1. No category

1
EN MIDSOMMARNATTSDRÖM
av Benjamin Britten
Engelsk text Benjamin Britten samt Peter Piers, baserad på William Shakespeares
komedi. Svensk översättning Catarina Gnosspelius för Läckö Slott sommaren 2013.
Akt 1 – SKOGEN
Älvor
Över berg, över fjäll
genom skog, genom dal,
över hed, över häll
genom forsar och hav
vandrar vi i natten klar.
Över berg, över fjäll
genom skog, genom dal,
över hed, över häll
genom forsar och hav
vandrar vi i natten klar
snabbare än månen far.
Gör som drottningen befallt;
vattnar med droppar överallt.
Gullviva står vid hennes bädd
i sin gyllne krage klädd,
med små fräknar av rubiner
glittrar, doftar, strålar, skiner …
Nu ska vi finna mera vatten
så blomman får sitt örhänge i natt.
Puck
Hallå, andar!
Älvor
Om inte vi tar fel på din figur
så känner vi dig allt, visst är det du
en Nisse Bråkstake?
Visst är det du, som skrämmer alla flickorna i byn -
Puck
(avbryter) Se upp, älvor. Här kommer Oberon.
Älvor
Och där vår drottning.
Älva
- det går aldrig väl…
Älvor
Oberon är vild av raseri för att Titania har tagit till sig en sån vacker
page, stulen från en indisk kung. Och nu vill Oberon ha pojken själv.
Titania
Oberon
Du här - i månsken! Med din svartsjuka!
Du här - i månsken! Du som trotsar mig!
Titania
Älvor, vi går, vi går. Jag vägrar dela bädd med honom mer.
2
Oberon
Känn havets vind, en otäck vind som plötsligt dragit in med giftig smog -
Titania
Se oxen bär, förgäves, sitt tunga ok.
Oberon
och tom står hagen på ett översvämmat fält
Titania
där kråkor festar på alla döda får.
Tit+Ob
Vår tid förändras, vår tid förändras:
Oberon
Titania
Oberon
Titania
för vår
och sommar
den rika hösten
och bistra vintern
Tit+Ob
kastas om varandra, och vår förvirrade värld vet nu inte längre vad som
är vad. Allt detta myller utav plågor kommer av att du och jag är fiender.
Vi är dess ursprung, vi är orsaken. Ja, vi!
Oberon
Du erkänner din skuld, att det är ditt fel?
Allt jag begär är att du låter pojken bli min väpnare.
Titania
Det kan du drömma om, jag kommer aldrig ge honom till dig. Hans
mamma var prästinna i mitt tempel. Men när pojken föddes gick hon
bort … hon dog. Till hennes minne blir han kvar hos mig, till hennes
minne blir han kvar hos mig.
Oberon
Ge mig din page och jag förlåter dig. Ge mig din page och jag förlåter
dig.
Titania
Inte för hela riket, hela riket! Älvor, vi går. Vi går.
Titania och älvorna försvinner.
Oberon
Gå! Ja gå din väg. Du är fångad i min skog tills jag har hämnats det du
gjort mot mig. Min gode Puck, kom närmre, kom närmre.
Kommer du ihåg en ört jag visat dig, med magisk saft som droppas på
ett ögonlock, och gör en man eller kvinna galet kär i första bästa varelse
hon ser (lejon, oxe eller varg, en björn eller en lättretad babian). Ge dig
iväg och hämta hit den blomman innan Leviathan har simmat en längd.
Puck
Jag springer jorden runt och hem igen, på två minuter. (går)
Oberon
När jag fått min ört och när Titania sover som ett barn då droppar jag
dess saft i hennes ögon. Och för att jag ska häva min förtrollning så
måste hon ge bort sin page till mig.
Oberon försvinner.
Lysander och Hermia kommer.
3
Lysander
Min kära vän, du är så blek och tyst.
Hur kan en ros ha vissnat bort så fort?
Hermia
Den saknar kanske regn.
Och ändå kunde jag nog vattna den med all min gråt.
Lysander
Jag vet. Jag vet; i allting som jag nånsin läst, i alla sagor och
historieböcker, har trogen kärlek alltid haft det svårt.
Än skildes man av olikhet i börd;
Hermia
O nej! För hög förälskad i för låg.
Lysander
Än stämde inte åldern överens,
Hermia
O ve! För gammal gift med allt för ung.
Lysander
Än hade vänner gjort ett annat val.
Hermia
O fy! Att tvingas se med annans blick.
Lysander
Om trogen kärlek alltid störs, ja sann och trogen kärlek störs, låt då
ödets vilja bli ödets lag, bli ödets lag.
Hermia
Om sann och trogen kärlek alltid störs, låt då ödets vilja bli ödets lag.
Och låt vår prövning tas med tålamod.
Lysander
Så klokt du tänker. Därför; hör nu Hermia; jag har en gammal faster, en
änka. Hon är förmögen och har inga barn. Hon har ett stort hus tre mil
härifrån och hon tycker om mig som sin egen son. Där söta Hermia kan
vi gifta oss, för där kan ingen obarmhärtig lag (som tvingar dig att gifta
dig med Demetrius) ta dig ifrån mig.
Om du älskar, så låt mig få ta dig dit, låt mig få ta dig dit.
Hermia
O min Lysander - ”om du älskar ... ”
Jag lovar dig vid Amors skarpa pil.
Lysander
Jag lovar dig vid Amors båge med gyllene sträng.
Hermia
Jag lovar dig vid alla duvor i Venus hand.
Lysander
Jag lovar dig vid allt som binder två själar vid varann’.
Hermia
Jag lovar dig hämndens heta eld.
Lysander
Jag lovar dig vid aska och glöd.
Hermia
Jag lovar dig vid alla hjältar som svek.
Lysander
Jag lovar dig ända till min död.
4
Her+Lys
Jag svär dig tro, jag svär.
Jag lovar dig.
Hermia
Jag lovar dig vid männens löften som brutits med förakt
Lysander
så många fler än en kvinna nånsin sagt.
Her+Lys
Jag lovar dig, jag lovar dig. Lovar … lovar …
De går. Oberon kommer tillbaka. Demetrius och Helena kommer.
Oberon
(… lejon, oxe eller varg, en björn eller en lättretad babian …)
Vilka kommer där?
Mig kan de inte se så jag stannar här och följer allt.
Demetrius
Ge fan i mig, följ inte efter mer! Var är Lysander, och min Hermia? En
dödar jag, den andra blir min död. Du sa de flydde hit, till denna skog,
och här står jag, helt vild bland allt det vilda, för ingenstans syns spår av
Hermia. Dra åt helvete och lämna mig ifred.
Helena
Du drar mig, hårdhjärtade magnet. Upphör din kraft att dra, så har jag
ingen kraft att följa dig.
Demetrius
Vad har jag sagt, har jag gett dig hopp? Nej jag har alltid sagt dig som
det är: jag älskar dig inte, och kommer inte älska dig.
Helena
Just därför… älskar jag… dig ännu… mer.
Jag är din spaniel, och Demetrius, ju mer du slår mig desto mer älskar
jag. Använd mig som din knähund, slå mig, sparka, förakta, glöm mig,
låt mig bara få lov - fast jag är ingenting värd - att följa dig.
Demetrius
Utmana inte vreden i mitt bröst, för jag blir sjuk så fort jag ser dig.
Helena
Och jag blir sjuk så fort jag inte ser dig.
Demetrius
Nu försvinner jag så långt från dig jag kan, och lämnar dig åt skogens
vilda djur.
Demetrius går.
Helena
Jag följer dig …
Oberon
Farväl, nymf.
Helena
- det blir en
Oberon
Farväl.
Helena
himmelsk nåd
5
Oberon
Snart är det du som flyr
Helena
att dödas av den hand jag älskar så.
Oberon
och han jagar förälskad efter dig.
Helena ut. Puck in.
Oberon
Välkommen vandrare. Har du min blomma där?
Jag vet en plats där vild timjan gror,
där liljor och små nätta, nätta violer bor,
helt övervuxen av kaprifoler,
av doftande rosor
och av vajande ljung.
Där ses Titania sova om en stund,
vaggad av blommor som dansar i den stilla lund.
Och där har en orm lämnat sitt glatta skinn
så rymligt att en liten älva lätt kan krypa in.
På hennes ögon droppas örtens saft
så hon blir fylld av grymma, grymma förvillelser, förvillelser.
Ta med lite saft och sök häromkring: en vacker flicka är ohyggligt kär i
en föraktfull man: smörj in hans ögon, men se till att den första han får
se är den stackars flickan. Han är lätt att se, han bär atenska kläder
denne man.
De försvinner. De sex hantverkarna kommer.
Kvist
Är hela sällskapet här?
Flöjt
Snut
Magerman
Snugg
Ja.
Ja.
Ja.
Ja.
Botten
Ja. Ropa upp allihop, en efter en, som det står där i vårt manuskript.
Flöjt
F’låt Peter Kvist, vad handlar vår pjäs om?
Kvist
Hörrni! Vår pjäs är den mest sorgliga komedi om en grymt slut på
Pyramus och Thisbe.
F, S, S, M
På Pyramus och Thisbe.
Botten
Ett mycket bra manuskript ska ni veta, himla roligt. Nu Peter Kvist säg
vilka roller vi ska ha. Hörrni, sprid er.
Kvist
Svara när jag ropar. Niklas Botten, vävare.
Botten
Redo. Säg vilken roll jag fått. Fortsätt sen.
6
Kvist
Du min Botten, du är uppsatt för Pyramus.
Botten
Vad är Pyramus? En älskare? En tyrann?
Kvist
En älskare, som mycket stiligt dödar sig själv.
Botten
Jag är underbar som tyranner, ingen gör Herkules som jag gör.
Hör hur jag kan spela över:
”Reväljen går
vid murens fall
det hörs en knall
där brast en vall
av fångars kör.
När ödet slåss
vid himlens bloss
släpp fången loss
nu är det vår.
När ödet slåss
vid himlens bloss
släpp fången loss
nu är det vår.
för den som hör.”
Det var ädelt!
Nu tar du resten av rollerna.
Kvist
Felix Flöjt -
Botten
Det var Herkules-stil, Herkules-stil med Herkules röst, en stor tyrann -
Kvist
Felix Flöjt -
Botten
en älskare är mera ömklig.
Kvist
Bälgmakare.
Flöjt
Här Peter Kvist.
Kvist
Flöjt, du spelar Thisbes roll.
Flöjt
Vad är Thisbe? Thisbe? En riddare?
Kvist
Thisbe är damen som Pyramus har kär.
Flöjt
Å skit, å skit, jag kan inte va’ kvinna, jag kan inte va’ kvinna, jag har ju
skägg… titta.
Kvist
Det går bra. Du får spela den i mask. Och du får tala så ljust som du vill.
7
Botten
Jag kan också bära mask, låt mig va’ Thisbe med; jag har en sån ruskig
liten röst: ”Thisbe, Thisbe.” (i falsett) ” Å Pyramus min hjärtevän, här
står din vän, din flickevän.”
Kvist
Nejnej. Du ska va’ Pyramus, och Flöjt gör Thisbe.
Botten
Fortsätt då.
Flöjt
”Å Pyramus min hjärtevän, här står din vän, din –
Kvist
Robin Magerman, skräddare.
Magerman
Här Peter Kvist.
Flöjt
Å Pyramus min hjärtevän, här står din vän, din –
Kvist
Robin Magerman, du får va’ Thisbes mamma. Tom Snut, Kittelflickare.
Snut
Här, Peter Kvist.
Flöjt
Å Pyramus min hjärtevän, här står din vän -
Kvist
Du Pyramus pappa, och jag Thisbes pappa. Snickar Snugg.
Flöjt
din Thisbevän, din flicke –
Kvist
du får lejonets roll. Och med det har vi en pjäs rollsatt.
Snugg
Har du… mitt lejons… repliker? I så fall… kan jag… få dom nu… för jag
är trög i huvet… huvet.
Kvist
Du får improvisera fritt för det är bara att ryta.
Botten
Låt mig spela lejonet också! Jag kan ryta så att alla hjärtan darrar vilt
när dom hör mig. Jag kan ryta så att vår hertig jublar: ”Bravo, ryt igen!
Bravo, ryt igen!”
Flöjt
Tänk om du ryter för mästerligt så du får hertiginnan å alla damer att
börja skrika, börja skrika… det kan räcka för att hänga oss.
Kvist
Vi blir hängda, vi blir hängda - allihopa dör.
Magerman
Snut
Snugg
Vi blir hängda – allihopa dör.
Vi blir hängda – allihopa dör.
Vi blir hängda – allihopa dör.
Botten
Men jag kan göra om min röst så, så att jag ryter så nätt som ett litet
offerlamm. Jag ska ryta så fint som en näktergal.
8
Kvist
Du ska bara spela Pyramus, för Pyramus är en stilig man, en prydlig
man och en verklig gentlemannaman. Ingen annan kan va’ Pyramus.
Botten
Då åtar jag mig rollen.
Kvist
Mina herrar, här är vår pjäs. Då ber jag mycket vänligt, nej kräver, eller
önskar, att ni kan allt utantill när vi träffas nästa gång.
Botten
Förträffligt. Och vi ska repetera obscensikt och teaterligt. Gå hem och
plugga. Adjö.
Alla
Adjö.
Kvist
Tills nästa gång vi ses. Adjö.
De går. Lysander och Hermia kommer in.
Lysander
Min älskling, du orkar inte länge till.
Och jag tror nog att vi har gått vilse.
Vi stannar, Hermia, vilar oss en stund,
och väntar på att solen ska gå upp.
Hermia
Det blir bra Lysander, hitta dig en säng,
för jag faller ihop på denna äng.
Lysander
Här kan vi två få vila tätt tillsammans;
en natt, en bädd, två famnar men en kropp.
Hermia
O nej Lysander, för min skull, jag ber.
Lägg dig där borta, inte allt för nära.
Vi måste vänta … så god natt min vän. Och må din kärlek räcka livet ut.
Lysander
Det löftet vill jag hålla för all tid.
Och sviker jag, så låt mig dö i frid.
Hermia
Det löftet ger jag för all tid.
Och sviker jag, så låt mig dö i frid.
Her+Lys
Amen, amen, amen, amen.
De somnar.
Puck
Rotar runt bland varje gren,
här finns ingen från Aten.
Inget ögonlock får kraft
av min blommas trolska saft.
Natt och tystnad…
Natt och tystnad - vem är det?
Dräkt av högsta kvalitet.
Där är han som Oberon sagt
9
Puck forts
behandlat flickan med förakt.
Här, din buffel, ska du få
kärlekssaft att sova på.
Vakna när jag gått härifrån
för nu ska jag till Oberon.
Hermia
(i sömnen) Det löftet vill jag hålla för all tid.
Helena och Demetrius kommer.
Helena
Stanna du tar livet av mig. Snälla Demetrius.
Demetrius
Men sluta då att springa efter mig.
Helena
Tänker du lämna mig ensam? Gör inte så ..
Demetrius
Skyll dig själv. Ha det bra, jag går. (Han springer bort.)
Helena
Jag orkar inte mer av denna jakt.
Ju mer jag bönar, desto mindre nåd.
Lyckliga Hermia, var än hon håller till,
med sina blickar får hon allt hon vill.
Lyckliga Hermia.
Men jag är ful, fulare än nån kan förstå
för även monster flyr mig där jag går.
Men vem är det? Lysander, här på marken.
Sover – eller död? … ser inget blod, inget sår.
Lysander, om du hör – snälla, vakna upp!
Lysander
För din skull går jag genom eld och vatten.
Strålande Helena, genomskinlig så
att under brösten ser jag hjärtat slå.
Var är Demetrius? Vilket vidrigt ord!
Det ska mitt svärd skära bort från denna jord.
Helena
Lugna ner dig Lysander, säg inte så. Även om han älskar Hermia, gör
det nåt? För hon älskar dig, var nöjd med det.
Lysander
’Var nöjd med Hermia’? Nej jag ångrar varje timme och minut vi har vart
ihop. Glöm Hermia. Det’är Helena jag älskar. Vem byter inte korpen mot
en duva?
Helena
Varför ska jag då offras i blodig slakt?
När har jag gett dig skäl till ditt förakt?
Du möter mig med hån - vad har jag gjort?
Du plågar mig, behandlar mig som lort.
Adjö med dig, jag säger som det är:
jag trodde du var bättre än så här. (Hon går.)
10
Lysander
Hon såg inte Hermia. Hermia, ligg du där.
Kom aldrig nära din Lysander mer. Ligg du där.
Nu samla mod, och gör allt för att vinna
den sköna Helena, den sköna Helena till din älskarinna.
Han går efter Helena. Hermia vaknar.
Hermia
Lysander. Hjälp mig Lysander. Det var någon här …
Lysander, se Lysander … ser du hur rädd jag är.
Jag drömde att en orm drack upp mitt blod
och du satt och såg på och bara, bara log.
Lysander, har han gått? Lysander, nej! Han hör mig inte. Gud!
Helt tomt, helt tyst. Åh säg, var är du?
Svara om du hör för kärleks skull. Lysander!
Jag svimmar snart av skräck. Lysander, Lysander, Lysander! Åh!
Hermia springer ut. Titania och hennes älvor kommer.
Titania
Kom! Kom! Först en ringdans och en älvasång, sen på en tredjedels
minut, iväg. Ni dödar maskar på varje rosenblad, ni rycker vingen av en
fladdermus - det blir en älvas kjol, ni: håll tillbaks den skränande ugglan
som nattetid skriker och spejar på mina nätta andar.
Sjung mig nu till sömns, sen till era uppdrag så jag får ro.
Sjung mig nu till sömns, sjung mig nu till sömns, sen till era uppdrag så
jag får ro.
Älvor
Fläckiga orm med farligt spott
ge dig av, kryp ner i bo
slemmig mask och igelkott
ni stör vår drottnings ro.
Kom med oss, kom med oss, du näktergal
kom sjung med oss, låt vår drottning somna in.
Somna in, somna in, somna in, somna in.
Bort med groll och bort med troll
inget stör vår drottnings sinn’
somna, somna, somna in, somna, somna in.
Hon är helt i sömnens makt. Senapskorn blir kvar som vakt.
De går. Oberon kommer. Droppar örtsaft på hennes ögon.
Oberon
Den som först ditt öga ser
ska du all din kärlek ge
älska, åtrå, tigga, be:
skogsbjörn, lodjur eller katt
galt med raggig borst besatt.
Vad du än får se i natt
vill du ha med lust och skratt,
ta dig något vilt i natt
älskar något vilt i natt. (Han försvinner.)
11
Akt 2 – SKOGEN
Titania sover. Hantverkarna kommer.
Botten
Är alla här?
F, S, S, M
Här, här, här.
Kvist
Här är en ruggigt passande plats för att repetera.
F, S, M, S
… att repetera.
Botten
Peter Kvist?
Kvist
Vad är det bäste Botten?
Botten
Det finns sånt i vår komedi, som aldrig kommer gå. Som att Pyramus
ska dra ett svärd och döda sig – vilka damer tål att se sånt?
F,S,M,K,S
Dra på trissor. En kinkig sak… En kinkig sak…
Flöjt
Det blir bäst om vi låter döden va’, tills allt är slut.
Botten
Inte alls, inte alls. Jag vet vad vi gör så allt blir bra. Skriv en prolog, som
säger att jag, Pyramus, är inte Pyramus, utan Botten som väver, det tar
säkert bort all skräck.
Snugg
Tänk om… alla damer… blir rädda för vårt lejon?
S, M, K
Vårt lejon!
Flöjt
Det blir dom, det lovar jag.
Botten
Vi gör en till prolog, som säger ärligt att han är inget lejon, han är Snugg
som snickrar.
Kvist
Men det finns två problem till, hur ska vi få in månsken där i palatset?
För ni vet Pyramus och Thisbe möts i månsken.
Magerman
Skiner månen den kvällen vi spelar vårt spel?
Botten
En kalender! En kalender! Titta i almanackan, hitta månsken, hitta
månsken.
F, S, M, S
Månsken, månsken.
Botten
För annars får nån gå runt med en lykta i sin hand, och säga att han
föreställer Månsken.
12
F, S, M, S
Månsken.
Kvist
Sen är det en annan sak… Vi måste ha en mur där i festsalen.
Snut
Där finns ingen plats för en mur.
F, S, M, K
Vad säger du, Botten?
Botten
Nån kan… få vara… den där muren, och hålla fingrarna så här, så, så
blir det springan där Pyramus och Thisbe… viskar.
Alla
Då var det klart.
Kvist
Allihop, låt oss repetera, vi tar scen för scen, alla är beredda på sin tur.
Pyramus – scenen är din.
Puck
(in) Vad’är det för hemvävt vadmalsgäng som jamsar här
så nära drottningens som sover där?
Kvist
Nu Pyramus. Thisbe, på plats.
Botten
”Thisbe din blommas unkna doft är skön -
Kvist
Unika, Unika.
Botten
- unika doft är skön, så ock din andedräkt, min Thisbe kär.
Men HU - en röst…
Stå där du står en stund, och bit för bit så ser du mig igen.”
Puck
Jag följer dig, jag ska ta dig på en liten tur.
Botten går iväg. Puck följer efter.
Flöjt
Är det min tur?
Kvist
Ja tack, det är det. Det fattar du väl att han gick för att se ett ljud han
hörde. Han kommer snart igen.
Flöjt
”Min stråle Pyramus med liljans vita hy,
så röd som nyponrosen på sin stolta gren.
så frisk, så ung, så stark, så pigg och full av gry
så trofast som en häst på trogna arbetsben.
Jag möter Pyramus vid Ninnis grav.”
Kvist
Men det ska du inte säga än. Det svarar du Pyramus. Du drar alla
repliker ju på en gång, stick och allt.
Pyramus din tur - där var ditt stick, där var ”arbetsben”.
Flöjt
O… ”så trofast på en häst på trogna arbetsben.”
13
Botten in, nu med åsneöron.
Botten
”Om du vill, Thisbe, får du mig i dig.”
Alla
Ett monster! Ett spöke! Vi är dödens!
Spring gubbar! Fly gubbar! Hjälp!
Botten
Men varför springer dom, springer dom? Det gör dom bara för att jävlas
med mig, med mig.
Flöjt
Å Botten, Botten, du är ändrad, ändrad… vad är det där för nåt?
Botten
Vad det är? Vad det är? Det är ditt eget dumma skämt du din åsna.
Alla
Stackars Botten. Du är förvandlad.
Botten
Jag fattar alltihop. Jag ska stå här som en åsna och darra, det är kul
tycker dom. Men jag rör mig inte en tum. Jag sjunger högt så att dom
hör att jag inte är rädd.
”En koltrast är så svart som sot, med röd och brungul trut.
En sångtrast sjunger däremot, ett näpet glädjetjut.”
Titania
En ängel drar mig från min blomsterbädd…
Botten
”En sparv, en lärka och en fink, en gök som gökar glatt,
dom hörs av alla här runtomkring, men ingen säger’ett skvatt.”
Titania
Jag ber dig vackra varelse sjung igen.
Mitt öra är förälskat i din röst.
Mitt öga har förtrollats av din kropp.
Du är lika klok som du är underbar.
Botten
Varken - eller. Var jag det minsta klok hitta’ jag ut ur denna skog.
Titania
Ut ur min skog? Hur kan du säga så? Här ska du stanna, vare sig du vill
eller inte. Jag är en ande med sällsam makt: du ska få älvor som tar
hand om dig. Ärtblomma,
Ärtblomma
Här är jag.
Titania
Spindelväv,
Spindelväv
- och jag.
Titania
Mal,
Mal
- och jag.
Titania
Senapskorn.
14
Senapskorn - och jag.
Älvor
Vi står till tjänst.
Titania
Ta noga hand om denne gentleman.
Spring i hans steg och dansa i hans blick.
Ge honom vindruva och persika och nektarin,
små fikon och åkerbär, ja åkerbär.
Stjäl honung från en humlas bo
och gör nattlyktor av hans feta ben
och tänd dem på en lysmasks röda sken.
Lägg sen mitt frö i sin bädd så det blir stort, blir stort, blir stort …
Nig vackert nu, och presentera er.
Botten
Tack. Nu vill jag va’ i fred för alla älvor.
Jag har en exposition av sömn på väg in.
Titania
Sov du, och jag ska tag dig i min famn.
Älvor, försvinn, och långt härifrån.
Så ska kaprifolen runt honungsblomman slingra, slingra sig ömt
och murgrönan sluta sin famn runt den sträva stammen av en alm.
Å vad jag älskar dig! Å vad jag älskar dig! Å vad jag dyrkar dig!
Botten
Ah!
De lägger sig tillsammans.
PAUS
Puck kommer. Oberon syns.
Oberon
Där är du, toker. Säg vad som händer i vår dunkla skog?
Puck
Jo, Titania är förälskad i ett monster. Titania är förälskad i ett monster.
Oberon
Det här går bättre än jag hoppats på.
Men smörjde du också Atenarn’s ögon med din örtsaft, som jag gav
order om? Titta, där är han ju, Atenaren.
Puck
Flickan är rätt, men mannen är en annan.
Demetrius och Hermia in.
Demetrius
Men varför hata den som har dig kär?
Hermia
Om du har dräpt Lysander när han sov; döda mig med och bada i blod.
Jag ber Demetrius, ge mig honom nu.
15
Demetrius
Jag ger hellre hans kadaver till min hund.
Hermia
Ditt kräk! Ditt svin! Så har du dräpt honom?
Demetrius
J’är inte skyldig till Lysanders blod.
Hermia
Å snälla, säg mig då att han mår bra.
Demetrius
Säger jag det - vad får jag då av dig?
Hermia
Jo glädjen att aldrig se mig mer.
Jag går nu härifrån, jag hatar dig.
Ses aldrig mer, vare sig han lever eller ej! (Hon går.)
Demetrius
Det är inte lönt att följa efter mer
när hon är så arg, jag slår mig ner
och låter sorgens tyngd... än tyngre bli.
Oberon
Vad har du gjort? Du har förväxlat allt,
och droppat örtsaft på en annan man.
Fort ge dig av, fly lättfotad som hinden,
hämta Helena, snabbare än vinden.
Puck
Jag går, jag går. Se hur jag går. Löper som pilen mot ett säkert mål.
Han försvinner. Oberon droppar örtsaft i Demetrius ögon.
Oberon
Trolldomsört i purpurskrud
skjut med Amors skarpa pil
fyll hans öga med ditt bud;
flickan blir hans hjärtas brud.
Hon ska stråla där hon går
likt ett Venus sändebud.
Vakna när hon vid dig står
bli din flickas kärleksgud.
Puck
Alla älvors lagkapten!
Här är mannen från Aten
Helena är också me’…
Ska vi stanna här och se
vilka dårar mänskors é?
Helena och Lysander kommer.
Lysander
Hur kan du tro att min kärlek är ett hån?
Helena
Du lämnar Hermia som du har fört bort.
Lysander
Jag var förblindad, valde inte rätt.
16
Helena
Men jag kan se klart; dina ord väger lätt.
Lysander
Demetrius älskar henne – älskar inte dig.
Demetrius vaknar. Ser Helena.
Demetrius
O sköna Helena, så underbar.
Min nymf, gudinna - strålande och klar.
Bärnsten är gyttja. Och din mun är röd;
ett bär jag plockar, kysser med min glöd.
Den snö som glänser vit på Taurus berg
borta i öster får en kråkas färg
vid sidan av din hand. Åh låt mig få
dig prinsessa som jag älskar så.
Helena
Åh spott - och spe! Åh spott - och spe!
Demetrius
Helena, sköna, nymf - så underbar.
Helena
Jag märker nog att ni har gaddat ihop er för att håna mig.
Lysander
Nu är du dum Demetrius, sluta nu, ge upp.
För du älskar Hermia, det vet alla här.
Demetrius
Se där kommer hon som du är kär i.
Hermia
Åh Lysander, varför övergav du mig så där?
Helena
Åh svekfulla Hermia, du ditt falska våp.
Är du med dem?
Har ni tillsammans smidit planer
för er grymma teaterlek?
Tänk all den vänskap som vi två har haft,
vårt systerskap, de timmar som flög iväg,
- en utmätt tid vi hatade för att den skilde oss…
Åh, har du glömt bort? Vårt skolkamratskap, barndomslekarna?
Vi var ju som två gudinnor du och jag.
Med varsin pensel, på samma duk
målade vi blommor i samma färger.
Vi sjöng samma sånger i samma tonart.
Två söta tvilling-bär på samma stjälk,
med två olika kroppar men en själ.
Nu sliter du vårt vänskapsband i bitar,
och hjälper män att göra mig till löje.
Det är inte vänskap! Det är inte systerskap!
Hermia
Jag fattar inte varför du är så arg.
Jag hånar inte, det är du som hånar mig.
17
Helena
Bravo, gå på du. Spela vidare.
Gör miner åt mig bakom min rygg.
Le åt varandra, fortsätt roa er.
Farväl, jag går. Jag har mig själv att skylla
men allt blir bättre bara jag får dö. Åh helvete!
Lysander
Nej snälla Helena, stanna, förlåt.
Mitt liv, min själ, min kära Helena.
Hermia
Men sluta retas så.
Demetrius
Om bönen inte biter, kräver jag.
Lysander
Ditt krav är lika lönlöst som din bön.
Demetrius
Jag älskar henne mer än du förmår.
Lysander
Det säger du, bevisa var du står.
Demetrius
Så - kom!
Hermia
Lysander, vad har hänt med dig?
Lysander
Iväg din idiot!
Demetrius
Se där ja, låtsas vara fri – men ändå står han kvar.
Lysander
Släpp mig din katta, din orm, vidriga sak – annars plockar jag dig som
en loppa.
Hermia
Vad är det som har hänt, varför är du så grym, min vän?
Demetrius
Låtsas vara fri - men inget verkar hända.
Lysander
Din vän? Stick, tattarunge, stick!
Hermia
Min vän…?
Demetrius
Du är en riktig toffel.
Lysander
Gå, beska medicin, äckliga pastill.
Hermia
Du skämtar väl?
Helena
Så klart, det gör du med, det gör du med.
Lysander
Demetrius, jag ska hålla vad jag sagt.
Demetrius
Du tycks ha gott om ord, inte mycket mer.
18
Lysander
Vad ska jag göra? Slå henne? Ha ihjäl? Ja visst, jag hatar, hatar – men
det finns en gräns.
Hermia
Finns det nåt värre än ditt hat mot mig? Jag är din Hermia. Är du min
Lysander?
Lysander
Jag lovar dig, det här är inget skämt. Jag hatar dig och älskar Helena.
Helena
Först vill ni båda slåss om Hermia, och nu så bråkar ni om Helena.
Demetrius
Lysander, ta din Hermia, hon är din. Om en gång jag var kär så är det
glömt.
Lysander
Jag lovar dig, det här är inget skämt. Jag älskar Helena, min Helena.
Hermia
Finns det nåt värre än ditt hat mot mig?
Och du, din hycklerska, vidriga kräftsvulst, din kärlekstjuv.
Helena
Fy! Fy! Ditt falska kryp, din tjockis där.
Hermia
Tjockis? Vadå?! Ha, nu förstår jag allt.
Det är helt klart att hon har märkt att jag är lite tyngre…
Hon är smal och nätt, hon är smal och nätt.
Med sina slanka ben och snäva midjemått, sin lätta vikt,
har hon förtrollat honom, en lätt sak för en tunnis - eller hur?
Men jag, jag är ett berg, ett väldigt berg.
Hur väldigt då? Din lilla fjäder? Säg - hur väldigt då?
Kanske så väldigt att… jag lätt kan nå din pyttesmala hals.
Helena
Även om ni har roligt, gentlemän, låt henne inte slå mig. Ni tror kanske
jag kan klara henne själv – bara för hon är en riktig tjockis?
Hermia
Tjockis? Tjockis? Nu igen!
Helena
Och när hon blir arg då vill hon alltid slåss. Hon var en vildkatt, en riktig
vildkatt, redan när vi var små. Och en sån dära tjockis är ju stark.
Hermia
Tjockis igen? Allt detta tjat om vikten.
Helena
Ge dig av, ditt berg!
Hermia
Hör på den!
Helena
Du tjockis över alla tjockisar här, din boll, din kossa, din gris!
Ge dig av, ditt berg!
Hermia
Hur kan ni låta henne gå på sådär? Hör på den! Hon ska få för den!
Hur kan ni låta henne gå på sådär?
Lysander
Var inte rädd, hon rör dig inte Helena.
19
Demetrius
Hon rör dig inte, det ska jag nog se till.
Lysander
Du behövs inte längre, jag lovar dig: hon klarar sig utan dig.
Demetrius
Nej du ska gå, låt henne va’ ifred.
Lysander
Följ efter om du törs -
Demetrius
Inte efter - men tätt intill -
Lys+Dem
så får vi se vem som har rätt att skydda Helena.
Lysander och Demetrius går.
Hel+Herm
Nå fröken, är du nöjd med vad du gjort?
Hermia
Nej, stanna här.
Helena
Hur kan jag lita på dig?
Hel+Hermia Jag vägrar vara kvar ensam med dig.
Hermia
Nej, stanna här.
Helena
Din hand är säkert snabbare till slag,
men jag är bättre klädd att springa jag.
De springer ut.
Oberon kommer, ursinnig, dragandes på Puck.
Oberon
Du slarvar bort min plan – allt gör du fel. Allt!
Eller var det gjort med vilje, helt medvetet?
Puck
Nej tro mig, skuggors furste - jag tog fel, jag tog fel.
Aj!
Oberon
Nu ska de båda duellera snart.
Gör natten svart så att ingen kan se klart
led bort rivalerna på varsin väg
låt ingen nå den andre - fort iväg
och sänk dem djupt i sömn med all din makt
som en tyngd av bly du på de båda lagt.
Och rena med en ört Lysanders syn,
så allt som hänt under nattens fägring
ska tyckas som en suddig hägring.
Skynda dig Puck, med ditt bestyr
vi kanske hinner innan dagen gryr.
20
Puck
Upp och ner, upp och ner,
jag ska ta dem upp och ner.
Stad och land med skräck mig ser
när jag tar dem upp och ner,
upp och ner, upp och ner…
Här kommer en.
Lysander
Var är du, din skit Demetrius? Svara mig.
Puck
(imiterar Demetrius) Här, pucko. Beredd att slåss.
Var är du? Jag vet en bättre plats för oss.
Demetrius
Lysander! Hör du mig?
Du flyr iväg din fegis, är du rädd?
Puck
(imiterar Lysander) Ja skryta kan du allt, men inte slåss.
Demetrius
Kom hit ditt kräk.
Puck
(imiterar Lysander) Följ efter min röst, vi går till jämnare mark.
Lysander
Han hörs långt borta, och är ändå här -
Puck
(imiterar Demetrius) Lysander.
Lysander
När jag följer hans röst finns ingen där.
Det är så mörkt, jag snubblar bara runt.
Jag måste vila, bara en liten stund.
Så fort den gråa dimman blir till dag
då ska Demetrius få ett rik - tigt slag…
Han somnar.
Puck
Hallå, kratta! Vart har du gått?
Demetrius
Men stanna då, om du törs. Var är du nu?
Puck
Kom till mig. Jag är här.
Demetrius
Du bara luras. Det ska stå dig dyrt,
om nånsin du i ljuset vågar dig ut.
Äh, ge dig av, tröttheten är för stor.
Här i det kalla gräset lägger jag mig.
När dagen gryr tar jag itu med dig…
Han somnar.
Hermia och Helena kommer.
Älvorna söver dem.
21
Älvor
Sov i natt, tung och matt
låt ditt öga nu läkas av örtens saft.
Vakna sen, se din vän
med en blick som är renad igen.
Slutet gott och allting gott.
Så slår gammal ramsa in:
när var tar sin så tar jag min.
Flickor i ring vända sig kring
de söker efter vännen sin
och allting går väl, allting går väl
allting går väl, allt går väl.
Akt 3 – Skogen
Oberon och Puck syns. Oberon ser på Titania där hon sover.
Oberon
Puck kom och titta. Ser du så vackert.
Jag börjar nästan tycka synd om henne.
Och nu är pojken min, nu löser jag den gräsliga förtrollningen till sist.
Oberon
Bli som du är van att vara
se på nytt med ögon klara.
Låt en ört med dubbel kraft
segra över Amors saft.
Bli som du är van att vara.
Nu min Titania, drottning; vakna fri.
Titania
(vaknar) Min Oberon – en sån hemsk och märklig dröm! Jag tyckte att
jag älskade en åsna.
Oberon
Där är din vän.
Titania
Vad har egentligen hänt? Åh, vilken vidrig varelse han är.
Oberon
Säg inte mer. Puck, ta bort hans öron.
Titania, låt musik nu sänka alla djupt i sömn,
midsommarnattens dröm.
Titania
Ja, musik! Musik, ja! Vi ska söva dem.
Oberon
Kom drottning. Kom min vän, och låt oss gå
vi gungar marken som mänskor sover på
för du och jag, vi fann varann’ på nytt
och vi ska dansa tätt tillsammans,
en dans i Teseus palats tills mörkret flytt.
Tre par ska bli vigda på samma sång
alla får lycka glädje rikedom.
Kom nu, vi firar dem med dans och sång.
22
Puck
Älvors kung, det är dags vi flyr.
Lärkan sjunger, dagen gryr.
Oberon, Titania, Puck och älvorna försvinner.
De fyra ungdomarna vaknar.
Alla fyra
Nu är det dag!
Helena
Jag finner i Demetrius en juvel, den är min och inte min.
Demetrius
Jag finner i Helena en juvel, den är min och inte min.
Hermia
Jag finner i Lysander en juvel, den är min och inte min.
Lysander
Jag finner i min Hermia en juvel, den är min och inte min.
Alla fyra
… den är min och inte min…
… den är min och in Du är min.
Alla fyra
Ja vi har vaknat upp.
Vi går, och på vår väg
berättar vi vår dröm, vår dröm.
De går. Botten vaknar.
Botten
Helvete! Dom har gått och lämnat mig kvar.
Jag har haft en dröm bortom allt förnuft, en verkligt tokig dröm.
Jag tyckte jag var - vet inte riktigt själv vad - jag tyckte jag var … tyckte
jag var…
nej bara en riktig åsna skulle försöka förstå vad jag tyckte jag var.
För inget öga har hört, och inget öra har sett,
en hand har aldrig känt smak, den kan inte gå,
ingen skulle förstå vad min dröm va’, vad min dröm va’, min dröm …
Jag ske få Peter Kvist, vår regissör, skriva en ballad, en ballad om min
dröm, och den måste heta ”Bottens Dröm”, ”Bottens Dröm” för den har
ingen botten. Den ska jag sjunga i slutet av vår pjäs för vår hertig och
för att göra vårt slut ännu mer tjusigt tar jag sången när jag dör.
Botten försvinner. De andra hantverkarna kommer.
Kvist
Har nån vart’ i Bottens hus? Har han kommit hem än?
Magerman
Nej ingen har sett ’han. Han är säkert tatts’ ifrån oss.
Flöjt
Är han borta, då är pjäsen körd. Då blir det inget, eller?
Magerman
Nej det är omöjligt, det finns bara en i hela Aten som kan spela
Pyramus, - d’ä han.
23
Snut
För han är bäst på att agera av alla hantverkare i stan.
Kvist
Han är den bäste av oss.
Snugg
Hörrni. Vår hertig är på väg från kyrkan. Om vår pjäs hade funnits,
kunde vi blitt ri – ka.
Flöjt
Förbannade Botten! Nu sumpa’ han sex spänn, sex spänn om dan,
resten av livet. För om hertigen inte ger sex spänn om dan för hanses’
Pyramus, då ger jag upp. För det är han värdig: sex spänn om dan, sex
spänn för Pyramus, d’ä säkert.
Snut
Magerman
Snugg
Det är klart som korvspad: sex spänn d’ä säkert.
Det är klart som korvspad: sex spänn.
Det är klart som korvspad.
Kvist
Sex spänn, sex spänn om dan.
Botten
Var är mitt gäng?
Alla 5
Botten?
Botten
Grabbar, var är ni?
Alla 5
Å vilken toppen dag!
Botten
Vänner!
Alla 5
Botten!
Botten
Jag har varit med om under, men säger inte vad…
Alla 5
Jo berätta Botten.
Botten
Inte ett ord från mig.
Men ett kan jag säga att nu smäller det, för vår pjäs har blitt’ vald.
Alla 5
Vår pjäs har blitt’ vald! Vår pjäs har blitt vald!
Kom aktörer – kom aktörer -
Kvist
Ta era bästa kostymer,
Snugg
Snut
Flöjt
våra bästa kostymer
våra bästa kostymer
kostymer
Magerman
sätt band i ert skägg,
Kvist
Snugg
sätt band i mitt skägg
sätt band i mitt skägg
24
Flöjt
i mitt skägg
Snut
rosetter på din sko,
Magerman
Snugg
Flöjt
rosetter på min sko, på min sko
rosetter på skon
rosetter
Kvist
och framför allt: läs på din roll!
Snut
Snugg
Magerman
Flöjt
och framför allt, läs på min roll.
och framför allt, framför allt, läs på min roll.
läs på min roll.
läs på min roll.
Snut
Låt Thisbe få rent linne.
Kvist
Be sen vårt lejon vässa klor.
Flöjt
Snut
Magerman
Snugg
rent linne, vassa klor
vårt lejon vässa klor
rent linne
låt Thisbe få ett linne, och lejonet klor.
Magerman
Slut med vitlök, röd lök, gul lök för alltid nu.
Kvist
Snut
Snugg
slut med vitlök för alltid nu.
slut med vitlök för alltid nu.
med vitlök, med röd lök för alltid nu.
Flöjt
Vi har en frisk komedi!
Alla 5
Vi har en frisk komedi!
Botten
Nog med prat – nog med prat.
Alla 5
Vi har en frisk komedi.
Botten
Till palatset, skynda på
Alla 5
Vi har en
Botten
iväg,
Alla 5
frisk
Botten
kom, fort iväg
Alla 5
komedi!
25
Botten
Kom! Kom! Kom!
De rusar ut.
I palatset. Teseus och Hippolyta in.
Helena, Demetrius, Hermia och Lysander kommer in.
De knäböjer för Teseus.
H+H+L+D
Förlåt, ers nåd.
Teseus
Jag ber er, res er upp.
Hippolyta
Var inte ni rivaler, fiender? Var kommer denna enighet ifrån?
Lysander
Ers nåd, jag svarar rätt förvirrad själv. Men jag och Hermia flydde, och
vår plan var att fly bort från staden, ja långt bort från den atenska
lagens stränga arm.
Demetrius
Ers Nåd, min Helena berättade allt. Jag följde efter i mitt raseri. Men
Helena, förälskad, skyddade mig. Och sen ers nåd …
Teseus
Det räcker, vi kan säkert höra mer en annan gång. Hermia, jag löser dig
från din faders krav:
Tes+Hipp
för här ikväll, tillsammans med oss två, förenas ska tre par på samma
gång. Kom, kära ni, kom. En ny dag ska gry med kärlek och med ljus.
Alla omfamnar varandra.
Demetrius
Och nu, låt se; vad kan underhålla oss, och korta av det oändliga gap
mellan vår bröllopsmiddag och läggdags.
Hippolyta
”En långdragen kort pjäs om herr Pyramus och hans älskade Thisbe, en
mycket sorgesam fars.”
Demetrius
Roligt och sorgesamt?! Långdragen och kort?
Lysander
Tänk er het is och kolsvart torr snö.
Teseus
Vilka är det som spelar?
Hippolyta
Hårdhänta män, ja hantverksfolk från stan, som aldrig tänkt en tanke
förrän nu.
Teseus
Låt dem komma in. För inget kan vara helt utan värde som fötts ur
trohet och enkelhet.
Tar era platser, vänner.
26
Hantverkarna kommer in.
Alla sex
Misshagar vi, då gör vi det med flit
så att ni ser att allting vi gör det gör vi med flit.
Att visa vad vi kan, det är den sanna början på vårt slut.
Märk väl att vi är här mot alla odds,
vi kommer för att roa och behaga, vi är alltså här,
för ert nöjes skull. Och inte här för att va’ dum mot någon.
Nu börjar pjäsen så se noga på
ni lär förstå allt det man kan förstå.
Teseus
Hippolyta
Lysander
Demetrius
Helena
Hermia
Det talet hade ingen logik.
Det var mer som ett trassligt garn; ingen ände - bara en härva.
Männen red sin prolog som en vild häst som skenat iväg.
Eller som ett barn med sin blockflöjt; bara ljud men inga toner.
Bara låta käften gå räcker inte.
Bara ord har ingen roll utan mening.
Kvist/Prolog Mitt herrskap … Mitt herrskap …
Nu undrar kanske vad det är ni ser
men undra på tills sanningen står klar.
Det här är Pyramus och ingen mer
och här är Thisbe, skön och underbar.
Den där med kalk och rappning på, han är en Mur,
en stygg mur som särade de båda,
och han med lykta i sin ena hand, han är en måne.
Den grymma besten där ett lejon är.
Nu är det dags: låt lejon, måne, mur och kärlekspar
berätta allt om Pyramus och Thisbevännen kär
så kär så kär så kär så kär …
Helena
Tror du att deras lejon kommer tala?
Demetrius
Varför inte ett lejon, när vi har hört så många åsnor ikväll.
Snut/Mur
I detta spel det blev som så till slut
att jag blev Mur, mitt namn är annars Snut
och som en mur med sprickor i min puts
har jag ett redigt hål för hemlig lust.
Här kan ni se den underbara spricka
där Pyramus ses viska med sin flicka.
Hermia
Vem kunde tro att en mur kunde prata?
Lysander
Det är en skiljemur mer pratsam än vad jag nånsin har hört.
Teseus
Sch!
27
B/Pyramus
”O grymma natt, o natt med kolsvart hud.
O natt som nalkas när det ej är dag.
O natt, o natt, ack ack, o natt, o Gud
Jag fruktar Thisbe glömt sitt löfte jag.
Och du, o mur, o söta, ljuva mur,
som skiljer hennes pappas tomt från min,
du mur, o mur, o makalösa mur
håll upp ditt hål så jag får titta in.
Tack snälla mur, må guden ha dig kär.
Vad ser jag nu? Min Thisbe inte alls!
O dumma mur, det är ju ingen där.
Skäms på dig mur, från fötterna till hals.”
Demetrius
Men tänk om muren blir ledsen nu och ger igen?
B/Pyramus
Inte alls, det ska va’ så här. ”Från fot till hals” är Thisbes stick.
Här är hon nu.
F/Thisbe
”O mur som mina suckar har hört,
du skiljer söte Pyramus från mig.
Ditt torra murbruk så ofta jag rört
när körsbärsmunnen har pussat på dig.
B/ Pyramus Jag ser en röst, nu till springan med fart
och se om jag kan höra Thisbes drag. Thisbe?
F/Thisbe
Kan det va’ du, säg är du där?
B/Pyramus
Tro vad du vill, jag är din älskare.
F/Thisbe
Kan det va’ du, som jag har kär?
B/Pyramus
Tro vad du vill, ge mig en puss –
F/Thisbe
Jag älskar, du älskar, jag älskar, du älskar, du älskar, älskar älskar -
B/Pyramus
… här genom hålet, kom en puss, min Thisbe.
F/Thisbe
Oj hålet fick en puss, inte Pyramus.
B/Pyramus
Möt mig vid Ninnis grav, min hulda mö.”
F/Thisbe
På liv och död, jag ger mig av, på liv och död, jag ger mig av
jag kommer om jag så ska dö.”
Snut/Mur
Som springa har jag spelat ut min roll
och därför går jag nu åt annat håll
jag går jag går jag går åt annat håll.
Hippolyta
Nånting så dumt som det där har jag aldrig hört.
28
Teseus
De bästa vi ser är som skuggor, och de sämsta blir bra om vår fantasi
hjälper till.
Demetrius
Här är två ädla rovdjur: en man och ett lejon.
Snugg/Lejon Ni damer, ni (vars veka hjärtan rörs
av minsta monstermus som tassar fram)
ska veta att d’ä Snugg som står här
klädd i lejonpäls, men inget lejon alls.
Hermia
En riktigt hövlig best, han vet hur man för sig.
Demetrius
Den bästa besten jag sett i detta spel.
Helena
Nu tänker månen hålla tal.
M/Måne
Min lykta med sitt ljus är månen själv.
Lysander
Hans veke är nog verkligen slak.
M/Månen
Och jag här, är gubben i månen ser ni väl.
Demetrius
Men sätt honom då inne i lyktan, om han ska vara gubben i månen.
M/Månen
Min lykta med sitt ljus …
Lysander
Han vågar väl inte bli snoppad.
Hippolyta
Men fortsätt.
M/Måne
Allt jag har att säga är att lyktan här en måne, jag är gubben i månen,
det blåser på månen, och där är min hund.
Hippolyta
Men så tråkig månen är, när blir den full?
H+H+L+D+T Var tyst nu – här kommer Thisbe.
Thisbe
Detta är Ninnis grav. Var är min vän? Var är min vän? Var är min vän?
Lejonet kommer, jagar Thisbe. Thisbe försvinner. Lejonet skakar hennes klänning.
S/Lejonet
(ryter) Ooo!
Demetrius
Bra rutet lejon! Bra sprunget Thisbe!
Lysander
Bra rivet lejon!
Hermia
Bra sprunget Thisbe!
29
Hippolyta
Bra skinet måne!
Helena
Nu lyser månen som en hel karl!
Lejonet försvinner. Pyramus kommer in. Hittar den blodiga klänningen.
B/Pyramus
”Tack måne, du strålar som en sol för mig,
tack söta du för solsken överallt.
Men stopp, o ve! Men se, men se
Vad grymt har timat här?
Vad ser min blick - är det ett trick?
Min lilla tös så kär!
Din klänning god är dränkt i blod.
Kom gudar, gräv min grav
Min levnadstråd förutan nåd
ryck upp, slit ut, klipp av.”
Hippolyta
Jag tycker verkligen synd om den karln.
B/Pyramus
”Säg varför Gud fann lejonet du opp
som deflorerat helt min älsklings kropp?
Hon är, nej nej hon var, en rosenknopp.
Kom tårars hav, kom svärd begrav
dig djupt i Pyramus.
Jag dör, ajöss, ajöss, ajöss…” (Han sticker sig.)
Nu är jag död. Farväl all nöd.
Min själ är hos min mö.
Min röst är slut. Ut, måne ut. Nu dö, dö, dö, dö, dö.”
Demetrius
Om vi lägger honom under kniven kan han nog stå på benen, och dö
igen.
Lysander
Se Thisbe kommer. Hennes jämmer blir final.
Hermia
Jag hoppas det går fort.
F/Thisbe
”Du sover, min ljuva?
Är du död min duva?
Har Pyramus dött?
Ack tala, stum? Nu är du dum.
Död? Död? Död?
I graven må du slumra sött.
Din liljemun, din körsbärsnos,
din ludna gullvivskind,
allt är förbi, förbi, förbi!
din purjoblick är blind.
Tyst tunga, tig! Svärd blotta dig!
av blod blir barmen rö’.
Adjö publik, nu blir jag lik
adieu, adieu, adieu.”
30
Demetrius
Måne och lejon får städa upp alla lik.
Lysander
Ja, och muren med.
Botten
Nej, det går inte. För muren revs, den som skilde två släkter.
Får vi bjuda er på en epilog, eller kanske en Bergamask-dans?
Teseus
Ingen epilog jag ber er, för er pjäs var helt perfekt.
Bättre en Bergamask.
DANS
Teseus
(till Hippolyta) Till sängs min vän.
Hippolyta
Till sängs, min vän.
H+H+L+L
Till sängs, min vän.
Älvorna kommer.
Älvor
Nu ryter lejon efter kött
vargen gnyr mot måne vit
medan bonden snarkar trött
efter arbetsdagens slit.
Ärtb+Mal
Nu glimmar falnad låga matt
ugglan skriker i sin nöd
där den sjuke svag och matt
fylls av ångest för sin död.
Spi+Sen
Nu, nu när midnattstimmen slå
rämnar gravar runtomkring
gråa skuggor ser man gå
bleka till de dödas ting.
Älvor
Och vi andar, som i dans
styrs av silvermånens töm
skyggar bort från solens glans
följer mörkret som i dröm,
vi är fria. Inte den minsta lilla mus
ska få störa detta hus,
vår hertigs hus.
Puck
Jag har kommit med min sop
för att rensa alltihop.
31
Ob+Älvor+T Fram till dagens gryningsljus
svärmar vi i detta hus.
Varje brudsäng vaktar vi
så att den välsignad blir;
det som skapas där i natt
skyddas från naturens spratt
och de älskande ska få
trogen kärlek år för år.
Dagg från ängens friska strå
stänker vi i varje vrå.
Alla rum i detta slott
får nu kärlek på sin lott.
Och med trygghet, frid och ro
ska nu människorna bo.
Oberon
Fort iväg, natten flyr
möt mig här när dagen gryr.
Puck
Om vi skuggor nu har kränkt er
med vårt spel – försök att tänk er
att allt var en fantasi,
drömmar virvlande förbi.
Kanske sov ni rätt och slätt
så förlåt allt det ni sett.
Här står Puck, han vill er väl!
Nu god natt, adjö, farväl,
för om vår dröm kändes för blek
då var det inte vi som svek.