverksperspektiv. Nätverksarbetet ger ju i sin konstruktion utrymme för familjens röst och processen med en gemensam berättelse om problem och lösningsmöjligheter motverkar en ensidig uppfattning. Även Andershed m.fl. (2010) visar i sin genomgång av insatser för ungdomar som begår brott, att olika typer av familjebehandling där det personliga nätverket deltar i behandlingen har visst stöd i internationella effektstudier. Nätverksarbetet i praktiken Ett nätverksarbete präglas av det organisatoriska sammanhang som det genomförs inom. Nätverksarbetet som redovisas och utvärderas i den här rapporten hör till utredningsarbete och insatser för barn och ungdom inom socialtjänsten i två stora förortskommuner till Stockholm. Det genomförs av två grupper av socialarbetare som är specialiserade på uppgiften. 8 Ett ”nätverksuppdrag” för dessa grupper kan beskrivas på följande sätt. En familj aktualiseras hos nätverksgruppen av sin utredande socialsekreterare, som framför önskemål att gruppen skall organisera ett nätverksmöte med specifikt syfte. Oftast arbetar man med ”förmöten” med en del av nätverket, för att planera det större nätverksmötet. Syftet formuleras som ett antal frågor, som nätverksmötet skall besvara. Det handlar både om frågor om hur situationen ska bedömas och om metoder och möjligheter till lösning. Oftast används en skriftlig inbjudan. En fas av nätverksprocessen, mobiliseringen eller förberedelsefasen, startas därefter av nätverksledaren/na. Ofta ingår konstruktionen av en nätverkskarta (se figur nedan) i det inledande arbetet med familjen, mest använd är en cirkel med fält motsvarande sammanhanget för kontakten (familj, släktingar, vänner, professionella och skola/arbetsliv). Olika typer av streck får betyda intensitet och karaktär på kontakten mellan personerna, och mellan de olika personerna och ”ego”, som huvudpersonen i nätverksprocessen ofta benämns. Familj Släkt Vänner Professionella Arbete Skola Nätverkskartan med de kategorier av personer som traditionellt ingår. Huvudpersonen ”ego” placeras i mittpunkten. Mobiliseringen fortsätter med kontakter med alla i familjen och bland släkt och vänner i det privata nätverket som ska inbjudas till nätverksmötet. De professionella personer som finns runt barnet och som man önskar ska delta kontaktas också. Därefter håller man nätverksmötet, som leds av nätverksledaren/na. Ofta beslutar man om att ha ett nätverksmöte till, i uppföljningssyfte, med frågan: har det man planerade fungerat som tänkt? 9 Från mobiliseringsfokus till bredare frågor i utvärderingen Dokumenterad utvärdering av nätverksarbete är alltså ovanlig. Inledningsvis presenterades ett förslag till fokus på mobiliseringsprocessen när en kommun kontaktade FoU-Södertörn för att föreslå en samverkan kring en utvärdering. När samtal om utvärdering med ytterligare en kommun inleddes uppkom önskemål att omfatta flera frågor. De som föranledde mest intresse att belysa kom att bli: Mobilisering inför mötet – hur anser deltagarna att den ska organiseras? Att delta på ett nätverksmöte – vilka skäl anger deltagarna? Har det någon betydelse vem som bjuder in till ett nätverksmöte? Betydelsen av nätverksmötet för familjens livssituation Gjordes några överenskommelser under nätverksmötet? Man beslutade också att både anhöriga/vänner och professionella skulle utgöra målgruppen i undersökningen. Om mobilisering Den mobilisering som studeras i den här undersökningen är alltså en process som ligger innan nätverksmötet. Den handlar om förberedelser inför mötet. När fokus läggs på mobiliseringen i utvärderingsstudien sker det i syfte att metodutveckla den process som innebär att nätverksmötets huvudperson skall känna sig motiverad att bjuda in personer som är viktiga för honom eller henne. Det innebär också att nätverket skall hörsamma inbjudan till mötet, och känna stark motivation att delta. Begreppet mobilisering kan även ha en annan betydelse i nätverkssammanhanget. Nätverkseffekten är det verksamma i familjens förändring som konsekvens av interventionerna i nätverket. Den kan sammanfattas som en fasindelad process, och där ingår mobiliseringen som en av faserna (Attneave & Speck 1975). Ibland benämns processen nätverksspiralen (tex Forsberg & Wallmark 2002). Hedberg Eriksson m.fl. (2013) beskriver de två olika betydelserna av mobilisering genom att benämna processen före mötet förberedelse med syfte att stärka nätverkets engagemang, och reservera ordet mobilisering för en av nätverksspiralens faser. I den praktik och undersökning som beskrivs här använder vi dock begreppet mobilisering, som nämnts ovan, för den del av nätverksprocessen som föregår själva mötet. Det motiveras med att mobilisering har en vidare betydelse innehållsmässigt än ordet förberedelse och passar därför bättre vårt syfte. När nätverksgrupperna i det här projektet vill utvärdera sina rutiner för mobilisering inför nätverksmötet handlar det om frågor som - hur mycket kraft som skall läggas på detta arbete, 10 - hur aktivt det professionella respektive det privata nätverket behöver bli genom denna mobilisering, hur mycket dialog mellan nätverksledare och nätverk som behövs för att ge deltagarna lagom information innan mötet. Det handlar också om personalens idéer om att använda ett förberedelsearbete till att ge utrymme för barnets situation, och lägga eventuella konflikter mellan de vuxna i nätverket åt sidan. Projektet som verksamhetsutveckling De båda kommunernas nätverksgrupper utgjorde i samverkan med personal från FoU-Södertörn utvärderingens projektgrupp med ansvar för studiens genomförande. Nätverksgruppernas chefer bildade den styrgrupp som höll sig informerade om att arbetet framskred inom överenskomna ramar. Då projektet varade länge medförde det många möten med projekt/styrgrupp samt en hel del seminarier kring de två C-uppsatser som genererades inom studien. Det betyder många tillfällen till samtal om vardagens nätverksarbete på hemmaplan, vissa frågor väckta av intervjusvar från familjemedlemmar eller professionella deltagare på nätverksmötena, andra utifrån generella aktuella frågeställningar om arbetet. Som personal tog man vara på möjligheten till egen metodutveckling i denna form. Ett avsnitt av rapporten tar upp denna del av projektarbetet. En översikt över rapporten Efter en presentation av studiens planering och metod följer en sammanställning över intervjupersonerna, med en redovisning av deras relation till respektive huvudperson i de 9 nätverksprocesser som ingår i undersökningen. Därefter följer ett avsnitt som belyser var och en av nätverksprocesserna med utgångspunkt i studiens frågeställningar. De två C-uppsatser som skrevs inom projektet presenteras som en inledning till en analys av hela materialet. Var och en av dem bygger på en del av intervjumaterialet och har sitt eget perspektiv och frågeställningar, utifrån studenternas egna intresseområden. En ytterligare publikation presenteras också här. I Huddinge började man hösten 2009 pröva nätverksmöten som en rutin i barnavårdsutredningar och genomförde i samband därmed en mindre utvärdering. Såsom en lokal studie av nätverksarbete motiverar den sin plats i rapporten, även om arbetet låg innan projektet. Sedan får studiens frågeställningar utgöra rubriker i en analys av materialet som helhet och diskuteras var för sig. I analysen anknyts till uppsatsernas slutsatser och diskussioner. 11 Projektets betydelse i projektgruppens, och dess samarbetspartners, egen verksamhetsutveckling där projektets olika möten och seminarier flätades samman med den yrkesutveckling som ständigt försiggår, diskuteras i ett eget avsnitt. Rapporten avslutas med en övergripande kommentar om studiens betydelse för nätverksprocessens utformning i en utredningsverksamhet bland barn och ungdom med risk för problem med utveckling och psykisk hälsa. Sammanfattning av de lokala studierna – 2 C-uppsatser och en utvärdering Mobilisering i nätverksarbete: en kvalitativ intervjustudie från två kommuners öppenvård. Angerbjörn, V. & Eckstein, A. (2010) Andreas och Victorias C-uppsats, den första rapporten i projektet, fokuserar på mobiliseringen utifrån aspekter av motivation bl. a. genom följande frågor: hur tänker en person om inbjudan till ett nätverksmöte? kontaktar man andra personer i nätverket? skiljer sig representanter för olika delar av nätverket, det privata kontra professionella, i ovanstående avseenden? En intressant aspekt av nätverksprocessen som författarna tar upp är motivation och tilltro till mötet. Det är inte alltid dessa aspekter samvarierar. Materialet visar på en skillnad mellan professionella och personer från det privata nätverket. Det privata nätverket har en stark känslomässig motivation att komma på mötet. Vad som kanske är oroväckande är att dessa personer inte sätter så stor tilltro till själva mötets potential att lösa problemet. Det kan givetvis ha olika anledningar men är till övervägande del knutet till en misstro visavi socialtjänsten. De professionella däremot har inte samma känslomässiga motivation, vilket kanske inte är så märkligt, men är motiverade utifrån sina roller som yrkespersoner. De sätter dock en större tilltro till mötet. Man kan konstatera att det privata nätverket går in i processen på ett annat sätt än de professionella. Flera av de intervjuade upplever att inbjudningsbrevet är viktigt, det signalerar situationens allvar och man får också reda på vilka andra personer som är inbjudna. Det är angeläget att identifiera viktiga resurser i nätverket under mobiliseringsarbetet. Detta diskuterar författarna utifrån begreppen starka respektive svaga länkar (Granovetter 1973). En stark länk har en stark känslomässig bindning och närhet till huvudpersonen. En svag länk befinner sig längre ifrån denna person. Dessa olika länkar konstruerar problembilden på olika sätt i och med att de befinner sig på olika avstånd från huvudpersonen. Därför 12 kan de bidra med olika synpunkter och förslag till lösningar på problemen. Just i detta sammanhang, att kunna bidra med nya infallsvinklar, påpekar författarna särskilt de svaga länkarnas betydelse i och med att de kan bidra med nya perspektiv och mer innovativa lösningar på problemet jämfört med de starka länkarna. Mobilisering i nätverksarbete. Om syftets betydelse och konstruktion. Steive, K. (2010) Karin utgår i sin C-uppsats utifrån tre frågeställningar: Hur ser relationen ut mellan enighet om mötets syfte och mötets utfall? Varför vill socialsekreterare, klienter och nätverksledare att ett nätverksmöte ska hållas? Vilket utrymme har nätverksmötets deltagare att påverka nätverksmötets syfte under mobiliseringsfasen? Som teoretisk ram i analysen av materialet använder författaren Bourdieus handlingsteori, som bland annat tar upp maktaspekter i mänskliga relationer där begreppet doxa blir centralt. Doxa innebär, kortfattat, de föreställningar och regler som finns inom en grupp. Klienter hamnar i underläge i och med att de inte behärskar socialtjänstens doxa på samma sätt som socialsekreterare och nätverksledare gör. Några av författarens centrala slutsatser är att enigheten kring mötets syfte samvarierar med upplevelsen av mötet. Socialsekreterare och nätverksledare har stort utrymme att konstruera mötets syfte och innehåll. Privatpersonerna har störst möjlighet att påverka genom att välja att delta eller inte under mobiliseringsfasen. Den maktobalans som finns mellan klienter och socialsekreterare/nätverksledare har en potential att utjämnas under mobiliseringsfasen. Karin visar vidare att det ibland finns motstridiga uppfattningar om vad nätverksmötet är och vad det ska leda till. Hon menar att socialsekreteraren ofta har ett utredningsperspektiv på nätverksmötet medan nätverksledaren ser på mötet utifrån ett nätverksterapeutiskt perspektiv, mer behandlande, där mötet sätter igång läkande processer. Privatpersonerna får helt enkelt lov att förhålla sig till detta och sätta sina förhoppningar till att mötet kan hjälpa. Nätverksmöten som metod i barnavårdsutredningar. En utvärdering. Hartvig Egebark, G. (2010) I Huddinge har man sedan hösten 2009 prövat nätverksmöten som metod i barnavårdsutredningar (Hartvig Egebark, 2010). Syftet var att snabbt kunna samla in information kring barnets situation och mobilisera resurser kring barn och familj. Tanken var också att dessa möten skulle anordnas tidigt i utredningen. När en utredning inletts skickas en kallelse till vårdnadshavare med tid för ett första möte med socialsekreterare, och information om nätverksmöte bifogas 13 kallelsen. Vid mötet informerar socialsekreteraren om att utredning inletts, att man använder sig av nätverksmöten som metod och nätverksledaren ritar barnets nätverkskarta tillsammans med familjen. Tillsammans formulerar man frågeställningar till nätverket inför mötet. Därefter mobiliserar nätverksledaren det privata respektive det professionella nätverket till mötet. Gunnel, utvecklingsledare i Huddinge, gjorde en mindre utvärdering av modellen, med en materialinsamling med enkäter till socialsekreterare och vårdnadshavare. Trots en låg svarsfrekvens i båda grupperna kan några intressanta aspekter i materialet nämnas. Generellt hölls nätverksmötena sent i utredningstiden. Socialsekreterarna uppger på frågan ”vad nätverksmötet gav?” att man fick en snabb och samlad information samt en tydlig bild av situationen. Den dominerande insatsen efter genomförda nätverksmöten var familjebehandling. De erfarenheter som socialsekreterarna tog upp i en sista öppen fråga var: det var inte klargjort under vilka former nätverksmötena skulle hållas, samt det var svårt att få till ett möte med kort förberedelsetid. Av de 12 vårdnadshavare som besvarat enkäten anser hälften att nätverket ”kunde hjälpa” och den andra hälften att nätverket inte kunde det. Då det inte blev något nätverksmöte var en vanlig orsak att familjen inte lämnade sitt samtycke, i andra fall ansågs ett möte ”uppenbart obehövligt”. En försiktig tolkning av de svar där anledningen till att mötet inte blev av på grund av att familjen inte lämnade samtycke kan vara ett otillräckligt mobiliseringsarbete. Även nätverksledarna fick möjlighet att ge synpunkter på en ny arbetsmodell för utredning med nätverksmöte som rutin. Många av deras kommentarer handlar om att modellen var dåligt förankrad i organisationen och många socialsekreterare var oförberedda på en sådan förändring av arbetssättet. Ett utökat informationsoch implementeringsarbete hade varit önskvärt. 14 Nätverkets synpunkter på nätverksprocessen - en intervjuundersökning Planering av undersökningen Projektet har inneburit att nätverksgrupperna i två kommuner och FoU-personal i deras FoU-enhet reflekterat över nätverksarbetets utformning med stöd i synpunkter från deltagare i nätverksmöten som man själv anordnat. Projektarbetet har varat länge, från det första mötet med preliminära tankar om behovet av utvärdering av nätverksarbetet till sista punkten sattes i denna rapport cirka 4 år senare. Planeringen var att intervjua nätverken från 10 nätverksmöten med 6 deltagare per möte, både anhöriga och professionella. Slutresultatet blev 52 intervjuer med deltagare från 9 nätverksprocesser. Projekttiden sammanhänger med att studien huvudsakligen genomfördes utan externa projektmedel. Dessutom har ett antal personer stått för såväl materialinsamling som analysarbete, vilket också visat sig vara en intressant arbetsform. Den slutliga sammanställningen av rapporteringen har gjorts vid FoU-Södertörn. Själva materialinsamlingen genomfördes i huvudsak under 2 etapper, under våren 2010 och sommaren 2011. Intervjuer gjordes dels av studenter från flera universitetsinstitutioner för socialt arbete med sin praktik förlagd vid FoUenheten eller i kommunernas nätverksgrupper. En forskningsassistent vid FoUenheten har också gjort ett antal intervjuer, liksom en personal inom ett av nätverkslagen som just avslutat sin anställning där. Hon gjorde också en första sammanställning av de 18 intervjuer som hon genomförde. Med ett pussel av intervjuare blev det möjligt att få en stor undersökning. Dock ser det ut som om det leder till ett visst förlorat djup i materialet. Det kan vara logiskt eftersom varje person måste börja från början med intervjuarbetet. Att nå ett djup i dialogen kräver en tids erfarenhet av frågeställningarna. Intervjuguide Vid intervjuerna har en semi-strukturerad intervjuguide använts (Kvale 1997), i en version för personer som tillhörde det privata och i en version för dem som tillhörde det professionella nätverket. Som ovan nämnts har ju därutöver ett antal personer stått för materialinsamlingen. Var och en av dem har satt sin prägel på intervjuerna både till språk, innehåll och form, vilket också präglar de svar man får. Dessutom har varje intervjuare haft sina speciella intresseområden, vilket i flera fall medfört att frågor adderats till den ursprungliga intervjuguiden. Det har skett efter samtal i projektgruppen, revideringen har motiverats av att kunskapen på området är så liten att det finns anledning att belysa de områden som utifrån en bra argumentering kontinuerligt växt fram som intressanta under projektarbetet. 15 De slutgiltiga versionerna för privat respektive professionellt nätverk: se bilaga 1 och 2. De ämnen frågorna vill täcka i intervjuerna är: a) den intervjuades kännedom och förhållningssätt till barnets problem vid nätverksprocessens början, b) vilka samtal, med vilka och om vad, var den intervjuade inbegripen i under förberedelse-/mobiliseringsfasen? c) övergripande synpunkter på mobiliseringen innan mötet? d) mötets betydelse för nätverksprocessens huvudperson? e) reflektioner efteråt, både om nätverksmötet och dess konsekvenser på längre sikt. Intervjupersonerna Nätverksledarna valde ut intervjupersoner från de olika nätverken och frågade om de ville medverka i en utvärderingsstudie. Då det kan vara svårt att få personer att medverka i undersökningar, särskilt om man ställer frågan i efterhand, valdes vida kriterier för medverkan. Det handlade om att nätverksmötet/ena inte skulle ligga alltför långt bak i tiden och att familjen inte skulle befinna sig i en akut kris vid tidpunkten för förfrågan. Efter samtycke tog intervjuaren kontakt med personerna. Flertalet intervjuer gjordes i ett personligt möte men en del genomfördes per telefon. I några nätverksprocesser är nätverksledaren intervjuad. Det gäller de intervjuer som gjordes för Steives C-uppsats, då syftesformuleringen inför nätverksmötet var ett speciellt intresse: Nätverksledarens funktion var under belysning. Översikt över materialinsamlingen Nedan presenteras en översikt över intervjuarbetet. Den visar hur många intervjuer som gjordes per nätverksprocess och relationen mellan huvudpersonen (ego) och den intervjuade. Nätverksprocess 1 Ego Mamma till ego Vän till ego Familjebehandlare Socialsekreterare Nätverksledare 16 Nätverksprocess 2 Mamma till ego Bror till ego Lärare Behandlare (MiniMaria, mottagning för ungdomar med missbruksproblem) Socialsekreterare Nätverksledare Nätverksprocess 3 Mamma till ego Styvfar till ego Mamma till styvfar Handledare till familjehem Väninna till mamman Lärare Socialsekreterare Nätverksledare Nätverksprocess 4 Mamma till ego Farfar till ego Gift med mammans syster Lärare Skolsköterska Behandlare (från barnpsykiatrisk mottagning) Nätverksprocess 5 Mormor Biståndshandläggare Socialsekreterare Mamma till ego Farbror Egos farmor Lärare Nätverksledare Nätverksprocess 6 Behandlare (MiniMaria, mottagning för ungdomar med missbruksproblem) Jourhemsmamma 17 Jourhemspappa Mamma till ego Nätverksprocess 7 Syster till ego Mormor till ego Svåger Morfar till ego Familjebehandlare Nätverksprocess 8 Socialsekreterare Ego Mamma till ego Styvpappa till ego Rektor Familjebehandlare Nätverksprocess 9 Pappa till ego Mentor (lärare) Behandlare (MiniMaria, mottagning för ungdomar med missbruksproblem) Sammanställning av intervjupersonernas relation till ego Ego 2 Privata nätverket Mamma Pappa Styvpappa Övrig släkt Vänner 7 1 2 11 2 ∑ 23 18 Professionella nätverket Socialsekreterare Behandlare Lärare/skolpersonal Jourhemsföräldrar Handledare för familjehem Biståndshandläggare 5 7 7 2 1 1 Nätverksledare 4 ∑ 27 19 9 nätverksprocesser i sammanfattning I det här avsnittet systematiseras intervjumaterialet efter studiens frågeställningar. Familjernas nätverksprocesser sammanfattas under varje frågeställning som rubrik. Mobilisering inför nätverksmötet Under denna rubrik som anknyter till den första frågeställningen sammanfattas hur förberedelse-/mobiliseringsarbetet inför mötena uppfattats av de intervjuade. Nätverksprocess 1 Intervjuade personer: Ego, mamma, socialsekreterare, nätverksledare vän till ego, familjebehandlare, I detta nätverk tas mest kontakter av praktisk art under mobiliseringen. Det privata nätverket har frågor och önskemål om hur barnets framtid ska bli i samband med placering i familjehem, men under förberedelserna för nätverksmötet har de i princip redan accepterat socialsekreterarens förslag om placering. Mamman tar kontakt med de privatpersoner som hon vill ska komma på mötet, och berättar för dem att en nätverksledare kommer att kontakta dem för att ge mer information. I övrigt pratar eller förbereder sig inte det privata nätverket inför mötet. Alla vet redan hur situationen ser ut och vad tjänstemännen har tänkt sig. De två vuxna i det privata nätverket som intervjuades, mamman och en vän till huvudpersonen, är båda tacksamma över att få komma på nätverksmötet. De har försökt att få insyn i hur socialsekreteraren arbetar och bedömer och har både frågor och synpunkter de vill ta upp på mötet. De tyckte inte att de behövde förbereda sig på något särskilt sätt. Jag vet inte om jag tänkte så mycket för jag visste inte vad det var, från början, förrän jag kom dit liksom och fick se/…/ innan man visste vad det rörde sig om riktigt… och vad de skulle ha att säga och hur planeringen gick från deras sida. Så du hade ganska många frågor innan? Ja… för man har mycket i huvudet men allt kommer ju inte ut. Är det någonting som du tycker kunde ha varit annorlunda i informationen eller förberedelserna? Nej jag tycker de var jättebra. Och hon som höll i det hon var fantastisk också. Socialsekreteraren inbjöd familjebehandlaren till nätverksmötet. Hon förberedde sig genom att fråga barnets mamma om hon ville ha sin familjebehandlare med. Det ville mamman och då pratade de om vilka förväntningar behandlaren kände på sitt eget agerande på detta möte. Familjebehandlaren ville också veta vad 20 mamman ville få ut av mötet. Behandlaren tänkte att hon kunde hjälpa mamman att ställa vissa frågor som mamman kanske inte skulle klara att ställa själv. Några andra kontakter tog hon inte, men hon och socialsekreteraren hade redan ett nära samarbete vilket var till hjälp i förberedelserna inför mötet. Socialsekreteraren hade samtal med både barnets mamma och pappa innan mötet. Det var vanliga utredningskontakter men pappan vände sig också särskilt till socialsekreteraren med anledning av mötet. Andra kontakter med nätverket inför mötet överlät socialsekreteraren till nätverksledarna. Socialsekreteraren förberedde sig genom att aktualisera tidigare kontakter med mamman under hela utredningstiden. I övrigt tyckte han att han hade barnets situation klar för sig. Syftet med mötet, menade han, präglades av en hög grad av samförstånd mellan honom och familjen. Nätverksprocess 2 Intervjuade personer: Mamma, socialsekreterare, nätverksledare bror, lärare, behandlare (Mini-Maria), Under intervjun berättar mamman om nätverksmötet: Vi träffades flera stycken och hela familjen och massa med olika personer i samma lokal då, så att vi satt och pratade tillsammans allihop. Hon tänker inget särskilt om det eller känner att hon var tvungen att förbereda sig. Hon har haft så många möten med socialsekreterare genom åren att hon tänker att det är väl ingen skillnad om man är två eller tio personer i rummet på ett möte. En del kontakter av rent praktisk art försiggick i nätverket innan mötet. Mamman kontaktade en vän samt sin vuxne son för att fråga om de ville vara med på mötet. I övrigt pratades det inte om situationen i familjen: Nej, nej vi kände som att det var samma sak att gå dit och sätta oss och prata. Som vi har gjort i många år. Förberedde du dig? Nej. Jag vet ju vad det rör sig om så… man fick ju prata då om sig själv och sitt, hur man mådde och sin situation och vad man kände och tyckte. Det har jag gjort så många gånger så det var ingenting som jag behövde förbereda om man säger så. Huvudpersonens bror tillfrågades av sin mamma om han ville delta på nätverksmötet. Han menar att det kändes självklart för honom att vara med eftersom mötet skulle handla om hans lillebror. Han hade inga särskilda tankar om vilka frågor han skulle kunna få, och vad han i så fall skulle svara. Innan mötet pratade han inte med någon, varken om mötet, problemen eller om eventuella lösningar. Det var ju bara att gå dit. Han kände ju redan till sin brors situation och förstod vad mötet skulle handla om. 21 Läraren förberedde sig genom att prata med sin kollega och kolla av med sin chef att hon hade mandat att gå, då huvudpersonen inte längre är elev i skolan. För övrigt tar hon inga kontakter och förbereder sig inte annat än i tanken. Behandlaren från Mini-Maria menar att hon alltid går igenom sina mappar innan ett nätverksmöte, och skriver kanske ner några punkter som hon tycker ska komma upp på mötet. Hon har nästan alltid etablerat en regelbunden kontakt med sina klienter när de väl blir föremål för ett nätverksmöte. Den kontakten handlar dock sällan om mötet utan om annat, provtagningar osv. Nätverksprocess 3 Intervjuade personer: Mamma, styvfar, mamma till styvfar, handledare till familjehem, väninna till mamman, lärare, socialsekreterare, nätverksledare I denna familj är det mamman som tar initiativ till ett nätverksmöte. Tiden innan mötet var hon väldigt aktiv. Hon bjöd själv in personer från det privata nätverket och informerade om hur ett nätverksmöte går till. Hon diskuterade barnets situation med sitt nätverk och framhöll att mötet är till för barnets bästa. Vidare förberedde hon sig genom att läsa journaler och tänka igenom de frågor hon själv har och hur hon ska kunna ställa dem på ett bra sätt. Nästan alla i det privata nätverket hörde av sig till mamman innan mötet. Många undrade varför vissa frågor inte skulle diskuteras. Mamman förklarade att mötet är till för att förbättra barnets nuvarande situation, inte för att prata om vad som hänt tidigare. Hon säger att det var kontakten med nätverksledaren som hjälpte henne mest under förberedelserna: Jag tror att allt hjälpte till väldigt mycket, men mest tror jag när vi pratade, alltså när de hörde av sig i telefonen. - Ja men det här datumet, blir det bra och så här kommer det stå i brevet. Man hade chansen att ställa frågor; Hur gör man nu? Hur gör man så? Sen lämnade de ut telefonnummer ifall det dök upp någonting eller om jag behövde höra av mig och så. Deltagarna i det privata nätverket bekräftar bilden: i det här nätverket försiggick en väldig aktivitet innan mötet. Många hade frågor som de insåg under mobiliseringsperioden att de inte skulle få ställa på mötet, vilket ledde till en viss besvikelse. Styvpappans mamma talade bara med sin son, sin svärdotter (huvudpersonens mamma) och nätverksledaren om det förestående mötet. Dock hade hon noga tänkt igenom det hela. Hon var på det klara med att hon, som också är lärare, inte trodde att barnen skulle fara illa av att flytta hem till sin mamma. En åsikt hon kände att hon kunde framföra på mötet. Kontakterna med socialtjänsten var av rent praktisk art: Kan hon få ersättning för utebliven arbetsinkomst när hon har umgänge med barnen? Vilka datum kan de komma? Styvpappans mamma anser att det var lagom med förberedelse innan mötet. Mammans väninna undrade vad hon kunde tillföra mötet då hon inte känner barnen, men tänker att hon kan tala om för socialsekreteraren hur hon kan stötta 22 sin väninna. Samtal förs mellan tre väninnor till mamman som alla är inbjudna till nätverksmötet. De tror att mötet ska komma till ett beslut rörande barnens boende, och försöker att komma fram till hur en lösning skulle kunna se ut. En viss besvikelse inträder när de förstår att så inte är fallet: mötet ska bara diskutera och samla information runt barnets situation. Socialsekreteraren har kontinuerlig kontakt med mamma och familjehemsföräldrar. Den kontakten är en del av ett pågående uppföljningsarbete. Socialsekreteraren förbereder sig inte på något särskilt sätt, men säger: Ibland är det så att man kanske har mer eller mindre lustiga sammanhang man ska till men. Det lever man ju med, tänker jag, i sitt arbetsliv. Så man hanterar det. Handledaren till familjehemmet säger: Nej, jag pratade bara med familjehemsföräldrarna och vi kom överens om att vi skulle ses innan. För de har varit oroliga för det här. Dom var oroliga inför mötet. Så det kändes också bra att kunna prata igenom med dem innan vad som kunde hända och vad som kunde vara det värsta, så att säga. Hjälpa dem att vara lite förberedda. Handledaren för familjehemmet hade träffat mamman tidigare, dock inte på grund av nätverksmötet utan för att mamman ville bemöta en sak som handledaren hade skrivit. Att de träffats var alltså mammans förtjänst, det är hon som är den aktiva i det här nätverket. Handledaren reflekterar över vad hon har skrivit, samt tänker över sin åsikt som kommer till uttryck i texten. För övrigt har handledaren inga kontakter innan mötet. Specialläraren uttrycker sig så här: Vi uppfattade det som att vi skulle vara med och presentera skolbiten och sedan skulle vi gå. När vi kom där så var det inte alls så utan alla från skolan skulle vara med hela tiden. Det där tror jag man skulle ha diskuterat innan. På sätt och vis kan jag tycka att vi från skolan bidrar med en del, men vi kan inte gå in i behandlingsarbetet och vi kan inte gå in i helheten runt familjen, det är inte vår kompetens. Läraren, likt de flesta professionella, går igenom sina papper, kartläggningar osv. Han hade också viss kontakt med familjehemsföräldrarna. Läraren hade velat ha mer information innan mötet: Vad innebär ett nätverksmöte? Hur jobbar just det här teamet? Det var väl en privat firma som jobbade med det här, hur gör de? Lite kort bara. Sen får man ju läsa det man orkar. 23 Nätverksprocess 4 Intervjuade personer: Mamma, farfar, ingift morbror, lärare, skolsköterska, behandlare vid barnpsykiatrisk mottagning Mamman informeras om nätverksmötet av socialsekreteraren när hon ansöker om kontaktfamilj för sonen (huvudpersonen). Mamman och sonen har ett förmöte med nätverksledaren, då de bestämmer vilka som ska inbjudas till mötet. I övrigt ingen kontakt med nätverksledaren. Mamman hade ingen aning om vad ett nätverksmöte är och tycker att ”det hela blev för stort”. Flera från det privata nätverket hör av sig till mamman när de fått inbjudan till mötet. Det kommer många på mötet och mamman säger: Jag tyckte alla var väldigt engagerade, vilket jag absolut inte hade förväntat mig. Farfar pratar lite om situationen med sin svärson innan mötet. Han förberedde sig inte på något särskilt sätt: Nej. Jag visste ju inte vad det skulle innebära. I och med att jag aldrig varit med på ett sånt här tidigare så visste jag ju inte vad som skulle ske. Utan det fick man ju ta när man kom dit. Den ingifta morbrodern blir inbjuden till nätverksmötet via brev. Han har en lite ambivalent inställning då han tycker att det innehåller onödig information som han redan känner till. Han förstår inte syftet med nätverksmötet. Han blir också arg eftersom han tycker att han har känt till situationen så länge och bråkat för en förändring för barnet inom det privata nätverket. Han ställer sig också undrande över sin roll på mötet, han uppfattade att det redan var planerat att han skulle vara kontaktfamilj. Innan mötet pratar han med sin fru, som i sin tur pratar med sin syster (mamman till huvudpersonen). Han blir, som många andra intervjuade, engagerad att gå på mötet av att se inbjudningslistan, men hade uppskattat att bli kontaktad före mötet för att få lägga fram sin syn på saken. Ingen ringer honom och inga kontakter tas förutom brevet och samtalet med frun. På frågan om han förberedde sig inför mötet svarar han: Det var svårt att bestämma innan hur ett möte ska se ut när jag inte visste alls hur det funkar eller någonting utan jag gick dit med ganska öppna ögon så att säga, så fick man ta situationen för vad den var. Så att jag hade ingen speciell förberedelse alls/…/jag har lärt mig med åren att det är ingen idé att förbereda sig för någonting som kanske kommer att inträffa eller någonting utan det blir mycket lättare att ta situationen som den är. Morbrodern tycker att mötet var jönsigt och tramsigt. Det skulle avhandla alldeles för viktiga saker för att vara på en sådan nivå, menar han. Hela detta privata nätverk upplever mötet som mycket diffust. Det kan sammanhänga med hur socialsekreteraren motiverade det. Hon presenterade idén med nätverksmötet: vi gör så, alltid. Även om mötet till slut tycks ha lett till 24 något bra var inte det privata nätverket med på tåget. Det påverkar antagligen deras inställning till nätverksprocessen. Den ingifte morbrodern menar att problemet borde ha lyfts fram tydligare under mötet eftersom många personer har undgått att se att pojken mår dåligt. Han menar också att pappan inte klarar att ta sitt ansvar, det måste någon annan göra. Pojkens lärare blev först lite förvånad: Jag visste inte att det var så stort. Jag tog över klassen i augusti förra året, så jag hade inte känt dem så länge. Det var så många personer inblandade och att det var så allvarliga problem. Läraren pratade med övrig skolpersonal som var inbjudna till mötet, för övrigt ingen förberedelse: Jag tänkte ju igenom vad jag visste och vad jag har sett. Och vad jag och mamman hade pratat om innan. Läraren tycker att det var lagom med förberedelse inför mötet: man måste ju ha något att prata om där också. Skolsköterskan känner familjen och vet det mesta om situationen. Hon bestämde sig genast för att gå på mötet. Mamman ringde upp och frågade om hon visste något om nätverksmöten, vilket hon inte gjorde. Skolsköterskan tänkte att hon hade två roller på mötet: en professionell och en som vän till mamman. Hon förberedde sig lite genom att prata med den övriga skolpersonal som skulle vara med. Behandlaren från den barnpsykiatriska mottagningen säger om sin roll och sina förberedelser inför mötet: Det fick jag ju se när jag kom dit vilken roll jag hade. Eftersom jag hade en behandlingskontakt, en sporadisk behandlingskontakt med familjen, och kände familjen väl så var det beroende på vad nätverksledaren ville ha för information. Jag hade mycket att komma med. Jag behövde inte gå tillbaka så mycket till journaler för att titta. Jag hade koll på vad det handlade om. Jag hade det i huvudet. Socialsekreteraren meddelade mamman att man brukar ha ett nätverksmöte när man utreder behovet av stöd. Det var hon som informerade mamman och bjöd in nätverksledaren. På frågan om hur hon tyckte att mamman reagerade kring inbjudan svarar hon: Nej jag meddelade det innan, har jag för mig. Skickade hem brev om att när vi träffas så kommer vi träffas först en liten stund och sen kommer jag bjuda in nätverksledare till mötet. Så de kommer också vara med för vi brukar ha nätverksmöten. Så att hon visste det när hon kom. Så jag tror inte hon reagerade… hon verkade då som hon var, som att det var ok. I denna familj är det väldigt lite kontakter från nätverksledarens sida. Flera personer i nätverket undrar vad det egentligen är som händer. De flesta verkar 25 tänka att de ”väl får åka dit och se”. Flera av de intervjuade personerna i det privata nätverket hade dock fortfarande efter mötet svårt att förstå vad det hela handlade om. Nätverksprocess 5 Intervjuade personer: Mamma, mormor, farmor, farbror, lärare, socialsekreterare, biståndshandläggare, nätverksledare Mamman i detta nätverk har deltagit i nätverksmöten förut. Redan innan förmötet frågar hon personer i sitt privata nätverk om de vill komma. Mamman förbereder sitt privata nätverk: Jag beskrev ju det att vi skulle sitta i en ring då och prata om hur situationen är och hur vi ska lösa det. Och så sa jag det även att de fick prata fritt. Och säga vad de tyckte. Att det var viktigt att de pratade fritt liksom. Kontaktade någon dig? Nej. Inte efter att de hade fått brevet. Det var nog mer att man kollade om de skulle komma. Annars så var det väl inget speciellt utan vi möts på mötet/../Och vi hade ju haft förslaget, jag tror vi pratade om det innan, jag och min syrra också, så att jag hade ju lite där i bakhuvudet att förslaget om min syrra skulle komma fram. Så att det var ju ganska skönt för då visste jag att (barnet) inte skulle komma till någon främmande människa. Mamman betonar att det mesta pratade man om på mötet, man kan inte förbereda sig så mycket: ”Ja det är ju svårt att tänka sig hur ett möte ska bli”. Pappan, som var lite orolig inför mötet, talade med sina kontaktpersoner inom psykiatrin. Han tycker att socialtjänsten kunde ha tagit mer kontakt innan mötet, men att mötet ändå blev bra, bättre än han förväntade sig. Farfar får reda på mötet genom sin son, som har pratat med sin före detta fru. Farfar och pappa pratar om situationen, om mötet och hur de ska gå vidare. Farfar var med på ett förmöte och pratade igenom situationen från sin synvinkel innan nätverksmötet. Han är väldigt nöjd med hela processen. Mormor har sin dotter (mamman) boende hos sig under mobiliseringsfasen och hade därför kontakt med socialsekreteraren innan nätverksmötet. Mormor är också med på ett förmöte. Mormor tycker att socialsekreterarna var tydliga med att beskriva hur de tänker. Hon tycker också att hon visste, innan mötet, hur de flesta deltagarna skulle resonera: Ja. I och med att man visste vad det handlade om så var det ju lätt att komma dit. För att man visste ju redan vad orsaken var och så där. Så det var ju inte så svårt. Och sen att sitta bland de andra och vem som helst pratade och sådana här grejer. Så att det gick bra. 26 Men om man tänker på allting, är det något som du tycker borde ha varit annorlunda då, innan själva mötet? Nej det tror jag inte. Man var inställd på det som skulle komma, ja det var man, man visste ju vad det handlade om, så att då var det ju inget svårt. Läraren blir först kontaktad av socialsekreteraren som berättar om mötet och förbereder henne på att nätverksledaren kommer höra av sig. Läraren hade också kontakt med familjen. Mamman ville gärna att läraren skulle komma på mötet, eftersom hon hade förtroende för henne. Läraren tyckte det var självklart att komma. Hon förberedde sig genom att tänka igenom situationen. Läraren tycker att socialtjänsten har agerat fel med denna familj, och tänkte igenom innan mötet hur hon skulle kunna hjälpa familjen att framföra detta. Nätverksledaren ringer läraren men beskriver mest praktiska saker. Läraren tycker att det var bra och professionellt. Läraren kontaktar själv mamma och mormor innan mötet för att säga att hon tycker de är starka som orkar gå igenom detta. Hon kontaktar också barnets tidigare lärare för att få med sig en samlad bild till mötet. Inför mötet var det ingenting hon undrade över, all information gick fram och var tydlig. Läraren tycker att det var viktigt att få veta vilka som skulle komma på mötet så att hon kunde rikta sina tankar. På frågan om hon är missnöjd med något i processen svarar hon nej. Jag tyckte att det var svårt att föreställa sig hur det skulle bli eftersom det var många personer på mötet som jag inte hade träffat tidigare. Jag tyckte att alla ifrån familjen bidrog med sitt i en knepig situation. Inför detta nätverksmöte är det mycket mobilisering, och socialsekreteraren är själv ganska aktiv i processen. Socialsekreteraren säger: Där var vi nog ganska på, att de (föräldrarna) verkligen skulle inventera. De tyckte först att ”ja men min bror har inte tid eller min syster”, och så där: ”vi kan inte…” så det där var vi nog lite tjatiga med att vi tyckte att de personerna skulle med. Och ja, de kom ju också. Socialsekreteraren har kontakt med familjen under tiden fram till mötet och hör också av sig innan mötet för att höra att mamman har tillfrisknat efter en operation. Mamman tycker att det kändes omtänksamt. På frågan om socialsekreteraren förberedde sig: Nej, alltså det gjorde jag inte inför själva mötet. Under utredningen hade jag ju fått idéer och tankar om vilka i nätverket som kunde vara där, det såg hoppfullt ut då. Sen vart det ju inte alls så som jag hade tänkt så. 27 Hon uttrycker samtidigt att det är viktigt att inte komma med för fast uppfattning om vad mötet ska kunna leda fram till. Nej jag tror att det är viktigt att det får bli… att inte jag kommer med någon föreställning om, som jag hade då, att farbroderns familj skulle vara bra. För då hade inte det här andra kommit fram, liksom som det blev. Utan man ska nog vara ganska neutral tror jag när man kommer till sådana möten. Nätverksprocess 6 Intervjuade personer: Mamma, behandlare, jourhemsmamma och jourhemspappa Huvudpersonen i denna nätverksprocess gick i behandling på Mini-Maria, en mottagning för ungdomar med risk- och missbruk. Nätverksprocessen initierades av behandlaren på Mini-Maria, som föreslog socialsekreteraren att ordna ett nätverksmöte för pojken. Nätverksprocessen för den här familjen karakteriseras av en tämligen liten mobilisering. I stort sett inga av personerna i det privata nätverket samtalade med varandra innan mötet, inte heller talade de med några professionella. Mamman deltar i ett förmöte med socialsekreteraren och nätverksgruppen. Det blir aldrig klart för intervjuaren om huvudpersonen var med under förmötet. Mamman säger att hon inte samtalade med någon innan mötet. Sedan framgår det dock under intervjun att hon frågat sin mans bror om han ville närvara vid mötet. Mamman formulerar detta, i ett citat som visar hur hon uppfattade familjens delaktighet i förberedelsearbetet: Vi frågade om min mans bror fick komma på mötet. Det enda vi bestämde var om vår familj, de andra bestämde den andra delen. Hon menar vidare att hon inte varit särskilt delaktig i hur syftet med mötet formulerades. Man kan undra över hur väl förankrad idén om ett nätverksmöte var hos pojken och mamman. Bland annat uttrycker sig mamman så här om inbjudningsbrevet. Vi bestämde tillsammans vad som ska stå i brevet. Nätverksledaren bestämde hur brevet skulle formuleras och frågade oss om vi ville tillägga någonting. Hon tycker inte att hon var delaktig i formuleringen av de frågeställningar som skulle tas upp på mötet. Nej de sa att vi ska prata om det och det. De frågade mig också om vad vi ville prata om. 28 Mamman uppfattade alltså att socialsekreteraren, och kanske även nätverksledaren, redan innan mobiliseringen hade en bestämd uppfattning om mötets form och innehåll. Jourhemsmamman blev kontaktad av nätverksledaren via telefon och fick också ett inbjudningsbrev. Hon förberedde sig inte och kontaktade inte någon innan mötet. Hon tycker att det kan vara en bra förberedelse om man får reda på syftet med mötet i samband med inbjudan, särskilt vilka förväntningar socialsekreteraren har på vad mötet ska innehålla och leda till. Jourhemsmamman är kritisk mot att brevet inte hade någon lista över de inbjudna, likaså att nätverksledaren inte pratade med pojken innan mötet (vilket dock är lite oklart). Jourhemsmamman tror ändå att det var något positivt med mötet. Men hon menar att det kan vara svårt att som jourhem prata fritt på ett sådant möte. Vi har bara en liten del att berätta, hur det fungerat hos oss och vad vi tycker. Det är inte alltid man kan lägga in en åsikt. Vi har uppdraget av socialförvaltningen. Vi kan sitta i ett litet dilemma. Man kanske inte alltid kan säga vad man tycker egentligen. Det är inte alltid man gör det. Hon berättar vidare: Jag kan ju tycka att föräldrarna har fel t.ex. Det kan jag inte säga när jag sitter där. Det är ändå föräldrar och deras barn. Jag har bara känt barnet lite grann men föräldrarna har hela historien. Sedan kan det ju vara att jag har fel i det jag tycker. Jourhemspappan uttalar sig om syftet med mötet: Bara att man ville ha mer underlag för beslut. Han uttalar sig också om att huvudpersonen inte var informerad innan mötet. För att då tänkte jag som en 16-åring och träffa 20 personer, varav de flesta tycker man är en stor skitstövel och inte mera förberedd, måste vara ett väldigt tufft möte. Vilket det också blev. Det var inte bra. Jourhemspappan är oerhört kritisk både till syftet med mötet och hur det förlöpte. Han tycker att inbjudningsbrevet till mötet var diffust. Brevet var kortfattat och han tycker inte att det fanns något klart definierat syfte. Han tyckte inte att han själv i sin roll behövde förbereda sig inför mötet. Däremot menar han att det privata nätverket noga bör förberedas: Alltid via förmöte för de som är svagast. Med svaga menar han alla som inte är professionella. Han menar att nätverksledaren inte kontaktade huvudpersonen: När tiden gick och de inte hört av sig så informerade jag honom utifrån de möten jag varit med om, så att han hade lite bakgrundsinformation. Vad det 29 skulle gälla och vad man skulle ta upp samt lite om syftet som jag trodde det var. Det skulle egentligen nätverksledaren ha gjort, men vi gjorde det själva istället. Han menar också att alla åsikter inte riktigt beaktades. Föräldrarna ville att pojken skulle till ett behandlingshem i Norrland, men socialsekreteraren lyssnade inte alls på det örat. Jourhemspappan menar att man då hellre borde ta det som ett tjänstemannamöte utan huvudpersonen. För att ett nätverksmöte ska var motiverat gäller: Att man möter familjen, klienten, nätverksledaren och socialsekreteraren och försöker hitta vad som är unikt med det här mötet, annars kan det bara vara ett tjänstemannamöte. Du måste hitta vad det är som är det unika. Ett gemensamt syfte och mål med mötet. Sedan att man har stöd. Att det är någon som stöttar den här klienten på mötet. Han tycker att det som togs upp på mötet enbart hade socialförvaltningens perspektiv. I likhet med jourhemsmamman tycker han att det kan vara svårt att tala fritt på mötet. Vi är en jourhemsplacering så det kan man inte bestämma, det är bara att gå. Det är inte frivilligt alls, det är bara att gå dit. Senare i intervjun säger han: Eftersom jag är anställd av socialförvaltningen, om jag säger att de har gjort fel då får man inga nya uppdrag. Han är både mångordig och kritisk till nätverksmötet. Till skillnad från jourhemspappan menar den inbjudna behandlaren från MiniMaria att det fanns ett klart uttalat syfte med mötet. Själv kontaktade han inte någon inför mötet och blev själv inte kontaktad av någon, men menar att inget behov fanns eftersom han har en löpande kontakt med familjen. Han menar vidare att nackdelen med nätverksmöten är att förberedelsetiden är så lång. Behandlaren drar också en parallell till sin egen profession vad gäller förarbete: Det blir också en sådan paradox, som när man börjar i terapi så går man i sina bedömningssamtal, här drar vi igång ett nätverksmöte men vi gör aldrig en bedömning. Är det en familj som har tillräckliga krafter att tillgodogöra sig ett nätverksmöte? På frågan om mötet blev som han tänkt sig svarar han: Jag hade nog tänkt, och förhoppningen var nog, att familjen skulle kliva fram mer tydligt. Få en ökad kunskap kring pojkens brister och resurser. Så har det tyvärr inte blivit, snarare har man tillskrivit socialtjänsten en 30 otroligt tydlig föräldraroll. Ni måste göra någonting! Ni måste ta hand om honom, låsa in honom, för jag står inte ut med skammen! Enligt behandlaren hade socialsekreteraren respektive familjen helt olika syften med mötet. Det förefaller som om deltagarna anser att detta möte inte har lett så mycket framåt och det finns fortfarande en oro kring huvudpersonen. Att särskilt mamman är orolig framgår när hon svarar på frågan om något kunde varit annorlunda med mötet: Jo kanske skulle en läkare sitta samtidigt och bedöma min son. Jag tycker att en psykolog ska sitta framför min son och kolla med hans ögon hur min son mår. Nätverksprocess 7 Intervjuade personer: syster, mormor, svåger, morfar och behandlare Anledningen till mötet var att en ung flicka blev gravid och det fanns en osäkerhet om hon skulle klara att ta hand om barnet. Flera av de inblandade tycker att syftet med mötet var lite oklart. Enligt systern var det socialtjänsten som tog initiativ till mötet och syftet var: Att det var för att träffa nätverket som min syster har runt sig. Att de skulle lära känna oss och se vad vi var för några personer. Inte heller i detta möte har det varit så mycket aktivitet i mobiliseringen. Systern pratade om mötet inom familjen och med sin mamma men annars gjorde hon inga förberedelser. Både hon och mamman tyckte att det var bra att det blev ett möte. Men hon anser att mötet borde ha varit mer förberett. Jag visste inte alls hur mötet skulle vara, då är det svårt att förbereda sig för det också. Att utförligt beskriva vad det kommer att vara för möte och kanske ge några funderingar. Nu kan ni fundera på det här och det här. Hon säger att nätverksledaren ringde henne innan mötet men undrade inte om hon hade några frågor hon ville lyfta på mötet. Intervjuaren frågar om till exempel en blankett skulle kunna hjälpa till som ett underlag för mötet. Ja det kanske skulle vara bra. Om man har några egna funderingar, frågor man vill lyfta fram kring huvudpersonen, något som man vill att de ska ta upp, då är det kanske bra att de får in det innan själva mötet. Då kan de förbereda sig lite på vad vi tycker och tänker. 31 Hon tycker att andra gärna får komma med förslag men man kan ana att hon ändå tycker att tolkningen av förslagen ligger hos ”dem”, dvs. socialtjänsten. Vidare menar hon att mötestiden inte räckte till. Det kändes som att vi var tvungna att bryta fast det kanske fanns mer att prata om. Det hade kunnat vara bra om man kanske hade två möten så att det blev lite längre. Sedan så kanske ett uppföljningsmöte också hade varit bra så att man kunde prata om hur det blev. Nu bestämde vi i och för sig inget men man kunde ha haft ett uppföljningsmöte efter det att hon fått barnet och följt hur det var då. Mormor blev uppringd av nätverksledaren men hon hörde inte av någon annan och ringde inte heller själv till någon. Hon berättar att hennes son inte kunde komma men att han ringde och pratade med nätverksledaren. Mormor uppskattade särskilt telefonkontakten med nätverksledaren innan mötet, vilken hon upplevde som lugnande. Svågern talade inte med nätverksledaren innan mötet, han pratade lite med sin familj men inte med några fler. Han kommer med en viss kritik till hur mötet utformade sig. Han menade att det var väldigt mycket fokus på mamman medan det ofödda barnets pappa hamnade i skymundan. Morfar kände inte till något om det förestående mötet innan han fick inbjudningsbrevet. Jag tror nog att min fru sa någonting om det någon gång bara, sedan kom det ett brev. Hon visste inte heller om det men någon hade nämnt det för henne för hon är god man för vår dotter. Hon visste inte när det var. Han pratade inte med någon inför mötet och blev inte heller kontaktad av någon annan mötesdeltagare. Även morfar menar, i likhet med svågern, att mötet var mycket fokuserat på barnets mamma. Barnets pappa fick inte mycket utrymme: Det hade nog kunnat vara bättre om man ser på det ur den synvinkeln. Behandlaren blev inte kontaktad av någon innan mötet och tog inte heller själv kontakt med någon, men hade gärna pratat med en nätverksledare innan. Syftet med mötet hade nog framträtt tydligare då, menar behandlaren. Han sa ja till att delta på mötet först efter att ha träffat familjen och fått deras godkännande, så det har funnits en dialog mellan behandlaren och familjen innan mötet, även om de inte själva egentligen uppger det. Behandlaren såg sin roll på mötet som att vara lite tillbakalutad: Det jag tänkte på var att jag inte kände familjen. Jag har bara träffat dem en gång och jag tänkte på att rollen för mig blir att lyssna och svara på frågor. Även behandlaren tycker att den blivande pappan fick för lite utrymme under mötet och menar att om han som behandlare haft ett samtal med nätverksledaren innan så hade det kunnat bli annorlunda: Ja, om jag hade sett frågeställningarna och han inte varit med hade jag lyft det, eftersom jag tycker det är så viktigt. 32 Absolut så hade jag undrat kring det. Här kan vi se önskemål om ett utökat mobiliseringsarbete, att i högre grad involvera den blivande pappan. Nätverksprocess 8 Intervjuade personer: ego, mamma, styvpappa, socialsekreterare, behandlare, biträdande rektor Anledning till mötet var en flicka som inte går i skolan. Hon har efter utredning vid 9 års ålder (nu är hon 16) fått diagnosen ADD och svår dyslexi med inslag av sociala svårigheter liknande Aspergers syndrom. Mamman säger att hon tar mycket ansvar för flickan, men önskar att pappan skulle ta mer ansvar samt att se vilken hjälp hon kunde få från släkt och vänner. Enligt mamman var det deras kontaktperson i Mobila teamet (arbetar med barn med skolproblematik) som initierade nätverksmötet. En personal i det Mobila teamet motiverar initiativet med att det inte fanns någon socialsekreterare involverad just då. Flickan säger att hon inte varit med och bestämt innehållet på mötet men säger sig ha fått möjlighet att påverka lite. Mamman säger att: Jag tycker det var rätt förutsättningslöst att försöka samla ihop alla och sedan prata ihop det på ett nätverksmöte. Mamman menar att mötet egentligen kommer flera år för sent. Hon hoppades att det skulle leda någon vart men trodde inte riktigt att det skulle göra det. Det stora problemet är ju att flickan inte klarar skolan och inte trivs i skolan. Hon säger att hennes och dotterns räddning har varit det Mobila teamet i skolan. Mamman säger att hon inför mötet pratade ”med sin sida”, med vilket hon antagligen menar sitt privata nätverk. Hon fick en viss respons från de närmaste. Flickan säger så här om initiativet till mötet: Jag tror att det skulle vara ett möte för att ta reda på varför det varit jobbigt i skolan. Hon hade ingen kontakt med andra inför mötet, undantaget att hon blev uppringd av en moster och fick själv berätta om vad mötet skulle handla om. Flickan var besviken över att flera som blivit inbjudna inte kom på mötet. Styvpappan var inte med på förmötet och hade inte heller några kontakter inför mötet. Behandlaren som var initiativtagare till nätverksmötet, menar att syftet var att sortera, vem som ska göra vad och inventera vad som redan gjorts för att inte göra samma saker igen. Behandlaren var med på förmötet men gjorde i övrigt inga förberedelser inför mötet. Hon hade yrkesmässig kontakt med flickan, hennes mamma och skolan under tiden och pratade även med en socialsekreterare angående en ansökan. Hon blev inte själv kontaktad av några personer inför mötet. Behandlaren menar att det tog väldigt lång tid innan mötet blev av och ringde därför själv upp nätverkslaget för att höra hur processen fortskred. Socialsekreteraren var passiv innan mötet, motiverat med att hon var nyanställd. Hon blev inte heller kontaktad av någon innan mötet. Hon träffade mamman och 33 nätverkslaget i ett förberedande möte. Hon har tolkat situationen så att det fanns en konflikt mellan socialtjänsten och familjen om vem som ”ägde” mötet. Innan mötet ägde rum hade flickan börjat skolan igen. Det hände alltså en del under förberedelsefasen. Nätverksprocess 9 Intervjuade personer: pappa, mentor (en lärare) och behandlare Pappan berättar att syftet med nätverksmötet var att lösa sonens missbruksproblem. Övriga intervjuade säger samma sak: att det fanns ett tydligt syfte med mötet. På frågan om vem som initierade nätverksmötet så svarar pappan att det var pojkens mamma. Men i intervjun med behandlaren så säger denne att det var han som gjorde det. Anledningen till att behandlaren tog ett sådant initiativ var att pojken inte kom till behandlingen som han skulle. Dessutom hade mamman, som pojken bor hos, sedan en tid en livssituation som inte kunde ge pojken en trygg miljö. Hon hade ekonomiska problem och hotades att bli vräkt från sin lägenhet. Behandlaren: Det var svårt för mig att jobba med en pojke som röker cannabis, när allting var så struligt i hans familj. Det var därför som jag tänkte att vi behövde det. Pappan träffade nätverksledarna på ett förmöte där man gick igenom vad mötet skulle handla om samt syftet med mötet. Pappan upplevde förmötet som styrt. Han uttrycker det så här: De som höll i det här mötet höll i taktpinnen. Eftersom det var en viss tid avsatt och de hade vissa ledande frågor som sedan bollades runt i gruppen. Det var inga direkta frågor som man själv; t.ex. Jag vill att vi pratar om det här. Jag ville att man skulle kunna få lite svar av de instanserna som satt där om hur de jobbade kring det här. Pappan pratade med några personer om mötet, han nämner inte vilka, som han vet har kontakt med pojken. Dessa hade dock ingen möjlighet att närvara på mötet. På frågan om något i brevet borde varit annorlunda säger han: Frågan skulle ha ställts i brevet om det finns någonting som du vill ta upp. När brevet går till de inbjudna, vad känner de att vi ska ta upp? Kontakta mig. Jag tycker att med alla de som träffar, umgås med den här personen har något att tillägga. Så är det bara. Om det var något han saknade efter mötet så var det att någon chefsperson skulle deltagit: Att det kanske finns någon ansvarig någonstans som kan tala om varför vi jobbar på det här sättet och hur det kommer sig att mina handläggare inte kan göra på något annat sätt. Han saknar någon form av beslutsmandat, kan man tolka det som: 34 När man är i den situationen och man vill att det ska påbörjas en behandling då vill man inte som förälder höra: Ja men till nästa möte så ska jag se om vi kan ta ett beslut! Då börjar vi snacka om de här månaderna igen och det finns det inte tid för. Det vi pratar om är som en swot-insats med polisen, det ska ge pang bom, full storm, rakt på, gå till botten. Hårt och intensivt på kort tid, det är vad som krävs. Behandlaren berättar att han initierade mötet genom kontakt direkt med nätverkslaget. Anledningen var att pojken inte hade någon handläggare vid socialtjänsten, den tidigare socialsekreteraren hade slutat. I samtal med behandlaren menade nätverkslaget att det måste finnas en handläggare innan man kunde ordna ett nätverksmöte. Det ordnade sig med en handläggare efter ett tag. Behandlaren deltog tillsammans med familjen vid förmötet men tog därefter inga kontakter och blev inte själv kontaktad inför mötet. Mentorn (en lärare från skolan) blev kontaktad av mamman och fick inbjudan från henne. Mentorn pratade flera gånger med mamman inför mötet och säger att hon faktiskt inte uppfattade sin närvaro på mötet som frivillig: det är någonting jag måste göra eftersom jag är mentor till eleven, det reflekterade jag inte över. Mentorn var från början inte helt klar över sin roll på mötet men trodde sig inte kunna tillföra särskilt mycket. Sedan visade det sig att jag kunde göra ganska mycket när jag väl kom dit. Skolan tog en ganska stor plats på mötet. Deltagarnas syn på förberedelsetiden före mötet – i sammanfattning De intervjuades syn på förberedelsetiden inför det nätverksmöte de inbjudits till kan sammanfattas i några aspekter. Kanske dessa aspekter framför allt har det gemensamt att de markerar förhållanden som inte var förväntade enligt forskning och beprövad erfarenhet hittills. Dessa slutsatser presenteras nedan under några rubriker. Mobilisering och kontakter – nödvändigtvis förutsättningar för varandra? Det visade sig att inbjudan till att bli delaktig i en nätverksprocess inte föranledde särskilt mycket kontakter mellan de inbjudna. Man kunde förvänta sig att en inbjudan till ett nätverksmöte uppmuntrar till kontakt mellan nätverkets medlemmar, då denna inbjudan kan väcka frågor om hur man kan förbereda sig för mötet, hur man ska agera på mötet i den roll man befinner sig där etc. Det sammanhänger nära med nätverkslitteraturens syn på mobilisering att betrakta den i kontakttermer, dvs. att bristen på kontakter innebär att nätverket inte blir mobiliserat. Kanske man då får återgå till vad det betyder att bli mobiliserad? I sammanhanget nätverksprocess handlar det om en ökning av intresse och uppmärksamhet riktad mot ett stödbehov med en eventuell egen medverkan, med 35 en minderårig nätverksmedlem i centrum. Mobiliserade deltagare ses alltså som en förutsättning för ett effektivt nätverksmöte. Men slutsatsen i denna studie, att mobiliseringsfasen faktiskt inte karakteriseras av intensifierade kontakter mellan nätverkets medlemmar, väcker den intressanta frågan om mobilisering och kontakt nödvändigtvis hänger samman. En vanligt förekommande uppfattning i materialet i den här studien är att kontakten inte behövs därför att man själv är så inbegripen och införstådd med problematiken redan. Detta gäller såväl det privata som det professionella nätverkets medlemmar. Den förberedelseprocess man kan följa är i stället att den inbjudna beskriver en uppsummering och sammanfattning av den egna synen på barnets problem, av hur man tidigare handskats med och förhållit sig till problematiken. Det förefaller som om nätverkets beskrivningar snarare anknyter till en individuell än en kollektiv mobilisering. Det framgår också i ett antal intervjuer att det aktuella nätverksmötet är ett i raden av många möten med socialtjänsten under en lång tidsperiod. Det kan också vara ett skäl till att de faktiska förberedelserna inte tar sig andra vägar denna gång än tidigare. Det verkar nog som det finns anledning att vidga frågan om hur nätverkets mobilisering går till. Processen kan behöva definieras bredare, tex med en större fokusering på det individuella förhållningssättet hos varje nätverksmedlem. Nätverkets osäkerhet inför nätverksmötet som fenomen Vid samtal om den personliga förberedelsen inför att delta i nätverksmötet framkommer en osäkerhet som handlar om att man som inbjuden ändå inte känner sig informerad om dess ordning och rutiner. Man har inte tidigare varit med om något nätverksmöte. Det är olika vem som varit inbjudare, det skiftar mellan nätverksledaren och kärnfamiljen kring barnet som är i fokus för mötet. Dock verkar det inte vara problemet. Det är snarare så att den information som ges i samband med inbjudan inte landar så som inbjudaren önskar. Man hör inte vad som sägs, alternativt ställer för få frågor så att inbjudaren inte blir motiverad att utveckla inbjudan till att bli mer detaljerad i sin beskrivning av mötets syfte, former och innehåll. Kunde man här förvänta sig att den inbjudna då tar en senare kontakt med inbjudaren för att få mera information? Det sker dock inte utan man väljer att komma till mötet med sin kunskapsbrist om proceduren. Ett oklart syfte med mötet En grundläggande tanke i nätverksprocessen, som också sammanfaller med moderna idéer om klientens delaktighet och inflytande, är att syftet med mötet skall konstrueras i ett samarbete mellan den familj som utreds och utredande socialsekreterare, ibland med bidrag från nätverksledaren. Därför är det kanske överraskande hur vanligt det är i materialet i denna studie att den inbjudna 36 nätverksmedlemmen känner sig oidentifierad med syftet, i den meningen att han eller hon inte tycker att det är helt lätt att förstå. Man kan förstå det på många sätt. Det kan vara så att syftesformuleringarna är ganska breda. Det kan vara så att syftet bygger på händelser och processer runt barnet som inte är bekanta för hela nätverket. Syftet formuleras ju mellan professionella och de som står närmast barnet i det privata nätverket. Nätverkets brist på delaktighet I materialet kan utläsas en upplevelse av att nätverket inte känner sig ha varit delaktigt i formuleringen av syftet med nätverksmötet. Det tyder på att det finns något i samtalet mellan socialtjänstens representanter och barnets närmaste anhöriga som gör att de senare håller tillbaka sin möjlighet till inflytande över formuleringarna. Det tyder på att även de utanför barnets närmaste krets avstår från att påverka syftesformuleringarna genom förslag till kompletterande syften. Ofrånkomligt är att relationen mellan utredd familj och utredande socialsekreterare karakteriseras av en konflikt mellan stöd och kontroll av familjen. En stödjande relation kan få sin gräns och övergå i ett kontrollerande förhållningssätt, utifrån den professionellas bedömning. Det är alltså svårt att frigöra sig från ett osymmetriskt maktförhållande, en förklaring till att deltagarna utanför socialtjänsten ofta är tysta under olika faser av nätverksprocessen. Detta illustrerar en svår balansgång under en utredningsprocess, att bemyndiga den utredda familjen med inflytande över utredningsproceduren är en grannlaga uppgift för utredare och annan socialtjänstpersonal som finns med under utredningstiden. 37 Att delta på ett nätverksmöte – vilka skäl anger man? Under denna rubrik presenteras deltagarnas skäl till att delta på nätverksmötet. Den motivation som ligger bakom beslutet att delta säger något om förutsättningarna för mobiliseringsprocessen och hur sedan mötet fortlöper. Avsnittet inleds med två olika utsagor gjorda av huvudpersoner (ego). De skiljer sig åt i ålder, en är ungdom och en i stort sett vuxen. De uttrycker sig så här om sina olika möten. Nätverksmötet var till för mig. Och K. Det var mamma som sa att det skulle vara ett stort möte med lärare, rektor och andra. Hon sa att det skulle sitta en massa människor och prata om mig. De här personerna får illustrera några olikheter. Den första personen verkar förberedd och uppfattar det som meningsfullt att ha ett möte. Det andra uttalandet indikerar motsatsen, liten delaktighet och nästan kommenderad till mötet. Man kan uppskatta sin huvudroll eller närmast vara generad över den. I grunden kan man uttrycka att det handlar om tillit, vilket vi återkommer till längre fram. Beslutar sig omgående för att delta Flera personer, både i det privata och det professionella nätverket, reagerar med ett nästan instinktivt beslut och vill självklart komma på mötet när de blivit inbjudna. Några ur det privata nätverket säger om sitt beslut att delta: Det gjorde jag på en gång. Jag förstod att det här är för att hjälpa henne. När jag hade fått brevet. Några professionella säger om sitt motsvarande beslut: Direkt. Det känns ju så, att om det är någon som vill att jag ska vara med på ett sådant möte så ställer man upp. Det bestämde jag nog ganska omgående för att jag tyckte det var angeläget. Det finns ingen tvekan att man ska komma. Lojalitet Vilka skäl man har för att delta på ett nätverksmöte kan ju självklart variera. Den stora skiljelinjen går mellan privata kontakter och professionella. I båda fallen kan man dock tala om att lojalitet mot ego, även andra familjemedlemmar, är 38 avgörande. När det gäller anhöriga och vänner inom det privata nätverket finns det ju än mer av en känslomässig anknytning. Exempel på motiveringar: Jag förstod att det var något som var väldigt viktigt för min dotter. Jag tyckte synd om X, att han behöver lite stöd. Det var framför allt det jag tänkte på och det var därför vi åkte dit. Jag är ju hans farfar, så att säga. Så man vill ju ställa upp om det blir problem. Bland de professionella kan det säkert också finnas en känslomässig aspekt av beslutet att komma till mötet, exempelvis uttryckt så: Jag ville självklart ställa upp för dem så mycket jag kunde. Men vad som framträder är den yrkesmässiga lojaliteten, med starka inslag av ansvarskänsla. Man deltar på mötet främst utifrån en yrkesmässig aspekt, det är en del av arbetet att bidra med sin syn på problemen i de sammanhang de är föremål för bedömning och insatser. Ett par exempel: Jag hade en sporadisk behandlingskontakt med familjen och var en relativt viktig person, jag hade mycket att komma med. Det handlade om konsekvenser för två barn, om de skulle flytta hem. Jag handleder familjehemsföräldrarna och de var oroliga inför mötet. Jag har mycket åsikter kring ett av barnen så det kändes jättebra att förmedla dem själv och inte bara lämna något skriftligt. Det finns även yrkespersoner som menar att det är en del av arbetet som inte handlar om frivillighet. Vi är en jourhemsplacering så det kan man inte bestämma, det är bara att gå. Det är frivillighet under tvång. Det är inte frivilligt alls, det är bara att gå dit. Ja, ville och ville. Det är någonting som jag måste göra eftersom jag är mentor till eleven. Så det reflekterade jag inte över, det är någonting som jag gör. Förväntningar på mötet Beslutet att delta på mötet grundar sig inte alltid på att man tror på ett resultat av mötet som kommer att göra skillnad. Har man haft en lång kontakt med 39 socialtjänsten kanske man inte alla gånger tror på att en förändring kommer att ske, denna gång heller. Som en anhörig uttrycker det: Jag ville ju hjälpa lillebror, men jag trodde inte så mycket på det egentligen. Men av lojalitet kommer storebror på mötet även om förväntningarna är låga. En annan person antyder sin önskan om hjälp genom att vara villig att ställa upp på alla idéer: Allting handlar ju om min son då, för att det ska bli bra. Så då tar jag ju liksom allting som går, att hjälpa till. Den här mamman ser mötet som en möjlighet men har ganska diffusa föreställningar om vad mötet kan betyda. Ibland kan motivet att komma till mötet vara mångtydigt. Nedan uttrycker en person ur det privata nätverket, utöver ambitionen att bli delaktig och hjälpa till, en blandning av nyfikenhet, förvåning och missnöje som ett sådant blandat motiv för sin närvaro på mötet. Mycket nyfikenhet också för att se vilka som kom, längre bak i brevet presenterades det namn på sådana som var inbjudna. Och då vart jag bara mer engagerad att gå på mötet… Det är folk som inte funnits till överhuvudtaget. De har inte setts eller funnits till under något av de här tio levnadsåren så jag tyckte det var jäkligt märkligt att de var inbjudna. Det var nästan så att jag vart förbannad när jag såg det. Nog är det så att man kan ana en besvikelse från personen över nätverkets oförmåga att bistå. Man kan ana att personen anser sig tidigare ha sökt stöd från nätverket men inte fått det. Men så när socialtjänsten inbjuder till medverkan så blir uppslutningen en annan. Att få information för att förstå Att bättre förstå problemet, att få veta hur representanterna för socialtjänsten tänker om situationen är ett viktigt motiv att komma för en del personer i det privata nätverket. Vill vara med som stöd åt min vän, men har också egna frågor som jag vill ha svar på. Det kan också röra sig om att få svar på frågor man har till andra i nätverket, som man själv inte är bekant med: På en gång när jag fick reda på det. Dels så ville jag se vad det var för folk som min syster träffar och pratar med. Jag var ganska intresserad av att se vad de tyckte och så där. Ja höra lite vad de tyckte om allting. 40 Annars är det ju vanligare att det är de professionella som anger det egna informationsbehovet som en viktig avsikt med nätverksmötet: Vi tyckte det var bra utifrån att den här mamman hade sådana här lokala begränsningar så det var bra att få en bild av hennes nätverk. För hon hade själv svårt att ge någon. Vi ville veta vilka personer som kunde vara med och stötta henne. Just att man från socialtjänsten ofta önskar information, kanske snarare än förslag på nya lösningar av problemen, gör att flera av nätverksmötena i denna undersökning kan betraktas som utredande nätverksmöten. Det finns fler exempel på sådana avsikter med nätverksmöte. Vi som drev det tyckte att det behövde komma till stånd ett nätverksmöte. Så vi la det som ett förslag till handläggarna i ärendet. Att både göra inventarier om vilka resurser det finns i nätverket och att mobilisera nätverket för att trycka tillbaka kraften i nätverket. Utredande nätverksmöten – utan ambition om förändringar i familjesituationen som utfall av mötet – återkommer vi till senare. Att få eller ge stöd och hjälp En person (ego) beskriver att hon själv tog initiativ till ett nätverksmöte: Jag kontaktade socialtjänsten och bad dem om att få ett nätverksmöte. En mamma uttrycker sig om nätverksmötet så här: Ja det var att jag tar mycket ansvar för S själv. Och att få med pappan i bilden lite mer, se vilka man kunde få ihop från släkt och vänner som skulle kunna vara med och kanske få en bättre insyn och hjälpa till med S. Vad som annars är gemensamt både för det privata och professionella nätverket är att man ser sin roll som någon som kan hjälpa till. Ofta rör det sig om ett känslomässigt stöd. Hon är en del av familjen. Man vill hjälpa till med det man kan. Även bland de professionella finns det samma typ av erbjudet stöd, då det också blir ett stöd parat med ett yrkeskunnande. Jag har haft väldigt mycket kontakt med mamman och hon är väldigt hjälpsökande. Jag kände att jag kunde stärka henne. 41 En annan professionell person beskriver mer i klartext hur hon ser på sin stödjande roll under nätverksmötet. Därför att hon hade gett mig en massa frågor som var bra utifrån det här mötet. Om hon inte kunde ställa dem på mötet skulle jag hjälpa henne att ställa dem. Och så tänker jag att lyfta upp i klartext inför hennes nätverk vad som kommer att hända, så att de också liksom kunde stötta henne. Kraften i mötet Vi kan se att flera personer menar att det finns en kraft i själva mötet, vilket kan vara en av anledningarna till att man deltar i eller vill ha ett nätverksmöte. Genom att få en större klarhet i hur situationen ser ut kan något konstruktivt komma ur mötet. Exempel: Varför vi tyckte att det var viktigt att ha det… var ju för att ha alla samspelta så att alla hörde oron och allvaret i situationen. För att jag tror att det är viktigt när man sitter i ett nätverksmöte när man ser varandras reaktioner på, ja det som ungdomen har gjort. Och att det är viktigt för ungdomen att se hur föräldrar och hans omgivning reagerar på det han har gjort. Dessa utsagor anknyter också till nästa kategori som handlar om att få en helhetsbild av barnets situation. En samlad bild av barnet Många av de intervjuade uttrycker att ett nätverksmöte är viktigt för att skapa en helhet, att få en samlad bild av problematiken runt ett barn eller en familj. Det är framför allt de professionella som uttrycker sig så. Det tangerar också de motiv som finns för utredande nätverksmöten, där huvudsyftet är att samla in information snarare än att fatta beslut eller försöka nå nya lösningar. Det var att samlas för att tillsammans kunna få en bättre bild av de här barnens situation och vad man kunde göra för att på bästa sätt hjälpa de här barnen till en fortsatt uppväxt. Jag måste säga att jag reagerade väldigt positivt för i skolan så är man väldigt ensam om problemen. Det finns en stor press på skolan att den ska stå för mycket, bland annat det här med beteendeanalys och behandling. Så det är bara bra att få en helhet runt, jag tror det är ett bra nätverksarbete att man plockar in skolan. Så det kändes bra om vi kunde hjälpa och stötta på något sätt. 42 Tveksamhet Två personer uttrycker en osäkerhet kring sin medverkan på nätverksmötet. En privatperson, som tyckte det var självklart att komma på mötet eftersom hon blivit inbjuden, ställde sig samtidigt tveksam till sin roll och vad hon kunde bidra med. Jag undrade lite om jag egentligen hade något att tillföra just i det här fallet för att jag är ju vän till M men inte till familjen som sådan och inte funnits nära då hennes barn växte upp. Men för M har jag alltid funnits, hennes barn har jag tyvärr inte träffats så mycket. En professionell person var också tveksam och tyckte sig inte kunna bidra med så mycket i ett framtidsfokus. Jag tänkte väl att jag inte riktigt hade så mycket där att göra eftersom ärendet var avslutat från ekonomisidan. Men att jag kunde tillföra lite om vad som varit. Men att just framåt så var det ju inte så mycket jag kunde göra i ärendet. 43 Vem bjuder in till nätverksmötet – en viktig fråga i mobiliseringen? En av de centrala frågorna i förberedelsearbetet för nätverksmötet är vem som bjuder in till mötet. När det annars är svårt att generellt skilja uppfattningar hos det privata nätverket från dem i det professionella, kan man här faktiskt se en skiljelinje. Inom det privata nätverket får inte frågan någon större prioritet, det spelar inte så stor roll om nätverksledarna eller socialsekreterarna sköter inbjudan. De privata anger sakliga skäl som anknyter till att tjänstemännen är bättre lämpade utifrån sin större förtrogenhet med arbetsmetoden. De professionella å andra sidan anger främst känslomässiga skäl till att de föredrar att familjen själv (huvudpersonen eller någon närstående) bjuder in sitt privata nätverk. Synen på vem som ska ta hand om inbjudan redovisas nedan litet mer utförligt. Det privata nätverket I det privata nätverket står sakförhållanden fram som motiv för att en professionell person är mer lämpad att formulera inbjudan till ett nätverksmöte. Den professionella anses bättre kunna förklara mötets syfte och tillvägagångssätt. Det är ganska troligt att denna ståndpunkt sammanhänger med de privata personernas osäkerhet inför mötet. Även om de har syfte och målsättning klara för sig, så har man oftast inte tidigare deltagit på ett nätverksmöte och är inte bekant med mötets upplägg och formalia. Att nätverksledare eller socialsekreterare sköter det formella kring inbjudan gör att informationen blir korrekt och eventuella frågor besvaras rätt. En person skiljer sig dock från de övriga, pappan i nätverksprocess 4. Han ger ett nyanserat svar och väger skäl för och emot det ena eller andra inbjudningssättet. Han anger att om socialtjänsten sköter inbjudan så kan det ha en ”skrämselfunktion”. Det skrämmande är ett tydligare allvar i problematiken. Det är en hög motivationsfaktor att inställa sig på mötet. Å andra sidan, hävdar han, så kan det vara enklare om familjen själv sköter inbjudan. I och med att man har en gemensam historia kan man prata med varandra på ett annat sätt, både mer avslappnat språkligt men också utifrån gemensamma referenser. Denna persons resonemang leder till något av kärnpunkten för mobiliseringsarbetet. Det handlar ju om att utveckla strategier och rutiner för att uppmuntra en förväntan på att kunna göra skillnad. Det professionella nätverket Man kan tänka sig att de professionellas synsätt, att familjen själv ska bjuda in sitt nätverk, hänger ihop med vad de tror att klienter (eller människor i gemen) har för bild av socialtjänsten. Flertalet av de professionella betonar vikten av att familjen själv bjuder in till mötet. En socialsekreterare säger: ”Det är i princip familjen som ska bjuda in till mötet”. Att familjen tar ansvar för inbjudan 44 garanterar dess engagemang. Man kan se det som att en familj som själv sköter inbjudan kommit längre i mobiliseringsarbetet. Någon talar också om den känslomässiga aspekten, familjen som själv bjuder in till nätverksmöte väcker mer medkänsla än när inbjudan överlåts till professionerna. Ett ytterligare motiv att låta familjen sköta inbjudan är att den professionellas inbjudan kan leda till att mötet genomförs på socialtjänstens villkor och inte på familjens. Flera personer pratar om att det handlar om vem som ”äger mötet”. Det är en intressant synpunkt teoretiskt att ett nätverksmötes fokuspersoner kan vara någon eller några andra än huvudpersonen och eventuellt hans eller hennes kärnfamilj. Men personer i det privata nätverket har ju redan tidigare i texten presenterat synen på nätverksmötet såsom socialtjänstens. Med tiden förefaller det som om syftet med en nätverksprocess har glidit, kanske med den utvecklingen att ett nätverksmöte numera kan ordnas utifrån olika motiv. En av de professionella menar, i likhet med några personer i det privata nätverket, att om socialtjänsten bjuder in till mötet så ökar graden av allvar. Problemet får en annan dignitet. Flera menar att det privata nätverket inte uppfattar allvaret om inbjudan sköts av familjen, och det privata nätverket mobiliseras då inte i lika hög grad. I frågan om vem som ska sköta inbjudan finns det alltså nästan entydigt i materialet en åsiktsskillnad mellan personer i det privata och det professionella nätverket. De professionella anser att det privata nätverket ska sköta inbjudan för att det är en tydlig markering att mötet är till för familjen. De ser familjens inbjudan som en del av mobiliseringen. Privatpersonerna har inte samma synsätt. De föredrar att socialtjänsten sköter inbjudan till mötet. De flesta i det privata nätverket anger sakliga och formella skäl till detta. Man kan förstå skillnaden utifrån att det helt enkelt inte är möjligt att tillskriva det privata nätverket meningen att det är ”deras möte”. Det är kanske oundvikligt att associera nätverksmötet till ett möte arrangerat av socialtjänsten kring en familjs problem. Den uppfattningen kan finnas som en traditionell förhandsinställning. Vi återkommer till att relationen mellan klient och socialarbetare, även om kontakten kan kännetecknas av närhet och förtroende, ändå är ojämlik i fråga om makt (Forkby 2006). Vilken betydelse fick nätverksmötet? I varje intervju ingick ett moment om den intervjuades uppfattning om vilken betydelse nätverksmötet fått för den unga huvudpersonen, och hans eller hennes 45 familj. Hur skulle man kunna sammanfatta resultatet av mötet? Det fanns ju hos många deltagare en, om än väldigt försiktig, förhoppning att nätverksmötet skulle bidra till en förändring till det bättre. Betydelse är också ett dubbeltydigt begrepp. Det kan betyda viktig. Det kan också föra tankarna till förändring, vad mötet innebar för i första hand huvudpersonen men också för deltagarna. Nedan presenteras i sammanfattning vad nätverksprocessen kom att betyda för de som berördes av den, då de intervjuade lämnades att tolka begreppet själva. Nätverksprocess 1 Under rubrikerna tydlighet och förändring redovisas erfarenheter från detta möte. Tydlighet Att man genom ett nätverksmöte skapar tydlighet över problemet och situationen kan nog sägas vara ett av nätverksmötets starkaste kort. Vid ett enda tillfälle presenteras situationen från deltagarnas olika perspektiv och problemets art och karaktär blir tydlig för alla inblandade. Det krävs mod att vara huvudföremål för ett nätverksmöte. Att öppna sig och visa fram de problem och tillkortakommanden man har. Att nätverksprocessen, och kanske då speciellt själva mötet, utmanar integriteten har flera av de intervjuade varit inne på tidigare. Några av deltagarna svarar så här angående tydliggörande av problemen: Inget förändrades under mötet men jag fick klarhet i vissa frågor (person i det privata nätverket). Det kändes som att det var ett tydliggörande möte, att nätverket fick svar på vissa frågor de hade. Och det var kring den oron att de inte skulle få finnas med överhuvudtaget (professionell person). Det var som att man gick därifrån med att syftet med mötet hade tydliggjorts (professionell person). Förändring Två personer beskriver hur nätverksprocessen medverkar till omfattande förändringar av inställningen till socialtjänsten. Så här uttrycker de sig: Det var bra att alla var med: barnets far och min syster, mamma och pappa och min vän. Mötet hjälpte. Mamma var tidigare väldigt negativ mot socialtjänsten men ändrade sig (person i det privata nätverket). Jag svängde om. Jag tyckte väldigt illa om socialen. Men efter det här mötet har jag fått en väldigt positiv bild av hela situationen (person i det privata nätverket). 46 För att socialtjänsten skall åtnjuta förtroende hos familjen så kan inte familjemedlemmarna ha en generellt negativ inställning. En förändring som den ovan är därför viktig men kanske snarast kan ses som en förutsättning för att något skall kunna göras åt problemet. Nätverksprocess 2 Vi låter mamman i nätverksprocess 2 resonera litet över resultatet av nätverksmötet. Hon är fortfarande tveksam till vad mötet skulle kunna ha hjälpt till med. Hon berättar att sonen, som har missbruksproblem, har börjat med en behandling där hon själv är delaktig. Om det nu beror på mötet eller inte tycker hon sig inte kunna svara på. En praktisk konsekvens av mötet var att pojkens bror erbjöd honom ett jobb på sin egen arbetsplats, ett arbete som pojken dock hoppade av efter två veckor. Om vi tittar på vad de tre professionella som blev intervjuade i denna process uttrycker så framkommer lite olika saker. Det blev ju inte som jag önskat det. Allvaret kom ju visserligen fram men det blev inte så mycket konkretiserat, det blev så himla mycket diskussion kring alltså allmänt, hur man mår, hur man känner sig, bakgrund och så. Familjen känner ju redan till allt det där (professionell person). När man gick därifrån kändes det som att det var ett ganska bra möte. Fast man såg också den spricka eller de olika förhållningssätt som mamman och pappan har…. Sen tror jag att kanske rollerna inom familjen blev lite tydligare än vad de varit innan (professionell person). Det är väldigt spännande att träffa nya personer i nätverket många gånger. Jag hade i alla fall aldrig träffat hans bror och det var intressant…. Det gick vidare, att det var andra som lite tog över vår oro. Att det kanske inte var missbruk som var kärnan i problemet (professionell person). Sammantaget ger de tre utsagorna en intressant bild av mötet. Av den första kommentaren kan man ana att fokus låg på informationsinhämtande, kanske främst för de professionella. Det verkar också ha varit ett ganska känsloladdat möte. De två övriga professionella verkar mer nöjda med mötet samtidigt som vidden av problemen inom familjen blivit uppenbar. Det tycks som om kommunikationen på mötet gett dessa två en klarare bild av problemsituationen. Nätverksprocess 3 I nätverksprocess 3 var det mamman som själv föreslog för sin socialsekreterare att ett nätverksmöte skulle vara till hjälp. I efterhand verkar mamman ambivalent inför vilken betydelse mötet fick. 47 Jag kan säga rent ärligt, nej vi fick inte svar på några frågor överhuvudtaget, tyvärr. Vi gick ju in med att vi skulle ha ett nätverksmöte för att det skulle bli en frågeställning och vi skulle få svar, tyvärr blev nätverksmötet en pajkastning på allt och alla. Krasst sett borde vi ha tänkt på det innan vi ens kallade till ett nätverksmöte, det är ju så infekterat. Men samtidigt säger hon: Men man, alltså det har ju hjälpt till väldigt mycket så. Det har det. Den här mamman hade stora förhoppningar på mötet. Hennes barn var placerade i ett familjehem och hon hoppades att de skulle kunna flytta hem till henne. Nu kom mötet inte fram till det och det gör henne besviken. Att hon ändå uttrycker att nätverksmötet varit till hjälp är lite svårt att förstå. Utifrån andra deltagares berättelser förefaller det som om ingen ny information framkom. Så här uttrycker sig några av deltagarna på frågan om ny information framkom på mötet. Personligen ingen, det här var information som jag kände att jag fått tidigare, fast då hade jag i och för sig bara en sida. Från den ena sidan visste jag men jag vet inte om jag blev smartare eller om jag blev en bättre människa när jag fick reda på båda sidorna men man fick ju en annan helhet (person i det privata nätverket). Jag tycker att socialkontoret redan bestämt sig för vad de ville (person i det privata nätverket). Jag vet faktiskt inte om den egentligen hade det. Socialsekreterarens utredning var ju ganska stark redan innan och jag tror egentligen inte att det förändrades så mycket (professionell person). Om representanterna för socialtjänsten redan beslutat att inte gå mamman till mötes i hennes önskemål att få konsensus kring barnens hemgång, kan man ställa sig frågan varför man i detta läge väljer att ha ett nätverksmöte. Även om det var på mammans initiativ. Nätverksprocess 4 När intervjupersonerna inom nätverksprocess 4 uttalar sig har de svårt att definiera någon särskild konsekvens av mötet. De är generellt ganska negativa i sin bedömning av nätverksmötets funktion. Deltagarna från det privata nätverket uttrycker detta lite mer oförblommerat jämfört med de professionella, vilka uttalar sig i mer diplomatiska tongångar. Så här svarar de tre professionella på frågan om mötet hade någon betydelse. Ja det tror jag. Det ledde fram till konkreta åtgärder. 48 Det är ju alltid bra att få höra andra berätta, så det är klart att det hade betydelse. Jag tyckte att man kanske inte behövde höra allting. Det kan jag inte säga. Några av deltagarna från det privata nätverket uttalade sig så: Både och. Jag kan inte säga att det var helt bortkastat. Men jag skulle inte gå igen för nu vet jag ju. Det kändes som att det var väldigt mycket prat runt i kring hjälpen kring honom men J tappade man lite fokus kring, tycker jag. Det var ju en dam som pratade hela tiden och ställde frågor till oss, men jag vet inte, jag fick inte ut så mycket av det. Jag trodde väl att det skulle vara bättre, om man säger så. Nej jag är inte nöjd med själva mötet. Inte alls. Jag tyckte att man hade kunnat vara mycket tuffare mot vuxna individer, man hade kunnat påtala mer hur viktigt det är att de finns till och vad som kan gå fel. Peka på saker som redan gått fel och varför det har gått fel. Jag hade nog velat se mer agerande kraft alltså. De professionella uttrycker sig betydligt mer försiktigt än personerna i det privata nätverket. Nätverksprocess 5 Citaten från nätverksprocess 5 har generellt en mer positiv ton än i processen ovan. I process 5 kan man skymta en del lösningar. Det finns tecken på att nätverket har mobiliserats och tagit aktiv del i försök att lösa situationen. Några personer ur det privata nätverket har fått en mer konkret bild av problemet. Det finns också personer ur det privata nätverket som är positiva till mötet även om de inte ser att något förändrades. Nej, jag tycker väl det är bra att det finns sånt här som kan hjälpa folk som behöver hjälp. Så det tycker jag är bra. Det är… mellan oss är det likadant om man säger så. Det är inga förändringar. En annan person med liknande tankegångar om mötets betydelse: Nja det har det ju haft (betydelse). Situationen är ju, man blir informerad om mera bakgrund till hela den uppkomna situationen. Det framkom ju en hel del på nätverksmötet, så det vill jag påstå att det haft. 49 En person ur det professionella nätverket uttrycker sig om ökad förståelse för situationen genom ett exempel på hur mötet fick ta sig an flickans behov. Jag kom på en sak vi gjorde, något som faktiskt var jättebra. Vi fick skriva ett ord på vad vi tror flickan behöver, och sätta upp på en tavla. Det var faktiskt väldigt bra. Och sedan lite hur man skulle, vad man skulle göra för att komma dit att hon har allt det hon behöver. Och det var vänner, trygghet, kärlek, sådana saker. Det var liksom allt möjligt som alla i nätverket, alltså både privata och professionella, skrev upp. Så det var väldigt givande att se vad folk tänker att ett barn behöver. Och sen, jag tycker att de höll i samtalet och förde det framåt. Jag tror mötet har en ganska stor betydelse för att nätverket får veta mer både om hur J har haft det och hur hon har det, att det liksom blir lagt på bordet, att man kör med öppna kort. För annars så vet alla någon del men nu vet ju alla i nätverket samma sak ungefär. Inför detta citat kan man också reagera på att detta var en av få personer som beskriver ett händelseförlopp från ett nätverksmöte och som också beskriver något av styrkan med att ha ett nätverksmöte. Även mamman till huvudpersonen tyckte att mötet ledde till konstruktiva lösningar. Jo jag tycker att det var bra. Man kan säga att jag fick arslet ur vagnen. Faktiskt. Vi kom fram till mycket lösningar då. Vad jag ska göra och att J, jag fixade så att hon ska få bo hos min syrra. Nu har vi ju tre ställen som hon är på. Så att hon träffar ju mig varannan helg och varannan söndag och sen bor hon varannan vecka hos sin pappa och varannan hos min syster då. Då nätverket involverades visade det sig att det fanns flera personer som kan ta ett ansvar för hennes flicka, berättar mamman. En av de professionella mötesdeltagarna säger till och med att: Ja det tycker jag (att mötet hade betydelse). Främst att jag har fått se att det finns fler vuxna kring flickan som skulle kunna hjälpa till. Att de här vuxna som deltog i nätverksmötet vet allt som har hänt underlättar för min bearbetning av situationen och gjort att jag kunnat släppa det här vidare. Jag känner att det finns stöd någon annanstans och att allt inte hänger på mina axlar. Nätverksprocess 6 Av deltagarna på mötet i process 6 är fyra intervjuade och endast en person tillhör det privata nätverket, huvudpersonens mamma. Två av de professionellas 50 svar på frågan om nätverksmötets betydelse tyder på att de ser mötet som utgångspunkt för en viktig förändring. Nej, inte för mig personligen men i arbetet med honom har det nog gjort det. Det var första gången jag träffade hans mamma, så det var ju bra. Det har haft betydelse på så sätt att jag fått bekräftat vissa aningar jag hade innan. Mamman menar att mötet inte löste något problem. Men det berodde inte på själva formen utan på att hennes son, som hon uttryckte det, inte ville. Mötet handlade om sonens missbruksproblem och en deltagare i det professionella nätverket ställer frågan om mobilisering i förgrunden i sitt uttalande. Det hade ingen betydelse för mig men jag tycker det är en häftig företeelse att ha ett nätverksmöte, men jag skulle ha gjort något helt annat än det som de gjorde. Jag hade satsat mycket mer på möten innan, förbereda huvudmannen, att huvudmannen känner sig stark på det här mötet. Att det ger huvudmannen någonting. Ett mer intensivt mobiliseringsarbete efterlyses alltså här. Nätverksprocess 7 Deltagarnas berättelser om nätverksprocess 7 karakteriseras av en harmonisk och positiv anda med betoning på att mötet hade stor betydelse. Flera personer i det privata nätverket menar att problemen inte var så allvarliga, men inte desto mindre så är man tacksam för att mötet kom till stånd. En av personerna, barnets mormor, uttrycker sig så här: Ja, betydelsen är väl den att man ser att de följer upp och att man bryr sig. Det är jag tacksam för. Att se att hon kan få hjälp. Hon har inte grava problem så man kan lätt strunta i det från myndighetens sida. Det verkar inte som att de gör det och det är bra. Mormodern verkar vara tacksam för vad hon uppfattar som välvilja från socialtjänstens sida, vilket blir en bra grogrund för ett nätverksmöte. Även en syster till huvudpersonen tycker att det var bra att mötet anordnades. Det var skönt att höra vilka funderingar mina föräldrar hade, vi hade pratat om min syster, men det var intressant att höra vad de tänkte om allting. Vad de tänkte om henne och vad de ville ställa upp med. Det var ganska intressant att höra. 51 Här har en mötesdeltagare upptäckt att det blir ett annat samtal under formen nätverksmöte än i de samtal man har hemma. Här antyder en ung kvinna att det nya sammanhanget gett henne en annan syn på hur hennes föräldrar tänker om systerns situation med graviditet och, inom kort ett spädbarn. Nätverksmötet kan bli en annan möjlighet, en annan arena för dialog och ge något ytterligare än vad ett samtal i familjens krets kan erbjuda. En tillgång till så väl expertis och också en mer neutral mark i samtalet med föräldrarna. Genom de intervjuades berättelser får man intrycket av att även om det inte rör sig om ett utredande nätverksmöte med information från övriga deltagare till utredare, så verkar tonvikten här ligga på ett informationsutbyte. Eller att det växer fram en ambition att stärka relationerna deltagarna emellan. Den professionella personen som blev intervjuad, en familjebehandlare, anser också att det varit ett bra möte. Ja det har haft stor betydelse. Det har varit mycket lättare för mig att bjuda in t.ex. blivande mormor. Det har blivit mycket lättare för mig när den här blivande föräldern pratar om sin familj att förstå, att komma ihåg. Det har varit till stor hjälp i familjearbetet tycker jag, att jag sett nätverket. Så även om det inte medfört så mycket praktiska förändringar så var mötet betydelsefullt för alla som förmedlade sina synpunkter. Nätverksprocess 8 Huvudpersonen i process 8 var en flicka med skolproblem som hade accelererat till den grad att hon inte längre gick till skolan. Flickan själv menar att mötet fick en stor betydelse för henne: Jag tyckte det var skönt att prata med dem. Och så har jag kommit tillbaka till skolan igen. Även flickans mamma är nöjd med utfallet av mötet och svarar så på frågan om det hade någon betydelse: Absolut, eftersom det har gett resultat i form av stöd från rektor och skola. Jag har fått upp vissa kontakter som jag inte haft tidigare och det var bra. Till exempel yrkesvägledaren på gymnasiet och handläggare på socialtjänsten. De intervjuade menade att flickans situation förändrades som en följd av nätverksmötet. Det visade bland annat fler möjligheter för henne att nå sitt mål att få arbeta med hästar, vilket socialsekreteraren uttrycker. Situationen för familjen förändrades under den här tiden. Nätverksmötet hjälpte till att påvisa att det gör ingenting om flickan inte går på 52 jordbruksgymnasiet. Att det finns många vägar att gå för att uppnå målet att arbeta i ett stall som flickan vill göra. På det sättet var det väldigt bra. Även den representant från skolan som närvarade var väldigt nöjd. Man får en bättre bild av hela den här elevens livssituation, inte bara skoldelen, man får reda på vad som sker runt omkring. Som kan ha betydelse för hur hon fungerar i skolan. Man ser hur föräldrarna funkar, spelet bakom. Man ser om föräldrarna samarbetar eller kolliderar. Det är viktigt att veta tycker jag. Medan en person, styvfadern, den enda som var negativ och inte tyckte att mötet lett till något, barskt uttrycker att: Det enda jag kan säga är att det är samma strul som det alltid varit. Nätverksprocess 9 Anledningen att starta en nätverksprocess i denna familj var en pojkes missbruksproblem. I samband med denna process har pojken slutat att missbruka. I det här fallet är det svårare att förstå nätverksmötets betydelse för den positiva utvecklingen. Men man kan konstatera att mötet fick betydelse för organiseringen av insatser kring pojken. Det har blivit tydligare för de professionella vem som ska göra vad. En representant från skolan säger: Jag har fått lite mer insyn i hur övriga enheter arbetar. Framförallt inom socialtjänsten. Jag fick också en väldig förståelse för hur jobbigt det är för framförallt mamman som drar ett väldigt tungt lass och verkligen skriker efter hjälp. Även för en behandlare på Mini-Maria, mottagning för unga med missbruksproblem, har mötet lett till en större tydlighet i yrkesrollen. Det blev mycket tydligare för mig vad jag skulle göra och inte göra. Det var också familjeresursteamet som var med. Det var väldigt viktigt för mig att få se vad de gör. Det blev så tydligt för mig att det lägger jag över på familjeresursteamet och jag sköter kontrollen av hans drogfrihet. Det blev väldigt tydligt för mig och jag blev lättad. Situationen för familjen har förändrats helt otroligt mycket. Och för pappan har mötet inneburit att han fått kontakter och vet vart han skall vända sig om situationen blir problematisk. Det har visat att det liksom finns hopp för vår kära kommun och socialstyrelse. Dels så vet man vilka instanser och vilket sätt man kan ta kontakt med dem. Man har lite referenser. Pojken i det här fallet har lyckats bli av med drogerna. 53 Tydligare yrkesroller föreföll medverka till större tillfredsställelse med den egna insatsen för både de professionella och familjen. Betydelsen av nätverksprocessen – i mötesdeltagarnas tolkning Många av mötesdeltagarna som gör sin stämma hörd i intervjumaterialet menar att nätverksprocessen har varit viktig. Det gäller dock inte alla. Några deltagare tycker att nätverksmötet inte gjort någon skillnad, och då inte heller nätverksprocessen i sin helhet. Det blir oftast uttryckt som att man redan visste det som avhandlades genom tidigare kontakter, eller möten. När man ser närmare på vad nätverksprocessen inneburit kan det uttryckas genom två begrepp, som också fick sammanfatta utfallet av nätverksprocess 1, nämligen tydlighet och förändring. I den tydliggörande processen så rätar mötet ut frågetecken i många fall. Det rör sig ofta om de rent professionella förutsättningarna – vilken verksamhet gör vad för huvudpersonen och familjen och hur ska ansvaret fördelas? Detta är förstås viktiga avgöranden både för det professionella och det privata nätverket. Det rör sig också om att alla personer i det privata nätverket får möjlighet till en gemensam bild av omständigheterna runt barnet. Många är mycket positiva till denna möjlighet att få en, som man ofta tycker, heltäckande bild av barnets situation. I en del fall är det informationsutbytet och de ställningstaganden som det möjliggör som blir utfallet. Men i ett flertal familjer har också mötet lett till praktiska förändringar av situationen. Som exempelvis i nätverksprocess 1, där man lyckats vända en negativ bild av socialtjänsten och dess insatser till något positivt hos personerna i det privata nätverket. I process 2 så har en pojke med missbruksproblem börjat i en behandling, även om det är oklart hos de som berättar vilken roll mötet hade i detta. I nätverksprocess 3, där mamman initierade nätverksmötet, så verkar mötet inte fått ett utfall som gjort skillnad, även om mammans svar är lite oklart. För nätverksprocess 4 är det mer oklart om mötet hade någon betydelse, enligt alla definitioner. Endast en person anser att det ledde fram till någon åtgärd. I nätverksprocess 5 har mötet lett fram till en förändring där flera i det privata nätverket har blivit involverade i lösningen av barnets situation. Process 6 verkar inte ha lett fram till åtgärder som de intervjuade såg behov av, enligt huvudpersonens mamma så berodde det på hans motvilja mot att förändra sitt liv. Detta anknyter till hur väl förberedd huvudpersonen var inför mötet. En av de professionella menar också att man skulle ha förberett den här pojken bättre inför mötet. Nätverksprocess 7 kännetecknas av ett harmoniskt informationsutbyte. Flera personer i det privata nätverket menar att problemen inte varit så allvarliga men är samtidigt nöjda med att det blev ett möte. Flera av de intervjuade 54 privatpersonerna tycker att de blivit sedda, att personalen inom socialtjänsten lyssnat på deras syn på problematiken. En syster till huvudpersonen menar dessutom att hon fått en ny syn på problematiken efter att ha hört sina föräldrars funderingar på mer neutral mark. Nätverksprocess 8 har lett till en förändring, det gällde en ung flicka med skolproblem. Flickan säger själv att hon upplevde det som en lättnad att prata om sin problematik vid nätverksmötet. Hon återupptog också sina studier som en följd av mötet. Nätverksmötet uppenbarade möjligheter för flickans fortsatta studier och hon var inte längre låst till ett enda alternativ. Även nätverksprocess 9 innehåller förändring för huvudpersonen, en pojke med missbruksproblem. Han har slutat missbruka, även om det är oklart om det är en följd av nätverksmötet. Flera personer pekar på vinsten av nätverksprocessen som en tydligare organisering av olika personers insatser för pojken. Gjordes några överenskommelser under nätverksmötet? Den sista frågeställningen i studien är beslutsrelaterad. Trots en tämligen kategorisk rekommendation i Forsberg & Wallmark (2002, i avsnittet om Nätverksmötets balans) om att det är viktigt att kunna fatta beslut under ett nätverksmöte så har inte nätverksgrupperna i de här aktuella kommunerna följt deras modell som formuleras: För yrkespersoner som socialsekreterare eller sjukvårdspersonal är det viktigt att en chef med mandat att fatta beslut deltar. Den personen blir en resurs för hela nätverksmötet. Om inte mötet i tillämpliga fall har mandat att fatta behövliga beslut, blir det lätt präglat av osäkerhet och utan stadga. Mer än en gång har det inträffat att lösningar, som ett nätverksmöte arbetat fram under stor möda, kullkastats dagen därpå därför att någon viktig beslutsfattare saknats vid mötet (s 78). När man inte valt en modell för nätverksarbetet där chefer ingår som har beslutsmandatet om insatser så erbjuder mötena i denna studie i stället en möjlighet till överenskommelser mellan alla deltagare. Man kan komma överens om att verka för ett beslut om en insats. De beslut som kan fattas på mötet inbegriper sådana åtgärder som finns inom det mandat som de närvarande själva förfogar över. Hur kan man då formulera de överenskommelser och beslut som blev aktuella under de möten som studerats här? Vi har redan kommenterat olika typer av nätverksmöten utan överenskommelser eller beslut. Ett exempel är de utredande mötena, med önskemål från socialtjänsten att få information som ger kunskap om situationen, ett annat de nätverksmöten som syftar till att förankra ett beslut som socialtjänsten redan har tagit. 55 Nedan redovisas mötena i förhållande till frågan om beslut och överenskommelser. Mötet i den första nätverksprocessen handlade om en placering av ett nyfött barn i ett familjehem, genom en frivillig placering. Mötet tjänade huvudsakligen till att klargöra den nya situationen för familjen och nätverket bland annat runt umgängestider. Så inga överenskommelser gjordes vid detta möte utan syftet var av informationskaraktär. På mötet i process 2 tog familjen ställning till en insats, LIHF 1 , och mötet kretsade mycket runt om familjen skulle acceptera denna insats. Enligt en av de professionella deltagarna diskuterades också en eventuell neuropsykiatrisk utredning. Mötet i den tredje processen karakteriserades av oenighet och flera personer i det privata nätverket upplevde att socialtjänstens representanter redan innan mötet tagit ett beslut. På mötet gjordes inga överenskommelser. I mötet inom process 4 råder det lite delade meningar om mötet och vad som eventuellt bestämdes. Det enda som säkert går att säga är att det bestämdes om ett uppföljningsmöte samt en noterad skillnad mellan hur professionella och privata deltagare uppfattade mötet. Bilden blir splittrad. Även i nätverksprocess 5 finns olika bilder av om överenskommelser gjordes. Dock är man här ense om att det diskuterades konkreta åtgärder som ansågs relevanta. Deltagarna var överens om att rekommendera ett beslut om sådana insatser. Under mötet i process 6 tog man fram ett beslutsunderlag, två alternativ för behandling. Beslut i frågan togs senare inom socialtjänsten. I mötet i process 7 blev bilden splittrad. Någon deltagare i det privata nätverket uppfattade ett beslut om familjebehandling medan andra menar att samtalet var mer allmänt, utan överenskommelser utan enbart med information. I process 8 berättar flera personer, både från det privata och det professionella nätverket att mötet innehöll en del beslut om stödåtgärder för barnet, i skolan och i fråga om familjesamtal i socialtjänstens regi. Även under mötet i den nionde processen berättas om beslut som togs. Det gällde även här stöd i skolan men också om att påbörja missbruksbehandling för pojken. Sammantaget kan konstateras att den generella bilden blir att deltagarna uppfattar att beslut och överenskommelser förekommer på de studerade mötena men inte alls generellt. 1 LIHF (lösningsinriktad intensiv hemmabaserad familjebehandling) är en multisystemisk behandlingsmodell, som innebär att teamet som består av fyra personer, arbetar med familjen utifrån olika roller (en samordnare, två familjebehandlare och en ungdomsbehandlare). Till LIHF remitteras familjer där omfattande problem föreligger, som ett alternativ till extern placering. I modellen ingår återkommande nätverksmöten där arbetet följs upp och planeras (www.huddinge.se). 56 Mobiliseringen i relation till utfall och upplevelse av nätverksmötet Denna något långa rubrik ska försöka sammanfatta mobiliseringens betydelse för utfallet och upplevelsen av nätverksmötet. Kan vi finna några samband mellan en mobilisering som beskrivs som omfattande och ett resultat av mötet som uppfattas som bra? Frågan kan också ställas så: vilken betydelse har mobiliseringen för hur deltagarna upplever mötet och dess resultat? Som tidigare beskrivits känner sig deltagarna i flera nätverksprocesser osäkra på hur mötet kommer att vara organiserat till form och innehåll. Även om den osäkerheten kan ses som ett motiv för att få veta mer på förhand, togs det i de flesta processer inte särskilt många kontakter mellan de inbjudna innan mötet. Även om det fanns variation i antalet kontakter så kan man generellt uttrycka det som att inbjudan inte visade något samband mellan kontakt och mobilisering. Traditionellt skulle en förberedelsefas med få kontakter tolkas som en svag mobilisering. Men vi måste nog fundera ett steg längre. Ett fenomen kan ta sig olika uttryck med tiden. Kanske synen på mobilisering gått mot ett mer individuellt tänkande så att begreppet mobilisering utvecklats till ett mer individuellt fenomen. Men: om man anser att en mobiliseringsprocess vinner på kollektiva ageranden så bör man från professionellt håll uppmuntra sådana. Förberedelse för mötet i relation till dess utfall – kan vi dra några slutsatser? De allra flesta tvekar inte att komma till nätverksmötet när man blir inbjuden. Ett par jourhemsföräldrar menade att det nog inte var så frivilligt för dem att komma på mötet även om man inte tog upp frågan så. För dem ingår sådana möten i det professionella åtagandet. Men de är ett ”specialfall”. För de flesta är det ett personligt beslut som inte medför någon tveksamhet. Skälen att delta är framför allt lojalitet mot huvudpersonen eller mot hans eller hennes vårdnadshavare och förväntningar på att kunna vara dem till hjälp och stöd. Det finns också förväntningar på att mötet ska kunna bidra till att komma till rätta med problemen runt huvudpersonen. Men samtidigt är det ingen som tror att mötet i sig ska lösa problemen. Man kan säga att det inte läggs orealistiska förväntningar på de professionella, vilket torde vara en bra utgångspunkt för samarbetet på mötet. Några exempel på mobiliseringens relation till mötets utfall Som en bakgrund till en beskrivning av mobiliseringens betydelse för hur ett möte kommer att uppfattas av deltagarna tar vi några exempel i form av sammanfattningar av några processer. 57 Många kontakter innan nätverksmötet I nätverksprocess 3 tog mamman initiativ till ett nätverksmöte med barnens familjehemsplacering som tema. Det privata nätverket hade många kontakter innan mötet. Det kan betraktas som en god mobilisering och bör då ge goda förutsättningar för ett konstruktivt möte. Men det blir inte så. I stället uppfattar deltagarna att ingenting förändras. Bland annat menar flera personer att socialtjänsten redan innan mötet bestämt sig i fråga om barnens placering. De inbjudna hade, om än inte stora, så ändå vissa förväntningar att kunna göra sina röster hörda. Men mötet blir inte alls som förväntat. De upplever att de kommer till ett möte där socialtjänstens representanter inte har något intresse av att lyssna. I nätverksprocess 5 ser det annorlunda ut. I likhet med nätverksprocess 3 förekommer det en del aktivitet i det privata nätverket innan mötet. I och med att mamman till huvudpersonen tidigare varit med om en nätverksprocess och nätverksmöte så valde hon att förbereda sitt privata nätverk genom kontakter. Man får intrycket att detta möte präglas av en större öppenhet inför olika typer av lösningar än i nätverksprocess 3. Vid en jämförelse mellan nätverksprocess 3 och 5 sker en liknande mobilisering i båda processerna med många kontakter i det privata nätverket. Men deltagarnas upplevelse och utfallet av mötet blir olika. Där process 5 kännetecknas av en öppenhet så är det i process 3 mer slutet. Man kan dra den slutsatsen att det kan vara svårt att mejsla ut mobiliseringen, här i form av kontakter i nätverket, som bestämmande för utfallet av mötet. Få kontakter innan mötet Nätverksprocess 6 kännetecknas av en tämligen liten mobilisering i form av kontakter i nätverket. Denna nätverksprocess initierades av en behandlare på Mini-Maria (missbruksmottagning för ungdom). Mamman till huvudpersonen deltar i ett förmöte med socialsekreteraren och nätverksledaren, i övrigt samtalar hon inte med några av de inbjudna. Huvudpersonens, en pojke i tonåren, deltagande i hela processen blir lite oklar under intervjuarbetet. Enligt jourhemspappan blir pojken inte kontaktad av vare sig nätverksledaren eller socialsekreteraren innan mötet. Jourhemspappan uttrycker kritik mot att pojken inte blev mer uppmärksammad i förberedelsefasen inför mötet. Det övriga nätverket uppfattar sig inte heller särskilt delaktigt i förberedelserna. Mammans utsagor tyder på att hon inte var särskilt delaktig i hur frågeställningar och syfte skulle formuleras. Hon uppfattade att formuleringarna utgick från vad nätverksledaren och socialsekreterare ansåg vara relevant. Några personer uttrycker sig ganska kategoriskt kring att nätverket inte togs tillvara i nätverksprocess nummer 6. Jourhemspappan och behandlaren från Mini-Maria ställer sig frågande till varför det överhuvudtaget anordnades ett möte. De har båda idéer om alternativa arbetsrutiner för att komma till rätta med 58 det som de tycker blev fel i denna process. Jourhemspappan menar att alla ”svaga”, med vilka han menar alla privatpersoner, bör träffas vid ett eget möte för att förbereda sig för nätverksmötet. Han uppmärksammar alltså den maktobalans som föreligger mellan socialtjänsten och de inbjudna privatpersonerna och som socialtjänstens professionella ständigt har att förhålla sig till i nätverksarbete. När denna maktobalans drabbar formuleringsarbetet med syftet finns undersökt och diskuterat i en av projektets delrapporter (Steive 2010). Steive ger motsättningar mellan syftet i olika grupper i nätverket stor dignitet för deltagarnas missnöje med ett nätverksmöte. Behandlaren vid Mini-Maria, som var initiativtagare till mötet, tar upp en annan aspekt, som för honom kan förklara ett icke konstruktivt utfall av en nätverksprocess. Han tänker sig att olika familjer kan ha olika förmåga att tillgodogöra sig ett nätverksmöte. Han gör en jämförelse utifrån sin egen profession där man alltid har ett bedömningssamtal innan man startar med en terapi. Han sätter fingret på en fråga som har med mobilisering att göra, dvs. hur behöver ett nätverk förberedas för att öka dess förmåga till medverkan i ett nätverksmöte för att bli en effektiv hjälp för en ung människa i social risk? I en jämförelse mellan de tre nätverksprocesser som sammanfattats ovan kan konstateras att det inte råder något rakt samband mellan olika ageranden i nätverket under förberedelsen till mötet och uppfattningen om mötets utfall i efterhand. Här illustreras också en annan faktor som interagerar med mobiliseringen i att bestämma utfallet, nämligen syftesformuleringen. Det finns säkert flera sådana interagerande faktorer. Syftesformulering och mobilisering – men finns flera förutsättningar för nätverksmötets utfall? Inte så överraskande visar det sig i analysen att utfallet av nätverksmötet sammanhänger med ett flertal förhållanden. Det finns därför anledning att betrakta mobiliseringen i ljuset av olika problem som kan uppstå under nätverksprocessen. Det handlar ju om en arbetsfas i processen som ligger i dess början. Deltagarnas osäkerhet inför mötets former och arbetssätt, samarbetet mellan nätverk och socialtjänstpersonal kring syftet, synen på kontakternas betydelse i mobiliseringen, är aspekter av arbetet som förtjänar ytterligare kartläggning för att förstå betydelsen för nätverksmötets utfall. Här kan vi dra en parallell till en annan form för nätverksarbete, nämligen familjerådslag. En del av problemen med delaktighet och makt har studerats och diskuterats även i den arbetsmodellen. I familjerådslagsarbetet visar det sig tex ofta att nätverkets interna mötesdel ägnas helt andra frågor än de som formulerats i syftet, mellan socialtjänst och familj (tex Åkerlund 2006, Heino 2009). 59 Utvärderingsprojektet som metod- och kunskapsutveckling Samarbete i projektform mellan kommuner och FoU-enhet I vissa kommuner finns alltså nätverksprocessen som en möjlighet för familjer med barn och ungdomar som blir utredda för misstanke om att de far illa. De två kommuner som ingår i detta projekt har båda en arbetsgrupp som ordnar nätverksmöten, på ”beställning” av sina utredningsenheter. Dessa enheter fungerar kommunövergripande och är förlagda till kommunernas centrum, såväl till geografi som till organisationstillhörighet. Enheterna kan ha litet olika benämningar men i rapporten har de här kallats nätverksgrupper. Under vintern 2009 tog en av nätverksgrupperna kontakt med sin FoU-enhet för att samtala om möjligheterna att genomföra en utvärdering. Redan hade man då formulerat en idé om att även grannkommunen, genom sin nätverksgrupp med samma FoU-tillhörighet, kunde vara intresserad av att genomföra ett liknande utvärderingsarbete. Efter en längre process med kontakt mellan grupperna och mellan deras chefer kom man överens om att genomföra en utvärdering tillsammans, med FoU-enheten som samordnare. Ett flexibelt projekt – och långvarigt Då viljan och intresset var större än resurserna kom organisation och genomförande av projektet att präglas av tillfälliga lösningar. Med utvärderingsplanen i bakhuvudet fångades resurser i form av arbetsinsatser vartefter sådana möjligheter dök upp. Projektet fungerade flexibelt på det sättet att vägen till resultatet av studien inte var rak. Särskilt de C-uppsatser som fick fungera som delrapporter i projektet var i viss mån kompromisser ämnes- och formmässigt. De fokuserade områden inom nätverksarbetet som kanske inte var nätverksgruppernas utan mera uppsatsförfattarnas förstaval, men väckte ändå ett stort intresse hos de praktiskt verksamma, såväl nätverks- som utredningsgrupper, när de publicerades. Högskolans krav på hur uppsatser skall utformas kombinerades med en god läsbarhet och meningsfulla ämnen för alla intressenter. Sökandet efter teoretiska begrepp som skulle kunna sammanfatta empirin, en viktig del av en akademisk uppsats, uppfattades likaså som mycket intressant av de praktiskt verksamma runt familjerna. Projektmötena – ett ömsesidigt kunskaps- och erfarenhetsutbyte Vid projektets start hade ingen projektmedlem, varken inom kommun eller FoU, någon aning om att projektet skulle bli mycket långvarigt, och att projektmötena skulle bli många. 60 Ett interaktivt arbetssätt Ett interaktivt arbetssätt att genomföra forskning och utvärderingsarbete motiveras av att det gör intressenterna delaktiga i forskningsprocessen. De är med och ger synpunkter på vilka frågor som är adekvata ur nyttosynpunkt för det sociala arbetet, de har synpunkter på vilka metoder som är realistiska med olika målgrupper för undersökningen, de har synpunkter på hur man ska tolka undersökningsresultaten ur ett praktiskt perspektiv och på vilka resultat som är särskilt viktiga att formulera och sprida. I sin ambition att arbeta med en forskning som är praktiknära och användbar har ett interaktivt arbetssätt utvecklats inom den kommunala FoU-enheten. På FoU-Södertörn har förts diskussioner under en lång tid hur man i varje nytt projekt arbetar interaktivt med personalen. Projektet Att mobilisera inför nätverksmöte blev ett gott exempel på ett interaktivt arbetssätt med forskare och personal ur nätverksgrupperna som partners. Utan att det diskuterades så mycket kom både forsknings- och nätverkspersonal att ordna gemensamma projektmöten i stort sett genom hela projektet. Det blev en möjlighet till intressanta samtal om såväl undersökningen, praktiken och om konsekvenser av kontinuerliga erfarenheter av undersökningsarbetet. Man träffades under nästan 3 års tid, ca 6 gånger om året. Alla faser av utvärderingen, från planering till textformuleringar, och alla de praktiska lösningar som möjliggjorde att detta till slut blev en sammanhållen utvärdering, diskuterades av hela projektgruppen, dvs. nätverkspersonal och forskningspersonal. Underhand behövdes ibland chefers beslutsmandat. Då inbjöds till ett möte som förstärktes med cheferna för nätverksgrupperna. På det sättet fungerade cheferna, också med delaktighet av FoU-Södertörns chef, som projektets styrgrupp. Seminarier om delrapporterna Delrapporterna var också C-uppsatser inom akademin (Angerbjörn & Eckstein 2010, Steive 2010). De fick betydelse i projektet på två sätt: de blev till ny kunskap om nätverksarbete som presenterades på seminarier för samarbetspartners till nätverksgrupperna, främst utredande socialsekreterare. några frågor ur rapporterna blev föremål för mycket samtal i projektgruppen, med frågan om rapporternas slutsatser borde leda till förändrade rutiner för nätverksarbetet. Tidigare har presenterats en sammanställning av respektive rapport. Här görs en anknytning till innehållet i seminarierna och metodutvecklingssamtal som följde 61 på publiceringen av rapporterna i projektet och socialtjänsten i de två kommunerna. I den första rapporten blev författarens funderingar kring skillnaderna mellan de personer som definieras som starka respektive svaga länkar med avseende på hur de tas tillvara i förändringsarbetet kring barnet eller ungdomen. En slutsats i rapporten är att de resurser som de svaga länkarna representerar inte tas till vara. Personerna som är svaga länkar, dvs finns längre ifrån huvudpersonen på nätverkskartan, känner sig osäkra på vilken roll de hade under mötet och över hur aktiva de skulle vara. Författaren drar slutsatsen att de svaga länkarna behöver kontaktas innan för att klargöra dessa frågor, dvs mobiliseringen behöver vara mer omsorgsfull för dem. I den andra rapporten presenterade författaren kommunikationsmodell och kulturell dominans som ett huvudresultat som bör leda till reflektion över nätverksarbetet, eller kanske, det sociala arbetet generellt. Med hänvisning till Bourdieaus begrepp doxa konstaterar författaren att de personer i nätverksarbetet som representerar socialtjänsten har ett försprång i formuleringsföreträdet då det är socialtjänstens kultur som dominerar såväl utredningsarbete som nätverksprocessen. Slutsatserna väckte stort intresse i samtalen om hur arbetet genomförs med klienterna. Men det står klart att det är svårt att ”översätta” sådana resonemang till en ny praktik, dvs det är svårt för personalen att konkretisera sitt tolkningsföreträde. Den typen av reflektion behöver utvecklas. Metodutvecklande samtal under projektets sammankomster De ämnen som kom upp under projektmötena styrdes av utvärderingens frågor som akut behövde avhandlas. Men projektmötena användes också i stor utsträckning av nätverksgrupperna för samtal om gemensamma arbetsfrågor som gällde det praktiska genomförandet av nätverksmötet med planering och slutsatser. Personalens arbetsfrågor kom att påverka utvärderingen så att de infördes i utvärderingsarbetet. Intervjuguiden ändrades då och då under den långa materialinsamlingen, inte i grunden men främst genom tillägg av frågor, medan andra frågor kom att få en mer tillbakadragen plats i intervjuarbetet. I dokumentationen av projektmöten, möten med styrgrupp och seminarier för samarbetspartners finns en hel del frågor som har metodutvecklande karaktär för nätverksarbetet. En del av dessa frågor uppstod ur den kontinuerliga analysen av materialet – frågan som ställdes var då: motiverar detta resultat en förändring av praktiken? Vissa förändringar av arbetsrutinerna förekom under projekttiden men studien redovisar inte förändringarna systematiskt eftersom deras bakgrund inte studerades med avseende på motiv. En annan undersökning behövs därför för att definiera motiv för när nätverksarbetets rutiner ändras. 62 Nedan presenteras några frågor som var föremål för samtal under projektmötena. De aktualiserades vanligast genom att den aktuella intervjuaren presenterade några intervjusvar som väcks hans eller hennes intresse. Antalet intervjuare inom denna utvärdering har varit 6 stycken, dock har inte alla gjort ett lika omfattande intervjuarbete. Några av dessa ämnen finns med i rapporternas analysdelar, men inte alla. Då nätverksgrupperna fann dem relevanta att diskutera presenteras de kort här, även om de alltså inte motiverade en behandling i analysavsnitten. Frågorna presenteras i den ordning de uppträdde under projektet, dvs presentationen har ingen prioriteringsordning. Utvärderingsresultat – enstaka utsagor eller massivt stöd i empirin? Sammanfattande resultat av empirin ledde till samtal om nätverksarbetet med avseende på de egna rutinerna och förslag till förändringar som kunde följa på resultaten. Men lika ofta var det någon enstaka utsaga från någon intervjuperson som intervjuaren fäst sig vid. Då handlade det vanligen om att den utsagan associerade till andra under det praktiska arbetet, eller till ett förhållande som intervjuaren hade funderat på, själv hade mött eller blev särskilt intresserad av. Dessa två källor till reflektioner över rutiner och arbetssätt anknyter till förhållandet mellan forskning och beprövad erfarenhet, två av benen i den evidensbaserade praktiken. Att en sortering och systematisering av ett material hör samman med forskningsresultat är en konventionell sanning. Men vad är den ”beprövade erfarenheten”? Är det kanske den som reflekteras över när enstaka utsagor tar fäste och blir till intresse i en arbetsgrupp? Ett uttalande från en eller några klienter väcker en fråga som man funderat mycket över. I vilket fall så var personalen själv uppmärksam på skillnaden mellan dessa två olika förutsättningar för uppmärksamheten mot nya tankar och funderingar i vardagsarbetet med familjerna. Man undrade: vad ska redovisas som slutsatser i rapporten? Nätverksmötet som bedömningshjälp alternativt insats I projektmötena återkom frågan om nätverksprocessens övergripande syfte. Det växte fram en diskussion om vilken roll nätverksarbetet har generellt – är det så att nätverksmötets utredande roll ökar? Många utredande socialsekreterare ser fördelar med nätverksmötet som informationstillfälle utöver andra möten med familjen. Men i nätverksgruppernas diskussion väcks frågan om det är etiskt försvarbart att ha enbart ett informationsinhämtande syfte med mötet. Dvs är det etiskt att låta utredaren styra mötet till form och innehåll mot egen informationsinhämtning, att göra det till ett arrangemang som får organisationens perspektiv? Oavsett vilket syfte man väljer med nätverksmötet så får det naturligtvis, och ska ha, ett viktigt moment av information till utredaren. Men vad kan man då kalla ett möte med ett vidare syfte, det som arrangeras ur familjens perspektiv – 63 problemlösande? Det handlar kanske om hur man definierar sitt nätverksarbete i förhållande till terapibegreppet, något som finns väl förankrat i nätverkslitteraturen. För närvarande finns dock ingen teoretisk bas för att betrakta nätverksinsatser som terapi. En skillnad mot nätverksarbetets barndomstid. Handläggarna långsamma att inbjuda till nätverksmöte – det kommer sent i utredningen I en utvärdering i Huddinge (Hartvig 2010) av en satsning på nätverksmötet som del i utredningsarbetet med barn och ungdom generellt framkom att de handläggande socialsekreterarna var väldigt sena i sitt initiativ att inleda arbetet med att ordna ett nätverksmöte. I detta projekt visar sig samma förhållande. Det leder till samtal under projektmötena hur man kan bidra till att snabba upp socialsekreterarens beslut att inleda processen med nätverksmöte för en familj. Jämförelser mellan kommunerna En ansenlig del av samtalen under våra projektmöten upptogs av att uppmärksamma likheter och skillnader i arbetsrutiner i nätverksarbetet i de två kommunerna, och relaterat till nätverksarbete på annat håll, som man känner till. Det handlade om jämförelser i motivationsarbetet, inbjudningsrutiner, uppdelning av uppgifter mellan nätverk och nätverksledare under olika faser av processen m.m. Samtalen berörde då området en förändrad praktik, det var en kommunikation om möjligheterna till förändringar av arbetet i vardagen utifrån erfarenhetsutbytet. Användningen av nätverkskarta Vid vilka tillfällen gör man en nätverkskarta för barnet eller ungdomen? Nätverkskartan har blivit ett instrument knutet till vissa möjligheter och görs inte rutinmässigt. Nätverksmöten eller nätverksterapi – vad gör vi? Den ursprungliga nätverksterapin – och det moderna nätverksmötet, en kontrastering som gav upphov till samtal om arbetsmodellen och terapibegreppet. Hur man gör med sekretessfrågan när ett nätverksarbete ska inledas? Förtryckt blankett eller muntligt samtycke? Intressant är hur familjerna ser på samtyckesfrågan, det framkommer synpunkter på att det borde ingå som en fråga i utvärderingen. Mobiliserings/förberedelse-perioden I materialet framkommer synpunkter från de anhöriga och familjen att tiden för planeringen inför det första nätverksmötet är för lång. Och tvärtom, ibland tycker 64 man den är för kort. Det väcker frågan i nätverksgrupperna hur lång denna period faktiskt är, vilket då blir en undersökning i sig eftersom frågan inte togs upp i denna. Frågan är viktig, kanske speciellt när huvudpersonen är tonåring. Erfarenheten av utvärderingsarbete med tonåringar är att de tycker att det mesta som ordnas av vuxna tar (för) lång tid. Antalet nätverksmöten för en familj – en övergång till flera möten som rutin Det växer fram en konsensus kring att arbetet blir mindre stressat med flera möten och att uppföljning är viktigt. Innehåller modellen flera möten så finns en chans till, om man missar något. Man kan också dela upp arbetet innehållsmässigt om det är två eller flera möten. Till exempel kan man arbeta med den gemensamma bilden och bedömningen av problemet under det första mötet och med förslag på olika lösningar under det andra. Arbetsmodellen har utvecklats från ett till flera möten för en familj. Tiden Blir ett samtalsämne också i detta sammanhang: hur lång tid ska gå mellan det första och det andra mötet? En viss tid till det andra mötet gör det möjligt att uppmärksamma om deltagarna har genomfört det som beslutades på möte nummer ett att de skulle göra. För lång tid är, å andra sidan, motivationssänkande och kan ge låg närvaro på det följande mötet. Vem ska göra mobiliseringsarbetet – familjen eller professionen? Olika synpunkter diskuteras och rutinerna ser också olika ut. Förändringsidéer som förkastades – vid närmare eftertanke… En del intervjumaterial upplyser också om att en noggrannare presentation av nätverksmötets mål och funktion skulle ha underlättat för vissa deltagare. De skulle ha sluppit fundera så mycket över vilket sammanhang nätverksmötet existerar i, något som störde koncentrationen bort från huvudpersonens situation. I intervjumaterialet fanns också röster som tyckte att det tog alldeles för lång tid innan mötet kom till stånd. Slutsatsen inspirerade till att fundera över alternativa arbetsmodeller för mobilisering. En sådan var att förlägga en del av mobiliseringen till mötets början, i syfte att förkorta tiden mellan inbjudan och själva nätverksmötet. I samtalet framkom dock det oförenliga med att få deltagare att komma till mötet väl förberedda och att snabba på processen genom att förlägga mobiliseringsarbete till mötets början. En annan fråga som kom upp, och försvann, var om man borde fördjupa mobiliseringsarbetet i handläggarledet. Frågan motiverades, även den, av att en hel del deltagare kommer till nätverksmötet med många frågor om vad ett 65 nätverksmöte är. Skulle deras frågor kunna besvaras bättre på förhand om den som åtminstone familjen kanske känner bäst, utredaren, får en större roll i mobiliseringsarbetet? Men, dels har socialsekreteraren ofta ingen egen naturlig kontakt med hela nätverket, dels kan det vara svårare för socialsekreteraren att lyfta upp även familjens perspektiv i formulering av syftet med mötet. Nätverksledarna har en bättre position för det. Att använda kunskapen från uppsatserna Innehåll och slutsatser i de två delrapporterna blev också använt som diskussionsmaterial under projektgruppens möten. Perspektivet blev då om rapporterna borde resultera i förändrade rutiner för nätverksprocessen, och i så fall för vilka målgrupper och i vilka situationer. Nedan presenteras rapporterna kort utifrån de samtal som projektgruppen förde om dem. Starka och svaga länkar I Angerbjörns & Ecksteins (2010) uppsats är förhållandet mellan svaga och starka länkar uppmärksammat. En del praktiska konsekvenser skulle kunna bli följden av att de svaga länkarna funderar mycket över sin funktion och betydelse under nätverksmötet. Ett exempel är att det diskuterades om man borde ha ett förmöte med de svaga länkarna, för att de ska få möjlighet att förstå sammanhanget med nätverksprocessen. Det visade sig att många av dem funderade hela mötet över sin roll och funktion de hade och borde ha, och vilken aktivitet som förväntades av dem. I den andra uppsatsen (Steive 2010) har de svaga länkarna uppmärksammats särskilt i intervjuarbetet och det visar sig att det finns upplevelser av att inte vara efterfrågad, liksom missnöje över att inte ta den plats i mötet som man skulle vilja. Därmed tycks det som om de svaga länkarna faktiskt bara får en motsvarande roll på mötet som i verkliga livet – ett avstånd till själva mötescentrum. Finns konsensus om nätverksmötets syfte mellan familj och de professionella? Detta är Steives (2010) fokus i uppsatsen. Hennes slutsats är att framgången med nätverksprocessen just handlar om att vara överens om syftet. Det är framför allt handläggaren som är den centrala professionella i frågan. Olika vägar att åstadkomma en gemensam uppfattning om syftet tog en hel del tid för samtal i nätverksgrupperna. Så också under de seminarier med nätverksgruppernas samarbetspartners som man inbjöd till. Steive menar att den övergripande frågan om familjen kommer att bli nöjd eller missnöjd med sin nätverksprocess generellt hör samman med frågan om det gemensamma syftet. 66 Mobilisering och möte – slutord om några faser av nätverksprocessen Att verka för mobilisering av det privata nätverket vid olika slags kriser innebär ett ställningstagande för att viktiga personer i en individs nätverk ska få ökat inflytande i processen mot hälsa och utveckling. (Erkers 2002:198) Att involvera ett privat nätverk, och ett professionellt, är ingen självklarhet. Ytterst kan man uttrycka det som en form av demokrati. Men att involvera nätverket är inget självändamål, den yttersta anledningen är att det fyller ett syfte. Man tar nätverket till hjälp för att uppnå ett mål och det finns en uttalad mening. Att lyfta upp problemet och bredda basen till en möjlig lösning är själva grunden till nätverksinterventionen. I den här studien har utvärderats en verksamhet med nätverksarbete med familjer vars barn utreds eller får insatser inom den sociala barnavården. Att delta i en nätverksprocess under dessa villkor är speciellt då relationen mellan myndighet och privat nätverk så tydligt präglas av den maktobalans som blir följden av den ofrånkomliga blandning av stöd och kontroll som socialtjänsten utövar (Forkby 2006). Familjen känner sig beroende av att bli välvilligt bedömd i sin omsorgsförmåga, vilket lätt kan utmana tilliten till tjänstemännen. Relationen resulterar ofta i en uppfattning hos det privata nätverket att det är socialtjänsten som sitter inne med avgörandet. Även i intervjumaterialet med deltagare i nätverksmötena i denna undersökning framgår att huvudpersonen eller familjen ofta känner sig sakna beslutanderätt eller inflytande, vilket till exempel Steive (2010) diskuterar i sin delrapport. För personalen inom socialtjänsten, såväl utredare som nätverksledare, blir nätverksarbetet en kryssning mellan systemets regler, som kräver professionella bedömningar, och en ambition om nätverkets delaktighet och medverkan i beslut och överenskommelser om insatser och förändring. Man kan säga att denna motsättning också sätter sin prägel på undersökningsresultatet som presenterats i denna rapport. I det här sista avsnittet sammanfattas de uppfattningar som kan uttolkas i intervjumaterialet, med fokus på nätverksprocessens förberedande faser samt i viss mån också själva nätverksmötet, dvs följande moment av processen: Formulering av syfte och frågeställningar Mobilisering/ /förberedelser Nätverksmötet Några uttryck för uppskattning för användning av nätverkstänkandet i arbetet med barn och unga Det finns en hel del uttryck för uppskattning av att nätverket ingår i ett resurstänkande i socialtjänstens utredningsverksamhet för barn och ungdomar. I 67 intervjumaterialet står nätverksledaren fram som en skicklig mötesledare och kunnig yrkesperson på området familjerelationer. Få mötesdeltagare upplevde obehag eller utsatthet i själva mötessituationen, kanske med förbehållet att det kan finnas ett motstånd mot att kommunicera att man känt sig obekväm, det är svårt att veta. Men det finns ändå en hel del frimodighet i uttalandena om erfarenheten av att ha deltagit i en nätverksprocess. Kanske man också bör poängtera nätverkets benägenhet att säga ett oförbehållsamt ja till att komma då man blir inbjuden. Med motivet lojalitet med huvudpersonen, och hans eller hennes familj, hoppas man kunna bidra till stöd och hjälp med sin närvaro. Det gäller såväl professionella som privata nätverket. För dem som arbetar med nätverksarbete blir det ett ansvar att använda sig av denna nätverkets välvilja på ett konstruktivt sätt. Inte minst viktigt är att framhålla ett starkt stöd i materialet för uppfattningen att huvudpersonen, barnet, verkligen är i centrum på mötet. Mötet fokuserar på barnets behov. Det är en viktig förutsättning för att konstruera ett adekvat stöd som verkar vara uppfyllt! Önskemålen kontrasterade mot verkligheten – i metodutvecklingssyfte Då syftet med utvärderingen är att få ett utvärderingsresultat som är användbart i metodutvecklingen finns anledning att samlat ta upp de kontraster mellan ideal och verklighet som speglas i materialet. Det blir en del reflektioner över en motsträvig verklighet. Att släppa litet på myndighetskontrollen Arbetsmetoder som används som ett komplement till socialsekreterarens traditionella ”handläggning” i samband med utredningsarbete med barn och ungdom är det inte så ofta kö till, åtminstone inte när erbjudandet om att använda dem är nytt. Det gäller även om andra än handläggande socialsekreterare arbetar med dem, som exempelvis nätverksarbete. Utifrån betraktat kan det tyckas underligt eftersom det kan ses som en avlastning för socialsekreteraren. I fråga om nätverksarbete så kan avlastning gälla att införskaffa bedömningsunderlag till själva utredningen men också genom att engagera nätverket för framtida stöd till barnet, efter utredningen. En vanlig förklaring till motvilligheten att öppna för många sätt att skaffa material till en utredning är att myndigheten har svårt att släppa på kontrollen. Andra personer, som möter barnet och familjen från andra utgångsvinklar, har ju alltid nya synpunkter på situation och behov vilket utredaren kan uppfattas störande. En annan synpunkt på avlastning för den utredande socialsekreteraren är varför inte familjen aktualiseras hos nätverksgruppen tidigt i utredningsprocessen, då det möjliggör ett mer omfattande samarbete både med nätverksgruppen och med 68 nätverket. Det dröjer ofta långt in i utredningstiden innan nätverksprocessen påbörjas. De professionella i nätverken vittnar ofta om att det är konstruktivt även för deras eget arbete med familjen att de sett nätverket agera tillsammans under det nätverksmöte de varit inbjudna till. Det kan därför förvåna att inte fler nätverksprocesser initieras av familjernas professionella kontakter utanför utredningsenheterna. Nätverkets delaktighet i förberedelserna för nätverksmötet Arbetsrutinerna för förberedelserna för nätverksmötet är anpassade till en ambition att familjen ska vara delaktig i formuleringen av syfte och frågor som ska styra mötet. Det framkommer i studien att intervjupersonerna, det kan vara familjemedlemmar såväl som deltagare utanför familjen, ofta uppfattar att socialsekreterarna styr. Uppfattningen om vem som håller i agendan under själva mötet har blivit en följd av detta. Det är vanligt att man uppfattar att socialtjänstens representanter också dominerar samtalet innehållsmässigt under nätverksmötet. Besluten om barnet är redan tagna på socialtjänstens kontor, menar man. Trots att många samtidigt anser att nätverksledaren skött mötesordningen på ett förtjänstfullt sätt. Här framstår alltså en uppfattning om en splittring mellan form och innehåll i mötet, något som kan förklara en motstridig bild om att barnet ändå stått i centrum i samtalet men många i nätverket känner en bristande delaktighet i såväl samtalsämnen som förslag och överenskommelser. I tidigare sammanfattning har delaktigheten diskuterats utifrån familjens position i förhållande till myndigheten under en utredning av barnet, i termer av maktobalans. Det tycks som om delaktighet, inflytande och myndighetsansvar är begrepp som behöver behandlas tillsammans i metodutvecklingen. En utgångspunkt i en sådan diskussion är Steives (2010) slutsatser om sambandet mellan att myndighet och nätverk är överens om programmet för mötet, frågorna, och nätverkets uppfattning om ett bra utfall av mötet. Det är också kring känslan av bristande delaktighet, egen eller andras, som ett missnöje med nätverksprocessen framför allt kommer fram. Det är män som uttrycker missnöje: några styvpappor, familjehemspappa. Missnöjet handlar om att myndigheten styr och det privata nätverket besitter begränsat inflytande. Att göra sin röst hörd i olika former – kanske skriftligt? Att bli uppmuntrad att formulera sig skriftligt som komplement till de personliga kontakter som föregår ett nätverksmöte kan vara en väg att göra sin röst hörd som mötesdeltagare. Att uppmärksamma nätverksledaren på sina önskemål om samtalsämnen under mötet kan leda till mindre missnöje med den egna delaktigheten. Kanske en del mötesdeltagare också har lättare för att ge en bedömning av situationen för barnet i skrift. Det kan gälla såväl ur det privata 69 som ur yrkesperspektivet. Att formulera sig i skrift befrämjar fokusering och reflektion, vilket kan vara en fördel i en splittrad vardag där en muntlig information eller dialog kan försvinna på vägen mot mötet. Ett sådant komplement kan prövas... Att känna sig osäker inför det kommande nätverksmötet Att känna sig osäker inför hur mötet ska organiseras, vad som förväntas av en själv, vad man kan säga på mötet och hur man i så fall ska säga det… Det finns många tankar i materialet som kan sammanfattas som osäkerhet hos den inbjudna inför nätverksmötet. Med en tidigare erfarenhet av att ha deltagit i en nätverksprocess försvinner mycket av osäkerheten. Bilden av den osäkra mötesdeltagaren medför att mobiliseringsarbetet behöver fokuseras. Intressant är ju att den inbjudnas osäkerhet inte verkar uppmuntra till att ta flera kontakter under upptakten till mötet. Ett sätt att minska deltagarnas osäkerhet och upptagenhet med att fundera över sin egen roll är att lära känna deras uppfattningar och resurser på förhand, under mobiliseringsfasen. Det tillåter dem i högre grad att delta i dialogen på mötet, för att man också ska kunna utnyttja deras resurser i olika förslag till lösningar. Att låta nätverksprocessen omfatta mer än ett möte är också ett sätt att arbeta med osäkerheten. Erfarenheten av det första mötet gör deltagarna mindre sökande och mer uppgiftsorienterade under det andra. De mötesdeltagare som benämns svaga länkar, dvs de som finns i nätverkskartans periferi, är kanske den grupp som drabbas mest av en känsla av osäkerhet över vad som förväntas av en. Under projekttiden har vi reflekterat över om det kan finnas dolda resurser i gruppen svaga länkar, personer som skulle kunna bidra med stöd och hjälp men som inte blir tydliga genom att de är osäkra på förväntningarna. I en av delrapporterna diskuteras detta (Eckstein 2010) och där finns också förslag på en grundligare mobilisering av gruppen i syfte att lyfta fram den på mötet. Tidigare har konstaterats att den traditionella idén om att inbjudan initierar en mobilisering med ökad aktivitet med kontakter de inbjudna emellan inte visar sig i de nätverksprocesser som studerats här. Konsekvensen blir att mobiliseringen utgår mer från tjänstemännen. Att öppna upp strukturen för nätverksprocessen – såväl i förberedelse och mobilisering som för själva mötet För att kunna uppfylla nätverksarbetets grundprinciper med ökad delaktighet och inflytande för familjen över beslut om barnets situation, och med ökat stöd från nätverket i förändringssyfte, synes en del nytänkande kunna vara till nytta i förberedelsefasen och mobiliseringen. Med tiden kan också strukturerna diskuteras och kanske förändras. 70 Nätverksledarnas roll - mot ökad styrning? Vi har tidigare konstaterat att de flesta intervjuade är väldigt nöjda med nätverksledarnas sätt att genomföra sin uppgift. Förutom personliga kvaliteter kan mer strukturella skäl finnas. I en annan undersökning av en s.k. nätverksresurs, som arbetade med familjeinsatser under utredningstiden, ansåg föräldrar som intervjuades att denne stod lite utanför den traditionella socialtjänsten. Utan det myndighetsutövande ansvaret blev dialogen mellan familj och tjänsteman friare och kanske mer avslappnad (Bons 2008). Nätverksledarna kommer i kraft av denna friare roll att kunna ta på sig ansvaret för de eventuella förändringar i nätverksprocessen som man efterfrågar. Mötets strukturer En grundidé med nätverksmötet är att nätverkets delaktighet ska resultera i många nya idéer och förslag till lösningar på barnets svåra livssituation. Så blev fallet i några familjer som omfattas av den här studien. Men (alltför?) många mötesdeltagare berättar om att socialtjänstens representanter satte agendan för vad som skulle hända med barnet härnäst. Det illustrerar en utmaning som nätverksledaren lever med när nätverksarbetet skall användas inom ramen för myndighetsutövningen, en utredning. Det betyder att förändringsarbetet måste inriktas på att stärka nätverkets roll under mötet så att idén med dess kreativa närvaro skall komma till sin rätt. Det tycks som om nätverksledaren kan förstärka sin roll även under mötet, då gäller främst att stödja en vidgning av samtalet mot ett utökat syfte, och mot fler eller alternativa frågeställningar. Dvs det är inte alltid säkert att nätverket finner det mest angeläget att arbeta med de frågor som formulerats inom ramen för förberedelsen mellan utredare och familj. Visserligen kan det vara ett resultat av sättet att intervjua, men det är faktiskt få händelser man berättar om från närvaron på de nätverksmöten som står i fokus för vårt intresse i studien. Få berättelser redovisas i materialet. Det talar för att nätverksmötet är ganska disciplinerat, en slutsats som dock får uppfattas med viss modifikation då den kan ha ett flertal förklaringar. Olika sorters nätverksmöten – beroende på den organisatoriska ramen Det utredande nätverksmötet Ett flertal av de nätverksmöten som studerats kan närmast kategoriseras som utredande möten. Det främsta syftet med ett utredande möte är att samla in information om problemet samt göra en kartläggning av vad deltagarna kan bidra med för att ge stöd åt barnet och hans eller hennes familj i en svår livssituation. Det utredande nätverksmötet är ganska styrt. Det utredande mötet innebär att 71 informationsinsamlingen till utredningen får stå i förgrunden framför användningen av nätverkets resurser i fråga om möjligheter att ge stöd och hjälp. Styrkan i det utredande nätverksmötet är enligt Fyrand (2005) dialogen mellan tre olika kompetenssystem. Det är klienten, hans eller hennes personliga nätverk samt det professionella nätverket som finns runt klienten. Där dessa kompetenssystem är experter på olika områden. Nätverksmötet som behandling I nätverkslitteraturen är det vanligaste nätverksarbetet som skildras det behandlande nätverksmötet, som benämns nätverksterapi. Fyrand (2005) beskriver skillnaden mellan nätverksmöten och nätverksterapi. Hon beskriver nätverksterapi som mer processinriktat än nätverksmöten. De problem som tas upp vid nätverksmöten är ofta mer konkreta, har klarare gränser och är mer uppgiftsorienterade och mer präglade av förhandlingar i jämförelse med nätverksterapi. Detta i sin tur gör att nätverksterapi är mer upplevelse- och känsloorienterat än nätverksmöten även om det är svårt, och kanske inte ens önskvärt, att särskilja mellan dessa begrepp. Forsberg & Wallmark (2002) sneglar mot användningen av nätverksmöten som en del i utredningsverksamheten inom socialtjänsten och gör en distinktion mellan nätverksterapi och socialt nätverksarbete. De menar att nätverksterapi reserveras för: sammanhang och situationer som bygger på frivilliga överenskommelser mellan behandlare och klient (s 14). Medan socialt nätverksarbete i sin tur sker: inom en kontext för social kontroll, till exempel ett socialkontors myndighetsutövning (s 14). De skriver vidare: Om spelreglerna klargjorts och klienten/patienten därefter frivilligt väljer att bjuda in sitt nätverk tillsammans med berörda professionella, skulle man kunna säga att man bedriver nätverksterapi inom ramen för vad det ofrivilliga sammanhanget medger (ibid. s 14). Förmågan att tillgodogöra sig en nätverksprocess I en av nätverksprocesserna kommenterar en person ur det professionella nätverket att det kan finnas olikheter i familjers förmåga att tillgodogöra sig de arbetssätt som hör till en nätverksprocess. Kanske det kan ses som en ny infallsvinkel på nätverksarbete. Den traditionella uppfattningen är nog annars att det är en metod som passar alla. Men hur skulle man bedöma deltagarnas möjlighet att använda sig av ett nätverksmöte? Behöver frågan diskuteras i samband med mobiliseringen? 72 Det tydliggörande nätverksmötet Med släktskap både med det utredande mötet och det behandlande kan man ändå urskilja det tydliggörande nätverksmötet. Det urskiljer sig genom att det trots att det inte förändrar någonting praktiskt ändå är till nytta såväl för huvudpersonen, som för andra mötesdeltagare. I det tydliggörande mötet klargörs situationen och blir förståelig för deltagarna. Det är ett flertal deltagare vars utsagor bidrar till kategoriseringen av det tydliggörande mötet. Ett exempel handlar om att det nya sammanhanget belyser problemen på ett nytt sätt: en syster till huvudpersonen ansåg att hon hade stor nytta av att höra sina föräldrars samtal om den problematiska situationen, hon hörde nya saker i dialogen. Flera personer som intervjuats talar om att de fått en ny, eller en mer fullständig, bild av situationen, vilket de uppfattar som avgörande både för förståelsen av problemet och bedömningen av vad som behöver göras. I begreppet tydliggörande anar man att någonting nytt uppenbarats, att man ser på situationen med lite nya ögon. Man vet mer om ett problem eller situation än vad man gjorde tidigare. Men det kan också innebära att någonting man redan visste, men kanske inte riktigt förstått omfattningen av eller allvaret i, blir mer uppenbart. I detta fall handlar det om att se på problemet ur en annan synvinkel eller ett annat perspektiv. Ett tydliggörande kan implicera många faktorer och betyda olika saker för olika personer. Frågan är också när tydliggörandet kommer. Ett mer omfattande förberedelsearbete innan mötet kan tänkas innehålla mer av tydliggörande samtal, på förmöten eller i dialog med enskilda andra som kommer att delta på mötet. Det verkar dock, i de allra flesta fall, som att sammanhangen först reds ut och blir tydliga under själva mötet. Det kanske är naturligt, då erfarenheten talar för att mötet innehåller unika förändringsresurser. 73 Referenser Andershed m. fl. (red.) (2010) Ungdomar som begår brott – vilka insatser fungerar? Gothia Förlag AB, Stockholm. Angerbjörn, V. & Eckstein, A. (2010) Mobilisering i nätverksarbete: en kvalitativ intervjustudie från två kommuners öppenvård. Örebro universitet, Socionomprogrammet. C-uppsats. Aresik-Ram, S & Elf, M (2003) Mitt sociala nätverk. Handbok. Psykologiförlaget, Stockholm. Aronsson, K (red) (2001) Haverier i social barnavård. Fem fallstudier. Förlagshuset Gothia AB, Stockholm. Attneave, C & Speck Ross, V (1973) Det sociala nätverket. Wahlström & Widstrand, Stockholm. Bons, T (2008) Nätverksresurs – ett nytt sätt att utreda? En utvärdering av Barnoch ungdomsenhetens Nätverksresurs i Södertälje. FoU-Södertörn Skriftserie nr 69/08. Borgengren, M m.fl. (2007) Familjer och nätverk. Fem artiklar från en intensiv satsning på familj- och nätverksarbete i en psykiatrisk organisation under fyra år. Mareld, Stockholm. Cederblad, M (2003) Från barndom till vuxenliv. En översikt av longitudinell forskning. Förlagshuset Gothia AB, Stockholm. Erkers, M Mobilisera nätverket! I Forsberg, G & Wallmark, J (2002) Nätverksboken – om mötets möjligheter. Liber förlag, Stockholm. Erkers, M & Nyberg, E (2003) Familjerådslag. Litteratur, forskning och praktik. FoU-Södertörn Skriftserie nr 31/03. Forkby, T (2006). Socialt nätverksarbete: alliansbildning, makt och retorik. Göteborg: FoU Väst/GR. Forsberg, G & Wallmark, J (2002) Nätverksboken – om mötets möjligheter. Liber förlag, Stockholm. Fyrand, L (2005) Sosialt nettverk. Teori og praksis. Universitetsforlaget, Oslo. 74 Granovetter, M.S. (1973) The Strength of Weak Ties. American Journal of Sociology, Volume 78, Issue 6, 1360-1380. Hartvig Egebark, G. (2010) Nätverksmöten som metod i barnavårdsutredningar. En utvärdering. Huddinge kommun. Hedberg Eriksson, K., Tenerz, B., Ström, M. & Moody Källberg, M. (2013) Engagerande nätverksmöten. Metod och praktisk tillämpning. Stockholm: Gothia fortbildning. Heino, T (2009) Family Group Conference from a Child Perspective. Nordic Research Report. Rapport nr 9, National Institute for Health and Welfare, Helsingfors. Hessle, S (red.) (2003) Fokus på barn, familj och nätverk – metodutveckling i den sociala barnavården. Förlagshuset Gothia, Stockholm. Klefbeck, J & Ogden, T (1996) Barn och nätverk. Liber förlag, Stockholm. Kvale, S (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur, Lund. Steive, K (2010) Mobilisering i nätverksarbete. Om syftets betydelse och konstruktion. Stockholms universitet, institutionen för socialt arbete. C-uppsats. Svedhem, L (1985) Nätverksterapi – teori och praktik. Carlsson Bokförlag AB, Stockholm. Werner, E & Smith, R (1992) Overcoming the Odds. High Risk Children from Birth to Adulthood. Cornell University Press, Ithaca & London. Åkerlund, E-M (2006) Barn och familjerådslag. Barns syn på sin delaktighet i socialtjänsten. FoU-Södertörn Skriftserie nr 50/06. www.wikimedia.org 75 Bilagor Bilaga 1 Intervjuguide ”Anhörig” Generella uppgifter Namn: Relation till fokusperson: Datum för intervju: Datum för nätverksmöte: Intervju utförd av: Första kontakten: 1. Hur fick du reda på att det skulle bli ett nätverksmöte? Vem berättade? a. Vad sa personen? Hur beskrev denne mötet? b. Vad skulle mötets syfte vara, som du förstod det? 2. Vems initiativ var det att samla nätverket till ett möte? a. Varför tror du att den personen ville ha mötet? b. Vad tyckte du om det? 3. Vad tänkte du om det? Hur reagerade du? 4. Vad gjorde du efter? 5. Visste du något om nätverksarbete innan? 6. Kände du till problemet innan du fick inbjudan? 7. Har du på något sätt hjälpt familjen med problemet? 8. När bestämde du dig för att delta i nätverksmötet? 9. Hur kommer det sig att du ville delta? Samtal 1. Ringde någon nätverksledare dig innan mötet? a. Vad sa han/hon? På vilket sätt beskrev han/hon mötet och varför det skulle hållas? 2. Vad tänkte du om det? Hur reagerade du? 3. Gjorde du något särskilt efter samtalet? (kontaktade någon, förberedde du dig för mötet på något sätt) Vilket respons fick du? 4. Var det någon annan som ringde dig (privata eller professionella) a. Vad sa han/hon? På vilket sätt beskrev pratade ni om mötet och varför det skulle hållas? 5. Vad tänkte du om att andra i ditt nätverk fick information om mötet? Inbjudningsbrevet (i förekommande fall) 1. Fick du ett brev med information och inbjudan? 2. Vad tycker du om brevet? a. Fanns det ett klart formulerat syfte med nätverksmötet i brevet? b. Vilket skulle det vara, fick du uppfattningen om? c. Tycker du att det var ett bra syfte? d. Hade du/ni andra syften med mötet? 3. Vad gjorde du efter? (kontaktade du någon, förberedde du dig på något sätt?) 4. Fick du någon respons av de andra som fått brevet? 76 5. Vad tänker du omkring vilka som blev inbjudna? Var det relevanta personer? Var det någon som fattades? 6. Vad tycker du om att det övriga nätverk fick brevet? Process 1. Tycker du att det som vi pratat om (brevet, telefonsamtal, eventuella förmöten och kontakter som tagits i förväg) hjälpte dig att förbereda mötet? På vilket sätt? 2. Var det något av detta som var särskilt viktigt? 3. Borde något varit annorlunda? Mötet 1. Vad tycker du om själva nätverksmötet? 2. Behandlades syftet på mötet? a. (om inte) Vad pratade ni om då? Vem var det som ”bestämde” vad ni skulle prata om? b. Tycker du att ni kunde prata om dessa frågeställningar på ett bra sätt under mötet? 3. Var mötet som du hade tänkt? 4. Bestämde ni något under mötet? Efteråt 1. (om något bestämdes under mötet) Blev det så? a. Varför/ varför inte? 2. Har nätverksmötet haft någon betydelse för dig? 3. Upplever du att situationen för familjen förändrats efter mötet? a. (om ja) Kan förändringen ha med mötet att göra tror du? 4. Har relationerna mellan er i nätverket på något sätt förändrats? Hur? 5. Kunde något varit annorlunda? 6. Tycker du att barnet/barnen varit i centrum för processen som helhet? 7. Om du vore barnet/barnen; vad hade nätverksmötet haft för betydelse för dig? 77 Bilaga 2 Intervjuguide ”Professionell” Generella uppgifter Namn: Yrke: Relation till fokusperson: Datum för intervju: Datum för nätverksmöte: Intervju utförd av: Första kontakten: 10. Hur fick du reda på att det skulle bli ett nätverksmöte? Vem berättade? a. Vad sa personen? Hur beskrev denne mötet? b. Vad skulle mötets syfte vara, som du förstod det? 11. Vad tänkte du om det? Hur reagerade du? 12. Vet du vems initiativ var det att samla nätverket till ett möte? a. Varför tror du att den personen ville ha mötet? b. Vad tyckte du om det? 13. Vad gjorde du efter att du fått reda på att det skulle bli ett nätverksmöte? 14. Visste du något om nätverksarbete innan? 15. Kände du till situationen innan du fick inbjudan? 16. Har du på något sätt hjälpt familjen med problemet? 17. När bestämde du dig för att delta i nätverksmötet? 18. Hur kommer det sig att du ville delta? 19. Vad tänkte du, innan mötet, om din roll på mötet? 20. Hur förberedde du dig inför nätverksmötet? Samtal 6. Ringde någon nätverksledare dig innan mötet? a. Vad sa han/hon? På vilket sätt beskrev han/hon mötet och varför det skulle hållas? 7. Vad tänkte du om det? Hur reagerade du? 8. Gjorde du något särskilt efter samtalet? (kontaktade någon, förberedde du dig för mötet på något sätt) Vilket respons fick du? 9. Var det någon annan som ringde dig (privata eller professionella) a. Vad sa han/hon? På vilket sätt beskrev pratade ni om mötet och varför det skulle hållas? 10. Kontaktade du familjen/ andra inbjudna professionella/kollegor angående nätverksmötet, innan mötet? Inbjudningsbrevet (i förekommande fall) 7. Fick du ett brev med information och inbjudan? 8. Vad tycker du om brevet? a. Fanns det ett klart formulerat syfte med nätverksmötet i brevet? b. Vilket skulle det vara, fick du uppfattningen om? c. Tycker du att det var ett bra syfte? d. Hade du/ni andra syften med mötet? 9. Vilka tankar väckte brevet? 10. Vad gjorde du efter? (kontaktade du någon, förberedde du dig på något sätt?) 78 11. Fick du någon respons av de andra som fått brevet? 12. Vad tänker du omkring vilka som blev inbjudna? Var det relevanta personer? Var det någon som fattades? Process 4. Tycker du att det som vi pratat om (brevet, telefonsamtal, eventuella förmöten och kontakter som tagits i förväg) hjälpte dig att förbereda mötet? På vilket sätt? 5. Var det något av detta som var särskilt viktigt? 6. Borde något varit annorlunda? Mötet 5. Vad tycker du om själva nätverksmötet? 6. Behandlades syftet på mötet? a. (om inte) Vad pratade ni om då? Vem var det som ”bestämde” vad ni skulle prata om? b. Tycker du att ni kunde prata om dessa frågeställningar på ett bra sätt under mötet? 7. Var mötet som du hade tänkt? 8. Bestämde ni något under mötet? Efteråt 8. (om något bestämdes under mötet) Vet du om det blev så? a. Varför/ varför inte? 9. Har nätverksmötet haft någon betydelse för dig? 10. Upplever du att situationen för familjen förändrats efter mötet? a. (om ja) Kan förändringen ha med mötet att göra tror du? 11. Kunde något varit annorlunda? 12. Tycker du att barnet/barnen varit i centrum för processen som helhet? 13. Om du vore barnet/barnen; vad hade nätverksmötet haft för betydelse för dig? 79
© Copyright 2024