1. No category

Gudstjänst den 9 november 2014 i Luleå
S:t Petri evangelisk-lutherska församling – Lutherska Frikyrkan
21:a söndagen efter Trefaldighet
#129
”JESU SÄNDEBUD”
Predikotext: 2 Kor. 5:11-6:1
11Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor, men för Gud är det uppenbart hurdana
vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten. 12Inte så att vi på nytt vill rekommendera oss
själva inför er, men ni får tillfälle att berömma er av oss, så att ni har något att svara dem som berömmer sig av
yttre ting och inte av det som finns i hjärtat. 13Har vi varit borta från våra sinnen, var det för Gud. Är vi vid sans
och besinning, så är det för er. 14Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas
ställe, och därför har alla dött. 15Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan
för honom som har dött och uppstått för dem. 16Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt. Även om vi
lärt känna Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte längre så. 17Alltså, om någon är i Kristus är han en ny
skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. 18Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig
själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 19Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.
Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. 20Vi är
alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud.
21Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga
inför Gud. 6:1Som medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta.
(2 Korinterbrevet 5:11-6:1)
Bön: Herre, helga oss i sanningen, Ditt ord är sanning! Amen.
Med Guds Sons blod dyrt återlösta vänner, trossyskon i den uppståndne Frälsaren Jesus Kristus!
Denna söndags kyrkliga tema heter kort och gott: Jesu sändebud. Texten som jag valt till predikotext
är en härlig, central, djup och innehållsrik text. Ikväll kommer vi inte att kunna gå igenom allt som
finns där, men må Gud den Helige Ande genom ordet och predikan få tala till oss, så att vi blir
uppbyggda, så att evangeliet får lysa upp våra hjärtan och sinnen; så att vår käre Frälsares Jesu Kristi
kors och Guds heliga namn bli förhärligad! Prisad vare Han – den Treenige, den evige, den välsignade
– ”som är och som var och som kommer”1.
Vad betyder det att vara Jesu sändebud? Vem är Hans sändebud och vad ska de göra och säga? För
två veckor sen talade i predikan om trons rättfärdighet2. Det är inte fråga om vilken tro som helst.
All tro är inte tro i biblisk mening. Det finns många saker, gudsbilder och religiösa föreställningar,
lärosatser och inbillningar som människorna tror på, men inte all tro är saliggörande, d.v.s. frälsande.
Det är avgörande för dig, att du har den tron som Gud tillräknar som rättfärdighet inför honom.3 ”Du
tror att Gud är en. Det gör du rätt i.” – skriver Jakob, och fortsätter – ”Också de onda andarna
tror det, och bävar.”4 En religiös verksamhet, hur stort och engagerat det än må vara, är till ingen
nytta, om den grundar sig på falska grunder. Man kan visserligen sysselsätta sig med olika gärningar,
socialt verksamhet och välgörenhet, men ”vad hjälper det en människa, om hon vinner hela
världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?”5, frågar
(och svarar!) Frälsaren själv. Om kyrkan misstar sig i sitt uppdrag, om kyrkan låter det sekundära
förstöra det primära eller – som ett ordspråk säger det –, om det goda blir det bästas fiende, då gör
man med sina ansträngningar en evigt bestående skada. Helvetet har inga EXIT-skyltar. Dess dörrar
1
Upp. 1:4 (även Upp. 1:8 och 4:8).
Tiri, J.-E. (2014, 26 oktober). Trons rättfärdighet [predikan]. Tillgänglig på Internet: www.lutherdom.se.
3
Jfr med Konkordieboken: Den augsburgska bekännelsen: IV. Om rättfärdiggörelsen. Tillgänglig på Internet:
http://www.logosmappen.net/bekskrifter/ca/ca_fornamsta.html#IV.
4
Jak.2:19.
5
Matt. 16:26.
2
går ej att öppnas inifrån och ingen – förutom Kristus som är Gud och som besökt helvetet som dess
besegrare6 – har gått dit och sedan kommit tillbaka eller förflyttats till himmelen. Kristus Jesus har
övervunnit döden och helvetet. Han har bundit Satan, och inte endast bundit utan även krossat hans
huvud på Golgatas kors. När Kristus dog, så dog Han ”i allas ställe, och därför har alla dött.” (v.14)
Vad betyder det, att alla har dött? Hur menar aposteln?7 Hans resonemang,
som all hans predikan – och, ja hela Den Heliga Skrift! – är
Kristuscentrerad, på riktigt. Om sändebuden inte bär med sig budskapet från
sin uppdragsgivare, då är sändebuden onda och värdelösa. Sändebuden som
går runt under Kristi namns mantel, använder Hans namn (kallar sig för en
kristen) och ger sken av att vara kallade av Honom (arbetar t.ex. inom en
kyrka eller församling), men kommer med ett annat budskap i
förkunnelsens innehåll än vad Herren och Konungen befallt att förkunnas,
då är sådana sändebud inte endast värdelösa och onda utan även skadliga
och farliga!8 ”Om någon ger en falsk undervisning och inte håller sig till
vår Herre Jesu Kristi sunda ord och till den lära som hör till
gudsfruktan, så är han högmodig och begriper ingenting”9, lyder
apostelns dom över sådana predikanter, förkunnare och sändebud. HERREN Gud har redan under
den gammaltestamentliga tiden varnat genom Sina profeter, och dessa ord är tillämpbara även idag,
på dessa sista tider, då det stora avfallet från sanningen10 är nära eller redan i full fart: ”Se, därför är
jag emot profeterna, säger HERREN, dessa som stjäl mina ord från varandra. Jag är emot
profeterna, säger HERREN, de som bär fram sin egen tungas ord och säger: ”Så säger HERREN.”
Jag är emot dem som profeterar falska drömmar, säger HERREN. När de berättar dessa
drömmar, för de mitt folk vilse med sina lögner och sitt skryt. Det är inte jag som har sänt dem
eller givit dem något uppdrag och de kan inte alls hjälpa detta folk, säger HERREN.”11
Utan att fastna mer på denna punkt – som ändå är viktigt att förstå och komma ihåg, ”så att ingen
bedrar er”12 – så låt oss nu gå vidare och se, vad som kännetecknar en äkta Jesu sändebud. Till viss
del har vi redan svaret till det i det ovanstående. De äkta Kristi sändebud går inte runt och förkunnar
något som Herren inte befallt! Vi går inte runt och bär fram vår egen tungas ord och hävdar att det är
från Gud. Vi förkunnar inte falska drömmar, vi gissar oss inte fram på en andlig marknad för att få
utrymme och beröm, pengar eller världens tacksamhet. Aposteln Paulus hade skrivit i ett tidigare brev
till korintierna: ”Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något
annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst.”13 Med dessa ord riktar han våra tankar till det
allra viktigaste. Han varken nekar eller förminskar någon annan Guds ords lära, utan sätter sakerna i
rätt ordning. Att veta Jesus Kristus och Honom som korsfäst inkluderar naturligtvis hela den
sanningen och rikedomen, som finns i denne Korsfäste!14 På ingalunda sätt kan man använda dessa
6
1 Petr. 3:19f.
Aposteln talar om den allmänna försoningen, att hela världen har blivit försonad – ”Ty syndens lön är döden” (Rom.
6:23) och nu har Jesus ”dött i allas ställe, och därför har alla dött” (v.14). Frågan besvaras senare i predikan, även
om frågan ställs redan här. Den objektiva rättfärdiggörelsen och att Kristus verkligen dött för alla, hela världen, är
en av de grundläggande utgångspunkterna för att ha en på riktigt Kristuscentrerad predikan och undervisning. Utan
detta blir vår undervisning människo- eller gärningscentrerad och leder till att fokus hamnar bort från Frälsaren och
det som Han gjort för oss, för hela världen. Han har dött i allas ställe, ”Han är försoningen för våra synder, och
inte bara för våra utan också för hela världens”, som även aposteln Johannes (1 Joh. 2:2) bekräftar!
8
Se t.ex. Matt. 7:15; Rom. 16:17f.; 2 Tim. 2:16ff.; Tit. 1:10ff.; 2 Petr. 2:1ff.; 1 Tim. 4:1ff.; 6:20f.; Juda 1:4; 1:18f.
9
1 Tim. 6:3,4.
10
Matt. 24:4ff, särskilt v. 24(!); 2 Tess. 2:11; 1 Joh. 2:18; Upp. 13:13f.
11
Jer. 23:30-32.
12
Matt. 24:4.
13
2 Kor. 2:2.
14
Om man skulle göra den absurda slutsatsen att Paulus förkastar alla eller ens någon annan av Guds ords läror
(förutom att Kristus är korsfäst), då måste man säga att han inte heller skulle kunna känna Kristus som uppstånden
eftersom han på ett uteslutande sätt bestämde sig endast att veta om Jesus Kristus och Honom som korsfäst. Sådant
påstående blir uppenbarad som falsk och förvrängd, om man bara fortsätter att läsa vidare vad Paulus skriver om den
7
2
ord för att medvetet neka något som Gud i Bibeln lär och har gett för oss, Hans sändebud att hålla oss
till och undervisa även andra i.15 Paulus skriver i ett annat ställe, att ”I honom [Kristus] är vishetens
och kunskapens alla skatter gömda.”16 Men om man misstar betydelsen av Kristi kors,
korsfästelsen, försoningen och i och med det den bibliska läran om rättfärdiggörelsen, då förlorar man
alla de skatter som är gömda i Kristus Jesus! Ja, då förlorar man sin frälsning och når inte fram till
det eviga livet i himmelens salighet. Jesu sändebud förkunnar Kristus och Honom som korsfäst! De
förkunnar den uppenbarade sanningen, som Gud gett oss i Bibeln. Vårt hjärta, våra drömmar och
fantasier eller upplevelser är inte grunden för vår förkunnelse. Det är Kristus allena, som Gud valt att
uppenbara för oss som lever efter apostlarnas tid, i och genom deras skrifter17 – i Skriften allena!
Aposteln Paulus var i det offentliga predikoämbetet. Han hade en
apostlatjänst, vilket Kristus gav åt Kyrkan endast i början av den
nytestamentliga tiden. Men det offentliga predikoämbetet finns kvar och
Gud vill att det ska uppehållas, finnas i de renläriga församlingarna och
kyrkorna. Läran om Kristus och korset, Hans offer, försoningen och
rättfärdiggörelsen skall visserligen stå i centrum och vara grunden för det
offentliga predikoämbetet, men den ligger även som grund och
utgångspunkt för det allmänna prästadömet och dess uppgifter. Alla Guds
barn tillhör det allmänna prästadömet. Det är inget ämbete som man ansöker
sig till eller strävar efter. Det är ett tillstånd eller status som man födds till,
när människan födds på nytt av vatten (dopet) och Ande.18 Det är
Översteprästen Kristus som gör oss ”till präster åt vår Gud”19 genom evangeliet i ordet och dopet,
som även Luther alldeles rätt lär, när han skriver: ”vi är alla konsekrerade till präster genom dopet,
så som St. Petrus säger i 1 Petr. 2[:9], ”ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap”.
Uppenbarelseboken säger: ”Du har gjort oss till präster och kungar med ditt blod” [Upp. 5:9-10].”20
Är du kristen? Är du troende – har du den tron som behagar Gud? Om svaret är ”ja”, då tillhör även
du det allmänna prästadömet. Dit tillhör endast de som blivit födda på nytt, tror på Jesus, på syndernas
förlåtelse och ” har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod”21 – ingen annan! Det
hjälper inte om man går med biskopskräklor, sjunger julsånger med dyraste orglars vackra toner,
skickar pengar till välgörenhet eller sitter i kyrkomöten eller arbetar för kristna organisationer,
eftersom ”utan tro är det omöjligt att behaga Gud.”22 Men å andra sidan, den som tror på Gud,
Korsfäste. Se t.ex. vers 15 i dagens predikotext från samma brev, där han säger att han bestämt ”att inte veta av
något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst”!
15
Jesus har bundit Sin Kyrka att hålla sig till allt vad Han befallt apostlarna att hålla sig till, d.v.s. hela Bibeln (Matt.
28:20a). Aposteln sade om sin kallelse som Herrens apostel och Jesu sändebud: ”Jag har inte tvekat att predika
för er hela Guds vilja och plan.” (Apg. 20:27; Obs! HELA Guds vilja och plan, inte endast vissa delar!)
16
Kol. 2:3.
17
Se t.ex. Joh. 17:20 – Under den nytestamentliga tiden kommer människorna till tro genom apostlarnas ord. Gamla
testamentet talar om Kristus, men i apostlarnas ord identifieras Han, så att vi lär känna Jesus Kristus, Guds Son som
har tagit den mänskliga naturen till sig (och blivit människa) genom Jungfrun Maria (utan att sluta vara Gud, som
Han alltid varit och kommer alltid att vara).
18
Joh. 3:5b.
19
Upp. 5:10b.
20
Luther, M. (1999). Luther’s works, vol. 44: The Christian in Society I. (J. J. Pelikan, H. C. Oswald, & H. T.
Lehmann, Eds.). Philadelphia: Fortress Press, p. 128 (transl. from English, jet). Citatet från Upp. är ett sammanfattande
koncentrat, inte ordagrant från Bibeln.
Ett annat Luthercitat: ”Så som de kallas för Guds barn och arvtagare för Hans skull, så kallas de [även] för präster
efter Honom. Varje döpt kristen är, och bör, kallas för präst, just i lika hög grad som St. Petrus eller St. Paulus. St.
Petrus var präst därför att han trodde på Kristus. Jag är präst på grund av samma orsak. Så vi alla, så som jag sagt
tidigare, har blivit prästens barn genom dopet. Därför borde man förstå, att namnet ”präst” borde vara den
gemensamma egendomen av alla troende i lika hög grad som namnet ”kristen” eller ”Guds barn.” (Luther, M. (1999).
Luther’s works, vol. 13: Selected Psalms II. (J. J. Pelikan, H. C. Oswald, & H. T. Lehmann, Eds.). Saint Louis:
Concordia Publishing House,p. 330f. (transl. from English, jet)).
21
Upp. 7:14.
22
Hebr. 11:6.
3
som genom tron på Kristus har fått komma till Guds nådiga
närvaro23, är salig och frälst utan biskopskräklor, utan att behöva
ha den dyraste orgelns klanger för julsångerna och då gör man
även äkta goda gärningar, inte för att förtjäna beröm framför
världen eller för att lugna sitt samvete. En kristen arbetar och gör
goda gärningar av tacksamhet för det som Gud gett oss i Kristus.
Vi arbetar för Guds rike, inte för att lugna våra samveten utan av
tacksamhet, för att lyda vår käre Guds vilja och för att förmedla
det frälsande budskapet vidare till andra människor. Vi är Jesu
sändebud, så att även andra kan komma in till Guds rike, bli födda
genom ordet och dopet till Guds barn, till präster till Gud och
Lammet! Både vi som är i det offentliga ämbetet som även alla
som tillhör det allmänna prästadömet har en del i ”försoningens
tjänst” (v.18), när vi går ut med det budskap som vi fått som Jesu sändebud. Varken de som kallats
till det offentliga predikoämbetet eller allmänna prästadömet har något annat, något viktigare att
förkunna än evangeliet – försoningen som skett i Kristus, rättfärdiggörelsen som redan är ett faktum
och som tillräknas genom tron till syndaren för Kristi skull!
”Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss
försoningens tjänst.” – skriver aposteln i dagens predikotext, och fortsätter med detta, allra
viktigaste budskap: ”Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade
inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord.”
(v.18,19) Här är grunden för den sanna kristna trons förkunnelse. Här är utgångspunkten både för vår
tro och vårt vittnesbörd! Utan tron på detta budskap är man varken kristen eller Jesu sändebud. ”Gud
var i Kristus och försonade världen med sig själv.” (v.19a) Detta är ett faktum som består även
om ingen skulle tro på det. Jesus har åstadkommit försoningen, så att Gud nu i Kristus inte ser oss
som syndare, vilka vi av naturen, redan från födelsen24 är. Det är denna försoning som redan skett,
som nu förkunnas. Det är den objektiva grunden och det är härifrån som evangeliets frälsande kraft
kommer. Från Kristi kors! Vi är inte återlösta med billiga medel. Vi är återlösta med Guds egen Sons
heliga blod! I Jesus Kristus ”är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder
på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt.”25 Bibeln
säger: ”utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.”26 Nu har det allra heligaste blodet utgjutits för
oss på Golgatas kors. ”Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade
inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord.” (v.19)
Gud tillräknar inte längre oss våra synder, utan istället har förlåtit oss för Kristi skull! Tänk vilken
gåva, vilken salighet!
Dessutom vill Gud att detta budskap ska förkunnas, gå ut i hela världen: ”och han har anförtrott åt
oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss.
Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i
vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.” (v.19b-21)
Försoningens ord, evangeliet om Kristus Frälsaren och att vi i Honom kan stå rättfärdiga inför Gud
är nu utsänd av HERREN själv till världen för att fånga människorna in i himmelriket27, så som Jesus
säger i Matteusevangeliet: ”Himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk
av alla slag. När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de
goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort.”28 Idag är denna not här, den är kastad över
23
Jfr med Rom. 5:2.
Joh. 3:6; Ps. 51:7; 1 Mos. 5:3; 8:21; Job. 14:4; 25:4; Ef. 2:1ff.
25
Ef. 1:7f.
26
Hebr. 9:22b.
27
Jfr med Konkordieboken: Den augsburgska bekännelsen: V. Om predikoämbetet. Tillgänglig på Internet:
http://www.logosmappen.net/bekskrifter/ca/ca_fornamsta.html#V
28
Matt. 13:47f.
24
4
oss alla, som hört Guds ord läsas, som hört och hör denna predikan och den skall på sista dagen dras
upp, då det är slut med evangeliets förkunnelse, då det är dags för hela världen att stå framför den
store Konungen och rättfärdige Domaren. Må den Barmhärtige låta oss vara goda fiskar, må Han låta
oss att hålla oss till evangeliet, så att vi inte lämnar vårt Liv, Kristus!
När vi nu har hört om försoningen i Kristi blod och att vi får stå som
rättfärdiga framför Gud, så låt oss även ikväll ta detta härliga budskap
till oss. I slutändan är ju frågan om rättfärdiggörelsen det avgörande för
oss – och därför blir jag så ledsen och upprör när jag ser låtsaskristna
och kyrkor som engagerar sig i allt annat än att förkunna, undervisa och
lära om denna livsavgörande lära. Om man är oklar i läran om
rättfärdiggörelsen, då är man oklar i allt. När vi talar om
rättfärdiggörelsen, så är det ju frågan om vår status inför Gud. Är vi
frikända eller är vi dömda. Att bli rättfärdigförklarad inför Gud betyder
att vi blir befriade, dömda till att vara fria, vi tillräknas som syndfria
och rättfärdiga framför Gud – och det kan vi endast vara i Kristus29 och genom tron på Honom30.
Kristus har redan åstadkommit förlåtelsen för hela världen på Golgatas kors, det vet vi, eftersom
”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna
deras överträdelser” (v.19a) – det betyder att även dina och mina synder är faktiskt förlåtna, att vår
överträdelser och brått som förtjänar den eviga fördömelsen är nu borttagna i Kristus och för Hans
skull. Kära vän! Tro dessa ord, tro på syndernas förlåtelse, du behöver inte tvivla på det. Allt är
förlåtet för Kristi skull och i Hans heliga blod. Gud kommer inte att beskylla dig för dina synder. Han
har redan straffat Jesus i ditt och mitt ställe. Genom tron får du verkligen frid med Gud på grund av
vad Kristus gjort för dig, för mig, för hela världen! ”Den som inte visste av synd, honom har Gud
i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.” (v.21) Kristus tog
på Sig dina synder, ditt straff. Han dog ditt död, så att du får ha del av Hans helighet, salighet och det
eviga livet! ”Som medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till
nytta.” (v.1) Guds nåd finns redan.31 Vi kan inget göra för vår frälsning, men om vi kastar bort detta
budskap, försoningen som Gud åstadkommit i och genom Kristus mellan oss och Sig själv, då är det
till ingen nytta. Därför: ”ta emot Guds nåd så att den blir till nytta.” (v.1b)
Som Jesu sändebud, låt oss se till att vi bär med oss budskapet som Han gett oss och inte något annat.
Låt oss se till att vi inte går omkring och sprider giftvatten under det kristna namnet utan att vi
verkligen har med oss evangeliets livgivande vatten, budskapet som uppväcker de andligt döda till
det andliga livet och budskapet som stärker de troendes hjärtan.
I dagens evangelietext32 hörde vi hur Jesus vid ett tillfälle sände sina tolvlärjungar till de förlorade
fåren av Israel och hur de fick uppdraget att förkunna, att himmelriket är nära samt utföra vissa tecken,
som tillhörde apostlarnas tjänst. Gud vare lov! Gud har älskat oss alla människor, inte endast judar,
så att idag skall evangeliet förkunnas för alla människor, ty ”Gud var i Kristus och försonade
världen med sig själv” (v.19a) och nu skall himmelrikets budskap, evangeliet, förkunnas för alla.
”Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och
därför har alla dött. Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig
själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.” (v.14,15)
Jesus har uppstått ifrån de döda! Han lever! Låt oss leva tillsammans med Honom, och vara Hans
sändebud. Han har älskat oss mer än någon annan någonsin kan. Han är med oss ”alla dagar intill
tidens slut”33 – Han är med oss här på jorden och vi får vara med Honom för evigt i himmelens
29
Rom. 8:1.
Ef. 2:8,9.
31
2 Tim. 2:13; Rom. 3:3.
32
Matt. 10:1-15 (Tjugoförsta söndagen efter Trefladighet, tredje årgångens evangelietext).
33
Matt. 28:20b.
30
5
härlighet! Det lovar Jesus i dessa trösterika ord, vilka får även vara avslutningen för denna
kvällspredikan. Där finner vi även ett av de viktigaste kännetecken av Jesu sanna sändebud – de håller
sig till – vi håll oss till – Kristi röst, Guds ord! ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem,
och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen
skall rycka dem ur min hand. Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka
dem ur min Faders hand.”34
Amen.35
34
35
Joh. 10:27ff.
2740 ord.
6